Vanföre- anstalten i Härnösand En återblick

~...
- r
'
/ ..
- -~,
Yngve Näslund:
Vanföreanstalten i
Härnösand
En återblick
-==
Landstinget
.... Västernorrland
FORORD
Handikapprörelsen har vuxit sig allt starkare i vårt land. Inte minst inom
handikappidrotten ar Sverige numera en slor nallon.
Ar 1991 var Harnösand värd för världsmästerskapstävlingar och kommunen kom då på ett särskilt sätt i blickpunkten. Alt vid delta Ullfälle den gamla
vanföreanslalten i Härnösand , "Vanföre t" , blev föremål för intresse var
naturligt även om institutionen lagts ner rör IS-ta let år sedan. Dessvärre
fanns inte mycket all visa upp av dokumentation. Tanken väcktes då att I en
eller annan form ge " Vanföret" en gestalt även för utomstående.
Det var främst f. landstingsrådet Alf Wedin i Härnösand och land stingsdirektör Sören Öberg som slödde projektet.
Yngve Näslund fick i uppdragatl författa en sådan skrift. Utgivningen skulle
ombesörjas av landstingets informationsavdelning.
Vi får följa hur en militärkasern på Nofsjorden så småningom omvand las
till eH modernt sjukhuskomplex. Från I 930-1a lels början och åren framåt får
vi stifta bekantskap med Härnösandsprofiler från förr. Vi får följa tvekampen
mellan lärdomsstaden Härnösand och industristaden Sundsvall om var
handikappinstitutionen skulle förlaggas.
Sidoblickar och utflykter med personligt färgade hågkomste r och kommentarer görs även emellan åt. Följ med oss i spåren efter det förgångna ...
Härnösand i augusti 1992
Landstingsinformationen
Kartskiss över centra la n ä rn ösand.
4
EN INLEDNING
Jag sitter på ÅlIike herrgård på Murbe rgsmuseet i Härnösand .
Del är inte utan all j ag känne r mig he mmastadd hä r. Va rdage n
är lå ngt bo Jta. Tide n tycks ha stått still a.
AUjag sökl mig hit be ror på all här läf rinnas uppgifterotll d e n
gamla vanfö reansta lte n i t1 ärnösa nd , bl a om e n utstä llning som
hö lls på Ko nsthalle n 1980 oc h s kildrade tiden 193 1- 19 7 5.
Må nga dagar o c h stunde r har j ag tillbringat på landsarkivet
vid Rose n båcksalle n d ä r de nesta h andlingarna o m · Vanföre t ~
ä r be varade. De l är fö r ö vrigt värt all e rinra om a ll d e l är i gaml a
va nföreansl a lte ns lo ka le r som landsa rki vet nume ra är in rymt.
I arki vet h ar jag h a ft lillgå ng till bl a pro to koll o c h
styre lse berätte lse r; o fta h ålln a i e n strikt kan slistil, allvarsm än
från länsstyrelse n har fö rt pe nn a n .
O m m a n i luntorna t rärfar på ga mla tidnings klipp ar d e l e n
lisa aU läsa o m hur respe ktlösl hä nde lser på ansta lte n re fe re rades, bl.a. i Härn ösan dsposten , d e n sedan m å nga år salige n
avsomnade. Med vem od påminn er j ag mig min studie kamrat
och vä n Gustav Nyd a lll som und e r ett anla l å r var en av
tidninge ns frä m sta m ed arbetare.
Trots allt var d essa arkivSludie r inte tillfredsställa nde. Det är
nu någon viskar något o m e n utställning och alt u p pgifter o m
d en ska finn as på 1'-1urbergsmuseet.
på Murbergel las j ag e m o t av d e n vä nlige a ntikva rie n La rs
Alund som hjälper mig tillrälla. J ag få r la d e l av d et ra ppo rthäfl e
o m ~ Va n fö rel~ som tjä nstemän på Murbe rget uta rbe tat till
uts tällninge n . Museich efe n Tommy Puktö rne h ar dä r gjort e n
sammanfattning. Fle ra av tidigare pati e nter har inle rvjuats och
m ånga har lämnat subje kli vt färgade skildringar av li vet pa e n
anstall.
Initiativtagare n till d e nna 1980 års utställning sjukskö te rskan på anstalten , Mo ni a Gö ncz i, likso m fo tografe n lian s Marklund SOI11 sammanställl bildmate rial et ärvärda all uppskattning.
5
KRYCKOR OCH RULLSTOLAR
N
Uttrycket Nvanför kommer i fortsättningen ofta alt nämnas. Del
kan därför vara skäl att förklara vad som kan menas därmed. I
ett utredningsbetänkande om vanförevården (SOU 1954:28)
står följande · ... i begreppet lyte ligger formfelet det mer eller
mindre vanställande skönhetsfelet; i begreppet vanförhet är del
funklionsfelet d.v.s. den bristande förmågan att utföra stödjeoch rörelseorganens normala funktioner ... "
Alla begrepp som innebär en viss bristande förmåga i något
avseende har emellertid en tendens aU få en icke önskvärd
klang. Så har det skett med uttrycken Nkrympling" och "lyW:
särskilt då dessa begrepp kommit att förknippas med materiellt
armod.
Samhället har försökt ändra dessa attityder men ulan större
framgång. Uttrycket "vanför" har fortfarande en nedvärderande
betydelse; än värre om vi kommer utomlands. Det engelska
"cripple eller tyskans "Kruppel" säger allt.
Visst kan upplysning göra människor mera medvetna. Men
tänk på våra dagars invandrare. Hur har vi lyckats att förändra
invanda attityder i det fallet?För äldre Härnösandsbor var pojkarna och nickorna från
"Vanföret" med sina kryckor, käppar och rullstolar ett naturligt
inslag i gatubilden. På kvällarna däremot var ungdomarna
försvunna. Taptot på "kasernen" gick tidigt. Det hölls styvt på
disciplinen. Inte att undra över förresten med den stora skara
av barn och ungdomar i olika åldrar som hade anstalten som
hem kanske under hela sin skoltid.
Drygt 40 år är ingen lång tidrymd kan tyckas, men vid en
institution som denna upplevdes dramer i det tysta mest varje
dag. Om allt detta kan ingen berättelse göra rättvisa.
En krönika som denna gör endast anspråk på att återberätta
det som finns i kvarlämnade dokument. En del är kanske
personliga vittnesbörd, som berör oss in i hjärteroten. Sådant
är docksubjektiva iakttagelseroch kanhända inte alltid det som
avspeglat verkligheten.
Annat är sådant som har en mera formell karaktär och
återfinns i direktionsprotokoll och årsberättelser. Intressant
kan också vara att följa tidningspolemik där lokalpatriotismen fått fullt spelrum. Kampen mellan Härnösand och Sundsvall
om var anstalten skulle ligga är ett sådant exempel. Tidningarna
riktigt frossade i rubriker under den tiden.
I de tidigare omtalade intervjuerna får man många exempel
på hur livet kan vara grymt ibland.
Lilla Märta från Skellefteå var bara ett barn när hon måste
skiljas från sina föräldrar och gå i skola i Härnösand. Så här
berättar hon:
- Men i Skellefteå fanns ju ingen möjlighet att gå i vanlig
skola. Man hade ju ingen rullstol, spark skulle dom väl ha
skjutsat en på. Och I första klass var man ju så liten, dom hade
väl fått använda barnvagn.
- Men att skiljas från pappa. Det var hemskt. Jag grät när jag
såg efter honom då han gick uppför backen, där på "Vanföret".
Så kände säkert många. Men alternativ fanns inte då. Trots
6
alll läkte liden såren. Men fortfarande kommer hon ihåg hur
hungrig hon var ibland.
Inte ett endaste pålägg på smörgåsen. Och den salta väll·
ingen dessutom. Varje morgon! Och gröt på kvällen.
Men kompisarna glömmer hon aldrig. Ett kamratskap som
höll livet ut.
Dessa samhällets ~olycksbarnN har länge fått leva j skymundan. Krymplingar av något slag har setts över axeln.
Vad än kan sägas om priviligierade klasser i tidigare sekeL
alltid fanns några som ägnade tid och omsorg om de i samhället
mest utsatta. frivilliga fick ställa upp i första hand. Om detta
sedan betraktades som välgörenhet från ~överklassens'" sida
eller Inte må lämnas därhän.
fri IIds/yp/sk bild (rån slutet av 19JO-talel. en grupp elever vid trappan till skolhemmet. En flicka sitter J en
rullstol med reglerbart ryggstöd. Ett par kryckor finns med. En av pojkarna j r klAdd; golfbyxor och slipover
och cykeln som står lutad mot trappan är av gammal modell med h;}rd liidersadel och reparationsväskan
hlslsatl under ramr6ret.
7
FRIVILLIGA FÖRENINGAR
BILDAS
Insatser på vanförevårdens område kom relativt sent till stånd
här i landel. Ofta togs initiativ av välbärgade män och kvinnor
i släder och slörre tätorter på landet.
Medlemmar av kungahuset tog ofta aktiv del och lämnade
även frikostiga bidrag vid skapandet av nya inrättningar och
institutioner. Ett sådant exempel är tuberkulosvården. Både
konung Oscar Il och drottning Sona gav exempelvis sitt välvil·
liga stöd närÖsteråsenssanalorium utanför Sollefteå inrättades.
Drottning Victoria och kronprinsessan Margareta hade båda
ett varmt intresse för vanförevården och den senare blev även
hedersledamot l den försla norrländska vanförevårdsföreningen.
Eugeniahemmet i Stockholm inrättades i början av 1880talet. Där vårdades främst spastiska barn. Sedermera kom tre
andra vanföreanstalter till stånd, alla i frivilliga föreningars regi;
i Göteborg från 1885, i 11elsingborg från 1887 och i Stockholm
från 1891; den senare var det s.k. Norrbackainstitutet som i
olika sammanhang fått stor publicitet.
