docHedgren, K., C-uppsats
download 
Report Transcription
Hedgren, K., C-uppsats
RELATIONEN MELLAN KVINNORS TRYGGHET & KVALITETEN PÅ DERAS SOCIALA NÄTVERK KATJA HEDGREN RELATIONEN MELLAN KVINNORS TRYGGHET & KVALITETEN PÅ DERAS SOCIALA NÄTVERK KATJA HEDGREN Hedgren, Katja. Relationen mellan kvinnors trygghet & sociala nätverk. Examensarbete i Kriminologi 15/30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2015. Studiens syfte var att undersöka otryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor och undersöka samvariationen mellan otrygghet i offentliga miljöer och kvalitet på deras sociala nätverk. Syftet var även att undersöka vad som låg till grund för kvinnornas oro samt vilka brottstyper de var mest rädda att utsättas för. Antagandet var att kvinnor med ett starkare socialt nätverk upplevde en lägre otrygghet. I begreppet socialt nätverk inkluderades frekvensen av kontakt samt vilket stöd deras privata relationer genererade. Empirin samlades in i centrala Trelleborg och 100 kvinnor deltog, kvinnorna var mellan 20 och 87 år. Datan analyserades statistiskt främst genom jämförelser mellan medelvärden men även genom regressionsanalyser och korstabuleringar. Resultatet visar att de kvinnor som erhöll stöd från sitt nätverk hade en signifikant lägre otrygghet än de som inte erhöll stöd. Inga tydliga samband fanns mellan storleken på nätverkeneller vilka relationer de hade till sina kontakter. Orsaken till oron hos flest kvinnor och även till majoriteten av de mest otrygga var att brottsligheten var hög i Trelleborg och det brott som flest kvinnor oroade sig att utsättas för var rån. Nyckelord: Oro för brott, Otrygghet, Kvinnor, Sociala nätverk, Trelleborg. 2 THE RELATIONSHIP BETWEEN WOMEN’S FEAR OF CRIME & THE QUALITY OF THEIR SOCIAL NETWORKS KATJA HEDGREN Hedgren, Katja. The relationship between women’s fear of crime & the quality of their social networks. Degree project in Criminology. 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Criminology, 2015. The aim of this study was to examine women’s fear of crime in Trelleborg and the relationship between women’s fear of crime in public places and the quality of their individual social networks. The hypothesis was that women with a better quality of their network will have lower feelings of fear of crime. The aim was also to study the sources to their fear and which crime they feared most. In the term social network women’s frequency of contact and which support their relations generated was tested. Survey data was collected from 100 women, aged 20 to 87 years in Trelleborg city. The empirical data was statistically analyzed through crosstabulations, Anova, t-test and simple linear regressions. The results show that the largest correlation between less fear of crime and the social network was connected to which support the women received through their network. No strong support was found for the importance of the numbers in the network or which kind of relation women with less fear had to their contacts. The most common source to fear was the knowledge of high crime rates and the crime that most women feared was to be robbed. Keywords: Fear of Crime, Perceived Safety, Social Network, Trelleborg, Women. 3 Innehållsförteckning Inledning ............................................................................................................................. 6 Syfte & Frågeställningar ..................................................................................................... 7 Tidigare Forskning .............................................................................................................. 7 Sociala nätverk ................................................................................................................ 8 Dimensioner av sociala nätverk ................................................................................. 9 Betydelsen av sociala nätverk ................................................................................... 10 Livsfas & sociala nätverk ........................................................................................... 10 Otrygghet ...................................................................................................................... 10 Trelleborgs brottsstatistik ............................................................................................. 11 Tolkning av statistik................................................................................................... 15 Forskningsanknuten avgränsning.................................................................................. 12 Metod ............................................................................................................................... 12 Etiska överväganden ..................................................................................................... 12 Enkäten ......................................................................................................................... 14 Enkätens uppbyggnad ............................................................................................... 15 Operationalisering av begreppen.................................................................................. 15 Otrygghet .................................................................................................................. 16 Socialt nätverk........................................................................................................... 17 Datainsamling................................................................................................................ 18 Urval .............................................................................................................................. 18 Analytisk metod ............................................................................................................ 20 Omkodning ................................................................................................................ 21 Indexering ................................................................................................................. 22 Nya förutsättningar ................................................................................................... 23 Statistiska analysmetoder ............................................................................................. 23 Korstabuleringar ....................................................................................................... 23 Jämförelser mellan medelvärden ............................................................................. 23 Analys mellan kvantitativa variabler ......................................................................... 24 Signifikans ................................................................................................................. 24 Resultat ............................................................................................................................. 25 Respondenterna ............................................................................................................ 25 Trygghet ........................................................................................................................ 25 Jämförande analys .................................................................................................... 26 4 Social oordning .............................................................................................................. 27 Jämförande analys .................................................................................................... 27 Strukturella karaktärer .................................................................................................. 28 Jämförande analys .................................................................................................... 30 Stödet ............................................................................................................................ 31 Jämförande analys .................................................................................................... 32 Rädsla för brott ............................................................................................................. 33 Jämförande analys .................................................................................................... 33 Grund till oro ................................................................................................................. 34 Jämförande analys .................................................................................................... 34 Diskussion ......................................................................................................................... 35 Trelleborg ...................................................................................................................... 37 Metoddsikussion ....................................................................................................... 38 Slutsatser................................................................................................................... 40 5 INLEDNING Majoriteten av den svenska befolkningen känner sig trygga men enligt brottsförebyggande rådets rapport anger 15 % att de känner sig otrygga då de går ute sent under kvällstid (BRÅ, 2013). Genom flertalet studier har man funnit att olika faktorer påverkar otryggheten hos olika grupper samt att otrygghet påverkar olika befolkningsgruppers rörelsemönster på olika sätt (BRÅ, 2014; Torstensson Levander, 2007). Dessa gruppskillnader existerar exempelvis mellan kvinnor och män (BRÅ, 2014). Under kvällstid upplever fyra gånger fler kvinnor känslan av otrygghet än män (a.a.). Detta trots att det trygghetsskapande arbetet främst har främjat tryggheten hos kvinnor (a.a.). Skillnader i graden av otrygghet varierar även mellan individer inom olika grupper och därav antas även individuella skillnader vara avgörande för otryggheten (Box, m.fl., 1988). Toseland (1982) menar att olika förmågor att hantera psykiskt påfrestande situationer samt möjligheten att bli återställd efter utsatthet är aspekter som antas kunna påverka graden av otrygghet. Då individer upplever en hög oro att utsättas för brott kan oron ibland bli så påtaglig att aktiva åtgärder vidtas för att skydda sig och dessa åtgärder kan ibland rutinmässigt påverka individerna i deras vardagliga val (Box m.fl., 1988). Sker denna typen av anpassning innebär det att otryggheten inskränker på individers rörelsefrihet (a.a.). Denna typen av individuella anpassning kallas för time-space inequalities och kan påverka individers mentala hälsa negativt samt öka risken för psykologisk stress (Whitley & Prince, 2003). Eftersom individers enskilda oro kan leda till att vissa platser kontinuerligt undviks kan de individuella anpassningarna leda till avfolkning och även bidra med negativa effekter på samhällsnivå (Box, m.fl., 1988; Mellgren & Kronkvist, 2013). Trelleborg är en attraktiv stad med nöjda invånare (Trelleborg, 2013). I en undersökning i vilken invånares tillfredsställelse med att bo i olika kommuner undersöktes betygsattes Trelleborg över genomsnittsnivån (a.a.). Trots nöjda invånare är oron att utsättas för brott hög i Trelleborg (SKL, 2014). I Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) rapport Öppna jämförelser (2014) går det att jämföra Trelleborgs brotts- och trygghetsstatistik i relation till andra svenska kommuner (a.a). Av de kommuner som ingick i undersökningen förekom oro att utsättas för misshandel eller överfall hos 24 till 52 % av respondenterna i respektive kommuner (a.a.). I de flesta kommunerna oroade sig 36 % av invånarna att utsätas för brotten men av Trelleborgs invånare angav 46 % oro för denna typen av brott (a.a.). Detta innebär att oron att utsättas för brott i Trelleborg är relativt hög jämfört med andra kommuner (a.a.). Jämförelser mellan antalet anmälda brott av våldsbrott , stöldbrott och tillgreppsbrott presenterades även i rapporten (a.a.). Statistiken visar att antalet anmälningar i Trelleborg ligger inom ”normala ramar” i likhet med 50 % av Sveriges övriga kommuner (a.a.). I enlighet med forskning på området existerar det ofta en obalans mellan brottsnivåer och otrygghet, då otrygghet ofta förekommer trots låga brottsnivåer (Box m.fl., 1988; BRÅ, 2013; Mellgren & Kronkvist, 2013). Fokus i denna studie är att förstå bakomliggande orsaker till otryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor. Med bakomliggande menas i detta sammanhang inte faktorer i den fysiska omgivningen såsom exempelvis (social eller fysisk 6 oordning), utan mer djupliggande faktorer, knutna till individerna. Sådana faktorer som påverkar att vissa individer uppfattar social eller fysisk oordning som otrygghetsskapande men inte andra. Om endast otrygghetsskapande faktorer i den yttre miljön identifieras kommer åtgärdsmöjligheterna vara oändliga, eftersom olika faktorer påverkar individer på olika sätt. Detta medför att det finns oerhört många typer av faktorer som påverkar otryggheten. Om istället kunskap om de bakomliggande orsakerna till otrygghet synliggörs och man på ett mer djupliggande plan kan arbeta för att skapa tryggare samhällsmedlemmar kommer framgången i att minska otryggheten sannolikt ske effektivare. Därför är det viktigt att kartlägga olika samband kopplade till individer för att på så sätt skapa klarhet i vilka bakomliggande faktorer som kan påverka otrygghetskänslan. Individers sociala nätverk har inom andra vetenskaper påvisats vara av stor betydelse för välmående sett ur många perspektiv (Antonucci m.fl., 2011; De Donder m.fl., 2012; Edling & Rydgren, 2012). De sociala nätverken skulle därför även kunna tänkas ha en reglerande effekt på individers förmåga att hantera olika påfrestande situationer och därmed även otryggheten, vilket vidare kommer undersökas. SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR Uppsatsen syfte är att studera otryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor och undersöka samvariationen mellan kvinnors grad av otrygghet i offentliga miljöer och kvaliteten på deras sociala nätverk. Syftet är även att undersöka vad kvinnorna själva tror ligger till grund för deras oro och vilka brott de oroar sig mest att utsättas för. Resultatet kommer förhoppningsvis kunna utgöra underlag för framtida insatser för att öka tryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor. Ett antagande är även att de kvinnor med högre otrygghet även upplever ett högre obehag vid social oordning. Frågeställningar - Har kvinnor med en högre kvalitet på sitt sociala nätverk en lägre grad av otrygghet? - Vilka anledningar uppger kvinnorna ligga till grund för deras oro? - Vilka brott är kvinnorna mest oroliga att utsättas för? TIDIGARE FORSKNING Vad som orsakar otrygghet är oerhört komplext och svårt att undersöka eftersom det är flera faktorer som parallellt påverkar otryggheten. Utöver denna problematik har alla individer olika genetik och tidigare erfarenheter vilket gör att vi tolkar och bearbetar händelser olika, denna åtskillnad mellan individer gör också att olika faktorer påverkar olika individer olika mycket (Agnew, 1985; Box m.fl., 1988; Mellgren & Kronkvist, 2013). Vid forskning om otrygghet och 7 bakomliggande orsaker till otrygghet finns det faktorer som kontinuerligt återkommer: kön, ålder, bostadsområde, kollektiv styrka, individuell -känslighet och riskuppfattning, utsatthet och kännedom om områdets brottslighet är exempel på sådana faktorer (Box m.fl., 1988; Torstenson, Levander, 2007). Flertalet studier har såväl påvisat korrelationer mellan ”tecken” på områdesförfall i form av fysisk- eller -social oordning och brottslighet (Wilson & Kelling, 1982; Kelling & Coles, 1996). Men områdens brottslighet behöver inte nödvändigtvis påverka graden av otrygghet (Box m.fl., 1988). Tecken på oordning kan både vara fysisk eller social. Exempel på fysisk oordning är klotter, nedskräpning och skadegörelse och exempel på social oordning är stökiga ungdomsgäng, prostituerade eller alkoholpåverkade personer (Wilson & Kelling, 1982). Denna typen av ”tecken” på oordning sänder indikationer om att kontrollen i området är låg vilket ökar känslan av otrygghet (Hunter, 1978; Skogan, 1986). Forskning har även visat att olika subgrupper påverkas olika mycket av oordning (Hunter, 1978; Skogan, 1986). I en svensk studie genomförd i Malmö bekräftades detta genom att social oordning hade en större negativ inverkan på kvinnors otrygghet än männens, då det kontrollerades för ungdomsgäng eller alkoholpåverkade personer (Mellgren, 2006). Otryggheten kan resultera till att vissa platser blir ”no-go areas”, vilket innebär att platser som uppfattas som otrygga blir folktomma eftersom människor systematiskt undviker dem (Hale, 1996; Mellgren & Kronkvist, 2013; Torstensson, Levander, 2007). De redan otrygga platserna blir då folktomma vilket ytterligare tenderar att öka obehaget (Hale, 1996). I enlighet med flera kriminologiska teorier (Rationell choice, Rutinaktivtetsteorin, Situationel Action Theory m.fl.) är ett lagbrytande beteende ett resultat av individernas rationaliserande kring risken att bli ertappad (Cohen & Felson, 1979; Cornish & Clarke, 2014; Wikström & Sampson, 2006). Fler cirkulerande människor innebär därför att färre brott kommer begås, då risken är större att bli sedd vilket kan leda till konsekvenser (Cohen & Felson, 1979; Cornish & Clarke, 2014; Wikström & Sampson, 2006). I rutinaktivitetsteorin är den informella kontrollen av medmänniskor central och alla individer (oavsett relation till förövarna) är i teorin klassade som kapabla väktare (kapabla att agera eller ingripa) (Cohen & Felson, 1979). Om platser blir folktomma leder det till att den informella kontrollen blir lägre eftersom antalet kapabla väktare är färre (a.a.). Därför skapar avfolkade platser fler tillfällen för brottsbenägna att begå brott och blir attraktiva uppslutningsplatser för orädda och kriminella (Goodstein & Shotland, 1980; Hale, 1996; Wilson & Kelling, 1982). Denna process ökar risken för högre brottsfrekvenser (Goodstein & Shotland, 1980; Hale, 1996). Även om hög brottslighet inte nödvändigtvis behöver påverka boendes känsla