Estetisk tandvård - Karolinska Institutet

Transcription

Estetisk tandvårdLitteratur studie och enkätundersökning
Samira Ghoghai, Halima Charki
Odontologiska institutionen
Karolinska institutet
Huddinge
Inledning
Estetisk tandvård är ett mycket hett ämne just nu. Vi blir dagligen överrösta av reklam för
hur vi kan få ”det perfekta leendet”. I tidnings annonser ser man hur tandläkare
konkurrerar med varandra om vem som erbjuder blekningsmetoder för det lägsta priset. I
tv gör man reklam för olika tandkrämer och tuggummin som lovar vitare tänder. Det
finns till och med program på tv (extreme makeover) där personer får ett helt nytt, kritvitt
bett genom skalfasadsterapi eller office blekning. Med hjälp av dagens ets och bond
teknik har tandvården kunnat bli mer inriktat på estetik. Användning av porslin kontra
metall har ökat; det är ett hållbart och biokompatibelt material som även ger ett naturligt
intryck. Estetik, som annars ingår i all tandvård, har fått ett eget område inom tandvården,
dvs estetisk tandvård. Många tandläkare specialiserar sig på just detta; hur man kan få
bettet att se optimalt estetiskt ut. I USA finns en organisation, American Academy of
Cosmetic Dentistry (AACD), som har ca 6000 medlemmar över hela världen. De
erbjuder kurser i estetisk tandvård till yrkesutövare, följer utvecklingen inom de senaste
teknikerna och ger allmänheten information om de olika behandlingsalternativen och
resultaten. Tendensen har även spridit sig till Sverige. En systerorganisation till AACD
bildades år 2002 i Sverige, Swedish Academy of Cosmetic Dentistry (SACD). Ca 70
tandläkare runt om i landet är medlemmar i SACD. Dessa medlemmar besöker
regelbundet olika möten och kurser som hålls av AACD i USA.
Estetisk tandvård erbjuder allt från blekningar av enstaka, missfärgade tänder till
omgörgning av hela bettet med skalfasadsterapi eller helkeramisk kronterapi. Som
tandläkare är det viktigt att känna till vilka behandlings metoder och tekniker som finns
ute på marknaden då intresset bland patienterna har ökat så mycket. (1,2).
Estetik handlar inte bara om kritvita bett och perfekta porslinskronor. Som tandläkare
tenderar man att bara fokusera sig på tänderna och glömmer bort att se på t.ex.
mjukvävnaderna. Estetik handlar om att se på helheten. Hur tänderna står i förhållande till
varandra och till andra delar av ansiktet.
Det svåra med estetiken är att objektiva kriterier inte alltid gäller utan det är den
subjektiva uppfattningen hos varje individ om vad som är estetiskt som är avgörande. Här
spelar kulturella faktorer stor roll. Olika personer uppfattar olika saker som estetiskt och
vackert.
Det finns mycket man kan titta efter då man utvärderar estetik och harmoni i ansiktet.
Exempel på faktorer man brukar utvärdera är:
Symmetri: Symmetri innebär att det råder harmoni mellan olika element, tex. tänderna
i bettet. Man bör skilja mellan statisk symmetri där de två komponenterna man jämför är
varandras spegelbilder, och dynamisk symmetri, där de två komponenterna är lika men
inte identiska. Dynamisk symmetri ser mer naturligt ut och är vanligare i kroppen än
statisk symmetri.
423
Proportion: Man bör också se till proportionerna i ansiktet och i bettet. Överkäkens
centrala incisiver ska vara i rätt proportion i förhållande till lateralerna och till
underkäkens incisiver, näsan ska vara i rätt proportion till resten av ansiktet. Tänderna
ska stå i rätt relation till läppen osv.
Dominans: Estetiken påverkas också av olika komponenters dominans. Det kan vara
med storlek, form eller färg. I munnen är centrala överkäksincisiven störst och
dominerande. I ansiktet är munnen störst och därför den dominerande komponenten.
Ansiktet kan delas in i olika linjer som går horisontellt och vertikalt (Figur 1).
Mittlinjen genom ansiktet går mitt i pannan, över näsan, piltrum och ner över hakan mot
gnathion. Normalt råder dynamisk symmetri mellan dessa två ansiktshalvor. Överkäks
incisivernas position spelar stor roll över hur bettet uppfattas i förhållande till resten av
ansiktet.
Då man ler eller visar tänderna sammanfaller käkarnas mittlinje med ansiktets
mittlinje. Flera horisontella linjer kan också dras genom ansiktet. En går genom
ögonbrynet, en genom pupillerna, en genom näsvingarna och en genom incisala skäret på
överkäksincisiverna. Dessa ska vara parallella för att ansiktet ska uppfattas i harmoni.
Fig 1: De linjer som kan dras i ansiktet.
Man brukar även titta på hur läppen förhåller sig till tänderna då personen ler.
Övre läpplinjen visar överkäksincisivernas längd då personen ler eller vid vila, samt
gingivans vertikala position vid leende.
Nedre läpplinjen visar den buckolinguala positionen på överkäksincisivernas incisala
del och incisalplanets kurvatur.
Beroende på hur den övre läpplinjen förhåller sig till gingivan och tänderna vid vila
och funktion kan tre olika fall urskiljas:
1) Incisal effekt: förekommer hos dem som har längre överläpp, incisala tredjedelen av
incisiverna är synliga vid leende.
2) Cervikal effekt: då tandköttspapillerna är blottade vid leende.
3) Gingival effekt: vid hög läpplinje eller ”smile line”. Mycket av gingivan syns när
personen ler.
Vidare brukar man titta på tändernas form, färg, ställning, ytstruktur m.m då man
utvärderar om bettet är estetiskt. Alla tänder som är synliga vid funktion är av betydelse.
Det finns mycket man kan gå efter då man utvärderar estetik.
Som tandläkare bör man ha allt detta i åtanke då man försöker restaurera ett bett.
Upprätthålla bettets funktion är mycket viktigt, att göra estetisk perfekta fyllningar är
också viktigt, men man får inte glömma bort mjukvävnaderna. Man måste skapa
förutsättningar för patienten att kunna upprätthålla munhygienen, tex genom att göra
424
temporära restaurationer som inte interfererar i munhygienen med gingival hyperplasi
som konsekvens. Man bör vara försiktig så att man inte skadar mjukvävnad då man
preparerar, tex. skadar gingiva vid preparation för kronor. Även vid tillverkning av tex
partial proteser eller helproteser bör man ha olika estetiska faktorer i åtanke. (3,4)
Keramiska skalfasader
Då man preparerar för helkeramiska kronor måste man ta bort mycket emalj och dentin
för att få plats med kronans material. Detta försvagar tanden. Man vill ha samma estetiska
resultat som helkeramiska kronor har, utan att behöva avverka så mycket tandsubstans.
För att nå detta har man introducerat en teknik där man ersätter de buckala ytorna på
överkäksfronten. Dessa kan täckas med komposit, akrylat resin, prefabricerade eller
individuellt framställda tunna akrylat fasader. Men prefabricerade akrylat fasader har
många nackdelar så som färgförändring, kantdefekter och bristfällig bindning mellan
akrylat och komposit, vilket gör att fasaden lossnar.
På 80 talet introducerade man keramiska skalfasader. Dessa är tunna porslinsskal som
framställs individuellt och fästes direkt på tanden genom adhesiv teknik.
Indikationer:
Keramiska skalfasader rekommenderas vid bristfällig estetik iform av
a)missfärgade tänder
b)tänder som har avvikande tandställning eller form
c)tandsubstansförlust
Missfärgning: Tandmissfärgningar kan ha många olika orsaker, t.ex. fluoros,
tetracyklinmissfärgningar och rotfyllda tänder. För att dölja dessa avvikande färger kan
skalfasadsterapi vara indicerat. Skalfasader av porslin har förmågan att återge emaljens
normala färg. Då tanden som skalfasaden cementeras mot har väldigt mörk färg kan
skalfasaden göras lite tjockare eller så kan olika typer av opaque cement användas först
som förhindrar att den naturliga tandens mörka färg lyser igenom.
Avvikande form/ställning: Skalfasader kan användas för att korrigera vissa bettfel som
annars kan korrigeras med ortodonti, tex vid öppet bett, enstaka tänder innanför
tandbågen eller diastema slutning. Ibland får man avvikande tandform i en eller flera
tänder. Exempel på detta tillstånd är ektodermal dysplasi (ärftlig sjukdom där alla tänder
har tappform). För att återställa hela bettet kan skalfasader, skalkronor och ibland
komposit kronor användas.
Tandsubstansförlust: Tandsubstans kan förloras p.g.a. tandslitage, trauma, hypoplasi etc.
Tandslitage är en multifaktoriell process som kan uppkomma som t.ex. erosion. Erosion
innebär tandsubstansförlust som inte orsakas av bakterier, utan är en ren kemisk process.
Etiologi till erosion kan vara t.ex. bulimi eller anorexi, beroende på vilken grad av kemisk
påverkan i kombination med mekanisk, får man olika utseende på slitage. Med
skalfasader kan man täcka tandytor med tansubstansförlust. Denna terapi skyddar även
ytorna mot ytteligare påverkan, t.ex. linguala erosioner som behandlas med skalfasader.