Omkring sekelskihet öppnades också kustsanatorier för
behandling av ben-, led· och körteltuberkulos (s.k. kirurgisk
tuberkulos) på StyOO. vid Vejbystrand och Apelviksstrand.
Till en början var anstalterna Inriktade på uppfostran och
utbildning samt en viss social omvårdnad. Sedermera utvidgades verksamheten. Det anställdes specialistutbildade ortopeder
som kunde ta sig an även rena ortopediska fall.
Ortopedien vid vanföreanstalterna har vuxit upp vid sidan
om och fristående från övrig sjukvård. När sedan ortopediska
kliniker började inrättas vid de allmänna sjukhusen aktualiserades frågan om inte ett visst samarbete dem emellan kunde
etableras.
Ett nertal utredningar tillsattes; den första var 19 18 års vanförevArdssakkunniga. Senare tillkom en sakkunnigutredning
1948. i vilken för övrigt överläkaren Sophus von Rosen ingick
som ledamot. Doktor von Rosen var ett antal år överläkare
vid vanföreanstalten i Härnösand.
1951 års vanförevårdsutredning med landstingsdirektör Erland von Hofsten i Skaraborg i ledningen och med dåvarande
direktörsassistenten i Norrbottens läns landstingAke Haeggström
som sekreterare kom efter några års utredningsarbete alt i ett
betänkande läggagrunden till den nyorientering på vanförevårdens område som senare beslutades av riksdagen.
-
..
FORSLAG OM EN FJARDE
VANFÖREANSTALT
Men nu till uppbyggnaden av vanförevården i Norrland.
Återigen skulle det visa sig hur en kranfull personlighet ofta
b li r den som styr utvecklingen I en viss fåra. för Norrland och
8
främst för Västernorrland fanns något årtionde in på 1900-talet
just en sådan gestalt. nämligen professor Anders G. Wide,
bördig från Sundsvall. Han var föreståndare för GymnastisktOrtopediska Institutet i Stockholm och dessutom inspektör för
vanföreanstalternas arbetsskolor och kliniker.
Wide ville skapa opinion för inrättandet aven vanföreanstalt
även i Norrland och den skulle då förläggas till Sundsvall. Detta
var år 1915. Han författade en skrin som distribuerades i tusentals exemplar till tidningar, organisationer av olika slag, till
affärsmän och privatpersoner med rötter i Norrland och med en
ställning i samhället som kunde ge frågan en · puff"' framåt.
I skriften gör Wide en sammanfattning av förhållandena inom
vanförevården i Norrland; hur norrlänningarna I hundratal fick
ställa sig I kö rör alt få behandling vid Stockholmsanstalten.
Han talar om barnförlamningens följdsjukdomar, om epidemierna 1905-1907, den största i historisk tid som drabbat
världen. Även epidemien 191 1-191.3 ökade barnförlamningsfallen tusenfalL Och, påpekar han, inte minst i Norrland och
dess glesbygder med utbredd fattigdom var behovet aven
·egen· anstalt I högsta grad behövlig. " Dessa vanlottade,
obemedlade människor bör få komma i åtnjutande av den
välsignelsebringande hjälp och sjukvård i form av operativ eller bandagebehandlIng - skolundervisning och yrkesutbildning som våra vanföreanstalter kunna lämna ... "
Professor Anders Q.Wide (18541938) var {örestAndare för Gym·
nastiskt Ortopediska Institutet f
Stockholm i niirmare 40 Ar till dess
avveckling J 924. Han var bördig
fron Sunds vaJ/ och verkade kranful/l
för inrfHtandet aven vanföreanstalt
i Norrland.
Ett upprop utsandes undertecknat av H.K.H. Kronprinsessan
Margareta, av sex landshövdingar och fyra biskopar, läkare vid
vanföreanstalterna samt framstående läkare i Stockholm, av
alla lasarettslakare och · Oera representanter bland varje orts
bästa män och kvinnor i de nio nordligaste landskapens städer
och folkrikaste platser. .. •.
Onekligen var Wide en handlingens man. Han arrangerade
sammankomster för att propagera för sin sak. Bl.a. ett möte I
läkarsällskapets lokaler, dit han även inbjudit chefen för
clvlldepartementet, statsrådet von Sydow och riksdagsmän.
Han orienterade riksdagsmännen om de äldre vanföreanstaiternas historia.
WIde fick slor uppmärksamhet och brukspatronerna I
Industribygderna ställde upp för honom med stor entusIasm.
Doktor Frans Kempe utverkade LO.m. att Svenska Trävaruexportföreningen skulle uppmana sina medlemmar att till en
vanföreanstalt i Norrland teckna ett visst belopp i förhållande till
exporterad standard.
Som en sann sundsvallsvän förblindades kanhända professorns omdöme en smula när SundsvalIs företräden skulle
framhållas. Hör hår bara:
·Sundsvall anses ju och med all rätt vara Norrlands rikaste
stad, känd för stor offervillighet. Medelpad är bördigt och
burget. det är Norrlands äldsta kulturhärd, befolkat sedan
omkring 4000 år, ty odlingen gick från Mälardalen till 'Mlttälvarnas' land och spred sig härifrån i alla riktningar.
Svante Herman KvarnzeJius (186419:58), riksdagsman fron Sundsvall.
var landstingets ordförande 19 J 21921 . Hall deltog i arbetet i den
första föreningen som hade till up!'
gin all etablera en vanföreanstalt i
Norrland och stödde senare som
ordförande I riksdagens statsutskott
förslaget om placering j HAmÖsand.
Häruti ligger förklaringen till att denna plats har större
företrädesrättigheter an andra norrlandsstäder, men därav föl·
jer ock större skyldighet mot hela Nordsverige. Allt detta har
framhållits, därför alt lokalpatriotismen velat förlägga Sveriges
fjärde vanföreanstall till snart sagt varje stad i Norrland.
HudiksvalI, Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik, Umeå, Piteå
9
och Luleå har framhävts som lämpligare än Sundsvall. "
Bättre kan inte en lokalpatriot tala för sin vara! WIde kan
Jämföras med borgmästaren Klörnlng i Härnösand när han
skulle övertyga Gustaf III om alt ett kronobränneri skulle nyttas
till hans stad. Sundsvall, menar han, låg "mellan två höga berg~.
Bränneriet borde ligga "i hjärtat och icke i ändan av länet...".
Detta var år 1776. Och lokalpatriotismen kan än idag ingen
klaga på.
FOREN/NG BILDAS
Den 21 november 1915 hade Wide sammankallalett möte på
vanföreanstalten i Stockholm. Vid det tillfället bildades "Före·
ningen för bistånd åt vanföra i Norrland och Dalarna". En
interimsstyrelse tillsattes med häradshövding Herman Swed·
berg i Sundsvall som ordförande. Ledamöter var riksdagsman
S. H. Kvarnzelius, Sundsvall och professor Anders G. Wide,
Stockholm, den senare sekreterare och kassaförvaltare.
I detla möte deltog även landshövdingarna H.P. Biörklund i
Västerbottens län och W. Murray i Norrbottens län, riksdagsmannen för Medelpad K.R. Karlsson samt överläkaren vid
vanföreanstalten i Stockholm professor P. Haglund.
Kvarnzellus hade år 1912 valts till landstingets ordförande i
Västernorrland. Hans bana skred raskt uppåt. Ursprungligen
bleckslagare, under 30-talet år riksdagsman, ordförande i det
mäktiga statsutskottet 1918-1932, sedermera landshövding i
Kopparbergs län. Frisinnad folkpartist. ordförande i Godtemplarorden 1900-1914. Han kom att spela en viss roll när Härnö·
sand valdes till förläggningsort för anstalten.
Den I I mars 1916 konstituerades styrelse och antogs stad·
gar. Av Wides skrift framgår att följande styrelseledamöter
valdes:
Marianne Barth, f. Reich, fröken Hildur Berggren, Maria
Berggren f. af Sandeberg, I:e stadsläkare c.O. Elfström, borgmästare J.B. Elfström, vice ordförande, grosshandlare Gust.
Knaust. kassaförvaltare, Doris Röden, f. Malmros, lasarettsläkare Helge Röden, häradshövding Herman Swedberg, ordförande; alla i Sundsvall. Landstingsman A.O. Fränden, Kälarna,
auditör H. Fahlen, Sollefteå, fröken Anna Kroon, Härnösand,
friherre häradshövding E. Leijonhufvud, Östersund, borgmästare Hadar Rössler, Hudiksvall, Ellen Widen, f. Murray, Öster·
sund. Som sekreterare valdes senare kapten C.E. Hammarberg,
Sundsvall.
Teckningslista med begäran om penningbidrag utsändes. De
blev rikliga, bl.a. donerade Svenska Trävaruexportföreningen
40.000 kronor.
Som ett inslag värt att notera uppgav Wide att "H. M:t
Drottningen den 12.3.1916 till föreningen skänkt500 kr; H.K.H.
Hertigen av Västerbotten den 17.3 genom H.K.H. Kronprinsessan 1.000 kr. Denna uppmuntrande frikostighet från konungafamiljen har varit av den allra största betydelse och manar envar
till efterföljd, allt efter vars och ens tillgångar."
Därmed utlöstes en febril aktivitet för att förverkliga bygg-
10
nadsplanerna. Stadsfullmäktige upplåter kostnadsfritt en byggnadsplats öster om stadens begravningsplats, cirka .30.000 m 2.
När medicinalstyrelsen ansåg området för litet utökades det
med cirka 7.000 m 2 .
