docVÖR 28 (år 2003) (3 MB, pdf) - Östra Reals gymnasium
download 
Report Transcription
VÖR 28 (år 2003) (3 MB, pdf) - Östra Reals gymnasium
Nr. 28 2003 40 år sedan: de första flickorna tar studenten på Östra Real! Vi Östra Realare nr 28, 2003 Redaktörens Rader Jag blev ombedd att fungera som chefredaktör för vår medlemstidning –”Vi Östra Realare”- år 2001. Till min hjälp fick jag två kamrater, Karsten Larsen och Håkan Stålfors. Vi har lyckats få ut två nummer och bläcket från 2002 års tidning hade knappt hunnit torka förrän vi började med nästa. Nummer 28 April 2003 Grundad 1954 Men nu inträffade något mycket roligt. Flera medlemmar har hört av sig med kommentarer och tips. Bl a påpekade en läsare att min artikel om biografer på Östermalm innehöll en felaktighet. Bostock, som låg på Lästmakargatan, var inte granne med Svenska Dagbladets depeschkontor. Det var DN:s som låg där medan Svenskans låg på Birger Jarlsgatan 10. Det är bra att kunna rätta till fel. Organ för Föreningen Östra Realare Ansvarig utgivare: Jan Berglund Redaktion: P-O Lindström, chefredaktör. Karsten F Larsen Håkan Stålfors Ur innehållet: Student 1963 - de första flickorna Östra Realare 1932 - 1941 Birger Nordholms stiftelse Lennart Ekbom till minne Vad händer på Östra Real? Per Wästbergs "Ung mans dagbok” Östrarealare i Västerled 3 5 8 9 11 12 14 Omslagsfoton från 1963. På undre bilden noteras Nils ”Sång-Pelle” Björk och HansOlof Strömberg längst t.h. under den s.k. gubbskivan. Vi har också fått tips till artiklar och även manuskript färdiga för publicering, vilket dels underlättar vårt arbete, dels visar att ”Vi Östra Realare” är en medlemstidning för vår förening. Den första påminner oss att det i år är jämt 40 år sedan flickor för första gången stod på trappan och sjöng studentsången. Artikeln är skriven av en av dem, Lena Grenander, numera själv lärare, som beskriver hur den första kullen flickor i skolan upplevde miljön. I nästa artikel har vi nöjet att gå ännu längre bakåt i tiden tack vare en artikel om livet i skolan på trettiotalet, skriven av Jan von Konow, tidigare både major och chef för Armémuseum. Två unika dokument om både vår skola och om respektive tidsanda! Det känns alltså väldigt positivt att Ni läsare hör av er till redaktionen med kommentarer, tips och även färdigt material. Gamla bilder är också intressanta. P-O Lindström Chefredaktör Till läsarna Redaktionen behöver bistånd av någon kamrat som har tillgång till och kan hantera layout i MS-Word+Adobe Distiller eller PageMaker. Hör av Dig till Chefredaktören på telefon 08668 3165, om Du kan hjälpa oss med nästa nummer! Artiklar, bilder och andra bidrag till nästa nummer mottages tacksamt. Ett idrottsnummer? Adress: Föreningen Östra Realare Karlavägen 79 114 59 Stockholm Redaktionen har samlat på sig lite material om Östra Real som idrottsskola och tänker göra nästa nummer på det temat. Har Du någon berättelse – ny eller gammal – tidningsklipp, foton el.dyl. som vi kan få utnyttja, så hör av Dig! Vi återupptar arbetet i Oktober. 2 Föreningen Östra Realare Vi Östra Realare nr 28, 2003 Student 1963 - De första flickorna från Östra Real För fyrtio år sedan stod de första flickorna med studentmössor på huvudet i armkrok med pojkarna på Östra Reals skoltrappa och sjöng studentsången. De vita klänningarna bland de mörka kostymerna var ett iögonfallande bevis på att Högre allmänna läroverket för gossar å Östermalm inte längre var ett relevant namn. Skolan hade bytt namn och hette rätt och slätt Östra Real. Det hade egentligen börjat fyra år tidigare på hösten 1959, när vi flickor, jag var en av dem, började i första ring. Vi blandade upp fem av ringarna på två latinlinjer, två reallinjer och en allmän linje medan vi tyvärr inte riktigt räckte till för alla linjer så två reallinjer blev utan kvinnlig fägring . De stackars gossarna i dessa renodlat manliga klasser försökte trösta sig med att de på något sätt fortfarande tillhörde en gosskola. Under de fyra åren fram till studentdagen pågick en för traditionalisterna smärtsam process. Att se denna ärevördiga skola mer och mer förvandlas under ett kvinnligt inflytande var inte lätt för många. Visserligen kunde man säga att skolgården såg trevligare ut på rasterna eftersom flickornas kläder med sina olika färger piggade upp den blågrå massan av klubb- och tweedkavajer. Färgklickarna var ganska glesa första året men tätnade vartefter, när det kom fler och fler flickor till skolan. Det var som om asfalten blommade mer och mer för varje år som gick. Men färgprakten hade sitt pris för pojkarna tränade inte längre som de skulle. De hade inte tid utan underhöll sig med den kvinnliga fägringen på raster och fritid. Och Östra Real förlorade plötsligt fotbollscupen och Kronprinsens Pokal vandrade från skolan till någon mer på fotboll fokuserad skola. Detta var förstås flickornas fel. Hur kunde vi locka de stackars gossarna så att de misskötte sin träning på detta nedgörande sätt. Alla var besvikna, mest gymnastikläraren förstås, när den stiliga trofén lämnade ett tomrum efter sig i vitrinskåpet. Det fanns i alla fall lite silverglitter kvar som vittnade om fornstora idrottsliga framgångar. På andra sidan Karlavägen fanns flickorna på Nya Elementar, Dagmar Langes skola kallad, eftersom hon var rektor där då. Numera heter den Ahlströmska skolan. Dessa flickor hade också blivit utsatta för konkurrens. Deras kavaljerer från Östra Real sinade. Pojkarna besvärade sig inte längre med att ta steget över Esplanaden för att uppvakta dem, då det täcka könet nu fanns på hemmaplan så att säga. Men Dagmar Langes eleganta flickor hade svårt att förstå pojkarnas bekvämlighet, för vad kunde de väl se hos dessa pojkflickor som gick på Östra Real? Vi, som