BARNARBETE VID NÅGRA ESKILSTUNAFÖRETAG

BARNARBETE
VID NÅGRA ESKILSTUNAFÖRETAG
1900-1930
Sören Falebäck
Syfte, metod och källor
Syftet med denna lilla studie är att försöka få fram en del nya uppgifter om barnarbete vid några
företag i Eskilstuna. Att barnarbete förekom vid industrierna här i staden (precis som vid andra
företag) är allmänt känt, men i vilken utsträckning förekom barnarbete? Hur många minderåriga
arbetare fanns det vid specifika företag, vad hette dessa minderåriga och vilken ålder hade de när de
började arbeta? Var det mest pojkar eller flickor som arbetade på företagen? Vilka arbetsuppgifter
hade de minderåriga? Detta är frågeställningar som förhoppningsvis kan få några svar.
De företag som valts ut är de företag i Eskilstuna som särskilt redovisar minderåriga arbetare.
Tidsperioden som valts är ungefär 1900-1930. Det är under denna tidsperiod som industrierna i
Eskilstuna expanderar starkt och den tidigare rätt småskaliga hantverkstraditionen ersätts med stora,
välkända industriföretag. Att studien inte går längre fram i tiden beror bland annat på att undvika
problemet med sekretess. Att ha barn anställda var redan i slutet av 1800-talet ett känsligt ämne.
Och att uppge namn på minderåriga anställda går inte om materialet är alltför nytt.
Eftersom det inte skrivits särskilt mycket om barnarbete vid specifika företag i Eskilstuna är studien
med nödvändighet i stort sett helt baserad på primärmaterial från olika arkiv. De arkiv som använts
är Företagsarkivet och Eskilstuna stadsarkiv. På Företagsarkivet finns arkivhandlingar från en
mängd olika företag. Problemet är dock att väldigt få företag i staden särredovisar och gör
förteckningar över minderåriga anställda. Om man alltså studerar förteckningar över anställda går
det inte att se vilken ålder de anställda har.
Att få fram uppgifter som ger någon större inblick i hur arbetsförhållandena var för de minderåriga
anställda har visat sig vara svårt. Uppgifter från arkiven ger mest namn på de minderåriga, ålder då
de anställdes och ibland vilka arbetsuppgifterna var.
Barnarbete i Sverige – en kort bakgrund
Barnarbete hade visserligen förekommit före industrialismen, men det är i och med industrialismens
genombrott som barnarbete rönte någon större uppmärksamhet i forskarvärlden (Olsson, 1980).
Barnarbete i fabrikerna blev uppenbart och svårt att dölja. Snart restes krav på att barnarbetet skulle
regleras i lag. När 1875 års barnarbetskommitté framlade sina förslag till begränsningar i
barnarbetet, möttes dessa med skepsis och protester. Trots att barnarbete förekom i de svenska
fabrikerna fanns det inte i Sverige några industrier som till övervägande delen var baserade på barns
(under 15 år) eller minderårigas (under 18 år) arbete. Barnarbetet i de svenska fabrikerna var inte
heller lika brutalt som i exempelvis England.
Någon systematisk undersökning av det industriella barnarbetet i Sverige finns först genom 1875
års barnarbetskommitté och 1891 års revisionskommitté (Aronsson m.fl., 1984). Dessa båda
kommittéer samlade in uppgifter om barnarbetet från samtliga företag i landet och redovisade det
branschvis. 1875 var 5,5 % av alla arbetare yngre än 14 år, medan andelen år 1891 minskat till 2,7
%. Det var emellertid stora skillnader mellan de olika industribranscherna.
Liksom i många andra länder ledde kritiken mot det industriella barnarbetet till att frågan
debatterades i riksdagen. Redan i slutet av 1850-talet framfördes skarpa protester mot det, men inte
förrän 1875 tillsattes en statlig utredning i ämnet. Resultatet av denna utredning blev att riksdagen
1881 reglerade minderårigas användande i fabriker – allt arbete för barn under 12 år förbjöds,
medan barn mellan 12 och 14 år tilläts arbeta sex timmar per dag och ungdomar mellan 14 och 18
år tio timmar.
Den förste som offentligt krävde förbud för barnarbete var arbetarrörelsens företrädare August
Palm, som i sin programförklaring från 1882 kort skrev att barnarbete under 14 år borde förbjudas,
vilket blev verklighet först drygt 50 år senare (DN 100808). Arbetstiden för barn reglerades
fortlöpande under svenskt 1800-tal. Beräkningar som gjorts visar att för 12-14-åringar var den
genomsnittliga arbetstiden 11 timmar, motsvarande siffra för 14-18-åringar var 12 timmar. Vidare
arbetade barnen sex dagar i veckan, men ibland fick de också jobba alla dagar i veckan. År 1833
infördes en lag om att barn under nio år inte fick arbeta. År 1846 infördes lag som förbjöd barn
under 12 år att arbeta i fabriker. Något år senare kom förbud mot nattarbete för barn, men lagarna
följdes inte och det fanns ingen som kontrollerade att lagarna efterföljdes. Först i och med 1912 års
arbetarskyddslag fick vi effektiva bestämmelser kring det industriella barnarbetet. År 1949 infördes
den lag som gäller än idag. Den lagen säger att inga barn under 14 år får lov att arbeta. Och för
industriarbete är gränsen 15 år. Dessutom får arbetstagare under 18 år inte jobba mer än 10 timmar
per dygn.
Risken för olyckor var oerhört stor
(hem.passagen.se/svnpen/historianv1b/barnarbete/innehall.html). Skärsår, brännskador och
förgiftning är bara ett fåtal exempel på vad barnen drabbades av i deras arbeten. Tungt arbete, dålig
miljö, ensidiga rörelser, nattarbete och långa arbetstider slet ont på de ännu inte färdigvuxna
kropparna. Barn har betydligt mjukare benstomme än vuxna, vilket innebär att de är mycket
ömtåliga för den belastning som tunga lyft innebär. Det är framförallt ryggraden som får ta den
största smällen. Många av barnen som tvingades bära mycket tunga saker fick allvarliga skador.
Flera blev handikappade för livet. Även stillasittande är förödande för barnens mjuka benstomme.
Många av de barn som tvingades sitta stilla 12 timmar per dag förlorade förmågan att gå. Inom
textilindustrin var det inte ovanligt att flickorna blev blinda till följd av det pillriga jobbet och den
dåliga belysningen. Bullret i fabrikerna ledde till att barnen förlorade hörseln. Damm och
föroreningar ledde till lungskador.
Barnarbetet i det industriella fabrikssystemet var baserat på två olika faktorer: barn var billigare
arbetskraft än vuxna och de var lättare att disciplinera till de arbetsformer som präglade
fabriksarbetet (Olsson, 1980). Båda dessa faktorer var emellertid underordnade den grundläggande
förutsättningen för exploateringen av barns arbetskraft – den för manufakturen kännetecknande
arbetsdelningen. Genom att dela upp arbetet i flera olika delar och fördela de olika
arbetsuppgifterna på olika arbetare kunde fabrikanterna inte bara öka effektiviteten i arbetet till
följd av ökad färdighet hos varje specialarbetare, inbesparad tid vid arbetets utförande och införande
av maskiner. De kunde också begränsa sitt köp av yrkesutbildad och därmed dyrare arbetskraft och
arbetskraft med bestämda kroppskrafter till de arbetsmoment som krävde sådana. I övrigt kunde de
nöja sig med arbetskraft utan vare sig yrkesutbildning eller stora kroppskrafter – med andra ord
kvinnor och barn.