Arkitekten Karl Guettler i Djursholm fick i uppdrag alt utarbeta ritningar; den blivande vanföreanstalten skulle innehålla
sjukavdelning för sammanlagt 58 patienter. elevhem med plats
för 5.3 elever, yrkesskola för 65 å 70 elever samt ett skolhem
och uppfostringshem för 48 barn. Kostnaderna beräknades Ull
595.000 kronor.
Syftet var även alt landstingen i Norrbotten, Västerbotten,
Västernorrland, Jämlland, Gävleborg och Kopparberg skulle
bidraga med var sin andel. Västernorrlands läns landsting
anslog 127.000 kronor. från Norrbotten och Västerbotten kom
avslag, likaså från Kopparberg. Däremot betalade Gävleborgsin
andel år 1917.
Byggnads- och materialkostnaderna kom emellertid alt stiga
och en ny kostnadsberäkning slutade på drygt 800.000 kronor.
Ar 1917 beviljade riksdagen ett anslag på 275.000 kronor,
en summa som föreningen ansågotlllräckligoch därför begärde
höjd till 400.000 kronor. Den summan bifölls inte och föreningen fann därför nödvändigt aU skjuta på projektet. Tiderna
hade blivit kärvare.
NYA PLANER FOR
VANFÖREVÅRDBN
Byggnadsfrågan kom i ett nytt läge när sakkunnigutredningen
från 1918 lämnat sitt betänkande 1920. Det föreslås bl.a.
Till det lagtima 18ndstlngsm6tet I
september 1916 hade MF'6reningen
f6r bistånd At vanf6ra INotTland
och Da/arne M lämnat in en framställning om anslag Lill uppf6randet
aven vanf6reanstalt. Det varf6rsta
gAngen som landstinget i Vasternorrland behandlade ett arende
som r6rde vanf6reanstaJten. Till
mötets protokoJI fogades som bilagor ingAende beskrivningar av prcr
jektet och upprop om stöd och
bidrag. Landsh6vdingen i fanet,
C.M. Strom, hade yrkat bifall till framställningen. Aven 6vrlga landsting I
NotT/and samt Kopparbergs läns
landsting hade fAlt framställningar
om anslag.
l) wRiket skall indelas I sex vanföredistrikL varav det första
skall omfatta Norrbottens och Västerbottens län med vanföreanstalt i Umeå, det andra Västernorrlands och Jämtlands
lån samt Hälsingland (av Gävleborgs län) med vanföreanstalt i
Sundsvall.
2) Respektive vanföreanstalters ortopediska avdelning anslutes, såvitt möjligL till den ortopediska avdelningen vid
respektive lasarett, varför de planerade nya vanföreanslalterna
bör förläggas i omedelbar närhet av dessa lasarett ... w.
Föreningen tog nu snabbt ett nytl initiativ. Först utsågs en
byggnadsplats strax väster om sjukhuset i Sundsvall men
senare ändrades även den planen. Som lämpligt område upplät
stadsfullmäktige i juli 1922 en ny plats i den s.k. Cavallinska
hagen, belägen norr om sladen och sydväst om tuberkulossjukhuset.
Arkitekt Guettler fick uppdraget att rita en mindre anläggning. I januari 1924 presenterades förSlaget. Sjukavdelningen
skulle få vårdplatser för 42 patienter, skolhemmet dimensioneras för 40 elever och yrkesskolan rör 50 elever. Beräknad
kostnad 1.005.052 kronor.
I det nya läge som uppstått fann Gävleborgs läns landstingför
gott att dra sig ur projektet. Utsikterna atl lyckas var långt ifrån
"
lysande. I stället framträder nu Härnösand som en stark konkurrent. En militärkasern hade plötsligt blivit ett realistiskt alternativ som lämplig byggnad för en vanföreanstalt.
rÖRS VARSANLÄGGNING
LAGGS NBR
Härnösand hade i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet
varit en livaktig militärslad men med tiden försvann det ena
militärförbandet efter det andra. Under förSla världskrigets
dagar blåstes emellertid nytt liv i försvarsviljan. En kustartlllerlkår
skulle förläggas till staden.
Stadsfullmäktige beslöt i januari 1916 att upplåta mark
kostnadsfritt på den s.k Hofsjorden till ett kasernetablissemang
för det nyuppsatta Hemsö kustartilleri.
Denna del av Härnösand som var donationsjord hade hittills
i stort besparats från bebyggelse. Några undantag hade dock
gjorts. Ett epidemisjukhus hade uppförts vid Rosenbäcksallen
(mittemot kyrkogården) redan 1873. Del var i bruk in på 1920talet. Mark fören trädgårdsanläggning nedanför Rosenbäcksallen
hade även fått arrenderas. Det var i samband med att Västernorrlands läns trädgårdsförening bildades år 1884 på landshövding G. Rydings initiativ. Trådgårdsdirektör Aug. Engberg var
den drivande kraften.
Landsarkivet i Härnösand är numera inrymt i gamla Vanföreanstaltens lokaler. M/mga av de otaliga fönstren
i den långsträckta byggnaden har fått muras igen för att skapa bättre och ändamålsenliga utrymmen för aJ/a
de värdefulla arkivhandlingar som förvaras här. (Foto: Anders Eliasson)
12
Så småningom ombildades föreningen till Norrtands trädgårdsskola och erhöll statsbidrag, Mark arrenderades fram till 19.J 1
då skolan nyttade till Söråker. Skolan och trädgården övertogs
1917 av läraren vid skolan Carl LiljenvalL senare knuten som
konsult till vanföreanstalten.
Kasernbyggnaden började uppföras 19 16 på entreprenad
men prisstegringargjorde attentreprenaden måste brytas, Ijuni
1918 fick marinförvaltningen fortsätta projektet.
Arbetet avbröts emellertid 1919 ener ett riksdagsbeslut.
Byggnaden kom dock under tak. En del av kasernen uppläts
som förrådslokaler för ROda Korset och landsstormen, omcersmässen kom en Ud alt användas som bostad åt kommen·
danten. I övrIgt stod lokalerna tomma.
Enligt 1925 års rörsvarsordning sku ll e elt antal regementen
och andra militära enheter läggas ner, så även Hemsödetachemenlet. För att utreda konsekvenserna av det beslutet tillsattes
den s.k kasern kom mitten. Ordförande blev riksdagsmannen,
sedennera landshövdingen I Umeå Gustav Rosen.
Kasernkommitten hade ett nertal förslag attöverväga. Ett var
att förlägga en hovrätt till Härnösand och kasernbyggnaden
skulle då komma väl litl pass. Det förkastades. Som känt blev
hovrätten I sinom tid förlagd till Sundsvall.
En tanke var alt utnyttja byggnaden för ett mentalsjukhus.
Inte heller det förslaget godkändes. Däremot var kommitten
mera välvilligt inställd till alt förlägga en vanföreanstalt hit. Elt
sammanträde hölls med Sundsvallsföreningen men den ställde
sig av naturliga skäl mera avvaktande till en sådan lösning.
I sammanhanget bOr f.ö. påpekas altSvenska Vanförevårdens
CentralkommiUe (SVCK) redan i ett yttrande ijanuari 1924 hålllt
frågan öppen om Härnösand som eventuell förläggnIngsort.
Likaså lär riksdagsmannen Fränden i Kälarna ha drivit frågan I
riksdagen och till Härnösands favör.
Statsutskottet gjorde i aprll 1927 ett besök i Härnösand för
atlorientera sig om byggnaden kunde vara lämplig. Härnösands
stad gav middag rör utskottet på 5:t PetriIogen och där talade
dels Fritz Kaijser. lasarettsläkaren och stadsfu llm äktigeordröranden, dels utskottsordföranden, den tidigare nämnde S.H.
Kvarnzellus.
Utskottet hade tydligen fått ett gott intryCk och förordade i
likhet med kasemkommitten Härnösandsprojektet. Det bör
påpekas alt ritningar för ombyggnaden till anstalt redan utarbetats av arkitekten Guettler i augusti 1926 på kasemkommittens
uppdrag.
RIKSDAGSBESLUT I MAJ 1927
Riksdagen beslöt den 12 maj 1927 enligt proposition nr 137 alt
förlägga en vanföreanstalt till Härnösand och beviljade samtidigt ett anslag på 960.000 kronor för alt genomföra
ombyggnaden.
Området som omfattade 40.800 m 2 skulle fr.o.m. den I juli
1927 överföras från försvarsväsendet. Ett reservationsanslag
för 1927- 1928 beviljades på 75.000 kronor. I fråga om den
framtida skötseln av anstalten hade underförståtts att i likhet
med övriga tre liknande inrättningar i landet en frivillig förening
skulle ha ansvaret.
Socialministern hade i en skrivelse den 31 maj 1927 till
Sundsvallsföreningen gjort en förfrågan om den var villig alt åta
sig uppgiften.
föreningen ställde sig avvisande med bl.a. motivering att
dess syfte varit att få en anstalt till den egna staden och att
medel för det ändamålet även hade hopsamlats. Föreningens
ordförande var v id denna tidpunkt bankdirektör Erik Berggren.
I skrivelsen tills statsrådet förklarades att under vissa förbehåll
var föreningen dock villig att överföra sina tillgångar till en
nybildad förening som i så fall finge la ansvaret.
Det kan noteras att Berggren 1926 valts till landstingets
ordförande. Han ersattes året därpå av folkskolläraren Enar
Berglund i Strömnäs.
Socialministern anmodade nu i skrive lse den 9 juli 1927
landshövding Karl Stenström i Härnösand att vidta åtgärder för
atl bilda en ny förening, vilket också skedde.
Något som kan intressera är de motiv som låg bakom
propositionen. Statsrådet har utförligt beskrivit sin ståndpunkt.