av trygghet kan ökad brottslighet vara en effekt av de konsekvenser som otrygghet medför. I oattraktiva områden där mobiliteten är högre är social instabilitet troligare eftersom det är svårare att etablera en allmängiltig konsensus om vilka värden som eftersträvas (Shaw & McKay, 1942). Mobiliteten förhindrar även långvariga och starka relationer till institutioner såsom skolor och kyrkor i området, vilka kan upprätthålla värdegrunder (a.a.). Om ingen konsensus föreligger angående vad som är normen blir möjligheten att agera som kapabel väktare mindre eftersom vad som bryter mot normer blir otydligare. Sampson utvecklade teorin om Kollektiv styrka och fann att delade normer, värderingar och regler hos boende i samma bostadsområde påverkade graden av 8 agerande och ingripande (Sampson, m.fl., 1997). Högre samhörighetskänsla mellan boende resulterade till att de i högre utsträckning gick samman och agerade kollektivt för att lösa gemensamma problem, som exempelvis klotter (a.a.). Den kollektiva styrkan ska således resultera till högre informell kontroll och lägre brottslighet (a.a.). Trots att de sociala nätverken har studerats i stor utsträckning på områdesnivå har få studier gjorts vilka undersöker betydelsen av individers enskilda sociala nätverk (inom kriminologin) (frånkopplade från grannskapen) (Ferguesson & Mindel, 2007; Jihong Solomon Zhao m.fl., 2015). Vad forskningen säger om individers egna sociala nätverk kommer redogöras i kommande avsnitt. Sociala nätverk Sociala nätverk, det vill säga individers nära sociala relationer till andra individer (mikronivå) är ett väl utforskat ämne, men inte i relation till trygghet (De Donder mfl, 2012). Ett starkt socialt nätverk har kontinuerligt visat på positiva effekter för såväl hälsa, välmående som livskvalitet (Antonucci m.fl., 2009; De Donder mfl, 2012; Edling & Rydgren, 2012). Det är vanligt att de sociala nätverken studeras som en del av det sociala kapitalet. Ingen konsensus om definitionen av begreppet finns, men den grundläggande innebörden är att det sociala kapitalet består av olika nätverk kopplade till enskilda individer vilka genererar ett mervärde (Social Capital Research, 2015). Vid studier av det sociala kapitalet brukar bland annat samhällsengagemang, individers sociala nätverk och känslan av tillhörighet att undersökas (a.a.). Vilket mervärde det sociala kapitalet genererar varierar beroende på vilken forskare som tillfrågas; ökad tillit, fler möjligheter, gemensamma normer och större handlingskraft är bara några exempel (a.a.). Men det sociala kapitalet kan även generera olika typer av stöd vilka kan vara emotionella, sociala och praktiska (Putnam, m.fl., 1993). I denna studie kommer individers enskilda sociala nätverket lyftas ur kontexten av det sociala kapitalet och studeras fristående. Anledningen till detta beror på att befintlig forskning ger starka indikationer om att de sociala nätverken är betydelsefulla för graden av trygghet. Forskning har exempelvis visat att hög otrygghet påverkar den mentala hälsan negativt, samtidigt som annan forskning visar att personer med ett stort socialt nätverk har en lägre risk att drabbas av psykisk ohälsa (Edling & Rydgren, 2012; Whitley & Prince, 2003). Forskning har också visat att det finns korrelationer mellan svaga sociala nätverk och hög otrygghet (Hale, 1996). Trots indikationerna om sambanden finns det endast en liten mängd forskning som bedrivits för att undersöka relationen mellan individers enskilda sociala nätverk och otrygghet (De Donder m.fl., 2012; Ferguson & Mindel, 2007). Därav finns det behov av mer kunskap om korrelationerna mellan dessa faktorer. Dimensioner av socialt nätverk Inom begreppet socialt nätverk finns det flera dimensioner som är viktiga att belysa (Antonucci m.fl., 2009). Dels de strukturella karaktärerna samt stödet (a.a.). Med de strukturella karaktärerna menas storleken på individers umgängeskrets, frekvensen av kontakt samt vilka relationer individerna har till sina kontakter (a.a.). Ett stort nätverk behöver inte nödvändigtvis generera något stöd (a.a.). Men ett större nätverk bidrar till fler möjligheter att erhålla stöd och därför är det viktigt att både mäta nätverkens strukturella karaktärer samt vilket stöd individerna får från sitt nätverk. Det finns även olika variationer av stöd 9 (Antonucci, m.fl., 2011). Stödet kan exempelvis vara materiellt (tangible) endera instrumentellt (möjlighet att låna saker) eller bidra med finansiellt stöd, men stödet kan även vara abstrakt (intagible) i form av mentalt- eller emotionelt stöd (a.a.). Studier har visat att förekomsten av stöd är betydligt vanligare i relationer mellan kvinnor än mellan män, såväl det materiella som det abstrakta stödet (Antonucci m.fl., 2011). Det är inte ovanligt att studier endera mäter det materiella eller det abstrakta stödet när det undersöks vilket stöd individer får från sitt nätverk. Att mäta delar av det sociala nätverket såsom endera de strukuturella karaktärerna eller stödet skapar brister eftersom ett stort nätverk inte alltid bidrar med goda effekter. Bristfälliga kartläggningar (då exempelvis endast de strukturella karaktärerna undersöks) bidrar inte heller till det befintliga kunskapsfältet eftersom resultaten blir ofruktbara. Anledningen till detta är att studier som endera mäter en dimension av begreppet inte kan skapa förståelse för vad det är i de sociala nätverken som är betydelsefullt för att uppnå de goda effekterna. Detta argument förs bland annat av Ferguson och Mindel (2007). De fann att det framförallt är stödet som individerna får genom sina nätverk som reducerar otryggheten, men hävdar att detta inte synliggörs i studier som endera mäter nätverkens strukturella karaktärer (a.a.). Ett skensamband kan uppstå om viktiga faktorer (såsom exempelvis stödet) utesluts ur undersökningar eftersom andra faktorer då kan ”ta upp” effekten (Djurfeldt m.fl., 2010). Att studera de sociala nätverken utan att kontrollera för stödet skulle därmed kunna bidra till att de strukturella karaktärerna uppfattas ha en större effekt än de egentligen har. Betydelsen av sociala nätverk Tidigare studier har visat på korrelationer mellan svaga sociala nätverk och högre otrygghet (Hale, 1996). Orsaken till en högre otrygghet hos de med ett svagt socialt nätverk tros vara att ”ensamma” (utan stöd) har en nedsatt förmåga att hantera psykiskt påfrestande situationer (Toseland, 1982). Det är främst den ofrivilliga ensamheten som bidrar till de negativa effekterna (Stang, 2014). Anledningen till detta beror på att känslan av ofrivillig ensamhet triggar igång kroppens stresshormoner, vilket ursprungligen är en överlevnadsmekanism (a.a.). Ensamma individer blir på grund av stresshormonerna sämre på att hantera, bearbeta och återhämta sig från psykiskt påfrestande situationer (Strang, 2014). Eftersom utsatthet för brott är en typ av stressfylld situation antas ensamma vara sämre på att återhämta sig från denna typ av upplevelse eftersom de är mer sårbara (a.a.) Därför antas ensamma även vara mer otrygga (Hartnagel, 1979). Forskning har visat att hjälpsamma grannar och god sammanhållning är mycket betydelsefullt för graden av trygghet och att grannar kan fylla samma funktion som övriga kontakter i de individuella nätverken, det vill säga minska känslan av smärta och förbättra förmågan att bearbeta stressfyllda situationer (Box m.fl., 1988; Strang, 2014). Livsfas och sociala nätverk Det finns flera faktorer som påverkar hur nätverken ser ut och vilka relationer som är av störst vikt, vilken livsfas individer befinner sig i är en sådan faktor (Antonucci m.fl., 2011). Under ungdomsåren försvagas exempelvis stödet från föräldrarna eftersom ungdomar befinner sig i en identitetsskapande tid (a.a.). Under denna livsfas söker ungdomar ofta istället stöd hos vänner och syskon (a.a.). Detta innebär att yngre människors sociala nätverk ofta skiljer sig från de 10 som vuxna har. Äldre människor har generellt sett betydligt mindre kontaktnät och mindre frekvent kontakt med sina kontakter än vad yngre människor har (De Donder m.fl., 2012). Detta behöver dock inte innebära att kvaliteten på deras relationer är sämre. Forskning har visat att den vanligaste kontaktkällan för äldre är deras grannar (a.a.). Definitionen av socialt nätverk i denna studie inkluderar de strukturella karaktärerna (frekvens av kontakt och relationstyper) samt stödet (både emotionellt och fysiskt). Med kvaliteten på de sociala nätverken syftas till mer kontakt och mer stöd. Otrygghet Begreppet otrygghet är mångdimensionellt men lämnas trots detta ofta odefinierat (Torstensson, Levander, 2007). Det är inte ovanligt att otrygghet används som ett samlingsord för såväl oro, rädsla, riskbedömningar och säkerhetsfrågor (a.a.). I engelska texter används ofta begreppet ”fear of crime” vilket direkt översatt till svenska betyder rädsla för brott (Litzén, 2006). Detta kan bidra till definitionsproblem eftersom otrygga (de som upplever oro att utsättas för brott inte nödvändigtvis behöver känna rädsla att utsättas för brott (a.a.). Oro innebär att individer genom riskbedömningar anser att en risk att utsättas för brott finns och att detta sedermera ligger till grund för en obehaglig känsla (a.a.). Rädsla kan definieras som en negativ situationsbetingad känsla vilken bidrar till att individer väljer att anpassa sina val för att undvika specifika situationer (a.a.). Eftersom rädsla innebär en förhöjd känsla av oro kan det ibland finnas anledning att skilja på begreppen. Rädsla att utsättas för brott kan därför sägas vara en extension av oro och oro kan därmed också ses som ett förstadie om känslan förvärras (a.a.). Det bör skiljas på individers uppskattningar att en risk föreligger och vad uppskattningen leder till (a.a.). Eftersom en uppskattning att en risk att utsättas för brott finns inte behöver innebära att individer upplever otrygghet (a.a.). Som tidigare nämnts är otryggheten högre hos kvinnor än hos män, men även variationer inom gruppen kvinnor finns (BRÅ, 2014). I BRÅ:s undersökning (2014) var kvinnorna mellan 20-24 år och de mellan 65-79 år mest otrygga även om grunden till deras otrygghet berodde på olika orsaker (a.a.). Vad som skapar otrygghet kan därmed variera, otrygghet kan exempelvis bero på oro att närstående ska drabbas av brott eller bero på samhällets utveckling. Detta klassas som generell otrygghet och är en vanligare grund till oro hos äldre (BRÅ, 2014; Ferraro och LaGrange, 1987). Orsaken till otrygghet hos yngre är vanligen kopplad till deras egen säkerhet och detta klassas som konkret otrygghet (BRÅ, 2014; Mellgren & Kronkvist, 2013; Torstensson, Levander, 2007). Definitionen av otrygghet i denna studie är oron samt rädslan att själv utsättas för brott. Trelleborgs brottsstatistik Eftersom det är en del av studiens syfte att undersöka vilka brott kvinnorna är mest oroliga att utsättas för har statistik tagits fram för att möjliggöra en komparation av kvinnornas angivelser och reell brottsstatistik. På brottsförebyggande rådets hemsida finns det möjlighet att skapa sammanställningar av brottsstatistik utefter egna preferenser (BRÅ, 2015). En sådan sammanställning gjordes av brottsstatistiken i Trelleborgs kommun över en 11 tioårsperiod (2004-2014) för att skapa en övergripande bild av förändringar i anmälningsfrekvensen över tid. Statistik har såväl sammanställts för brottsövergripande kategorier som för brottsspecifika kategorier för att skapa en mer nyanserad bild (se bilaga 4). I sammanställningen går det att utläsa att 137 fler anmälda våldsbrott skedde under 2014 jämfört med 2004 (270/407). I den mer brottsspecifika tabellen går det att utläsa att misshandel av obekanta i utomhusmiljöer mot kvinnor har fördubblats från 2004 till 2014, samtidigt har utsattheten för män minskat från 44 anmälningar (2004) till 35 (2014). Detta skulle kunna indikera på förändringar inom brottskategorin (våldsbrott). Anmälningarna av sexualbrott har däremot varierat. 2004 anmäldes 40 sexualbrott, siffran ökade kraftigt till 2009 (80 anmälningar) och låg på en fortsatt hög nivå 2010 men återgick därefter till lägre nivåer. 2014 skedde 44 anmälningar inom kategorin sexualbrott. I den mer brottsspecifika tabellen redogörs att det 2014 skedde en anmälan om försök till våldtäkt och en anmälan om fullbordad våldtäkt i utomhusmiljöer. Majoriteten av våldtäkterna skedde inte utomhus, 2014 skedde tio av 11 anmälda våldtäkterna inomhus (gäller kvinnor över 18 år). Gällande Stöld-, rån- och häleribrott har anmälningarna sjunkit och 2014 var anmälningsnivån den lägsta på 10 år, med 1693 anmälningar. Hot-, kränkningar och frihetsbrott har dock ökat kraftigt med cirka 45 % över tioårsperioden, vilket är en ökning med cirka 300 brott. Tolkning av statistik När brottsstatistik används är det av vikt att vara medveten om att det endast är antalet anmälda brott som inkluderas. Antalet anmälningar motsvarar inte antalet skedda brott eftersom ett stort mörkertal existerar, särskilt inom vissa brottskategorier (BRÅ, 2006). Anmälningsbenägenheten är en avgörande faktor för hur stor andel av de inträffade brotten som anmäls (a.a.). Toleransen mot brott kan variera beroende på vilket brott som skett (Dolmèn, 2001). I Sverige är exempelvis anmälningsbenägenheten låg vid sexualbrott men hög vid skadegörelse av fordon, jämfört med många andra länder (a.a.). Anmälningsbenägenheten kan också variera över tid, vilket medför att fler eller färre anmälningar kan bero på förändringar i anmälningsbenägenhet likväl som på en reell förändring av antalet brott (BRÅ, 2006). Variationer i antalet anmälningar kan således även bero på rättsliga förhållanden såsom exempelvis förändringar i lagen (a.a.). Genom att definitioner förändras kan fler eller färre fall inkluderas under samma rubricering trots att antalet skedda brott ligger på statiska nivåer (a.a.). Detta bidrar till att brottsstatistiken bör tolkas med försiktighet. Även om brottsstatistik inte är ett robust mått för att skapa en bild av den verkliga brottsnivån är statistiken trots detta den bästa tillgången som finns att tillgå i denna studie för att skapa en övergripande bild av brottsligheten över tid. Forskningsanknuten avgränsning I föreliggande undersökning kommer en fråga kopplad till social oordning ställas för att pröva korrelationen mellan otryggheten och uppfattningen om social oordning. Med detta menas att det kommer kontrolleras om de med hög otrygghet även uppfattar social oordning som otrygghetsskapande i större utsträckning än de med låg otrygghet. Begreppet social oordning kommer från Broken windows teorin, i teorin ingår både fysisk- och social oordning och därför skulle det kunna 12 uppfattas vara ologiskt att inte inkludera båda aspekterna. Anledningen till att någon form av oordning inkluderas i undersökningen är endast för att kontrollera stabiliteten i kvinnornas grad av otrygghet, inte för att testa Broken windows teorin. Enkäten ämnas att hållas kort och av denna anledning gjordes valet att endera ta med en aspekt av oordningstyperna. Den fysiska oordningen vilken hypotetiskt kan påverka otryggheten i samma utsträckning som den sociala oordningen arbetar Trelleborgs kommun redan i dagläget aktivt med (genom extra städning, sanering av klotter mm).1 Valet att inkludera social oordning gjordes i samråd med Trelleborgs trygghetsgrupp eftersom ”stökiga ungdomsgäng” ansågs kunna vara en otrygghetsskapande faktor.2 METOD I enlighet med majoriteten av andra trygghetsundersökningar är föreliggande studie kvantitativ. Datainsamlingen skedde genom strukturerade enkäter, med främst fasta svarsalternativ. Det kvantitativa tillvägagångssättet kommer från naturvetenskapen och bygger på en positivistisk utgångspunkt (Bryman, 2011). Inom positivismen finns tron om existensen av en objektiv sanning oberoende av observatören (a.a.). Därmed går det att mäta sig till en absolut sanning (a.a.). Inom naturvetenskapen används ofta experiment för att nå kunskap om det mest troliga utfallet (a.a.). Experiment möjliggör att upprepa undersökningar flertalet gånger och även modifiera påverkningsfaktorerna (a.a.). Inom samhällsvetenskapen föreligger dock andra premisser eftersom experiment vore etiskt oförsvarbart (a.a.). På grund av att experiment inte är möjliga finns det begränsningar angående att kunna uttala sig om kausala samband (a.a.). I föreliggande studie kommer inga garantier finnas angående om korrelationerna är kausala, det vill säga om det är de svaga sociala nätverken som orsakar otryggheten. Därför kommer inga slutsatser göras angående om faktorerna orsakar utfallen. Korrelationerna visar endast vilka samband som föreligger (Djurfeldt m.fl. 2010). Vid kvantitativa enkäter utformas frågorna med fasta strukturer vilka ger konkreta svar och bidrar till kvantifierbara resultat (Magne Holme, Krohn Solvang, 1997). Vid kvantitativa studier omvandlas de teoretiska begreppen till statistiska variabler, vilket möjliggör att utläsa övergripande mönster och samband (Bryman, 2011). Metoden bidrar till att omfattande information enkelt kan sammanställas och metoden är därför fördelaktigt när information från många källor ska inhämtas (a.a.). Om endast information från få enheter används går det inte att uttala sig om generella mönster eller om samband i en större population existerar eftersom risken finns att informationskällorna tillhör undantagsfall (Magne Holme, Krohn Solvang, 1997). Vid större material möjliggörs dock detta (a.a.). Vid föreliggande studie berodde valet av metod på att information från många kvinnor var en förutsättning för att kunna besvara frågeställningen (om kvinnor med en högre kvalitet på sina sociala nätverk har en lägre otrygghet). 