Föreligger risk för återfall i allvarlig brottslighet?

Transcription

Föreligger risk för återfall i allvarlig brottslighet?
Sara Pettersson
Föreligger risk för återfall i allvarlig
brottslighet?
En granskning av återfallskriteriet som underlag
för beslut om omvandling av livstidsstraff
JUEN01 Straffansvar och straffpåföljder
med särskilt fokus på det kriminella våldet
Handledare: Helén Örnemark Hansen
HT 2014
Innehåll
FÖRKORTNINGAR
2 1 INLEDNING
3 1.1 Bakgrund
3 1.2 Syfte och frågeställningar
3 1.3 Metod och material
4 1.4 Definitioner
5 1.5 Avgränsningar
5 2 GÄLLANDE RÄTT
6 2.1 Omvandling av livstidsstraffet
6 2.1.1 Omvandling enligt OmvL
2.1.2 Närmare om återfallsrisken
2.1.3 Praxis
6 7 8 3 RÄTTSMEDICINALVERKETS RISKBEDÖMNING
10 3.1 Rättsmedicinalverket riktlinjer
10 3.2 Instrument för riskbedömning
11 3.3 Riskbedömningens förbehåll
12 4 UNDERRÄTTSSTUDIE
4.1 Återfallsriskens betydelse för domstolens beslut
4.1.1 Återfallsriskens förhållande till de övriga kriterierna för omvandling
14 14 14 4.2 Rättsmedicinalverkets riskbedömning och domstolens bedömning 15 4.2.1 Rättsmedicinalverkets riskbedömning
4.2.2 Underrätternas bedömningningsunderlag för återfallrisken
4.2.3 Konkret och beaktansvärd risk
15 16 17 5 ANALYS
18 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
21 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING
23 Förkortningar
BrB
Brottsbalken (1962:700)
HD
Högsta domstolen
NJA
Nytt Juridiskt Arkiv
OmvF
Förordning (2006:1119) om
omvandling av fängelse på livstid
OmvL
lagen (2006:45) om omvandling av
fängelse på livstid
Prop.
Regeringens proposition
RF
Regeringsformen (1974:152)
RMV
Rättsmedicinalverket
SBU
Statens beredning för medicinsk
utvärdering
SOSFS 2006:16
SOSFS (2006:16)
Rättsmedicinalverkets föreskrifter
och allmänna råd om
riskutredningar inför prövning om
omvandlande av fängelse på livstid
SOU
Statens offentliga utredningar
2
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Fängelse på livstid är den svenska lagens strängaste straff. Livstids fängelse
kan dömas ut för ett fåtal brott i svensk rätt, exempelvis mord, människorov
och grov mordbrand.1 I dagsläget (december 2014) avtjänar 147 intagna ett
livstidsstraff i Sverige. Samtliga av dessa avtjänar straff för mord.2
Livstidsstraffet infördes i svensk rätt genom 1734 års lag. Straffets
användning har genom tiderna skiftat men har generellt sett använts ganska
sparsamt. Straffet har dock använts allt oftare sedan Brottsbalkens
införande.3 2009 utökades straffskalan för mord till att även innefatta ett
tidsbestämt fängelsestraff om 18 år. Syftet var att skapa utrymme för en mer
nyanserad straffmätning och att höja straffnivån för det tidsbestämda
straffet.4 Denna lagändring låg i linje med att HD tidigare uttalat att
livstidsstraffen skulle förbehållas be allvarligaste fallen av mord.5. 2014
valde dock regeringen att frångå dessa ställningstaganden. Genom en
lagändring ska nu livstidsstraffet utgöra ”normalpåföljden” för mord när
försvårande omständigheter föreligger. Syftet med denna ändring är att
livstidsstraffet ska kunna användas i betydligt större utsträckning och utgöra
ett normalstraff i den meningen att det förutses utdömas i en majoritet av
fallen.6 Detta ställningstagande innebär rimligtvis att vi kommer att se en
utveckling där allt fler blir livstidsdömda. Genom lagen (2006:45) om
omvandling av fängelse på livstid (OmvL) finns det en möjlighet för
livstidsdömda att få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämda straff. Mot
bakgrund av det ovan anförde finns det därför skäl att närmare granska vad
som beaktas vid omvandlingsprocessen. Rekvisitet ”risk för återfall i
allvarlig brottslighet” intar en särställning vid denna prövning. Av den
anledningen syftar denna uppsats till att närmare utreda detta rekvisit.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv utreda
rekvisitet ”risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag” ställning i
omvandlingsärendet och att utreda hur domstolens bedömning av detta
rekvisit förhåller sig till Rättsmedicinalverkets (RMV) riskbedömningar.
1
26 kap. 1 § BrB, 3 kap. 1 § BrB, 4 kap. 1 § BrB och 13 kap. 2 § BrB.
Fem av dessa är kvinnor. http://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-ochhakte/fangelse (2015-01-07).
3
SOU 2002:26 s. 35-36.
4
Prop. 2008/9:118 s. 1.
5
NJA 2007 s 194.
6
Prop. 2013/14:194 s. 1.
2
3
Följande frågor är relevanta för detta syfte:
§
§
§
§
§
Vilken ställning intar återfallsrisken vid en omvandling av
livstidsstraffet?
Hur utförs Rättsmedicinalverkets riskbedömning och hur tillförlitlig
kan den anses vara?
Grundas domstolens bedömning på annan utredning än den som
Rättsmedicinalverket företagit?
Hur förhåller sig domstolen till Rättsmedicinalverkets bedömning?
Kan domstolens bedömning anses godtagbar ur ett
rättssäkerhetsperspektiv?
1.3 Metod och material
Uppsatsen är uppdelad i tre delar. Den första delen beskriver vad som utgör
gällande rätt i sedvanligt mening.7 Här har rättsdogmatisk metod används
och materialet har utgjorts av rättskällorna.8 I den andra delen presenteras
Rättsmedicinalverkets riskbedömningar. Här har empiriskt material, så som
myndighetsföreskrifter, två rapporter från RMV och en rapport från statens
beredning för medicinsk utvärdering (SBU) använts för att få en djupare
inblick i vad RMV:s riskbedömningar innebär.9 I den tredje delen
presenteras en underrättsstudie. Denna kan ses som en sorts effektstudie10
med två syften, 1) att utreda vilket genomslag återfallskriteriet har i
omvandlingsärendena och 2) att utreda vilket värde som tillmäts RMV:s
riskbedömning vid underrätternas bedömningar av denna återfallsrisk. En
sådan effektstudie kan vidare anses ge en bild av vad som kan ses som
”gällande rätt i faktiskt mening”.11 Det material som använts här är domar
från tingsrätt och hovrätt. Dessa ingår inte i det juridiska materialet enligt
rättskälleläran utan är att anse som empiriskt material.12 Analysen av
domarna är av både kvantitativ och kvalitativ art. Den kvantitativa analysen
består av att RMV:s riskbedömning hög/medelhög/låg ställs i direkt
jämförelse med underrätternas omvandlingsbeslut för att se om det
föreligger något samband mellan besluten och bedömningen. Den
kvalitativa delen grundar sig i analyser av underrätternas domskäl vad gäller
återfallskriteriet.13 Urvalet består av alla omvandlingsbeslut som överklagats
till Göta Hovrätt från 2013-10-10 till 2014-10-14, vilket utgör totalt 10 fall.
