Saga och Sed - Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur

Transcription

Akademiens ledamöter 1
Saga och Sed
KUNGL. GUSTAV ADOLFS
AKADEMIENS ÅRSBOK
2009
UTGIVEN AV
MATS HELLSPONG
ANNALES ACADEMIAE
REGIAE GUSTAVI ADOLPHI
2
Akademiens ledamöter
ISSN 0586-5360
Textgruppen i Uppsala AB 2010
Innehåll
Akademiens högtidssammanträde den 6 november 2009.
Hälsningsord av preses . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Lennart Elmevik: Minnesord den 6 november 2009 . . . . . . . . . . . . . .
Bo Lönnqvist: Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik. Till berättartraditionens genealogi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Anders Andrén: Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? . . . . . . . . . . . .
Annikki Kaivola-Bregenhøj: Från dröm till tolkning. Folkliga tolkningstraditioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Stefan Brink: Familj och kollektiv i det äldre samhället i Norden . . .
Inga Hägg: Om vikingatidens vagnkorgsgravar . . . . . . . . . . . . . . . . .
Palle Ove Christiansen: I hytterne. Folkemindesamleren Evald
Tang Kristensens moderne feltarbejde 1870–1890 . . . . . . . . . . . . .
Maj Nodermann: Björnens fäll vid altaret och i graven . . . . . . . . . . .
Gunnar Ternhag: Tobias Norlind som folkmusikforskare . . . . . . . . . .
Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg: Marviken. Geologiskt
baserad namntolkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Akademiens ledamöter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur samt Akademiens fonder och stadgar för dessa . . . . . . . . . .
5
9
17
31
61
79
91
101
133
161
179
187
199
211
4
Hälsningsanförande 5
Akademiens högtidssammanträde 6 november 2009
HÄLSNINGSORD AV PRESES
I mina hälsningsord den 6 november för två år sedan var det firandet av Akademiens 75-årsjubileum den dagen som upptog den största delen av mitt anförande. I dag är det något som inte har just med 6 november att göra och
som inte heller bör rubriceras som jubileum men som det också är väl värt
att uppmärksamma på Akademiens högtidsdag, nämligen att det i år är 200
år sedan Sverige miste en del av sitt dåvarande rike, Finland, som blev ett
storfurstendöme under Ryssland. Det s.k. märkesåret 1809 har också blivit
vederbörligen ihågkommet på olika sätt i både Sverige och Finland. Vår
akademi kommer i dag att dra sitt strå till stacken. Jag återkommer till det.
Jag kan minnas att jag redan i realskolan vid Karlstads högre allmänna läroverk i slutet på 1940-talet och framför allt under gymnasietiden i samma
läroverk var mycket intresserad av vårt östra broderland och dess historia.
När jag 1954, för skrämmande länge sedan tycks det mig, tilldelades ett s.k.
kungastipendium för att i skarven mellan andra och tredje ring under tre
veckor delta i en studieresa till Danmark, Finland eller Norge var det lätt för
mig att bestämma mig för Finland. Vi var ett 20-tal elever från olika delar
av landet, flickor och pojkar, som i slutet av augusti samlades i Stockholm
för vidare befordran till Åbo med det gamla ångfartyget Wellamo. (Ja, det
var faktiskt i slutet av augusti. Höstterminen hade hunnit börja, och jag fick
ledigt från undervisningen i två veckor.) Vi reste runt i södra Finland de
första fjorton dagarna och tillbringade avslutningsvis en vecka i Helsingfors. Den insyn vi fick i finskt kultur- och samhällsliv var sannerligen av det
verkligt mångsidiga slaget. Jag kan nämna, här som rent parentetiskt men
som när det begav sig var allt annat än betydelselöst, att en av våra två färdledare var Märta Cavonius, senare i livet välkänd som författare och samhällsdebattör med efternamnet Tikkanen. Hon hade året innan valts till Helsingfors lucia och hade stor attraktionskraft på oss pojkar i gruppen. Parallellen med flugorna som dras till sockerbiten ligger snubblande nära till
hands.
Två dagar före högtidssammanträdet 2008 undertecknades ett femårigt
samarbetsavtal mellan vår akademi och Svenska litteratursällskapet i Finland. Inom ramen för detta avtal har nu arbetet på en atlas gällande dialekter
6
Lennart Elmevik
och ortnamn på såväl rikssvenskt (och estlandssvenskt) som finlandssvenskt
område kommit i gång. De första planerna på ett sådan verk, som skulle utgöra en del av en av Akademien utgiven atlas över svensk folkkultur, drogs
upp redan 1937. Detta stora atlasföretag har till två tredjedelar förverkligats
genom att volymerna Materiell och social kultur och Sägen, tro och högtidssed utkom 1957 respektive 1976. Det skall sägas att det när det gällde den
språkliga delen av atlasen i planerna inte inkluderades att också de svensktalande delarna av Finland skulle beaktas. Samtidigt som hos oss, alltså
1937, började i Finland förarbetena till ett ordgeografiskt projekt gällande
de finlandssvenska dialektområdena. Intressant nog förekom det redan 1940
kontakter mellan Gustav Adolfs Akademien och Litteratursällskapet rörande utgivning av en för rikssvenskt och finlandssvenskt område gemensam
språklig atlas. Det är med stor tillfredsställelse jag kan konstatera att det nu
etablerade samarbetet mellan våra akademier kommer, om inte något alldeles oförutsett inträffar, att resultera i att atlasen kommer till stånd efter att
arbetet med den på båda hållen periodvis kommit i gång men av olika skäl
ganska snart avstannat. Atlasprojektet skall enligt planerna vara slutfört
inom de fem år som det nämnda samarbetsavtalet omfattar.
Akademien har under sin 77-åriga historia haft många representanter för
den finländska forskarvärlden, av naturliga skäl främst den finlandssvenska,
som ledamöter. I dag rör det sig om tio. Tre av dem kommer vi att få stifta
bekantskap med senare i programmet. Arbetande ledamoten professor Bo
Lönnqvist kommer att hålla årets högtidsföredrag. Efter sammanträdet och
efter ett glas mousserande vin med tillhörande mingel bjuds vi på en föreställning med titeln »Riket som sprack. Minneskabaré över händelser i StorSveriges historia». Seniorledamoten Lars Huldén, som förutom att vara en
aktad språkvetare, förutvarande professor i nordisk filologi vid Helsingfors
universitet, är en högt skattad prosaist, skald, pjäsförfattare och översättare,
har ur sin rika produktion valt ut ett antal tonsatta dikter, som med sammanfogande nyskrivna texter bildar denna minneskavalkad. Föreställningen får
sin urpremiär i kväll här på Uppsala slott och kommer senare att ges åtminstone i Helsingfors och Vasa. Artisterna kommer att presenteras närmare i
samband med uppträdandet, där också vår arbetande ledamot professor
Ann-Mari Häggman, Vasa, kommer att ha en viktig funktion som uppläsare
omväxlande med Lars Huldén. Det är med stor tacksamhet och förväntan
som jag redan nu riktar ett extra varmt välkommen till gamle vännen Lasse
för att han velat låta Gustav Adolfs Akademiens gäster denna kväll bli de
första som får del av den kabaré som han sammanställt.
En översikt över vad som under det gångna året sig inom Akademien tilldragit haver kommer att framgå av den verksamhetsberättelse som sekreteraren strax skall föredra. Jag vill nu bara nämna att det till de fem vetenskapliga tidskrifter som Akademien sedan tidigare utger i år lagts ytterligare en,
Studia anthroponymica Scandinavica. Tidskrift för nordisk personnamnsforskning, som i dagarna har utkommit med sin 27:e årgång men alltså den
Hälsningsanförande 7
första med Akademien som huvudman. Tidskriften utges av vår seniorledamot professor Lena Peterson och vår korresponderande ledamot Eva Brylla,
förutvarande forskningschef vid Institutet för språk och folkminnens namnavdelning i Uppsala.
Varmt välkomna till Akademiens högtidssammanträde 2009!
8
Lennart Elmevik
Minnesord 9
Minnesord
DEN 6 NOVEMBER 2009
Av Lennart Elmevik
Sedan Akademien senast samlades till högtidssammanträde har fyra av dess
ledamöter avlidit.
Den 9 december avled oväntat seniorledamoten Allan Ellenius, Uppsala, 81
år gammal. Han invaldes i Akademien som arbetande ledamot 1989. (Arbetande ledamot överförs vid fyllda 70 år till kategorin seniorledamöter.)
Allan Ellenius var född 1927 i Uppsala, där han växte upp i Östgöta Nations hus vid Trädgårdsgatan; hans föräldrar var nationens med åren legendariska vaktmästarpar. I nationshuset kunde han så att säga på första parkett
följa studentlivet såväl till vardags som vid festliga tillfällen. Det kan nämnas att han som ung student hade rollen som abboten vid Vedala Kloster i
det berömda östgötaspexet »I fara i Mora eller Gustav Hasa eller Glid i
natt», med Tage Danielsson och Hans (Hatte) Furuhagen som upphovsmän.
Efter studentexamen vid dåvarande Uppsala högre allmänna läroverk
(nuvarande Katedralskolan) påbörjade Allan Ellenius studier i konsthistoria
(som ämnet då benämndes) vid Uppsala universitet. Detta ämne valde han
också för sina högre studier vid samma universitet. Han blev fil. lic. 1955
och disputerade för doktorsgraden 1960 på den med dedikationen »Parentibus optimis» försedda avhandlingen De arte pingendi. Latin Art and Its International Background, vars utgångspunkt är ett arbete från 1669 av Johannes Schefferus om antikens målarkonst. Avhandlingen ledde till docentur
samma år. Han verkade sedan som docent och universitetslektor i konsthistoria vid universitetet fram till 1977, då han utnämndes till professor i konstvetenskap där. Han avgick med pension 1993.
Efter doktorsavhandlingen fortsatte Allan Ellenius att studera den karolinska tidens måleri, vilket resulterade i arbeten som Karolinska bildidéer
(1966) och Bild och bildspråk på Magnus De la Gardies Venngarn (1974).
Om djup förtrogenhet med 1700-talets idéhistoria vittnar ett tidigare arbete,
från 1963, om den gustavianska tidens medaljkonst. Monument- och statyresande under 1800- och 1900-talen behandlas i boken Den offentliga konsten och ideologierna (1971). Ett vittnesbörd om bredden i hans vetenskapliga gärning är också att han ägnade uppmärksamhet åt 1900-talskonstnärer
10
Lennart Elmevik
som Torsten Renqvist, Philip von Schantz och Bruno Liljefors och att han
ledde ett mångårigt, av dåvarande Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet finansierat projekt om det massproducerade konstverket.
Genom hans intresse för natur och fågelliv var det naturligt att han fängslades särskilt av Liljefors, som han skrev två böcker om, den första utkommen
1981 och den andra, och mera uppmärksammade, 1997 med titeln Bruno
Liljefors. Naturen som livsrum. Hans djupt grundade intresse för sitt hemlandskap låg också till grund för hans sista bok, den om Upplandsskalden
och målaren Olof Thunman.
I sitt vetenskapliga författarskap demonstrerar Allan Ellenius stor lärdom,
skarpsinne och en högklassig formuleringsförmåga. För utvecklingen inom
sin disciplin har han spelat en betydelsefull roll. Han hade ett stort, tidigt utvecklat internationellt kontaktnät och deltog ofta i konstvetenskapliga konferenser och symposier utanför Sverige. Den nuvarande innehavaren av professuren i konstvetenskap vid Uppsala universitet, Jan von Bonsdorff, har
som ett karakteristiskt och positivt drag i hans forskning pekat på hans villighet och förmåga att »ta ut svängarna, [att] inte rädas nya forskningsfält,
att inta en position och fylla ut den fullt och gott».
Allan Ellenius var också mycket uppskattad som lärare och forskarhandledare. En av hans elever, en av dem som själv blev professor i konstvetenskap, vår arbetande ledamot Lena Johannesson, har i en minnesteckning
över sin lärare och mentor bl.a. lyft fram de av klarhet och spänst kännetecknade såväl vetenskapligt som mänskligt angenäma samtal som eleverna fått
föra med honom och det förhållandet att vilket fält inom konstvetenskapen
han än beträdde, så »skedde det alltid med samma lyhördhet för det konstnärliga uttrycket i fråga om argumentation och bevisning».
Allan Ellenius var ledamot av fyra svenska akademier utöver vår egen
samt av Académie Européenne des sciences, des arts et des lettres. Han var
hedersledamot av två nationer i Uppsala, Östgöta och Upplands. Åren
1975–82 var han det unga Kungl. Vetenskapssamhället i Uppsalas sekreterare. I Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, som han tillhörde sedan 1982, var han ledamot av förvaltningsutskottet 1986–97 och
vice sekreterare 1990–92. Året 1999/2000 fungerade han som preses för
Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala. Vid en högtidlighet i Uppsala universitets aula den 23 maj 2007 som ett led i firandet av 300-årsminnet av
Carl von Linnés födelse fick han motta den nyskapade Linnémedaljen i guld
för, som motiveringen löd, »sitt mångåriga och omfattande konstvetenskapliga författarskap samt för framstående insatser som lärare och förmedlare
av kunskap om natur och naturmotiv».
I vår akademi var Allan Ellenius en av de allra flitigaste deltagarna i sammanträdena och i diskussionerna under dem och vid den följande måltiden.
Han hade smak för såväl intellektuella samtal på hög nivå som för god mat
och dryck.
Minnesord 11
Den 6 januari avled hedersledamoten Holger Rasmussen, Virum, Danmark,
93 år gammal. Han invaldes i Akademien som arbetande ledamot 1981 och
överfördes enligt för Akademien då gällande stadgar vid fyllda 70 år till
klassen hedersledmöter.
Holger Rasmussen var bondson, född 1915 på halvön Reersø på Själlands västkust. Hans uppväxt där bland bönder och fiskare gjorde honom tidigt förtrogen med äldre lantlig kultur, något som han senare i livet hade stor
nytta av vid olika etnologiska undersökningar. Han avlade cand. mag.-examen 1942 och anställdes samma år vid det danska nationalmuseets tredje
avdelning, Dansk Folkemuseum i Brede utanför Köpenhamn. Där blev han
inspektør 1946. Under ett par år i slutet av 1950-talet verkade han som inspektør och chef för Odense stads museer. 1959 återvände han till Köpenhamn och Nationalmuseet för att tillträda en befattning som overinspektør
för den avdelning där han börjat sin bana vid museet. Med befattningen var
förenad posten som ledare av museets etnologiska undersökningar. 1968
disputerade han för filosofie doktorsgraden, blev dr. phil., på en avhandling
om Limfjordsfisket före 1825.
Holger Rasmussen publicerade en lång rad vetenskapliga undersökningar
av hög kvalitet, till övervägande del i bokform. Då det gäller att nämna några av för hans författarskap representativa böcker vid sidan av doktorsavhandlingen replierar jag i brist på egen sakkunskap på området på en kortfattad notis om Rasmussens bortgång på Nationalmuseets hemsida: där upptas Dansk museumshistorie. De kulturhistoriske museer (1979), Bernhard
Olsen. Virke og Verker (också 1979) och Hattens rette brug (1990). Han
medverkade med en artikel i den festskrift som drottning Margrethe fick på
sin 60-årsdag.
Inom danskt museiväsen och dansk kulturhistorisk forskning intog Holger Rasmussen en bemärkt ställning. Genom omfattande fältforskning i
kombination med flitiga arkivstudier hade han tillägnat sig grundlig kunskap om dansk folklig kultur. Han hade också företagit arkeologiska undersökningar på Grönland och etnologiska på Färöarna och i Kalabrien i södra
Italien, typiskt nog för hans intresseinriktning två områden där moderniseringen av gammaldags arbetsmetoder slog igenom sent. Han var en skicklig
organisatör och togs som sådan i anspråk inte bara inom sitt eget ansvarsområde utan också inom angränsande verksamhetsfält. Han hade varit utgivare av två årsböcker, Budstikken och Arv og Eje, medarbetare i Den Store
Danske Encyklopædi och medlem av redaktionen för Akademiens tidskrift
Ethnologia Scandinavica. A journal for Nordic ethnology från starten 1971
till 1987. Bland de många lärda sällskap förutom vårt eget som han var ledamot av kan nämnas Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab. På
sin 70-årsdag 1985 tillägnades han en festskrift med den med tanke på hans
bakgrund föga överraskande titeln Bønder og fiskere. 1990 tilldelade vår
akademi honom ett pris ur Torsten Janckes minnesfond för hans kulturhistoriska och etnologiska författarskap.
12
Lennart Elmevik
År 1998 förlorade Holger Rasmussen sin hustru Inge efter nästan 55 års
äktenskap. Trots denna för honom svåra förlust bodde han ännu efter fyllda
90 år ensam kvar i radhuset i Virum, där han, inte långt från ämneskollegan
och vår seniorledamot Bjarne Stoklund, enligt vad jag har inhämtat fann stor
glädje i att sköta sin trädgård.
Jag har efter botaniserande i Akademiens protokoll förstått att jag måste
ha haft nöjet att träffa Holger Rasmussen vid två tillfällen under mitt första
decennium (från 1981) som Akademiens sekreterare, men jag har tyvärr
ingen minnesbild av honom. Han har beskrivits för mig som vänlig, omtänksam och gästfri. Hans dotter, operasångerskan Susanne Lange, meddelade i
ett brev till Akademien bara några dagar efter sin fars frånfälle att hon kan
minnas att fadern var mycket stolt över att ha blivit invald i Akademien och
att han dog lugnt och stilla, mätt på dagar efter ett långt och gott liv.
Den 17 januari avled seniorledamoten Oskar Bandle, Frauenfeld, Schweiz,
en knapp vecka efter sin 83-årsdag. Han invaldes i Akademien som arbetande ledamot 1969.
Oskar Bandle var född 1926 i just Frauenfeld, huvudstaden i kantonen
Thurgau i norra Schweiz. Efter skolgång i hemstaden studerade han tysk,
engelsk och nordisk filologi vid universitetet i Zürich. Senare bedrev han
studier i den sistnämnda disciplinen vid olika utländska lärosäten, främst
universiteten i Uppsala, Köpenhamn, Reykjavík och London. I Reykjavík
medverkade han 1948 i den stora isländska etymologiska ordbok som professor Alexander Jóhannesson hade under utarbetande. Han lär ha berättat
att han vid ett tillfälle hade frågat sin uppdragsgivare hur han lämpligen
skulle uttala sig om ett ord vars härkomst han inte kunde få något grepp om.
Det korthuggna råd han fick var detta: »Schreiben Sie etwas Undeutliches.»
Historien förtäljer inte om han lydde rådet. I sina egna vetenskapliga skrifter
uttryckte han sig alltid klart och stringent.
År 1954 disputerade Oskar Bandle, i Zürich, på en avhandling om den
äldsta isländska bibelöversättningen, den s.k. Guðbrandsbiblía. Avhandlingen, tryckt 1956, är ett grundligt och insiktsfullt arbete på över 500 sidor,
som fyller många luckor i den tidigare kunskapen om förhållandet mellan
äldre och nyare isländska. Det gav dess då blott några och trettio år gamle
författare en aktad ställning inom nordistiken.
Efter disputationen var Oskar Bandle några år verksam vid Schweizerdeutsches Wörterbuch, med redaktionen i Zürich. Sin första akademiska anställning, som universitetslektor i nordiska språk, fick han vid universitetet
i Freiburg im Breisgau. Här lade han sedan också, 1965, efter att ha samlat
material i Skandinavien, på Island och på Färöarna, fram sin »Habilitationsschrift» med titeln Studien zur westnordischen Sprachgeographie. Haustierterminologie im Norwegischen, Isländischen und Färöischen. Arbetet,
som trycktes 1967, omfattar ett textband på omkring 600 sidor och ett kartband innehållande 78 kartor. Det tar, den valda avgränsningen till trots, stor
Minnesord 13
hänsyn också till den östnordiska terminologin på området i fråga. På detta
arbete bygger till vissa delar Bandles 1973 publicerade arbete Die Gliederung des Nordgermanischen, ett välkommet bidrag till den livligt diskuterade frågan hur de nordiska dialekterna lämpligen skall indelas. Arbetet
inledde den av Bandle initierade skriftserien Beiträge zur Nordischen Philologie, utgiven av Schweizerische Gesellschaft für skandinavische Studien.
År 1965 kallades Oskar Bandle till en professur i germansk språkvetenskap, särskilt nordisk, vid Universität des Saarlandes i Saarbrücken. 1968
utnämndes han till en mellan universiteten i Basel och Zürich delad professur i nordisk språkvetenskap, ett ämbete som han innehade till sin pensionering 1993.
Oskar Bandles vetenskapliga huvudområde vid sidan av nordisk språkhistoria (i vid mening) var ortnamnsforskning, som han ägnade ett flertal betydelsefulla uppsatser liksom artiklar i Reallexikon der Germanichen Altertumskunde. Tidigt initierade han och följde sedan aktivt tillkomsten av ett
lexikon över ortnamnen i sin hembygd. Han fick uppleva att verket fullbordades; 2007 utkom dess sjätte och sista band.
Övriga delar av Oskar Bandles breda författarskap, t.ex. gällande fornisländsk litteratur, nutida nordisk litteratur och receptionsforskning, skulle det
föra för långt att i detta sammanhang gå in på.
Nästan på sin ålders höst åtog sig Oskar Bandle – och fullföljde med glans
om nog till priset av att tvingas uppbåda större kroppslig kraft än vad hans
hälsa egentligen tillät – det svåra och ytterst arbetskrävande uppdraget att
vara huvudredaktör för det stora verket The Nordic Languages. An International Handbook of the History of the North Germanic Languages, utgivet
på Walter de Gruyter Verlag i två digra band 2002–05. Med den insyn i arbetsprocessen jag hade i min egenskap av »consulting editor» för handboken framstod Bandles arbetsbörda som i det närmaste omänsklig.
Oskar Bandle blev högst välförtjänt rikligen belönad för sina mångskiftande vetenskapliga prestationer. Han kallades till hedersdoktor vid universiteten i Uppsala och Reykjavík, han blev ledamot av många akademier och
andra lärda sällskap och han fick utmärkelser av olika slag.
Oskar Bandle var en utpräglad språkbegåvning. Han behärskade samtliga nordiska språk mer eller mindre flytande i både tal och skrift; svenska talade han praktiskt taget utan brytning. I sin natur kombinerade han en konstruktiv envishet och en energi som kunde försätta berg med en lågmäld och
sympatisk framtoning. Han var vänsäll och generös – vi är många som med
glädje och tacksamhet erinrar oss de praktfulla fester han vid jämna födelsedagar inbjöd till på sitt kära Eklundshof här i Uppsala.
Det var uppenbart för var och en som kände Oskar Bandle närmare att
Uppsala hade en speciell plats i hans hjärta och att Gustav Adolfs Akademien därvidlag intog en hedersplats. Inte minst tydligt kom detta till uttryck
i det tal på pristagarnas vägnar som han höll vid middagen efter högtidssammankomsten 1999 som mottagare av Nils Ahnlunds pris.
14
Lennart Elmevik
Den 29 september avled seniorledamoten Peter Foote, London, 85 år gammal. Han invaldes i Akademien som korresponderande ledamot 1962 och
upphöjdes till arbetande ledamot 1967.
Peter Foote var född 1924 i Swanage i grevskapet Dorset vid Engelska
kanalen. Han genomgick »grammar school» i hemstaden och påbörjade sedan studier vid University College of the South-West i Exeter. Efter militärtjänstgöring vid Royal Navy, huvuddelen av tiden med stationering i Fjärran
Östern, då han f.ö. också träffade sin blivande hustru Eleanor McCraig, återupptog han 1947 sina studier. Han blev BA vid University of London 1948
med högsta vitsord. 1948–49 studerade han på ett norskt forskningsstipendium vid universitetet i Oslo. Studier för MA-examen, med en undersökning av Sturlunga saga som huvuduppgift, bedrev han som »postgraduate»
vid University College London 1949–51. Åren 1950–63 tjänstgjorde han
där som Assistant Lecturer och Reader in Old Scandinavian. 1963 utnämndes han till innehavare av den nyinrättade professuren i Scandinavian Studies vid det då helt självständiga Department of Scandinavian Studies; det
hade tidigare varit en del av English Department. Han var under hela sin tid
på professuren chef för denna institution. Han gick tidigt i pension, redan
1983, vid 59 års ålder. 1989 hedrades han med att utses till »fellow» vid
University College London.
Under Peter Footes ledning breddades verksamheten vid hans institution
successivt. Redan 1964 tillkom en heltidstjänst som lärare i Scandinavian
Philology och bara ett år senare en i Norse Studies. På 1970-talet fick institutionen en »teaching assistantship» i nyisländska, och fr.o.m. 1968 fanns
det möjlighet att studera färöiska. Omkring 1970 lyckades Peter Foote efter
skickligt dragande i de rätta trådarna få ihop tillräckligt stora externa bidrag
för att kunna bekosta ett lektorat i nordisk historia.
En viktig insats gjorde Peter Foote också inom Viking Society for
Northern Research, som har sitt säte i London. Han var bl.a. sällskapets president två perioder, 1974–76 och 1990–92, och utgivare av dess tidskrift
Saga-Book 1952–76.
Peter Footes vetenskapliga alster håller genomgående högsta kvalitet,
präglade av hans stora lärdom och hans kännedom om och känsla för det
material han behandlade. Han utgav isländska sagor (Gunnlaug Ormstungas
saga, Gisle Surssons saga m.fl.) och annan fornisländsk litteratur, Islands
gamla lagar och – för att ta steget över till Östnorden – Olaus Magnus Historia de gentibus septentrionalibus (’Historia om de nordiska folken’), tre
band, 1996–98. Till större arbeten av detta slag är att foga ett stort antal uppsatser i bl.a. nämnda Saga-Book, i vår tidskrift Arv, i Studia Islandica och i
Íslenzk Tunga. Tillsammans med sin gode vän David Wilson, seniorledamot av vår akademi, skrev han den även utanför den trängre forskarkretsen
uppmärksammade och uppskattade boken The Viking Achievement, som utkom i två upplagor, 1970 och 1980.
Peter Foote åtnjöt utomordentligt gott anseende som vetenskapsidkare, av
Minnesord 15
naturliga skäl inte minst bland forskare med erfarenhet av eller insyn i det
vida forskningsfält som norrön filologi utgör. Ett vittnesbörd om hans storhet är bl.a. att han förlänades två hedersdoktorat, vid Uppsala universitet
1972 och vid Háskóli Íslands (Islands universitet) 1987, och att han var ledamot av ett flertal nordiska akademier, bland dem fem svenska. Vår akademi ihågkom honom både 1975 och 1978 med pris ur Dag Strömbäcks belöningsfond.
En betydelsefull men nog samtidigt något förbisedd insats gjorde Peter
Foote också som excellent översättare till engelska av nordiska vetenskapliga arbeten. Hans efterträdare på professuren, vår arbetande ledamot Michael Barnes, har i en minnesteckning i The Times över sin lärare uttalat att
denne var »one of the few who could turn foreign prose into something indistinguishable from native English. Indeed, as an English stylist, he was arguably unsurpassed in his field.»
Peter Foote var som person vänlig, vänsäll och generös. Han trivdes i festligt men inte alltför högtidligt lag, av det slag som Gustav Adolfs Akademien erbjuder – han var en stor vän av vår akademi liksom av universitetsstaden Uppsala. Allra bäst kom hans talang som spirituell och underhållande konversatör till sin rätt i mindre sällskap, på en pub eller t.ex. i baren på
University College London. I sådan miljö har jag själv, som gästprofessor
vid Department of Scandinavian Studies i februari 1983, upplevt och till fullo uppskattat honom.
Jag träffade Peter Foote sista gången för drygt ett år sedan i Reykjavík.
Han var tydligt märkt av sjukdom men till synes ändå vid gott mod. Den för
honom så kännetecknande glimten i ögat kunde man fortfarande skönja.
Till Peter Footes intressen vid sidan av de vetenskapliga aktiviteterna
hörde klockringning. Nu har klockorna ringt för hans hädanfärd.
Fyra av Akademiens ledamöter har alltså under de sistlidna tolv månaderna
för alltid lämnat vår krets, en svensk, en dansk, en schweizare och en engelsman, den äldste 93 år, den yngste 81 år. De har var och en på sitt sätt genom oförtrutet och hängivet arbete gjort insatser till stort gagn för forskningen inom de vetenskapsfält där de varit verksamma. Akademien känner
stolthet över att ha haft dem i sina led. Vi hedrar deras minne med en stund
av stillhet.
16
Lennart Elmevik
Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik 17
Hertig Karl skymfar Clas
Flemings lik
TILL BERÄTTARTRADITIONENS GENEALOGI
Av Bo Lönnqvist
Albert Edelfelt fullbordade den kända tavlan »Hertig Karl vid Claes Flemings lik» i Paris 1878. Målningen hänförs både tids- och motivmässigt
till samtidens gouterade historiemåleri, vars mest kända svenska företrädare, Johan Gustaf Sandberg, Johan Fredrik Höckert, Georg von Rosen,
Carl Gustaf Hellqvist och Gustaf Cederström, skapat tavlor som i reproduktioner och verk som »Fosterländska bilder» och »Folkskolans läsebok» för generationer format den nationella historiens gestalter. Också i
Finland uppträder representanter, främst Helene Schjerfbeck som för sin
tidigaste, realistiska stil valde teman ur Finlands historia, t.ex. 1808–09
års krig, såsom Wilhelm von Schwerins död (1880-talet). Edelfelts tavla,
som länge hängt som paradnummer i Kungssalen på Åbo slott, har ansetts
utgöra det finska svaret på det svenska historiemåleriet – han var nära bekant med både Georg von Rosen och Gustaf Cederström – vilket också
stämmer såtillvida som att motiven oftast är dramatiska händelser, undantaget den tidlösa lycka som vilar över Edelfelts »Drottning Blanka»
(1877), eller den psykologiska karaktärsstudie som Georg von Rosens
»Erik XIV», sliten mellan Karin Månsdotter och Göran Persson, utgör
(1871). (Svenskt akademiskt måleri under 1850–1880-talen; Åberg 1983:
17). Det var för övrigt på inrådan av von Rosen som Edelfelt 1873 begav
sig till konstakademien i Antwerpen.
Tavlorna har berättats i muntlig eller skriftlig krönikeform, mer eller
mindre enligt formuläret »det berättas att, traditionen vet förmäla». Urtypen
är väl Gustav Vasas historieskrivare Peder Swart, som inspirerade Sandberg
till målningen av kungen som talar till dalkarlarna vid Mora kyrka, eller det
mytiska töcknet kring Gustav II Adolfs död vid Lützen i Carl Wahlboms
tolkning, tillkommen i Rom 1855. Historikerna har i regel betraktat konstnärerna som skapare av fantasi, händelserna har kanske ägt rum men kan
inte som närvarande ögonblick beläggas i samtida källor. Någon absolut hisFöredrag vid Akademiens högtidssammanträde 6 november 2009.
18
Bo Lönnqvist
Albert Edelfelt »Hertig Karl skymfar Klas Flemings lik.» Konstmuseet i Ateneum. Centralarkivet för bildkonst/ Hannu Aaltonen.
torisk autenticitet, annat än vad dräkter, rekvisita och miljö beträffar, torde
konstnärerna ju ej heller ha eftersträvat (jfr Ekegren 1988; Åberg 1983:37
f., 63).
För Edelfelts del resulterade illustrationerna till Fänrik Ståls sägner
(1894–1900) i en hel serie visualiserad historia, Runebergs historia, i litografins form beskådad i mången folkskola, månget hem och ämbetsmannarum för att påminna om historiens vingslag och folkets öden – inte sällan
ledsagade av berättelser som mot slutet av seklet redan blivit minneskunskap. Bakgrunden för flera av bilderna är nämligen muntlig tradition, anekdoter som Runeberg komponerat till dikt.
Det är denna allmänna bild som historikern Alma Söderhjelm tog som en
av sina livsuppgifter att kritiskt revidera, befästa, fördjupa eller livgiva, och
som hon ger uttryck åt i citatet, som inleder den psykologiska studien över
Georg Carl von Döbeln:
Vad känna vi om våra hjältar? Vad veta vi om Sandels, Adlercreutz, om Gregori
Tigerstedt? Äro de inte bara porträtt för oss, rester från fordom, döda bilder,
som äro en gång för alla på vår vägg eller i vårt medvetande inslagna på sina respektive platser och i vilka vi inte kunna och aldrig ens försökt att inblåsa en levande ande (Söderhjelm 1933:75).
Men vad är det egentligen för en historia som vi har framför oss? Varför valde Edelfelt just denna händelse, ett avgörande skede i Klubbekriget i slutet
av 1590-talet, nämligen hertig Karls intagning av Åbo slott? Hur har motivet som konsthistoriskt tema och som historisk tidsbild förklarats? Vilka är
personerna som agerar och vilken intrigen? Var har Edelfelt fått idén till motivet, och hur gestaltar han berättelsen? Vilken roll har tavlan spelat för den
finska historiemedvetenheten och -forskningen, sedd som berättelse? Vem
är den egentliga berättaren?
Låt oss för en stund rikta blickarna på de kulturella mekanismer som träder i kraft när historien blir måleri, måleriet historia och historiemåleriet tradition, en spelöppning som måhända också belyser frågan om hur mentalitet
skapas i ett samspel mellan det visuella och det narrativa, så även mentalitetens kulturella rum och betydelsefält, fixpunkterna i det förgångna, symboliska figurer, loci memoriae? (Francois & Schultze 2001: inledningen).
Dessa besitter ju den säregenheten att kunna genomgå metamorfoser och
förvandlas till nya bildverk och bländverk.
TIDEN SOM FRAGMENT
I sitt arbete om tidsuppfattningar i historien, Le temps de l’histoire (1986),
sade sig Philippe Ariès – den franske kulturhistorikern – inte vara tillfreds
med en historieskrivning som bara avtäckte fakta och data i noggrann kronologi inom ett ramverk av kausalitet och kontinuitet. Det var pinsamt när
forskarna skapade sådana helheter utan splittring. Historien bestod nämligen av fragment med en egen atmosfär. Otillfredsställd kände sig Ariès också, då historiens närvaro blev ett ideologiskt instrument, en apologes för
statsfilosofi och politik. Lika farlig var föreställningen att människan i grunden är sig lik (alltså historicismens syn, på vilken den hermeneutiska tolkningsteoriens »Einfühlung» tidigast baserades) – och att hennes handlingar
bara upprepade sig och tiderna sålunda liknade varandra. I dag – på 1900talet – befann sig, så Ariès, människan inte längre utanför det historiska skeendet utan uppfattade sig i val, beslut och intressen som en del av historien.
Historieskrivningen kunde då välja att studera förhållningssätt i det privata
och offentliga i stället för att skildra organisationer och system (Ariès 1988:
9–71).
Inspirerad av Ariès kunde man betrakta Edelfelts tavla som ett fragment
av historien, ett fragment med »atmosfär», en utstrålning som förvisso kan
tarva en förklaring för dagens publik men som även inbjuder till nya tolkningar av människan i historien och historiens kulturella och vetenskapliga
roll. Därvid problematiseras ock gränsen mellan de människosyner som olika vetenskaper företräder.
20
Bo Lönnqvist
ETT KONSTHISTORISKT »BÖRJAN OCH SLUT»
Historiemåleriets blomstringsperiod anses omfatta tiden från 1830- till
1890-talet, men det byggde på en lång tradition vars huvudtema bildades av
den historiska händelsen i sin tid jämte den kända personen. Målningarna,
t.ex. Vasa-kungarnas beställningsarbeten, fungerade både som symboler
och propaganda, symboler för den nya dynastin och propaganda för konsolideringen av den nya staten. Stormaktstidens krigsscener och segrar var både nyhetsbilder och propagandamedel, men även undervisningsmaterial för
militär utbildning. Ur fortifikationens ritskola rekryterades Erik Dahlberg
och Carl Gustav Wrangel introducerade David Klöcker Ehrenstrahl, som
inte bara förevigade Karl XI:s kröning utan även historieallegorier såsom
»Ryktet dikterande för historien» och »Sanningen upptäckt av tiden».
Gustav III var inte bara ytterst medveten om historiemåleriets roll när det
gällde att säkra sin berömmelse och han lät målmedvetet konstnärerna dokumentera betydelsefulla moment i karriären liksom han, som Lena Rangström visat, bevarade dräkter som han formgivit och använt vid avgörande
tillfällen (Rangström 1997). Man kunde beteckna dräkten inte bara som en
bevarare av en berättelse utan som en berättare.
Mot mitten av 1800-talet utökades historierepertoaren med folklivsscener
i arkaiserande stil. Måleriet skilde sig från det tidigare i att konstnären själv
valde motivet och tvingades söka förlagor kring samma tema. Förhållandet
till tiden blev historiskt. Konstnärligheten och karaktärsskildringen tillförde
en viss psykologisk dimension, historien kom att framträda som ett komplicerat spel mellan individen, kollektivet och ödet – vi kunde se greppet som
modernt. Så är t.ex. Gustaf Cederströms Karl XII:s likfärd en djup karakteristik av de sörjande karolinernas sinnesstämning. Symptomatiskt nog blev
motivet med döden ett tacksamt tema. Det är inte heller förvånande att historiemålningarna kom att inspirera författare, musiker och andra konstnärer.
Nationellt historiska teman blev ett mode och inspirerade igen måleriet.
Höckerts målning av slottsbranden 1697 byggde på Anders Fryxells skildring (Åberg 1983:85).
Den konsthistoriska analysen, presenterad främst av Bertel Hintze i Edelfelt-monografin 1949, har dels sökt inspirationskällan till motivet, dels fastställt stilinfluenserna från det franska historiemåleriet, Edelfelts lärare JeanLouis Gérome och vidare Léon Bonnat och Jean Paul Laurens, den sistnämnde känd för sina dödsmotiv. När det gäller val av motiv, vet man att
Edelfelt länge sökt efter ett »äkta finskt motiv», »en större bild från Finlands
historia till nästa års exposition». Han var dock missnöjd med skisserna. I
Paris hade han fått sig tillsända den nationellt sinnade historikern Gabriel
Reins »Föreläsningar öfver Finlands historia» där händelsen skildras (Rein
1871:132–134). Man har dock utgått från att Topelius Fältskärns berättelser, som började utkomma redan 1851, skall ha inspirerat, men de behandlar
inte Klubbekriget. En förteckning i Helsingfors Tidningar 1858, alltså 20 år
innan tavlan kom till, där en anonym skribent räknar upp ämnen för »Nordiska Taflor» för en finsk målare, kunde vara incitamentet. Som nr 32 föreslås:
Carl IX wid Klas Flemings graf. Den ryktbare härföraren dog i April 1597 och
bisattes i kapellet i Åbo slott. När hertig Carl hösten derpå intog slottet, wille
han förvissa sig att ryktet ljugit, som sade Flemingen vara flydd till Polen. Lät
därföre öppna kistan, ryckte den döde i skägget och sade de bekanta orden: »Om
du nu lefwat, hade ditt hufwud icke suttit mycket säkert», hwartill Flemings behjertade enka fru Ebba Stenbock swarade: »Om min salige herre lefwat, hade
ers nåde aldrig kommit härin.» Af denna situation torde blifwa en god tafla.
Den anonyme skribenten var kanske Topelius, måhända Fredrik Cygnaeus,
Edelfelts välgörare och vän, som framhävt Clas Fleming som en av den
finska historiens största hjältegestalter. Edelfelt, som inte var fullt nöjd med
sin målning, sände efter tvekan mellan världsutställningen och Parissalongen tavlan till den sistnämnda. Målningen blev avgörande för konstnärens
rykte utomlands, den ställdes ut i Stockholm och i S:t Petersburg. I Finland
belönades den omedelbart med statspris varvid Finska konstföreningen inköpte den (Swanljung 1981:12, 21). Edelfelt hade själv, när han bedömde
Laurens konst, betonat »historiens rent mänskliga drag», inte prakt och
dräkter, det viktigaste var »uttrycket, rörelserna och l’effet général» (Anttila 2001:128, 165 not 24, 167 not 82 ).
Händelsen som målas upp är ett dramatiskt skede i Klubbekriget, kampen
mellan hertig Karl och Sigismund, och skall ha ägt rum kort efter den första
intagningen av Åbo slott den 30 september 1597. Slottet hade försvarats
länge under ledning av Clas Flemings änka Ebba Stenbock och ståthållaren
i Finland Arvid Stålarm, konung Sigismunds hjälpreda i kampen mot hertig
Karl. Det är mellan Ebba Stenbock och hertigen som kraftmätningen nu
står. Hennes syster Katarina, änka efter Gustav Vasa i hans tredje gifte, var
hertigens styvmor. Den unga kvinnan på bilden kunde vara någon av Stålarms eller Flemings döttrar, vilka jämte modern på hertigens befallning fördes fångna till Stockholm sedan slottet intagits för andra gången två år senare. Gestalten med nyckelknippan vid dörren har ansetts föreställa Daniel
Hjort, uppviglaren som förrådde slottet för belägrarna. Hertigens huvudmotståndare, riksmarsken Clas Fleming, som på vårvintern hade slagit ihjäl
bondehärarna vid Nokia och Ilmola, hade själv oväntat avlidit i april och
stod nu lik i Åbo slott. (Om genealogierna se Carpelan 1954:357; Ramsay
1909:119, 445 f.)
När man sålunda studerar historien som en självgenererande process gäller frågan inte bara förlaga och efterbildning, ett konsthistoriskt början och
slut, utan även konstnären som berättare för en tilltänkt publik, och vidare
konstnären som förmedlare av en tradition. Det är denna aspekt som Edelfelts tavla främst ger anledning till att begrunda.
22
Bo Lönnqvist
DIALOGEN OCH TRADITIONEN
Vilken verklighetsgrund har den dialog som tavlan skildrar? Teorin om tidningsinlägget 1858 som inspiration torde kunna avfärdas; Edelfelt var född
1854. Blickarna riktas i stället på Topelius Boken om Wårt Land. Läsebok
för de lägsta lärowerken i Finland, som utkom på svenska 1875 och på
finska följande år. Topelius skildrar här i två kapitel Clas Fleming och Klubbekriget samt hertig Karl och Arvid Stålarm. Intagningen av Åbo slott är
som en direkt illustration till Edelfelts tavla och står nära förslaget i Helsingfors tidningar 1858:
Hertig Karl drog ut med en här att eröfra Finland och belägrade Åbo slott. Der
förswarade sig Klas Flemings enka, fru Ebba, så tappert som någon krigsman.
En kanonkula slog in genom tornfönstret och dödade en man wid fru Ebbas sida.
Desto mera oförfäradt uppmanade hon besättningen till ett kraftigt motstånd.
Hertigens små kanoner kunde ingenting uträtta mot de fasta slottsmurarna, men
sjelf förlorade han mycket folk.
Då war i slottet en student wid namn Daniel Hjort. Han war en af hertigens
anhängare och lyckades i tysthet förleda slottets soldater. De riktade kanonerna
uppåt luften, fyllde dem med sand och begynte rymma öfwer till hertigen. Slottet måste gifwa sig, och alla derwarande blefwo fångne. Ett rykte hade berättat,
att Klas Fleming lefde ännu. Det säges, att hertigen welat öfwertyga sig om Fleming werkligen war död, låtit öppna hans likkista i slottshwalfwet och ryckt den
döde i skägget, sägande: »om du nu lefwat, hade ditt hufwud ej suttit mycket säkert.» Hwartill fru Ebba skall hafwa swarat: »om min salige herre lefwat, hade
eders nåde aldrig kommit här in» (Topelius 1876:323 f., kap. 143 o.144).
Topelius berättar även om ett rykte som förtalde att Fleming bara var skendöd. Flemings död hade också fått det vidskepliga folket att tro att Österbottens häxor hade dödat honom.
Det är ingen överdrift att hävda att Topelius skildring sedan 1870-talet
blivit den klassiska berättelsen om tavlan. Topelius hade ju också grundmurat Åbo slotts dramatiska historia i barnasinnet genom sagan om »Tomtegubben i Åbo slott» i Läsning för barn (VI boken, 1870-talet, 1901:127).
Här berättas även om Ebba Stenbock som »höll bön under kanondundret»;
tomtegubben kunde även beskriva »häktorna i Ebba Stenbocks liftröja».
Tavlan trycktes som skolplansch redan år 1900 (förlaget WSOY). Skolplanschens attraktivitet ligger, som Lena Johannesson konstaterat, i att bilden
fungerar som en teaterscen i vilken fantasin direkt kan stiga in, som i ett reellt skådespel (Ekegren 1988:97). När Edelfelts målning, efterhand nära nog
med kultstatus, ingick som illustration i olika verk fick historiefantasin lyskraft, berättelsen blev ny muntlig tradition, en historisk-fosterländsk mentalitet skapades. Skolplanscherna fungerade ju intill 1960-talet som undervisningsmaterial (Stormbom 2002:244; om Topelius roll för skolans historieundervisning, jfr Andersson 1979:76, 94, 103, 190, 247).
I Clas Flemings hemtrakt och feodala godsområde, Sjundeå socken, har i
slutet av 1800-talet upptecknats sägner om »Fleming på Svidja» och hans
rysliga leverne. Här förekommer också motivet med skägget och dialogen
mellan kungen och Flemings hustru. Åtminstone till en del torde berättelserna vara influerade av Boken om Wårt Land (Nyland VI, 1896:283–285).
När ett av Finlands största fideikommiss, Laukko i Vesilax nära Tammerfors, hösten 1906 blev föremål för socialistisk propaganda med strejker och
dramatiska torparvräkningar som följd, och Finlands nya enkammarlantdag
ställdes inför sin första stora sociala fråga, med rikspolitisk bärvidd, jämförde en av vänsterpartiets delegater torparna på Laukko med folket under
Klubbekrigets tider och baron Herman Standertskjöld-Nordenstam med plågoanden Clas Fleming; »ännu befann sig torparna i hans våld» (Lönnqvist
2007:71).
Inspirationskällan för såväl Edelfelt som Topelius var sannolikt Josef Julius Wecksells skådespel »Daniel Hjort» som uppfördes på Nya Teatern i
Helsingfors hösten 1862. Här flätar Wecksell samman maktpolitik, levnadslopp, kärleken och historien – i form av ödet – till ett spännande drama,
en grym härva av släkter och samhällsklasser besatta av hämndbegär.
Wecksells drama börjar med scenen där Topelius och Edelfelts tavla slutar,
men fru Ebbas monolog inför Arvid Stålarm innehåller likväl samma stoff:
»Om än min make, du Klas Fleming lefvat / De aldrig vågat hit i sådan
tjenst! Du svarta sorgdräkt, dig omkring min själ / Hvar ädling, som i Finland trogen blifvit sin konung, efter Fleming evigt bäre! / Men är vår makt
densamma ej som då ! Vår kung densamma är, vår sak densamma – Och
hertigen dödsfienden, som då. Tar du emot dem, Stålarm!» (Wecksell 1876:
1). De österbottniska böndernas hämnd på Clas Fleming förkroppsligas i
Daniel Hjort (son till bondeledaren Ilkka), förälskad i Stålarms dotter, men
uppmanad att förråda slottet av sin mor, Ilkkas änka Katri, häxan från Österbotten, som följt sin son ända sedan Flemings trupper rövade bort honom
som barn.
Ännu 1981 när förlaget Love Kirjat gav ut en ny upplaga av Wecksells
skådespel, i regi av den omstridde dramaturgen Jouko Turkka, hade boken
som pärmbild det centrala partiet av Edelfelts tavla, hertigen vid Flemings
kista. Så har konstverket behållit sin plats i över hundra år, tavlan och berättelsen stödjande varandra.
Som Nils Ahnlund visat i en längre essä om Daniel Hjort 1928 har Wecksells skildring en viss historisk kärna. Ahnlund pekar även ut den sannolika
källan för Wecksell, nämligen Anders Fryxells Berättelser ur svenska historien, fjärde delen. Det är sannolikt också Fryxell som utgjort förlaga för
Topelius och flera andra av de författare, svensk- och finskspråkiga i Finland, som vid mitten av 1800-talet inspirerades av temat Klubbekriget,
bland dem historikern Gabriel Rein, estetikern och historikern Fredrik Cygnaeus i den dramatiska dikten »I Claes Flemings tider» 1851 och inte minst
Fredrika Runeberg i romanen Sigrid Liljeholm 1862 (Ahnlund 1928:203–
208; Rein 1871:134; Federley 1947:438). Dialogen på slottet intar i dessa
arbeten en central plats. Så här gestaltar Fredrika Runeberg temat:
24
Bo Lönnqvist
(Hertigen) »Ha, du min gubbe, lefde du än, så sutte ej ditt hufvud mycket säkert
nu.»
(Fru Ebba) »Lefde han, så stode icke Eders Furstliga nåde här. Han hade väl gett
Eder annat att göra än att komma vid sitt skägg» (Runeberg 2007:182).
Fryxell ville ju med sitt »historiska kompendium» eller den »biografisk-historiska läseboken», »bland landsmän sprida en närmare kännedom, ett varmare deltagande för det gemensamma fosterlandets vördnadsbjudande minnen». Berättelserna lästes även i Finlands svenska skolor som historiebok
före Topelius, synbarligen även av skolgossen Albert Edelfelt i Borgå på
1850-talet (spec. delarna 3–6; Schauman 1892:7–9).
Mottot för Wecksells skådespel är ett citat ur Fryxell, där även historien
om Hjort som förrädare ingår. Utförligt, i direkt anföring berättar Fryxell
vad folk sagt, om Klubbekriget och »blodhunden, köttmånglaren» Fleming
och hans grymhet. I det 18:e kapitlet sker mötet mellan hertig Karl och Ebba
Fleming:
Det berättas att, då Karl skulle tåga in i slottet, fruktade han, att någon mina derstädes kunde vara lagd i försåt. Fru Ebba måste derför möta vid porten och följa
honom, tills allt blifvit undersökt. Han lät strax föra sig till slottskapellet, der
Klas Fleming ännu stod bisatt. Ett rykte hade blifvit utspridt, att Fleming lefde
och uppehöll sig i Polen, och att likkistan deremot var fyld med alla hans dyrbarheter. Karl befalde strax att locket skulle aflyftas. Der lågo de förfallna lemningarna af hans forne fiende. Karl fattade den döda kroppen i skägget, ryckte
derpå och sade: Om du nu lefvat, hade ditt hufvud icke suttit mycket säkert. Fru
Ebba svarade: Om min salige herre lefvat, så hade hans nåde aldrig kommit här
in (Fryxell 1877:214).
ANDERS FRYXELL SOM HISTORIESKAPARE
Har dialogen förts i verkligheten eller är den en produkt av Fryxells livliga
fantasi?
Han har ju, trots att han utnyttjade arkivalier, genom sin levandegjorda
stil – »tangerande ibland nästan den historiska romanens område» (Söderberg 1902:VII) – betraktats och själv betraktat sig främst som berättare, i
synnerhet i början av arbetet med Berättelserna och kryddat dem med historier som ger intryck av att vara äkta. Fryxell anför historien med dialogen
något förändrad i avhandlingen Karakteristik af tiden och de utmärkta
handlande personerna i Sverige från år 1592 till 1600, som belönades med
Svenska Akademiens stora pris. Han uppger där att källorna inte finns utgivna i tryck men består av »pålitliga documenter i våra för handen varande
manuscript-samlingar», och författaren är beredd att bestyrka varje uppgift
(Fryxell 1831:269).
I noterna till Berättelserna och Klubbekriget uppger Fryxell flera källor
från 1590-talet i Riksarkivet, främst Historiska akter, Acta Historica och
Finska brefven, vidare riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielms relation
1599 (i Hist. Handlingar bd XX, s. 288), rikshistoriografen Arnold Johan
Messenii Historia (nämnd genom Carl Gust. Warmholtz i Bibliotheca SveoGothica 1791), ett enstaka dokument från 1597 i Acta samt Gustaf D’Albedyhlls »Skrifter» (1799, 1810). Dokumentet i Acta bär titeln »Sigismundianorum relatio de obsidione arcis Abogiensis» och Söderberg påpekar att
man ej med visshet kan säga om det utgjort källa för Messenius. »Dess något
dubiösa anekdot om Karls beteende vid Klas Flemings kista har Messenius
klokt nog underlåtit att upptaga» (Söderberg 1902:118; Warmholtz 1791 nr
3323).
Frejdade historiker – Nils Ahnlund, Eric Anthoni och Berndt Federley –
har ägnat möda åt att utreda Fryxells beroende av källorna och tillförlitligheten däri. Huvudkällor för skildringen av Klubbekriget är Messenii (1)
Commentaria 1592–93 och 1596–1600, dock ofullständig, (2) Historia om
orsakerna till oenigheten mellan konung Sigismund och hertig Karl, som antagits ha tillkommit före 1645 (1647) samt (3) fadern Johannes Messenii
Scondia illustrata. »Finska breven» och »Historiska akter» åter bildar den
s.k. Kopieboken 1592–1601, som Messenius lät utskriva för sin historia
(felaktigt kallad Gottlundska kopieboken sedan C. A. Gottlund på 1830talet överförde den till Finland, i Riksarkivet, Helsingfors; Ahnlund 1928:
207; Federley 1947:432 f.; Anthoni 1935:170 ff., 189, 209).
Något belägg för hertigens och fru Ebbas möte och dialog, lika litet som
när det gäller Daniel Hjort, finns likväl inte i nämnda källor, ej heller i Scondia illustrata eller ens i den Sveriges och Göthes rimkrönika som Messenius
den äldre publicerade 1643 (Messenius 1643; Scondia 1702:47 ff., Chronologia s. 36 f., s. 153; Messenius rimkrönika 1774:59; Warmholtz 1791, nr
3436, 3437). Messenierna levde ju så nära händelsen att de – synnerligast
Arnold Johan vars sympatier fanns på hertigens sida genom beskyddaren
Carl Carlsson Gyllenhielm – såvida de på övligt sätt velat ge liv åt sin framställning mycket väl hade kunnat berätta dialogen, så som de väl nämnde avrättningen av Johan Fleming och andra Sigismunds förtrogna. Ebba Fleming åter skrev i juni 1597 ett brev till systern, änkedrottningen Katarina,
men det gäller Clas Flemings död.
Bara i det enda, ovannämnda dokumentet från 1597, i Adolf Ivar Arwidssons översättning benämnt »Sigismunds Anhängares berättelse om belägringen af Åbo slott, år 1597», relateras hela händelseförloppet. Här nämns
också Daniel Hjort. När hertigen väl är inkommen berättas för honom att
krut skulle vara »underlagt»:
Eskar fördenskul emot sigh Vthi porten Frw Ebba H. Class Flemings (efterlefverska): och sedan han med någhre ord henne hadhe tiltalt, hwi hon honom Slottet förhollit hadhe; Läther han henne gå framan för sig hop Vthi Slotz kyrckian
der H. Class Flemings lijk stodh öfwer Jord och Hertigen icke annars berättat
war af Hieronimo Birkholt [hertigens kammartjänare], ähn at han ähn nu lefwande skulle wara rymbd åth Pålen, men then dödhekistan der stodh wara Vp-
26
Bo Lönnqvist
fyllt med H. Class Flemings silfver och gull: hwilcket doch annorlunda befans
så snart Hertigen lät kistan öpna och han lijket fick see: Thet han Vthaf ijfwer
med händer rystadhe, skällandes häffteligen på then dödha och önskadhe at han
honom lefwande hadhe fådt Vthi sin macht. Ther effter fölier Hertigen Frw
Ebba Vthi hennes Maak, sedhan han hadhe Vthaf henne nycklarna tagit till alla
rwm locerar han sigh sielf ther inne: Fru Ebba och hennes döttrar förwara låtandes baak om wacht (Arwidsson 1842:40–44).
Händelsen på Åbo slott torde emellertid ha varit i gott minne ännu i mitten
av 1600-talet och det är inte för vågat att antaga att den berättades i olika
sammanhang. Flemings dotter Catharina skrev 1643 en relation om brodern
Johans avrättning efter slottets intagning och nämner både förrädaren Daniel Hjort och modern, Fru Ebbas bortförande och fängslande. Denna historia har tacksamt utnyttjats av Samuel Loenbom – samlaren av anekdoter,
ordlekar och gåtor – i Anecdoter Om Namnkunniga och Märkwärdiga
Swenska Män, där även historien om huru Fleming dödats genom ett skott
»af en förtrollad, eller, torde hända rättare förgiftad pil» förekommer (Loenbom 1770–1771:8, 12, 33). Historien om den förtrollade pilen berättas också av Dalin i Svea Rikes Historia liksom fängslandet av Ebba Stenbock den
hertigen »mäst misstrodde». Hos Messenius är det en lejd lapp som skjuter
trollskottet (Messenius 1774:59). Men varken Daniel Hjort eller mötet på
Åbo slott syns längre till (Dalin 1761–1762:356 not, 358). Källa för ovannämnda är förmodligen assessorn i Antiqvitetskollegium Jonas Werwing,
som senast på 1690-talet utarbetat sin historia om konungarna Sigismund
och Karl IX, vilken trycktes av von Stiernman 1746, »alt det så tryckt, som
otryckt, han strönings-vis kunnat öfverkomma». Werwings historia är dock,
som Henrik Schück och Verner Söderberg visat, till stora delar en avskrift
av dels Arnold Messenii historia, dels Johannes Messenii Scondia. Hos
Werwing finns både Flemings död genom trolldom och sonen Johan Flemings avrättning, vilken skildras i detalj med direkt anföring av samtalen.
Men om ordgemäng mellan hertigen och fru Ebba står det ingenting (Werwing 1746:355, 347, 466; Söderberg 1902:82–138, 94, 118 not 3; Federley
1947:432 f.).
I vår jakt på ursprunget till dialogen och därmed berättelsen, som både
framfött den måleriska historien, som i sin tur alstrat såväl en berättar- som
en forskartradition, och en finsk historiementalitet, riktar vi ännu en gång
blickarna på kyrkoherden i Sunne Anders Fryxell, den demokratiskt sinnade
folkbildaren, vännen till nyromantikern och folkviseupptecknaren Arvid
August Afzelius. Förmodligen med det enstaka dokumentet, Sigismunds
anhängares berättelse ... från 1597, som inspiration, har Fryxell i sin »rustbod» regisserat den dramatiska kampscenen i slottskyrkan och därmed levandegjort historiens gestalter. Likheterna mellan dokumentet och Fryxells
skildring är uppenbara – slottskyrkan, flykten till Polen, dyrbarheterna i kistan, hertigens skymfande ord – och gäller för alla senare relationer endast
Fryxell.
Professorn, författaren och kåsören Alma Söderhjelm hade allt haft skäl
att vara nöjd.
DET SISTA FRAGMENTET
Historien är inte riktigt slut ännu. Det återstår oss att – i Philippe Ariès anda
– granska ett sista fragment i berättartraditionens genealogi.
Två årtionden innan Edelfelt målade sin tavla, publicerade adjunkten vid
Vasa lyceum, magistern i historia Georg Zacharias Forsman, sedermera Yrjö Koskinen, arbetet Nuijasota, sen syyt ja tapaukset (»Klubbekriget, dess
orsaker och händelser», 1857). Detta var det första enskilda arbetet i historia
på finska språket; författaren hade bedrivit forskningar i Stockholm och
Uppsala. Yrjö Koskinens tolkning av krigets orsaker överensstämmer med
Fryxells; ur Fryxell och ur relationen om Sigismund 1597 har Koskinen
också relaterat mötet och dialogen på slottet (Koskinen 1857, del II 1859:
164 f.).
Med Yrjö Koskinens arbete inleds en tradition av finsk forskning om
Klubbekriget och dess orsaker, än ur social- och ekonomisk-historisk synvinkel, än ur politisk, krigs-, rättshistorisk eller modern individual- eller socialpsykologisk aspekt, en forskning som varje gång fött livliga debatter och
för vilken Fleming och bondeupproren stått i centrum (t.ex. Katajala 2002).
Att Koskinen som österbottning känt sympati för böndernas kamp mot Fleming, men att Fleming för honom också representerat Finland i dess kamp
mot det hertigstyrda Sverige, och att slutligen hertigen i sin kamp för protestantismen väckt förståelse hos den lutherskt-kyrkligt inställde politikern
och skolmannen, sedermera baron Yrjö Yrjö-Koskinen, visar forskarens besvärliga roll och ämnets komplicerade art. Fleming blev trots allt hjälten;
han symboliserade både nationalkänslan och självbestämmanderätten (Federley 1947:435). Yrjö Yrjö-Koskinen, sedermera som historieprofessor
kollega till Topelius, väckte år 1876, vid Finska historiska samfundets första
möte, den klassiska frågan: »Onko Suomen kansalla historiaa?» (»Har det
finska folket en historia?» – en fråga som Topelius väckt redan 1843); i
Klubbekriget hade ju detta folk för första gången visat sin förmåga att ingripa i historiens skeenden. Denna kollektiva aspekt, böndernas kamp, hade
dock varit alltför främmande som motiv för kustbygdens svenske son, Edelfelt.
Än då Ebba Fleming? Ja, inte får heller hon någon griftefrid.
I skrivande stund har Svenska litteratursällskapet i Finland i svensk översättning utgivit historikern Anu Lahtinens avhandling Anpassning, förhandling, motstånd. Kvinnliga aktörer i släkten Fleming 1470–1620 (på finska
2007). Perspektivet är kvinnohistoriskt. Redan på första sidan träder Ebba
Fleming fram som den modiga kvinnan, nu i Fredrika Runebergs romangestalt, illustrerad på två ställen med Edelfelts tavla. Det är väl inte förmätet
28
Bo Lönnqvist
att hävda att just Fru Ebba äger alla företräden som portalfigur för finsk
kvinnohistoria. Därmed aktualiseras igen berättelsen om armbrytningen
mellan hertigen och slottsfrun, kampen mellan man och kvinna (Lahtinen
2007:9 f., 78 f.).
*
Sammanlagt koncentreras i och genom Edelfelts målning över 400 år av
ständig växelverkan mellan minnet, narrationen och dess olika tidsuppfattningar, gestalter i offentliga och privata roller, medvetna om sin uppgift och
sitt öde i historien. Samtidigt som gränsen mellan konstverket och historien
som händelse blir mera genomtränglig, sker också ett närmande mellan
konsten och vetenskapen. Betraktaren, berättaren och mänskoödet ingår i
fragment som vi uppfattar som historisk tradition. Men att beteckna processen som tradition är kanske likväl att för rätlinjigt betona en kontinuitet, en
lodrät syn som inte tål några brott, en genealogi utan snedsprång. Sålunda
kan också bilder inspirera oss till en omvärdering av begreppet tradition och
är jag benägen att omfatta Ariès fragment-tanke, ett vågrätt tänkande kring
brottstycken kalkerade på varandra, sönderfallande i varandra. Det ligger
nära till hands att anknyta till de poststrukturalistiska forskningsstrategierna, »gerillasoldatens» extrema rörlighet i val av perspektiv (Jacques Derrida) liksom intertextualiteten (Julia Kristeva), textens enbart tillfälliga enhet,
förlänad mening av annat som blivit skrivet och sagt, ej entydigt fixerad
men väl framträdande i kontraster (jfr Liedman 1998:149 f.). Det människor
tänkt, skrivit, målat, forskat o.s.v., är bara förhållningssätt, dock med en
egen atmosfär som väl också den humanistiska forskaren bör kunna ge ett
modest skimmer.
Intresset för Klubbekriget synes ha varit levande också under 1700-talet. Förutom
ovannämnda skrifter kan hänvisas till en dissertation framlagd för professor Algot
Scarin i Åbo, »De tumultu rustico Ostrobothniae civium, klubbe-kriget vulgo dicto.
I» av Aaron N. Prochman 1746.
Professor Bengt af Klintberg har vänligen uppmärksamgjort mig på sägnerna om
Clas Fleming i Finlands Svenska Folkdiktning.
KÄLLOR OCH LITTERATUR
Otryckta
Uppsala universitetsbibliotek: Acta ad historiam Caroli IX. Palmskiöldska samlingen 32. Hänv. hos Fryxell, men inget om händelsen på Åbo slott.
Tryckta
Ahnlund, Nils, 1928: Daniel Hjort. Svensk sägen och hävd. Kulturbilder. Stockholm.
D’Albedyhll, Gustaf, 1799, 1810: Skrifter af blandadt dock mäst politiskt och historiskt innehåll. I, II. Stockholm. – Behandlar mest 1700-talet.
Andersson, Håkan, 1979: Kampen om det förflutna. Studier i historieundervisningens målfrågor i Finland 1843–1917. Acta Academiae Aboensis Ser. A, Humaniora 57:1. Åbo.
Anthoni, Eric, 1934: En relation om händelserna i Finland 1599 och Arnold J. Messenii Commentaria. Historisk Tidskrift för Finland, s. 169–182.
— 1935: Kopieboken 1592–1601. Ett bidrag till belysande av Arnold Johan Messenii forskargärning. Historiska och litteraturhistoriska studier 11. Helsingfors.
Anttila, Elina, 2001: Albert Edelfelt & la nouvelle peinture. Konsthistoriska studier
24. Helsingfors.
Ariès, Philippe, 1988 (1986): Zeit und Geschichte. Athenäum Frankfurt a.M.
Arwidsson, A. I., 1842: Sigismunds Anhängares berättelse om belägringen af Åbo
Slott, år 1597. – Suomi. Tidskrift i fosterländska ämnen. Första häftet. Helsingfors. – Dokumentet finns bland Acta Historica anno 1597. Strödda Historiska
Handlingar 18, Sigismundiarum relatio, Riksarkivet, Stockholm.
Carpelan, Tor, 1954: Ättartavlor för de på Finlands riddarhus inskrivna ätterna.
Första bandet, s. 357.
von Dalin, Olof, 1761–1762: Svea Rikes Historia. Tredje Delen. Andra bandet.
Stockholm.
Edelfelt – Albert Edelfelt och Ryssland. Brev från åren 1875–1905. Utgivna av Rainer Knapas och Maria Vainio. Stockholm – Helsingfors. – Om tavlan i Edelfelts
brev, s. 16–18, 25–28, 30–33, 48, 78 f., 136, 150–153, 336.
Ekegren, Staffan, 1988: Skolplanschernas värld. Stockholm.
Federley, Berndt, 1947: Claes Fleming i hävdateckning och skönlitteratur. Historiska och litteraturhistoriska studier 23. Helsingfors.
François, Etienne und Schulze, Hagen (herausgeg.), 2001: Deutsche Erinnerungsorte I–III. 2. Auflage. München.
Fryxell, Anders, 1831: Karakteristik af tiden och de utmärkta handlande Personerna i Sverige från år 1592 till 1600. Svenska Akademiens Handlingar ifrån år
1796. Fjortonde delen. Stockholm.
— 1877 (1828–1833): Berättelser ur Svenska Historien. Fjerde delen. Sjunde upplagan. Stockholm.
Katajala, Kimmo, 2002: Suomalainen kapina. Talonpoikaislevottomuudet ja poliittisen kulttuurin muutos Ruotsin ajalla (n.1150–1800). Historiallisia Tutkimuksia
212. Helsinki.
Koskinen, Yrjö, 1857, 1859: Nuijasota, sen syyt ja tapaukset. 2 delar. Ny utökad
upplaga 1877. – Om Koskinens källor, se Gunnar Suolahti, Nuori Yrjö Koskinen. Toinen painos. 1974. Kap. XXXIII Nuijasota.
Lagus, Wilh. Gabr., 1847: Critisk undersökning om Riks-Marsken Clas Flemings
dödsdag. Acta Societatis Scientiarum Fennicae Tomus II. Helsingforsiae.
Lahtinen, Anu, 2007: Sopeutuvat, neuvottelevat, kapinalliset. Naiset toimijoina
Flemingin suvun sukupiirissä 1470–1620. Bibliotheca Historica 108. Helsinki. –
På svenska: Anpassning, förhandling, motstånd. Kvinnliga aktörer i släkten Fleming 1470–1620. Helsingfors 2009.
Liedman, Sven-Erik, 1998: Mellan det triviala och det outsägliga. Blad ur humaniora och samhällsvetenskapernas historia. Daidalos. Göteborg.
Loenbom, Sam., 1770–1771: Anecdoter Om Namnkunniga och Märkwärdiga
Swenska Män. Första bandet. Stockholm.
Lönnqvist, Bo, 2007: En finsk adelssläkts öden. Standertsköld, StandertskjöldNordenstam. Helsingfors.
Messenius, Johannes, 1643: Twå Små Gamble Sweriges och Göthes Crönikor / then
30
Bo Lönnqvist
ena på Rijm / then andra elliest för några hundrade åhr sedhan beskreffne. Aff
Johanne Messenio. Stockholm.
— 1702 etc.: Scondia Illustrata, Seu Chronologia de Rebus Scondiae. Hoc est, Sueciae, Daniae, Norwegiae. Primum edita et Observationibus aucta a Johanne
Peringskiöld. Stockholmiae MDCC. Tomus VIII, 1702 s. 47 ff.; Chronologia s.
36 f.; Tomus XV, s. 153.
— 1774: Berättelse Om Några Gamla och Märkwärdiga Finlands Handlingar
hwilken innehåller En Krönika ... Med Swenska Rim beskrefwen. Åbo.
Nordisk Familjebok V. Stockholm 1882: Anders Fryxell.
Nyland = Samlingar utgifna af Nyländska Afdelningen. Sjätte häftet. Nyländska
folksagor och -sägner, ordnade af A. Allardt och S. Perklén. Helsingfors 1896. –
Även i Finlands Svenska Folkdiktning Bd II. Sägner 2. Historiska sägner. Helsingfors 1924.
Ramsay, Jully, 1909: Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden. Helsingfors.
Rangström, Lena, 1997: Kläder för tid och evighet. Gustaf III sedd genom sina
dräkter. Stockholm.
Rein, Gabriel, 1871: Föreläsningar öfver Finlands historia II. Helsingfors.
Runeberg, Fredrika, 2007 (1862): Sigrid Liljeholm. Roman. Helsingfors.
Schauman, August, 1892: Från sex årtionden i Finland. Upptecknade lefnadsminnen I. Helsingfors.
Stormbom, Jarl, 2002: Planscherna – illustrationsproblemet. Skolhistoriskt arkiv
XXVIII. Helsingfors.
Swanljung, Henrik, 1981. Hertig Karl skymfar Klas Flemings lik av Albert Edelfelt. Aboa, Åbo landskapsmuseum, Årsbok 45.