Abrasion innebär patologiskt tandslitage som orsakas av friktion mot en främmande
kropp, exempelvis kilformiga defekter som uppkommer p.g.a. fel tandborstningsteknik.
425
Skalfasader kan vara en terapiform i detta fall.
Kontraindikationer vid skalfasads terapi:
Skalfasader ska ej utföras på patienter som har:
a)Extrem bruxism
b)Fronttänder med mycket lagningar och stora tandsubstansförluster
c)Hög kariesaktivitet
d)Dålig munhälsa
Nackdelar med skalfasads terapi är att denna terapiform är lite dyrare än tex blekning av
tänder (men skonsammare än kronterapi), skalfasaderna kan även frakturera och
behandlingen kan bli irreversibel om man tar bort för mycket emalj, (5).
Preparation av skalfasader:
Efter att ha gått igenom initiala hygienfasen med patienten och samtidigt också utrett
varför patientens tänder förändrats (födoämnen, abrasion osv.) framställer man
studiemodeller för terapiplaneringen. Man rengör ordentligt patientens tänder och
bestämmer sedan färgen på tänderna och antecknar även vilken färg patienten önskar på
sina skalfasader. Om patienten vill ha vitare tänder på övriga bettet måste blekning göras
innan fasaderna görs, då dessa ej kan blekas.
Preparationen för skalfasader är mycket enkel till skillnad från kronpreparationer.
Målsättningen för preparationen är att skapa tillräckligt med plats för porslinet, gömma
preparations gränser, skapa en väldefinierad insättningsriktning utan underskär och
samtidigt spara så mycket tandsubstans som möjligt. Preparationen är lite olika beroende
på hur tanden ser ut, hur man vill att konstruktionen ska vara, om det finns karies osv.
Eftersom största delen av preparationen utförs i emalj förväntas patienten inte känna
smärta, men man lägger ändå bedövning för att kunna arbeta avslappnat.
Retraktionstrådar läggs runt tänderna som ska prepareras och dessa tas inte bort förrän
avtrycket är taget.
Standard preparationen: Ungefär 0.5-0.7mm av hela buckalytan av tanden prepareras
bort. De cervikala och approximala ytorna ska ha en ca 0.5 mm djup chamferpreparation,
man ska helst bevara kontaktpunkterna. Incisala ytan bör förkortas med 1-1.5 mm och
man gör en lingual chamfer (Figur 2 och 3).
Fig. 2 och 3: Prepareration för skalfasader. Chamfer prepareras approximalt och
cervikalt och man preparerar även bort lite incisalt.
426
Avtryckstagning
Avtryck tas som vanligt med avtrycksskedar och rekommenderade avtrycksmaterial är Asilikon eller polyeter material.
Temporär ersättning
Vissa menar att man inte behöver göra någon temporär ersättning på tänderna eftersom
preparationen endast är i emaljen. Men om man preparerat underkäkständerna är det
viktigt att göra en temporär ersättning eftersom annars riskerar man att tänderna elongerar
och man förlorar höjdskillnaden.
Ersättningarna kan göras enkelt genom att man etsar en prick på buckalytan och lägger
på en klick bondingmaterial utan att härda. Sedan tar man lite kompositmaterial och
formar efter buckalytan och härdar då man är färdig (Figur 4). Vid provning och
cementering är det sedan bara att sprätta upp komposit materialet.
Fig 4. Etsning av buckalytan för
framställning av temporära ersättningar.
Provning och cementering:
Ta bort de temporära ersättningarna. Tandytorna rengörs med gummikopp och pasta. Det
är viktigt att det hela tiden är torrt under cementeringen, därför bör man använda
kofferdam. Retraktionstrådar läggs. Man bör fukta tandytan och insidan av skalfasaderna
vid inprovningen. Skalfasaderna sätts på tandytorna och man kontrollerar noga form och
färg. Bestäm insättningsriktning ordentligt så att det inte uppstår förvirring vid
cementering.
Skalfasaderna rengörs noga igen. Om insidan inte har en frostig yta bör man etsa den
vidare med 10% fluorväte syra. Detta ska eg. redan gjorts på tekniker laboratoriet. Stor
försiktighet ska iakttas vid hantering av denna syra, den är starkt frätande. Efteråt
silaniseras insidan.
Tanden etsas med 32 % fosforsyra. Man etsar först längs kanterna på preparationen
och sist i mitten av preparationen där blottat dentin riskerar att finnas. Man bör ej etsa
mer än 15 sekunder. Efter vattenspolning och luftblästring lägger man på dentin adhesiv
som inte härdas. Lite adhesiv läggs även på skalfasadens insida. Sedan lägger man på
cement på skalfasaden. Man ska använda ljushärdande cement. Om man inte vill att
tandens naturliga färg ska lysa igenom skalfasaden bör man använda opakcement av olika
färgnyanser.
Placera skalfasaderna på tandytorna. Ta bort allt överskottscement med t.ex. tandtråd.
Kontrollera noga att skalfasaderna sitter rätt på tänderna. Ljushärda i ungefär 10 sekunder
427
och ta bort om det ev. finns mer överskottscement kvar. Hjärda sedan efter ett visst
mönster genom att härda buckocervikalt, buckoincisalt och linguoincisalt i en minut
vardera.
Kontrollera med en sond att det inte finns överskottscement kvar. Detta kan i så fall tas
bort med hjälp av olika borr. Använd även tandtråd för att kontrollera approximalytor och
cervikalt.
Kontrollera ocklusion och funktion. Man bör kalla patienten åter för att kontrollera
skalfasaderna eftersom det kan vara svårt att upptäcka alla fel under ett och samma
behandlingstillfälle. (5,6).
Studier
I början var man skeptisk till skalfasads terapi. Hållbarheten hos bondade tunna
porslinsskal mot tänder kunde inte vara stor. Men många studier utfördes och dessa visar
att de håller väldigt länge om rätt teknik används vid preparation och cementering.
I en fem-års studie som gjordes av M. Peumans et al följde man upp 87 st skalfasader
på 25 patienter som preparerats och cementerats av en och samma tandläkare. Tänderna,
som skalfasadsterapi utförts på, var incisiver, caniner och första premolarer i överkäken.
Skalfasaderna tillverkades av fältspatsporslin. Samma preparationsteknik och
cementeringsteknik användes på alla patienter. Chamfer preparation gjordes, man
använde kofferdam vid cementering och cementet som användes var ett ljushärdande
resin cement. Efter 5-6 år kallades patienterna för uppföljning och undersökning av
skalfasaderna. Man tittade på retentionen, frakturer, färgförändringar, ytstruktur,
kantanslutning, läckage, sekundär karies, tandvitalitet och om patienten var nöjd.
Alla 87 skalfasaderna hade ”perfekt” färg och ytstruktur efter fem år. 4 skalfasader
hade frakturer men endast en behövde åtgärdas. 99% hade kliniskt accepterbar
kantanslutning. 2 skalfasader hade fått sekundärkaries approximalt. (7)
I en annan studie undersökte man preparationstekniken för skalfasader bland erfarna
kliniker. I studien bad man två erfarna operatörer som inte kände till studien, att på fri
hand preparera 22 extraherade överkäks incisiver för skalfasadsterapi. De skulle göra en
jämn facial reduktion på 0.5 mm och en preparationsgräns i chamfer koronalt om emalj
cement gränsen. De fick inte använda några mätinstrument.
Innan försöket började tog man avtryck på alla tänder och efter prepareringen tog man
åter avtryck för att mäta hur stor avverkning som gjorts. Tänderna behandlades även med
ett ämne som visade om dentin blottats.
Enligt studien så tenderade operatörerna att ta bort mindre tandsubstans facialt på
tänderna och mer än nödvändigt avverkades approximalt och cervikalt. I 19% av
facialytorna var dentinet blottat och siffran var ännu högre för cervikala och approximala
tandytor.
Studien visar att även erfarna operatörer bör använda sig av någon sorts mätinstrument
då de preparerar för skalfasader. Vid cementering bör man använda sig av dentinbonding
system enligt författarna, eftersom dentinet ofta blottas vid preparation.
Men att föredra är att alla ytor är förlagda till emaljen (8).
428
Tandblekning
Då patienten har missfärgade tänder av olika orsaker kan tandblekning komma i fråga.
Tandblekning är mycket populärt just nu och det finns flera olika tandblekningsmetoder
ute på marknaden.
Kontraindikationer för tandblekning, förutom gravida/ammande mödrar är; barn,
personer med stor konsumtion av tobak eller alkohol eller personer som är allergiska mot
någon av komponenterna i materialen, tänder med exponerade tandhalsar, tänder med
obehandlad primär- eller sekundärkaries, kronor och broar med stora glipor cervikalt mm.
En faktor som är begränsande är graden av missfärgning och vilken sorts missfärgning
det handlar om. Mycket starka missfärgningar kan behöva kompletteras med annan
restaurativ behandling så som skalfasader. Om missfärgningarna är grå/blåa kan de vara
svårare att bleka bort än om de är gul/bruna.
