Vernissage Famnas Värdeforum 18 december 2012

Vernissage Famnas Värdeforum 18 december 2012
Famnas Värdeforum är ett kvalitetsutvecklingsprogram som syftar till att skapa en kultur av
ständiga förbättringar. I Stockholms län arbetade 13 team med 74 medarbetare från
landsting, kommuner, idéburna och privata utförare systematiskt med att genomföra konkreta
förbättringsarbeten i vårdens och omsorgens vardag under hösten 2012.
Förbättringsområdena berörde allt från demensvård till social samvaro, vårdpreventiva
arbetssätt och vård i livets slutskede. Höstens omgång genomfördes i samarbete mellan
Famna och utvecklingsledarna i Stockholms län inom ramen för den nationella satsningen
Bättre liv för sjuka äldre.
Tisdagen den 18 december 2012 presenterade alla team sina resultat vid en Vernissage på
Ersta konferens i Stockholm.
Lars Pettersson, Famnas generalsekreterare, hälsade alla välkomna och deklarerade att dagens
huvudpersoner var alla medarbetare i teamen.
– Jag har sett hur allt fler under åren har deltagit i Famnas Värdeforum. Vernissagen blir en
manifestation: vi alla som deltagit har skapat någonting bra som fungerar i vardagen.
Den här gången har vi också ett samarbete över gränserna – idéburet, kommunalt, privat.
Viktoria Loo, utvecklingsledare på Famna, har jobbat med alla 13 teamen, tillsammans med Thomas
Schneider och Susanne Rosén.
– Idag är minglandet huvudfokus – idag firar vi teamen! I januari startar en ny omgång av Famnas
Värdeforum.
På vernissagerna i Famnas Värdeforum är det just nätverkandet och presentationerna som är syftet –
och det var mer än fullsatt i lokalen denna vinterdag. Samtalen vid teamens presentationsposters
flödade och många blev både inspirerade och imponerade. Samtliga teams arbeten finns presenterade i
vernissagekatalogen, här kommenterar några team sina arbeten.
Brytpunktsamtal i livets slutskede
Teamet från Avdelning P14, Radiumhemmet, Karolinska Universitetssjukhuset har bestått av Kidi
Zemariam, Anneli Berg, Kathrin Wode, Mia Abramsson, Pia Petrovic och Nina Markholm Nordgren
(coach). Avdelningen är en akut onkologisk slutenvård med 18 vårdplatser.
– Träffarna i Famnas Värdeforum har varit viktiga, menade Nina Markholm Nordgren, teamets coach.
Mia Abramsson instämde:
– Man har fått stöd av de andra grupperna, både som återkoppling och att få höra hur de tänker. Redan
efter första tillfället gick det lätt att ställa sig upp och prata inför alla, även om många är ovana vid det.
Båda två tycker att det fått effekter i verksamheten, även utanför själva förbättringsåtgärderna.
– Vi har fått mer teamkänsla på arbetsplatsen. Idag äter till exempel alla lunch tillsammans, oavsett
vilken funktion eller roll man har. Så var det inte förut. Det kanske inte låter så stort, men det har
medfört mycket positivt. Både för vi-känslan och att det har blivit lättare att få komma med tankar och
idéer. Det har också uppstått positiva rykten – det finns en nyfikenhet från andra avdelningar, sa Nina
Nordgren.
Medvetenheten kring förbättringar har blivit större, menade hon. Nu blir det en grupp till från
avdelningen som ska delta i Famnas Värdeforum. Nina Nordgren har också föreläst på kliniken om
hur det går till, vilka effekter det fått etc.
– Det har varit jätteroligt, sa Pia Petrovic. Det är kul när man ser att det går att åstadkomma
förändringar som blir bestående. Vi har gjort förändringar – som frigör tid. Om patienterna blir
lugnare frigör det tid. Och det är lätt att mäta, i det palliativa register som vi använder.
Ta fasta på nattfastan för piggare äldre
Teamet från Danvikshem har bestått av Farsana Hashemi (coach), Veronica Hjalmarsson, Amir
Chowdhury, Hanna Hassi, Eva Kureman, Isabella Grigoriou. Danvikshem är ett särskilt boende som
drivs av stiftelsen Danviks hospital (som grundades av Gustav Vasa 1553). Här finns 188 platser för
dygnetruntvård med inriktning på omvårdnad, demens och korttidsvård samt ålderdomshem.