var pojkflickorna, kom nästan alla från flickläroverk eller flickskolor och hade helt enkelt blivit placerade på Östra Real för att beslutet var taget att alla läroverk i Stockholm skulle bli samskolor f.o.m. hösten 1959. Alla som bodde nära Östra Real blev placerade där. Det var den s.k. närhetsprincipen som rådde redan då. Själv bodde jag i hörnet av Östermalmsgatan och Sibyllegatan och därför fanns det ingen tvekan om min tillhörighet. Tidigare hade jag gått på det så kallade Bohusklostret, dvs Södermalms Högre allmänna läroverk för flickor, där jag tillbringat fyra år. Nunnetillvaron var inte så sträng som öknamnet förespeglade, men det är klart att kulturen på en skola med bara flickor var annorlunda än den på en pojkskola. När vi flickor kom till Östra Real var vi definitivt inga pojkflickor men vi kanske blev tvungna att utveckla ett något tuffare beteende under de fyra gymnasieåren. Riktigt välkomna kände vi oss inte av lärarkåren och det gick historier om dörrar på skolan som slängdes igen mitt framför näsan på flickor när de skulle passera. Vi hade inte där att göra ! Att stå upp när man svarade på lärarnas frågor var i början på 60-talet något som hörde till i alla läroverk, tror jag. Likaså att tilltala sina lärare med ”adjunkten” eller ”lektor si och så”, för det gjorde vi även på Bohusklostret. Men den militära stilen med en ordningsman som stod i klassrumsöppningen och annonserade lärarens ankomst med ett rungande: ”Giv aaaakt !” tillhörde absolut en av manliga traditioner genomsyrad kultur. Efter något år hörde jag emellertid mig själv stå och skrika som den värsta sergeant, eftersom jag då hade blivit ordningsman i klassen. Lärarens steg närmade sig i korridoren och alla måste stå raka vid sidan av sin bänk. Därefter överlämnade jag klassboken och rapporterade namnen på de frånvarande, t.ex. Borkén, Lönnroth och Stålfors. Alla elever tilltalades med efternamn precis som inom det militära. Jag var inte längre Lena Grenander utan bara Grenander vilket verkligen kändes Föreningen Östra Realare 3 Vi Östra Realare nr 28, 2003 Klass A IV med rektor Ekman på skoltrappan. Författarinnan längst fram till höger som man tillhörde en strängt manlig värld. Så var det fram till studentdagen då en formell titelbortläggning ägde rum i lärarummet mellan lärare och elever. Det var inte så lätt att senare på den s.k. gubbskivan försöka tillämpa personliga förnamn åt båda håll men det var en stor markering av att vi nu, både flickor och pojkar, hade tagit ett avgörande steg uppåt i livet. Några av lärarna hade en uppfattning om att flickors och pojkars intellektuella förmågor skulle skilja sig väsentligt åt. Eftersom jag gick på Allmänna linjen var historia ett stort ämne. Det pluggades hårt för att tillfredställa lärarens hårda krav. På lektionerna fick sedan pojkarna träda fram till den historiska atlasen intill katedern och redogöra för de stora historiska parallellerna, medan vi flickor med jämna mellanrum tilläts fylla i med enstaka namn och datum. ” Vem var det, Grenander?” ”När hände det, Grenander?” Det var lagom nivå på kunskapsinhämtningen för den lilla kvinnliga hjärnan att försöka memorera tidsföljden för de viktigaste historiska personerna. De analytiska resonemangen behövde vi inte befatta oss med, de var förbehållna pojkarna. Om man missade ett årtal kunde man få höra att det ”räcker inte med att ha vackra bruna ögon här i livet”. och därmed mycket intressant. Det fanns några andra som vi ansåg rent elaka. Det kunde hända att tårarna kom fram när vi kände oss nedvärderade och förlöjligade. ”Varför har Grenander inte tentat upp sitt betyg i franska?” ”Jag åkte till Frankrike istället under sommaren för att få en känsla för språket.” ”Känslor har inget med franska att göra!” Då var det dags att gå till den underbare rektor Ekman och gråta ut sin förtrytelse. Han hade alltid en näsduk och ett litet samtal med stor förståelse till övers för sina kvinnliga elever. Vi älskade honom! Han visade att Östra Real hade en mjuk kvinnlig sida redan innan vi kom dit. Med en del års perspektiv, ganska många, måste jag säga att jag nu ser med ett leende på det som upprörde oss på 60-talet. I slutet av april firar vi, de första flickorna på Östra Real, tillsammans med pojkarna förstås, vårt 40-årsjubileum av studenten. Då kommer vi säkert att dissekera de stackars lärarna igen och skratta åt många roliga minnen. Det var egentligen roligt att vara med och göra historia genom att delta i en process där en pojkskola skulle bli samskola. Och det var en tillgång att det fanns så mycket pojkar på skolgården på rasterna. Det har jag som ett klart och tydligt minne! Historieläraren lärde vi oss att tycka om på många sätt eftersom han var oerhört hängiven sitt ämne 4 Föreningen Östra Realare Lena Grenander, Student-63 Vi Östra Realare nr 28, 2003 Östra Realare 1932 - 1941, en minneskavalkad Man kan se tillbaka på händelser i det förflutna på tre olika sätt: positivt, negativt och oengagerat likgiltigt. Gäller det en för alla så central upplevelse som skoltiden säger mig intuitionen, att ett övervägande flertal torde företräda något av de två sistnämnda minnesalternativen. Men samtidigt vill jag påstå att en förskjutning av minnesintrycken inträffar med stigande levnadsålder. Med tiden blir man nog mer positiv – eller snarare mindre negativ. Tiden har ju en förmåga att sprida ett försonande skimmer över sådant som – när det hände eller pågick – upplevdes som tråkigt och olustigt. För egen del har jag ingen anledning att söka efter förmildrande omständigheter, då jag säger mig ha alltigenom positiva minnen av mina nio skolår i Östra Real – eller som det officiella namnet var, då jag började: Högre Allmänna Läroverket å