Olika sorters tandmissfärgningar:
Yttre missfärgningar: Det yttre bakteriefria lagret på tandytan kallat pellikeln består av
långa kedjor av polysackarider och proteiner. Pelliken kan lätt missfärgas och missfärgas
mest vid gingivalranden och mellan tänderna. Yttre missfärgningar kan tas bort genom
daglig munvård såsom tandborstning. Det är lättare att ta bort dessa missfärgningar med
tandkräm som innehåller hög abrasionsgrad. Missfärgningarna kan bildas av tobak,
födoämnen och dryck såsom kryddor, kaffe, the, vin och mediciner.
Inre missfärgningar: Dessa missfärgningar beror på olika förändringar i tandens interna
struktur, p.g.a. systemiska eller lokala orsaker. Dessa är lite svårare att behandla, ofta
räcker tandblekning för att behandla missfärgningarna men ibland behövs skalfasads
terapi, kronterapi mm. Inre missfärgningar kan antingen vara preeruptiva missfärgningar
(bildats under odontogenesen) eller bildats posteruptivt.
Under tandutvecklingen kan tanden bli missfärgad i emaljen eller i dentinet genom
förändringar i kvalitet eller kvantitet i dessa vävnader eller genom tillsats av pigment till
dessa strukturer.
Under posteruptiva perioden kan tanden bli missfärgad när missfärgningsfaktorer
integreras i hårdvävnaden, i pulpan eller i tandytan.
Exempel på preeruptiva missfärgningar är Amelogenesis imperfekta, Dentinogenesis
imperfekta, fluoros, tetracyclin missfärgningar, Sickle cell anemi, Thalassemi osv,
Exempel på posteruptiva missfärgningar är ålders missfärgningar, dentala metaller,
födoämnen, drycker och rökning, idiopatisk pulpal recession, traumatisk skada (pga
intern blödning) mfl.(9)
Vilka missfärgningar kan blekas bort?
Vissa tetracyklin missfärgningar som är svagt gul bruna eller gråa kan blekas bort (Figur
5). Ibland behövs 3-5 blekningsomgångar hos tandläkaren eller att man bleker hemma i
upp till en hel månad.Vid mycket kraftiga missfärgningar ska man dock använda sig av
skalfasadsterapi eller kronterapi.
Vid fluoros måste emalj missfärgningarna vara ytliga för att blekning ska hjälpa. Man
brukar då kombinera blekningsterapin med mikroabrasion. Missfärgning p.g.a. ålder
svarar mycket bra på blekningsterapi. Vita fläckar på tänderna (white spot lesions) som
429
uppkommer antingen under tändernas utveckling eller efter eruption t.ex. p.g.a. plack kan
också blekas bort (fläckens bakgrund, dvs resten av tanden får en ljusare färg så fläcken
”smälter in”).
Fig 5. Andra gradens tetracyclin missfärgningar efter
blekning. Underkäken är obehandlad och används som referens.
Olika blekningsmetoder
Blekning av vitala tänder, som också kallas för extern blekning, sker genom att man
applicerar blekningskemikalierna på emaljens yta. Detta kan göras hos tandläkaren och
kallas då ”In-office” eller ”power” blekning. Blekning kan också utföras av patienten
själv hemma och då kallas det för ”home” blekning.
Icke-vitala tänder som missfärgats antingen på grund av trauma som följts av inre
pulpala blödningar, eller på grund av blödning i samband med pulpa avlägsning vid
endodontisk behandling kan också blekas. Här applicerar man kemikalierna inne i tanden
och därför kallas denna blekningsmetod för intern blekning.
Biverkningar vid tandblekning
a)Blekningskemikalierna innehåller peroxider som kan mutera andra kemikalier.
(Rökning medans man bleker tänderna är ej rekommenderat). Peroxider kan även
förändra munnens bakterieflora, Candida albicans kan accumuleras vid längre
behandlingar och det kan ske hypertrofi av tandköttspapiller.
b) I djurförsök har ”power blekning” resulterat i pulpit hos tanden genom att det sker
hårdvävnadsförändringar.
c) Många som genomgår tandblekning får hypersensitivitet i tänderna. Detta är endast
temporärt, hur länge det pågår är individuellt, men i allra flesta fall går det över om man
upphäver blekningen och tillför fluor till tänderna.
d) Vid power blekning använder man etsande blekningsmedel som kan etsa gingivan om
man inte skyddar den. Skadan försvinner dock efter några dagar.
e)Kronfrakturer och rotresorptioner kan ske vid blekning av icke vitala tänder.
f) Efter blekning bör man vänta ca 2 veckor innan man bondar material till emaljen
eftersom bondningsförmågan hos tanden minskar.
g) Patienten bör informeras om att tänderna gulnar allteftersom och att man kan behöva
göra om blekningen ung. efter ett år. Färgförändringen beror på patientens intag av
färgade födoämnen, kaffe, te, rökning mm. (6)
430
Vid början av behandlingen av vitala tänder är det viktigt att kontrollera att tänderna är
kariesfria och att alla fyllningar är täta så att blekningsmaterial inte kommer in i dentinet
eller pulpavävnaden. Det bör finnas röntgenbilder på tänderna och vitalitetstest bör
utföras.
Man ska alltid först ta färg på tänderna innan blekningen sätts igång så att man har en
referensfärg att jämföra resultatet med. Patienter bör inte ha för höga krav på
bleknignsresultatet, för vita tänder ser inte realistiska ut. Färgförändring på två
färgnyanser är mer realistiskt och ger ett mer naturligt resultat. Man bör tänka på att för
långa behandlingsperioder kan också skada tänderna.
Patienten bör också informeras om att endast tänderna kommer att blekas och
existerande fyllningar eller kronor kan verka mörkare efteråt. Kronor bör i så fall bytas ut
mot nya. Komposit fyllningar kan man förnya yttersta lagret på med en mer passande
färg.
Innan behandlingen börjar bör tandsten depureras och man bör utföra professionell
tandrengöring på patienten för att ta bort plack och de ytligaste missfärgningarna. (6,10)
Blekning hemma:
Denna blekningsmetod är nog den mest populära av metoderna. Den introducerades 1989
och är mycket effektiv mot gulbruna och åldersmissfärgningar. Metoden är oftast mycket
billigare än power blekning hos tandläkaren. Blekningen tar längre tid (svagare
kemikalier används) och är därför mer säkrare för tänderna.
Möjliga biverkningar vid blekning hemma är: gingival irritation (läckande
plastskenor), TMJ- besvär (kan uppkomma om man bär plastskenorna under natten), ont i
magen p.g.a. att man överfyllt skenorna och svalt materialet och hypersensibla tandhalsar
p.g.a. att skenan är överextenderad.
Patienter som redan från början har starkt hypersensibla tänder rekommenderas inte att
bleka tänderna hemma. Inte heller patienter som har TMJ-besvär. Patienter som röker
mycket eller tuggar tobak bör heller inte bleka tänderna. Vidare bör inte gravida eller
ammande kvinnor bleka tänderna med denna metod.
Blekningsmedlet hålls mot tänderna genom individuellt tillverkade plastskenor. I
blekningsmedlet finns karbamid peroxid (oftast 10%) som bryts ned till väteperoxid (3%)
och urea (7%). Väteperoxiden omvandlas vidare till fria syreradikaler och vatten.
För att tillverka plastskenorna krävs att man först tar avtryck av käken som ska blekas
(ev båda käkarna) vanligen ett alginatavtryck. Tandteknikern tillverkar plastskenor som
passar mot gipsmodellerna.
De flesta patienter väljer att bära blekningsskenorna nattetid. Man ska borsta tänderna
och använda tandtråd innan man sätter in skenorna på plats i munnen. Det är viktigt att
man inte har för mycket gel i skenorna annars kan man må illa av det extra som man
sväljer. Hur lång tid man har skenorna beror på vilket resultat man vill ha, de flesta har
skenorna nattetid i ca 10 dagar. Sedan kan man välja att bleka tänderna i 2 dagar var
tolfte månad, beroende på hur snabbt de återmissfärgas.
431
Office bleaching:
Denna blekningsmetod utförs på kliniken av tandläkaren. Resultatet fås mycket snabbt
eftersom man använder sig av mycket starkare kemikalier. Här är väteperoxidhalten 3035%.
Fördelen med denna blekningsmetod är att man får resultat direkt. Patienter med stora
fyllningar eller mycket hypersensibla tänder bör dock inte utföra denna sorts blekning.
P.g.a. väteperoxidens koncentration är det viktigt att man skyddar gingivan så att den
inte etsas. Detta kan bland annat göras med kofferdam eller med ett medel som sprutas på
gingivan som sedan härdas. Detta kompositliknande medel fås tillsammans med
blekningsmedlet av tillverkaren (Figur 6 och 7).
Blekningsmedlet läggs på tänderna i ca 10 minuter. Processen kan påskyndas genom
att man belyser tänderna med en polymerisationslampa (p.g.a. värmen). Sedan sköljer
man bort medlet. Hela processen kan upprepas 2 till 4 gånger beroende på vilket resultat
man eftersträvar. Efteråt bör man remineralisera tänderna med en fluorgel.
Komplikationer vid officeblekning är irriterad gingiva p.g.a. etsning. Man låter då
patienten skölja med vatten. Detta bör försvinna efter 2 timmar. Många patienter upplever
även att tännderna blir hypersensibla efteråt. De kan då använda speciell tandkräm för
hypersensibla tänder. Efter ett par dagar bör hypersensibiliteten vara borta.