Det var huvudsakligen genom de förändrade produktions- och exploateringsformerna som
barnarbetet i fabrikerna avskaffades. I sina strävanden att öka avkastningen av och kontrollen över
arbetet lyckades fabrikanterna, med teknikernas hjälp, genomföra sådana förändringar i
arbetsprocessen att de inte längre behövde använda barns arbetskraft.
Andelen barnarbetare varierade stort mellan olika branscher. År 1875 såg fördelningen ut som följer
mellan olika branscher (ur Olsson, 1980):
bransch
andel barn (%)
glasbruk
tändsticksfabriker
tobaksfabriker
bomulls- och linnespinnerier
pappersbruk
tegel- och porslinsbruk
sågverk
ylle- och klädesfabriker
stenbrott
järnverk
snickerier
järngruvor
mekaniska verkstäder
hela industrin
20,5
16,2
12,0
9,1
5,6
5,4
5,0
5,0
4,8
2,8
2,8
1,8
1,3
5,5
Anmälningar till hälsovårdsnämnden
Den 30 januari 1901 redovisade en mängd olika företag i Eskilstuna om de hade minderåriga
arbetare anställda. Det är en mycket liten andel av företagen som berättar hur många minderåriga
som används i verksamheten. De flesta företag redovisar bara att man har minderåriga arbetare.
Några företag redovisar faktiskt antalet minderåriga till hälsovårdsnämnden i Eskilstuna.
Söderbloms gjuteriaktiebolag redovisar att man har 8 stycken minderåriga och att alla var pojkar.
De yngsta var 14 år och den äldste var 18 år gammal. Eskilstuna kakelfabrik hade vid denna tid 3
minderåriga arbetare. Aktiebolaget Eskilstuna-Postens Tryckeri redovisar 6 minderåriga – en
kvinnlig och 5 manliga. Munktells Mekaniska Verkstads Aktiebolag skriver i sin redovisning till
hälsovårdsnämnden att man har 62 stycken minderåriga anställda mellan 13 och 18 år gamla. E.V.
Beronius Mekaniska Verkstads Aktiebolag skriver i sin redovisning att man har 4 minderåriga
arbetare.
Företag som använde minderåriga men inte berättar hur många:
Eskilstuna Stålpressnings Aktiebolag
C.O. Öberg
Eskilstuna Gelbgjuteri-Aktiebolag
Eskilstuna separator
Frans Nyzells Metalletsnings- o. Galvaniserings Aktiebolag
A. Th. Broms
Hadar Hallströms Kniffabriks Aktiebolag
A.J. Westersson
G.A. Hellberg
Gottfrid Carlsson & Co
Eskilstuna Träförädlings Fabriks Aktiebolag
Eskilstuna-Kurirens Tryckeri-Aktiebolag
C.N. Österberg
Aug. Stenman
Eskilstuna Elektriska Aktiebolag
Lagerbäcks Fabriks Aktiebolag
Aktiebolaget Gustaf Erikssons Metallfabrik
F:E. Lindström
Eskilstuna Smidesfabriks Aktiebolag
Carl Särenholm
C.W. Dahlgren
Heljestrand
Källa: Eskilstuna stadsarkiv: Eskilstuna stad – hälsovårdsnämnden E2:1 anmälningar ang. minderåriga yrkesarbetare
1901-1908
Fors kommun – kommunalnämnden
För åren 1882-1892 gör kommunalnämnden i Fors kommun en förteckning över minderåriga i
fabriksarbete. Man skriver vad företaget heter, hur många minderåriga som är verksamma och
ibland vilka arbetstider som gäller. Ganska ofta förekommer anmärkningar mot företagen. Dessa
anmärkningar gäller exempelvis att företagen inte skickat in intyg om ålder, sundhet och skolgång.
Att rabbla upp alla företag som förekommer i kommunalnämndens arkiv är inte så meningsfullt,
därför är ett litet urval gjort. För året 1882 finns ex. Företaget C.E. Lindfors Träsvarveri medtaget.
På denna firma fanns bara en minderårig och det var en pojke. Arbetstiderna var för honom 6-8, 9-1
och 2-6. Arbetstiden var alltså från 6 på morgonen till 6 på kvällen med avbrott för två raster.
För året 1883 fanns bl.a. i förteckningen följande företag:
Söderberg, som sysslade med tångtillverkning.
Arbetstiden var 6-8 timmar
1 yngre person – pojke
anm: ”Anmälan ej gjord. Sundhets-, ålders- och skolbetyg saknades”
H. Carlsson, tillverkade grepar, gafflar och räfsor.
15 yngre personer – alla pojkar
anm: ”Fullständig anmälan ej gjord. Ålders-, skol- och sundhetsbetyg funnes ej.
Förordningen finnes icke anslagen i fabriken”
Axel Blomgren, sliperi i Tunafors.
1 yngre person – pojke
anm: ”Anmälan ej gjord (anmäles till åtal). Ålders-, skol- och sundhetsbetyg funnes
ej. Förordningen finnes icke anslagen. Uppgift å arbets- och rastetider icke heller”
E-a Jernmanufakturbolag
25 pojkar och 3 flickor
anm: ”Fullständig anmälan ej gjord. Ålders-, skol- och sundhetsbetyg funnes ej”
Oxelösund Flen Vestmanlands Jernvägs Aktiebolag
2 stycken barn (12-14 år)
anm: ”Fullständig anmälan ej gjord. Ålders-, skol- och sundhetsbetyg funnes ej.
Förordningen icke anslagen. Uppgifter om arbets- alt- rastetider icke heller. De 2
barnens arbetstider för lång”
E.V. Beronius, mekanisk verkstad
1 barn, 3 yngre personer
anm: ”Arbetstiden för 1 barn för lång, hvarjemte detta barn icke åtnjuter
undervisning, eljest ingen anmärkning”
För året 1884:
Eskilstuna Jern Manufaktur
23 stycken yngre personer
anm: ”En nyantagen anmäldes vid besöket”
Ståhlberg – Stålfors fabrik, tillverkning bordsknivar
5 yngre personer
anm: ”En nyantagen ej anmäld, för denne saknas ålders-, skol- och sundhetsbevis.
För en af de nyanmälde fanns ej läkarbevis”
Tillverkning kaffebrännare på Westermarken 35
anm: ”Vederbörliga betyg kunde ej framvisas ...”
Eskilstuna Jern Manufaktur Aktiebolag
24 pojkar och 3 flickor
arbetstid för yngre personer: 6-8, 8.30-1, 2.30-6
Tunafors Grepfabrik – ägare Th. Carlsson
9 pojkar
arbetstid 6-8, 8,30-1, 2.30-6
Tunafors Sliperi – ägare J. Engström
3 pojkar
arbetstid: 6.30-8, 9-1, 2.30-7
Ståhlfors fabrik
9 pojkar
arbetstid: 6-8, 8.30-1, 2.30-6
Eskilstuna Jern Manufaktur Aktiebolag
22 pojkar och 2 flickor
För året 1885:
Tunafors sliperi
3 pojkar
anm: ”En nyantagen ej anmäld”
Gevärsfaktoriet – ägare Kronan
redovisar inga yngre personer eller barn för detta år
tillverkning träsvarvar – ägare O. Carlsson
2 pojkar
anm: ”Läkarbetyg saknades”
E. Nilsson
i pojke
anm: ”Läkarbetyg saknades”
För året 1887:
Lagergren – tillverkning hästskor
1 yngre person
anm: ”Kungl. Förordningen ej anslagen i fabriken”
För året 1888:
F. Stålberg
8 pojkar
arbetstid för yngre personer: 8.30-1, 2.30-6
anm: ”Under 4 veckor är arbetstiden utsträckt till 12 timmar dagligen”
Som synes förekommer det en hel del anmärkningar mot diverse företag i Eskilstuna.