Svenskt akademiskt måleri under 1850–1880-talen. (Av) Torsten Gunnarsson. Särtryck ur »1880-tal i nordiskt måleri», Nationalmusei utställningskatalog 487.
Stockholm.
Söderberg, Verner, 1902: Historieskrifvaren Arnold Johan Messenius. Akademisk
Afhandling. Upsala.
Söderhjelm, Alma, 1933: Kärlek och politik. Stockholm.
Topelius, Zacharias, 1876 (1875): Läsebok för de lägsta lärowerken i Finland.
Andra Kursen. Boken om Wårt Land. Andra Upplagan. Helsingfors.
— 1901: Läsning för barn. Sjätte boken. Visor och Sagor. Andra upplagan. Stockholm.
Warmholtz, Carl Gust., 1791: Bibliotheca Historica Sveo-Gothica. Sjette Delen.
Stockholm.
Wecksell, Josef Julius, 1876: Daniel Hjort. Sorgespel i fem Akter med fyra Tablåer. – Samlade Dikter. Andra upplagan. Helsingfors 1876.
Werwing, Jonas, 1746: Konung Sigismunds Och Konung Carl den IX:des Historier
... Sammanskrefna af Jonas Werwing. Utgifna af Anders Anton von Stiernman.
Förra del. Stockholm.
Åberg, Alf, 1983: Svenska historiska bilder. Stockholm.
Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 31
Vem lät bygga kyrkorna på
Gotland?
Av Anders Andrén
Ingen annanstans i Sverige är de medeltida sockenkyrkorna så välbevarade
som på Gotlands landsbygd. Av de 94 kyrkorna är 91 fortfarande i bruk,
medan tre står som övergivna ruiner sedan 1500-talet. Naturligtvis har det
skett förändringar och tillägg i kyrkorna under århundradenas lopp, men i
förhållande till övriga Sverige är de flesta av de 91 kyrkorna så välbevarade
att man ännu kan få en känsla för deras medeltida skepnad och rumsliga
uppbyggnad. Stenkyrkorna uppfördes inte under hela medeltiden utan enbart under perioden från cirka 1130 till mitten eller strax efter mitten av
1300-talet. Under denna korta tidsrymd på cirka 225 år var byggnadsverksamheten enorm (Wienberg 2000). Kyrkor eller delar av kyrkor byggdes,
revs och byggdes om på ett sätt som saknar motstycke på landsbygden i övriga Norden. De idag stående kyrkobyggnaderna är alla resultat av dessa
successiva ombyggnader, men likväl kan kyrkornas äldre byggnadsfaser
ofta rekonstrueras. Äldre grundmurar har påträffats vid arkeologiska undersökningar i många kyrkor, men även detaljer från de rivna byggnadsdelarna
har återanvänts i de nya byggnadsavsnitten, t.ex. portaler, fönster och bildprydda kvaderstenar. Denna lek med historien, som de dåtida byggherrarna
och stenmästarna utnyttjade till fulländning, innebär att ytterligare spår av
de äldre kyrkorna finns i de yngre murarna.
Trots att kyrkorna är så välbevarade är det sedan länge en omstridd fråga vem som lät bygga dem (Yrwing 1940; Steffen 1943; Wessén 1945;
Hafström 1949; Bohman 1962; Hellström 1971; Fritzell 1975; Pernler
1977; Thunmark-Nylén 1980; Carlsson 1981; Lagerlöf 1981; Lindquist
1981, 2009; Melefors 1983; Hyenstrand 1989; Brink 1990:89 ff.; Kyhlberg 1991; Lindkvist 1991; Gardell 1992). Den sociala bakgrunden för
dessa monument är oklar. Var det en enskild byggherre eller ett kollektiv
som stod för initiativet och uppförandet? De fåtaliga men ofta använda
skriftliga källorna om det äldre Gotland ger inga entydiga svar. I Gutasagan från 1200-talet finns den välkända skildringen av Gotlands kristnande
och de första kyrkorna på ön. Efter beskrivningen av hur Botair i Akebäck
Föredrag vid Akademiens sammanträde den 11 februari 2009.
32
Anders Andrén
Fig. 1. Kyrkan i Fardhem är en av de bäst bevarade romanska stenkyrkorna på Gotland. Dendrokronologiska dateringar visar att kor, absid och långhus uppfördes på 1170-talet. Till denna kyrka fogades ett torn på 1260-talet (Bråthen 1995, 1998; Bartholin 1998). Foto författaren
2007.
först byggde kyrka i Kulstäde och sedan i Vi nedanför klinten skildras hur
hans svärfar Likair den vise lät döpa sig och sitt hushåll. Likair var den
som »rådde mest» (var mäktigast) på den tiden, och »gjorde kyrka i sin
gård, som nu heter Stenkyrka». Därefter följde kyrkor i Atlingbo i Medeltredingen och Fardhem i Sudertredingen (fig. 1) innan andra män lät bygga kyrkor »till större välmak» (välmåga) för sig själva (Holmbäck & Wessén 1943:293). I Gutasagan finns också en alternativ berättelse om Gotlands kristnande, som utgår från den norske kungen Olof Haraldssons besök på ön (jfr Gardell 1992). I denna berättelse är det i stället den mäktige
Ormika från Hejnum som låter bygga en kyrka i Åkergarn, vilket idag
motsvarar S:t Olofsholm.
I Gutalagen anges att Atlingbo och Fardhem tillsammans med Tingstäde
var de tre speciella asylkyrkorna på ön. Tio olika stadgor i lagen visar dessutom att den gotländska socknen hade en speciell rättslig ställning som saknades i andra medeltida landskapslagar. I ett av dessa avsnitt stadgas hur
tiondet ska hanteras om en man låter bygga en kyrka med andra »kyrkomän» (Holmbäck & Wessén 1943:205 ff.). En illustration till ett sådant kyrkobygge kan vara en lång målad runtext på den norra väggen av långhuset i
Anga kyrka. Runtexten från senare hälften av 1200-talet anger att »de gjorde
denna kyrka», med en efterföljande beskrivning av hur fjorton namngivna
bönder bidrog med ett antal »ök» (ett par oxar) till kyrkobygget. Insatserna
varierade från en man som sköt till fyra par oxar till ett fall med två män som
bidrog med ett gemensamt par oxar (G 119).
Uppgifterna i Gutasagan och Gutalagen pekar alltså åt olika håll. Här
finns kyrkobygge på den egna gården, enskilda kyrkobyggen långt från den
egna gården, kyrkobyggen i relation till administrativa uppdelningar av ön
och tydligt kollektiva initiativ. Med utgångspunkt från de skiftande uppgifterna har olika forskare presenterat helt olika förslag till den sociala bakgrunden för de tidiga kyrkorna på ön. Hugo Yrwing, Sven-Erik Pernler och
Carl Johan Gardell är bland dem som tydligast förespråkar de enskilda initiativen knutna till enstaka gårdar. Yrwing hänvisar till Gutasagans mäktiga
män, till socknens speciella rättsliga status i Gutalagen och till påvebrev från
1200-talet om den långtgående patronatsrätten på Gotland (Yrwing 1940:88
ff.). Pernler menar att de gotländska kyrkorna ursprungligen var egenkyrkor
på samma sätt som de tidiga privatkyrkorna på Island och som Gutasagan
antyder. Han betonar att det inte fanns några socknar under den äldre medeltiden, utan att dessa skapades runt de äldre kyrkorna i samband med att
den kyrkliga lagstiftningen för kyrkorna ändrades (Pernler 1977:26 ff.).
Gardell bygger också på Gutasagan men använder även de många kastalerna
vid kyrkorna för att argumentera för gårdskyrkor (Gardell 1992:47 ff.).
Evert Melefors (1983:67 f.) behandlar enbart kyrkobygget indirekt, men genom enstaka kommentarer är det tydligt att han utifrån ortnamnen främst ser
kyrkorna som gårdskyrkor.
De tre asylkyrkorna har lockat en annan grupp forskare till att uppfatta det
gotländska kyrkobygget som mer centralt planerat. Flera har talat om motsvarigheter till norska fylkeskyrkor (Wessén 1945), om tredingskyrkor
(Hafström 1949) och om huvudkyrkor (Hellström 1971). De som går längst
i planeringsperspektivet är Åke Hyenstrand (1989) och Ola Kyhlberg
(1991), som båda försöker rekonstruera äldre indelningar av Gotland utifrån
historiskt kända gränser av socknar, ting och tredingar. Hyenstrand rekonstruerar tolv hypotetiska »hundare», som han menar har legat till grund för
sockenindelningen (Hyenstrand 1989:75 ff.). Kyhlberg hävdar å sin sida att
vissa centrala kyrkor har uppförts i äldre större bygdelag med namn på -hem
och -bo, medan andra kyrkor har byggts vid gårdar och åter andra har uppförts som kollektiva initiativ i bygder som var föregångare till de medeltida
socknarna (Kyhlberg 1991:78 ff.).
Slutligen har en grupp forskare starkt betonat det kollektiva draget i det
gotländska kyrkobyggandet. Lena Thunmark-Nylén (1980) och Dan Carlsson (1981) menar att flera av de gotländska socknarna bör bygga på äldre
förhistoriska bygder, eftersom de motsvarar äldre arkeologiskt konstaterade
bebyggelseområden. Den som tydligast betonat de kollektiva initiativen är
Sven-Olof Lindquist (1981, 2009), som genom en rad geografiska analyser
visar att sockenkyrkorna är optimalt placerade i förhållande till socknens
bebyggelse (fig. 2). Han menar därför att socknarna motsvarade äldre byg-
34
Anders Andrén
Fig. 2. Den rumsliga relationen mellan sockengränser och optimala gränser mellan sockenkyrkor på mellersta Gotland (efter Lindquist 1981 fig. 10).
der och att alla kyrkorna uppfördes som bygdekyrkor under en mycket kort
period i slutet av 1000-talet.
De tre olika perspektiven på det gotländska kyrkobyggandet hänger nära
samman med olika uppfattningar av det medeltida Gotland i allmänhet. Yrwing betonar de sociala skillnaderna i det gotländska samhället utifrån Gu-
talagen, medan Gardell bygger sina idéer på det senmedeltida och tidigmoderna Gotland, som han uppfattar som en oligarki styrd av en liten grupp
tingsdomare (Gardell 1986; jfr även Lerbom 2003). Hyenstrand och Kyhlberg vill tona ned Gotlands särställning och uppfattar landskapet som mer
likt Mälarlandskapen. Deras försök till storskaliga administrativa indelningar bygger därför på tidigare liknande försök i Mälardalen (jfr Hyenstrand
1974). Slutligen passar Thunmark-Nyléns, Carlssons och Lindquists perspektiv väl med deras uppfattning av det medeltida Gotland som en form av
bonderepublik.
Debatten om de gotländska sockenkyrkorna anknyter väl till den mer allmänna diskussionen om kyrkobyggandet i Norden. Även här går åsikterna
isär om vilka som var byggherrar. En dominerade tanke har varit att kyrkorna uppfördes av sockenmenigheter, framför allt därför att många medeltida
landskapslagar nämner bönder som byggherrar (t.ex. Koch 1936). Men
andra har betonat att främst den jordägande aristokratin stod bakom de romanska kyrkorna (Lundberg 1927, Nørlund & Lind 1944). Under de senaste
decennierna har flera understrukit att initiativet till kyrkobyggandet ändrades över tid. Under 1200- och 1300-talen blev nya kyrkor, utvidgningar, renoveringar och underhåll alltmer en fråga för sockenmenigheten som ett
kollektiv. Det är denna förändring som i hög grad avspeglas i landskapslagarnas uppgifter om byggande bönder. När socknen som helhet blev ansvarig för kyrkobyggnaden började också socknen uppfattas som en territoriell
enhet med fasta gränser, vilket innebar att den började användas för att lokalisera byar och gårdar. Under 1000- och 1100-talen har kyrkobyggandet i
mycket högre grad utgått från enskilda personer och gårdar, och i den mån
socknen existerat som organisation har den främst varit en social tillhörighet
utan vare sig territoriell förankring eller avgränsning (Smedberg 1973; Nyborg 1979; Andrén 1984, 1987; Claesson 1989; Skre 1988; Wienberg 1993;
Anglert 1995; Brendalsmo 2006). Det enskilda initiativet bakom de tidiga
kyrkorna är särskilt tydligt i de danska, svenska och norska kärnbygderna,
där såväl enstaka skriftliga uppgifter som kyrkornas utformning och utsmyckning pekar mot aristokratiska familjer knutna till storgårdar. Flera
kyrkor har romanska torn med särskilda gallerier, som öppnar sig mot långhuset från en övre våning (Wienberg 1993:145 ff.; Anglert 1995). I några
kyrkor finns också romanska kalkmålningar med bevarade donatorsbilder
och anslutande inskrifter, som visar att enskilda personer har varit aktiva i
kyrkobyggandet. Den danske konsthistorikern Axel Bolvig (1992:76 ff.) går
så långt att han tolkar de ofta små romanska kyrkorna på Själland och i
Skåne såsom uppförda enbart för ett hushåll på en enskild storgård. Först
senare har kyrkorna fått en bredare funktion, som religiösa centra för hela
bygder.
Flera forskare är öppna för tidsmässiga och rumsliga variationer (t.ex.
Skre 1988; Claesson 1989), och särskilt Jes Wienberg gör några viktiga påpekanden (Wienberg 1993:145 ff.). Han framhåller att enskilda initiativ
36
Anders Andrén
även är tydliga under senmedeltiden, uttryckta genom t.ex. gravkapell och
kalkmålningar med donatorsbilder och stiftarinskrifter. Dessutom menar
han att diskussionen om det ursprungliga kyrkobyggandet under 1000- och
1100-talet måste knytas till frågan om jordägande. I områden med stora
gods uppfördes kyrkorna på storgårdarna, t.ex. i Skåne och på Själland, men
i områden med flera jordägare har initiativet till kyrkobyggandet varit mer
splittrat, exempelvis i delar av Jylland.
Den allmänna diskussionen kring det tidiga kyrkobygget reser några frågor, som inte helt har undersökts i förhållande till de gotländska kyrkorna.
Det är därför befogat att på nytt studera den sociala bakgrunden för kyrkorna
på Gotland, särskilt som de helt olika förklaringarna av det gotländska kyrkobygget har gjort forskningsläget »förvirrat» (jfr Brink 1990:94). Det är då
viktigt att ta hänsyn till Gotlands speciella karaktär. Till skillnad från de
danska och svenska centralbygderna saknade ön ett privilegierat jordägande
frälse, och därmed saknades i stor utsträckning landbor. Bebyggelsen bestod
enbart av ensamgårdar, och varje gård hade ett eget namn (jfr Siltberg
1998). Men då det i stort sett saknas skriftliga källor från 1000- och 1100talen om Gotland måste frågan om det dåtida kyrkobyggandets initiativ sökas indirekt genom ortnamn, yngre kartor och dokument samt i själva kyrkoarkitekturen.
ORTNAMN
En viktig ingång till frågan om kyrkobyggandets ursprung är namnen på
socknarna. Det gäller dels när namnen började användas som beteckningar
för rumsligt avgränsade socknar, dels namnens språkliga och landskapsmässiga bakgrund. I de danska och svenska kärnbygderna fanns inga rumsligt
avgränsade socknar under 1000- och 1100-talen (Andersson 1988). Det
äldsta belägget för en territoriellt avgränsad socken i ett så centralt område
som Skåne härstammar från 1270-talet, och först under 1300-talet blev det
vanligt att använda socknar som lokalisering för byar och gårdar (Dahl
1942:52 f.; Andrén 1984:10, 56). Bilden verkar vara likartad på Gotland,
även om källorna är få. Flera stadgor i Gutalagen förutsätter någon form av
rumsligt avgränsade socknar, men den äldsta bevarade versionen av lagen
är från mitten av 1300-talet, och därför är det oklart om just den territoriella
dimensionen fanns med i lagtexten, när den nedtecknades under 1200-talet
(Holmbäck & Wessén 1943:LXIV). Samtliga sockennamn finns förtecknade i de s.k. taxuslistorna rörande Linköpingsbiskopens visitationer på Gotland. Listorna är bevarade i två avskrifter från 1500-talet, men originalen
brukar dateras till 1200-talets slut eller 1300-talets början (Pernler 1977:89
ff.). Den tidigaste antydan för att dessa kyrkonamn uppfattades som en avgränsad socken är ett brev från 1277 ställt till bland andra »sockenborna i
Hellvi» (SD 625). Det äldsta direkta belägget för en territoriell socken är an-
nars ett påvligt avlatsbrev från 1296, angående S:t Lukas kyrka i »Grötlingbo socken» (Stolt 2001). De många bevarade gravstenarna från Gotlands
landsbygd visar därefter hur socknen började uppfattas som ett geografiskt
område under 1300-talet. De äldsta beläggen är en gravsten i Vallstena från
1350 över prästen Olof Bingel från Gothem (Nyman 1935:200) och en gravsten i Björke från 1382 över prästen Boter född i Sanda socken (Lundmark
1931b:621, 624).
Med tanke på att den gotländska socknen först i slutet av 1200-talet och
under 1300-talet började uppfattas som en rumslig enhet är det knappast troligt att den bygger direkt på äldre förkristna indelningar av ön (jfr Thunmark-Nylén 1980; Carlsson 1981). Därför kan inte heller sockengränserna
användas för att rekonstruera äldre territoriella indelningar på det sätt som
Hyenstrand och Kyhlberg har gjort. Lindquists geografiska undersökningar
av sockenbildningens ursprung kan också ifrågasättas utifrån samma perspektiv. Eftersom han använder de sent skapade sockengränserna som utgångspunkt för sina geografiska analyser faller själva de metodiska förutsättningarna för hans undersökningar (jfr Lindquist 1981, 2009). En äldre
form av social tillhörighet till en viss kyrka behöver inte alls ha följt tydliga
geografiska gränser (Andrén 1987). I stället kan de nära sambanden mellan
de historiskt kända sockengränserna och de konstruerade optimala gränserna mellan kyrkorna i Lindquists undersökning visa hur de geografiska avgränsningarna av sockenmenigheterna successivt anpassades efter kyrkornas läge (jfr Nyborg 1986).
När det gäller sockennamnens språkliga och landskapsmässiga bakgrund
finns flera olika mönster (Öberg 1979; Lagman 1981; Andersson 1988;
Brink 1990:123 ff.). De kan vara bygdenamn, bebyggelsenamn, kyrkplatsnamn och kyrknamn. Utifrån Ingemar Olssons tolkningar av de gotländska sockennamnen verkar flera av dessa lösningar vara representerade
på Gotland (Olsson 1996). Fårö är ett bygdenamn, Hogrän (»hög gran»)
skulle kunna vara ett kyrkplatsnamn medan Stenkyrka är ett tydligt kyrknamn, som syftar på själva byggnadens unika karaktär som tidig stenkyrka.
Kyhlberg hävdar att många av sockennamnen är kyrkplatsnamn, eftersom
de syftar på terrängföreteelser som grusåsar, ängar och bäckar (Kyhlberg
1991:61, 100). Han menar att de fick dessa namn, eftersom bygden tillsammans valde lämplig plats för kyrkan. I sin analys tar dock Kyhlberg ingen
hänsyn till att många av sockennamnen är identiska med eller snarlika vanliga gårdsnamn på ön. Dessa likartade namn visar i stället att många av sockennamnen ursprungligen måste ha varit gårdsnamn (jfr Melefors 1983:67
f.). Inte mindre än 43 sockennamn har mer eller mindre tydliga paralleller
till gårdsnamn utanför den aktuella socknen, t.ex. Fardhem och Fardume i
Rute socken, Burs och Burs i Norrlanda socken samt Källunge och Källings
i Eksta socken (fig. 3). I 21 fall finns det dessutom sockennamn som kan
knytas till liknande gårdsnamn inom socknen, vilket antyder någon form av
historisk relation mellan dessa gårdar och socknarnas namn (fig. 4). Ibland
38
Anders Andrén
Sockennamn
Liknande gårdsnamn utanför socknen
Akebäck
Ala
Alva
Bara
Björke
Boge
Bro
Burs
Bäl
Eke
Ekeby
Fardhem
Gammelgarn
Gann
Garda
Hamra
Hejde
Hejdeby
Hellvi
Hogrän
Klinte
Källunge
Lau
Levide
Linde
Lummelunda
Bäcks (Endre, Hangvar, Othem, Väte)
Ala (Lärbro, Rute, Västerhejde)
Alvegårds (Sproge)
Bare (Etelhem)
Björke(bos) (Atlingbo, Follingbo, Norrlanda)
Bogs (Stånga)
Broa (Fårö, Halla)
Burs (Källunge, Norrlanda)
Bälshage (Grötlingbo)
Ekese (Rone)
Ekeby/s (Eskelhem, Ganthem, Stenkyrka)
Fardume (Rute)
Ljugarn (Ardre)
Ganne (Akebäck, Burs, Klinte, Sanda, Västerhejde, Östergarn)
Garde (Lärbro, Stenkyrka)
Hamre (Östergarn)
Hajdes (Fole, Fröjel, Hellvi, Väskinde)
Hajdeby (Kräklingbo)
Hellvis (Fole)
Gräne (Stenkyrka, Väte)
Klinte/s (Boge, Follingbo, Gammelgarn, Lau, Lojsta)
Källings (Eksta)
Lauhage (Stenkyrka)
Levide (Eskelhem, Etelhem, Näs, Vall)
Lindarve (Burs, Ekeby, Sproge)
Lunde/s (Fleringe, Grötlingbo, Hablingbo, Hangvar, Martebo,
Norrlanda, Tingstäde, Västerhejde, Väte)
Broa (Fårö, Halla)
Marta (Sundre)
Västlands (Vamlingbo)
Närs (Othem)
Lillrone (Lye)
Sande/s (Ekeby, Grötlingbo, Östergarn)
Kumble (Ganthem, Lärbro)
Tings (Kräklingbo)
Tomte (Halla, Rone)
Kumble (Ganthem, Lärbro)
Valle (Klinte, Rute)
Haugstajns (Gammelgarn)
Vamlinggårde (Gammelgarn)
Lauhage (Stenkyrka)
Ljugarn (Ardre)
Hajdes (Fole, Fröjel, Hellvi, Väskinde)
Ljugarn (Ardre)
Lärbro
Martebo
Norrlanda
När
Rone
Sanda
Stenkumla
Tingstäde
Tofta
Träkumla
Vall
Vallstena
Vamlingbo
Viklau
Västergarn
Västerhejde
Östergarn
Fig. 3. Översikt över sockennamn och likartade gårdsnamn utanför respektive socken. Figuren
bygger på sammanställningar av nutida gårdsnamn (Siltberg 2006), gårdsnamnen i Revisionsjordeboken 1653 (Sundberg & Siltberg 1974; Östlund-Stjärnegårdh 1979a, 1979b) samt namn
på 1500- och 1600-talens ödegårdar (Ersson 1985).
verkar den namngivande gården vara bevarad, t.ex. Othemars i Othems
socken. I andra fall kan de parallella namnen i stället vara resultat av gårdsdelningar, som Utbunge i Bunge socken, Lillfole i Fole socken och Västerväte i Väte socken. Namnformerna visar i dessa sammanhang att gårdarna
Sockennamn
Bevarade gårdsnamn i socknen
Akebäck
Alskog
Atlingbo
Björke
Bunge
Buttle
Bäl
Endre
Fole
Halla
Hejdeby
Klinte
Kräklingbo
Lokrume
Lummelunda
Lye
Othem
Sanda
Vall
Väskinde
Väte
Bäcks
Utalskog
Lilla Atlings
Björksarve
Utbunge
Buttlegårde
Lillbäls
Endregårds
Lillfole
Hallegårde
Hajdungs
Klintebys
Kräklings
Lauks (jfr Olsson 1996:57)
Lunds
Lyrungs
Othemars
Sandegårde
Vallbys (tidigare i Valls sn)
Väskinds
Västerväte
Fig. 4. Översikt över sockennamn och likartade bevarade gårdsnamn inom respektive socken.
är namngivna i förhållande till en ursprunglig gård vid kyrkan, vilken senare
är försvunnen.
Sedan åtminstone 1500-talet syftar sockennamnen alltid på kyrkan och
socknen, och den grundläggande frågan blir därför varför de ursprungliga
namngivande gårdsnamnen nästan utan undantag har försvunnit. Bakgrunden måste sökas i den speciella gotländska ensamgårdsbebyggelsen. Eftersom varje gård bar ett unikt namn var det en sårbar namntradition (jfr Vikstrand & Zachrisson 2006:188 f.), särskilt om den ursprungliga namngivande gården efter hand skulle konkurrera med ett identiskt sockennamn. När
socknen från slutet av 1200-talet och under 1300-talet började uppfattas
som en territoriell enhet krävdes därför särskilda strategier för att skilja den
ursprungliga gårdens namn från socknens namn. Flera olika lösningar kan
spåras i namnen runt kyrkorna.
En möjlighet var att i sockennamnet markera socknen som kollektiv till
skillnad från den enskilda gården, vilket gäller alla sockennamn som slutar
på -bo, t.ex. Atlingbo och Vamlingbo. Som nämnt är det äldsta belägget för
ett -bo-namn Grötlingbo 1296. Dessa -bo-namn syftar på socknen som ett
område eller distrikt, även om de är baserade på äldre gårdsnamn (Olsson
1996:35; Melefors 1983:72 ff.). De enda ännu bevarade äldre gårdsnamnen
av denna typ är Lilla Atlings i Atlingbo och Kräklings i Kräklingbo. För övrigt finns en del ursprungliga gårdsnamn bevarade i medeltida gravinskrifter
eller som namn på ting, t.ex. Bardlingi (1306) i Barlingbo (Lundmark
1931a:500 f.), Fardlinge (1494) i Follingbo (Roosval & Wachtmeister 1947:
40
Anders Andrén
55) och Hablinge ting (1412) i Hablingbo (Melefors 1983:75). Dessa äldre
gårdsnamn har inte uppmärksammats av Kyhlberg, vilket leder honom till
att felaktigt uppfatta -bo-namnen som tidiga distriktsnamn (jfr Kyhlberg
1991:78 ff.).
En annan lösning var i stället att de namngivande gårdarna fick tillägget
-gård, för att skilja gården från socknen. Exempel på detta är Hallegårde i
Halla, Endregårds i Endre och Sandegårde i Sanda. Distinktionen mellan
gård och socken går att följa genom inskrifter på gravstenar. Ännu i slutet
av 1200-talet eller början av 1300-talet har domaren Botvid och hans hustru
Hallingi bott på gården Halla, utan särskild efterled (Roosval 1952:286 f.).
Men 1463 har en viss Margareta Endregårds, med den särskiljande namnleden, begravts i Endre kyrka (Lundmark 1931a:422 ff.). Namnförändringen
verkar i dessa fall ha skett under 1300-talet eller första hälften av 1400-talet.
Ytterligare en lösning var att den namngivande gården fick tillnamnet
Kyrkeby/Kyrkebys, för att skilja gården från kyrkan och socknen. I Etelhem
kan denna namnförändring dateras till början av 1400-talet. I Erik av Pommerns skatteavtal från 1412 har tingsdomaren i Garda ting undertecknat sig
som Olof Kyrkeby, men på sigillet som hänger från dokumentet presenterar
han sig i stället som Olof Etelhem (Melefors 1983:118). De dubbla hänvisningarna visar att gårdens ursprungliga namn var på väg att bli en beteckning för socknen, vilket krävde ett nytt särskiljande namn för den ursprungliga gården, nämligen Kyrkeby. Samma mönster finns också i Hablingbo,
Hangvar och Hejnum.
En fjärde möjlighet är att de ursprungliga namngivande gårdarna omvandlades till prästgårdar (Melefors 1983:72; Gardell 1992; Siltberg 1998),
kanske i samband med att en son från gården blev sockenpräst. En sådan
möjlig förändring har paralleller såväl i Norge som på Island (Smedberg
1973). Prästgårdar omtalas inte i Gutalagen och var därför förmodligen en
sen företeelse på Gotland. Bevarade liksom undersökta prästgårdar tyder på
att de framför allt härstammar från senare hälften av 1200-talet och början
av 1300-talet (Svahnström 1951; Andersson 1979). Detta överensstämmer
med dateringen av de flesta gravstenarna över präster (Lindström 1895:37
ff.), vilka visar att prästerna först då verkar ha fått en sådan ekonomisk och
social ställning att de också blev ihågkomna genom gravmonument.
En femte lösning kan ha varit att den ursprungliga namngivande gården
vid ett eller flera tillfällen splittrades i olika parter och att alla dessa parter
fick nya medeltida namn (Melefors 1983:72). Detta skulle kunna förklara
varför flera senare kända sockennamn är belagda genom medeltida gravstenar och inskrifter från en tid då socknarna som territorier inte existerade.
Namnen måste därför syfta på gårdar som senare är försvunna, t.ex. Alskog
(G 150), Anga (G 111), Garda (G 114), Ekeby (Lundmark 1931a:463 f.) och
Sundre (G 35) (jfr Snædal 2002).
En annan aspekt av relationen mellan gård och kyrka är avståndet mellan
den namngivande gården och kyrkan. I de flesta fall som går att rekonstruera
framträder kyrkan som en gårdskyrka belägen precis vid den ursprungligen
namngivande gården, t.ex. Kräklings vid Kräklingbo kyrka och Kyrkeby
vid Etelhems kyrka. Men i några fall är avståndet mellan gård och kyrka
längre, ibland upp till två kilometer. Det gäller t.ex. Buttle kyrka i förhållande till Buttlegårde, Väskinde kyrka i relation till Väskinds och Lokrume kyrka i förhållande till Lauks (Lokrume betyder möjligen »Lauks öppna plats»,
jfr Olsson 1996:57). I dessa exempel verkar kyrkan ha byggts på initiativ av
en namngivande gård, men i förhandlingar med andra jordägare, vilket har
lett till en för gården perifer placering av kyrkan.
Utifrån dessa olika lösningar kan de flesta av sockennamnen på Gotland
hänföras till ursprungliga gårdsnamn. Namnskicket visar därmed att initiativet till kyrkorna främst måste ha kommit från de namngivande gårdarna,
d.v.s. från enskilda hushåll och inte från några kollektiv i äldre bygder. Men
placeringen av vissa kyrkor visar att kyrkobygget ibland redan från början
måste ha varit baserat på lokala förhandlingar mellan större och mindre
jordägare. Förändringen av namn runt kyrkorna visar samtidigt att det kan
finnas stora problem med retrospektiva analyser utifrån källor från 1500och 1600-talen. Den gotländska bebyggelsen verkar ha förändrats lika radikalt som bebyggelsen i övriga Skandinavien under 1300- och 1400-talen,
med ödeläggelse, delningar och sammanslagningar.
KARTOR
Jordägandet är avgörande för att förstå de tidiga kyrkorna på Gotland, men
eftersom det helt saknas äldre uppgifter om jordägandet på ön brukar det
diskuteras mot bakgrund av senmedeltida och eftermedeltida jordeböcker,
arkeologi samt kartor från omkring 1700 och framåt. Jordeböckerna avslöjar en relativt likartad ensamgårdsbebyggelse, med huvudsakligen skattebönder, några landbor knutna till Roma kloster och efter reformationen en
del kronobönder som brukade tidigare ödegårdar. Det fanns tydliga skillnader mellan stora gårdar och små gårdar, men det saknades storgods som bestod av många gårdar med en gemensam ägare (Siltberg 1998). Äldre antikvariska uppgifter, liksom enstaka ruiner och bevarade byggnader, visar att
förutom prästgårdarna har omkring 190 gårdar haft ett eller flera medeltida
stenhus (Qviström 1995), vilket motsvarade drygt 10 % av öns medeltida
gårdar. Stenhusen, som kan dateras till 1200-talet och första hälften av
1300-talet, kan bekräfta att det fanns en mindre grupp stora gårdar under
högmedeltiden. Dessa gårdar kan i första hand knytas till gamla ortnamn,
som Isums i Atlingbo, Ytlings i Bro och Hageby i Etelhem, men på södra
Gotland kan de även förbindas med yngre namn som Jakobs i Eksta, Gerete
i Fardhem och Fridarve i Vamlingbo (Qviström 1995). Några medeltida gårdar utan stenhus har också blivit arkeologiskt undersökta (Westholm 2000).
Den vikingatida bebyggelsen är däremot nästan helt okänd, till skillnad
42
Anders Andrén
från såväl den medeltida bebyggelsen som den äldre järnålderns stengrundsbebyggelse (jfr dock Carlsson 2004). Därför har silverskatter och andra fynd
använts som indikationer för den vikingatida och medeltida bebyggelsen.
Fynden har använts för att rekonstruera hur gårdar successivt har flyttat runt
i landskapet. I dessa rekonstruktioner är en direkt kontinuitet från järnålderns stengrundbebyggelse till de historiskt kända gårdarna mycket starkt
understruken (Carlsson 1979; Östergren 1989). Men det är tveksamt om
fynden alltid representerar bebyggelse. Efterundersökningar visar att silverskatter kan ha varit deponerade i hus (Thunmark 1979; Östergren 1989; Widerström 2008), men ibland är de tydligt nedlagda i andra sammanhang (jfr
Thunmark-Nylén 2006:465 ff.). Bronsföremål tolkas ofta som spår av bebyggelse (Östergren 2002; Carlsson 2004), men de skulle också kunna härstamma från sönderplöjda gravfält, eftersom det finns mycket få vikingatida
gravfält i de mest intensivt odlade områdena på Gotland.
Analyser av de historiska kartorna pekar å sin sida mot att de historiskt
kända gårdarna kan ha skapats genom uppdelningar av äldre större gårdar.
Ett sådant scenario betyder att det saknades direkt kontinuitet mellan järnålderns stengrundsbebyggelse och de historiska gårdarna (Ersson 1974;
1991). Utgångspunkten för detta resonemang är ägoblandningen, som var
en välkänd gotländsk företeelse under 1600- och 1700-talen. Trots att bebyggelsen bestod av ensamgårdar var åkrar, ängar och betesmarker ofta
blandade med varandra, så att ägoförhållandena nästan framstod som i skiftade byar på det svenska fastlandet. Grupper av närbelägna gårdar med ägoblandning uppfattades också mentalt som avgränsade enheter. I sen tid är
gårdsgrupperna kända som »böiar» (byar) (Melefors 1983:92 ff.) och motsvarar ibland de »bidlag» som samordnade större arbeten och fester (Lithberg 1915). Redan under medeltiden uppfattades gårdsgrupperna som mentala enheter, eftersom det var dessa som var utgångspunkten för namngivningen av gårdar med väderstrecksangivelser som Suderbys och Norrbys
(Lindquist 1981). Orsaken till ägoblandningen är oklar och omdebatterad
(Ersson 1974, 1991; Carlsson 1979; Östergren 1989), men en närmare analys av de gotländska kartorna från omkring 1700 och framåt antyder flera
olika möjliga mönster.
En del av ägoblandningen beror på att markerna för en ödegård har delats
mellan olika gårdar (Ersson 1985). I dessa fall framträder ofta en konsekvent och långtgående ägoblandning av många små jordar inom en samlad
ägofigur, normalt belägen i periferin av den odlade jorden. I andra sammanhang antyder enstaka åkrar och ängar att ägoblandningen beror på arv, köp
eller byte av enskilda marker. Ett tredje mönster är att ägoblandningen av
framför allt åkrar, och till viss del ängar, uppträder inom de mindre gårdsgrupperna i de centrala delarna av odlingsbygden (Ersson 1974:49 ff.; Lindquist 1981:58 ff.). Enligt Per-Göran Ersson återspeglar denna form av ägoblandning uppdelningar av äldre större gårdar i mindre parter (Ersson 1974:
49 ff., 1991). Hans idéer har kritiserats av flera (Carlsson 1979; Lindquist
1981; Östergren 1989), men jag menar att hans tolkning ger den enda rimliga förklaringen till alla de unga ortnamnen på Gotland. I förhållande till
andra fullt koloniserade järnåldersbygder har Gotland uppseendeväckande
många unga ortnamn. Även om det finns gamla ortnamnselement som -hem
och -inge har drygt en tredjedel av alla gotländska gårdar i kärnbygderna
unga namn bildade på personnamn i genitiv eller sammansatta med -arve,
t.ex. Mickels och Mattsarve (Melefors 1983:153). Många av dessa namn är
kristna (Olsson 1996:48 ff., 70 ff.), varför huvuddelen av namnen bör ha bildats under 1100- och 1200-talen. Om det hade varit en direkt kontinuitet
från järnålderns stengrundsbebyggelse till de historiska kända gårdarna borde många fler gårdar ha burit äldre namn. I stället måste ägoblandningen och
de många unga gårdsnamnen tolkas som ett uttryck för ett diskontinuerligt
förlopp. Mellan järnålderns gårdar och de historiska gårdarna verkar det ha
funnits ett skede under vikingatiden med större domäner, som successivt
splittrades under medeltiden. Vid varje sådan delning har de nya gårdarna
fått nya namn, medan den ursprungliga gårdens namn ofta har försvunnit.
De arkeologiska indikationer som faktiskt kan representera vikingatida bebyggelse bör då delvis tolkas i andra termer än självständiga gårdar med
egna namn. Kanske motsvarar de bebyggelse för de trälar och egendomslösa
människor som Gutalagen förutsätter som naturliga delar av det äldre gotländska samhället (Holmbäck & Wessén 1943:238).
Ett belysande exempel på en successiv uppdelning av en äldre domän kan
hämtas från Hogräns socken. Gårdarna Stora och Lilla Enbjänne bildade
tillsammans med Prostarve en egen gårdsgrupp med tydlig inbördes ägoblandning år 1700 (Ersson 1974:49 f.). På gårdarnas ägor fanns också marknamnet Bjärs (Ersson 1991:18), som bör gå tillbaka på ett ursprungligt äldre
gårdsnamn (fig. 5). I detta fall kan en del av den successiva ägosplittringen
följas genom den berömda runstenen från Hogräns kyrka (G 203), vilket
Ersson inte uppmärksammat. Runstenen, som kan dateras till omkring 1100,
restes av en viss Sigmund över tre bröder och fadern Aibjärn, som bodde »i
gården längst söderut» (i by sunarst). Runstenen restes som ett bjärt lysande
märke vid bron »a bierki», vilket normalt har tolkats som »på berget» eller
i överförd mening »på högen» (G 203, Johansen 1997:132 ff.). Med tanke
på det försvunna gårdsnamnet är det rimligare att tolka »a bierki» som »i
Bjärs». Eftersom gårdsnamnet Enbjänne kan härledas från just mansnamnet
Aibjärn verkar runstenen ha fångat en tidig gårdsdelning på Gotland. I texten nämns därmed både den ursprungliga gården Bjärs och den nya gården
»längst söderut», som efter Aibjärn fick namnet Enbjänne. Senare under
medeltiden har Bjärs försvunnit, kanske i samband med en omfördelning av
ägorna när Prostarve bildades. Slutligen har Enbjänne delats mellan Stora
och Lilla Enbjänne, sannolikt under 1300- eller 1400-talet (jfr Ersson 1974:
50). Totalt motsvarar dessa tre gårdar enligt 1600-talets jordvärdering 45
markleje (Östlund-Stjärnegårdh 1979a:91 f.), vilket är betydligt större än
någon annan enskild gård vid mitten av 1600-talet.
44
Anders Andrén
Fig. 5. Ägoblandning mellan Stora och Lilla Enbjänne samt Prostarve i Hogräns socken år
1700 (efter Ersson 1974 fig. 8).
Liknande uppdelningar av äldre större gårdar kan också spåras i namnskicket för vissa gårdar. Förutom uppdelningar av gårdar i Stora och Lilla
eller Över och Neder gäller det även namnpar som Rangvalds-Rangsarve eller Sigdes-Sigsarve (Ersson 1991). En sådan successiv uppdelning av gårdar, med ständigt nya namn för de nya gårdsdelarna, kan alltså förklara de
många unga ortnamnen på Gotland. Gamla gårdsnamn, som exempelvis i
-hem-namnen, finns nästan bara bevarade som sockennamn, just därför att
de överlevde som en ny namnkategori, medan de ursprungliga namnen för
gårdarna försvann genom gårdsdelningar eller i samband med att socknen
blev territoriellt avgränsad. Ett fåtal -hem-namn är bevarade som gårdsnamn
(Olsson 1996:31 ff.), men ägonamn med -hem som senare led tyder på att
många fler en gång har funnits. Ett sådant möjligt gårdsnamn på -hem skulle
kunna vara marknamnet Reumsaker i Garda socken år 1701 (Gadd 1954:
244 f.).
Ägoblandning av åkrar och ängar, tillhörande en grupp av några gårdar,
är vanlig runt de medeltida sockenkyrkorna (jfr Melefors 1983:72 ff.). Därför kan denna ägoblandning, ibland i kombination med gårdsnamnen, an-
vändas för att spåra de äldre namngivande gårdarna vid kyrkorna. Ett tydligt
exempel finns vid Kräklingbo kyrka. Enligt skattläggningskartor från 1699
och 1753 (www.lantmateriet.se) låg här prästgården i tydlig ägoblandning
med gården Kräklings, som bevarar namnet på den ursprungliga gården. De
gemensamma ägorna för prästgården och Kräklings bör markera omfattningen av den ursprungliga storgården Kräklinge, med såväl kastal som kyrka. Ett annat exempel är situationen runt Hejnums kyrka enligt skattläggningskartor 1698 och 1752 (www.lantmateriet.se). Här låg prästgården, Stora Kyrkebys och Lilla Kyrkebys samt Hemsarve i en tydligt avgränsad ägoblandning. Tillsammans bildade de en stor domän, som måste ha varit den
ursprungliga gården Hejnum. Utifrån 1600-talets jordvärdering bör gården
ha omfattat minst 50–60 markleje (jfr Östlundh-Stjärnegårdh 1979b:56 f.,
108), vilket innebär att egendomen har varit nära dubbelt så stor som stora
gotländska gårdar vid mitten av 1600-talet. En sådan domän kan ge en social
bakgrund för såväl den romanska kyrkan i Hejnum som Gutasagans uppgift
om stormannen Ormika från Hejnum (Holmbäck & Wessén 1943:293), som
lät bygga en av de första kyrkorna på Gotland i Åkergarn (S:t Olofsholm).
Ytterligare ett exempel på ägoblandning runt en kyrka kan hämtas från Ekeby. Gården Ekeby omtalas på en gravsten från 1316 (Lundmark 1931a:463
f.) men är därefter försvunnen. Enligt skattläggningskartor över Ekeby
socken från 1698 och 1752 (www.lantmateriet.se) var kyrkan omgiven av
jordar som låg i ägoblandning mellan kyrkans marker, Lindarve och Magnsarve. Tillsammans motsvarar dessa jordar sannolikt den ursprungliga gården Ekeby, som någon gång efter 1316 måste ha splittrats mellan en idag
försvunnen prästgård och de båda gårdarna med medeltida -arve-namn.
Exemplen skulle kunna mångfaldigas, men i detta sammanhang finns det
inte utrymme för någon systematisk undersökning. Likväl tillåter de få exemplen två slutsatser. För det första har idén om ensamgården på Gotland
under äldre medeltid alltid krävt nya gårdsnamn i samband med gårdsdelningar. Efter hand har dock det unika namnets betydelse och koppling till
den enskilda gården minskat. Under 1400-talet och 1500-talet räckte det
med distinktionen mellan Stora och Lilla i samband med gårdsdelningar,
och från slutet av 1600-talet började partsdelningar genomföras utan att nya
gårdsnamn skapades (jfr Ersson 1977, 1991). För det andra har de gårdar
som givit socknarna namn varit en del av samma process av gårdsdelningar
och nya namn. Det är därför så få av de ursprungliga gårdarnas namn är bevarade och det är därför som de ursprungliga stora domänerna är försvunna.
KYRKOARKITEKTUR
Kyrkoarkitektur och kalkmålningar har använts i diskussionen om byggherrar i de danska, norska och svenska kärnområdena och kan även utnyttjas för
att studera de gotländska kyrkobyggnaderna och deras sociala bakgrund.
46
Anders Andrén
Det är då viktigt att skilja på de tidiga träkyrkorna, som uppfördes från
1000-talets senare del till 1100-talets slut, och de romanska stenkyrkorna
som byggdes mellan 1130-talet och cirka 1225.
Inte mindre än 13 möjliga tidiga träkyrkor är kända på Gotland, genom
bevarade byggnadsdetaljer eller arkeologiska undersökningar (Ahrens
1981:512 ff.). Några träkyrkor är kända, eftersom delar av byggnaderna har
återanvänts i de senare stenkyrkorna. Ett exempel är Hemse, där det vid en
restaurering 1896 visade sig att kyrkans golv bestod av stora delar av en träkyrka från 1110-talet (Lagerlöf & Stolt 1969; Bråthen 1995, 1998; Bartholin
1998). Spår av andra träkyrkor har påträffats vid arkeologiska undersökningar i de senare stenkyrkorna. Ett fall är Silte, där en omsorgsfullt lagd
stengrund till träkyrkans långhus undersöktes 1971–72 (Trotzig 1972). Men
många träkyrkor kan endast beläggas indirekt, genom s.k. kyrkogårdsfynd
från senare delen av 1000-talet till mitten av 1100-talet (Trotzig 1983;
Thunmark-Nylén 2006:608 ff.). På 28 kyrkogårdar har påträffats tidiga gravar, där de döda har begravts med sina gångkläder, inklusive spännen, hängsmycken, nålar, pärlor och knivar, på kyrkogårdarna. De olika typerna av
föremål visar att kvinnor begravdes på nordsidan och män på sydsidan av
kyrkan. Den bäst kända platsen är Garda (fig. 6), där rester av den ursprungliga stavkyrkan har undersökts, medan tidiga gravar vid olika tillfällen har
påträffats runt kyrkan (Staecker 2001:200).
De många spåren av träkyrkor säger i sig själva mycket lite om initiativet
till att byggnaderna uppfördes. Däremot framträder vissa sociala sammanhang, om de tidiga kyrkorna jämförs med de sena gravfälten. Speciellt för
Gotland var att många döda fortsatte att begravas på de gamla gravfälten
trots att det fanns kyrkogårdar (Trotzig 1983; Staecker 2001). Under hela
1000-talet och åtminstone under första hälften av 1100-talet ägde begravningar rum på stora gamla bygdegravfält som Ire i Hellvi, Gute i Bäl, Allekvie i Endre, Broa i Halla och Barshalder i Grötlingbo (Thunmark-Nylén
2006:595 ff.; jfr Rundkvist 2006). Ett kors som har påträffats i en grav i
Barshalder visar att de gravlagda kunde vara kristna, men de begravdes likväl på samma plats som förfäderna. Den parallella användningen av bygdegravfält och kyrkogårdar visar att det knappast var kollektiv som låg bakom
de tidiga träkyrkorna. I stället är den rimligaste tolkningen att träkyrkorna
successivt uppfördes som gårdskyrkor på enskilda initiativ, precis som Gutasagan anger. Att bygga en liten träkyrka bör dessutom ha varit möjligt för
hushållet på en enskild storgård.
När det gäller de romanska kyrkorna är en stor del av arkitekturen försvunnen på grund av de många ombyggnaderna under 1200-talet och första
hälften av 1300-talet. De många återanvända romanska detaljerna i de yngre
byggnadsdelarna av kyrkorna ger få ledtrådar till initiativet för de romanska
kyrkorna. Några få romanska kalkmålningar finns bevarade, t.ex. i Garda,
Källunge och Mästerby (Lagerlöf 1999:72 ff.), men inte heller dessa säger
något om eventuella byggherrar. Däremot är drygt 15 romanska torn beva-
Fig. 6. Kyrkan i Garda med kyrkogård och tidiga gravar (efter Staecker 2001 fig. 7). På planen
framträder den romanska kyrkan tillsammans med det gotiska koret. I den romanska kyrkans
långhus är även stolphålen för en treskeppig träkyrka markerade. Symbolerna runt kyrkan
markerar tidiga gravar som vid olika tillfällen har påträffats på kyrkogården.
rade eller kända, trots de gotiska ombyggnaderna av de flesta kyrkorna (Lagerlöf & Svahnström 1991). Romanska torn har i sig själva haft aristokratiska associationer (jfr Wienberg 1993:154 ff.), men till skillnad från många
torn i Sydskandinavien saknar de flesta romanska tornen på Gotlands landsbygd andra aristokratiska uttryck. Endast det stora tornet i Follingbo (fig. 7)
har ett bevarat galleri (Lundmark 1931b:517 f.), medan en högt sittande dörr
i tornet i Hejnum (Westman-Hult 1935:164 ff.) och extra fönster i tornen i
Hablingbo (Lagerlöf 1966) och Halla (Roosval 1952 fig. 295) markerar någon form av tornvåningar.
En särskild aspekt av den romanska kyrkoarkitekturen är de många kastalerna på Gotland. På den gotländska landsbygden är 15 kastaler kända, och
av dessa ligger 10 i direkt anslutning till olika kyrkor, ofta i kanten av kyrkogårdarna (Tidmark 1936; Lagerlöf & Stolt 1975:553 ff.). Kastalerna bör
i första hand markera de gårdar, till vilka kyrkorna var knutna, men de ska
också ses i förhållande till kyrkan på platsen. Med undantag för Fröjels kyr-
48
Anders Andrén
Fig. 7. Tornet i Follingbo är det största kända romanska tornet före de yngre tyskinfluerade
s.k. galleritornen, med utvändiga gallerier. I Follingbo finns det enda bevarade invändiga torngalleriet på Gotlands landsbygd. Byggnaden är stilistiskt daterad till cirka 1200. Foto författaren 2008.
ka finns det inga belägg för romanska västtorn på kyrkor vid kastaler. Kyrktornen och kastalerna har alltså i princip uteslutit varandra och kan därmed
ha varit olika former för aristokratiska uttryck på cirka 25 platser (jfr Gardell
1992).
Utöver dessa spår finns belägg för två donatorer under romansk tid. Den
välkända dopfunten från Etelhem innehåller runinskriften »Hegvald lät göra
Fig. 8. Bildkvader i södra långhusmuren på kyrkan i Ganthem. Den skäggige mannen håller
sannolikt ett ljus i handen såsom en symbol för sin donation till kyrkan. Foto författaren 2008.
denna sten». Ordet »lät» innebär att texten måste uppfattas som en donatorsinskrift snarare än som en mästarsignatur, vilket tidigare var den vanliga
tolkningen (Lagerlöf 1965:145 ff.). Från kyrkan i Ganthem kommer en tidigare inte uppmärksammad donatorsbild från omkring 1200 (fig. 8). En bildkvader, som är inmurad i kyrkans södra vägg, föreställer en skäggig man
som håller ett stavliknande föremål i sin hand (Roosval 1952 fig. 245). Samma gest finns på en bildkvader från Sønder Kirkeby på Falster, vilken brukar
50
Anders Andrén
tolkas som en donatorsbild. På denna sten avbildas två män, dels lekmannen
Toste, som bär ett ljus, dels prästen Konrad, som har ett oblatbröd i handen
(jfr Nyborg 1979). Sannolikt har också den anonyme mannen från Ganthem
burit ett ljus, som en symbol för sin gåva till kyrkan (jfr Ahlstedt Yrlid
1976).
Den romanska kyrkoarkitekturen på Gotland är sämre bevarad än i vissa
delar av de skandinaviska kärnbygderna, men de bevarade aristokratiska uttrycken inskränker sig i första hand till kyrktorn och kastaler vid kyrkor. Övriga specifika aristokratiska uttryck är få och sparsamma på ön. Kyrkoarkitekturen antyder därmed ett delvis annat socialt mönster än i de danska och
svenska kärnbygderna, vilket kan förklaras med de annorlunda egendomsförhållandena. Utifrån ortnamnen och den yngre belagda ägoblandningen är
det möjligt att rekonstruera gotländska storgårdar som var mycket större än
de historiskt kända gårdarna. Dessa domäner var likväl inte alls så stora som
vissa storgods på Själland, i Skåne eller i Östergötland, vilka kunde omfatta
hela byar med många gårdar som brukades av landbor (Ulsig 1968; Tollin
2009). Därmed har de gotländska storgårdarna inte varit lika dominerade
som i de nordiska centralbygderna. Storgårdarna har knappast kunnat stå för
byggandet av en hel romansk stenkyrka själva, varför kyrkobygget bör ha
krävt förhandlingar med andra jordägare på mindre gårdar i omgivningen.
Sådana förhandlingar kan förklara socknens senare unika rättsliga ställning
på Gotland, eftersom Gutalagen ibland framställer socknen som en tingsförsamling (jfr Yrwing 1940:69 ff.; jfr Lindkvist 1991).
SPÅR AV TIDIGA STORGÅRDAR
Inga omfattande arkeologiska undersökningar har genomförts på platser
med eventuella tidiga storgårdar, vilket innebär att olika materiella spår
måste samlas för att kunna ge en antydan om dessa storgårdars utseende. Ett
exempel är Sundre, där kyrkan och de omgivande byggnaderna ligger på en
naturlig kalkstensplatå, i ett tydligt dominerande läge (fig. 9). På platsen för
den nuvarande kyrkan har stått en träkyrka från 1100-talet. Målade plankor
i en rysk-bysantinsk stil är ännu bevarade från kyrkan, och har tolkats som
rester av en ikonostas (Lagerlöf 1999:60 ff.), även om det är mer troligt att
de har utgjort delar av ett målat tak. Omkring 1230 uppfördes det nuvarande
romanska koret och långhuset och på 1280-talet tillfogades det senromanska
tornet (Bråthen 1995, 1998; Bartholin 1998). Nordväst om kyrkan finns
ruinerna av en stor rund kastal (Tidmark 1936), och från kastalen går en låg
jordvall i sydlig riktning, längs den naturliga platåns östra kant. Sydväst om
kyrkan finns resterna av prästgårdens medeltida huvudbyggnad uppförd i
sten på 1200- och 1300-talen (Svahnström 1951). Denna plats utgjorde fortfarande under andra hälften av 1200-talet storgården Sundre, som omtalas
på en gravsten i Grötlingbo kyrka. Gravstenen var lagd över Botjaud av dot-
Fig. 9. Kyrkan i Sundre med den runda kastalen. Foto författaren 2008.
tern Katrin, som var hustru till Johan i Sundre (G 35). Senare har gården
splittrats i flera mindre enheter, som utifrån ägoblandningen runt kyrkan
1704 och 1752 (www.lantmateriet.se) bör ha varit prästgården, Tomase, Digrans och Majstre.
Ett annat exempel är Öja, där takfrisen från en romansk 1100-talskyrka
finns inmurad i den nuvarande kyrkan, som byggdes i etapper under 1200talet och 1300-talets första hälft (Lagerlöf & Svahnström 1991). Direkt norr
om kyrkan ligger prästgården, med ruiner av ett medeltida stenhus (Svahnström 1951). Något hundratal meter nordöst om kyrkan och prästgården
finns resterna av en stor rund kastal, som undersöktes och restaurerades
1941 (Svahnström 1942). Strax norr om kastalen ligger den stora gården
Domerarve, med lämningar av ett medeltida stenhus (Qviström 1995:57 ff.).
Enligt skattläggningskartor 1703 och 1752 (www.lantmateriet.se) låg prästgården och Domerarve i tydlig ägoblandning med varandra. Tillsammans
bildade de båda gårdarnas ägor en stor möjlig domän, i vars mitt den runda
kastalen har varit uppförd. Möjligen har en viss »Ragnmund i Öja» (G 22),
som omtalas i slutet av 1300-talet, bott på denna storgård. Gårdsnamnet Domerarve (»domarens arv») visar i alla fall att gården har varit knuten till den
gotländska eliten av tingsdomare.
Ett tredje tidigare framhållet exempel är Halla, med en ännu delvis bevarad romansk kyrka med torn (jfr Broberg m.fl. 1990). Kyrkojorden låg enligt
historiska kartor från 1699 och 1752 (www.lantmateriet.se) i tydlig ägo-
52
Anders Andrén
blandning med Hallegårde, som enligt tolkningen ovan är den ursprungliga
storgården Halla, vars namn under 1300- och 1400-talen fick efterleden -gård
för att särskiljas från sockennamnet. Hallegårde är omgiven av tre runda vallar och vallgravar, vilka vid provundersökningar på 1990-talet preliminärt
daterades till vikingatiden. Halla har alltså varit en befäst storgård, vid
vilken den romanska kyrkan uppfördes under 1100-talets senare hälft. Flera
spår i kyrkan ger ytterligare antydningar om en elitmiljö (Broberg m.fl.
1990). Kyrkans torn har som nämnts små extra fönster, som kan ha varit
knutna till en idag försvunnen tornvåning. I kyrkans gotiska kor finns också
en inmurad romansk bildkvader med en korsriddare till häst (Roosval 1952
fig. 295, 291) samt en runsten från 1100-talet, vilken omnämner en man som
blev ihjälslagen av lübeckare (G 138). I kyrkan finns, som tidigare nämnts,
dessutom två gravstenar från slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet
över domaren Botvid och hans hustru Hallingi i Halla (Roosval 1952:
286 f.).
Dessa tre exempel antyder olika möjliga utformning för de storgårdar
som låg bakom kyrkorna. Sådana stora gårdar passar bättre till Gutalagens
bild av det gotländska samhället än det eftermedeltida källmaterialet. Gutalagen förutsätter att öns samhälle bars upp av jordägande familjer, men dessutom omtalas husfolk, ofria trälar samt bärgningsfolk och jordlösa (»utsädeslösa») människor, som hade arbetsplikt vid gårdarna i samband med slåtter och skörd (Holmbäck & Wessén 1943:238; jfr Siltberg 1998:70 ff.). Det
gotländska landskapet måste därför ha bestått av många olika former av stora och små gårdar och enklare bebyggelse utan egen åkermark. Dessa markanta sociala skillnader saknas helt i t.ex. den s.k. revisionsjordeboken från
1653, där Gotland framstår som ett samhälle med förhållandevis små sociala
skillnader mellan olika bönder, oavsett om de var självägande eller arrenderade kronojord (Ersson 1974; Siltberg 1992). De mer jämnstora gårdarna på
1600-talet var sannolikt resultat av samma typ av social utjämning mellan
gårdar som förekom i de flesta byar i övriga Skandinavien under senmedeltiden (Christensen 1976; Gissel m.fl. 1981). Den äldre medeltidens sociala
struktur på Gotland måste alltså uppfattas som radikalt annorlunda än 1600talets bild. Bebyggelsen bestod av enskilda gårdar, men skillnaderna mellan
de stora domänerna och de små gårdarna var mycket större än senare. Dessutom fanns ofria trälar och egendomslösa människor, som var knutna till
just storgårdarna, även om de delvis kan ha bott i egna hus. Det var från dessa storgårdar som de politiskt dominerande grupperna kom, t.ex. Gutasagans Likair den vise eller domarna i Öja och Halla.
Intressant nog verkar också en del av den internationella gotländska handeln ha utgått från de dominerande storgårdarna. Många av de medeltida
gotländska köpmän som nämns i utländska källor bar härkomstnamn som är
identiska med de senare sockennamnen (Wase 1998:56 ff.), t.ex. Påvel Hejdeby (1226), Fredrik Bunge (1297) samt Olof Etelhem och Jakob Eksta (cirka 1300). Ibland har detta tolkats som ett för köpmännen avvikande namn-
skick, eftersom gotlänningar normalt bar härkomstnamn baserade på gårdsnamn (Melefors 1983:107 ff.). Men med tanke på att socknarna till övervägande del har övertagit sina namn från ursprungliga storgårdar har dessa
köpmän i stället följt det normala gotländska namnskicket. Många av köpmännen härstammade alltså från storgårdar med kyrkor, vilket betyder att
initiativet till den internationella gotländska handeln delvis måste ha legat i
händerna på de hushåll som innehade dessa storgårdar (jfr Myrberg 2008:
155, 174 f., 184 ff.).
SAMMANFATTNING
Jag har i denna artikel återvänt till den klassiska frågan om sockenkyrkornas
sociala bakgrund på Gotland och försökt bredda diskussionen genom att
mer systematiskt ta hänsyn till andra källor än Gutasagan och Gutalagen.
Resultatet, som tydligt anknyter till flera tidigare idéer, är att initiativet till
de många kyrkorna på Gotland i första hand måste ses mot bakgrund av senare försvunna storgårdar. Därmed anknyter jag frågan om de gotländska
kyrkornas bakgrund till ett skandinaviskt mönster, samtidigt som det är viktigt att understryka de speciella gotländska dragen i detta mönster. Det finns
ingenting som tyder på att det har funnits storgods på Gotland av samma typ
som i de danska och svenska kärnområdena. I stället rör det sig om stora gårdar, ibland kanske dubbelt så stora som de historiskt kända gårdarna, med
ett stort hushåll sammansatt av jordägaren och dennes familj, tjänstefolk och
trälar. Dessa stora gårdar har dominerat sin omgivning så att även grupper
av jordlösa människor har haft arbetsplikt i samband med slåtter och skörd.
Det är vid sådana storgårdar som träkyrkor uppfördes under 1000-talets
senare hälft och större delen av 1100-talet. De flesta träkyrkorna kan ses
som gårdskyrkor, uppförda med storgårdarnas egna resurser, och kanske
främst avsedda för storgårdarnas bruk. Övriga gårdar har i stället fortsatt att
begrava sina döda på de gamla gravfälten. Efter hand har kyrkorna blivit så
många att begravningar upphörde där, vilket innebär att kyrkorna efter hand
måste ha fått en bredare bas i befolkningen. Avståndet mellan kyrka och
namngivande gård antyder dock att några, sannolikt yngre, träkyrkor var resultat av lokala förhandlingar mellan större och mindre jordägare snarare än
enskilda beslut på en storgård.
Arkeologiska undersökningar visar ofta att stenkyrkorna har uppförts på
platsen för en äldre träkyrka, även om man inte kan utesluta att nya lokaler
valdes i enstaka fall. Kontinuiteten från de första träkyrkorna innebar att
stenkyrkorna placerades vid storgårdarna, och initiativet till kyrkobygget
måste ha kommit från dessa gårdar. Samtidigt har uppförandet av romanska
stenkyrkor inneburit mycket större investeringar än en träkyrka. Eftersom
Gotland saknade storgods av fastlandstyp måste dessa projekt har förutsatt
förhandlingar och medverkan från andra gårdar, även om storgården vid
54
Anders Andrén
kyrkan säkert har dominerat kyrkobygget, av såväl historiska som ekonomiska och sociala skäl. Förhandlingarna kring kyrkobygget har successivt
lett fram till en sockenorganisation, som på 1200-talet ibland fungerade som
en tingsförsamling. Åtminstone från 1200-talets mitt har socknen som ett
kollektiv tagit initiativ till de fortsatta ombyggnaderna av de gamla kyrkorna. Inskriften med de fjorton namngivna männen i Anga kyrka visar detta,
även om de stora skillnaderna i bidragen till denna kyrka anger att vissa stora gårdar fortfarande måste ha dominerat och kanske också dikterat kyrkobyggets förutsättningar.
Under 1200- och 1300-talen upplöses successivt en del av de gamla storgårdarna. Några blev prästgårdar, medan andra delades mellan prästgården
och en eller flera andra gårdar, vilka fick nya namn. Samtidigt kan internationell handel knytas till en del av de familjer som härstammade från de
gamla storgårdarna. Från 1200-talets slut och under 1300-talet började
socknen alltmer uppfattas som en territoriell enhet, vilket ledde till ytterligare namnförändringar. En del av de bevarade storgårdarna fick helt eller
delvis nya namn, som skulle skilja dem från sockennamnen, medan sockennamnen modifierades i andra fall. Genom denna långa successiva och föränderliga process framträdde till slut den gotländska socknen, den gotländska gårdsbebyggelsen och det gotländska namnskicket, såsom de är kända
från 1500-talets och 1600-talets stora översikter.
Ett särskilt tack till Nanouschka Myrberg, Jes Wienberg och Torun Zachrisson, som
har läst manus och givit tankeväckande kommentarer till texten.
Digitala arkiv
www.lantmateriet.se, digitaliserade historiska kartor vid Lantmäteriet:
Lantmäterimyndigheternas arkiv, Gotlands län, Skattläggningskartor för Ekeby
1698, Halla 1699, Hejnum 1698, Kräklingbo 1699, Sundre 1704 och Öja 1703.
Lantmäteristyrelsens arkiv, Gotlands län, Skattläggningskartor för Ekeby 1752,
Halla 1752, Hejnum 1752, Kräklingbo 1753, Sundre 1752 och Öja 1752.
Referenser
Ahlstedt Yrlid, Inger 1976: Och i hopp om det eviga livet. Studier i Skånes romanska muralmåleri. Lund.
Ahrens, Claus 1981: Frühe Holzkirchen im nördlichen Europa. Veröffentlichungen
des Helms-Museum 39. Hamburg.
Andersson, Gun 1979: se Westholm 1979.
Andersson, Thorsten 1988: Den medeltida sockenbildningen från språklig synpunkt. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Årsbok 1988:65–
82.
Andrén, Anders 1984: Lund – tomtindelning, ägostruktur, sockenbildning. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museum rapport. Medeltidsstaden 56.
Stockholm.
— 1987: Tillhörighet eller avgränsning? Olika principer för social organisation. I:
Kristian Kristiansen (red.), Nordisk TAG. Rapport for det første nordiske Tagkonference i Helsingør, 15–17 november 1985, s. 23–30. København.
Anglert, Mats 1995: Kyrkor och herravälde. Från kristnande till sockenbildning i
Skåne. Lund Studies in Medieval Archaeology 16. Stockholm.
Bartholin, Thomas 1998: Dendrokronologiens tilforlidelighed. Fornvännen 93:
141–142.
Bohman, Lennart 1962: Sockenindelningens uppkomst. Gotländskt arkiv 34:71–82.
Bolvig, Axel 1992: Kirkekunstens storhedstid. Om kirker of kunst i Danmark i romansk tid. København.
Brendalsmo, Jan 2006: Kirkebygg og kirkebyggere. Byggherrer i Trøndelag ca.
1000–1600. Perspektiv 30. Oslo.
Brink, Stefan 1990: Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell
indelning i Norden. Studier till en svensk ortnamnsatlas 14. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 57. Uppsala.
Broberg, Anders, Peter Manneke & Christian Runeby 1990: Hallegårde i Halla –
social stratifiering eller bara en tillfällighet? Meta, Medeltidsarkeologisk tidskrift
1990(3):67–79.
Bråthen, Alf 1995: Dated wood from Gotland and the diocese of Skara. Århus.
— 1998: Kommentar till Thomas Bartholins artikel om dendrokronologins tillförlitlighet. Fornvännen 93:58–59.
Carlsson, Dan 1979: Kulturlandskapets utveckling på Gotland. En studie av jordbruks- och bebyggelseförändringar under järnåldern. Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet B 49. Visby.
— 1981: Kulturlandskapets territoriella framväxt. Gotländskt arkiv 53:13–20.
— 2004: Vikingatidens gårdar. En fråga om kontinuitet. Gotländskt arkiv 76:90–
99.
Claesson, Eivind 1989: Cuius ecclesiam fecit. Romanska kyrkor i Västergötland.
Licentiatavhandling i medeltidsarkeologi, Lunds universitet (stencil).
Christensen, Aksel E. 1976: Danmark, Norden og Østersøen. Udvalgte Afhandlinger. København.
Dahl, Sven 1942: Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse- och näringsgeografi före 1860. Meddelanden från Lunds universitets geografiska institution,
Avhandlingar 6. Lund.
Ersson, Per-Göran 1974: Kolonisation och ödeläggelse på Gotland. Studier av den
agrara bebyggelseutvecklingen från tidig medeltid till 1600-talet. Meddelanden
från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet B 27. Stockholm.
— 1977: Hemmansklyvning på Gotland fram till 1600-talet. Gotländska studier 5:
11–26
— 1985: Förteckning över gotländska ödegårdar. Gotländskt arkiv 57:173–210.
— 1991: Gotländska dubbelgårdar – exempel på hemmansklyvning? Gotländska
studier 7:7–24.
Fritzell, Gunnar 1975: Gotlands socknar under medeltiden. Gotländska studier 4:
19–36.
G 1–137 = Sven B. F. Jansson & Elias Wessén (utg.) 1962: Gotlands runinskrifter
1. Sveriges runinskrifter 11. Stockholm.
G 138–222 = Sven B. F. Jansson, Elias Wessén & Elisabeth Svärdström (utg.)
1978: Gotlands runinskrifter 2. Sveriges runinskrifter 12. Stockholm.
56
Anders Andrén
Gadd, David 1954: Boken om Garde. En gotländsk hembygdsskildring. Visby.
Gardell, Carl Johan 1986: Handelskompani och bondearistokrati. En studie i den
sociala strukturen på Gotland omkring 1620. Studia Historica Upsaliensia 144.
Uppsala.
— 1992: Gotlands historia i fickformat. Forntid, Medeltid, Nutid. Visby.
Gissel, Svend, Eino Jutikkala, Eva Österberg, Jørn Sandnes & Björn Teitsson (red.)
1981: Desertion and land Colonization in the Nordic Countries c. 1300–1600.
Det nordiske ødegårdsprosjekt 11. Stockholm.
Hafström, Gerhard 1949: Ledung och marklandsindelning. Uppsala.
Hellström, Jan Arvid 1971: Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid.
Rättshistoriskt bibliotek 16. Stockholm.
Holmbäck, Åke & Elias Wessén (utg.) 1943: Skånelagen och Gutalagen. Svenska
landskapslagar 4. Stockholm.
Hyenstrand, Åke 1974: Centralbygd – randbygd. Strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yngre järnålder. Studies in North-European archaeology 5. Stockholm.
— 1989: Socknar och stenstugor. Om det tidiga Gotland. Archaeological Reports
22. Stockholm.
Johansen, Birgitta 1997: Ormalur. Aspekter av tillvaro och landskap. Stockholm
Studies in Archaeology 14. Stockholm.
Koch, Hal 1936: Danmarks kirke i den begyndende højmiddelalder I–II. København.
Kyhlberg, Ola 1991: Gotland mellan arkeologi och historia. Theses and Papers in
Archaeology 4. Stockholm.
Lagerlöf, Erland 1965: Lye och Etelhem. Gotland 5:1. Garde ting, södra delen. Sveriges kyrkor 105. Stockholm.
— 1966: Kyrkan och kyrkogården. Boken om Hablingbo I. Havdhem.
— 1981: Den medeltida byggnadshyttan på Gotland. Folkets historia 9(3):12–23.
