svensk-finland

Transcription

svensk-finland
pA vXG
ATT FÖLJA
OLYMPIERNA
ARSBOK
1952
fÖI"
FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFÖRBUND
och dess medlemsförbund
SVE SKA FINLANDS lDROTTSFÖRBU D
FI LA DS SVE SKA SKIDFÖRBU D
FI LANDS SVE SKA ORIE TERI GSFÖRBU D
OGYM ASTIKFÖRBU D
SVE SKA FI LA DS SKOLIDROTTSFÖRBU D
FI LA DS SVE SKA GYM ASTIKFÖRBU D
DETS FRILUFTSRAD
CE TRALIDROTTSFÖRB
IN rE HALLSFÖRTECKNIN G
A rtiklar
sido
Stjärnkult , gladiatorspel och idrottshat , av Caj Linden ......... ...
5
Svenska Filllands Idrottsförbund 40 år ....... . .... ....... . ..
9
Brinn fackla, brirm . .. , av Anders Stenman
11
1,0 år SFI , av Enzio Sev6n ...................
17
Skidsport och friluftsliv, av I var Ståhle . . . . ............ .. .. . . . .
29
6 december 1951, av Tor Lindemark .. . ........... . .. .
33
Ett fynd i Olympiastadion, av Stig Häggblom . .................. .
35
Fullträffell i Tervakoski, av Birger L önnberg .. . ......... . ...... .
39
Förtjällt idrottsarbetare jubilerar, av Rabbe Schauman . .......... .
47
Löften vid ett jubileum, av Stig Häggblom .... . . . .. ... . ... . .. .. .
49
Solvalla och framtidell , av Raymond Sell ..................... .
53
Finlandssvenska landslagsspelare , av Torsten Lindholm .... . . ... .
59
Fotopristävlingell ... .................... ...... . .. . . ... .... .
64
Vad spelen gay oss , av Stig Häggblom .. ........... . ..
67
Med ett landslag i Paris , av Anders Stenman . .. .. ... . .......... .
77
Kallotkung med mersmak, av H-j. Sjöstedt ... ...
81
Tankar efter OS-simmet , av J ooP van der R eyden ...... . ... . .... .
85
Skolidrottsförbnndets kontakt med folkskolorna , av Nils Luukkonen
89
Se och lysslla i skog och mark, av fil.dr o Göran Bergman. . . . . . . . . .
91
Några ord om rodd, av B. Björnström . . . . . . .. . . .. . . .. . . . . . . . . . .
95
Den svenska kraftidrottens möjligheter, av Börje Forsten . .. .....
99
1 högan Nord .... , av Eduard V. V eh ... . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .. '101
Tenalakavlens färd genom minnesrik svenskbygd, av C- H . Fager
1.1 3
0
0
Redigera,d av
STIG HÄGGBLOM
0
•••••••
0
Omslaget planerat av Thor Fredric
H ELSINGFO RS 1953. OY TlLGMANN AB
•
••
•
•
•••••••
0
••
••
•••
0
•••
••••••
•
•••••••••
Distriktens avsnitt
Komplex som försvinner i nejderna kring Vasa , av Gunnar Haga
NID-idrotten i rampljuset , av 1(. G. A. .. ... .......... .. . . .....
Orienteringsåt erblick i NID , av Fritjoj Slotte . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..
Tor Korsman - bra på skidor och kompass, av 1(. G. A. .. . .....
Skidåkning i Abo skärgård, av Stig Henriksson. . . . . . . . . . . . . . . . ..
Varför simsporten ligger nere i Abo , av Bertel Widen . . . . ........
Svårighet erna bör övervinnas i Aboland, av Nils Söderström .... . .
UPI och andra faror i Mellersta distriktet , av T . Fagerholm . .... .
Idrottsåret p å Aland , av Armas H olmström . ........ ........ ...
Ge oss idrottsplaner i Öster, av Claes Ström .. . . . . . . . . . . . . . . . . ..
Cyklillgen inom ÖD , av Arthur Eriksson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..
Oriellteringen inom Östra Distriktet, av Harry Blåjield ...... . ...
Helsingfors distrikt av FSG, av Nils Luukkonen ....... . ..... .. .
123
127
131
135
138
139
143
149
153
154
15 5
157
159
Stjärnkult, gladiatorspel och idrottshat
A rsberäUelser
Finlands Svenska Centralidrottsförb und (CIF) ... . .. . ... . .. . ... .
Svenska Finlands Idrottsförbund (SFI) ................. . ..... .
Finlands Svenska Orienteringsförbund (FSO) ................. .
Finlands Svenska Skidförbund (FSS) ........ . ................ .
Finlan ds Svenska Gymnastikförbund (FSG) ................... .
Friluftsrådet .... .. ...... . ..... . ... . ....... . ........ . ....... .
Svenska Finlands Skolidrottsförbund ............. . ... . ...... . .
Finlands Svenska Kvinnogymnastikförbund (FSKG) ............
163
171
237
251
271
281.
285
291
Finlands Svenska Centralidrottsförhund
Svenska Finlands Idrottsförbund
Finlands Svenska Gymnastikförhund
Finlands Svenska Skidförhund
Svenska Finlands Skolidrottsförhund
Finlands Svenska Orienteringsförhund
Solvalla Stiftelsen
Av Caj Linden
Motto: Det är inte en själ och inte en
kroppsdel, det är människan som
utvecklas.
Kan s li
Högbergsgatan :10 A 12, Helsingfors - Telefon 11116
Di s t r ikt
Syd-Österbotten s ID
H elsingfors ID
Åke Ålgars, Lappfjärd
Gustav Karlberg, Gengatan 2 A,
Helsingfors
Åbolands ID
Mellersta Nylands ID
ils Söderström, Pargas,
Torsten Fagerholm, Niekby
Pargas Kalk
Norra ID
Ålands ID
Georg Klemets, Källby
Armas Holmström, Mariehamn,
Vasa ID
Ålandsvägen 59
Gunnar Haga, Vörä, Lälax
Västra Nylands ID
Erik Franeke, Dragsvik, JR 4
Östra ID
P -O Lassas, Lovisa
Finlands Svenska!(vinnogymnastikförhund
Nylandsgatan 21, Helsingfors - Telefon 21112
I drottsrörelsen är numera en av samhällets viktigaste och mäktigaste
funktioner. Praktiskt taget dagligen måste den ge korgen åt friare av alla
de slag, politiker och klerker för att nämna två av de enträgnaste. Ingen
förmår rycka ungdomen - framt idshoppet! - med sig på samma sätt
som idrotten. Troligt är också att massorna fortsätter att växa i samma
mån som penningvärdet stiger och det fysiska förvärvsarbetet minskar.
Skall idrotten emellertid förmå fylla sin samhälleliga mission - att
upprätthålla jämvikt mellan psyke och fysik - så krävs det ett fastare
underlag att stå på än det nuvarande. Den halvofficiella stjärnkult som
håller på att växa sig stark på i smyg betalda pengar är ett farligt gift,
som redan har den grekiska idrottens död p å sitt konto. Eller bör man
i de romerska gladiatorspelen se en antik parallell tilI den moderna idrotten om tjugo, femtio eIler hundra år ?
Idrotten är ingen gudomlig instiftelse som kan göra anspråk på oantastlighet. Kulturella, politiska och ekonomiska problem debatteras varenda dag i skolan, i hemmen och på arbetsplatserna, i radion och pressen.
Fastän meningarna ofta är mycket delade så är vinsten ändå alltid fral11-
5
----- - - -
för allt objektets. Men tillåter sig llågon att på ett enligt idrottsledarnas
mening negativt sätt, kritisera deras skötebarn - då är man en ogin
idrottshatare.
För min del anser jag sportidioten vara betydligt farligare för idrotten
än någonsin den s.k. idrottshataren, vars kritik tvärtom bör betraktas
som ett mycket glädjande bevis på att sporten verkligen lever. Kritik
o ch disk ussion visar intresse, ett verkligt intresse som inte tillåter ett
vanemässigt och likgiltigt accepterande utan kräver debatt och utredning av problEmel1. Och idrottsrörelsen är för stark och för mäktig för
att behöva kringgå en fördomsfri och impulsgivande kritik. Att göra
det yore att förneka ett ay idrottel1s innersta väsen: kampglädjen.
Idrotten är en folkrörelse och som sådan en folktjänare. Man skall
inte dyrka idrotten men väl ta till vara de möjligheter den erbjuder att
omvandla överloppskrafterna till livsglädje och harmoni.
'åra dagars idrottsplatser har emellertid för många blivit ett nytt
jäktområde i stället för en plats för avkoppling. Det är klart att tävlingsmomentet måste bevaras men instruktionsarbetet och penningmedlen
kunde kanske fördelas jämnare mellan bredd och topp.
Stjärnorna - låt vara att deras förtjänster som gaIjonsbilder är stora
- får inte bli nägra bortklemade drivhuspIantor som tränas och tri=as
med alla möjliga (inte minst penning-) medel, för att vid ett visst tillfälle
- exempelvis Olympiska Spel - föra klubbens eller förbundets, nationens eller rasens embIem.
Först och främst är det inte bra för idrottaren när idrotten blir vardag.
Det behövs alltid en ...-iss portion inspiration för varje tävling och den
får man endast genom att låta tävlingt:n bryta raden av vardagar. Och
för det andra blir reklamkontot oproportionerligt stort när man skickar
en handfull av dessa galjonsbilder på veckolånga internatsträningar
(utrikes!) för pengar som förvaltats bättre i idrottsanläggningar och -redskap för tusentals av dem som låter idrotten vara sig själv nog och inte
ger tävlingen ett själyändam 1.
Och i fotspåren på denna stjärndyrkan går chauvinismen, 10kaIpatriotismen och klubbfanatismen som endast allt för ofta överdimensionerar
det syrliga i nederIagets bägare. Jag tror att det faktum aldrig kan påpekas för ofta att idrotten inte är enbart Veikko Hakulinen och Heikki
Hasu, ToiYO Hyytiäinen och Thorvald Strömberg. Idrotten omfattar
också dej och mej, din granue och min granne, oss alla som i den finner
en känsla av spänning och glädje i medvetandet om att den inte tillhör
det vanliga livet.
Man glömmer allt för ofta att idrotten är och bör vara lek. En lek som
ligger ytterom nyttosfären men som kan tas allvarligt. Engelsmännen
säger ofta att cricket är det enda som tas riktigt p ä allvar i England.
6
1 detta - iute det engelska men väl det allmänna - allvar ligger ocksä
en av idrottens största risker: den att Iåta otränade tävla. För att komplettera ett Iag eller för att vinna en futtig poäng övertalar man en gammal klubbkamrat att delta - och så förivrar han sig en skada för resten
av livet.
Obligatorisk läkarundersökning borde vara påbjudet för alla tävlingsidrotter i såna grenar där riskerna är störst: boxning och brottning, fotboll och ishockey, friidrott osv. osv. Och lagIedarna borde förbjudas att
ta med sådana i hårda tävlingar som inte tränat tillräckligt. Fastställ
ett visst antal normgivande träningstimmar per idrottsgren och utfärda
förbudet! Fastän det är omöjligt att granska i vilken män förbudet följs
sa träder i varje fall ledarnas hittills tungt sovande samvete småningom
i funktion. Och så ger det den motvillige en ypperlig försvarschans!
Överhuvlld borde vetenskaparna - läkare, psykologer och sociologer - i större grad intressera sig för det stora outforskade fält som idrotten fortfarande är.
7
-
Svenska Finlands Idrottsförbund 40 år
»)För mycket kar brustit och brunnit,
för mycket blev koi och blev grus
i år, som i vånda förrunnit
i krigets dånande brus.
M en nu ha de kommit de tider,
som låta oss bygga igen
allt det, som i rasande strider
har h ärjats av hatande män.
Det biod, som på lälten låti rinna,
den kraft, som blev tröttad ock stel,
mä äter svälla och brinna
i festliga idrottsspel.
Och dock - vi alla som stredo,
tills landet blev rensat och frälst,
må se, att geväret står redo
att lattas var timme som helst.»)
Stark SFI-insats i skarp lOO-metersjinal vid FM på Di'Urgårdens sportplan 1931.
Bengt Siöstedt (innerbanan ) vann, Akilles Järvinen (2:a banan) var tvåa, Börie
Strandvall trea. prdningstöliden blev klar törst ejter della jotos jramkallning.
Orden är .drtur Eklunds. Han, pennans och florettens mästare, en
hövding, en siare i värt Svenska Finlands Idrottsförbund, skrev dem till
Abo-Karnraternas tioärsfest den 21. 12. 1918. Intrycken fr än frihetskriget stod levande inom honom, han ville n ä en avspänning genom idrotten,
utan att dock slappas i vaksamhet kring det som är honom värdefu1last
- Finland och dess frihet .
Vårt Svenska Finlands Idrottsförbund, som i dag högtidlighäller sin
!"O-åriga verksarnhet, kan högt och klart sjunga den svenska ungdomens
höga visa. 1 en ungdomsrörelse vigd åt idrotten, skiftar årgängarna
snabbt. Stjärnskott tändes, lyser i en brant b äge, för att snart slockna
och överglänsas av n ya fynd. De skänker glansen, som lockar och fängslar. Men det är dock sist de trägna arbetarna, de sammanhållande' krafterna, hövdingagestalterna, som låter oss se t ägan som binder samman
och håller i alla skiften, ljusa eller mörka. Så är även vårt /örbunds historia
dess hövdingars, ofta nog stjärnor, som haft övernog 'av sprakande energi
för något ärtiondes oförtrutet arbete och t ändande ledning.
(1 nledningen idI' I<. ]. Lwndmarks lesttal vid SF1 -jubileet).
9
Brinn fackla , brinn
Av Anders S tenman
För mången var åsynen av olympiajacklan den enda glimt av Olympiska
spelen i F inland 1952. Det starkt rotade idrottsintresset i bygderna gay sig
också till känna, då elden jrån Olympos av löpare jördes jram genom landet
fr dn Torneå ned tiU Stadion i Helsingfors . Endast en liten del av det svensk a
Österbotten, d.v .s. kommunerna i Karleby -nejden, blev belysta av jacklans
sken, och det var därför naturligt att åskådare strömmade tiU även från andra
orter. Man kan säga att fac kelstajetten gay en utmärkt jörsmak av vad Olympiaden skulle bjuda på nere i Helsingfors.
Facklan förs Iram över land och vatten -
-
De tre centralförbunden i landet FGlF, AlF och ClF hade tillsatt ett
specialorgan med general Martola som ordf. för fackelstafetten. Som
ClF:s representant fungerade dir. P. E. Nordström och som distriktschef
i Gamlakarleby (landet var delat i 9 distrikt) prokurist Hugo Hallman,
som hade att ordna detaljerna på sträckan Pyhäjoki-Kyyjärvi. Ordf. i
de lokala fackelstafettorganen i kommunerna i Karleby-nejden var för
Gamlakarleby (0. Karleby) Henry Slotte, Kronoby Sven Storbjörk ,
Nedervetil Jarl Holmström och Terjärv Åke Storrank. Dessa hade att i
samråd med kOmmtUlens representanter utse löpare, anordna ev . mottagningsfester och i övrigt ansvar a för att allt löpte enligt fastställd tidtabell .
Om man i centralkommitten hyst en liten tanke på att det skulle bliva
besvärligheter med att få tillräckligt med villiga löpare för stafetten, så
visade sig ett sådant tvivel synnerligen omotiverat. Uttagningen av
löpare b ley en mycket känslig sak . Man ville hedra gamla trotjänare
bland såväI aktiva idrottsmän som ledare samtidigt som nuets män skulle
få utföra ett hedersuppdrag. N ågon plats i stafettlaget fanns icke ledig för
morgondagens män, för skarorna av barn och ungdom. - Olympiafacklan
kom under sin färd genom bygderna att skriva ett stycke idrottshistoria
och det måste därför anses väl motiverat att just i denna årsbok återge
namnen p å de löpare som utvalts, ty de har alla på olika sätt gagnat sin
förening och idrotten inom Svensk-Finland. Att n ågon trogen 'och god
arbetare av en eller annan orsak var förhindrad att deltaga är naturligt.
Man saknade b1.a. Bebbe Storskrubb, Thor Porko och Jussi Björk i
Gamlakarleby.
1'1
uppvisning och hornmusik sjöng publiken Vårt Land. Det var mE.d en
odefinierbar känsla av jublande sommarafton, som publiken tveksamt
lämnade idrottsplanen, och olympiaelden, som fördes vidare klo 6 följande
morgon av Frej Asplund och J OM Corin som GIF:s representanter till
Kronoby rå, där den på morgonen den 13 juli kl. 7 överlämnades till Lennart
Riska. Den fördes vidare av Runar Riska, Viktor Myrskog, Ener Dahlsten, Per Strandvall, T . A. Strandvall, Henrik Forss och Börje Strandvall, som överlämnade den vid Samlingshuset för en 5 min. paus tili Marian
Aminne. Under uppehållet hölllärare Valter Jungner ett kort taI, efter
det Kronoby hornorkester framfört olympiafanfaren och Raymond Sell
framfört Olympiakommittens hälsning. Morgonen var mulen och regndroppama hängde i luften. Dock kantades vägama av stora skaror intresserade idrotts- och olympiavänner, då facklan efter den stämningskoncentrerade högtidsstunden i Kronoby fördes vidare av Kurt Riska,
Helge Strandvall, O. Lyttbacka, Börje Torrkulla, Runar Aminne, A.
Storbjörk, Elis Backnäs, Erik Kirsilä, Bertel Byskata, Sigurd Björklund
Teodor Brörklund och Helge Nylund.
Fritfof Slotte fa ckelvakt i T erjärv.
Som GIF:s första representant tog Runar Haals hand om stafetten
som fördes vidare av Gösta Hagström. Ruben Casen löpte in på idrottsplanen i Gamlakarleby och tände eI den i skålen, varefter en utomordentligt stämningsfull fest i strålande kvällssol begynte. Gamlakarleby hornorkester spelade olympiafanfaren, varefter Olympiakommittens i Helsingfors hälsning framfördes av kanslichef Raymond Sell, som framhöll att den
olympiska elden bör vara en symbol inte bara för lh-ets ljusa förutsättningar utan även för broderskap och vänskap mellan all världens ungdom,
en symbol för det som förenar och binder samman människor av olika
språk, ras, religion och världsåskådning, en fredsfackla med hellenernas
idrottsideal: Stort är att segra, större är ädel tävlan. Efter det guldsmed
nto Kantola framfört stadens hälsning uppträdde KV:s och Jymys
kvinnliga gymnaster och stadsdirektör Järventaka höll ett av olympisk
anda buret festtal på svenska och finska. Föreningen Nordans gymnaster
framförde under Agnes Slottes ledning ögonfägnande gymnastik till musik
av Ellen ' Nyberg. De blåklädda vältrimmade flickorna på den sommargröna gräsmattan applåderades livligt för sitt olympiaprogram av den
tusenhövdade festpubliken. Gamlakarleby manskör och Kokkolan Lauluveikot utförde gemensamt Sibelius Finlandia-hymn och efter folkdansRudolf Casen kommer med elden tiU Gamlakarleby.