Både tingsrättens och hovrättens beslut har i dessa fall undersökts, vilket i
praktiken innebär att 20 domar har undersökts.
Den juridiska metoden har sina begränsningar. För att utvidga den
rättsvetenskapliga analysen är det därför möjligt att gå utanför denna metod
och även inkludera empiriskt material.14 Att använda sig av empiriskt
7
Jfr Sandgren I, s. 732.
, Det vill säga lagar, förordningar, praxis och doktrin. Peczenik, s. 249.
9
Jfr Sandgren II, s. 1041.
10
Jfr Sandgren I, s. 743.
11
Jfr Sandgren I, s. 742.
12
Jfr Sandgren I, s. 734 och Sandgren 11, s. 1040 och 1044.
13
Jfr Sandberg II, s. 1045-1046.
14
Jfr Sandgren I, s. 728.
8
4
material är ofta givande vid analyser av t.ex. ramlagstiftning och liknande
öppet formulerade regler vars materiella innehåll är ringa.15 När
rättstillämpningen dessutom inkluderar icke-rättsliga principer så som
vetenskapliga undersökningar blir det svårt att grunda en analys i enbart de
klassiska rättskällorna. I sådana fall behöver analysen kompletteras av
empiriskt material. Att analysera ett kriterium kallat ”risk för återfall i
allvarlig brottslighet”, som i praktiken är ett slags ”prognosverktyg”, ur
enbart rättskälleläran blir inte innehållsrikt. Här krävs därför komplettande
empiriskt material från t.ex. RMV för en fruktbar analys.16
1.4 Definitioner
Rättssäkerheten intar en central roll i denna uppsats. Vad rättssäkerheten
rent konkret betyder är inte helt klart. Vad som kan sägas är att
rättsäkerheten är hänförlig till rättsstaten och utifrån den traditionella synen
på rättsäkerhet anses den utgå från ett ”lagöverträdarperspektiv” där den
enskildas rättigheter betonas i förhållande till staten.17 Rättsäkerheten är inte
absolut utan får alltid vägas mot andra intressen. Intressen som kan ses i
motsats till rättssäkerheten kan vara rättseffektivitet och rättsskydd.18
Rättsskyddet kan betecknas som den enskildes skydd mot att brott begås
mot honom eller henne.19 Att återfallskriteriet utgör ett absolut förbud mot
en omvandling av ett livstidsstraff kan ses som ett utryck för rättsskyddet
(samhällsskyddet). Den dömdes rätt att inte bli föremål för
brottsförebyggande frihetsberövanden samt den dömdes rätt till ett
förutsebart domsbeslut är vidare utryck för rättsäkerheten. Det föreligger på
så sätt en intressekonflikt mellan rättsäkerheten och samhällsskyddet i de
rättsregler som presenteras i denna uppsats.
1.5 Avgränsningar
Risken för återfall i allvarlig brottslighet utgör endast ett av totalt fem
kriterier som ska beaktas vid en helhetsbedömning i ett omvandlingsärande.
Kriteriet intar dock en särställning då det är det enda kriteriet som utgör ett
absolut hinder för omvandling. Därför kommer endast kriteriet rörande
återfall att utredas i denna uppsats. Syftet med arbetet är vidare att utreda
hur domstolens bedömning av detta rekvisit förhåller sig till RMV:s
riskbedömningar. Vilken typ av utredning domstolens basera sin bedömning
på är därför av störst intresse. Exakta faktorer hos den dömde som anses
utgöra risker för återfall kommer därför inte att redovisas för i någon större
utsträckning. Detta hade såklart varit av intresse för en djupare analys av
ämnet men är på grund av uppsatsens begränsade storlek inte möjligt.
15
Jfr Sandgren II s. 1036.
Jfr Sandgren s. 1036-37.
17
Jfr Axberger s. 150ff och 168.
18
Jfr Axberger s 154-155 s 173ff.
19
Jfr Axberger s 177.
16
5
2 Gällande rätt
2.1 Omvandling av livstidsstraffet
Fängelse kan enligt 26 kap 1 § Brottsbalken (BrB) dömas ut på viss tid eller
livstid. Ett fängelse på livstid kan senare omvandlas till ett tidsbestämt
straff. Det finns idag två möjligheter att genomföra en sådan omvandling.
Regeringen har enligt 12 kap. 9 § Regeringsformen (RF) en möjlighet att
genom nåd tidsbestämma ett livstidsstraff. Sedan 2006 kan även domstol20
omvandla ett livstidsstraff till ett tidsbestämt straff genom lagen (2006:45)
om omvandling av fängelse på livstid (OmvL).
Livstidsstraffet har länge varit omdebatterat. Både straffet i sig samt
formerna för frigivning. Det finns flera skäl som talar för straffet. Främst
motiveras
livstidsstraffet
utifrån
ett
samhällsskyddsperspektiv.
Livstidsstraffet är dessutom ett utryck för samhällets yttersta fördömande av
en gärnings förkastlighet. 21 Å andra sidan kan straffets tidsobestämdhet
anses strida mot principer om rättvisa och förutsebarhet. Kriminalvården har
vidare betonat att straffets tidsobestämdhet kraftigt försvårar den intagnas
möjligheter
att
planerna
och
genomföra
en
meningsfull
22
straffverkställighet.
Ur rättssäkerhetssynpunkt finns det flera nackdelar med nådeinstitutet.23 När
OmvL infördes 2006 gjordes det främst mot bakgrund av att undanröja
dessa svårigheter. Syftet med lagen var enligt regeringen att förbättra
förutsebarheten för både de livstidsdömda och för kriminalvården. Vidare
var målsättningen att genom systemets utformning stärka den
livstidsdömdes rättsäkerhet och att öka dennes incitament att själv främja
sin frigivning och anpassning i samhället.24 OmvL införande innebar dock
ingen inskränkning i regeringens möjlighet att genom nåd tidsbestämma
livstidsstraffet.25
2.1.1
Omvandling enligt OmvL
Enligt 2 § OmvL får en ansökan om omvandling av livstidsstraff till ett
tidsbestämt straff göras av den dömde eller, när det finns särskilda skäl, av
kriminalvården. Denna ansökan kan göras när den dömde har avtjänat
minst tio år av livstidsstraffet och om ansökan avslås får en ny ansökan
göras tidigast ett år efter det att beslutet vunnit laga kraft, 3 § OmvL. Enligt
6 § ska en ansökan om omvandling tas upp av Örebro tingsrätt och
20
Örebro tingsrätt, 6 § OmvL.
Prop. 2005/06:35 s. 18-19.