Fig 6. Material som skyddar gingivan mot
blekmedlet läggs på gingivan och härdas.
Kofferdam kan också användas.
Fig 7. Överskottet kan lätt tas bort med
en skalpell.
Blekning av icke vitala tänder
Tänder som har missfärgats p.g.a. att rotbehandling utförts kan blekas ljusare. Det är
viktigt att man först varnar patienten om att risken för rotresorption finns. Vid flera
blekningar kan tanden bli spröd och risken för fraktur ökar.
Den endodontiska behandlingen måste vara slutförd innan man börjar blekningen.
Rotfyllningen måste vara tät. Om rotfyllningen utförts med silver stift bör dessa
avlägsnas och ny rotfyllning med guttaperka points bör utföras. Blekningen görs inne i
tanden i pulpa kavum, istället för på tandens yta. Därför ska man avlägsna den koronala
fyllningen. Rotfyllningen tas bort helt i pulpa kavum och isoleras med tex gpa fyllning.
Pulpa kavum etsas i 30 sek med fosforsyra. Blekningsmedlet (vanligen natriumperborat
och 30-35% väteperoxid) läggs in i kavum. Man värmer upp i 2-5 minuter
(rotresorptionsrisken ökar vid kraftig uppvärmning). Efteråt sköljs blekningsmedlet bort
och man gör om proceduren i ca 30 minuter tills en bra färg fås. För att neutralisera
432
tanden lägger man i kalciumhydroxid i kavum och gör en temporär fyllning. Om
patienten är nöjd med tandfärgen efter ett par dagar gör man en permanent fyllning i
kavum.
Alternativt lägger man i blekningsmedlet i kavum och gör en temporär fyllning. Man
bestämmer en ny tid efter 3 dagar då man kontrollerar färg. Om man uppnått rätt färg tar
man bort temporära fyllningen och blekmedlet ur tanden och gör en permanent fyllning.
Annars fortsätter man att bleka genom att lägga nytt blekmedel i tanden med en ny
temporär fyllning över och kontrollerar efter ytterligare tre dagar. Metoden bör inte
utföras mer än fyra gånger p.g.a. risken för fraktur då tanden försvagas. (6,10)
Studier
I en studie som gjordes av G.A Lopes et al analyserade man två hembleknings medels
verkan på emaljen (Opalescence 10%, Ultradent och Hi-Lite II, Shofu) samtidigt
undersökte man även separata lösningar av 10% karbamid peroxid, 3% väteperoxid och
7% urea. Man ville se hur dessa preparat påverkade emaljens mikrohårdhet och
ytmorfologi. Som kontroll användes artificiellt saliv. Tänderna blektes (ej
kontrollgruppen) tre timmar per dag i två veckor och förvarades sedan i artificiellt saliv.
Enligt studien fick tänderna som utsattes för 3 % väteperoxidgel en nedsatt
ytmikrohårdhet. De andra behandlingarna hade ingen påverkan på emaljens
ytmikrohårdhet. De tänder som behandlades med 10% karbamidperoxid (Opalescence),
syre-fri gel (Hi-Lite II) eller 7% urea, hade heller inga morfologiska förändringar i
emaljen. De tänder som blektes med 3% väteperoxid i 3 timmar per dag i 2 veckor hade
områden med mild erosion i emaljen. Blekning med 3% väteperoxid kan ha negativ
effekt på emaljens hårdhet och ytmorfologi. Blekning med ovan nämnda
hemblekningsmedel gav ej samma resultat (11).
I en annan studie undersökte man blekningsmedels effekt på olika fyllnings material. I
studien använde man sig av 10% och 15% karbamidperoxid lösningar, och undersökte
fyllningsmaterialen Charisma, Durafill VS, Vitremer 3M, Dyract och Permite C. Man
ville undersöka hur dessa materials mikrohårdhet påverkades. Behandlingen bestod av att
man lade tänder med fyllningar av ovanstående material i 10% och 15% karbamidperoxid
lösningar, och kontroll tänder i artificiellt saliv, i 6 timmar per dag under tre veckor.
Efteråt utförde man superficiell mikrohårdhets analys på varje material. Knoops hårdhets
nummer registrerades på alla material och på kontrollgrupper som behandlades med
artificiellt saliv. Det man kommit fram till i denna studie var att Charismas och Durafills
mikrohårdhet påverkades inte signifikant av 10% och 15% karbamid peroxid lösningar,
medans de andra (Dyract, Vitrermer och Permite C) påverkades i sin mikrohårdhet (12).
Keramiska inlays/onlays
Keramiska inlays/onlays har blivit mer populära som estetiska och biokompatibla
alternativ till amalgamfyllningar, kompositfyllningar och guldinlägg. Pga syraets och
bonding tekniken har behandlingen med inlägg blivit mer konservativ. Inläggen har visat
sig vara väldigt långlivade då de utförts noga. Dessa görs där guldinlägg eller
amalgamfyllningar kunde ha gjorts men där patientens estetiska krav är stora (Figur 8, 9
och 10).
Patienten bör ha låg kariesaktivitet och det bör inte vara för stor tandsubstans förlust
på tanden som ska prepareras. Vid underminerade kuspar skär man kusparna och då
433
kallas det för ett onlay istället för ett inlay. Eftersom det är viktigt att kunna hålla fuktfritt
vid cementering bör inte preparationsgränserna gå så cervikalt att det blir svårt att hålla
torrt med kofferdam. Preparationsgränsen bör vara helt i emalj. Inlays/onlays bör inte
utföras vid behandling av små kariesangrepp eftersom det blir för omfattande
tandsubstansavverkning p.g.a. att preparationen måste ha rätt dimensioner. (6,13)
Fig 8 visar behovet av mycket stora posteriora
restaurationer på patienten, som är bulimiker.
Fig 9. Man använde sig av materialet In-Ceram;
Vita, som är ett mycket starkt material.
Fig 10. Resultatet efter behandling med
posteriora onlays.
Preparationsteknik:
Preparationen för helkeramiska inlägg görs på ungefär samma sätt som för guldinlägg,
det ska dock vara mer divergenta väggar. Eftersom inlägget bondas på plats krävs inga
parallella väggar eller lådor och rännor för att skapa retention. Man preparerar efter den
preparation som tidigare funnits i tanden eller efter hur tanden ser ut efter
kariesexcavering. Man kan göra ett MOD, MO, DO osv. Vid underminerade kuspar skär
man dessa för att minimera risken för fraktur i framtiden. Preparationen får inte innehålla
några vassa kanter eller skarpa vinklar utan alla kanter ska rundas av. Ganska stor
avverkning krävs, ca 1.5 mm tandsubstans bör tas bort i alla riktningar. Om
porslinsinlägget görs tunnare riskerar det att frakturera antingen i laboratoriet vid
framställningen eller vid cementering av inlägget. Man bör mäta med graderad sond för
att försäkra sig om att man avverkat tillräckligt mycket. Det ska inte finnas några
434
underskär. Dessa blockeras med gpa cement. Färgen på inlägget kan väljas i det här
stadiet.
Avtryckstagning:
Vid preparationsgränser som går ovanför gingivan räcker det med att bara blästra torr
preparationen. Om preparationsgränsen går i höjd med gingivan bör man använda sig av
retraktionstrådar vid avtryckstagning så att man säkert får med alla ytor av gränsen. Vid
preparationsgränser som går under gingivan (tex då karies eller gammal fyllning gått
under gingivan) bör man utföra gingivektomi.
Avtrycksmaterialet kan vara vilket material som helst som används vid kron och
broprotetik. Man kan använda sig av silikon material. Light body läggs inne i och runt
preparationen, och heavy body läggs i avtrycksskeden. Man bör vara noga med att se till
att materialet verkligen stelnat innan man tar ut det. Inspektera det i ordentligt ljus för att
se att man fått med hela preparationsgränsen och alla preparations ytor och att det inte
finns några luftblåsor där. Ett avtryck av motstående käke tas också, t.ex. i alginat samt
ett bitindex som också skickas till tandteknikern.
Patienten får en temporär ersättning/fyllning i preparationen. Ämnen som innehåller
eugenol är kontraindicerade att använda.(14)
Provning:
Vid det andra besöket tas den temporära ersättningen bort. Det är viktigt att man gör rent
tanden ordentligt så inget spår av den temporära ersättningen finns kvar. Man bör
använda sig av en fluorfri pasta, eftersom en väl fluorerad emalj är svår att etsa. Innan
kofferdam sätts på tanden ska färgen på inlägget kontrolleras. Tanden och inlägget bör då
vara fuktiga. Efter färgkontrollen sätts kofferdam på. Det är viktigt att den inte läcker.