12
13
A rtikeljörjalfaren med 05jacklan.
Ljusföremålet lades p gränsen tili Nedervetil i Onni Brännkärrs valkiga hand. Det flaggprydda Kronoby hade sagt farväl, men i personbilar
följde intresserade med in i Nedervetillängs Brännkärrvägen , hälsade av
1 edervetil hornkapell, stora skaror människor men också av ihållande
regn, som dock ej nämnvärt störde stämningen. Valter Björkmark, Fjalar
Brännström, O. Hästbacka, Uno Brännkärr, Volmar Slotte och Anders
Brännkärr överlämnade vid Gillesstugan facklan till orienteringsbas II
Fritjof Slotte, som avlöstes av Vasa Distr.ordf. K. F. Ljtmgberg. Båda
höll facklan under det 30 min. långa uppehåll, som nu följde efter hornkapellets fanfar och Raymond Sells hälsningsord. nder uppehållet framfördes Nedervetil kommwlS hälsning av Otto M. Slotte och I. K. Myrans
av ordf. Jarl Hohnström.
Ett par huudra skolbarn bildade spalj e vid Giliesstugan, där medle~arna i olympiakommitten och n ågra inbjudna intog förfriskningar .
Dlstriktets ordförande höll taI och startade därefter med facklan tili Tast
där den övertogs av Erik Nygren, som överlämnade den vidare tilI Helg~
Brännkärr, E rik Högnäs, Ruben Cainberg, Allan Auren, L. Laakso, Gunnar och Jarl Hohnström, varefter
Terjärv tog emot genom garnle kämpen Rafael Björklund, Levi o.
Erik Flöjt, Lauri Knutar, E. Hohnbacka, J . E. Fagernäs, I. Manderbacka,
1~
Fride andQerg, R . Svartsjö, K . Gistö, R . Gistö, Åke ' torrau';:, E. Kaitajärvi, M. Forsbacka, 1 Söderbacka, B. Johansson, A. Ravall, H . Skytte
och H . Smedjebacka. Ehuru något uppehåll inte gjordes i Terjärv var
hela kommunell på benen, och överallt var flaggorna i topp . Terjärvborna hade gärna sett att ett kort uppeh1ll också gjorts i kommunells
centtuUl.
Då jag tror mig vid Giliesstugan i Nedervetil i viss mån ha tolkat
folkets stämning, i synnerhet idrottsfolkets, är det måhända motiverat
att återge talet förkortat här:
»Det är icke blott idrottens anhängare utan även alla andra medborgare
i detta samhälle som långt i förväg glatt sig över att den olympiska facklans väg leder genom denna bygd. Ett ny tt inslag i olympiaeldens historia
har denna gång kommit tili då samma soi som värmer och Iyser såväl
OIympos berg som Pallastunturi bland Lapplands sommargröna fjäll nu
förenats i den gemensamma fackeleld vi ser hos oss för några flyktiga
minuter. Denna eld vili symbolisera Finlands enkla men äkta insats vid
skapandet av samförstånd och endräkt mellan människorna. Det är med
stor glädje vi ser den olympiska elden komma tili oss, med vemod ser vi den
lämna oss. Den brinnande facklan återspeglar på ett åskådligt sättmännisskans liv: spänd förväntan hos den som inväntar dess ankomst,
ett hektiskt tärande på det brukbara bränslet i dess inre under några Ijusa
minuter och sedan är det endast några minnesbilder kvar, då en ny fackla
tänds vid den gamla, förrän den slocknar. Generation efter generation
bildar sålunda en fortgående kedja av otaliga länkar med fäste i ett fj ärran
mål.
Då vi inom styrelsen för NID föreslog, att den olympiska facklans väg _
med avsteg från den planerade rutten längs stora riksvägen - också skulle
besöka Kronoby och Brännkärr-gårdarna i Nedervetil samt Terj ärv kyrkoby, gjorde vi det i full förvissning om att elden under färden från Grekland
tili Helsingfors icke komme att passera fyra landskommuner i fÖljd med
starkare grundmurat intresse för idrott bland bygdebefolkningen än den
man finner i Karleby, Kronoby, Nedervetil och Terjärv kommuner. Vi
tackar hjärtligt för att den varma idrottslåga, som här alltid funnits, fått
komma i beröring med och hämta ny näring från Olympos heliga eld ....
Inför de senaste decenniernas fakta och erfarenheter, som mänskligheten stått inför har en idealist mången gång nästan tvivlat på såväl
idrottens som andra kulturella instansers möjligheter att verka humaniserande och förbrödrande. Men låt oss i dag se optimistiskt framåt och låt
oss med all rätt glädjas åt det som i dag sker, åt det våra ögon bevittnat :
Ty vi anser oss allfort ha rätt att betrakta idrottsrörelsen och olympiaelden
som starka redskap i händerna på dem, som i osjälviskhet bygga broar
över motsättningarna i väriden.
15
Vi hoppas att denna eld, som tänts på det soldränkta Olympos i Hellas och
på det sommarljusa Pallas i Lappland, då den om några dagar lyser för
hela världens idrottsungdom i OIympiastadion i Helsingfors, måtte finna
denna ungdo~. sprudlande av livsgl ädje, beredd tilI ädel tävlan i olympisk
anda. SamtIdlgt uttalar vi förhoppningen att dessa ungdomar måtte i
i sina hj.ärtan t.~nda den goda viljans facklor och föra dem med sig fr å n
vårt avsldes belagna land all väriden kring.»
Paavo Michelsson leder pd 1500 /öre Grönholm och Höckert.
40 år SFI
A V Enzio Sevon
ord na s beh ä nd igt och ekonom iskt medelst
jär nvägarna s fö r må nli ga r abattb ilje tt e r,
vil ka s pecie"t lämpa r sig för idrottsfolke ts täv li ngs- och trä ningsfä r de r .
Vintersemesterresor • Sällskapsbiljetter • Turistbiljetter
Familjebiljetter. Skidbiljetter
Ringresebiljetter o m somm a ren .
~
~~o
~
?:IrtI. ~;t
l?,å Ni planerar en resa, tag reda på den
for~ånllg as t e kom binationen. Järnvägs.
statl o nern a och resebyråern a står bered.
villi g t tili t jän st med behövliga upplysnlngar och k o stnodsfö r slag .
~ S ~TSJÄRNVÄGARNA
16
O m man i ett nötskal ville teckna Svenska Finlands idrottsförbunds
första fyrtio år, så kunde man kanske inskränka sig till satsen »per aspera
ad astra», fritt översatt: »genom försakelser och p å törnbeströdda vägar
mot stjärnorna». Men det kanske inte är tillfyllest, det kanske krävs lite
mera must och liv och färg över tavlan för att den skall vara verkligt
levande. Dock är satsen om försakelser och tunga vägar rätt betecknande
för många av våra idrottsorganisationer, stora som små. Man startar i ett
anfall av ungdomlig optimism eller kanske i mörkt trots, fast förvissad
om att alla hinder skall brytas ned, alla svårigheter övervinnas och man
siktar mot skyn. När man sedan väl har n ått skogsbrynet, så kan det ofta
förefalIa en utomstående betraktare som om alla rirnliga förväntningar
hade överträffats.
SFI har kanske inte nått skyn, men allra minst skogsbrynet, t.o .m .
trädtopparna. Men vägen har varit mödosam ...
SFI:s tillkomst får ses mot bakgrunden av de r ådande språk- och allmänpolitiska förhållandena i landet . Några år tidigare hade svenska
ledare varit de bärande krafterna när Finlands gyrnnastik- och idrottsförbund kom till - Gösta Wasenius, Gösta Rönnman, Uno Westerholm
var tre av de fem stiftarna - men de voterades behändigt ut inom en
kort tid . D å sattes den första käppen i hjulet p å det riksidrottsförbund,
2
1?
SF 1 -/edare pd 30-la/et, /1'. v. Nygren ,
Weckström, Corill, J(jältman, Lundmark,
.-lnders Stenman , Stralldvalt och Furtt.
som kunde ha blivit en realitet redan då. Den andra stöten kom, ä\'en
den under politiskt tryck, när arbetaridrotten några år senare ställdes
inför det enda livsalternativet att upprätta en isolerad organisation. Hur
svårt det är att reparera dessa missgrepp, det h ar vi dessa år blivit synnerligen medvetna om.
BIand de män, som tillskyndac1e ett svenskt idrottsförbunc1 i landet,
bör man väl i första hand näU1l1a tre. Det var Uno Westerholm, lec1aren
med de stora linjerna, med praktisk blick för realiteter, en god förhalldlare, en auktoritet och enallde kraft. Det var Arthur Eklund, idealisten
och filosofen, med sin fasta förankring i bygc1erna, manllen med ordet i
sin oinskränkta makt, Det var Johan Werner Björk, instruktören, den
mångsidige, med den aktiva idrottsmannens syn på tingen. De tre drack
sitt kaffe hos »gamIa Ekbergs~ p å Alexandersgatall, den plats c1är Centralgatans mäktiga pulsåder nu rinner fram i huvudstac1ens centrum. Mell
det fanns också andra förgrundsfigurer: J . F. Hackman, den framsynte
affärsmannell, Lars Hornborg, den unge och ettrige juristen, August Blomberg, c1en starke Aboledaren, Gösta Wasenius, denlevnadsgIade och mångsidige »Brand-Wasse», John Linsen, arbetsmyran John Henriksson, »Kotkakungell» Leo Kyanc1er, Emil Lindroos, Gic1eon Lax och en av förbundets
trogllaste arbetare genom tiderna, vkeh. Viktor Björkqvist.
Kallelse tili förbundets konstituerande möte utfärdades av c1et tre
år tidigare bildade IFK-förbundet i Finland, SFI:s andlige fader. Det
fanns något att bygga p å . Under Uno Westerholms egid gjorde IFKförbundet det grundläggande arbetet, stadgar utarbetac1es och när man
den 25 maj '1912 samlades till konstituerande m öte i Helsingfors gymnastikinrättning och Finlands svenska gymnastik- och ic1rottsförbunc1 kom till
var allt förarbete gjort. Efter segslitna förhandlingar anslöts detta förbund som en krets, tilI sin inre organisation sjäIvständigt, till Finlands
gymnastik- och idrottsförbulld, vilket innebar ett offer p å idrottens altare
18
av den nybildade syenska orgarusationen, ett offer, som dikt:rades ~v ve.~­
skapen om att »ett positivt arbete för den fysiska fostran lcke tnvs dar
kiv och tvedräkt härskan
Det var ett icke föraktligt verksamhetsområde det n ya förbundet
gick in för. Praktiskt taget all idrott stod .på .dess p~og~a~, friidrot.t, tennis inomhushopp, skridskoåkning, konstakn1l1g, SkldlopnUlg, backhopp~g, kombinerad skidlöpning, brottning, cykelåkning, fotboll o~h bandy.
De första aren bemästrades denna herkulesuppgift, men med hden blev
arbetsbördan övermäktig . Specialisering blev i allt högre grad tidens lös~.n ,
specialförbund kom till. Skidsporten lösgjorde sig 1921. Ett skytteforbund kom till när skyttesporten efter kriget och självständigheten bIev
en legal företeelse. Den senare tillkoll1l1a orienteringen se?arera~e, al~a
senast gymnastiken. Det har varit helt logiska konstruktlOner,. ~cke till~
komna i lnissämja utan med vardera partens stöd och goda vilja, allt 1
syfte att främja idrotten.
Jussi Bjö1'k , o/örbrännelig instyu ktör.
19
I
Hangö nya idrottsplan öppnas solenl vid förbundsmästerskap en 1931.
Det är icke här avsikten att i detalj följa Svenska Finlands idrottsförbunds - det nya llamnet tillko=et på årsmötet 1917 - öden gellom
de fyra decennierna, Sllarare då att tecklla några konturer. Det bör vara
rätt och billigt att disponera denna kria så, att ledarna för förbundet ges
en första rangplats. De har satt sin särprägel på verksamheten, envar på
sitt sätt och på sin tid, kompletterande varann, efterföljaren byggande
på företrädarnas erfarenheter.
Kommerserådet J. F. Hackman var mannen, som sarnlade de spridda
skarorna och oröt väg för iden. Han efterföljdes redan två år senare, 1914,
av den m ångkullniga, klartänkta och av alla respekterade riddersmannen
Arthur Eklttnd, som p å ett märkligt sätt kunde ingjuta sin anda i hela
förbundet, som än i dag och även under 30-talets språkpolitiska ofärdsår
a,- den Hnlandssvenska idrottens vedersakare hyllades som vår idrottsrörelses klart lysande symbol. 1916 trädde Uno Westerholm till, den kanske störste ledare finlandssvensk idrott n ågonsin har haft, en entusiast,
en arbetsmyra, organisatör och de stora linjernas man, outtröttlig och
med en enastående förmåga att hinna med allt. Westerholm beklädde
ordförandeposten till '1923, elå Arthur Eklund gjorde come back för att
Lasse B exar, stabil kastare , t,yogen
sin klubb, S undom IF.
J ussi Lun dmark vandrar omkring i skjortärmarna un der soliga SFI-mästerskapen i
Gamlak arleby 1935.
Ake
S torran k, 10-kampare ocll
och rllångdrig T erjärvbas.
20
2l
S F 1:
J(ollllllerserddet J. F. Ha ckman
Ordf. 1912 - 1913.
Direktör UIIO W esterholm
Ordf. 1916 - 1922.
ordförand e n
Fil. lIlag. A. Eklund
Ordf. 1914-1915. 1923 - 1925.
K amrer Runar Granholm
Ordf· l.')2fi - lfl3'2.
1 9 1 2 --- 1 952
Doktor K. J. Lundmark
Ordf. 1933 - 1942
Professor Bo Palmgren
Ordf. 1942 - 1947
Direktör Erik Aström
Ordf. 1947 -
dock tre år senare på gnmd av vacklande hälsa åter träda tillbaka. Runar
Granholm, som redan i tio års tid hade medverkat i förbundsstyrelsen,
efterträdde Eklund. En timid personlighet, väl lämpad att ena splittrade
viljor och att gj~ta oIja p upprörda vågor. 1933 kom så Karl Josef Lundmark, själv tidigare aktiv idrottsman, helsvensk ut i fingertopparna, eldSjäl och idealist som få, iderik pådrivare, landsbygdens varma vän och
talesman, konservativ till sitt väsen, utan kärlek till kompromisser och
eftergivenhet. 1942 inträdde Bo Palmgren som högste styresman i för?undet, den lagkloke och skarpsynte ledaren, som ryckte in mitt i krigets
mterregnum och som ställdes inför uppgiften att skapa reda och ordning
under rådande onormala förhållanden. Med fast hand styrde han förbundet under ett lustrum tilis Erik A ström, f. d. stjärnan, affärsmannen, den
stränge, praktiskt lagde ledaren tog vid.
Sju ledare under 40 år är inte för m ånga. Kontinuiteten har under
årens lopp burits av styrelsemedle=ar, som har bevarat traditioner
och kutym som en ränning i den väv, där de nya ledarnas personliga
reformatoriska impulser har utgjort vävens inslag. Även om man icke
brukar resa monument över levande man så m å det tillåtas konstatera
att SFI har haft lyckan att styras av klokhet, framsynthet och styrka.
Det vore dock fel att enbart skissera upp konturerna för styrelsens
arbete genom att nä=a toppledarna, ordförandena. SFI har i sina ledarled haft förmånen att hysa många iderika, idrotten och idealen trogna
krafter, som med ospard möda har burit sina strån tili stacken. Uppräkningen blir givetvis icke fullständig, men n ågra na= förtjänar dock att
räddas från glömska. Viktor Björkqvist, den kurmige riddersmannen, som
genom decennier har levat med förbundet, Gustaf Adolf Stead, Ossian R.
~ylund och Oscar Jansson, mest verksa=a som förenings-stöttepelare,
SIgurd H:son Schneidler, mannen med kansliet i västfickan och John Hennksson, ledare, instruktör och i sin krafts dagar en verklig kraft, Hannes
1{lockars, den balanserade Vasaledaren, Lars Roos och Carl-Edvard Borg,
eldsjälar, vilkas gärning tyvärr stäcktes alltför tidigt, hela raden ledare
av den årgång, som ännu står kvar, exemplifierade av P-E. Nordström
?ch Ho~?er Sallmen och slutligen förbundets nuvarande kunnige chefmstruktor Gustaf Laurell - de och många med dem är förtjänta av rader
i den minnenas bok, som täljer om idogt och kurmigt arbete vår finlandssvenska idrott tili fro=a.
Det har säkert inte alltid varit så lätt att lotsa förbundet m ellan Scylla
och Carybdis. Det har stått maktkamp mellan de stora huvudstadsklubbarna sinsemellan, det har pågått en dragkamp mellan huvudstadens
och landsbygdens intressegrupper, det har rått svårigheter i samarbetet
med de finskspråkiga organisationerna och det har framförallt gällt att
ständigt bemästra de ekonomiska bekymren. När ett förbund av denna
24
Jla/ls L eander Björkqvist hälsar völkol1!m en tili Gal1llakarleby och törbundsmästerskapen 1935 .
storleksgrad och med detta vidsträckta program och verksamhetsområde
tidtals har fått vegetera på n ågot mer än 20.000 mark i årligt statsanslag,
då förstår man i n ågon obetydlig mån hur tung den börda har varit som
styrelsen har haft att bära. Först under de aUra sen aste åren har denna
ekonomiska börda lättat, tack vare de allmänna konjunkturerna och ett
gott och förtroendefullt samarbete med de finska organisationerna.
Denna k åserande snabbskiss av SFI:s 40 första verksamhetsår skulle
vara i högsta grad ofullständig om vi inte skulle kasta en bli:k p å de
aktiva toppmän, som utåt har svarat för förbundets signatur. Av~n här
blir det givetvis omöjligt att ge en komplett uppställning, men 1 hopp
om att inga större orättvisor begås må ett axplock bland na=en göras.
Mången idrottsman borde givetvis nämnas i flera sammanhang d~r ~.an
i kraft av sin mångsidighet har kunnat göra sig gällande, men VI nOJer
oss med att låta läsaren komplettera bilden genom att foga ihop puzzlets
bitar.