1 2 Muntlig källa, Trelleborgs säkerhetschef Muntlig källa, Trelleborgs trygghetsgrupp (9/4-2015) 13 Vid kvantitativa analyser kvantifieras information som sedan åter görs om till de ursprungliga teoretiska betydelserna. Resultatet blir på så vis ”talande” vilket gör att forskare inte behöver tolka eller värdera utfallen i lika stor utsträckning som vid kvalitativa analyser (Magne Holme, Krohn Solvang, 1997). Objektiviteten bygger således på att hela processen har skett opåverkat av utföraren (a.a.). Total objektivitet är dock inte möjligt eftersom alla har en förförståelse som omedvetet påverkar, men genom insikt av hur utföraren själv påverkar studien kan subjektiviteten motarbetas (a.a.). För att forskarens inflytande i efterhand ska kunna bedömas är transparens viktigt (Bryman, 2011). Genom redogörelser av vilka val som gjorts och motiveringar till dessa kan granskare i efterhand bedöma om undersökningen skett korrekt och även bedöma studiens validitet och reliabilitet i efterhand (a.a.). Därför kommer hela forskningsprocessen beskrivas ingående. Etiska överväganden Vid varje forskningsprojekt är det viktigt att eventuella negativa konsekvenser som skulle kunna bli effekten av forskningen beaktas och reflekteras över (Hermerén, 2005). Beroende på vilken typ av forskning som bedrivs kan effekterna vara större eller mindre och forskaren måste alltid väga individsskyddskravet mot forskningskravet (a a). De grundläggande kraven inom forskningen är att deltagarna ska få information som de ska samtycka till innan de deltar i studien, detta säkerställer grundläggande kännedom relaterat till studien (a.a.). Det är viktigt att informationen som deltagarna får är sanningsenlig och att deltagarna är införstådda med den (Forsman, 1997). Frågorna som kommer ställas i denna studie förväntas inte kunna kränka eller skada dem fysiskt eller psykiskt eftersom frågorna inte är av känslig karaktär. Deltagarna kommer vara anonyma och vilka svar de enskilda kvinnorna anger kommer inte vara möjligt att spåra. Åtgärderna som vidtagits för att stärka deltagarnas rättigheter i denna studie är därför främst kopplade till informeringen innan deltagadet och till enkätens utformning. För att säkerställa deras rättigheter kommer kvinnorna initialt informeras om varför studien genomförs, metoden, hur informationen de delger kommer skyddas, att de är anonyma och att de har rätten att avbryta deltagandet utan förklaring. Informationen kommer ges muntligt men ett skriftligt informationsbrev kommer även finnas tillhanda. Att deltagare får informationen både muntligt och skriftligt anser Forsman (1997) vara en fördel då det ökar sannolikheten att respondenterna är införstådda med innebörden av deras deltagande. För att säkerställa deras samtycke kommer det tydliggöras att deltagandet kommer tolkas som ett medgivande till att deras information används för undersökningens syfte. Genom att enkäten utformats detaljerat (vilket redogörs för i kommande avsnitt) säkerställs också rättvisa mot deltagarna genom att informationen de delger blir korrekt tolkad. För expertkunskap och råd inför datainsamlingen skickades enkäten till etikrådet för granskning. Enkäten godkändes. Enkäten Nedan kommer en redovisning av frågornas utformningar och enkätens uppbyggnad samt motiveringen till detta. Därefter kommer en detaljrikare beskrivning för hur de teoretiska definitionerna av otrygghet och socialt nätverk har transformerats till operationella definitioner. 14 Vid utformningen av enkäten fanns det flertalet aspekter som beaktades. Alla individer har olika bakgrunder och historik. Vi är unika och alla har olika erfarenheter, detta i kombination med vår genetik gör att vi uppfattar, tolkar och bearbetar exponering på olika sätt (Pain, 1997). På grund av olikheter mellan individer finns det också en risk för olika tolkningar av samma frågor (Ivert & Mellgren, 2014; Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). För att motverka multipla tolkningar har stort fokus lagts på formuleringarna av frågorna, för att de ska vara lättförstådda, konkreta och inte öppna för tolkning. Tolkningsproblem kan uppstå om exempelvis frågorna är dubbla (efterfrågar flera saker i samma fråga) eller om de är överlappande (rätt svar finns i flera svarsalternativ) (Torstensson, Levander, 2007). Inkorrekt utformning som detta kan leda till feltolkningar och eventuella missförstånd både hos respondenter då de besvarar enkäter men även av undersökare vid tolkning av rådata. Feltolkningar ökar risken för felaktiga slutsatser och bias vilket gör studieresultat ofruktbara (Bryman, 2011). Både av hänsyn till deltagarna som har tagit sig tid att besvara enkäten och för forskningen anseende bör detta undvikas. Fasta svarsalternativ är fördelaktigt för att få en hög svarsfrekvens och för att få konkreta och relevanta svar inom det specifika intresseområdet (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997; Mellgren & Kronkvist, 2013). Öppna frågor kan således resultera till ett överflöd av information som inte är relevant för studiens ändamål (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Trots fördelen med fasta svarsalternativ kan enbart fasta svarsalternativ leda till en begränsad insikt i det som studeras (a.a.). Det är viktigt att hela tiden göra en avvägning av vilka val som är bäst lämpade för att besvara frågeställningen. De slutna frågorna är lämpliga då man vill mäta graden av oro eller hur frekvent de har kontakt med personer i sitt sociala nätverk men inte för att skapa förståelse för individernas egna tankar och resonnemang, därför kommer ett fåtal frågor ha öppna svarsalternativ. De öppna frågorna syftar till att skapa en större förståelse för vad respondenterna själva tror ligger till grund för deras oro samt för att få insikt för vilken brottstyp de är mest oroliga att bli utsatta för. Om frågorna för att nå denna insikt hade varit slutna hade risken funnits att de redan formulerade svarsalternativen hade påverkat respondenternas tankebanor eller att inget svarsalternativ hade passat. Genom att inkludera öppna frågor gavs kvinnorna möjlighet att informera om sådana faktorer som de personligen upplever vara otrygghetsskapande. Detta kommer således skapa en unik chans för Trelleborgs säkerhetsavdelning att låta medborgarna inflyta på deras framtida trygghetsinsatser. Enkätens uppbyggnad Enkäten är utformad i olika delar: Bakgrund, Otrygghet, Utsatthet, Social oordning och Socialt nätverk. Hur frågeformuläret är strukturerat är en viktig aspekt att ha i betänkande vid utformningen av enkäten (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Genom att ställa grundläggande bakgrundsfrågor först sker en inledningsfas, i vilken respondenterna blir mer avslappnade (a.a.). Detta skapar bättre förutsättningar att sedermera ställa mer personliga frågor (a.a.). Ordningen på frågorna kan också påverka respondenternas svar. Därför placeras frågan om otrygghet innan frågan om utsatthet för brott, för att på så sätt reducera risken att kvinnornas svar påverkas av vilka frågor de ställts tidigare. Enkätens upplägg och delar är följande: Del 1, Bakgrund: tid bosatt i Trelleborg, hur ofta de befinner sig i de centrala delarna och ålder. Del 2, Frågor angående Otrygghet: mäter graden av otrygghet (dagtid & kvällstid) samt vad som ligger till 15 grund för oron. Del 3, Utsattheten: tidigare utsatthet i person- eller om närstående blivit utsatt för brott under det senaste året samt vilken brottstyp de är mest rädda att utsättas för. Del 4, Social oordning: hur de uppfattar stökiga eller bråkiga ungdomsgäng. Del 5, Frågor om Kvaliteten på de sociala nätverken inkluderar frågor om: de sociala nätverkens stöd och strukturella karaktärer. En fullständig enkät finns i bilaga 2. Det hade varit önskvärt att inkludera ytterligare bakgrundsfrågor såsom partnerskap, boendeform, utbildningsnivå, sysselsättning m.m. för att skapa en mer detaljerad bild över variationer inom urvalet. Att hålla enkäten kort prioriteras dock högre än en djupare informationsbild eftersom enkätens längd kommer påverka förbipasserandes motivation till att medverka. Därför kommer endast de viktigaste frågorna för att besvara uppsatsen frågeställning ställas. Detta innebär dock inte att de övriga frågorna inte är relevanta vid studiet av otrygghet utan snarare att de inte är de mest relevanta för undersökningens syfte. Operationalisering av begreppen För att frågorna ska bli korrekt utformade är en förutsättning att förarbetet innan studien genomförs har gjorts noga. Först och främst krävs en medvetenhet om vilket avgränsat område som önskas att undersökas (Bryman, 2011). Därefter måste tydliga teoretiska definitioner skapas för att skapa precision i vad det är som ska mätas (Bryman, 2011; Ferraro & LaGrange, 1987). Begreppen måste sedan omvandlas korrekt till operationella definitioner det vill säga transformeras till mätbara mått (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Därefter ska de operationella definitionerna formuleras till frågor för att möjliggöra reella mätningar (Bryman, 2011). Om detta görs korrekt och de färdiga frågeformuleringarna faktiskt fångar det som teoretiskt avses föreligger förutsättningar för hög validitet (a.a.). Väl utformade frågor kommer även leda till att respondenterna uppfattar frågorna likadant, vilket leder till systematik i uppmätningarna (a.a.). Systematiken av att respondenterna uppfattar frågorna likadant är en förutsättning för hög reliabilitet i det slutliga resultatet (a.a.). Nedan redogörs vad som har tagits i beaktan för att skapa bättre precision i de mätbara måtten otrygghet och sociala nätverk för att på så vis skapa goda förutsättningar för denna undersökningens validitet och reliabilitet. Otrygghet Att mäta otrygghet är inte oproblematiskt (Mellgren & Kronkvist, 2013). Ferraro och LaGrange (1987) menar att ogenomtänkta frågeformuleringar vid trygghetsundersökningar ofta bidrar till missvisande resultat på grund av felformuleringar. De menar att trygga individer ibland klassas som otrygga på grund av otydliga frågeformuleringar. Enligt Ferraro och LaGrange (1987) kan exempelvis trygga individer ha en riskuppfattning men att denna inte nödvändigtvis behöver påverka graden av trygghet (a.a.). De menar att riskuppfattande individer ofta anger sig vara otrygga på grund av att de gör riskestimeringar trots att de inte per definition är otrygga (a.a.). Särskiljningen mellan trygga och otrygga består just i den upplevda känslan i form av obehag eller oro att utsättas för brott (a.a.). Det kan uppfattas som en komplex gränsdragning då riskuppfattningen i många fall påverkar otrygghetskänslan (Mellgren & Kronkvist, 2013). 16 Eftersom det är otryggheten och inte riskestimeringen som ska mätas i denna undersökningen kommer frågan formuleras på så sätt att endast otrygga individer som uppfattar känslan av otrygghet kommer klassas som otrygga. Genom frågeformuleringens utformning kommer de kvinnor som känner otrygghet (oavsett riskuppfattning) svara jakande och de med endast en riskuppfattning utan en känsla av otrygghet inte klassas som otrygga. Preciseringen ökar kunskapen om vilka kvinnor som klassas som trygga respektive otrygga vilket medför en större medvetenhet om vad som mäts vilket bidrar till ökad validitet. För att lyckas särskilja de tillsynes lika grupperna krävs en väl formulerad frågeställning. Istället för att efterfråga i vilken utsträckning kvinnorna upplever otrygghet kommer formuleringen vara: ”I vilken utsträckning känner du känslan av oro att själv utsättas för brott”. Otryggheten kommer både efterfrågas under dagtid och kvällstid och svarsalternativen varierar mellan 1 till 10. 1 betyder Inte alls och 10 I stor utsträckning. Det är inte ovanligt att frågor beträffande otrygghet är generellt ställda (Torstensson, Levander, 2007). Generella frågor vid otrygghetsundersökningar kan dock vara problematiska då upphovet till otryggheten inte fastställs samt att nivåerna av otrygghet kan variera eftersom oron kan vara kopplad till specifika brottstyper (Torstensson, Levander, 2007). Om frågan angående otrygghet formuleras i relation till specifika brottstyper finns risken att vissa otrygghetsskapande brottstyper utesluts och att vissa respondenters otrygghet därför inte synliggörs. I denna undersökning kommer frågorna ställas generellt för att öka förutsättningarna att fånga upp alla de respondenter som upplever otrygghet på grund av oro att utsättas för brott. En fråga kommer ställas för att kontrollera om den brottsrelaterade otryggheten samvarierar med respondenters otrygghet i relation till sociala ordningsstörningar Formuleringen av frågan kommer vara annorlunda ställd än den tidigare trygghetsfrågan, men också vara kopplad till en känsla. Frågeställningen för att ta reda på otryggheten relaterad till social oordning kommer vara: ”Upplever du en obehaglig känsla då du går förbi stimmiga eller bråkiga ungdomsgäng i centrala Trelleborg?” Svarsskalan för denna fråga varierar också från 1 till 10, med betydelsen: 1 Inte alls och 10 I stor utsträckning. Frågorna angående otryggheten kommer gälla otryggheten i centrala Trelleborg med en kilometers radie från torget. Avgränsningen beror på att otryggheten kan variera beroende på vilken plats i Trelleborg deltagarna befinner sig och därav valdes ett avgränsat område. I samråd med Trelleborgs säkerhetsavdelning togs beslutet att torget är en central och lämplig plats för att nå respondenterna. Socialt nätverk Ett socialt nätverk är ett mångdimensionellt begrepp och för att skapa ett robust mått kommer både nätverkens strukturella karaktärer samt stödet mätas. I dessa två aspekter ingår olika dimensioner. I de strukturella karaktärerna ingår (1) storleken på nätverken (2) frekvensen (hur ofta de är i kontakt) och (3) vilka relationer deltagarna har till kontakterna. En andra aspekt av begreppet är stödet både det (1) emotionella stödet (möjlighet till mentalt stöd vid känslig situation) samt det (2) fysiska stödet (möjlighet till hjälp i hemmet). 17 Forskning bygger på kumulativitet, det vill säga användning av redan beprövad forskning (Bryman, 2011). På så vis tillvaratas befintlig kunskap vilket driver utvecklingen framåt (a.a.). Studier som undersöker relationen mellan otrygghet och sociala nätverk är dock relativt ovanliga, men Professor De Donder besitter stora kunskaper inom området och hennes kunskaper kommer därför tillvaratas (Vrije, Universiteit Brussel, 2015). I en studie av De Donder och hennes forskningsteam studerades det sociala kapitalet (vari det sociala nätverket var en del av) i relation till otryggheten (De Donder m.fl., 2012). Frågorna de använde var väl sammansatta och tydligt formulerade samt mäter de aspekter som ämnas att undersökas i denna studie. Utav denna anledning kommer frågorna som DeDonder och hennes forskningsteam använde i deras studie för att mäta de sociala nätverken även användas i denna undersökningen. På grund av ett kritiskt förhållningssätt har möjligheten till förbättring upptäckts, svarsalternativ har gjorts om och fler kompletterande frågor har skapats för att bättre täcka begreppets aspekter. Den främsta förändringen från originalfrågorna är hur stödet mäts. I likhet med andra studier använde De Donder och hennes forskningsteam endast en fråga för att undersöka stödet (det fysiska). Deltagarna tillfrågades om de bad någon av sina kontakter om hjälp med hemmasysslor om de själva var förhindrade att genomföra dem (De Donder m.fl., 2012). Enbart en fråga för att fånga stödet anses som orimlig för att skapa en reell bild av vilket stöd som existerar. Utav denna anledning kommer två frågor relaterade till stödet ställas för att mäta olika dimensioner. Utökningen av antalet frågor förväntas skapa en mer korrekt bild av vilket stöd kvinnorna får från sitt nätverk. Att använda flera frågor för att mäta samma fenomen ur olika perspektiv ökar precisionen i uppmätningarna och därmed också tillförlitligheten, reliabiliteten (Magne, Holme & Krohn Solvang, 1997). Övriga justeringar som gjorts är förenklingar av svarsalternativ, exempelvis kommer släktingar klassas som familj istället för att utgöra en egen svarskategori. Se bilaga 2 för fullständig utformning av frågorna. Utöver de ”konkreta” frågorna, angående de strukturella karaktärerna och stödet, kommer även en fråga ställas för att finna om respondenterna anser sig ha tillräckligt med kontakter i sin närhet. Frågan användes i De Donders studie (2012) och lyfter en viktig subjektiv aspekt, frånkopplad från kvantitet. Frågan belyser istället en känsla av tillräcklighet, det vill säga om kvinnorna är tillfreds med det kontaktnät de har. På grund av komplexiteten av de sociala nätverken krävs flertalet frågor för att skapa en klar bild över alla delar. Detta bidrar till att större delen av enkäten används för att fånga begreppet. Datainsamling Insamlingen av empiri skedde vid fyra tillfällen i centrala Trelleborg. Undersökaren befann sig på plats och tillfrågade förbipasserande om de ville delta i studien. Om intresse att delta fanns gavs informationen som redogjordes för i avsnittet: etiska överväganden (s.13 f). Alla respondenter blev bemötta på samma sätt och erhöll samma information. Undersökningsledaren ställde frågorna muntligt och fyllde själv i enkäten åt kvinnorna. Inga svarsalternativ lästes upp utan kvinnorna ombads endast svara. På så vis fråntogs en alternativ påverkningseffekt (att de blev styrda av svarsalternativen). Eftersom 18 svarsalternativen var täckande fanns möjligheten till denna metod. Detta bidrog även till en enkelhet då respondenterna inte behövde erinra svarsalternativen utan istället kunde fokusera på frågorna. Fördelen med insamlingsmetoden var att deltagarna hade möjlighet att ställa frågor om något uppfattades som oklart. Eftersom endast en person inhämtade empirin garanterades att alla respondenter fick samma information och svar om de hade frågor vilket ökar sannolikheten att deltagarna tolkade frågorna enhetligt. Alla som valde att delta fullföljde enkäten. Vilka som befann sig i centrum under datainsamlingsdagarna var betydelsefullt för sammansättningen av olika kvinnotyper i urvalet. Om insamlingen hade skett vid två förmiddagar mitt i veckan hade risken funnits att en större del av kontorsarbetare uteblivit. Om insamlingen hade skett under helgkvällar hade risken funnits att äldre hade blivit underrepresenterade osv. För att minimera risken att vissa ”grupper” exkluderades skedde datainsamling vid flertalet tillfällen fredagen den 24/4, lördagen den 25/4, onsdagen den 6/5 och fredagen den 15/5. Insamlingen skedde vid olika tider och under längre perioder, 6 timmar per tillfälle. Detta ökade sannolikheten att få grupper exkluderades eller underrepresenterades. Vid insamlingen deltog 100 kvinnor. Vid kvantitativa metoder är urvalsstorleken relevant eftersom man ämnar att finna