22
Prop. 2005/06:35 s. 18-19
23
Prop. 2005/06:35 s. 20
24
Prop. 2005/06:35 s. 20
25
Prop. 2005/06:35 s. 21; Johannisson: kommentar till OmvL, Karnov rättsdatabas, 201501-07.
21
6
överklagande kan sedan ske till hovrätt samt Högsta domstolen (HD) enligt
Rättegångsbalkens ordinära regler om överprövning, 14 § OmvL.
Utgångspunkten i ett omvandlingsärende är att de som omfattas av
prövningen har dömts till livstids fängelse. Första ledet i
omvandlingsprövningen syftar därför till att bedöma om det finns skäl att
frångå det straffet och omvandla det till ett tidsbestämt straff.26 Enligt 4 §
OmvL ska vid denna prövning särskilt beaktas 1) den tid som den dömde
har avtjänat, 2) de omständigheter som enligt domen legat till grund för
straffmätningen, 3) om det finns risk för att den dömde återfaller i
brottslighet av allvarligt slag, 4) om den dömde har åsidosatt vad som gäller
för verkställigheten samt 5) om den dömde har medverkat till att främja sin
anpassning i samhället. Som ett andra led i prövningen ska det tidsbestämda
straffets längd bestämmas.27 Allmänt gäller att omvandlingsfrågan ska ske
utifrån en helhetsbedömning.28 Enligt 4 § tredje stycket får fängelsestraffets
längd inte understiga det längsta tidsbestämda straff som kan utdömas för
brottet. Rättens avgörande i omvandlingsärendet sker genom motiverade
beslut. Denna motivering är avsedd att underlätta kriminalvårdens och den
dömdes vidtagande av åtgärder inför ett framtida prövningstillfälle. 29
2.1.2 Närmare om återfallsrisken
Återfallsrisken utgör ett av rekvisiten uppräknade i 4 § OmvL. Enligt 10 §
får rätten inhämta utredning om utlåtande om denna risk. Enligt andra
stycket får en ansökan om omvandling inte bifallas utan att en sådan
utredning inhämtats. En sådan utredning behöver dock inte inhämtas om det
är uppenbart obehövligt.30 Detta utlåtande ska göras av
Rättsmedicinalverket, 3 § Förordning (2006:1119) om omvandling av
fängelse på livstid (OmvF).
En utredning av ”risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag” utgör ett
kriterium vid omvandlingsärendet då det anses vara av stor angelägenhet att
en frigivning kan ske utan att samhällsskyddet åsidosätts. Regeringen har
framhållit att frågan om risk för återfall i brott är en av de omständigheter
som ska beaktas särskilt vid en bedömning om omvandling.31 Enligt
regeringen bör ansökan om omvandling dessutom lämnas utan bifall om det
föreligger en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig
brottslighet.32 I betänkandet till OmvL hade påtaglig risk för återfall i
brottslighet föreslagit. Regeringen ansåg dock att det var ett för högt ställt
krav och valde istället att använda konkret och beaktansvärd risk.33
26
Prop. 2005/06:35 s. 38.
Prop. 2005/06:35 s. 41.
28
Johannisson: kommentar till 4 § OmvL, Karnov rättsdatabas, 2015-01-07.
29
Prop. 2005/06:35 s. 54.
30
När det redan finns tidigare riskbedömningar och annan utredning där det framgår att
någon beaktansvärt risk för återfall inte föreligger kan det anses som uppenbart obehövligt.
Johannisson: kommentar till 4 § OmvL, Karnov rättsdatabas, 2015-01-07.
31
Prop. 2005/06:35 s. 52.
32
Prop. 2005/06:35 s. 38-39.
33
SOU 2002:26 s. 26; Prop. 2005/06:35 s. 39.
27
7
I förarbetena påpekas vidare att bedömningar av återfallsrisken ytterst syftar
till att förhindra våldshandlingar och inte till att förutsäga dem. Det är därför
av vikt att det av riskutlåtandet framgår vilka riskfaktorerna är samt vilka
åtgärder och behandlingar som ska sättas in för att riskerna ska motverkas.34
Det understryks vidare att det är domstolen som ska utföra bedömningen av
återfallsrisken. RMV:s utredning av återfallsrisken ska utgöra ett underlag
för denna bedömning men den utgör inte det enda underlaget. Även andra
faktorer, t.ex. att den dömde har begått nya brott eller allvarligt misskött sig
kan ha betydelse för domstolens bedömning.35 Härtill framgår även av 9 §
OmvL att rätten ska inhämta yttrande från Kriminalvården, om det inte är
uppenbart obehövligt. Ett sådant yttrande ska enligt 2 § OmvF innehålla en
redogörelse för verkställigheten av straffet och för andra omständigheter
som kan vara av betydelse för domstolens bedömning. Förhör med den
dömde kan vidare utgöra ett ytterligare underlag för domstolens
bedömning.36
2.1.3 Praxis
I NJA 2008 s. 579 har HD tagit ställning till tre domar rörande omvandling
av livstidsstraffet. HD uttalar att då livstidsdomar länge regelmässigt
omvandlats till fängelse på viss tid har livstids fängelse i praktiken kommit
att fungera som en inte tidsbestämd frihetsberövande påföljd. Mot bakgrund
av propositionens uttalande om återfallsrisken konstateras att återfallsrisken
intar en särställning bland de kriterier som enligt lagen särskilt ska beaktas
vid en omvandlingsprövning då enbart den kan utgöra ett absolut hinder mot
att bevilja en omvandling. Övriga kriterier är i princip endast av betydelse
för vid vilken tidpunkt en omvandling kan beviljas och för längden av det
tidsbestämda straff som livstidsstraffet ska omvandlas till.37
Förutsättningarna för att återfallsrisken ska kunna utgöra ett absolut hinder
är dock att det är fråga om en risk för återfall i brott av allvarligt slag och att
risken bedöms vara ”konkret och beaktansvärd”. HD anförde att vägledning
för vad som menas med brottslighet av allvarligt slag skulle kunna finnas i
en jämförelse med vad som anses vara allvarlig brottslighet vid
överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.38
När det gäller vad som ska anses som ”en konkret och beaktansvärd risk”
anfördes att riskbedömningen måste grunda sig på några konkreta
omständigheter som är direkt hänförliga till den dömde. Att det allmänt sett
inte kan uteslutas att den dömde skulle kunna återfalla i allvarlig brottslighet
kan därför inte innebära att risken är konkret och beaktansvärd. Det anses
inte heller finnas något utrymme för att vägra en omvandling av den
anledningen att underlaget för en riskbedömning inte skulle vara tillräckligt
eller alltför svårbedömt för att tillåta en säker bedömning av återfallsrisken.
34
Prop. 2005/06:35 s. 39.
Prop. 2005/06:35 s. 39-40.
36
Prop. 2005/06:35 s. 52-53.
37
NJA 2008 s. 579 (s 597).
38
NJA 2008 s. 579 (s 602).