Vid provning bör man vara väldigt försiktig eftersom porslinet lätt kan frakturera. Det är
viktigt att inte prova inlägget innan kofferdam sätts på eftersom det finns en risk att
patienten sätter det i halsen eller sväljer det. Vid inprovning kontrolleras att inlägget
passar ordentligt. Kontrollera med en skarp sond att gränsen mellan emalj och porslin
nästan inte känns alls. Det ska dock finnas plats för cementet. Kontrollera även att
kontaktpunkterna är bra. Detta görs genom kontroll med tandtråd. Vid för lätta kontakter
bör inlägget skickas tillbaka till laboratoriet för korrigering och vid för hårda kontakter
kan det lätt korrigeras genom slipning på sidorna. Ocklusion och artikulation ska inte
kontrolleras ännu p.g.a. risken för fraktur. Detta görs efter cementering.(14)
Cementering
Insidan av inlägget etsas med fosforsyra efter provningen, för att spjälka bort ev. rester av
salivglukoproteiner. Etsning med fluorvätesyra ska vara gjord på teknikerlab. Efter
rengöringen silaniseras inlägget. Det är viktigt att man inte rör vid insidan av inlägget
efter silanisering eftersom det kommer att störa bindningen till emaljen.
Porslinsinlägg cementeras oftast med kompositcement (Figur 11). Vilket cement man
väljer beror på vilket material inlägget består av. Vid små inlägg kan man välja cement
som är ljushärdadande. Vid cementering av större inlägg bör man dock välja dual
härdadande cement annars finns risken att cementet inte stelnar ordentligt och patienten
senare får symtom från tanden iform av fraktur av inlägg eller smärta från tanden pga
435
läckage av fria monomerer. Det är viktigt att man följer tillverkarens föreskrifter över hur
materialen ska användas.
Preparationsytan på tanden etsas i ca 30 sekunder med fosforsyra. Dentinet bör inte
etsas i mer än 15 sekunder. Efter bortsköljning av fosforsyran läggs primern på alla
preparationsytor. Efteråt läggs adhesiven på. Lite bonding material läggs även på insidan
av inlägget och blåses tunt. Sedan läggs cementet på inläggets insida som läggs på plats
på tanden. Ta bort allt överskotts cement med något instrument. Approximalt kan
tandtråd användas. Det är mycket viktigt att man arbetar snabbt så att cementet inte
hinner stelna. Ljushärda cementet enligt tillverkarens föreskrifter, från alla sidor.
Tanden putsas senare med puts diamanter eller speciella soflextrissor, för att ta bort
överskottscement och göra ytorna jämna och fina (Figur 12).
Kofferdam avlägsnas och ocklusion /artikulation kontrolleras med ocklusionsfolie.
Hårda kontaktpunkter slipas bort. Kontrollera en sista gång alla ytor med
undersökningssond och med tandtråd så att inte överskottscement finns kvar. (6;14).
Fig 11 visar adhesiv cementering av ett posteriort
onlay under kofferdam.
.
Fig 12 visar trimning och justering av ocklusion.
Man använder mycket fina diamanter till detta,
även borttagning av överskottscement kan göras
med dessa diamanter
Studier
Det har gjorts flera långitudinella studier där man undersökt keramiska inlays/onlays
långlevnad. Keramiska inlays/onlays är att föredra framför tex kompositfyllningar i
posteriora tänder där mycket tandsubstansförlust skett eftersom keramer tål den ocklusala
belastningen bättre. Men om de inte cementeras ordentligt kan behandlingen misslyckas
eftersom tekniken är mycket känslig.
En sådan longitudinell studie gjordes av van Dijken et al. Man undersökte keramiska
inlays/onlays av fältspatsporslin, som antingen cementerats med dualhärdande
compositresin cement eller ett konventionellt glasjonomer cement. 118 inlägg på
permanenta tänder som gjorts på 50 patienter användes till studien. Preparationsteknik,
avtryckstagning samt cementering följde ett speciellt mönster som tidigare bestämts.
Efter 6 år gjordes en uppföljning av 115 inlägg och man fann att 12.1% av inläggen som
cementerats med kompositcement hade misslyckats medan 26.3% av inläggen som
cementerats med glasjonomercement misslyckats. Orsaker till misslyckande bland
kompositcement var partiell fraktur, postoperativ sensitivitet, sekundär karies och stora
kantdefekter.
436
Orsaker till misslyckande i glasjonomer gruppen var total förlust av inlägget, partiella
frakturer och sekundär karies. Enligt denna studie bör man inte cementera inlägg med
glasjonomercement (15).
Helkeramiska kronor
Helkeramiska kronor är mycket populära speciellt i fronttandsregionen där estetiken är
mycket hög. Porslinet i helkeramiska kronor har samma translucens som emaljen hos
riktiga tänder och därför är helkeramiska kronor det mest attraktiva terapivalet. Med rätt
teknik kan estetiskt perfekta fronttänder skapas.
Metallkeramiska kronor kan försökas efterlikna normala tänder men kommer aldrig att
slå helkeramiska kronors estetik. Dessa används på frontttänder som tex skadats,
frakturerats och abraderats. De kan även användas posteriort men det är inte
rekommenderat eftersom man har inga långtidsdata på hållbarheten på dessa
resaurationer. Där är det istället bättre att använda metallkeramiska kronor som har längre
hållbarhet. Det har dock på senare år tillkommit zirkoniumoxid kronor som är lika starka
som metallkeramiska kronor.
Kontraindikationer
Helkeramiska kronor bör ej användas vid de tillfällen då patienten lider av parafunktioner
så som bruxism. Vidare bör man inte utföra terapin om man har för kort och för konisk
preparation. Inte heller vid djupbett bör patienten få porslinskronor. (6)
Indelning av helkeramiska kronor
Vid valet av vilken sorts helkeramisk krona man ska välja finns det oftast många
alternativ och vanligast är att man väljer det som ens laboratorium använder sig mest av.
Det finns olika sorters helkeramiska kronor. De är indelade efter hur de tillverkas, vad de
innehåller (fältspatsporslin, leucit, aluminium, glasaluminium och glas keramer) och vad
de används till (fasader, inlägg, kronor, tandrekonstruktion, porslin bundet till metall,
anteriora broar osv.)
Keramer kan vidare indelas efter deras smältpunkter. Keramer med ganska hög till hög
smältpunkt (1450-1200 grader C) används för att framställa proteständer. De med låg och
mycket låg smältpunkt (1050-850> grader C) används till framställning av kronor och
broar. Keramer med mycket låg smältpunkt används till konstruktioner gjorda av titan.
437
En annan indelning av helkeramiska kronor är:
1) Högt solida keramiska system (tex In-Ceram, Vitadur)
2) Glas keramiska system (IPS Empress, Dicor)
3) Fältspats keramiska system (Biodent, Celay, Cerec, Optec)
Preparation
Preparationen för en del system av helkeramiska kronor, t ex Empress, skiljer sig från
vanliga kronor genom att man preparerar en skuldra runt hela tanden som bär upp kronan.
Preparationsgränsen är 90 grader mot den opreparerade rotytan. Retentionen för kronan
fås genom att man preparerar tanden mer parallellt än normalt. Vidare fås ytterligare
retention genom dentinbonding och syraets av restaurationen. Avseende Procera system
och Denzir ska man preparera en chamfer som för Mk kronor.
Man kan börja preparationen genom att göra små märken i tanden som visar hur djupt
man ska preparera. Dessa görs 1-1,5mm facialt och lingualt och 2 mm incisalt. Man
börjar med incisal och facial preparation av tanden. Incisalt ska tanden prepareras
parallellt med incisala skäret. Man fortsätter att preparera tanden approximalt och
lingualt. Man bör vara försiktig så att granntänder eller mjukvävnad inte skadas (Figur
13). Tanden ska prepareras ganska parallellt. Skuldran ska vara minst 1 mm bred. Runda
av alla vassa kanter.
Det är viktigt att man tar bort tillräckligt med tandsubstans så att porslinet i framtida
konstruktionen får tillräcklig tjocklek så fraktur inte riskeras. Men samtidigt bör man ha i
åtanke att inte preparera bort för mycket tandsubstans så att tanden försvagas.
Färgtagning:
Det är alltid svårt att välja färg på fronttänder som ska kronförses, speciellt om det bara är
en av tänderna som ska prepareras och de andra är patientens naturliga tänder. Om de
närliggande tänderna också är kronförsedda/ska också kronförses, är det lättare att välja
färg.
Det går oftast inte att bara välja en färg för tanden som passar på färgskalan. För att få
bästa estetiska resultat måste man rita upp tanden och välja olika färger för olika delar av
tanden. Mörkare färg cervikalt som övergår i ljusare färg incisalt. Det svåraste är att
beskriva hur de olika färgerna övergår i varandra. Om patienten har mörka linjer i
granntänderna kan man rita in dessa i tanden och begära att framtida konstruktionen
också har mörka linjer som liknar emaljsprickor. Ju mer kronan liknar granntanden desto
mer naturlig kommer den att se ut. Om det är för svårt att välja färg, kan man skicka
patienten till tandtekniker laboratoriet som då kan måla kronan direkt efter hur patienten
ser ut. Man kan också skicka kort på patientens tänder och skicka till laboratoriet.
Avtryckstagning:
Efter att preparationen är färdig och man har inspekterat tanden så att inga underskär
finns, är det dags för avtryckstagning. Man kontrollerar att preparationsgränsen är jämn
och fin runt hela tanden och inga vassa kanter finns. För att frilägga preparationsgränsen
placerar man avtryckstråd runt preparationen mellan opreparerade delen av tanden
cervikalt om preparationsgränsen, och gingivan. Man placerar först en tunn tråd, om det
blöder kan man ha lite adstringent i tråden för att stoppa blödningen. Sedan placerar man
den andra, bredare tråden som bildar ett mellanrum mellan preparation och gingiva så att
438
avtrycksmaterialet kommer ner emellan. Den bredare tråden låter man vara i en stund och
tar bort precis innan avtrycket ska tas (Figur 14). Avtrycket tas som för vilken kron och
bro preparation som helst. Efteråt inspekterar man avtrycket om preparationsgränsen
finns med tydligt överallt, inga luftblåsor eller andra defekter finns i avtrycket. Avtrycket,
tillsammans med avtryck av motstående käke och bitindex skickas iväg till tandtekniker.