Östermalm. Det var ännu på den tiden ett renodlat pojkläroverk, i likhet med de övriga fyra i en traditionsrik kvintett i huvudstaden: Norra Latin, Norra Real, Södra Latin och Nya Elementar. Samtliga kännetecknades av mycket hög undervisningsstandard i kraft av lärarkårer, som utan överdrift kan betecknas som eminenta. En blick i dåtida skolkataloger visar att lärare utan högre akademisk examen var sparsamt förekommande. Lektorerna var genomgående filosofie (eller teologie) doktorer, många därtill docenter (eller f.d. docenter). Det tidiga 1930-talets Östra Real Jag började alltså i Östra Real 1932, tio år gammal. Valet av skola var självklart: dels var familjen rotfast på Östermalm, i trakten av Karlaplan, dels – och framför allt – hade Östra Real karaktären av vårt ”familjeläroverk”. Min far var nämligen i slutet av 1890-talet elev i föregångaren Ladugårdslands läroverk, inhyst i en byggnad som låg på den nuvarande fotbollsplanen, med långsidan utmed Artillerigatan; den stod f.ö. kvar ännu under mitt första läroverksår. Min äldste bror – student 1930 – tillhörde den allra första årgången latinare. Min andre bror tog samma år realskolexamen (sexårig realskola), sista året denna utbildningslinje förekom i Östra Real. Min son och en brorson blev på 1960talet tredje generationen östrarealare i familjen – en skoltradition med sjuttio års spännvidd. För att vinna inträde som ”förstaklassare” krävdes ett godkänt skriftligt inträdesprov, jag vill minnas i ämnena räkning och rättskrivning. Detta ägde rum uppe i dåvarande sångsalen, högst upp i östra fly- geln, Vi var 105 stycken som togs in, fördelade på tre klassavdelningar. Själv hamnade jag i klass 1b. Klassföreståndaren hette Samuel Hennichs, fil. Dr. i matematik. Han gick under namnet ”Hönan”, anspelande på huvudets nickningar när han gick. Hennichs minns jag som en vänlig hedersman, som styrde sin klass med fast hand. Bland övriga lärare i 1b kan nämnas Samuel Hillbom, en lågmäld humanist som undervisade i historia, som var mitt specialämne. Tyska var det främsta huvudspråket. Vi hade hela sex timmar i veckan i klass 1 (under Karl-Axel Wettergren, en storväxt, temperamentsfull pedagog). Engelska kom på schemat först i klass 3, franska i klass 4. Ett särskilt undervisningsämne i klass 1 och klass 2 var välskrivning under ledning av hovkalligrafen Harald Funck. För oss tioåringar föreföll han närmast hundraårig, en småväxt man med pipig röst som tycktes vara ständigt frusen, även när det var som varmast ute, han behöll alltid den långa ytterrocken på sig under lektionstimmen, ibland även galoscherna. Även i en väldisciplinerad skola som 1930-talets Östra Real kunde det inte helt undvikas att den tankspridde hovkalligrafen utsattes för åtskilliga pojkstreck, som dock – jämfört med vad som nu för tiden försiggår i skolorna - måste betecknas som ganska oförargliga. Läroverkets rektor hette John Hedström, fil. Dr. i matematik och känd läroboksförfattare. Han var verkligen en rektor i ordets sannaste mening. Hans pondus var oantastlig. När han visade sig i korridorerna, långsamt och värdigt framskridande, spred sig en respektfull tystnad. Honom var det förvisso ingen av lärarkollegerna som dunkade i ryggen eller duade - helt otänkbart. Bland de många övriga lärarna begränsar jag mig till att ämna Gustaf Jacobson, fil. Dr. i historia, tidigare docent i ämnet vid Uppsala universitet. Han var en eminent historiker, med en rad länge använda läroböcker bakom sig. Hans undervisningsämnen (enbart på gymnasiet) var historia och modersmålet. Han hade en undervisningsmetodik, som var långt före sin tid. I stället för läxförhör och mer eller mindre ensidigt docerande bedrevs lektionerna i seminarieform, där varje elev hade att göra sina anteckningar. Jag har kvar buntvis med anteckningsböcker från hans lektioner och häpnar ännu i dag över hur skickligt pedagogiskt hans undervisning bedrevs. När jag så småningom kom att studera historia vid dåvarande Stockholms Högskola (sedermera Universitet) visade det sig att jag redan behärskade den traditionella undervisningsmetodiken. Heder åt hans min- Föreningen Östra Realare 5 Vi Östra Realare nr 28, 2003 ne! Sentida östrarealare rekommenderas att läsa hans memoarbok ”Farväl till skolan” (från 1946). entelet var karakteristisk för samtliga Stockholmsläroverk. Skolrutinerna På tiominutersrasterna mellan varje lektion var det inte tillåtet att stanna kvar i klassrummen. Särskilda överordningsmän ur gymnasiets högre ringar såg till att ingen trotsade bestämmelsen, även om väderleken frestade till att hålla sig kvar inomhus. Överordningsmännen skulle vidare ingripa vid eventuella ansatser till bråk ute på skolgården och överhuvudtaget bistå lärarna att upprätthålla ordning och reda. Att rökning förekom var otänkbart. Den dagliga studiegången förblev i det stora hela oförändrad under mina nio år i Östra Real. Här skall inskjutas att jag gick två år i ring III, dvs jag ”kvastade” som det hette, (”kvast” = kvarsittare). Mitt svaga ämne var matematik, och mina föräldrar fann det klokast att låta mig gå om för att därigenom få ett bättre utgångsläge inför det avslutande året med dess hårda press före studentexamen. Varje dag (även lördag) inleddes med morgonbön i aulan, gemensam för hela läroverket. Alla hade sina bestämda platser: realskolans elever satt i ”mittskeppet”, gymnasisterna i de båda ”sidoskeppen”. När den ljudliga signalen från ringklockan ovanför stora ingången förtonat – dvs prick klockan åtta – stängdes obönhörligt porten av vaktmästaren ”Kuppan” Karlsson. Den som tilläventyrs befann sig springande på skolgården för att hinna in fick finna sig i att bli antecknad för ”sen ankomst”. Notering härom infördes av vederbörande klassföreståndare