Anmärkningarna i sig gällde ”anmärkningar rörande öfverträdelser eller försummadt iakttagande af
föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 18 Nov. 1881”.
Källa: Eskilstuna stadsarkiv: Fors kommun – Kommunalnämnden D4:1 – Förteckning över minderåriga i fabriksarbete
1882-1892
C.E. Johansson
Carl Edvard Johansson föddes 1864 i Fellingsbro socken. Åren 1885-1887 var han anställd vid
Beronius verkstad i Eskilstuna. Efter att ha varit rustmästarelev vid Carl Gustafs Stads
Gevärsfaktori blev han där befordrad till besiktningsrustmästare 1891. Under sitt arbete vid
Faktoriet uppmärksammade han svårigheten som fanns vid tillverkningen av utbytbara delar till
gevär, vilket hade att göra med omöjligheten att med dåtidens hjälpmedel erhålla exakta mått. Han
kom då på idén att göra ett måttsystem bestående av ett antal passbitar. Den första måttsatsen
tillverkades 1897. År 1910 bildades Firma C.E. Johansson & Co. Sedan mitten av 1900-talet har ett
antal förändringar av bolaget skett.
Om man tar år 1928 som exempel fanns det då 14 stycken minderåriga kvinnliga anställda.
Åldrarna på de kvinnliga minderåriga var mellan 15 och 18 år. Till skillnad från de flesta andra
företag i Eskilstuna skiljer man på C.E. Johansson mellan kvinnliga och manliga minderåriga
anställda.
Året efter – 1929 – fanns det vid C.E. Johansson 15 stycken minderåriga kvinnliga anställda. De
antogs i arbetet när de var mellan 14 och 18 år.
Om man tittar på de manliga minderåriga anställda vid C.E. Johansson fanns det år 1928 ett antal av
79. De manliga minderåriga var alltså betydligt fler än de kvinnliga, vilket var det vanliga i
industristaden Eskilstuna. Här i staden dominerade verkstadsindustrin helt och denna industrigren
var redan från början mycket mansdominerad.
Källa: Företagsarkivet: D4e:1 – Förteckning över minderåriga arbetare vid Aktiebolaget C.E. Johansson
Arbetstiderna för de minderåriga vid C.E. Johansson (och andra företag i Eskilstuna som använde
minderårig personal) var med våra dagars mått mätt mycket lång. Att arbeta från tidigt på morgonen
till kanske 6 på kvällen ansågs som något helt normalt. Dock kom det så småningom olika lagar
som begränsade arbetstiderna för de minderåriga. Ett exempel är lagen om arbetstidens begränsning
från den 4 juni 1926, vars fjärde paragraf lyder:
”Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 8 timmar av
dygnet eller 48 timmar, dock må, därest nyssnämnda, begränsning av arbetstiden för vecka icke
därigenom överskrides arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckes till högst 9
timmar.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än nyss angivits tillämpas,
såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor,
än att den motsvarar 48 timmar i veckan”.
Källa: Företagsarkivet D4b:1 – journal enl. lagen om arbetstidens begränsning
Gense
Gense betyder Gustaf Eriksson Nysilver Eskilstuna. Företaget började med att Gustaf Eriksson
visade upp sitt mästarbrev inför magistraten och erhöll dess burskapsbrev den 4 augusti 1856. Han
hade då gått i lära hos Christopher Zetterberg och Johan Svengren. Den första produktionen
omfattade kakelugnsluckor av mässing och järndörrarna innanför. Sedermera tillkom en rad
produkter, främst husgeråd såsom serviser, matbestick, brickor, ljusstakar m.m.
Efter tjugo år övertogs företaget av Erikssons son Axel. Vid hans frånfälle år 1898 omvandlades det
till aktiebolag under namnet Aktiebolaget Gustaf Erikssons Metallfabrik. Firmanamnet blev så
småningom Gense. Ett viktigt steg togs när man utrymde fabrikslokalerna i centrala Eskilstuna och
flyttade ut till Vilsta. Detta hände år 1945. Företaget ingår numera i koncernen
GuldsmedsAktiebolaget GAB.
I avlöningsböckerna för år 1900 på Gense gör man ingen särskild uppdelning i minderåriga
anställda. Nedanstående gäller alltså för anställda generellt.
På Gense betalades lönen ut var fjortonde dag. Årslönerna varierade kraftigt mellan olika anställda.
Kvinnliga medarbetare tjänade generellt klart mindre än manliga dito. Vissa kvinnor tjänade så lite
som 200 kronor på ett helt år. Vissa kvinnliga anställda hade över 1000 kronor i årslön. Få manliga
medarbetare hade en årslön under 1000 kronor. Många manliga anställda låg i löneintervallet 11001400 kronor per år.
Källa: Företagsarkivet: G4a:4 – avlöningsbok 1900
På Gense fanns det 114 stycken anställda år 1905. Antalet kvinnliga medarbetare var knappt 40
stycken. Andelen kvinnor var alltså ungefär en tredjedel. Jämfört med andra mansdominerade
industriföretag i Eskilstuna var andelen kvinnor mycket hög. En vanlig syssla bland kvinnorna på
Gense var putsningsarbete.
Källa: Företagsarkivet: G4a:9 – avlöningsbok 1905
För året 1920 fanns det 108 stycken anställda, varav 43 kvinnliga medarbetare. Det innebär att mer
än en tredjedel av företagets samtliga anställda var kvinnor. Andelen kvinnor var något högre än för
året 1905. Andelen kvinnliga anställda var på Gense betydligt högre än på de flesta andra
industriföretag i Eskilstuna. I avlöningsböckerna för år 1920 skriver man ut födelsedatum för de
anställda. Det gör att det går att se vilka åldrar arbetskraften utgörs av trots att företaget inte
redovisar separat vilka minderåriga som fanns i fabriken. Totalt fanns det år 1920 108 stycken
anställda. 18 medarbetare var under 18 år gamla. De minderåriga fördelade sig enligt nedan:
14-åringar: 3 st. - 2 pojkar och en flicka
15-åringar: 2 st. - 2 pojkar
16-åringar: 5 st. - 5 pojkar
17-åringar: 8 st. - 4 pojkar och 4 flickor
Källa: Företagsarkivet G4a:20 – avlöningsbok 1920
Eskilstuna Metalletsnings Aktiebolag
Företaget hette tidigare Frans Nyzells Metalletsnings- och Galvaniserings AB och grundades av
Frans Nyzell på 1800-talet. På grund av problem i bolaget beslutade ledningen att bilda ett nytt
bolag - ”Bolaget för övertagande av Frans Nyzells Metalletsnings- och Galvaniserings AB” fick år
1900 namnet Eskilstuna Metalletsnings Aktiebolag. Hadar Hallström var VD för bolaget fram till
1924 och efterträddes av John Elmqvist. Eskilstuna Metalletsnings AB var dotterbolag till
Eskilstuna Knivfabriks AB och företagen hade gemensam styrelse och förvaltning. Eskilstuna
Metalletsnings AB utförde det mesta av etsningen av knivfabrikens etsade knivar. De två företagen
ägde tillsammans gård 230 på Smedjegatan 32 där de även hade sina verksamheter. Eskilstuna
Metalletsnings AB gjorde också förnickling, försilvring, förgyllning och galvanisering. Företaget
upplöstes 1947 och blev en underavdelning till Eskilstuna Knivfabriks AB.