– Det roligaste är att ha lärt sig förändringsprocessen. Det har jag använt i mitt jobb, hela tiden. Det är
så strukturerat, lättförståeligt och ganska snabbt!
Isabella Grigoriou har uppskattat Värdecaféerna, men tycker som många andra att det svåraste är att
kunna avsätta tiden, särskilt för de yrkesgrupper som har små möjligheter till flexibilitet.
Teamet har arbetat med nattfastan – vissa äldre åt för lite och gick ner i vikt.
– Vi har fått jättebra resultat! Det har nästan blivit som en kickstart. Vi tog reda på önskemenyer – var
det en gröttallrik eller någonting annat personen vill ha? Vi gjorde observationer, undersökte det
individuella hjälpbehovet. Vad behöver han/hon? Vi dokumenterade. När vi mätte tiden för nattfasta
såg vi att den var ojämnt hög. Nu har vi konstaterat att vi inte kan vara beroende av enskild personal,
utan vi måste ha rutiner. Så nu ser vi över rutinerna för alla.
En av metoderna gruppen har använt sig av är ”fiskbensdiagrammet” (som handlar om att ta reda på
orsak och verkan). Nattfastan var ett av benen.
– Nu kan vi gå vidare och välja ett annat ben – huvudfrågan är dock kopplad till undernäring, måltid,
mat och vikt.
Lilla gruppen förebygger oro och ångest hos personer med demenssjukdom på
gruppboende
Teamet från Mälarbacken vård och omsorgsboende har bestått av Helena Hagberg, Johanna WallinMårtensson, Marjo Moberg, Hoa Hoang, Eva Fawaz Lindström och coachen Anette Norman.
Mälarbacken vård- och omsorgsboende är ett gruppboende med totalt 182 lägenheter som drivs av
Stockholms stad. Inriktningen är gruppboende för demenssjuka.
Teamet har använt olika metoder för att bena ut problem och att arbeta med förbättringsprocessen.
– Det har varit både positivt och lite jobbigt. Vi har kommit fram till bra saker, det har varit mycket
diskussioner. Men vi har en dygnetruntverksamhet – och det innebär att det är svårt att hitta tider.
Det konkreta resultatet av förbättringsprocessen är att man prövat ett arbete med ”Lilla gruppen” för
tre till fyra boende som behöver extra stöd för att hantera sin tillvaro. Andra aktiviteter som prövats är
till exempel frukostklubb och personcentrerat bemötande. Resultatet har mätts på olika sätt, både
läkemedelsanvändning och BPSD-mätningar (Beteendemässiga och psykiska symtom vid
demenssjukdom), med påtagliga förbättringar.
– Det positiva med PGSA-hjulet (Planera-göra-studera-agera) och fiskbensdiagrammet är att man ser
strukturen. Man hittar det som är det egentliga problemet. Ofta går man direkt på att göra utan att
reflektera över vad som är orsaken. Och utvärdera är alltid viktigt, förstås, sa Anette Norman.
Också instrumentet SBAR för effektiv kommunikation (Situation, bakgrund, aktuellt tillstånd och
rekommendation) ger hjälp till för att korta ner möten och effektivisera till exempel telefonsamtal.
Nu planerar gruppen för att arrangera en vernissage även på hemmaplan.
– Vi kommer att fortsätta med att applicera PGSA-hjulet på alla möjliga problemområden.
Förbättrat teamarbete för att minska BPSD-symtom
Teamet från Attendo Kampement och Rio har bestått av Anna Eriksson, Camilla Bergqvist, Christina
Granholm, Hamdi Hassan, Jarek Raubo och Jemma Myrberg (coach). Attendo Kampement och Rio är
två vård- och omsorgsboenden där 80 personer med demenssjukdom bor.
– Arbetet i samband med Famnas Värdeforum har lett till att vi har arbetet mer strukturerat i teamet.
Det har varit inspirerande att få lyssna på andras berättelser i Värdecaféerna. Många har liknande
verksamhet, vi har hämtat inspiration och nya erfarenheter av varandra. Frågorna vi arbetar med är ju
väldigt likartade, sa Jemma Myrberg.
Till exempel hade Attendo redan arbetat med nutritionsfrågan, som några av de andra teamen arbetade
med, så där kunde de dela med sig av sina erfarenheter.