i en s.k. anmärkningsbok, som tilldelats varje elev (i realskolan) och som en gång i månaden skulle visas upp hemma för målsmans påteckning. Alltför många förseelser påverkade slutbetyget i ”uppförande och ordning”. Att punktlighet är en dygd fick man verkligen inpräntat i sig! Antalet lektions”timmar” (om 45 minuter) per dag utgjorde tre före frukostrasten (10.45-12.30) och tre, ibland fyra, på eftermiddagen. Lediga lördagar i skolan var ett okänt begrepp på den här tiden, liksom i hela samhället för övrigt. Dock förekom ingen undervisning på lördag eftermiddag. Skolmåltider var också ett okänt begrepp. Alla åt sin frukost (lunch) hemma, vilket underlättades av att så gott som alla elever i Östra Real hade sina hem på Östermalm. De som bodde utanför stadsdelen var mycket lätt räknade. I min klass 1b t.ex. var det bara två av kamraterna som bodde utanför Östermalm. Denna strikt lokala begränsning av elevkli6 Vid lärares inträde i klassrummet reste sig alla. Även då man under lektionerna svarade på frågor och annat tilltal, skedde detta stående så länge man gick i realskolan. På gymnasiet däremot åtnjöts privilegiet att besvara lärares tilltal sittande i bänken. Sedvänjan må säkert förefalla dagens skolungdom hopplöst antikverad, men faktum är att hos vår generation bidrog den till att inpränta uppfattningen om artighet och respekt för äldre som någonting självklart, f.ö. en uppfattning som grundlades redan i hemmen. Överhuvudtaget präglades tillvaron i Östra Real under dessa år av stil, ordning och fasta normer. Uppväxtårens naturliga opposition mot lydnad och tvång fanns förstås i botten, och visst kunde man reagera mot lärares stränghet, någon gång kitslighet, men ser man tillbaka måste det förflutna sättas in i sitt rätta sammanhang. 1930-talet och början av 1940-talet präglades av helt andra värderingar än sextio år senare. Vi östrarealare på denna tid kom från i huvudsak mycket stabila hem, där man tidigt fostrades på ett sätt som i dag säkert skulle kallas hårt. Att skolan följde samma mönster var självklart. Jag vågar tro att ingen av oss tagit mental skada av förhållandena, tvärtom var det en god förberedelse för livet. I sammanhanget är det mig angeläget att i fråga om östrarealarnas sociala gruppering få avliva myten om Östra Real som en utpräglad överklasskola, en uppfattning som ofta och gärna förts fram under intryck av en senare tids mera radikala tänkesätt. Det må räcka med att titta litet i gamla skolkatalo- Föreningen Östra Realare Vi Östra Realare nr 28, 2003 ger från den tid då faderns yrka ännu stod angivet. Här några slumpvis utvalda exempel: Professor, handlande, generallöjtnant, sergeant, riksantikvarie, stationskarl, regissör, lantbrukare, civilingenjör, verkmästare, bankdirektör, tjänsteman, advokat, målarmästare, justitieråd, polisman, generalkonsul, maskinist, kyrkoherde, skräddarmästare (titlarna hämtade ur min katalog från 1932). Studentexamen i krigets skugga Höstterminen 1936 började jag i gymnasiet (fyraårigt). Varje ring (= klass) omfattade en latinlinje med en klassavdelning samt en reallinje med tre avdelningar. Jag hamnade i ring R I b. Klassföreståndare blev Ragnar Strömberg (”Kyparn”), fil. dr i matematik och tillhörande lärarkollegiets lektorsgrupp. Ännu i denna dag förstår jag inte varför det blev reallinjen – med min starka motvilja mot matematik och åtföljande usla betyg i ämnet. Det bara blev så. En av konsekvenserna var att jag råkade ut för kvarsittning i ring III, en annan att jag för mina senare studier i historia vid Stockholms högskola (= nuvarande universitetet) måste komplettera och ta studentbetyg i latin. Att vara gymnasist i Östra Real på 1930-talet gav en viss känsla av att s.a.s. ha stigit i värdighet. Distansen till realskolans ”småpojkar” var påtaglig. Detta framgick bl.a. av klädseln. Jag har i min ägo ett album från 1937 med gruppfoton på samtliga klasser och ringar. Där får man en god uppfattning om rådande modetrend. Standardklädsel för realskolans elever var golfbyxor och slipover, mycket sällan kostym. Därtill som regel skolmössa i svart siden med skolans emblem i silver. Gymnasisterna däremot är i huvudsak iklädda strikt kostym med skjorta och slips. Skolmössan lades av (för flertalet). Graden av vuxenhet markerades gärna (under vinterhalvåret) med att man bar hatt (”kanna”), ett tacksamt mål för realskolepojkarnas snöbollar. Ett hårdnande säkerhetspolitiskt klimat med början 1938 (Tysklands ockupation av Österrike i mars och Münchenkrisen i september) gjorde att vi gymnasister i Östra Real, som närmade oss studentexamen, ställde oss skeptiska till studentsångens blomstrande ord om ”den ljusnande framtid”. Många övervägde kommande inriktning på den militära levnadsbanan. Jag ”gick om” i ring III läsåret 1939-40. Klassföreståndare i R III b blev Gabriel Jonsson, adjunkt och fil. kand. i matematik. Med sin trivsamma daladialekt spred han trivsel i klassen, och jag, som var obotligt svag i hans un- dervisningsämne, fick personlig hjälp och förståelse. Sådant glömmer man inte. Vid inträde i ring III gällde det att välja s.k. tillvalsgrupp. Det fanns sju ämneskombinationer. För egen del tog jag den för en realgymnasist minst matematiska grupp 1, i vilken ingick tyska, franska och geografi. Latinarna hade hela elva tillvalsgrupper att välja mellan: ”helklassikerna” (grupp 6) läste förutom latin även grekiska och filosofi. Jag kanske bör tillägga att vår rektor, John Hedström, blev sjukledig från höstterminen 1939, och i hans ställe kom Johannes Lundberg (”Hästen”), teol. dr. Honom hade vi i kristendom. Avslutningsvis några ord om studentexamen 1941. På den här tiden gällde ännu att det var fråga om ett kvalificerat kunskapsprov – inte som numera