År 1915 fanns följande minderåriga arbetare vid Eskilstuna Metalletsnings AB:
namn
född
antagen
Frans August Berglund
Karl Evert Johansson
Arthur Bäckström
Sven Valfrid Haglund
Sven Gustaf Andersson
Karl Evert Johansson
1899
1900
1896
1898
1899
1900
1913
1914
1910
1913
1913
1914
Källa: Företagsarkivet A1:2 – Förteckning öfver minderåriga arbetare
År 1915 fanns det alltså 6 stycken minderåriga anställda vid Eskilstuna Metalletsnings AB.
Samtliga minderåriga var pojkar, vilket var i linje med övriga mansdominerade industriföretag i
Eskilstuna.
De följande åren var antalet minderåriga arbetare vid Eskilstuna Metalletsnings AB följande:
år
antal
1916
1917
1918
1919
1920
1921
5
6
6
4
1
2
Källa: Företagsarkivet A1:2 – Förteckning öfver minderåriga arbetare
Lagerbäcks Fabriks AB
Tillverkningen startade på 1800-talet och bolag bildades 1889 (eller 1893). Alla slags möbellås,
dörrlås, dörrstängare med mera tillverkades. Fabrikslokalerna låg på Smedjegatan och år 1896 hade
man 63 arbetare anställda. Senare flyttades verksamheten till slussen. Företaget fanns fortfarande
med i Södermanlands kalender från 1919.
År 1913 var dessa minderåriga arbetare anställda:
namn
född
antagen
Thure Westling
Carl Ernst Ruben Fors
Ernst Ivan Andersson
Anders Werner Johansson
Oskar Bernhard Karlsson
Ernst Algot Petersson
Johan Martin Söderlund
Ernst Erik Jansson
Rolf Gustaf Eriksson
Carl Isidor Fridell
Axel Ejnar Sandberg
Karl Erik Arvid Hammar
1896
1897
1897
1896
1898
1900
1898
1900
1900
1901
1900
1902
1909
1910
1910
1913
1913
1913
1913
1913
1913
1914
1914
1914
Källa: Företagsarkivet D2:1 – Förteckning öfver minderåriga arbetare
Det fanns alltså 12 stycken minderåriga vid Lagerbäcks Fabriks AB år 1913. Alla minderåriga var
pojkar, vilket var som på de flesta mansdominerade industriföretag i Eskilstuna.
De följande åren var antalet minderåriga arbetare vid Lagerbäcks Fabriks AB följande:
år
antal
1914
1915
1916
1917
1918
8
18
15
10
2
Källa: Företagsarkivet D2:1 – Förteckning öfver minderåriga arbetare
År 1918 var det bara två minderåriga kvar, nämligen Frans Gustaf Pettersson, född 1904 och
antagen 1917 och Karl Gustaf Bark, född 1901 och antagen 1918.
Stenmans låsfabrik
Frans August Stenman startade år 1849 egen rörelse. Först var han verksam som sporrmakare, men
efter några år inriktade han sig på låstillverkning. F.A. Stenmans låsfabrik sålde sina varor till
grosshandlare och uppköpare. Verkstaden låg i hyrda lokaler vid Kriebsensgatan. Släkten Stenman
ägde företaget fram till och med 1969. Erik Mattsson köpte sedan bolaget. År 1973 sålde Mattsson
halva andelen i företaget till Yalekoncernen, som 1976 blev helägare.
Verkstadsklubben vid Stenmans bildades 1901 men inte förrän omkring 1919 hade man lyckats få
hundra medlemmar, efter hårt arbete av agitationskommittéerna bland de individualistiska
eskilstunaarbetarna, som fortfarande var misstänksamma mot allt ”socialistiskt”.
Ännu vid mitten av 1880-talet var ordinarie arbetstid tio och en halv timme – från sex på morgonen
till sex på kvällen med måltidsraster om sammanlagt en och en halv timme. Någon
övertidsersättning var det givetvis aldrig tal om. När det var dåligt med arbete inskränktes
arbetstiden och därmed följaktligen lönen. Semester var ett helt okänt begrepp.
På 1880-talet tjänade en arbetare i Eskilstuna ungefär två kronor om dagen i bästa fall. Så sent som
1895 var en ganska normal timlön för industriarbetare cirka 20 öre.
År 1918 fanns det vid Stenmans låsfabrik i Eskilstuna 15 stycken minderåriga arbetare. Den yngste
var bara tolv år gammal när han antogs i arbetet. Den äldste var 18 år när han antogs. De flesta
minderåriga var 13 eller 14 år gamla när de antogs vid Stenmans.
År 1919 fanns det vid Stenmans 8 stycken minderåriga. Den vanligaste åldern att antas i arbetet var
för detta år 14 år.
År 1920 fanns det 15 minderåriga. Den yngste som antogs var 13 år gammal och den äldste 17 år.
År 1921 var det 14 minderåriga vid Stenmans. Den yngste var 13 år och den äldste 17 år.
År 1922 fanns 7 minderåriga. Den yngste var 13 år, den äldste 16 år.
År 1923: 4 minderåriga.
År 1924: 6 minderåriga.
År 1925: 6 minderåriga.
År 1926: 5 minderåriga.
Källa: Företagsarkivet D1b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare
Antalet minderåriga arbetare vid Stenmans fluktuerar från år till år, men trenden är att antalet med
tiden minskar. Dessutom blir åldern på den som antas i arbetet något högre. År 1918 var den yngste
som antogs endast 12 år gammal, men 1926 var den yngste 14 år.
Att det förekom olyckor och skador inom verkstadsindustrin i Eskilstuna är väl känt. En liten
inblick i hur blygsam ersättningen kunde bli för den drabbade går att få från arkivhandlingar för
Stenmans för åren 1910 och 1918. För den 22 december 1910 går det exempelvis att läsa:
”Af Firman F.A. Stenman har jag denna dag emottagit
Kronor tvåhundrasextio (260) utgörande full skadeersättning för all framtid för den skada som min son Johan Harald
erhållit vid pressning i fabriken den 31 Augusti 1910.
Hvilket härmed erkännes.
Eskilstuna den 22/12 1910
C.J. Landin”
Några dagar tidigare gällde skadeersättningen en annan minderårig arbetare:
”Af firman F.A. Stenman har jag emottagit Kronor Etthundra (100)
utgörande full skadeersättning för all framtid för den skada som
min styvson Seth Rudolf erhållit vid pressning i fabriken den
16 Augusti 1910 hvilket härmed erkännes
Eskilstuna den 18/12 1910
K.E. Eriksson”
I april 1918 låter det som följer:
”Av Fabrikör Ernst Stenman har jag denna dag emottagit
Kronor Tvåhundra (200) utgörande full ersättning för
all framtid för skada av ena ögat, som skulle hava
uppstått genom slagg som inkommit och förorsakat detsamma
Eskilstuna den 22 April 1918
J.H. Lindberg”
Källa: Företagsarkivet F8a:1 – Handlingar rörande personalen: Arbetsskadeersättningar 1910, 1918
Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson
Wilhelm Gottfrid Carlsson föddes i Näshulta församling 1863. Vid tolv års ålder började han jobba
vid en mässingsfabrik. I åtta år var han anställd vid Skultuna bruk och under nio år vid Gustaf
Erikssons metallfabrik i Eskilstuna. År 1891 började han i liten skala på egen hand med bara en
arbetare anställd. Firmans namn var Gottfrid Carlsson och tillverkningen bestod av tryckta
metallföremål. År 1900 ändrade företaget namn till Nickelfabriksbolaget Gottfrid Carlsson & Co.