Mångkampare av rang kan nä=as: John Svanström, Waldemar
Vickholm, Sergei Andersson, Oskar Hakulin, Gustaf Strandberg, Walter
Eklöf, Albert Winter, Kaj Nu=elin. Sprinters: Ragnar Stenberg, Paul
J efimoff, Kurt Pilack, Malinoffsky-Bergman, Palle Virtanen. Vi går öve.r
tili kvartmilarna: Erik Wilen, Erik Åström, Börje Strandvall, . Bertil
Storskrubb, Rolf Back. Och medeldistans : Hj. Nyström, G. Malmqvist,
Frej Liewendahl, Gösta Jansson, Paavo Michelsson, Gunnar Höckert,
Evert Heinström, Aulis Hytönen. Häcklopp: Bengt Bengtström, Olle
von Troil, Bengt Sjöstedt, Hans Sjöstedt, Kurt Mickos, Lennart Lindberg, Rainer Pelkonen. Kastare finns legio : Lars Hornborg, Alfthan, J. P.
Pettersson, E rik Eriksson, bröderna Uno och Julius Grenner, Thorolf
25
Blomqvist, Yrjö Ekqvist, Fride Sandberg, Gösta Hannula, Harald Lampinen, Ville Nieminen, Österdahl, Runar Björkman, Arvid Martelin,
Runar ~klu~d, Rurik Backman, Lars Bexar, Sven Hemdahl, Helge Nylund, Nils Rikberg. Hopparna är i turen: Ossian Nylund, Jolm Lindroth,
Bror Kraemer, Albert Winter, Harald Dahlman, Kalle Ekström, Bengt
Rosenlund, Nils Nicklen.
Låt oss i förbigående notera att SFl-cyklisterna genom tiderna har
hävdat sin rangplats i landet. Raul Hellberg, Hugo Hallman, Thor Porko
och våra dagars toppcyklister Albin Andersson, Paul Backman, Nils
Henriksson och Thorvald Högström har fört sina klubbars färger med
den äran. Vi 'kan utöka listan med olympiske gymnasten Sulo Salmi och
vi kan notera att förbtmdets insats för orienteringens genombrott i landet har varit av helt epokgörande art. Det är klart att meriter borde räk~as upp för alla och envar, men dels får man hoppas att våra stjärnors
~satser dock är välkända för de flesta, dels skulle en uppräkning av kaIla
siffror och data enbart bli av tröttande art i detta sammanhang. Den
levande gärningen, mödan bakom de siffermässiga prestationerna, är
dock mera värda än att blott återspeglas i sifferbelysning. Olympiska
bragder, avgörande insatser i landskamper och mästerskap kan vi med
stolthet visa på lå ngt fler än vad det begränsade utrymmet i en liten
årsbok medger.
Det är en märklig utveckling Svenska Pinlands idrottsförbund har
genomgått. Kvaliteten har alltid varit hög, men bredden har successivt vuxit till, oavsett att dotterförbunden har uppstått för att ta hand
om olika specialidrotter och sålunda avlasta SFI:s enorma program. Förbundet har tillvunnit sig ett år för år ökat förtroende, såväl inom de
egna bygderna som bland andra organisationer och även i den nordiska
g.emenskapskretsen. En målmedveten och fast idrottspolitik har bidragit
tilI att skapa respekt för strävandena. Det bör icke glönlluas att förbundet och dess klubbar intog en fast hållning på obruten front när 30-talets
Sverigebojkott bekämpades. Den var ett slag i ansiktet på det förbund,
som mer än något annat i vårt land har vårdat det nordiska samarbetet.
Ett obetydligt led i dessa strävanden var idrottskamperna mot stockholmsklubben Hellas. Än viktigare: orienteringskamperna mot Sverige
under 30-talets friidrottsisolering. Ett annat faktum kan nämnas som
bevis för förbundets önskan att medverka till en avspänning av motsättningarna inom det egna landets splittrade idrott: friidrottskampen mot
AlF.
För den stora allmänheten har givetvis de idrottsliga bragder som
presterats i de stora sammanhangen, olympiska spel och landskamper,
mästerskap och rekord, stått som tydligaste belägg för den finlandssvenska friidrottens kraft. Det har dock givits andra och mera till bred-
26
Jlangö-Sandin och Ekenäs Sjöstedt (Hasse)
i häckduetl.
den syftande manifestatioller, som inom den eg~a kretsen har haft den
största betydelsen för konsolidering av leden, for ett sammansvetsande
av kamratskap och vänskap. De egna SFl-mästerskapen har genom
tiderna behållit sin karaktär av kamratfester med soI och glans. Kanske
har kampen om Frihetspriset tidtals tagit allt~ör kampbetonad.. karakt~r,
men även den kampen har i stort sett byggt pa sund grund . . Of?rg~omlig~
solskensfester har de varit, SFl-mästerskapel1: med planmvlgrungen 1
Hangö, i solvarma och gästvänliga Jakobstad och Gamla~arleby. l Vasa
och Abo, i Borgå och Lovisa, i Karis och Pargas. SFl-~asterskape~ har
utgjort och utgör allt framgent värdefulla propaganda-mst~men~ 1 den
lokala bygd där de förläggs, de har betytt en kraftansp~nttmg .~or både
stora och smä klubbar och de har varit tacksamma traffar for ledare
hån stad och bygd att samlas och trivas.
.
SFl står i dag starkare och solidare än någonsm. Samarbetet med de
finska broderförbunden förlöper friktionsfritt, SFl noteras SOlU en stark
maktfaktor i vårt idrottsliv, förbundets ekonomi är - om än icke try~­
gad för evärdliga tider - byggd p ä fast grund. T~pp och bredd star
högre än n ågonsin. Det är inte bara ett par klubba~ 1 huvudstaden, som
skyltar som förbundets banerbärare, det arbetas ldogt. oc~ med goda
resultat överallt ute på landsbygden. Framtiden ter Slg IJus: Solvalla
skall räda bot på den konstanta ledarbristen, tack vare tipsmedel .~an
goda idrottsplatser åstadkommas överallt i by.gderna, nya skar?r sok~r
sig till idrotten, sakkurmig instruktion kan bJudas, nya och ho~a mal
kan ställas för gemenskapen och den enskilde idrotts~annen 1 le~et .
Utvecklingen har varit enorm under det senaste decenruet; nu kan lc~e
skönjas resultaten av ytterligare ett decenniums frammarsch, meno vld
halvsekeljubileet kan förbundsledningen förvisso med stolthet bhcka
på sitt verk. Det arbete som nedläggs måste bära ädel frukt.
.-,_1
Skidsport och friluftsliv
Av Ivar Ståhle
K natig men stark i /jällvinden.
(1 nlöst tävlingsbild) .
D et finnes väl knappast någon idrottsgren som ligger friluftslivet närmare än skidsporten. Inte ens orienteringen, som ändå borde ligga så
nära tili hands, anser jag här kunna mäta sig med skidningen. Det är
närnligen så få människor som enbart för sitt nöje går ut en vacker dag för
att orientera och sällan med hela sin familj. Däremot hän der det mycket
ofta att hela familjen går ut på skidor. T.ex. i Norge är det vanligt att man
packar sin ryggsäck och åker upp tili fjälls en vacker morgon. Och skidor
kan man vanligen bruka som barn. Skidsporten är utan tvivel en star
idrottsgren, därtili en sådan som endast kan bedrivas ute i den vackra vinterterrängen.
Nu är ju friluftslivets främsta uppgift att få ut människorna tili den
stora naturen. Sak sa=a på vilka vägar man försöker nå fram tili detta
må!. Målets huvudsak är ändå klart. Kan skidsporten samarbeta med friluftsarbetet? Vili man få den stora massan med så måste man alltid ha
något mål som man kan utpeka. Så har t .ex. CIFs Friluftsråd senaste höst
gjort en vacker början genom att dra upp den ena rutten efter den andra
och samlat deltagare. Kan nu denna början sprida sig runt landet och man
på varje liten ort kunde få ett litet »råd.) som sköter organisationen så
kommer de goda uppslagen att få många efterföljare. Och på samma sätt
som man på höst och sommar begett sig ute i terrängen så bör man då
snön kommer dra upp spår - men alla med något mål som man vili nå.
Ett utmärkt sätt är enligt min åsikt att friluftsrådet tar förbindelse med
skidsporten och dess samlingsplatser. Som ett första mål kan Solvalla välj as.
Det ligger på lämpligt avstånd från staden och det är ett verkligt mål att
ko=a tili.
u vet jag att m ånga tänkt på samma sak så det är ingenting
nytt. Men vad man kanske inte tänkt på är att det finns många sådana
platser inom vårt verksamhetsområde. Vi har Öjbergsbacken med sin stuga i Vasa skidstugan invid den nya skidbacken i Gamlakarleby o.s.v. Vi
bör söka upp dessa platser och ge direktiv. Gör upp en lista och sätt i gång.
På alla dessa ställen har skidsporten god fart på vintern. Men den är mera
tävlingsbetonad , man strävar att nå goda resultat. Nu finns det i alla fall
många som inte ger sig tävlingshetsen i våld , folk om gärna är med på ett
lugnare och fridfullare sätt, många som är utpräglade friluftsmänniskor och
önskar ta saker och ting på ett annat sätt. Det är dessa personer som vi
29
måste få med. En helt ny kategori av människor måste dragas in i vår
krets. Se nu t .ex. på fjällskidarna. Vad är de annat än rena friluftsentusiaster. När de första vårliga vindarna börjar dra fram över bygd och stad
s sätter de näsan i vädret och känner en besynnerlig oro i kroppen. Det är
fjällen som kallar. 1 fantasin ser de soliga vindar dra över fjällen och lllåste
nödvändigt dit upp för att vara med, när den verkliga våren ko=er i norr.
Men hur många är det som kan Ulma sig denna härliga resa? Tiden och
finanserna medger det ej. För alla som inte kan ko=a med på en resa till
fjälls firllles det otaliga tillfällen att ordna med utfärder, även längre llled
övernattning, på närmare håll. Här kan friluftsledningen gå hand i hand
med skidledllingen och ordna sådada möjligheter som här föreslagits. Vi har
även p å m ånga h åll här i Tyland sådan terräng som lämpar sig lltmärkt
för s å dant ändamål. 1 norra Esbo har vi en fin sådan och trakterna kring
Fiskars är utmärkta. 1 Aboland och på Aland skall man väl även finlla
sådana platser. Värre kan det vara med terrängen i Österbotten. Men rätt
nära Kristinestad firmes ju t.ex. Bötombergen . Fick man där en skidstuga
så hade man genast ett nytt mål för utflykten. Och m era norrut har man
säkert m ånga fina platser som lämpar sig för den framkastade planen.
En sak som vi även bör beakta är att när det gäller vanlig turistskidnillg
lltan tävlan så kan utrustningen vara anspråkslösare. än för den som vili
virma pris i tävlingsspåret. Alltså inga dyrbara saker som gör att det blir
kostnader och avskräcker den stora massan från att ko=a med .
Även i vinter, d å det gäller den stora landskampen p skidor mellall de
nordiska länderna, kan friluftsrörelsen ge ett gott handtag åt kidledningen.
Det gäller bara n ågra organisationsfrågor. som att mäta ut en distans och
föra litet protokoll. Allt detta går s.a.s i förbifarten . men kan ge många
poäng tili landskampen . Och så kan ,i därigenom firma ett nytt område
för ett framtida samarbete.
Inom svensk idrott i vårt land har vi fr n förut sammanslutningar på
alla områden som tilivaratar de olika idrottsgrenarnas intressen. Den sista
i raden är friluftsrådet och vi har här utan tvivel sovit litet för länge. Om
vi ser på vårt västra grannland och tänker på vilket storartat arbet e kidoch Friluftsfrämjandet gjort i verige ·på detta område, så har vi h är ett
lysande föredöme att g. efter. Vi har också den lyckan såväl på skid som
friluftshåll a tt räkna på den största förståelse för v rt arbete från denna
stora organisation. Genom att lltvidga detta samarbete kan vi f *färdiga»
lärdomar a tt sätta tili grund för arbetet h är. Detta gör att \i kan hoppa
över en del av de första onödiga misstagen. Från Sverige kan vi även få en
rik och förstklassig litteratur, som hänför sig tili 3llt som rör friluftslivet
och skidningen.
Med ovanstående har jag önskat dra upp några av de riktlinjer jag
anser vara värda att tänka på när det gäller samarbetet mellan skid- och
30
Ut i ILaturen -
-
-
friluftsfolk . H elt säkert finnes det många områden ytterligare som äve.n
kan föra oss samman. Huvudsaken är att vi frän första början arb~tar for
att nå bästa möjliga resultat och låter dessa två så nära b esläktade ldrottSgrenar komplettera varandra där det är möjligt.
_ . ..
Och tili sist: väl mött skid-och friluftsfolk ute i naturen. Dar får V1 hälsa
och kraft att klara vårt jäktande arbete, där får vi ä~en stor a ?ch vac~a
minnen. som mången gäng kan lysa upp vår väg lust då V1 som bast
behöver något som lyser upp den trista vardagen.
:31
6 december 1951'
Av Tor Lindemark
Den 6 december 1951 kommer att gå tilI historien som en märkesdag
för Wasa skidklubb. Det var en mörk, kulen höstdag. Den första snön
föll, förebådande vinterns och skidsäsongens ankomst. Det var vår
sj älvständighe~sdag. Det var en glädjedag för alla dem, som tagit sig ut
tilI öjbergsterrängen. Där möttes de av en splitterny, ståtlig, impollerande
hoppbacke. Öjbergsbacken hade åter rest sig efter ett mångårigt tilIstånd
av förnedring. Man kunde skönja tilIgivenhet, ja rent av ömhet i blicken
på många av dem, som denna dag tagit sig ut tilI Wasa skidklubbs vinterparadis. Där stod veteranen Adolf Andersson, riksbekant öjbergsfarbror,
med någonting vått i ögonvrån. Andaktsfyllda tittade Arne Backman, Nils
Ström, Georg Nordman, Helmer Andersson och många andra på den nya
backen, som de så hängivet arbetat för i många år. GJädje och optimism
strömmade mot en från Kalle Wester och hans trogna, ungdomliga »åkargäng,), som offrat sommarens och höstens söndagsvila tilI ihärdigt arbete
på sin backe. En utomstående kunde inte annat än imponeras av denna
upplevelse, av denna dag, av framåtandan och optimismen, av backhopparpojkarnas verk. Man önskade dem all lycka i sitt arbete Österbottens och
Svenska Finlands skididrott tilI fromma. Och hoppades, att Fru Fortuna
Ett bildsvep frdn Ojberget. D en nya stdtliga backen, dskddarmassorna vid Skidst~,­
gan, Kalle Vesters örnliknande lttftfärd och etter hoppet med backen som bakgrund.
äntIigen skulle taga den oturförföljda vasaklubben under sina vingars
beskydd, låta de trägna pOjkarna skörda frukterna av sitt arbete.
32
33
Monark,
det
Alvar Kronqvist i kretsen av sina adepter i gymnastiklägret
i H elsingfors .
moderna
Segrarmärket
Ett fynd i olympiastadion
Av Stig Häggblom
Ab Cykelfa bri ken Monark
VARBERG
D et är fullt motiverat att till Finlands svenska gyrnnastikförbund
överräcka en liten ros för gott arbete under det olympiska året. Överhuvudtaget har det yngsta förbundet inom CIF under sina t vå verksamhetsår visat en livaktighet, som inte inger n ågra farhågor evad beträffar förbundets möjligheter att hävda sig även i framtiden. Efter det
verksamhetsår som kulminerade i den sällsynt lyckade gyrnnastikfesten
i Borgå i juni 1951, gick gyrnnastikförbundet med stor energi in för att
även dra sitt strå till den olympiska stacken. Resultatet blev en fin uppvisning i Olympiastadion onsdagen den 30 juli. Nu har gyrnnastikförbundet ställt in Gyrnnaestrada i Rotterdam i siktet och förberedelsema är
redan j full gång med tanke på att få i väg ett möjligast gott ungdomslag
till den holländska metropolen.
35
Uppvisningsgymnasterna vid OS jörsamlade kvällen jöre uppvisningen i Brages
lokal . Förbundets nya jana invigdes vid den trivsamma lesten.
Lasse Andersson.
Det måste tillstås att då FSG fick besked om att förbundet had~
chanser att med en egen trupp delta i gymnastikuppvisningarna i Stadion i samband med de olympiska spelen, meddelandet väckte vissa betänkligheter hos förbundsledningen . Skulle vårt unga förbund kwma
hävda sig i en jämförelse med Finlands gymnastikförbund och AlF, dessa
förbund som dock har långt större b å de materiella som ekonomiska
resurser ? Kunde vi få fram en tillräckligt stor trupp? Kunde vi trimma
den tillräckligt? Ja, svaret gavs i Stadion en underbart skön juliafton, då
huvudstaden andades frid och försoning, redan lättad över att friidrottsveckan var ändad med lysande resultat och inte mindre lysande arrangemango FSG-truppen behövde inte skämmas för sig. Ja, för att vara ärlig,
gavs svaret nog redan långt tidigare på försommaren i samband med
gymnastikfesten i Östensö, som var första officiella uttagning, granskning
av gymnastmaterialet. Den festen var en upplevelse av stort format och
skänkte även inspiration till en ny tävlingsform inom förbundet : frigymnastik för föreningslag som mästerskapsgren.
Det var ett klokt beslut av förbundsledningen att från början gå in
för en mindre trupp - hundra man var den ursprungliga planen och detta
höll man även fast "'d. Det är dock osäkert om ens detta antal kunnat
36
förverkligas om inte den oförbrännerliga gymnastikledaren inom Norra
Distriktet, Yrjö Gustafsson med osvikligt mod gått in för denna sak och
tillsammans med sin goda medhjälpare Alvar Kronqvist blåst upp intresset för denna sak tilI en flammande låga i sin landsända. Ä ven om
nylänningarna och speciellt Helsingfors Gymnastikklubb gjorde sitt bästa
och även garnisonen i Dragsvik visade b åde intresse och n å dde ett bra
resultat, var det nog nordösterbottningarna som stod för den tyngst
vägande insatsen. Överhuvudtaget samverkade allt p å ett ypperligt sätt
tilI att resultatet blev så bra.
Gymnastikläraren Lasse Andersson, som under årens lopp sammanställt många trevliga gymnastikprogram hade burit ansvaret även för
detta, komponerat musiken i flera stycken, var även överledare för truppen med Bror Eklund och Bjarne Bäckman som medhjälpare och instruktörer.