att man bara fick ett kvitto på genomgånget gymnasium. Proven hade en skriftlig och en muntlig del, den senare på själva examensdagen. Den som blev underkänd i skrivningarna fick inte gå upp i ”muntan” utan göra ett nytt försök på hösten. Examensdagens muntliga förhör – i fyra utvalda ämnen – ägde rum under övervakning av ett antal censorer, vanligen professorer eller andra högre akademiker. Faktum är att lärare som ledde förhöret kunde, ifall han var mindre erfaren, känna sig lika nervös som vi abiturienter. Tråkigt nog hände det ibland att någon föll igenom i ”muntan” och fick gå hem bakvägen när vi andra stormade ut genom stora porten. I de fall detta hände lade det självfallet sordin på vår examensglädje. Våra två sista gymnasieår blev i yttre avseende mycket dramatiska: i september 1939 utbröt andra världskriget, den 30 november inleddes finska vinterkriget och den 9 april 1940 invaderades Danmark och Norge av Tyskland. Dessa händelser kunde naturligtvis inte undgå att påverka vår egen situation. I ring R IV b var vi 22 kamrater. Inte mindre än tolv av dem blev officers- eller reservofficersaspiranter. Själv ryckte jag in en vecka efter studentexamen till Svea livgarde med nära fyra års befälsutbildning framför mig, varvad med trupptjänst och beredskap i fält (i Värmland 1944 och i Lappland 1945). Av oss ursprungligen 22 studentkamrater är ännu tio i livet. Varje år kring tiden för examen träffas vi för att återuppliva minnena från en period i våra liv, då grunden lades för våra kommande livsgärningar. Jan von Konow Föreningen Östra Realare 7 Vi Östra Realare nr 28, 2003 Birger Nordholms stiftelse Sedan 1990 har Föreningen Östra Realare haft möjligheten att årligen dela ut ett stipendium till en eller flera elever vid skolan som ”visat ett gott och föredömligt kamratskap eller på annat sätt genom betydande insatser visat stort intresse för skolan och dess verksamhet”. Detta stipendium har tillkommit och finansierats tack vare Birger Nordholm, vars namn stipendiet bär. Vem var då denne Birger Nordholm? Han föddes 1897 och studerade uppenbarligen vid Östra Real innan han emigrerade till Nordamerika. Redan på 1920-talet hamnade han på Svenska Resebyrån i New York. Han avslutade sin karriär inom turistbranschen som chef för The Swedish National Travel Office i New York och när han gick i pension 1964 förärades han på beslut av stadens borgmästare New Yorks gyllene nyckel – faktiskt en nyckel i rent guld och en nyckel som går till rådhusets port. Han var i många år medlem i vår förening och det är med både glädje och tacksamhet som vi medlemmar i det verkställande utskottet för Birger Nordholms Stiftelse träffas i maj månad varje år för att bland de förslag vi fått vaska fram lämpliga mottagare av stipendiet. . Sedan premiäråret 1990 har följande elever eller föreningar tilldelats Birger Nordholms Stipendium: 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Jessica Sandberg Ulla Källström Amanda Horwitz Malin Eklundh Mattias Yrgård Inget stipendium delades ut Inget stipendium delades ut Inget stipendium delades ut Erik Westberg Östra Reals Idrottsförening Christian Wirsén Julia Kronlund Inget stipendium delades ut Filippa Odevall Rebecca Rubin Hk 2 H3 a N2 b N2 b N3 b S3 b S3 b E3 c N3 c N3 b Det kan noteras att den ena av år 2002 års stipendiater är dotter till arkitekten Allan Rubin, student i Östra Real 1954, som vi hade nöjet att citera i fjolårets tidning i artikeln om skolans inre arkitektur. Det är roligt när tidigare elever kommer tillbaka som föräldrar i skolan. P-O Lindström Nejdå, övningarna i kemilabbet kräver inte polisingripande – det lär ha varit fråga om en pigg variation av klädedräkten! 8 Föreningen Östra Realare Vi Östra Realare nr 28, 2003 Ur bildarkivet Gamla Östra Realare, R IV c årgång 1946 vid sitt 50-årsjubileum. Sittande i mitten märks Hans-Gabriel Torén, sedan många år styrelseledamot i Föreningen Östra Realare. Lennart Ekbom till minne Lennart Ekbom, under mer än trettiofem år lärare vid Östra Real, avled i somras 82 år gammal. Därmed har en stor pedagog gått ur tiden. Många elever kan vittna om hans betydelse för deras utveckling, inte bara i ämnena matematik och fysik utan även i logiskt tänkande och sättet att se på livet. en väl balanserad veckoplanering för klasser och lärare. Samma fallenhet för logiskt pussel tog sig uttryck i att korsordslösning och –konstruktion blev hans hobby. Svenska Dagbladet publicerade både ordflätor och kors och tvärs som bar Lennart Ekboms signum, liksom Marginalsidan en tid hade en särskild spalt med hans klurigheter. En lektion med Lennart Ekbom var händelserik och lärorik. Med lågmäld elegans, kvickhet och humor förde han ämnet framåt. Ibland sina kollegor spred han med sitt lugna och stillsamma sätt en känsla av trygghet. Man visste att han var att lita på. Allvaret i hans framträdande blev aldrig tyngande, då ofta en skämtsam kommentar fick omgivningen att le och må bra. Ett genuint intresse för människor hade Lennart Ekbom, först och främst för familjen men också för vännerna och för sina elever. Med naturlig distans var han ändå alltid nära var och en på hans eller hennes utbildningsnivå. Efter skoltiden byttes distansen ut mot vänlig närhet och få var de studentjubiléer han tackade nej till. På somrarna lade han schemat för den 1000 elever stora skolan. Det var ett komplicerat arbete att ge Lennart Ekbom var en av de som gett Östra Real en särställning bland skolor. K-G Fridman och Hans-Olof Strömberg Föreningen Östra Realare 9 Vi Östra Realare nr 28, 2003 Tösse Alla östrarealare känner till Tösse, det trevliga bageriet i hörnet av Karlavägen och Artillerigatan. Det var mycket vanligt bland oss elever i Östra Real att gå dit för att