Tillverkningen ökade snabbt. 1904 flyttade man in i nya fabrikslokaler vid Nygatan. Gottfrid
Carlsson ledde själv verksamheten till sin död år 1935. Nickelfabriks AB köptes upp av Hasselfors
1974. Företagsnamnet ändrades till Hasselfors Preciform AB som i sin tur delades upp i två bolag –
Preciform AB och Calix Automotive AB.
År 1901 fanns följande minderåriga arbetare:
namn
född
började
arbete
Emma Sofia Karlsson
Emma Kristina Lindkvist
Klara Lovisa Andersson
Karl Ejnar Wallgren
Jenny Essman
Karl Axel Hagström
Axel Hjalmar Johansson
Set Gustaf Edvard Löfstedt
Axel André
Karl Wilhelm Engström
Enok Ferdinand Kronvall
Erik Gustaf Adolf Roth
1884
1884
1885
1885
1885
1885
1886
1887
1883
1888
1888
1888
1899
1901
1901
1900
1899
1899
1899
1899
1900
1901
1901
1901
paketerare
borstande i krita
borstande i lut
plåtklippare
putsare
metanarbetare
pressare
springpojke
putsare
springpojke
springpojke
springpojke
Källa: Företagsarkivet D2:1 – Register öfver minderåriga arbetare
Det fanns alltså 12 stycken minderåriga arbetare vid Gottfrid Carlsson år 1901 – fyra flickor och
åtta pojkar. Jämfört med andra mycket mansdominerade industriföretag i Eskilstuna är andelen
kvinnliga arbetare stor. Noterbart är också att arbetsuppgifterna för de minderåriga inte låter särskilt
hälsosamma. Att vara metanarbetare och borsta i lut verkar rent hälsovådligt, särskilt med tanke på
att moderna säkerhetsföreskrifter och skydd inte förekom vid denna tid.
De följande åren fanns det vid Nickelfabriks Gottfrid Carlsson följande antal minderåriga:
år
antal
1903
1904
1905
1906
1907
1908
1909
1910
1911
1912
12
13
12
16
24
16
12
13
15
18
Källa: Företagsarkivet D2:1 – Register öfver minderåriga arbetare
Om man hoppar fram några år i tiden så fanns det 22 stycken minderåriga arbetare vid
Nickelfabriks AB år 1916. Året efter var antalet 14 och år 1918 var antalet 17. Som synes varierar
antalet minderåriga rätt mycket från det ena till det andra året, men i ett lite längre perspektiv är
antalet relativt konstant.
För året 1909 fanns följande minderåriga arbetare vid Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson:
namn
född
började
arbete
Ture Wilhelm Fryk
Frans Oskar Alexander Holm
Knut Ivar Karlsson
Knut Edvard Larsson
Axel Arvid Nyström
Frans Gustaf Carlsson
Karl Isidor Barkstedt
Albert Ruben Andersson
Kurt Adolf Olander
Karl Albert Jansson
Karl Arvid Eriksson
Per Bruno Gillström
1892
1892
1894
1894
1892
1894
1894
1895
1895
1896
1894
1895
1906
1907
1907
1908
1906
1908
1908
1908
1909
1909
1909
1909
förgyllare
biträde i förnicklingen
pressare
springgosse
biträde i förnicklingen
biträde i förnicklingen
springgosse
springgosse
springgosse
biträde i förnicklingen
springgosse
biträde i paketeringen
Källa: Företagsarkivet D2:1 – Förteckning öfver minderåriga arbetare
År 1901 bestod de minderåriga vid Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson till en tredjedel av flickor.
År 1909 fanns det inga kvinnliga minderåriga arbetare kvar. År 1911 fanns det 15 minderåriga och
alla var pojkar. Det var 1 tryckare, 3 pressare, 1 putsare, 4 biträden i förnicklingen, 1 förgyllare och
5 springgossar.
AB C.V. Heljestrand
Olof Heljestrand föddes i Helgesta år 1781. Han kom som lärling till ståletsaren Christian
Johanssen. Olof Heljestrand stannade där till 1804, då han startade egen verkstad. Under de första
åren omfattade tillverkningen ett brett register, exempelvis förgyllningsarbeten, tillverkning av
fikusfjädrar och sågar av stål.
Verksamheten växte och år 1882 var ett 30-tal arbetare anställda. Tre år senare erhöll Heljestrand K.
Maj:ts gratifikation för tillverkning av gjutstål. Tillverkningen kom så småningom att omfatta
kirurgiska instrument, saxar, rakknivar och andra finare stålarbeten.
År 1901 hade C.V. Heljestrand 5 stycken minderåriga arbetare och dessa var:
namn
född
antagen
arbete
Knut Emil Dahlbom
Knut Aug. Richard Vesterström
Karl Axel Täckström
Sigfrid Gustaf Ljung
Erik Edvin Söderlund
1884
1885
1886
1887
1887
1899
1898
1901
1900
1901
smärgling
rakknifsbryning
smärgling
fräsning af korkskrufvar
springgosse
Källa: Företagsarkivet D2b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare
Arbetstiderna för samtliga minderåriga arbetare vid C.V. Heljestrand var 9-6 detta år. Alla
minderåriga var pojkar, vilket inte är förvånande då de flesta anställda inom verkstadsindustrin i
Eskilstuna bestod av män.
Om man hoppar fram till år 1923 var antalet minderåriga arbetare fortfarande 5 stycken. Dessa
minderåriga utgjordes av:
namn
född
antagen
arbete
Algot Nejström
Carl Hjulström
Lina Jansson
Sven Alm
Anna Lund
1906
1907
1906
1907
1909
1921
1921
1923
1923
1923
borrning, smärgling o.d.
skaftputsning, budsändning
budsändning
borrning o.d.
budsändning
Källa: Företagsarkivet D2b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare
Detta år fanns alltså två flickor anställda. År 1924 hade antalet minderåriga arbetare vid C.V.
Heljestrand stigit till 11 stycken – 9 pojkar och 2 flickor. År 1925 var antalet nere i 5 igen och året
efter – 1926 – fanns det 10 minderåriga vid Heljestrands. Antalet varierade alltså rätt mycket från år
till år.
År 1924 var de minderåriga:
namn
född
antagen
arbete
Algot Nejström
Carl Hjulström
Sven Alm
Anna Lund
Börje Andersson
Gösta Hjulström
Olof Malmkvist
Karl Martin Klingvall
Erik Artur Persson
Viola Sofia Andersson
Karl Folke Jonsson
1906
1907
1907
1909
1908
1910
1906
1910
1909
1909
1910
1921
1921
1923
1923
1924
1924
1924
1924
1924
1924
1924
borrning, smärgling
amärgling
filning av saxöglor
torkning
borrning
borrning
smärgling av saxar
fräsning av korkskruv
filning å saxar
budsändning o.d.
putsning av skaft
Källa: Företagsarkivet D2b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare
År 1925 var antalet minderåriga arbetare nere i 5 stycken och dessa var:
namn
född
antagen
arbete
Knut Karlsson
Viktor Dalberg
Arne Johansson
Erik Hjalmar Malmgren
Rune Valentin Karlsson
1908
1910
1911
1909
1909
1925
1925
1925
1925
1925
smärgling
saxfilning o.d.
borrning, budsändning o.d.
saxfilning o.d.
i.u.