— 1999: Gotland och Bysans. Bysantinskt inflytande på den gotländska kyrkokonsten under medeltiden. Visby.
Lagerlöf, Erland & Bengt Stolt 1969: Hemse kyrkor. Gotland 6:3. Hemse ting. Sveriges kyrkor 131. Stockholm.
— 1975: Lau kyrka. Gotland 6:7. Burs ting. Sveriges kyrkor 165. Stockholm.
Lagerlöf, Erland & Gunnar Svahnström 1991: Gotlands kyrkor. En vägledning.
Stockholm.
Lagman, Svante 1981: Östergötlands medeltida sockennamn. En typindelning. Ortnamn och samhälle 7. Uppsala.
Lerbom, Jens 2003: Mellan två riken. Integration, politisk kultur och förnationella
identiteter på Gotland 1500–1700. Studia historica Lundensia 11. Lund.
Lindkvist, Thomas 1991: Kollektiv eller territoriell indelning. Socknen som profan
gemenskapsform i Sveriges medeltida lagar. I: Olle Ferm (red.), Kyrka och socken i medeltidens Sverige, s. 505–519. Studier till Det Medeltida Sverige 5. Stockholm.
Lindquist, Sven-Olof 1981: Sockenbildningen på Gotland. En korologisk studie.
Gotländskt arkiv 53:45–64
— 2009: En geografisk analys av kyrkobyggande och sockenbildning på Gotland.
I: Torsten Svensson, Charlotte Hedenstierna-Jonson, Evert Lindkvist, Svetlana
Vasilyeva & Margit Gerhards (red.), Spaden och pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik B. Lundberg och Bengt G. Söderberg, s. 425–438. Stockholm.
Lindström, Gustaf 1895: Anteckningar om Gotlands medeltid II. Stockholm.
Lithberg, Nils 1915: Det gottländska bidlaget. Fataburen 1915:41–65.
Lundberg, Erik 1927: Östergötlands romanska stenkyrkor. Försök till gruppering.
Östergötlands fornminnes- och museiförenings årsskrift 1927:2–83.
Lundmark, Efraim 1931a: Gotland 1:4. Kyrkorna i Endre ting. Sveriges kyrkor 38.
Stockholm
— 1931b: Gotland 1:5. Kyrkorna i Dede ting. Sveriges kyrkor 35. Stockholm.
Melefors, Evert 1983: Byngen, Smissen och Listar. Inbyggarbeteckningar och husbondenamn på Gotland. 1. Typologi och ordbildning. Studier till en svensk ortnamnsatlas 13. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 56. Uppsala.
Myrberg, Nanouschka 2008: Ett eget värde. Gotlands tidigaste myntning ca 1140–
1220. Stockholm Studies in Archaeology 45. Stockholm.
Nyborg, Ebbe 1979: Enkelsmænd og fællesskaber i organiseringen af det romanske
sognekirkebyggeri. I: Robert Egevang (red.), Strejflys over Danmarks bygningskultur. Festskrift til Harald Langberg, s. 37–64. København.
— 1986: Kirke – sognedannelse – bebyggelse. Nogle overvejelser med udgangspunkt i et bebyggelsesprojekt for Ribeområdet. Hikuin 12:17–44.
Nyman, T. 1932: Gotland 2. Rute setting. Sveriges kyrkor 42. Stockholm.
Nørlund, Poul & Egmont Lind 1944: Danmarks romanske kalkmalerier. København.
Olsson, Ingemar 1996: Gotländska ortnamn. Visby.
Pernler, Sven-Erik 1977: Gotlands medeltida kyrkoliv – biskop och prostar. En kyrkorättslig studie. Visby.
Qviström, Linda 1995: Medeltida stenhus på Gotlands landsbygd. C-uppsats i medeltidsarkeologi, Arkeologiska institutionen, Lunds universitet (stencil).
Roosval, Johnny 1952: Gotland 4:2. Halla ting, norra delen. Sveriges kyrkor 66.
Stockholm.
Roosval, Johnny & Hans Wachtmeister 1947: Gotland 4:1. Lina ting. Sveriges kyrkor 61. Stockholm.
Rundkvist, Martin 2003: Barshalder 2. Studies of late Iron Age Gotland. Stockholm.
SD = Svenskt diplomatarium, Band 1, 817–1285, utgivet av Johan Gustaf Liljegren.
Stockholm 1829.
Siltberg, Tryggve 1992: Gotlands åkermark, skatteväsen och »markleje». Gotländskt arkiv 64:143–174.
–– 1998: The Gotlandic farms in the late Middle Ages. I: Nils Blomkvist (red.),
Culture Clash or Compromise? The Euopeanisation of the Baltic Sea Area
1100–1400 AD. Acta Visbyensia 11, s. 65–90. Visby.
–– 2006: Topografiskt register över Gotlands socknar och gårdar. Från Gutabygd
28:83–93.
Skre, Dagfinn 1988: Gård og kirke, bygd og sogn. Organiseringsmodeller og organiseringsenheter i middelalderens kirkebygging i Sør-Gudbrandsdalen. Riksantikvarens rapporter 16. Øvre Ervik.
Smedberg, Gunnar 1973: Nordens första kyrkor. En kyrkorättslig studie. Bibliotheca Theologiae Practicae 52. Uppsala.
Snædal, Thorgunn 2002: Medan världen vakar. Studier i de gotländska runinskrifternas språk och kronologi. Runrön 16. Uppsala
Staecker, Jörn 2001: In atrio ecclesiae. Die Bestattungssitte der dörflichen und städtischen Friedhöfe im Norden. I: Auns Muntis (red.), Lübeck style? Novgorod
style? Baltic Rim Central Places as Arenas for Cultural Encounters and Urbanisation 1100–1400 AD, s. 187–258. Visby.
Steffen, Richard 1943: Gotlands administrativa, rättsliga och kyrkliga organisation
från äldsta tider till 1645. Lund.
Stolt, Bengt 2001: Grötlingbo kyrka. Gotland 9:2. Sveriges kyrkor 226. Stockholm.
58
Anders Andrén
Sundberg, Tommy & Tryggve Siltberg (utg.) 1974: Revisionsbok för Gotland 1653.
Generalundervisningsbok om alla hemmans beskaffenhet i Gotlands län 1653. 1.
Sudertredingen. Gotlandica 1. Visby.
Svahnström, Gunnar 1942: Kastalen i Öja. Gotländskt arkiv 14:53–60.
— 1951: De gotländska prästgårdarna. I: Ernst Hejnemann (red.), Visby stift i ord
och bild, s. 449–466. Visby.
Thunmark, Lena 1979: Burget på Burge – en storgård på gränsen mellan heden och
kristen tid. I: Waldemar Falck, Erik Nylén, Karin Nylén, Bengt Schönbäck &
Karin Svahnström (red.), Arkeologi på Gotland, s. 151–158. Gotlandica 14. Visby.
Thunmark-Nylén, Lena 1980: Om de gotländska kyrkornas ålder. Gotländskt arkiv
56:17–34.
— 2006: Die Wikingerzeit Gotlands III. Stockholm.
Tidmark, Nils 1936: Kastalerna eller tornborgarna på ön Gotland. Ett bidrag till
det nordiska borgväsendets historia. Visby.
Tollin, Claes 2009: Medeltida storgårdar. I: Britt Liljevall, Iréne A. Flygare, Ulrich
Lange, Lars Ljunggren & Johan Söderberg (red.), Agrarhistoria på många sätt.
28 studier om människan och jorden. Festskrift till Janken Myrdal på hans 60årsdag, s. 87–102. Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden 47. Stockholm.
Trotzig, Gustaf 1972: En stavkyrka i Silte. Gotländskt arkiv 44:73–8.
— 1983: Den gamla och den nya religionen. I: Ingmar Jansson (red.), Gutar och vikingar, s. 357–394. Stockholm.
Ulsig, Erik 1968: Danske adelsgodser i middelalderen. Skrifter udgivne af Det historiske institut ved Københavns universitet II. København.
Vikstrand, Per & Torun Zachrisson 2006: Lerslätterna och -sta(d)-namnen. Om relationen mellan äldre järnålderns lerslättsboplatser och -sta(d)-namn i Mälardalen. I: Inge Særheim, Per Henning Uppstad & Åse Hansen Wagner (red.), Busetnadsnamn på -stadir, s. 173–211. Norna-rapporter 81. Uppsala.
Wase, Dick 1998: Farmän, bönder och gotländskt borgerskap. En studie i interna
gotländska förhållanden under medeltiden. Stockholm.
Wessén, Elias 1945: Gutasagan och Gotlands kristnande. I: Mårten Stenberger
(red.), Boken om Gotland I, s. 153–164. Visby.
Westholm (Andersson), Gun 1979: Hellviprästens bostad utgrävd. Gotländskt arkiv
51:33–40.
Westholm, Gun 2000: Visby och Gotland. Medeltida byggnadsutveckling. Gotländskt arkiv 72:85–104.
Widerström, Per 2008: Spillings gård. En rik bosättning på nordöstra Gotland. I:
Ann-Marie Pettersson (red.), Spillingsskatten. Gotland i vikingatidens världshandel, s. 41–63. Visby.
Wienberg, Jes 1993: Den gotiske labyrint. Middelalderen og kirkerne i Danmark.
Lund Studies in Medieval Archaeology 11. Stockholm.
— 2000: Gotlands guldålder – kyrkor, konjunkturer och korståg. Gotländskt arkiv
72:69–84.
Wretman-Hult, Ester 1935: Gotland 2, Rute setting. Sveriges kyrkor 42. Stockholm.
Yrwing, Hugo Nilsson 1940: Gotland under äldre medeltid. Studier i baltisk-hanseatisk historia. Lund.
Öberg, Anders 1979: Olika typer av sockennamn i Sverige. Översikt över forskningsläget jämte förslag till typindelning. Ortnamn och samhälle 6. Uppsala.
Östergren, Majvor 1989: Mellan stengrund och stenhus. Gotlands vikingatida silverskatter som boplatsindikation. Theses and Papers in Archaeology 2. Stockholm.
— 2002: Under plogen. En studie från Mallgårds i Levide socken. Gotländskt arkiv
74:15–32.
Östlund-Stjärnegårdh, Eva (utg.) 1979a: Revisionsbok för Gotland 1653. Generalundervisningsbok om alla hemmans beskaffenhet i Gotlands län 1653. 2. Medeltredingen. Gotlandica 18. Visby.
— (utg.) 1979b: Revisionsbok för Gotland 1653. Generalundervisningsbok om alla
hemmans beskaffenhet i Gotlands län 1653. 3. Nordertredingen. Gotlandica 19.
Visby.
60
Anders Andrén
Från dröm till tolkning 61
Från dröm till tolkning
FOLKLIGA TOLKNINGSTRADITIONER
Av Annikki Kaivola-Bregenhøj
Drömtron och drömtydningen är lika gamla som mänsklighetens äldsta
skriftliga kvarlevor. De äldsta drömmar, som vi känner i den västliga världen, finns i det mesopotamiska Gilgamesh-eposet, som fick sin lyriska form
omkring 2100 f.Kr. Eposets hjälte, som var konung över Uruk och levde
omkring 2600 f.Kr., ser tillsammans med sin vän drömmar, som varslar om
händelser, som de skall komma att uppleva (Hämeen-Anttila 2006).
DRÖMBÖCKER SOM HJÄLP VID DRÖMTYDNING
Redan tidigt har man till hjälp vid tydningen av drömmar använt särskilda
drömböcker, som ursprungligen var avsedda att användas av professionella
drömtydare. En drömbok är ett lexikon, där drömsymbolerna (t.ex. orm)
kommer i alfabetisk ordning följda av tolkningen (t.ex. armod, falsk kärlek
till dig). Under samma huvudord kan finnas olika drömscenarier (t.ex. orm
att se, orm att bli stucken av etc.)
Drömböckernas historia går tillbaka till tiden långt före vår tideräkning.
Den äldsta kända nedskrivna vägvisaren till drömmarnas värld gjordes för
den egyptiske farao Merikere ca år 2070 f.Kr. Drömmar förstods på ett
mycket enkelt sett som goda eller onda varsel utan någon personlig betydelse (Vedfelt 1989:335). Forntidens två oss närstående högkulturer, den egyptiska och den mesopotamiska, har båda frambragt drömböcker. De mest
kända av dem är bitar av lertavlor, på vilka drömsymboler och deras tolkningar har skrivits med kilskrift. De har påträffats i Eufrat- och Tigrisdalen,
och som resultat av utgrävningen har man fått kännedom om hela bibliotek.
Man har funnit såväl räkenskapsböcker, brev och ordböcker som anteckningar av myter, sagor och varsel i samlingar av bibliotek, men också stycken av drömböcker. Att datera dessa drömböcker är svårt, eftersom de också
kan vara kopior av äldre texter. Den äldsta av de mesopotamiska, Babylonfragmentet, har daterats till tiden för Hammurabidynastin ca år 1700 f.Kr.
Föredrag vid Akademiens årsmöte 15 april 2009.
62
Annikki Kaivola-Bregenhøj
Till de tidiga fragmenten hör även Ziqiqu-drömboken, vars särdrag är att det
till synes bara är män, som har drömt drömmar värda att tyda. Kvinnor
nämns inte som aktiva drömmare, de förekommer enbart som hustru, dotter,
prästinna eller gudinna i mannens drömmar. I Egypten har en papyrusanteckning daterats till farao Ramses II:s tid omkring 1250 f.Kr. Typiskt för
drömtolkningstraditionen i den här boken är indelningen i två avdelningar,
som behandlar drömmar av respektive Horus- och Sethgudarnas anhängare.
Först cirka tusen år senare, under vår tideräknings första århundrade, känner
man en egyptisk drömpapyrus, där även en kvinna förekommer som drömmare (Gardiner 1935:7–23; Oppenheim 1956).
Alla gamla källor påpekar att man skall berätta en dröm med stor omsorg
utan att glömma en enda detalj. Och lika utförligt har man försökt att tolka
drömmen. Drömtolkningstraditionen krävde att man för att kunna tolka en
dröm skulle veta mycket om den drömmandes liv och det sinnestillstånd,
han eller hon befann sig i före drömmen. Tolkningen krävde stor omsorg
och kunnande och de gamla kulturerna belönade den skickliga drömtydaren
med både högaktning och konkreta gåvor, vilket vi kan läsa om t.ex. i Gamla
Testamentets berättelse om Josef som tolkade faraos drömmar i Egypten.
Senantikens mest namnkunniga drömtydare var Artemidoros Daldianos
(född ca 135 efter vår tideräkning), vars stora drömbok »Artemidori Daldiani Onirocriticon» har bevarats till våra dagar och publicerats på flera
språk, även på finska. Artemidoros härstammade från Efesos men använde
efter sin mors födelseort namnet Daldianos, från Daldis. Han berättar själv
att han hade rest mycket, inte enbart i sitt hemland Grekland och dess öar
utan också i Mindre Asien och Italien. Hans drömtydningar visar dessutom
att han ofta uppehöll sig bland sitt folks lägsta samhällsgrupper och att han
även kände den grekiska undervärlden. Artemidoros skrev allt som allt fem
böcker om drömtydning, av vilka de tre första är tillägnade filosofen Cassius
Maximus, de två sista däremot hans egen son (Artemidoros 1986, Hirvonen
1986:5–25). Den drömbok – Onirocriticon – som dessa fem böcker tillsammans utgör, finns ännu i dag bevarad i form av två tämligen fullständiga och
ett halvt dussin mer eller mindre avkortade manuskript.
Som exempel på Artemidoros’ detaljerade, kasuistiskt uppställda drömtydning vill jag nämna en omfattande dröm om ormar, som Artemidoros
förklarade för sin son:
Det vill kanske vara tillräcklig lärdom för dig att om likartade drömmar höra
denna. En gravid kvinna drömde, att hon födde en orm. Det barn, hon födde,
blev en utomordentligt duktig, vida berömd talare, eftersom ormen – liksom talaren – har en tvådelad tunga. Denna kvinna var ganska säkert rik, och rikedomen är bildningens respengar. En annan kvinna drömde samma dröm, och hennes barn blev överstepräst, eftersom ormen också är helig och hör till de hemliga
mysterierna. Dessutom var denna kvinna gift med en präst. Men också en tredje
kvinna drömde samma dröm, och hennes barn blev en av de mest framstående
spåmännen, eftersom ormen är helgad åt Apollo, spådomskonstens gud, och
kvinnan var dotter till en spåman. En fjärde kvinna hade också denna dröm, och
hennes son blev ostyrig och fräck och förförde många av stadens kvinnor. Ormen försöker nämligen dölja sig i de trångaste hål för att undgå att bli sedd. Men
pojkens mor var också lösaktig och en hora. En femte kvinna, som drömde denna dröm, fick en son som blev arresterad för röveri och halshuggen, för man slår
ju ihjäl en orm genom att slå den på huvudet med en sten. Inte heller denna kvinna var särskilt ärbar. En sjätte kvinna drömde samma dröm, och hennes son blev
en av de slavar som ofta flyr, för ormen går aldrig samma väg. Denna kvinna var
slavinna. Slutligen drömde också en sjunde kvinna samma dröm, och hennes
barn blev vanfört, för ormen rör sig också med hjälp av hela sin kropp såsom
förlamade människor. Kvinnan drömde detta medan hon var sjuk. Och det var
också ganska naturligt att ett under sjukdom avlat och utvecklat barn inte kunde
bli friskt (Artemidoros 1986:361–362).
Här syns det hur Artemidoros i sin tolkning beaktar olika sidor av ormsymbolen. Men samtidigt tar han hänsyn till olika aspekter, så som drömmarens
kön, ålder, yrke, härstamning och sociala ställning. Han visar att en och
samma dröm inte betyder samma sak för alla utan kan ha olika betydelser
allt efter den drömmandes livssituation.
Artemidoros’ Onirocriticon är en klassiker som sammanfattar hela den
samtida litteraturen om drömtydning. Men författaren redogör också för sådana folkliga drömtolkningar, som han på resor skrivit ned enligt samtal
med mer eller mindre seriösa siare. Artemidoros förtecknar en mångfald
symboliska drömmar i ämnesgrupper och tolkar dem enligt allmänt utbredda metoder som analogi, motsats, etymologi eller ordlek. Men hans förtjänst
består framför allt i att han, genom att bygga på äldre teorier, genomför en
grundläggande klassificering och erbjuder den äldsta vetenskapliga systematiseringen av folklig drömtydning (Kilborne 1987:175–184). Men samtidigt betonar han att den viktigaste förutsättningen för drömtydningskonsten
är drömtolkarens personliga erfarenhet, och han glömmer aldrig att hans
verk skall kunna användas praktiskt (Grub 1992:145–146). Men någon läsning för folket var drömböcker av denna typ inte »med sin spekulativa och
relativistiska exeges» (Önnerfors 1971:429–430).
Några drömsymboler, som kan hittas både i egyptisk drömpapyrus och i
Artemidoros’ bok, har förmedlats ända till våra tider genom medeltida
drömböcker. Utformningen av dessa böcker, så kallade Somnialer, var i
början tematisk med symbolerna ordnade efter betydelse analogt med skapelseberättelsen. Böckerna kopierades antingen av furstliga skrivare eller i
religiösa kretsar, och de hade förenklade tydningar. Man känner till ca sextio sådana drömböcker på latin, och man daterar deras tillkomst till det 7:e
århundradet. Den äldsta kända och till våra dagar bevarade av dessa böcker,
Codex Upsaliensis C 664, förvaras i Uppsala, och den är från slutet av 800talet (Önnerfors 1971:429–434).
Den bysantiska drömboken Somniale Danielis fick sitt namn efter profeten Daniel, som berättade att han hade fått en gudomlig uppenbarelse (Daniel 2:19). Denna bok har redan tidigt varit känd i Norden genom den muntliga och skriftliga traditionens förmedling (Larsen 1917:37–85). Somniale
64
Innehållet i våra drömböcker är vanligtvis mycket prydligt. Då Artemidoros’ »Drömtolkning»
översattes till folkspråken utelämnades ofta olämpliga sekvenser, men i Gérard Legrands
franska utgåva från 1953 har han via Clovis Trovilles pärmbild markerat att allt är möjligt under sömnen. Bilden är en variation över ett motiv i Trovilles tavla »Le magicien» från 1944.
(Författarens drömbibliotek.)
Danielis grundar sig på grekiska handskrifter men har spritts i Europa både
på latin och på olika folkspråk. Fastän det talas om »en bok» är det fråga om
en grupp handskrifter, i vilka en kortare eller längre sekvens behandlar
drömmar och av forskningen har fått en samlande benämning som handbok
i drömtolkning. Drömböcker kopierades i kloster och det är fråga om »den
form av brukstext, som inte levat vidare orörd, utan som påverkats av en levande tradition» (Grub 1992:154). Många olika impulser har kommit till ut-
tryck under det minst tusen år långa tidsrum, som den medeltida drömtolkningsgenren sträcker sig över. Varianter är ju typiska för folklore som används av människor. Man har velat se reflektioner av denna boks symbolik
i isländska sagor, som innehåller många beskrivningar av drömmar (Turville-Petre 1966). Ett exempel finns i Laxdæla-sagan, där Guðrún Ósvífsdóttir ser fyra drömmar, som tvingar henne att försöka hitta en tolkning.
Jutta Grub (1992:61), som ingående forskat i medeltida drömböcker, påpekar att »drömtydningsböckerna måste ses som en reservoar snarare än livgivande källa».
Officiellt var kyrkans attityd mot Somniale Danielis negativ, eftersom
populära drömböcker representerade övertro och charlataneri. Att använda
profeten Daniels namn för boken tolkades som missbruk av den gammaltestamentliga profetens auktoritet (Grub 1992:159–161). Men det har inte varit
till skada för de folkliga drömböckernas popularitet. I något skede, troligen
under renässansen, kompilerades material från flera manuskript till större
helheter. Förmodligen för att göra arbetet lättare lämnade man den tematiska ordningen och övergick till symboler i alfabetisk följd.
DRÖMBÖCKER I NORDEN
I vår nordiska kulturkrets har var och en haft möjlighet att själv tyda sina
drömmar, eftersom vi inte har haft professionella drömtolkare. De talrika
drömböckerna har kunnat erbjuda hjälp. Bara i Danmark kan det räknas upp
åtminstone 80 drömböcker (Kaivola-Bregenhøj 1986:261–264), och Carsten Bregenhøj räknar med att »i de övriga nordiska ländernas riksbibliotek
och folkminnessamlingar ligger det åtminstone 150–170 liknande trycksaker, i form av folkböcker, skillingtryck, dröm- och spåböcker och småtryck»
(Bregenhøj 1992:190).
Den första kända tryckta drömboken i Norden En Ny Drömmebook / Thet
är: Uthläggelse på Drömmar / och hwilka Drömmar man skal achta. Nu på
nytt förswenskat och förbättrat utkom 1641 i Stockholm. Det sades i inledningen att »Jag vill tala om try slags drömmar, om vilka man skall giva akt
uppå», och bokens omfång var i olika upplagor mellan 24 och 32 sidor. Boken var antagligen översatt från tyska, men som vanligt i denna bransch
nämns originalkällan inte. Såsom alla andra drömböcker ända fram till
1960-talet var En Ny Drömmebook divinatorisk, dvs. den ville »hjälpa
drömmaren att se in i det fördolda, såväl i samtiden som i framtiden». Ulf
Palmenfelt (1992:45–66) har visat, att denna bok var fast rotad i en europeisk bondekultur: man kunde drömma om den agrara miljön och dess djur
och växter, och drömmaren hade en levande relation till naturen. Religionen
var också viktig, och drömsymboliken visar att man kunde se Kristus och
höra Gud tala. Som de äldsta kända drömtydningsböckerna var också En Ny
Drömmebook tänkt enbart för män. Bland de drömmar, som män tänktes
66
När förlaget Otto Anders i Björneborg 1939 utgav en »Drömbok eller 1111 drömtolkningar»
använde man den under 1900-talet klassiska ikonen för denna gren av triviallitteratur, en sovande ung kvinna. Häftet är på 16 sidor och innehåller trots namnet bara 405 drömsymboler.
(Författarens drömbibliotek.)
uppleva, var drömmar om att stjäla en kyss, se en brud, se kvinnohår, ligga
hos en hora eller drömmar om en gyllene kjortel.
Nästa drömbok i Norden var dansk och kom 1725 (En meget Artig
Drømme-Bog). De första tryckta drömböckerna i Norge (Drømmeudtydaren) och i Finland (Unen-Selitys Kirja) utkom 1854 respektive 1857. På Is-
land användes danska eller danskspråkiga drömböcker, som kopierats för
hand tills Draumaráðningabók utkom på 1980-talet. Alla dessa böcker och
deras efterföljare visar att drömböcker är ett givande fält för »copy-lore»,
där förhållandet mellan de långivande och låntagande tryckalstren är mångfasetterat. Bara undantagsvis är en drömbok ett helt igenom unikt verk
(Kaivola-Bregenhøj 1986:251–260), såsom t.ex. en finsk bok Hätämaan
Jussin unikirja (Drömboken av Jussi Hätämaa, 1916 och 2002), som har fått
sitt namn efter en känd botare. Oftast publiceras dessa böcker utan författarens namn.
Nya drömböcker kom ut i snabb takt i slutet av 1800-talet och i början
av 1900-talet. Exotismen och visdomen sålde. När jag har bekantat mig
med danska drömböcker, har jag kunnat notera hur drömböcker använder
adjektiven – för att publiken skulle köpa boken, skall den vara »fullständig», »gammal», »stor», »pålitlig» eller »den nyaste», »allra nyaste», »allra fullständigaste», som t.ex. Den rigtige gamle fullstændige og paalidelige Drømme- og Spaabog efter de verdensberømte Sandsigere Cyprianus
og Sybillæ år 1918. Samma fenomen gäller alla nordiska drömböcker. I de
flesta böckerna var sidoantalet under hundra, och de kom ut i flera upplagor.
Några drömböcker tycks ha ett tydligt samband med tolkningar, som man
känner från muntlig tradition. Jag tar som exempel en finsk drömbok
Unikirja eli yhdentuhannen yhdensadan yhdentoista unen selitys (Drömbok
eller förklaring för ett tusen ett hundra elva drömmar), som kom ut för första
gången år 1896. Bokens storlek är ett ark eller 16 sidor, och namnet är
mycket typiskt för drömböcker. Knappast någon räknar drömmarnas antal,
när boken är köpt. Jag skall med tre exempel visa hur symboler i drömboken
»att tappa tänder», »en död människa» och »ormen» motsvarar förklaringar
i folktron:
»Att tappa tänder [betyder] en anhörigs död» (den ovannämnda drömboken).
(Hammasten putoaminen, omaisen kuolemaa.)
»När man i drömmen tappar tänder, betyder det anhörigas död» (FLS, Finska Litteratursällskapet).
(Kun unissa putoaa hampaita, tietää se omaisien kuolemaa.)
»En död betyder regn, om man själv är död [betyder det] lycka» (drömboken).
(Kuollut tietää sadetta, itse olla onnea.)
»De döda förutspår regn» (FLS).
(Kuolleet ennustavat sadetta.)
»Ormen [betyder] en ond och lömsk människa; om man dödar den, [betyder
det] seger över era fiender» (drömboken).
(Käärme, pahaa ja kawalaa ihmistä; tappaa, woittaa wihamiehiänne.)
68
»Om man såg en orm i drömmen, betydde det en fiende» (FLS).
(Jos näki käärmeen unissaan, se tiesi vihamiestä.)
Man kunde fortsätta att jämföra symboler, som är kända både i drömböcker
och i muntlig tradition. Resultatet visar att den anonyma skribenten, som
har konstruerat Unikirja, eli yhdentuhannen yhdensadan yhdentoista unen
selitys, har känt till den tolkningstradition som människor använder. Detta
skiljer boken från de många drömböcker som är ett resultat av att man kopierat andra böcker. Även i denna bok visar symboliken och dess tolkning
att det oftast är en man som antas vara drömmaren. Några gånger ges det en
alternativ tolkning för män och kvinnor, t.ex.:
»Nystan: bra för flickor, dåligt för män.»
(Kerä: tytöille hyvää, miehille pahaa.)
»Sabeln: seger [eller vinst] för män, vän för kvinnor.»
(Sapeli: miehille voittoa, naisille ystävää.)
Sådana drömsymboler som förkläde, kjol, pärlor, att koka, kärna, nystfot eller brudgum visar att kvinnor antas drömma mest om vardagliga sysslor.
Många nya upplagor vittnar om denna drömboks popularitet. Korta symboler och ordkarga tolkningar motsvarar inte drömmens visuellt rika upplevelse, och ändå var den omtyckt. De drömtolkningsprinciper, som t.ex. Artemidoros Daldianus har använt, i vilka en mängd förbehåll gör varje dröm
till individens språkrör, motsvarar inte folklig drömtro. Den mest troliga
grunden för bokens popularitet är just fokuseringen på det viktiga, drömmens kärna så att säga, det som också är förhärskande i folklig tradition.
I divinatoriska drömböcker är det inte ovanligt att varna människor för
döden. Men man gör det mindre än i muntlig tradition, eftersom böckernas
saluvärde säkert skulle försämras med allt för många olycksbådande varsel.
I den ovan nämnda drömboken Unikirja eli yhdentuhannen yhdensadan yhdentoista unen selitys finns det bland de 405 drömsymbolerna cirka 5 procent, som innehåller dödvarsel, t.ex. att tappa tänder, att bygga hus, att
drömma om mjöl eller att baka. Till den ofrånkomliga livsspillan kan fogas
andra allvarliga omen, t.ex.:
»Plog: att plöja med den [betyder] död, att se den [betyder] sjukdom.»
(Aura: sillä kyntää kuolemaa, nähdä sairautta.)
Ofta lindrar man varslet genom att framhålla olika sidor vid symbolen och
erbjuda alternativa tolkningar, t.ex.:
»Snårvinda: en växande [betyder] långt liv, en vissnande [betyder] att plågas, en avbruten [betyder] död.»
(Elämänlanka: kasvava pitkää ikää, kuihtuva kitumista, katkennut kuolemaa.)
Efter 1960-talet uppstod vid sidan av divinatoriska drömböcker ur floran av
gör-det-själv-böcker de så kallade reflexiva drömtolkarna. Dessa böcker
försökte vägleda läsaren vid tolkningen av sina drömmar genom att betrakta
dem som en del av människans psykiska processer och en länk till förståelsen av det egna jaget. För att förbättra försäljningen av dessa böcker var de
ändå ofta försedda med ett alfabetiskt index till de behandlade drömmarna
med tillhörande tolkningar (Palmenfelt 1992:49–50). Drömböckerna innehåller vanligen även en kort drömtydningshistorik och en populariserad
överblick av psykologisk drömtydning. De divinatoriska tryckalstren hänvisar till Bibeln och stora spåmäns förutsägelser, de reflexiva till vetenskapen,
Freud och de fysiologiska processerna i hjärnan. På så sätt har det ur Sigmund Freuds tolkningar uppstått ett slags halvvetenskaplig folklig kunskap:
få har läst Die Traumdeutung (1900), men många tror sig ändå veta vad
Freud har sagt om exempelvis sexdrömmar.
Mycket av nutidens översättningslitteratur på området är reflexiv-divinatoriska drömböcker. En av genrens populära publikationer är Nerys Dees
Your Dreams and What They Mean. How to Understand the Secret Language of Sleep 1984, som året efter förmedlades till den svenskspråkiga
publiken som Vad berättar dina drömmar, och 1986 till den finskspråkiga
som Unesi kertovat sinusta. Tyngdpunkten i boken ligger tydligt och klart
på drömmarnas fysiologi och psykologi, deras system och grundtematik. En
bok av denna typ hotar inte människor med dödssymboler utan försöker
hjälpa dem att tänka över och själv analysera sina drömmar.
Drömböcker berättar mycket om sin tids kulturhistoria och människosyn. En analys av 22 internationella drömböckers tids- och kontextbundna
symboler görs i Ulf Palmenfelts artikel »I drömbokens värld» (1992). Kopiering och även fri plagiering av drömböcker, som Carsten Bregenhøj har
redogjort för (1992), visar att människors behov av att tolka sina drömmar
har varit lika stort som förlagens längtan efter lättförtjänta pengar. Men hurudan är en typisk drömboksläsare och söker han hjälp, rådgivning eller
nöje?
MUNTLIG DRÖMTRADITION
Några människor följer aktivt med innehållet i sina drömmar och ännu flera
känner intresse för dem, även om de inte tillskriver drömmar symbolisk betydelse. Sättet att uppfatta och tolka drömmar varierar betydligt mellan olika
kulturer. I stort sett kan man tala om tre huvudtyper beroende på vilken vikt
man tillmäter drömmens och vakentillståndets verklighet (O’Nell 1976:24).
Den första gruppen utgörs av kulturer inom vilka drömmen tillmäts större
verklighetsvärde än vakentillståndet. Som exempel kan nämnas Mojave-indianerna i Colorado River Basin i Amerika. Till den andra gruppen hör kulturer inom vilka drömmen och vakentillståndet är likvärdiga. På detta sätt
70
tänker Negritos-folk i Filippinerna. Den tredje gruppen representeras av vår
egen kultur, där drömmens innebörd anses mindre verklig än vakentillståndet. I den mån vi över huvud taget tillmäter drömmar någon betydelse, så
anser vi vanligen att de är en blek eller förvrängd återspegling av vakenlivet.
I allmänhet är vårt vakenliv mera dominerande än våra drömmar. Relationen mellan dröm och kultur har kartlagts ingående av flera antropologer
(Tedlock 1987), bl.a. i studier av relationen mellan drömtillvaron och vakenlivet.
Det är emellertid problematiskt att generalisera i fråga om vår egen kulturs förhållande till drömmar och påstå att detta skulle vara entydigt rationellt. Fenomenet innehåller två skilda sidor, de allmänmänskliga fysiologiska processerna, som är föremål för en mångsidig forskning, och de inviduella upplevelserna. Det är de senare som hos gemene man kan räknas som
potentiella samtalsämnen. Det personligt upplevda kan dock uppfattas som
intimt, och det stundom absurda, känsliga, tabuerade eller politiskt och moraliskt inkorrekta kan framstå som olämpligt som samtalsämne i vissa situationer. Det är ofta kontexten som avgör om drömupplevelser är lämplig eller
olämplig kommunikation i vakenverkligheten. Den ambivalenta inställningen »tror inte men tror ändå» beskriver drömmarnas mångfasetterade natur. Eller som en studerande uttryckte det: »i allmänhet tror jag inte på drömmar, fast jag nog önskar att goda drömmar skulle gå i uppfyllelse» (kvinnlig
studerande, Annikki Kaivola-Bregenhøjs material). Drömmar är traditionellt muntligt berättande för många människor och förekommer i vardaglig
diskussion mellan personer med en viss grad av vänskaplig öppenhet.
Drömtolkningen ansluter sig till folktrons företeelse, som överskrider vad vi
i vardagen anser vara fysiskt möjligt.
Det finns människor som menar att drömmar kan förutspå framtiden. De
litar sällan på drömböcker utan tolkar sina drömmar enligt den tradition,
som de har lärt i sin familj och omgivning. Inget vetenskapligt bevis kan hittas för drömmarnas ominösa meddelanden som skulle tolka framtiden (Hobson 2004:34). Ändå måste vi respektera människors övertygelser som de
t.ex. kommer till uttryck i ofta sorgliga och hotande upplevelser. Som folklorist betraktar jag drömberättandet och drömtolkningen ur drömmarens
synvinkel utan att försöka ta ställning till huruvida drömmarens uppfattning
är »rätt» eller »fel».
Allmänt indelas drömmar i olika kulturer i sanna och osanna drömmar,
fastän benämningarna varierar. De drömmar som människor enligt min
uppfattning upplever som viktiga är av tre slag: ominösa drömmar (som
också kan kallas varsel- eller sanndrömmar), upprepade drömmar och
realistiska drömmar. Dessa drömtyper förekommer oftare än andra i mitt
material och är ofta blandformer: en upprepad dröm kan vara ominös, och
gränsen mellan en ominös och en realistisk dröm är flytande. Värda att berättas anses dessutom sådana drömmar, vilkas innehåll är så tydligt eller
sällsamt att de därför förvånar och intresserar människor som t.ex. mar-
drömmar.1 Denna gruppering av drömmarna dikteras av materialet och
representerar inte som sådan någon vetenskaplig klassificering. I några
samfund, som t.ex. i det forna Mesopotamien, har drömmar klassificerats
enligt drömmarens ställning i den sociala hierarkin (Kilborne 1987:176–
178). Där har det funnits tre huvudgrupper, av vilka den första – uppenbarelsedrömmar – hör till kungar, hjältar, präster och andra som är viktiga i
den sociala, politiska eller religiösa hierarkin. Dessa drömmar kommer
från gudomen och behöver ingen tolkning. Till den andra gruppen hör
symboliska drömmar, vilka är mindre högtidliga än uppenbarelsedrömmar. I Bibeln kan symboliska drömmar tolkas enbart av troende män, som
är utvalda att ha kontakt med Gud. Till den tredje gruppen hör realistiska
eller fysiska drömmar, som beror på hunger, smärta eller sexuellt umgänge. Betydelsen av dessa drömmar får drömmaren själv tolka. Enligt
Bibeln uppenbarar sig Guds vilja genom drömmar:
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå. I drömmen, i
nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer
på sitt läger, då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem, när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa (Job 33:14–17).
I en magisteravhandling i socialpsykologi av Soile Jatakari (1991) om
drömtro framgick det att 29 % av amerikanska studenter instämde med påståendet att »Dreams come from God», jämfört med bara 5 % av de finska
studenterna. Också åsikten »Dreams can predict the future» fick större medhåll bland de amerikanska studenterna än bland de finska.
KONSTEN ATT BERÄTTA
Innan drömmen kan tolkas, skall drömmaren tänka igenom sin drömupplevelse och tolka den själv eller berätta den för någon annan. Då man analyserar drömmen och dess tolkning, måste man skilja mellan drömupplevelsen, den sinnesstämning den lämnar efter sig och drömmen som berättelse.
Det är bara de drömmar som utkristalliserats till muntlig tradition som är
Mitt material bygger på en frågelista med fyra frågor. Frågelistan gick ut på att få reda på
1) vad drömmarna betyder för frågelistsvararna, 2) om han eller hon känner till några drömböcker, 3) om det i hans eller hennes bekantskapskrets finns personer som tolkar drömmar och
4) huruvida han eller hon har drömmar som upprepar sig. Frågelistsvaren kan uppdelas i följande kategorier: Tidningssvar (basmaterial 1, 150 svar) har inkommit som svar på frågor i en
kvällstidning och en damtidning. Studentsvar (basmaterial 2, 250 svar) omfattar de svar, som
inlämnats av studenter vid olika universitet, vilka hade fått sig frågelistan tilldelad i samband
med föreläsningarna. Som jämförelsematerial tas exempel ur Finska Litteratursällskapets
folkminnesarkivs folktroskartotek, där det finns äldre material om folklig drömtydning. År
1989 kunde jag skicka en förfrågan till folkminnesarkivets meddelare som gav 104 svar, och
bland dem fanns det även svar från krigsveteraner, som berättade om sina varseldrömmar.
Fastän svarsmaterialet var relativt litet så visar det ändå tydligt vilka slags drömmar vardera
gruppen var intresserad av.
1
72
inom räckhåll för folkloristen. Drömberättelserna präglas av samma slags
regelbundenheter som gäller andra typer av s.k. personligt berättande. Formen för de refererade återgivningarna av drömmen och dess tolkning varierar från osäker och tveksam verbalisering till en mycket höggradig schematisering (Kaivola-Bregenhøj 1993:218–219). Allt detta kan också ses i de
skrivna framställningarna. »Redan att klä drömmen i ord är det första och
viktigaste steget att tolka den. Det är de element vi förmår sätta ord på som
blir dominerande, och den språkliga formen blir sedan till ett mönster för i
vilken form vi kommer att minnas drömmen» (Espeland 1992:68). Det är
fråga om ett nytt medium, till vilket drömmen måste anpassas. Man måste
utelämna några element och lägga till andra som är mera passande. Drömmens logik är totalt annorlunda än vakenlivets. Drömmen kan t.ex. sammansmälta två eller flera miljöer till en bild, liksom två personer eller begrepp
kan uppträda som en egenskap (Espeland 1992:81). En muntlig drömberättelse är riklig och livlig, och den riktas till en åhörare och har blivit berättad
i en situation vars stämning har påverkat resultatet. En skriven dröm, såsom
berättelser i den här artikeln, är alltid mera kompakt och koncentrerar sig på
handlingens kärna.
Forskningen om drömmens språkdräkt framhäver att vokabulär och satsformning i drömmen inte avviker mycket från regler i annat verbalt uttryck.
Men det finns avvikelser från språkets struktur, då man talar om det förflutna i presens och använder direkt tal i stället för indirekt. Drömberättare lämnar det oklart om deras påståenden anknyter till drömvärlden eller till vakenvärlden eller till båda. Det finns inte alltid en kulmen i drömberättelsen,
dess begrepp är dåligt preciserade och satserna inte sammanhängande (Shanon och Eiferman 1984:371–377).
VARSELDRÖMMAR OCH REALISTISKA DRÖMMAR
Varseldrömmar och samtal kring dem är ett slags mätare, som anger vilken
sorts beröringsyta olika kulturer har till den s.k. folktron. Det finns en stor
variation mellan de nordiska länderna: När Nordisk Institut för Folkdiktning
på 1980-talet lät en arbetsgrupp studera läget i Norden (Kaivola-Bregenhøj
och Palmenfelt 1992) var det i Finland enkelt att t.ex. genom pressen och lokalradiostationerna samla in folks drömberättelser och drömerfarenheter. I
Sverige var det däremot fullständigt omöjligt att samla drömmar med hjälp
av pressen. Bara att få se ett urval av gamla svenska drömböcker på Kungliga Biblioteket krävde specialtillstånd av biblioteksrådet Harry Järv (muntligt meddelande av Carsten Bregenhøj). Också i Norge var det ovanligt att
tala om sina drömmar eftersom de inte värdesattes (Espeland 1992:67). Under en föreläsningsresa till Island 1985 kunde jag däremot konstatera att det
på Island med dess sagalitteratur och den tillhörande rika drömsymboliken
var naturligt att tala om sina drömmar.
Det finns många symboler i människornas drömmar som uppfattas som
farliga i folktron. Ofta berättas det, hur man har tappat en tand, plockat färggranna eller vita blommor, sett en orm bita en, följt hur en närstående människa glider bort med en båt eller undrat över ett hus, där det fattas en vägg.
S.k. dödsvarsel är vanliga i gammal muntlig drömtradition, i vilken man
också kan tala om en ängel, präst eller lieman. Färger kan förstärka symboliken: vita blommor är ännu sämre varsel än färggranna. Svarta kläder är det
tydligaste tecknet för sorg, men en dröm kan också berätta, hur man kan bli
befriad från sorgen:
Så finns det i mina drömmar en svart klänning, som har följt mig över trettio år.
För första gången såg jag den, när min son var 7-årig. Jag provade en svart klänning och förundrade mig över att sömmerskan var en okänd människa. Min son
kom dit och sade: »Mor, ta bort den där klänningen!» Jag trampade ned den. Ca
en vecka senare blev min son allvarligt sjuk. När han fördes till barnavdelningen
på sjukhuset, var sjuksköterskan samma person som hade hjälpt mig att prova
klänningen. Min sons sjukdom räckte nästan ett år, och tre gånger fördes han till
sjukhuset, och alltid innan det hände höll jag på att klä på mig den svarta klänningen, men lade bort den. Min son blev frisk (Kvinnlig berättare född 1910,
Annikki Kaivola-Bregenhøjs material).
I denna skribents material finns det flera drömberättelser, i vilka svarta kläder är en nyckelsymbol. Det oroväckande varslet går här inte i uppfyllelse,
eftersom kvinnan inte klär sig i klänningen utan »trampar ned» den. En allmänt återkommande detalj i varseldrömmar är att den i drömmen sedda
människan senare uppträder i vakenlivet (Kaivola-Bregenhøj 2000:32–33).
Berättelsen om den svarta klänningen är i skriftlig form, enkel och kort, men
i en intervjusituation kan människor spekulera mångsidigt över sina drömupplevelser. Som motsats till tolkningen i drömböcker innehåller en berättelse både drömmen och dess tolkning, men också resultatet av den varslande upplevelsen och kontextinformation. Den person, som drömmaren ser i
sin dröm och även möter i vakenlivet, och tidsavståndet innan drömvarslen
fullbordas, är kriterier för sanningen, som visar att man kan lita på varslet.
Tiden kan vara ganska preciserad liksom i berättelsen om den svarta klänningen, »ca en vecka senare». Sällan räcker varslet långt in i framtiden utan
oftare är tidsintervallet kort, som »snart», »efter några timmar» eller »följande morgon».
Det är vanligt att människor nämner sina känslor, när de berättar om sina
drömupplevelser. Psykologen Katja Valli (TV-nyheter i Finland 28.10.
2008) har i sin avhandling konstaterat, att ca tre fjärdedelar av de drömmar,
som människor kommer ihåg, är skrämmande hotdrömmar. Psykologen
Calvin S. Halls stora forskningsmaterial, omfattande närmast tiotusen
drömmar, visade att 40 % av drömmarna innehöll rädsla, 18 % hat, 6 % sorg,
18 % neutrala känslotillstånd eller förundran och bara 18 % lycka (D’Andrade 1973:199). Medan symboler i kommersiella drömböcker är korta och
tolkningen tänkt att passa för alla, så ansluter drömmar i människors berät-
74
telser sig oftast till deras närmaste krets. En ond eller skrämmande dröm, eller ett motsvarande varsel enligt drömbok eller tradition, väcker så många
känslor och tankar att man kan berätta om drömmen.
En drömtyp, som människor brukar komma ihåg och anse viktig, är s.k.
realistiska drömmar. De återspeglar verkligheten, även om också de mest
realistiska drömmarna har inslag som är främmande för vakentillståndet.
Man har beräknat att två tredjedelar av alla realistiska drömmar förmedlar
fullständiga uppgifter om den ifrågavarande saken. Ibland kan drömupplevelser vara så intensiva att drömmaren stiger upp för att se efter vad som har
hänt. Dessa upplevelser närmar sig s.k. clairvoyanta drömmar. Då berättar
drömmen utan omskrivning i symboler för drömmaren om en händelse, som
håller på att äga rum, t.ex.:
… en morgon vaknade min mormor av en mardröm: Cederblad (som bodde hos
henne) höll på att hänga sig. Mormor steg raskt upp ur sängen, gick in i Cederblads arbetsrum, där denne hade hängt sig i spjällsnörena. Trots sin förskräckelse ryckte mormor till sig saxen eller om det var en kniv och skar av spjällsnörena. Och sen, mormor var en amper kvinna, tog hon fram läderremmen och gav
pojken ordentligt stryk, det har hon själv berättat. Men pojken blev examinerad
och blev sedan klockare i Heinola (Kvinnlig berättare, åldern inte nämnd,
Annikki Kaivola-Bregenhøjs material).
Denna dröm har levt kvar i barnbarnets berättelse just för att den har varit så
dramatisk. I allmänhet utgör drömmarna en kortlivad berättartradition och
endast de mest egenartade drömmarna förmår överskrida berättandetröskeln
under en längre tid. De vanligaste realistiska drömmarna förebådar att man
skall träffa någon som man inte har träffat eller haft kontakt med på länge.
Vardagliga små episoder, t.ex. detaljer om kläder, kan förekomma bland
drömmar med något större tema.
DRÖMMAR OM LYCKA
Lyckliga drömmar berättas sällan. Som berättelser är de inte lika intressanta
som de dramatiska, olycksbådande varseldrömmarna, som också lyssnaren
kan kommentera. Såväl i det äldre folktromaterialet som i människors brev
till mig förekommer dock även lyckosamma drömmar. Hästen är en lyckosymbol, men till tolkningen av drömmar om hästar fogar sig också folklig
färgsymbolik. Hästen kan vara symbol för en mansperson, och en brun eller
röd häst visar sig vara symbol för bröllop eller snabbt återseende:
En karl och jag var tillsammans i 20 år eftersom vi vid första ögonkastet blev
häftigt förälskade. Men eftersom han var dräng hos staten, som han brukade säga, och fick sköta sitt ämbete på annan ort, så såg jag ständigt i mina drömmar
röda hästar och hundar som alltid ville pressa sig intill mig. Så visste jag alltid
att min älskade skulle komma till mig om kvällen, och så hände det ständigt
(Kvinnlig berättare, födelseår inte nämnt, Annikki Kaivola-Bregenhøjs material).
Här är det främst färgen på djuren och den upprepade scenen som bekräftar
drömmens varslande karaktär. Kontextinformationen ger en förklaring till
djuren som metafor för föremålet för kvinnans kärlek i det långvariga kärleksförhållandet, som påverkats av deras ofrivilliga åtskiljande. I denna korta berättelse får man inblick i de känslomässiga mekanismer som inte påträffas i drömböckerna.
Drömmar som berättas i ballader är oftast dystra och berättar om fatalism.
Helt annorlunda är den danska balladen »Møens morgondrømme» (Danmarks gamle Folkeviser, no 239, band IV, version E, s. 439), som varslar om
en lycklig framtid. I det äldre folktromaterialet, dit denna visa hör, förekommer det ett för drömtro speciellt drag. På samma sätt som skadan av onda
drömmar kunde hejdas, kunde även goda drömmars fullbordande överlåtas
till en annan person (se även Rausmaa 1988:422–424, Uther 2004:368: sagan ATU 671 E* A Magic Boy). Huvudpersonen i balladen, som heter »liten Kirsten», ser sin dröm just innan hon vaknar på morgonen.Tidpunkten
för drömmen är definitivt inte utan betydelse, eftersom man i många kulturer menar att en dröm vid gryningen går i uppfyllelse omedelbart. Handlingen i visan är ett slags Askunge-berättelse: en ung flicka, som har förlorat sin
mor, växer upp hos sin styvmor och hennes döttrar. Den aktuella morgonen
sover Kirsten så länge att hennes styvmor kommer och väcker henne och förebrår henne att hon har sovit så länge. Då konstaterar Kirsten att hon om
morgonen har drömt en dröm, som är viktigare än hennes arbete med att
spinna eller sy. Och så berättar hon sin dröm:
5. »Jeg tykte, jeg var en liden and,
og jeg flød hen for Danerkongens land.
6. Mig tyktes, mine vinger var så brede,
at de skjulte over al Danmarks hede.
7. Jeg satte mig på en liden rod,
og alt bugned grenen ned for min fod.»
När styvmodern hör Kirstens dröm, vill hon genast tillvinna sig drömvarslet. Egentligen tolkas drömmen i visan inte, men styvmodern förstår att
drömvarslen är strålande och ville gärna se att den utlovade framtiden skulle
komma hennes egna döttrar till del. Kirsten önskar dock inte ge avkall på sin
dröm. Snart anmäler konungen – som i denna variant är Danerkungen men
oftast Vendelkungen – sin ankomst och önskar att träffa Kirsten. I flera balladvarianter försöker styvmodern under diverse förevändningar att hindra
detta, men till sist lyckas det konungen att få möta Kirsten, som han vill göra
till sin hustru. Så går det också och Kirsten blir drottning. De äldsta danska
varianterna härstammar från manuskript från 1500- och 1600-talet. Denna
ballad har daterats till det 12:e århundradet (Svend Grundtvig et al. 1853–
1976, DgF band IV, s. 416). Speciellt intressant i visan är symbolen en liten
76
fågel, vilkens vingar är bredare än normalt, och under vars fötter grenar
böjer sig. Sophus Larsen (1917:55–58), som känner den medeltida drömsymboliken, har nämligen visat att båda drömsymbolerna uppträder i medeltidens diktning också på andra språk. Han menar att det är fråga om en
typisk vandringsdröm, som har lånats från en främmande källa, som efter
hans mening är Somniale Danielis. I Norden har man blivit bekant med
dessa och många andra internationella symboler först och främst via muntlig tradering.
En stor del av drömsymbolerna är naturligtvis idiosynkratiska. Drömmarna framstår ingalunda alltid som kulturella symboler, trots att man har ansett
att kulturen inverkar på drömmarnas uppkomst, deras uppenbara innehåll,
utformning och lokala tolkningsmodeller. Att drömmar berättas inom familjer bidrar till att symbolerna blir kända och kan förorsaka att drömmarna kan
kanaliseras till inlärda dröm- och tolkningsramar.
DEN FÖRÄNDERLIGA DRÖMMEN
De drömmar som är viktiga för oss i dag är annorlunda än för några årtionden sedan. Förändringarna i vår yttre omgivning och i vår världsbild kommer till synes också i drömsymbolernas popularitetsväxlingar. Vi lever inte
längre i ett så starkt traditionsstyrt samhälle som förr. Med ökad skolning
och allmänbildning upplevs drömmar allt mera sällan som varsel. Detta
kommer fram t.ex. i svaren från studenter, som jag har träffat vid olika universitet. Deras rationalistiska inställning är tydlig. Men å andra sidan finns
det grupper bland oss, där det är vanligt och naturligt att berätta och tolka
sanndrömmar. Gränserna mellan olika människogrupper är ingalunda klara
och följer heller inte entydigt gränserna för de olika socialgrupperna. En intressant grupp är de som en enda gång drömt en sanndröm och vilkas rationella inställning till livet fått en törn av en dröm som upplevts som ett tydligt
och dramatiskt varsel. Drömtolkning måste ses som en del av det magiska
tänkesätt, som i viss mån präglar världsbilden hos var och en av oss, medvetet eller omedvetet.
De absurda, ologiska och tidvis skrämmande upplevelserna under sömnen kommer alltid att förvåna och leda till frågan: Varför drömmer jag så
här? Men vem frågar den moderna människan? Söker man på nätet, får man
kanske svaret. I det ökande utbudet av personliga bloggar upplever man att
det bemötande som bloggaren får är med om att bekräfta tolkningens sannolikhet. Personen i fråga kan helt och hållet förkasta möjligheten av gudomligt eller övernaturligt ingripande eller förneka att psykologi spelar en roll i
drömförståelsen, och ändå vilja få hjälp eller kunskap genom den intersubjektiva bekräftelsen. Ser vi detta som ett genomgående fenomen befinner vi
oss visserligen på en ny kognitiv nivå men håller oss ändå kvar inom folktron i traditionell mening.
LITTERATUR
Artemidoros Daldislainen 1986 (3 uppl.): Suuri unikirja. Kreikan kielestä suomentanut Kaarle Hirvonen. Helsinki. [Enligt bokens ortografi används antingen namnet »Onirocriticon» eller »Oneirocriticon».]
D’Andrade, Roy G. 1973: The Effect of Culture of Dreams. S. G. Lee and A. R.
Mayes (eds.), Dreams and Dreaming, selected readings.
Bregenhøj, Carsten 1992: Den nordiska drömboken 1641–1991. Traditionslinjer
och nyskapande. Annikki Kaivola-Bregenhøj och Ulf Palmenfelt (utg.), Drömmar och Kultur. Drömböcker och drömtolkning. Stockholm.
Dee, Nerys 1984: Your Dreams and What They Mean. How to Understand the
Secret Language of Sleep. USA.
Den rigtige gamle fullstændige og paalidelige Drømme- og Spaabog efter de verdensberømte Sandsigere Cyprianus og Sybillæ. 1918. København.
Draumaráðningabók. Reykjavik u.å. (köpt 1985 i Reykjavik).
Drømmeudtydaren efter det Svenske, samt Forklaring og Udtydning af Pletter paa
det menneskelige Legeme 1854. Christiania.
En meget Artig Drømme-Bog, Og Udleggelse Paa Drømme, Saa og Hvilke Drømme man skal agte 1725.
En Ny Drömmebook, Thet är: Uthläggelse på Drömmar och hwilka Drömmar man
skal achta. Nu på nytt förswenskat och förbättrat 1641. Stockholm.
Espeland, Velle 1992: Drömkultur och drömberättelser. Annikki Kaivola-Bregenhøj och Ulf Palmenfelt (utg.), Drömmar och Kultur. Drömböcker och drömtolkning. Stockholm.
Gardiner, A. H. 1935: Hieratic Papyri I. London.
Grub, Jutta 1992: Medeltida Drömböcker. Annikki Kaivola-Bregenhøj och Ulf Palmenfelt (utg.), Drömmar och Kultur. Drömböcker och drömtolkning. Stockholm.
Grundtvig, Svend et al. 1853–1976: Danmarks gamle Folkeviser I–XII. København.
Hirvonen, Kaarle 1986: Artemidoroksen asema unien merkitystä koskevien käsitysten muuttuessa. Artemidoros Daldislainen. Suuri unikirja. 3 uppl. Helsinki.
Hobson, J. Allan 2004: Unennäöstä. Johdatus unitutkimukseen. Helsinki.
Hämeen-Anttila, Jaakko 2006: Esipuhe. Gilgamesh. Helsinki.
Hätämaan Jussin unikirja. Oulu 1916 (1 uppl.) och Saarijärvi 2002 (2 uppl.).
Jatakari, Soile 1991: Suomalaisten opiskelijoiden unet ja uniin liittyvät käsitykset.
Sosiaalipsykologian pro gradu-tutkielma. Helsingin yliopisto.
Kaivola-Bregenhøj, Annikki 1986: Drømme gennem tusinde år. København.
— 1993: Dreams as Folklore. Fabula. Zeitschrift für Erzählforschung 34.
— 2000: Narrating Dreams. Dreams as the Key to the Future. Tuija Hovi and Anne
Puuronen (eds.), Traditions of Belief in Everyday Life. Åbo.
— och Ulf Palmenfelt (utg.) 1992: Drömmar och Kultur. Drömböcker och drömtolkning. Stockholm.
Kilborne, Benjamin 1987: On classifying dreams. Barbara Tedlock (ed.), Dreaming. Anthropological and Psychological Interpretations. Cambridge.
Larsen, Sofus 1917: Antik og Nordisk Drømmetro. Aarbøger for Nordisk Oldkyndighed og Historie. København
O’Nell, Carl 1976: Dreams, Culture, and the Individual. San Francisco.
Oppenheim, A. Leo 1956: The Interpretation of Dreams in the Ancient Near East.
With translation of an Assyrian Dream-Book. Transactions of the American
Philosophical Society. New Series 46:3. Philadelphia.
78
Palmenfelt, Ulf 1992: I drömbokens värld. Annikki Kaivola-Bregenhøj och Ulf Palmenfelt (utg.), Drömmar och Kultur. Drömböcker och drömtolkning. Stockholm.
Rausmaa, Pirkko-Liisa (toim.) 1988: Suomalaiset kansansadut 1. Helsinki.
Shanon, Benny and Eiferman, Rivka 1984: Dream-reporting discourse. Text 4:4.
New York.
Tedlock, Barbara (ed.) 1987: Dreaming. Anthropological and Psychological Interpretations. Cambridge.
Turville-Petre E. O. G. 1966: Dream Symbols in old Icelandic Literature. Festschrift Walter Baetke. Weimar.
Unen-Selitys Kirja 1857. Helsinki.
Unikirja eli yhdentuhannen yhdensadan yhdentoista unen selitys. 1 uppl. 1896.
[Har använt upplagan 1939.] Pori.
Uther, Hans-Jörg 2004: The Types of International Folktales. A Classification and
Bibliography. Part I. FFCommunications No. 284. Helsinki.
Valli, Katja 2008: Threat Simulation. The Function of Dreaming? Turku.
Vedfelt, Ole 1989: Drømmenes dimensioner. Drømmenes væsen, funktion og fortolkning. København.
Virtanen, Leea 1980: Unien kerronta nykyaikana. Kalevalaseuran vuosikirja 60.
Helsinki.
Önnerfors, Alf 1971: Somniale. Kulturhistorisk Leksikon for Nordisk Middelalder
XVI. København.
Familj och kollektiv i Norden 79
Familj och kollektiv i det äldre
samhället i Norden
Av Stefan Brink
I ett tidigare föredrag för denna akademi framlade jag funderingar omkring
det kollektiva minnet, hur traditioner, lagar och sägner fördes vidare i en
muntlig kultur. Detta föredrag skall handla om sociala grupper och kollektiv
i det förhistoriska Norden, hur de var uppbyggda och vari de bestod. Båda
dessa reflektioner ingår i ett studium jag sysselsatt mig med sedan länge, i
en strävan att försöka förstå vårt förhistoriska samhälle och den särpräglade
kultur vi hade under framför allt den yngre järnåldern och den tidiga medeltiden.
I detta studium har följande motsägelsefyllda förhållande förbryllat mig.
I samtliga handböcker och lexika definieras en bryte som en ofri tjänare eller
förvaltare. I t.ex. Kulturhistoriskt lexikon (KL 2, 1957:269–273) skriver
Fridlev Skrubbeltrang för Danmarks del: »i tidlig middelalder betegnelse
for en mand, der havde opsyn med trællerne på en ejendom, en forvalter eller godsbestyrer», medan Gerhard Hafström menar att en bryte var »uppsyningsman över trälarna på en gård». I det senare utkomna Reallexikon der
Germanischen Altertumskunde (RGA 4, 1981: 26–27) skriver Svend Gissel
för Danmarks del att en dansk bryte under medeltiden »bezeichnet einen
Unfreien oder Freigelassenen, der über die anderen Unfreien eines Hofes
die Aufsicht führte, einen Verwalter oder Schaffner», medan Grethe Authén-Blom för Norges del skriver: »Ursprünglich war einer der obersten
unfreien Knechte mit dieser Aufgabe [att fördela dryck och mat] betraut. Ein
bryti konnte auch eine Art Hausverwalter oder Schaffner über dem unfreien
Gesinde sein.» Brytens ursprungliga ofria status finner slutligen Karl Wührer (RGA 4, 1981:25) konfirmerat genom att hänvisa till Äldre Västgötalagen, Östgötalagen, Frostatingslagen och Jyske Lov, vars lagparagrafer uppenbart antas påvisa denna institutions ålderdomlighet.
Dessa handboksuppgifter, skrivna av historiker, kan dock kvalificeras
med de få exempel vi har där ordet bryti förekommer i runinskrifter. Dessvärre är de som sagt ytterst få, men dessa rara exempel tycks tala ett annat
språk än det vi finner i landskapslagarna.
På den bekanta runstenen vid Hovgården på Adelsö (U 11) kan man läsa:
Föredrag vid Akademiens sammanträde den 13 februari 2008.
80
Stefan Brink
raþu runaR ret lit rista toliR bry[t]i i roþ kunuki toliR auk gyla litu ris. . .þaun
hion eftiR. . .k merki srni. . .hakun baþ rista, Rað þu runaR. Rett let rista ToliR
bryti i Roð kunungi. ToliR ok Gylla letu ris[ta ...], þaun hion æftiR [si]k(?) mærki
... Hakon bað rista »Tyd du runorna! Rätt lät Tole, bryte i Roden, rista dem åt
konungen. Tole och Gylla lät rista (dessa runor) båda makarna efter sig till
minnesvård ... Håkon bjöd rista.»1
Denna historiskt betydelsefulla inskrift från sannolikt mitten av 1000-talet
är visserligen inte helt enkel att tyda och förstå, men enligt Elias Wessén (i
U) kan resandet och ristandet av stenen ha varit påbjudna av den kung Håkon, som nämns i inskriften. Wessén, och många med honom, har kopplat
samman passagen »bryti i Rodh» med Östgötalagens uppgift om iarls bryti
i roþzs bo, och han antar att ToliR bryti varit konungens ombudsman i det
distrikt som kallades Roden. Erland Hjärne (1946, 66 n. 5) har givit en annan tolkning, som enligt min mening är mer övertygande, nämligen att denne ToliR bryti varit en godsförvaltare på huvudgården Hovgården, alltså vad
som senare kom att benämnas för ett bo eller en bosgård.
På en svårt skadad runsten i Gillberga i Västerljung (Sö 42), Hölebo, i Södermanland, går det att rekonstruera följande: sigualti r[aisti. . . kil br]utia
sin, dvs. »Sigvald reste ... [...]kil sin bryte». Den tredje runinskrift där ordet
bryti förekommer är på den bekanta, eller snarare ökända, runstenen i Randbøl på Jylland (DR 40), rest under andra halvan av 900-talet, om vilken Erik
Moltke har givit omdömet: »the ugliest rune stone in Denmark—but its inscription is the most beautiful and touching of all», där inskriften lyder: tufi
bruti risþi stin þansi aft lika brutia þir stafaR munu þurkuni miuk liki lifa
Tofi bryti resþi sten þænsi æft lika brytia. Þer stafaR munu Þorgunni miok
længi lifa »Tófi bryte reste denna sten efter sin lika brytia. Mycket länge
skall dessa runstavar leva för Thorgunn.» Det är inte bara att den är så ful
som gör Randbølstenen speciell, den är dessutom en av få danska runstenar
som tycks stå på ursprunglig plats. I Danmark har man sedan länge betraktat
runstenarna som indikationer på makt och myndighet i landskapet, där de
allmänt knyts till en »aristokrati» och ett övre samhällsskikt, så antagligen
med rätta, även om denna allmänt omfattade tes på senare tid kvalificerats
av Gunhild Øeby Nielsen (2004:106). Alltnog, den traditionella tolkningen,
vilken torgförs av bl.a. Erik Moltke, nämligen att termen bryti i denna inskrift »är att förstå som en konungens tillsyningsman», torde träffa rätt.
Dessa runologiska vittnesbörd tycks tala ett helt annat språk än det vi finner i lagrummen. En bryte tycks på 1000-talet ha varit en man som funnits
högt uppe i den sociala hierarkin, enligt Hovgårds- och sannolikt även
Randbølstenen i omedelbar närhet av kungar och stormän. Antagligen påvisar dessa inskrifter en godsförvaltare eller tillsyningsman på ett kungligt
gods. En bryte tycks här knappast ha varit en slav som befunnit sig på botten
För translittererade och översatta runinskrifter, här och nedan, hänvisas till Samnordisk runtextdatabas (http:www.nordiska.uu.se/forskning/samord.htm).
1
av samhällspyramiden. Den konsensus man således finner i handböckerna
är faktiskt slående. Man finner stöd för brytens ofrihet i lagrummen i de
äldsta lagarna, dock ej i de 200–300 år äldre runinskrifterna. I ärlighetens
namn skall dock tillfogas att det inte går att utläsa i runinskrifterna huruvida
en bryte på 900- och 1000-talen varit juridiskt sett ofri. Hur som helst är brytens status och funktion en gåta.
De historiska källorna kan inte hjälpa oss vidare i vårt sökande – de finns
nämligen som bekant inte att tillgå – och runstenarnas vittnesbörd har uttömts och gjort oss kanske än mer konfunderade. Vi måste därför börja att
rådbråka själva termerna, och se vad de har att säga oss. Det skall visa sig
att den filologiskt etymologiska och komparativa analysen antagligen kan
lösa vår gåta. Filologins potential, i form av komparativ etymologisk och semantisk analys av ord och namn, är dessvärre en alltför underskattad källa
till vår kunskap om vårt äldre samhälle, kultur och landskap. Från att för
drygt 100 år sedan ha varit det forskningsfält som lockade till sig de allra
främsta begåvningarna i Norden och norra Europa, där »Mecka» utgjordes
av Leipzig, med filialer i Köpenhamn och Uppsala, har det tilldragit sig försvinnande litet intresse de senaste decennierna. Orsaken till denna olyckliga
situation ligger uppenbarligen ca 50 år tillbaka i tiden och stavas Noam
Chomsky. Självfallet är det inte denne prominente forskares fel personligen,
utan det genomslag hans synkrona forskning kom att få inom språkvetenskapen, som kom att fundamentalt ändra inriktningen i bl.a. nordisk språkforskning. Liknande »paradigmskiften» har ju även andra ämnen gjort, t.ex.
etnologi.
Hur som helst, låt oss således analysera termen bryte och besläktade ord.
Ordet bryte (< *brŭtjan) är ett nomen agentis bildat till det svaga verbet fvn.
brytja ’att bryta i stycken’.2 Mot bakgrund av den betydelse vi finner i lagrummen, liksom i det finska lånordet ruttio, ruttia ’slav; förvaltare’, är det
förståeligt att termen i handböcker och lexika översätts med ’slav eller ofri
tjänare, den som delar ut mat till andra slavar’.
Mera semantiskt entydigt tycks det närstående ordet fvn. deigja vara, vilket i dialekter förekommer som deja, deje osv., med betydelser som ’mjölkerska, hushållerska’. I ett intressant brev från 1338 placeras en deigja såsom socialt jämbördig med en bryte. I brevet låter biskop Håkon i Bergen
avskeda sin präst i Os församling och ersätter honom med en ny. Den gamla
prästens hjon omtalas (at stemfnna hiunum sira Peters hwart sem þat er
bryti, deighia eðr onnur hiun) (DN ix, 131), dvs. hans »bryte, deja och andra
hjon». Denna sammankoppling mellan bryti och deigja såsom semantiska
ekvivalenter med olika genus finner vi också i Gulatingslagen (198), Eriks
Själländska lag (3:19), samt den äldre och den yngre Västgötalagen (ÄrvVad gäller i denna uppsats behandlade ords former och betydelser, här och nedan, hänvisas
allmänt till etymologiska ordböcker, som exv. Hellquist 1948, de Vries 1962 och Onions
1969.
2
82
Stefan Brink
dab. 16 resp. 21). Ordet deigja kan etymologiskt otvivelaktigt föras till ordet
deg, fvn. deig n. Ordet förekommer ytterst sporadiskt i den äldre litteraturen,
en gång i Lokasenna, vidare i Gulatings- och Frostatingslagarna. I Gulatingslagen förefaller det entydigt att en deigja är ofri, mindre tydligt så i Frostatingslagen.
Detta leder oss över till det anglo-saxiska England, och den självklara
kopplingen är förstås ordet lady, feng. hlāf-dīghe, hlāf-dǣghe, som är en
sammansättning av feng. hlāf ’bröd’ och dǣgh m. ’deg’, vilket entydigt
talar för att en lady ursprungligen var någon som knådade deg och bakade
bröd. I medeltida engelska texter förekommer en lady ofta med betydelser
som ’hushållerska, föreståndare bland tjänare och slavar i ett hushåll, den
kvinnliga föreståndaren i ett hushåll’.