köpa ”Russinbullar” som var väldigt goda och enligt uppgift kostade 52 öre vid mitten av 1950-talet. Det var ofta gott om kunder vilket innebar lång väntan innan en expedit blev ledig men det fanns en mycket vänlig kassörska som satt i en liten bur till vänster och hon brukade smita in bakom disken och hämta en russinbulle som man fick köpa när hon såg att kön var lång. När jag gick i gymnasiet, 1953-58, fanns det ett konditori eller rättare kaffeservering, som hörde till Tösse, Det låg i hörnet av Karlavägen och Jungfrugatan. Det var speciellt på frukostrasterna populärt bland gymnasister från Östra Real och för all del även elever från den närbelägna flickskolan Nya Elementar att sitta där och hänga över en slät kopp kaffe. Gärna fyra man över en kopp! Detta väckte stor irritation bland de östermalmsdamer som hade för vana att besöka Tösse med en väninna för att få en pratstund och en kopp kaffe med dopp. Personalen var inte glad den heller för några kaffekoppar blir man inte rik på. Jag kommer inte ihåg hur det hela slutade men det kanske någon av våra läsare gör. Hör av Er! P-O Lindström Östra Real hade biograf i skolan! I nr 27 av ”Vi Östra Realare” berättar P-O Lindström om biografer på Östermalm. Låt oss inte glömma att skolan hade lördagsbio i aulan under min tid; jag talar om tiden före 1936. Till huvudfilmen, som liksom all annan film var stum, spelade Bo Rosendahl – han som kunde spela allt i alla tonarter. Till förfilmen spelade jag någon gång. Min repertoar var så kort, så kort. Bosse R. blev ju sedan en känd kapellmästare och när han övade på skolans orgel, var han påpassad av vaktmästaren ”Kuppan”: - Va’ spelar ni för slängpolskor, sa han, när han kom på oss med att spela lite jazz fyrhändigt på orgeln. Den hade ju flera klaviaturer. Ut åkte jag och det blev aldrig mera någon jazz på den orgeln. Ack glada minnen! Gunnar O Nittzell, latinstudent 1936 Visst finns Östra Real på webben! Kolla in www.osl.edu.stockholm.se 10 Föreningen Östra Realare Vi Östra Realare nr 28, 2003 Östra Real bär förvisso på stolta traditioner, men vi får inte glömma att skolan i högsta grad lever och verkar i nutid. Föreningen Östra Realare har även som uppgift att stödja och informera om skolans aktuella arbete och därmed vara en brygga mellan traditionen och framtiden. Eftersom endast få av våra medlemmar har egna kontakter med skolan, har vi bett vår nye rektor beskriva några aktuella förändringar. Vad händer på Östra Real? Inriktningar: Vi har tre framgångsrika lokala inriktningar: juridik, journalistik och Life Sciences med ”grön och vit” biologi. Inom dessa inriktningar har vi format arbetslag som planerar och genomför moment / projekt med ämnesövergripande undervisning. Vi kommer att utveckla tanken med arbetslag ytterligare. Dessutom planerar vi för en ny inriktning: samhällsvetenskapligt eller naturvetenskapligt program med estetisk inriktning. Vi har många elever som vill aktivera båda hjärnhalvorna och vi tror att det finns ett enormt behov av studieförberedande program som samtidigt ger utrymme för teater, dans, musik och bild. Lokaler: Att vara en framgångsrik skola innebär att kunna erbjuda inte bara förstklassig undervisning, utan också ändamålsenliga lokaler och en inre miljö som lockar elever till skolan. Våra konkurrenter – Norra Real, Kungsholmens gymnasium och Södra Latin – har alla rustats upp för över 100 miljoner var. Östra Real är en fin skola och vi önskar ingen genomgri- pande ombyggnad men för närvarande satsar vi på att: • modernisera de naturvetenskapliga klassrummen – vilket kommer att ske i sommar. • Utveckla kemisalarna. Vi hoppas kunna bygga om dessa under 2004 så att vi kan utföra experiment med anknytning till aktuell forskning. • Modernisera bildsalen med bl a ett modernt fotolabb och möjligheter till digital redigering. • Förbereda en genomgripande upprustning av köket med diskinlämning och matsalar. Detta är ett projekt som beräknas kosta 11 miljoner kronor och påbörjas våren 2004. • Anpassa lokalerna i gatuplanet – nuvarande SEC:s lokaler – till en modern tidningsredaktion där vår journalistutbildning skall få hålla till. • Bygga om lokalerna längst ned i högra flygeln – där Oscar Reuterswärd en gång började rita sina omöjliga figurer – så att vi där kan ta emot en Aspergerklass. Fortbildning: Vi har arbetat med Mål 3 – ett EU-projekt där vi har analyserat skolans kompetensutvecklingsbehov för att kunna hävda oss i en alltmer konkurrensutsatt skolvärld. Vi har fått 200.000:- i dagsläget men kommer att få kontinuerligt stöd när vi fortbildar personal: • i olika dataprogram för att öka användandet av IT i skolan. • i skolans arbete mot diskriminering. • i att utveckla arbetet med samverkan och ledarskapsutveckling För att nämna tre mål vi satt. Urs Göbel, Rektor Det är intressant att se hur skolans verksamhet präglas av samma tankar om effektivt utnyttjande av humankapitalet som någonsin våra mest framgångsrika storföretag! På samma sätt arbetar skolan också med ett systematiskt, målstyrt kvalitetsarbete. Man gläds där åt att se nästan alla – så nära objektiva som möjligt - mätetal förbättras år för år. Samtidigt förundras man över att Östra Real uppnår sina goda resultat trots väsentligt lägre anslag – cirka 2/3 av vad övriga skolor i Storstockholm har. Men förklaringen kanske ligger i den goda anda av samarbete och kreativitet som alltid funnits på Östra Real. Föreningen Östra Realare 11 Vi Östra Realare nr 28, 2003 Ur Per Wästbergs ”Ung mans dagbok” Per Wästberg tog studenten i vår skola 1952 och är känd som författare och journalist. Han är hittills den ende östrarealare som valts in i Svenska Akademien och han har skrivit många böcker med koppling till Afrika men även till