Källa: Företagsarkivet D2b:1 – Förteckning över minderåriga arbetare
Eskilstuna Jernmanufaktur AB – Jernbolaget
Eskilstuna Jernmanufaktur Aktiebolag grundades 1868 med ett aktiekapital av 200.000 kronor.
Företaget skulle ”utöva fabriksrörelse för tillverkning av järn- och stålmanufaktur”. Ett stort antal
företag har efter hand införlivats med Jernbolaget. Perioden 1970-1973 fungerade företaget endast
som ett fastighetsbolag. Den 22 november 1973 beslutade kommunfullmäktige i Eskilstuna att
förvärva samtliga aktier i Eskilstuna Jernmanufaktur AB för två miljoner kronor. Efter detta kom
Jernbolaget att fortsätta sin fastighetsförvaltande verksamhet som ett kommunalt bolag.
År 1913 fanns det 39 stycken minderåriga arbetare vid Jernbolagets fabrik i Tunafors. Av de 39 var
endast 3 flickor:
namn
född
antogs i arbetet
Wilhelm Albin Lindberg
Gustaf Wendel Maxe
Johan Folke Malmlöf
Ernst Gustaf Eriksson
Gustaf Algot Fransson
Gustaf Mauritz Eklund
Gustaf Alfr. Rob. Lundqvist
Karl Eskil Karlsson
Johan Herman Håkansson
Oskar Mauritz Lindblom
Svea Wilhelmina Ottinger
Karl Johan Fredrik Bergström
Fritz Ture Malmlöf
Axel Ivar Carlsson
Karl Oskar Andersson
Axel Elis Lindblom
Knut Albert Eriksson
Karl Ivar Johansson
Konrad Axel Andersson
Erik Gustaf Henning Enggren
Karl Olof Adrian Edlund
Karl Folke Hellberg
Axel Gustaf Wilhelm Karlsson
Hilda Maria Lindqvist
Sven Edvard Ossian Nilsson
Karl Oskar Lindgren
Axel Ludvig Elm
Lennart Reinhold Stråhle
Karl Georg Malmlöf
Karl Martin Eugén Söderlund
Inez Amalia Bing
Erik Oskar Emanuel Sjöstedt
Karl Villard Carlsson
Helge Nikolaus Carlsson
1895
1895
1895
1895
1895
1896
1897
1896
1897
1895
1896
1896
1897
1897
1898
1898
1898
1899
1897
1897
1899
1899
1897
1895
1898
1896
1895
1898
1899
1900
1897
1899
1897
1899
1907
1908
1908
1909
1910
1910
1913
1910
1910
1911
1911
1911
1911
1911
1911
1912
1912
1912
1912
1912
1912
1912
1912
1912
1912
1912
1912
1913
1913
1913
1913
1913
1913
1913
namn
född
antogs i arbetet
Gustaf Mauritz Emanuel Nystedt
Axel Alrik Johansson
Sven Hjalmar Carlsson
Karl Gustaf Andersson
Alfred Sigurd Gustafsson
1899
1900
1900
1899
1896
1913
1913
1913
1913
1913
Källa: Företagsarkivet D2ac:1 – Förteckning över minderåriga vid Tunafors fabriker
År 1914 fanns det vid Jernbolaget (vid Tunafors) 35 stycken minderåriga arbetare anställda. Av
dessa var det 34 pojkar och endast 1 flicka. Året efter – 1915 – hade antalet minderåriga arbetare
vid Jernbolaget stigit till hela 72 stycken. Och år 1916 var antalet uppe i 104 stycken. År 1917 fanns
det 93 minderåriga arbetare. Antalet minderåriga arbetare steg alltså mycket kraftigt vid Jernbolaget
dessa år. Vad detta berodde på har inte gått att få fram ur tillgängligt arkivmaterial.
Hadar Hallströms Kniffabriks AB/Eskilstuna Knivfabriks AB
Eskilstuna Knivfabriks AB (EKA) startades av ingenjören Hadar Hallström, som var den förste i
branschen som använde moderna tillverkningsmetoder. Han höll till i en hyrd verkstad med
ångkraft. Firmanamnet var då Hadar Hallströms Kniffabriks AB. År 1889 flyttade företaget in i en
med dåtidens mått mätt modern fabrik vid Tullgatan. Hadar Hallströms Kniffabriks AB ombildades
1917 till nuvarande firma – Eskilstuna Knivfabriks AB.
År 1901 fanns det vid Hadar Hallströms knivfabrik 17 stycken minderåriga anställda. Av dessa 17
minderåriga var det 3 stycken flickor:
namn
född
antogs i arbetet
Nils Leonard Sjöström
Carl Gustaf Andersson
Axel Ferdinand Carlsson
Carl Viktor Ivarsson
Bror Hellgren
August Rikard Eriksson
Carl Emanuel Pettersson
Gustaf Waldemar Bäckström
Carl Gustaf Andersson
Johan Adolf Svensson
Carl Maurits Carlsson
Knut Linus Nejström
Gustaf Pettersson
Axel Olof Johansson
Signe Matilda Olsson
Elisabet Maria Huldt
Hilda Wilhelmina Gustafsson
1884
1884
1885
1884
1886
1884
1887
1887
1887
1888
1887
1887
1887
1885
1885
1887
1884
1897
1898
1898
1898
1898
1900
1900
1900
1900
1900
1900
1900
1900
1897
1900
1901
1901
Källa: Företagsarkivet A1:1 – Register över minderåriga
Arbetstiderna för de minderåriga vid Hadar Hallströms var år 1901 från klockan 6.30 på morgonen
till klockan 18 på kvällen. Däremellan ingick det naturligtvis flera raster, men ändå blev
arbetsdagen mycket lång för de minderåriga. Flickorna vid knivfabriken sysslade år 1901 med
bryning.
En förutsättning för att de minderåriga skulle få anställas på de olika industriföretagen i Eskilstuna
var att dessa kunde uppvisa läkar- och skolintyg. För året 1901 inspekterades de minderåriga vid
Hadar Hallströms knivfabrik av läkaren Herman Nylén som bland annat skrev följande:
”Besigtigade utan anmärkning annat än att Carl Gustaf Andersson har ljumskbråck, hvarför han ej
kan lyfta tunga saker”.
År 1905 hade knivfabriken 20 stycken minderåriga. År 1908 hade antalet stigit till 32.
Att reglerna för minderåriga anställda inte alltid följdes går att se i en skrivelse från 22 mars 1909.
Skrivelsen är författad av yrkesinspektören i Örebro distrikt – Herman A. Nylén – och gäller
arbetstiden för minderåriga vid Hadar Hallström:
”Granskad och anmärkes att arbetstiden 10 timmar har varit olaglig för N:o 64 Knut Emil
Danielsson från 29/6 till 6/7 då han fyllde 13 år. Hans arbetstid har före sistnämnde dato fått uppgå
till högst 6 timmar”.
År 1913 kom en ny arbetarskyddslag i landet. Yrkesinspektören skriver detta år i ett brev till
knivfabrikens ledning i Eskilstuna följande:
”Med anledning ny lag om arbetarskydd (se Svensk Författningssamling N:o 206) den 1 januari
1913 trädt i kraft, får yrkesinspektören härmed fästa eder uppmärksamhet på att densamma, hvad
beträffar sysselsättande af minderåriga innehåller en del nya bestämmelser, hvilka Ni torde för den
händelse detta ej redan iakttagits ställa eder till efterrättelse”.