35
8
Sådana omständigheter anses dock kunna läggas till grund för att inte fatta
något beslut om omvandling om det av andra orsaker finns anledning att
bedöma att tiden till dess att en villkorlig frigivning skulle kunna bli aktuell
är väsentligt längre än vad som krävs för att underlätta den dömdes
övergång till ett liv i frihet.39
När det gäller kriteriet avtjänad tid uttalar HD att återfallsrisken kan utgöra
ett skäl mot en tidsbestämning om det vid en omvandlingsprövning
konstateras att ett det tidsbestämda straff som skulle bli aktuellt innebär att
en villkorlig frigivning kommer ske långt fram i framtiden. För ”[ä]ven om
det vid en prövning efter tio års avtjänande inte föreligger någon konkret
och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet är det givetvis inte
uteslutet att en sådan risk skulle kunna anses föreligga vid en senare
prövning”.40 Om det däremot anses klart att risken för återfall är låg, och om
några särskilda omständigheter inte föreligger som kan leda till att den
förändras, kan dock inte riskbedömningen anses utgöra något hinder mot att
fatta ett beslut om omvandling trots att tiden till en möjlig villkorlig
frigivning skulle vara förhållandevis lång.41
Vidare anförs av HD att kriterierna ”den dömde har åsidosatt vad som gäller
för verkställigheten” och ”den dömde har medverkat till att främja sin
anpassning i samhället”, om än egna kriterier under 4 § OmvL, också kan
vara av betydelse för bedömningen av återfallsrisken.42
39
NJA 2008 s. 579 (s 602).
NJA 2008 s. 579 (s 599).
41
NJA 2008 s. 579 (s 599).
42
NJA 2008 s. 579 (s 602-603).
40
9
3 Rättsmedicinalverkets
riskbedömning
Av 3 § OmvF framgår att det är RMV som ska ansvara för genomförandet
av utredningar om risk för återfall i allvarlig brottslighet enligt 10 § OmvL.
Denna utredning ska innehålla ett utlåtande med bedömning av risken för att
den dömde återfaller i brottslighet samt uppgifter om vilken typ av
brottslighet som avses. Om risk för återfall konstateras ska det av
utredningen vidare framgå förslag till åtgärder för att minska denna risk, 4 §
OmvF. Närmare bestämmelser kring denna utredning återfinnes i SOSFS
(2006:16)43 samt i RMV:s interna riktlinjer.44
3.1 Rättsmedicinalverket riktlinjer
Riskutredningen utförs av ett utredningslag inom RMV. Som huvudregel
bör denna utredning bestå av ett tvärprofessionellt utredningslag bestående
av läkare, psykolog, en forensisk socialutredare samt i vissa fall en
representant för omvårdnadspersonal.45 Omfattningen av riskutredningen
ska anpassas till ärendets karaktär och utredningslaget kan bestå av två till
fyra personer. Av säkerhet- och rättssäkerhetsskäl ska alltid minst två
personer delta.46 Det utlåtande som inlämnas till domstolen ska bestå av en
sammanfattad
bedömning
och
ett
ställningstagande
utifrån
utredningsarbetet. Detta ställningstagande ska vidare baseras på
delutredningar gjorda utifrån utredningslagets respektive perspektiv –
psykologiskt, medicinskt-psykiatriskt, socialt och omvårdnadsmässigt.
Utredningen ska vidare baseras på såväl skriftligt som muntligt underlag.
Det
skriftliga
underlaget
kan
t.ex.
vara
kriminalvårdens
behandlingsjournaler, eventuella tidigare domar, personutredningar,
rättspsykiatriska undersökningar och tidigare utförde riskbedömningar. Det
muntliga underlaget ska bestå av ingående samtal med den dömde.
Dessutom kan samtal föras med olika referenter till den dömde. När både
skriftligt och muntligt material är insamlat ska utredningslaget identifiera
riskfaktorer och skyddsfaktorer för fortsatt brottslighet. Denna riskutredning
är inte likvärdig med en rättspsykiatrisk undersökning och den dömde ska
därför inte i första hand utredas från ett psykiatriskt perspektiv. Om det
under utredningens gång framkommer psykiatrisk problematik hos den
dömde ska dessa enbart redovisas om de kan anses påverka återfallsrisken.47
43
SOSFS (2006:16) Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd om riskutredning
inför prövning av omvandling av fängelse på livstid
44
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 6.
45
All personal som utför riskutredningar ska ha minst tre års erfarenhet i sitt yrke och ha
arbetat inom Rättsmedicinalverket eller med liknande verksamhet under en viss tid.
Dessutom krävs genomgången utbildning riskbedömningsmetodik. Eriksson & HaggårdGrann, 2008, s. 7.
46
4§ SOSFS 2006:16; Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 5.
47
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 5-7.
10
Om risk för återfall konstateras skall det i utlåtandet även lämnas förslag till
åtgärder för att minska denna risk. Dessa förslag måste ha en praktisk och
realistisk orientering. I utlåtandet ska risken för att den dömde återfaller i
brottslighet vidare anges som låg, medelhög eller hög. Om det i utredningen
finns tveksamheter inför graden av risk skall detta framgå. Faktorer som
bedöms öka risken för återfall (riskfaktorer) respektive minska risken för
återfall (skyddsfaktorer) skall dessutom redovisas. De metoder som används
vid riskbedömningen skall vidare vara godkända av RMV och vilken eller
vilka metoder som använts vid riskbedömningen ska anges i utlåtandet.48
Den normala handläggningstiden för riskutredningen är tre veckor.49
3.2 Instrument för riskbedömning
De metoder som ska användas vid en riskutredning finns specificerade i
RMV:s interna föreskrifter och riktlinjer.50 Riskbedömningarna kan göras
utifrån tre olika principer, 1) En klinisk bedömning, 2) En aktuarisk
bedömning eller 3) En strukturerad klinisk bedömning.51
Den kliniska bedömningen görs av en kliniker utifrån utbildning, erfarenhet
och personlig kännedom om den dömde. De allra första riskbedömningar
som gjordes baserades på denna typ av bedömning. Att basera forskning
kring återfallsrisk i enbart psykiatrikers och läkares egna erfarenheter har
dock visat sig vara en rättsosäker metod.52 Den aktuariska bedömningen,
den s.k. andra generationens riskbedömning, fick därför ett genomslag. Den
aktuariska bedömningen baserar sig istället på statistiskt framställda
riskbedömningar som är grundade i empiriska data på gruppnivå. I den
aktuariska metoden ingår ingen klinisk bedömning.53 Även denna metod har
fått utstå kritik då det finns problem med att använda statistiska
sannolikhetsdata om grupper för att dra slutsatser om enskilda individer.54
Den tredje generationens riskbedömning, den strukturerad kliniska
bedömning, har därför tillkommit. Denna bedömning kan ses som en
kombination av en klinisk och aktuarisk bedömning. Den utförs med hjälp
av standardiserade checklistor men där kliniska faktorer också kan läggas
till.55
RMV utgår ifrån den strukturerad kliniska bedömningen och använder sig
därför av både klinisk bedömning och av checklistor vid riskutredningen.