Den manliga motsvarigheten till en lady i det anglo-saxiska England var
förstås en lord, feng. hlāf-weard, ett ord som är en sammansättning av feng.
hlāf ’bröd’ och weard ’vaktare, förvaltare’. I lexika finner man ofta ordet
översatt med ’warden or keeper of bread’, och han förekommer i medeltida
engelska texter som överhuvud inom ett hushåll, den som förestår och delar
ut mat till sina underordnade. I den tidiga Ine’s Law uppträder en lord både
som en ’lord of slaves’ (3:§1, 24, 74) och som en ’lord of freemen’ (3:§2).
Lord är ett exklusivt anglo-saxiskt ord, som aldrig påträffas i andra germanska språk (det kan påpekas att det ord lavard som förekommer under
medeltiden i Norden är ett medeltida lån från engelskan). Det visar sig att
det i fornengelskan förekommer en hel uppsättning semantiskt samhöriga
ord av stort intresse i sammanhanget. Förutom här behandlade hlāf-weard
och hlāf-dīghe, påträffas följande: hlāf-æta m., hlāf-brytta m. och hlāf-gang
m. Samtliga dessa termer har alltså ordet hlāf ’bröd’ som förled. Om en hlāfweard var den som vaktade och förvaltade brödet och en hlāf-dīghe den som
bakade brödet, så var en hlāf-brytta den som bröt brödet och fördelade det
till dem som åt av brödet, dvs. till alla hlāf-ætan, vilket så att säga utgjorde
hela brödätargänget, »the hlāf-gang».
Vad vi tycks träffa på här är en uråldrig social institution, ett kollektiv,
som definieras utifrån bröd, dvs. den måltid man åt tillsammans. Bröd torde
här vara att uppfattas metaforiskt för just måltid. Orden är således exklusivt
fornengelska, men det torde enligt min mening inte råda någon tvekan om
att de nordiska bryti och deigja är att sammanhålla med hlāf-brytta och hlāfdīghe. Enda skillnaden är att vi i de nordiska orden saknar bestämningen
hlāf ’bröd’. Motsvarigheter till de övriga, hlāf-weard, hlāf-æta och hlāfgang, tycks saknas i de nordiska fornspråken. Hur som helst, orden bryti och
deigja tycks kunna användas för att påvisa att vi även i Norden under äldre
tid haft en institution, ett kollektiv, som identifierats utifrån brödet, dvs.
måltiden, på samma sätt som i det anglo-saxiska England.
Vi har då kommit till en punkt i vår analys där vi måste försöka sätta in
dessa ord i en sannolik historisk, eller då snarast förhistorisk kontext. När
jag först snubblade över denna uråldriga institution, trodde jag att den var
att koppla samman med den germanska hirden, comitatus eller Gefolgschaft, dvs. det kollektiv av krigare som fanns omkring en kung eller hövding, och att ordet för ’bröd’ syftade på den gemensamma måltid dessa krigare intog i kungens/hövdingens hall eller sal. Detta skulle placera institutionen tidsmässigt i sannolikt vendeltid eller vikingatid, således den andra
halvan av det första årtusendet. Idag vet jag bättre. Den måste vara äldre än
så och den skall näppeligen identifieras med dessa krigares hushåll och matkollektiv. Denna comitatus-organisation hade en annorlunda och mera utvecklad terminologi i de germanska språken. Sannolikt är det brödkollektiv
vi har att göra med här äldre, uppvisande en uppenbar affinitet med den romerska familian.
Under romersk tid utgjorde familjen, familia eller domus, det basala fundamentet i samhällsbygget. Detta gällde naturligtvis också i det äldre Grekland, med sin oikos. Den romerska familians överhuvud var paterfamilias
eller dominus, som hade obegränsad auktoritet över sin familj. I det klassiska Rom avsågs med familia såväl personer som lös egendom, som hörde till
hushållet. Ordet familia är uppenbarligen att härleda ur ett famulus, ett allmänt förekommande ord för ’slav’ (Henrion 1941–1942). Detta ord tycks i
sin tur ha inlånats från oskiskan, dvs. från oskerna, som var ett grannfolk till
romarna.3 Denna inlåningsteori förefaller mycket plausibel, då vi har åtskilliga paralleller där ord för ’slav’ inlånats från grannspråk, något som elegant
påvisats av en av den etymologiska filologins främsta företrädare, Emile
Benveniste (1973:289); i grekiskan finner vi ordet doûlos ’slav’, vilket inlånats från något icke-indoeuropeiskt språk i Mellanöstern, vidare latinets servus, som inlånats från några andra grannar till romarna, nämligen etruskerna, och vi kan för Nordens del peka på ordet välsk eller valsk ’utländsk’, jfr
valnöt och rotvälska, som motsvarar feng. wealh med betydelser som ’främling, walesare, britt (av keltiskt ursprung), slav’. Ordet familia tycks därför
ha ägt en äldre betydelse ’en grupp eller ett hushåll bestående av slavar’.
Den romerske författaren Apuleius kunde under andra århundradet skriva:
»femton fria män utgör ett folk, femton slavar utgör en familia, femton
fångar utgör ett fängelse.»4 Den amerikanske historikern David Herlihy
(1991:3) konkluderar: »The word [familia] in its original sense thus implied
an authoritarian structure and hierarchical order founded on but not limited
to relations of marriage and parenthood … Authority, in sum, and not
consanguinity, not even marriage, was at the core of the ancient concept of
family.» Paterfamilias hade alltså enligt romersk rätt en caputs fulla auktoritet, patria potestas, vilken var absolut och innebar även ius nectis, dvs. rättigheten att döda medlemmar av sin familj (ibid.).
I såväl det romerska som det germanska samhället utgjorde en familia en
Se Lewis T. Charlton & Charles Short, A Latin Dictionary, Oxford 1879, art. famulus (on- line: http://www.perseus.tufts.edu), och Herlihy 1991:1–15.
4
Apuleius, Pro se de magia liber (apologia), ed. R. Helm, Leipzig 1959: 47.437: »XV liberi
homines populus est, totidem serui familia, totidem uincti ergastulum.»
3
84
Stefan Brink
ganska stor grupp av människor, således inte bara mor, far och barn, som
idag. Även nära släktingar, fria tjänare och ofria slavar kunde ingå. Från juridisk synpunkt kunde alla dessa medlemmar i en familia uppfattas som faderns, paterfamilias, ’slavar’, eftersom han hade absolut makt över dem, något som flera romerska jurister också påpekar. Modellen för den tidiga romerska familian var således ’en grupp eller ett hushåll bestående av slavar’
(van der Brink 1974:45–46). Detta konstaterande torde ha genomgripande
implikationer för förståelsen av senare tiders kollektiv och kooperativa
grupper i samhället.
I ett samhälle, som det vi här talar om, var mat en tillgång som inte alltid
fanns i överflöd. Hotet om svält fanns alltid bakom knuten, detta på ett sätt
som vi i vår moderna värld som översvämmas av livsmedel inte riktigt kan
förstå. Att tillhöra en familj som gav möjlighet till stabil försörjning av mat
var därför en nödvändighet. Hotet om svält hängde dock inte lika över alla.
»Mannen med makt», för det rörde sig oftast om en man, visade sig först och
främst som den som alltid kunde äta sig mätt. En sådan figur kom därmed
att få en stark position i ett samhälle, då han kunde dela med sig av sitt överskott till sina underordnade, om han så ville. Han var den som kunde förse
andra med mat.
Denna elementära egenskap hade också en reflex bland mer burgna familjer. Essensen av germansk makt och överhet, framhåller Otto Brunner
(1992:211) med emfas, utgörs av kungens och hövdingens familj och hushåll, som var den organisatoriska basenheten och den juridiska kärnan i hans
maktutövning. Och den germanska familjen tycks ha stora likheter med den
romerska familian härvidlag.
I västgermanska språk var termen för en sådan enhet fhty. hīwon, feng.
hīwan m. pl., feng. hīwen n. och hīred m. ’hushåll, medlemmar av en familj’, och det substantiverade adjektivet hīwisc ’hushåll’. Överhuvudet, eller caput, kunde benämnas hêrro, truthin eller frô i fhty. (Green 1965), och
denne hade uppenbarligen en liknande roll som en paterfamilias i den romerska familian. Den makt han kunde utöva kallades mund m. ’beskydd’,
varför en annan term på honom var fhty. mundboro, feng. mundbora. Hans
uppgift var att beskydda familjen och att se till att mat fanns på bordet, vilket
förstås går att koppla till termen lord, liksom också till tyskans brotherr,
som alltså är en direkt semantisk ekvivalent till engelskans lord.
En viktig social grupp inom den tidig-germanska kulturen var krigarföljet
som fanns knutet till en kung och hövding, lat. comitatus, ty. Gefolgschaft.
Att denna enhet var kopierad på familjen framgår bl.a. av att ordet för en sådan krigargrupp var i feng. hīred m. ’krigargrupp, hird, hushåll, familj’, vilket, på samma sätt som ovan anförda ord, innehåller ett urgermanskt *hiwsom måste ha betytt just ’familj’. Vårt nordiska ord hird är att betrakta som
ett tidigt lån från fornengelskan.
Ledaren av en hird kunde benämnas fhty. truhtîn, feng. drythen, fvn.
dróttinn (< *druhtinaz), medan hans följe kallades fhty. truht, feng. dryht,
fn. drótt (<*druhti-). Det band som knöt krigarna till ledaren var uppenbarligen en trohetsed, som de hade att avlägga, vilket gav dem rätten att bli upptagna som medlemmar i ’familjen’, att bli en »kompanjon», vilket gav dem
rätt att dela bord och mat med ledaren och övriga krigare. Svärande av eder
för att upptas i olika grupper och sammanslutningar har säkerligen varit
kvittot för inträde. Ett ord som kan belysa detta torde vara fvn. væringi (pl.
væringjar), ryskans varjag, bekant från det berömda väringagardet i Konstantinopel. Ordet har nyligen diskuterats av Thorsten Andersson,5 som
konstaterar att det bör innehålla en stam vár- ’ed, löfte’, vilken vi finner i
ord som fvn. várar f. pl. ’eder’, feng. wær f., fhty. wara f., och antagligen
vara sammansatt med vårt verb gå, ett urnord. *-gangian, vilket bör implicera en äldre betydelse ’någon som har tagit en ed, gett ett löfte’, ’någon som
»gått» in i ett sammanhang genom att ge ett bindande löfte, en ed’.
Såväl historiska som språkliga vittnesbörd berättar att man kunde upptas i en sådan krigargrupp redan som yngling. Flera ord för ’krigare’ i inte
bara germanska språk uppvisar betydelsen ’barn, ungdom’, såsom fhty.
thegan, feng. ðegn, fvn. þegn (cf. gr. téknon ’barn’, fir. tákman ’barn’),
och kanske har också fvn. rekkr, fsv. rinker, sveinn och drengr samma
bakgrund. Man kan exv. se att ordet rink förekommer i frankiska lagar, då
i latiniserad form som rencus, med betydelser som ’yngling, icke ännu
vuxen man, omyndig’, vilket grundligt utretts av Gabriele von Olberg i
mastodontverket Leges Barbarorum från 1991. Vi kan exemplifiera med
700-talets England, där det fanns en grupp av unga krigare omkring kungen, vilka kallades geoguð ’ungdomar’. De var unga ännu ogifta män, som
inte satt på en egendom. Bredvid denna grupp fanns duguð ’prövade män’,
gifta krigare ingående i kungens hird, vilka satt på en jordegendom, således en egen gård. När en geoguð hade visat sin skicklighet kunde kungen
förläna honom en egendom, varvid han kunde gifta sig och överföras till
gruppen duguð.6
En översikt av det hithörande relevanta ordmaterialet i germanska språk
visar att vi av allt att döma måste räkna med två avljudande stammar: *hīwaoch *hĭwa-.7 Dessa två stammar utvecklades från urgermanskan till de nordiska fornspråken på följande sätt: *hīwa- > hý-, resp. *hĭwa- > *hewa- >
hē-/hǣ-. Samma utveckling har vi i ord som *slīwa- > fvn. slý ’slemmig vattenväxt’, *slĭwa- > *slew(a) > *slé, fda. slǣ (da. slæ ’en väderlek mellan
frost och tö’). Dessa parallella stammar måste ligga bakom ordpar som fda.
hǣski, hǣskap ’hushåll, hem’ (hǣ < *hē < *hĕwa- < *hĭwa-) och fvn. hýski
’hushåll’, hý ’familj, hushåll’, hýi ’slav’ (hý < hīwa-). Ett relativt stort hithörande ordmaterial kan anföras: fvn. hý ’familj, hushåll’, fvn. hýski, feng.
hiwisc, fhty. hīwiski ’familj, hushåll (< *hīwiskia), fda. hǣski ’hushåll, hem’
RGA 33 (2006), art. Waräger.
För dessa ord, se Brink 2008:14, med hänvisningar.
7
För nedanstående genomgång, se Brink 2008:15–16.
5
6
86
Stefan Brink
(< *hĭwiskia), hýbýli, med variantformen híbýli ’hus och hem’, fvn. hýrógi
n. ’animositet mellan medlemmar i ett hushåll’ (Hávamál 137), fvn. hýi m.
’slav, tjänare’ (< *hĭwian eller *hīw(i)an) antagligen med en ursprunglig betydelse ’en som tillhör en familj’, fvn. hý ’familj, hushåll’ (< *hīwa), fhty.
hīwo m. ’make’, fhty. hīwa f. ’hustru’, fsax. hīwa f. ’hustru’, fvn. hjú(n),
hjón n. ’äkta makar; medlemmar i ett hushåll; tjänare’ (eg. dual *hīwōna n.
av ett *hīwan n.), feng. hīwan, fhty. hīwon ’familj, hushåll’, got. heiwafrauja ’familje-, hushållsöverhuvud’, feng. hīrēd ’familj, hushåll’, fhty. hīrāt
’äktenskap’ (< *hīw-ræd), fvn. hýrr adj. ’mild, vänlig, glad’ (< *hiurja, bokstavligen ungefär ’passande som medlem av hushåll’), fvn. hjúka ’vårda, ta
hand om’ (< *hjú-kan), fvn. hjá prep. ’hos’, väl ursprungligen ’besök i någons hushåll’ (< *hĭwa), och slutligen kanske också fvn. herað, fsv. hæraþ
’administrativt distrikt’, där ett förslag till härledning är *hĭwa-rāða, ehuru
etymologin är omdiskuterad.
De två ordstammar vi finner här är släkt med lat. cīvis. En variant med
kort stamvokal saknas inte bara i latinet utan även i öst- och västgermanska
språk. Den kortstaviga varianten *hĭwa- tycks således vara en novation i
nordiskan.
På Hassmyrastenen i Västmanland (Vs 24) kan vi läsa de rörande minnesorden efter en uppskattad maka och syster:
buonti × kuþr × hulmkoetr × lit × resa × ufteR × oþintisu × kunu × seno ×
kumbr × hifrya × til × hasuimura × iki betr × þon × byi raþr roþbalir × risti ×
runi × þisa × sikmuntaR × uaR. . .sestR × kuþ, »Den gode bonden Holmgöt lät
resa [stenen] efter Odendisa sin hustru. [Därefter på vers:] Det kommer icke till
Hassmyra en bättre husfru som råder för gården. Rödballe ristade dessa runor.
Till Sigmund var Odendisa en god syster.»
Vi finner här troligen ordet hefrøja ’husmor i en familj, i ett hushåll’, ett ord
som har en motsvarighet i gotiskans heiwa-frauja, med den genusskillnaden
att här avses en man, således den som förestod en familj. Ytterligare ett exempel som kan belysa förekomsten av ett fornsvenskt hi eller hæ ’familj’
kan finnas i den bekanta Malstastenens inskrift. Med den nyläsning av runorna som Lena Peterson (1994:247–249) har gjort heter hjälten i den antagligen juridiskt menade minnesinskriften He-Gylfe eller Hæ-Gylfe. Peterson tvekar huruvida förleden här skall tolkas som innehållande ett ord fvn.
hé syftande på utseende eller på det här behandlade hé, hæ ’familj’. Av semantiska skäl och mot bakgrund av innehållet i inskriften lutar jag åt den senare möjligheten, således att denne Gylfe fått sitt prefigerade epitet Hæ på
grund av att han varit överhuvud för en tydligen framstående släkt med stort
godsinnehav. För övrigt kan konstateras att ordet även tycks förekomma i
ett namn i en urnordisk runinskrift från Årstad i Sokndal i Rogaland i Norge,
som hiwigaz, som man satt samman med de ovan omtalade substantiverade
adjektiven feng. hiwisc, fhty. hīwiski och fvn. hýski.
Vi har således hittills kunnat finna germanska ord bildade till en stam
*hiwa- ’familj’, som använts i åtskilliga ord för att beteckna olika kollektiv,
från familjer till krigargrupper. Vi har kunnat konstatera att förekomsten av
ord för ’bröd’ uppenbarligen har varit centralt i detta sammanhang. Måltiden har av allt att döma utgjort det kitt som bundit kollektivet samman, något som är väl känt från medeltidens Europa och som nyligen har poängterats av den tyske historikern Gerd Altoff i hans utmärkta bok Family,
Friends and Followers. Political and Social Bonds in Early Medieval Europe: »Meals … played a prominent role in many bonds in archaic society.
They were a legal ritual and performed an important social function.» När
man talar om dessa rituella måltider kommer man förstås som svensk också
att tänka på den bekanta passagen i Guta saga:
Firir þan tima ok lengi eptir siþan troþu menn a hult ok a hauga, vi ok stafgarða
ok a haiþin guþ. Blotaþu þair synum ok dytrum sinum ok fileþi miþ mati ok
mungati. Þet gierþu þair eptir vantro sinni. Land alt hafþi sir hoystu blotan miþ
fulki. Ellar hafþi huer þriþiungr sir. En smeri þing hafþu mindri blotan miþ fileþi, mati ok mungati, sum haita suþnautar, þy et þair suþu allir saman (Gutasagan 1).
Före den tiden och länge därefter trodde man på hult och högar, vi och stavgårdar och på heden gud. De offrade då sina söner och döttrar och sin boskap
och bedrev blot med mat och dryck. Detta gjorde de enligt sin vantro. Hela landet hade det högsta blotet då människor offrades, eljest hade var treding sitt blot
och smärre ting hade mindre blot med boskap, mat och dryck. De kallades mateller kokbröder, ty de tillredde offermåltiderna tillsammans.
Dessa suþnautar utgjorde alltså ett kollektiv, ett ting, på Gotland, som blotade och åt gemensamma rituella måltider.
Att denna institution torde ha mycket hög ålder visas vidare av en viktig
passage i den berömda runinskriften på Tunestenen, skriven med den urnordiska futharken omkr. år 400. Inledningen lyder: ek wiwaR after woduride
witadahalaiban worahto, ek WiwaR after Wodurīdē witandahalaiban
worahtō [rūnōR], »Jag, Vi (< WiwaR), gjorde dessa runor till minne av Vodurid, witandahlaiban (litt. ’den som förser oss med bröd’).» Vi har här
alltså en man, sannolikt en kung eller storman, i Östfold, som prisas för att
han försåg folk med bröd, dvs. mat. Urn. hlaiban innehåller självfallet
samma ordstam som feng. hlāf ’bröd’, och den förekommer också i gotiskans gahlaiba ’bordskamrat, den du delar måltid med’, således en direkt
semantisk parallell till kompanjon, fr. compagnon (< *companio; lat. com’tillsammans med’ och panis ’bröd’), dvs. den du delar bröd tillsammans
med.
Arkeologer har kunnat konstatera att bröd tycks ha haft en särskilt rituell
betydelse under förhistorisk tid. Bröd i olika former förekommer ofta i
kultiskt rituella sammanhang visar utgrävningar i Birka, Uppåkra och på
Helgö. Möjligen kan man också i detta sammanhang peka på de s.k. gravkloten, runda, ornerade stenar placerade på toppen av gravhögar, stenklot
vilka antagits kunna representera bröd.
Att kunna förse sina undersåtar med bröd, mat och dryck var således av
88
Stefan Brink
stor betydelse i vårt förhistoriska Norden; det definierade en ’god’ man.
Detta epitet förekommer ymnigt i våra vikingatida runinskrifter, där män
prisas för att vara mandr matar goðr ok malsrisinn ’en vältalig man generös med mat’ och mildan orða ok matar goðan ’mild i tal och generös med
mat’ (U 739). Beteckningen ’god’ hade under vikingatiden säkerligen en
annan betydelse än vårt ord god av idag, ett förhållande som Frands Herschend (1998) utvecklat i en intressant studie. Att vara matar goðr definierade en ’god’ man. Och den som försåg sina undersåtar med bröd och
mat var en witandahlaiban, en hlafweard. Det var detta, att vara delaktig
i en gemensam måltid, som definierade ett basalt kollektiv under förhistorisk tid, ett kollektiv som vi alltså sett har burit den idag försvunna benämningen *hiwa.8
REFERENSER
van der Brink, Herman, 1974: The Charm of Legal History (Studia Amstelodamensia ad epigraphicam, ius antiquum et papyrologicam pertinentia 3). Amsterdam.
Brink, Stefan, 2008: Lord and Lady – Bryti and Deigja. Some Historical and Etymological Aspects of Family, Patronage and Slavery in Early Scandinavia and
Anglo-Saxon England (The Dorothea Coke Memorial Lecture in Northern Studies 17 March 2005). London.
DN = Diplomatarium Norvegicum. 1–. Oslo 1849 ff.
DR = Danmarks runeindskrifter. Ved Lis Jacobsen & Erik Moltke. Text. København 1942.
Green, D. H., 1965: The Carolingian Lord. Semantic studies on four Old High German words: balder, frô, thruhtin, hêrro. Cambridge.
Hellquist, Elof, 1948: Svensk etymologisk ordbok. 3 uppl. Lund.
Henrion, R., 1941–1942: »Des origines du mot Familia». L’Antiquité classique 10:
37–69 & 11:253–90.
Herlihy, David, 1991: »Family». The American Historical Review 96(1):1–15.
Herschend, Frands, 1998: The Idea of the Good in Late Iron Age Society (Opia 15).
Uppsala.
KL = Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till reformationstid 1–22. Malmö 1956–1978.
von Olberg, Gabriele, 1991: Die volkssprachigen Wörter der Leges barbarorum 2.
Die Bezeichnungen für soziale Stände, Schichten und Gruppen in den Leges barbarorum (Arbeiten zur Frühmittelalterforschung 11). Berlin.
Onions, Ch. T., 1969: The Oxford Dictionary of English Etymology, rev. uppl. Oxford.
Peterson, Lena, 1994: “The Graphemic System of the Staveless Runes”, in Proceedings of the Third International Symposium on Runes and Runic Inscriptions,
red. J. E. Knirk (Runrön 9). Uppsala.
RGA = Reallexikon der Germanischen Altertumskunde. 1–. Berlin & New York
1973 ff.
Föreliggande artikel är en kortare, svensk version av Brink 2008, till vilken hänvisas för fylligare litteraturhänvisningar.
8
U = Upplands runinskrifter 1–4. (Sveriges runinskrifter 6–9.) Stockholm 1940–
1958.
de Vries, Jan, 1962: Altnordisches etymologisches Wörterbuch. Leiden.
Vs = Västmanlands runinskrifter (Sveriges runinskrifter 13). Stockholm 1964.
Øeby Nielsen, Gunhild, 2004: Magt og mentalitet. Kontinuitet og brud i tiden for
religions- og kulturskiftet ca. 950–1200 belyst ud fra runesten og deres fundforhold (opublicerad PhD-avhandling i medeltidsarkeologi vid Århus universitet).
90
Stefan Brink
Om vikingatidens vagnkorgsgravar 91
Om vikingatidens vagnkorgsgravar
Av Inga Hägg
Bland de ganska talrika gravformerna från övergångsskedet mellan förkristen och kristen tid i Skandinavien hör vagnkorgsgravarna till de mera gåtfulla. De uppträder utan kända förstadier under senare vikingatid med en
tydlig koncentration till den gammaldanska regionen (fig. 1). Inom svearnas
kärnområde i nordost har bara något enstaka exemplar kunnat påvisas
(Gräslund 1980:24 f.; Müller-Wille 1987:26 ff.). Från de mycket tidigare,
rikt utstyrda vagngravarna med hela ekipage skiljer sig den här typen genom
att bara den rundbottnade, löstagbara korgen följt med i graven, där den
fungerade som kista för den avlidna. Påfallande är att enbart kvinnliga avlidna jordats på detta sätt och att döma av det i regel rika gravgodset bör det
röra sig om kvinnor som tillhört ett förmöget samhällsskikt.
Gravformen kan associeras med kristna himmelsfärdsföreställningar, särskilt den om Elias himmelsfärd (I. Hägg 2005:65 f.). Här tycks en hednisk
tradition ha tagits upp i den kristna ikonografin. Intressant i sammanhanget
är Janssons påpekande, att profeten Elias i Ryssland likställdes med den
hedniske åskguden Perun, alltså den gammalryska Tor (Jansson 2005:64).
Men denna interpretatio Christiana av vagnkorgsgravarna förklarar varken deras typologiska bakgrund eller ensidiga koppling till kvinnliga döda.
I Centraleuropa förekommer visserligen en del stort anlagda, både manliga
och kvinnliga begravningar i vagn från sent 400-tal till tidigt 600-tal e.Kr.,
men det återstår att utreda om det finns ett samband mellan dessa och 900talets sydvästskandinaviska vagnkorgsgravar. Möjligen handlar det i grunden om olika grenar i utvecklingen av en och samma tradition. I varje fall är
anknytningen till kulten kring antikens solgud och hans himmelsvagn tydlig
(Gabriel 1988:190 f.). Genom germaner i militärtjänst, genom handel och
kontakter på andra plan kom den med Mithras- sammanvuxna Solreligionen
att få en omfattande utbredning inom det romerska imperiet. Solguden
Mithras med sitt två- eller fyrspann återförde de dödas själar till himlen; färden framställdes i bildkonsten som en himmelsfärd med häst och vagn. I de
västra provinserna fick Mithraskulten en militär prägel med ordensliknande
förbund och bara män fick invigas i mysterierna (Kaliff & Sundqvist 2004).
Men också andra antika mysteriereligioner har fått fäste på den europeiska
92
Inga Hägg
kontinenten. En stark ställning kom Demeterkulten att inta, särskilt hos den
kvinnliga delen av befolkningen. Demeter, fruktbarhetens, odlingens, tillväxtens och såddens gudinna, firades antiken igenom i Eleusis strax nordväst om Aten. Persefonemyten var själva kärnan i dessa mysterier.1 Den
skildrar hur Demeters dotter Persefone leker med andra flickor på en äng då
dödsrikets härskare Hades rövar bort henne och i sin vagn för henne till underjorden där hon blir hans gemål.
Medan Demeterkulten antiken igenom varit levande i den grekisk-romerska världen – myten traderades genom århundraden både i skrift och i bild –
har den inte lämnat några uppenbara spår vad själva gravformerna beträffar.
Om ett konkret samband mellan dödsföreställningar och gravskick vittnar
däremot bilderna i den s.k. Persefonegraven i Vergina i grekiska Makedonien (350–325 f.Kr.). Här ser man vagnen med Persefone i Hades fasta
grepp på väg till dödsriket. En åskvigg flammar ned från himlen, något som
tolkats som en symbol för att huvudguden Zeus, Hades broder, med sin närvaro är införstådd med det som sker (fig. 2).
Åtskilliga århundraden efter antiken uppträder alltså vagnkorgsbegravningarna i Sydvästskandinavien som en metaforisk gestaltning av Persefonemyten. Uppenbara paralleller finns i episoden med den unga kvinnan
som plötsligen rycks bort och förs ned till dödsriket, dels själva färden dit i
vagn, dels att det är en kvinna som rövas bort. Persefonemyten utesluter alltså i sig bortrövandet av en man.
Finns det då över huvud taget förutsättningar för ett konkret samband, en
kontinuitet som kan ha förbundit den eleusinska mysteriekulten med de sydvästskandinaviska vagnkorgsbegravningarna? Slutligen rör det sig inte bara
om en tänkbar förmedling över en mycket omfattande tidsrymd – åtminstone från det femte till det tionde efterkristna århundradet – utan också om avsevärda geografiska avstånd.
I själva verket visar jämförelser med andra antika kultföreteelser att ett sådant samband inte bara är möjligt utan att det också är en obestridlig realitet.
Ett exempel är de s.k. karonsmynten i gravar från vikingatiden. Under antiken och folkvandringstiden, alltså långt in på 500-talet, förekommer karonsmynt både i skandinaviska och i central- och sydeuropeiska gravar, varefter
de försvinner. Men de dyker sedan upp igen under 800- och 900-talen (Gräslund 1967). Spåren av Mithrasreligionen, som kan följas i de romerska provinserna långt efter imperiets sammanbrott, är ett annat exempel. Som Kaliff och Sundqvist visar, möjliggjordes eller åtminstone underlättades traderingen av de antika kultinslagen genom vad som kan kallas interpretatio
germanica (Kaliff & Sundqvist 2004:22 och 72 ff.). Den inhemska befolkningen behövde alltså inte ge upp egna religiösa idéer och traditioner för det
nya; tvärtom har de nya elementen tagits upp i redan existerande seder. På
R. Hägg 2006. – För information beträffande aktuell forskning kring Demeterkulten mitt hjärtliga tack till professor em. Robin Hägg, som också pekat på denna kults starka ställning i de grekiska kolonierna ännu långt efter Alariks förstöring av helgedomen i Eleusis år 396 e.Kr.
1
Fig. 1. Fynd av vagnkorgsgravar, vagngravar och vagntillbehör från 400-talet och senare på
gammaldanskt område och i norra och centrala Tyskland. Vagnkorgsgravarna tillhör alla vikingatiden. – Efter Müller-Wille 1987, Abb. 4.
liknande sätt kom också de grekisk-romerska gudagestalterna att identifieras med de germanska. Egentligen visar ett otal exempel hur antika kultelement i anpassade, vidareutvecklade eller omvandlade former kan spåras
ända in i medeltiden. Hit hör möjligen också en rad vikingatida amuletter
och bilder i småformat föreställande ormar och olika mänskliga kroppsdelar. Som Gräslund påpekar (Gräslund 2007) har de intressanta överens-
94
Inga Hägg
Fig. 2. Demeters dotter Persefone – med utsträckta armar uppe till höger – rövas bort av dödsrikets härskare Hades (till vänster). – Efter Andronikos 1994, Taf. V.
Fig. 3. Den slaviska expansionen under 700-talet och kontaktområden med andra folk (sgrafferade). – Efter Parczewski 1999, Abb. 1.
stämmelser med votivbilderna i antika asklepioshelgedomar.
Öster om gränserna för det tidigare romerska imperiet leder en kommunikationsväg genom det vida, slaviska bosättningsområdet från Medelhavet i
söder till Östersjön i norr (fig. 3). Här ägde den slaviska expansionen rum,
96
Inga Hägg
antagligen utgående från ett kärnområde i Ukraina med en början under årtiondena kring 500 e.Kr. Bosättningen gick först i sydlig riktning där den
nådde ända ned till Peloponnesos. Så småningom riktade sig expansionen
också mot nordligare delar av Europa. Den har lämnat tydliga spår vid Östersjökusten i områden som förut bebotts av germanska stammar. Under
800- och 900-talen har den brett ut sig över den danska övärlden. Så visar
t.ex. den slaviska keramiken att den alltsedan 800-talet inte bara importerades utan även tillverkades lokalt i Danmark, uppenbarligen av slaviska hantverkare. Under 900-talet kom till och med den inhemska keramiken att förträngas av den slaviska (Kempke 1998; Ericsson 1998:387).
Parallellt med denna utveckling uppträder vagnkorgsgravarna. Deras geografiska utbredning, fyndbildens koncentration under senare vikingatid utan
igenkännbara kronologiska förstadier torde då i första hand antyda en förmedling genom slaviska stammar. Slavernas direkta och indirekta kontakter
genom århundraden med den grekiska högkulturen i söder – inte minst i de
grekiska Svartahavskolonierna (jfr not 1) – och deras expansion i nordlig
riktning, ända upp i Skandinavien utgör en realistisk förutsättning för en sådan förmedling.
Av fyndbilden kan också den slutsatsen dras att det handlar om ett gravskick som tagit konkret form huvudsakligen i det skandinaviska utbredningsområdet. Den från arkeologisk synpunkt ganska speciella gravformen
bör i själva verket knappast ha varit så påfallande. Om man betänker att åtminstone välbärgade personer fört sina döda till graven med häst och vagn
– så som exempelvis Osebergstapeten skildrar – kan det inte ha inneburit någon större omställning att låta vagnkorgen följa med i graven. Det särskilda
här, som också lämnat spår i det arkeologiska materialet, är kopplingen mellan kvinnliga döda och själva gravformen. Att det antagligen är befogat att
associera Persefonemyten med vagnkorgsgravarna bekräftas genom identifieringen av guden Tor med överguden Zeus/Jupiter, Hades broder, som
samtyckte till bortrövandet. Sambandet med Tor är, som nämnt, klart belagt,
bl.a. genom vagnkorgsgravarna i Thumby-Bienebek (fig. 4). Det är alltså
möjligt att föreställningar om färden till dödsriket med rötter i den antika
Demeterkulten och om åskguden Tors himmelsvagn här visar sig i kontaminerad form.
Exakt hur och under vilka omständigheter element ur Persefonemyten
kommit att övertagas av germanerna är en fråga av mindre betydelse i detta
sammanhang. Förutsättningar fanns redan under antiken men även under de
följande århundradena i och med de slaviska stammarnas expansion i nordvästlig riktning. Hur som helst bör kontamineringen av de kultiska föreställningarna ha kommit till stånd långt före vikingatiden och därmed också den
mytiska prototypen för vikingatidens vagnkorgsgravar. Ideologiskt är det
här liksom i fråga om Mithraskulten berättigat att tala om redan existerande
mytologi och religiös praxis som successivt genomgått ideologiska förändringar (Kaliff & Sundqvist 2004:77). Likaså utgör Ingo Gabriels bakgrunds-
Fig. 4. Thumby-Bienebek, Kammergrav 21. Vagnkorgen från två håll. Torshammare i miniatyr sitter upphängda i ringar på vagnkorgens utsida. – Efter Müller-Wille 1976, Abb. 2.
analys av de slaviska »Götterbildbeschläge» ett intressant jämförelsematerial. Han visar på företeelser i både Skandinavien, Baltikum och Nordryssland som torde ha gammaleuropeiskt ursprung och som i den förkristna tidens slutskede får ny giltighet, kanske som motbild till kristen ikonografi,
kanske i en synkretistisk omtolkning (Gabriel 1988:175 f.). Att vagnkorgsbegravningen som gravform av befolkningens övre skikt kom att tillmätas
en nära nog konfessionell innebörd just i hedendomens slutskede har sannolikt att göra med att denna typ på samma sätt som båtbegravningar speglar
föreställningar om hädanfärden. Den har då i ett skede av inre maktkamp
och religiösa motsättningar kommit att få politisk betydelse (jfr MüllerWille 1987:32 ff.). Under övergången till kristendomen har slutligen det
hedniska gravskicket införlivats i den kristliga ikonografin, vilket tydligt
framgår i de fall då de döda i vagnkorgsgravarna varit iförda dopsärk, haft
kors- eller pilgrimssymboler och andra tecken på kristlig bekännelse.
Särskilt intressant för en tänkbar slavisk förmedling av vagnkorgsgravskicket är den rikaste graven, grav nr 4, i Fyrkat, anlagd ett par årtionden efter Danmarks officiella övergång till kristendomen genom Harald Blåtand.
Denna vagnkorgsgrav var anlagd för en kvinna i dyrbar dräkt (Roesdahl
2004:155) med spännen och hängamuletter av typer som framför allt påträffats längs kusterna i det södra Östersjöområdet (Iversen-Näsman 1991;
Thunmark-Nylén 1998). Både hängamuletterna och ornamentiken på beslagen till en kista i fotänden av vagnkorgen har nära paralleller i den bekanta
Mammengraven, något som ger kvinnan i Fyrkatgrav nr 4 en plats i Harald
Blåtands omgivning. Denna omständighet måste tillmätas särskild betydelse eftersom Harald Blåtand var gift med en dotter till Obodritfursten Mistivoi. Hans son, Sven Tveskägg, var gift med en polsk prinsessa (Ericsson
1998:384).
98
Inga Hägg
Hängamuletterna från grav nr 4 i Fyrkat tillhör den typ exklusiva guldoch silverprydnader i form av simfågelfötter som hittats i ett antal rika vikingatida gravar i Sydvästskandinavien, däremot inte i Birka. De uppträder
i danska fynd från 900-talets senare hälft och under 1000-talet; i Mammengraven har ca tio guldprydnader av detta slag påträffats. Motivet är vanligt
på hängsmycken från Baltikum, från finsk-ugriskt och fornryskt område
(Roesdahl 1977; Müller-Wille 1989; Iversen & Näsman 1991; ThunmarkNylén 1998).
Om den döda i vagnkorgsgraven nr 4 i Fyrkat antagit kristendomen eller
ej framgår inte av det rika gravgodset. Ett samband med slaviska kulturtraditioner tycks ju föreligga och i de östliga kulturkretsarna stod gravgåvor
inte i strid mot föreställningen om kristet gravskick. Som tecken på hedendom har man hänvisat till den lilla samlingen av frön från mjöldryga som
lagts i graven. På grund av den mycket höga halten av alkaloider kan de
framkalla ett rustillstånd med hallucinationer. Men detta inslag i graven kan
också ha en helt annan betydelse, nämligen som argument för den här föreslagna härledningen av vagnkorgstraditionen från Demeterkulten och de
eleusinska kultmysterierna: i rusdryckerna där har man använt samma giftsubstans som förekommer i fröna från grav 4 i Fyrkat.
Den slaviska normalbefolkningen höll fortfarande under vikingatiden fast
vid gamla kultföreställningar, medan däremot stora delar av samhällets övre
skikt bekände sig till den ortodoxa kristendomen. Det ligger i den historiska
situationen att enskilda medlemmar av detta överskikt vid kontakter – inte
minst överregionala dynastiska förbindelser – med västeuropeiska furstehus
hamnat i stark lojalitetskonflikt mellan egna gamla kulttraditioner, ett förnämt ortodoxt levnadsmönster och de anspråk som ställdes av missionskyrkan i väst. Så uppvisar också de gammaldanska vagnkorgsgravarna en rad
former och symboler för olikartade kultiska och sociala levnadsmönster.
LITTERATUR
Andronikos, M. 1994: Vergina II. The ’Tomb of Persephone’. BIBΛIOΘHKH THΣ
EN AΘHNAIΣ APXAIOΛOΓIKHΣ ETAIPEIAΣ AP. 142.
Ericsson, I. 1998: Slawen in der süddänischen Inselregion. A. Wesse (utg.), Studien
zur Archäologie des Ostseeraumes. Von der Eisenzeit zum Mittelalter. Festschrift für Michael Müller-Wille, s. 383–388. Neumünster.
Gabriel, I. 1988: Hof- und Sakralkultur sowie Gebrauchs- und Handelsgut im Spiegel der Kleinfunde von Starigard/Oldenburg. Oldenburg–Wolin–Staraja Ladoga–Novgorod–Kiev. Handel und Handelsverbindungen im südlichen und östlichen Ostseeraum während des frühen Mittelalters. Internationale Fachkonferenz
der Deutschen Forschungsgemeinschaft vom 5.–9. Oktober 1987 in Kiel. Bericht
der Römisch-Germanischen Kommission 69, s. 103–291. Mainz.
Gräslund, A.-S. 1967: Charonsmynt i vikingatida gravar? Tor. Meddelanden från
institutionen för nordisk fornkunskap vid Uppsala universitet Vol. XI, 1965–
1966, s. 168–197. Uppsala.
— 1980: The Burial Customs. A study of the graves on Björkö. Birka. Untersuchungen und Studien IV. KVHAA Stockholm.
— 2007: Some Viking-age Amulets – the Birka Evidence. U. Fransson et al. (utg.),
Cultural interaction between east and west. Stockholm Studies in Archaeology
44, s. 90–96. Stockholm.
Hägg, I. 2005: Arkeologin och missionstidens religiösa symbolspråk. Saga och sed.
Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok, s. 57–73. Uppsala.
Hägg, R. 2006: Demeter och Persefone. En grekisk myt i dikt och konst. Hellenika.
Föreningen Svenska Atheninstitutets Vänner Nr 118, häfte 4, s. 4–7. Stockholm.
Iversen, M. & U. Näsman 1991: Mammengravens indhold. M. Iversen (utg.), Mammen. Grav, kunst og samfund i vikingetid. Jysk Arkæologisk Selskabs Skrifter
XXVIII. Viborgs Stiftsmuseums række 1, s. 45–66. Århus.
Jansson, I. 2005: Situationen i Norden och Östeuropa för drygt 1000 år sedan – en
arkeologs synpunkter på frågan om östkristna inflytanden under missionstiden.
Jansson, H. (utg.), Från Bysans till Norden. Östliga kyrkoinfluenser under vikingatid och tidig medeltid, s. 37–95. Skellefteå.
Kaliff, A. & O. Sundqvist 2004: Oden och Mithraskulten. Religiös ackulturation
under romersk järnålder och folkvandringstid. Occasional Papers in Archaeology OPIA 35. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University. Uppsala.
Kempke, T. 1998: Archäologische Beiträge zur Grenze zwischen Sachsen und
Slawen im 8.–9. Jahrhundert. A. Wesse (utg.), Studien zur Archäologie des Ostseeraumes. Von der Eisenzeit zum Mittelalter. Festschrift für Michael MüllerWille, s. 373–382. Neumünster.
Müller-Wille, M. 1976: Das wikingerzeitliche Gräberfeld von Thumby-Bienebek
(Kr. Rendsburg-Eckernförde). Teil I. Neumünster.
— 1987: Das wikingerzeitliche Gräberfeld von Thumby-Bienebek (Kr. RendsburgEckernförde). Teil II. Neumünster.
— 1989: Die Ostseegebiete während des frühen Mittelalters. Kulturkontakt, Handel und Urbanisierung aus archäologischer Sicht. Antrittsrede des Rektors. Kiel
1989.
Parczewski, M. 1999: Die Teilung des Ost- und Westslawentums als Ergebnis
staatlicher und ideologischer Trennung im 10. und 11. Jahrhundert. M. MüllerWille (utg.), Rom und Byzanz im Norden. Mission und Glaubenswechsel im Ostseeraum während des 8.–14. Jahrhunderts. Akademie der Wissenschaften und
der Literatur. Abhandlungen der geistes- und socialwissenschaftlichen Klasse
Nr. 3, II, s. 215–226. Stuttgart.
Roesdahl, E. 1977: Fyrkat. En jysk vikingeborg II. Oldsagerne og gravpladsen. København.
— 2004: En gravplads fra tidlig kristen tid – Fyrkat. N. Lund (utg.), Kristendommen i Danmark før 1050, s. 153–158. København.
Thunmark-Nylén, L. 1998: Die Wikingerzeit Gotlands II. Typentafeln. Stockholm.
100
Inga Hägg
I hytterne 101
I hytterne
FOLKEMINDESAMLEREN EVALD TANG KRISTENSENS
MODERNE FELTARBEJDE 1870–1890
Av Palle Ove Christiansen
Starten på det moderne feltarbejde i 1800-tallet gav flere kulturdiscipliner et
nyt indblik i virkelighedens verden. Enkelte folklorister, dialektologer, folkelivsforskere og etnografer fik et anderledes kendskab til de mennesker, hvis
åndelige kultur de studerede, og det resulterede i en mere mangfoldig og præcis viden, end tidligere indsamlinger havde ydet. Men lænestolsetnografien
mistede aldrig helt sine tilhængere, og de akademiske miljøer var ikke altid i
stand til at problematisere hidtidig praksis og integrere de nye indsigter i deres
virksomhed. Derfor fik flere tidlige feltforskere ingen direkte efterfølgere, og
deres metodiske indsigter blev glemt. Det gjaldt også for den danske folklorist
Evald Tang Kristensen og hans indsamling ude blandt folk.
Tang Kristensen (1843–1929) regnes for at være den enkeltperson i den
vestlige verden, der personligt har indsamlet mest immateriel folkekultur,
især i form af viser, eventyr og sagn. Ved sin død efterlod han sig ikke mindre end 50 års indsamling af særligt jyske almuemenneskers mundtlige traditioner både som skrifter og originaloptegnelser, der er bevaret komplet op
til i dag. En god del af stoffet er optegnet i, hvad han kaldte for »hytterne«.
Tang Kristensens indsamling og arbejdsmetode regnes for at være af høj
standard, i forhold til hvordan etnografi og folkloristik blev bedrevet i 1800tallet. Mærkværdigvis har hans aktiviteter i felten aldrig været nøjere undersøgt, hvad der er baggrunden for den efterfølgende præsentation.1 Jeg skal også redegøre for, hvordan hans praksis affødte indsigter, som på nogle områder
overskred hidtidige forestillinger om, hvad det nye studiefelt, folkekultur, bestod af i 1800-tallet. Til sidst vil jeg sammenfatte hans vejledninger i forskerens opførsel ude blandt folk – som stort set stadig er aktuelle – og holde rådene op mod andres udsagn om hans virke i felten. Oplysningerne stammer
især fra personlige breve og notater, fra indledninger og efterskrifter til kildeudgaver samt fra hans erindringer, hvor han har udtalt sig om emnerne.2
Se dog Kofod 1983, s. 113 ff. og Holbek 1987, s. 70 ff.
Fremstillingen er led i en større undersøgelse med arbejdstitlen National etnografi. Folkemindesamleren Evald Tang Kristensen som feltforsker, familiemenneske og skribent. Ved reference til kilder benyttes de i Tang Kristensen-forskningen brugte forkortelser, jf. oversigt i
Kristensen 1981 (2. udg. v. Erik Høvring Pedersen), s. 145 ff.
1
2
102
Palle Ove Christiansen
FELTARBEJDE SOM UDENDØRS FORSKNING
Særligt i kraft af den moderne etnografi og antropologi er betegnelsen feltarbejde blevet kendt som næsten enhver form for udspørgen og observation
blandt levende mennesker, tidligere specielt i eksotiske omgivelser. Men
feltarbejde som indsamlingsform rækker langt tilbage. Når botanikere,
sprogfolk, geologer, bygningsforskere og arkæologer i 1700- og 1800-tallet
forlod skrivebordet for at studere og indsamle materiale on location, var de
tidlige feltforskere. Den form for egen, udendørs forskning stod ikke kun i
modsætning til videnskabsfolkenes arbejde i studerekammeret eller på lærde biblioteker, men også til indsamling af informationer via rejsende, kristne missionærer og organiserede optegnere. Det vil sige folk, som mere eller
mindre systematisk sendte forskerne oplysninger om sjældne blomster, indskrifter, skikke og lignende.
Det afgørende i videnskabeligt feltarbejde er, at indsamling og forskning
ikke skilles ad. Det vil sige, at indsamleren selv kender til de faglige spørgsmål, som det indsamlede stof forventes at være med til at svare på, for ellers
kan feltforskeren ikke arbejde både målrettet og intuitivt søgende. Derfor
måtte den skolelæreruddannede Tang Kristensen også oplæres filologisk og
folkloristisk af docent og senere professor Svend Grundtvig (1824–1883),
så han kunne arbejde kvalificeret i felten. Det skete fra 1869 og en del år
frem gennem intensiv korrespondance og boglige studier i vekselvirkning
med hans praktiske arbejde ude blandt folk.
Det etnografiske, sproglige og folkloristiske feltarbejde udviklede sig i
1900-tallet på en måde, så det ikke længere gav mening at sammenligne det
med botanikerens eller geologens mere upersonlige jagt efter planter eller
ukendte stenarter. Dette mere samfundsorienterede feltarbejde skiller sig
også i dag ud ved at være et arbejde blandt mennesker og udført af mennesker.3 Geografiske surveys indebærer også udendørs forskning, men det humanistiske såkaldte intensive feltarbejde er karakteriseret ved tættere relationer med folk i de givne lokaliteter. Det var her, at Tang Kristensen blev
foregangsmand i dansk folkeminde- og folkelivsforskning. I begyndelsen
var han næppe selv klar over det, og hvad der var mere besynderligt: Hans
erfaringer fik ingen konsekvenser i fagmiljøet.
Filologen Svend Grundtvig, en søn af digteren og moralfilosoffen N. F.
S. Grundtvig, var siden begyndelsen af 1840’erne Danmarks hovedskikkelse inden for indsamling og publicering af folklore, særligt hvad angår viseog eventyrforskning. Hensigten var både videnskabelig og national, da man
mente, at den mundtlige tradition på landet indeholdt endog meget gamle
træk og i koncentreret form repræsenterede nationens kulturelle egenart i
forhold til andre nationer. Som i de fleste europæiske lande var der indsamlet folklore og udsendt materialepublikationer siden ca. 1800, men Svend
Grundtvig blev i Danmark den første systematiske organisator. Selv samle3
Jf. Olwig 2002, s. 121.
I hytterne 103
Tang Kristensen i begyndelsen af 1870’erne, omkring 30 år gammel. Det var på det tidspunkt,
hvor han startede det længevarende feltarbejde og havde udsendt sin første bog. (Fra Minder
og oplevelser, bd. 2, 1924.)
de han næsten intet, men virkede gennem et landsdækkende net af over 300
indsamlere, som lejlighedsvis sendte ham stof.4 På den tid var det en normal
indsamlingspraksis, og parallelt hermed var videnskabsfolkene i brevkontakt med hinanden i det meste af Europa.
For en nøjere, faghistorisk oversigt, se Holbek 1979. s. 57 ff. For bredere oversigter se Stoklund 1979 og Christiansen 2007.
4
104
Ved et besøg hos sine forældre i Brandstrup skole i julen 1867 nedskrev
Tang Kristensen en ældre landsbykvindes viser. I det følgende år begyndte
den 25-årige mand imidlertid at anvende al sin fritid på at optegne viser og
fortællinger i omegnen af lærerboligen i Gellerup ved Herning i Midtjylland. Tang Kristensen brugte i begyndelsen den nye beskæftigelse til at dulme sorgen over sin unge kone, Frederikkes, voldsomme død i barselsseng
året før, men fra 1868 blev han grebet af stoffet og dets betydning. Efter
nogle beskedne publiceringsforsøg tog han i 1869 kontakt til Svend Grundtvig ved Københavns Universitet, og deres samarbejde kom til at vare til professorens død i 1883. Lige fra begyndelsen stod det klart, at Tang Kristensen
ikke ønskede at blive én af Grundtvigs mange optegnere, selv om adskillige
var kvalificerede mennesker. Han ville selv publicere, og Grundtvig ydede
ham megen hjælp med de første bøger. Sandsynligvis, fordi han i den unge
lærer fandt en energisk og begavet, om end også lejlighedsvis egensindig,
optegner med evner til at skaffe forskningen ukendt og bedre eksempelmateriale, der også i omfang overgik samtlige Grundtvigs optegnere. I alt fik
Tang Kristensen besøgt godt 3.300 informanter i Danmark og egenhændigt
optegnet omkring 3.000 viser, 1000 melodier, 2.500 eventyr og over 15.000
sagn samt dialektord og meget andet stof fra dagliglivets kultur.5
I sit første brev til Grundtvig havde Tang Kristensen medsendt eksempler
på optegnede folkeviser, hvad der straks begejstrede den ellers kritiske forsker. Grundtvig mente, at Tang Kristensen ved sin »skattegravning« havde
fundet »en guldgrube« midt i den jyske hede, hvorfra der hidtil ikke kendtes
viser, og han opfordrede læreren til fortsat at »bearbejde de rige gruber«, der
stod til hans rådighed.6
De geologiske vendinger var mere end blot metaforer: De var karakteristiske for den ældre forsknings syn på, hvordan ny viden blev skabt gennem indsamling. Grundtvig var nordisk filolog og arbejdede selv på sin store udgave af folkeviser i historisk og sammenlignende perspektiv. Han var
interesseret i gamle viseformer og deres repræsentation gennem nye varianter, lige meget om belæggene stammede fra trykte skrifter, ældre samlinger
på biblioteker eller »fra folkemunde«. For den ældre filologi var det viserne
som tekster, der var det centrale, og ikke i samme grad meddelerne af stoffet, og derfor kunne Tang Kristensens arbejdsområde sammenlignes med en
grube, hvorfra han gravede sine skatte frem. Sådan lærte Tang Kristensen at
betragte sin aktivitet, og brugte selv de næsten naturfaglige udtryk. Som en
karakteristisk repræsentant for sin tid og sit miljø forlod Grundtvig aldrig
den litterære, for ikke at sige tingslige, opfattelse af almuekulturen, men hos
Tang Kristensen skete langsomt en vis forandring. Ændringen havde bagEvald Tang Kristensens – herefter ETK – samling er imidlertid væsentligt større, da den også rummer et meget stort stof, som han modtog fra andre samlere, bl.a. i sin egenskab af redaktør for tidsskriftet Skattegraveren 1884–1890.
6
Dansk Folkemindesamlings arkiv, Det Kongelige Bibliotek, herefter DFS. 1929/144I. S.
Grundtvig til ETK 1869.03.03.
5
I hytterne 105
grund i det mere mekaniske indsamlingsarbejdes forskydning mod egentlig
feltforskning.
FRA INDSAMLING TIL FELTSTUDIER
I begyndelsen optegnede Tang Kristensen i stadig større cirkler blandt
sangere og fortællere omkring lærerboligen i Gellerup. Meget karakteristisk
talte han i den forbindelse om sine informanter som mundtlige kilder: »De
nærmeste følgende vintre … gik jeg efter endt skoletid ved aftenens frembrud, og når vejret nogenlunde tillod det, hen til mine kilder og kom sjældent hjem før kl. 1 om natten. Jeg frøs som en hund, men agtede ikke derpå.
Jeg vadede gennem de oversvømmede enge og vandrede over de uvejsomme heder, mangen gang med livsfare, men kom dog stadig godt derfra», som
han senere noterede i nogle personlige papirer.7
Kerneområdet for Tang Kristensen længerevarende feltarbejde i begyndelsen af 1870’erne
med indtegning af nogle af de i teksten nævnte lokaliteter. Hans udgangspunkt, Gellerup, ses
længst mod øst. (Grafik ved Jørgen Christensen.)
Den romantiske folkloristik opfattede altid indsamlingen som en redningsaktion over for noget gammelt, der ellers ville være tabt for altid. Fx skrev
Tang Kristensen allerede i 1870 til Grundtvig om dette emne: »Havde det
været for 20 år siden, så havde der vistnok kunnet blive en rig høst, men nu
er det andre tider for de gamle ærværdige planter, de bliver hadede og ned7
1929/142. Selvbiografier: 1884a.
106
trådte så grundigt, at det er sært, at der endnu er så meget tilbage.«8 Efterhånden som Tang Kristensen og Grundtvig anså Gellerups omegn for at være »udtømt« for interessant stof, måtte større indsamlingsområder tages
under behandling, og det krævede egentlige ekspeditioner, hvor han ikke
længere kunne sove hjemme.
Flere fondsbevillinger fra 1871 og frem satte Tang Kristensen i stand til
at holde en hjælpelærer i vintermånederne, så han selv blev frigjort til længere indsamlingsrejser, ofte organiseret som ture af fire til seks ugers varighed, med ganske korte ophold i hjemmet indimellem. Efter den senere Malinowski-standart var feltperioderne ikke lange, men rent faktisk var de af
samme omfang som det meste amerikanske etnografiske arbejde i marken
frem til 1940’erne.9
Først fra 1888 fik han en livsvarig ydelse af staten til permanent folkloristisk virksomhed og kunne helt opgive lærergerningen. De første 20 års indsamling blev de mest veltilrettelagte, og han oplevede sine faglige gennembrudsår i 1870’erne.10 Ekspeditionerne udforskede i starten egnene mellem
Herning, Ringkøbing, Holstebro og Viborg, hvor halvdelen stadig var hede.
Det karakteristiske ved dette tidlige, intensive feltarbejde var, at felten ikke
– som i de internationale lokalundersøgelsers tid i 1900-tallet – blev opfattet
som en defineret lokalitet, men som et større landskabeligt rum, hvor informanterne var lokaliserede, i hedeegnene ofte ret langt fra hinanden.
Gennem Tang Kristensens eksemplarisk førte optegnelseshæfter, kaldt
for »dagbøger«, og hans lange breve til sin anden kone, Grete, og til Svend
Grundtvig kan vi i dag se, hvordan arbejdet blev organiseret. Det mest slående er, hvor konkret sagerne blev grebet an, hvor få principielle diskussioner der gik forud – samt hvor udbytterigt turene forløb. Fra de foregående
år havde han ganske vist god indsigt i interview- og optegnelsesmetodik, og
de tekniske feltproblemer blev øjensynligt klaret undervejs. Den samme
uhøjtidelige holdning til feltforberedelser fandtes tilsyneladende i tidlig
amerikansk etnografi under Franz Boas.11
Tang Kristensen arbejdede sig gerne frem ved at udnytte de besøgte informanters egne kontakter. Kun et fåtal i et område var virkelig dygtige fortællere, men gode visesangere og berettere kendte som regel til hinandens
eksistens inden for en vis omkreds. Derfor noterede han nogle af informanternes anbefalinger bag på sine optegnelseshæfter eller nederst på siderne
(med hæftet vendt 180 grader) for senere at opsøge dem. Tang Kristensen
vandrede bogstaveligt talt ud i dette eventyrland, og gennem sit nu fysiske
fravær fra de hjemlige omgivelser kunne han ikke undgå at blive omsluttet
1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1870.03.25.
Foster 1979, s. 4.
10
Som ældre blev ETK mere rastløs, og han kunne af og til selv se det. Fra Værløs skrev han
fx til Grete: »Jeg har det rigtig godt, men får ikke stort udbytte af min tur, da jeg kommer for
hastig over det.« Jf. 1929/153. ETK til hjemmet 1889.07.26.
11
Mead 1959, s. 31 ff.
8
9
I hytterne 107
af den forskellighedens intensitet, som alle oplever i lignende situationer.
Koncentration skærpede iagttagelsen og tankevirksomheden, og gennem
brevvekslingen undervejs kunne både faglige og praktiske problemer til en
vis grad drøftes. Disse omstændigheder gjorde arbejdet mere kvalificeret.
Selv om ruterne sjældent var stramt fastlagt i forvejen, blev indsamlingen
mere systematisk og intensiv, end hvad der var normalt blandt andre af tidens optegnere, som arbejdede mere vilkårligt og under mindre pres. Hverken Tang Kristensen eller Grundtvig kommenterede temaet, om end
Grundtvig aldrig lagde skjul på Tang Kristensens exceptionelle evner i marken. Men i realiteten blev der sat en ny norm for, hvordan god etnografiskfolkloristisk viden skabes.
I det øvrige Skandinaven blev der også drevet folkloreindsamling efter
nye retningslinjer. Både Jørgen Moe (1813–1882) og P. Chr. Asbjørnsen
(1812–1885) i Norge udførte deres tidlige eventyrindsamling i 1830’erne og
-40’erne under planlagte og længerevarende rejser og var i tæt kontakt med
informanterne, men deres øvrige arbejdsform og genfortælling mindede
mere om de andre indsamleres i første halvdel af århundredet end om Tang
Kristensens disciplinerede registrering og arkivering. Professor Moltke
Moe (1859–1913) i Christiania, som Tang Kristensen for øvrigt besøgte i
1895, tog også i slutningen af 1800-tallet på lange og dygtigt gennemførte
indsamlingsrejser, men hans udvælgelse af stof var mere selektiv end Tang
Kristensens, og hans senere redigering ofte voldsommere. I Sverige må særligt den gotlandske samler P. A. Säve (1811–1887) og den hallandske læge
og folklorist August Bondeson (1854–1906) fremhæves for henholdsvis
gode informantoplysninger og primær dokumentation, men igen er forskellene tydelige. Det gælder særligt de mere begrænsede ambitioner i geografisk henseende og deres indsamlings volumen, samt for Bondesons vedkommende hans ofte litterære brug af minderne, fx ved at præsentere dem
som eksempler i egne rammefortællinger.12 Trods klare paralleller bestod
forskellene til Tang Kristensen i, at denne på et ret tidligt tidspunkt kombinerede de forskellige elementer i feltarbejdets teknik og optegnelsesmetode
på en måde, som først blev almindelig i 1900-tallet.
AT OVERLEVE »DERUDE«
Tang Kristensen mente, at vinteren altid var bedst til seriøst feltarbejde, for
da kunne han træffe folk hjemme, og de havde tid til at snakke. Ellers havde
folk ikke ro på sig: »Når vejret bliver godt og de kunne komme ud, så firme
de omkring og pusle stadig ved et og andet. De have fra deres ungdom været
vante til idelig beskæftigelse, og kunne ikke slå sig til ro, inden de blive nød12
Hodne, Ø. 1979, s. 40 ff.; Liestøl 1984, s. 79 ff.; Hodne, B. 1979, s. 18 ff.; Palmenfelt 1993;
Sandklef 1956, s. 70 ff. Jeg takker Bengt af Klintberg for oplysninger om A. Bondeson.
108
te dertil,« som han skrev i 1876.13 Folk var ikke beærede over at få fremmed
besøg, og da optegnelser krævede en vis ro, måtte han besøge dem, når de
ikke var beskæftigede udendørs. Tang Kristensen havde ikke hest, og fandt
det også upassende at ankomme i vogn til de mere fattige mennesker, som
han ville have i tale. Derfor gik han hele livet. Hvis der på strækninger mellem købstæderne gik dagvogn, tog han den ofte, og senere, da tognettet blev
udbygget, benyttede han jernbanen på tredje klasse, hvor det var bekvemt.
Men på de allerfleste strækninger vandrede han.
Derfor kunne han ikke medbringe mere udstyr, end han kunne have i sin
skuldertaske og i en vadsæk med håndtag. Med den anden hånd støttede han
sig til en stok og senere en paraply. Ret hurtigt fik han anskaffet sig lange
støvler og en stiv regnkappe, selv om den var til besvær i tørvejr, desuden
overfrakke og om vinteren en kabuds af uld med kraftig skygge samt om
sommeren en bredskygget stråhat. Ellers var hovedbeklædningen bowler.
Vadsækken rummede ekstra uldsokker, stoppegarn, brødpose, kogte kartofler og gerne stegt flæsk til en uge eller to. Senere tog han galocher, morgeneller gymnastiksko med, samt nogle af sine bøger til salg. I tasken havde
Tang Kristensen dagbogshæfterne, kladde- og brevpapir, pen og blæk, lommebog med kalender, kniv og gaffel, lidt te og sukker samt tobak.14
Tang Kristensen startede altid tidligt om morgenen, og han kunne gå over
30 kilometer på en dag, også i ruskvejr. Ankommet til sit bestemmelsessted
henvendte han sig hyppigt til den lokale landsbylærer eller sognets præst for
måske at blive introduceret til stedlige informanter. Han gjorde hurtigt den
erfaring, at det på fremmede egne kunne være godt at have læreren med sig,
da folk ellers let mistroede hans ærinde og nødigt viste sig åbenhjertige mod
vildfremmede mennesker.15 Efter de første kontakter manøvrerede han selv
videre. Hvis han samtidig kunne skaffe sig overnatningsmulighed, var det
godt, men ellers var det vigtigt at træffe aftaler med folk til om aftenen og
bruge de sidste lyse timer til at orientere sig i terrænet, da han ellers ikke
kunne finde tilbage til logiet i mørke.16 Om dagen kunne han spørge sig
frem, men nogle gange undrede de fastboende sig over, at han ikke kendte
vejene lige så godt som de selv. Tang Kristensen var altid ivrig efter hurtigt
at komme i gang med optegnelsesarbejdet, men satte også pris på at blive
inviteret til te i sognets præstegård. Både for den anseelse og afslapning det
indebar og for at tage pejling af pastorens åndelige habitus.
Tang Kristensen var god til at finde vej og oparbejdede et intenst lokalkendskab, særligt til Nørrejylland. Alligevel kom han ud for overraskelser,
specielt på heden under snefygning eller om natten i regnvejr. Ellers gik han
i måneskin efter stjernerne og fjerne lysskær, før de levende hegn hindrede
ETK’s første bogserie, Kristensen 1876a, s. VII.
Oplysninger sammenstillet flere steder fra, men emnet er godt omtalt i 1929/142. Selvbiografier: 1884a–c.
15
16
1929/144 II ETK til S. Grundtvig 1875.11.20.
13
14
I hytterne 109
Tang Kristensen på heden øst for Holstebro 1887. I baggrunden en kvinde, der vogter får.
Træsnit stukket ud fra samtidigt fotografi. (Det Kongelige Bibliotek, DFS.)
udsynet. På heden var der sjældent egentlige veje, og ofte måtte han bevæge
sig ad de dyrestier og spor, der fandtes i terrænet. Men om vinteren kunne
han ikke undgå at komme til at vade ud i moser eller søer af opstemmet
vand, og efterårets regnskyl gav vanskeligheder. I november 1873 startede
den første tur med megen regn, vejene var opblødte og støvlerne våde: »Jeg
led meget ved at sidde i de simple huse og fryse om fødderne. … En aftenstund æltede jeg sådan i sølen, næsten til knæene, at jeg fik min ene fod
forsprængt [forstuvet].« Den slags uheld ærgrede den ivrige mand, ligesom
han var irriteret over, at det var umuligt at optegne i juleugen, fordi folk havde travlt med bagning og andre forberedelser til højtidsdagene.17
I februar året efter overnattede Tang Kristensen i et hus i Torsted sogn,
hvor vandet dryppede gennem taget ned i sengen, og om morgenen søgte
han til en ny informant på den anden side af Madum Å ved Filsø. Men da
han kom til åen, var gangbrættet skyllet væk, og Tang Kristensen måtte vade
over i vand til maven. Nu blev han våd for anden gang, og af skiftetøj havde
han kun et par strømper. Det var sjældent, at han var så heldig, som da han
i 1891 var blevet en kendt skikkelse, og læreren i Holingholt nord for Herning smed støvler og strømper og bar ham over Storåen på sin ryg.18
Noget af det værste var, hvis han om aftenen havde tilbagelagt flere mil i
dårligt vejr med et bestemt mål for øje, og folk direkte sagde nej til at huse
ham. Så var der ikke andet at gøre end at gå videre eller vende om, selv om
1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.11.26 & Kristensen 1924–27, 2, 1924, s. 153 (herefter forkortet MO, bind og år); 1929/144 II ETK til S. Grundtvig 1875.11.20
18
1929/153. Breve til hjemmet 1874.02.08; 1891.06.11.
17
110
han var gennemblødt. Men ofte lykkedes det at finde en mølle, et gæstgiveri
eller især et privat logi, hvor han ved afrejsen altid lagde lidt penge for ulejligheden. Hvor det lod sig gøre, forsøgte Tang Kristensen at redde sig et
måltid varm middagsmad, hvor han kom frem, men en eftermiddag i 1873
havde han fortæret sin sidste mad i brødposen. Den havde også holdt i over
to uger. Næste dag i Sneftrup Huse var det svært at komme i gang med arbejdet, for »legemet fik for lidt, jeg formeligt sultede, da hytterne der ude
var så usle, og folkene så fattige, at jeg ikke kunne bekvemme mig for at forlange mad hos dem. Ja, den dag længtes jeg rigtignok efter at være hjemme
igen …«, som han skrev til sin kone. Han skammede sig over sin egen overflod i forhold til de forhold, andre levede under, og om egnen fortalte han
Grete: »Jeg [har] aldrig før … færdedes på så øde og mennesketomme egne.
Hede og atter hede var der næsten overalt og kun hist og her omkring ved
de få huse nogle opdyrkede pletter.«19
Generelt oplevede Tang Kristensen, at folk var gæstfrie, særligt i Vestjylland, hvor han ofte blev lukket ind, selv når han bankede på midt om natten.20 Alligevel kom han af og til ud for mistanke om at være handelsmand,
mormonpræst, forklædt politimand eller almindelig landstryger. Særlig
modstand mødte han blandt tilhængerne af den nye pietistiske retning, Indre
Mission, som anså folkeminderne for at være rester af gammel hedenskab,
der var uforenelig med et moderne kristenliv. Derfor blev han flere gange
jaget på døren af troende folk, eller han oplevede, at de lige med ét holdt op
med at sige noget.
I sidste halvdel af 1800-tallet vendte yngre mennesker på landet sig bort
fra det tidligere almueliv og orienterede sig mod en mere moderne, rationel
livsstil. Det gjorde, at de ældre viser og historier blev betragtet med overbærenhed eller endda direkte hånet som noget værdiløst »gammelt stads«.21
Tang Kristensen erfarede derfor, at det ofte krævede en forsigtig fremgangsmåde at få de gamle til at snakke: »De er meget mistænksomme, hvilket ej
er underligt, da enhver vil vogte sig for at blive til nar; men har man så overtydet dem om sin ærlighed og kærlighed til deres minder, så er dog sagen
endnu ikke klar. Hukommelsen skal vækkes, de minder, der for længst er
begravede, eller har ligget i dvale, skulle drages frem, så sangeren skal, om
jeg så må sige, sættes ind i en anden verden end den nuværende …« skrev
han i 1871 i sin første bog.22 Derfor slog en rent mekanisk indsamlingsteknik ikke til. I det hele taget oplevede Tang Kristensen, at skulle man drive
intensivt feltarbejde, var fortrolighed med informanten en nødvendighed, og
det krævede først og fremmest tid og kendskab til lokalkulturen. Så blev udbyttet til gengæld også stort: »Jeg har mangen gang fået ret et dybt indblik i
folkenes tanke- og følelsesliv efter at have opholdt mig en dags tid i en hytte,
1929/153. Breve til hjemmet 1873.12.14 & MO. 2, 1924 s. 156.
Kristensen (1880) 1930, s. 39.
21
22
1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1872.03.16; Kristensen 1871, s. IX.
19
20
I hytterne 111
hvilket ellers ikke kunne have sket efter lang tids flygtig omgang. Man må
ligesom trænge ind i sjælens kroge …«, noterede han i 1876.23
Der var dog også praktiske og følelsesmæssige omkostninger ved at være
hjemmefra. Grete var ikke glad for at være alene og tryglede det meste af
livet manden om at komme hjem, eller i det mindste om at være mere hjemme. Men det ville kollidere med idéen i det nye feltarbejde. Selv syntes han
også, at det var svært at disponere over skolens landbrug gennem brevveksling med Grete, og særligt faldt det ham tungt at være borte fra sine små
børn. Men der var sjældent tvivl i hans sind om, hvad der skulle prioriteres
højst. I februar 1874 skrev Tang Kristensen fra egnen omkring Nissum
Fjord til Grundtvig: »Det værste er jo, at jeg overanstrenger mig og får meget lidt søvn, thi jeg kan på ingen måde vænne mig til at sove i de mange
fremmede senge. Meget kulde samler jeg jo ved at gå om natten … fra de
steder, hvor jeg kan få nattely, og det sker jo næsten hver aften hen ad midnat. Mit sind er så tungt, og mit hoved fortumlet.«24 Det er tydeligt, at modsatrettede følelser og oplevelser pressede sig på, men det kunne i hans øjne
næppe være anderledes.