I främsta rummet var Härnösandsalternativet förmånligare ur
statsfinansiell synpunkt. Det kostade 3.934 kronor per vårdplats, för SundsvalIs del blev kostnaden 7.898 kronor.
Antalet platser i Härnösand blev 270, i Sundsvall 138. I det
senare fallet skulle även en anstalt behöva byggas i Umeå.
Motivet aU anstalten borde sammankopplas med ett lasarett
och att Sundsvall skulle vara lämpligare ur sysselsättningssynpunkt vann inte gehör.
Att riksdagsmännen i Sundsvall k.ranigt opponerade sig var
naturligt. Både högermannen konsul Enhörning och socialdemokraten Mauritz (~MojeM) Westberg höll eldande anföranden utan synbart resultat.
Den nya föreningen för inrättandet
aven vanföreanstalt i Norrland bildades i november J 927. Föreningens första årsredovisning gavs ut
/ 929. DtJr berättas om de bes/ut
och myndighetsåtgärder som föregick etableringen. Avtalet mellan
Kungl.Maj:tj Kronan och föreningen
om användningen av kasernanläggningen i HtJmösand som vanföreanstalt återges i sin helhet. Föreningens stadgar finns också med,
liksom en lång förteckningöverständiga medlemmar i föreningen respektive arligen betalande. De förstnämnda var drygt 400, saväJ enskilda personer som företag och
kommuner, de sistnämnda drygt
800 enskilda.
14
NY rÖRENlNO BILDAS
Efter v issa förberedande förhandlingar av landshövdingen utsändes i ok.tober 1927 ett NUpprop till bildande aven förening
för bistånd ål vanföra i NorrlandM. Det var undertecknat av 71
personer inom de fem norrländska länen, från Gävleborg till
Norrbotten.
Det inbjöds till ett offentligt möte i Härnösand tisdagen den
15 november 1927 och där bildades ovannämnda förening.
Antalet styrelseledamöter skulle vara nio. Från Västernorrland fyra med motsvarande antal suppleanter; från Gävleborg,
Jämtland, Västerbotten och Norrbotten vardera en med suppleant. Kungl. Maj:l skulle tillsätta en ledamoljämte suppleant.
Styrelsen skulle till Kungl. Maj:t anmäla alt föreningen var bildad
och 'vore villig att övertaga vanföreanslallens drift ~ samt förhandla angående de närmare villkoren.
Samma dag som mötet ägde rum hölls konstituerande
sammanträde med styrelsen som valde landshövding Karl
Stenström Ull ordförande och till ledamöter i ett arbetsutskott
doktor Fritz KaUser, direktör Alfred Törner och riksdagsman
A.O. Fränden. Utskottetskulle handha löpande ärenden fram till
nästkommande styrelsesammanträde.
Som statens representant i styrelsen utsågs byråchefen i
pensionsstyrelsen Hugo lsak Elliot och som suppleant överlä·
karen vid kirurgiska avdelningen vid länslasarettet i Sundsvall
med.dr. Karl Gustaf Holm.
Förhandlingar om det formella övertagandet fördes i Stockholm den 25 november 1927 Inför social-och finansministrarna
och den 26 november inför statsministern, socialministern och
statsrådet Ribbing där landshövding Stenslröm fick i uppdrag
att utforma förslag till överenskommelse.
En sådan träffades sedan den 20 februari 19280ch dokumentet år undertecknat av Jakob Pettersson, chef för socialdepartementetoch förden norrländska föreningen av Karl Stenström,
fritz KaUser, Alfred Törner och A.O. Fränden.
Av överenskommelsen framgår att när det 40.800 m 2 stora
området blivit planerat, Inhägnat och om and rats enligt arkitekt
K. Guettlers ritningar äger föreningen att utan avgift för sin
vanförevård utnyttja anstaltens byggnader och område så länge
verksamheten sköts på ett ändamålsenligt sätt. Byggnadsstyrelsen svarar för byggnadens vård och underhåll. Föreningen
förbinder sig att driva anläggningen på enahanda sätt som gäller
liknande anstalter.
för aU anskaffa Inventarier och utensilier får föreningen ett
anslag på 175.000 kronor och det sägs aU möbler bör inköpas
till lägsta pris från fångvårdsanstalt, tvångsarbetsanstall eller
annan statlig Inrällning som bedriver sådan tillverkning.
Rörelsekapitalet har beräknats till 250.000 kronor, dels i
form av egna medel. dels lånemedel på 85.000 kronor. So·
clalmlnlstern skall hållas underrättad om den finansiella situationen när anläggningen las i drift.
Professor Sims Emil Patrik Haglund, överläkare på Stockholms vanföreanstalL. har utsetts att tillsammans med arkitekten Gueltler granska de slutliga ritningarna.
EfierfOrhandlingar med Sundsvallsföreningen träffades överenskommelse den 14 november 1929 att dess tillgångar skulle
gottskrivas den nya föreningen. Enligt 1930 års berättelse var
Ullgångarna den .30 november 1929 då den äldre föreningen
avslutade sIna räkenskaper "297.060 kronor 93 öre". Den 8
januari 19.30 överfördes beloppet.
1 den nya föreningens första styrelse tiden 15 november
1927-29 april 1928 var landshövding Karlstenström ordförande, lasarettsläkare fritz Kaljser, vice ordförande. ledamöter: direktör Alfred Törner, grosshandlare Ando Wikström biskop Olof Bergqvist, lantbrukarejohan Rehn, riksdagsman A.O.
frAnden, riksdagsman E. Lindley och byråchef Hugo Elliot.
Suppleanter var fru Caroline Henning, syssloman Oscar
HemelI, folkskollärare Enar Berglund, grosshandlare August
Henkow, riksdagsman D. Hansen, riksdagsman N. Gabrielsson,
disponent Per Edling, rIksdagsman J. Andersson och överläkare
cari Gustaf Halen.
Som sekreterare och kassaförvaltare utsågs länsnotarie S.A.
SWedberg.
15
Bland ordinarie ledamöter och suppleanter var de fyra
förstnämnda västernorrlännlngar. Övriga med en ledamot var·
dera representerade Norrbotten, Västerbotten , Jämtland och
Gävleborg.
Elliol och Hal~n var statens representanter.
för tiden fram till 31 december 1926 utsågs till revisorer
bankdirektören Hugo Huldt och länsassessorn Ragnar Statt!n
samt till suppleanter bankdirektören Alrik Drakenberg och
sekreteraren i hushållningssällskapet Reinhold Crona.
Byggnadsstyrelsen hade enligt skrivelse I I november 1928
översänt ritningar till samtliga ledamöter. Vissa erinringar gjordes, bl.a. på operatlonsavdelnIng, röntgenavdelnIng, läkarrum
m.m.
Antalet ständiga medlemmar uppgick till 417 och årligt
betalande till 823. I samtliga årsberättelser under följande år
finns förteckningar Över medlemmar. På detta sätt kan den
intresserade få en katalog över den burgnare delen av befolkningen I de nordliga länen eller som uttryckts i ett tidigare
sammanhang ~ bland varje orts bästa män och kvinnor I de
nordligaste landskapens stMer och folkrikaste orter
W
•
OMBYGGNADSARBETENA
PÅBÖRJAS
Byggnadsarbetena togsin början ijuli 1929. Ansvarig byggnadsentreprenörvar J.E. Öberg i Härnösand och byggnadskontrollant
majoren l fortifikationens reserv C.A. Carlquist. Vid årets slut
hade förändringar i den gamla byggnadsstommen utförts och
den nya köksbyggnaden uppförts. Köket och huvudbyggnaden
förenas genom en särskild förbindningsbana på vars takterrass
det är meningen att patienterna skall kunna få sol behandling.
Årsredogörelserna följer i slortseU en bestämd mall. I styrelsens sammansättning sker inte så slora förändringar. Endast de
väsentliga kommer här att redovisas.
Suppleanten Hansen blir 1930 statsråd. Majoren NilssonHiort blir kassaförvaltare. 'fyra Hammarskiöld anställs som
föreståndarinna, i realiteten chef för hela anstalten. Hon har
tidigare varit kurator vid vanföreanstalten I Stockholm. Lönen
för henne bestäms till 2.500 kronor per år. När anstalLen är klar
utlovas hon bostad om två rum med badrum, värme, lyse:. kost
och tvätt.
I elt protokoll den II juni 19.30 meddelas alt överläkarens
lön är 16.500 kronor per år. därav 15.000 kronor som fast lön
och 2.500 kronor som hyresersättning. dessutom 1.000 kronor
som bränsletillägg.
Ny smedja och garage uppförs efter förslag av byggnadskontrollanten. Det visar sig senare vara välbetänkt då utrymme
i huvudbyggnaden därigenom kunde disponeras för annal
ändamå\.
Nedfart från Rosenbäcksallen till huvudentren I ordningsställs och det görs omfattande schaktnlngsarbeten framför
16
huvudbyggnadens södra långsida för att få fri sikt till verkstäderna i källarplanet
landshövding Stenslröm avgår 1931 . likaså direktör Alfred
Törner. Till efterträdare i arbetsutskottet inträdergrosshandlaren
Aug. Henkow och sysslomannen Oscar HemelI. Under år 193 1
anställs ett stort antal befattningshavare, bl.a. överläkaren
Gösta Sjögren fr.O.m . 29 juni. Slutbesiktning äger rum den 29
juni 1931.
RUNDVANDRING I ANSTALTEN
För en sentida besökare på landsarkivet är det svårt att föreställa sig hur vanföreanstalten såg ut år 1931. Av tillgängliga
handlingar förstår man att ombyggnaden varit mycket omfattande och i stort sett har av den ursprungliga kasernen endast
yttermurarna blivit kvar. Det tidigare korridorsystemet har helt
förändrats. En korridor mitt I byggnaden har inrättats. Den löper
genom huvudkomplexet , ekonomibyggnaden och skol hemmet
Enligt uppgift är den 225 m lång.