De checklistor som används har vidare fastställts av RMV. Det är dessutom
vanligt att flera olika instrument kombineras vid riskbedömningen. En
klinisk justering baserad på utredningslagets kunskaper och erfarenheter
48
5 § SOSFS; Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 8.
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 6.
50
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 7.
51
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10.
52
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10; SOU 2002:26 s. 207-208.
53
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10; SOU 2002:26 s. 209.
54
SOU 2002:26 s. 210.
55
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10; SOU 2002:26 s. 212-213.
49
11
sker alltid innan den sammanfattande risknivån, låg, medelhög eller hög
anges i ärendet.56
Det finns ett flertal olika riskbedömningsinstrument som RMV använder sig
av. PCL-R (Psykopathy Checklist Revised) och HRC-20 (Historical,
Clinical, and Risk Management) är de mest väletablerade
riskbedömningschecklistorna. PCL-R är främst utvecklad för att bedöma
graden av psykopatiska personlighetsdrag, men används ofta vid
riskbedömningar då det visat sig finnas ett samband mellan återfallsrisk i
brottslighet och psykopatiska personlighetsdrag. HCR-20 är ett verktyg för
att göra riskbedömningar om framtida våld. Checklistan är främst avsett för
lagöverträdare med psykiska störningar men den är även validerad för
bedömningar av lagöverträdare utan psykisk störning. Det finns vidare ett
flertal andra checklistor som är inriktade på specifika brottstyper, till dessa
kan nämnas SVR-20 (Sexual Violence Risk-20) som är en checklista för
bedömning av risk för återfall i sexuell brottslighet samt SARA (Spousal
Assault Risk Assesment guide) som är en checklista baserad på forskning
om partnervåld.57
3.3 Riskbedömningens förbehåll
I en rapport från 2005 har Statens beredning för medicinsk utvärdering
(SBU) genom en systematisk litteraturöversikt redogjort för resultat kring
riskbedömningars tillförlitlighet inom psykiatrin. Däri framkommer att
riskbedömningar kan anses förutsäga framtida våldsbenägenheter hos
manliga patienter med ”ett måttligt starkt vetenskapligt underlag.58 Detta
gäller bedömningar av risken för våld inom ett par års sikt då det finns
otillräckligt vetenskapligt underlag för att göra några precisioner när det
gäller tidsperspektivet timmar, dagar eller veckor.59 Granskningen visar
vidare att dessa riskbedömningar kan, med den bästa forskning hittills
presterad, uppnå en precisionsgrad om högts 70-75 procent.60 När det gäller
kvinnor saknar det dock några tillförlitliga resultat.61
SBU:s rapport tog utgångspunkt i psykiatrin och gällde därför främst
bedömningar av personer som led av någon typ av psykisk störning eller
sjukdom. När det gäller gruppen livstidsdömda saknas det dock idag särskilt
framställda checklistor för riskbedömning.62 Inom forskningen har dessutom
56
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10.
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 10-11; Haggård, 2010, s. 7-8.
58
SBU, 2005, s. 45-47.
59
SBU, 2005, s. 11 och 52.
60
SBU, 2005, s. 11 och 51.
61
SBU, 2005, s. 47-48.
62
Ett försök till att framställa en särskild riskbedömning för personer dömda till livstids
fängelse har i Sverige genomförts. i en kohortstudie sammanställd av Rättsmedicinalverket
och Kriminalvården där samtliga som dömts till livstids fängelse från 1965 till 2007 ingick
studeras bl.a. livstidsdömdas potentiella risk- och skyddsfaktorer vad gäller återfall i
brottslighet. Ett syfte med denna utredning var att utveckla en riskbedömningsmodell som
baserade sig på livstidsdömda. Detta syfte gick dock inte att genomföra då det visade sig att
57
12
litet fokus legat på att validera olika checklistor i förhållande till
fängelsedömda än vad som gjorts för lagöverträdare inom psykiatrin.63
RMV har därför konstaterat att riskbedömningsinstrumenten generellt
uppvisar en lägre prediktiv validitet bland fängelsedömda jämfört med
lagöverträdare inom psykiatrin, en precision på 65-75 procent anses
föreligga här.64
I SBU:s rapport framkommer vidare kritik mot att mycket av
riskbedömningen baseras på statiska, oföränderliga faktorer där risken inte
förändras över tid oavsett om olika insatser sätts in. SBU framhåller här att
det finns ett ytterligare forskningsbehov vad gäller påverkbara riskfaktorer
då syftet med riskbedömningarna är att sätta in adekvata åtgärder för att
förhindra våld.65 Som ovan anförts finns det problem med att använda sig av
aktuariska riskbedömningar då det inte enkelt går att applicera gruppdata på
en enskild individ.66 Från andra håll har kritik även riktats mot den
strukturerade kliniska bedömningen då den till skillnad från den aktuariska
modellen, där risken graderas i tal och siffror, ger ett otydligt intryck och
lämnar mycket utrymme för den enskilde bedömarens egen kompetens och
uppfattningar.67
för få i den för studien aktuella livstidsgruppen hade återfallit i brottslighet. Haggård, 2010,
s. 8 och 27.
63
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 17 och 19.
64
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. s 20.
65
SBU, 2005, s. 12.
66
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 18.
67
Eriksson & Haggård-Grann, 2008, s. 17.
13
4 Underrättsstudie
I arbetet har tio fall, som samtliga överklagats till hovrätt, analyserats. Både
tings- och hovrättsdomen har undersökts. För att göra det lättare för läsaren
presenteras både tings- och hovrättsdomen i samme ärende här som ”fall 1”,
”fall 2” osv. Det finns alltså tio olika fall där både tings- och hovrättsdomen
ingår. När tingsrättens och hovrättens bedömning skiljt sig åt kommer detta
dock att påpekas. För beslutens fullständiga och korrekta beteckning
hänvisas till rättsfallsförteckningen. Där går både tingsrättens och hovrättens
beslut går att finna under samma rubrik, ”fall 1”, ”fall 2” osv.
4.1 Återfallsriskens betydelse för domstolens
beslut
Av de i arbetet undersökta fallen har endast ett fall lett till bifall i hovrätt,
fall 1. I ett ytterligare fall, fall 4, biföll tingsrätten omvandling men detta
ändrades sedan av hovrätten. I övrigt har alla andra fall lett till att ansökan
lämnats utan bifall.