Når tøjet var blevet for hullet eller snavset, skrev Tang Kristensen hjem
efter noget nyt. Det kunne være en trøje, rene strømper eller reparerede underbukser. Senere, da han begyndte at falbyde sine bøger, bad han også familien om at sende ekstra eksemplarer, når han havde udsolgt. Efter nogle
dage hentede han så sagerne ved et brevopsamlingssted, på en station eller
privat, hvis familien vel at mærke havde fået dem afsendt i rette tid. Hjemmet virkede generelt som et reservoir for mange praktiske fornødenheder
under hans ekspeditioner, selv om han ikke veg tilbage for at stoppe strømper eller forsåle støvler under turene. I februar 1874 måtte han ændre sin rute
på grund af manglende »bid« og bad Grete sende ham fem rigsdaler, en
skjorte samt de muffediser, han havde glemt, foruden lidt »lintøj, det kan
ikke slå til, især flipper«.25
Parallelt med fødekæden til hjemmet via brevene til Grete holdt han den
faglige forbindelseslinje til Grundtvig ved lige. I januar 1875 kom Tang
Kristensen i tvivl om, hvad han skulle stille op med en svensk kvindes viser
midt i en traditionel dansk almuetradition mellem Holstebro og Viborg.
Grundtvig svarede helt i overensstemmelse med den herskende fællesnordiske tanke i særligt Danmark og Sverige: »De skal efter min mening gøre
Deres bedste for at gengive dem [viserne]. De har flersidig interesse, dels i
og for sig som nordiske folkevisetekster og dernæst også for den jyske folkesang, som den måske vil fremtræde i næste slægtled i hendes nabolag. Der
finder endnu stadig en udveksling sted af folkedigtning mellem Nordens
lande, og det er lærerigt at pågribe en enkelt kolportør og efterse hendes forKristensen 1876b, s. VII.
1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.11.05 og 1874.02.14.
25
1929/153. ETK til hjemmet 1874.02.04.
23
24
112
råd.«26 Tang Kristensen fik svar på sit spørgsmål og lærte samtidig lidt kulturkredslære om regionale forbindelser. Denne blanding af konkrete og almene informationer var karakteristisk for den oplæring Tang Kristensen
mere eller mindre bevidst modtog.
Ud fra sådanne eksempler kan iagttageren nemt få indtryk af, at Tang
Kristensen optegnede al folklore på sin vej, men det var ikke tilfældet. Selv
inden for en så klassisk genre som viserne, var det ikke alt, som en god
sanger kunne, der fandt plads på optegnerens papir. Folk sang både gamle
og nyere viser mellem hinanden, men det var de ikke byprægede og særligt
de ældre viser, som havde folkloristisk interesse.27 Svend Grundtvig fandt
fx i 1874, at Tang Kristensens optegnelse af visen om »Bispens datter«,
trods sit stærkt slibrige omkvæd, repræsenterede udviklingen af en ældre vise, som ikke tidligere var kendt fra Danmark, selv om den eksisterede på
Færøerne. Han pålagde derfor sin jyske ven, at »intet, som viser gammeldags form må foragtes eller forbigås, om end det kan være frastødende i sin
nuværende skikkelse«.28
PÅ BESØG I HYTTERNE: SITUATIONENS MATERIALITET
Ud over folkloren indbefattede Tang Kristensens besøg hos folk hyppigt
den daglige kost og eventuelt også overnatning. Næst efter lærerhjemmene,
hvor han kunne have station i dagevis, foretrak han et kammer eller en seng
i storstuen på en god gård. Ofte måtte han dog tage til takke med mindre.
Han fandt sine viser og historier blandt både gårdfolk, husmænd, tjenestefolk, håndværkere, lærere og præster, men det stof, som han og Grundtvig
anså for det mest eksotiske, fandtes i »hytterne«. Det var Tang Kristensens
fællesbetegnelse for alt fra små husmandssteder til beboelser, lavet halvvejs
af tørvevolde og rafter. De fleste af den slags huse er for længst nedbrudte,
og de rummede mennesker, som levede på en måde, der forsvandt i begyndelsen af 1900-tallet. Derfor er det af særlig interesse at følge hans arbejde
i denne anderledes virkelighed, som kun har overlevet gennem nogle få beretninger. På dette område viste Tang Kristensen udpræget fornemmelse for
etnografisk billeddannelse og dokumentation af sanseindtryk.
I februar 1874 turde han ikke vove at forcere den i hans øjne vilde hede
fra et ensomt hus på vej til Tvis, og »der var kun én seng i hele huset, … men
konen vidste da råd. Jeg skulde ligge ved manden i den fælles ægteseng, og
så ville hun ligge under kakkelovnen og overlade mig sit leje. Det var jo nydelig gjort, og jeg kunne ikke noksom påskønne det. Hun fik nogle sække
og nogle gamle klæder samlet sammen og fik deraf lavet et leje på gulvet,
1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1875.01.29 og S. Grundtvig til ETK 1875.03.10.
ETK omtalte selv forholdet, jf. 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.01.15.
28
1929/144 II. S. Grundtvig til ETK 1874.02.03.
26
27
I hytterne 113
Foto fra 1895-ekspeditionen af én af Tang Kristensens gode informanter, den næsten blinde
Maren Jensdatter, født i 1812. Maren var gift med husmand og senere almissenyder »GråErik«, som er nævnt i teksten. (Det Kongelige Bibliotek, DFS.)
og så lagde hun sig i klæderne der nede med nogle sække og andre pjalter
over sig«, skrev han senere. Tang Kristensen noterede også, at han ikke var
i tvivl om, at konen frøs på lergulvet, men han var også klar over, at hun var
vant til hårdhed i tilværelsen. Efter morgenmaden fortsatte de sammen gårsdagens optegnelsesarbejde.29
En måned senere gik Tang Kristensen fra indsidder Jens Talund i Hallundbæk ud over Feldborg Hede til husmanden Grå-Erik (Jensen) og Maren
29
Jf. MO. 2, 1924, s. 174.
114
Jensdatter i deres »faldefærdige hytte«, en bolig, som kan rekonstrueres til
at have været på i alt 33 kvadratmeter.30 Maren sang, og Erik fortalte. Men
ud på natten mente Tang Kristensen, at det var umuligt at finde derfra til beboede egne. I stuen fandtes et sengested med noget gammelt tøj, og her lagde han sig fuldt påklædt og med regnkappen over sig. Han fik dog ikke megen søvn, for kold træk stod ind mellem sprækker ved vinduerne og rafterne
i loftet. Den følgende vinter besøgte han igen familien, og plaget af tandpine
og gigt tilbragte han da natten siddende ved spisebordet med hovedet hvilende på pladen.31
I det hele taget var livet blandt småfolk noget anderledes, end han var vant
til, men han lærte hurtigt at leve med forholdene, selv om kondensen om
vinteren kunne dryppe fra loftet, så skrivepapiret blev vådt, og lergulvene
var smattede af både fugt fra væggene og børns og smådyrs urin.
Maden blandt jævne hedeboere havde også sine særtræk, og han stiftede
bekendtskab med kålretten kas, som han beskrev i sine erindringer: »De
slagtede en lille gris før jul og måske et par magre hedefår, men det var da
og al deres slagt, og når de spiste kartofler til middag, hvilket jeg tit så, fik
de dertil kun lidt meldyppelse og en yderst lille gnalling flæsk. Af såkaldt
lavet mad fik de næsten ikke andet end kål, men deri var tit ikke kogt det
mindste flæsk eller kød, blot nogle hele byggryn, og en sådan ret, der kaldtes
kas, blev jeg ikke sjælden opvartet med, således hos Jesper Skrædder i Sammelsted by, der var en samling af ret spredte småhuse. Konen dér ville give
mig lidt at spise til middag, og det blev jo kas …«32 Så søbede de kasen i
fællesskab.
I et brev til Grundtvig fortalte Tang Kristensen kort før jul 1873 om besøget hos familien Skrædder. Konen Mette bød ham noget at spise, og hun
havde hørt, at finere folk brugte dug på bordet. Derfor hentede hun en af Jespers lasede skjorter, som hun bredte ud og satte maden på. Mette ville gerne
gøre det fint for den fremmede, og derfor serverede hun den dag også det
dyre rugbrød: »Hun skar da brød, men hendes søn, en lille snottet knægt på
en tre år med sorte hænder og ansigt, greb det ene stykke efter det andet. Hun
snappede dem da fra ham og sagde: ’Nej hold, bitte Pæjer, det skal den fremmede mand have’«, skrev Tang Kristensen. Og han spiste også brødet.33
Denne accept af lokalbefolkningens madvaner var langtfra almindelig
blandt datidens forskere. Da den skotske folklorist W. A. Craigie og hans
unge frue fx i 1897 besøgte Tang Kristensen, og de sammen foretog en lille
tur, for at Craigie kunne se omgivelserne for de fortællere, han kendte fra
Tang Kristensens bøger, fik udflugten hurtigt ende. Selv om en kone i Skovby ved Herning bød gæsterne det bedste, hun havde, syntes særligt Craigies
30
Landsarkivet i Viborg (LAV): Branddir., Holstebro, Sogneprot. 1863–1868, Haderup. s.,
1863.07.02, Erik Jensen.
31
MO. 2, 1924, s. 182, jf. s. 200.
32
MO. 2, 1924, s. 158.
33
1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.12.18; MO. 2, 1924, s. 159.
I hytterne 115
Der eksisterer ingen
fotos af de interiører, som Tang Kristensen optegnede i.
Men maleren Hans
Smidth (1839–1917)
fandt ofte nogle af
sine motiver i lignende miljøer, og på
billedet ses en husmandsstue med seng
og ovn, malet i
1860’erne.
(Den
Hirschsprungske
Samling.)
frue, at feltvilkårene og maden var helt uacceptabel, og hun og manden
vendte hurtigt tilbage til København.34
Tang Kristensen fik gennem sit arbejde god indsigt i forskellige menneskers vilkår. Generelt var han ikke imponeret af bondesamfundets sociale
hierarki, og han lærte at beundre uformuende menneskers måde at overleve
på. Kun sjældent beklagede Tang Kristensen sig over de fattiges væremåde.
Dog kunne han give udtryk for, at mange levede i, hvad han kaldte for et
grænseløst svineri, og Tang Kristensen var ærgerlig over at blive befængt
med utøj. Og selv om han værdsatte at blive budt på kaffe, kunne den være
svær at få ned på grund af de hygiejniske standarder: »Men det allerkedeligste for mig var, at det brune sukker, jeg skulle have til, for det meste havde været i folks munde før. Det var i reglen så slævret af folks spyt, at jeg
mangen gang har taget mit lommetørklæde og tørret det af først, inden jeg
puttede det i munden. Sagen var, at folkene var vante til den yderste sparsommelighed på sukkerets område, der var vist mange steder, hvor de ikke
fik mere end et par pund sukker om året, og det var altid brunt sukker. Når
et menneske så havde haft en knald sukker i munden, imens han eller hun
slubrede kaffen i sig, så spyttede han sukkeret ud igen og lagde det atter nok
så pænt i sukkerkoppen.«35 Dér gik grænsen trods alt for Tang Kristensen.
Særligt i hytterne forventede beboerne at få lidt penge for deres oplysninger; »noget for noget er bøndernes valgsprog.« Tang Kristensen hadede
unødige udgifter, men når en mand som han spildte sin tid med at samle på
den slags sager, så måtte de ifølge hedeboerne være værdifulde, og derfor
var en vis kompensation rimelig.36 I 1874/75 varierede betalingen fra tre
MO. 4, 1927, s. 143.
MO. 2, 1924, s. 158.
36
1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1871.11.28; MO. 2, 1924, s. 157.
34
35
116
skilling til én fortæller, over ni skilling hos Jens Talund til 24 skilling et
tredje sted. En seng i en beskeden kro kunne koste 40 skilling, ca. det samme
som en sommerdagløn for en mand.37 Overnattede han privat hos jævne
folk, lagde han som regel mindst 20 skilling, før han tog af sted. Beløbene
betød meget for folk med få kontanter, og sammenlagt var betalingen til fortællerne en mærkbar udgift i projektets regnskab. Købte han en enkelt gang
dagens ret på et billigt gæstgiveri, kostede den 16 skilling, og en tur med
postvognen de 27 km fra fx Ikast til Silkeborg løb op i 112 skilling. Var han
i kirke på turene, puttede han fx fire skilling i fattigbøssen.38
Selv om Tang Kristensen ikke kunne undgå at være en fremmed, forsøgte
han at falde ind i lokale normer for samvær. Ofte forstod folk også at drage fordel af det anderledes besøg, og somme tider hjalp han dem med at formulere
breve, med juridiske problemer og sågar med mægling mellem ægtefæller.
Med mellemrum kom Tang Kristensen ud for ret specielle mennesker, og
selv om han satte pris på gode optegnelsesforhold, måtte han rette sig efter
informanternes måder at gøre tingene på, hvis han ville have noget ud af
dem. I ét af fattighusene på Ørre Hede besøgte han i 1873 Johanne Tygesdatter, som viste sig at kunne synge hidtil ukendte viser med middelalderligt
præg. I brevet til Grundtvig skrevet fra heden karakteriserede Tang Kristensen Johanne og en anden kone således:
Jeg har været hos en gammel kone, som foruden at være døv, rystede så
voldsomt, at hun næsten ikke kunne tale. Hun stod lige op ad mig for at sige mig
til, og jeg kunne da ikke undgå at blive selv så gennemrystet, at jeg knap kunne
skrive. Hvert øjeblik fik jeg et puf, og samtidig var hendes hoved i næsten umiddelbar berøring med mit. Hun gav sig til at ælte dej, og alt imellem som hun æltede med de gamle knoklede hænder, der var næsten vanskabte, kom hun hen og
sagde mig nogle vers til, medens manden mukkede, fordi dejen blev forsømt.
Hendes navn er Johanne Tygesdatter, og De kan [af afskrifterne] se, hun har bevaret meget sjældne traditioner … Jeg formoder, at [Kirsten Jensdatters vise]
’Bjergmand red sin vejen frem’ og [Johanne Tygesdatters] ’Her går dans o
bjerge’ er ukendte for Dem, da de ellers måtte stå i Danmarks gamle folkeviser,
2. del. Ja, omkvædet til den ene har jeg set dér.39
Foruden den maleriske skildring ses brevvekslingens blanding af eksotisk
oplevelse og faglig diskussion af visestoffet. Selv om Tang Kristensen opholdt sig i tyndt befolkede egne, var han via postvæsenet i kontakt med den
faglige diskurs. Grundtvig skrev tilbage om de to viser, at de var fund af
første klasse, og glædede sig sandsynligvis over, at det ikke var ham, der
havde været tæt på den lidt aparte Johanne i huset på 27 kvadratmeter, som
i Tang Kristensens formulering var både skiddent og uryddeligt.40 Det var
37
1929/14. Lommebøger. Lommebog 3; Rigsarkivet, København (RA): Stat. Dept., Arbejderbefolkningens vilkår 1872, Ringk. amt, Hammerum hrd.
38
1929/14. Lommebøger. Notater fra lommebog 3, jf. også nr. 1.
39
1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.12.18. S. Grundtvigs store kildeudgave af viser,
(Grundtvig 1853 ff.) afsluttet 123 år senere.
40
1929/144 II. S. Grundtvig til ETK 1873.12.29.
I hytterne 117
en kendt sag, at Grundtvig ikke selv brød sig om lugten i bøndernes stuer,
og han følte sig utilpas ved den form for ageren.
Der er ingen tvivl om, at Tang Kristensen havde blik for den anderledeshed, som han oplevede; en egenskab, som en senere tid ville sætte pris på.
Når han publicerede sit stof, kunne han ikke lade være med nogle gange at
gengive sine iagttagelser i forbindelse med præsentationen af informanterne, men ellers holdt han de to former for etnografiske data adskilt fra hinanden. På den måde var han selv med til at reproducere den datidige rammesætning for folkloristisk kundskab, samtidig med at hans personlige feltindtryk tydeligvis kaldte på en anden repræsentation.41
KVALITET OG ARBEJDSTEKNIK
I slutningen af 1800-tallet kom kvaliteten af materialet til mere at betyde optegnelsernes nøjagtighed end stoffets sjældenhed. Denne forskydning havde
sammenhæng med forskernes langt større overblik over de forskellige typer
af viser og eventyr. I sammenligning af typevarianter var præcision afgørende, når videnskabsfolkene skulle bestemme, om den ene viseoptegnelse var
mere komplet end den anden, eller om de tilhørte selvstændige varianter. En
senere tid lagde mere vægt på mangfoldighed og mening, men i den ældre
folkloristik var en så præcis gengivelse af det sungne og fortalte afgørende
for, at stoffet kunne indgå i de komparative tekststudier, der også indbefattede arkivalske kilder.
Som så mange andre blev Tang Kristensen udsat for kritik. Kritikere har
hævdet, at han optegnede alt for mange varianter, og omvendt har andre
folklorister anket over, at han hos nogle fortællere alene noterede begyndelseslinjerne til et eventyr eller sagn, hvis han havde hørt det mange gange før.
Som alle andre forskere udfyldte Tang Kristensen også i sine trykmanuskripter åbenbare »huller« i viser eller eventyr med stof fra parallelle, men
mere komplette optegnelser.42 Tang Kristensen er desuden blevet klandret
for, at han ikke gjorde bemærkninger om de sammenhænge, de optegnede
viser og historier indgik i. Det gjorde ingen andre dog på det tidspunkt, for
det var først senere, at kravet om kultur i kontekst blev rejst. Som ganske ung
oplevede Tang Kristensen også indsigelser fra musikprofessor Berggreen
(1801–1880), som i 1869 hævdede, at hans visemelodier umuligt kunne være korrekt optegnet, da de stred mod de teorier, der var herskende i musikmiljøet. Tang Kristensens tidlige optegnelser af sangen i Herning-området
vandt dog mange år senere fuld anerkendelse i musikkredse.43
41
Jf. den stadig relevante diskussion af, hvordan discipliner ofte er mere beskæftigede med at
reproducere egne regler end med repræsentation af kulturelle former, i Clifford 1986.
42
Jf. Rey-Henningsen 1997. Den her formulerede kritik er dog for upræcis til at være dækkende. Visestoffet og dets redigering er bedst behandlet i Koudal 1983–1984, spc. s. 101 f.
43
Jf. Kristensen 1871, s. X og 380; Laub 1904, s. 195.
118
Den mest instruktive karakteristik af Tang Kristensens tekstoptegnelser
er foretaget af folkloristen Bengt Holbek (1933–1992), som har sammenlignet filologen Axel Olriks og Tang Kristensens parallelle nedskrivning af det
samme eventyr i 1888 i Farsø. De bevarede notater viser på mange områder
fuld overensstemmelse, men de to forskeres optegnelsesteknik var forskellig, og Olrik (1864–1917) besad ikke Tang Kristensens øvelse. Olriks manuskript er også en renskrift af hans oprindelige, men kasserede noter, hvor
han efter erindringen har indsat manglende ord og passager. Tang Kristensens version er originaloptegnelsen, hvor han hele vejen igennem historien
har fulgt fortælleren og nedfældet beretningen sætning for sætning.44 Dette
træk ser ud til at være generelt for Tang Kristensens originale optegnelser i
fuld længde af viser og historier. Disse over tyve tusinde siders originaloptegnelser mellem 1871 og 1917, hovedsagelig foretaget i hæfterne i direkte
samvær med folk og senere indbundet i 32 tykke bind, er, hvad han bør bedømmes ud fra. Hvad han og andre senere justerede i deres afskrifter og i
publicerede udgaver, hører redigeringen til og vil altid tage farve af kravet
til sproglig akkuratesse og formidling.
Selv om Tang Kristensen også modtog store mængder stof fra andre, er
det i hans eget, primære arbejde, at han skilte sig ud. Både i Danmark og i
andre europæiske lande har tidligere forskere kasseret deres primære notater, mange har først skrevet historierne ned, når de kom hjem, og flere af de
mest berømte folklorister har, ligesom Grimm-brødrene, sprogligt »forbedret« stoffet, før det blev præsenteret for offentligheden. Det er i sine notater
i felten og i mængden af eksempler, at Tang Kristensen står stærkt.45 I forhold til, hvor mange forskere i Skandinavien der fokuserede på primære vise- eller eventyrtyper og eventuelt på informanternes repertoirer, kalder
hans nidkærhed over for optegnelser af den virkelige verdens mange varianter sandsynligvis mere på påskønnelse end på kritik. Hans særkende kan opsummeres i følgende punkter:
1) Tang Kristensen beklagede, at han aldrig lærte rigtig stenografi ligesom den svenske folklorist August Bondeson. Til gengæld udviklede han
tidligt et ret præcist forkortelsessystem, der gjorde det muligt for ham at
skrive lige så hurtigt, som fortællerne talte.46 Desuden besad han en konsekvent og let læselig håndskrift.
2) Han skrev som nævnt stoffet eksakt ned under beretternes nærvær, og
han gemte altid originalen. Hvor det var vanskeligt, som fx ved interviews
med folk, der tærskede eller med håndværkere i arbejde, gik han med mellemrum ind til et nærliggende lokale for at tage notater, hvis han ikke direkte skrev
i et værksted, stående ved en høvlebænk.47 I det hele taget var han i større nærHolbek 1969 og 1987, s. 73.
H. Grüner-Nielsen fremhævede også det korrekte (ved ETK’s viseoptegnelser) og hans store eksempelmateriale. Jf. Vejle Amts Folkeblad 25/1 1923 i anledning af ETK’s 80 års fødselsdag (1906/139).
46
Ang. stenografi se Kristensen 1884, s. VIII.
47
MO, 2, 1924, s. 152, 209 og Kristensen, Johs. 1943, s. 37.
44
45
I hytterne 119
kontakt med informanterne, end hvad der var almindeligt. Fx fulgtes han en
vinternat med Grå-Erik 35 kilometer fra dennes hus til Viborg, hvor de talte
sammen om mange spørgsmål, og Tang Kristensen beklagede senere, at han
ikke undervejs kunne sætte sig i vejkanten og gøre notater.48
3) Tang Kristensen lærte tidligt at forsyne optegnelserne med navn og
proveniens og overholdt reglen nogenlunde, hvad der i dag gør det muligt at
foretage krydsreferencer og i nogle tilfælde forbinde de ellers ret anonyme
personer med andet samtidigt materiale.
4) Han har ved 50 års næsten kontinuerlige indsamling efterladt sig så
omfattende stofmængder, at repræsentationen må siges at være mere end tilfredsstillende, også til de fleste repertoirestudier.
5) Tang Kristensen var fra barnsben fortrolig med landbomiljøet og havde vestjysk som modersmål, hvad forståelsesmæssigt og socialt hjalp ham
meget i samtale med landbefolkningen.
Spørgsmålet om eksakthed var imidlertid langt mere indviklet, end det
umiddelbart ser ud til. Tang Kristensen startede med at ville publicere eventyrene præcis som de blev fortalt, men blev nødt til at moderere kravet.
Ingen informanter fortalte, som om det var en skreven tekst, de fremsagde.
Gode berettere havde altid deres særlige fortællemåde, som i hans sprogbrug gav historien »farve« eller »duft«, og samtidig blev fortællingens
mundtlighed fulgt af mimik og kropssprog, som ikke lod sig gengive på
tryk. Den skrevne udgave kunne gengive historiens indhold, men ikke dens
form. Derfor kunne den litterære præsentation altid kun blive tilnærmelsesvist tæt på den virkelige, og en moderat redaktion var nødvendig, for at
teksten kom til at hænge sammen og blev nogenlunde grammatisk korrekt.
Det var også noget af baggrunden for, at Tang Kristensen og Svend Grundtvig besluttede ikke at optegne i dialekt, men på rigssprog, dog så vidt muligt
med beretternes sætningsbygning og ordvalg.49 Af og til stødte Tang Kristensen på ord i viserne, som hverken informanterne eller han forstod, og
hvordan skulle andre så fatte, hvad de betød? Det var grunden til, at han fra
1874 om sommeren begyndte at studere oldnordisk og dansk sprog i København. I den tids folkloristik blev kendskab til det ældre sprog anset for en
god, praktisk fornødenhed for moderne feltarbejde. Endelig opdagede Tang
Kristensen, at sangerne ofte selv digtede en visestump til, når de ikke kunne
huske et vers, og det havde forgængerne måske også gjort. En historie blev
også fortalt lidt forskelligt, alt efter hvem publikum var. Derfor var det umuligt at opretholde kravet om én præcis autenticitet i levende kulturtradition.50
Nogle gange anvendte Tang Kristensen de noget hårdhændede udtryk, at
MO, 2, 1924, s. 201.
»Det er navnlig den bestemte form af navneordene og manglen på intetkønsform i tillægsord (samt fælleskønnets udvidelse i navneordene) [i jysk] som skader og virker uharmonisk i
bogsproget.« Jf. 1929/144 I. S. Grundtvig til ETK 1870.04.21.
50
Jf. Kristensen 1884, s. IX. Se også refleksionerne om eksakthed via kontrol ved fonograf i
MO, 4, 1927, s. 346.
48
49
120
Eksempel på optegnelsesside i Tang Kristensens »dagbøger« fra Ørre sogn 1873. Alle blade
er beskrevet ud til kanten for at spare på papiret. Mellem de to streger, som indikerer en ny informant, er datoen, 20. dec., og navnet, Johanne Tygesdatter, anført. Den lodrette streg viser,
at optegnelserne senere er renskrevet. (Det Kongelige Bibliotek, DFS.)
stoffet skulle pines eller pumpes ud af nogle berettere. Fx fortalte han senere
om sit samvær med Johanne Tygesdatter, at han fulgte med hende overalt i
huset, og da hun ellers var flink »fik jeg dog pint fem viser ud af hende«. Da
den gamle kone tilsyneladende kunne viser, som ingen andre hidtil havde
husket, vendte Svend Grundtvig i 1874 tilbage til emnet på samme vis:
»Den Johanne Tygesdatter må De klemme alt det ud af, der er at få«, skrev
han til Tang Kristensen.51 Udtrykkene var ikke altid negativt ment, men ka51
MO, 2, 1924, s. 160 & 1929/144 II. S. Grundtvig til ETK 1874.02.14.
I hytterne 121
rakteriserede, hvordan stoffet blev opfattet som noget uerstatteligt, der skulle fravristes informanterne, mens tid var, for at indgå i en anden og for dem
fremmed sammenhæng.
Når Tang Kristensen var kommet inden for døren, hævdede folk ofte, at
de ikke kendte noget videre til den mundtlige tradition, eller at de havde
glemt de gamle viser. Så måtte han selv begynde at synge eller give eksempler på fortællinger for at få beboerne i gang. Det fik Grundtvig til kildekritisk at være på vagt, men Tang Kristensen bedyrede: »Jeg beder Deres
højvelbårenhed være fuldkommen overbevidst om, at jeg aldrig lægger nogen ordene i munden. Netop dette har jeg altid været bange for, da jeg har
kunnet se den fare, der er ved det.«52 Teknikken var nødvendig, men den
skulle bruges med varsomhed.
Det må i den forbindelse nævnes, at Tang Kristensen hørte til de folklorister, som tidligt også nedskrev de mindre høviske dagligord som fise, skid
og røv, der indgik i almuens viser og historier. Nogle gange publicerede han
også udtrykkene, hvad der faldt en del af det dannede publikum for brystet.
Han argumenterede med, at ordene var led i landboernes altid konkrete tale,
og folk mente ikke noget grimt med mange af udtrykkene, ligesom børn
kendte dem fra almindelig samtale. Han udelod kun gudsbespottelige bandeord og de mest seksuelle vendinger.
RÅD OM FELTARBEJDE – OG EGNE VANER
I 1880’erne formulerede Tang Kristensen sig forskellige steder om feltarbejdets metode og teknik. Flere af vejledningerne var led i den almene udveksling af information inden for det nye arbejdsfelt, og hans råd var baserede på de erfaringer, han havde indhøstet i de foregående 15 år.
I 1883 og 1891 publicerede han nogle regler for etnografisk arbejde i efterskrifter til et par af sine bøger, som kan sammenfattes i følgende punkter,
hvoraf flere stadig er lærerige:
• Det er nødvendigt at være en trænet fodgænger og have en hurtig pen.
• Det er vigtigt ikke at stille sig fint an over for informanter.
• Man skal være tålmodig i omgang med andre og kunne tåle at blive ledt
på vildspor gang på gang.
• Det er vigtigt ikke at presse informanten til at fortælle på kommando,
og man får mest ud af folk, som man selv er villig til at gå op ad i flere
dage.
• Det er nødvendigt at vinde folks tillid og lære deres interesser, tankesæt
og levevis at kende.
• Det er væsentligt at kunne leve uden fordringer til livets bekvemmelig52
1929/144 I. S. Grundtvig til ETK 1870.12.08. og ETK til S. Grundtvig 1870.12.15. ETK’s
understregning.
122
hed og spise, hvad der bliver budt, samt kunne modtage folks simple
gaver, hvis de vil forære én noget.
• Det er af betydning at være bekendt med forskellige dialekter og besidde nogen musikalitet.
• Man skal ikke være bange for at få fnat (i omgang med folk og ved at
ligge i meget snavsede senge).53
Kendskab til folks sprog var særlig vigtigt for Tang Kristensen. Da den yngre folklorist H. Grüner-Nielsen (1881–1953) i 1921 forberedte en tur til Færøerne, pålagde den næsten 80-årige Tang Kristensen ham at lære sproget ordentligt, for ellers fik han aldrig et godt udbytte. Så ville det gå ham som københavnerne på tur i Jylland, hvor kommunikation blev hæmmet af både deres manglende kendskab til jysk og til folks anderledes måde at være på. Det
frastødte lokalbefolkningen, hævdede Tang Kristensen.54
I Vestjylland, mente han, var det bedst at kende til den særlige regionale
tankegang, hvis feltarbejderen skulle gøre sig håb om at få folk til at åbne
sig over for en mand uden for bondestanden. Selv sammenfattede han nogle
af rådene således: »Det gælder altid som en ufravigelig regel, at man gør sig
fortrolig med dem, man vil samle hos, og det kunne da umuligt gå an at komme kørende ud til dem eller at gøre fordringer til livets velvære hos dem.
Man må kunne nyde og være glad ved at nyde den samme mad, de selv nød,
og man måtte, hvis man ikke havde andet natteherberg i beredskab, kunne
tage til takke med at ligge i deres tarveligt udstyrede senge.«55 Selv om Tang
Kristensen selv hævdede, at han af natur var indadvendt, var han god til vinde de flestes tillid, når han var ude. Men han forsøgte ikke at gøre sig mere
jævn, end han var. Og han fik aldrig smag for nogen form for ’populistisk’
tøjstil, som han fx oplevede det på skandinaviske lærermøder, hvor nogle
deltagere mødte i almuepræget klædedragt. Som det sømmede sig for høflige mennesker, sagde han »De« til landboerne – som ellers altid var dus – og
de fleste svarede ham på samme måde, hvis de ikke sagde »I«, »han«,
»degn« eller i skyndingen »du«. Øvrighedspersoner kunne i 1870 stadig
med gammel standsbevidsthed finde på at sige »du« til bønder, hvad den
landlige befolkning opfattede som nedladende.
Der var forskel på blot at snakke med folk om tilfældige emner og målrettet optegne folkeminder i den strammere form, som eventyret og særligt
ordsproget og visen besad. Disse gamle »minder« krævede en særlig teknik
for at blive gengivet ordentligt. Svend Grundtvigs forslag om at skrive et
eventyr ned efter erindringen, eller på stedet optegne en første kladde og ved
et nyt besøg otte dage senere kontrollere og supplere teksten, viste sig ikke
at være optimal. Tang Kristensen fandt, at viser og gode fortællinger nær53
Kristensen 1883, s. 388 f.; Kristensen 1891, s. 320 ff. Flere af trækkene kan genfindes tilbage i ETK’s breve til S. Grundtvig fra 1871 (1929/144 I).
54
1929/152 I. ETK til H. Grüner-Nielsen 1921.04.14.
55
1929/142. Selvbiografier: 1884a, s. 7 f.
I hytterne 123
mest burde gribes i luften, forstået på den måde, at de helst skulle fæstnes
på papir, første gang de blev sunget eller fortalt. Den første version var altid
den spændstigste, og bad man informanten om at gentage sig selv, blev måske ikke meningsindholdet, men altid formen dårligere end første gang.56
Dér kom hans egen optegnelsesteknik til god nytte. Det koncentrerede nedskrivningsforløb var dog også anstrengende.
Tang Kristensen var på mange områder konservativ, og der skulle meget
til, for at han fraveg allerede erhvervede synspunkter. Han forsøgte at få følgeskab af billedkunstnere, der kunne tegne informanter og folkloristisk interessante lokaliteter, men da projektet ikke rigtigt lykkedes, overvandt han
sin modstand over for det nye fotografi. I 1887 optog en fotograf for første
gang udendørs miljøfotos for ham. Det store gennembrud kom i 1895, hvor
han og Olrik gennemførte et egentligt projekt om affotografering af endnu
levende ældre informanter ved en professionel fotograf, som kunne udholde
gåturene og vægten af udstyr og glasplader.57 Senere købte Tang Kristensen
selv et kamera. I 1907 medvirkede han for første gang ved lydgengivelse af
melodier på voksvalser blandt gamle visesangere. Det skete sammen med
Grüner-Nielsen, som betjente fonografen. Trods hans skepsis blev indspilningerne en succes, mange år før båndoptageren var almindelig.58
Feltarbejdere kommer med mellemrum ud for, at enkelte informanter gør
krav på medejerskab til stoffet eller forlanger særlige ydelser for at medvirke. Som regel klarede Tang Kristensen den slags gennem sine småbetalinger, der kompenserede noget af den forstyrrelse, som han forvoldte. En
gang, hvor han var på farten, troppede én af hans gode informanter op derhjemme. Indsidder Mikkel Skrædder fra Torning var kommet under vejr
med, at Tang Kristensen havde aftrykt hans historier i en lille bog året før,
og nu ville han gerne have 50 eksemplarer af skriftet.59 Tang Kristensen prøvede altid at vise forståelse for særligt de mindre bemidlede informanter,
men samtidig var han uhyre påholdende med frieksemplarer. Bøgerne gav
ham jo penge på lommen. Men Tang Kristensen havde også ondt af Mikkel,
som først var blevet vist døren, og han fik tilsyneladende sine 50 eksemplarer, som han solgte.
I 1884, året efter Svend Grundtvigs død, gjorde den 40-årige Tang Kristensen en form for status, og skrev en længere karakteristik af sig selv og
sine besøg hos folk:
Jeg befinder mig aldrig bedre end når jeg går midt ude på en stor hede, har nogle
mellemmadder i min taske, så jeg ikke behøver være bange for at skulle sulte de
første timer, og ved, hvor jeg skal lægge mig til hvile om natten. Disse to bekymringer – for mad og for seng – har jeg nemlig stadig haft at trækkes med på
mine vandringer. Når jeg da får menneskeskyheden, der sidder i mig fra barnJf. Ellekilde 1913, s. 62; Kristensen 1884, s. IX
Henningsen 1993; Kristensen 1981.
58
Se Nielsen 1993.
59
MO, 3, 1925, s. 363.
56
57
124
domsdagene, med magt betvunget og kommer ind i en fattig hytte, hvor jeg
kommer i snak med beboerne, så er jeg rigtig i mit es, da jeg forstår at pumpe
folk og trænge ind i deres sjæls krog begrundet på min menneskekundskab og
mit temmelig skarpe blik, så kan jeg snart få folk, hvor jeg vil have dem, har
næsten altid fået lov til at undersøge dem i dybderne og er trængt ind, hvor ingen
præst eller sjælesørger har kunnet komme. En sådan undersøgelse er en sand
fryd for mig. I så tilfælde er jeg ikke længere forlegen eller ordknap, og i de allerfleste sammentræf med rette indehavere af folkeminder har jeg haft særdeles
udbytte.
Men glemmes må det da heller ikke, at jeg i denne virksomhed har haft lykken med
mig. Når jeg sådan gik ud på lykke og fromme, skulle det være mærkeligt, om der
ikke fløj en god bid i gabet på mig, når jeg kom ind et sted, hvor der ellers intet var
at få, fordi jeg af andres udsagn var blevet skuffet, er det truffet, at der lige i det
samme er kommet en fremmed til stede, som netop havde, hvad jeg søgte.60
Her præsenteres læseren for det held, som ingen feltarbejder kan undvære,
og for Tang Kristensens forskellige bekymringer. Hans glæde over en nærmest inkvisitorisk interviewteknik, er også tydelig. Mange råd om, hvordan
den gode indsamler burde opføre sig, er fortsat gangbare, og var for hans tid
progressive. Samtidig havde den så forstående feltarbejder dog også mindre
sympatiske træk, som eftertiden har haft tendens til at bagatellisere. Men det
er vigtigt også at fremdrage disse egenskaber for at tegne et nogenlunde realistisk billede af den berømte mand. Ofte er nationale storsamlere blevet hyldet for deres overmenneskelige offervilje og jævnhed over for det ædle folk,
hvis traditioner de ville redde, men ofte ved vi ikke ret meget om, hvordan
de agerede i det daglige. I Tang Kristensens tilfælde er det gennem eksempler muligt at kigge lidt ind bag façaden.
Jo ældre og mere kundskabsrig Tang Kristensen blev, des utålmodigere
var han også efter at komme frem til sagens kerne, når han besøgte folk. Han
syntes efterhånden, at han havde hørt det meste før og var i praksis langt
mere forhippet på at få oplysningerne ned på papir, end når han vejledte andre. Kolleger, der overværede nogle af hans (senere) optegnelsessituationer,
har berettet om, at de kunne have karakter af forhør, og at Tang Kristensen
ubønhørligt standsede folk, når de i hans øjne kom på afveje.61 Når han i breve brugte ord som at »udpumpe« eller »pine« informanterne, var der sandsynligvis også nogen sandhed i udtrykkene, og blandt venner kunne han indrømme, at det af og til var nødvendigt direkte at skælde ud. I 1874 skrev
Tang Kristensen til Grundtvig, at han havde været i Hodsager for at pine aftægtsmand Niels Mikkelsen, en mand, som han endda kendte fra året før:
»Ja, han skal bogstaveligt pines, og jeg måtte til at gøre mig vred, og skælde
ham noget ud, inden jeg kunne få hans mund op.«62 Selv var han ikke blind
for sin kontante façon, men undskyldte sig med, at han gjorde alt i den gode
sags tjeneste.
1929/142. Selvbiografi: 1884b.
Grüner-Nielsen 1929. [Nekrolog 10/4.]
62
1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1875.02.28.
60
61
I hytterne 125
Det eneste originale billede af Tang Kristensen i samtale med en informant, om end situationen er atypisk. Den 72-årige folklorist geninterviewer i 1915 en efterkommer af »kartoffeltyskerne« (med kasket), som Tang Kristensen første gang havde besøgt i hans hjem i 1874. Stedet er nu skolelærerens have i Over-Feldborg, som er tilplantet med fyr og gran for at give læ
for blæsten. (Privat samling.)
En historisk interesseret beboer fra Ulfborg, som sammen med Tang
Kristensen i 1873 besøgte en lokal pottemager, der stammede fra en familie
af »kloge folk«, har skildret, hvordan den utålmodige folklorist gennemrodede pottemagerens skuffer, da han ikke traf manden hjemme. Tang Kristensen fandt også en del af en cyprianus (en håndskrevet trolddomsbog),
126
som han tog med sig, mens pottemagerens kone så på.63 Selv om Tang Kristensen kendte manden fra tidligere, brød han i sin iver alle retningslinjer for
acceptabel opførsel, og da pottemageren senere kom hjem, blev han både
fortørnet over, hvordan hans kone var blevet behandlet og over den manglende bog.
Tang Kristensens iver efter at frelse det værdifulde gamle fra fortabelse
kunne antage næsten groteske former. Enkelte bekendte har berettet om,
hvordan han opsøgte døende folk for at undersøge, om de kunne fortælle noget hidtil ukendt. I forfatterfamilien Thyregod, som Tang Kristensen kendte,
fortaltes om, hvorledes han direkte kunne beordre sengeliggende, tilsyneladende døende mennesker, at de ikke måtte dø, før de havde fortalt, hvad de
vidste.64
Det er ikke hensigtsmæssigt blot at veje den gode og mindre pæne side af
Tang Kristensens feltpraksis op mod hinanden. Han besad flere sammensatte træk i sin karakter. Selv om hans resultater taler deres eget sprog om effektivitet og soliditet, er der ingen grund til at skjule, at han også kunne opføre sig på en måde, som eftertiden fordømte – hvis den kendte til den. Lige
så vel som ikonet inden for antropologisk feltarbejde, Bronislaw Malinowski, kunne betro sin uofficielle feltdagbog, at han nogle gange hadede de
indfødte på Tobrianderne, kunne Tang Kristensen også i breve skrive om
ubehag ved at opsøge »bærmen i folket«, og både vinde deres tillid og holde
dem »tre skridt fra livet«.65
Som andre intensivt arbejdende feltarbejdere blev Tang Kristensen ikke
sparet for dårlig samvittighed over for kone og børn, og hans breve til særligt Grete bærer præg af nærmest vedvarende ægteskabelige konflikter i den
anledning. Nogle gange blev de familiære problemer forstærkede af det faglige pres og de fysiske strabadser i marken, så han følte mest lyst til helt at
holde op. I en sådan situation skrev han i januar 1877 fra det sydlige Hammerum herred til Grundtvig: »Ingen sinde før har jeg følt sådan længsel efter
hjemmet som nu, og i mørke øjeblikke synes jeg næsten ikke, jeg kan holde
ud at være borte fra det så længe. Det er en vis pligtfølelse, der holder mig
tilbage fra at rejse hjem straks … Det er da tydeligt, at nu skal der være en
afslutning. Min kone har også taget det løfte af mig, at jeg ikke tiere således
vil forlade hende; hun går jo i stadig angst for mig, og det er ikke rart.«66
Men da han kom hjem og oplevede familielivets trængsler, begyndte turene
igen, om end i modereret omfang. Og efter nogle års forløb var han på ny i
fuld gang i nye egne.
1906/134 Breve: Kr. Lassen Vestergaard til Gunnar Knudsen 1919.09.16.
Thyregod 1938 [kronik 2/4]. Samme eller en lignende historie skulle stamme fra maleren
V. Jastrau, som var én af de kunstnere, som var på tur med ETK. (1929/159Ø (fol.).)
65
Malinowski 1967, s. 264; 1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1871.11.06.
66
1929/144 III. ETK til S. Grundtvig 1877.01.29.
63
64
I hytterne 127
KONKLUSION: PÅ VEJ TIL AT OVERSKRIDE HIDTIDIG INDSIGT
Både datidens og eftertidens folklorister har været ivrige efter at karakterisere Tang Kristensen som primært folkemindeindsamler.67 Selv krøb han
gerne ind i rollen, for han vidste, at datidens samlerbegreb lod sig definere
kvantitativt, om end det ikke blev regnet for så fint som forskerbetegnelsen.
Og som samler var han sikker på førstepladsen. Selv om hans store mængde
af typer og varianter er både frygtindgydende og ofte nyttige, er det dog ikke
omfanget af hans stof, som i sig selv er det interessanteste.
Det er karakteren og kvaliteten af Tang Kristensens materiale, som i slutningen af 1800-tallet skilte ham ud, og denne forskel må særligt tilskrives
hans anderledes arbejde i marken. Til Svend Grundtvigs forundring fandt
Tang Kristensen langt mere, tættere og sjældnere stof, end samtidens øvrige
optegnere. Dette havde baggrund i Tang Kristensens talent og ihærdighed,
men også i, at han organiserede feltarbejdet professionelt med permanente
ophold blandt informanterne. Igennem dette arbejde skete der lige så stille
en glidning i synet på folkloristisk viden og på hvordan denne viden blev
skabt.
Både Grundtvig og Tang Kristensen anså en forskningsproces for at begynde med kulturforskerens fravristelse af den gamle vise eller historie fra
»kilden« – eller »gruben«. Dette gemmested kunne være arkivet, biblioteket
eller folket i form af de forskellige informanter. Viden var i en sådan optik
noget konkret, som var gemt eller skjult, indtil den blev afdækket, og indsamleren måtte ofte i næsten bogstavelig forstand grave den nye information frem. Meget karakteristisk kunne de to folklorister også tale om at være
ude »på jagt« og håbe på en »god fangst«.
I Tang Kristensens mere vedvarende arbejde i miljøerne, og ofte med de
samme informanter, skete udvekslingen af informationerne i et langsommere tempo, end hvor optegnelsesprocessen blev forvaltet som en rent mekanisk overførsel af mundtlig artikulation til skrift. Selv om Tang Kristensen
ofte var rastløs og altid selv syntes, at han havde travlt, var denne langsomhed nok afgørende for, at han selv blev mere inddraget i erkendelsesprocessen. Gennem samtale og samvær med informanten, og ved selv at give prøver på parallelt stof, var han med til at afdække nye lag i vedkommendes
erindring og bidrog på den måde til at fremelske den viden, der senere kom
ned på papiret. Uden at ordet skal misforstås, kan man sige, at han i sit tættere forhold til informanterne selv var med til at »skabe« den nye information, som han glad meddelte Grundtvig, at han havde fundet. Teoretisk er
denne form for erkendelse ikke uden problemer. Moderne feltarbejde har
dog vist, at den er nødvendig, fordi informanten er et menneske og ikke blot
kan sammenlignes med en talende automat eller en grube, som skal fra67
Dette gælder næsten alle, så længe den klassiske akademikerbevidsthed var intakt. Som et
karakteristisk eksempel se omtalen i Boberg 1953, s. 179.
128
vristes sine skatte. Betegnelsen »samle« er egentlig heller ikke heldig, da ordet mangler den gensidighed og dynamik, der er vigtig for at forstå lidt af,
hvad der reelt foregår.
Tang Kristensen fornemmede tidligt, at ville han virkelig ind på livet af
folk, var envejskommunikation utilstrækkelig. Der måtte en form for dialog
til mellem spørger og informant, og i et brev fra 1874 noterede han, at han
næsten hvert sted, han var inde, blev udspurgt om sit eget borgerlige og huslige liv, hvad mere forfinede mennesker ville anse for at være uhøfligt. Men
Tang Kristensen vidste, at det ikke var sådan ment, og han fortalte om sig
selv, hvor situationen lagde op til det – i hvert fald da han var yngre.68
Ganske vist blev Tang Kristensen ved med at anvende den faglige sprogbrug, som han havde lært i sin tidlige ungdom, og refererede uden større refleksioner til sine gode optegnelser som »fund«. Men brevene fra feltarbejdet i 1870’erne viser, at han ikke blot fandt stoffet. Han sporede det ofte gennem informanternes egne netværk, og havde tit gennem korrespondancen
med Grundtvig faglige strategier bag sin opsøgning af nye »kilder«. Den
folkloristiske information viste sig ikke at være nær så begrænset, som han
og Svend Grundtvig først antog, og gennem vedholdende arbejde i felten
kunne der tilsyneladende stadig komme nyt frem. Når Tang Kristensen i begyndelsen talte om at have »tømt« et bestemt område for relevant stof, viste
det sig ofte at være et mindre heldigt udtryk. Allerede i 1870’erne genbesøgte han mange af sine gode sangere og fortællere, ofte med et års mellemrum,
og fik stadigvæk nyt materiale med hjem i tasken.
Svend Grundtvig oplærte Tang Kristensen i et romantisk perspektiv på
folkekulturstoffet og i empiristisk metodik, og begge dele var karakteristiske for tidens videnskabelige folkloristik. Vi ved kun lidt om, hvordan de
fleste af Grundtvigs mellemmænd indsamlede deres stof, men der er næppe
tvivl om, at Tang Kristensen gennem sin fuldstændige nedfældning af førsteoptegnelserne på stedet forbedrede den empiriske autenticitet i arbejdet,
om end ekskluderingen af den ikke folkloristiske etnografi fulgte de sædvanlige normer.
Hans 24.000 sider håndskrevne originaloptegnelser udgør imidlertid kun
en del af den information, han kom hjem med fra ekspeditionerne. Viserne
og historierne herfra blev i første omgang grundlaget for de omfattende
tekstudgaver, han publicerede. Men han bragte også en mængde viden om
folks tankesæt og levevis med tilbage, som blev anvendt i indledninger til
kildeudgaverne og i den mængde af artikler og småbøger, som han skrev
ved siden af. De fleste af disse indtryk blev ikke i første omgang fæstnet til
papir på samme måde som de klassiske folkloristiske tekstgenrer, for ud fra
de herskende standarder repræsenterede de ikke kulturel kundskab på samme niveau som de tydeligt identificerbare viser og fortællinger. Tang Kristensen kommenterede aldrig denne forskel mellem den så nøjagtigt ned68
1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1874.05.20.
I hytterne 129
skrevne viden i dagbøgerne og de uregistrerede indtryk, som han alligevel
brugte i sine skildringer. Fx i den lille bog Heden, der oprindeligt var skrevet
i 1880 som et bidrag til M. Galschiøts store værk, Danmark 1–2,69 skrev han
i høj grad på sin ikke skriftlige merviden – og med held.
Enhver etnograf er i dag klar over, at han eller hun ved mere, end der står
i vedkommendes interview og øvrige notater, og sådan forholdt det sig også
for Tang Kristensen. I modsætning til Grundtvig blev Tang Kristensen langsomt interesseret i en bredere fremstilling af almuelivet og informanternes
omgivelser, huslige tilværelse og almene udblik på livet. Men ligesom i den
før-funktionalistiske etnografi var han usikker på, hvordan man greb sådanne beskrivende analyser an. Under fremmede himmelstrøg søgte flere etnografer i deres tidlige feltarbejde omkring 1890 en slags tilflugt i den fysiske
antropologis målinger og i folklore, fordi disse emneområder var mere
håndterlige end livet, som det udspillede sig.70
Tang Kristensen brød ikke med romantikkens mindebegreb i viserne og
historierne som fortættede former for (national) kultur, men åbnede sig i
praksis for en rummeligere kulturforståelse. Denne bredere opfattelse var i
hans øjne nødvendig, hvis man ville tegne et sandt billede af folks liv. Det
sås tydeligt i hans artikler og delvis i værket om det Det jyske almueliv.71 Her
kom kulturen til udtryk som dokumentation af regional forskellighed i menneskelige livs- og samværsformer i en fyldigere deskriptiv forstand end inden for genrerne. Men han var ikke selv tilfreds med resultatet. I hans øjne
pegede særligt sagnstoffet hen på troen (dvs. den gamle folketro), og denne
burde ikke adskilles fra, men sammenkobles med skildringen af livet, som
det levedes – og hvordan gjorde man det i en skriftlig fremstilling?72 Selv
om Tang Kristensen aldrig fik foldet den bredere folkekulturforskning ud i
monografisk skikkelse, overskred han alligevel en del af den gamle folkloristiks snævrere kulturopfattelse med rod i sammenlignende analyser af de
nøgne tekstgenrer.
Selv gik Tang Kristensen ikke meget op i de lidt anderledes stier, han betrådte, og det var de rent praktiske omstændigheder, der ledte ham ind i nye
baner for indsamling. Ud fra sin oftest rationalistiske dagligdagsopfattelse
målte han alene forskellen i mængden af optegnet stof. Selv om han repræsenterede et nybrud, er begrebet moderne næppe det rette at anvende i forKristensen (1880) 1930.
Stocking 1992, s. 21. Og på sine første feltture i midten af 1880’erne til Baffinland fokuserede F. Boas på fotografering, geografiske og geologiske registreringer, foretog kraniemålinger og musikalske transskriptioner samt optegnede lokalt sprog og indsamlede genstande til
New York’s American Museum of Natural History, jf. Jacknis 1996, s. 189.
71
Bind 1–6, Kristensen 1891–1905.
72
Problemet stod klart for ham, da han var færdig med udgivelsen af Danske sagn 1–7
(1892–1901), idet han indså, at værket egentligt måtte sammenholdes med Det jyske almueliv,
for at stoffet skulle komme til sin ret. Jf. Kristensen 1892–1901, 7, [1901]. 2. udg. 1980, s.
493. Jeg takker Else Marie Kofod for at have henledt min opmærksomhed på denne henvisning.
69
70
130
bindelse med Tang Kristensen. Tydeligvis stod han med et ben i både det
gamle og det ukendte nye. Fagligt set tænkte han ud fra en filologisk tradition, men Tang Kristensens intense kontakt med informanterne og deres
miljøer – som kun få folklorister havde på det tidspunkt – gjorde, at han nogle gange kom til andre resultater end de hidtil kendte og på den baggrund
også kunne formulere nye idéer.
I efterskriftet til Sagn og overtro fra Jylland skrev han fx: »Folkemindernes indehavere ved ikke engang, hvad de kan [fortælle af stof]; meget af det,
jeg vil have frem, ligger nede i pulterkammeret imellem mange andre sager,
og når der så bliver ransaget imellem disse, kan det være meget muligt, at
det allerbedste ligger på bunden.«73 Tang Kristensen udtrykte sig på baggrund af en konventionel opfattelse af, at den eksisterende folkedigtning var
rester af én oprindelig og storslået folkepoesi. Gennem det praktiske arbejde
havde han dog også erfaret, at den samtidige kultur langtfra udgjorde noget
velordnet hele. Den behøvede heller ikke at være bevidst for folk selv, og
spørgsmålet var, om traditionsstoffet nogen sinde havde udgjort ét hele.
Uden at overfortolke formuleringen tyder tankegangen på, at han ikke var
fremmed for, at kulturelle forestillinger for den enkelte kunne være både
kaotiske og uerkendte. Det vil ikke forundre nutidens forskere, men var en
nærmest foruroligende erkendelse i slutningen af 1800-tallet.
Ikke nogen i samtiden tog notits af bemærkningen, og opfattelsen af almuekulturen som en harmonisk helhed levede videre gennem mange år. Det
mest besynderlige var måske, at ingen af Tang Kristensens feltarbejdsnormer, og her særligt hans heltidsarbejde i marken, fik større konsekvenser.
Alle anerkendte hans virksomhed, men det hjemlige fagmiljø var ikke i
stand til metodisk at optage den nye indsigt i sin praksis. Derfor blev hans
feltindsats alene omtalt som en exceptionelt omfattende indsamling.
Generationen efter Tang Kristensen fortsatte Svend Grundtvigs indsamlingsform gennem mellemmænd, og senere ved at informanterne selv nedskrev deres stof og sendte det til forskerne. Dermed kom den folkloristiske
lænestolsetnografi til at bestå til midten af 1900-tallet, ikke kun i Danmark,
men også mange andre steder. Først i sidste del af 1900-årene vandt det videnskabelige feltarbejde indpas, men nu med inspiration fra særligt amerikansk og britisk forskningstradition i den tredje verden.
LITTERATUR
Boberg, Inger 1953: Folkemindeforskningens historie. Kbh.
Christiansen, Palle Ove 2007: Folket – både fundet og opfundet. Folket og folkekulturens rolle i dansk og europæisk nationalitet 1770–1900. Palle Ove Christiansen & Jens Henrik Koudal (red.): Det ombejlede folk. Nation, følelse og
social bevægelse. Kbh.
73
I serien Jyske folkeminder, 6, 1883, s. 388.
I hytterne 131
Clifford, James 1986: Partial truths. James Clifford & George E. Marcus (red.):
Writing Culture. The Poetics and Politics of Ethnography. Berkeley.
Ellekilde, Hans 1913: Lærerne og folkemindearbejdet. Carl Poulsen m.fl. (red.):
Lærerne og samfundet. Kbh.
Foster, George M. 1979: Introduction. Samme m.fl. (red.): Long-Term Field Research in Social Anthropology. New York.
Grundtvig, Svend m.fl. 1853–1976: Danmarks gamle folkeviser, 1–12. Kbh.
Grüner-Nielsen, H. 1929: Evald Tang Kristensen 1843–1929. Dagbladet Berlingske
Tid. 10/4.
Henningsen, Gustav 1993: Evald Tang Kristensen og fotografiet. Else Marie Kofod
& Jens Henrik Koudal (red.): 12 x Tang. Kbh.
Hodne, Bjarne 1979: Eventyret og tradisjonsbærerne. Eventyrfortællere i en Telemarksbygd. Oslo.
Hodne, Ørnulf 1979: Jørgen Moe og folkeeventyrene. En studie i nasjonalromantisk folkloristikk. Oslo.
Holbek, Bengt 1969: To optegnere og én meddeler. Folkeminder 14.
— 1979: Folkemindevidenskab. Poul Johs. Jensen (red.): Københavns Universitet
1479–1979. Vol. 11. Kbh.
— 1987: Interpretations of Fairy Tales. Danish Folklore in a European Perspective. Helsinki.
Jacknis, Ira 1996: The Ethnographic Object of Ethnology in the Early Career of
Franz Boas. George W. Stocking Jr: Volksgeist as Method and Ethic. Essays on
Boasian Ethnography and the German Anthropological Tradition. Wisconsin.
Kofod, Else Marie 1983: Evald Tang Kristensens syn på folkeminderne. Kbh.
Koudal, Jens Henrik 1983–1984: Evald Tang Kristensen som folkeviseindsamler
og udgiver – belyst ud fra Jens Mikkelsen og Niels Albretsen i Kølvrå. Musik &
forskning, 9.
Kristensen, Evald Tang 1871: Jydske folkeminder 1: Jydske folkeviser og toner.
Kbh.
— 1876a: Jyske folkeminder 2: Gamle jyske folkeviser. Kbh.
— 1876b: Jyske folkeminder 3: Jyske folkesagn. Kbh.
— 1883: Jyske folkeminder 6: Sagn og overtro fra Jylland. Kbh.
— 1884: Jyske folkeminder 7: Æventyr fra Jylland. Kbh.
— 1891: Jyske folkeminder 11: Gamle viser i folkemunde. Kbh.
— 1891–1905: Gamle folks fortællinger om det jyske almueliv 1–6 (med tillæg).
Kolding og Aarhus.
— 1892–1901: Danske sagn 1–7. Aarhus & Silkeborg.
— 1924–1927: Minder og oplevelser 1–4. Viborg. Cit. MO.
— 1930: Heden. Kbh. (Publiceret første gang 1880.)
— 1981: Gamle kildevæld. Nogle billeder af visesangere og eventyrfortællere. (Viborg 1927) 2. udg. v. Erik Høvring Pedersen. Kbh.
Kristensen, Johs. E. Tang 1943: Evald Tang Kristensen 1843–1943. Kbh.
Laub, T. 1904: Vore folkevise-melodier og deres fornyelse. Danske Studier.
Liestøl, Knut 1984: P. Chr. Asbjørnsen. Mannen og livsverket. Oslo.
Malinowski, Bronislaw 1967: A Diary in the Strict Sense of the Term. London.
Mead, Margaret 1959: Apprenticeship under Boas. Walter Goldschmidt (ed.): The
Anthropology of Franz Boas. San Francisco.
MO, se Kristensen 1924–1927.
Nielsen, Svend 1993: Evald Tang Kristensens møde med fonografen. Else Marie
Kofod & Jens Henrik Koudal (red.): 12 x Tang. Kbh.
Olwig, Karen Fog 2002: Det etnografiske feltarbejde: antropologiens arbejdsmark
eller faglig slagmark? Norsk antropologisk tidsskrift 13:3.
132
Palmenfelt, Ulf 1993: Per Arvid Säves möten med människor och sägner. Stockholm.
Rey-Henningsen, Marisa 1997: Evald Tang Kristensens eventyr. Else Marie Kofod
& Eske K. Mathiesen (red.): Traditioner er mange ting. Festskrift til Iørn Piø.
Kbh.
Sandklef, Albert 1956: August Bondeson. Folklivsforskaren – författaren. Lund.
Stocking, Georg W. Jr 1992: The Ethnographer’s Magic and Other Essays in the
History of Anthropology. Wisconsin.
Stoklund, Bjarne 1979: Europæisk etnologi. Poul Johs. Jensen (red.): Københavns
Universitet 1479–1979. Vol. 1. Kbh.
Thyregod, Oskar 1938: En jyde i liv og gerning. Dagbladet Politiken 2/4.
Björnens fäll vid altaret och i graven 133
Björnens fäll vid altaret och
i graven
Av Maj Nodermann
Mångfrestaren Gösta Berg började redan på 1960-talet göra noteringar om
björnfällar, björnoffer, tama björnar, gravfynd med rester av björnfalanger
och arkivbelägg om björnhudar på altarpallen.
En uppsats om de tama björnarna hann han publicera (Fataburen 1965);
de andra aspekterna diskuterade vi när han som patient på geriatriska avdelningen på Sankt Eriks sjukhus ännu planerade att föra sitt gamla projekt i
hamn. Vi diskuterade vid sängkanten ett samarbete och jag hade med mig
mina utdrag om de tidiga beläggen från de isländska maldagarna. Längre
kom vi inte före Gösta Bergs bortgång 1993, men jag har postumt fått tillgång till hans många excerpter på de berömda handskrivna kataloglapparna,
som med hans stigande ålder blev alltmer svårlästa. De omfattande litteraturhänvisningarna röjer hans intresse när han noterat »värdefullt», »bör omläsas», »jfr den och den», ibland upprepat och alltid med sidhänvisning.
Hans aktning för andras kunskaper var stor som i denna notering: »P G
Hamberg har enligt vad han sagt mig i juli 1966 anteckningar om björnskinn
i norrländska kyrkor. Kan kanske få lära av honom.»
Det hade givetvis varit en stor glädje att få samarbeta med Gösta Berg i en
gemensam utgåva och få stödja sig på hans kunnande och vida överblick. Lika
självfallet hade framställningen fått en större tyngd. Nu har jag tacksamt tagit
del av hans noteringar och följt hans råd: »värdefullt», »bör omläsas».
Bergs uppgifter om förekomsten i kyrkorna har jag sammanställt med
Hambergs och andras publicerade arbeten och mina egna i registerform. Likaledes finns det skäl att förteckna olika forskares tankar om den magiska
aspekten på fällar i gravfynden och om betydelsen av en utbredd skinnhandel. Gösta Berg har noterat förekomsten av björnfällar i bouppteckningar
och deras användning i sängar, i slädar och även i hästselar. Sammantaget
framträder bilden av att bruket och de olika funktionerna varit utbredda över
hela Norden.
Det här redovisade materialet hör endast hemma i de nordiska länderna.
Jag har helt lämnat Sydeuropas förhistoriska björnkult därhän. När man studerar beläggen blir den geografiska begränsningen ännu snävare och trots
detta ojämn, även för det svenska materialet.
134
Maj Nodermann
När jag på 1960-talet gick igenom kyrkoräkenskaperna i Härnösands stift
hade jag inte siktet inställt på förekomsten av björnskinn och noterade endast enstaka uppgifter. För Jämtlands del tätnar beläggen eftersom jag för
andra forskningsuppgifter hade anledning att göra en detaljerad genomgång.
Vid alla de tillfällen, där möjligheter ges, är signum på volym och sida angiven. När jag citerar tryckta källor har jag förlitat mig på respektive författare. Olaus Magnus utförliga belägg med kommentarer av John Granlund är
ovärderliga liksom John Bernströms artiklar om björn i Kulturhistoriskt
lexikon för nordisk medeltid och litteraturhänvisningar därifrån. Gösta
Bergs noteringar har öppnat vägen till många författare och deras ibland
svårfunna anteckningar. Men inte ens han har noterat fyndet av isbjörnsstatyetten i Norderö kyrka, som har en central plats i resonemanget och som är
ett resultat av senare års betydande arkeologiska utgrävningar.
I diskussionerna kom vi aldrig fram till det direkta sambandet mellan
gravgods och kyrklig rekvisita. Med denna studie vill jag följa min egen tanke om hur björnen i hednagraven kommer in i de nykristna gudshusen och
så att säga får tassen in i kyrkan. Framför allt söker jag en förklaring till det
ensidiga påståendet att björnhudens placering på altarpallen inte tjänade till
annat än »fotvärma» för prästerna i utkylda lokaler. Det finns en annan förklaring. Låt oss följa det underliggande materialet och se om hypotesen håller.
BJÖRNFÄLLAR PÅ ALTARPALLEN
Redan i inledningen betonades att framställningen enbart gäller Norden och
att den förhistoriska björnkulten i Medelhavsländerna lämnas därhän. Likaledes utesluts den samiska björnkulten i det nordliga området. Med denna
geografiska begränsning behandlas här endast förekomsten i de kristna kyrkorna från tidig medeltid och framåt till dess bruket avklingar. Det måste
också genast sägas att registret på intet sätt är fullständigt men att det insamlade materialet får anses utgöra tillräckligt underlag för att tillåta kommentarer.
Svenska kyrkor
Förekomsten av björnfällar är klart knuten till övre Sverige med förgreningar ner i Mälardalen. I Götaland har jag endast funnit några få belägg. Seden
följer helt enkelt råvaran; den påträffas i trakter där björnen utgjorde en stor
fara för tamboskapen och redan av den anledningen var ett eftertraktat jaktbyte. Björnjakt före skjutvapnens tid var riskfylld, ibland blev utgången
dödlig för bägge parter. Den överlevande jägaren placerade tacksam den
nedlagda björnens skinn i sockenkyrkan, gärna med namns nämnande för
bedriften. Åtskilliga belägg för detta upptas i registret.
De flesta uppgifterna har man från 1600-talet, det århundrade då kyrkobokföringen blev allmänt påbjuden. Det är väl att märka att de tidiga exemplen ofta anger skinnen som gamla. De kan ha anskaffats redan under
1500-talet eftersom de verkar ha tålt slitage i högst 40 år.
De äldsta säkert daterade svenska skinnen är från 1444 och har legat
framför flera helgonaltaren i Uppsala domkyrka. Bara i Själakoret fanns tre
altaren, alla försedda med björnfällar. Samtliga domkyrkor i de nordiska
länderna, med undantag för Köpenhamn, uppges under 1400-talet ha flera
björnfällar – förutom Uppsala också Skálholt och Hólar, Nidaros och Åbo.
Köpta björnskinn
Nu är det visst inte så att kyrkornas björnfällar uteslutande är votivgåvor
skänkta från överlevande jägare. Ett stort antal är inköpta och redovisade i
kyrkans räkenskaper. Därmed har man också en prisbild som varierat genom åren. Nya skinn förvärvas långt in på 1700-talet, några t.o.m. ännu senare.
Förvånansvärt är att den fattiga Härjedalssocknen Älvros 1674 inköpte en
liten fäll för fyra daler kmt. Man kunde förvänta sig att de skulle få fällen
kostnadsfritt i en så björnrik trakt. I Jämtland, där man hade tio exemplar,
uppges inget var inköpt, men i Uppland har man 1734 betalat en björnjägare.
I Burträsk i Västerbotten inköptes 1695 en liten björnhud för kyrkans medel
och den låg kvar 1730, då den i inventarieförteckningen efter 35 år angavs
som utnött.
Björnhudens storlek påverkade priset, möjligen för att en stor björn var
mera riskfylld att nedlägga. I Hamrånge kyrka i Gästrikland betalades 1733
26 daler kmt, men då ingick även beredningen av huden i priset. Jämförelser
blir besvärligare längre tillbaka i tiden, när man saknar kännedom om skinnens storlek. År 1526 betalade församlingen i Kumla, Närke, 22 öre för ett
skinn som skulle placeras framför högaltaret, och det har förmodligen inte
varit av minsta slaget.
Isländska kyrkor
Inte oväntat bidrar Island med de äldsta beläggen genom de tidigt förda maldagarna där de kyrkliga inventarierna redovisas. Jag har noterat 22 exempel:
Redan 1220 har man en »biarnfell» i Saurbæjar och 1259 i Skarð. Hólars
domkyrka ägde 1374 fem björnfällar som 1396 utökats till åtta och då räckte
till flera helgonaltaren. I Grenjastaðir låg två, de övriga kyrkorna redovisar
endast en vardera. Höskuldsstaðir ägde 1318 en fäll som 1360 uppgavs vara
sliten. G. Cederschiöld uppger förekomsten av 19, dock ej preciserade (Isländska kyrkomaldagar 1887).
Samtliga isländska skinn stammar från isbjörn. Brunbjörn förekom inte i
dessa trakter. De vita björnarna har antingen köpts från Grönland eller, vil-
136
Maj Nodermann
ket var vanligt, kommit med drivisen och tagit sig iland som högst ovälkomna gäster, som genast togs av daga.
Finska kyrkor
För det finska materialet är jag helt och hållet hänvisad till en sammanställning upprättad 1938 av Aulis Oja. Det har varit en ovärderlig hjälp att få den
översatt av Stig Appelgren, som därmed gjorde den tillgänglig för mig.
Aulis Oja har noterat ett tjugotal uppgifter om björnskinn i finska kyrkor.
Det rör sig om tre tidiga medeltida belägg, Åbo domkyrka, Kalliala och Tyrnis. Merparten kan dateras till 1600-talet och framåt. I två fall har en namngiven präst, herr Mikael, inköpt skinnen 1517 för Kalliala för två och ett
halvt öre och för Tyrnis samma år för tre öre. Prisskillnaden beror troligen
på skinnens storlek. I övrigt rör det sig om skänkta skinn, i många fall av
namngivna jägare. Krigsmakten är här väl representerad. En sergeant Henrik Frimodig, en kavallerist Gustaf Patrik, för övrigt av tyskt ursprung, och
styckjunkaren Herman Deutsch hör till givarna. Övriga donatorer är hemmansägare, ofta ingående i ett jaktlag.