Patienten får en temporär restauration över den preparerade tanden. Man kan använda sig
av Directa kronor, Cellulosa acetat kronor osv. Det är viktigt att den temporära kronan
passar tanden. Om den inte inte gör det, speciellt vid preparationsgränsen kan det leda till
gingival inflammation och proliferation, vilket kan störa inprovning och cementering av
kronan.
Fig 13. Preparation av helkeramisk
krona. Man bör hålla undan gingivan
med ett instrument då man preparerar
approximalt.
Fig 14. Friläggning av prepgräns med
retraktionstrådar. Man har laggt in två
trådar, en tunnare och efteråt en bredare
tråd.
Cementering:
Inspektera kronan så att den har rätt färg, passar på gipsmodellen osv. Avlägsna den
provisoriska restaurationen och rengör preparationen från allt temporärt cement. Prova
sedan kronan på preparationen. Kontrollera passform, ocklusion, artikulation,
kontaktpunkter och att kronan har rätt färg. Slipa in ocklusion, artikulation och
kontaktpunkter om det behövs. Polera kronan med fina diamanter och gummikoppar.
Använd extra fina abrasiver för att få fram porslinets lyster.
Man kan även glasera kronan i en porslinsugn. Om kronans färg inte passar med
granntandens är det viktigt att man skickar tillbaka kronan till laboratoriet för att få färg
modifikationerna gjorda.
Beroende på vilket cement man använder och vilken typ av krona som ska cementeras
är tillvägagångs sättet olika. Kronor med kärna av aluminiumoxid etsas inte. Dessa
blästras endast för att få en råare yta. Konventionella och förstärkta keramer syraetsas
med vätefluorid. Dicor etsas med ammonium bifluorid (HN4F2). Detta sker innan
inprovningen.
Efter inprovningen tvättas kronan ordentligt, antingen i en acetonfylld flaska i ett
ultraljudsbad eller med fosforsyra. Sedan silaniseras insidan av kronan. Man bör följa
tillverkarens instruktioner. Det är viktigt att man arbetar i en fuktfri miljö. Man kan
använda kofferdam för att uppnå detta. Retraktionstrådar kan också användas.
Preparationsytorna etsas med fosforsyra, tvättas och luftblästras. Dentinbonding
appliceras både på preparationen och på insidan av kronan och ytorna torkas med varm
luft. Det valda cementet tillförs kronan. Det är viktigt att man tänker på att cementets färg
kan påverka den slutliga färgen som tanden får.
439
Kronan med cementet sätts på plats på preparationen. Till kronor som är mer opaka väljer
man ett dualhärdande eller kemiskt härdande cement, till mer transparenta kronor kan
ljushärdande cement användas. Cementet polymeriseras i kronans mitt i ca 20 sek och
därefter tar man bort överskottscement. Approximalt kan tandtråd användas. Ljushärda
färdigt kronan buckalt och lingualt i ca 1-2 minuter. Det är inte rekommenderat att bryta
loss överskottscement med handinstrument eftersom små underskott kan då bildas vid
preparationsgränsen. För att avlägsna dessa bör man istället använda karbamid borr. Vid
cementering av Procera samt Denzir, vilka har innerkärnor av aluminiumoxid eller
zirkoniumoxid kan man använda vanligt fosfatcement eller GPA-cement. Det har
dessutom relativt nyligen kommit ut ett hybridcement, RelyX vilket kommit att bli
mycket populärt, då det kan användas i fuktig miljö. (6,10,16).
Studier:
Förmågan att kunna kommunicera med ett laboratorium är mycket viktigt när det gäller
estetiskt arbete. Speciellt vid framförande av en vald färg. En studie evaluerade
användningen av instrumentell färgmätning vid kliniskt färgval, då framställning av
metallkeramiska och helkeramiska kronor skulle göras. 40 personer ingick i denna studie.
De var antingen planerade att få en MK-krona eller en helkeramisk krona. De uppdelades
slumpvist in i två grupper. I ena gruppen valdes färgen visuellt som vanligt, och i den
andra gruppen valdes färg med hjälp av spektrofotometri. Ett fotografi togs vid
preparationstillfället. Samtliga kronor tillverkades av samma laboratorium och då
antingen med hjälp av visuell färg tagning eller med hjälp av fotografiet och
spektrofotometri. Resultaten visade att det fanns ingen signifikant skillnad i färgtagning
mellan de båda grupperna. Spektrofotometri kan dock användas vid färgtagning av
tandläkare som t.ex. generellt har svårt för val av färg. (17)
Compositer
Composit materialen är mycket populära tandfärgade fyllningsmaterial. De används ofta
speciellt vid restauration av fronttänderna (Figur 15 och 16).
Anledningarna till att användningen av composit som fyllningsmaterial har ökat är
bl.a. att de ger god estetik, tillåter konserverande tandsubstans teknik, har god adhesion
till emalj och dentin vilket gör att nödvändigheten för mekanisk retention minskar. De har
låg termisk konduktivitet och ger mindre risk för mikroläckage.
Men dessa material har även dåliga egenskaper så som polymerationskrympning, låg
resistans mot nötning och fraktur och att användningen av compositmaterial är mycket
teknik känsligt.
Det är viktigt att man tänker på ocklusala krafter då man planerar vilket material man
ska välja. Composit tål inte stora ocklusala krafter. Om tanden frakturerat pga ocklusala
krafter är det bättre att välja material så som keramer eller metallfyllningar.
Många väljer att göra kompositfyllningar eftersom de är billigare än indirekta fyllningar,
även om de informeras om compositfyllningarnas sämre hållbarhet.
Compositmaterialens innehåll
Compositmaterialen består av en polymer matrix och fillerpartiklar. Polymermatrix har
BisGMA som bas. Denna molekyl upptäcktes av Bowen år 1963 då han förenade
bilsphenol-A molekyler med glycidyl metakrylat molekyler. BisGMA ersatte snabbt den
440
tidiga MMA (metylmetakrylat) molekylen som hade många nackdelar som exempelvis
läckage och färgförändringar.
BisGMA molekylen är större och kan därför bilda fler dubbelbindningar, därigenom är
polymerisationskrympningen mindre hos BisGMA än hos MMA, den absorberar inte lika
mycket vätska och har bättre styrka. BisGMA blandas med ämnet TEG-DMA
(triethylene glycoldimethacrylate) som är en lågviskös monomer, för att minska
BisGMAs högviskösa egenskap. Ett nyare ämne som tillsätts är UDMA (urethane
dimethacrylate) också den för att göra BisGMA mindre viskös.
Fillerpartiklar i compositmaterialen består av fina kvarts eller glaspartiklar. De bidrar
till den oorganiska delen och ger materialet förändrade egenskaper så som bättre nötnings
resistans, mindre frakturrisk, lägre polymerisationskrympning och bättre ythårdhet. Tre
grupper av compositer finns uppdelade efter den typ av fillerpartiklar de innehåller:
Macrofilled composites, Microfilled composites och Hybrid composites.
Macrofilled Composites:
Fillerpartiklarna av kvarts är runt 5 mikrometer eller mindre. De innehåller även en liten
mängd mikrofiller på 0,02-0,04 mikrometer för att ge en speciell viskositet. Dessa
makrofilled composites har bättre ytegenskaper och puts egenskaper än sina föregångare
där fillerpartiklarna var 15-30 mikrometer stora vilka gav problem som färgförändringar
och ytan på fyllningarna blev ojämn eftersom fillerpartiklarna förlorades sakta ur
matrixen.
Microfilled Composites:
Dessa innehåller små fillerpartiklar av kiseldioxid med storleken på ca 0.04 mikrometer.
Dessa compositer är enklare att jobba med och efter puts får de en yta som påminner om
emaljens jämna yta. De har dock högre halt resin vilket ger dem lite sämre material
egenskaper så som högre termisk expansion, högre polymerisationskrympning och vätske
absorption och lägre styrka jämfört med makrofilled composites.
Hybrid Composites:
Dessa compositer innehåller en kombination av både mikrofiller och makrofiller och ger
därför de bästa egenskaperna från båda hållen. Hybrid compositer har bättre
materialegenskaper än macrofilled composites och har visat sig vara bättre kliniskt också.
I compositmaterialen finns vidare initiator system som startar reaktionen genom att
öppna upp dubbelbindningar och bilda fria radikaler så att additionsreaktionen, med
vilken polymerisationen sker, sätter igång. Aktiveringen kan ske genom värme, kemisk
reaktion eller fotokemisk reaktion.
Coupling agents har uppgiften att binda fillerpartiklarna till resinet, så att affiniteten
mellan dem ökar och materialet därigenom får bättre egenskaper.