År 1913, när den nya arbetarskyddslagen infördes, hade Hadar Hallströms knivfabrik 11 stycken
minderåriga anställda:
namn
född
antagen
arbetsuppgifter
Erik Ejnar Johansson
Olof Ejnar Eriksson
Erik Johannes Eriksson
Johan Martin Andersson
Anna Eriksson
Ivan Elis Malmgren
Axel Peder Olsson
Erik Ruben Sandell
Edvin Daniel Karlsson
Ejnar Leonard Nordström
Olof Harry Öberg
1895
1897
1896
1898
1897
1895
1897
1899
1899
1899
1899
1910
1910
1910
1911
1911
1912
1912
1912
1912
1912
1912
smärgling
smärgling
hopslagning
smärgling
bryning
hopslagning
smärgling
springgosse
smärgling
springgosse
smärgling
Källa: Företagsarkivet A1:2 – Register över minderåriga
År 1916 fanns dessa minderåriga arbetare vid Hadar Hallströms knivfabrik:
namn
född
antogs
Erik Bernhard Björk
Johan Bertil Wilhelm Nilsson
Ernst Alfred Curt
Hulda Maria Andersson
Carl Elof Hjalmar Andersson
Ernst Hjalmar Carlsson
Oskar Hadar Adolfsson
Karl Rudolf Kumlin
Nils Alvar Törnqvist
Nils Gustaf Andersson
Oscar Sigfrid Källman
Hans Edvin Danielsson
Nils Bernhard Karlsson
1901
1899
1899
1899
1900
1903
1899
1901
1901
1898
1900
1901
1901
1916
1916
1916
1916
1916
1916
1916
1916
1916
1916
1916
1916
1916
Källa: Företagsarkivet A1:2 – Register över minderåriga
År 1917 var antalet minderåriga 19 stycken, året efter 23. År 1919 fanns det 16 stycken minderåriga
och år 1920 fanns det 15 minderåriga vid Hadar Hallströms Kniffabriks AB. År 1920 var de
minderåriga arbetarna följande:
namn
född
antogs
Axel Rudolf Osterman
Nils Gottfrid Andersson
Martin Emanuel Bergvall
Nils Emanuel Karlsson
Viktor Vallentin Vahlfeldt
Knut Einar Kämpe
Göte Roland Gustafsson
Olof Ragnar Lindblom
Axel Sixten Karlsson
Nils Emanuel Karlsson
Evert Melker Jansson
Oscar Sigvard Andersson
Märta Sofia Andersson
Karl Johan Vallin
Olof Edvard Rundström
1904
1905
1903
1904
1903
1903
1905
1904
1905
1904
1908
1907
1905
1907
1903
1917
1919
1919
1919
1919
1919
1920
1920
1920
1920
1920
1920
i.u.
1920
1920
Källa: Företagsarkivet A1:2 – Register över minderåriga
Även här ser man att det var mycket få kvinnliga minderåriga arbetare hos de flesta industriföretag i
Eskilstuna.
I arkivet för Eskilstuna Knivfabriks AB (EKA) redovisas inte särskilt de minderåriga arbetarna,
därför går det inte att säga något om hur vanligt barnarbete var på företaget. Det som går att utläsa
från löneuppgifterna är fördelningen mellan manliga och kvinnliga anställda. För år 1920 såg
fördelningen ut som följer: (kronor)
manlig
kvinnlig
kontors- och lagerpersonal
härdare och diversearbetare
hopsättare av knivar
smärglare
brynare
fräsare
2751
2610
5324
1989
1655
290
1450
4949
0
0
0
0
summa
14629
6399
Källa: Företagsarkivet G3d:1 – löneuppgifter för år 1920
Flera avdelningar på EKA hade alltså inga kvinnliga anställda alls. Så såg det ofta ut i den starkt
mansdominerade verkstadsindustrin i Eskilstuna. Sex år senare – 1926 – var löneutbetalningarna till
de manliga anställda 25.814 kronor och 2.124 kronor till de kvinnliga anställda vid EKA. De totala
löneutbetalningarna till kvinnliga anställda hade alltså sjunkit kraftigt.
År 1932 fanns följande yrkeskategorier vid EKA:
direktör
kontors- och lagerpersonal
revisorer
verkmästare och förmän
härdare
knivhopsättare
knivbladslipare
knivbladsmärglare
pressare
knivskaftsfräsare
hejarsmed
borrare, fräsare etc.
diversearbetare
verktygsarbetare
Källa: Företagsarkivet G3d:1- löneuppgifter för år 1932
År 1937 var summan av avlöningarna till manliga anställda 57.513 kronor. Lönerna till kvinnliga
anställda utgjorde 3.028 kronor. Kvinnornas löneandel hade alltså sjunkit ännu mer.
Låsbolaget
År 1846 grundade E.A. Naesman en fabrik för framställning av olika järnmanufakturprodukter. På
1860-talet uppfördes en verkstad – E.A. Naesmans Låsfabrik. Denna köptes av August Stålberg och
övertogs av honom 1881. Firmanamnet ändrades till E.A. Naesman & Co. August Stålberg lät de
följande två åren flytta fabriken. Företaget ändrade namn år 1884 till Låsfabriks AB (Låsbolaget)
och tillverkningen koncentrerades på lås. En större fabriksbyggnad var färdig 1897. August Stålberg
avled 1931 vid 79 års ålder. Ledningen övergick då till sonen Harald Stålberg. När han gick ur tiden
1945 blev sonen Gunnar direktör och sonen Erik disponent. Hela verksamheten flyttade 1972-1973
till nya fabrikslokaler i Vilsta industriområde. Företaget drabbades av kris på 1970-talet. År 1985
köptes Låsbolaget av Kaba Holding AG i Schweiz. 1990 ändrades namnet till Kaba Låsbolaget AB.
År 1997 slogs två bolag samman till det nuvarande Kaba AB.
På Låsbolaget delar man inte upp de anställda i minderåriga och de över 18 år. Därför kan man inte
säga något om antalet barnarbetare. På grund av att Låsbolaget var ett viktigt bolag i Eskilstuna
finns det ändå anledning att undersöka företaget. I arkivuppgifterna för Låsbolaget kan man se
skillnaderna i lön mellan manliga och kvinnliga anställda. Kvinnliga anställda har generellt
betydligt mindre i lön än manliga anställda. Kvinnliga anställda på Låsbolaget skrivs enbart ut med
förnamnet i avlöningsböckerna. På Låsbolaget tillämpades 14-dagarslön. De manliga anställda som
tjänade bäst år 1901 hade en inkomst på cirka 30 kronor för fjorton dagars arbete. Den kvinna som
hade högst lön tjänade 13,50 under samma period. Annars låg den genomsnittliga lönen för
kvinnliga arbetare betydligt lägre. Typiska löner för kvinnor låg på 5-7 kronor. Den kvinnliga
anställd som tjänade minst fick bara 1,50 i 14-dagarslön. Den totala löneutbetalningen på
Låsbolaget den 11 januari 1901 var 2.398 kronor och 10 öre. Upptagna i avlöningsjournalen var 155
stycken anställda.
Källa: Företagsarkivet G6:1 – avlöningsjournaler
Den 5 januari 1905 såg lönen ut för några kvinnliga anställda som följer: (kronor)
Emma Lindholm
Albertina Sundberg
Anna Olsson
Charlotta Hellberg
Charlotta Ahlin
Eleonora Bergqvist
Lotten Pettersson
Tekla Lönneberg
Anna Gullberg
4,50
4,94
14,79
4,48
4,42
5,70
4,94
4,48
1,50
Källa: Företagsarkivet G6:6 – avlöningsjournaler
Den totala löneutbetalningen den 5 januari 1905 var 1.703 kronor och 81 öre. Låsbolaget hade detta
datum 139 stycken anställda.