Domstolens skäl för bifall samt icke-bifall har i samtliga fall haft sin grund i
domstolens bedömning av återfallsrisken. Vid bifall har återfallsrisken inte
varit att anse som konkret och beaktansvärd och således inte ansetts utgöra
något hinder för omvandling.68 När ansökan lämnats utan bifall har det av
både tingsrätten och hovrätten i fem av fallen berott på att det ansågs
föreligga en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig
brottslighet.69 I tre fall, och i två fall där tingsrättens och hovrättens dom
skiljt sig åt, lämnades inte bifall på grund av att risken för återfall ansågs
vara svårbedömd och att tiden fram till dess att villkorlig frigivning kunde
ske var väsentligt längre än vad som krävdes för att underlätta den dömdes
övergång till ett liv i frihet.70
Att inte omvandla när risken ansetts vara konkret och beaktansvärd har av
underrätterna motiverats av att det i sådant fall föreligger ett absolut förbud
mot omvandling.71 Att inte omvandla när risken för återfall anses som
svårbedömd och att tiden fram till dess att villkorlig frigivning är lång
motiveras vidare av att det är i linje med HD:s uttalanden i NJA 2008 s. 579.
4.1.1 Återfallsriskens förhållande till de övriga
kriterierna för omvandling
Som tidigare anförts utgör återfallsrisken en särställning vid
omvandlingsprövningen. Återfallsrisken är det enda kriteriet som utgör ett
68
Se hovrättens beslut i fall 1 och tingsrättens beslut i fall 4.
Se fall 2,5,6,8 och 10.
70
Se tingsrättens beslut i fall 1, fall 3, hovrättens beslut i fall 4, fall 7 och fall 9.
71
Se NJA 2008 s. 579.
69
14
absolut förbud mot omvandling om den anses vara konkret och beaktansvärt
vad gäller återfall i allvarlig brottslighet.72 Att underrätternas skäl för bifall
samt icke-bifall i samtliga fall har haft sin grund i återfallsrisken är därför
kanske inte så oväntat. Några mönster vad gäller de andra kriteriernas
förhållande till återfallsrisken är dock relevanta att uppmärksamma.
Inte i något av fallen har det ansetts föreligga hinder för omvandling på
grund av att den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten
eller på grund av att den dömde inte har verkat för sin återanpassning i
samhället. I flertalet fall har dock dessa kriterier ansetts utgöra skäl att
beakta vid återfallsrisken.73 I nästan hälften av fallen har den tid som den
dömde avtjänat och de omständigheter som enligt domen legat till grund för
straffmätningen medfört att det tidsbestämda straffet som livstidsstraffet
skulle omvandlas till skulle föranleda att en villkorlig frigivning skulle ske
långt fram i tiden. Detta har inte i sig utgjort något skäl för omvandling men
då det förelegat osäkerheter om risken för återfall har detta medfört att
omvandling inte kunnat bifallas.74
4.2 Rättsmedicinalverkets riskbedömning och
domstolens bedömning
4.2.1 Rättsmedicinalverkets riskbedömning
Yttrande från RMV har i samtliga fall inhämtats. På skalan
låg/medelhög/hög har RMV i två av fallen bedömt risken för återfall som
låg, i sex fall medelhög och i två fall hög. I samtliga fall med undantag för
fall 1 användes samma yttrande i både tingsrätten och hovrätten. I fall 1
intogs i hovrätten ett nytt yttrande från RMV där risken bedömdes som låg.
I yttrandet lämnat till tingsrätten bedömdes risken dock som medelhög.75
I fall 1 biföll hovrätten ansökan efter att RMV i sitt nya utlåtande bedömt
risken som låg. I tingsrättens dom, där RMV hade bedömt risken som
medelhög, biföll dock inte tingsrätten ansökan.76
I de fem fall där både hovrätten och tingsrätten bedömt att det fanns en
konkret och beaktansvärd risk för återfall hade RMV bedömt risken som
hög i två av fallen och som medelhög i tre av fallen.77 Av dessa tre anförde
RMV dessutom i ett av fallen att de ansåg att bedömningen låg i den högre
delen av spannet inom bedömningen ”medelhög”.78 I de två ytterligare
fallen anförde RMV dessutom att de hade diskuterat att bedöma risken som
72
NJA 2008 s. 579 (s 597).
Tingsrättens beslut i fall 2, s 10, tingsrättens beslut i fall 6, s. 8, tingsrättens beslut i fall
10, s 11.
74
Tingsrättens beslut i fall 1, fall 3; hovrättens beslut i fall 4, fall 7 och fall 9.
75
Fall 1, hovrättens beslut, s. 5, tingsrättens beslut, s. 7.
76
Fall 1, hovrättens beslut, s. 6-10, tingsrättens beslut s. 12-14.
77
Se fall 2,5,6,8 och 10.
78
Fall 5.
73
15
hög.79 I det ena av dessa hade de två senaste bedömningarna i
omvandlingsärenden dessutom bedömts med risknivån hög.80
I de fall där risken för återfall ansågs vara svårbedömd hade RMV i fyra av
fallen bedömt risken som medelhög och i ett av fallen som låg.81
4.2.2 Underrätternas bedömningningsunderlag för
återfallrisken
Att underrätterna fäster stor vikt vid RMV:s utlåtanden framkommer av alla
de studerade fallen. Det framkommer nog även av sambandet mellan
RMV:s bedömning och domstolens beslut som ovan presenterats.
I flera fall har underrätterna uttalat sig positivt om RMV:s utlåtanden.
Underrätterna har bl.a. uttalat att RMV:s utlåtande ”naturligtvis var av stor
betydelse”82, att RMV:s ställningstagande varit ”noggrant, väl underbyggt
och relevant”83, övertygande”84. ”väsentligen välgrundad”85 och
“välgrundade”86.
Vid granskningen av underrättsdomarna har det även framkommit att
domstolarna gör egna utredningar av återfallsrisken där de gör fristående
bedömningar från RMV:s utlåtanden och använder sig av ytterligare
bevisning. I fall 3 anför t.ex. tingsrätten att det underlag som finns för
återfallsbedömningen är de domar som meddelats mot den dömde,
Kriminalvårdens och RMV:s yttranden samt de uppgifter som den dömde
själv har lämnat.87 I samtliga fall har förhör hållits med den dömde vilket
också i mer eller mindre mån beaktats vid återfallsrisken. I ett fall anförde
t.ex. tingsrätten att RMV:s utlåtande skulle ställas mot, och i bedömningen
beaktas mot, de uppgifter som den dömde lämnat i rätten.88 I ett fall har
även vittnesmål intagits i bedömningen.89 I ett annat fall har tingsrätten
tagit hänsyn till en ytterligare skyddsfaktor än vad RMV gjort.90 I något fall
har tingsrätten vidare beaktat de domar som meddelats mot den dömde som
riskfaktorer.91
79
Fall 6 och 8.
Fall 6.
81
Se tingsrättens beslut i fall 1, fall 3, hovrättens beslut i fall 4, fall 7 och fall 9.
82
Hovrättens beslut i fall 1, s. 7.
83
Tingsrättens beslut i fall 2, s. 10.
84
Tingsrättens beslut i fall 1, s. 14, tingsrättens beslut i fall 5, s. 13.
85
Tingsrättens beslut i fall 3, s. 11.
86
Tingsrättens beslut i fall 8, s. 10, tingsrättens beslut i fall 10, s. 10.