D å man såg de 96 utföra sitt program nere p å det gröna klädet, såg
de i vitt och blått klädda ynglingarna, följsamt och rytmiskt lugnt utföra
sina övningar, tänkte man inte blott på att det hela gick bra, att missarna
uteblev och att svårighetsgraden nog inte stod de större gymnastiktrupperna efter. Man tänkte också p å vilken stor betydelse gynmastiken i
denna utformning har för ungdomen. Att inte blott de fysiskt starka
genom hård träning kan komma så långt, att de kan räkna på resor, stortävlingar och rent av olympiska förtroendeuppdrag, utan att även sköt samma och präktiga pojkar utan förutsättningar att någonsin bli indi-
37
viduella storstjärnor i idrott, får en möjlighet att vara med och uppleva
allt det ~köna och vackra som t.ex. 0 sen aste sommar skänkte. Det låg
en. aktn~g~Värd träningsinsats bakom truppens gymnastik, många,
man~a tran~gsaftnars möda under mörka vinterkvällar i gymnastiksalen
eIler 1 det fna under förhoppningsrika vårdagar. Varje länk i ett s ådant
program är betydelsefull, varje man i ledet en viktig faktor att räkna
med, e.n 'person som behövs och har ansvar. Det duger inte att skolka
fr ån :ranm?en, den. som en gång lovat sin medverkan är skyldig att hilla
o:d f?r att lllte spoliera kamraternas möjligheter att vara med. Gymnastik,
sa dnven, har stor uppfostrande betydelse, vilket man inte torde stå främmande för inom gymnastikförbundet .
.. Vi hoppas i framtiden p å flera liknande träningsmål, m ånga liknande
skonhetsupplevelser, gymnastikfester som symboliserar spänst, styrka
och laganda.
SNABBHET
är det, som idrottsmän tycker om
.De sex. Irdn Tervakoski:
Väinö NHrmimaa, SvenErik Fagerholm, Olavi
Nokelainen, Erkki Aro,
Arvo Ek och Leo Backman.
Fullträffen i Tervakoski
Av Birger Lönnberg
ViII Ni följo sommo
princip i byggondet
OY Er idrottsplon, onIita då Yåro effektiYO moskiner . Då får
Ni snobbt en "snobb"
idrottsplon.
PELLONRAIVAUS Oy
38
Helsingfors, Georgsg. 2. Tel. 61526
Vid starten p å den lilla stigen som från gården Tietty för in i Tervakoski storskogar sveper en snål blåst från den söderom liggande sjön.
Startatmosfären är den vanliga, bestyrsamma funktionärer, en busslast
ledare och sportskribenter kannstöpande utg ngen av den förestående
kampen, ett hundratal åskådare och en ornisskännelig doft av liniment
som tjugo joggande landslagslöpare sprider omkring sig. D et är nu åttonde
gån gen de svenska och finländska orienterarlandslagen drabbar samman.
Sju gånger har säkra svenska stigfinnare gått segrande ur striden trots
ypperliga enskilda prestationer och individuella segrar av de våra. Ända
sedan åren 19 36-37 - då kämpaglada ynglingar fr ån Svenska Finlands
Idrottsförbund med tolvtaggade skogsälgen Jalle Gripenberg i spetsen ,
besegrade de väldige svenske skogskarlar - har vi förgäves fått se oss
om efter svenska skalper i en lagtävlan ...
39
En efter en kallas löparna fram tili tartstrecket , kloekan klämtar
och med tre minuters intervaller rusar de ut längs snitzlingen för att 300
meter längre fram få kartan och dagens svåra uppgift i sin hand ...
Litet pa sidan om det hela står en kort men välväxt löpare iförd den
finska landslagsoverallen, tankfullt blickande upp mot skogshöjderna i
nordväst . Han har smort in sin vältränade kropp mot väta och k yla,
han har joggat sig varm och står nu bidande sin tid _ liksom försänkt i bön. Var är hans tankar i denna stund? Tänker han tillbaka på
den dag för fem år sedan, då han som debutant i landslaget _ eft er ett
ypp erligt lopp i den svårforcerade t errängen vid Randsfjorden _ p å grund
av ett missförstå nd med sista kontrollen fick se sig struken ur prislistan.
Eller på de tjugo meter han strök förbi n ästsist a kontrollen senaste höst
vid 3-1andskampen och fr ån en klar ledning r amlade n er tili andra plats.
EIler tänker han på löft et som h an och nio kamrater gett sig själva och
varandra - löftet att KÄMP A.
1 varje fall har han I1U klippt av trådarna tili yttervärlden . Han sam lar sig som för ett spr ng . Han vet att h an är i form, han känner sin
styrka. Men han vet även att den uppgift som ligger framför honom är
oerhört svår. Han h ar med framgång kört i otaliga skidspår, h an har
kämpat och gett sitt ytterst a. Men dock h ar de uppgifterna väsentligen
skilt sig från dagens. Varje skidlopp kräver sin speciella t aktik beroende
på sträckans längd, på terrängens svårighetsgrad, p å konkurrens och p å
föret. Konsten att valla ett par skidor är en h eI veten skap ... Men där
har dock funnits ett spår att följ a, efter varje tio meter en flagga som
visat vägen mot må!. Där har h an kuunat »haka p å» en medtävlare eIler
ligga som en rem i spåret m ed en enda t anke - framåt . . .
Men idag är uppgiften en aunan _ _ _
Någon har sagt: »Den vinner som mest vilho Han vill vinna _ _ _
och han är beredd att offra varje uns av sin inneboende styrka för att nå
detta mål. Men han vet likafullt att h ans kondition och h ans löpförmåga
båt ar honom föga om han icke idag kan fullfölja sin uppgift med en k allhamrad hjärna. Han vet att det nu gäller att kuuna fatta snabba och riktiga beslut. Oavbrutet kommer n ya problem att rullas upp framför honom - inte ett ögonblick får han släppa kontakten mellan karta och t er räng. Att här följa en medtävlare kan betyda att han är ur spel _ definitivt. Själv skall han välja sin väg i det stycke okänd terräng som ligger
framför honom, ensam skall han kämpa mot markernas hinder och den
lust att lägga av p å farten som en begynnande trötthet för med sig, tankeskärpan m åste bibehållas ända till slutet även i en av kroppslig möda
tröttnande hjärna . ..
Detta är orientering _ _ _
*
40
S egraren stormar i mdl.
Det råder en förtätad och förväntansfull st ämning bland den fåtaIiga
men ytterst sakkunniga pubIiken ute på den natursköna Niem elä udde
~id Valajärvi. Ut e i de blöta men höstfärggranna markerna, p å ett ypperIigt strängat orienterarstråk, sign erat av K arl-E rik Sjödahl och R eino
Saastamoinen, pågår kampen mellan Sveriges namnkunniga och skärmsäkra stigfinnare och Finlands topptrimmade, revanschhungriga orienteringslandslag.
Radiorapporterna ger så ljusa löft en i finländsk favör, att vi som varit
med uuder de ,)sj u magra årem knappast vågar sätta tilitro tili dem.
Att svenskarna är ')värst mot kvällem har så många gånger besannats
att er: och annan föredrar att än så länge behålla sina optimistiska spekulatlOner för sig själv.
De~ dröjer ett bra tag över den beräknade tiden innan rapporterna
f:ån .slsta .ko.ntrollen börjar droppa in, men tävIingsledaren R einer HageIin later Slg Icke bekommas, han vet att han kan Iita på sitt folk och att
allt är väl ute på banan.
*
Fyra. blåvita löpare h ar redan gått i mål, de svenska ledarna börjar
se en a~ng bekymrade ut medan st ämningen i det finländska lägret stiger
undan for uudan . Där kom som första man, pressande sig fram på stumma
?en, ~en leende som vanIigt, Väinö Nurmimaa, där kom Heikki J ärvelä
I ~n hard spurt, berättade att han åkt karusell kring sjuan, flyglöjtnanten
~lUO ~.akala flög in i fin form men ett par loopingar kring svårfuuna
sJuan forargade, och så kom tipset för dagen - ljuslockige och bombsäkre Arvo Ek passerade m ålstrecket i en frän spurt och klockades för
modelltiden 2.09.43. ,)Jag missade sexan några minuter, en verkIig fullträff - en sådan som varje orienterare drömmer om _ kan idag ge en
tid nedåt t vå timmar blankt.»
Första svensk i mål, Ake Andersson får en tid som är tio minuter
sämre än Ek's men strax därpå spurtar ett par som forcerat synnerligen
starkt mot slut et, svenska mästaren i fälttävlan, Carl Berthag och vår
egen Sven-Erik Fagerholm som tagit in tre minuter på Berthag.
Vi står just och r äknar ut att start nr. 13, Leo Backman nu har tio
minuter p å sig för att kuuna klara Ek's tid. Mellantiderna 'förtälj a att
han Iigg:r bra :ili vid ~alva banan, om nu bara allt har klaffat även på
andra halften sa kan VI kanske vänta rapport om honom från sista kontrollen om en sex - sju minuter - - - Längre hinner vi icke i 'våra
spekulationer förrän småpojkarna som fattat posto på andra sidan ä ngen
- där snitzIingen från sista kontrollen leder in på vägen mot m ål _ ger
full hals. E n blåklädd löpare rusar i våldsam fart fram längs skogsstigen
och svänger in på raksträckan mot må!. Oanmäld _ har han sprungit
snabbare än radiobudskapet genom etern? - kommer han långt före den
4.2
beräknade 'tiden. Trots att tolv hårda konkurrenter ännu är ute på banan
så vet envar att här kommer dagens segrare. Hans spurt är fascinerande,
i god stil och utmärkt balans - trots det ojämna och sIip~riga underlaget - h ar han pressat upp farten tili gränsen av det otroIiga.
*
Att överträffa sig själv, höja sig över det sannolika, det är att
slå rekord. Inom orienteringen noteras inga rekord, den är en inexakt idrott där uppgifterna växla, ingen orienteringsbana liknar
en annan. Leo Backman slog allts å inget rekord, men det torde vara
så, som den svenska lagledaren, Hans Hedlund, skrev efter loppet:
,)Som den gode Leo löpte denna fullt räffsdag borta i Tervakoskis storskogar hade ingen orienterare i väriden kunnat hota honom,).
En landskamp i orientering anses i allmänhet i första hand vara
en lagtävlan där det för den enskilda individen gäller att kämpa för
laget enligt parollen ~ Safety first. ') Med denna motivering har man
även inom NORD motsatt sig instiftandet av ett individuellt nordiskt mästerskap i samband med den nordiska fyrlandskampen.
Under sådana förh ållanden kan man även fr åga sig, om det icke
kan anses vara fel att orda om den enskildes prestationer? På den
frågan skulle vi svara ett obetingat Nej ! - Ty idrott är väl framför
allt den enskilde individens rätt tilI självhävdelse, tili initiativ, risktagning och fram åtanda. Som en välbehövlig motvikt mot kollektivets jämnstrukenhet och socialiseringens organiserade stillastående.
Och ligger icke en stor del av idrottens verkliga tjusning just i detta,
(som vi då och då kan få uppleva) att som nu Leo Backman, med
en inre glöd gå in för sin uppgift, att koncentrera sig, att samla nervkraft, kroppskraft och segerkraft. Samt att få ge ut all denna samlade kraft i den hårda kampen, bottenskrapa de sista reserverna och
i slutuppgörelsens hårda minuter och sekunder höja sig till en spurt
utöver det vardagliga.
*
Sedd med våra ögon börjar anslagstavlan se riktigt prydIig ut med
de små blåvita flaggorna klart dominerande i toppen. Men ännu finns
där kämpar ute på banan - en efter en droppar de i mål, trötta och s~tn a ..
E rkki Aro har tagit slut två kilometer från mål, men det kan aldrig bIi
fråga om att ge upp, sammanbitet kämpar han vidar: oc~. slår sig fra~
till en hedrande tredje plats. Att sedan kamraterna far stoda honom p a
väg tilI den, för hårt spända och frusna lemmar skönt värmande och Iivgivande bastun, eIler att han har svårt att hålla greppet om muggen med
den varma drycken, spelar nu en mindre roll . ..
43
1946 vann den svenska reserven, Bror Dalmo, trelandskampen i Bor s.
Ä ven denna g ng är det en svensk reserv som blir bästa svensk, men i
slutprotokollet når han icke högre än till sjätte ty före honom pressar sig
ännu Olavi Nokelainen. Arets finska mästare rymmes icke med i 6-mannalaget, men som helhet betraktat uppvisar hela det finska 10-mannalaget
en enastå ende samling och jämnhet med sista man endast 25 minuter
efter segraren.
*
Tävlingen är slutförd och en överlägsen blåvit seger är ett faktum.
Om vi emellertid går att värdesätta årets seger och försöker bedöma v åra
chanser vid nästa års fyrlandskamp - som även den går i Finland _
så är det allt skäl att minnas, att svenskarna denna g ng ställde upp med
ett ,)delat landslag,). (Landskamp mot Norge samma dag). Psykologiskt
blev laget försvagat genom att tvåfaldiga landskampssegraren Stig Dahlberg på grund av dödsfall i farniljen måste hemkallas. Det är även givet,
att det var en fördel för Finland, att denna gång få kämpa med endast
10-manna lag - toppen i Sverige är fortfarande betydligt bredare än hos
oss. Slutligen skaU vi icke glö=a bort, att de ända till ,)The bitter end,)
hårt kämpande svenskarna, faktiskt även denna g ng var ')värst mot
kvällen.,) På andra hälften av banan knappade de in vårt försprång från
68 till 55 minuter.
16)
17l
18
19)
20)
Gösta Aqvist
Hans Johansson
Nils Lange
Ivar Johansson
Leo Gustavsson
1)
2)
3)
4)
5)
8)
1. Finland
Leo Backman
Arvo Ek
Erkki Aro
.
Olavi okelamen
ven-Erik F8:gerholm
Väinö urnumaa
3
1 2 1.08
S 22 ~: 1 00
S 21 53 1'19
S ~~ 41 1'20
~ 23 36 1:08
4
1.15
1.07
1 26
1:28
1.16
2.00.15
2.09.43
2.10.13
2.10.18
2.10.30
2.14.12
12.55.11
6l
7
9)
13)
14)
16)
5
1.56
1.59
2.03
2.12
2.06
6
2.07
2.11
2.20
2.30
2.46
7
2.17
2.23
2.30
2.41
3.05
2. Sverige
Folke Franzon
Carl Berthag
Yngve Ek
Sven Andersson
Torsten Sandell
Gösta Aqvist
8
2.25
2.33
2.42
2.52
3.23
Mäl
2.26.40
2.35.29
2.43.30
2.54.00
3.25.10
2.11.32
2.13.29
2.14.58
2.19.11
2.24 .30
2.26.40
13.50.20
Vi vet nu att våra svenska vänner kommer att göra nästa års resa i
österled med revansch för ögonen. Vi hälsar dem välkomna i den fasta
förvissningen om att även våra egna elitorienterare ko=er att göra aUt,
för att kunna bjuda p å ett värdigt motständ.
1) Leo Backman
F
2) Arvo Ek
F
3) Erkki Aro
F
4) Olavi okeiainen
F
5) Sven-Erik Fagerholm F
6) Folke Franzon
S
7) Carl Berthag
S
8) Väinö urmimaa
F
9~ Yngve Ek
S
10 Pekka Kokkonen
F
11) Aimo Niemelä
F
12) Eino Hakala
F
13) Sven Andersson
S
14) Torsten Sandell
S
15) Heikki Järvelä
F
44
1
18
20
23
22
20
20
23
20
23
19
32
20
20
20
19
Resultat.
2
3
4
5
6
33
53
59 1.33 1.43
35
52
59 1.32 1.52
39
59 1.04 1.39 1.51
39
58 1.06 1.40 1.50
32
56 1.05 1.41 1.53
36
56 1.04 1.43 1.53
37 1.00 1.07 1.48 1.57
34 53 1.00 1.36 1.51
42 1.01 1.10 1.45 1.56
36 1.00 1.06 1.45 1.59
45 1.06 1.13 1.47 2.00
35
54 1.02 1.37 1.47
38 1.02 1.10 1.52 2.03
37
57 1.04 1.51 2.06
35
55 1.03 1.40 1.52
7
1.51
2.02
1.59
2.00
2.02
2.02
2.05
2.02
2.05
2.08
2.09
2.09
2.10
2.16
2.15
8
Mäl
1.59 2.00.15
2.08 2.09 .48
2.08 2.10.13
2.09 2.10 .18
2.09 2.10.30
2.10 2.11.32
2.12 2.13.29
2.12 2.14 :12
2.13 2.14.58
2.15 2.16.17
2.16 2.17.25
2:17 2.18.54
2.18 2.19.11
2.23 2.24.30
2.24 2.25.20
Eltet" loppet.
45
Förtj änt idrottsar betare j ubilerar
Av Rabbe Schauman
Under ledning av sin ordförande skeppsredare Sven Salen och verkst.
dir Svante Fleetwood firade Skid- och Friluftsfrämjandet i Sverige sitt
60 års jubileum den 9 februari 1952 på Stadshuset i Stockholm.
Det var en imponerande samling medle=ar och gynnare av främjandet som mött upp i Blå Hallen under den solenna festen. Med ett om-
Pampig bild Irdn den stora lesten i Stockholms stadshus Bld
tande trio ses Pd l örsta raden t. 'v.
Hallen. FSS' uppvak-
46
väx1ande och intressant program belystes det omfattande verksamhetsfält som är Skid- och Friluftsfrämjandets huvudmål och till förtjänta
medle=ar överräckte general Ivar Holmqvist förtjänsttecken av olika
grad. Många var de representanter som från när och fjärran frambasina gratulationer tili jubilaren. Skidförbundets gratulationer framfördes
av Ivar Ståhle, Anders Stenman och undertecknad. Som gåva överräcktes en keramikvas med ett tack för den stora förståelse Skidfrämjandet
visat värt förbtmd och för det goda samarbete som rått mellan organisationerna.
Sedan 1935, då undervisning i skidteknik tagit fastare former i Sverige
har Skidfrämjandet årligen inbjudit representanter för vårt förbund att
delta i de välorganiserade instruktörkurserna, som årligen äger rum i Storlien me11an jul och n yår. Även i specialkurser som slalom- och fjälledarkurser, iglokurser och t.o.m. skidlärarkurser har vi varit i tillfälle att
delta. Sa=anlagt har tills dato ca. 20 av våra medle=ar fått skidutbildning i Sverige. Deras kunskaper har åtskilliga av våra skidåkare
och den stora allmänheten fått del av vid kurser, anordnade i förbundets
regi, kanske främst vid de populära fjällresorna till Äkäslompolo.
Vårt förbund har dessutom flera gånger haft nöjet att höra goda föredrag av frarnstående svenska föredragsh llare och se instruktiva skidfilmer. Bl. ~. kan närnnas major Olle Rimfors och kapt. Gösta Frohm's
besök senaste höst med föredrag i Dragsvik, Helsingfors, Borgå och Lovisa.
Vi önskar Skid- och Friluftsfrämjandet lycka och framgång i sitt fortsatta arbete.
47
När Ni färdas med
b l l SS,
lär Ni Er känna vårt lands växlande natur och
dess bosättningscentra.