Medeltal arbetare på Låsbolaget:
år
antal anställda
1908
1909
1910
1911
1912
1913
1914
1915
1916
1917
1918
1919
1920
1921
151
143
135
130
144
157
160
157
148
138
119
118
127
129
Källa: Företagsarkivet G6:7 – avlöningsjournaler
Utbetalningar den 15 januari 1909 för några kvinnliga anställda:
Anna Fundberg
Emma Lindholm
Albertina Fundberg
Tekla Lönnberg
Berta Bergqvist
Anna Ahlin
Anna Olsson
Charlotta Hellsing
Signe ?
Eleonora Bergqvist
Anna Westerdahl
Anna Ch. Molin
Sofia Sjögren
Anna Gullberg
12,58
7,82
11,04
11,16
12,96
6,40
17,60
11,16
4,80
14,04
8,96
11,16
11,16
13,32
Källa: Företagsarkivet G6:7 – avlöningsjournaler
Totalt utbetalades 3.738 kronor och 24 öre i löner den 15 januari 1909.
Om man exempelvis tittar på avlöningarna den 10 januari 1913 så delar man på Låsbolaget upp
företaget i olika avdelningar. Summan av anställda (både män och kvinnor) var följande:
låsavdelningen
allmänna omkostnaders avlöningar
metallavdelningen
gjuteriavdelningen
maskinavdelningen
verktygsavdelningen
43
25
26
27
37
15
Källa: Företagsarkivet G6:8 – avlöningsjournaler
De olika avdelningarna vid Låsbolaget var i sin tur starkt könsuppdelade. Vid flera avdelningar
fanns inga kvinnliga arbetare alls anställda. I avlöningsjournalerna för den 3 januari 1919 såg det ut
som följer:
låsavdelningen
allmänna omkostnaders avlöning
metallavdelningen
gjuteriavdelningen
maskinavdelningen
verktygsavdelningen
inga kvinnor anställda
9 kvinnor
2 kvinnor
inga kvinnor anställda
över 10 kvinnor (flera namn strukna)
inga kvinnor anställda
Källa: Företagsarkivet G6:10 – avlöningsjournaler
Som helhet utgör kvinnorna endast en liten del av det totala antalet anställda vid Låsbolaget. År
1919 hade företaget i medeltal 118 anställda totalt sett. Så såg det ut inom den mansdominerade
industrin i Eskilstuna. Och så var också fallet när det gällde minderåriga anställda – de kvinnliga
minderåriga utgjorde en minoritet. Men om antalet minderåriga vid Låsbolaget går det inte att uttala
sig då företaget inte gör någon uppdelning mellan minderåriga och de över 18 år.
Slutsatser och sammanfattning
Denna lilla studie bygger i stort sett helt på primärmaterial från olika arkiv. Intentionen var att
försöka få fram nya uppgifter om barnarbetet vid några industriföretag i Eskilstuna. Att det endast är
ett fåtal företag som gör förteckningar över sina minderåriga anställda har starkt begränsat
undersökningen.
Att det bara var en bråkdel av industriföretagen som redovisade de minderåriga separat visar att det
redan för hundra år sedan var något ganska känsligt med barnarbete. Att företaget i fråga hade barn
anställda var inte något man gärna skröt om. Redan mot slutet av 1800-talet hade det uppstått en
debatt i riksdagen om barnarbete. Ett tydligt tecken på att företagen inte gärna ville redovisa öppet
hur många minderåriga man hade är skrivelserna till hälsovårdsnämnden. I dessa svarade de flesta
Eskilstunaföretag bara att man hade barn anställda, inte hur många.
De flesta minderåriga arbetare vid industrierna i Eskilstuna bestod av pojkar. Verkstadsindustrin
som dominerade i staden var redan från början mycket mansdominerad. Ett undantag var företaget
Gense där cirka en tredjedel av de minderåriga anställda bestod av flickor. En vanlig syssla för
flickor vid Gense var att polera och putsa silver.
Arbetsförhållandena för de minderåriga var lika svåra som för de vuxna. Arbetstiderna varierade
något mellan olika industriföretag, men med våra dagars mått mätt var arbetstiderna mycket långa.
Att som 13-åring börja jobba klockan sex på morgonen och sluta klockan sex på kvällen räknades
som något normalt.
De lagar som rörde barnarbetets begränsning som kom undan för undan efterlevdes inte alltid av
företagen. Det fuskades med intyg om ålder och hälsa, vilket flera arkivuppgifter visat. Att de
minderåriga också saknade nödvändiga skolbetyg har också gått att se i arkivmaterialet. Även fusk
med arbetstiderna förekom.
Endast litet har sagts om de människor som var verksamma inom Eskilstunaindustrin under denna
första ”storindustriperiod”. Några större industriidkare är nämnda, men utan den stora massan
anonyma arbetare kunde industrin knappast ha vuxit ut till den storlek och omfattning den nu har.
Under industrialismens inledningsskede var arbetsförhållandena svåra för både vuxna och barn och
de arbetandes levnadsförhållanden tunga. Fabrikslokaler och bostäder var mörka och trånga och den
enda friskluft arbetarna kunde njuta av var den de fick när de gick fram och tillbaka till
arbetsplatsen.
Käll- och litteraturförteckning
otryckta källor
Eskilstuna stadsarkiv:
Eskilstuna stad – hälsovårdsnämnden:
E2:1 – anmälningar ang. minderåriga yrkesarbetare 1901-1908
Fors kommun – kommunalnämnden:
D4:1 – förteckning över minderåriga i fabriksarbete 1882-1892
Företagsarkivet:
AB C.V. Heljestrand:
D2b:1 – förteckning över minderåriga arbetare
C.E. Johansson:
D4b:1 – journal enl. lagen om arbetstidens begränsning
D4e:1 – förteckning över minderåriga arbetare vid Aktiebolaget C.E. Johansson
Eskilstuna Jernmanufaktur AB:
D2ac:1 – förteckning över minderåriga arbetare vid Tunafors fabriker
Eskilstuna Metalletsnings Aktiebolag:
A1:2 – förteckning öfver minderåriga arbetare
Gense:
G4a:4 – avlöningsbok 1900
G4a:9 – avlöningsbok 1905
G4a:20 – avlöningsbok 1920
Hadar Hallströms Kniffabriks AB/Eskilstuna Knivfabriks AB:
A1:1 – register över minderåriga
A1:2 – register över minderåriga
G3d:1 – löneuppgifter
Lagerbäcks Fabriks AB:
D2:1 – förteckning öfver minderåriga arbetare
Låsbolaget:
G6:5 – avlöningsjournaler
G6:6 – avlöningsjournaler
G6:7 – avlöningsjournaler
G6:8 – avlöningsjournaler
G6:10 – avlöningsjournaler
Nickelfabriks AB Gottfrid Carlsson:
D2:1 – register öfver minderåriga arbetare
Stenmans låsfabrik:
D1b:1 – förteckning över minderåriga arbetare
F8a:1 – handlingar rörande personalen: arbetsskadeersättningar 1910, 1918
tryckta källor
Aronsson, Karin m.fl.: Barn i tid och rum (Malmö, 1984)
Olsson, Lars: Då barn var lönsamma. Om arbetsdelning, barnarbete och teknologiska förändringar
i några svenska industrier under 1800- och början av 1900-talet (Stockholm, 1980)
övriga källor
DN 100808
hem.passagen.se/svnpen/historianv1b/barnarbete/innehall.html