87
Tingsrättens beslut i fall 3, s. 11.
88
Tingsrättens beslut i fall 7, s 8.
89
Tingsrättens beslut i fall 2, s. 10.
90
Tingsrättens beslut i fall 5, s 13.
91
Tingsrättens beslut i fall 8, s. 10.
80
16
4.2.3 Konkret och beaktansvärd risk
Underrätterna har i fem av fallen funnit att det förelegat en konkret och
beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet.92 I samtliga av dessa
fall har både tingsrätten och hovrätten kommit till samma slutsats.93 HD har
tidigare anfört att en konkret och beaktansvärd risk måste grunda sig på
några konkreta omständigheter som är direkt hänförliga till den dömde.94
Vad som specifikt har utgjort dessa konkreta omständigheter i de undersökta
domarna har varit svårt att utläsa av underrätternas domskäl. Några mönster
kan dock utrönas nedan.
I samtliga fall har yttranden från Kriminalvården och RMV inhämtats.95 I
samtliga fall har även muntligt förhör skett med den dömde och i fyra av
fallen har förhör också hållits med annan än den dömde.96 Som underlag för
domstolens bedömning av om återfallsrisken anses vara konkret och
beaktansvärd har hänvisningar till RMV:s utlåtande skett i samtliga fall. I
fyra fall hänvisar även domstolen till vad som framkommit vid förhöret med
den dömde.97 I ett fall hänvisar domstolen också till ett förhör som hållits
med annan än den dömde.98 Dessa förhör har av domstolen jämförts med
RMV:s utlåtanden. På basis av RMV:s utlåtande och förhören har
domstolen sedan gjort en egen bedömning av om det som anförts talar för
att det kan anses finnas en konkret och beaktansvärd risk.99
I fall 2, 5 och 10 har en samlad bedömning gjorts som utmynnat i ett
”allmänt konstaterande” att det finns en konkret och beaktansvärd risk. 100 I
fall 6 och 8 har begreppen differentierats något. I fall 6 delas begreppen
”konkret” och ”beaktansvärd” upp. Att risken för återfall är konkret
konstateras först främst mot bakgrund av RMV:s utlåtande. Att risken är
beaktansvärd bedöms senare i en relativt självständig bedömning utifrån vad
som framkommit med förhör med den dömde och mot bakgrund av vad
RMV anfört.101 Även i fall 8 differentieras begreppen ”konkret” och
”beaktansvärd” i viss mån. Först anses risken som konkret mot bakgrund av
vad RMV uttalat samt mot bakgrund av domstolens syn på det begångna
brottets riskvärde. Efter detta tillades en ytterligare riskfaktor vilket ledde
till domstolen ansåg att återfallsrisken även var beaktansvärd.102
92
Se fall 2,5,6,8 och 10.
I alla fall utom i fall 2 har hovrätten dessutom anfört att de anslutit sig till tingsrättens
bedömning. Hovrätten hade skilda åsikter om huruvida den dömdes misskötsamhet skulle
inräknas i återfallsrisken samt om den dömde hade främjat sin återanpassning till samhället
i tillräcklig utsträckning, se hovrättens beslut i fall 2.
94
Se NJA 2008 s. 579
95
Kriminalvårdens utlåtanden kan säkerligen ha hjälp rätten i sin bedömning men någon
explicit hänvisning till deras uttalanden har inte förekommit i något fall.
96
Se fall 2,5,6 och 8.
97
Se tingsrättens beslut i fall 2, 5, 6 och 10.
98
Tingsrättens beslut i fall 2, s. 9-10.
99
Tingsrättens beslut i fall 2, s. 9-10, i fall 5 s. 13 och i fall 10 s. 12.
100
Tingsrättens beslut i fall 2, ss 9-10, i fall 5 ss 13 och i fall 10 s. 12.
101
Tingsrättens beslut i fall 6, s. 8-9.
102
Tingsrättens beslut i fall 8, s. 10.
93
17
5 Analys
Återfallsriskens ställning i omvandlingsärendet
Att återfallskriteriet intar en unik ställning vid omvandlingsprövningen
framgår tydligt av detta arbete. I lagens förarbeten uttalar regeringen att en
ansökan om omvandling bör lämnas utan bifall om det föreligger en konkret
och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet. I NJA 2008 s 579
har HD vidare uttalat att återfallsrisken intar en särställning bland de
kriterier som enligt lagen ska beaktas vid en omvandlingsprövning. Att
omvandlingskriteriet verkligen intar denna särställning har tydligt
framkommit i min underrättsstudie. I samtliga studerade fall har domstolens
beslut haft sin grund i återfallskriteriet. Av underrättsstudien bekräftas även
HD:s uttalande att de övriga kriterierna i princip endast är av betydelse för
vid vilken tidpunkt en omvandling kan beviljas och för längden av det
tidsbestämda straff som livstidsstraffet ska omvandlas till. En slutsats som
kan dras av detta är att i princip alla livstidsstraff egentligen har ett
”inneboende” tidsbestämt straff så länge det inte finns någon risk för
återfall. När denna tidsgräns passerat har därför straffet i realiteten övergått
från att vara en påföljd av brott till att rent faktiskt vara ett
brottsförebyggande frihetsberövande.
Förhållandet mellan Rättsmedicinalverkets
domstolens bedömning av återfallsrisken
riskbedömning
och
Att det finns ett starkt förhållande mellan RMV:s riskbedömningar och
domstolens bedömning av återfallsrisken har framkommit i arbetet. Detta
framkommer både av rättskällorna och av det empiriska materialet. I 10 §
OmvL stadgas att rätten inte får bifalla en ansökan om omvandling utan att
den inhämtat ett riskutlåtande från RMV. I förarbetena framhävs vidare att
RMV:s utlåtande ska utgöra ett underlag i domstolens bedömning. Av
underrättsstudien har dessutom ett tydligt samband framträtt mellan RMV:s
utlåtanden och rättens beslut. RMV har i samtliga fall där underrätterna
funnit återfallsrisken som konkret och beaktansvärt pekat på stora risker i
sina bedömningar. I två av fallen anförde RMV att risken för återfall var
”hög”. I de andra tre fallen hade RMV lämnat det samlade omdömet
”medelhög”, dock hade de i alla fallen anfört att de antingen övervägt att
lämna omdömet ”hög” eller att de vid tidigare riskbedömningar lämnat det
omdömet.
Något som är viktigt att uppmärksamma är att RMV och domstolen inte gör
samma typ av riskbedömning. RMV:s riskbedömning syftar till att fastställa
om risken för återfall är låg, medelhög eller hög. RMV kan även konstatera
att det finns tveksamheter inför graden av risk och att fallet är svårbedömt.