övergripande mönster och små urval medför en större osäkerhet i prediceringar (Bryman, 2011). Färre deltagare medför att ”ovanliga fall” kan få en större inverkan än vad de hade fått i större material och därmed öka risken för skevhet (Field, 2009). Få respondenter medför även en risk att vissa grupper underrepresenteras eller utesluts vilket bidrar till att sambanden inte blir representativa för hela populationen (Bryman, 2011). Inga krav finns att en viss procent av populationen måste inkluderas, men ett större urval ökar tillförlitligheten i studiers resultat eftersom ”ovanliga fall” får en mindre effekt och risken minskar att variationerna i resultaten beror på slumpen (Djurfeldt, 2010). Det viktigaste är dock representativiteten vilket kommer diskuteras i urvalsavsnittet. Urval Populationen i denna studie är Trelleborgs kommuns kvinnliga invånare över 20 år. Valet beror på att undersökningar har visat att otryggheten i Trelleborg är relativt hög och omfattande forskning visar att otryggheten är betydligt högre hos kvinnor än hos män. Att deltagarna ska vara över 20 år beror på att yngre människors sociala nätverk skiljer sig från den vuxna befolkningens sociala nätverk och ett mer homogent urval bidrar till en större tillförlitlighet i resultatet. För att öka sannolikheten att urvalet är representativt för populationen brukar olika strategier vidtas (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Vilka som medverkar påverkas i stor utsträckning av vilka kvinnor som befinner sig i stadskärnan under datainsamlingsdagarna. Detta medför att ett på förhand utarbetat sannolikhetsurval inte kommer vara möjligt. Att utgå från de deltagare som fanns tillgängliga såsom i denna studie kallas för bekvämlighetsurval (Dahmström, 2011). Bekvämlighetsurval medför att resultaten inte kan garanteras vara representativa för hela populationen eftersom ingen vetskap existerar om fördelningen i urvalet avspeglar fördelningen i populationen. Utöver vilka som rör sig i de centrala delarna då empirin inhämtas finns det andra faktorer som påverkar vilka som kommer medverka i studien. Dels kan undersökarens subjektivitet bli styrande genom att datainsamlaren omedvetet kontinuerligt 19 tillfrågar en viss typ av kvinnor vilket leder till att vissa grupper exkluderas eller underrepresenteras (Ivert & Mellgren, 2014). Samtidigt finns det vissa grupper som är mindre benägna att delta; människor med utländsk bakgrund, de som har en lägre förmåga att förstå eller uttrycka sig är exempel på grupper som systematiskt undviker enkätstudier (a.a.). För att motverka problematiken som uppstår med denna typen av urval bör undersökningsledaren göra en bedömning av befolkningssammansättningen då empirin inhämtas och utefter den estimerade bilden eftersträva att inkludera en jämn fördelning av olika grupper (Torstensson, Levander, 2007). Även om insamlingsmetoden bidrar till att representativitet inte kan säkerställas finns det forskare som anser att datainsamling ”på stan” kan vara fördelaktig för att lyckas inkludera en bredare mångfald (Torstensson, Levander, 2007). Om undersökaren är medveten om bristerna och själv samlar in empirin ”på stan” finns möjligheten att aktivt arbeta för att inkludera en bredare mångfald och på så vis minska det systematiska bortfallet. Denna typ av aktiva åtgärd vidtogs vid datainsamlingarna och är inte möjlig vid andra datainsamlingsmetoder. Magne Holme och Krohn Solvang (1997) menar också att studiens syfte är avgörande för hur viktigt ett representativt urval är. Om meningen med materialet är att uttala sig om generella mönster i hela populationen är representativitet oerhört centralt (a.a.). Att kunna uttala sig om sambanden i en större population är självklart eftersträvansvärt men i denna studie är det huvudsakliga syftet att finna samband mellan olika faktorer (otrygghet och sociala nätverk) hos deltagarna. Om studiens syftet är att kartlägga samband hos deltagarna anser Magne Holme och Krohn Solvang (1997) att representativiteten blir underprioriterad och att det mest centrala är att olika grupper inkluderas, inte fördelningen dem emellan. Vid slumpmässiga urval brukar datainsamlingen ske genom att enkäter skickas ut till ”utvalda” deltagare (vilka ska garantera representativitet). Högt bortfall är ett vanligt problem vid denna metod, det är inte ovanligt att uppemot 50 % inte utför eller fullföljer (Edelegationen, 2015; Mellgren & Kronkvist, 2013). Även vid stora bortfall finns risken att vissa specifika grupper systematiskt utesluts, vilket leder till problematik när okunskap råder om vilka respondenter materialet exkluderar (Djurfeldt, 2011). Användningen av slumpmässiga urval medför därför inga garantier att urvalet kommer vara representativt för populationen, om bortfall förekommer vilket är vanligt. Vid föreliggande studie är det interna bortfallet oerhört lågt eftersom alla deltagare som påbörjade enkäten fullföljde. Även om ett bekvämlighetsurval medför begränsningar såsom att representativitet inte går att garantera finns det trots detta fördelar med studiens metod, eftersom inget internt bortfall fanns. Detta betyder att skevheten därmed hade kunnat vara lika stor eller större om ett slumpmässigt urval hade använts. Vem det är som utför undersökningen kan också vara betydelsefullt för hur respondenter svarar (Mellgren & Kronkvist, 2013). I ett avgränsat område i Malmö stad gjordes exempelvis två undersökningar, nära i tiden, för att undersöka samma sak (rädsla för specifik person i området). Utförarna var vid det ena tillfället polisen och vid det andra tillfället forskare från Malmö högskola (a.a.). Svaren vid undersökningarna skilde sig med över 10 procentenheter (a.a.). Diskussionen som forskarna förde kring de skilda siffrorna handlade främst om att vilka institutioner de representerade och vad de symboliserade, resonnemanget var att avsändaren kunde vara en påverkande faktor (a.a.). Eftersom ett av polisens övergripande mål är att öka tryggheten skulle det kunna påverka respondenterna att uppge en högre otrygghet om de finner det angeläget att mer resurser satsas på 20 frågan (Mellgren & Kronkvist, 2013). Om detta resonnemang stämmer skulle det vara en fördel att komma från en institution som inte uppfattas ha en direkt koppling till resursfördelningar eller direkt påverkan över hur trygghetsfrågor arbetas med. Analytisk metod När datamaterialet fördes in i statistisk programmet (SPSS) skedde en data checking. Detta betyder att inkodningen av data dubbelkontrollerades för att garantera att inga felaktiga inkodningar hade skett. Eftersom felkodningar kan leda till allvarlig skevhet (Altman, 1999). Datachecking skedde vid två tillfällen först direkt efter inkodning av varje observation samt en gång då alla observationer var inkodade. Efter att allt material hade förts in i SPSS skedde en kontroll av variablerna genom univariata analyser. Kontrollen bestod i att undersöka fördelningar, centraltendenser och spridningar. Både frekvenstabeller och grafiska illustrationer användes. Genom kontrollen skapades en bättre överblick av hur materialet såg ut. Detaljnivån på variablerna var avgörande för vilka mått som användes vid kontrollen. I datamaterialet fanns såväl kvalitativa variabler (nominala & ordinala) samt kvantitativa (kvot- & intervallskala). De flesta variablerna var kvalitativa men ett fåtal som Trygghet, Social oordning, Ålder och Tid bosatt i Trelleborg var kvantitativa. För fullständig variabelförteckning se bilaga 3. Vid den inledande analysen undersöktes först variablerna enskilt och sedan i relation till andra variabler. Majoriteten av de kvalitativa variablerna presenterades med diagram i resultatdelen för att synliggöra svarsfördelningarna. För att kontrollera centraltendenserna användes typvärdet och medianen. Typvärdet är det vanligast förekommande värdet och medianen är det mittersta värdet då observationerna rangordnats från lägst till högst (Djurfeldt m.fl., 2010). Vid de kvantitativa variablerna illustrerades endast vissa fördelningar grafiskt genom histogram. Centralmåttet som användes var medelvärdet (m), eftersom medelvärdet är det mest detaljerade värdet som finns att tillgå (a.a.). För att kontrollera spridningen jämfördes medelvärdet med medianen samt att standardavvikelsen avlästes (a.a.). Standardavvikelsen brukar normalt vara cirka 25 % av variationsvidden (a.a). En klockformad normalfördelning är den ideala symmetriska fördelning och betyder att spridningen är jämn (Djurfeldt m.fl, 2010). Detta är väldigt ovanligt och ofta är fördelningen endera positivt eller negativt snedfördelad, detta anges genom skewness (a.a.). En kontroll av outliers skedde eftersom medelvärdet är känsligt för extremvärden (a.a.). Om det finns värden som avviker anmärkningsvärt mycket från resterande observationer kan de få en oproportionerligt stor inverkan och bidra till att material avspeglas felaktigt, synnerligen då materialet är litet (som i denna studie) (Altman, 1999). Valet att plocka bort observationer gjordes med stor försiktighet, då det inte är tänkt att observationer i ytterkanten endast ska elimineras för att de inte överensstämmer med de övergripande mönstret (a.a.). Efter att de univariata analyserna genomförts analyserades variablerna i relation till varandra. Genom bivariata analyser kan korrelation, styrka och signifikans fastställas (Djurfeldt m.fl., 2010). Precis som i de univariata analyserna föreligger olika premisser beroende på variablernas detaljnivå (a.a.). De mest detaljerade analyserna kan göras mellan två kvantitativa variabler. Den därefter mest precisa 21 analysmetoden är jämförelser mellan medelvärden (a.a.). Detta kräver att den beroende variabeln är kvantitativ och den oberoende kvalitativ (a.a.). Den enklaste formen av bivariata analyser är korstabuleringar (a.a.). Vid dessa jämförs de beroende och oberoende variablerna gruppvis mot varandra (a.a.). Korstabuleringar kan vara väldigt pedagogiska för att synliggöra frekvensfördelningar och användes som ett kompletterande medel till övriga analyser i resultatet. För att göra korstabuleringarna så givande som möjligt bör uppdelningen av kategorierna ske optimalt för att synliggöra skillnader mellan grupper (särskilja de mest otrygga från övriga) (a.a.). Redogörelser för omkodning sker nedan. Se även variabelförteckningen i bilaga 3. Omkodning Transformering från mer detaljrika variabler till kategorier skedde för att tydligt kunna synliggöra skillnader mellan grupper efter att de avancerade analyserna hade genomförts. Detta gjordes för att på ett konkret sätt visa gruppskillnader genom frekvensfördelningar. Det är lättare att se var skillnader mellan grupper föreligger om de ”mest extrema” på ett lättöverskådligt sätt skiljs från resterande (Djurfeldt, 2010). Detta möjliggör att se om och hur de mest extrema skiljer sig från resterandande respondenter. I syfte att uppnå denna förenkling delades den tiogradiga trygghetsskalan upp, indelningen skedde på två olika sätt. Dels delades svaren beträffande trygghet upp i tre delar eftersom detta skulle särskilja de mest otrygga från resterande på ett tydligare sätt än vad en dikotom indelning hade bidragit med. Grupperingarna var trygga, otrygga samt mycket otrygga och fördelningen skedde genom att otrygghetsskalan delades i tre jämna delar (0-3, 4–6, 7–10). Anledningen till att mittengruppen benäms som otrygga beror på att de hade angett en 4:a till en 6:a på den tiogradiga otrygghetsskalan och att de därför är uppe på en nivå som inte kan klassas som trygg eller medeltrygg. Därför ansågs benämningen otrygg vara mer lämplig. Den andra uppdelningen var en dikotom indelning utifrån mittenvärdet på skalan. Samma uppdelningar gjordes av måttet social oordning. Anledningen till att de dikotoma indelningarna inte skedde baserat på medelvärdet berodde på att en jämförelse skulle göras av hur många som angett siffran fem eller högre på otryggheten samt på den sociala oordningen, för att bedöma vad som upplevdes som mest otrygghetsskapande. Svarsalternativen vid frågorna beträffande det emotionella stödet (både emotionellt och fysiskt) var (1) Ja, självklart (2) Ja, antagligen, (3) Tveksam och (4) Nej. Eftersom få deltagare hade angett kategori 3 och 4 sammanställdes kategorierna; 1 med 2 och 3 med 4. Fördelningen blev istället: Har stöd eller Har inte stöd. Även åldersvariabeln delades upp i grupper, för att kunna urskilja variationer i graden av otrygghet. Gruppindelningarna var: 20–28, 29–40, 41–55, 56–65, > 65. Indexering Studiens syfte var att kontrollera om det fanns samband mellan kvaliteten på kvinnors sociala nätverk och deras grad av otrygghet. För att kontrollera detta var det tänkt att skapa fyra olika index (1) Otrygghet (2) Stöd (3) Strukturella karaktärer samt (4) Kvaliteten på de sociala nätverket (stöd & struktur). Vid kontrollen av interkorrelationen mellan indikatorerna för respektive mått användes Cronbach’s Alpha (α). Index skapas för att fler frågor tillsammans kan skapa en bättre helhetsbild över ett visst fenomen, men för att index ska vara tillförlitliga krävs det interkorrelation mellan variablerna (Barmark & Djurfeldt m.fl., 2015). Med detta menas att respondenterna förväntas svara i samma ”riktning” på alla de 22 frågor som mäter samma fenomen (Barmark & Djurfeldt m.fl., 2015). De kvinnor som exempelvis svarade att de hade möjlighet till hjälp i hemmet (fysiskt stöd) förväntades även ha någon de kunde ringa om de kände sig rädda en kväll (emotionellt stöd). Om det finns systematik i kontinuerligt höga eller låga svar blir Crobach’s Alpha starkt (a.a.). Värdet varierar mellan 0-1, ett värde över 0,7 indikerar att variablerna är korrelerade och mäter samma sak ur olika perspektiv (Djurfeldt m.fl., 2010). Vid kontroll av Cronbach’s Alpha på de tänkta indexen låg alla värden under 0,7. Vid kontroll av interkorrelationen mellan otryggheten under kvällstid och dagtid var värdet 0,654. Detta innebär att ett sammanställt index med båda otrygghetsvariablerna inte hade varit ett tillförlitligt mått, eftersom de som angett en hög eller låg otrygghet inte har angett detta systematiskt under både kvällstid och dagtid. Att indexera otryggheten hade därför bidragit till en förgrumling av distinktionen mellan trygga och otrygga. En person som exempelvis har angett låg otrygghet under dagtid och hög under kvällstid hade genom ett index likställts med respondenter som angett mittenvärden såväl under dagtid som kvällstid. På grund av detta blir ett samlat mått inte ett tillräckligt bra mått och därför kommer ingen sammanslagning av respondenternas otrygghet göras. Analyserna kommer därför göras för att undersöka skillnader utifrån trygghetsmåttet under kvällstid. Vid kontroll av interkorrelationen mellan dimensionerna av Stödet (emotionellt och fysiskt) blev Cronbach’s Alpha 0,548 och vid samma kontroll av indikatorerna till de strukturella karaktärerna blev Cronbach’s Alpha 0,622. Det kontrollerades även om värdena hade förbättrats om någon indikator hade plockats bort, ingen förbättring av värdet hade skett. Därmed kommer inga tillförlitliga index kunna konstrueras och det anses som bättre att analysera variablerna enskilt för att sedan få en övergripande bild av varje variabels enskilda korrelation med otryggheten. Eftersom de olika indikatorerna av stödet och de strukturella nätverken inte indexerades kunde således inte heller ett index för kvaliteten på de sociala nätverken skapas. Detta innebar att den tänkta multipla regressionsanalysen med stödet-indexet och det strukturella karaktär-indexet inte kunde genomföras. Den tänkta enkla regressionsanalysen med kvaliteten på de sociala nätverken i relation till otrygghet kunde därmed inte heller genomföras. Nya förutsättningar Eftersom de huvudsakliga analyserna inte gick att genomföra var andra analyser tvugna att ske. Otryggheten är den variabeln som antas variera beroende på de sociala nätverken och eftersom otryggheten uppmättes genom en tiogradig skala fanns tillgång till medelvärden. Medelvärdet är ett mer precist mått än kategorier och därför en bättre utgångspunkt vid analyser när utfall ska prediceras (Djurfeldt m.fl., 2010). Utav denna anledning skedde främst analyser genom jämförelser mellan medelvärden för att synliggöra variationer av otrygghet mellan olika grupper utifrån deras sociala nätverk. För att på ett tydligt sätt urskilja skillnader mellan grupper visuellt skedde även korstabuleringar. Statistiska analysmetoder Nedan redogörs hur materialet analyserades samt vilka mått som användes vid bedömningen av utfallen. 