Stockholm, Östermalm och skolan. Kort tid efter distributionen av fjolårets tidning fick jag ett trevligt brev från medlemmen Gunnar Milles som föreslog att jag skulle läsa Pers bok ”Ung mans dagbok” och plocka ut intressanta kommentarer om skolan, lärare och kamrater. Med benäget godkännande från Per har jag plockat en del synpunkter och kommentarer ur boken: 1947 december 12 F Efter historietimmen tog vikarien Arne Hassler mig i enrum och talade om min artikel i SvD. Hans fru hade känt igen honom i den. Han var kolossalt upprörd och hade lämnat artikeln till rektor för att han skulle vidta stränga åtgärder. Han låste dörren och några i klassen ropade: Leve tryckfriheten! När jag kom hem och ringde till pappa hade rektor Näsmark ringt till chefredaktör Ivar Andersson som ringt till Tage Ekstedt som visat det för några. De tyckte kåseriet var roligt och alls inte stötande. Men jag får sluta skriva om skolsaker. Detta är första gången jag kommit i kontakt med förtryck av pressfriheten 13 L Lucia. I skolan inga festligheter: förbjudet. 18 To Uppkallad till rektor KE Näsmark om min artikel. Rektor lovade ej påyrka sänkt sedebetyg på kollegiet, fast det kunde hända ändå. 1948 April 6 Ti Håkansson, vår klassföreståndare, ägnade en halv lektion åt att skälla ut modern konst, framför allt Picassos, som enligt honom tillkommer genom att han spottar feta snuslobbor på duken och påstår att så ser han kvinnokroppen. 8 O Fick tillbaka hemuppsatserna. Min den bästa lärarn läst. Han delade ut det andra A som getts i realskolan. Även det första jag fick. Fick läsa upp uppsatsen, Staden vaknar, en litterär exposé från 1500-talet. Maj 4 Ti Tyskläraren Ivar Mörk fick väldigt raseriutbrott, gav Jansson två örfilar, skakade honom så att pulpeten höll på att välta, gick ut i korridoren och gav anmärkning åt några tvåor som busvisslade. Han tyckte att svensk ungdom borde fått vara med i krig för att lära sig veta hut. Juni 5 L Skolavslutning. Realskolan slut. 2/3 av skoltiden till ända - Nu är man gymnasist. Hurra-aa!! Långt tal av inspektor Sterky. 12 Augusti 24 Ti Upprop i skolan. Börjar i latinring I. En massa i vår gamla klass har kört. Klassföreståndare: Erik Tidner, författare till vår latinska grammatik, vår lärare i latin och historia. Vi får Ivar Mörk i både tyska och svenska. 26 To Ovant att få sitta vid en fråga i gymnasiet. Vi har ju alltid fått stå i realskolan… September 2 To Vår lärare i franska, Hilmer Nilse, kan även engelska, tyska, italienska, latin, grekiska, sanskrit, ryska, esperanto. 7 To Uppringd av en Clas Engström från Södra Latin. Han hade av Georg Svensson på BLM hört att jag var ”en framstående litterär jeppe” Ville ha mig med att bilda en litteraturtidskrift för svensk skolungdom. 10 S Vår fransklärare Hilmer Nilse sågs full vid Karlaplan. Han har varit med i spanska inbördeskriget, har fel på ena ögat och ett sabelhuggsärr över ryggen. November 9 Ti Mörck på fantastiskt humör på tyskan: luggade, skrek och slogs. 1949 Januari 12 O Skolan avskyvärd. Ofta önskar jag ge katten i alltsammans. Men man måste ha kunskaper, fast de kunde verkligen ges på annat sätt. Mindre klasser och för olika begåvningsgrupper, så läraren slapp rätta takten efter den långsammaste. Då skulle man ta examen fortare och få mera tid om dagarna I gymnastiken har vi GCI-elever, den ena värre än den andra. En kallar vi vilddjuret, åberopande Uppenbarelseboken. Jag anser att gymnastiken bidrar till kulturell nergång, primitivism och nedsatt tankeförmåga. Det svåraste ämnet är historia, för den lärare vi har, Erik Tidner, ger kolossala läxor och fordrar enormt mycket. Föreningen Östra Realare Vi Östra Realare nr 28, 2003 Februari 4 F Tillbaka provmattarna. Havanna (Johannes Nilsson), den änglalikt snälla, sänkte betygskalan ett steg så jag istf BC fick B. Mars 28 M Den intellektuella standarden är låg i Östermalms läroverk. Grosshandlarmedelklassen har alltid varit den mest kulturellt likgiltiga och det är deras barn som går i Östra real. Litterärt sett är skolan en nolla som knappt frambringat en enda liten författare (undantag Lars Göransson). När man studerar Eddas tidskrift med dess prisdikter, blir man förfärad. Edda har urartat till ett sällskap som spelar jazz och ordnar baler för flickbekanta. Den skola som innehar den kulturella ledningen i Sthlm är Södra Latin som alltid varit en skola med förnämliga traditioner. Sen kommer Kungsholms. Sen slut. Jag skulle kunna fortsätta flera sidor till men det får räcka nu. Per tog studenten 1952 och han fick bara ett litet a för sin studentuppsats där han valde räddningsplankan ”Med vad rätt kan man säga, att vår tids ungdom har det både lättare och svårare än ungdomen för 50 år sen?”. Muntlig examen den 15 maj där vi kan observera att det inte var någon sång på skoltrappan med anledning av att fyra kamrater på reallinjen kuggades. Urvalet gjort av: P-O Lindström P.S.: Per Wästberg har lovat att komma och gästa vår förening med ett kåseri, troligen blir det vid F.