Vili ..i för resa. sä~ra Er för en »utsiktsplats&, är
d~~ bast, att 1 pa förhand förser Er med resebil]ett, som gäller en bestämd numrerad plats.
Sven Laine i aktion, leder jöre Lars
M o1lthen pd 5000 1n.
Löften vid ett jubileum
Av Stig Häggblom
O.Y. MATKAHUOLTO A.B.
omfattar tidtabeller för den
privata fjärrbusstrafiken .
D et är ju tydligt och klart att SFLs frudrott tili följd av os i Helsingfors skulle bli mindre iögonenfailande än under tidigare år. Därmed
inte sagt att resultatnivån skulle ha försämrats eiler tävlingarna förlorat
n ågonting av den tidigare glansen. Tvärtom. Det var b ara det att de
lysande Spelen åstadkom en viss idrottströtthet, som gjort att SFLs göranden och låtanden inte fick den uppmärksamhet eHer det intresse som dessa
evenemang helt självfallet vanligen kan påräkna.
Inte desto mindre blev 40-årsjubileurustävlingarna, SFI-mäst erskapen
i frudrott , i Karis just de tävlingar man hade hoppats på. Karis IK skötte
arrangemangen på ett ypperligt sätt , det var jubileumsstämning i köpingen
49
Lars Eklund tillsam1l1ans med sina pojkar Lays oell
P-E Nordström som prisutdelare vid 800 m: Aulis Pystynen jlankerad av Börje
Grönroos och Bruno Korhonen.
som ~terligare stimulerades av de premieringar av gott idrottsIedarskap
som agde rum, dekorerandet av Erik Åström och Ludvig Steiner med
Idrottens Stora Förtjänstkors i guld respektive silver.
1 ~tigt kriti~k belysning s:tt var det första gången SFI-mästerskapen
redoVlsade verklig stadga, råg 1 ryggen på det vis man kan önska. 1 många
~enar sågs n~ verkli~en j.ämna fält där segrarna ingaIunda var givna på
forhand. Det ligger nara tili hands att förmoda, att nästa MS SFI-mästerskap skall kunna ge ytterligare bevis för påståendet att SFI-idrotten verkligen knogar framåt i ullstrumporna. Denna gång var nästan alla Iopp av
den art att man kunde fröjdas på Iäktaren och vid prisdomarbordet och
bIand funktionärer och supporters.
E~t sådant fält som SOO m med åttonde man i mål under 1.59 ger ju
verkligen rätt att tala om Iöften. Löften kan man ofta peka på i dessa
sammanhang, men det är tyvärr alltför sällan dessa löften tar ödet i egna
h~der så att de verkligen i så hög grad vill bli stjärnor, att de sIutligen
blw det. Men bortsett från de ,)stjärnor» förbundet haft tidigare, en Back,
en . Pystynen, en Nyqvist, af Ursin, Pelkonen, Lindberg osv. vilka alla
faktiskt har mycket ogjort ännu, såg den gångna sommaren flera nya stjärnor och stjärnämnen födas.
50
A ke L öjgyen saml P-E Lindholm.
Vem minns inte Sven Laines strålande genombrott i hinder på Stadion
en vacker försommarkväll ? Laine höll alla de löften han gett under den
långa friidrottssäsongen . Han erövrade en del SFI-mästerskap och fick
slutligen sin landslagsplats i hinder mot Norge, ett uppdrag som Ld. borgåbon var ärligt förtjänt avo Lennart Juselius fr ån Munsala hade gjort sådana
fr amsteg på ett år att man gärna håller en slant på honom i större sarrunanhang detta år. Och det finns flera . Den kraftfulle kämpen Freij Asplunds
bronsplats på 400 m hörde tili ljuspunkterna i Karis . Vad kan inte den
pojken göra n ågon gång, de nejder varifrån han är h emma har fostrat mer
än en kvartmiler av toppklass.
Särskilt trevligt har det varit att följa med Kårböle-kvartettens eskapader. Redan tidigt i vår tog pojkarna varandrai hand på att ta hem ett t>FImästerskap i stafett. Målmedvetet gick man in för uppgift en och resultatet
blev också SFI-mästerskapet på 4 X 1.500 m. Att man i laget hade en
pojke som var friidroUsman för första året betydde inte så mycket då det
var en vältränad orienterare. Per-Erik Lindholm var namnet och S.47,!! på
3.000 m samt SFI-brons på samma distans borgar för att här verkligen
finns ämne till mycket mera.
Till det händelserika olympiaårets stora upplevelser hör ocks.å hinderloppet i B-mästerskapen i Tammerfors. Atlas-paret Lindholm - Åke
Löfgrens strålande disposition av loppet, slutspurt och dubbelseger. Bättre kunde det hela inte ha gjorts i en landskamp eIler i en olympisk final ,
inte taktiskt knappast heller ifråga om segervilja. Atlas-pojkarna är exponenter för viljestyrka, pålitliga idrottsmän i en liten landsortsförening.
Att Kårböle råkar ligga helt intili Helsingfors och att många av föreningens
51
idrottsmän har sitt arbete i huvudstaden förändrar ingenting. Man
är väl klubbpatriot, Atlas kan väl bli en lika framstående klubb som vilken
al1l1an. Att det är en bra klubb vet ju alla. Det är resonemanget.
Till so=arens största glädjeämnen i friidrott hörde också stavhopparen Karl-Ragnar Wikström. Lovande har han kallats i m ånga år . Nu blev
hall stjärna. 4 meter i höjd ligger nästan på h yllan och man får livligt
h oppas att Wikström skall fä mänga eft erfölj a re i denna gren som varit sä
däligt rustad illom SFI.
aturligtvis kWlde här räknas upp en heI del förhoppningsful la ungdomar. Skall vi nöja oss med att hoppas p ä fortsatt frammarsch för so=arens nye komet Os i Mildh som var olympier, och detsanll11a för Börje
Grönroos sedan han nu länlllat boxningen för gott.
Slutligen får vi inte glömma den h årda kampen om Frihetspriset. Det
är länge sedan landsorten ryckt fram så starkt som Borgå Akilles gjorde
till sin SO-åriga historias ära. Det är pOängkamper som SFI-styrelsen
h oppades pä den gången det vackra Frihetspriset skänktes för att vandra
mellan landets bästa SFI-klubbar år efter år .
Med lätta
steg
och
lar
och
pat
• • •
hela människan utstråhälsa , ty det är bastun
" L Ö Y L Y" som skafjnländarens kondition.
Den av pe r gamentull tillverkade " L Ö Y L Y" -tvätlsudden är en praktisk sudd , som är behagligt sträv
och har en masserande verkan .
" L Ö Y LY " tvättar, rengär och förnyor.
I nhemsk Försäljning, Helsingfors, S. Esplanadgatan 2
Tel. 11050 (växel)
52
Solvalla och framtiden
Av Ray mond Sell
D et har rört sig de två senaste åren kring Solvalla och den finlandssvenska idrottens ledarkrafter har ägnat idrottsinstitutet en stor del av
disponibla krafter och tid. Resultatet kan även anses tillfredsställande i
och med att den nya byggningen, alla svårigheter till trots, står färdig uppe
på backen i björkdungen, ett mäl som hägrat i årtionden för ~e jr~ms~­
taste av ledarna, av vilka några dock inte är i tillfälle att se sm drom forverkligad.
Men det verkliga slutmålet har inte ännu uppnåtts. Om man bortser
från den nästan obefintliga inredningen , framstår utnyttjandet av institutet
p å ett fruktbärande sätt som nästa mäl att se fram emot. Dä de första utbildade kullarna därefter omsätter lädomarna i praktiken ute i bygderna ja, dä börjar slutmålet skymta.
53
Lu~~\..OlT
E1r
~A~
SL",,-r \lEQ\(-
\"\""[1' ~- - \JÅ~
\ OQo1l~\NS""l'u-r
~ESE~ Slw St"OLT 9Å
oeN S6t..\b~
\I",-\.eN~
MEN
ÅNNU Å'TEQA:'(f ~~
S\STA S't"QÄET "{"'LL
S'TA(.~eN~ f1.~~N\N~­
s1'lQ
"E,
~~gL~a~~
~ÄNTA~ 9~ ~~.~~==&
,
0
;
A1\ ~A ~~A 'N 96~A~ET--­
\l'oI~~Ot4\ ~C.S- \NS ~N\ '-\N(a~~
Bt"ö",~Q.
0'" \o\)~\.~t•
•
55
Trots att energin inriktats på den framförvarande uppgiften under de
gångna åren, har oIvallas framtid gång på gång skymtat fram vid rådplägningar och andra träffar. Man har hört röster som tvivlat på att denna
~.nläggning skulle finna användning i den utsträckning som önskvärt vore.
Aven ekonomin har ingett farhågor och man har sagt att detta blir ett av
de största framtida problemen.
Om vi kastar en blick på FGIF:s och AIF:s institut, Vierumäki respektive Pajulahti, blir ovannämnda farhågor bestyrkta. Båda instituten kämpar med svårighetu som främst ko=er sig av att dessa avsides belägna
orter inte lyckats locka tillräckligt med kursdeltagare året runt, utan att
dödperioder uppstått.
Därav har följt d lig ekonomi. En annan viktig detalj på taI om lönsamheten är den fast anställda personalens storlek, som vid en avlägsnare
placering måste vara förh llandevis stor och följaktligen utgör en avsevärd post i budgeten.
Samtidigt bör vi dock minnas att alla de idrottskurser som anordnas,
lägges upp så att kursavgiftema i bästa fall motsvarar utgiftema, aldrig
med marginaI för vinst. Det kapital som på detta sätt nedlägges ger dock
säkerligen vinst, vilken svårligen kan mätas i pengar, men som trots detta
har ett stort värde för vårt land.
Solvallas utgångsläge är fördelaktigt. 1 den närbelägna huvudstaden
och dess omgivningar med sin sa=anträngda befolkning finnes massor
av människor, organisationer och firmor, som behöver en lämplig plats
där friluftsliv kan idkas och där man kan anordna kurser. Många har redan
hört sig för om de kan få utnyttja Solvalla i framtiden. Likaså finnes det
kompetenta ledarkrafter inom räckhåll och den fast anställda personalen
blir därigenom avsevärt mindre.
Men Solvallas dörrar skulle öppnas på vidgavel först sedan den egna
medlemskadems behov av kurser och rekreation fyllts . De egna leden,
om vi därmed avser de som hör tili en idrottsförening, fyller inte institutet
året runt. Det kan dock ske, tili en början, då allt är ny tt och var och en
vili bekanta sig med anläggningen. Då gäller det att taga eventuella övertecknade kurser med lugn och att inte förivra sig. Det måste vara ett övergående fenomen som lugnar ner sig, men om verksamhetsprogrammen då
gjorts för digra följer ett bakslag. L åt därför tili en början en del av de anmälda stå kvar på väntelistan och kör inte med oproportionerligt stora
kurser. Låt en kursplats på Solvalla bli eftertraktad genast fr ån början.
CIF:s kurskommitte - vilken försöker samordna och göra slut på missförhållandet med för sent planerade och utlysta kurser - har kunnat konstatera att det förestående verksamhetsårets kursprogram för de svenska
förbundens och distriktens del är synnerligen digert , ja så digert att man
befarar att takten är för hög. Arets första kurser har dock sporrat opti56
Solvalla skidbache, solid, vttlbyggd.
misten, kursema ha varit övertecknade. Detta till trots har vi all anledning att se nyktert på tingen och inte haussa upp denna sida av verksamheten. Motiverade kurser och läger böra hållas men allt konstlat sopas bort.
Likaså bör kursemas storlek noggrant prövas förrän kaIlelsema gå ut.
1 stället skuIle även övriga kulturella organisationer hälsas välkomna
tili Solvalla som därigenom bleve en mötesplats för alla sunda finlandssvenska strävanden. Ett ställe där alla intressegrupper samlas, oberoende av om de ställer kroppens eIler andens danande i främsta rummet.
Om vi efter detta ännu förfogar över lediga kursdagar, så ko=er våra
finsktalande bröder i turen, i främsta ru=et naturligtvis idrottsutövarna
- det är i varje fall ett idrottsinstitut och sedan övriga kulturella
organisationer. Om det efter den betan finnes något tili övers så skuIle
firmor och enskilda personer stå i tur. Den svenskspråkiga allmänheten bör
dock få sin chans i ett betydligt tidigare skede i form av anordnade skidoch friluftsdagar i rekreationens teeken. Kanske rentav en av institutets
viktigaste arbetsformer.
De årliga s.k. långa kurserna på Vierumäki och Pajulahti som pågå i
sex månader ha många gånger diskuterats . Någon motsvarighet på Solvalla finns ingen anledning att börja med redan därför, att behovet av
idrottsledare för kommuner och industrier mycket snart skulle mattas. 1
Sverige har man gått efter en annan linje. Där anordnas idrottsfolkhög-
57
skole~urser vilka .S.ä~er.~gen skulle lämpa sig bättre för oss . En motsvarighet tili dessa omoJliggores dock av det faktum , att det ingenstans i hela
väriden finnes så mycket folkhögskolor som i Svensk-Finland. Det skulle
stöta på patrull hos vederbörande myndigheter samt väcka ovilja bland
alla de många folkhögsko lor som redan nu kämpar för sina Iiv på gruud av
det Ulinskade elevantalet.
Men andra uppgifter väntar ännu på sin lösning. En kaffestuga för
all.Ul~eten, SOUl i så stora skaror söker sig ut UlOt Noux, permanenta
skidspar och fasta kontrollskärmar för orienterarna saUlt utprickade stigar för terränglöpare - uppgifterna är sannerligen många.
Allt det ovansagda tyder på att vi länge ha väntat på att vårt idrotts- .
p~radis skulle ?Ii.färdigt. Sorteringen av allt detta framstår i dag som den
framsta och viktrgaste uppgiften .
Fotbollshjältar, fr. v. Erik Beijar, N ils R ikberg, Kurt Martin och Ole Stolpe.
Finlandssvenska landslagss pelare
Av Torsten Lindholm
behöver hela Svensk-Finlands stöd!
58
Om
någon skulle besvära sig att ploeka fraUl statistiskt material, SOUl
skulle klarlägga, på vilka områden finlandssvenska idrottsmän bäst har
hållit sig framme, skulle vi för vår del tro, att fotbollsspelarna skulle komma
ganska högt på rangskalan. Denna idrottsgren synes lämpa sig väl för vårt
kynne och trots den ökade finska konkurrensen - stora finska onuåden har
uuder de sen aste åren erövrats av fotbollen - innehåller vårt fotbollslandslag fortfarande en försvarlig del svensktalande spelare. Samma
konstaterande kan inte göras inom alla idrottsgrenan. Vart har våra
svenska brottare tagit vägen? Och huru många svenska skridskoåkare
finns det i landet? Boxningen inom Svensk-Finland höll p å att dö ut, men
den ser ut att repa sig.
59
Men vi skall nu närmast h ålla oss tili fotbollen. Ännu för 20 år sedan
rekryterades de bästa finländska fotbollsspelarna i H elsingfOl;s och Abo
och det var därför också naturligt, att våra svensktalande landslagsspelare kom från dessa orter. Nu är förh ållandet ett annat. Huvustaden har
detroniserats som fotbollsmetropol och landslagsmaterialet hämtas från
landsortsklubbarn a. På svenskt h åll har H elsingfors IFK:s roll övertagits
av Vasa IFK, som under de senaste åren har bidragit med en stark fyrväppling. Under det olympiska året uppenbarade sig även Lovisa som
landslagsspelarleverantör och tidigare h ar Borgå bidragit med en bra representant. Ekenäs var en gång på god väg, men odrägliga planförhållanden har gjort, att ingen västnylänning ännu har fått ikläda sig landslagströjan . Under de sen aste åren har en ekenäsbo nämnts i sammanhanget
- Chappe Lindqvist. Han har blivit jakobstadsbo och representerar
numera en AIF-klubb .
Nils Ri//berg konkurrerade med Rytkönen
Det olympiska året s stjärnskott på den finländska fotbollsfronten var
Nils Rikberg, f.d. SFI-mästare i spjutkastning. Rikbergs karriär som fotbollsspelare har varit mera kometlik än måhända någon annan finländsk
spelares. Han slog igenom i sin första stormatch - Pressen mot landslaget på Stadion i maj - och vid det här laget är han given i landslaget.
Att det är någonting extra med denna välväxta, urstarka svarvare från
Lovisa bevisar hans insats i den nordiska fotbollsturneringen, där Finland
utgick som segrare. Av Finlands fem mäl insköt Rikberg fyra. Rikssvenska fotbollsexperter ansåg honom vara ett verkligt fynd och varnade
Finland för italienska värvare. Vi vet inte, vad Rikberg tänker om ett
dylikt resonemang, men det finns också finska bedömare, som anser
honom h a pengar i sina stadiga fotbollsben . Vid nomineringen av årets
bästa finländska fotbollsspelare konkurrerade Rikberg starkt med Aulis
Rytkönen.
Som fotbollsspelare är den gode Nisse ingen bländande tekniker. Han
imponerar främst genom sin friska gåpåaranda och sin skottvillighet. Hårdare än Rikberg har ingen annan finländsk fotbollsspelare skjutit, förklarade vicehäradshövding Yrjö Tornivuori - chef för uttagningskommitten - en gång senaste höst. Rikberg är ocksä en ovanligt läraktig adept , inflickade rikstränaren Aatos Lehtonen. Stjärnskottet från
LOvisa, som representerar Jäntevä i Kotka, har ännu inte nått toppen
av sin utvecklingskurva.
»Spanioren» Stig-Göran
En av stöttepelarna i landslaget var också under det olympiska året
Stig-Göran Myntti, adress: Vasa IFK. Det har alltid funnits spelare,
60
som uttagningskommitten har använt som försökskanin vid komponerandet av landslaget. En sådan »försökskanim har Myntti varit så länge
han har tillhört landseliten. Än h ar h an prövats i anfallskedjan, än som
centerhalv , men sina bästa insatser har han ändå gjort på sin ordinarie
plats, som vänsterback.
Myntti skilj er sig i en väsentlig punkt från alla andra finländska fotbollsspelare. Han gör semestertripper tili Spanien. 1 slutet av året fick h an
följ a med ett danskt fotbollslag på turne i Spanien. Han kom hem utan
att ha behövt spela en enda match.
»Spanjorem Stig-Göran är en driven tekniker och besitter en utmärkt
blick för situationerna. Egenskaper, som är nödvändiga för en så kortväxt
backspelare som Myntti. Han kan också vara frän så det förslår. Myntti
är byggrnästare till yrket. En bra fotbollsspelare och gedigen människa.