23 Korstabuleringar. Vid korstabuleringar görs analyser mellan två kvalitativa variabler (Djurfeldt m.fl., 2010). Sambandsmått används vid denna typ av analyser för att ge en kompletterande bild av korstabuleringen (a.a.). Vid jämförelser av olika analyser är sambandsmåtten givande för att tydligare kunna utläsa skillnader av styrkan i olika korrelationer (a.a.). Måtten som används vid ordinala variabler är Gamma, tau-b eller tau-c (a.a.). De sträcker sig från -1 till +1 och visar riktning samt styrka (a.a.). Ett (-/+) visar om sambanden är positiva eller negativa, värden närmre 1 innebär starkare samband (a.a.). Om samband saknas blir måttet 0 (a.a.). Ett signifikant p-värde talar om att nollhypotesen kan förkastas och att resultatet sannolikt hade blivit likadant även i populationen (Djurfeldt m.fl., 2010). Vid korstabuleringar används Chi2 för att kontrollera signifikansen (a.a.). För att Chi2 ska vara användbart är en förutsättning att inte fler än 20 % av cellerna har färre än fem värden (a.a.). Eftersom materialt är litet blev detta ett problem, denna problematik kan motarbetas genom sammanslagning av kategorier och Fisher’s Exact test, men syftet med korstabuleringarna i denna studie var enbart att komplettera övriga analyser på ett illustrativt sätt och därför vidtogs inte åtgärder då detta problem uppstod. Jämförelser mellan medelvärden.Vid jämförelse av medelvärden kontrollerades om det fanns skillnader i tryggas och otryggas medelvärden. Genom en sådan jämförelse synliggjordes exempelvis om (gruppen) kvinnor med emotionellt stöd hade en lägre eller högre otrygghet (baserat på medelvärde) än de kvinnor som inte hade emotionellt stöd. Beroende på hur många svarskategorier som existerade i den oberoende variabeln skedde olika typer av medelvärdestest. Om den oberoende variabeln endast hade två svarskategorier skedde ett t-test, om fler än två svarskategoriserier fanns skedde Anova (variansanalys). Vid t-test måste normalfördelning inom de olika grupperna föreligga (a.a.). Normalfördelningen testades genom Shapiro Wilks, om värdet överskred 0,05 antogs att en normalfördelning förelåg. Om materialet var normalfördelat genomfördes ett vanligt t-test. Om ingen normalfördelning förelåg genomfördes ett Mann-Whitney’s test vilket är ett icke parametriskt test som fungerar till icke normalfördelade material (Djurfeldt m.fl., 2010). Då fler än två svarskategorier fanns och det var lämpligt att bibehålla uppdelningen genomfördes envägs variansanalyser (Anova). Vid Anova kontrolleras avstånden från respektive observation i grupperna till de enskilda gruppernas medelvärden, avstånden mellan observationernas värden och gruppernas medelvärden kallas för residualer (felmarginaler) (Altman, 1991). Mindre residual innebär att observationerna är mer samlade kring gruppernas medelvärden och därmed att gruppernas medelvärden är representativa och utgör robusta mått (a.a.). Efter att observationernas residual till gruppernas medelvärden har fastställts kontrolleras skillnaderna mellan gruppernas medelvärden, på så vis synliggörs vilka skillnader som finns mellan grupperna (a.a.). Samlade observationer inom de olika grupperna leder till starkare signifikansvärden vid jämförelser mellan grupperna, om deras medelvärden är åtskilda. Om variationerna inom grupperna däremot är väldigt stora eller skiljer sig mycket mellan grupperna finns det ingen anledning att genomföra Anova-testet (Djurfeldt, 2010). Utav denna anledning är det viktigt att kontrollera spridningen inom de olika grupperna innan Anova genomförs. Detta gjordes med Levene’s test. Ett värde > 0,05 innebär att nollhypotesen motbevisats, att gruppskillnader finns, och lika varians kan antas (Djurfeldt m.fl., 2010). Om lika varians kunde antas genomfördes ett vanligt Anova test i övriga fall dikotomiserades variablerna 24 och ett t-test genomfördes istället. Genom Post hoc testet Scheffe’s test visades parvisa korrelationer mellan grupperna och i tabellen avlästes mellan vilka grupper störst skillnad förelåg. Sambandsmåtten som används vid jämförelser mellan medelvärden är Eta för att fastställa styrkan på sambandet och Eta2 för att fastställa hur mycket av variationen i utfallet som kan förklaras genom den oberoende variabeln (båda måtten varierar mellan 0 och 1) (Djurfeldt m.fl., 2010). Analyser mellan kvantitativa variabler. Analyser mellan två kvantitativa variabler är den mest avancerade bivariata analystypen (Djurfeldt m.fl., 2010). För att analysera sambanden mellan två kvantitativa variabler utfördes enkla regressionsanalyser samt spridningsdiagram. Genom spridningsdiagram synliggörs fördelningen av varje enskild observation på y- och x axeln, vilket bidrar till en illustrativ bild av sambanden. Det som skiljer regressionsanalysen från övriga analyser är att den proportionerliga förändringen i den beroende variabeln synliggörs för varje förändring i den oberoende variabeln (a.a.). Förändringen anges genom korrelationskoefficienten Pearsons r och måttet varierar mellan (-1 till +1), en siffra nära 1 indikerar på starkt samband och -/+ anger riktningen på sambandet (a.a.). Den totala effekten presenteras även genom determinationskoefficienten (R2) vilket visar den oberoende variabelns förklaringskraft i utfallet (a.a.). Vid små urval är Adjusted R2 att föredra framför det vanliga R2-värdet eftersom det förstnämnda värdet kompenserar för felmarginaler som uppstår vid små urval (a.a.). Därför användes Adjusted R2 när analyserna tolkades. Signifikans. Vid små urval är det svårare att uppnå signifikanta värden (Field, 2009). Även om alla omständigheter hålls konstanta och endast urvalets storlek förändras påverkas p-värdet ofta negativt vilket medför att det är svårare att uppnå statistiska samband med små urval (a.a.). Att förkasta korrelationer enbart för att sambanden inte är signifikanta bör därför inte göras enbart för att 95 % gränsen inte uppnåtts (a.a.). Ett icke signifikant p-värde innebär inte att nollhypotesen är sann, det innebär endast att utfallet inte med 95 % säkerhet finns i populationen (a.a.). Ett 95 % signifikantvärde bör därför inte ses som en allmängiltig gräns (a.a.). Hänsyn till kontexten bör tas och eftersom urvalet är litet (< 200) kommer även korrelationer som hamnar under 95 procentsgränsen värderas även om det innebär att tillförlitligheten i sambanden inte är lika hög. För att signifikansvärdet ska vara tillförlitligt är även en premiss att urvalet avspeglar populationen (Djurfeldt m.fl., 2010). Om urvalet inte är generaliserbart för populationen kan sålunda inte antaganden göras angående hur utfallen hade sett ut i populationen. Därför vidtogs de åtgärder som var möjliga för att öka sannolikheten att urvalet skulle bli representativt, men resultatens signifikansvärden måste på grund av bekvämlighetsurvalet tolkas med denna problematik i åtanke. 25 RESULTAT I denna del presenteras resultatet. Först kommer en enkel beskrivning de uppmätta måtten och därefter vad resultaten visar då variablerna analyseras i relation till otryggheten. Respondenterna Materialet omfattar 100 kvinnor och samtliga var bosatta i Trelleborgs kommun. Deltagarna var mellan 20 och 87 år och medelåldern var 49 år. En positiv förskjutning visar att något fler av deltagarna var yngre än 49 och standardavvikelsen visar på en stor spridning runt medelåldern. Genom histogrammet (diagram 1) kan man se spridningen och att flest respondenter var Diagram 1. mellan 38 till 65 år. Respondenternas åldersfördelning. Tiden bosatt i Trelleborg varierade mellan 0,5-84 år och 23 år var den vanligast förekommande tiden bosatt i Trelleborg. Medelvärdet var 27 år vilket var ett representativt mått, utläst genom standardavvikelsen. Utav kvinnorna som deltog hade 40 % varit bosatta i Trelleborg i mer än 27 år. 91 % av deltagarna befann sig i Trelleborgs centrum varje vecka. Av deltagarna hade 6,1 % själva blivit utsatta för brott under föregående år och 23,2 % kände närstående som blivit utsatta under föregående år. Trygghet Tryggheten mättes både under dagtid och kvällstid. När en univariat kontroll av otrygghetsvariablerna genomfördes identifierades fyra outliers under dagtid (id: 26*, 73, 25 och 75). Observationerna studerades närmre, de identifierade observationerna utgör tillsammans fyra procent av de totala observationerna. Observationerna befann sig på värden sju (75), åtta (73, 25) och 10 (26*).3 Enbart den mest extrema outliern vilken låg mer än 3 lådbredders avstånd från kvartilerna plockades bort eftersom en 10-gradig otrygghet under dagtid bedömdes som misstänksamt hög och kraftigt särskiljde sig från resterande observationer. Övriga outliers behölls i materialet för att den verkliga fördelningen skulle påverkas i minsta möjliga mån. Detta medför att 99 av 100 observationer kommer ingå i analyserna. Det genomsnittliga värdet på otryggheten under dagtid var 2,08 (md 1) och 4,96 (md 5) under kvällstid. Eftersom spridningen runt medelvärdet var större under kvällstid är medelvärdet ett bättre mått för att beskriva otryggheten under dagtid än under kvällstid. En positiv snedfördelning förekommer i båda underlagen, vilket betyder att fler respondenter är trygga än vad medelvärdet indikerar. I diagram 2 synliggörs fördelningen av tryggheten under dagtid och i diagram 3 synliggörs fördelningen under kvällstid. 3 Se bilaga, diagram 1 26 Diagram 2. Diagram 3. Respondenternas otrygghet under dagtid. Respondenternas otrygghet under kvällstid I cirkeldiagrammen nedan synliggörs kvinnornas angivna grad av trygghet. Indelningarna är: trygga (blå), otrygga (grön) och mycket otrygga (grå). I figur 1 presenteras fördelningen under dagtid och i figur 2 presenteras fördelningen under kvällstid. Under dagtid var 82,8 % trygga, 14,1 % otrygga och 3 % mycket otrygga. Under kvällstid var 31,3 % trygga, 37,4 % otrygga och 31,3 % mycket otrygga. Fördelningen inom de olika trygghetskategorierna under kvällstid är därmed relativt jämn. I cirkeldiagrammen blir de stora variationerna i kvinnornas otrygghet utifrån tidpunkt på dygnet tydliga. Figur 1. Figur 2. Fördelningen mellan trygga, otrygga och mycket otrygga under dagtid. Fördelningen mellan trygga, otrygga och mycket otrygga under kvällstid. Eftersom korrelationen mellan otryggheten under dag- och kvällstid var låg (α 0,654) och inget samlat trygghetsmått blir tillförlitligt kommer analyserna genomföras med endast graden av otrygghet under kvällstid. Otryggheten under dagtid kommer därför inte vidare användas i undersökningen. Jämförande analys Ålder. Åldern analyserades i relation till otrygghet på flera sätt, först genomfördes en enkel regressionsanalys. Diagram 4 visar spridningen. Ett svagt positivt samband (0,198) förelåg. Respondenternas svar var tillräckligt enhetliga för att sambandet skulle bli statistiskt signifikant (0,050). Detta innebär att otryggheten ökar när åldern ökar. Determinationskoefficienten (Adjusted R2) visar att åldern förklarar 2,9 % av variationen i otryggheten. Eftersom sambanden var svaga var det relevant att se skillnader mellan olika ålderskategorier för att på 27 så sätt upptäcka andra variationer än att otryggheten ökar med stigande ålder. Jämförelser mellan olika åldersgrupper och medelvärden på otrygghet skedde därför sekundärt. Lika varians inom grupperna kunde antas. Skillnaderna mellan åldersgrupperna är inte statistiskt signifikanta men gruppskillnader i graden av otrygghet existerade. Störst skillnader i graden av trygghet fanns mellan 20-28 åringarna och de mellan 56-65 år. Skillnaderna synliggörs i tabell 1. Medelvärdet för graden av otrygghet för den äldre gruppen var 6,05 och medelvärdet för den yngre gruppen var 3,92. Då enbart de två grupperna som skilde sig mest testades i ett icke parametriskt-test (ingen normalfördelning förelåg) synliggjordes en signifikant skillnad mellan grupperna (20-28 och 56-65 åringar). 20-28 Medelvärde på otryggheten Under kvällstid 3,92 29-40 4,79 41-55 4,44 56-65 6,05 >65 5,53 Åldersgrupper Diagram 4. Tabell 1. Spridningsdiagram över korrelationen mellan ålder och otrygghet under kvällstid. Olika åldersgruppers grader av otrygghet (m) under kvällstid. Vistelse i centrum.Vid analysen av hur ofta respondenterna vistades i Trelleborgs centrum och otrygghet genomfördes ett Anova test, eftersom fyra svarskategorier fanns. Variansen inom grupperna var inte lika och ett t-test genomfördes istället med den dikotoma oberoende variabeln (de som befann sig i centrum varje vecka och de som befann sig i centrum mindre än en gång i veckan). Normalitet förelåg inte och ett icke parametriskt test genomfördes. Medelvärdesskillnaderna mellan grupperna var marginella och inte signifikanta (0,866). När utsattheten analyseras i relation till otryggheten fanns två olika svarskategorier och ett t-test genomfördes. Ingen normalfördelning fanns inom båda grupperna och ett icke parametriskt test gjordes. Skillnader i graden av trygghet var marginella och inte signifikanta (0,906). Samma typ av analys genomfördes utefter om kvinnorna hade någon närstående som blivit utsatt för brott under det senaste året. Resultatet blev mycket likt föregående resultat. Medelvärdesskillnaden mellan grupperna var marginella och inte signifikanta. Social oordning Då kvinnorna tillfrågades om de upplevde en obehaglig känsla då de passerar stimmiga eller bråkiga ungdomsgäng blev medelvärdet 4,38 (md 5). Standardavvikelsen indikerar att medelvärdet är ett relativt representativt för urvalet. Centralvärdena var dock inte bra mått för att skapa en övergripande bild av fördelningen eftersom det fanns värden som angavs av betydligt fler respondenter än andra vilket inte framgår om endast centralmåtten avläses. 28 Svarstopparna bestod av 1:or (23,7 %), 5:or (18,6 %) och 7:or (12,4 %). Den positiva snedfördelningen (0,243) visade att fler kvinnor angav ett värde under 4,38 (m) än över medelvärdet. Fördelningen synliggörs i diagram 5. Diagram 5. Diagram 6. Fördelningen av kvinnornas upplevda grad av obehag vid social oordning. Spridningsdiagram över korrelationen mellan upplevt obehag vid social oordning och otrygghet under kvällstid. Jämförande analys När graden av obehag vid social oordning analyserades i relation till otryggheten genomfördes först en enkel regressionsanalys. Ett postivt, måttligt starkt (0,376) signifikant samband (0,000) fanns vilket betyder att kvinnorna som angett att de upplevde stökiga eller bråkiga ungdomsgäng som mycket obehagliga också hade angivit en hög grad av otrygghet. Via spridningsdiagrammet (diagram 6) synliggörs att observationerna är mycket spridda runt regressionslinjen, detta innebär att trots att sambanden var tillräckligt starka för att resultatet skulle bli signifikant fanns det många kvinnor som inte angav samma grad av otrygghet som grad av obehag vid social oordning. Determinationskoefficienten (Adjusted R2) visar att obehagskänslan av den sociala oordning förklarar 13,3 % av variationen i kvinnornas grad av otrygghet. Detta innebär att obehaget vid social oordning har förklaringskraft men att andra faktorer förklarar 86,7 % av variationen. Eftersom inget perfekt samband förelåg beträffande kvinnornas generella otrygghet och obehag vid social oordning genomfördes en korstabulering för att synliggöra fördelningen av hur trygga, otrygga och mycket otrygga hade svarat på frågan angående social oordning. En stegrande ordning i frekvensfördelningen fanns mellan trygga och mycket otrygga. Sambanden var signifikanta (0,012) och svagt positiva. Av de som angett sig vara mycket otrygga uppfattade 45,2 % social oordning som mycket obehaglig samtidigt som endast 12,9 % av de trygga angav detta svarsalternativ. Av de trygga uppfattade 61,3 % att den sociala oordningen endast skapade lite eller inget obehag alls, motsvarande siffra för de mycket otrygga var 25,8 %. Av de som angett ett mittenvärde på otryggheten hade 40 % även angett ett mittenvärde på frågan om social oordning. Skillnaderna presenteras i tabell 2. 29 Lågt obehag Mellan obehag Högt obehag Trygga 61,3 % 25,8 % 12,9 % 100,0 % Otrygga 37,8 % 40,5 % 21,6 % 100,0 % Mycket otrygga 25, 8 % 29,0 % 45,2 % 100,0 % Tabell2. Uppfattat obehag vid social oordning i relation till kvinnornas otrygghet under kvällstid. Det kontrollerades även om fler kvinnor hade angett en hög oro att utsättas för brott eller högt obehag vid social oordning. Fler kvinnor hade en högre oro att själva utsättas för brott än andelen som upplevde obehag då de passerade stimmiga eller bråkiga ungdomsgäng. 43,4 % av kvinnorna hade angett ett värde över (mittenvärdet) fem vid oron för brott, motsvarande andel vid social oordning var 33,3 %. Strukturella karaktärer När nätverkens strukturella karaktärer undersöktes, kontrollerades hur ofta kvinnorna var i kontakt med vänner, familj och grannar. Det kontrollerades även hur många olika personer de var i kontakt med under en månads tid (i privat syfte) för att skapa en bild över nätverkens storlek och frekvensen av kontakt. Fyra svarsalternativ fanns vid respektive fråga. Fördelningen av hur kvinnorna svarade redovisas i stapeldiagrammen nedan. Vid samtliga frågor var det vanligaste svaret det högsta svarsalternativet (kontakt med personerna vid fler än åtta tillfällen per månad samt kontakt med fler än åtta olika personer per månad). Diagram 7. Diagram 8. Kvinnornas kontakt med vänner. Kvinnornas kontakt med familj. Diagram 9. Diagram 10. Kvinnornas kontakt med grannar. Kvinnornas kontakt med olika personer. 