Domstolen ska däremot utreda om återfallsrisken är konkret och
beaktansvärd. Detta innebär att domstolen måste utröna konkreta
omständigheter hänförliga till dömde som talar för återfall. Om domstolen
konstaterar att fallet är alltför svårbedömt innebär det dessutom att
18
omvandlingsansökan ska bifallas (förutsatt att inget annat kriterium
förhindrar bifall). Det krävs med andra ord lite mer av domstolens
bedömning. Att domstolen faktiskt gör en annan bedömning framkommer i
viss mån också av underrättsstudien. Domstolen hänvisar aldrig enbart till
RMV utan de gör en egen bedömning av återfallsrisken. I den bedömningen
intas annan bevisning, framförallt vad som framkommit vid förhör med den
dömde. Dock grundar sig mycket av det domstolen konstaterar i vad RMV
uttalat. Det framkommer av besluten att de ska utröna vad som är konkret
och beaktansvärt men det är sällan som det explicit framkommit hur detta
gjorts. I majoriteten av fallen utmynnade domstolens resonemang i ett
relativt allmänt konstaterande att risken var konkret och beaktansvärd. I två
av fallen framgick det däremot att domstolen hade skiljt begreppen åt och
att vissa omständigheter ansågs tala för ”konkret” och vissa för
”beaktansvärd” (Någon generell slutsats kunde dock inte dras från dessa två
beslut). Här måste dock framhållas att det är mycket möjligt att
underrätterna fört långtgående resonemang för sitt ställningstagande, men
det går inte att utläsa av skälen särskilt tydligt.
Återfallsrisken och rättsäkerheten
Att omvandlingsprövningens kärnfråga grundar sig i en riskprognos om
återfall förefaller relativt självklart som problematiskt ur ett
rättssäkerhetsperspektiv. Två skäl kan särskilt framföras, 1)
Återfallskriteriets ställning inom omvandlingsprövningen leder till att
livstidsstraffet i praktiken är att anse som ett brottsförebyggande
frihetsberövande. Att staten bestraffar någon för något som ännu inte
inträffat går inte väl ihop med rättsäkerheten. 2) Risken för återfall baseras
på ett underlag som har en bristfällig tillförlitlighet.
Den första punkten kan möjligtvis, trots dess grova ingripande i den
enskildes rättigheter, anses motiverat av samhällsskyddet. Att samhället ska
försöka förhindra att människor utsätts för allvarliga våldsbrott ingår i
rättsskyddet. För att detta påstående ska anses godtagbart måste dock dessa
antaganden också grunda sig på tillförlitliga uppgifter. Av utredningen har
det dock framkommit att så inte är fallet. RMV:s riskbedömningar har vad
gäller fängelsedömde en precision på 65-75 procent. Att frihetsberöva någon
för att det finns en 2/3 risk att denna återfaller i brottslighet är inte råttsäkert.
Det förefaller dessutom än mer rättsosäkert då vi inte ens vet om dessa
procentsatser är applicerbara på livstidsdömda. Mot bakgrund av RMV:s
relativt osäkra bedömningar skulle man kunna dra slutsatsen att det trots allt
är positivt att domstolen ändå ska göra en egen bedömning av
återfallsrisken. Att denna riskbedömning skulle vara mer tillförlitlig än vad
RMV:s bedömningar kan vara förefaller dock högst osannolikt. De som
ingår i RMV:s utredningslag är utbildade i riskbedömningar, det är inte
domstolen. Domstolen ska dessutom göra en ännu svårare riskbedömning.
Av allt att döma förefaller det nog rimligt att domstolens precision i
återfallsbedömningen är ännu sämre än RMV:s.
19
Jag har svårt för att landa i en slutsats som menar att det ovan anförda kan
anses vara godtagbart med hänsyn till rättsäkerheten. Systemet bortser från
kravet på förutsebarhet och principer så som allas likhet inför lagen och
beviskravet ”bortom rimligt tvivel” när man väljer att frihetsberöva
människor på ett säkerhetsunderlag av 65-75 procent och där man också vet
att var tredje till var fjärde person är ogrundat frihetsberövade.
Med det sagt menar jag inte att återfallsrisken helt borde tas bort från
omvandlingsprövningen. Samhällsskyddet måste fortfarande beaktas när vi
talar om människor som har begått brott som anses vara samhällets mest
förkastliga. Möjligen borde dock kriteriet ”konkret och beaktansvärd” bytas
ut mot ett högre ställt krav. Kanske skulle ”påtaglig risk”, som föreslogs i
betänkandet till OmvL, vara ett mer rättssäkert kriterium.
20
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
SOU 2002:26 Frigivning från livstidsstraff
Prop. 2005/05:35 Lag om omvandling av fängelse på livstid
Prop. 2008/9:118 Straffet för mord m.m.
Prop. 2013/14:194 Skärpt straff för mord
Artiklar
Grann Martin: Riskbedömningar – Möjligheter och omöjligheter, I: SOU
2002:26, bilaga 4, 2002
Peczenik, Aleksander, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005 s. 249.
Sandgren, Claes, Claes, Om empiri och rättsvetenskap del I, Juridisk
tidskrift, nr 3, 1995/96 s. 726.
Sandgren, Claes, Claes, Om empiri och rättsvetenskap del II; Juridisk
tidskrift, nr 4, 1995/96 s. 1035.
Övriga tryckta källor
Axberger, Hans-Gunnar. Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar. En
rättspolitisk utvärdering av lagstiftningen mot ekonomisk brottslighet. BRÅ
Forskning 1988:3
Eriksson Åsa, Haggård-Grann Ulrika: Omvandling av livstidsstraff – Första
verksamhetsperioden 2006-2007, Rättsmedicinalverket, Stockholm 2008
Grann Martin, Forsman Anders, Freij Ingrid, m.fl.: Riskbedömningar inom
psykiatrin. Kan våld i samhället förutsägas? – En systematisk
litteraturöversikt, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Stockholm
2005
Haggård Ulrika: Livstidsdömda – En kohortstudie av livstidsdömda under
åren 1965-2007 med fokus på risk- och skyddsfaktorer för
intrainstitutionellt våld samt återfall i brott efter frigivning,
Rättsmedicinalverket, Stockholm 2010
SOSFS (2006:16) Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd om
riskutredning inför prövning av omvandling av fängelse på livstid
21
Otryckta källor
Kriminalvårdens hemsida:
http://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/fangelse , 201501-07.
Johannisson Sven: Kommentar till lag (2006:35) om omvandling av
fängelse på livstid, Karnov rättsdatabas, 2013-12-09
22
Rättsfallsförteckning
Högsta domstolen
NJA 2007 s 194
NJA 2008 s. 579
Underrättsdomar (hovrätt, tingsrätt)
Fall 1: Ö 3399-13,
Fall 2: Ö 1727-14,
Fall 3: Ö 2114-14,
Fall 4: Ö 668-14,
Fall 5: Ö 524-14,
Fall 6: Ö 2765-13,
Fall 7: Ö 2589-13,
Fall 8: Ö 1522-13,
Fall 9: Ö 1674-13,
Fall 10: Ö 1241-13,
B 513-13
B 4031-13
B 41-14
B 2906-13
B 3139-13
B 274-13
B 514-13
B 3976-12
B 5946-12
B 6164-12
23
24