Erik Beiiar hade nöjet att avsluta (?) sin vackra landslagsspelarkarriär
med en olympisk match, där han skötte sig med den äran . På 30-talet
bakades de bästa halvbackarna av f.d. forwardsspelare (Jalle Malmgren,
Leo Karjagin, William Kanerva). Beijar är en representant för denna
gamla skola . 1 de första landskamperna efter kriget sågs han som vänsterytter i landslaget , men sedan började han spela halvback och på denna
plats har han gjort flere uppmärksammade matcher i landslaget. Han
har i regel haft en utmärkt kondition, har matat bra och överhuvudtaget
väl passat in i det permanenta försvarssystemet i landslaget, där han har
haft gode vännen Stig-Göran bakom sig.
Kurt Martin - tillhör Vasa IFK såsom de två föregående - har varit
landets bästa högerback i flere års tid. Efter en något svävande start
fann han till slut sin egen stil och blev bofast i landslaget. En rätlinjig
backtyp med utmärkt huvudspel och en fin spark. Gent1eman på planen
och utanför densamma.
Ole Stolpe, Vasa IFK, var Stadions populäraste person den 19 juli på
kvällen, då hall tämligen ofint prickade in två bollar i följd på Österrike.
Det var då hoppet tändes bland publiken. Det har sagts , att Stolpes spel
syns mera än vad det är värt. Huru som helst, åtminstone i den olJ?llpiska
matchen var hans insats värd högsta beröm. Det är sådant frejdigt humör
som Stolpes, som är en tiligång i ett landslag. Det är inte den lille sockerbagarens fel, att han har ett par trumpinnar tili ben , och inte alltid gör
sig som huvudspelare. Men en festlig syn är han, när han kommer kilande
på sitt eget finurliga sätt. Stolpe hör på samma sätt som Myntti tili mängfrestarna i bollsport. Han har varit landslagsspelare också i bandy och
han är en god ishockeyspelare.
61
Problembarllet Ake Lindman
Helsingfors har under de tv senaste åren haft två spelare, som gan ka
flitigt har anlitats i landslaget. Den ena är Åke Lindman, som fått hoppa
in i laget, när Kurt Martin har varit skadad eller också har han setts
som vänsterback. Han är känd för sitt orädda, temperam entsfulla spelsätt, som tyvärr stundom tar sig mindre lämpliga uttryck. Men ingen kan
b eskylla Åke för att han inte skulle uppoffra sig. 1 det fallet likrlar han
inte så litet Frans Karjagin , när denne var SOlU bäst. Lindman är h ård
som flinta i sina brytningar, men n ågot farlig på grund av sma konstiga
krumsprång, som lätt kan rendera laget straffsparkar. Han var lagkapten för Helsingfors IFK:s fotbollslag, när fotbollssäsongen var till ända.
Nu går han omkring med transferspappren i fi ckan .
En annan Åke s gs under det olympiska ret i det finländska landslaget . Åke Forsberg, Kiffens h yggliga och svajiga center, debuterade mot
verige i säsongens sämsta landskamp. 1 sanning otursamt att debutera
i en dylik match. Forsberg lyckades mindre väl, men så blev han inte
heller bortskämd med n ågra kala passningar från kamraternas sida. Forsberg lever högt p å sitt fina huvudspel och sin målfarlighet. 1 Kiffens kedja
har han alltid varit en tillgång.
Sju finlandssvenska fotbollsspelare har alltså medverkat i Finlands
landslag under det gångna året. Samtliga har kämpat väl och gjort sitt
bästa i den blå-vita dressen. Precis som deras föregångare på 20- och 30talen.
H. Savolainen I vdr OS-eden.
EN ED, ETT LÖFTEI
N är S-F stiftades för 27 år sedan
fick svenskfolket det löftet, att
bolagets premier skulle bE låga.
DET LÖF TET H.4LLER ALLTJAMTI
Ömsesidiga Försäkringsbolaget
Daglig, tidtabellsenlig, tillförlitlig trafik
på linjerna
VASA-NYKARLEBY- J AKOBSTAD-GAMLAKARLEBY
GAMLAKARLEBY-TERJ ARV • GAMLAKARLEBY- SEINAJOKI
SEINAJOKI- ORAVAIS- VASA- KAUHA VA
AB. HALDIN
&;
ROSE OY.
JAKOBSTAD - Telefon namnanrop: "Haldin & Rose"
62
SVENSK-FINLAND
Huvudkontor i Helsingfors Mannerheirnvägen 12
Tel. växel 10075 Styr. dir, 54566
Kontor i Borgå telefon 936, Ekenäs 1401, Vasa 2656.
Ombud överallt i svenskbygderna.
Bil-, brand-, skogsbrand-, inbrotts-, rån-,
obI. & friv . olycksfalls- m.fl. försäkringar.
S-F = SÄKERHET och FÖRTROENDE.
III pris »Full
jart» pristagare
Märta Fager,
Helsingjors.
KO ST ÄH.LIGA BILDEH.
FOTOPRI TÄVLINGE
Vdr idrott utlyste Pd kästen 1952
en jotopristävling som jörgrenade sig pd dels en konstnärlig
dels en idrottslig avdelning. T ävlingen rönte eli glädjande livligt
deltagande som talar jör all pristävlingen kommer att upprepas
ett annat dl'. Avsikten med pristävlinge}~ var ursprungligen alt
öka V dl' 1 drolls städse svdra
bildanskajjning och i det jallet
har drets pristävling ocksd hajt
sin betydelse.
Utom de prisbelönade bilderna
som dterges här, kaI' Vdr Idrott inlöst ett mindre antal tävlingsbidrag som dterjinns Pd
annan plats i boken.
Och här ser vi drets prisbilder:
1 pris »Fjällsol»
pristagare
Wiking
Larzen,
Bläsnäs, Pargas
(nedan) .
TÄVLINGSBILDER:
1 Pris »Vem vinner», pristagare
Vidar Larzen, Pargas Bläsnäs.
Jl pris »Fjällbiten», (ovan) pristagare
Habbe Lund, H elsingfors. Tred7e pns
erhöll Inga-LiU Dahlback, Vasa med
eli v·interlandskapsmotiu.
II pris »Skidsport» pristagare
Rabbe Schauman, H elsingjors.
5
Depooera skatteCritt i hnvndstadeos äldsta privata pennio&;'iostitut
Inlånade medel utlånas främst för
bo s tadsbristens avhjälpande.
Ge penningplaceringen socia l syftning!
Vad Spelen gay oss
1 ntervjuer sammanställda av Stig Häggblom
HELSINGFORS SPARBANK
GRUN DAD 1825
Olympiska Spelen var allting annat överskuggande i idrott 1952. Det var
vinterspelen i Oslo och det var framför allt Sommarolympiaden i Helsingfors.
De svenska idrottsmännen i F inland slog sig i hårda uttagningar fram till
många representationsuppdrag. Det var fallet i friidrott och /otboll, paddling
och rodd, segling och fäktning, boxning och cykling. » V år 1 drott» sam ju skall
skildra den svenska idrottens verksamhet i Finland under ett år, kan givetvis
inte lämna den olympiska idrotten okommenterad. V åra idrottsmäns insatser
i och /ör sig har gjort att OS /ramskymtar i många avsnitt av boken. Men Vår
1 drott önskar dessutom genom en rundfråga till några personer inom vår
idrottsrörelse ulröna vad de anser att OS har skänkt oss i djupare bemärkelse.
67
De frågor interviuobiekten haft att svara på har varit två, 1) Vad var det
bästa och minnesrikaste vid Spelen (Oslo alternativt H elsingfors), det högtidligaste ögonblicket?
Fråga 2 lydde: Tror Ni och i vad mån att årets Spel har förmått närma
världens nationer tili varandra och eventuellt påverkat framrid ens idrotlskontakter länderna emellan?
Och här har vi svaren:
I var Ståhle,'
DE STRALANDE ARRANGEMANGE
är man efter att ha sett på vilket förnämligt sätt norrmännen genomförde vinterolympiaden, var det åtminstone för mig mest spännande att
se hur vi organisatoriskt skulle klara det hela. Detta är minst lika intressant som någon tävlan, och det betyder oerhört mycket för det arrangerande landet. Det är på grund av det sätt som vår Olympiad genomfördes
som vi har rätt att vara glada. Och vi skall oförbehållsamt ge erkännande
åt den ledning som så lyckligt genomförde densa=a. När man från många
idrottsledare och journalister, grånade i idrottens tjänst , får höra de vackraste lovord, då kan man inte annat än av fullaste hjärta glädjas och vara
stolt över sitt land.
- Arets Olympiska Spel förde folken samman m era än n ågonsin tidigare vid liknande ,)speh därför att man formligen ,)såg') hur man på flere
h åll sökte nå samförstånd bland nationer som tidigare stått frä=ande för
varandra. 1 söndringens och det kalla krigets dagar finns d et ibland ett behov hos den enskilda individen att söka förståelse och sympati hos andra
människor. Det gavs så många bevis under OS att s å var fallet. 1 detta
teeken måste vi se en vilja tili större idrottsligt utbyte och samarbet e i framtiden mellan all världens länder.
Lars Eklund:
I var Stdhle.
Man hade knappt hämtat sig från den beundran och högaktning man
kände för denna olympiska segrare, förrän han uppenbarade sig på prispallen, glad, anspråkslös och djupt rörd. När Luxemburgs nationalhymn
spelades och dess flagga gick i topp i segrarmasten, var ögonblicket så
högtidligt, att även den mest garvade kände en klump i halsen.
- För vår egen del har årets Spel varit av stor betydelse. Folk från olika
världsdelar och förhållanden , som säkerligen inte vetat mycket om vårt
land och vårt folk , har fått den rätta bilden av oss och våra förh ållanden.
Om Spelen däremot förmått närma världens nationer tili varandra i annat än idrottsligt hänseende tror jag näppeligen , trots att den olympiska
tanken går ut p å fred och förbrödring.
JOSEPH BARTHEL
Ola Dyhr:
- Det bästa jag såg och därför också minnesrikast, var utan tvivel
finalen p å 1 500 m. , där lille Luxemburgaren Joseph Barthel så eftertryckligt slog de ,)stora kanonerna,). Aldrig har j ag sett ett bättre upplagt lopp,
lugnt och behärskat , avvaktande i början, systematisk upphämtning ,
aldrig stängd och när de stora, Luege & C:o i den rasande spurten lurpassade p å varandra och ,)löpte ub kom Barthel utan r espekt för sina namnkunnigare motståndare och löpte i m ål kortaste vägen, p å innerbanan .
F ANBORG OCH EDENS A VLÄGGANDE.
68
Lars Eklund.
Helhetsintrycket av deltagarna i Olympiska spelen tyckte j ag var en
glanspunkt i det hela. D et gavs så m ånga bevis p å gott kamratskap mellan
deltagare fr ån olika h åll av världen. Detta kamratskap tycktes b efästas
och breda ut sig mera för varje dag under spelen. Ungdomarna samlades ,
som sig bör, som goda kamrater till den knivskarpa kampen på tävlingsbanorna .
69
Ola Dykr.
Det högtidligaste ögonblick var för mig samlingen vid fanborgen pa
Stadion vid edens avläggande.
De Olympiska spelen har säkerligen även denna gång fört åtminstone
världens idrottsutövande lager närmare varandra och redan nu har man
läst om tävlingsinbjudningar från ett land tili ett annat. Impulsen till
dessa har troligtvis i många fall utgått från Spelens tävlingar och stora möjligheter finnes väl att dessa gästspel skall ge upphov till mera utvidgat
samarbete i framtiden .
Lennart Lindberg:
BÄSTA OLYMPIADEN?
Lennart Lindberg, häckstjärna som låg i intensiv träning för Spelen men
som på grund av skada aldrig fick vara med, säger:
- Det minnesrikaste och högtidligaste ögonblicket i Stadion under
sommarspelen var finalen på 1.500 meter. Just därför att den okände
Barthel gick segrande fram. Och prisceremonin, ja, det var ett ögonblick
som länge stannar kvar i minnet.
- J ag tänker mig att Spelen i Helsingfors verkligen färde nationerna
närmare varandra. Det var ju första gången Sovjet var med, aldrig kan
man glömma den jättelika poängkampen mellan 'Sovjet och USA. Spelen
betydde antagligen oerhört mycket för alla framtida Olympiader. Nog
70
Lennart Lindberg.
hade det varit värdefullt att få vara med på annat vis än som läktaråskådare.
Gertrud Wickmann:
VI B ÖR LÄRA OSS SpRAK
Det starkaste och oförglömligaste intrycket gjorde på mig öppningshögtidligheten eller egentligen publikens hållning under densamma. Publiken var i detta fall vårt folk. Det var ju den stund vi väntat på i över 10
år, stunden då den olympiska elden skulle tändas i vårt vita stadion och
olympia-flaggan hissas mellan vårt eget lands och Greklands - olympialandet framom andra. Men regnet kom och förtog mycket av den festivitas
som annars kunnat vila över festöppningen. Men allvarliga och högtidliga
vällde massorna in genom portarna och fyllde stadion tili sista plats. Man
kände vad var och en kände - besvikelsen över att stunden icke blev det
som vi drömt och hoppats att den skulle bli. Kanske fanns i människornas
uttryck något av detta patos som man brukar beskylla oss finländare
för att gå omkring med. Men också något a'J" detta - vanan att bära motgång, detta »trots allb, som så mången gång förut fått vårt folk att bära
motgångarna och växa sig över svårigheterna. Vi hade ju gått in för spelen
icke blott som inför ett stort idrottsevenemang, utan för något som var av
långt större bärvidd för oss och landet i sin helhet. Såväl publikens som
71
Gertrud Wichmann.
organisatörernas och funktionärernas behärskning och värdighet gjorde
större intryck på rnig än jublet över de skilda segrarna i olika grenar de
senare dagarna.
Det högtidligaste ögonblicket - det var när elden fla=ade upp i
Stadiontornet.
Det är en stor och positiv tillgång att ungdom kan mötas, utbyta åsikter, få upplysningar om varandras länder och levnadsförhållanden och
knyta vänskapsband. Otvivelaktigt bidrar dessa olympiska spel liksom
varje annat sammanförande av ungdom från skilda länder till att jämna
vägen för den förbrödring folken emellan vi alla drömmer om. Men om vi
i framtiden skall kunna uppehålla denna kontakt måste också vår idrottsungdom vinnlägga sig om utvidgad språkkunskap. Det är inte nog med
att man ler vänligt och förståelsefullt mot varandra eller klappar varandra
i ryggen , man måste få den direkta kontakt som språket ger. Först det
föder ett närmande, som består också efter det man skiljts åt på tävlingsbanan.
Harald Blomqvist:
EN JÄRNRIDA BRÖTS 1 RÄTT TID
br
?2
0
Det bästa? Undrar just om jag anses jävig att säga: ),g eno mt te t i v a t t e n s p 0 r h , d .v.s. kanot och rodd, som det varit
Harald Blom qvist.
så svårt att få vederbörande att förstå att är idrottsgrenar som speciellt
lämpar sig för våra förhållanden och som det lönar sig att omhulda. - Varför? Jo, för att uppkomsten av nya toppgrenar i vårt land lockar nya skaror med i idrotten, sålunda stärkande grunden för vårt folks fysiska hälsa
och breddande ytterligare basen för världens redan tidigare mest utbredda
ungdomsrörelse.
- Att det högtidligaste ögonblicket för mig personligen var, då Thorvald Strömberg gick i mål som ohotad segrare i kajakpaddlingens 10.000
m :s lopp, efter en kamp med ),kanotkungem Gert Fredrikson och hela världens kanotelit , säger sig själv, enär jag i två år följt Thorvalds noggranna
förberedelser och många försakelser, för att vinna just det loppet.
- Att OS i Helsingfors i högre grad än tidigare spel varit ägnade att
förbrödra världens idrottsungdom, och därmed tjäna fredens ide är jag
övertygad om. Genom sitt geografiska läge mellan väst och öst var Helsingfors rätta orten för en olympiad, som samlade hela världens idrottselit ,
oberoende av politisk åskådning och tänkesätt, vid en tidpunkt då det
bäst behövdes. Sovjetunionens deltagande var i detta avseende av största
betydelse. Om en gång en ),järnridå), kan genombrytas av idrottens sunda
tanke skall väl även samförstånd och ömsesidig uppskattning kunna använda kanaler och slutligen nedbryta de murar av rnisstro, som fortfarande skilja så m ånga nationer och raser. Början är gjort. L åt oss fortsätta på denna linje.
73
Börje Strandvall:
MYCKET UTOM IDROTTEN VAR BETYDELSEFULLT
- Man brukar säga att det bästa kommer tili sist , men när det blir taI
om 08 kommer nog det bästa först. Jag avser invigningshögtidligheten
som hos rnig kvarlämnade det vackraste och säkert också varaktigaste
minnet av 08 1952 . Att se världens ungdomselit försarnlad på det gröna
klädet i vårt vackra Stadion var en syn. Kulmen nåddes när Heikki Savolainen trädde fram för att med lugn stämma svära eden. De jättelika tävlingarna alla dagar veckan ut, kunde inte överskugga öppningsdagens högtidsstämning .
- Att de olympiska spelen kUllde sarnla så många nationer tili ädel
kamp, så många olika raser, är bevis llOg för att 8pelen har stor betydelse
för det mellanfolkliga samarbetet. Under de olympiska veckoma knöts
många väuskapsband mellan både aktiva, ledare och åskådare från världens olika höm. Banden kommer i de flesta fall att hålla livet igellom.
Det är väl riktigt att det närmast var de idrottsliga kontaktema som fördjupades, men även på många andra ornråden knöts värdefulla förbindelser.
Som
en 'dans
på rosor
är tipparens steg då han går att avhämta sin miljonvinst ...
Samma chans har också Ni!
Redan medvetande t härom få r
Er att se Ijusare på fi llvaron s
mångahanda bekymmer -
livet
ter sig som ett spänna nde äventyr. ba r a N i komme r ihåg att
tippa regelbundet
varje vecka !
B örje Strandvall.
·;·...};;;.l.·. /,
.":{;::c
OLYMPIA
GÄSTERNAS
FAVORIT
Lever eras numer a
över h e I alandet.
RETTIG
Anders Stenman beundrar P aYis-utsikten med kritisk min.
-{;:s {;:{ {;:{ Följer förnämlig Klubb-tradition
'1:l 't? "tl
Med ett landslag i Paris
Av A nders Stenman
Leveranskraftigt
TRVCKERI
som betjänar landets kultur- och
när ingsliv med
behövliga
tryck-
och bokbinderiarbeten
MERCATORS TRY_CKERI
H ELS I NGFORS - GEORGSGATAN 27
K A SS A o ch BO KFÖ R I NG ANNEGATAN 1 8 VI
E fter den m y cket strålande - m en hu så kalla - Olympiaden trodde
v i oss ha fått nog för i år av idrott . Det var d ärför m ärkligt att det kun de
jubla inom ens idrottshj ärta , då det blev klart att P aris stod p å lut i
programmet , sommarsäsongen var slut . Den 'J 0 september v r ålade det
flygplan bort ur diset p å Malm flygfält , som skulle föra landslagets huvudtrupp via Stockholm tili P aris .