30 Vänner. Fördelningen av kontakten med vänner synliggörs i diagram 7. Av kvinnorna angav 3,0 % att de hade kontakt med vänner en gång i månaden eller mindre, 18,2 % angav att de hade kontakt två till fyra gånger i månaden, 17,2 % angav att de hade kontakt fem till åtta gånger i månaden och resterande (61,6 %) angav att de hade kontakt med vänner mer än åtta gånger i månaden. Familj. Fördelningen av kontakten med familj synliggörs i diagram 8. Av deltagarna angav 5,1 % att de hade kontakt med familjen en gång i månaden eller mindre, 15,2 % angav att de hade kontakt två till fyra gånger i månaden, 19,2 % angav att de hade kontakt fem till åtta gånger i månaden och resterande (60,6 %) angav att de hade kontakt med familj mer än åtta gånger i månaden. Grannar. Kontakten med grannar var jämnare fördelad över de olika svarskategorierna och synliggörs i diagram 9. Av kvinnorna angav 22,2 % svarskategorin med minst kontakt; kontakt en gång i månaden eller mindre, 17,2 % angav att de hade kontakt två till fyra gånger i månaden, 21,2 % angav att de hade kontakt fem till åtta gånger i månaden och resterande (39,4 %) angav att de hade kontakt med grannar mer än åtta gånger i månaden. Olika personer. Fördelningen mellan respondenternas svar angående hur många olika personer kvinnorna var i kontakt med under en månads tid synliggörs i diagram 10. Av deltagarna angav 9,1 % att de hade kontakt med högst två olika personer i månaden, 27,3 % angav tre till fem personer, 23,2 % angav sex till åtta personer och resterande 40,4 % angav att de hade kontakt med fler än åtta olika personer. Jämförande analys För att undersöka sambanden mellan strukturvariablerna och otryggheten genomfördes variansanalyser (Anova) eftersom respektive frågor hade fyra svarskategorier. Vänner. Vid analysen mellan kontakt med vänner och otrygghet kunde lika varians antas. Variationerna inom grupperna var stora och inga signifikanta skillnader mellan grupperna fanns (0,913). Familj. Vid analysen av kontakt med familj och otrygghet visade Levene’s test på lika varians i grupperna. Skillnaden mellan grupperna var inte signifikanta (0,233). De största skillnaderna fanns mellan de som hade kontakt med familjen en gång i månaden eller mindre (m 6,60) och de som hade kontakt med familjen 5-8 gånger i månaden (m 4,00). För att vidare undersöka skillnaderna mellan de två grupper där störst skillnad förelåg genomfördes ett t-test. Ingen normalfördelning mellan grupperna förelåg och ett icke parametriskt test skedde. Mann Whitney testet visade att skillnaderna mellan de två grupperna var signifikanta (0,037). Grannar. Vid analysen av kvinnors kontakt med grannar och otrygghet kunde lika varians mellan grupperna antas. De totala variationerna inom grupperna var stora och ingen signifikant skillnad mellan grupperna fanns (0,937). Även mellan 31 de grupper som de största medelvärdesskillnaderna förekom var skillnaderna mycket små (4,67 och 5,12). Vid respektive analyser av kontakt (vänner, familj och grannar) genomfördes även korstabellsanalyser för att undersöka hur frekvensfördelningarna såg ut. Skillnaderna blev inte statistiskt signifikanta genom Chi2 och inga större skillnader förelåg. Olika personer. Vid analysen av sambanden mellan kontakt med antalet olika personer och otryggheten genomfördes ett Anova eftersom fler än två svarskategorier fanns. Lika varians kunde antas. Men inga signifikanta skillnader mellan grupperna fanns (0,359). I Scheffe’s test kontrollerades mellan vilka grupper störst variationer förelåg. De största gruppskillnaderna i graden av trygghet fanns mellan de kvinnor som hade kontakt med flest personer (> 8) och de som angett att de endast hade kontakt med upp till två olika personer per månad. Medelvärdet på otryggheten hos kvinnorna med flest kontakter var 4,43 och medelvärdet på otryggheten hos de med minst kontakter var 6,00. Fördelningen presenteras nedan i tabell 3. Vidare kontrollerades skillnaderna mellan grupperna vars medelvärden skilde sig mest, analysen gjordes genom ett ttest, grupperna var inte normalfördelade och analysen gjordes genom ManWhitney’s test. Skillnaderna mellan grupperna var nära signifikansvärdet (0,065). Kontakt med olika personer per månad Medelvärdet på otryggheten Upp till 2 6,00 Trygga Otrygga Mycket otrygga Upp till 2 personer 3,2% 13,5% 9,7% 3-5 personer 29,0% 16,2% 38,7% 3-5 personer 5,30 6-8 personer 29,0% 16,2% 25,8% 6-8 personer Fler än 8 personer 5,09 Fler än 8 personer 38,7% 54,1% 25,8% 100,0% 100,0% 100,0% personer 4,43 Tabell 3 Tabell 4. Graden av trygghet i relation till frekvensen av kontakt med olika personer. Skillnader mellan tryggas, otryggas och mycket otryggas kontaktvanor. I en korstabulering synliggörs hur många kontakttillfällen de trygga, otrygga och mycket otrygga angav sig ha med olika kontakter under en månads tid (Tabell 4). Tabellen visade att endast 3,2 % av de trygga hade svarat ”upp till två kontakter” (vilket var det lägsta svarsalternativet) jämfört med de otrygga grupperna där cirka 10 % i vardera grupp angivit detta svarsalternativ. Detta innebär att betydligt färre av de trygga hade lägst antal kontakttillfällen med olika personer. Av de trygga hade endast 38,7 % kontakt med fler än 8 personer och denna siffra var högre hos de otrygga. Majoriteten av de mycket otrygga hade kontakt med 3 till 5 personer. Källa till hjälp. Kvinnorna angav också vilka personer i deras nätverk de hade bett om hjälp om de skulle vara i behov. Svarsalternativen var: Vänner, Familj, Grannar eller Annan person. Lika varians inom grupperna kunde antas, men inga signifikanta skillnader mellan grupperna fanns (0,359). Det kontrollerades om större skillnader förelåg mellan några av grupperna i Scheffe’s test. Enda gruppen 32 som särskilde sig från övriga var de som hade angett Annan person. Medelvärdet i denna grupp var 7,33, jämfört med de andra grupperna där medelvärden för otrygghet varierade mellan 4,48 till 5,20. Stödet Kvinnorna tillfrågades om både emotionellt och fysiskt stöd. Det fanns fyra svarskategorier. Det vanligaste svaret vid såväl det emotionella som det fysiska stödet var att de hade tillgång till stöd. Emotionellt stöd. Då kvinnorna tillfrågades om de erhöll emotionellt stöd ställdes frågan om de hade någon de kunde ringa om de blev rädda under kvällstid. Fördelningen synliggörs i diagram 11 Svarsfördelningen blev: Nej (1,0 %), Tveksam (3,0 %), Ja, antagligen (9,1 %) och Ja, självklart (86,9 %). Fysiskt stöd. Då kvinnorna tillfrågades om de erhöll fysiskt stöd ställdes frågan om det fanns någon i deras närhet de hade bett om hjälp med hemmasysslor om de själva skulle vara förhindrade att utföra dem under en veckas tid. Spridningen i svaren var större gällande det fysiska- än det emotionella stödet. Färre kvinnor hade möjlighet till fysisk hjälp i hemmet än andelen som hade tillgång till emotionellt stöd, även om det vanligaste svaret var Ja, självklart. Fördelningen av svaren var: Nej (12,1 %), Ja, antagligen (12,1 %) och Ja, självklart (75,8 %). Fördelningen visas nedan i diagram 12. Diagram 11 Diagram 12 Tillgång till emotionellt stöd. Tillgång till fysiskt stöd. Tillräckligt med kontakter. Den tredje dimensionen av stödet mättes om kvinnorna ansåg sig ha tillräckligt med kontakter i sin närhet. Svarsalternativen var Ja och Nej. 88,7 % ansåg att de hade tillräckligt med kontakter i sitt närområde, resterande (11,3 %) ansåg sig ha för få kontakter i sin närhet. Jämförande analys Emotionell stöd. Vid analyserna mellan emotionellt stöd och otrygghet gjordes ttest istället för Anova eftersom få deltagare inte erhöll något stöd och grupperna blev större vid sammanslagningen. Först undersöktes normalfördelningen, den förelåg inte inom båda grupperna och ett icke parametriskt test genomfördes. Skillnaderna mellan grupperna var signifikanta (0,036) men svaga (0,209). Det emotionella stödet förklarar 4,4 % av variationen i otryggheten. Kvinnorna som inte erhöll emotionellt stöd hade en högre otrygghet (m 7,75) än de som erhöll emotionellt stöd (m 4,96). 33 Genom en korstabulering synliggjordes att 75 % av de som inte hade stöd var mycket otrygga och resterande otrygga. Av de kvinnor som hade emotionellt stöd var ungefär lika många trygga, otrygga och mycket otrygga. Eftersom för få respondenter hade angett att de inte erhöll emotionellt stöd blev inte resultaten signifikanta. Vid en andra korstabulering synligjordes att alla de trygga hade någon de skulle kunna ringa om de blev rädda under kvällen. Av de otrygga angav 2,7 % att det inte fanns någon de kunde ringa och 9,7 % av de mycket otrygga angav detta svarsalternativ. Fysiskt stöd. Analyserna mellan fysiskt stöd och otrygghet gjordes genom Anova analyser eftersom tre svarsgrupper med tillräckligt många svar i varje grupp fanns. Lika variation i grupperna kunde antas. Skillnaderna mellan grupperna var signifikanta (0,009), måttligt starka (0,305) och med en förklaringskraft på 9,3 %. Post Hoc-testet visade att nästan inga skillnader fanns mellan de som hade svarat ”Ja, självklart” och ”Ja, antagligen” men båda kategorierna skilde sig signifikant från de som svarat ”Nej”. Genom de sammanslagna variablerna genomfördes ett ttest. Eftersom observationerna inte var normalfördelade i båda grupperna skedde ett icke parametriskt test. Skillnaderna var med 99,6 % signifikanta. Genom en frekvensfördelningen synligjordes trygghetsnivån utifrån om respondenterna erhöll fysiskt stöd eller inte. Endast 3,2 % av de trygga hade ingen de skulle fråga om hjälp med sysslor i hemmet, av de otrygga svarade 10 % att de inte hade någon de skulle tillfråga om hjälp i hemmet och 22,6 % av de mycket otrygga angav detta svarsalternativet. Genom en andra korstbaluering synligjordes att 58,3 % av de som inte hade fysiskt stöd var mycket otrygga, 33,3 % otrygga och endast 8,3 % trygga. Alla kvinnor som erhöll fysiskt stöd var dock inte trygga även om fler var trygga än otrygga. Samma problematik som uppstod vid korstabuleringarna vid det emotionella stödet skedde även vid dessa korstabuleringar då få respondenter inte erhöll stöd blev inte signifikansvärdet giltligt. Tillräckligt med kontakter. Den avslutande analysen beträffande stödet undersökte om de kvinnor som ansåg sig ha tillräckligt med kontakter i sin närhet hade en lägre otrygghet. Endast två svarsalternativ fanns (Ja & Nej) och ett t-test genomfördes. Ingen normalfördelning förelåg i grupperna. Det icke parametriskt testet visade att medelvärdet av otrygghet hos de kvinnor som ansåg sig ha tillräckligt med kontakter var 4,86 (m) och de som inte ansåg sig ha tillräckligt med kontakter hade en otrygghet på 5,73 (m). Skillnaderna var dock inte statistiskt säkerställda (0,273). Rädsla för brott 91 kvinnor angav vilken brottstyp de oroade sig mest att utsättas för. Kategorier skapades av de brottstyper som angavs av fler än fem respondenter, detta gjordes för att skapa en överskådlig bild. Fyra olika kategorier skapades: 1. Våldsrelaterade överfall, 2. Rån 3. Rån och misshandel samt 4. Sexuella övergrepp (inkluderar våldtäkt). Kategori 2 skapades för att respondenterna som både angivit rån och misshandel skulle skiljas från de som endast angivit ett av alternativen. Oro för såväl grövre brott som mindre allvarliga nämndes. Några respondenter oroade sig för verbala trakasserier, andra nämnde oro för 34 väskryckningar och mobilstölder men även oro för allvarliga brott som kroppsskador och sexuella övergrep nämndes. Flertalet associerade oron för brott till geografiska platser; parken och övre nämndes upprepade gånger. Diagram 13 Oro att utsättas för olika brottstyper. I en frekvenstabell synliggörs att 41,4 % av respondenterna uppgav oro att utsättas för rån eller stöld, 24,2 % kände oro att utsättas för överfall eller våldsrelaterade brott. 13,1, % angav både rån och misshandel och 13,1 % angav brott relaterade till sexuella övergrepp. Det vanligaste svaret var rädsla att utsättas för rån. Fördelningen synliggörst i diagram 13. Jämförande analys Vid jämförelse av medelvärden mellan de kvinnor som angett rädsla för olika brottstyper, kunde lika varians antas. Skillnaderna mellan grupperna var dock inte signifikanta (0,244). Störst skillnad i graden av otrygghet fanns mellan de som endast angivit rån och de som angivit rån och misshandel. Grupperna var inte normalfördelade och ett Man-Whitney’s test genomfördes. Vid kontroll av de olika gruppernas medelvärden fanns inga större skillnader i graden av otrygghet. Genom ett t-test jämfördes de grupper som skilde sig mest åt. Skillnaderna var nära 95 % gränsen (0,074). De kvinnor som både hade angett misshandel och rån kände en högre otrygghet än övriga grupper, de kvinnor som angivt endast rån hade den lägsta garden av otrygghet. Grund till oro Då respondenterna tillfrågades om vad de trodde låg till grund för deras oro, nämnde 53 kvinnor orsaker till oron. De kategorier som nämndes av fem eller fler personer gjordes till kategorier, detta genererade tre olika kategorier: 1. Det händer mycket i Trelleborg, 2. Att det finns specifika grupper samt utsatta människor, 3. Mörka platser och att det är avfolkat. Den vanligaste grunden till oro hos kvinnorna var vetskapen om att det förekommer mycket brottslighet i Trelleborg (”det händer mycket”) 22,2 % angav detta som den huvudsakliga orsaken till oron. Kännedomen om att det händer mycket fick de främst via dagstidningar. 15,4 % angav endera specifika grupper eller utsatta människor som den främsta orsaken till deras oro. Det fanns en förgrening inom kategorin. Dels fanns det respondenter som kände oro på grund av specifika grupper som upplevs som obehagliga, flertalet gånger nämndes att grupperna hade ”annorlunda värderingar” och var av annat ”klientel”. Övriga yttrade istället oro för utsatta människor, då talades det främst om alkohol- och narkotikapåverkade personer. En oro fanns att deras situationer kunde skapa Kvinnornas grund till oro. begär och leda till brott. 18,2 % yttrade att den största orsaken till deras oro berodde på mörkbelagda platser, dåligt belysta platser och att det är avfolkat under kvällstid. Tomheten skapade en oro att de Diagram 14. 35 skulle bli ohörda om någonting skulle hända. Fördelning av respondenternas svar synliggörs i diagram 14. Jämförande analys Vid jämförelsen av medelvärden mellan de kvinnor som angett olika orsaker till deras oro genomfördes ett Anova test. Levene’s test visade att lika varians inom grupperna kunde antas. Signifikanta skillnader mellan grupperna fanns (0,020) . Genom Scheffe’s test framgick mellan vilka grupper skillnaderna förekom och medelvärdet på gruppernas otrygghet. De som kände oro på grund av allt som händer Trelleborg hade den högsta graden av otrygghet (m 7,50), de som hade angivit specifika grupper eller utsatta personer hade en otrygghet på 6,27 (m) och de som angivit mörka platser och att det är avfolkat hade den lägsta otryggheten med 5,78 (m) på trygghetsskalan. Störst skillnader förekom därmed mellan de kvinnor som angett att det ”händer mycket i Trelleborg” och de som angett ”mörka platser och avfolkat”. Eftersom stora skillnader fanns mellan vilka brott trygga, otrygga och mycket otrygga hade angivit kontrollerades även korrelationen mellan vilka orsaker till oro som angivits utifrån ålderskategorierna. Genom en korstabulering av vad som ligger till grund för oro och ålder går tydliga skillnader att utläsa. Av kvinnorna i åldersgruppen 56 till 65 (de mest otrygga) hade 75 % angett att deras oro berodde på ”allt som händer i Trelleborg” och 50 % av de över 65 år hade angivit detta svarsalternativ (vilka var de mest otrygga efter 56 till 65-åringarna). Majoriteten av kvinnorna under 56 år hade angett de två övriga grunderna till oro. DISKUSSION Med definitionen av kvaliteten på det sociala nätverket som ett samlat mått av såväl de strukturella karaktärerna som stödet ges en bild av att det finns samband mellan kvaliteten på de sociala nätverken och otryggheten (under kvällstid) men att vissa dimensioner tenderar att vara mer ”betydelsefulla”. Störst samband fanns mellan de deltagare som erhöll fysiskt- eller emotionellt stöd, de hade en lägre otrygghet och skillanderna var signifikanta. Även storleken på nätverken tenderar att vara av viss betydelse för graden av trygghet men detta är vagt i studiens resultat. Resultaten knutna till de strukturella karaktärerna är också vaga och inga slutsatser om vikten av ”specifika relationer” (vänner, familj m.m.) eller nätverkens storlek görs, även om spekulationer om vad resultaten indikerar kommer diskuteras. Vilka brott som kvinnorna oroade sig mest att utsättas för, vad de ansåg ligga till grund för sin oro samt förslag på åtgärder kommer diskuteras i avsnittet Trelleborg. Nedan kommer de olika resultatdelarna diskuteras i relation till varandra. Tidigare forskning har både visat att storleken och stödet genom sociala nätverk är viktiga för tryggheten. Ferguson och Mindel menar att det inte är storleken på nätverken som är betydelsefulla i sig utan främst stödet som genereraras genom nätverken. I enlighet med deras resonnemang var sambanden i denna studie starkast mellan stödet och tryggheten. Det fanns även skillnader mellan de olika stöd-dimensionerna. Det fanns stakare samband mellan fysiskt stöd och en högre trygghet än mellan emotionellt stöd och högre trygghet, men oavsett om kvinnorna hade emotionellt- eller fysiskt stöd så hade de en signifikant lägre 36 otrygghet än de kvinnor som inte erhöll stöd. Betydelsen av stödet underbyggs med att samtliga av de trygga kvinnorna erhöll emotionellt stöd men inga av kvinnorna utan emotionellt stöd var trygga! 96 % av de trygga angav att det fanns någon som de hade bett om hjälp med hemmasysslor. Detta innebär att 96 % av alla trygga både hade emotionellt och fysiskt stöd. I denna studie uppmättes nätverkens omfattning genom att efterfråga hur många olika personer de hade kontakt med under en månads tid. Genom resultatet framgår att det finns korrelationer mellan en lägre otrygghet och frekventare kontakt med olika personer. Varje grupp som hade färre kontakttillfällen hade systematiskt en högre otrygghet. Störst skillnader i graden av otrygghet förelåg mellan de kvinnor som hade kontakt med minst antal olika kontakter (< 2) och flest antal olika kontakter (> 8). Skillnaden mellan dessa två grupper var oerhört nära ett signifikant värde, men skillnaderna i graden av trygghet mellan resterande grupper var inte signifikanta och inga slutsatser angående betydelsen av nätverkens storleken kan dras utifrån resultaten. Störst skillnad förelåg visserligen mellan grupperna som hade mest samt minst kontakt men många av de trygga (61,3 %) hade tre till åtta olika personer de var i kontakt med under en månads tid. Fler av de otrygga hamnade i gruppen med mer frekvent kontakt än de trygga gjorde. Att 100 % av de trygga erhöll stödet men inte hamnade i kategorin med mest frekvent kontakt styrker Fergueson och Mindels resonnemang ytterligare. Storleken på nätverken verkar därför vara betydelsefulla men detta innebär inte att ett stort nätverk är den viktigaste faktorn. Resultaten indikerar att nätverkens storlek är av betydelse upp till ett visst antal (3), möjligen för att detta antal är tillräckligt för att generera stöd. Tillgång till människor i ett privat nätverk som vänner, familj eller grannar verkar också vara betydelsefullt. De kvinnor som hade angett att de hade bett en annan person än vän, familj eller granne om hjälp vid behov i hemmet hade en betydligt högre otrygghet (m 7,33) än de kvinnor som hade angett en konkret relationstyp (deras medelvärde låg under 5,20). Medelvärdesskillnaderna var inte signifikanta men känns angelägna att belysa eftersom siffrorna kontinuerligt visar i samma riktning. På grund av ovanstående fanns det skäl att anta att de med en lägre otrygghet hade mer kontakt med relationsspecifika personer såsom vänner, familj eller grannar. Men vid analyserna framkom endast att de med mer frekvent kontakt med familj (5-8 gånger) hade en lägre otrygghet då de mest skilda grupperna anlyserades men för övrigt fanns inga skillnader beroende på hur frekvent kontakten var. Detta indikerar att det är viktigt att vara i kontakt med fler än tre personer per månad men att det inte är av betydelse om det är med vänner, familj eller grannar. Möjligtvis är det en kombination av kontakt med olika relationstyper som är positiv för trygghetskänslan. Eftersom tillgång till relationsanknutna kontakter verkar vara betydelsefullt för tryggheten kan det anses förvånansvärt att inga signifikanta skillnader uppstod mellan respondenterna som ansåg sig ha tillräckligt med kontakter i sin närhet och de som inte ansåg det. Resultatet motstrider därmed den tidigare forskningen beträffande att de ”ofrivilligt ensamma” är mer sårbara och därför har en högre otrygghet. En anledning till utfallet skulle