Liten mängd inhibitors tillsätts compositer som förhindrar polymerisation och på så
sätt ger materialet längre förvaringstid. (6,16)
441
Fig 15. Fraktur av fronttänder efter ett
trauma. Vänstra centrala incisiven
förlorade vitalitet.
Fig 16. Uppbyggnad av frakturerade
tänder med direkt komposit teknik.
Vänstra centrala incisiven blektes först
internt.
Bindning till emaljen
Upptäckten av bindning mellan emalj och fyllningsmaterial har förändrat tandvården.
Nya möjligheter där tandsubstanssparande teknik används har utvecklats i och med
möjligheten att binda fyllningar kemiskt till tandytan.
Emaljen som ska bondas måste först behandlas med syraetsning. Genom detta löses
ändarna på emaljens prismor upp och bondingmaterialet kan lättare fästa på den porösa
emaljytan. Etsningen tar vidare bort saliv kontamination som annars skulle interferera i
bindingen. Många olika sorters syror har använts i detta syfte men vanligast är att man
använder fosforsyra (30-40%). Syraetsningen på emaljen bör göras i ca 15-30 sekunder,
och kortare tid på dentin (eftersom det låga pH värdet påverkar pulpan negativt). Syran
spolas bort med vatten och ytan luftblästras. Det är viktigt att att återkontamination med
saliv inte sker.
Bondingmaterialet, som oftast är resiner av det lågviskösa BisGMA materialet,
appliceras på tandytan och får flyta in i alla små håligheter som skapats av syraetsningen.
Efter ljushärdning blir bindningen mellan emalj och bondingmaterialet stark och
compositen kan binda till tanden via bondingmaterialet. Eftersom dentinets komposition
är annorlunda jämfört med emaljen blir bindningen till dentin sämre. Man har forskat
mycket i området och det framställs hela tiden nya material som används till bonding av
dentinytan.
Färgval
Det är bättre att välja färg innan man börjar preparera, och speciellt innan man lägger
kofferdam. Då tanden är uttorkad förändras dess färg och färgvalet som görs stämmer
inte överens med tandens naturliga färg.
Färgen på tanden bestäms av emaljens tjocklek och translucens och det underliggande
dentinets färg. Med compositmaterial kan man uppnå samma effekt, genom att göra
fyllningen i olika lager med material som har olika optiska egenskaper. Många företag
producerar compositmaterial som har sina färger i både opaka (dentin) och translucenta
(emalj) alternativ. Det finns även färger med väldigt lite pigment som har mycket hög
translucens för att efterlikna tandens incisal skär. Val av färg kan göras med färgskalan
som tillkommer materialen. Man kan verifiera färgen genom att sätta en liten mängd av
materialet på tanden och sedan ljushärda. Eftersom man inte etsat eller bondat tanden
innan är det lätt att sprätta bort det senare.
442
Preparation och fyllning
Då man preparerar för compositfyllningar bör man ta bort så lite tandsubstans som
möjligt. Man tar endast bort så att man får tillgång till kariesangreppet och kan excavera.
Man behöver inte ta bort underminerad emalj eftersom bondingen kommer att göra så att
fyllningen fäster mot den. Emaljkanter bör snedslipas eftersom detta ökar ytan på vilken
etsning och bonding kan ske. Då kariesangreppet involverar dentin kan man göra små
underskär i dentinet som även ger lite mekanisk retention. Det är rekommenderat att göra
alla kompositfyllningar under kofferdam eftersom fukten från saliv och blod och även
från utandningsluften minskar bondningen till tanden. Då kofferdam inte går att använda
bör man hålla torrt genom användning av salivsug, bomullsrullar, 'drytip', retraktiontrådar
etc.
Många tandläkare gör först en gpa fyllning under djupa compositfyllningar, som
skyddar pulpan och ökar retentionen mellan fyllning och tandsubstans. Tekniken kallas
för "sandwich-teknik". Dessvärre har studier visat att compositfyllningen kan dra bort
gpafyllningen från underliggande dentinet pga polymerisationskrympningen, vilket leder
till mellanrum mellan fyllning och tand och risk för postoperativ hypersensibilitet från
tanden i framtiden. (16).
Annat material som används för isolering under djupa fyllningar är kalciumhydroxid.
Den har förmågan att reta pulpan till att bilda sekundärdentin p.g.a. sin mycket höga
alkalitet. Man bör dock inte använda kalciumhydroxid under fyllningar regelbundet och
speciellt endast lite eftersom den löses upp efter en tid och lämnar hålrum efter sig.
Många har slutat att använda kalciumhydroxid under fyllningar p.g.a. detta.
Då man gör fyllningen bör man göra den inkrementellt. Lagerna bör ej vara tjockare
än 2 mm, om tjockare lager används riskerar man att de djupare delarna av inkrementen
inte polymeriseras. Inkrementell teknik leder vidare till att polymerisationskrympningen
blir mindre.
Puts
Det är viktigt att putsa upp fyllningen så inga vassa kanter eller överskott finns. Ojämna
och råa ytor på fyllningar leder till plackackumulation och missfärgning av fyllningen.
Om man från början gjort fyllningen så att den passar tandens anatomi behöver man inte
putsa den lika mycket. Till puts används lågvinkelstycken under vattenkylning. Man
börjar med de grövsta borren om man vill ta bort överskott eller konturera fyllningen och
avslutar med de finaste för en jämnare yta. För puts av approximalytor kan olika puts
strips användas. Vilken sorts composit man använt spelar roll för hur ytan blir efter puts.
Microfill ger jämnare och finare yta än vad Macrofill gör. Det finns även olika putspastor
man kan använda för att putsa upp fyllningarna. På Microfill kan man använda en pasta
av tennoxid och vatten. Till hybrid compositerna använder man speciella composit pastor
för puts.(16)
Studier
In en studie som gjordes av Luiz Baratieri et al gjorde man en klinisk evaluering av
compositfyllningar gjorda på posteriora tänder efter 4 år. Man använde materialen Z100
och Scotchbond MultiPurpose (SBMP). Under ett år utfördes 726 restaurationer, 248
molarer och 478 premolarer. Samtliga tänder var vitala. Dessa bestod av klass I och II
restaurationer och preparationerna var gjorda konservativt. Extremt stora restaurationer
443
undveks i studien. Inga pulpaläsioner förekom. Man använde kofferdam och det var en
och samma operatör som utförde restaurationerna. Efter 4 år följde man upp fyllningarna
och gjorde en evaluering av samtliga restaurationer. Man undersökte färgstabilitet,
marginell adaptation, anatomisk form, axial kontur, marginell färgförändring,
approximala kontakter, sekundär karies, postoperativ sensibilitet och vitalitet. Man
graderade resultaten enligt skalan Alfa, Bravo, Charlie, Delta, där Alfa var mycket bra
resultat och Delta mycket dåligt resultat. Samtliga tänder var vid evalueringen vitala vid
kyltest. Axial kontur, marginell adaptation och approximala kontakter gav Alfa resultat i
samtliga restaurationer. 18 restaurationer visade kliniskt synliga marginella frakturer.
Färgen på fyllningarna var acceptabel i samtliga fall. Marginella färgförändringar hade
skett i 47 av fyllningarna, ingen av fyllningarna hade fått någon sekundärkaries och ingen
av fyllningarna behövde ersättas. Resultaten visar att posteriora composit fyllningar
gjorda med total-etch teknik och restaurativ Z100/SBMP gav hög lyckande frekvens efter
4 år (18).
444
Enkätundersökning
Vi gjorde en enkätundersökning för att undersöka hur mycket estetiskt arbete som
utfördes på fältet bland tandläkarna.
Fanns det någon skillnad mellan privata tandläkare och tandläkare som jobbar för
folktandvården? Enkäter skickades ut till 75 tandläkare i Stockholm både centralt och i
förorter. 35 av dessa skickades till privat tandläkare och 40 till tandläkare inom
folktandvården. De ombads att svara på frågorna och skicka tillbaka ifyllda enkäter med
redan frankerade kuvert till kursexpeditionen på skolan.
Tyvärr fick vi inte in så många svar. Endast 25 privat tandläkare och 22 tandläkare
inom folktandvården svarade. Med så litet material kan man inte göra någon riktig
undersökning, men vi bestämde oss för att göra en sammanställning av det vi fått in.
Några av de kommentarer vi fick in av tandläkarna var:
”Jag tror att man behöver vanlig tandvård som bas både för patientens del och egen
del.”
”Ni borde ha en fråga om hur ofta patienten är nöjd/missnöjd. Inte alltid lätt att nå
patientens förväntningar!”
”Estetisk tandvård är för det mesta utfört på subjektiva indikationer. Att sluta med
”vanlig” (eller snarare riktig) tandvård utfört på objektiva indikationer är otänkbart. Det
är lätt att misslyckas med att uppfylla förväntningarna med estetisk tandvård.”
”En blandning är aldrig fel”
”Den estetiska aspekten är väl inbakad i all tandvård.”
”Jag har betalningssvaga patienter så jag gör ganska mycket estetisk tandvård med
plast, ex composite fasader, med gott resultat.”
”Min praktik är mycket inriktad på estetisk tandvård sedan ca 15 år tillbaka.”
445
Frågeformulär om estetisk tandvård:
Ringa in det svarsalternativ som passar dig bäst
Är du privatpraktiserande eller jobbar du för folktandvården?