Ö.R. höstmöte I dataåldern (Mel.: En sockerbagare…) En ordbehandlare jag har inhandlat Den hela livet mitt har förvandlat Jag sitter framför den mest hela da’n När kvällen kommer är jag trött som fan. Den största lyckan jag i livet känt är När jag får smeka dess små tanjänter Jag trycker stora, jag trycker små, Jag trycker några med prickar på. Till ordbehandlaren det hör en printer, Den skriver fort, den är liksom en sprinter. Ja, allt den gör gör den med fart; Innan jag blinkat, är allting klart. Min gamla handstil, den som var så prydlig, För varje dag den blir alltmer otydlig, Ty aldrig nå’nsin jag öva får; Det blir min printer som går och går. Mina små snirklar och kringelikrokar Dom som såg ut som vilsegångna tokar, Dom har nu ersatts av tryckarstil. Den är korrekt, men ack så steril. Och grafologen han blir alltmer bister Han märker hur han alltfler kunder mister. Ty vem kan tolka en karaktär, När alla skriver lika som bär. Originalitet är svår att spåra, Vi skriver alla i samma fåra. Och efter livstiden blir man lik, Fast man som levande var fullt unik! Hans-Olof Strömberg Föreningen Östra Realare 13 Vi Östra Realare nr 28, 2003 Östrarealare i Västerled Musikläraren Marja-Liisa Ingler på Östra Real organiserade för snart tre år sedan uppförandet av musikalen Jesus Christ Superstar med elever på skolan. Året därpå såg hon en chans att åter uppföra den - i USA. Med entusiasm, professionalism (och en portion tur, får man förmoda) kom hela ensemblen (bilden) att göra en resa för ändamålet till USA. Läs här hennes berättelse! Min äldsta son, Carl, som är elev i Östra Real, tillbringade ett s.k. utbytesår i Port Jervis, cirka 10 mil nordväst om New York City. Det finns ett rikt musikliv med stora resurser och traditioner i Port Jervis High School, där han var elev, och han berättade mycket imponerad om detta i sina e-mail. Framförallt hade de varje år riktiga musikalföreställningar med mycket hög kvalitet. Jag hade våren 2000 gjort en kortare version av musikalen Jesus Christ Superstar av Andrew Lloyd Webber med elever främst ur årskurs 2 på Östra Real. Den föreställningen blev väldigt lyckad och eleverna gjorde bra prestationer. Dessa elever fanns kvar som mina elever även året därpå, och jag fick då idén att åka till Carls skola ”over there” för att visa föreställningen ännu en gång! Min kollega Louise Senneby, lärare i teater, följde med för att hjälpa till med regin. Vi var glada över att även vår rektor, Urs Göbel, följde med. Min sons amerikanska värdpappa, Rick Drew, visade sig vara en klippa i detta sammanhang, med kontakter överallt och en otrolig förmåga att ”fixa”. Det blev nu han och jag som organiserade det hela. 14 Vi blev emottagna med pompa och ståt, och alla elever inkvarterades i lokala familjer, som behandlade dem som om de hade varit deras egna ungdomar! Vårt besök blev ”tidernas händelse” i den lilla staden, och blev ivrigt omnämnt i tidningar, radio och TV. Vi gjorde utflykter i Port Jervis med omnejd, bl a till West Point Military Academy, och vi besökte den lokala High School där vi deltog i lektionerna. Vi sjöng svenska sånger på rundvandring i sjukhuset, på bussturerna, i glassbaren, på pizzerian, vid välkomstfesten, ja överallt! Några av oss blev inbjudna till den lokala Rotaryklubben, där vi blev intervjuade om allt som rörde oss och Sverige. Vår föreställning framfördes i skolans aula vid två tillfällen, där den dessutom blev filmad och senare visad av den lokala TV-stationen. Slutet av veckan tillbringade vi i New York City, där vi såg musikalen Aîda på Broadway. Vi blev hembjudna till den svenske generalkonsuln Olle Wästberg på cocktail på Park Avenue, där vi framförde några sånger ur musikalen. Föreningen Östra Realare Vi Östra Realare nr 23, 2003 Vi åkte båt runt Manhattan, bevistade NBC:s Today Show och blev visade NBC:s TV-lokaler inifrån av en guide. Somliga i gruppen passade på att åka upp till högsta våningen i World Trade Center, något som vi andra sedermera ångrat att vi inte gjorde… en hjärtattack och dog fem månader efter vårt besök, så planerna på ett utbyte kom av sig. Emellertid kommer Ricks fru Carol och dottern Nicole till oss på besök om några veckor. Det vore roligt om vi tillsammans kunde fortsätta att planera för ett utbyte mellan elever från Port Jervis High School och Östra Real! Vi började planera ett utbyte, som innebar att elever från High School i Port Jervis skulle besöka Östra Real under 2002. Tyvärr drabbades Rick Drew av Marja-Liisa Ingler (Redaktionen noterar att även Olle Wästberg varit elev i Östra Real, där han tog studenten på 60-talet.) Visste Du att Östra Real har en egen semesterstuga i Dalarna? Den tillhörde tidigare Statens Normalskola, som för ett antal år sedan slogs samman med Östra Real, och ligger i Sunnanäng vid Siljan, 4 km norr om Leksand. Den heter Stenbacken, och hyrs ut till skolans personal och används även undantagsvis för smärre elevgrupper. Andra personer med anknytning till skolan, t.ex. gamla elever, kan också få hyra den efter hänvändelse till Rektor. Dock gäller att under skolloven har personalen prioritet. Huvudbyggnaden är på 110 m², och det finns ledigt plats för 10-12 personer. Tomten är jättestor och sluttar ner mot egen strand i Siljan. Huset är fint inrett, med många detaljer typiska för trakten. Om Du är intresserad att hyra en ”nästan K-märkt” stuga vid Siljan, hör av Dig till Rektor Urs Göbel, enklast via e-post: [email protected] Föreningen Östra Realare 15 Vi Östra Realare nr 28, 2003 Föreningen Östra Realare utökar ’skolsortimentet’ Föreningen Östra Realare har efter moget övervägande och ingående förhandlingar med leverantören beslutat utöka sitt sortiment av skolanknutna artiklar med exklusiva manschettknappar som bär Östra Reals märke. Manschettknapparna är den perfekta och uppskattade gåvan till den nybakade studenten, till jubilaren, och till alla dem som känner stolthet och glädje över att gå/ha gått i vår fina skola. Och de är inte förbehållna pojkar! De exklusiva manschettknapparna, kommer att finnas i två utföranden – med försilvrat respektive förgyllt märke på blå emalj – och kostar 395 kr respektive 450 kr per par. Porto tillkommer med 30 kr. ”Först till kvarn” gäller då upplagan är begränsad. Beställning sker enklast genom inbetalning på Postgiro 3266-4, Föreningen Östra Realare. Har Du frågor, kan Du kontakta Skattmästaren Richard Livijn på telefon 08-856379 eller med mail: [email protected] 16 Föreningen Östra Realare