Om vi sedan tänker oss förnyttade bakåt i tiden kommer vi
Ull huvudingången efter nedfarten från Rosenbäcksallen. Entren är ljus, rymligoch vackertdekorerad. Mottagningsrum nnns
till vänster och där sker inskrivning och övriga fonnaliteter.
Sedan blir patienterna hänvIsade till avklädni ngsrummen och
får sig tilldelade avklädningshytter, åtta till antalet Detta uppges
Förteckning över de kläder, varje barn miste med·
föra till skolhemmet.
G08sen.
6 skjortor
4 nattskjortor
4 par kalsonger
4 undertröjor
4 IlrbetsförkJäden
12 niisdukar
2 vinterk08tymer
vlist o. byxor)
2 bomullsk08lymer
1 ytterplagg
1 vintermössa.
l SOlllmll rmössa
6 par strumpor
2 pllr skodon
l tandborste
(rock, l kam
1 par galoscher
6 daglinnen
4 nattlinnen
4 undertröjor
2 Iivst,yckon
4 Ilar byxor
2 kuliirta underkjolar
6 förkliiden
12 niisduknr
6 par strumpor
l par galoscher
FlickaIl.
2 par skodon
2 bomullsklädn., mörka
l yllekläd ning
l y llckofta.
1 vinterka.ppa
l vinterhuvudbonad
l somma.rhatt
l kam
l tandborste
I anstaltens prospekt fdr 19.32 up~
lyses om verksamhetens lIndarnelJ och
Inriktning, om avglfleroch ansökningsf6rfarande. Delr finns ocks.1 f6rt.eckn/ng dver de kUJder och annan utrust·
n lng som barn och ungdomar skulle ta
med vid InskrivnIngen: en lista fdr äldre
elever som skulle delta i yrkesutbildning och bo I elevhemmet och en annan lista f6r yngre som skulle gå i
anstaltens småskola och folkskola och
diJrmed bo I skolhemmet.
17
vara en nymodighet då eljest endast ett gemensamt avklädningsrum brukar vara vanligt.
Efter att ha blivit undersökta I ett rum Intill doktorns expedItion blir patienterna i regel röntgenfotograferade. För ändamålet har anskaffats hypennodern utrustningsom Inte lär finnas på
många håll I landet. S:t Görans sjukhus i Stockholm har använt
" Vanförets" anläggningsom mönster. Patienter med något lyte.
Lex. klumpfot fotograferas även påvanligtsätt. Vid utskrivningen
görs en liknande procedur för att få se resultatet av behand·
lingen.
I regel blir endast en tredjedel av patienterna intagna för
operation och behandling. Om endast bandage år erforderligt
görs en avgjutning samma dag och patienten får återkomma
senare för utprovning. Gipssalen ligger i östra delen och mittemot är operationssalen belägen. (En del av det ursrpungliga
kaklet år fortfarande kvar.)
Från östra delen av huvudbyggnaden tar vi oss ner i källarvå·
ningen. Där finns ett skolkök som ursprungligen var avsett som
smedja. Om det har tidigare berättats.
I denna del finns åven den ortopediska skomakeriverkstaden
och bandageverkstaden. På den tiden hette ortopedskomakaren
Verner Thulin. Han var väl förfaren i sitt yrke och hade lång
utbildning.
Bandageverksladen omfattar en mekanisk avdelning där
metallskenor av olika slag utformas och förnicklas sedan de
kommit från smedjan och sadelmakeriet. Del år till denna
verkstad som alla gipsavgjutningar kommer för att positiva
avgjutningar skall göras och sedan bandage.
Yrkesmästaren Gottfrid Pettersson förevisarS.k. nattbandage
där celluloid upplöst i aceton används. För ändamålet köps film
från Svensk Filmindustri för 20 öre per kg. Det sista köpet var
åtta akter av filmen "Den starkare". Den fåkunnige frågar sig:
finns månne originalet i Svensk FIlmindustrisarkiv? Ellerhardet
för alltid förvandlats till " naUbandage"?
Längre bort mot västerligger en avdelning för ljusbehandling
enligt den danske nobelpristagaren Finsens metod. Med den
ges övervägande ultraröda strålar. en behandlingsom sägs vara
överlägsen ultraviolett strålbehandling. Patienter med ben- och
ledgångstuberkulos behandlas här. I närh ete n finns även
gymnastikrum där patienter med barnförlamning får behandling av särskilt utbildad sjukgymnast.
Tre hissar finns i huvudbyggnaden; dessutom två som ligger
i ekonomibyggnad och skolhem. Hissen för oss från källarplanet till våningen I tr upp där vi har sjuksalarna. Sammanlagt
disponeras 10~ platser. I den vc'istra delen ligger den kvinnliga
avdelningen och avdelningen för barn; i den östra mansavdelningen.
På varje avdelning finns fem salar om 8 platser. Dessutom
disponeras mindre sjukrum med platser för 2-4 patienter. Vid
varje säng i salarna har patienterna möjlighelatt lyssna på radio.
Det finns en gemensam anläggning för hela anstalten.
Dagrummen har vackra inredningar och smakfulla möbler.
Ritningar Ull dem har utförts av tidigare verkmc'istaren Arvid
Vesterlund på Hollstens möbelverkstad I Härnösand. Han år
numera knuten till anstalten som lärare [ yrkesskolan för
snickeri.
18
Vanföreanstaltens undervisning omfattade såväl småskola som folkskola. Barnen skrevs In j det som då
kallades skol- och uppfostringshemmet. Fotolovan ar från senare delen av 19.JO-ta/el. En iildre betraktare
kan Mllna Igen den gamla tidens skolbankar. på vanföreanstalten varde som synes höj- och sånkbara och
bAnken I bildens mitt hade dessutom hjul.
Anstalten bedrev också yrkesskola för all vanföra genom yrkesutbildning skulle få möjlighet till egen
f6rs6rjnlng. Det fanns ett nertal yrkeslinjer att vålja b/and. UtbildnIngstiden var 4 år, med undantag för
~omakeri, sömnad och husligt arbete där den var kortare. Alla elever togs först emot på prov.
19
I våningen 2 tr upp har yrkesskoleeleverna sina rum. De
manliga eleverna har av någon anledning placerats ovanför den
kvinnliga sjukavdelningen. Trots förbud lär det ha förekommit
en hel del samröre mellan våningarna. Rep har hissats upp och
ner från fönstren. Kärleksgåvor har växlat ägare och inte minst
intimare budskap per brev.
I vindsvåningen ligger sömnadsskolan med Helga Gustafsson som föreståndare. Halva utrymmet på vinden upptas av
Röda Korsets och Landstormens förråd.
Yrkesskolans verkstäder är placerade dels i förbindningsbyggnaden, dels i huvudbyggnadens källarplan. I följd ligger
verkstäder för skomakeri. målning, tapetseri skrädderi och
snickeri. Lärare för respektive yrkesskola är Petrus Wiklander,
Hjalmar Jonsson, Oskar Brantberg, Herbert Lindahl och den
tidigare nämnde Arvid Westeriund som dessutom är I:e lärare
för de manliga eleverna.
I den västra delen av huvudbyggnaden i bottenvåningen
ligger närmast ekonomibyggnaden tre matsalar, en för yrkesskolans elever, en för den högre personalen och en för biträdena. Här finns även tvenne samlingssalar för eleverna.
Skolhemmet har på den övre våningen sovsalar med plats för
40 sängar. Salarna är utan dörrar och trösklar och skilda åt
genom avbalkningar. Nedre våningen upptar tre skolsalar, en
slöjdsaL matsal, serveringsrum, expedition samlen synnerligen
rymlig och vacker lekhall med konstnärliga väggmålningar
utförda av fröken Gunilla Classon i Stockhohn.
I samma byggnad som skolhemmet ligger maskinavdelningen,
en imponerande anläggning som står under ledning av maskinmästaren J.E. Östlund. Maskinrummet har sex ångpannor,
därav tre för värmeledningen, en elektrisk och två högtryckspannor. Den elektriska ångpannan håller ensam anstalten med
dess behov av ånga. Anses som en av de modernaste i landet.
Två varmvattenberedare om tillsammans 6.000 liter förser hela
anläggningen med varmvatten.
En tvättanläggning finns, likaså bad- och basluanläggning för
yrkesskolans elever och skolbarnen.
Köksavdelningen står under ledning av husmor fröken Tora
Magnusson. Även denna anläggning är högsl modern med
genomgående elektrisk utrustning, två ugnar, värmebord, mindre kokare m.m. Här finns även ett bageri som förser anstalten
med allt bröd utom spisbröd. Stora kylskåp, kylanläggningar,
mjölkrum och fiskrenseri i bottenvåningen kompletterar utrustningen.
Till sist må tilläggas att personalen i stor utsträCkning har
bostäder inom anstalten. Efter denna vandring återkommer vi
till bottenplanet där en telefonväxel finns till höger om huvudentren; dessutom ligger här portvaktsrum, föreståndarinnans
rum och kontorslokalerna.
DET FÖRSTA ÅRET
Den försla patienten togs emot den .30 juni. Det var Nanny
Sonna, enligt tidningsreferatet ~ett litet linhårigt knyte. Doktorn
20
hade opererat den lillas klumpfot och högljutt söker hon nu
Ulldra sig all uppmärksamhet... Kamraterna Märta och Gösta
som ligger i sängarna intill blir för den skull inte bortglömda ...
H.
Poliklinikmottagningen öppnar den 15 juli. Meningen år aU
den skall vara öppen tre dagar i veckan. Under året har 702
patienter registrerats, antal återbesök inte medräknade.