– Vi har fått instrumenten, verktygen, för att arbeta med förbättringar, att sätta mål, göra mätningar, sa
Jarek Raubo. Vi har arbetat brett – och det ledde till att vi beslutade oss för att jobba med en
checklista, som används i samband med inflytt.
Det har lett till ett mer strukturerat arbete. I den mån det är möjligt genomförs hembesök innan inflytt.
En effekt är att användningen av läkemedel har minskat markant. En annan är att det märks skillnader
i de boendes humör:
– Det har blivit stor skillnad, en stor förändring, menar Jarek Raubo.
I fortsättningen kommer fokus ännu mer att ligga på bemötande, att möta brukaren där han eller hon
befinner sig. Målsättningen är att använda BPSD-registret som ett hjälpmedel (BPSD =
beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom).
Famnas Värdeforum i samarbete med Bättre liv för sjuka äldre
Under dagen presenterades Famnas Värdeforum och samarbetet med Bättre liv för sjuka äldre, genom
Team Stockholms län inom Äldrecentrum, som arbetar med en regional stödstruktur för
evidensbaserad praktik inom socialtjänsten.
Linnea Järpestam, utvecklingsledare inom Regional stödstruktur för evidensbaserad praktik inom
socialtjänsten, beskrev sitt och sina kollegors arbete som ett resultat av en överenskommelse mellan
SLL (Stockholms läns landsting) och KSL (Kommunförbundet Stockholms län) för att förstärka
kunskapsutveckling och evidensbaserad praktik.
– En evidensbaserad praktik är ett förhållningssätt, en följd av ständiga systematiska förbättringar, och
det sker med en kombination av profession, forskning och brukare.
Inom den nationella satsningen Bättre liv för sjuka äldre arbetar man nu med att föra ut
kvalitetsregistren i verksamheterna.
– Famnas Värdeforum har i höst skett i samarbete med Bättre liv för sjuka äldre, berättade Viktoria
Loo, Famna, och beskrev för besökarna på vernissagen vad Famnas Värdeforum är.
– Teamen har sått frön. Men hjälp av alla metoderna, engagemanget och energin har de fått fröna att
växa. Det har skett därhemma, i verksamheten, där hela teamet är med och jobbar med förbättringar,
från dag ett. Men vi har också arbetat med coacherna.
Viktoria Loo beskrev hur det hela börjar med en rad frågor. Om man inte vet vilka värden man vill
skapa kanske man tar bort fel saker? Hon beskrev mikrosystemets 5P-modell, som ställer en rad
frågor: Varför går vi till jobbet? Vilka finns vi till för? Vem är bra på vad? Vad skapar värde för dem
vi finns till för? Vilka mönster har vi?
– Sedan börjar det verkliga förbättringsarbetet. Att se på vardagen med nya ögon. Fundera över vad vi
vill åstadkomma – mål. Fundera över hur vi ska veta att vi nått dit – mått. Använda PGSA-hjulet,
planera-göra-studera-analysera, för att se vilka förändringar som leder till förbättringar.
– Att göra det vanliga ovanligt bra – det skapar kvalitet i vardagen, det gör skillnad.
Det finns inget misslyckande, det finns bara lärande.
God vård och omsorg är en färskvara. Den som slutar att bli bättre slutar snart att vara bra.
Och då är en viktig del lärandet av varandra, menade Viktoria Loo.
– Det krävs mod; att våga se, våga fråga, våga lyssna, våga ifrågasätta, våga agera och våga ha
visioner. Ni är vardagshjältar! Kom ihåg att fira era framsteg!
Till de närvarande cheferna skickade Viktoria Loo med uppmaningen att ta vara på viljan, kunskapen,
engagemanget medarbetarna här har med sig!
– För ni måste vara med på den här resan. Gå hem och så nya förbättringsfrön!
Samtal om bättre äldreomsorg
Efter ytterligare mingel och samtal med alla förbättringsteam avslutades dagen med ett panelsamtal
om hur man kan skapa bättre äldreomsorg, och avslutningsvis några reflektioner av Eva NilssonBågenholm, nationell äldresamordnare, Socialdepartementet.