Privat
/
Folktandvården
Hur viktigt tycker du att det är med estetisk tandvård?
Mycket viktigt / Viktigt / Mindre viktigt / Oviktigt
Hur ofta utför du någon av dessa behandlingar på kliniken?
Helkeramiska kronor: Regelbundet / Ofta / Sällan / Aldrig
Helkeramiska broar:
Skalfasader:
Regelbundet / Ofta / Sällan / Aldrig
Porslinsinlägg (inlay/onlay):
Tandblekningar:
Hur stor är efterfrågan på estetisk tandvård bland dina patienter?
Mycket stor
/
Stor
/
Ganska stor /
Liten
Skulle du kunna tänka dig att bara arbeta med estetisk tandvård?
Ja
/
Nej
Ev. Övriga kommentarer?
Tack för din medverkan!
446
Resultat av enkätundersökningen:
Hur viktig tycker du att det är med estetisk
tandvård?
Viktigt
45%
Mycket Viktigt
41%
Mindre
Viktigt
9%
Ej svar
5%
Folktandvården
Fig 17 visar hur tandläkare på folktandvården svarade på
första frågan.
Hur viktig tycker du att det är med estetisk
tandvård?
Mycket Viktigt
44%
Ej svar
4%
Viktigt
44%
Mindre
Viktigt
8%
Privat Praktiserande
Fig 18 visar hur privat praktiserande svarade på första frågan.
447
Hur ofta utför du någon av dessa behandlingar på
kliniken?
0
Aldrig
4
7
4
7
11
Sällan
9
12
8
Ofta
9
3
9
6
5
Regelbundet
1
0
4
5
1
0
Helkeramiska Helkeramiska
Kronor
Broar
Skalfasadar
Inlay/Onlay
Blekning
Folktandvården
Fig19 visar hur ofta man utför dessa behandlingar på folktandvården. En av tandläkarna i folktandvårds
gruppen svarade inte på denna fråga därför fick vi endast 21 svar här.
Hur ofta utför du någon av dessa behandlingar på
kliniken?
Aldrig
2
3
8
Sällan
7
2
5
2
7
10
8
Ofta
12
8
12
12
Regelbundet
10
5
Helkeramiska Helkeramiska
Kronor
Broar
8
4
Skalfasadar
Inlay/Onlay
Blekning
Fig 20 visar hur ofta behandlingarna utförs bland privat praktiserande tandläkare.
448
7
12
3
0
Mycket Stor
Stor
Ganska Stor
Liten
Folktandvården
Fig 21 visar hur stor efterfrågan på estetisk tandvård är bland patienterna i folktandvården.
8
103
3
3
1
Mycket Stor
Stor
Ganska Stor
Liten
1
Inget
svar
Fig 22 visar hur stor efterfrågan på estetisk tandvård är bland patienterna som går till privat tandläkare.
449
Skulle du kunna tänka dig att bara arbeta med
estetisk tandvård?
Nej
59%
Ja
36%
Ej Svar
5%
Folktandvården
Fig 23 visar hur många bland folktandvården som skulle kunna
tänka sig att bara arbeta med estetisk tandvård.
Skulle du kunna tänka dig att bara arbeta med
estetisk tandvård?
Nej
80%
Ja
16%
Ej svar
4%
Fig 24 visar hur många bland privatpraktiserande som skulle kunna
tänka sig at bara arbeta med estetisk tandvård.
Diskussion
Skillnaderna mellan tandläkargrupperna är inte signifikanta. Det material vi utgick från
var litet och inga riktiga slutsatser kan dras. Men man ser en viss tendens till ökat
estetiskt arbete hos de privatpraktiserande tandläkarna.
450
På frågan hur viktigt det är med estetisk tandvård svarade båda grupperna mycket lika.
Estetisk tandvård uppfattas som viktigt både bland privat praktiserande och folktandvårds
tandläkare.
Enligt undersökningen utför de privatpraktiserande tandläkarna mer estetiskt arbete än
de inom folktandvården. Helkeramiska kronor, skalfasader, inlays/onlays och blekningar
är de behandlingar som utförs mest bland privatpraktiserande. Bland
folktandvårdsgruppen utförs helkeramiska kronor och inlays/onlays oftast. Det är fler i
folktandvårdsgruppen som aldrig utför någon av behandlingarna än i privatpraktiserande
gruppen.
Efterfrågan på estetisk tandvård är också större bland de privatpraktiserandes patienter
än bland de patienter som går till folktandvården.
Resultaten kan bero på att privat tandläkarna har mer betalningsstarka patienter som då
också har större efterfrågan på estetisk tandvård.
Vid frågan om de skulle kunna tänka sig att bara arbeta med estetisk tandvård svarade
större delen av privattandläkare (80% ) att de inte kunde tänka sig det och 16% kunde
tänka sig det medan i den andra gruppen svarade 59% nej på frågan och 36% svarade ja.
Fler tandläkare inom folktandvården skulle kunna tänka sig att bara syssla med
estetisk tandvård, medan privattandläkargruppen inte är lika entusiastiska att jobba med
det.
Estetisk tandvård är mer populärt bland privattandläkare men tandblekningar men
tendensen till ökat arbete förekommer även hos folktandvården. Fler tandläkare
specialiserar sig på estetisk tandvård, och efterfrågan bland patienterna verkar bara öka.
Tack
Ett stort tack till vår handledare Madeleine Pamenius som väglett oss och visat stort
engagemang. Tack även till Ing-Marie Jonsson för all hjälp, och sist men inte minst tack
till de tandläkare som svarade på våran enkätundersökning.
Referenser
1.
American Academy of Cosmetic Dentistry: http://www.aacd.com/
2.
Swedish Academy of Cosmetic Dentistry: http://www.sacd.se/
3.
Chiche GJ, Pinault A. Esthetics of Anterior Fixed Prosthodontics. Quintessence
Publishing Chicago, 1994; p 13-25.
4.
Fischer J. Esthetics and Prosthetics-an Interdisciplinary Consideration of the State
of the Art. Quintessence Publishing Chicago, 1999; p 1-15.
5.
Krystek Ondracek I & Arvidson-Fyrberg K. Scandinavian Society for Prosthetic
Dentistry, Keramiska Skalfasader, Rapport från Undervisningskommittén 1996-1;
p 4-16, 28-35
6.
Schmidseder J. Color Atlas of Dental Medicine, Aesthetic Dentistry. Thieme
Stuttgart New York 2000; p 38-42, 85, 184-194, 202-224.
451
7.
Peumans M, Van Meerbeek B, Lambrechts P, Vuylsteke-Wauters M, Vanherle G.
Five-Year Clinical Performance of Porcelain Veneers. Quintessence Int 1998;
29:211-21.
8.
Nattress BR, Youngson CC, Patterson CJ, Martin DM, Ralph JP. An in vitro
assessment of tooth preparation for porcelain veneer restorations. J Dent 1995;
23(3):165-70.
9.
McLaughlin GL, Freedman GA. Color atlas of tooth whitening. St. Louis,
Ishiyaku EuroAmerica 1991; p15-26
10.
Aschheim KW, Dale BG. Esthetic Dentistry-A clinical approach to techniques
and materials, 2nd edition. St Louis Mosby 2001; p 141-47, 257.
11.
Lopes GC, Bonissoni L, Baratieri LN, Vieira LC, Monteiro S Jr. Effect of
Bleaching Agents on the Hardness and Morphology of Enamel, J Esthet Restor
Dent 2002; 14:24-30,
12.
Campos I, Briso AL, Pimenta LA, Ambrosano G. Effects of Bleaching with
Carbamide Peroxide Gels on Microhardness of Restoration Materials. J Esthet
Restor Dent 2003; 15:175-83
13.
Rosenthiel SF, Land MF, Fujimoto J. Contemporary Fixed Prosthodontics, 3rd
edition. St Louis Mosby 2001; p 253
14.
Roulet JF, Herder S. Bonded Ceramic Inlays. Quintessence Chicago 1991; p 4473
15.
van Dijken JW, Hoglund-Aberg C, Olofsson al. Fired Ceramic Inlays: A 6-year
Follow Up. J of Dentistry 1998; 26:219-25
16.
Crispin BJ. Contemporary Esthetic Dentistry; Practise Fundamentals.
Quintessence Tokyo 1994; p 60-78, 105-10, 179-88
17.
Dancy KWM, Yaman P, Dennison JB, O’Brien WJ, Razzoog ME. Color
Measurements as Quality Criteria for Clinical Shade Matching of Porcelain
Crowns. J of Esthet Restor Dent 2003; 15:114-22,
18.
Baratieri LN, Ritter AV, Four- Year Clinical Evaluation of Posterior Resin-Based
Composite Restorations Placed Using the Total-Etch Technique. J Esthet Restor
Dent 2001; 13:50-7
452

Estetisk tandvård - Karolinska Institutet

Transcription

Similar documents

Spatelbitning information

Tandproblem hos katt

Kontrakt för klinikblekning

Artikel om LM Arte

"Tips och råd om barn & tandvård" (PDF)

Allvarliga munproblem orsakade av en dysplastisk tand

Plus testar eltandborstar

Tandlossning kan behandlas

Alternativ metod kan hjälpa riskpatienter vid tandextraktion