På sjukavdelningen inskrevs under året 425 patienter. Anta·
let kvarliggande vid årsskiftet 1931-32 var 65. Det har utförts
875 ortopediska ingrepp under perioden. På samma sätt regist·
reras i detalj hur många röntgenfilmer som tagils, hur många
sjukgymnastbehandlingar som utförts, hur många ortopediska
bandage som utförts o.s.v.
Underhållsdagama var 12.12 I; medelvårdtiden 28 dagar
och medelkostnad per dag och patient kronor 5:70.
Yrkesskolan började sin termin den 4- augusti och avslutades
den 20 december. Arbetstiden var för manliga elever från
08.00-16.45 och för kvinnliga 08.30-1 7.00, med respektive I
1/4 och I 1/ 2 timmes middagsrast. På lördagen slutade arbetet
för respektive avdelningar kl 12.00 och 12.30.
Undervisning meddelas i följande ämnen: (Delvis har detta
framgått även under vår rundvandring.) De manliga eleverna i
skrädderi, skomakeri, snickeri, möbelboning. tapetsering och
målning. För kvinnliga elever i linne·. kläd· och kappsömnad,
byx- och västsömnad, vävning. handarbete samt husligt arbete.
Vissa elever får även utbildning vid ortopediska skomakeriet,
I bandageverkstaden, i mekanisk verkstad, på tryckeri, hos
barberare och fotograf. Det rör sig hår om enstaka elever.
Under årens lopp har yrkesinriktningen förändrats på skolan
och det utbildas bllelektriker, radlolekniker, urmakare, trädgårdsmästare och dekoratörer. Inrednings- och fabrikssnickare
ar yrken som yrkesskolan i senare lider introducerat.
för nickarna har det varit svårare att hitta lämpliga utbildningslinjer.
Antalet inskrivna under 19.31 var 89; vid höstterminens slut
kvarstod 7.3 därav 42 manliga och .31 kvinnliga. Utblldningsti-
19;'5 firade Härn6sands stad 350 år.
Underjubileumssommaren arrangera·
des en stor utsli1l1nlng I Johannisbergs·
sko/an och pA Kana/udden, där bad·
huset nu står. Van(6reanslalten del/og
med en monter där den ortopediska
verkstaden visade sina arbeten.
21
den vid de manliga yrkesskolorna beräknades till 4 år med
undantag för skomakeriet där 2-2 1/2 år ansågs tillräckligt. FOT
sOmnad anslogs 2 år och för husligt arbete ett år.
Till en början var det nödvändigt att även anställa kunniga
arbetare i verkstäderna då eleverna I de flesta fall var nybörjare.
Omsättningen vid verkstäderna uppges försla årel vara drygt
30.000 kronor. I nitpengar har betalals ut 1.76.3 kronor.
Yrkesskolorna är synnerligen attraktiva och på väntelista står
110 manliga och 3 1 kvinnliga elever.
Aftonskolan är obligatorisk för alla elever under 25 år. Där
undervisas i räkning, svenska, frihandsteckning. konstruktionsritning, yrkesritnlt'g för skräddare, ådring för målare, sång,
handarbete och födoämneslära. En skolkökskurs nnns även
upptagen på programmet. 1den får sömnadse leverna delta och
eleverna i husligt arbete får samtidigt undervisning på söm·
nadsavdelningen.
Elevhemmet med sina 93 platser var till en början ej helt
belagd. Yrkesskolorna kunde inte ta emot tillräckligt många
elever.
-_...
1)'m Hammarsklöld varanstalldsom
f6reståndarinna rör anstalten från
19.30, dA uppbyggnaden skedde,
till 1948, dA hon avgIck med pens/on.
Utspisningskostnaden per elev och dag uppgick detta år till
cirka 90 öre; totalkostnaden för intemeiev och månad var cirka
1.35 kronor, för extern elev cirka 122 kronor.
VERKSAMHETEN I FULL GÅNG
ÅR 19.32
Landshövding A. Wijkman Inträder delta år i styrelsen som vice
ordförande. Vid ett sammanträde den 18 april 1932 väljs doktor
Fritz Kaijser till ordförande. Rådmannen Gustaf Velander I
Sundsvall efterträder grosshandlaren Ando Wikström, Sundsvall.
Till kurator har utsetts Hildegard Isaksson i Harnösand. I sin
redogörelse för kuratorsverksamheten meddelas alt flera resor
till de nordligare landskapen har företagits. Kuratorn hade då
konstaterat att i f]ällsocknarna var fattigdomen stor och föråldrarna Ull vanfÖra barn såg med glädje alt barnen kunde tas om
hand.
BesÖkgjordesvanligen hosordförandena i pensionsnämnder
och fattigvårdsstyrelser samt hos hantverks- och industriidkare.
Maskiner och verktyg hade anskaffats till ett antal f.d. elever
med bidrag från pensionsstyrelsen. Likaså hade arbetsanslålJningar ordnats för ett nertal utskrivna elever.
Landstingets förvaltningsutskott hade även lovat att där så
var möjligt placera utbildade elever vid egna lasarett och
anstalter.
Skolhemmet öppnades den I september 19.32 under före·
ståndarinnan Ebba Sandströms ledning. Under höstlenninen
har 36 barn erhållit undervisning. I småskolan 24 och I folkskolan 12.
Barnen får per månad erlägga en avgift på 60 kronor, däri
22
inkluderas bostad , kost, tvått och undervisning. För medellösa
och mindre bemedlade barn mins kas avgifte n med 40 kronor.
Denna avgift beta las av ved erbörande landsting.
På allmän sal i sjukavdelning betalas .3:75 kronor per dag. Är
vårdsökanden l. ex. rörsö rjningspliktig, mindre bemedlad eller
medellös skall d etta styrkas. Avgiften är d å J krona per dag.
Helenskilt rum kostar 12 kronor och halvenskilt 7 kronor per
dag.
Resebidrag kan erhållas om patien ten är mindre bem edlad
eller medellös. På anstaltens ortopediska verkstäder tillverkas
alla behövliga ortopediska bandage och skor. Även hår gäller
nedsättning m ed 2/.3 av kostnaden.
Vid yrkesskolorna och aftonskolan är undervisningen av·
gifisfrt. Verktyg och arbetsmaterial tillhandahålles utan avgift.
Eleverna får bostad, kost. tvätt m.m. molen avgift av 75 kronor
per månad. Är eleven rörsörjningspliktig, mindre bemedlad
eller medellös betalar landstinget 50 kronor per månad. Rese·
bidrag erhålles som regel inte. Inlräde beviijas av pensions·
styrelsen efte r ansökan ge nom lokala pensionsnämnden.
Inlrådesåldern vid yrkesskolan är 17-19 år. Om någon
se nare blivit vanför kan undantag göras.
Klara ordningsregler rOr de olika avdelningarna finns angivna.
· Vanf6retsAllehanda·flaskposten " hette en tidning som utkom n;}gra giingerunder 19.JO·talet och handlade
om Mnl oclltlmal p<1 anstalten bland elever och p ersonal. Ansvariga f6r tldnfngen var elever i yrkesskolan
som kommenterade, refererade och skvallrade m ed humor och satir. S<1 htJr fo nnt//erar redaktören
tidningens Inriktning i sin Inledande spalt: "Del skulle vara falsk blygsamhet all f6rneka vårabsolula f6rmAga
eller all sMila vArt ljtlS tmder ena skäppa, allrahelst som det finnes så gott om mörka och dunkla vrår och
vinklar som behöver en extra upplysning. Inle minst gäller delta om vAra medmtinniskor, vars fel och
svagheter vi finna det vara vAr oavvisliga plikt att avsl6ja och sMila dem Inf6r sitt eget 6de på del sätt, som
endast flaskpost en kan och vill . ..
Vanlörels Allehanda
(FLAS KPOSTE N )
TIll II..,.. ••
VI"'II.
'" I.ud a .... an",,,,. ulta!a" önlbn h• • i bMlutat .t~
i .... I 1. glll/" 1"1""I"'"IOn ..,." jul""",,,,... \'i ~orfl'" .lL
Ikl. ahll DIOt tal'" ",,,d ""'m. int,_ ...... tidig.,.., .lIra""',t _ d.n I lr hon Jr 1110,,1 •• ••,1, .ilkd ju !>o.i ... . . tt
Ylalkpoo",n l" all.ar ka. bII.ia konk.It ••• a lJIftI öOTiga
.i.ld.bl.d
Alt i.k.h"'~an 0/1. lr y.".kli" """ n)'{"kr,,1I kln .i1 ....
J""an"",," bKrifta . II.,.. ckk dmii"". _k.ina och uk_
t .... hel. ",.",1 .... lör ,tt ,Iollli,u 11 _ _ .:n _ boon.
23
FRITIDS VERKSAMHET
Som på alla inrättningar av Inlernatkaraktär är fritidsverksamheten viktig. De som tar anställning på en anstalt av det hår slaget
har också ett naturligt och äkta intresse för sina medmänniskor.
Förströelse kan därför ordnas rent spontant.
Vid skolavslutningar, vid festliga högtider o.s.v. ordnades i
allmänhet samkväm av något slag där skolans elever även
framträdde. Del sjöngs och spelades teater. "Flickornas och
pojkarnas afton" var speciellt uppskattade.
ULnykter arrangerades och under sommaren företogs båt-
resor uppåt Angermanälven. Frilullsliv i skog och mark uppmuntrades och föreståndarinnan Tyra Hammarskiöld var inle
minst livaktig på det området.