kunna bero på att det var få som inte ansåg sig ha tillräckligt med kontakter (N 11). Det lilla urvalet medför att endast ett ”ovanligt” svar kan påverka homogeniteten i gruppens svar i relativt stor utsträckning och därmed signifikansen. Ingen tyngd kan sålunda läggas i ett resultat som baseras på 11 svar. 37 Ett antagande som förelåg vid undersökningen var att kvinnor med en högre otrygghet även skulle uppfatta social oordning som mer otrygghetsskapande. Antagandet styrks genom signifikanta resultat, även om spridningsdiagrammet visade på stor variation var skillnaderna mellan trygga och mycket otrygga tydliga. Av de trygga kvinnorna uppfattade 61 % att den sociala oordningen genererade lågt eller inget obehag samtidigt som endast 26 % av de mycket otrygga angav detta. Av de mycket otrygga angav däremot 45 % att social oordning skapade ett stort obehag, motsvarande andel trygga som angav denna svarskategori var 13 %. Tidigare forskning har visat att kvinnor uppfattar social oordning i större utsträckning än män. Resultatet i denna studie visar även att det finns stora skillnader inom gruppen kvinnor. En annan intressant aspekt som gick att utläsa var att 10 procentenheter fler hade angett en femma eller högre på deras grad av oro att utsättas för brott än på graden av obehag vid social oordning. Anledningen till detta kan vara flera men det finns skäl att anta att otrygghetsvariabeln kan vara betydelsefull för utfallet, eftersom inget index för otryggheten skapades och det är otryggheten under kvällstid som används i analysen. Kvällsmåttet är inte representativ för respondenternas övergripande trygghet (både dag och kväll) och därmed är det troligt att variabeln försvagar sambanden och att samvariationen hade varit högre om ett samlat mått hade använts. I tidigare forskning har det fastställts att såväl yngre som äldre kvinnor tillfaller riskgrupper med högre otrygghet än hos den resterande befolkningen. Enligt den tidigare forskningen är ofta orsakerna till deras oro olika. Den konkreta otryggheten är en vanlig orsak till yngre kvinnors oro, äldre kvinnor oroar sig istället ofta för andras säkerhet. I denna studie uppmättes oron att själv utsättas för brott, resultatet visar tydligt att de äldre kvinnorna var mest otrygga, trots att det var den konkreta otryggheten som undersöktes. Kvinnorna i åldergruppen 56 till 65 år hade högst oro att själva utsättas för brott och kategorin med näst högst oro var de över 65 år. Graden av otrygghet mellan ålderskategorierna 56 till 65 och 20 till 28 var så distinkta att skillnaderna blev signifikanta. Detta motstrider den tidigare forskningen. Spekulationer kring orsakerna kommer diskuteras då förslag till framtida forskning ges. Skillnaderna av vad kvinnorna ansåg ligga till grund för sin oro skilde stort utifrån kvinnornas ålder. Hos de äldre kvinnorna ( > 56) svarade majoriteten att det ”händer mycket i Trelleborg” och mycket få inom denna grupp angav mörka platser. En tänkbar anledning till att få äldre kvinnor angav ”mörka platser och att det var avfolkat” skulle kunna bero på att äldre i större utsträckning än övriga grupper väljer att stanna inne under kvällstid. Anpassningar i vardagslivet på grund av rädsla för brott var dock inget som kontrollerades och är därför endast spekulationer om varför skillnaderna förelåg. Respondenters otrygghet är sällan uppmätta under både dagtid och kvällstid (såsom gjordes i denna undersökning), därmed är det svårt att uttala sig om den förhöjda graden av otrygghet under kvällstid är proportionerlig med normala nivåer. Om endast en fråga hade ställts för att skapa en bild av otryggheten finns risken att detta hade påverkat studiens reliabilitet eftersom en risk hade förelegat att vissa kvinnor hade angett sin trygghet för dagtid och andra för kvällstid, vilket hade bidragit till systematiska felmätningar. Att otryggheten kontrollerades utefter tid på dygnet skapade därför en större tillförlitlighet i resultatet, eftersom detta kunde tas med i beaktan vid analyserna. Samtidigt synliggjordes skillnaderna i trygghetsnivåer utefter tid på dygnet, vilka inte med säkerhet var kända sedan 38 tidigare. Utökad kunskap om variationer av trygghet som detta är bra förutsättningar innan trygghetsåtgärder vidtas. Trelleborg Oro för Brott. Kvinnorna tillfrågades om vilka brottstyper de var mest oroliga att utsättas för. Fyra olika svarsalternativ var frekvent återkommande och angavs av fler än fem personer. Rån var det brott som flest kvinnor oroade sig mest att utsättas för. Sammanlagt angav 54 % oro att utsättas för rån, av denna andel angav 13 % även misshandel och de skildes därför från resterande. Anmälningarna av rån har kraftigt sjunkit i Trelleborg under flera års tid och 2014 var anmälningarna beträffande rån rekordlåga, detta är motsägelsefullt till kvinnornas oro. Det brott som flest angav efter rån var våldsrelaterade överfall vilket angavs av 24 %. I likhet med de mest otrygga som i störst utsträckning hade angivit ”rån och misshandel” innefattar både våldsrelaterade överfall och misshandel någon form av våld. Våldsbrotten i Trelleborg har ökat kraftigt under en tioårsperiod och misshandel mot kvinnor av obekant i utomhusmiljö har fördubblats över samma tidsperiod. Det bör ändå hållas i åtanke att brottet drabbar förhållandevis få, 2014 misshandlades 15 kvinnor i Trelleborg av obekant i utomhusmiljö. Resterande kvinnor (13 %) angav att de oroade sig mest att utsättas för sexuella trakasserier, antastning och våldtäkt var exempel på angivelser. 2014 anmäldes 44 sexualbrott vilket endast var fyra fler än 2004. 2009 och 2010 skedde många anmälningar av sexualbrott (80 stycken) och respondenternas oro för denna brottstyp kan ha påverkats av de höga nivåerna för fem år sedan. I likhet med tidigare forskning behöver inte individers oro stämma överens med brottsnivåerna i området, samtidigt finns inga garantier att brottsstatistiken avspeglar reella brottsnivåer. Eftersom de flesta kvinnorna fick vetskapen om att ”det händer mycket i Trelleborg” via dagstidningar är det främst de anmälda brotten som väcker oro att själv utsättas för brott (oavsett om de avspeglar de verkliga antalet brott eller ej). På grund av att 54 % av kvinnorna angav att de oroade sig mest att utsättas för rån och anmälningarna beträffande detta brott är rekordlåga finns det skäl att försöka nå ut till de oroliga kvinnorna och informera om de låga anmälningsnivåerna, föreslagsvis via dagstidningar. Grund till Oro. Vid undersökningstillfället tillfrågades även respondenterna vad de själva trodde låg till grund för deras oro. Bilden som gavs var tydlig, det finns få orsaker som kontinuerligt nämndes. Alla de svar som angavs av fler än fem respondenter skapades det en kategori av. Det vanligast förekommande svaret och även svaret som i störst utsträckning var överrepresenterat bland de mest otrygga kvinnorna var att ”det händer mycket i Trelleborg”, den näst vanligaste kategorin var ”dåligt belyst och avfolkat” under kvällstid och den tredje kategorin var ”specifika grupper eller utsatta människor” (såsom missbrukare). Variationen i graden av trygghet utefter tid på dygnet tydliggjorde att tryggheten under dagtid i Trelleborg är hög, 83 % hade angivit en siffra mellan ett och tre (på en skala från 1 till 10) och endast 3 % hade angivit en sjua eller högre. Slutsatserna är att det finns ett fåtal olika orsaker som skapar oro hos många kvinnor och att oron främst infinner sig under kvällstid. Grunderna till kvinnornas oro är homogena och detta är en styrka utav två skäl. Dels bidrar det till bra förutsättningar för utarbetning av trygghetsåtgärder eftersom det blir tydligt vad som bör priotiteras för att uppnå en högre trygghet. Om allt fokus läggs på ett fåtal faktorer ökar även förutsättningarna för framgång i arbetet. Om många faktorer 39 hade nämnts av ungefär lika stora grupper hade det inte med säkerhet varit legitimt att välja ut några faktorer och insatserna på vardera faktor hade därmed troligen inte blivit lika intensiva. En ytterligare fördel och den av störst betydelse är att få åtgärder kan påverka många kvinnors grad av oro. Rekommendationen är att arbeta för att reducera alla tre orosgrunder men att främst undersöka hur Trelleborg framställs i media. Rekommendationen bygger på att många kvinnor uppgav att de fick informationen om att ”det händer mycket i Trelleborg” via dagstidningar. För att ytterligare minska oron rekommenderas också att skapa fler möjligheter till interaktion mellan samhällsmedlemmarna, synnerligen för äldre, på grund av äldre kvinnors förhöjda grad av trygghet. Aktiviteterna skulle kunna ske under kvällstid för att öka rörelsen i centrum och över sommaren skulle aktiviteterna kunna ske utomhus för att minska den avfolkade känslan i centrum, som många kvinnor nämnde. Detta är en rekommendation som bygger på studiens resultat; att de med fler än 8 olika kontakttillfällen under en månads tid hade lägre nivåer av otrygghet än de som endast hade kontakt med två eller färre olika personer. I förlängning skulle även interaktionen kunna resultera till starka relationer och bidra med emotionellt och fysiskt stöd, vars samband med lägre otrygghet var starka. På grund av att endast 100 kvinnor inkluderades finns ingen garanti att samma ”orosgunder” hade angetts vid en mer omfattande undersökning, men eftersom många kvinnor angav samma grunder förefaller det troligt att dessa även hade återkommit i en undersökning med fler deltagare (urvalet diskuteras vidare i metoddiskussionen). Metoddiskussion Indexen som var tänkta att konstrueras var inte lämpliga att skapa på grund av den låga korrelationen. Trots detta gav de enskilda variablerna givande insikter angående de sociala nätverkens samband med otrygghet. Självfallet hade den samlade effekten av det tänkta ”kvalitetsmåttet” varit intressant att utläsa för att se skillnader av den gemensamma effekten och variablernas enskilda effekt. Syftet med studien har trots detta kunnat uppnås eftersom analyserna skapar en övergripande bild av vad det är i ett socialt nätverk som samvarierar med lägre otrygghet. Genom resultatet går det dock inte att konstatera varför de med stöd har en lägre trygghet endast att dessa mönster existerar i materialet. Att urvalet är litet är något som är av stor betydelse för hela studiens reliabilitet. Även om resultaten indikerar på betydelsen av de sociala nätverken för tryggheten bör resultaten från denna studie främst ses som ett skäl att i framtiden studera relationerna mer ingående och studies resultat bör inte ges för stor tilltro. Vilket urval studier baseras på påverkar signifikansvärdena i analyserna och därmed möjligheten att uttala sig om sambanden föreligger i populationen eller inte. Urvalet i denna undersökning är problematiskt utav flera skäl främst på grund av storleken eftersom ett litet urval bidrar till en ökad risk att att undantagsfall kan påverka resultaten i större utsträckning än de borde. Det lilla urvalet bidrog även till att antalet observationer ibland var få i vissa grupper vid analyserna vilket påverkar precisionen i resultaten. Större grupper hade därför bidragit till en högre reliabilitet. Den andra problematiken knuten till urvalet är att de inkluderade kvinnorna inte med säkerhet avspeglar variationen av alla kvinnotyper i Trelleborg, trots att åtgärder vidtogs för att motverka detta. Även om statistisk inferens skulle föreligga finns ingen garanti att samma samband hade förelegat hos andra kvinnor i andra kommuner. I resultatet synliggjordes signifikanata skillnader mellan trygga och otrygga främst korrelerat utifrån vilket stöd de erhöll. 40 Att sambanden i urvalet var så starka att signifikanta värden utföll trots att det med små urval är svårt att uppnå detta indikerar på att starkare samband än de som synliggörs kan föreligga i verkligheten. Detta skulle kunna innebära att samma undersökning baserad på ett större urval skulle kunna visa att de sociala nätverken är centrala för graden av trygghet. Risken finns sålunda även att kvinnorna som ingick i studien var ”ovanliga fall” och inte representerade normen för de olika grupperna som de tillföll. Om så är fallet skulle en mer omfattande studie istället visa försvagade signifikansvärden. På grund av att materialet omfattar 99 kvinnor anses sannolikheten för detta vara relativt låg men en ovisshet föreligger om hur urvalet har påverkat resultatet. Av denna anledning är det betydelsefullt att vidare utforska ämnet och om så görs vore det fördelaktigt att upprepa studien med ett större- samt slumpmässigt urval för kunna styrka resultatets trovärdighet och generaliserbarhet. Även om vissa analyser visade på statistiskt signifikanta värden finns ingen garanti att resultatet existerar i populationen, även om det förefaller troligt. Resultatet från denna studie kan sålunda endast garanteras föreligga i urvalet. Vid analyserna har hänsyn till varje enskild variabels möjlighet att bidra till största möjliga information för att besvara frågeställningen tagits i beaktan. Detta bidrog till att vissa variabler analyserades genom flera olika analyser med anledning att uppnå olika syften; utvinna olika typer av information. Analysen av social oordning kan tas som exempel. Vid analysen av social oordning gjordes såväl en regressionsanalys som en korstabulering. Syftet med regressionsanalysen var huvudsakligen att kontrollera överrensstämmelsen mellan respondenternas grad av otrygghet och obehag. Genom spridningsdiagrammet och regressionslinjen gavs en tydlig bild av att respondenternas svar hade varierat och att svaren inte var homogena även om ett signifikant samband förelåg. Syftet med korstabuleringen var däremot att synliggöra en mer konkret överblick av svarens fördelning mellan otrygghetsgraden och obehagskänslan, vilket var svårt att utläsa ur spridningsdiagrammet. Dubbla analyser skedde även vid jämförelser mellan medelvärden. Orsaken till detta berodde på att Anova var den mest lämpade metoden då fler än två svarskategorier fanns men då det i Anova analyserna synliggjordes mellan vilka grupper de största skillnadrna förelåg fanns det skäl att undersöka de två grupperna separat, i ett t-test. Denna dynamiska analysmetod bidrog till en detaljrikare granskning av sambanden vilket styrker realibiteten. Genom resultatet går det att fastställa att det fysiska stödet var den faktor i materialet som var mest betydelsefull för graden av trygghet. Vid studiet av de sociala nätverken är det vanligt att frågan om respondenterna har tillgång till hjälp i hemmet används för att mäta vilket stöd individerna har. Endera en fråga för att mäta stödet ansågs som bristfälligt och därför tillfördes ytterligare en dimension för att på ett mer täckande vis mäta stödet, vilket gjordes genom att tillföra en fråga som mätte emotionellt stöd. Det fysiska stödet hade en förklaringskraft på 9,3 % vilket är en anmärkningsvärt stor effekt jämfört med de andra faktorerna (emotionellt stöd 4,4 %). Frågan angående det emotionella stödet var egenkonstruerad och inte beprövad i tidigare forskning. Detta kan vara en anledning till att förhålla sig kritiskt till om frågan mäter det emotionella stödet tillräckligt bra. En risk finns att frågan är för basal för att med säkerhet mäta ett faktiskt föreliggande stöd. Med detta menas att möjligheten finns att ”alla” anser sig ha någon de kan ringa i en situation då de känner sig rädda under kvällstid och att frågan inte egentligen påvisar något om kvaliteten på relationerna. På grund av 41 att hög samvariation mellan de tryggas svar beträffande det emotionella- och det fysiska stödet fanns tyder det på att syftet med frågan uppfylldes. Fysisk hjälp i hemmet kan anses som ett mer konkret mått på kvalitet eftersom det påvisar en större tillit mot den tillfrågade och eftersom fler angav att de erhöll emotionellt stöd än fysiskt stöd verkar det rimligt att det emotionella stödet mätte en mer basal aspekt av stödet. Det är viktigt att vara medveten om att analysernas har genomförts med kvinnors grad av otrygghet under kvällstid. Detta ansågs som det mest tillförlitliga måttet för att verkligen mäta korrelationer mellan trygga och otrygga eftersom ett samlat mått hade blivit ”otydligt” (vilket diskuterades i metoden). Att analyserna skedde med otryggheten under kvällstid var sålunda rätt val för att bibehålla validiteten som arbetats för genomgående. Men det bör även finnas en medvetenhet om att ett samlat mått hade kunnat leda till andra resultat. Empirin som underbygger analyserna samlades in genom enkäter. En risk med metoden är att respondenter inte svarar helt sanningsenligt. Dels kan respondenterna ha svarat såsom de tror att de förväntas svara, men de kan även ha angett att de exempelvis har en frekventare kontakt med fler personer eller angett ett större stöd än de har för att de önskar att det vore så. Respondenter skulle även kunna ha angett att de upplever sig ha tillräckligt med kontakter för att de borde vara tillfreds med sitt kontaktnät. Denna problematik är svår att frångå och kan påverka det slutliga resultatet. Att respondenternas otrygghet inte skilde sig åt beroende på om de tidigare hade blivit utsatta för brott eller ej samt hur ofta de bafann sig i centrum, bidrog till ett mer enhetligt underlag. Hade utsatta eller exempelvis de som sällan var i centrum haft en förhöjd otrygghet hade en ökad risk funnits att de sociala nätverken inte hade haft en likadan inverkan för deras trygghet som för övriga respondenter. Inga trygghetsskillnader utifrån dessa faktorer bidrog därför till goda utgångspunkter vid analyserna. Slutsatser Studiens resultat visar på samband mellan kvinnors grad av otrygghet och kvaliteten på deras sociala nätverk. Även om styrkan i sambanden varierar visar resultaten i samma riktning. Det fysiska stödet korrelerade starkast med en lägre otrygghet, det emotionella stödet därefter. Hur betydelsefullt antalet i det sociala nätverket är blir inte tydligt genom resultatet men de trygga som hade fler än åtta olika kontakttillfällen hade en signifikant lägre otrygghet än de otrygga, samtidigt var det var endast en tredjedel av de trygga som hade denna frekventa kontakt. Det verkar sålunda som att ett tillräckligt stort kontaktnät för att erhålla stöd är av störst relevans. Även om resultaten angående de strukturella karaktär-variablerna inte var signifikanta, visar resultaten på systematik, de med lägre kontakt hade en högre otrygghet och vice versa. Förhoppningsvis resulterar studiens resultat till en större nyfikenhet på området och att mer omfattande undersökningar genomförs för att bekräfta eller falsifiera slutsatserna som dragits. Framtida forskning Uppsatsens syfte var att undersöka sambanden mellan kvinnors otrygghet i relation till kvaliteten på de sociala nätverken. I likhet med tidigare forskning var äldre kvinnorna (> 56-65) i detta materialet mer otrygga än de yngre kvinnorna. 