Med hänsyn till utbredningen finner Oja att seden tycks koncentrerad till
egentliga Finland, Nylands finska socknar samt till de södra delarna av Karelen och att det är fråga om en rent folklig sed. Han ser ingen adelsman eller
präst som donator och det är nu knappast heller fallet i de övriga nordiska
länderna. Oja framhåller att jaktstadgans tillkomst under 1600-talet i några
fall kan ha varit av betydelse men att den ingalunda ensam kan förklara sedens ursprung med tanke på att björnhudar har legat i kyrkorna under medeltiden och att det måste röra sig om ett åldrigt bruk grundat på andra omständigheter. Detta har han nedtecknat på 1930-talet utan kännedom om
andra publikationer om björnfällar i grannländerna. Hans bristande kunskaper förledde honom att tro att seden med björnfällar på altarpallen var av finländskt ursprung utan motsvarighet på andra håll – ett påstående som högeligen förargade Gösta Berg – men som sagt, sammanställningen gjordes på
1930-talet. Påfallande är att finska björnfällar i flera fall anmärkningsvärt
länge har fått ligga kvar på ursprunglig plats. Jääski kyrka hade ännu 1893
altarmattor av björn och likaledes Pyhämaa kyrka på 1880-talet, trots att
hela golvet då var murket.
När det gäller Åbo domkyrka, som vid Sankt Görans altare 1515 hade en
pellis ursina, kan man än en gång konstatera överensstämmelsen med Nordens övriga domkyrkor, Hólar och Skálholt i Island, Nidaros i Norge och
Uppsala i Sverige.
Norska kyrkor
I Norge härstammar de tidigaste uppgifterna från ett testamente där Ambjørn Heimnes år 1280 förordnade kontanta medel tillsammans med tre
björnskinn. Det ena var avsett för Mariaaltaret i Sankt Olofs kapell i Stavanger. De bägge andra tillföll kyrkorna i Jelsa och Utstein.
År 1306 ägde man i Hålandsdal, Hordaland, två svarta och två vita skinn.
Vilka altaren som hedrades med respektive färg anges inte. Från Ylheims
kyrka redovisas 1331 sju svarta fällar, d.v.s. av brunbjörn.
Isbjörnsskinnen i Nidaros domkyrka är omtalade, beskrivna och uppmärksammade av Olaus Magnus, som själv besökte och studerade helgedomen 1518. Han noterade fem isbjörnsfällar framför olika altaren. Iakttagelsen blev senare publicerad i De nordiska folkens historia med den ofta citerade uppgiften att de låg som »fotvärma» för prästerna. Sådana skinn hade
existerat där redan 1432 då den skeppsbrutne venetianaren Pietro Quirini
betraktade ett jätteskinn av 14,5 fots längd, vilket motsvarar närmare fem
meter och måste ha varit en matta sammansydd av åtminstone två hudar.
Konservatorn i Valdres museum Jahn Børe Jahnsen har förtecknat björnskinn, klor och »björnelabbar» från ett 20-tal norska kyrkor, som jag upptar
i registret och återkommer till. Han noterar att en björnlabb, alltså en tass,
eller ett antal klor motsvarande en sådan, uppges från tre av de norska
kyrkorna eller därmed sammanhängande sägenmaterial (meddelande i brev
18/1 2007).
Det danska materialet
Den allmänna förekomsten av björnfällar framför altaret i grannländerna
saknar motsvarighet i Danmark. De kunniga medlemmarna på Danmarks
kirkers redaktion har med sin goda överblick ingen som helst kännedom om
detta fenomen. Svar på min brevförfrågan 12/4 2007 gav ett negativt besked.
Danmark har aldrig haft en egen björnstam trots den rika förekomsten på
kontinenten. Råvaran saknas helt enkelt. Vid Danmarks geologiske undersøgelse bekräftas bristen och Knud Jessens sammanställning visar att endast tolv mossfynd av björnrester registrerats 1904. Av dessa stammar tre
från stenåldern och de övriga har oviss datering. En utbredningskarta bekräftar den ytterst klena förekomsten (Jessen 1929:4). När det gäller fynd av
bevarade falanger av björn i brandgravar har Danmark inalles nio mot 25 i
Sverige och 26 i Norge (Møhl 1977). Det svenska antalet har senare med
Petrés undersökning utökats till 88.
Det rör sig utan tvekan om import och då från Norge eller Sverige där
beståndet varit rikt. Møhl lämnar uppgift om att det mellan åren 1846 och
1909 nedlades 8 129 björnar enbart i Norge. Det var alltså ett högst
oönskat jaktvilt och rovdjursplågan kunde t.o.m. tvinga skogsbönder att
flytta till lugnare områden (Bergåker 1979:99). Noteringen gäller 1700talet i Suldal. På kontinenten, särskilt i Tyskland, var björnjakten en nödvändighet för att rädda boskapen och det är ägnat att förvåna att det inte
förekommit en invandring och en etablering av en dansk björnstam. Så
138
Maj Nodermann
tycks emellertid inte varit fallet och seden med björnfällar blev aldrig en
realitet i de danska kyrkorna.
BJÖRNSKINNET SOM KÖLDSKYDD
Altare och altarpall tillverkades av sten enligt liturgisk föreskrift. I de få fall
där altaret eller delar av detta var av trä skulle en liten stenskiva infogas på
vilken de heliga kärlen ställdes. Sådana altarskivor förekom ofta i de isländska kyrkorna. Icke en droppe av det heliga vinet fick gå till spillo; ett stänk
på bordet skulle prästen slicka upp. Stengolvet var givetvis iskallt vintertid,
särskilt i de nordliga landskapen och uppgifterna om björnhudar vid altarfoten följs allmänt av kommentaren »som fotvärma åt prästen». Olaus Magnus
preciserar att björnskinnen »pläga utbredas under altarpallarna i kyrkorna
för att »icke prästerna må taga skada af kölden» (OM IV:197). Självfallet
har vinterkylan i oeldade kyrkor med stengolv varit besvärande, inte bara för
tjänstgörande präst. Församlingsborna frös givetvis också och bör ha varit
väl påpälsade. Prästen kunde bära röklin (av tyska röcklein ’liten rock’), en
linneklädnad med stor vidd – även kallad superpellicum, vilket ordagrant
betyder ’utanpå pälsen’ – som tillät att man under kunde bära en hel päls.
Även en frusen och mager förkunnare har verkat mycket imposant i denna
utrustning.
Det föreligger ett talande belägg från Alsens kyrka i Jämtland 1716, där
man måste beställa ett nytt skåp »häruti at hängia ok bewara Mässekläderna
som i det trånga rummet aldeles förutna medan stenmuren om Wintern tå
tööwäder infaller kastar ifrån sig för myken frost ok riim, som gör them ofta
för wåta ok däfwuga». Det blev ett rejält skåp, betalat med 2 daler smt (Räk.
Alsen ÖLA). I kyrkan låg sedan 1648 ett björnskinn att stå på, men förrättningen var säkerligen mången gång påfrestande. Predikstolarna med trägolv
hade inte samma behov av isoleringsmaterial men det förekom. Från Viker
kyrka i Norge uppges att prästen behövde ett skinn att stå på »under vinterkulden enten fraved altaret eller på praekestolen» (Knudsen 2000:52).
»ETT KOSTELIGT FOTHAKLAEDE»
»Fotvärman» behövde inte alltid vara av skinn. Hittills har det bara talats om
björnfällar som »fotakläden». Det finns emellertid enstaka belägg på andra
material, som exempelvis i Särna gamla kyrka i Dalarna där »golfvet var betäckt med en gammal renhud» (Swahn 1919:20). I Venjan, Dalarna, tjänstgjorde 1638 »en liten Ulzhud» (får?) innan den 1688 ersattes av en björnfäll.
Det rör sig om ytterst få exempel och det är björnskinnen som helt dominerar. Som solitär får man betrakta den orientaliska mattan från Marby ödekyrka i Jämtland.
Den medeltida mattan som en gång legat på altaret i Marby ödekyrka, i det skick den befann
sig när den 1925 förvärvades av Statens historiska museum, inv nr 17.786. Foto: SHM.
Det nordiska uttrycket fotakläde anger klart och tydligt funktionen – ett
textilt underlag för fötterna. Det ersattes av ordet matta, som är ett lånord
från turkiskan. Marby medeltida kyrka i Jämtland har åtminstone sedan
1600-talet ägt ett märkligt föremål, beskrivet, tolkat och daterat av flera författare. Sammanfattningsvis är det en orientalisk matta, inköpt 1925 av Statens historiska museum för 1000 kronor, nu utställd i väl skyddad monter
med sparsam belysning som det anstår en dyrgrip. Här har i en övergiven
kyrka, numera hembygdsmuseum, legat en orientalisk, knuten matta, enligt
senaste datering genom C14-metoden tillverkad vid 1300-talets slut, i varje
fall före 1420 (Nockert och Possnert 2002). Trots sin höga ålder är den förvånansvärt väl bevarad med mönster i rött, blått, grönt, gult och brunt på det
som en gång varit vit botten med parställda fåglar på var sin sida om ett livsträd i två stora oktogonala fält. Den har varit sekundärt sammansydd med en
smal bård i dubbelvävnad från samma tid.
Altarskivan i Marby är av trä och mattan har märkligt nog under någon
tid, okänt hur länge, legat ovanpå altaret och inte nedanför. Vid mitt första
besök i Marby 1955, som ganska oerfaren amanuens, lade jag märke till små
fastsittande spikar med rester av ulltrådar i altarskivan. Jag lossade trådarna
med pincett och sände dem till Statens historiska museum, där Anne Marie
Franzén då arbetade med sin avhandling (om medeltida textilier och deras
sentida utlöpare), som hon aldrig hann färdigställa. Det kunde då konstateras att trådarna härstammade från mattan och att denna bevisligen legat uppe
140
Maj Nodermann
på altaret. Vid det laget hade mattan sedan 30 år tillbaka befunnit sig i
Stockholm, där den rengjorts, konserverats och sammanfogats till sitt ursprungliga format. Trådarna är dessvärre numera förkomna.
Man frågar sig nu hur en åldrig orientalisk raritet kunnat hamna i en obetydlig jämtländsk kyrka. Förmodligen har den i nedslitet tillstånd kasserats
i en helt annan miljö. Men vilken?
Självfallet ingick fotakläden i kunglig inredning. Drottning Blankas fatbursinventarium upprättat 1365 upptar ett sådant med invävd vapensköld:
»fota klaede vefuet med skioldum» (DN III:334 s. 271). I norske kungens
fatbursförteckning upptas 1340 ett »fotta klaede» (DN V:146 s. 118). Rika
prelater kunde ha bohag som inte stod kungahusets efter. I Jämtland rådde
det säregna förhållandet att landskapet politiskt sett lydde under DanmarkNorge men i religiöst hänseende räknades till det svenska ärkestiftet i Uppsala. Särskilt intressant blir då det fotakläde som upptas i förteckningen över
ärkebiskop Aslak Bolts egendom 1429 före avresan från Bergen (DN V:2 s.
586). Aslak Harniktssøn Bolt, död 1449 vid närmare 80 års ålder, lämnade
Bergen för att tillträda ärkebiskopsstolen i Nidaros, där han kom att utöva
en avsevärd politisk makt vid sidan av det kyrkliga ämbetet. Den 22 februari
1429 lossades all hans medförda lösegendom som fyllde två »snäckor»,
Closterlöparen och Catrin, med mycket noggrant förda packlistor. Däri ingick inte bara sakrala ting utan även ärkebiskopens personliga bohag som
hade en påfallande internationell prägel. Det var också sammanbragt i en av
dåtidens mest livaktiga städer, hansestaden Bergen, en betydande utskeppningshamn med stor räckvidd. I godset ingick föremål från både Tyskland,
England, Flandern och det avlägsna Island. Det innehöll många orientaliska
textilier, bl.a. ett fotakläde som särskilt anges som »kosteligt» (dyrbart).
Härmed är nu icke sagt att detta kosteliga fotakläde är Marbymattan, men
det kan vara skäl att framhålla parallellen (utdrag ur förteckningen, se Nodermann 1997, registret). Att också världsliga stormän med rikt bohag ägt
fotakläden är känt. Som exempel kan nämnas det som uppräknas i förteckningen av lösöre i Tolga, Norge, 1366, då Anondar gifte bort sin dotter
Holmfrida. I hennes hemgift ingick ytterst dyrbara textilier och smycken,
däribland »eit gammalt fotaklæde», alltså tillverkat före 1366 (DN IV s. 1).
Jämtland låg i utkanten av det väldiga ärkestiftet och det fanns flera skäl,
både politiska och ekonomiska, utöver de sakrala att hålla extra uppsikt över
denna stiftets västligaste utpost. Den svenska ärkebiskopen Jakob Ulvsson
Örnfot (ca 1430–1521) företog täta visitationsresor ditupp. Det är inte uteslutet att man från centralt håll, såsom en markering, placerade föremål som
gåvor till kyrkorna. Ett av dem kan ha varit det stora Antwerpenaltare som
Jakob Ulvsson invigde 1503 i Ovikens vallfartskyrka i Jämtland. Det medfördes i hans transport till invigningen av själva helgedomen, och sex veckor
senare, då altarets alla delar sammanfogats på platsen, återvände han för att
inviga även detta.
Räkenskaper föreligger inte så tidigt, men man kan våga en gissning att ett
så dyrbart föremål knappast kan ha bekostats av den fåtaliga församlingen utan
varit en investering från högre ort. Ärkebiskopen gjorde också vissa markförvärv i Jämtland för att befästa tillhörigheten (Nodermann 1999). För jämviktens skull har även Nidaros domkyrka ägt viss mark i Jämtland (DN XIV s. 25).
Om han besökte Marby kyrka eller skänkte några gåvor till den är inte
känt. Situationen förutsatte mycket diplomati. En tid därefter, 1526, planerade den dåvarande ärkebiskopen Johannes Magnus att sammanträffa med
sin norske kollega Olof i Jämtland – något som dock ej kom att äga rum.
Den svåraste uppgiften fick landsprosten Erik Andersson (ca 1490–1565)
som skulle införa den nya liturgin och därtill konfiskera kyrksilver och koppar från kyrkor som de facto låg på norsk mark. Han lyckades ändå upprätthålla vänskapliga kontakter med kollegan i Nidaros, fick sitt nattvardsvin
därifrån och skickade över en tegelslagare till hjälp, allt förmedlat av den
norske fogden som residerade på Frösön.
Ingenting av detta säger oss varifrån den dyrbara mattan har kommit till
den anspråkslösa medeltida kyrkan i Marby, inte heller när den kom. Det visitationsprotokoll som 1691 talar om ett flamskt åkläde på altaret kan möjligen avse den orientaliska mattan. Om så är fallet bör den vara ditlagd långt
dessförinnan, eventuellt med en placering framför och inte ovanpå altaret.
Björnfäll nämns inte. Gåtan med en internationell dyrgrip i en jämtländsk
ödekyrka, om från öst eller väst, ser ut att bli olöst.
STATUS MED ISBJÖRNSSKINN
Olaus Magnus iakttagelser är ofta citerade men måste här återges:
De hvita skinnen af dessa björnar pläga af jägarna hembjudas som gåfva till katedralernas eller sockenkyrkornas högaltaren, för att prästen under den rysliga
köldens tid måtte slippa att frysa om fötterna, när han förrättar mässan. I kyrkan
i Nidaros, konungariket Norges ärkebiskopssäte, finner man åren igenom sådana
hvita skinn, hvilka enligt löfte ärligen dit blifvit skänkta af jägarna, närhelst de
gjort ett byte. Sammalunda skänkas ock vargskinn för inköp av vaxljus, som
brännas till helgonens ära (OM IV:65).
Björnjakt har alltid varit riskfylld i synnerhet före skjutvapnens tid. Många
av skinnen i kyrkorna är votivgåvor med ett uttalat tack för att jägaren kommit ifrån med livet i behåll. Alla gjorde det inte. Isbjörnen var den större och
farligare. Hannen kunde bli 2 till 2,5 m lång med en mankhöjd på 120–150
cm och en vikt som i enstaka fall närmade sig ett halvt ton. Dessutom är den
känd för att vara mycket aggressiv.
På Island var man utsatt för kringströvande björnar som kom från Grönland på drivande isflak och det gällde att snabbast möjligt oskadliggöra dem
för att skydda kreatursflockar, hundar och människor. 1321 lär en isbjörn ha
hunnit döda åtta jägare och delvis förtära dem innan man lyckades nedlägga
den (Islandske annaler indtil 1578).
142
Maj Nodermann
Hudarna lades i de egna kyrkorna men de utgjorde också en värdefull exportvara. Domkyrkan i Nidaros hade 1518 fem vita skinn. Antalet utökades
sedan till åtta. Några av kyrkorna i Hordaland hade år 1306, som vi sett, vita
skinn. I de isländska kyrkorna är det alltid fråga om vita skinn. Brunbjörn
existerade inte där, men i övriga Norden på fastlandet är de bruna helt dominerande. Råvaran fanns ju i oönskat antal. Vid enstaka tillfällen kunde isbjörnar driva i land även i Nordnorge (Bernström 1962:467–468). Det tidigaste omnämnandet av vita björnar är Adam av Bremens »ursos albos qui
sub aqua vivunt».
En björnfäll på altarpallen var ett givet inslag i den medeltida kyrkans utrustning. Fick man inte fällen till skänks kunde man köpa en. Av prissättningen, där denna anges, framgår att stora skinn betingade ett högre pris än
de mindre. Isbjörnen, ursus albus, var större än släktingen brunbjörnen och
enbart av den anledningen värdefullare. Den begränsade tillgången och den
långväga transporten ökade kostnaden för vita skinn.
En levande isbjörn kunde vara en statusgåva monarker emellan. Bernström lämnar uppgifter om de furstliga personer som under tidig medeltid
på mer eller mindre säkra grunder ägt vita björnar, däribland Harald Hårfager och den dansk-norske kungen Estrid Eriksson 1050. Den tysk-romerske
kejsaren Heinrich III erhöll 1054 som vängåva en levande isbjörn av den isländske biskopen Ísleifr Gizurarson. Engelska monarker höll sig med vita
björnar. Enbart fällen betraktades som en dyrbarhet och den dansk-norske
kungen ägde 1340 »unam pellem ursinam albam» (Bernström 1962:469).
Det skall även nämnas att två islänningar som vid 1400-talets mitt adlades
av Christian I hade vita björnar i sina adelssköldar. Långt senare hade vår
zoologiskt intresserade svenske kung Karl XI vid Stockholms slott en isbjörn som förde en bedrövlig tillvaro. Tack vare en lång kedja kunde den nå
ned till vattnet och fånga fisk själv men utfodrades i övrigt med mjöl. (Uppgifter 1626 och 1685, så det lär röra sig om olika björnar. Efter handskrivet
utkast av Gösta Berg.)
Med tanke på den status som knutits till isbjörnsfällarna – manifesterad i
den prestigefyllda placeringen av dem i Nidaros domkyrka och deras användning som dyrbara gåvor monarker emellan – är det kanske mindre
märkligt att finna en votivgåva utformad som en isbjörn i en jämtländsk kyrka, långt utanför dess utbredningsområde. Kanske är den rent av samtida
med slaget på Storsjöns is, en stridshandling som ägde rum bara några kilometer från Norderö kyrka.
EN ISBJÖRN I MINIATYR FRÅN NORDERÖ KYRKA
År 1984 företogs en arkeologisk undersökning i den medeltida kyrkan på
Norderön – en av Jämtlands äldsta från 1100-talet. Arbetet leddes av Jan
Sundström och resultaten publicerades av honom i Fornvårdaren nr 24.
Den välskurna isbjörnen i miniatyr, golvfynd vid utgrävningen i Norderö kyrka funnen ganska
nära högaltaret. JLM 25.351.
Undersökningen föranleddes av att golvet i kyrkan var rötskadat och måste brytas upp. Under trägolvet låg ett delvis bevarat stengolv. I fyllnadslagret ovanpå detta påträffades flera föremål från medeltiden: hornkam, tärning
av ben eller horn, metkrok, kritpipa, fingerring, pärlor, söljor, bronsbleck,
knappnålar, bultlås, del av rökelsekar, ringspänne och 49 mynt. Detta tillhör
vad man kunnat vänta sig, men ytterligt förvånande var upptäckten av en
välformad skulptur av tand eller ben (valross?) otvetydigt föreställande en
isbjörn, endast 3,4 cm lång med alla en isbjörns karaktäristika: den långa nosen, de breda tassarna och därtill en elegant inristad ornering på huvud och
hals.
Mynten är daterade och myntbestämningarna har utförts vid Kungl.
Myntkabinettet i Stockholm. Jag citerar här Sundström:
De allra äldsta mynten är tre brakteater som präglats före 1200 i Norge under
kung Sverre Sigurdssons regering. Förutom den viktiga åldersbestämningen
finns här en mycket spännande koppling till slaget på Storsjöns is 1178 mellan
just kung Sverre och jämtarna. Slaget skall ha stått bara några kilometer öster
om Norderön och bl.a. resulterat i uppförandet av Sunne kyrka med kastal nära
kampplatsen. Ännu ett mynt går att hänföra till 1100-talets senare del. Myntet
liknar ett svenskt Lödösemynt men kan också vara präglat i Norge. 1200-talet
representeras av tre mynt, varav en svensk s.k. Götalandsbrakteat, präglad under
kung Valdemar 1250–75, är så sällsynt att den tidigare bara påträffats en gång i
Östergötland och en gång på Åland. Från följande århundraden finns flera mynt
med tyngdpunkten i 1300–1400 och 1600–1700-talen (Sundström 1989a:177).
Men varför nu en björnskulptur, av allt att döma medeltida? Mynten har huvudsakligen påträffats i långhusets övre del och koret, alltså kvarblivna efter
144
Maj Nodermann
offer vid högaltaret, knappnålar och pärlor ditlagda eller tappade vid norrsidan där kvinnorna hade sina bänkplatser (a.a.:178). Den lilla björnen registrerades fyra meter från långväggen i östra delen av långhuset ganska nära
den plats där högaltaret stått, i samma fyndområde som flertalet av mynten.
Man frågar sig om den blivit ditlagd, offrad tillsammans med mynt, en votivgåva som tack eller som en önskan att kunna skänka ett dyrbart importerat
vitt skinn, och som ersättning för ett sådant. En sak är säker: det är ingen tillfällighet att den befann sig där och då.
BJÖRN I BEGRAVNINGSRITUALEN
Det föreligger många belägg för att björnskinn eller delar därav ingått i förkristet gravskick. Detta gäller både brandgravar och skelettgravar. Det man
vanligen har kvar är endast klorna, falangerna, som överlevt både eld och
vatten.
Bo Petré gjorde en omsorgsfull undersökning av bevarat material i Historiska museets järnåldersmagasin 1970 och fann då falanger av björn i 103
gravar, varav 15 skelettgravar och 88 brandgravar; resultaten publicerades
tio år senare (Fornvännen 1980). Han var angelägen att framhålla att han
inte grundade sina kommentarer på en heltäckande nordisk inventering utan
på stickprov, som emellertid visar en klar tendens. Bland de svenska landskap som ingår i materialet dominerar de norrländska, men exempel ges
också från Mälardalen och Gotland. När det gäller brandgravar är klorna
blandade med rester av det övriga gravgodset, men i de få intakta skelettgravarna har falangerna legat i grupper som motsvarar en hel fäll med vidhängande klor, sannolikt placerad under den döde. Det föreligger jämförande
material från Norge, där det i flera fall klart framgår att fällen har varit underlag och inte täcke över den gravlagde.
Petré redovisar många exempel och menar att även om man för brandgravarna inte med säkerhet kan bestämma placeringen talar statistiken för
att björnfällen också i dessa fall utgjort underlag. Att enstaka klor saknas
kan betyda att de tagits ut för att tjäna som amuletter. I en grav från Röstafältet i Ås socken i Jämtland låg t.ex. två klor tillsammans, kanske i en
liten påse (Kjellmarks undersökning 1905). Petrés undersökning upptar
flera klor som är genomborrade för ett sådant ändamål. Förekomsten antyder en viss social skiktning och samhörighet med rikt gravgods, som i
Östhögen och Västhögen i Gamla Uppsala, Ottarshögen i Uppland och
Storhögen vid Högom i Medelpad, som alla innehållit björnrester. Exempel ges också i de norska stormannagravarna som Snartemo i Vestagder
och Evebø i Nordfjord, uppbyggd av 1000 m3 jord. Petré ger ytterligare
exempel (Petré 1980:9).
Av de nämnda jättelika gravminnena, som välvts över kungar och hövdingar, måste särskilt kommenteras gravfältet i Högom i Medelpad, där en
av högarna, fem meter i höjd, 40 meter i diameter, väckte sensation. Den
innehöll en timrad gravkammare, täckt av sten och med ett gravgods som
visar på vidsträckta kontakter. Där fanns glasbägare från Svartahavsområdet, bronsfat och självfallet vapen, som lans och koger med 36 pilar. Uppseendeväckande var också de textila rester som visar att den döde burit en
scharlakansröd tunika, kantad med dyrbara brickband med motiv av björnar. Själv har Högomhövdingen vilat på björnskinn. Hans lysande gestalt
tronar i en rekonstruktion på Sundsvalls museum med en utrustning som
knappast har stått Uppsalakonungarnas efter. Han tillhörde det översta
sociala skiktet där björnskinnet var en given komponent i begravningsritualen.
ENDAST SÄNGUTSTYRSEL?
Björnfällen hör samman med det hedniska gravskicket och inte det kristna.
Merete Moe Henriksen har som en hypotes framkastat att den döde helt enkelt har gravlagts med sin sängutrustning, kanske med någon magisk sammankoppling. Jag citerar:
Fra middelalder og nyere tid ble bjørnefellen foretrukket som underlag i senger
fordi den var både varm og hygienisk. Bjørnefellen har nok vært i bruk som soveskinn også i jernalderen. Kanskje var det naturlig at sengetøyet også fulgte
med den døde enten som underlag på likbålet eller i kisten: I middelalderen var
det et utbredt skikk å brenne den dødes likhalm, og også sengetøyet, hvis vedkommende hadde dødd på sotteseng. Dette ble ikke gjort kun av hygieniske årsaker, men også fordi man på denne måten mente å kunne forhindre at den døde
gikk igjen (Moe Henriksen 2001:10).
Faktum är att klosterreglerna innehöll föreskrifter om sängutrustningen. I
Vadstena rådde förbud att ligga på bolster och nunnorna skulle nöja sig med
björnfäll. »Bädden utgjordes af några hopspikade bräder öfwer hvilka
bredts halm eller en matta eller en björnhud. Bolster var uttryckligen förbjudet» (Quensel 1912:39). Om heliga Birgitta anges det att hon hellre låg på
halm och björnskinn än i en säng (Birgitta 1959, 4:156).
Fällarna var visst inte alltid förbundna med askes. Från Island redovisas
detaljerat den rika inredningen hos biskoparna i Skálholt och Hólar. Bägge
hade lyxen av timmerhus (virket var importerat från Norge) med sängloft
och paradsängar till vilka hörde »sængur-tiall» (sängomhängen) och vita
fällar. Om dessa fällar bestod av fårskinn eller en björnfäll anges inte (DI XI
s. 573 gällande 1548).
Mot bakgrund av liknande uppgifter är det knappast förvånande att det förekommer rester av björnskinn i gravarna vid Gudhems kloster. Där har det
helt enkelt varit sängutrustningen som följt de döda nunnorna i graven. Bruket av björnskinn har alltså kunna följa en gammal sedvänja in i den kristna
ritualen vid den sista vilan (Lepiksaar 1989:90).
146
Maj Nodermann
Men under hednatiden bör det ha varit mer än ett »soveskinn» på färden
mot Valhall, då vapen, smycken, husdjur och i värsta fall även trälar hörde
till rekvisitan tillika med björnhuden.
BJÖRNSKINN SOM HANDELSVARA
När man påträffar gravgods med björnfalanger i områden utan tillgång på
levande björnar måste det vara fråga om köpta skinn. Förekomsten på Gotland är betydande och Petré betonar att koncentrationen sammanfaller med
högkonjunktur. Jag citerar honom: »Med beaktande av materialets stickprovskaraktär visar den koro-kronologiska sammanställningen att seden att
gravlägga på en björnfäll huvudsakligen är förbunden med regioner med
ekonomiskt uppsving såsom Västergötland – Östergötland – Öland – Gotland under förromersk järnålder, Gotland under romersk järnålder, Mälardalen och Medelpad under folkvandringstid och Gotland under Vendeltid»
(Petré 1980:10).
Pälsdistrikten i norra Sverige har genom skinnhandeln upplevt högkonjunktur, inte minst Jämtland där gravfyndet med det välkända Brunflospännet, som dateras till folkvandringstid, också har björnfalanger (Petré 1980:
10). Härifrån kan man räkna med en omfattande handel och export till områden där levande björn inte förekommer, som just Gotland och Danmark.
Petré uttrycker sig försiktigt och avslutar med att det »synes möjligt att uppfatta seden att gravlägga personer med högre social status på björnfäll under
olika perioder av förhistorisk tid som ett indicium på en betydande fjärrhandel med skinn» (Petré 1980:13).
Denna Petrés betoning av björnskinnet som statussymbol och förankring
i rikt gravgods och ekonomiskt värde vid skinnhandel har lockat två norska
arkeologer till modifiering. Signe Hvoslef Krüger framhåller att vi även i
mycket välbevarade gravar får endast halva bilden, eftersom vi bara har de
materiella resterna. Och det är visst inte så att falangerna enbart hör samman
med rikt gravgods, utan de kan också förekomma där detta är magert, och
det gäller både mans- och kvinnogravar. Hon räknar med att det måste ha
funnits magiska föreställningar som motiverat björnresterna i graven. Jag
citerar:
Hva har så motivet vært for å legge bjørne-klør/skinn i graverne? Tolkningsmuligheterne er mange. Når hele bjørneskinnet er lagt i rikt utstyrte graver, som underlag for den døde, er det nærliggende å tolke det som et statussymbol. Bjørneskinn finnes imidlertid også i graver som ikke har noe preg av rikdom, i alle fall
ikke etter våre verdimål. Bjørneskinne kan selvsagt ha vært prestisjegivende i
sig selv men det behøver ikke ha hatt noe med vår form for statussymbol å gjøre
i det hele tatt. Bjørnen er et dyr som har rotfeste i våre tradisjoner både i folketro
og folkeeventyr. Man kan tenke sig at når skinn og/eller klør ble en del av gravleggelsen, var det visse egenskaper ved dyret man ønsket å overføre til den døde
f eks beskyttelse eller styrke. Om hele skinnet alltid har vært lagt ned har vi hel-
ler ingen beviser for. I noen situasjoner har det kanskje vært nok med en del,
f eks labben. Fra senere tids folketro vet vi at bjørnelabber har vært tillagt særlig
symbolsk kraft i visse situasjoner f eks til hjelp for fødende kvinner (Krüger
1983:5).
Merete Moe Henriksen redogör för förekomsten av björnklor i ett stort antal
norska gravar (Lund i Verdal, Viem i Grong, Hove i Levanger, Egge i
Steinkjer, Sandnes i Snåsa, Rise i Oppdal, Løykja i Sunndal och dubbelgraven i Foss i Horg). Hon betonar möjligheten att det medeltida bruket av fällar i sängutstyrseln kan ha tillämpats längre tillbaka och liksom Krüger att
björnrester förekommer i gravskicket i alla samhällsgrupper, inte bara i den
rikaste. Hennes uppsats har rubriken »Fruktsamhetssymbol i eldre jernalder?» (obs. frågetecknet) och hon tar upp förekomsten av fallosstenar som
kan dateras till perioden 200–600 e.Kr. vid den tid då björn helt eller delvis
ingått i gravskicket (Moe Henriksen 2001).
EN HEDNISK KULTPLATS UNDER KYRKANS GOLV
År 1984 inleddes en undersökning av Frösö kyrka och dess tidiga byggnadshistoria. Under golvet gjordes då ett överraskande fynd. I det nordöstra hörnet, där Mariaaltaret haft sin plats, påträffades 114 mynt, svenska, norska,
gotländska och ett tyskt, de äldsta från 1100- och 1200-talen, vilket ger oss
tiden då templet tagits i bruk.
Det verkligt märkliga kom i dagen då man under korgolvet stötte på resterna av vad som måste ha varit en hednisk offerplats, beskriven av Margareta Hildebrandt, som ledde utgrävningarna. Ur den utförliga redogörelsen
»Frösö kyrka på hednisk grund» 1989 ges här ett kort sammandrag.
Runt resterna av en förmultnad björkstubbe låg en mängd djurben på en
sammanlagd yta av 3 x 3 meter, allt på ett lager av fet, sotblandad jord med
söndersprängda skärvstenar. Hildebrandt framhåller att djurbenen låg på
men inte över trädrötterna och inga ben låg ovanpå stubben. Därav drar
hon slutsatsen att benen måste ha hamnat där medan trädet ännu växte.
C14-analyser utfördes av Naturhistoriska Riksmuseets laboratorium för
isotopgeologi. Kol från kulturlagret med benen dateras till 920 + 140 e.Kr.
och trä från stubbens rötter till 1060 + 75 e.Kr. Trädet skulle alltså ha dött
någon gång strax efter millennieskiftet och då kunnat vara 200 år. Osteologen professor Elisabet Iregren har analyserat benmaterialet och fått
högst intressanta resultat. Här förekommer rester av ett stort antal offerdjur, både tamdjur och vilt: får, häst, svin, nötkreatur tillsammans med
björn, älg, kronhjort, ekorre m.fl. Det är björn som dominerar. Det rör sig
om fem eller sex olika individer av unga björnar, och några av käkarna bär
spår av styckning, vilket talar för att måltider förekommit i samband med
kulten. Iregrens slutsats blir »att Frösö kyrka byggts på en offerplats eller
ett offerfynd som har samband med järnåldersgravarna i kyrkans omedel-
148
Maj Nodermann
bara närhet» (Hildebrandt 1989:164). Det är nu inte sagt att de jämtländska järnåldersbönder som vilar i gravhögarna vid kyrkan, den gången i
omedelbar närhet till kultplatsen, också vilat på björnskinn, men tanken är
inte orimlig. De torde också ha deltagit i konvivie-fester, måltider i samband med gudaoffret.
ÖVERTRO, SÄGEN OCH SKRÖNA
Mytbildning om den starka och fruktade björnen existerar i många former.
Den oftast återgivna är den om björnens val av vinteride inne i kyrkan med
plats framför altaret.
I Hedalens stora stavkyrka i Valdres, Norge, hänger ett gammalt björnskinn i sakristian. Till detta har knutits en skröna som fått stor spridning och
som i korthet återges så: Efter digerdöden på 1350-talet lades många byar
öde. Gudshusen stod övergivna och doldes så småningom i uppväxande
skog. Flera hundra år senare passerade en jägare med pil och båge en sådan
byggnad. Han siktade på en fågel i ett träd, missade målet men träffade i
stället ett föremål som gav ifrån sig en stark klang. Pilen hade träffat en
kyrkklocka vid en övergiven kyrka. Jägaren tog sig in och fann till sin förvåning en sovande björn som låg framför altaret i vinteride. Den avlivades
på platsen och skinnet förvaras fortfarande i sakristian.
Denna sägen knöts raskt till flera andra kyrkor, som också hade ett gammalt skinn bevarat, t.ex. Uvdal och Tuft. Spridningen tog fart då berättelsen
återgavs i Andreas Fayes Norske Folkesagn, tryckt i Kristiania 1844 och i
flera senare utgåvor (Anker 1997, not 66).
Återkommande i sägenmaterialet är skildringar av hur en människa ikläder sig björnhamn och begår illgärningar; i Norge kallas fenomenet mannbjørnstrua, enligt Børe Jahnsen. Det berättas t.ex. om en bonde i Fossan som
förlorat tre av sina hästar på en och samma plats, alla björnrivna. I försök att
fälla björnen råkade han först såra den. Björnen begynte då tala: »Naar du
har skudt mig og taget Skindet af mig skal du finde en Livgjord om min
Bug; den skal du beholde, men skindet skall du give til Høle Kirke.» Bergåker återger också en tradition som var knuten till Nissedal, där man trodde
sig kunna frälsa »mannbjørnens forgjorte sjel» genom att dela skinnet i sju
delar och ge delarna till sju kyrkor »en part til hver» (Bergåker 1979:101–
102).
Mytbildningen innehåller också erotiska moment. Olaus Magnus återger
fabeln om det danska kungahusets märkliga härstamning, där dynastins
grundare skulle vara frukten av en förbindelse mellan en kärlekskrank björn
och en ung kvinna. Avkomlingen fick mänsklig gestalt med björnens mod
och styrka. Denna skröna är så befängd att den egentligen inte motiverar en
kommentar, om det inte vore så att Olaus Magnus presenterar ett träsnitt
med en björn och en kvinna i omfamning och att denna bild har spridning
(OM, kap. 18, s. 161). Den illustrerar t.ex. Merete Moe Henriksens uppsats
»Bjørnen som fruktsamhetssymbol i eldre jernalder?» (2001). Hon tar där
upp björnens roll i erotiska sammanhang och granskar åtta fall av gravgods
där björnklor ingår. Med 20 bevarade falanger har det rört sig om en hel fäll,
men med enbart fem är det endast fråga om en labb.
Moe Henriksen drar flera paralleller mellan björn och kvinna och betonar
att labbar var vanligast i kvinnogravarna. Enligt folktradition var björnen
särskilt farlig för gravida, men den kunde skrämmas bort om en kvinna drog
upp kjolarna och visade sin bara underkropp. (Detta senare har författaren
själv hört som barn, när det berättades hur fäbodflickor kunde klara ett möte
med björn.) Givetvis finns det skäl till olika tolkningar av hithörande fenomen.
EN MYT MED VERKLIGHETSUNDERLAG
En gotländsk tradition har varit knuten till gravfältet Backhagen i Lärbro
socken, där »Takstensmannen» sades ligga i ett stort röse bland ett 30-tal
andra gravar. Man berättade att bonden i Takstens hade varit en så elak husbonde att han ansågs gå igen och att man skulle ha flyttat liket utanför sockengränsen och lagt en björnhud över honom. Med denna skulle han »bindas» och räkna ett år för varje pälshår.
1920 undersökte man graven och fann i den ett mansskelett och falangerna från en björn. Den tusenåriga berättelsen om björnfällen ägde sin riktighet. Resten går inte att styrka. Harald Hansson har beskrivit detta i »En grav
och en tradition» i Fornvännen 1923 och är ofta citerad.
»BJÖRNSKJORTORNA»
Det kan förefalla som om skildringar av bärsärkar ligger utanför ämnesområdet, men de hör i viss mån hit. I min barndom hörde man berättas om våldsamma råskinn som spred skräck och förfäran. Under vikingatidens plundringar av kyrkor och kloster bad man: »För nordmännens raseri bevare oss
milde Herre Gud.» (»A furore Normanorum libera nos, Domine», ursprunget utan styrkt källa.) En bärsärk var en skoningslös varelse och bärsärkagång
stod för okontrollerad vandalisering. Den våldsamme hade, sades det, berusat sig med dekokt på flugsvamp.
Björn var ett vanligt personnamn under både hednisk och kristen tid och
det ansågs ge bäraren mod och styrka. Men vilka var de då, sin tids värstingar? Benämningen bärsärk betyder ordagrant ’björnskjorta’. Vad är mytbildning och vad är verkligt?
Britt-Mari Näsström, professor i religionshistoria, har ägnat fenomenet
en omsorgsfull historisk djupstudie (Bärsärkarna, 2006) och funnit att de
150
Maj Nodermann
sannolikt var sin tids specialutbildade elitsoldater med bakgrund i romersk militärtradition, alltså långt före vikingatid. Flugsvampsteorin avvisas helt. Den som intar svampdekokt blir illamående, förvirrad och avgjort inte stridsduglig. Däremot kan vapenskicklighet, råstyrka och
grupptryck tänkas uppamma okänslighet intill raseri, i en militär enhet inför en attack.
Bärsärk är en nordisk benämning, sammansatt av rovdjursnamn och klädesplagg. Ordet är inte enbart knutet till björn, det farligaste jaktbytet. Uttrycket ulvhedning förekommer också, knutet till varg. Det är uteslutet att
man använt björnskinn som klädesplagg i strid – det är för tjockt och tungt.
Däremot kan det ha burits som mantel vid parad, som statusplagg och injagat vederbörlig respekt och skräck. Näsström drar paralleller med leopardmän i Sierra Leone och analyserar löpa amok som uttryck för okontrollerad,
besinningslös vandalisering. Hypotetiskt kan alltså blotta anblicken av en
björnskinnsbärande elitkrigare ha ingett fasa likaväl som en vargskinnsbärande ulvhedning genom skinnet kunde få styrkestatus.
Som vi sett har stormän begravts på eller under en björnhud. Därom vittnar de bevarade falanger som ligger på plats i graven. Men man påträffar
inte tänder. Kraniet har aldrig varit med, enbart fällen. Det är inte uteslutet
att det i något fall kunnat vara fråga om en mantel och inte heller orimligt
att den döde personligen nedlagt björnen.
VÄNDPUNKTEN
I skärningspunkten mellan hedendom och kristendom måste de asatroende
och de nykristna leva sida vid sida och utöva sin religion på skilda sätt, helt
säkert under stor oro. Man kan våga en jämförelse med isländska förhållanden. Islänningarna antog år 1000 kristendomen som sin statsreligion, skildrat i Kristnisaga. Det skedde inte utan motsättningar i ett samhälle där man
brände ned varandras kultlokaler med misshandel och dråp som följd (Gillberg 1866).
I Jämtland övergick man till den nya läran några årtionden därefter.
Härom vittnar Sveriges nordligaste runsten med sitt lakoniska budskap att
Östman Gudfastsson kristnade landet och lät bygga bro. Det var en Gudi
behaglig gärning att jämna vägen för kyrkobesökarna. Oavsett stenens
omtvistade ursprungsplacering måste den kyrka som den ledde till ha varit
Västerhus på Frösön, kanske en träbyggnad till vilken det funnits utrymme
inom ruinerna av den senare uppförda stenkyrkan. Den lilla stenhelgedomen beräknas vara uppförd vid 1100-talet och gravläggningarna kring
denna markerar möjligheten av en där tidigare placerad variant i trä, en
gårdskyrka för de första troende. Det existerar emellertid inte minsta spår
av denna första byggnad – om den ens funnits – inte minsta spår av stolphål, än mindre en daterbar takbjälke. Det är endast fråga om ett negativt
belägg i frånvaron av gravläggningar inom en yta för en tänkbar placering
(Gejvall 1960, plansch 39).
Det existerar emellertid en motsvarighet med klara dateringsmöjligheter, belägen i Mattmar under den nuvarande kyrkan. 1982 påträffades rester av en träbyggnad med delvis bevarad stengrund och ett stolphål med
stolpvirke daterbart till tidigt 1000-tal (1050 + 80) och kol från stolphålets
botten (1075 + 150). Kollagret kan antyda att byggnaden förstörts genom
brand (Sundström 1989:150 ff.). Hedniska kultlokaler jämnades med marken och direkt ovanpå placerade man gärna de nya gudshusen. De nykristna trampade bokstavligen på hedendomen. De asatroende vilade i graven
på ett björnskinn, kanske med björnen som följeslagare på väg till dödsriket.
Det är ingen orimlig tanke att det mytomspunna skinnet nu överfördes till
altarpallen, där prästen, Kristi ställföreträdare, läste mässan stående på hednahuden. Kristus själv framställs mången gång som segrare över synd och
död trampande på djävulen i drakgestalt, Sankt Mikael likaså. De heliga
martyrerna står med sina vedersakare under fötterna, som helgonkonungen
Sankt Olof i otaliga varianter, och den heliga Margareta efter sin martyrdöd,
så som hon framställs i absiden i Hackås kyrka.
Jag är tämligen övertygad om att björnfällen i sin nya roll inte lades där
som fotvärma åt en frusen förkunnare. Då hade ju ett fårskinn lika gärna
kunnat tjäna till underlag. Nej, fällen är överflyttad från att vara följeslagare
i det hedniska gravritualet till att placeras på den mest prestigeladdade platsen framför altaret, där mässan lästes med den nya förkunnelsen och med
symbolen för hedendomen nedtrampad – även om bruket långt senare skulle
få andra förtecken.
SUMMERING
Det är dags för en sammanställning av de separata avsnitten om björnens
roll i hedniskt gravskick och nykristen inredning – allt på nordisk botten.
Gravskicket återspeglar social status, handelsutbyte med de dyrbara skinnen, prissättning grundad på tillgång och efterfrågan. Högre än Skandinaviens vanliga brunbjörn värderades Atlantöarnas isbjörn, som t.o.m. var en
lyxgåva medeltida monarker emellan.
De asatroende har blotat vid sitt offerträd; en isbjörnsstatyett i miniformat
är nedlagd som votivgåva under kyrkgolvet bland offrade mynt.
Mytbildningen kring den farliga björnen har existerat i många former.
»Mannbjörnar» har spritt skräck, bärsärkar har skymtat förbi.
De nyuppförda gudshusen försågs med kyrkklockor och inreddes efter
den nya lärans behov med rökelsekar, skulpturer och heliga nattvardskärl.
Förvånande nog fick björnen följa med in i kyrkan och hednahuden fick en
alldeles särskild roll som fotakläde.
152
Maj Nodermann
REGISTER ÖVER BELÄGG
I. I svenska kyrkor
Dalarna
1628 Bjursås kyrka: Ett björnskinn (Sveriges kyrkor, Dalarna I:1, s. 101).
1685 Grangärde kyrka: Som fotakläde nämnes en gammal björnhud (Grangärde
församlingsbok 1925, s. 97).
Ca 1700 Leksands kyrka: Sergeanten och garvaren Petter Larsson Berg i Nohret får
ersättning för att han berett och hopsytt två björnskinn till altarmatta i Leksands
kyrka. (Enligt specialräkning för de fattigas penningar 1685–1705, i sockenarkivet. Publicerat i Falukuriren 12/11 1977.)
1674 Lima kyrka: Detta år anskaffades en björnfäll som ersatte en gammal »reenshuud» nämnd 1631 (Sveriges kyrkor, Dalarna, Lima, och Transtrands kyrkor, s.
10).
1630-talet Malungs kyrka: Som fotkläde omtalas ett förnött björnskinn (J. Sjögren,
Kyrkor och kapell i Malung, 1950, s. 20).
1749 och 1757 Mockfjärds kyrka: Björnhud »inuti altaret» (Sveriges kyrkor, Dalarna I:1, s. 144).
1661 Mora kyrka: Inventariet nämner »Footkläde Een Biörnehuudh» (Mats Bergman, Moraboken, s. 510).
u.å. Solleröns kyrka: En björnhud uppges liggande i kyrktornet (Forsslund 1919–
1921 I:6, s. 30).
1625 Svärdsjö kyrka: En björnhud (Sveriges kyrkor, Dalarna, Band I, 1932, s. 256).
1633 Stora Tuna kyrka: Björnhudar som fotakläde (Sveriges kyrkor, Dalarna, band
I, s. 390).
1788 Transtrands kyrka: Vid auktion detta år inköptes enligt räkning en gammal
björnhud (Bergman 1987, s. 395 eller 160).
1688 Venjans kyrka: Enligt inventarium låg sedan 1631 som fotkläde en liten »ulzhudh» (kanske fårskinn) som 1688 ersattes med en björnfäll (Bergman 1989, s.
335).
1736 Våmhus kyrka: En »förnött» björnhud (Bergman 1989, s. 518).
1672 Åhls kyrka: Hade »Fotaklädhe gammal biörnhudh» (Sveriges kyrkor, Dalarna,
Band I, 1932, s. 82).
Gästrikland
1733 Hamrånge kyrka: »En Biörnhud fram för altaret af Jon Larss i Håmick och
Lappen Påhl Andreas, item Lars Bröms som beredde huden 26 dlr kmt» (Räk LI:
2 HLA).
Hälsingland
1760-talet, Arbrå kyrka: »En bonde för 30 år sedan stadd i yttersta lifs-fara för en
björn lossade på honom några skott, som blott gingo genom späcket, gör i nöden
det löfte, at, om skottet träffade honom til döds, skulle huden tillhöra kyrkan,
som ock skedde och brukades lenge till fotwärma åt prästen på altaret» (Bringéus
1961, s. 122).
1633 Färila kyrka: Ett björnskinn (Inv LI:1 HLA).
1683 Hanebo kyrka: Björnhud, ny (LI:1 HLA).
1629 Ljusdals kyrka: Ett gammalt björnskinn (Inv LI:2 HLA).
Härjedalen
1674 Älvros kyrka: »En björnfäll inköptes 1674 för 4 dlr kmt (Räk). Älvros kyrka
har härvid anslutit sig till ett bruk som finnes belagt för åtskilliga kyrkor i Norrland och torde ha funnits över hela Skandinavien i äldre tid» (Hamberg och Berlin-Hamberg 1966, s. 264).
Jämtland
1648 Alsens kyrka: »Gammalt biörnskin wid Altaret» (Inv 1648 LI:1 ÖLA).
1704 Brunflo kyrka: »Een gamal biörnhud framför altaret på golvet, Een dito Nyy
dock lijten» (Inv LI:1 ÖLA).
1691 Frösö kyrka: Visitationsprotokoll 12 mars 1691. »Biörnskin ligger för altaret»
(Sunne N:I ÖLA).
1754 Föllinge kyrka: En björnhud (LI:1 ÖLA).
1683 Håsjö kyrka: En ny björnhud, votivgåva, skänkt av Anders P:son och Oloff
Jonson (C:1 ÖLA).
1689 Hällesjö kyrka: En gammal björnhud (Inv C:1 ÖLA).
1691 Kalls kyrka: Björnhud (Inv Undersåker NI:3 ÖLA).
1690 Offerdals kyrka: »Ett gammalt björnskinn» »at stå på och äf:n sådant i Sacristian på golfwet» (Inv C:2 ÖLA).
1747 Mörsils kyrka: En gammal söndrig björnhud (Inv ÖLA).
1691 Undersåkers kyrka: En gammal björnhud (Inv för Åre annexkyrka NI:3
ÖLA).
Medelpad
1616 Tuna kyrka: En gammal björnhud (Inv LI:3 HLA).
Norrbotten
1688 Övertorneå kyrka: Björnhud (Inv LI:3 HLA).
Närke
1526 Kumla kyrka: Inköp av björnskinn att läggas framför högaltaret alltså ännu katolsk inredning med flera altaren. »Betaltes 22 öre till Per i Tynninge för 1 björnskinn, som placerades framför altaret» (Ullén 1982, s. 136).
Småland
1809 Vittnaryds kyrka: Sunnerbo. Två slitna björnskinn förvarade på kyrkvinden
(Lennart Williams i Hållborgen 1970 i Gösta Bergs excerpter).
Uppland
1734 Edebo kyrka: Betalning utgår till Pär Matsson i Byringe »för det han skiöt
Biörn, hwars huud kom till Kyrkian» (SvK vol 75, Uppland II:5, s. 874).
1745 Fasta kyrka: En björnhud skänkt av Mats Matsson i Österängby (Inv, SvK,
vol 80, Uppland V:4, s. 370–371).
154
Maj Nodermann
1630 Sollentuna kyrka: Inköp av ett björnskinn »som man står opå» (SvK vol 81,
Uppland VI:4, s. 646).
1309 Uppsala domkyrka: Vikarien Knut väljer gravplats i kyrkan. Förutom gods
till en årlig mässa skänker han ett litet rygglakan och sitt björnskinn. »Unum
parum ryglakan et pellem meam ursinam» (DS 1605 18/1). Meddelat av Inger
Estham.
1360 Uppsala domkyrka: Ärkediakonen Ringvid Nilsson i Uppsala ger testamentariskt ett vitt björnskinn till Linköpings domkyrka (DS 7842). Meddelat av Inger
Estham.
1444 Uppsala domkyrka: Själakorets tre altaren hade alla björnfäll (Dahlbäck 2002,
s. 268).
Västerbotten
1695 Burträsks kyrka: »En liten björnhud inköpt för kyrkans medel» (Räk LI:3 och
noterad som utnött i inv 1730. HLA).
Västergötland
1829 Habo kyrka: Inv. »På golvet framför altaret ligger en björnhud. Björnen säges
vara fälld i Församlingens skogar.» (Jungmarker 1980, s. 30. Samma källa anger
förekomst av björnskinn i annexkyrkan i Gustav Adolfs, f.d. Fiskebäcks, annexkapell och i Skagens kapell, Undenäs.)
Västmanland
1673 Skultuna kyrka: »Den 7 Novembris anno 1763 lades björnhuden för altaret,
som den 6 juli nästförlidne med stor möda och tree mäns skadande bleff grippen
i skallet på Eckiebyskogen» (Skultuna kyrkoarkiv). Erixon 1921:90.
Ångermanland
1694 Anundsjö kyrka: »Biörnhud på altarpallen» (Inv LI:2 HLA).
ca 1650 Härnösands domkyrka: »Stoor Biörnhudh på altarpallen» (Inv LI:1 HLA).
II. I finska kyrkor
Från finska kyrkor föreligger här ett 20-tal belägg. När intet annat anges är de hämtade från Aulis Ojas artikel 1938. Karhuntalja entisajan kirkoissa, vänligen översatt
av fil. lic. Stig Appelgren, f.d. bibliotekarie vid Nordiska museet.
1745 Anjala kapellkyrka: En björnfäll i dåligt skick.
1745 Elimäki kyrka: Fyra björnfällar.
1700-talets början Halikko kyrka: Enligt inv. björnfäll vid altaret.
1780 Hiitola kyrka: Styckjunkaren Herman Deutsch och landsfiskalen Johan Hartlin skänkte gemensamt ett björnskinn.
1893 Jääski kyrka: Vid detta sena årtal hade kyrkan ännu björnfällar som altarmattor.
1517 Kalliala kyrka: Turvis socken enligt räk. inköpte herr Mikael ett björnskinn
för 2½ öre (FMU I, s. 411).
1720 Kyrkslätts kyrka: Därifrån såldes ett björnskinn som tidigare skänkts till kyrkan av jaktfogden Henrik Stenman.
1634 Laidola kyrka: Borde fått ett björnskinn av Matti Jaakonpika som dömdes till
böter för att han undanhållit skinnet.
1646 Lojo kyrka: 20/8 detta år skänkte gårdsfogden Markus Mickelsson en björnfäll till kyrkan.
1734 Luumäki kyrka: Kommissarie Holtz erhöll 5 daler för ett björnskinn.
1600-talet Mörskoms kyrka: Sergeanten Henrik Frimodig skänkte en björnfäll »att
utbredas på altargolvet».
1666 Orimattila kyrka: Erhöll i gåva av Erik Mattsson i Hyytäri en björnfäll att »användas under prästens fötter».
1646 och 1707 Pertteli kyrka: Vid två tillfällen skänkte traktens hemmansägare en
björnfäll till kyrkan.
1880 Pyhämaa offerkyrka: Vid detta sena årtal låg ännu en björnfäll bevarad vid altaret.
1731 Sankta Maria kyrka (numera en del av Åbo): Erhöll ett björnskinn efter allmogens samfällda jakt.
u.å. Uukuniemi kyrka: Kavalleristen Gustaf Patrik skänkt en björnfäll »framför kyrkoaltaret».
1767 Uusikirkko kyrka: Viborgs län, enl. räk. en björnfäll vid altaret.
1700-talet Valkjärvi kyrka: »Enl räk en björnfäll vid altaret.»
1727 Vatho kapellkyrka: Jaktlaget skänkte ett björnskinn.
1515 Åbo domkyrka: Inventarium upptar ett björnskinn, pellis ursina, vid Sankt Görans altare. (Åbo domkyrkas svartbok, s. 206 och 579.)
III. I isländska kyrkor
Utdrag ur Diplomatarium islandicum (DI):
1360 Auðkúlukirkja: En björnfäll. DI:III:IX, s. 160.
1391 Grenjastaðakirkja: Två björnfällar som uppgives slitna. DI:IV:14, s. 21.
1374 Hóladómkirkja: Fem björnfällar. DI:III:235, s. 290. År 1396 är antalet utökat
till åtta. 511, s. 613.
1374 Holtskirkja: En björnfäll. DI:III:269, s. 324.
1318 Höskuldsstaðakirkja: En björnfäll. DI:II:LXXIII, s. 470. År 1360 anges den
sliten (?) (»Biarnfell» slytur?), s. 171.
1360 Hvammur i Laxárdal: En björnfäll. DI:III:XXIX, s. 173.
1461 Mœlifellskirkja: Två björnskinn. DI:V:I:LX, s. 397.
1525 Munkaþverárklaustur: En björnfäll. DI:IX, s. 306.
1318 Möðruvellir i Eyjafirði: En björnfäll, ny. DI:II:XXXII, s. 449.
1318 Núpufellskirkja: Tre björnfällar. DI:II:XXXIII, s. 450.
1360 Presthólakirkja: En björnfäll. DI:III:3, s. 157.
1318 Hrafnagilskirkja: En björnfäll. DI:II:III:XXXIX, s. 453.
1344 Sauðaneskirkja: Två björnfällar och tidigast 1318 och likaledes 1360, DI:II:
509, s. 786.
1220 Saurbœjarkirkja: En björnfäll. DI:II:102, s. 402.
1259 Skarðskirkja: En björnfäll. DI:III:150, s. 597.
1397 Skarðskirkja: En björnfäll. DI:IV:I:XLI, s. 63.
1318 Skútustaðakirkja: Tre björnfällar. DI:II:III:X, s. 430.
1397 Staðarholtskirkja: Ett björnskinn. DI:IV:I:CLXXXVI, s. 155.
1461 Stórahólskirkja: En björnfäll. DI:V:I, s. 298.
1318 Svalsbarðskirkja: Två björnfällar. DI:II:III:XXX, s. 448.
156
Maj Nodermann
1397Vallaneskirkja: En björnfäll. DI:IV:I:CCXLVI, s. 216.
1360 Vesturhópshólakirkja: En björnfäll. DI:III:XXI, s. 168.
Skálholts domkyrka, invigd 1170, bör i likhet med Hólars haft flera altaren med tillhörande björnfällar. Det kan inte arkivaliskt styrkas eftersom inventarieförteckningar saknas.
IV. I norska kyrkor
u.å. Aure kyrka, Nordmøre: Sägenmaterial om björnskinn (Bergåker 1979, s. 99).
u.å. Gløshaugs kyrka, Namdal: Björnskinn (medd. Jahnsen).
u.å. Halsa kyrka, Nordmøre: Sägenmaterial om björnskinn (Bergåker 1979 s. 99).
u.å. Hedals kyrka, Valdres: Stavkyrka, äldre björnskinn, ännu på plats, knuten till
sägen att den blivit skjuten inne i kyrkan vid altaret där den hade sin sovplats
(Anker 1997, s. 130).
u.å. Hemsedals kyrka, Hallingdal: I nu riven stavkyrka, björnskinn (medd. Jahnsen).
1306 Hålandsdals kyrka, Hordaland: Två vita och två svarta björnskinn (Bergåker
1979, s. 99 och OM, s. 329).
1620-talet Høle kyrka, Rogaland: Riven på 1860-talet, björnskinn (Bergåker 1979,
s. 97).
ca 1280 Jelsa kyrka, Stavanger: Mottog enligt testamente tre marker och ett björnskinn (DN:I:70, s. 65).
u.å. Kinn stenkyrka, Sunnfjord: Förekomst av björnklor (medd. Jahnsen).
u.å. Lom stavkyrka, Gudbrandsdalen: Förekomst av björnklor, björnlabb (medd.
Jahnsen).
u.å. Mo kyrkoruin, Valdres: Förekomst av björnklor (medd. Jahnsen).
1432 Nidaros domkyrka: Hade då altarmatta sannolikt sammansydd av flera skinn.
Iakttaget av den skeppsbrutne venetianaren Pietro Guirini. Han angav längden
till 14,5 fot vilket torde motsvara 503 cm (Storm 1897, s. 48; OM, s. 357).
1518 Nidaros domkyrka: Besöktes av Olaus Magnus detta år varvid han noterade
och kommenterade minst fem isbjörnsfällar framför olika altaren för att tjäna till
att »fotvärma» prästen, uppgiften senare publicerad i OM (OM, s. 188).
u.å. Nissedals kyrka, Telemark: Sägenmaterial om björnskinn (Bergåker 1979, s.
99).
ca 1280 S:t Olafs kyrka, Stavanger: Mottar i testamente efter Arnbjørn Heimnes ett
björnskinn avsett för Mariaaltaret (DN:I:70, s. 65).
u.å. Romsdals kyrka: Björnskinn (medd. Jahnsen).
u.å. Saltdals kyrka, Nordland: Björnskinn (medd. Jahnsen).
u.å. Stangviks kyrka, Nordmøre: Sägenmaterial om björnskinn (Bergåker 1979, s.
99).
u.å. Tufts kyrka, Numedal: Björnskinn i nu riven stavkyrka (medd. Jahnsen och Anker 1997, s. 130).
u.å. Ullensvangs kyrka, Hardanger: Björnskinn (Bergåker 1979, s. 99 och 101).
»Frå Hardanger er det tradisjon om at eit bjørneskinn vart gjeve til Ullensvang
kyrkje som takk for at bjørnen var drepen, som det heiter.»
u.å. Ulnes kyrka, Valdres: »Björnlabb» (medd. Jahnsen).
u.å. Ulviks kyrka, Hardanger: Björnskinn (medd. Jahnsen).
ca 1280 Utsteins kyrka, Stavanger: Enligt testamente utgick tre marker och ett
björnskinn (DN:I:70, s. 65).
u.å. Uvdals kyrka, Numedal: Järvskinn och björnklo (medd. Jahnsen).
u.å. Valsøyfjords kyrka, Nordmøre: Björnskinn (medd. Jahnsen).
u.å. Veitastronds kyrka, Sogn: »Björnlabb» (medd. Jahnsen).
u.å. Vikers kyrka, Ringerike: Björnskinn (medd. Jahnsen).
1331 Ylheims kyrka, Sogn: Sju svarta björnskinn (OM, s. 329).
1722 Årdals kyrka, Rogaland: Den tredje juni sköts enligt inventarium en björn av
två namngivna Årdalsbor, Thore Andersen och Svend Vassvigen (Bergåker
1979, s. 97).
Källor
Gösta Bergs excerptsamling.
Kyrkoräkenskaper, sockenstämmoprotokoll i Härnösands landsarkiv (HLA) och
Östersunds landsarkiv (ÖLA).
Jahn Børe Jahnsen, Valdres, manuskript under arbete.
Litteratur
Andersson, Lars E., 1982: En vikingagrav i Fellingsbro. Engelbrekt 1982:2, s. 2–
15.
Anker, Peter, 1997: Stavkirkene: deres egenart og historie. Oslo.
Berg, Gösta, 1965: Tama björnar, dansande björnar och björnförare. Fataburen
1965, s. 93–112.
Bergman, Mats, 1984a: Kyrkorna i Mora. Mora tingslag, Dalarna. Stockholm.
(Sveriges kyrkor, Dalarna, 197.)
— 1984b: Mora kyrka och Oxbergs kapell. Ur Mora, Sollerö, Venjans och Våmhus
historia. D. 1. Mora, s. 365–560.
— 1987: Kyrkor och kapell i Lima och Transtrand. Lima och Transtrand. Ur två
socknars historia. D. 2. Malung, s. 515–678.
— 1989: Venjans, Solleröns och Våmhus kyrkor. Mora tingslag, Dalarna. Stockholm. (Sveriges kyrkor, Dalarna, 211.)
Bergner, Barbro, 1990: Hedniska kultplatser och kristna kyrkor i Storsjöbygden.
Jämten, s. 94–109.
Bergåker, Jon, 1979: Bjørneskinnet i Årdal kyrkje. Frå bygd og by i Rogaland
1978–1979, s. 97–103.
Bernström, John, 1944: Kommentarer till ett par av Ehrenstrahls djurmålningar på
Drottningholm. Flora och fauna, s. 51–56, 193–201.
— 1956. Björn: Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Bd 1, s. 661–663.
— 1962. Isbjörn. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Bd 7, s. 467–469.
Birgitta, (helgon), 1959: Himmelska uppenbarelser. Bd 4. Malmö, s. 156.
Bringéus, Nils-Arvid (utg.), 1961: Sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790–
1791. Uppsala. (Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 37.)
Bull, Edvard, 1970: Jemtland og Norge. Östersund.
Cederschiöld, Gustaf, 1887: Studier öfver isländska kyrkomåldagar. Från fristatstiden. Köpenhamn.
Dahlbäck, Göran, 2002: Landbogårdar, nattvardskalkar och björnskinn. Om Uppsala domkyrkas prebendeförteckning från åren 1444 och 1475. Ny väg till medeltidsbreven. Från ett symposium i Svenska Riksarkivet 26–28 november 1999.
Stockholm, s. 258–269.
DI = Diplomatarium Islandicum. 1857–1908. Bd 18. Kaupmannahöfn.
DN = Diplomatarium Norvegicum. 1861. Oslo.
158
Maj Nodermann
DS = Diplomatarium Suecanum. 1829–1974. Stockholm.
Erixon, Sigurd, 1921: Skultuna bruks historia, del I. Bruksområdet och socknen.
Stockholm.
Forsslund, Karl-Erik, 1919–1921: Med Dalälven från källorna till havet. Stockholm. D. 1, bok 1–6, s. 30.
Gejvall, Nils-Gustaf, 1960: Westerhus. Medieval population and church in the light
of skeletal remains. Lund.
Gillberg, Robert Wilhelm, 1866: Nio kapitel av Kristni saga, tolkade och upplysta
samt med en kort historisk inledning försedda. Uppsala.
Grape, Hjalmar, 1970: Olaus Magnus. Forskare, moralist, konstnär. Stockholm.
Hagberg, Ulf Erik & Holgersson, Kenth, 1976: Landborggravfälten öster om
Skedemosse. Nekropoler från Ölands storhetstid. Kalmar nations skriftserie 51,
s. 57–73.
Hamberg, Per-Gustav, 1974: Norrländska kyrkoinredningar. Från reformation till
ortodoxi. Idéhistoria, kulturförbindelser, mästare. Stockholm. (Monografier utgivna av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 52.)
Hamberg, Per-Gustav, & Berlin-Hamberg, Ulla, 1966: Älvros kyrkor. Kyrkor i
Svegs tingslag östra delen: konsthistoriskt inventarium. Stockholm. (Sveriges
kyrkor, Härjedalen, 107. 1:3.) S. 213–286.
Hammarstedt, Nils-Edvard, 1919: Hudar och skinn såsom offer. Fataburen, s. 114–
122.
Hansson, Harald, 1923: En grav och en tradition. Fornvännen, s. 225–229.
Hildebrandt, Margareta, 1985: En kyrka bygd på hednisk grund? Populär arkeologi
1985:4, s. 9–13.
— 1989: Frösö kyrka på hednisk grund. Arkeologi i fjäll, skog och bygd. Östersund.
D. 2. (Fornvårdaren 24.) S. 153–166.
Iregren, Elisabeth & Lahtiperä, Pirjo, 1989: Gravfält med djuroffer. Arkeologi i
fjäll, skog och bygd. Östersund. D. 1. (Fornvårdaren 23.) S. 129–134.
Islandske annaler indtil 1578. Utg. av Gustav Storm. Kristiania 1888.
Jessen, Knud, 1929: Bjørnen (Ursus arctus L.) i Danmark. København. (Danmarks
geologiske undersøgelse 4:2,6.)
Jungmarker, Gunnar, 1929: Habo kyrka och dess målningar. Skara.
Kittelsen, Theodor, 1945: I tekst, tegninger og malerier. Oslo.
Kjellmark, Knut, 1905: Ett gravfält från den yngre järnåldern i Ås i Jämtland. Ymer,
s. 351–371.
Knudsen, Knud, 2000: Reiseminner. H. 6, 1878–1892. Oslo.
Kristnisaga. Hrsg. von Bernhard Kahle. Halle 1905.
Krüger, Signe Hvoslef, 1983: Bjørneklør i graver. Godbiter fra samlingerne. Universitetet i Bergen 54, s. 5.
Lepiksaar, Johannes, 1989: Fynd av djurrester från senmedeltida borgen Ekholmen
vid Trollhättan. Västgöta-Dal. En årsbok från Älvsborgs länsmuseum. Vänersborg 1989–1990, s. 121–138.
Läffler, Frits, 1905: Den gotländska Taksteins-sägnen. Personhistorisk tidskrift: bihang.
Moe Henriksen, Merete, 2001: Bjørnen, fruktsamhetssymbol i eldre jernalder.
Spor. Nytt fra fortiden, s. 10–13.
Møhl, Ulrik, 1977: Bjørnekløer og brandgrave: dyreknogler fra germansk jernalder
i Stilling. Kuml, s. 119–129.
Nockert, Margareta, 1991: The Högom find and other Migration Period textiles and
costumes in Scandinavia: Högom part 2. Umeå. (Archaeology and environment
9.)
Nockert, Margareta & Possnert, Göran: 2002. Att datera textilier. Hedemora.
Nodermann, Maj, 1997: Bonadsmåleri i Norden från medeltid och Vasatid. Stockholm. (Nordiska museets handlingar 125.)
— 1999. Det forna högaltaret i Ovikens gamla kyrka. Höglund, Eva, Karlsson, Lennart & Nodermann, Maj, Ljusdal-Oviken. Ett flandriskt altarskåp och dess
svenska efterbild. Stockholm, s. 52–70.
Näsström, Britt-Mari, 2006: Bärsärkarna. Vikingatidens elitsoldater. Stockholm.
Oja, Aulis, 1938: Karhuntalja entissajan kirkoissa. Kotiseutu, s. 24–34.
Olsen, Olaf, 1966: Hørg, hov og kirke. Historiske og arkæologiske vikingetidsstudier. København. (Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie 1965.)
OM = Olaus Magnus, 1976: Historia om de nordiska folken. Kommentar av John
Granlund. Stockholm.
Pegelow, Ingalill, 1995: Björntämjaren i Nyköping. Sankt Maximinus eller Sankt
Korbinianus? Iconographisk post 1995:4, s. 32–43.
Petré, Bo, & Wigardt, M., 1973: Björnklor i svenska gravfynd från järnåldern. (Trebetygsuppsats i arkeologi vid Stockholms universitet.)
Petré, Bo 1980: Björnfällen i begravningsritualen. Statusobjekt speglande regional
skinnhandel. Fornvännen, s. 5–14.
Quensel, Oscar, 1912: Strödda drag af svenskt kyrkolif. Uppsala.
Ramqvist, Per H., 1992: Högom: the excavations 1949–84: Högom part 1. Umeå.
(Archaeology and environment 13.)
Rasch, Monika, 1990: Fornlämningar och fornfynd i Glömminge socken. Glömminge. En Ölandssocken förr och nu. [Färjestaden], s. 19–46.