D et är underbart v ad m an k änner sig h a en d yrbar last , då m an - om
o ckså som en m ycket liten ledare - för en idrottstrupp över tilI främ mande land. Om än st atistiken och erfarenhet en m ed visar att flyget är
ett säkert färdmedel , k änn er man en ansvarsfull ängslan , då säkerhet sbältet spännes om m agen och man ankras fast i den darriga alurnirllumf ågeb1s innan d öme . Det är intressant att sitta och jämföra denna p a risr esa m ed en idrottsresa 1937 över Bottenviken i m ot orbåt. Båda gångerna
var ett trettiotal pojkar m ed. u : topptrimmad pilot m ed guldkna ppar och
topptrimmade motorer ; kaffe, k akor och frukter p å brick a tilI var och en ,
d agens tidningar, cigarretter , tuggumrni . . . Då: topptrimmad botten h avsfisk are m ed öppen b åt , 12 h ästkraft ers m ot or, vars svänghjul ilsket
II
sprutade upp vatten, då vågorna spolade över och in i furufarkosten,
primuskök på en låda, där kaffe skulle kokas, vilket inte gick för sig, förrän
b~te.n kommit innanför Holmön på svenska sidan. Nu: truppen kom till
t~vl~gs?latsen den 11, första tävlingen gick den 13. Då: truppen kom
t~l tav~ngsplatsen efter en 14 timmars båtresa samma dag tävlingarna
?lck. När flygplanet på fyratusen meters höjd seglade över Köpenhamn
1 den svarta natten var det med ett mummel av förtjusning vi blickade
ned på det rödglimrande pärlmönstret som storstaden signalerade. Ams.terdam låg också broderat som en liten gnistrande prydnad på en oändhgt stor svart duk under oss eller vid sidan om, hur man ville ha det.
»Där finns gator av guld.> ... sjöngo vi i småbarnsskolan hemma i Nedervetil, då jag hos 'Klockares Frue' lärde mig bokstävernas namn efter
tidens sed, och lämpliga verser ur zionsharpan förgyllde tilivaron och
vände blicken mot himlen.
Klockan i Paris flygpaviljong visade 2 på natten, då vi landade på
den regnglänsande landningsbanan. Vi var i Paris.
Den som själv upplevt det eiler sett en ung gosse meta upp sin första
gädda eiler .skjuta sin första hare, kan föreställa sig Julins glädje, då han
besegrat Mimoun på 5000 meter. Hela ansiktet strålade så att det blev
en vänlig lj.usgata där Julin spänstade fram. - - - Aldrig kunde jag
tro att Dems Johansson är endast 24 år gammal, så mycket som han hunnit tävla och segra. Utom att Denis är en god löpare är han en mycket
kvick och redig kåsör. Hans tacktal till ledama och speciellt hans tack å
kamratemas vägnar tili Lasse Miettinen var en stark sak vid banketten.
Alla första resans gossar trycktes ned i stövlama (pikettipojat), så djupt,
man k~n. trycka, då man har all makt och ingenting att frukta, men så
humonstlskt. att det var som hjältar de fick resa sig.
Lasse Miettinen är en stor tillgång för finsk idrott på utländsk botten,
~pråkkunnig och intelligellt. Det syns på långt håll att han är uppskattad
1 utlandet. Reino Piirto, lugn och saklig arbetsmyra och Lasse Miettinen
som ~ör~ig .> ambassadör» komplettera varandra på ett lyckligt sätt. Kalle
Brusm Ja . . . en av initiativtagarna till dessa fransk-finländska landskamper, han gay cocktailparty i sitt fina pariserhem för truppen och de
fran.ska le~ama. Det var ett inslag i programmet som uppskattades synnerligen hogt av alla. He1t säkert har den gode Kalle gjort mera positivt
arbete än han själv anar för knytande av goda förbinde1ser mellan Frankrike och Finland. Han bör ha ett vannt handslag!
Att den fria idrotten inte är särskilt uppskattad i Frankrike märktes
tydligt under 1952 års landskamp på Stade Colombes. Stora trista luckor
gapade på bänkradema och någon landskampsstämning rådde där aldrig.
Endast 5000 meters loppet fick den . lågkantade stadionkitteln att koka
ett tag och här liksom p å annat håll är den mest sakkunniga publiken
78
att finna på de prisbilligaste platsema. Att publiken kommit huvudsakligast för att avnjuta individueila dueiler mellan de enskilda idrottsmännen
lade man tydligt märke tili. Något ivrigt poängräknande förekom inte
på läktama .. . Endast segraren i varje gren fick som pris en minnesplakett, vilken var verkligt vacker, liksom också det de1tagannärke alla
de1tagare, aktiva och ledare fick. Spjutsegraren Leppänen var säkert den
som gladde sig mest åt sin segrarplakett. ty, som han sade, .>det var väl
nog sista gången jag orkade med en landskampsseger, yngre och starkare
pojkar tränger på». Stor respekt ingav våra olympiafunktionärskostymer de franska domarkollegema. Då det höll på att haka upp sig vid tolkningen av ett övertramp av Frankrikes andre man i kula, behövdes det
endast att överledaren med ett diskret tecken till sin landsman pekade
på vår ljusgröna olympiakravatt för att rätten skulle stanna på vår sida.
Sedan var det endast att bestämma . .. Man måste beundra och högakta
alla de franska friidrottsentusiastema med Paul Mericamp i spetsen för
deras ljusa optimism i sitt arbete. Liksom överallt annorstädes i utlandet
är det många andra idrottsfonner än den fria idrotten som entusiasmerar
de stora massorna. Att likväl troget hilla fast vid sina ideal såsom dessa
fransmän göra. är ägnat att väcka beundran och uppskattning hos oss
alla i det friidrottande Finland.
Toimi Tulikoura var lugn och saklig överledare för truppen under
resan. Som lagkapten fungerade i landskamper välbeprövade bäckspecialisten Suvivuo . . . Måhända var det för 'storslaget' för Finland att
utkämpa två landskamper samtidigt (Norgekampen gick samma dagar)
och det kan hända att det knappa nederlaget i Paris hade förbytts i seger
om våra bästa fått strida på en front. Men som det nu var, fick å andra
sidan ett sjuttiotal idrottsmän skruda sig i landslagsdressen mot det
fyrtiotal, om det gällt kamper under skilda tider, vilket betyder synnerligen mycket för alla de ungdomar, som nu fick ett extra tillfälle att tävla
utomlands.
Att parisresan var en oförglömlig upplevelse önskar man bIåsa i flere
trumpeter på en gång. Då man anländer en regnig natt i haIvkyla, är
man först besviken, ty allt verkar grått och oputsat, som det i verkligheten också är. Inga byggnadsfasader ha sett någon målfärg under de
senaste 30 åren. Trappoma av ek i hotellet är sneda och knarriga, hissen
krångIar alltemeilanåt. bilama stå parkerade hur tätt som he1st .på hur
trånga gator som helst och de köra hur fort som helst ocb. som man tycker, ~ vilken riktning som helst . Men då man varit en dag eiler två i staden finner man plötsligt att man känner dess puls slå och att de större
städer, man tidigare besökt, varit på n ågot sätt stela, ja, varför inte, döda
städer. Hur pittoresk och levande var inte den lilla restaurangen i närheten
av Sacre-coeur där ledarsitsen hölls. Restaurangells två smala rum var inte
79
me ra än 3 x 5 meter och det »finare» liknade mest en Ianthandel för 4.0
å r sedan med spännpapp p väggarna, där kända och okända konstnärers
porträtt hängde famiIjärt under den trevliga väggklockan, vars ärgiga
mässingspendel arbetade ivrigt framför Iod och smaIa kedjor. Bardisken
var hög och smal och alit emellanåt kom någon gäst in, klev upp på en
av de fyra höga stolarna vid disken, åhörde med förtjusning samtaIet
. v id idrottsledarnas bord, skrattade, då poängen kom, satte obesvärat in
något lämpligt ord, utan att det störde och trängde sig sedan ut. Nya gäster kom in , naturligt och utan armbågar. Värden var våra värdars goda
vän och då naturligtvis också vår gode broder. Vi trängdes familjärt
bakom det 50 cm breda långbordet, där den allra Ijuvligaste middagsmat
serverades. Den som satt med ryggen åt bardisken stötte alitsomoftast
bakhuvudet i gumpen på herrn elier damen på barstolen , när han rätade
p å sig ... Man glömmer aldrig sight seeing-turens sevärdheter. För 500
finnmark kunde man under tre timmars tid från en modern buss beskåda
Paris under ledning av en van och sakkunnig guide. Vid Triumfbågen ,
Notre dame och acre-coeur var det lagom Iängt uppehåli för en stilia promenad genom helgedomarna. Det verkade som om varje Ijusstråle fötst
skulle försiktigt glänta på varje liten ruta och varje glasbit i de höga valvens fönster innan de gay sitt dämpade sken åt de åldriga pelarna och
murarna. Där nere p å golvet gled människorna stilia fram , en del nyfiket
skådande, andra målmedvetet för att förrätta sin bön. Helt säkert är det
böner ur såväl hjärtan som förtvivlar som hjärtan vilka tacka och jubla ...
Från Sacre-coeur-kyrkans trappa kan man blicka ned. över den brokiga
värIdsstaden som vid vårt besök sveptes in i en sval sensommardimma.
En ringlande - eller rättare - flere ringIande ormar av människor, bilar
och bussar hastade upp mot kyrkan på höjden . Då vi därilllle sögs in i
den stilia, ljudlösa takten var det som att komma in i en sagovärld. Ett
av de sista intryck vi har ur helgedomen är bilden av en ung flicka på knä
framför sina späda, flämtande ljus. Hon ber med knäppta händer och
blicken uppåt , oberörd av oss som tågar förbi, medan små svettpärlor
sipprar fram på hennes panna.
Den väntande lyxbussen rullade OSS mjukt nedför och Iät sig sugas
in i Paris. gatukarusell. Att den i rätt tid r åkade stanna vid startplatsen
var tur för oss. Sedan följde den stora revyteatern Folies Bergere, en väntande buss förde oss tili flyg- och tullpaviljongen, varifrån flygbussen i
natten ruliade tili Le Bourget-fältet med dess väntande pIan . Sörnn, sörnn,
Kastrup .. . Bromma, Stockholm och så var det nagra flängiga småstötar i hjulen , då fosterjorden vid fältet i Malm tog emot årets paristrupp .
Ett vykort n ågra dagar senare frän Monte Carlo bar vittne om att en
liten Renault lyckligt fört pariskumpanen Stig med maka tili kusten av
Medelhavet.
80
Thorvald Strömberg pd Elgö.
Kanotkung med mersmak
Av H-J. Sjöstedt
F
ri, frisk', framåt är kanotkungen Thorvald Strömberg , den nyländska
skärgårdspojken, finländsk, nordisk och världsmästare och se~an 28
juli 1952 även olympisk guldmedaljör. Svensk-Finland har anledrung att
var a stolt över att ha kunnat frambringa en idrottsman av Thoryald
Strömbergs format.
. .
Vad är det då som har gjort 22-åringen tili denna suvcräna ldrottsman p å kanotens ornråde. Han är ju dock endast i börj an .av sin b~na och
om n ågon , har väl han möjligheter att putsa toppnotenngarna 1 kanot
över hela linjen .
Framför allt bör Inan ge den praktfulla fysikell andel i framgångarna .
När man har en rygg som en logdörr och armar S0111 en bläckfisk måste man
81
Thorvald i kretsen av sina närmasle.
kunna åstadkomma resultat. En annan orsak är väl att Strömberg ända
sedan barnsben vant sig vid att ta sig fram på vattnet i de mest olikartade
farkoster. Fel vore det väl däremot att säga att Thorvalds idrottsintresse
~kul1e vara av det slag, som för sin man per aspera ad astra. Ärligt sagt
är han väl litet träningslat, vilket bland annat bevisas av att han ännu
aldrig har yarit i topptrirn och alltså inte ens själv vet var gränsen för
hans fön:uåga går. En avundsvärd position att fortsätta ifrånl Stilträningen och bättre kanotmaterial har naturligtvis också sin del i framgångarna, men man Yågar nästan påstå att den detaljen inte sist och slutligen har betytt så överdrivet mycket. Redan som n ybörjare hade trömberg ett sådant drlv i paddelföringen att det var en fröjd att se på. E legantare har hans paddling blivit och naturligtvis i samma veva effektivar e. En. faktor som man inte heller bör lämna ur r äkningen d å det gäller att dissekera orsakerna till de strömbergska framgångarna är miljön ,
där han fått utveckla sig till stjärnidrottsman och de ledare som hans
klubb Vågen förfogar över. Västnylänningen trivs i sin hembygd och
Thorvald Strömberg är inget undantag. Det är ju allmänt vittnat att
trivseln är en grundförutsättning för att en mänsklig varelse skall k~nna
82
utyecklas fullt och helt. Och till slut får man inte förgäta den insats hans
manager, tränare och personlige vän Vågen-ordföranden , doktor Harald
Blomqvist gjort , inte endast för denna sin storstjärna, utan för allt vad
idrott heter i den stad och bygd som blivit hans.
Det är synd att inte även andra idrotter har fysiskt och - det får
inte glömmas - lika intellektuellt inriktade typer att visa upp . Vilken
eminent brottare hade det inte blivit av Thorvald med denna bredd över
axlar och denna råstyrka i armar och ben. Som spjut- eIler diskuskastare
borde en idrottsman av hans typ ha blivit stjärna. Och ändå v ågar man
bestämt påstå att det på den nyländska, österbottniska och åboländska
landsbygden skulle finnas massor av lika granlla typer om bara våra
talangscouter runtom i bygderna skulle kunna förm å dem att intressera
sig för idrott. Men det är som känt lätt att säga tulipanaros .
Vad skall framtiden ha i sitt sköte för Strömbergs del ?
got bestämt
kan man naturligtvis inte komma med , men om han själv vill, med andra
ord om intresset sitter i och helst ökar en arung, kommer han att vara
oslagbar i hela världen en del år framåt. Man får hoppas att tanken p å
en drömresa tilI Melbourne 195 6 skall sporra den reslystna riddaren av
paddeln, såpass att han inte lägger sig tilI vila p å de lagrar han redan
har, utan att han g r in för att också i fortsättningen ta ut aIlt det angenäma som idrotten skänker. Man U1111ar gärna Strömberg flera segrar
och ära, sig själv till glädje och hans land och folkstam till ovansklig ära.
När något stort sker, sker det i
Där samlas även idrot!smännen.
och känner sig som hemma .
De veI at!
MÄSSHALLARNA
och idrotlen hör inliml ihop. därför Irivs de där .
FINLANDS MÄSSA
TELEFON 447777
Tankar efter OS-simmet
Av J oop van der Reyden
Ekenäs simsällskaps simskola sommaren 1952, som synes ingen brist på gott material.
Segerrika Anneli H aaranen motlar
sitt pris.
84
»O lympiska Iärdoman är en sats man funnit i många sporttidningar
dessa dagar. Författare av populära och vetenskapliga artiklar visar på
olika sätt sitt godkännande eller ogiliande av sina olympiska Iags resultat
under den senaste Olympiaden. De bedömer och avgör så många saker
att man inte Iängre kan veta vad som är trovärdigt och vad som är
otroligt. På mitt bord ligger en inbjudan att skriva någonting för CIF-årsboken, n ågonting som behandlar det olympiska året och då passar ju
ingenting bättre än att skriva n ågonting Ol;n Olympiska speIen.
1 Holland (och jag tror att fallet är detsamma i Finland) är allmänheten
och kritiken inte särskilt nöjd med de egna insatsema i Spelen. Inte så att
de ens skulle våga diskutera organisationen (den var perfekt) , men de kritiserar våra idrottsmän, våra ledare, våra organisationer eller någon annan
som eventuellt kunde ha påverkat resultaten. Man får höra att våra
idrottsmän var för vek a. Dessa kommentan;r har gjorts långt efter Olympiska spelen. Den första reaktion en gällde den ökade professionalismens
förhallande till den reJativa amatörismen i vårt Iand. - Ack, huru många
amatörer det finnes i Holland järnfört med andra Iän der! - Som jag sade ,
har denna slutsats ersatts med r ådet »var hård», men som diskussionen
redan n ågr a veckor har visat, är intressegruppema inte själv säkra på vad
var och en av dem menar med hårdhet. Nu försöker de hitta på andra
orsaker tili våra nederIag i de Olympiska speIen. FeI h ar bl. a . funnits i
uppfostran av ungdomarna.
Det mest underliga i dessa diskussioner är, att alla har rätt, eller deIvis
rätt.
Det finnes utan tviveI nuförtiden mera ren amatörism i de mindre länderna än i de större.
Det finnes ingen orsak att ha överseende med skillnaden i uppfostran
t .ex. av den amerikanska och den holländska ungdomen; den fysiska
uppfostran, som i Amerika är mycket viktigare än i det »gaJ.n.!nalmodiga»
Holland.
Det finns sanning i påståendet att holländska idrottsmän är vekare än
t .€X. amerikanska eller ungerska idrottsmän .
]ag vill bara säga några ord om hårdhet; inte för att jag tror att den
är en avgörande faktor i idrott , men därförinnan:
85
1.) ] ag är ingen expert på amatörism.
2) ]ag tror inte på att vårt undervisningsministerium är villig att ändra
uppfostringssystemet p grund av de svaga resultaten i Olympiska spelen.
Varlör vili vi att våra idrottsmän skall bli hårdare? För att vi vilI ha
bättre resultatl Men huru få goda resultat?
Tre antagliga orsaker varför man kan anses vara en bra idrottsman:
1. Man kan vara ett maturbarn,), det är möjligt, om man av naturen
har styrka (t.ex. AIne Borg, när man tänker på hur han slog rekord under
förhållanden i vilka en normalt byggd kropp med norrnal kondition skulle
ha vägrat funktionera).
2. Man kan ha en tekniskt god stH; man är en tränad idrottsman (som
t.ex. den holländska ryggcrawlflickan som kom på fjärde plats i den Olympiska finalen).
3. Man kan vara mycket hård; man har en god kondition, som det
kallas i Finland.
Svårighefen med detta schema är att det inte är lätt att skilja den ena
orsaken frän den andra.
När man t.ex. tänker pä Zatopek, gäller den första tanken hans kondition, men vid närmare eftertanke att han är av naturen begåvad. Men det
finnes mänga som säger att han har en bra stil och lika många att hans
til inte är bra.