42 Eftersom tidigare forskning även har fastställt att det finns skillnader i hur de sociala nätverken ser ut beroende på ålder och äldre människor har mindre omfattande nätverk än yngre vore det även intressant att vidare undersöka relationen mellan otrygghet, ålder och de sociala nätverken. I vissa studier har även yngre kvinnor (20-24) varit en riskgrupp (mer otrygga). Möjligheten finns att de unga otrygga kvinnorna tillfaller en grupp som ännu inte befäst ett stadigt socialt nätverk. För att skapa en bättre förståelse för betydelsen av de sociala nätverken vore detta en intressant aspekt att i framtiden undersöka. 43 REFERENSER Agnew, R. (1985) “Neutralizing the impact of crime”. Criminal Justice and Behavior, Vol 12, pp. 221-239 Altman, D. (1991) Practical Statistics for Medical Research. 2:a upplagan. London: Chapman & Hall. Antonucci, T., Birditt, C., Akiyama, H., (2009) “Convoys of social relations: An interdisciplinary approach”. Handbook of theories of aging. 2:a upplagan. New York Springer. Antonucci, T, Birditt, C, Sherman, C, Trinh, S. (2011) “Stability and change in the intergenerational family: a convoy approach”. Ageing and Society Vol 31. pp 1084-1106. Bryman, A. (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. 2:a upplagan. Malmö: Liber. Barmark, M, Djurfeldt G. (2015) Statistisk verktygslåda, att förstå och förändra världen med siffror. Lund: Studentlitteratur AB. Brottsförebyggande rådet (2006) Konsten att läsa statistik om brottslighet. 3:dje upplagan. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförenyggande rådet (2014) NTU, 2013. Om utsatthet, otrygghet och förtroende. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2015) Skapa statistik > http://statistik.bra.se/solwebb/action/index < 2015-04-27 Box, S., Hale, C., & Andrews, G. (1988) “Explaining fear of crime”. The British Journal of Criminology. Vol 28, pp. 340-356 Cohen, L., Felson, M,. (1979) “Social Change and Crime Rate Trends: A Routine Activity Approach”. University of Illinois, Urbana American Sociological Review Vol. 44, pp. 588-608 Cornish, D., Clarke, R,. (2014) “The Reasoning Criminal: Rational Choice Perspective on Offending”. New Brunswick, NJ: Tranaction Publishers Dahmström, K. (2011) Från datainsamling till rapport - att göra en statistisk undersökning. Lund: Studentlitteratur. De Donder, Witte, N., Buffel, T., Dury, S., Vertè, D. (2012) “Social Capital and Feelings of Unsafety Later in Life: A Study on the influence of Social Networks, Place Attachment, and Civic Participation on Perceived Safety in Belgium.” Research on Ageing.Vol. 34, pp. 425-448. Djurfeldt, G., Larsson, R,. Stjärnhagen, O,. (2010) Statistisk verktygslåda, samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur AB. 44 Dolmén, L. (2001). Brottsligheten i olika länder. BRÅ-rapport 2001:18. Edelegationen. (2015) Att tänka på vid kvantitativa metoder > http://feedback.edelegationen.se/vlbehov/metoder/kvantitativa-metoder/vad-dubor-tanka-pa-nar-du-anvander-kvantitativa-metoder/ < 2015-05-07 Edling C., Rydgren, J (2012) De personliga nätverkens betydelse. Framtider. Tidskrift från Institutet för Framtidsstudier 3/2012. pp. 27-30. Ferraro, K., LaGrange, L (1987) ”The measurement of Fear of Crime”. Sociological Inquiry, Vol 57. pp70-101. Ferguson, M., Mindel H. (2007) ”Modeling fear of crime in Dallas neighborhoods: A test of Social Capital theory”. Crime and Delinquency, Vol. 53, pp 322-349. Field, A. (2009) Discovering statistics using SPSSS, and sex drugs and rock ‘n’ roll.3:dje upplagan. London: Los Angeles. Forsman, B. (1997) Forskningsetik, en introduktion. Lund: Studentlitteratur AB. Goodstein, L., Shotland, R,. (1980) “The crime causes crime model: A critical review of the relationship between fear of crime, bystrander surveillance, and change s in crime rate”. Victimology, Vol 5, pp. 133-151. Hale, C. (1996) “Fear of Crime a Review of the Literature”. International Review of Victimology, Vol 4, pp. 79-150. Hartnagel, T. (1979) ”The Perception and Fear of Crime: Implications for Neighbourhood Cohesion, Social Activity and Community Effect”. Social forces, Vol 58, 176-193. Hermerén, G. (2011) God forskningsed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hunter, A. (1978) “Symbols of Incivility: Social Disorder and Fear of Crime in Urban Neighborhoods”. Paper presented at the 1978 meeting of the American Society of Criminology, Dallas TX. pp. 8-12. Ivert, A-K, Mellgren, C. (2014) Student, forskning och etik. Lund: Studentlitteratur AB. Jihong Solomon Zhao1, Brian Lawton, and Dennis Longmire,. (2015) “An Examination of the Micro Level Crime Fear of Crime Link”. Crime and delinquency. Vol 61, pp.19-44. Kelling, L, Coles, M. (1996) “Fixing broken windows: Restoring order and reduce crime in our communities”. New York, NY Free Press. Litzén, S. (2006) Oro för Brott i Urban Miljö. Trygghetsundersökningar med anknytrning till Stockholm. Stockholm: Kriminologiska institutionen. Magne Holme, I., Krohn Solvang, B,. (1997) Forskningsmetodik: Om kvalitativa och kvantitativa metoder. 2:a upplagan. Lund: Studentliteratur AB. Mellgren, C. (2006) Otrygghet bland resenärer. Malmö. Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Malmö högskola 45 Mellgren, C., Kronkvist, K., (2013) Trygghet i lokalområdet: resultat från Oxie områdesundersökning 2012. Om upplevelser av trygghet, brott och lokala problem. Hälsa och samhälle, Malmö högskola. Pain, R. H (1997) “Social Georaphies of Women´s Fear of Crime”. Transactions of the Institute of British Geographers Vol. 22, pp. 231-244. Putnam, R., Leonardi, R., Nanetti, R (1993). “Making democracy work: Civic traditions in modern Italy”. Princeton, NJ: University Press. Sampson, R. J., Raudenbush, S. W., Earls, E. (1997) “Neighborhoods and Violent Crime: A Multilevel Study of Collective Efficacy”. Science. pp. 918-924. Shaw, C. R., McKay, H. D. (1942) “Juvenile Delinquency and Urban Areas: A Study of Rates of Delinquency in Relation to to Differential Characteristics of Local Communities in American Cities”. Chicago: University of Chicago Press. Strang, P,. (2014) Att höra till – Om ensamhet & gemenskap. Stockholm: Natur & Kultur. Skogan, W. (1986) “Fear of Crime and Neighborhood Change”. Crime and Justice. Communities and Crime. Vol 8, pp. 203-229. Social Capital Research (2015) Definitions of Social Capital > http://www.socialcapitalresearch.com/literature/definition.html < 2015-04-24 Sveriges Kommuner och Landsting (2014) Öppna jämförelser, Trygghet & säkerhet, Tema Medborgarnas uppfattningar och förväntningar. Sveriges Kommuner och Landsting. Torstensson Levander, M. (2007) Trygghet, säkerhet, oro eller risk? Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting. Toseland, R.W., (1982) “Fear of Crime: Who is Most Vulnerable?”, Criminal Justice, Permagon Press Ltd. Vol.10, pp.199-209. Trelleborg (2013) Mål och Medel >http://www.trelleborg.se/files/Kommunledningsforvaltningen/Ekonomi/Filer/Bu dget/Budgetdokument/Budget2014.pdf< 2015-04-25 Vrije, Universiteit Brussel (2015) Liesbeth De Donder. > http://www.vub.ac.be/EDWE/index.php?option=com_content&task=view&id=82 < 2015-04-22 Whitley, R & Prince, M. (2003) “Fear of crime, mobility and mental health in inner-city London, UK”. Social Science & Medicine pp. 1678–1688. Wikström, P-O., Sampson, R. (2006) The Explanation of Crime, Context, Mechanisms and Development. Cambridge University Press. Wilson, J. Q., Kelling, G. (1982) "Broken Windows" Atlantic Monthly, pp. 29-38. 46 BILAGA 1. En studie om kvinnors otrygghet i Trelleborgs kommun Information & Samtycke Jag läser kriminologi vid Malmö högskola och genomför en undersökning om otrygghet. Anledningen till att jag genomför undersökningen beror på att otryggheten i Trelleborgs kommun har visat på höga nivåer, trots att brottsligheten i Trelleborg är relativt låg. Utav den anledningen har jag valt att undersöka vad som ligger till grund för otryggheten hos kvinnor boende i Trelleborg. Mer kunskap inom området kommer öka förutsättningarna för ett tryggare Trelleborg. I denna studie är det främst det sociala nätverkets betydelse för otrygghet som kommer studeras. Studien genomförs med kvantitativ metod i form av en enkätundersökning i vilken du får besvara frågor. Resultatet presenteras som en kandidatuppsats i Kriminologi. Deltagandet är helt frivilligt och anonymt. Önskar du att avbryta går det bra utan förklaring. Det kommer inte vara möjligt att knyta enskild person till någon information. Informationen kommer behandlas konfidiellt och endast användas för denna studie. Det tar cirka 3 minuter att besvara frågorna i enkäten. I juni då examensuppsatsen är färdigställd kommer den tilldelas säkerhetsavdelningen i Trelleborgs kommun och även publiceras elektroniskt i Malmö högskolas databas. Om du är intresserad får du självklart sammanställningen skickad till dig via mail om du kontaktar mig. Ditt deltagande kommer tolkas som ett samtycke att din information får användas för studiens ändamål. Du tillfrågas härmed om deltagande i denna undersökning. Katja Hedgren [email protected] 47 BILAGA 2. En studie om kvinnors otrygghet i Trelleborgs kommun 1. (a) Bor du i Trelleborgs kommun JA NEJ (b) Hur länge har du varit bosatt i Trelleborgs kommun (år)?................................... (c) Hur ofta vistas du i centrala Trelleborg (1 km radie härifrån)? (1) 2 gånger i månaden eller mindre (2) Flera gånger i månaden, men inte varje vecka (3) 1 - 3 dagar i veckan (4) 4 dagar i veckan eller mer 2. Hur gammal är du?................................................................................................. 3. I vilken utsträckning känner du känslan av oro att själv utsättas för brott på offentliga platser i centrala Trelleborg under (a) dagtid? (b) kvällstid? (a) Inte alls 1......2......3......4......5......6......7......8......9......10 I stor utsträckning (b) Inte alls 1......2......3......4......5......6......7......8......9......10 I stor utsträckning 4. Vet du vad som ligger till grund för din känsla av oro? .................................................................................................................................... .................................................................................................................................... 5. Upplever du en obehaglig känsla då du går förbi (stimmiga/bråkiga) ungdomsgäng i centrala Trelleborg? Inte alls 1......2......3......4......5......6......7......8......9......10 I stor utsträckning 6. (a) Har du personligen blivit utsatt för brott under det senaste året? JA NEJ (b) Har du kännedom om att någon i din familj/nära vän eller bekant har blivit utsatt för brott under det senaste året? JA NEJ 7. Då du vistas på offentliga platser i centrala Trelleborg, vilken brottstyp, riktad mot dig själv, är du mest orolig att utsättas för?............................................................................................................................. .................................................................................................................................... 8. Hur ofta är du vanligtvis i kontakt med följande personer (Kontakt innebär: Få besök/själv besöka/muntlig telefonkontakt): Vänner eller Bekanta – (1) 1 gång i månaden eller mindre (2) Upp till 4 gånger i månaden (3) 5 till 8 gånger i månaden (4) Fler än åtta gånger i månaden (fler än 2 gånger i veckan) Grannar - (1) 1 gång i månaden eller mindre (2) Upp till 4 gånger i månaden (3) 5 till 8 gånger i månaden (4) Fler än åtta gånger i månaden (fler än 2 gånger i veckan) Familj - (1) 1 gång i månaden eller mindre (2) Upp till 4 gånger i månaden (3) 5 till 8 gånger i månaden (4) Fler än åtta gånger i månaden (fler än 2 gånger i veckan) 48 9. Hur många olika personer (utöver de i ditt hushåll) brukar du under en månads tid besöka, få besök av eller ha muntlig telefonkontakt med under privat tid? Frågan syftar till personer i ditt sociala nätverk och inte till läkare och dylikt. (1) Upp till två person (2) tre till fem personer (3) sex till åtta personer (4) Fler än åtta personer 10. (a) Om du själv skulle vara förhindrad att genomföra hemmasysslor under cirka en veckas tid finns det någon i din närhet som du hade tillfrågat om hjälp? (1) Ja, självklart (2) Ja, antagligen (3) Tveksam (4) Nej (b) Vem skulle du be om hjälp? (1) Vänner eller Bekanta (2) Grannar (3) Familj (4) Annan 11. Om du skulle bli rädd en kväll, finns det någon du skulle kunna ringa, be komma över eller gå över till för att prata och få sällskap tills du hade känt dig lugnare? (1) Ja, självklart (2) Ja, antagligen (3) Tveksam (4) Nej 12. Upplever du att du har tillräckligt med kontakter, i form av familj, vänner eller bekanta, som bor i Trelleborgs kommun? JA NEJ Tack för din medverkan! 49 BILAGA 3. Variabelförteckning Variabler Otrygghet Kvällstid Typ av variabel Intervallskala Diskret 1-10 1 = Inte alls 10 = I stor utsträckning Otrygghet Dagtid Intervallskala Diskret 1-10 1 = Inte alls 10 = I stor utsträckning Intervallskala Diskret 1-10 1 = Inte alls 10 = I stor utsträckning Intervallskala Diskret > 20 Social oordning Ålder Antal år bosatt i Trelleborg Intervallskala Kontinuerlig >0 Vistelse i centrum Ordinalskala 1. 2 gånger i månaden eller mindre. 2. Flera gånger i månaden men inte varje vecka. 3.1-3 dagar i veckan. 4. 4 dagar i veckan eller mer. Nominalskala Ja eller Nej Utsatthet Personligen eller Närstående Kontakt med Vänner Kontakt med Familj Ordinalskala 1. 1 gång i månaden eller mindre. 2. Upp till 4 gånger i månaden. 3. 5 – 8 gånger i månaden. 4. Fler än 8 gånger i månaden. Ordinalskala 1. 1 gång i månaden eller mindre. 2. Upp till 4 gånger i månaden. 3. 5 – 8 gånger i månaden. 4. Fler än 8 gånger i Omkodning I Tredelad utifrån en jämn fördelning av den 10 gradiga skala Dikotom Uppdelning utifrån det mittersta värdet Tredelad utifrån en jämn fördelning av den 10 gradiga skala Dikotom Uppdelning utifrån det mittersta värdet Indelad i kategorier 20 - 28 29 – 40 41 – 55 56 – 65 > 65 Sammanslagning av kategorierna. 1.Vistas i centrum varje vecka eller 2. färre. Dikotom indelning. De som befann sig i centrum varje vecka och de som befann sig i centrum mer sällan än varje vecka. Analysmetod Regressions- analys Jämförelse mellan medelvärden Korstabulering efter omkodning Regressions- analys Jämförelse mellan medelvärden Korstabulering efter omkodning Regressionsanalys, Jämförelse mellan medelvärden Korstabulering efter omkodning Jämförelse mellan medelvärden Korstabulering efter omkodning Jämförelser mellan medelvärden Jämförelse mellan medelvärden Jämförelser mellan medelvärden Jämförelser mellan medelvärden. Korstabulering 50 Jämförelser mellan medelvärden Korstabulering Kontakt med Grannar Storlek på Nätverk Emotionellt Stöd Fysiskt Stöd Tillräckligt med Kontakter Grund till oro Rädlsa för brott Vilken personer som kontaktas vid behov av hjälp månaden. Ordinalskala 1. 1 gång i månaden eller mindre. 2. Upp till 4 gånger i månaden. 3. 5 – 8 gånger i månaden. 4. Fler än 8 gånger i månaden. Ordinalskala 1. Upp till 2 personer 2. 3 – 5 personer 3. 6 – 8 personer 4. Fler än 8 personer Ordinalskala 1. Ja, självklart 2. Ja, antagligen 3. Tveksam 4. Nej Ordinalskala 1. Ja, självklart 2. Ja, antagligen 3. Tveksam 4. Nej Nominalskala Ja eller Nej Nominalskala 1. Mycket som händer i Trellerborg 2. Specifika grupper/Gäng/ Utsatta personer 3. Mörka platse/ Tomt/ Avfolkat Ordinalskala 1. Våldsrelaterat överfall 2.Rån 3. Rån & Misshandel 4. Sexuella trakasserier Nominal 1. Familj 2.Vänner 3.Grannar 4.Annan Jämförelser mellan medelvärden Korstabulering Jämförelser mellan medelvärden Korstabulering Sammanslagning till två grupper. 1. Har tillgång till stöd 2. Har inte tillgång till stöd Sammanslagning till två grupper. 1. Har tillgång till stöd 2. Har inte tillgång till stöd Jämförelser mellan medelvärden Korstabulering Jämförelser mellan medelvärden Korstabulering Jämförelser mellan grupper Jämförelser mellan medelvärden Korstabulering Jämförelse mellan medelvärden Korstabulering Jämförelse mellan medelvärden Jämförelse mellan grupper 51 BILAGA 4. Anmälda brott Brottsförebyggande rådet Brottsövergripande sammanställning Trelleborg kommun År År År År År År År År År År År 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Våldsbrott Sexualbrott Stöld-, rån- och häleribrott Hot-, kränknings- och frihetsbrott 270 351 390 378 399 420 429 373 421 367 407 40 43 54 52 41 80 63 44 59 52 44 2511 2442 1987 1884 2096 1965 2126 1928 1745 1887 1693 361 350 522 492 655 617 613 696 802 Brottsspecifik sammanställning 656 636 2004 2014 Trelleborg kommun Antal Antal 0355 - Misshandel, utomhus, mot kvinna 18 år eller äldre, obekant med offret 7 14 0356 - Misshandel, utomhus, mot kvinna 18 år eller äldre, bekant med offret 15 16 0357 - Misshandel, utomhus, mot man 18 år eller äldre, obekant med offret 44 35 0358 - Misshandel, utomhus, mot man 18 år eller äldre, bekant med offret 19 25 0375 - Grov missh, utomhus, mot kvinna 18 år eller äldre, obekant m offret 0 1 0376 - Grov missh, utomhus, mot kvinna 18 år eller äldre, bekant m offret 0 1 0377 - Grov missh, utomhus, mot man 18 år eller äldre, obekant offret 4 2 0378 - Grov missh, utomhus, mot man 18 år eller äldre, bekant m offret 2 3 .. 0 0648 - Försök till våldtäkt, inkl. grov, utomhus mot kvinna 18 år eller äldre .. 1 0660 - Fullbordad våldtäkt inkl. grov, utomhus mot kvinna 18 år eller äldre .. 1 0661 - Fullbordad våldtäkt inkl. grov, inomhus mot kvinna 18 år eller äldre .. 10 0613 - Sexuellt tvång inkl. grovt, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning inkl. grovt, samlag med avkomling eller syskon, mot kvinna 18 år eller äldre 52