Registrum ecclesiae Aboensis. Åbo domkyrkas svartbok. The Black Book of Abo
Cathedral. Facsimile version of the 1890 ed. Helsinki 1996.
Stolpe, Hjalmar, 1895: Tunafyndet, Alsike socken, Uppland. Ymer, s. 219–234.
Storm, Gustav, 1897: Venetianerne paa Røst i 1432. Det Norske Geografiske Selskabs årbok 1896–1897, s. 37–52.
Sundström, Jan, 1989a: Medeltidskyrka på Njords ö. Arkeologi i fjäll, skog och
bygd. D. 2. Östersund. (Fornvårdaren 24.) S. 175–182.
— 1989b: Stavkyrka i Mattmar. Arkeologi i fjäll, skog och bygd. D. 2. Östersund.
(Fornvårdaren 24.) S. 145–152.
Swan, Olof, 1916: Särna gamla kyrka. Föredrag vid Särna fornminnesförenings
årsmöte den 25 mars 1916. Falun.
Svennung, Josef, 1965: Jordanes’ Scandia-kapitel [notuppgift om en kvinnograv på
Gotland]. Fornvännen, s. 1–41.
von Sydow, Carl Wilhelm, 1935: Övernaturliga väsen. Folktro. (Nordisk kultur
19.) Stockholm, Oslo, Köpenhamn, s. 95–159.
Thoroddsen, Thorvald, 1897: Geschichte der isländischen Geographie. Leipzig.
Ullén, Marian, 1982: Helgonkult. Altaren och prydnader i Kumla kyrka under senmedeltiden. Kumlabygden. Forntid, nutid, framtid. D. 5. Kumla, s. 99–160.
Wallem, Fredrik Barbe, 1910: De islandske kirkers udstyr i middelalderen. Kristiania.
Wangby, Carl, 1975: Jämtlands reformator. Landsprosten Erik Andersson i Oviken
och hans samtid. Östersund.
160
Maj Nodermann
Tobias Norlind som folkmusikforskare 161
Tobias Norlind som folkmusikforskare
Av Gunnar Ternhag
Jag kan inte minnas att något av Tobias Norlinds många arbeten förekom
under min grundutbildning vid Institutionen för musikforskning i Uppsala i
slutet av 1960-talet. Min rest av papper från den tiden – några stenciler från
lärarna, några föreläsningsanteckningar – nämner över huvud taget inte
Norlinds namn. Tobias Norlind (1879–1947) verkar kort sagt ha varit frånvarande i den litteraturvärld som jag mötte under takåsarna på Dragarbrunnsgatan 63.
Mitt intresse för folkmusik var lika starkt då som nu. Norlinds texter om
folkmusik borde jag därför ha kommit ihåg, ifall de skulle ha förelagts mig
och mina kurskamrater. Men jag kan inte ens påminna mig att de nämndes
i undervisningen, åtminstone inte på något mer uppenbart sätt.
Jag vet att jag hittade Norlinds översiktsbok om Svensk folkmusik och
folkdans (1930) i ett antikvariat under eller alldeles efter mina år som student. Mina numera vaga intryck av läsningen säger att jag främst lade märke
till bokens många faktauppgifter, varav de flesta var helt nya för mig. I mitt
minne finns också intrycket att Norlind flyttade folkmusikens tidshorisonter
långt bortom det 1800-tal som jag dittills vant mig att betrakta som dess
bortre gräns.
Men Norlinds beskrivning av svensk folkmusik kunde uppriktigt sagt inte
rubba den bild av ämnet som jag vid den tidpunkten bar inom mig. Grunden
till den hade lagts av Matts Arnbergs sofistikerade radioprogram som övertygade mig om folkmusikens skrovliga skönhet. En värdig kunskapsram
runt den uppfattningen fick jag av Jan Lings då ganska färska Svensk folkmusik (1964) och av Jans entusiasmerande undervisning. Det fundamentet
kunde Norlinds framställning som sagt inte förändra.
Så här långt efteråt kan jag inte låta bli att undra över tystnaden kring Tobias Norlind. Det verkar ha funnits en spridd hållning som bortsåg från Norlinds bidrag till just detta område eller i varje fall inte gjorde studenter uppmärksamma på hans insatser. Med perspektiv på den tiden kan jag ana att
spänningen mellan Norlind och Carl-Allan Moberg, den som kom i dagen
på 1940-talet och som faktiskt rörde folkmusiken,1 fortfarande fanns i vägOm den så kallade fotnotsstriden mellan Norlind och Moberg, se Ling et al. 1980:320;
Dahlstedt 1986:155 ff.; Jersild 2004:61.
1
162
Gunnar Ternhag
garna på den institution som Moberg byggde upp.2 Kanske utan att vara riktigt medvetna om den saken vidarebefordrade institutionens lärare Mobergs
uppfattning om sin äldre kollega. Med Uppsalainstitutionens dominerande
ställning blev den hållningen förhärskande inom disciplinen, möjligen ända
fram till den dag som idag är.
Tystnaden framstår som märklig med kännedom om mängden arbeten
om svensk folkmusik av Norlinds hand. Det är visserligen vanskligt att
peka ut det centrala i Norlinds både omfångsrika och ämnesmässigt varierande œuvre, men frågan är om inte folkmusiken åtminstone är ett av hans
mest återkommande ämnen. (Besynnerligt nog lät han dock inte folkmusik
bilda eget uppslagsord i det egna Allmänt musiklexikon.) Till mängden arbeten kan läggas hans eget långvariga folkmusikintresse som argument för
att detta område verkligen engagerade honom. Första gången ordet folkmusik förekommer i hans tryckta verk är redan på sidan 5 i 22-åringens
Svensk musikhistoria (1901). Hans sista publicerade arbete, Bilder ur
svenska musikens historia från äldsta tid till medeltidens slut (1947), har
ett helt kapitel med rubriken »Folkmusik». Däremellan finns minst ett
tiotal titlar med folkmusikanknytning, lite beroende på tolkning av innebörden i begreppet folkmusik. Ingen före honom publicerade så många titlar i ämnet och ingen hade dessutom så långvarigt intresse för saken. Men
detta var uppenbarligen inte skäl nog för att visa en folkmusikintresserad
student vägen till honom.
VOKALT OCH INSTRUMENTALT
För den som känner musikforskaren Tobias Norlind är det ingen överraskning att han som folkmusikforskare famnade över hela ämnet svensk folkmusik. Den vokala traditionen låg nära till hands för den man som länge
var lika mycket folkdiktsforskare som musikdito. Inom det vokala fångades han särskilt av balladerna och hade länge planer på att skapa en svensk
motsvarighet till den monumentala utgåvan Danmarks gamle folkeviser
(Bringéus 1990:65). Som balladforskare intresserade han sig främst för
melodierna, något som han återkom till åtskilliga gånger.3 Margareta Jersild har behandlat hans forskning om dessa och betonar särskilt hans evolutionistiska syn på melodiernas utveckling. Men hon uppmärksammar
också att »hans sista verk inte alls [har] de tidigare framställningarnas
starka förankring i utvecklingstanken» och önskar att han hade »fått utveckla sina synpunkter på formelmotiven, eftersom just formelbundenheCarl-Allan Moberg (1896–1978), landets förste professor i musikvetenskap (1947–1961),
verksam vid Uppsala universitet, där han byggde upp den första institutionen i ämnet. Om
Moberg, se bl.a. Dahlstedt 1986:121 ff., Ling 1994.
3
Norlind 1901:28 ff.; 1906; 1916; 1918:20; 1930a:65 ff., 139 f; 1930b:12 ff.; 1934:106.
2
Tobias Norlind
(1879–1947).
Foto i Musikmuseets arkiv.
ten är det som både textligt och musikaliskt mer och mer poängterats under senare decennier».4
Hans intresse för balladmelodiernas utveckling medförde att han också
skärskådade lockrop och danslekar, vilkas historia han ansåg gick ihop med
balladmelodiernas. Vad gäller forskning om danslekar är han – tillsammans
med Nils Dencker – en av de få i landet som ägnat större kraft åt denna genre.5
Instrumental folkmusik blev också föremål för Norlinds outtröttliga penJersild 2004:65. – Norlind själv har lagt ut ett tydligt spår, när han inleder Studier i svensk
folklore med ett kapitel som bär namnet »Evolutionsprincipen» (s. 4–10; jfr även Bringéus
1990:62). Men han kan faktiskt lika gärna kallas devolutionist, enligt folkloristen Alan Dundes terminologi (Dundes 1979). Norlinds uppfattning var knappast att samtidens balladsång
stod som allra högst utan att höjdpunkten fanns någon gång i historien.
5
Om Dencker som sångleksforskare, se Danielson & Ramsten 1998:21 f. »Det förtjänar att
nämnas att den kände folkhögskolläraren Nils Dencker […] inspirerades till sitt insamlingsarbete genom Norlind» (Bringéus 1990:63).
4
164
Gunnar Ternhag
na. Hans intresse för balladmelodierna hade på det instrumentala området
sin pendang i ett ihållande intresse för polskans historia, där han dock inte
betraktade dessa danslåtar i evolutionismens ljus. Hans huvudsakliga perspektiv på detta ämne handlade i stället om att dansen och dess melodier
måste ses i ett större sammanhang än det svenska – den nationella ramen
markerade annars alltid folkmusikens gränser.
Polskans historia behandlade han redan 1911 i Studier i svensk folklore,
för att återkomma till ämnet 1929 och 1930.6 Återkomsten hade säkert sin
bakgrund i att Norlind från 1922 tillhörde Folkmusikkommissionen. I kommissionens arbete med att ge ut verket Svenska låtar fick han anledning att
syssla med många upptecknade polskmelodier.7
Hans mycket omfattande organologiska forskning berörde självfallet inhemska instrument med folklig användning – eller »folkinstrument» som är
hans egen beteckning i musiklexikonet (Norlind 1916:265). Om de flesta av
dessa påstår han att de »gå tillbaka till äldre former af kulturinstrument och
ha af folket utbildats i själfständig riktning» (ibid.). Norlind författade inte
någon specialstudie inom området, varför det inte går att peka ut något ämne
som i fråga om engagemang liknar hans melodiintressen. Översikter skrev
han å andra sidan ett par gånger.8
När Tobias Norlind skrev om folkmusik, blev han lika mycket historiker
som han var i övrig musikforskning. Men som medlem av Folkmusikkommissionen fick han vid några tillfällen ägna sig åt aktualiteter. Något år efter
folkmusiksamlaren Nils Anderssons hastiga död 1921 skrev han en artikel
som med goda nyanser beskriver Anderssons person och verk.9 1930 fick
han ge sig in i krutröksdoftande polemik med Wilhelm Peterson-Berger, sedan denne i Dagens Nyheter anmält Värmlandsdelen av Svenska låtar i barska ordalag. Norlind fick försvara redaktören Olof Anderssons kompetens
men också kommissionens beslut att inte ge ut låtar från Ångermanland och
norrut.10
TVÅ BEDÖMNINGAR
Förutom Margareta Jersild har Sten Dahlstedt och Märta Ramsten behandlat
Tobias Norlind som folkmusikforskare. Dahlstedt tangerar ämnet i sin studie av musikforskningens framväxt i landet (Dahlstedt 1986). Han pekar på
Norlind 1911:339-400; 1929; 1930a:121 ff., 1930b. »Från studieuppehållet i München
stammar den sammanfattning över den svenska polskans historia som Norlind publicerade i
Studier i svensk folklore» (Bringéus 1990:62).
7
Andersson 1958:286 f. Jfr även Jersild 1994:214.
8
Norlind 1912, 1930:81ff. Jfr Ternhag 1994:13.
9
Norlind 1923. »Att han [Nils Andersson] verkligen hunnit uträtta så mycket för insamlingen
av svensk folkmusik kan just tillskrivas hans kärlek till det väl fördelade, ordnade arbetet» (s.
95).
10
Se Peterson-Berger 1930 och Norlind 1930c. Polemiken beskrivs närmare i Ternhag 2006.
6
att Norlind som musikforskare redan från början inriktade sig på att skriva
»kulturhistoria», eller egentligen någonting som närmade sig senare tiders
»folklivsforskning» (a.a.:69). Dahlstedt frågar sig om inte Norlinds folkmusikintresse »var en naturlig konsekvens av hans tidigare dokumenterade
dragning åt ’kulturhistoria’ och folkloristik», vilket man lätt kan instämma
i. Det enda större folkmusikarbete som Dahlstedt berör är Svensk folkmusik
och folkdans, som »i första hand [bör] bedömas mot bakgrund av hans [Norlinds] ’kulturhistoriska’ ambitioner»(a.a.:152).
Den i snävare bemärkelse musikvetenskapliga behandlingen av ämnet blev enbart en liten del av framställningen, eftersom renodlat musikinriktade diskussioner fick stå tillbaka för andra moment av vikt för helhetsbilden (ibid.).
En artikel i Svensk tidskrift för musikforskning (STM) från samma år – »Hur
gammal är den svenska folkmusiken?» – är mer musikinriktad men präglas
ändå av den grundsyn som finns i boken. Det framgår tydligt att Dahlstedt
ser kritiskt på båda dessa arbeten av den 51-årige Norlind. Han menar att
författaren utgår från »en prekoncipierad hypotesformulering» när han beskriver folkmusikens evolution. Dessutom »är det allmänna källkritiska ointresset detsamma som tidigare».11
Märta Ramsten har i ett kortare bidrag karakteriserat folkmusikforskaren
Norlind som »de stora linjernas man med djärva hypoteser och encyklopediskt vetande» (Ramsten 1994:91). I likhet med flera andra bedömare av
Norlinds totala gärning pekar hon på hans bredd och flit men menar att han
kan kritiseras för »alltför vidlyftiga slutsatser och otillräcklig källkritik»
(a.a.:92). Trots det »har han ändå ett objektivt och sakligt framställningssätt
i jämförelse med många av hans samtida inom kulturhistoriska ämnesområden» (ibid.).
Ramsten framhåller en aspekt på föremålet som är särskilt intressant i vårt
sammanhang. Hon karakteriserar Norlind som »skrivbordsforskare» och
menar att han var »främmande för att insamlaren och forskaren kan, eller
t.o.m. bör, vara en och samma person» (a.a.:93). Den rågången är relativt
ovanlig i folkmusikforskningens historia som annars präglas av personlig
förening av insamling och forskning.12
Ramsten ser Norlinds ståndpunkt utifrån hans roll i Folkmusikkommissionen, där han var forskningens företrädare, medan andra skötte insamlingsarbetet. Det är sant att rollfördelningen i den organisationen var sådan
och att Norlind såvitt känt inte bidrog med egenhändigt insamlat material till
kommissionen. Men det är inte sant att Tobias Norlind aldrig ägnade sig åt
insamling av folkmusik. Nils-Arvid Bringéus har beskrivit Norlinds insamling av folkminnen och det sammanhang som detta arbete ingick i. I april
Ibid. Jfr Jersild 2004:62.
Bruno Nettl har fomulerat fem kännetecken för musiketnologer, varav ett lyder: »Ethnomusicologists agree that in order to carry out research it is necessary to work in the field» (Nettl
1983:3).
11
12
166
Gunnar Ternhag
1913 bedrev Norlind insamling på Öland. Även om resultatet för musikens
vidkommande blev magert, kunde han ändå anteckna i rapporten: »Rörande
folkmusiken lefva ännu de instrumentala danserna och marscherna, men
sångerna ha till största delen försvunnit.»13 1915–1920 genomförde han
sommartid relativt omfattande insamlingsexpeditioner i mellersta och norra
Sverige (ibid.). Mathias Boström visar i sin kommande doktorsavhandling
att Norlind också gjorde upptagningar av folkmusik med hjälp av fonograf.
Den stora insamlingsinsatsen gjorde Norlind emellertid i arkiven.14 När
han inledde sitt arbete som musikforskare var det bevarade arkivaliska materialet i stort sett okänt och obeaktat. Norlind såg som sin uppgift att bringa
arkivens uppgifter i ljuset till den musikhistoriska forskningens fromma.
Många av hans arbeten är därför mera redovisningar av arkivfynd än systematiserad bearbetning av dessa källor.15 Även om Norlind inte var någon
stor fältinsamlare – till det hade han knappast tid och kanske inte heller håg
– kan man utan vidare betrakta honom som en betydande samlare av musikhistoriskt relevanta arkivuppgifter, där de folkmusikaliska var en del. Inom
detta område förenade han i hög grad insamling med forskning.
TVÅ MOTSTRIDIGA DRAG
Tobias Norlinds insats är förvisso svår att famna, även om det bara gäller att
få grepp om hans folkmusikaliska arbeten. »Norlinds hektiska arbetssätt och
hans järnflit», som Carl-Allan Moberg så träffande skrivit, resulterade i en
textmängd av sådana dimensioner att de flesta övergripande utsagor har undantag.16 Att över huvud taget sammanfatta ett så betydande livsverk känns
både förmätet och orättvist. Trots det görs här ett försök att peka ut några
kännetecken.
Till en början kan det vara värt att försöka visa på några övergripande
drag i hans texter. Det verkar nämligen som om folkmusikforskaren Tobias
Norlind på två punkter slets mellan till synes motsatta drivkrafter:
Den ena handlar om viljan att hålla fram det svenska kontra strävan att
betona folkmusikens gränslöshet. Norlinds nationella engagemang har flera
pekat på.17 Den saken framgår annars redan av titlarna på många av hans arbeten, vilka inkluderar epitetet »svensk» – hans första större arbete, Svensk
musikhistoria (1901), lika väl som hans sista, Bilder ur svenska musikens
Citerat efter Bringéus 1990:56.
Jfr Bringéus 2009:135 ff.
15
Kia Hedell (2006) har behandlat tillkomsten av två arkivnära arbeten: Kungl. Hovkapellets
historia 1526–1926 (1926) och Från Tyska kyrkans glansdagar (1944). Hon kan bl.a. visa vilken stor del som hovkapellisten Emil Trobäck hade i arkivarbetet bakom den förstnämnda boken. Hon ställer till och med frågan om inte Trobäck är författare till avsnittet om hovkapellets
äldsta tid.
16
De citerade orden ur Moberg 1947:11.
17
Moberg 1977; Dahlstedt 1986:69.
13
14
historia från äldsta tid till medeltidens slut (1947).18 Andra gånger var det
svenska perspektivet så självklart att han inte behövde skriva ut det i rubriken. Att Tobias Norlind i dubbel mening var en svensk musikforskare finns
ingen anledning att tvivla på.
Men i hans folkmusikarbeten är det lika tydligt att han samtidigt vill understryka den svenska folkmusikens förbindelser utanför landets gränser,
att beskriva hur melodier, danser och instrument har vandrat mellan folken.
Artikeln »Några riktlinjer för polskaforskningen» från 1929 speglar denna dualism på ett uttryckligt sätt. Texten som skrevs till finlandssvenske
kollegan Otto Anderssons 50-årsdag är inte lång, men avslöjande när det
gäller Norlinds skiftande betoning mellan svenskt och internationellt perspektiv. Artikelns huvudsakliga budskap handlar om vikten av att samla noterade polskmelodier från hela landet. Han uppmanar till både uppteckning
efter spelmäns föredrag och tillvaratagande av redan nerskrivna låtar. Hans
program anknyter till det då pågående arbetet med att inventera och utge
spelmanslåtar, det som utfördes i Folkmusikkommissionens regi och som
resulterade i bokverket Svenska låtar (Andersson 1922–1940). Norlinds
uppmaning ingår utan tvekan i hans livslånga strävan att skapa en grund för
svensk musikhistorieskrivning.19
Men artikeln rymmer samtidigt argumentation för att se polskans förekomst i Sverige i ett vidare sammanhang. Han pekar i första hand på traditionssambandet med Polen men kan med stöd av en inte specificerad dansk
bok konstatera att samma melodimaterial också finns söderut. Norlind anar
att denna upplösning av den »svenska» polskan kan störa läsaren och kommer genast med motiv för denna horisontvidgning:
För många kan det ju synas som brist på fosterlandskärlek att på detta sätt
»plocka fågeln på fjädrar», men chauvinism har aldrig varit fosterlandskärlek i
dess ädlaste form. Tvärtom vinna vi på denna utgallring av det utländska. Vi
förlora intet på att erkänna, att vi mottagit kulturinflytelser utifrån. Först sedan
vi konstaterat, vad vi få behålla, kunna vi yttra oss om, vad vi verkligen äga.
Sedan återstår för oss att bestämma, vari detta egna består. Det är emellertid ej
blott detta egna, som skall undersökas utan även det lånade (Norlind 1994:
101).
Redan i denna lilla skärva ur Norlinds omfångsrika textmängd syns hans
vacklan mellan svenskt och internationellt. Det internationella perspektivet
18
Se exempelvis också Melodier till svenska folkvisor och folkdanser, upptecknade före år
1800 (1906); Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning (1912); Svensk folkmusik och folkdans (1930), Hur gammal är den svenska folkmusiken? (1930); Den svenska folkmusiken under medeltiden (1934).
19
Bringéus värderar inte artikeln högt: »Uppsatsen har […] föga substans, men bekräftar att
det inte i främsta rummet var upptecknande av melodier han vurmade för utan uppspårandet
och samlandet av det äldre notmaterialet» (Bringéus 1990:63). I detta sammanhang har frågan
om substans eller inte ingen betydelse, eftersom endast textens vacklan mellan svenskt och internationellt står i centrum.
168
Gunnar Ternhag
behövs för att frilägga det svenska, skulle hans resonemang kunna reduceras
till.
Tobias Norlinds genomgående ansträngning att skriva svensk musikhistoria, här närmast svensk folkmusikhistoria, var gängse under hans tid.
Det rörde sig noga taget om en pionjärinsats, vilket han var medveten om.
Som föregångsman var han mer eller mindre skyldig att ägna sig åt det
svenska.
Hans strävan att ändå vidga perspektiven bör uppfattas som ett arv från
hans utbildning i Tyskland, allra helst från hans tid i Berlin med Carl Stumpf
som tillhörde skaparna av den jämförande musikforskningen.20 Jämförelsen
som metod – här illustrerad med citatet ur polskartikeln – var något som
Norlind måste ha tagit starka intryck av. Det märks inte bara i hans arbeten
om folkmusik utan även i hans folkdiktsforskning – i båda fick han anledning att följa traditionsuttryckens väg till och inom landet. Med insikten om
jämförelsens nödvändighet var det nära nog en plikt för Norlind att peka på
folkmusikens gränsöverskridande natur.
Svensk betoning och internationellt perspektiv – för folkmusikforskaren Tobias Norlind gällde det uppenbarligen att förena dessa båda. Han
hade lika starka skäl för det ena som för det andra. I texterna syns hur han
sökte balansera dessa uppdrag som egentligen kom från skilda kretsar av
läsare.
Den andra motsägelsefulla punkten rör Norlinds ambition att redovisa
detaljer kontra hans strävan att visa historiens stora linjer. Det här draget
återfinns i stort sett i varje arbete av hans hand. Det är som om hans personlighet innehöll denna spänning, eftersom den så genomgående tycks ha
färgat hans texter.
Denna förflyttning mellan smått och stort i en text är ingenting unikt för
Norlind, tvärtom. Den finns – eller borde finnas – i många forskares arbeten.
Den kan uttryckas som en växelverkan mellan empiriska iakttagelser och
abstraktioner, där det ena förutsätter det andra. Det speciella med Norlind är
att han verkar ha haft lika stark passion för enskildheten som för den grandiosa gesten. Båda nivåerna förefaller ha passat honom som forskare, vilket
inte tillhör vanligheterna. Med en elegant formulering har han själv förklarat
hur nivåerna hänger ihop: »Endast genom det oändligt ringa kunna vi skrida
till det oändligt stora» (Norlind 1994:101). Möjligen ger han med dessa ord
en nyckel till sitt eget författarskap.
Redan titeln på den nämnda STM-artikeln från 1930, »Hur gammal är den
svenska folkmusiken?», avslöjar att Norlind här är upptagen med en stor fråga, så stor att artikelformatet känns som en alltför trång förutsättning och
den distinkta rubriken därför nästan lyser av provokation. Men uppslaget till
detta arbete är å andra sidan typiskt för Norlind och hans återkommande in20
Carl Stumpf och hans bidrag till skapandet av den jämförande musikforskningen beskrivs i
Christensen 2000.
tresse för de långa linjerna. Troligen behövde hans vetenskapliga fantasi
bränsle med en fråga av sådant mått.21
Den som letar efter svaret på rubriken blir dessvärre besviken – om nu någon tror att frågan kan besvaras, men Norlind lovar ju indirekt det. På ingen
annan plats än i artikelns inledning uppehåller han sig explicit vid problemet
med att åldersbestämma svensk folkmusik, i en inledning som dessutom är
kortfattad i förhållande till artikelns längd. Någon konklusion i slutet av artikeltexten finns snopet nog inte. Arbetet slutar abrupt med ett resonemang
om näcklåtarnas ålder. Men i ärlighetens namn kan den mesta texten på något sätt knytas till rubrikens fråga, varför den ändå har varit Norlinds drivkraft för arbetet.
Texten domineras tveklöst av detaljer. Norlind delar upp analysen i fyra
genreområden, rop, dansvisa, folkvisa och instrumentalmusik, vilket han
också gör i boken Svensk folkmusik och folkdans från samma år. Och i närbelysningen av varje genre är han framför allt intresserad av sina kära melodiska motiv, något som ofrånkomligen leder till detaljresonemang. Intervallmönster och melodiska perioder står så definitivt i centrum att läsaren
snart förlorar den stora rubrikfrågan ur sikte. I slutet av varje genregenomgång återvänder han visserligen till det huvudsakliga problemet, men bara
kortfattat innan han dyker ner i nästa mängd av detaljer.
Den stora förekomsten av detaljer i Norlinds arbeten är inte svår att förstå,
om man vet att han var en ivrig arkivbesökare. I arkiven hittade han många
uppgifter som var intressanta nog att presentera i tryckt form. Eftersom den
svenska folkmusikens historia var i stort sett oskriven, hade återgivning av
källmaterial från arkiven ett värde i sig. Förmodligen med viss förtjusning
monterade han in sina fynd i texterna.
Intresset för historiens stora linjer hade han återigen från sin tyska utbildning, där den jämförande musikforskningen då var upptagen med frågor om
musikens ursprung. I jämförelsen låg implicit en evolutionistisk utgångspunkt, där musikens utvecklingsstadier skulle kartläggas i syfte att finna det
mest primitiva. Med dessa impulser från unga år kom Norlind att söka sig
betydligt längre bort i historien än någon annan svensk folkmusikforskare
dittills hade gjort. Eftersom detta var den jämförande musikforskningens
kärna, måste han som folkmusikforskare ständigt ha haft blicken riktad mot
den historiska horisontlinjen.
Hans synbarligen lika stora intresse för både detaljer och stora linjer bildade en idealisk förutsättning för hans engagemang inom instrumentsyste21
I ett brev till Otto Andersson (18/3 1932; Otto Anderssons samling, Vol. 30, Åbo Akademis bibliotek) ger Norlind en intressant belysning av artikeln: »Kanske tycker du, att jag för
mycket rört mig med rena förmodanden. Jag har ju måst röra mig med största försiktighet, då
jag vet, att jag har många motståndare, som ej dela min åsikt om svenska folkmusikens ålder.
I mitt inre är jag mycket mera övertygad än som framgår av uppsatsen. Har även mycket mera
bevismaterial, men skulle jag dragit fram allt, skulle det blivit en hel bok. Vad jag med uppsatsen vill är att väcka till liv en diskussion om den svenska folkmusikens ålder. Kanske vid närmare eftertanke man skall ge mig rätt – om än 30 år efter min död.»
170
Gunnar Ternhag
matiken.22 Inom det fältet kom hans kombination av närseende och perspektivering till stor nytta. Inte oväntat har hans bidrag till instrumentsystematiken fått större genomslag än många andra av hans insatser.
En skiftande betoning av enskildheter och övergripande perspektiv – och
av svenskt och internationellt – ser ut att vara kännetecknande för folkmusikforskaren Tobias Norlind. I sina texter framhåller han motsägelsefullt båda polariteterna som ungefär lika betydelsefulla. Båda verkar ha varit inkluderade i hans personlighet som forskare, där han inte bara ville täcka hela
fältet i fråga om innehåll utan också betrakta det ur till synes motsatta perspektiv. Det skulle i så fall illustrera Norlinds holistiska ambitioner – eller
annorlunda uttryckt: hans ovilja att begränsa sig.
TRE KÄNNETECKEN
Förutom dualismen på dessa områden finns andra kännetecken för Tobias
Norlind som folkmusikforskare, ännu en gång med förbehåll för svårigheten
att sammanfatta ett både långvarigt och mångsidigt författarskap. Urvalet är
gjort utifrån en högst personlig position, dvs. som en sentida kollega uppfattar hans texter och i dem finner vissa intressanta ting att peka på. De valda
kännetecknen blir därför en tidsbestämd provkarta som kanske säger lika
mycket om folkmusikforskningen i vår egen tid som om Norlinds arbeten.
Tobias Norlinds återkommande intresse för långa tidslinjer måste nämnas, trots att ämnet redan behandlats. Men detta drag är så betydelsefullt att
det finns mer att säga.
Norlind är nämligen inte ensam om att skåda bakåt i folkmusikens historia utan har flera generationer av likatänkande. Folkmusikinsamling och
folkmusikforskning byggdes upp med den premissen, vilken gällde under
mycket lång tid – det kan diskuteras om detta tänkesätt verkligen är helt
övergivet. Norlind och hans många gelikar intresserade sig för folkmusiken
som en kikare mot gångna tider. Deras intresse var riktat långt bortom den
samtida folkmusiken, som intresserade dem främst som vittnesbörd om en
förfluten tid. När Carl-Allan Moberg vill »betrakta fäbodens musikaliska
organisation som en kvardröjande reflex från ett skede i svensk folkmusik
som vi på annan väg aldrig skulle kunna rekonstruera», demonstrerar han
denna bärande tanke (Moberg 1950:16).
Norlind drev energiskt denna tes. I Svensk folkmusik och folkdans analyserar han inledningsvis ropet och dess melodiska motiv under kapitelrubriken »Primitiv sång». Genom att undersöka ramsor, lockrop, arbetsrop och
jojkningar finner han »formelmotiv för primitiv svensk folkmusik» (Norlind 1930:27). Han jämför dem och spårar deras släktskap. Och till slut:
22
Se framför allt Norlind 1932; 1936a; 1939. Tobias Norlinds arbeten om instrumentsystematik behandlas i Ternhag 2006. Jfr även Kartomi 1990:178.
»Bakom alla formelmotiv kan således skönjas ett enda urmotiv – man skulle
kunna kalla det den svenska folkmusikens urcell» (ibid.). Ursprunget är funnet och konstaterat.23
Sett med nutidens ögon är det remarkabelt att Norlinds engagemang i
svensk folkmusik verkar ha sin utgångspunkt i musikens primitiva drag.
Han uppskattar den främst för dess brist på utveckling och dess ringa anpassning till musikaliska modeströmningar. Förekomsten av ord som »relikt», »sjunkit ner» och »gammalt minne» i en enstaka mening visar hur han
försökte se förbi modernare inslag i musiken, på jakt efter den intressantare
förhistorien (a.a.:80). Och från samma utgångspunkt räknar han i sin skildring av Svenska allmogens lif bl.a. barnvisor och vallvisor till »den primitiva poesien».24 Här skiljer sig hans syn på det insamlade materialet från dagens folkmusikforskares, som i stället ofta pekar på musikens höga estetiska
värden, således snarast en motsatt argumentation.
Ett annat kännetecken för Tobias Norlinds texter om svensk folkmusik är
hans egen fördelning av delområden, dvs. hur detta definitionsmässigt diffusa område kan delas in i mindre genrer eller enheter. Jämfört med dagens
uppfattning om vilka inslag som ryms i den svenska folkmusiken – t.ex. demonstrerad i sentida översiktsböcker25 – är Norlinds fördelning ganska annorlunda. Som nämnts behandlar han gärna sånglekar (jfr Bringéus 1990:65
f.). Samma gäller danser som han också beaktade mer systematiskt än senare kolleger gjort. Inkludering av samisk musik är ytterligare ett exempel på
samma sak. Som folklorist vill han dessutom gärna berätta om folkliga trosföreställningar med anknytning till musik och musicerande, något som inte
är försvunnet ur berättelsen om svensk folkmusik, men betydligt nertonat.
Det är värt att särskilt uppmärksamma hans inkludering av dansen, eftersom denna del av folkmusiken annars brukar ställas utanför. Olikt nästan
alla andra musikforskare – också av betydligt senare datum – drar han inte
gränsen för musik vid den klingande materien utan vill även räkna in den
kroppsliga dansen. Norlind behandlar dans i sina översikter men har också
författat en bok i ämnet: Dansens historia (1941).26 Norlind är i själva verket
en av landets mycket få dansforskare, trots att hans arbeten på detta tema
Jfr Ling et al. 1980:315 f.
Norlind 1912:666. »Vallmusiken tycks ha intresserat honom främst ur historisk synpunkt,
som representant för den ’uräldsta musiken’», skriver Anna Johnson (Ivarsdotter) i Folkmusikboken (Ling et al. 1980:102).
25
Se t.ex. Ling 1964; Ling et al. 1980; Lundberg & Ternhag 1996.
26
Till sin finlandssvenske kollega Otto Andersson skriver Norlind om sin besvikelse över bokens mottagande: »Den går ej i handeln. Orsakerna äro mångahanda. Den kom ut mellan jul
och nyår, och det är den sämsta möjliga tiden för böcker, då inte någon vill köpa. Sedan har
kritikerna ställt sig mindre tillmötesgående, beroende på att de ej begripa choreografi och följaktligen sett allt ur musiksynpunkt, något som jag principiellt velat undvika. För övrigt vill
man här gärna passa på att vid alla tillfällen ge mig ett nyp, för man vill ju alltid pointera, att
’Norlind är inte den ende, som begriper musik och dans’ etc» (7/7 1942; Otto Anderssons
samling, Vol. 30. Åbo Akademis bibliotek).
23
24
172
Gunnar Ternhag
inte är omfattande i relation till helheten.27 Han har själv formulerat en tänkvärd, om än tidstypisk legitimering för forskning om dans:
Det ligger i dansens väsen, att den i mångt och mycket måste tjäna nöjet, men
denna tjänande inställning har den i viss mån gemensam med alla de sköna
konsterna. Utbyta vi det vulgära uttrycket nöje mot vederkvickelse och rekreation, framträder mera dansens syfte att fylla ett behov, som lika mycket är av estetisk som av kroppslig art (Norlind 1941:144).
Tobias Norlinds beskrivning av folkmusikens delområden är i allt väsentligt
hans egen konstruktion. När han skrev översikten Svensk folkmusik och folkdans var han främst hänvisad till egna studier. Några enstaka arbeten av
andra forskare skymtar i texten, vilket avspeglar det dåtida litteraturläget
som var långt ifrån givande (se t.ex. s. 57, 61, 142). Merparten referenser går
till egna arbeten, vilka å andra sidan är jämnt fördelade över områdena. Han
hade som nämnts publicerat texter i skilda folkmusikämnen, vokalt och instrumentalt, musikanalytiska arbeten lika väl som mer kulturhistoriskt
orienterade. En tidigare översikt fanns till förfogande, Abraham Mankells
Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt från 1853, men den verkar
inte ha betytt något för Norlind. Sannolikt ansåg han den föråldrad. Kartan
över svensk folkmusik fick han rita själv, vilket säkert inte var något problem för den man som ägde både detaljkännedom och förmåga till översikt.
Norlinds fördelning skiljer sig som nämnts från dagens uppfattningar och
fick således aldrig riktigt genomslag. Men på en punkt skapade han något
som kan betraktas som en kanon. När han pekade ut den svenska folkmusikens instrumentarium, skapade han en sammanställning som senare kolleger övertagit med små modifieringar. En jämförelse med senare instrumentöversikter – i Svensk folkmusik (Ling 1964), Folkmusikboken (Ling et al.
1980) och Folkmusik i Sverige (Lundberg & Ternhag 1996) – visar nämligen stor överensstämmelse med Norlinds uppräkning (Ternhag 1994:11 f.).
De instrument som han inbegriper har med åren blivit ett fast instrumentarium. Detta urval – för ett urval handlar det om – har inte bara styrt forskningen utan också den uppsättning instrument som numera används i svensk
folkmusik. Urvalet har dessutom påverkat den instrumentrevival som på senare tid varit ett viktigt inslag på folkmusikscenen.
Ett tredje kännetecken för Tobias Norlind som folkmusikforskare är att
det saknas levande människor i hans texter. I det myller av enskildheter som
han presenterar finns helt enkelt inga utövare från hans samtid. Norlinds
folkmusik saknar därigenom ansikten och namn; inga spelmän och inga vissångare är närvarande i hans texter (jfr Ternhag 1992:14 f.).
Detta konsekventa utelämnande blir tydligare efter en blick på Svenska låtar, vars utgivning Norlind deltog i. Detta bokverk står för det motsatta: en to27
»I kronologisk ordning är de viktigaste bland de äldre etnologiska dansforskarna i Sverige
Tobias Norlind, Ernst Klein och Mats Rehnberg», påstår etnologen och dansforskaren Mats
Nilsson (1998:30). Jfr även Ulvros 2004.
tal centrering kring spelmän och deras personliga repertoarer. De utvalda spelmännen presenteras med musikaliska biografier med stor detaljeringsgrad.
Även om Norlind befann sig nära Svenska låtars tillkomst, påverkades inte
hans eget författarskap av denna belysning av namngivna utövare. Vid skrivbordet fortsatte han att bortse från verksamma spelmän och vissångare.
Detta är uppenbart i hans inledning till utgåvan Folkliga svenska koralmelodier från Gammalsvenskby och Estland (Andersson 1945), som också
nämnda Folkmusikkommission låg bakom. Bokens uppläggning är modellerad efter Svenska låtar och innehåller således presentationer av informanterna som följs av deras respektive repertoarer. Norlinds inledning ger ingen
aning om denna närhet till sångarna och deras kunnande. Han skriver om
koralsångens historia, melodiformler och annat utan att hämta exempel från
samlingens sångare, vilket kan tyckas märkligt. Inledning och efterföljande
uppteckningar hänger därför nästan inte ihop med varandra.28
Den som vill förstå detta förhållande bör påminna sig att Norlind i första
rummet var arkivforskare och (folk)musikhistoriker. Som sådan hade han
ingen anledning att behandla samtida utövare. Det hände dock att han utnyttjade relativt recenta uppteckningar – men utan att ange meddelarnas
namn. Sannolikt låg det utanför hans intresseområde att i vetenskapliga texter avhandla tidens spelmän och vissångare. Om denna hållning hade sin
grund i hans personlighet eller i hans vetenskapssyn kan diskuteras.
VAD SKREV NORLIND INTE OM?
Den hittills gjorda genomgången vilar på en läsning av Norlinds publicerade
texter om svensk folkmusik, där vissa drag har kunnat identifieras. Ett annat
sätt att karakterisera hans tänkande på detta område är att undersöka vad han
inte behandlar i sina arbeten. Det negativa avtrycket, således det som eventuellt saknas, kan säga lika mycket som påpekande om vissa inslag i de
tryckta texterna. Med tanke på omfånget på Norlinds arbeten blir detta tillvägagångssätt inte lättare än granskningen av det han faktiskt skrev. Det
finns därför anledning att åter reservera sig för att det kan rymmas undantag
från de påståenden som följer.
Den långa period under vilken Norlind skrev arbeten om svensk folkmusik var mycket händelserik för folkmusikens vidkommande. Under den utspelade sig den s.k. spelmansrörelsen med spelmanstävlingar och spelmansstämmor som publika fanfarer för en strävan att uppmärksamma främst
spelmanstraditionens innehåll och situation. Till spelmansrörelsen brukar
också räknas upptecknings- och insamlingsarbetet, det som från 1908 koor28
Om denna utgåva, se Boström et al. 2004. – »Olof Andersson [som redigerade samlingen]
stod i beroendeställning till Norlind, som dels var medlem av Folkmusikkommissionen, men
framför allt hans chef vid Musikhistoriska museet. Det var troligtvis praktiskt omöjligt att förbigå Norlind i samband med publiceringen [av koralutgåvan]» (Boström et al. 2004:97).
174
Gunnar Ternhag
dinerades av Folkmusikkommissionen och som resulterade i nämnda
Svenska låtar. Spelmansrörelsen fick en förhållandevis stor uppmärksamhet
– åtminstone i relation till tidens populärmusik, som givetvis var dominerande uttryck i musiklivet som helhet. Uppmärksamheten i dagspress framgår indirekt av Otto Anderssons klassiska skildring Spel opp I spelemänner
– Nils Andersson och den svenska spelmansrörelsen (1958), vilken nästan
uteslutande bygger på den rika förekomsten av tidningsartiklar i ämnet.
Som medlem av Folkmusikkommissionen från 1922 befann sig Tobias
Norlind nära spelmansrörelsens virvlar. Men han hade redan tidigare kommit i kontakt med rörelsen. Han medverkade som domare vid åtminstone två
spelmanstävlingar, nämligen i Simrishamn 1909 och Malmö 1914. Den 20
juni 1915 hölls en spelmansstämma på Östra Grevie folkhögskola med skolans rektor Tobias Norlind som initiativtagare.29
Under Norlinds år med närhet till folkmusikens viktigaste händelser inspirerades också tonsättare till att skapa verk med folkmusikanknytning, antingen arrangemang utifrån existerande uppteckningar av visor och låtar eller originalverk på folkmusikgrund.30 Detta skedde framför allt under 1920talet och i början av följande decennium. En stark kraft i den utvecklingen
var utgivningen av Svenska låtar som inte bara visade upp ett tidigare okänt
melodimaterial utan också gjorde det lätt för intresserade tonsättare att hitta
lämpliga melodier.31
Av dessa mångfaldiga aktiviteter runt svensk folkmusik finns praktiskt
taget inga spår i Tobias Norlinds författarskap i ämnet. Fastän han som
nämnts var en av aktörerna i insamlings- och publiceringsarbetet, sysselsatte han sig inte som vetenskapsman med det folkmusikliv som ägde rum runt
omkring honom. Till hans arbetsrum nådde dessa händelser inte – där klingade en folkmusik från förr. Hans insats handlade främst om att vara vetenskaplig och pedagogisk rådgivare, där han å andra sidan säkerligen betydde
en hel del med sin sakkunskap och sin överblick. I den rollen kunde Norlind
ösa ur sitt stora kunnande, eftersom han själv hade byggt upp en liknande
samling med musikhistoriska uppgifter ur arkiven.
Det kan kanske verka som om Tobias Norlind var främmande inför det
pågående musiklivet i största allmänhet och därför inte ville skriva om det.
Men så var inte fallet. Som Ingmar Bengtsson har påpekat medverkade Norlind som musikrecensent i tidskriften Ur nutidens musikliv, som under en
kort period var Svenska samfundets för musikforskning parallellutgåva till
http://www.skspf.org/spelmtavl/text/
Tonsättning av folkmusikinspirerade verk under denna epok behandlas i Ternhag 2000:70
ff.
31
Redan förekomsten av kompositioner med begreppet »svenska låtar» i titeln visar bokverkets betydelse som inspirationskälla: Eric Westbergs Svenska låtar och ballader/Symfoni nr 3
(1920–23), Hilding Rosenbergs Svit över svenska låtar (1927), Daniel Olssons På bröllop –
folkmelodi ur Nils Anderssons Svenska låtar (u.å.), Sten Bromans Körsvit över svenska låtar
(1935) och Viking Dahls Svenska låtar (1938).
29
30
den strikt vetenskapliga Svensk tidskrift för musikforskning (Bengtsson
1968:17). Han var därtill initiativtagare till utgåvan, eftersom han önskade
att samfundet också skulle engagera sig i samtidens musikhändelser.
FOLKMUSIKFORSKAREN TOBIAS NORLIND
I Tobias Norlinds arbeten om svensk folkmusik finns de övergripande karakteristika som också kännetecknar honom som musikforskare. Han har
skrivit mycket och han har skrivit om mycket. Hans bredd, hans idoghet och
hans mångåriga engagemang i ämnet kan inte ifrågasättas. Om han så bara
hade efterlämnat texter i just detta ämne, hade hans namn varit respekterat.
Han skrev om svensk folkmusik med få verksamma kolleger omkring sig.
Under merparten av sin aktiva tid var han mer eller mindre ensam, vilket är
väsentligt att känna till för den som vill förstå hans gärning. Detta faktum
kan förklara både spännvidd och flit.
Några av kännetecknen för folkmusikforskaren Norlind har beskrivits
ovan. Hans dualism när det gäller spänningsfälten svenskt–internationellt
och detaljer–stora linjer förekommer i många texter. Han visade en annan
fördelning av delområden i svensk folkmusik än senare kolleger gjort. Och
i hans arbeten finns nästan inga samtida utövare.
Kännetecknen för Tobias Norlind som folkmusikforskare kan sammanfattas med begreppet självständighet. Norlind var utan tvekan en suverän
forskare – i två avseenden. Han var i stort sett ensam på arenan, i varje fall
under en följd av år. Insamling och publicering av folkmusik engagerade
förhållandevis många, medan vetenskaplig behandling av stoffet bara kom
igång långsamt med Norlind som en av föregångarna. Vidare var han suverän i betydelsen självstyrande. Visserligen strör han som brukligt in referenser till existerande litteratur, men det är ingen tvekan om att Norlind är texternas primus motor och att hans läggning innebar att han gärna arbetade på
egen hand.32 Norlinds suveränitet var sammanfattningsvis en ofrånkomlig
omständighet men låg på samma gång i hans personlighet.
Källor
Norlind, Tobias 1901: Svensk musikhistoria. Lund.
— 1906: Melodier till svenska folkvisor och folkdanser, upptecknade före år 1800.
Svenska landsmål ock svenskt folkliv, 1906:3, s. 67–82.
I ett brev till Evert Wrangel den 21/4 1910 skriver Norlind: »Ingen blir så stark, som den,
som tvingas handla ensam. Själv är jag övad i den konsten sen flere år» (cit. efter Bringéus
1990:58).
32
176
Gunnar Ternhag
— 1912: Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning. Stockholm.
— 1916: Folkvisa. Allmänt musiklexikon. Stockholm, s. 266–267.
— 1918: Svensk musikhistoria. Andra tillökade och illustrerade upplagan. Stockholm.
— 1919: Gamla bröllopsseder hos svenska allmogen. Stockholm.
— 1923: Stadsnotarie Nils Andersson och den svenska folkmusiken. Ur nutidens
musikliv, s. 91–97.
— 1928: En bok om Musikinstrument, deras utvecklingshistoria med särskild hänsyn till de i Musikhistoriska Museet, Stockholm förekommande formerna. Stockholm.
— 1929: Några riktlinjer för polskaforskningen. Studier tillägnade Otto Andersson.
Budkavlen. Åbo, s. 112–117. – Även i Texter om svensk folkmusik – från Haeffner till Ling. Stockholm 1994, s. 97–102.
— 1930a: Svensk folkmusik och folkdans. Stockholm.
— 1930b: Hur gammal är den svenska folkmusiken? Svensk tidskrift för musikforskning, 1930, s. 5–36.
— 1930c: »Musikförfall, melodibrist», säger P.-B. Hr Norlind är missnöjd. Kritik
av låthäfte vållar en kritik som kritiseras. Dagens Nyheter 7/12 1930.
— 1932: Musikinstrumentens systematik. Svensk tidskrift för musikforskning,
1932, s. 95–123.
— 1934: Den svenska folkmusiken under medeltiden. Nordisk kultur. Musik och
musikinstrument. Stockholm, s. 98–112.
— 1936a: Systematik der Saiteninstrument. I. Geschichte der Zither. Stockholm.
— 1936b: Melodiken i den skandinaviska folkviseballaden. Folkminnen och folktankar, 24, s. 51–57.
— 1939: Systematik der Saiteninstrument. II. Geschichte des Klaviers. Stockholm.
— 1940: Musiker och lekare under medeltiden i Sverige. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 29–52.
— 1941: Dansens historia. Med särskild hänsyn till dansen i Sverige. Stockholm.
— 1945a: Sång och harpspel under vikingatiden. Festskrift till O. M. Sandvik på
70-årsdagen den 9. mai 1945. Oslo, s. 173–183.
— 1945b: Den folkliga koraltraditionen. Folkliga svenska koralmelodier från Gammalsvenskby och Estland. Stockholm, s. 7–16. – Faksimilutgåva 2003.
— 1947: Bilder ur svenska musikens historia från äldsta tid till medeltidens slut.
Stockholm.
Litteratur
Andersson, Olof 1922–1940: Svenska låtar. Häfte 1–24. Stockholm.
— 1945: Folkliga svenska koralmelodier från Gammalsvenskby och Estland. Med
inledning av Tobias Norlind. Stockholm.
Andersson, Otto 1958: Spel opp I spelemänner. Nils Andersson och den svenska
spelmansrörelsen. Stockholm.
Bengtsson, Ingmar 1969: Svenska samfundet för musikforskning 50 år (1919–
1968). Svensk tidskrift för musikforskning, s. 7–48.
Boström, Mathias et al. (red.) 2004: Gamla psalmmelodier. En bok om folkliga koraler, insamling och forskning. (Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv 19.) Stockholm.
Bringéus, Nils-Arvid 1990: Tobias Norlind som folklorist. Svenska landsmål och
svenskt folkliv, s. 45–74.
— 2009: Carl Wilhelm von Sydow och Tobias Norlind i jämförande perspektiv.
Saga och sed. Kungl. Gustav Adolfs akademiens årsbok 2008, s. 129–144.
Christensen, Dieter 2000: Erich M. von Hornbostel, Carl Stumpf und die Institutionalisierung der Vergleichende Musikwissenschaft. Das Berliner PhonogrammArchiv 1900–2000. Sammlungen der traditionellen Musik der Welt. Artur Simon
(red.). Berlin, s. 141–150.
Dahlstedt, Sten 1986: Fakta och förnuft. Svensk akademisk musikforskning 1909–
1941. (Studier från Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet nr
12.) Göteborg.
Danielson, Eva & Ramsten, Märta 1998: Räven raskar. En bok om våra sånglekar.
Hedemora.
Dundes, Alan 1979: Den devolutionistiska premissen i folkloristisk teori. Stockholm.
Hedell, Kia 2006: Tobias Norlind och musiken i Sverige under Vasatiden. Svensk
tidskrift för musikforskning, s. 45–56.
Jersild, Margareta 1994: K. P. Leffler – i folkmusikbevarandets tjänst. (Arkiv för
norrländsk hembygdsforskning XXVI.) Härnösand.
— 2004: Norlind, balladmelodierna och evolutionismen. Om Tobias Norlind. En
pionjär inom musikforskningen. Folke Bohlin (red.). Lund, s. 55–66.
Kartomi, Margret 1990: On concepts and classifications of musical instruments.
Chicago.
Ling, Jan 1964: Svensk folkmusik. Bondens musik i helg och söcken. Stockholm.
Ling, Jan et al. 1980: Folkmusikboken. Stockholm.
Lundberg, Dan & Ternhag, Gunnar 1996: Folkmusik i Sverige. Hedemora.
Mankell, Abraham 1853: Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt. Stockholm.
Moberg, Carl-Allan 1929: Tobias Norlind och svensk musikhistorisk forskning.
Svensk tidskrift för musikforskning, s. 5–28.
— 1947: Tobias Norlind. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 5–15.
— 1950: Tonalitetsproblem i svensk folkmusik. Svensk tidskrift för musikforskning,
s. 5–25.
— 1977: Norlind, Tobias. Sohlmans musiklexikon. Andra upplagan. Bd 4. Stockholm, s. 751–752.
Nettl, Bruno 1983: Ethnomusicology: Definitions, Directions, and Problems. Musics of Many Cultures. An Introduction. Elizabeth May (red.). Berkeley, m.fl., s.
1–9.
Nilsson, Mats 1998: Dans – kontinuitet i förändring. En studie av danser och dansande i Göteborg 1930–1990. (Skrifter från Etnologiska föreningen i Västsverige 25.) Göteborg.
Peterson-Berger, Wilhelm 1930: Svenska låtar. Örjanslåten m.fl. i modern belysning. Dagens Nyheter 3/11 1930.
Ramsten, Märta 1994: Tankens djärva flykt från skrivbordet. Texter om svensk folkmusik – från Haeffner till Ling. Owe Ronström & Gunnar Ternhag (red.). Stockholm, s. 91–95.
Ternhag, Gunnar 1992: Hjort Anders Olsson – spelman, artist. Hedemora.
— 1994: Folkmusikens instrument i Sverige – om spel och forskning, var för sig
och tillsammans. Folk och musik. Vasa, s. 9–26.
— 2000: Om sambandet mellan folkmusikinsamling och tonsättning av folkmusikbaserade verk – med utgångspunkt i samarbetet mellan Karl Tirén och Wilhelm
Peterson-Berger. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 57–78.
— 2006: Folkmusik är inte gubbmusik. Wilhelm Peterson-Berger och folkmusiken.
Wilhelm Peterson-Berger – en vägvisare. Engström, Bengt-Olof, et al. (red.).
(Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie nr 105.) Hedemora, s. 107–138.
178
Gunnar Ternhag
— 2007: Organologi – instrumentsystematik, morfologi och kulturanalys. Musikinstrument berättar. Instrumentforskning idag. Bohman, Stefan et al. (red.).
Hedemora, s. 18–52.
Ulvros, Eva Helen 2004: Dansens och tidens virvlar. Om dans och lek i Sveriges
historia. Lund.
Marviken 179
Marviken
GEOLOGISKT BASERAD NAMNTOLKNING
Av Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg
Marviken är ett sjösystem i de sörmländska socknarna Gåsinge-Dillnäs och
Åker. Ett sund vid Långa edet skiljer dess nordligaste del, Nedre Marviken,
från Mellan-Marviken, i sin tur förenad med Övre Marviken genom ett sund
eller en mycket kort å nedanför Krampan. Vid Långa edet och Krampan
finns mindre trösklar mellan sjöarna. De sistnämnda är mycket långsmala
och har nedsänkt läge (T 10H SO, SV). Avståndet mellan Nedre Marviken
och sjön Visnaren är mycket obetydligt. Under bronsåldern var de förenade:
Marvikssjöarna isolerades från havet för omkring 2 300 år sedan och Visnaren några hundra år därefter (Mörner 2004 s. 35, jfr dens. 1997 s. 174, Mörner & Strandberg 2001 s. 68 f.). Marviksleden omges av oländig skogsmark
med rullstensgrus, morän och bergsytor av gnejs (glk Aa 17, 18; 1865) men
har som vattenarm haft sådan anknytning till urgammal bygd att den kan ha
fått namn mycket långt nere i förhistorisk tid (se Mörner 2004 s. 42 ff. om
»Storåker»).
Äldre belägg för sjönamnet är bl.a. Maruiken (3 ggr) 1560 RL f. 18v,
19r, Maar Wijken u.å. (1600-t.?) UUB ka 105 och Marvjken 1717 LSA C
50–1:1.
Övre och Nedre Marviken kan om man så vill betraktas som vikar av
Mellan-Marviken. Tänkbart är också att hela sjöleden uppfattats som en vik
av Visnaren. (Jfr Holm 1991 s. 579 f. om vik i hydronymisk för- eller efterled.) Det nysvenska -viken kan vara ett sekundärt tillägg till en ursprungligen osammansatt hydronym av mycket hög ålder.
Sjönamnets förled är flertydig. Alla språkligt möjliga tolkningsalternativ ter sig dock inte lika tilltalande. Ortnamnselementet mar(e) ’grund
(gyttjig) vik; (sumpig) tjärn; sankmark (nära saltvatten); strandäng vid havet; kärrmark, moras’ är välkänt från Sörmland och Uppland (Jonsson
1966 s. 242 ff.). Ordet har kunnat användas om helt eller nästan helt avsnörda Östersjövikar och strandsjöar, men det är föga troligt att det vid
namnets uppkomst varit en träffande benämning på den av höga bergsidor
omgivna, trånga och närmast ravinliknande Marviken. Ett i sjönamnet ingående mar ’avsnörd (grund) vik’ skulle man i första hand vänta att finna
i efterledsställning.
180
Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg
En språkligt och sakligt möjlig utgångspunkt för Marviken vore det urnordiska *marh- som ligger till grund för svenskans märr f. och det fornvästnordiska marr m. ’häst’ (i finskan har det inlånade marha- bevarats).
Se Jonsson 1966 s. 246 och om orden marr och märr bl.a. Hellquist 1948
s. 681, de Vries 1962 s. 380, 385 och Bjorvand & Lindeman 2007 s. 737
f. Vokalförlängningen framför -rh- (se därom t.ex. Strid 1981 s. 68 ff. med
litt.) kan ha uteblivit eller upphävts. Det är tänkbart att Marviken betyder
’hästviken’; jfr t.ex. Ståhl 1960 s. 24 f. om ett Marnäs på tre olika håll i
Sverige.
Mellan -r- och -v- i sjönamnet har ett konsonantljud kunnat bortfalla
mycket tidigt. Detta ger ytterligare tänkbara lexikaliska utgångspunkter.
Ett ursprungligt *Markvik innehållande mark f. ’skog’ har kunnat ge Marvik- (jfr Jonsson 1966 s. 246). Fullt möjligt är också att Marviken återgår
på ett ä. fsv. *Mardhvik ’mårdviken’. I ställningen mellan r och v torde frikativan dh lätt ha kunnat falla bort redan före den fornsvenska förlängningen av kort a framför -rdh- (om vilken Wessén 1968 s. 56), åtföljd av
övergång till å-ljud (a.a. s. 71 f.), som ägt rum i djurbeteckningen mård
(fsv. mardher m.); Marviken är i sådant fall just den nutida form man väntar sig.
Till alternativen *marh- ’häst’, mark ’skog’ och mardher ’mård’ kan sägas att de alla är tänkbara men inte självklart övertygande. Det är sannolikt
att vattenleden var namngiven redan under förhistorisk tid och självfallet
mycket möjligt att våra dagars Mar- leder sitt ursprung från ett forntida
namn. Om hästar gick på bete i den dåtida, merendels oländiga terrängen
närmast Marviken ter sig ovisst. I det större utmarksområde där sjön ligger
finns många andra skogssjöar. Marvikens storlek innebär att syftning på förekomst av mård inte heller kan betraktas som mycket sannolik.
I det beskrivna forskningsläget har det funnits goda skäl att undersöka om
ytterligare tolkningsmöjligheter föreligger. Vi vill här påvisa en sådan som
är språkligt möjlig och ytterst tilltalande från saklig synpunkt.
En uppsats av Jöran Sahlgren i Namn och bygd 16 (1928) bär titeln »Ty.
mart, sv. mord (mård) ’skog’ och ortnamnen Kolmården, Ödmorden och
Åmål». Vid tolkningen däri av Kolmården räknar han med ett fsv. *mardher
m. ’skog’ som han (s. 128) sammanställer med fvn. merja (< *mar-) ’krossa’: »Grundbetydelsen hos mardher har varit ’krossning’. Därifrån ha betydelserna ’sönderkrossat berg (sönderkrossad sten)’, ’blockmark (grusmark)’, ’stenig (grusig) skogsmark’, ’skog’ utvecklat sig.»
I det själländska -hem-namnet Mårum har man räknat med ett fda. *marth
’skog’ (Hald 1942 s. 84 f. med litt., DSt s. 202). Bent Jørgensen (DSt a.st.)
tänker sig samma *marth i ett jylländskt Mårbæk (jfr DSÅ 5 s. 116 ff.) och
ett Måre på Fyn och överväger det alternativt i åtminstone två andra danska
namn på Mår- (a.st.).
Hugo Karlsson (1997 s. 30) har funnit att fsv. *mardher inte tycks betyda
’skog’ utan fastmer ’(område med grovt) grus, (grov) sand’ o.d. och att inne-
Marviken 181
börden ’skog’ »förefaller vara abstraherad ur namnen Ödmorden och Kolmården». Vid tolkningen av det västgötska by- och sockennamnet Mårdaklev är han (s. 30 f.) böjd att i förleden anta fsv. *mardher m. i betydelsen
’(grovt) grus’. »Kyrkan och byn ligger på en relativt stor grusås.» Till resonemanget knyter han också Målbäck (fsv. Mardh-) i östgötasocknarna Grebo och Skeda.
I SOL sägs det sörmländska och östgötska skognamnet Kolmården innehålla ett fsv. *mardher ’grusig mark; stenrik eller blockrik mark; grusig eller
stenig skog’ e.d. (s. 170), och efterleden i skognamnet Ödmården vid gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland antas såsom sidoform till *mardher
kunna betyda ’av grovt grus, sand eller stenblock kännetecknat (skogs)område’ (s. 386).
En betydelseutveckling till ’skog’ hos *mardh- är ganska naturlig, men
ingenting hindrar att ett eller flera hithörande ord länge bevarat betydelsen
eller betydelseinslaget ’stenig, grusig eller sandig mark’. Vill man förbinda
sjönamnet Marviken med ett terrängbetecknande fsv. *mardher är man inte
tvingad att ansätta betydelsen ’skog’ i förleden.
De topografiska möjligheterna att tolka Mar- i Marviken utifrån sönderbruten, blockrik, grusig och sandig terräng måste betecknas som ypperliga.
Marvikssjöarna är en del av en gammal sprickdal med sitt ursprung i permisk eller kanske t.o.m. prekambrisk tid. Man kunde ha väntat att kvartärtidens upprepade isrörelse gjort att bergytan där blivit polerad och rundad. Så
är dock inte fallet. Bergsidorna är kantiga och spruckna, även nere under
dagens vattenyta. Sönderbrutet rasmaterial förekommer rikligt. Sedimentsluttningarna är branta, fulla av sten och rasmaterial; där finns ett flertal
skredskollor. Strax söder om Långa edet är västsidan full av krossat berg
och spruckna bergtoppar. (Se fig. 1, 2 a–f.)
En serie jordbävningar i området har beskrivits av Nils-Axel Mörner
(2003, 2007, 2008, 2009). Av stort intresse i vårt sammanhang är en jordbävning som inträffade under bronsåldern, för 3000–3200 år sedan. Den
har uppskattats till minst X på intensitetsskalan och 7 på Richterskalan
(Mörner 2009) och bör ha gjort mycket starkt intryck på människorna i regionen. Genom den omdanades områdets geomorfologi markant (fig. 1).
Längs Marvikarnas västsida rasade sediment och berg ned i nio stora
skred. Vid Långa edet gick ett skred rakt ned i sjön och orsakade en lokal
»sjö-tsunami». I mitten av Nedre Marviken syns detta »tsunami»-lager
mycket klart på en stratigrafisk nivå som motsvarar en tid omkring 3000
BP (C14-år före 1950).
Skred 1 och 2 är moränskred. Skred 3 utgör ett nedrasat bronsåldersröse.
Skred 4–6 är blandade grus- och moränskred. Skred 7 är ett dubbelskred ut
över vegetationsytor. Skred 8 och 9 är bergskred. Under tiden närmast efter
jordbävningen måste området vid de tre sjöarna ha tett sig mycket uppsprucket och söndertrasat med blottade sedimentytor och bergytor. Adjektiv
som krossad och sprucken är centrala i beskrivningen av Marviksleden.
182
Fig. 1. Karta över Marvikarna med spåren efter jordbävningen 3000 BP (förkastnings-linjament och skredskollor numrerade 1–9) och läget för de sex fotografierna i fig. 2 (markerade
med + a–f), (omarbetad från Mörner 2003, 2008). Jordbävningen hade en magnitud på över 6,
kanske 7, på Richterskalan (Mörner 2009). Hela västra sidan kom att deformeras mycket
starkt längs en N-S-lig förkastningslinje så att den efter skalvet kom att bestå av nedrasat material (skred 1–9), uppkrossade ytor (fig. 2d–e), spruckna rundhällar (fig. 2a–b) och kantiga
block (fig. 2c, f).
Marviken 183
Fig. 2. Sex utvalda karakteristiska fotografier tagna längs Marvikarnas västra sida (lägen markerade i fig. 1), vilka alla ger exempel på adjektiv som krossad och sprucken.
a-b) en rundhäll som efter istiden explosionsartat spruckit upp i kantiga block.
c) ett stort kantigt bergfragment som brutits loss och spruckit.
d) uppsprucket berg i dalsidan.
e) uppsprucket berg i dalsidan.
f) stor sprucken sten i Marviken (10 x 2 m syns).
Detta framgår, hoppas vi, med önskad tydlighet av fig. 1 och 2 a–f med bilder från några utvalda punkter längs sjösystemets västsida. Fotografierna visar terränginslag som är karakteristiska för hela Marviksområdet.
Med hänvisning till topografin vill vi – utan att bortse från andra alternativ – helst lyfta fram anknytningen till *mar- ’krossa’ vid tolkningen av
Marviken. Betydelsen ’stenig, grusig mark’ hos ett *Mardh- är ju här ytterst
lätt att motivera och tar fasta på något för sjösystemet mycket mer särskiljande än belägenheten i skog. Namnets Mar- kan vara så gammalt och ter-
184
rängen är sådan att en ursprungligare betydelse ’krossande’ eller ’något sönderkrossat (sönderkrossat berg)’ hos *Mardh- kan övervägas. I princip är
det till och med tänkbart att ett jordbävningsförlopp under bronsåldern beskrivs genom hydronymen (jfr Hellberg 1990 s. 33 ff. om det uppländska
Örke, fsv. *Yrkia f. ’den arbetande ån’, som vittnesbörd om ett förhistoriskt
åsgenombrott).
Efterleden -viken kan som redan framhållits vara yngre än förleden Mar-.
Den norra delen av sjösystemet eller dettas mittparti kan t.ex. ha kallats
*Mardhe m. Ett sådant namn kunde tolkas som ’sjön (fjärden) med stenar
och grus’ eller ’sjön (fjärden) utmärkt av det sönderkrossade (sönderkrossat
berg)’.
Bjorvand, Harald & Lindeman, Fredrik Otto, 2007: Våre arveord. Etymologisk ordbok. Revidert og utvidet utg. Oslo. (Instituttet for sammenlignende kulturforskning. Ser. B. Skrifter 105.)
DSt = Jørgensen, Bent, 2008: Danske stednavne. 3. udg. Copenhagen. (Gyldendals
røde ordbøger.)
DSÅ 5 = Kousgård Sørensen, John: Danske sø- og ånavne 5. M–R. 1984. København. (Navnestudier udg. af Institut for Navneforskning 24.)
glk = Sveriges geologiska undersökning. Ser. Aa.
Hald, Kristian, 1942: De danske Stednavne paa -um. København. (UniversitetsJubilæets danske Samfund 333.)
Hellberg, Lars, 1990: Örke. Ett uppländskt bynamn i tvärvetenskaplig belysning. I:
Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. S. 33–52.
Hellquist, Elof, 1948: Svensk etymologisk ordbok. 3 uppl. Lund.
Holm, Gösta, 1991: De nordiska anger-namnen. Lund. (Det Norske VidenskapsAkademi. 2. Hist.-filos. klasse. Skrifter. Ny serie 18.)
Jonsson, Hans, 1966: Nordiska ord för vattensamling. Lund. (Lundastudier i nordisk språkvetenskap 16.)
Karlsson, Hugo, 1997: Ortnamn i Åmål. Karlstad. (Högskolan i Karlstad. Forskningsrapport, Samhällsvetenskap 97:5.)
LSA = Lantmäteristyrelsens arkiv. (De historiska kartorna nu i Riksarkivet.)
Mörner, Nils-Axel, 1997: Marviksleden – 10 500 år på 17,5 km. I: Sörmlandsbygden 65. S. 167–188.
— 2003: Paleoseismicity of Sweden – a novel paradigm. A-commission of Paleoseismology. Reno.
— 2004: Storåker ca 500–700 e.Kr. I: Sörmlandsbygden 72. S. 35–45.
— 2007: The Fenris Wolf in the Asa creed in the light of paleoseismics. I: Myth
and geology. Eds.: L. Piccardi & W. B. Masse. London. (Geological Society,
London. Special publications 273.) S. 117–119.
— 2008: Paleoseismicity and uplift of Sweden. Guidebook, Excursion 11 at 33rd
IGC. Oslo.
— 2009: Late Holocene earthquake geology in Sweden. I: Paleoseismology: historical and prehistorical records of earthquake ground effects for seismic hazard
assessment. Eds.: K. Reicherter, A. M. Michetti & P. G. Silva. London. (Geological Society, London. Special publications 316.) S. 179–188.
Marviken 185
— & Strandberg, Svante, 2001: Visnaren. Ett sjönamn i geologisk belysning. I:
Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. S. 66–74.
RL = Rasmus Ludvigssons register och memoriall ... till anno etc. [15]60. Strödda
kamerala handlingar 61, Kammararkivet (Riksarkivet).
Sahlgren, Jöran, 1928: Ty. mart, sv. mord (mård) ’skog’ och ortnamnen Kolmården, Ödmorden och Åmål. I: Namn och bygd 16. S. 117–130.
SOL = Svenskt ortnamnslexikon. Utarbetat inom Språk- och folkminnesinstitutet
och Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. Red.: Mats Wahlberg. 2003. Uppsala.
Strid, Jan Paul, 1981: Nären, Njärven och Njurhulten. Studier över en grupp svenska sjönamn och därmed samhöriga ord i nordiska språk. Stockholm. (Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm studies in Scandinavian philology. New
series 15.)
Ståhl, Harry, 1960: Ortnamnen i Kopparbergslagen. Stockholm. (Kungl. Vitterhets
Historie och Antikvitets Akademiens handlingar. Filologisk-filosofiska serien
7.)
T = Topografisk karta över Sverige (Terrängkartan).
UUB ka 105 = Geographisk delineation öfwer Daga härad uthi Gripsholms lähn.
[Av] Nills Herling. U.å. (1600-t.?). Uppsala universitetsbibliotek.
de Vries, Jan, 1962: Altnordisches etymologisches wörterbuch. Zweite verbesserte
aufl. Leiden.
Wessén, Elias, 1968: Svensk språkhistoria 1. Ljudlära och ordböjningslära. 8 uppl.
Stockholm. (Nordiskt kursbibliotek.)
186
Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 187
Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009
Akademiens styrelse har under år 2009, sitt sjuttiosjunde verksamhetsår,
haft följande sammansättning:
Preses: Herr Lennart Elmevik
Vice preses: Fru Birgitta Skarin Frykman
Sekreterare: Herr Mats Hellspong
Skattmästare: Herr Ingemar Andersén
Övriga ledamöter: Herr Lars-Erik Edlund, Herr Bengt af Klintberg, Herr
Lars-Gunnar Larsson, Herr Tomas Matsson och Herr Svante Strandberg.