I panelen fanns Eva Frunk-Lind, förvaltningschef på Äldreförvaltningen Stockholms stad, Malin
Appelgren, ordförande i omvårdnadsnämnden Solna stad och Vita Kiluk, verksamhetschef
Danvikshem. Samtalet leddes av Thomas Schneider, kvalitetsansvarig, Famna, som inledde med att
fråga panelen vad de hört, sett och upplevt under vernissagedagen:
– Jag har hört och sett ett antal presentationer av utvecklingsprojekt. I vardagen, där ute där de äldre
bor, där vi kan göra skillnad. Det ser så enkelt ut – men det är det inte, sa Eva Frunk-Lind. Jag vill
uppmana alla att sprida detta! Här har ni hittat exempel på utvecklingsprojekt som gör skillnad!
– Jag har sett stolthet och engagemang, sa Malin Appelgren. Äldreomsorg är ofta ifrågasatt. Samtidigt
har vi nu den bästa äldreomsorg Sverige någonsin har haft. Och det märker man här!
– Hos oss är detta arbete prioriterat, sa Vita Kiluk, Danvikshem. Det här ska vi satsa på. Att synliggöra
det jobb ni som görs hos oss och få förståelse för varandras arbetsområden är värt mycket!
Thomas Schneider undrade vilka förutsättningar de olika parterna behöver, och Vita Kiluk menar att
det dels är krav utifrån, som ska vägas in i budgeten. Dels krävs en del mod– så kommer resultaten
efter hand.
– I Solna utförs 80 procent av omsorgen av andra än kommunen, berättade Malin Appelgren. Vi ska
förstås vara tydliga med vad vi vill ha, men också skapa utrymme för förbättringar. Goda exempel är
viktigt. Jag är ju medborgarnas beställare.
– Det finns många möjligheter idag, menade Eva Frunk-Lind. Det finns medel avsatta för denna typ av
utvecklingsprojekt.
Hon konstaterar också att verksamheterna behöver anpassas – boendetiderna minskar, många är svårt
sjuka.
– Vi jobbar just nu med boendeplanering.
– Har vi kvar ett system som inte passar dagens äldre? undrade Thomas Schneider.
– Frågar du mig: ja, sa Eva Frunk-Lind.
– De kommer in senare, bor kortare tid, är sjukare. Hänger vi med? Ja. Med det är hårt arbete.
Personalen är fantastisk, menade Vita Kiluk.
Thomas Schneider tog upp frågan om balansen; att skapa en kultur för ständiga förbättringar, och
ledarskap som tar vara på engagemang.
– Det handlar om helheten, menade Vita Kiluk. Om man förstår sin del i sammanhanget blir det
roligare.
– Ledarskapet är helt avgörande när vi pratar om detta område, sa Eva Frunk-Lind. Utbildningar för
ledare finns. Men – det framkommer av och till – det spelar stor roll hur många en chef har
personalansvar för.
– Det handlar också om möjligheten att kunna avancera på sitt jobb, menade Malin Appelgren. I Solna
finns möjligheten till karriärstegen – det är otroligt viktigt. Alla har inte den drivkraften, men vissa har
det. Det finna alltid någon som är motor och det gäller att ta tillvara det.
Kan man betrakta förfrågningsunderlagen, själva beställningarna, som förtydliganden eller
detaljstyrning…?
– Ja, det är ju risken! I politiska debatter ligger det nära tillhands att vilja ha både hängslen och livrem,
menade Malin Appelgren. Vi ville ju ha nya sätt, vi ville ha utveckling av kvalitet. Då är målstyrning
viktigt.
Vita Kiluk menade att det finns för många listor som ska fyllas i som tar tid från de boende.
– När det gäller till exempel dokumentation tycker jag att man hela tiden ska ta sig en funderare på
vad är det för krav vi har satt upp, sa Eva Frunk-Lind. Vad leder till utveckling och att det verkligen
blir bättre för de äldre? I Stockholm för vi samtal med branschråd där vi försöker lyssna på varandra.
– Sen är frågan hur vi säkerställer kvaliteten, sa Malin Appelgren, i vissa delar av landet är det att man
överhuvudtaget kan tillhandahålla boende.
– Att mäta kvalitet är inte så lätt, och det är inte heller så lätt att mäta förändringar, sa Thomas
Schneider.
– Efter Koppargården kom krav på att vi ska följa upp allting, sa Eva Frunk-Lind. Det är inte alltid så
lätt med brukarundersökningar, men nu har vi ändå genomfört det i Stockholm. Trivseln har ökat
markant, och även svarsfrekvensen, mellan 2011 och 2012. Vi ser inte bara den negativa bild media
förmedlar av äldreomsorgen.