Utomstående teatergrupper gästade också anstalten och
blokvållarna en gång per månad såg de nesta fram emot. Då
forslades eleverna på en ombyggd öppen lastbil ner till stadens
biografer. Del hade ordnats bänkar på naket och det nöjde man
sig med om det så var vInter. wKamratträffarna w, då gamla och
nya elever strålade samman vid midsommartid var evenemang
där kamratlivet blomstrade.
på vintrarna var det wfettlsdagstävlingarna- som uppskattades. Överhuvudtaget var sport ett stort intresse för många.
Särskilt när ungdomsledare anställdes nck sportaktiviteterna
ett lyft. fotboll inle minst.
Det ordnades även studiecirklar av de mest skilda slag.
språkcIrklar och musikcirklar är några exempel.
Allt detta visar aU ett handikapp även kan bli en sporre. Man
kan klara sig t.O.m. i konkurrens med helt friska. Ett omilt öde
kan övervinnas.
..
VA NFOREANSTALTENS
UTVECKLING UNDER
PERIODEN 1933-1967
När -Vanföret satte Igång sin verksamhet på allvar återgick allt
i något lugnare banor efter det hektiska inledningsskedet.
Självfallet kom föreningens styrelse och förvaltning att skifta
genom åren. I det följande skall sådant summariskt noteras.
W
I berättelse från 1933 beviljas överläkaren COsta Sjögren
avsked fr.o.m. den I mars 19.3.3. Till hans efterträdare utnämns
med.lic. Sophus von Rosen, en befattning som han bibehåller
till utgången av maj månad 1940.
Nu tas överläkarskapet över av med. lic. Nils Gustaf Lindström. på hans meritlista står ett otal förtroendeuppdrag både
här i landetoch internationellt. 81.a. v. ordförande I SVeK 19471950. ordförande 1950-1964, styrelseledamot t.o.m. 1973
och samtidigt hedersledamot. Ordförande I Nordisk vanförevårdsförening 1950-1966. Sedan 1966 hedersledamot.
Svensk representant i International Society for Rehabilitation
24
Teateroch cabare, -Flickornas anon- och -Pojkarnas anon-. Eleverna övade
och förberedde och framtrodde sedan inför en uppskattande publik. Fotot
ovan visar en föreslimning m ed ele vernas amatotteatergrupp l bOdan av
19S0-la/et. p,i den nedre bilden har anstaltens barn samlats kring Sven
Jerrlng, -farbror Sven -, som under decennier s varade för fJarnens brevMda
l radion. Jerring besökte anstalt en och hade sAndning därifr.1n. fr.1n bQdan
av /gSO-ta/et.
25
of the Disable 1950, ledamot i dess Counci l 195 1-1 966, vice
presid ent 1960- 1963.
Med.dr. H,C. i Lund 1966, d.v.s. hedersdoktor. Slutade sin
överläkaretjänst 1969.
Fr.O.m. den I juli 1937 beslöt Kungl. Maj:t att nya stadgar
skulle gälla. Orsaken var ändrade statsbidragsbestämmelser.
Från nämnda dag skulle styrelsen bestå av åtta o rdinarie
ledamöter och åtta suppleanter. Kungl. Maj:t och föreningen
skulle tillsätta halva antalet vardera, Kungl. Maj:tdock ordföran·
deposten.
Ordförande blev doktor Fritz Kaijser. Övriga av Kungl. MaJ:t
tillsatta: riksdagsmannen Nils Gabrielsson, sysslomannen Ernst
Lindley och överläraren Enar Berglund.
Föreningen valde riksdagsmannen A.O. Fränden, sysslo·
mannen Oscar Hernell , grosshandlaren August Henkow och
länsassessor S.A. Svedberg. Riksdagsman fränden blev vlee
ordförande.
H.K.H. Prins Gustaf Adolfkallades till I :e hedersledam ot och
generaldirektören Hugo Elliot till hedersledamot.
Nummer två i raden a v 6verJijkare
på Vanf6reanstalten var Sophus VOIl
Rosen. Han eflertrtJdde /9.3.3 06sla
Sj6gren, som var 6verJäkare från
starten J 9.3 J. von Rosens 6verU)·
kartid sträckte sig sju år framåt till
/940.
Under år 1938 befriades på egen framställning överläraren
Enar Berglund av Kungl. Maj:t från sitt leda m otskap. I hans ställe
valdes brodern överläraren Sten Berglund. Med utgången av
1938 lämnar Fritz Kaijser sitt uppdrag som o rdförande och
ledamot. Vid avgången blir han föremål för livliga hyllningar och
kallas dessutom till hedersledamot. Efterträdare blir m ed. lic.
Bruno Fernström, Härnösa nd .
Några nya namn uppmärksammas i personalförteckningen
från 19.38. 61.a. finns numera även en tandläkare vid anstalten,
nämligen Tage Hiort, känd Härnösandsprofil och son till kamrer·
en Nilsson·Hiort. Lärarinna i linnesömnad är Ulla de Besche och
I :e social kurator är Barbro Nystedl.
Vid anstalten finns nu 109 personer anställda, därav på
skol hemmet I I ; dessutom sysselsätts 19 arbetare.
Det ordinarie antalet platser är 103, antal Intagna 1.21 8,
antal underhållsdagar 38.952 , medeltal vårdade per dag 107,
medelvårdlid 32 dagar. Vårdavgifter på enskilt rum 10 kronor,
på hal venskilt 6 kronor och på allmän sal I krona. Närdetgäller
den sistnämnda avgiften betalar staten dessutom 5 kronor per
dag.
Anstaltens utgifter och Inkomster slutar för budgetåret 1940
på 8.37.587: 17 kronor. I statsbidrag har erhållits .356 ..357:25
kronor; i avlöni ngar har utbetalats 42 1.585:68 kronor.
I styrelseberätte lse från 1942 uppges alt majoren och kamreren A.Q. Nilsson-Hiort pensionerats och efterträtts av kontoristen Lennart Hernell.
Om yrkesskolornas verksamhet står alt 60 elever har utskrivits
därav 3 1 e fter fullbordad utbildnIng. Gesällprov har avlagts av
.3 snickare, 4 skrädda re, I tapetserare och 2 målare. Hos
enskilda mästare i staden har 16 manliga och 1 I kvinnliga
elever fått sin utbildning.
Bruttoinkomster för verkstäderna var cirka 104.000 kronor.
Totalkostnad per elev och månad 176 kronor.
Överläkaren Nils Lindström m eddelar att gipsförbandens
antal minskats sedan andra metoder introducerats. Ar 19.39
26
anlades 1.097 gipsförband: år 1942 endast 565. Betydande
kostnadsbesparingar har därigenom uppnåtts.
lasarettsläkaren Bruno Femström avgår 1944 som styrelse·
ordförande. Landshövdingen Ragnar Slattln träder till.
Sjukgymnastavdelningen har 4 1/ 2 tjänster. Elsie Arver ären
av dem. Bandagemåstaren heter Max SLern och på skolhemmet
finns en lärarinna i slOjd med namnet Naemi Modig.
Mångårige styrelseledamoten Oscar Hernell avgår J 945, ny
ledamot bankdirektören lsak Lindgren i Härnösand. Riksdagsman fränden avlider 1946 och det uttalas varm tacksamhet för
hans gärning i vanförevårdens tjänst.
!'fY ORGANISATION
INTRODUCERAS
föreståndarinnan Tyra Hammarskiöld pensioneras den I april
1948 efter att ha varit i anstaltens tjänst från den 15 oktober
19.30. Hon blev varmt hyllad vid avgången och erhöll Vasa·
medaljen i guld, femte storleken.
Kring en person av hennes kaliber kom självfallet många
myter att spinnas. Hon var en klart uttalad ledargestalt och den
personliga bakgrunden gjorde säkerligen också sitt till i det
avseenden.
friluftsmänniska som hon var deltog hon livligt i alla de
utflykter I skog och mark som arrangerades för eleverna. Även
om hon i yttre målto företrädde den gammaldags auktoritära
uppfostrarattityden kunde hon vid lägerelden och omgiven av
sina vänner från anstalten visa upp den sida som fOrt henne till
En mArkesman / Vanf6reanstaltens
h/sloria år med. lic. Nils OuslafUnd·
str6m, som var 6ver/likare under
hela 29 år, fr;}n 1940 till 1969. tian
introducerade nya operations·
metoderoch betraktassom en fram·
slAende specialist och f6reg;}ngare
inom ortopedin och vanf6rev;}rden.
Operationsbilden visar dr. Lindslr6m under en operation p;} Vanf6reanslalten.
27
det livslånga yrke hon valt, den att i första hand värna om de i
livet udda i samhället.
Men även en annan något bisarr sida kunde hon visa upp.
Tyra Hammarskiöld var en fanatisk bilförare. Det sägs att hon
var en fullkomlig skräck för stadens taxichaufförer. Hennes
räder på gatorna omtalades vida. Så snart hennes T-ford togs ur
garaget på · Vanförel" gick del ul varningssignaler.
Hon var en storslagen människal
Förste kuratorn Kerstin Högmark, född Ackzen. förordnas
som vikarie underen övergångstid. Den gamle maskinmästaren
Henning Andersson avlider samma år, 1948.
Som ny styrelsesuppleant Inträder den kände landstingsmannen Fablan Strandlund. Under årens lopp kommer nera
landstingsmän att ingå i styrelsen, en sådan är Erik Olsson. även
han förvaltningsutskottets ordförande.
En omorganisation avanstallsledningen äger rum under
1950. Ledningen skall utövas av tre chefstjänstemän. nämligen
en överläkare, en rektor och en kamrerare. Enligt den gamla
organisationsplanen stod föreståndarinnan i spetsen för hela
anstalten och Tyra Hammarskiöld fyllde den posten med pondus och stor kunnighet.
Omorganisationen innebär att två nya tjänster inrättas: en
rektorstjänst och en husmorsbefattning. Ingenjören Sven
Hartelius från Sandöverken blir förste innehavare av rektorsbefattningen och till husmor utses sjuksköterskan Ebba Maria
Nordqvist i Kalix.