Alla tre egenskaperna har här förenats i en enda idrottsman. Men vad
är det viktigaste? Ingen framgång i de moderna Olympiska spe1en utan
dessa egenskaper, inga medaljer utan stil, utan en viss naturlig kondition
·eller utan hårdhet?
För att besvara fr gan "vad som är det viktigaste,), skulle jag vilja gå
,en omväg.
Man kunde dela idrottsmänl1en i tre grupper:
a.) den medelmåttiga idrottsmannen
b .) den goda idrottsmannen
c.) idrottsmannen av toppklass
Den första gruppen består av idrottsmän som utövar en sportgren
de 2.r intresserade av på grund av att de anser sig ha fallenhet iör den .
Här förutsätter vi endast pojkar och flickor som har vissa naturliga förut sättningar för en viss idrottsgren. En sådan förutsättning utesluter å ena
sidan dem som slagit sig på fel idrottsgren; t.ex. typiska tyngdlyftare som
försöker bli världsmästare i simning, å andra sidan sädana som AIne
Borg som har mera än naturliga förutsättningar för en speciell idrottsgren .
Den andra gruppen bildar de som har lite me ra än den llförutsatta
konditionem; d .v.s. de som kan komma tili goda resultat utan regelbunden träning, de som har fått en stH genom träningen och de som har
86
bara den normala förutsättningen, men en sådan andlig härdhet att de
kan göra mera av den .förutsatta konditionem än en normal person .
För att göra historien enklare lärnna vi bort de särskilt lämpade och
de med särskild mentalitet, den senaste gruppen , för att vi finner dem
mest i verksamhet i lagsport, inte inom simningen.
Då ha vi kvar den normalt begåvade idrottsmannen som kan komma
upp tili god klass genom träning, god och regelbunden träning förenad
med en normallivsföring som borde utmärka varje idrottsman.
Vi kunde ha slutat detta utkast här om vi inte hade för avsikt att säga
nägot om lärdomen av Olympiska Spelen 1952: llhårdhetem. Men denna
faktor är just vad som behöves för den goda klassens idrottsmän för att
komma upp tili den lilla gruppen av toppklass idrottsmän.
Endast den hårdaste av de vältränade idrottsmännen som deltar i OS
kan komma tili stjärnklass och vinna en guldmedalj.
Vad menar jag då med hårdhet, med "konditiom som det vanligen
kallas i de finländska idrottskretsarna?
]o,inte endast den fysiska hårdheten,kraften o.s.v., utan också den andliga styrkan; nerver, som möjliggör sådant som under träningen är alldeles
normalt, men under trycket av en viktig tävling ofta är mycket svårt.
Två exempel: Duncan, som före OS var en ganska okänd simmare,
hade nerver att börja (,00 m frisimning med den strålande tiden av 1.01
på den första hundra metern. De stora stjärnorn.a som t.ex. Konno, började inte snabbare än 1.0(, i semifinalen. En pojke frän Syd-Afrika berättade oss att detta var normalt för Duncan. Han brydde sig inte om stjärnorna, utan simmade p sitt eget vis. Det behöves andlig styrka utom
fysisk kondition förenat med den nödvändiga energin för att göra detta.
Ett annat exempel: Finalen på 200 m . bröstsimning för män. Klein
ledande följd av Davies 2-3 meter efter. Den sistnärnnda har alltid en
långsammare utgångsfart. Visar icke det hans inre kraft, att låta Klein,
världsmästaren, leda de första hundra meterna, medan han simmade sitt
eget lopp.
Ett exempel av raka motsatsen : Cleveland, som säkert skuUe vara
i stånd att göra samma tid som segraren Scholes (Cleveland är innehavare
a,- världsrekordet på 100 yards). Ni skulle ha sett honom före tävlingen.
Han såg inte åt någon, bara gick fram och å ter hypernervös . Det blev
ingen finalplats för honom.
Detta var också orsaken tili att det holländska laget i allrnänhet rnisslyckades. Holländarna var andligt för svaga.
Var det inte på samma sätt med de finländska simmarna? Före OS
fina . tider och högre hastigheter överallt, men under Spelen rädsla för
konkurrenterna. Utom brist på andlig kondition, precis som hos holländarna, fr ånvaro av fysisk kondition .
87
Sammandrag: Det behöves stil för att komma från medelklass tili en
högre klass; hårdhet för att komma upp till stjärnklass.
Dessa fakta är välkända. Men det man vet från förut, uppfattar man
inte alltid förrän det är inpräntat .
. Efter-Olympiska tankar huvudsakligen koncentrerat på den Olymplska lärdomen: frånvaron av h årdhet i ordets varje bemärkelse. Det är
någonting att minnas de närmaste fyra åren.
JooP vau der R eyden i kretsen av sina adepter.
88
Skolidrottsför bundets
kontakt med folkskolorna
Av Nils Luukkonen
Sven ska Finlands Skolidrottsförbund, som under sin mer än 2S-åriga
verksamhet för skolidrott i Svenska Finland haft sitt arbete förlagt enbart
tililärdomsskolorna, har under den gångna sommaren gjort det första försöket att utvidga sin verksamhet så, att den även skulle komma att ornfatta
folkskolorna.
Då ett upptagande av folkskolorna i förbundet genom bildande av
folkskolidrottsföreningar knappast skulle gå att förverkligas och då förbundet kände sig rätt främmande för folkskolidrotten, beslöts att den
första kontakten skulle tagas genom kursverksamhet.
Efter att ha stått i förbindelse med Samfundet Folkhälsan och Svenska
Finlands Idrottsförbunds si=åd beslöt förbundet planera och sköta denna
kursverksamhet i egen regi.
Väl medvetet om det betydande arbete Sarnfundet Folkhälsan och
Finlands Röda Kors nedlägger för befrämjande av simkunnigheten ute
i landsbygden och för att undvika intrång på deras verksamhetso=åde,
gjorde SFSI sina kurser tilllek- och idrottskurser, vilka skulle ge eleverna
undervisning i bollspel, friidrott, lek- och gymnastik, orientering, sirnning
och hygien. Dessa kurser ha dessutom så vitt möjligt placerats på orter,
där närnnda organisationer ej anordnat kurser under sommaren. Sålunda
har dessa kurser, vars längd fastställts till 10 dagar och för vilka främst
gyrnn.stud. verkat som ledare, hållits på följande orter: Malax (kursledare:
gymn.lär. B. Eklund), Terjärv (folkskollärarinnan Margit Högnäs), Pedersöre (gymn .kand. N. Luukkonen), Stor-Pellinge och Emsalö (gyrnn . kand .
S. Andersson), Marudd (gymn.kand. C. Stålström) , Kimito (folkskolIärarinnan Gretel Sommardahl) , Degerby (gyrnn .kand. S . Nummelin) samt
Tenala, där kursen gjordes till ett 6-dagars läger i sa=åd med Tenala I.F.
och med gymn.stud. Kerstin Lundmark och gymn.kand S. Nummelin som
ledare.
Vid undervisningen ha ledarna så vitt möjligt följt samma linje. En del
avvikelser beträffande undervisningen i de olika idrotterna ha gjorts beroende på elevmaterialet, kursplatserna och till inte ringa del på väderleken. Ett sammandrag ur kursrapporterna ger i medeltal följande antal
89
undervisningstimmar: bolIsepl 9 tim ., friidrott 12 tim ., lek- och gymnastik
12 tim.~ o~entering 9 tim. och sirnning 8 tim. På grund av den mårigsidiga
undervlsrungen ha kurserna varit mycket givande. Därom vittnar redan
den stora anslutningen. Sammanlagt ha nämligen 379 skolelever i åldern
6-18 år deltagit, därav 144 flickor och 235 pojkar, fördelade på kurserna
enligt följande : Malax 13 flickor + 1 7 pojkar eller 30 deltagare, Terjärv
30+22=52, Pedersöre 18+34 =5 2, Stor-Pellinge 24+21 = 45, Emsalö
30 + 31 = 61 , Marudd 27 pojkar, Kimito 24 + 37=61, Degerby 37 'pojkar
samt Tenala-lägret 10 + 18 = 28.
. Efter denna start kommer Skolidrottsförbundet årligen i mån av möj lighet att anordna lek - och idrottskurser, emedan dessa mer än n ågontin a
a~n~t ha möjlighet att lägga grunden tilI en sund idrott och skapa en be~
hovlIg kraftreserv för de övriga förbunden .
( 1 nlösf fävlingsbild)
Se och lyssna i skog och mark
Av Fil.dr. Göran Bergman
J(urt Skä,'sfröm i olympiskt arbele.
F
Skidförbundets nye ordförande Enzio Sevon tillsammans m ed P ekka
Tiili kainen .
ör den som lärt sig att hela tiden ge akt på naturen blir allt friluftsliv
långt mera givande än för den som inte är van att t yda naturens uppslagn a
bok. Våra l åga berg, de sist a resterna av en storvulen bergskedja, röjer ett
geologiskt perspektiv större än de flesta andra trakters på vår jord. Men
bergen ger oss också data från geologiskt sett mycket sena perioder i vårt
lands utveckling. Nästan varje slät berghäll bär spår av inlandsisens rörelse .
Infrusna stenar har skrapat refflor i bergens yta och dessa refflor är nästan
alla orienterade i sydsydostlig riktning, det håll som var ismassornas rörelseriktning. På ismassornas st öt sida är bergen rundslipade, men på den
södra sidan mer eller mindre skrovliga och där ligger det dessutom massor
ay stenblock som isen lämnat eft er sig. Här och var finn er vi ensamma
stenjättar långt från andra blockmarker. Kanske de en gång kommit drivande med något isberg. Många flyttblock i södra Finland består av sådana
bergarter som finns bara på bestämda ställen i landet , och man kan därför
ofta dra slutsatser om varifrån blocken har transporterats av ismassorna.
1 s ~'nnerhet den såka llade rapakivigraniten är lätt med sina karakteristiska
90
91
runda strukturer identifierad också för en lekman. De senistida strand~ljerna och under isens smältningsperiod bildade åsar är ju även någont~g..my~ket karak.teristiskt för vårt landskap. När du rör dig längs en ,
forsok foreställa dig hur det såg ut på detta ställe när inlandsisens smältvattensälvar strölTu.nade ner tili en karg och öde ku.s t, där det knappast
fanns mera vegetatlOn än det nu finns vid ku terna nedanför Grönlands
in:andsisar, oc~ där. dj:u-livet sannolikt präglades av val ocb isbjöm, säl,
masfågel, arkbska suufaglar och alkfåglar. Hur annorlunda är det inte nu o
Skogen har.in~~ndrat ocb vi vet rätt bra hur derll1a invandring skett tack
v~re ~tt fromJolskornen som under årtusenden inbäddats i myrmarkerna
blbehaller alldeles artspecifika karaktärer och tack vare att man lyckats
bestämm~. avlagringarnas ålder. Där våra odlingar nu befinner sig låg
marken f?rr u:est lll1der vatten, landhöjningen är ju rätt betydande hos
?ss. Spec_lellt 1 ~andets västra de1ar är den stor, nära en meter på hundra
ar. Men aven Vld sydkustens västra del är den nära l.O cm på htmdra år.
Den nyländska kustbygdens slättmarker upptogs säkerligen förr av lövskogar eller blandskogar, som trivdes bra på den gamla havsbottnen. Men
r:uförtiden har vi inte så värst mycket kvar av dessa lövskogar. Den mänsk~g~ kulturen ~ar .på detta sätt bidragit tili att minska det sydliga inslaget
1 var flora och mdirekt därigenom även i v år fauna. När vi ute i markerna
kom:ner tili en löväng så skall vi därför fara varligt fram. Ge akt p å den
vå_rliga blo~sterp:akten i hassellundar och på k alkrnarker, just sådana
stallen kan aven 1 vårt karga land få en nästan mellaneuropeisk prägel.
Ge akt på den fågelsång som på våren ljuder i dessa lundar. Ingen al1l1an
sko~styp har e:: så a.rtrikt och individrikt fågelliv. Det är lövsångare och
bofink ~ den forra sJwlger en vemodig och avtonande stump, medan den
senar~ sJuuger ungefär samma melodi i raskt tempo och i strålande dur.
Där f~s. trä~gårdssål1gare, blåmes, rödhake, koltrast och många andra.
Nar V1 fran en sådan lund kommer ut i den rena granskogen är kontrast~l slående:. Bofink n sjunger visserligen även där, men av det myller
av olika fågelroster som fanns i lunden hör vi inte mera mycket. Granskogen har en helt al1l1an fågelvärld, och antalet fåglar är kanske hälften av
~ad som finns i de rika lundama. Särskilt typisk för granskogen är den
lilla kungsfågeln, som sjunger sin visa i ett så högt tonläge att många
g~mla p:rsoner ~te a~s kan uppfatta den. Sällan fät vi syn på kungsfageln dar den haller tili högt uppe i granarna, men vi hör den ofta locka
sri-sri-sri~~ri o.~h sången påminner lite om järpens. 1 sumpig granskog med
enstaka lo~trad ~~ller svartmesen tili, den sjunger ganska likt talgoxen,
men med fmare rost och snabbare tempo. Där undervegetationen är rik ,
t.ex. bland ormbunka r och hallonsnår , håller rödhaken tili . Vi hör den
ofta k11~ppa tip-tip~tip ........ . .. . . , starkt och ihållande. Sången
som borJar redan vld ett-tiden på försommarnätterna är omväxlande
92
spröd och med små pauser. Tili granskogens fåglar hör också taltrasten ,
som även den sjunger i morgonskymningen och på kvällen . Men både
rödhaken och trasten sjunger nog även ofta mitt p dagen .
Långt mindre är fågellivet i de moartade tallskogarna och på de öppna
tallbevuxna bergen. Tofsmes , rödstjärt, grå flugsnappare, trädpiplärka
och bofink finns , men inte är det m åtJ.ga par per kavadratkilometer.
attskärran hörs på nätterna surra ungefär som en avlägsen lättviktsmotorcykel. Om det är i mera öde trakter med myrar kan kanske ett tranpar
då och då höras, och i april spelar orrarna på myrar och backar om inte
människan fördrivit dem.
Följ med hur f gel1ivet på våren förändras. 1 mars och början av april
finns det kanske redan en och annan stare, lärka eIler nyanländ kråka
I å gödselupplagen p fälten. Men under ett par veckor efter denna tid
kommer det dagsträckande fåglar alldeles oavbrutet tili vårt land.
Ornitologen hör då från en klarblå vårhimm 1 oavbrutet finkarnas jyb,
j yb och lärkornas prrio, men han ser dem inte så lätt . Men är det mulet
och disigt så flyger fåglarna lägre och då kan vem som helst se sträcket.
Blir det sedan ett plötsligt bakslag med snö ger sig många småfåglar iväg
tilibaka ett stycke söderut för att wldgå svält . Omkring den 10 april
brukar skrattmåsarna dyka upp i hamnarna. Vid samma tid börjar de
första bofinkarna sjunga i skogarna, en tid senare kommer taltrasten, men
först i maj får vi höra det myller av fågelröster som är typiskt för
lundarna. Av dessa sena flyttares sträck ser vi inte mycket, det försiggår
nämligen mest på natten .
Naturen är!tili av saker som är värda att känna tili och se. Att lära sig
en och annan fågel är inte svårt, och redan det ger en vandrillg i skoger
ett nytt inllehåll. Vår natur är under en stor del av året bister och h ård.
Bara enstaka mesar, domherrar, gulsparvar, kråkor och kanske några
hönsfåglar och spettar ger den liv på vintern. Men när våren kommer sker
alltid samma metamorfos; känner du naturen eller t .o.m. bara några detaljer av den så kan du på ett helt annat sätt njuta av det som skiljer våra
breddgrader från de oföränderliga, rika men ändå inte omväxlande
naturen i söderns rikare länder. Arstidsväxlingarna är ju vår nordiska
naturs största charm, med föga besvär kan du, bara du med öppen blick rör
dig ute, få del av de rika värdell som just i årstidernas spel står envar av oss
till buds i rikt m ått.
93
•
Några ord om rodd
Av G. B jömström
RODD
EN
T JUSIG
SPO RT
94
R odden är ej upptagen p å CIP:s program, m en d å ett flertal svenska
roddklubbar intar en framträdande plats inom landets roddsport torde
en artikel som denna, väl h är försvara sin plats.
Med rodd menar jag nu rodd i b åtar med glidsäten (slejdar). D et är
nämligen glidsätena som gör , att rodd i dylika b åtar vitt skiljer sig från
den sedvanliga rodden i b åtar m ed fasta säten. Glidsätet möjliggör en
märkbar förlängning av årtaget och fordrar även ett fast stöd för fötterna,
s.k . fotsparkar, i vilka fötterna fästas. Roddaren kommer sålunda att
anväl1da ej elldast r ygg- och armmusklerlla utal1 ävel1 bellmusklerlla.
Dessa är ju i allmällhet mälll1iskans starkaste muskler, varför årtaget
gellom slejdallordnillgen ej elldast villller i lällgd utall också i styrka.
Ävell magmusklerna tas i al1språk, iSYllllerhet vid återförillgell, d .v.s. d å
roddarell efter avslutat årtag återväl1der till utgångsställnillgell för ett
nytt sådant. Som man ser är rodden p å så vis b edriven en synnerligen
mångsidig och utvecklande idrottsgren.
Men rodd med glidsäten för även m ed sig en teknik helt olik den i
båtar med fasta säten. Artagen bör vara jämna utan knyckar och roddarens rörelser böra utgöra en fortg ående rytmisk rörelse. Rytm och teknik är betingelserna för en god rodd. Detta gör även , att rodden är en
av de mest utpräglade lagsporterna. Roddarna i ett båtlag böra smälta
samman till en enhet, laget, så att deras rörelser komma att verka som
utförda av en enda man. Detta ställer stora krav såväl på roddarna som
på deras tränare. E n roddtränare bör förutom att äga en god kunskap
om roddens teknik och träningsmetoder även vara en god psykolog för
att samordna de olika viljor medlemmarna i laget represel}terar.
Beträffande b åtmaterialet må här närnnas, att b åtarna med avseende
å byggnadssätt kan indelas i inriggade och utriggade b åtar. De il1~iggade
båtarna ha årtullarna (svirvlarna) fästade i relingen och är dessutom
klinkbyggda. De utriggade båtarlla åter ha svirvlarna fästade p å stålstativ (utriggare) utanför relillgell och är vallligtvis kravellbyggda. Klinkbyggda utriggade båtar allvällds llästan uteslutande för träningsändamål, emedan de är betydllgt tyngre än de kravellbyggda. Indelningen i
in- och utriggade båtar är dock ej den enda. Atskillnad göres även mellan
scull-båtar (parårsb åtar) och övriga båttyper. 1 parårsbåtarna har varj e
95