Vad behövs för att samverka i vårdkedjan, mellan vårdnivåerna, mellan landsting och kommun?
– Kommunerna är alltid arga på landstingen. Det är otroligt svårt att överbrygga, menade Malin
Appelgren. Problemet är att det är två skilda pengapåsar. Man har också otroligt dålig koll på
varandras discipliner. Det är hela den attityden som gör att samarbetet försvåras, det saknas också tillit
mellan disciplinerna.
– Men demensteamen är bra exempel. Där möts kommun och landsting på ett bra sätt, menade Eva
Frunk-Lind.
– Vad skulle ni vilja skicka med teamen som presenterat sitt arbete här idag? avslutade Thomas
Schneider.
– Berätta för de andra som finns i era verksamheter, sa Vita Kiluk. Fira. Och fortsätt arbeta så här!
– Jag hoppas att den här entusiasmen kommer att finnas kvar, sa Malin Appelgren. Det är viktigt att
era chefer förstår. Det är ett ansvar som ligger på er, men det måste finnas förutsättningar lokalt.
– Det kommer ny satsning i vår, sa Eva Frunk-Lind. Se till att era arbetskamrater söker! Ta vara på de
möjligheter som finns! Just nu har ju just ni gjort det.
Nationella satsningen Bättre liv för sjuka äldre
Dagen avslutades med reflektioner av Socialdepartementets nationella äldresamordnare,
Eva Nilsson-Bågenholm.
– Jag blir jätteglad när jag ser det här! Det är väldigt kul att se konkreta exempel på hur man bedriver
förbättringsarbete. Det är ett jättestort arbete ni har gjort. Störst är inte det ni gjort i projektet utan att
ni lärt metoder som gör att ni kan arbeta med ständiga förbättringar.
– Vi behöver få igång det här inom många områden. Samtidigt ska vi vara stolta över vår äldreomsorg
i Sverige. En del är fantastiskt bra – andra är inte lika bra. Men i media får vi en bild som inte riktigt
stämmer. Mitt uppdrag är att lyfta alla. Visa på den stolthet vi ska ha för vår äldreomsorg. Det är inte
så många som har den typen av organiserad äldreomsorg som vi har i Sverige.
Eva Nilsson Bågenholm beskrev resan vi varit med om i Sverige, från fattigvården, början på dagens
äldreomsorg, via diskussionerna om stora institutioner eller bo kvar hemma – vilket resulterade i
långvårdens stora institutioner.
– Efter Ädelreformen fick vi en annan syn på äldre personer. Nu försöker vi skapa möjligheter att bo
kvar hemma så länge som möjligt, med stöd, tills man flyttar till ett äldreboende. Resan vi gjort de
senaste sex åren imponerar, menade Eva Nilsson-Bågenholm. Mycket handlar om den enskilda
individen. Att flytta fokus från organisationen till den enskildes behov. Jag blir inspirerad och
imponerad här idag. Jag hoppas att detta bara är början – för jag ser det som en kontinuerlig process.
Eva Bågenholm fortsatte med att beskriva satsningen där 4,3 miljarder kronor riktas mot
äldreomsorgen.
– Staten och SKL tecknar överenskommelse om hur pengarna för äldreomsorgen ska fördelas. Det är
spännande att se hur olika län har lyckats inom ramen för detta. Två län, Blekinge och Västmanland
har lyckats oerhört bra med att förbättra läkemedelsanvändningen. I Stockholm har man prioriterat
andra områden, till exempel demens, vård i livets slutskede och förebyggande arbete.
Eva Bågenholm fortsatte och talade om kvalitetsregistren, som ett verktyg för att åstadkomma resultat
och uppmanade till användning av olika typer av register för uppföljning.
– 1,1 miljarder ska användas för att förbättra vården under 2013. Vår förhoppning är att pengarna ska
bidra till att ni får en skjuts – inte bara på grund av dessa satsningar utan även i fortsättningen. Totalt
handlar det om 4,3 miljarder under tre år. Pengarna delas ut i efterskott till kommun och landsting, och
ibland direkt till dem som jobbat med BPSD-registret. Men kom ihåg: inget blir kvar av sig själv.
Text: Helena Sundqvist Laurin, Klarakom
Foto: Famna