Under 1953 avgår yrkesläraren i snickeri Arvid Westeriund
och i skomakeri Petrus Wiklander med pension. Båda har tjänat
anstalten sedan starten 1931. De tillerkänns Vasamedaljen i
guld, femte storleken.
Ar 1955 avgår bandagemästare Max Stem efter 14 års tjänst
och yrkeslärarinnan Ulla de Besche efter 19 år. Ny rektor är nu
R. Tegström och ny husmor Stina Wirslröm. Senare avlöses
Tegström av rektorerna Arne Ahlström och på 1960-lalet av
Yngve BurstrÖm. Husmorsbefattningen övertas av Elsa Sjöström.
Viktigt för vanförevårdens utveckling blev riksdagsbeslutet
den 24 maj 1955 i anledningav 1951 års vanförevårdsutrednings
betänkande. Beslutet innebar bl.a. att den ortopediska vården
successivt skulle överföras till "vederbörande sjukvårdshuvudman
M
•
25-ÅRSJUBILBUM
Under budgetåret I juli 19S6-30juni 1957 Inträffar den förändringen att förre landshövdingen Ragnar Stattin avgår och
efterträds av landshövding E.A. Wesström.
Anstaltens 25-årsjubileum hOgtidshålls med en supe på S:l
Petrilogen den I november 1956. Vid detta tillfälle tilldelas
följande befattningshavare med 25 års tjänst utmärkelser:
Vasamedaljen i guld. femte storleken får bandagemästare E.
Gustafsson, kamrer L. Hernell, yrkeslärarna O. Brantberg. Hj.
28
Jonsson och H. lindahl. Samma medalj I silver, åttonde storleken: telefonisten Tora Eriksson , vaktmästare Knut Eriksson,
bandagearbetare G. Eriksson , bagerskan Anna Eurenius, polikliniksköterskan Greta Johansson, tvättröreståndarlnnan Thora
Jonsson, elda ma G. Nyberg och G. Näslund, nåtlerskan Gerda
Persson, kontorsbiträdet Cecilia Ramnoo, bandagearbetare N.
Ramnoo, bandagearbetare M. Svensson, sjukgymnasten Anna
Stattin, kokerskan Gunhild Söderblom samt tvättbiträdet Ester
Wldmark.
Altdenna storaskara av troljänare räknas upp utgör ett bevis
för den trofasthet de visat vanförevården. dess elever och
patienter under alla år. För många är denna medaljutdelning
den enda synbara uppskattning från officiellt håll som visats
dem under deras långa tid på anstalten.
AVVECKLINGEN
Beskrivningen av de sista ären fram till I juli 1967 dä landstinget
tar över ortopedkliniken och ortopedverkstädema kan göras
kort. Arbetet fortskrider i vanlig takt och någon avmattning I
tllIstrOmnlngen av patienter har Inte kunnat märkas. Väntelistorna ar lika långa trots febrila Insatser på samtliga avdelningar.
I redogörelsen från 1959-1960 meddelas att doktor Fritz
Kaijser avlidit den 16 februari 1960. Hans mångåriga gärning
inom institutionen uttrycks med fOljande rader:
En kand HiJrn6sandsprofil var Lennart HemelI. Han ansUJlldes vid
Vanf6reanstalten redan 193 J vid
starten som kontorist, avancemde
och var under m.ånga Ar kamrer.
NiJr landstinget 6vertog hu vudman naskapet blev han personalchef
inom H:irn6sands Mlso- och sjukvArdsf6rvaltnlng. Han var ocksA
kifnd idrottsledare.
wFörenlngen har velat bringa doktor Kaijsers skickliga. intresserade och gagnande verksamhet i vanförevårdens Ijänst såväl
vid härvarande anstalt som centralt inom Svens~ Vanförevårdens Centralkommitte I tacksam erinran.Med utgången av år 1961 låmnarlandshövding WesstrOm sitt
styrelseuppdrag. Kungl. MaJ:t utser borgmästaren C.G.H. Hamilton i Härnösand till ledamot och ordförande fr.o.m den I januari
1962, ett uppdrag som han behåller till dess anstaltsverksamheten avvecklats.
landstingets förvaltningsutskott har efter sammanträde den
30junl 1967 givit - Föreningen fOr bistånd åt vanföra I NorrIand I uppdrag att tills vidare fungera som direktion vid ortopediska
kliniken vid anstalten -samt att förvaltningsutskottet uppdragit
åt ordfOranden i direktionen fOr Håmösands sjukhus samt
Intendenten vid sjukhuset att tills vidare på landstingets vägnar
fOlja verksamheten vid kliniken -.
Enligt förvaltningsutskottets protokoll den.30 oktober 1967
har beslutats alt till föreningen - utbetala dels 40.000 kronor
som ersättning för inventarier samt dels .350.000 kronor som
ersättning fOr lager av förbru kol ngsartiklar och arbetsmaterlaller'" .
Beloppet är enligt en anteckning utbetalat den 7 december
1967.
Tillkomsten av SundsvalIs nya sjukhus år 1975 kom att
Innebära stora förändringar fOr bl.a. "Van förets- ortoped klinik
och ortopedverkstäder.
Efter otaliga utredningar beslöts att kliniken skulle ingå som
endel av lanssjukhusetoch sålundaöverllyttas från Hårnösands
sjukvårdsfOrvaltning.
29
Fredagen den 26 september 1975 varden sista arbetsdagen
på kliniken. Dessförinnan hade flyttbilarna gått i skytteltrafik till
Sundsvall. Måndagen därpå transporterades de fyra kvarvarande patienterna över till den nya kliniken.
Av personalen på cirka 130 personer stannade de flesta kvar
i Härnösand och kunde beredas plats i annan landstingstjänst.
Endast 28 personer flyttade med till Sundsvall.
Skolverksamhelen vid ~ VanfÖret w . b1.a. yrkesskolan, som
landstinget varit huvudman för, kom genom den genomgripande skolreform som genomfördes den 1 juli 197 I , alt överföras
till den primärkommunala förvaltningen. GymnasIum, folkskola och yrkesskola sammanfördes till en gemensam skola,
gymnasieskolan. Till grund låg ett riksdagsbeslut i december
'969.
Ivar Tenggren blev anställd vid anstallen på 19030-talet. 19038 blev
flan kassör och så smtmingom assistent på administrationen. Efler
landstingets övertagande knöts han
tJ/JJ Hämösands sjukvårdsförvaltning som IÖneasslstenl.
En epok i Härnösands historia hade gått tlll ända. Den gamla
militärkasernen skulle emellertid snart gå nya öden till mötes.
Ett nytt landsarkiv kunde efter en viss tid och ener omfattande
inre ombyggnad flytta in och därmed beredas välbehövliga
utrymmen. Tidigare vårdsalar, operationsrum , verkstädero.S.v.
är nu fyllda av arkivalier av de mest skilda slag. I forskarsalarna
lyser den idoga nitens lampa och framför bildskärmarna böjer
sig släktforskarna för att hitta trådar bakåt I tiden.
EN VETERAN
I denna krönika har många namn nämnts. Ett har jag sparat till
sist. Del är den snart 80-årige Ivar Tenggren. en av " Vanförels w
trojänare.
Möter honom en tidig förmiddag vid huvudentren. Han har
lovat ledsaga mig på en rundvandring genom byggnaden. Han
kom i början av :SO-talet till anstalten där han upplevde de första
åren som trädgårdsarbetare. skaffade sig sedan folkhögskoleutbildning vid Forsa utanför Hudiksvall. Slutade sedermera sin
bana som kamrerens nännasle medarbetare.
Under vandringen hinner han berätta hur livet gestaltade sig
på en anstalt som wVanföret w• om livslångt kamratskap med
gamla wvanförevänner woch den glädje han fått känna långt upp
i åren av att få umgås med sångarbröder från när och fjärran.
Även detta intresse kunde odlas under anstaltsåren med bl.a.
kantorn Karl Liden i Härnösand som en av eldsjälarna.
När vi skall skiljas märker jag plötsligt att han saknar fingrar
på den ena handen. Del var ett minne från ungdomen och från
sågverket dit han kom efter att tidigt ha blivit föräldralös. Så blev
även han ett av många livsöden i vanförevårdens långa skara.
Ivar Tenggren är en värdig företrädare för dem alla.
Härnösand i april 1992
Yngve Näslund
30
I samband med all den ortopediska kliniken nyttades Ull SundsvalIs
sjukhus avslutades epoken i an/liggningen på Hovsjorden i Härnösand. Bilden ovan fJrfrån den avslutande h6gtiden och avtackningen.
f. 6vertakaren Nils Gustav Undstr6m samtalar med ekonomi·
chefen vid Häm6sands IIäiso- och sjukvårdsförvaltning Bert Nordin.
I bakgrunden ses direktionens ordf6rande Ingvar Sunden.
Bilden ovan lir från Vanf6reanstaJtens sista skede, fotograferingen
skedde i anslutning iII/landstingets 6vertagande 1967. BandagemAstare Car/-AxeJ LIndahl visarprotesersom verkstaden framställt.
Denna minnesskrift är tryckt I 2.500 exemplar,
Text: Yngve Näslund. Orafisk form och bildtexter:
Nell Yngve Nordberg. Akvarell till f6rsta sidan och
karta till sid 4: Sven WalJin. Fotografierna ärom Inte
annat anges ur Länsmuseet Murbergets samlingar
och landstingets centra/arkiv. Texten Ar satt med
datorgrafik pA landstingsinfonnationen. Typsnitt:
Bengulat J O p. Tryck: CoJor-Tryck.. Hi1mooand. 1992.
Landstinget
Västernorrland