Suppleanter: Fru Anne-Sofie Gräslund, Fru Maj Reinhammar och Fru Birgitta Svensson.
Redaktör för Akademiens skriftserier: Fru Maj Reinhammar.
Revisorer har varit auktoriserade revisorn Lennart Jakobsson och Herr Anders Hultgård med auktoriserade revisorn Staffan Wahlnäs och Fru Märta
Ramsten som suppleanter.
Som särskilda ledamöter i nämnderna för vissa av Akademiens fonder har
fungerat:
i Nils Ahnlunds prisfond: Herr Lars-Erik Edlund;
i Jöran Sahlgrens prisfond: Herr Svante Strandberg;
i Anders Diös’ fond för svensk hembygdsforskning: Herr Bengt af Klintberg;
i Kungl. Gustav Adolfs Akademiens fond för svensk folklivsforskning: Fru
Maj Reinhammar, Fru Birgitta Skarin Frykman och Fru Birgitta Svensson.
Till inländska arbetande ledamöter har under året invalts professor Christina
Fjellström, Uppsala, och professor Staffan Nyström, Stockholm. Till utländska arbetande ledamöter har invalts professor Odd Einar Haugen,
Bergen, fil. dr Elena Balzamo, Chartres, Frankrike, och professor Jens Peter
Schjødt, Århus. Till korresponderande ledamot har utsetts prosten h.c.
Johnny Hagberg, Järpås.
Fyra ledamöter har avlidit sedan föregående års högtidssammanträde.
Den 9 december 2008 avled seniorledamoten Allan Ellenius, Uppsala, den
6 januari 2009 hedersledamoten Holger Rasmussen, Virum, Danmark, den
17 januari seniorledamoten Oskar Bandle, Frauenfeld, Schweiz, och den 29
september seniorledamoten Peter Foote, London.
188
Akademien har under året haft fem sammanträden, alla utom marssammanträdet, som hölls på Jonsereds herrgård utanför Göteborg, och högtidssammanträdet i de egna lokalerna på Klostergatan i Uppsala. Den 11 februari 2009 höll Herr Anders Andrén ett föredrag med titeln »Vem lät bygga de
gotländska kyrkorna?». Vid sammanträdet den 11 mars på Jonsered, där
Göteborgs universitet stod för värdskapet, talade professor Martin Fritz om
Jonsereds industrihistoria under rubriken »Skottarna som fick hjulen att
rulla» och presenterades Göteborgs universitets verksamhet på Jonsered.
Vid årsmötet den 15 april föreläste Fru Annikki Kaivola-Bregenhøj över
ämnet »Från dröm till tolkning. Folkliga drömberättelser och tolkningstraditioner». Den 23 september höll Herr Daniel Lindmark ett föredrag med titeln »När samerna ville använda trumman som kompass». Vid sammanträdet den 14 oktober föreläste Herr Hugh Beach om »Samerna i Alaska». Vid
högtidssammanträdet den 6 november talade Herr Bo Lönnqvist över ämnet
»Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik. Till berättartraditionens genealogi». Vid högtidssammanträdet framfördes av finlandssvenska artister med
anledning av 200-årsminnet av Finlands skiljande från Sverige en av Akademiens seniorledamot Herr Lars Huldén författad kabaré med titeln »Riket
som sprack. Minneskabaré över händelser i Stor-Sveriges historia».
Den 25–30 augusti företog Akademien en exkursion till Island med 33
deltagare. Akademiens ledamöter Herr Jónas Kristjánsson, Herr Vésteinn
Ólason och Herr Terry Gunnell hade planerat exkursionen och tjänstgjorde
som guider.
Akademien har under året delat ut drygt 2 miljoner kronor till olika ändamål inom sitt ansvarsområde. 505 900 kronor utgörs av bidrag till tryckningen av doktorsavhandlingar och resebidrag till doktorander. 605 000 har
delats ut som priser, belöningar och stipendier. Till Akademiens ledamöter
har för forskningsresor och deltagande i konferenser och symposier utdelats
500 100 kronor och för anordnande av symposier och konferenser 470 000
kronor.
Förutom de sex tidskrifter som Akademien utger, nämligen årsboken Saga
och sed samt Arv. Nordic Yearbook of Folklore, Ethnologia Scandinavica.
A journal for Nordic ethnology, Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning, Svenska landsmål och svenskt folkliv och sedan 2009 Studia anthroponymica Scandinavica har Akademien sedan förra högtidssammanträdet utgivit följande skrifter:
Folkkultur i fokus. Tretton jubileumsföreläsningar. Red. av Maj Reinhammar.
Döden speglad i aktuell kulturforskning. Red. av Anders Gustavsson.
Thet Gothlendska Tungomålet. Språkkapitlet i Lars Neogards Gautauminning (1732). Utgivet av Lars Wollin.
Vid högtidssammanträdet den 6 november, som ägde rum i Rikssalen på
Uppsala slott, utdelades traditionsenligt Akademiens priser och belöningar
för året.
Ur Nils Ahnlunds prisfond utdelades ett pris på 80 000 kronor till Akademiens seniorledamot Herr Åke Daun, Stockholm, för ett originellt författarskap, som verkat banbrytande inom svensk etnologisk forskning och väckt
stort intresse såväl inom många discipliner som hos en bred allmänhet.
Ur Jöran Sahlgrens prisfond utdelades tre priser på vartdera 50 000 kronor till:
Fyrsteamanuensis Botolv Helleland, Oslo, för hans mångsidiga och viktiga insatser för norsk och nordisk ortnamnsforskning.
Professor Alf Arvidsson, Umeå, för ett framgångsrikt och perspektivrikt
musiketnologiskt författarskap.
Akademiens arbetande ledamot Herr Terry Gunnell, Reykjavík, för betydelsefulla initiativ och forskningsinsatser på maskeringssedens och folksägnens områden.
Ur Dag Strömbäcks belöningsfond utgick ett pris på 30 000 kronor till docent Heimir Pálsson, Uppsala, för värdefulla bidrag till forskningen om den
fornisländska litteraturen.
Ur Anders Diös’ fond för svensk hembygdsforskning utdelades fyra priser
om vartdera 25 000 kronor till:
Fil. dr Karin Wilson, Stockholm, för hennes doktorsavhandling, en utgåva av Lars Rangius’ översättning från det tidiga 1700-talet av Markusevangeliet till samiska, en tillförlitlig edition av en fundamentalt viktig samisk text, där hon också ger den första utförliga bilden av textens översättare.
Fil. dr Solbritt Hellström, Hackås, för doktorsavhandlingen »Att vänja sig
till det svenska språket. Studier av en individuell skriftspråklig förändring
utifrån Olof Bertilssons kyrkobok 1636–1668», där hon undersöker en individuell skrivares utveckling mellan dansk och svensk skriftnorm och även
belyser ortnamns och personnamns ställning i skriftsystemet.
Fil. dr Hugo Karlsson, Sätila, för betydelsefulla bidrag till olika delar av
svensk namnforskning och till hembygdsforskningen.
Fil. dr Coppélie Cocq, Umeå, för doktorsavhandlingen »Revoicing Sámi
Narratives. North Sámi storytelling at the turn of the 20th century», där ett
antal berättarrepertoarer på ett intressant sätt placeras in i en ideologisk kontext.
Ur Kungl. Gustav Adolfs Akademiens fond för svensk folklivsforskning
utdelades ett pris på 25 000 kronor till fil. dr Lotta Mejsholm, Uppsala, för
doktorsavhandlingen »Gränsland – konstruktion av tidig barndom och
begravningsritual vid tiden för kristnandet i Skandinavien», en betydelsefull studie av religionsskiftets inverkan på uppfattningen om den tidiga
barndomen, så som den kan tolkas utifrån gravmaterial och medeltida texter.
190
Ur Torsten Janckes minnesfond utdelades två priser till:
Forskningsarkivarie Kristina Hagren, Uppsala, 25 000 kronor, för doktorsavhandlingen »Hur märks infinitiven? Infinitivkonstruktioner i svenska
dialekter med fokus på infinitivmärket», ett värdefullt bidrag till forskningen om dialekternas syntax.
Fil. dr Lars Holm, Lund, 40 000 kronor, för hans förtjänstfulla lexikografiska författarskap, senast utgivningen 2009 av Jesper Swedbergs »Swensk
Ordabok».
Ur Harry Karlssons fond för folklivsforskning utdelades ett pris på 30 000
kronor till docent Lars-Eric Jönsson, Lund, för viktiga insatser inom arkitekturhistoria, kulturarvsforskning och kulturhistoriskt inriktad etnologi.
Ur Erik och Dency Östhols donationsfond utgick ett pris på 30 000 kronor
till Akademiens seniorledamot Herr Allan Rostvik, Enviken, för »Tingsprotokoll från Svärdsjö socken 1545–1619», en omsorgsfullt gjord utgåva av en
viktig källskrift från Dalarna.
Ur Sten Carlssons minnesfond utdelades ett pris på 40 000 kronor till fil.
dr Gerd Carling, Löberöd, och herr Lenny Lindell, Lidköping, för deras
»Ordbok över svensk romani. Resandefolkets språk och sånger», som genom ett framgångsrikt samarbete mellan en modersmålstalare och en språkvetare förbättrar unga romers tillgång till sitt språk och sin kultur, i en tid
när romani upphöjts till ett av Sveriges officiella minoritetsspråk.
Ur Gösta Bergs minnesfond utgick ett pris på 25 000 kronor till fil. dr Marianne Larsson, Stockholm, för doktorsavhandlingen »Uniformella förhandlingar. Hierarkier och genusrelationer i Postens kläder 1636–2008», en
skickligt genomförd studie av en statlig yrkeskårs uniformer och personalens skiftande attityder till dessa.
Ur Marie-Louise och Gösta Virdings fond utdelades ett stipendium på
30 000 kronor till docent Åsa Ljungström, Uppsala, som en uppmuntran till
fortsatta forskningar om småländska svartkonstböcker.
Vid middagen i Rikssalen på Uppsala slott efter högtidssammanträdet höll
Akademiens preses följande tal:
Ärade gäster!
På Akademiens vägnar hälsar jag er varmt välkomna till denna middag på
Akademiens sjuttiosjunde högtidsdag i anrika Rikssalen på Uppsala slott.
Denna sal är förknippad med bl.a. viktiga historiska händelser. Mest känt är
väl att det var här som drottning Kristina, Gustav II Adolfs dotter, den 6 juni
1654 avsade sig Sveriges tron. Veterligen spelade dock Uppsala och dess
slott ingen roll i samband med de händelser som kom att leda till att Finland
1809 separerades från Sverige.
Jag skulle önska att jag kunde med namns nämnande välkomna var och
en av gästerna till den här festen, men det låter sig naturligtvis av praktiska
skäl inte göras. Det får, som vanligt och brukligt är, bli ett urval.
Först vänder jag mig till kulturrådet vid Finlands ambassad i Stockholm
Henrik Wilén med maka Sonja Sjöholm. Vi är glada att ni som officiella
representanter för Finland hedrar oss med er närvaro denna kväll, då strålkastarljuset speciellt riktas mot de för båda våra länder så avgörande händelserna 1808/1809.
Jag riktar mig sedan till fyra f.d. landshövdingar inom klassen hedersledamöter; någon landshövding i tjänst har Uppsala län för närvarande inte.
Konungens befallningshavande på Uppsala slott har Akademien alltid haft
ett mycket gott förhållande till. I år har fyra av fem möjliga hörsammat vår
inbjudan: Hans Alsén med maka Karin, Ann-Cathrine Haglund med make
Finn, Ingemar Mundebo med maka Lillemor och Jan-Erik Wikström.
Härnäst välkomnar jag särskilt inbjudna representanter för fyra systerakademier. Jag börjar med vår samarbetspartner Svenska litteratursällskapet i
Finland, som företräds av sin ordförande professor Håkan Andersson med
maka Katarina. Härefter är min turordning – någon grund för en sådan måste
man ju alltid ha – vald utifrån akademiernas ålder. Äldst i åldersligan är för
dagen Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, som företräds
av sin vice sekreterare professor Bengt Landgren med maka Kerstin. Andra
platsen intar en akademi som vi stärker banden allt starkare med, Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg, vars representanter är årets
ordförande förre museichefen filosofie hedersdoktorn Gunnar Dahlström
med maka Margaretha och ständige sekreteraren professor Birger Karlsson
med maka Magdalena Sjöstrand. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien är
företrädd av sin preses professor Sara von Arnold med make Fredrik, Kungl.
Vetenskaps-Samfundet i Uppsala av sin ordförande professor Merja Kytö,
som om uttrycket tillåts är värvad till Uppsala universitet från Helsingfors.
Ytterligare tre akademier, Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala, landets
äldsta, grundad redan 1710, Kungl.Vetenskapssamhället i Uppsala och
Kungl. Skytteanska Samfundet, med säte i Umeå, skulle ha representerats
av respektive preses, men alla tre tvingades lämna återbud i ett sent skede.
Nordiska museet och Riksarkivet är två myndigheter – det förra rätteligen
en stiftelse – som vår akademis ledamöter ofta har anledning att ha kontakt
med. Jag välkomnar, också som hedersledamöter av Akademien, styresmannen för museet Christina Mattsson med make Michael Söderlundh och
riksarkivarien Tomas Lidman med maka Kerstin.
Glädjande många utländska ledamöter har velat komma till samvaron
med oss denna dag: fem från Finland, en från Danmark, en från Norge, två
från Island, en från Skottland, en från Irland, en från Tyskland och en från
Frankrike. En av våra finländska ledamöter, professor Ann-Marie Ivars, firar för tredje året i rad sin födelsedag i Akademiens hägn. Det betraktar vi
som särskilt berömvärt. Jag framför våra varmaste gratulationer till födelsedagsbarnet.
192
Till sist, och inte minst varmt, hälsar jag våra pristagare och vår stipendiat, vilka på sitt sätt kan betraktas som hedersgäster.
Jag kan avslöja att menyn denna afton är inspirerad av ett par passager i
dikten »Sandels» i Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner. Det berättas i denna dikt om hur general Sandels satt och åt frukost med en pastor med
god lokalkännedom den dag, den 27 oktober 1808, då befälhavarna för den
ryska och den finska hären hade bestämt att det efter vapenvila skulle stå ett
slag vid Virta bro precis klockan ett. Det var från finsk sida tänkt att man
skulle kunna stå som segrare genom att riva bron innan timmen för striden
var slagen.
Sandels han satt i Pardala by,
åt frukost i allsköns ro.
»I dag, ett slaget, blir striden ny,
det skall gälla vid Virta bro. –
Herr pastor jag låtit kalla er hit. –
Var god, foreller en bit![»]
Några strofer längre fram heter det:
Det kom ett bud, ett ilbud kom:
»Den är bruten, vår konvention;
Brusin har vänt med vår förpost om,
man hinner ej riva bron.
Vårt ur var tolv, och vi följde det,
men den ryska klockan är ett.»
Sandels han satt och smorde sitt krås,
åt friskt, som om intet hänt.
»Försök, herr pastor! En dåb på gås?
Den äter man excellent.
Det är Dolgoruki, som brådskar igen;
ett glas till hans ära, min vän!»
En löjtnant kommer inrusande till Sandels och berättar att fienden är på väg
att forcera bron och att läget är kritiskt. Soldaterna vill ha en order från sin
befälhavare. Sandels tittar lugnt på löjtnanten och bjuder honom att sitta ner
vid frukostbordet. Löjtnanten upprörs över att Sandels inte tycks förstå situationens allvar:
Harm brann i den unga krigarens själ,
av dess flammor hans öga sken.
»General, jag är skyldig er sanning, nåväl,
ni föraktas av hela armén.
Hos varenda soldat jag den tanken fann,
att ni är vår fegaste man.»
Sandels brast i skratt vid anklagelsen, men lät sadla sin häst och red till bron.
Han stannade på en kulle och betraktade stridsscenen. Kulor ven runt hans
huvud, men han satt trotsigt kvar på samma plats till klockan blev ett.
Men den kom, den minut, som han väntat, och nu
till sin överste sprängde han ned:
»Är det färdigt, ert folk, är det likt sig ännu,
skall det veta att bryta ett led?
Jag har låtit de stormande yvas; välan,
vräk undan dem nu som en man!»
Efter denna order vände striden och fienden besegrades. Den avslutande raden i dikten lyder: »Hurra för vår tappra genral!»
Menyn vid den måltid som vi nu har kommit ett stycke in på är specialkomponerad med anledning av dagens program. Som förrätt har vi liksom pastorn och Sandels serverats aladåb på gås. Pastorn bjöds även forell och det
är vad vi får som varmrätt. Som dessert blir det, som en hyllning till upphovsmannen till bl.a. Fänrik Ståls sägner, Runebergstårta, bakad efter ett
traditionellt finskt recept. Jag tror att våra finländska middagsdeltagare kan
vittna om att många sådana tårtor äts på Runebergsdagen den 5 februari.
Ett känt citat från Karin Boye är detta: »Den mätta dagen, den är aldrig
störst, / den bästa dagen är en dag av törst.» Jag hoppas att det vi har att bjuda på i kväll av mat och dryck skall vara en otvetydig bekräftelse på att dessa
versrader inte skall uppfattas bokstavligt. Vår ambition är som alltid att gästerna förutom att ha haft en angenäm samvaro skall lämna vårt middagsbord
välplägade, både behagligt mätta och otörstiga.
Alltså: smaklig spis – och skål!
Akademiens vice preses Fru Skarin Frykman hyllade pristagarna med följande anförande:
Kära pristagare!
Jag vill varmt gratulera Er alla till framstående insatser inom Kungl. Gustav
Adolfs Akademiens kunskapsfält »svensk folkkultur». Ni har på olika sätt
bidragit till att vidga allas vårt vetande. Det framgick av motiveringarna,
som lästes upp, när Ni mottog priserna.
»Svensk folkkultur» är i sammanhanget en tänjbar rubrik. »Svensk» kan
överskrida nationsgränserna och vad som är eller inte är »folkkultur» kan vi
diskutera länge än. Vad, varför och hur vi inne- och utesluter vill jag inte se
som bara en akademisk fråga – i formuleringens folkliga betydelse. I folkligt tal och medvetande betyder ju detta att något är »en akademisk fråga»
att den aktuella kunskapen är totalt ointressant för folk i allmänhet.
Jag vet inte hur många av er som har googlat på »svensk folkkultur».
Själv hade jag inte gjort det förrän jag satt och funderade på vad jag skulle
säga i kväll. När första sidan kom upp, hajade jag till. Det första nedslaget
var just Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur och det var
194
i stort vad resultaten på första sidan handlade om. Totalt sett fick jag 20 500
resultat och jag måste erkänna att jag inte har gått igenom samtliga. Men jag
kan inte låta bli att nämna att på sidan två hittade jag intressant nog både raggargäng och Nils-Arvid Bringéus. Jag vet inte om vi har betalat för att stå
först. Det spelar heller ingen roll. Google har talat. Svensk folkkultur är i
första hand vad Kungl. Gustav Adolfs Akademien gör.
Hur hör då krigarkungen Gustav II Adolf ihop med en akademi för svensk
folkkultur? Ja, här i Uppsala vet många, att Gustav II Adolf är den störste
donatorn genom tiderna till Uppsala universitet. Men när akademien tillkom
1932 hade kungen varit död i 300 år, så att fästa hans namn vid akademien
var inte ett opportunistiskt försök att få mer pengar. Det hör i stället ihop
med att den 36-årige Gustav II Adolf, innan han lämnade Sverige för sista
gången 1630, utfärdade »ett memorial angående ett storstilat forskningsprogram – ’projekt’ skulle det väl heta med våra dagars språkbruk – för en geografisk beskrivning av riket», skriver preses Gösta Berg, vid akademiens
40-årsjubileum 1972. Det var ett slags instruktion för dem som var antagna
som rikets antikvarier och hävdasökare. Instruktionerna i memorialet är
mycket detaljerade och jag skall inte läsa upp allting som räknades upp, men
där fanns t.ex. en uppmaning att insamla »allehanda krönikor och historier,
urminnes sagor och dikter om drakar, lindormar, dvärgar och resar», alla örters namn liksom klädedräkt och vapen, dryckeskärl, åkerredskap, fiskeredskap och även alla häraders, socknars, byars, skogars, strömmars, sjöars,
bergs etc. namn.
Liknande insamlingar av folkminnen hade tidigare startats av kungarna i
England, Spanien och Danmark, berättar Gösta Berg. Den som inspirerade
Gustav II Adolf och skrev memorialet var hans lärare Johannes Bureus. Han
hade fått ställning som rikets antikvarie och företog själv omfattande insamlingsresor i landet, då han detaljrikt dokumenterade många sidor av folklivet.
1600-talet var ett kunskapssökande århundrade. Ett annat dokument från
den tiden är Johan Amos Comenius Didactica Magna eller Stora undervisningsläran: Konsten att lära alla allt. Comenius var född i Tjeckien 1592.
Sin bok om kunskapsläran avslutade han i Amsterdam 1632. Dessförinnan
hade han publicerat Den gyllene dörren till språken och Världen i bilder.
Båda användes i undervisningen av den blivande drottning Kristina, som redan som fyraåring sägs ha varit mycket duktig i latin. Comenius kom till
Sverige 1641 och kallades omedelbart till rikskanslern Axel Oxenstierna,
som gav honom i uppdrag att reformera den svenska folkundervisningen.
Comenius hade tidigare haft samma uppgift i England och när han gav sig
av till Sverige varnades han enligt Tomas Kroksmark av en engelsman:
»The people in Sweden don’t like foreigners, and do not approve of any improvement but quickly become suspicious.»
Didactica Magna är i många avseenden mycket radikal. Ett exempel får
räcka. Rubriken på kapitel nio är »Alla unga av båda könen bör anförtros åt
skolan.» Därefter följer punkt 1: »Inte endast de rikas och förnämas barn
skall föras till skolan utan alla på lika sätt: frälse och ofrälse, rika och fattiga,
gossar och flickor, i små och stora städer, i köpingar och byar; såsom nedan
skall visas.» – Sedan dröjde det bara tvåhundra år innan vi fick en folkskola.
Didactica Magna är mycket intressant och relevant läsning. Den används
fortfarande inom delar av lärarutbildningarna. Ambitionen att lära alla allt
kan i nutiden ibland ta sig litet lustiga uttryck. Ett exempel är en kursbenämning från 1990-talet: »Svenskämnets didaktik för lärare som inte har svenska i sin utbildning».
Vad vill jag säga med det här? Jo, både den svenska folkskolan och
Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur har sina rötter i
1600-talet. Det dröjde tvåhundra respektive trehundra år innan de materialiserades. Men på olika sätt har vi i dag vad som hände då att tacka för de
värdefulla bidrag till kunskapen om svensk folkkultur, som vi prisat i dag.
Den som väntar på något gott …
Pristagarnas skål!
Herr Gunnell tackade på pristagarnas vägnar med följande tal:1
Mál er at þylia
þular stóli á
Urðar brunni at;
sá ek ok þagðak,
sá ek ok hugðak
hlýdda ek á manna mál
of rúnar heyrða ek dæma
né um ráðom þögðo
Háva höllu at
Háva höllu í,
heyrða ek segia svá…2
Tid er å tala
fra tularstolen nå,
ute ved Urds kjelde;
jeg så og jeg tidde,
jeg så og jeg tenkte,
lyttet til mannemål;
om runer hørte jeg tale,
og råd ble gitt;
ved Den Høyes hall,
i Den Høyes hall,
hørte jeg, sa de slik.3
Norsk oversettelse: Ane Ohrvik.
Hávamál, v. 111: Eddadigte I: Völuspá Hávamál, utgivet af Jón Helgason: Nordisk filologi
A.4 (Oslo 1964).
3
Hávamál, v. 111, oversatt av Ludvig Holm-Olsen, i Edda-dikt (Oslo 1975).
1
2
196
Ærede president, gjester, damer og herrer!
Det er med dyp respekt at jeg tar meg i munn disse gamle ordene fra
Hávamál på et sted som dette, ved en anledning som denne, kledd som dette
og foran en så fremstående forsamling av vitenskapsmenn og -kvinner. For
dette er virkelig De Høyes hall både i fortid og nåtid, hvor store ord er sagt,
og hvor nøkkelritualer og store gjerninger har blitt utført. Dette er et sted for
minne og tradisjon, og mens vi sitter her er vi omringet av fortidens ånder –
som fjerne ekko fra en forgangen tid. Vi befinner oss på et liminalt sted,
mellom fortid og nåtid, i en form for sakral tid som for alltid vil bli skrevet
inn i våre minner, akkurat som våre ord i dag vil bli en del av de minner som
former dette stedet.
Og det er nettopp studier av slike ekko, slike steder, slike tradisjoner, slike fortellinger og slike ritualer – i fortid og nåtid – som har vært hjertet av
Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur siden det ble etablert, og vil forhåpentligvis fortsette å være det i årene som kommer – når vi
beveger oss inn i en ny tid. I akademiet møtes ulike disipliner, ulike nasjoner
og ulike akademikere fra forskjellige generasjoner med mangfoldige bakgrunner og erfaringer. Dette stedet – og forhåpentligvis også utenfor – er et
intellektuelt møtested, fylt av gjensidig respekt og med en delt målsetning
om å bevege oss fremover, om å åpne dører for nye forståelser av nordisk
kultur i fortid, nåtid og fremtid.
Dette arbeidet har spesiell verdi i dagens samfunn. På utsiden av disse
fredfulle, gamle veggene møtes vi av en verden preget av stor usikkerhet og
forandring, akkurat som det var i 1930-årene da Akademiet ble etablert. Nye
overfladiske verdier som finansiell profitt, konkurranse og betydningen av
individet i stedet for samfunnet som en helhet, har gjort at mennesker står
tomhendte tilbake, forvirret i forhold til hvor de står og hvem de er.
Lik den ikoniske veggen som står igjen etter World Trade Center i New
York, slik fremstår fortidens kultur for oss. Den står fast og er upåvirket av
dagens misgjerninger. Selv om fortiden er åpen for ulike fortolkninger, er
den likevel et grunnfjell vi kan bygge på, et grunnfjell som gir oss muligheten til å skape en ny opplevelse av nordisk – og europeisk – selvrespekt.
Her spiller forskerne våre, og vårt tverrvitenskapelige og internasjonale
samarbeid, en nøkkelrolle. Å belyse en urokkelig fortid, noe som har vært
og ikke kan endres på, omringer samtidig den usikre nåtiden og gir oss muligheten til å peke fremover gjennom å understreke røtter, fellesskap og eldre, enklere verdier.
Prisene som er tildelt i dag reflekterer klart den brede faginteressen og det
akademiske arbeidet som skjer innenfor rammene av Kungl. Gustav Adolfs
Akademien, og strekker seg fra etnomusikologi, stedsnavn, masketradisjoner, samiske narrativer, nordisk lingvistikk, arkitektur, norrøn litteratur til
svenske postmenns drakttradisjoner over tid. Prisene går til enkeltpersoner,
men de er så mye mer enn det. Ingen av oss jobber fullstendig alene. Rundt
oss er familie, venner, kolleger, lærere, veiledere og studenter som har gitt
oss støtte og hjulpet oss fremover med sine spørsmål, kommentarer og råd.
I denne forstand er prisene ikke bare en stor personlig ære, de er også en ære
delt av våre familier, våre institutter, våre universiteter, våre hjembyer og
våre hjemland. De er ikke bare en stor oppmuntring til oss individuelt, men
også en stor oppmuntring for våre studenter og kolleger som arbeider innenfor samme område – og forteller oss at det vi gjør har verdi for samfunnet
som helhet, spesielt i en vanskelig tid som denne. Prisene representerer også
en hyllest til verdiene av tverrfaglige studier og internasjonalt samarbeid,
verdiene av gjensidig respekt for hverandres kulturer og disipliner – som alltid må være den beste veien fremover.
I likhet med mine kolleger som har mottatt priser her i dag, føler jeg ydmykhet overfor æren som er tildelt oss, akkurat som jeg føler ydmykhet
overfor omgivelsene her. Vi er alle dypt takknemlige overfor Akademiet for
denne anerkjennelsen.
I tverrfaglighetens og samarbeidets navn, som speiler seg her på dette stedet, innenfor veggene av hallen for de store, ber jeg alle prisvinnere om å
heve sine glass til en skål for Kungl. Gustav Adolfs Akademiens varige
virksomhet og internasjonale verdi. En la skålen runge på ditt eget morsmål
slik at veggene fylles av ekkoet fra alle språk – et symbol på fellesskap i
mangfold. Cheers! Skål!
198
BESKYDDARE
HANS MAJ:T KONUNGEN
HEDERSLEDAMÖTER
Mundebo, Kurt Allan Ingemar, fil. dr, f.d. landshövding, förutv. statsråd,
Vendevägen 5 B, 182 69 Djursholm, f. 15/10 30, inv. 81.
Åberg, Alf Robert Edvin, fil. dr, professor, f.d. krigsarkivarie, Gyllenstiernsgatan 8, 115 26 Stockholm, f. 14/6 16, inv. 81.
Lundkvist, Sven Edvin, fil. dr, professor, f.d. riksarkivarie, Lilla Ålbo,
740 20 Vänge, f. 6/12 27, inv. 85.
Holm, Per Olof Gösta, fil. dr, professor, c/o Gunnel Holm, Torkel Höges
gränd 17, 224 75 Lund, f. 8/7 16, inv. 70.
Holmdahl, Svante Martin H:son, med. dr, professor, f.d. universitetsrektor,
Döbelnsgatan 26 A, 752 37 Uppsala, f. 10/6 23, inv. 87.
Norén, Brita Lisbeth, Bonäs Box 4744, 792 95 Mora, f. 10/11 22, inv. 87.
Strömholm, Stig Fredrik, jur. o. fil. dr, Dr. jur., professor, f.d. universitetsrektor, Flogstavägen 5 C, 752 73 Uppsala, f. 16/9 31, inv. 87.
Alsén, Hans Olof, fil. dr, f.d. landshövding, Gluntens gränd 1, 753 13 Uppsala, f. 16/8 26, inv. 87.
Biörnstad, Margareta, fil. dr, f.d. riksantikvarie, Döbelnsgatan 38 A,
113 52 Stockholm, f. 23/5 28, inv. 87.
Almgren, Bertil Oscar, fil. dr, professor, Hornsgatan 108, 117 26 Stockholm, f. 27/9 18, inv. 70.
Viires, Ants, dr. phil., professor, Kaubamaja 6–12, EE-0001 Tallinn, Estland, f. 23/12 18, inv. 84.
Benson, Sven Archer, fil. dr, professor, Utlandagatan 6 A, 412 61 Göteborg, f. 22/1 19, inv. 77.
Widmark, Gunvor (Gun) Margareta, fil. dr, professor, Grönstensvägen 34,
752 41 Uppsala, f. 31/7 20, inv. 75.
Tottie, Thomas John Henry, fil. dr, f.d. överbibliotekarie, Kyrkogårdsgatan
5 A, 753 10 Uppsala, f. 3/7 30, inv. 91.
Halvorsen, Eyvind Fjeld, dr. philos., professor, Skiferlia 23, NO-1352
Kolsås, Norge, f. 4/5 22, inv. 73.
Dock med utelämnande av ledamöter som avlidit före 1 mars 2010.
200
Sköld, Tryggve Mark, fil. dr, professor, Skidspåret 19 D, 903 39 Umeå, f.
2/11 22, inv. 81.
Wikström, Jan-Erik, f.d. landshövding, förutv. statsråd, Flogstavägen 5 B,
752 73 Uppsala, f. 11/9 32, inv. 92.
Norberg, Erik Ragnar, fil. dr, f.d. riksarkivarie, Bruksvägen 26, 165 65
Hässelby, f. 14/12 42, inv. 96.
Ling, Jan Nils, fil. dr, professor, f.d. universitetsrektor, Reutersgatan 4,
413 20 Göteborg, f. 12/4 34, inv. (90) 97.
Haglund, Ann-Cathrine, f.d. landshövding, Odensgatan 15, 753 13 Uppsala, f. 24/8 37, inv. 97.
Hagberg, Ulf Erik, fil. dr, docent, f.d. museidirektör, Mistelgatan 5 C,
754 37 Uppsala, f. 30/9 32, inv. (89) 98.
Löfgren, Lars Inge, fil. kand., BA, Doctor of Human Letters, f.d. styresman
för Nordiska museet, Sjötullsbacken 27, 115 25 Stockholm, f. 6/9 35,
inv. 99.
Sundqvist, Bo Ulf Robert, fil. dr, professor, f.d. universitetsrektor, Ihres väg
17, 752 63 Uppsala, f. 21/9 41, inv. 99.
Mattsson, Brita Christina, fil. kand., styresman för Nordiska museet, Rörstrandsgatan 52, 113 33 Stockholm, f. 9/3 47, inv. 02.
Björck, Anders Per-Arne, f.d. landshövding, förutv. statsråd, Vanadisvägen
18, 113 46 Stockholm, f. 19/9 44, inv. 03.
Lidman, Erik Tomas, fil. dr, riksarkivarie, Geijersvägen 11, 184 51 Österskär, f. 30/6 48, inv. 05.
STÖDJANDE LEDAMÖTER
Lewin, Erik Torbjörn, civilekonom, direktör, Akademiens hedersskattmästare, Östra Ågatan 27, 753 22 Uppsala, f. 20/6 32, inv. 74.
Karlsson, Sven-Harry, byggmästare, Ekholmsnäsvägen 91, 181 41 Lidingö,
f. 8/12 31, inv. 77.
Sundblad, Lars Gunnar, civilingenjör, bruksdisponent, Strandgatan 12,
824 42 Hudiksvall, f. 24/7 23, inv. 78.
Wall, Karl Anders, med. dr, direktör, generalkonsul, Starfors säteri, 744 91
Heby, f. 10/3 31, inv. 81.
Ehn, Johan Erik, fil. kand., bankdirektör, Ymervägen 20 A, 182 63 Djursholm, f. 7/12 27, inv. 86.
Gustafsson, Reinhold Emil Hjalmar, byggnadsingenjör, byggmästare,
Hanebergs säteri, 640 25 Julita, f. 23/12 20, inv. 86.
Lundh, Lars Gunnar Fredrik, jur. kand., civilekonom, bankdirektör, Fyrisgatan 14, 753 15 Uppsala, f. 2/7 33, inv. 87.
Berggren, Bo Erik Gunnar, tekn. dr, bergsingenjör, direktör, Strandvägen
27, 114 56 Stockholm, f. 11/8 36, inv. 87.
Nordenfalk, Sigfrid Rålamb Erik Johan, friherre, f.d. ambassadör,
Fredrikshovsgatan 5, 115 23 Stockholm, f. 24/9 34, inv. 88.
Matsson, Arne Tomas, jur. kand., advokat, Östra Ågatan 29, 753 22 Uppsala, f. 29/4 40, inv. 89.
Rasmusson, Karl Eric, fil. dr, direktör, Älgvägen 8 B, 302 73 Halmstad, f.
28/1 16, inv. 89.
Jerenäs, Hans Inge, grosshandlare, V. Mårtensgatan 1, 223 51 Lund, f. 2/4
38, inv. 97.
Swahn, Jan-Öjvind, fil. dr, professor, Bengtemöllevägen 26 F, 273 50
Brösarp, f. 15/5 25, inv. 97.
Lilliehöök, Lennart Fredrik B:son, agronom, direktör, Thulehemsvägen 51,
224 67 Lund, f. 21/4 24, inv. 00.
Rausing, Finn, direktör, Tetra Pak International AB, 221 86 Lund, f. 1/9
55, inv. 02.
Carlsson, Sten Erik Trygve, fil. dr, bokförläggare, Carlsson Bokförlag, Box
2112, 103 13 Stockholm, f. 27/2 45, inv. 04.
Henriksson, Mats Evert, civilingenjör, Villa Kina, Haga, 169 70 Solna, f.
16/3 43, inv. 04.
Östborn, Gustav Andreas, intendent, Malma Bergsväg 24, 756 45 Uppsala,
f. 4/2 48, inv. 06.
Andersén, Nils Ingemar, aukt. redovisningskonsult FAR/SRS, Svedänge
gård, 740 46 Östervåla, f. 6/12 59, inv. 06.
Lindell, Gert Erik Gustav, teol. kand., fil. kand., redaktör, Kammakargatan
54 A, 111 60 Stockholm, f. 24/6 50, inv. 08.
SENIORLEDAMÖTER
Kristjánsson, Jónas, dr. phil., fil. dr, professor, f.d. chef för Stofnun Árna
Magnússonar í íslenskum fræðum, Oddagata 6, IS-101 Reykjavík,
Island, f. 10/4 24, inv. 83.
Fries, Claes Sigurd Elias, fil. dr, professor, Himlastigen 10, 906 41 Umeå,
f. 22/4 24, inv. 74.
Göransson, Carl Axel Sölve Ragnvald, fil. dr, docent, Norra Parkvägen
2 B, 756 45 Uppsala, f. 6/5 25, inv. 78.
Huldén, Lars Evert, fil. dr, professor, Sanitärgatan 4 A 15, FI-00300 Helsingfors, Finland, f. 5/2 26, inv. 78.
Bringéus, Nils-Arvid Edvard Alarik, fil. dr, dr. philos., teol. kand., professor, Galjevångsvägen 4, 224 65 Lund, f. 29/3 26, inv. 70.
Podolák, Ján, DrSc., professor, f.d. universitetsrektor, Podzáhradamie 62,
84102 Bratislava, Slovakien, f. 17/5 26, inv. 89.
Ejskjær, Inger Jensen, dr. phil., professor, Høeghsmindeparken 121 t.h.,
DK-2900 Hellerup, Danmark, f. 20/5 26, inv. 85.
Alinei, Mario, Dottore in Lettere, professor, Casella Postale 102, IT-50029
Tavarnuzze (Firenze), Italien, f. 10/8 26, inv. 86.
Venås, Kjell, dr. philos., professor, Terrassevegen 104, NO-0682 Oslo 6,
Norge, f. 30/11 27, inv. 88.
202
Stoklund, Bjarne, cand. mag., professor, Uglevangen 13, DK-2830 Virum,
Danmark, f. 17/1 28, inv. 84.
Olsen, Olaf, dr. phil., professor, f.d. riksantikvarie, Rikkeslyst, Strevelshovedvej 2, Alrø, DK-8300 Odder, Danmark, f. 7/6 28, inv. 84.
Jonsson, Hans Erling, fil. dr, professor, f.d. ordbokschef, Fästan, Tygelsjö
331, 247 91 Södra Sandby, f. 10/6 28, inv. 86.
Hidemark, Brita Elisabet, fil. dr, docent, Canton 1, 178 93 Drottningholm,
f. 16/10 28, inv. 91.
Andersson, Karl Thorsten Gunnar, fil. dr, dr. phil., professor, Grönstensvägen 32, 752 41 Uppsala, f. 23/2 29, inv. 73.
Fenton, Alexander, D. Litt., professor, 132 Blackford Avenue, Edinburgh
EH9 3HH, Skottland, f. 26/6 29, inv. 77.
Vilkuna, Asko, fil. dr, professor, Kauppakatu 10, FI-40100 Jyväskylä, Finland, f. 17/11 29, inv. 86.
Hofer, Tamás, Dr. phil., f.d. museichef, Szilágyi Erzsébet fasor 17, HU1026 Budapest, Ungern, f. 29/12 29, inv. 96.
Brückner, Wolfgang Winfried, Dr. phil., professor, Bohlleitenweg 59, DE97082 Würzburg, Tyskland, f. 14/3 30, inv. 83.
Rostvik, John Allan, fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Marnäsvägen 13, 790 26
Enviken, f. 22/3 30, inv. (77) 84.
Andræ, Carl Göran, fil. dr, professor, Slöjdgatan 17, 752 38 Uppsala, f.
23/4 30, inv. 80.
Almqvist, Bo Gunnar, fil. dr, professor, 6 Seafield, Shankill, Co. Dublin 14,
Irland, f. 5/5 31, inv. 73.
Ottenjann, Helmut, Dr. phil., professor, f.d. museichef, Museumsstrasse
13, DE-4590 Cloppenburg, Tyskland, f. 15/5 31, inv. 87.
Ek, Sven Birger (Sven B.), fil. dr, professor, Welandergatan 19, 416 56
Göteborg, f. 10/6 31, inv. 77.
Hasselmo, Nils, fil. dr, professor, f.d. universitetsrektor, 5960 E. Placita
Alta Reposa, Tucson, AZ 85750, USA, f. 2/7 31, inv. (80) 89.
Wilson, Sir David M., MA, fil. dr, professor, f.d. Director of the British
Museum, The Lifeboat House, Castletown, Isle of Man IM9 1LD, Storbritannien, f. 30/10 31, inv. (69) 76.
Tarvel, Enn, dr. scient. hist., professor, Trummi põik 5A-30, EE-0026 Tallinn, Estland, f. 31/7 32, inv. 94.
Arrhenius, Birgit, fil. dr, professor, Langelandsgatan 6, 5 tr., 164 43 Kista,
f. 25/8 32, inv. 95.
Grandien, Bo Leonard, fil. dr, professor, Rålambsvägen 10 A, 6 tr., 112 59
Stockholm, f. 21/11 32, inv. 94.
Storå, Nils, fil. dr, professor, Vårdbergsgatan 8 C, FI-20700 Åbo 70, Finland, f. 29/5 33, inv. 83.
Hildebrandt, Reiner Willi, Dr. phil., professor, Am Zuckerberg 2, DE35043 Marburg, f. 21/3 33, inv. 99.
Gräslund, Bo Albert, fil. dr, professor, Norra Parkvägen 4 B, 756 45 Uppsala, f. 13/12 34, inv. 88.
Brednich, Rolf Wilhelm, Dr. phil., professor, Tuckermannweg 6, DE37085 Göttingen, Tyskland, f. 8/2 35, inv. 85.
Reinhammar, Maria (Maj), fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Stackvägen 18,
756 47 Uppsala, f. 17/5 35, inv. (86) 90.
Lönnroth, Lars Christoffer, fil. dr, professor, Santessonsgatan 15, 412 66
Düwel, Heino Willi Klaus, Dr. phil., professor, Am Sölenborn 18, DE37085 Göttingen, Tyskland, f. 10/12 35, inv. 97.
Elmevik, Bengt Lennart, fil. dr, professor, Vasagatan 1 C, 753 13 Uppsala,
f. 2/2 36, inv. 77.
Scharfe, Martin Reinhard, Dr. phil., professor, Eulenkopfstrasse 23, DE34043 Marburg, Tyskland, f. 8/3 36, inv. 97.
Daun, Åke, fil. dr, professor, Folkungagatan 142, 116 30 Stockholm, f. 1/4
36, inv. 85.
Kjellström, Rolf Evert, fil. dr, docent, Villa Vindhem, Viks fiskeläge 1435,
272 95 Simrishamn, f. 4/6 36, inv. 98.
Nordberg, Bengt Karl Richard, fil. lic., professor, Wallingatan 1, 752 24
Uppsala, f. 8/8 36, inv. 96.
Hultgård, Erik Anders N:son, teol. dr, fil. mag., professor, Gråmesvägen 6,
756 52 Uppsala, f. 23/12 36, inv. 01.
Ramsten, Märta Anna Margareta, fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Upplandsgatan 44, 5 tr., 113 28 Stockholm, f. 25/12 36, inv. 00.
Viereck, Wolfgang Wilhelm, Dr. phil., fil. dr, professor, Obere Dorotheenstrasse 5 A, DE-96049 Bamberg, Tyskland, f. 4/9 37, inv. 95.
Klein, Barbro Maria, fil. dr, professor, Fatbursgatan 14 A, 118 54 Stockholm, f. 14/3 38, inv. 00.
Korhonen, Kauko Olavi, fil. dr, professor, Kanotvägen 5, 961 51 Boden, f.
8/5 38, inv. 89.
Tarkiainen, Kari Valtteri, fil. dr, f.d. riksarkivarie, Lai Tänav 27-3, EE51005 Tartu, Estland, f. 14/6 38, inv. 97.
af Klintberg, Bengt Knut Erik, fil. dr, professor, författare, Vendevägen 13,
181 31 Lidingö, f. 25/12 38, inv. 93.
Nes, Oddvar Sigmund, mag. art., professor, Storevardsbrekka 31, NO-5305
Florvåg, Norge, f. 27/12 38, inv. 93.
Peterson, Lena Cecilia, fil. dr, professor, Gråalsvägen 12, 753 50 Uppsala,
f. 27/1 39, inv. 94.
Kaivola-Bregenhøj, Annikki Irmeli, fil. dr, professor, Puusepänkatu 2 C,
FI-04200 Kervo, Finland, f. 1/2 39, inv. 00.
Ólason, Vésteinn, dr. phil., professor, f.d. chef för Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum, Nýlendugata 43, IS-101 Reykjavík, Island,
f. 14/2 39, inv. 99.
Hägg, Inga Helena, fil. dr, professor, Barktorp, Box 5416, 782 91 Malung,
f. 14/7 39, inv. 99.
Hallberg, Axel Göran, fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Krokgränd 20, 241 32
Eslöv, f. 7/10 39, inv. 00.
204
ARBETANDE LEDAMÖTER
Inländska
Österberg, Eva Birgitta, fil. dr, professor, Filippavägen 2 A, 222 41 Lund,
f. 25/10 42, inv. 84.
Gustavsson, Anders Karl Gustav, fil. dr, professor, Tegneby-Hogen 140,
473 97 Henån, f. 7/12 40, inv. 87.
Löfgren, Orvar Sigurd, fil. dr, professor, Linnégatan 12, 224 60 Lund, f.
2/10 43, inv. 89.
Hellspong, Mats, fil. dr, professor, Riddargatan 51, 114 57 Stockholm, f.
15/10 40, inv. 91.
Jansson, Nils Torkel, fil. dr, professor, Petterslundsgatan 25, 753 28 Uppsala, f. 7/3 47, inv. 92.
Larsson, Lars-Gunnar, fil. dr, professor, Berthåga Lindväg 5 A, 752 60
Uppsala, f. 9/12 47, inv. 93.
Skarin Frykman, Harriet Birgitta, fil. dr, professor, Bögatan 35 B, 412 72
Frykman, Nils Jonas Daniel, fil. dr, professor, S:t Laurentiigatan 12 A,
222 21 Lund, f. 22/10 42, inv. 94.
Edlund, Lars-Erik Anders, fil. dr, professor, Smedsgatan 2, 903 22 Umeå,
f. 16/8 53, inv. 94.
Thelander, Mats Olov Arvid, fil. dr, professor, Oslogatan 64, 752 64 Uppsala, f. 16/9 45, inv. 95.
Myrdal, Janken Peter, fil. dr, professor, Västerlånggatan 31, 111 29 Stockholm, f. 4/11 49, inv. 95.
Strandberg, Lars Svante, fil. dr, professor, Damastvägen 2, 757 57 Uppsala, f. 2/8 42, inv. (88) 95.
Edström, Karl-Olof (Olle), fil. dr, professor, Möttviksvägen 15, 421 66
Västra Frölunda, f. 31/7 45, inv. 96.
Johannesson, Torborg Ida Lena, fil. dr, professor, S:t Eriksgatan 85,
113 32 Stockholm, f. 20/2 45, inv. 97.
Brohed, Nils Ingmar, teol. dr, professor, Warholms väg 8 A, 224 65 Lund,
f. 3/1 40, inv. 97.
Magnusson, Lars Gösta, fil. dr, professor, Övre Slottsgatan 26 G, 753 12
Uppsala, f. 6/6 52, inv. 97.
Bursell, Barbro Julia, fil. dr, docent, f.d. överintendent, Bodarna, Häggeby,
746 94 Bålsta, f. 30/12 42, inv. 98.
Lindegren, Jan Axel, fil. dr, professor, Hugleksgatan 5, 753 34 Uppsala, f.
3/1 49, inv. 98.
Svedjedal, Erik Johan Olof, fil. dr, professor, Hedensbergsvägen 27,
752 60 Uppsala, f. 29/6 56, inv. 98.
Genrup, Kurt Lennart, fil. dr, professor, Stöcksjö Åsarväg 36, 905 80
Umeå, f. 8/5 44, inv. 99.
Brink, Arthur Stefan, fil. dr, professor, Sysslomansgatan 40 B, 752 27 Uppsala, f. 26/7 52, inv. (95) 01.
Williams, Henrik Bruun, fil. dr, professor, Övre Slottsgatan 14 C, 753 10
Uppsala, f. 16/10 58, inv. 02.
Svensson, Ulla Birgitta, fil. dr, professor, Linnégatan 31, 2 tr., 114 47
Gräslund, Anne-Sofie Elisabeth, fil. dr, professor, Norra Parkvägen 4 B,
756 45 Uppsala, f. 1/6 40, inv. 03.
Fridell, Björn Staffan Folke, fil. dr, professor, Solstrålevägen 105, 743 35
Storvreta, f. 11/4 52, inv. (03) 05.
Palmenfelt, Ulf Alrik, fil. dr, professor, Östra Sömmerskestigen 12, 621 53
Visby, f. 6/6 47, inv. (03) 05.
Arvastson, Stig Gösta, fil. dr, professor, Timmermansgatan 20 C, 753 33
Uppsala, f. 16/5 43, inv. (03) 05.
Ternhag, Nils Gunnar, fil. dr, professor, Norra Mariegatan 1 B, 791 72
Falun, f. 31/10 48, inv. 05.
Lindkvist, Nils Thomas, fil. dr, professor, Svängrumsgatan 36, 421 35
Västra Frölunda, f. 16/4 49, inv. 06.
Huss, Leena Marjatta, fil. dr, docent, Källarbäcksvägen 13, 757 52 Uppsala, f. 27/9 48, inv. 06.
Åkesson, Lynn Irene Christine Alm, fil. dr, professor, Trollebergsvägen
38 A, 227 31 Lund, f. 24/6 51, inv. 06.
Widgren, Mats Olof, fil. dr, professor, Fisknätsgatan 4, 133 43 Saltsjöbaden, f. 5/4 48, inv. 07.
Nilsson, Torsten Bertil Kristoffer, teol. dr, fil. kand., professor, Sunnanväg
14 H, 6 tr., 222 26 Lund, f. 30/3 51, inv. 07.
Andrén, Anders, fil. dr, professor, Bergsgatan 57, 112 31 Stockholm, f. 7/5
52, inv. 08.
Lindmark, Per Daniel, fil. dr, professor, Brednoret 77, 917 97 Bygdeå, f.
28/2 60, inv. 08.
Beach, Hubert Schenck (Hugh), Ph.D., professor, Herman Ygbergs väg 13,
167 61 Bromma, f. 7/6 49, inv. 08.
Fjellström, Christina Maria, fil. dr, professor, Kungsängsgatan 57 J, 753 17
Uppsala, f. 22/1 53, inv. 09.
Nyström, Lars Birger Staffan, fil. dr, professor, Docentbacken 5, 114 18
Utländska
Barnes, Michael Patrick, MA, fil. dr, professor, 93 Longland Drive, London N20 8HN, England, f. 28/6 40, inv. (77) 84.
Dillmann, François-Xavier, Docteur d’État ès Lettres, fil. dr, professor, 35
bis, rue du Maréchal-Gallieni, FR-78000 Versailles, Frankrike, f. 27/11
49, inv. 92.
Lönnqvist, Bo Hjalmar, fil. dr, professor, Unionsgatan 45 B 30, FI-00170
Helsingfors, Finland, f. 29/9 41, inv. 93.
206
Joensen, Jóan Pauli, dr. phil., fil. dr, professor, f.d. universitetsrektor,
Gæsugøta 18, FO-100 Tórshavn, Färöarna, f. 30/4 45, inv. 94.
Köstlin, Konrad, Dr. phil., professor, Oberzellergasse 3/13, AT-1030
Wien, Österrike, f. 8/5 40, inv. 96.
Alver, Bente Gullveig, dr. philos., professor, Lille Øvregate 36 A, NO-5018
Bergen, Norge, f. 26/8 41, inv. 96.
Wolf-Knuts, Gisela Ulrika Christina, fil. dr, professor, Universitetsgatan
6 A 10, FI-20100 Åbo, Finland, f. 6/12 47, inv. (92) 96.
Häggman, Solveig Ann-Mari, fil. dr, professor, chef för Finlands svenska
folkmusikinstitut i Vasa, Rådhusgatan 40 B, FI-65100 Vasa, Finland, f.
19/9 41, inv. 98.
Glauser, Jürg, Dr. phil., professor, Herrenbergstrasse 5, CH-8006 Zürich,
Schweiz, f. 7/12 51, inv. 99.
Valk, Ülo, dr. phil., professor, Vainu 12, EE-50304 Tartu, Estland, f. 25/8
62, inv. 99.
Mitchell, Stephen Arthur, Ph.D., professor, 44 Oak Hill Road, Harvard,
Massachusetts 01451, USA, f. 22/4 51, inv. 00.
Åström, Anna-Maria, fil. dr, professor, Ursinsgatan 13 C 57, FI-20100
Åbo, Finland, f. 15/9 51, inv. 00.
Clunies Ross, Margaret Beryl, MA, fil. dr, professor, P.O. Box 4, Campersdown Business Centre, New South Wales 1450, Australien, f. 24/4
42, inv. 01.
Mohrmann, Ruth-Elisabeth, Dr. phil., professor, Entrup 2, DE-48341
Altenberge, Tyskland, f. 20/12 45, inv. 01.
Ivars, Siv Ann-Marie, fil. dr, professor, Skepparegatan 35 A 13, FI-00150
Helsingfors, Finland, f. 6/11 41, inv. 01.
Lysaght, Patricia, Ph.D., professor, 37 Brook Court, Monkstown, Co.
Dublin, Irland, f. 6/3 48, inv. 01.
Bugge Amundsen, Arne, dr. philos., professor, Postboks 247, NO-1601
Fredrikstad, Norge, f. 13/8 55, inv. 02.
Trudgill, Peter John, MA, Ph.D., professor, 32 Bathurst Road, Norwich
NR2 2PP, England, f. 7/11 43, inv. 03.
Christiansen, Palle Ove, dr. phil., seniorforsker vid Dansk Folkemindesamling, Det Kongelige Bibliotek, Svinget 181 t.h., DK-2300 København S, Danmark, f. 3/9 46, inv. 03.
Greule, Albrecht Johannes, Dr. phil., professor, Hangstrasse 30, DE-93173
Wenzenbach, Tyskland, f. 13/4 42, inv. 05.
Gunnell, Terry Adrian, Ph.D., professor, Rekagrandi 1, IS-107 Reykjavík,
Island, f. 7/7 55, inv. 05.
Jørgensen, Bent Peter, dr. phil., professor, Tagensvej 15, DK-2200 København N, Danmark, f. 12/3 44, inv. 06.
Rydving, Lars Olof Håkan, teol. dr, professor, Sanddalsringen 224, NO5225 Nesttun, Norge, f. 9/5 53, inv. 06.
Jesch, Judith, Ph.D., professor, 5 Clumber Crescent North, Nottingham
NG7 1EY, England, f. 26/3 54, inv. 07.
Hasan-Rokem, Galit, Ph.D., professor, Department of Hebrew Literature
and Jewish and Comparative Folklore Program, Hebrew University of
Jerusalem, Mt. Scopus, Jerusalem 91905, Israel, f. 29/8 45, inv. 07.
Jahr, Ernst Håkon, dr. philos., professor, Gimlekollen 3, NO-4633 Kristiansand S, Norge, f. 4/3 48, inv. 07.
Price, Neil Stuppel, fil. dr, professor, Department of archaeology, University of Aberdeen, St. Mary’s, Elphinstone Road, Aberdeen AB24 3UF,
Skottland, f. 13/9 65, inv. 08.
Eriksen, Anne, dr. phil., professor, Fossveien 1, NO-1925 Blaker, Norge, f.
17/7 58, inv. 08.
Balzamo, Elena, fil. dr, 23, rue Alexandre Ribot, FR-28000 Chartres,
Frankrike, f. 11/8 56, inv. (06) 09.
Haugen, Odd Einar, dr. philos., professor, Claus Frimannsgate 8, NO-5011
Bergen, Norge, f. 1/5 54, inv. 09.
Schjødt, Jens Peter, dr. phil., professor, Rudolph Wulffsgade 11, DK-8000
Århus C, Danmark, f. 24/3 52, inv. 09.
KORRESPONDERANDE LEDAMÖTER
Forssman, Erik Ernst, fil. dr, professor, Johann v. Weerth-Strasse 4, DE7800 Freiburg/Br., Tyskland, f. 27/12 15, inv. 65.
Sanderson, Stewart, MA, f.d. Director of the Institute of Dialect and Folk
Life Studies, University of Leeds, Mertoun Cottage, High Street, Yetholm, Kelso TD5 8RG, England, f. 23/11 24, inv. 67.
Nyman, Åsa Margareta, fil. dr, f.d. 1:e arkivarie, Karin Hansdotters väg 2,
193 31 Sigtuna, f. 4/6 21, inv. 76.
Lindow, John, Ph.D., professor, Department of Scandinavian, Winelle
Hall, University of California, Berkeley, Calif., USA, f. 23/7 46, inv. 77.
Zachrisson, Karl Sune Ragnar, fil. lic., f.d. styresman för Nordiska museet,
Klosterledsgatan 6, 592 32 Vadstena, f. 28/1 32, inv. 80.
Whitaker, Ian, dr. philos., professor, 97-2533, 152 St., Surrey, British
Columbia V4P 1N4, Canada, f. 4/7 28, inv. 81.
Steingrímsson, Sigurgeir, cand. mag., redaktör vid Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum, Brekkustígur 3, IS-101 Reykjavík, Island, f.
2/10 43, inv. 82.
Poulsen, Jóhan Hendrik W., mag. art., professor, FO-175 Kirkjubøur,
Färöarna, f. 20/6 34, inv. 83.
Hofrén, Erik Johan, fil. lic., professor, f.d. direktör för Stiftelsen Arbetets
museum, Knopgatan 13, 603 85 Norrköping, f. 10/4 36, inv. 83.
Nordenson, Eva Vilhelmina, f. Cederblad, fil. dr, f.d. direktör för Stiftelsen
Skansen, Furusundsgatan 5, 115 37 Stockholm, f. 7/12 25, inv. 83.
Markey, Thomas Lloyd, fil. dr, professor, 2466 North Camino Valle Verde,
Tucson, AZ 85715-3405, USA, f. 29/5 40, inv. 84.
208
Petersen, Robert Karl Frederik, professor, Mageløs 9 BIII t.h., DK-5000
Odense C, Danmark, f. 18/4 28, inv. 85.
Gustavson, Helmer Olov, fil. kand., f.d. avdelningsdirektör, Skestavägen
43, 163 51 Spånga, f. 23/3 38, inv. 86.
Strid, Jan Paul, fil. dr, professor, Hargs Västergård, 590 48 Vikingstad, f.
15/7 47, inv. 86.
Fisher, Brian Peter, MA, M.Phil., 3 Luckett’s Close, Histon, Cambridge
CB4 4HG, England, f. 28/4 34, inv. 87.
Kan, Aleksander, fil. dr, professor, Gästrikegatan 10, 1 tr., 113 62 Stockholm, f. 31/10 25, inv. 88.
Schietzel, Kurt, Dr. phil., professor, Direktor des Archäologischen Landesmuseums und des Wikinger Museum Haithabu der Christian-AlbrechtsUniversität, Schloss Gottorf, DE-24837 Schleswig, Tyskland, f. 25/9
33, inv. 88.
Stoklund, Marie Ingerslev, cand. mag., f.d. museumsinspektør, Uglevangen
13, DK-2830 Virum, Danmark, f. 11/8 34, inv. 88.
Vensild, Henrik, mag. art., museumsdirektør, Storegade 29, DK-3700 Rønne, Danmark, f. 5/4 42, inv. 88.
Ivarsdotter, Backa Anna Hilma Svea, fil. dr, professor, Grönstensvägen 12,
752 41 Uppsala, f. 2/3 38, inv. 90.
Melnikova, Elena, dr. phil., professor, Profsojuznaja ul. 75-1-40, 117342
Moskva, Ryssland, f. 25/11 41, inv. 90.
Person, Per Bengt-Arne, fil. lic., f.d. länsmuseichef, Engelbrektsgatan 3,
432 41 Varberg, f. 30/3 27, inv. 90.
Lamb, Raymond George, Ph.D., No 4 Janet Street, Thurso, Caithness,
Skottland, f. 9/1 48, inv. 91.
Estham, Hjördis Inger Katarina, teol. dr, fil. lic., f.d. avdelningsdirektör,
Torsgatan 2, 753 15 Uppsala, f. 9/6 28, inv. 92.
Häkli, Esko Antero, teol. dr, fil. lic., professor, f.d. överbibliotekarie,
Mechelingatan 13 B 24, FI-00100 Helsingfors, Finland, f. 30/11 36,
inv. 92.
Lindquist, Sven-Olof, fil. dr, docent, f.d. landsantikvarie, Sankt Hansgatan
1 C, 621 57 Visby, f. 3/3 33, inv. 93.
Rydh, Stig Erik Ingvar, fil. kand., f.d. landsantikvarie, Sysslomansgatan
17 A, 753 14 Uppsala, f. 25/3 37, inv. 93.
Brylla, Eva Margareta, fil. dr, docent, f.d. forskningschef, Rotfruktsgatan
7, 754 49 Uppsala, f. 1/3 44, inv. 94.
Melefors, Nils Evert Fredrik, fil. dr, docent, f.d. ordbokschef, Odensgatan
18, 753 13 Uppsala, f. 19/4 33, inv. 94.
Nyström, Bo Gunnar, fil. lic., f.d. forskningschef, Bertilsvägen 22 A,
752 60 Uppsala, f. 7/7 39, inv. 94.
Nilsson, Jan, fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Skomakarevägen 13, 434 40
Kungsbacka, f. 2/12 32, inv. 95.
Tornehed, Stig Lennart, fil. dr, redaktör, Stamvägen 15, 352 53 Växjö, f.
8/4 24, inv. 95.
Ambjörnsson, Ronny, fil. dr, professor, Näset 117, 922 66 Tavelsjö, f. 21/3
36, inv. 98.
Jobs-Björklöf, Kersti, fil. kand., f.d. kulturintendent, Tibble Sundsgattu 3,
793 36 Leksand, f. 8/11 37, inv. 98.
Mackay, Margaret A., Ph.D., Director of School of Scottish Studies, University of Edinburgh, 41 St. Vincent Crescent, Glasgow G3 8NG, Skottland, f. 7/8 45, inv. 98.
Dahllöf, Tordis Karin, fil. lic., Östra Ågatan 17, 753 22 Uppsala, f. 1/3 28,
inv. 99.
Quinn, Judy Elisabeth, Ph.D., senior lecturer, Newnham College, Cambridge CB3 9DF, England, f. 20/1 57, inv. 99.
Runblom, Harald, fil. dr, professor, f.d. föreståndare för Centrum för multietnisk forskning, Uppsala universitet, Hesselmans väg 26, 752 63
Uppsala, f. 20/11 39, inv. 99.
Åhlén, Marit Marianne, fil. dr, akademiintendent, Vasagatan 1 C, 753 13
Uppsala, f. 14/3 51, inv. 00.
Nyström, Bengt Georg Tage, fil. dr, f.d. bibliotekschef, Upplandsgatan 74,
113 44 Stockholm, f. 3/10 37, inv. 01.
Brück, Ulla Dorrit Louise, fil. kand., universitetslektor, Sandhamnsgatan
42, 115 28 Stockholm, f. 20/2 42, inv. 02.
Lövkrona, Inger Sylvia Astrid, fil. dr, professor, Kullabergsvägen 11 B:26,
260 42 Mölle, f. 15/11 43, inv. 03.
Liby, Sven Håkan, fil. kand., landsantikvarie, Läby Österby 114, 755 92
Uppsala, f. 10/2 50, inv. 05.
Svanberg, Stig Ingvar Christian, fil. lic., forskare, Väktargatan 58 B,
754 22 Uppsala, f. 28/6 53, inv. 05.
Björklöf, Sune Osvald, fil. dr, Tibble Sundsgattu 3, 793 36 Leksand, f. 26/4
35, inv. 05.
Harris, Joseph Clarence, Ph.D., professor, Dep. of English, Barker Center,
12 Quincy St., Harvard University, Cambridge, MA 02138, USA, f. 18/9
40, inv. 06.
Schön, Ebbe Verner, fil. dr, docent, Helgalunden 13, 118 58 Stockholm, f.
13/12 29, inv. 06.
Larsson, Gösta Mats Olof (Mats G.), fil. dr, docent, Bräcksta Guckedal,
743 93 Vattholma, f. 23/6 46, inv. 07.
Tellenbach, Birgit Margareta, fil. kand., Box 65, 237 22 Bjärred, f. 3/7 41,
inv. 08.
Hagberg, Johnny Stig Rune, teol. kand., kyrkoherde, prost h.c., Prästgården, 531 94 Järpås, f. 10/8 52, inv. 09.
210
Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien 1
STADGAR FÖR
KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIEN
FÖR SVENSK FOLKKULTUR
AKADEMIENS FONDER OCH STADGAR FÖR DESSA
2
Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien
för svensk folkkultur
antagna 6 november 1932 och 26 mars 1933, fastställda av Kungl. Maj:t
27 november 1936 (med ändringar 1950, 1960 och 1974) och,
efter fullständig revidering 1993, av regeringen 10 mars 1994
(med ändringar 2007 och 2009)
Akademien, som är en riksakademi med säte i Uppsala, grundades den 6
november 1932 till minne av konung Gustav II Adolf, Uppsala universitets
främste välgörare och den som genom ett 1630 utfärdat memorial för antikvarier och hävdasökare kan sägas ha lagt grunden till forskning om svensk
folkkultur.
Akademiens uppgift
§1
Akademiens uppgift är att främja forskning rörande svensk folklig kultur,
särskilt genom
att i sina skriftserier och tidskrifter offentliggöra forskningsrön,
att initiera och understödja vetenskapliga undersökningar,
att anordna föredrag, symposier och exkursioner samt
att genom stipendier och belöningar stimulera vetenskaplig verksamhet.
Akademiens sammansättning
§2
Akademien består av inländska och utländska arbetande ledamöter, seniorledamöter, stödjande ledamöter, hedersledamöter samt korresponderande
ledamöter.
§3
De inländska arbetande ledamöterna får vara högst 40 till antalet, de
utländska arbetande ledamöterna liksom de stödjande ledamöterna högst
30.
§4
Arbetande ledamot blir vid fyllda sjuttio år seniorledamot. F.d. inländsk
arbetande ledamot har som seniorledamot samma rättigheter som inländsk
arbetande ledamot.
4
§5
Till stödjande ledamot kan väljas person som dokumenterat intresse för den
forskning som akademien har till uppgift att främja. Stödjande ledamot har
samma rättigheter som arbetande ledamot utom den att föreslå inval som
arbetande ledamot.
§6
Till hedersledamot kan väljas person av särskild förtjänst inom kultur- och
samhällsliv.
Styrelse
§7
Akademiens angelägenheter handhas av en styrelse om nio ledamöter, av
vilka en är preses, en vice preses, en sekreterare och en skattmästare. Minst
en och högst två av ledamöterna skall vara stödjande ledamot. För ledamöterna skall finnas tre suppleanter.
§8
Styrelsen väljs för en tid av tre år. Vid varje årsmöte väljs tre ledamöter och
en suppleant.
§9
Styrelsen är beslutför då minst fem ledamöter är närvarande. Vid lika röstetal har preses utslagsröst.
Valberedning
§ 10
Val av ledamöter i styrelsen och i nämnderna för vissa pris- och belöningsfonder (se stadgarna för dessa fonder) samt av revisorer skall beredas av en
valberedning bestående av akademiens sekreterare och ytterligare två ledamöter, en arbetande och en stödjande.
Sekreterarens och skattmästarens åligganden
§ 11
Det åligger sekreteraren
att förbereda och föredraga de ärenden som skall behandlas vid styrelseoch plenarsammanträden samt att föra protokoll vid dessa,
att verkställa de vid sammanträdena fattade besluten,
att sköta akademiens brevväxling samt
att utge akademiens årsbok.
Det åligger skattmästaren
att handha akademiens ekonomiska angelägenheter,
att föra räkenskaperna, som avslutas den 31 december,
att senast den 1 mars överlämna föregående års räkenskaper till revisorerna,
att upprätta förslag till årsredovisning och budget samt
att ansvara för att akademiens värdehandlingar förvaras på betryggande
sätt.
Revisorer
§ 12
För granskning av räkenskaperna samt styrelsens och skattmästarens förvaltning utses vid årsmötet för ett år två revisorer jämte två personliga
suppleanter. Av revisorerna skall en vara auktoriserad och en akademiledamot. Revisorerna skall ha tillgång till protokoll och övriga för revisionen
relevanta handlingar. Revisionsberättelsen skall överlämnas till styrelsen
senast den 1 april.
Sammanträden
§ 13
Akademien sammanträder efter kallelse, utfärdad minst 14 dagar i förväg.
Begär sju ledamöter sammanträde, måste ett sådant omedelbart utlysas.
Högtidssammanträde hålls årligen den 6 november om ej av särskild
anledning annan dag bestäms.
Akademiens årsmöte hålls under april månad, varvid följande skall förekomma:
1. Protokoll.
2. Val av två justeringsmän.
3. Styrelsens och skattmästarens verksamhetsberättelse.
4. Revisionsberättelse för föregående räkenskapsår.
5. Fråga om fastställande av resultat- och balansräkning.
6. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen.
7. Val av tre styrelseledamöter och en suppleant.
8. Val av preses, vice preses, sekreterare och skattmästare.
9. Val av revisorer.
6
10. Val av ledamöter i nämnderna för vissa av akademiens pris- och belöningsfonder.
11. Utseende av valberedning.
§ 14
Akademien är beslutför om minst sju ledamöter är närvarande. Endast närvarande ledamot får deltaga i omröstning.
Val
§ 15
Val förrättas med slutna sedlar om ledamot så begär.
Inval
§ 16
Arbetande ledamot och hedersledamot väljs av akademien, stödjande ledamot och korresponderande ledamot av styrelsen.
§ 17
Uppstår ledigt rum bland arbetande ledamöter beslutar styrelsen om rummet skall återbesättas eller ej. Om styrelsen finner att så skall ske, skall alla
inländska arbetande och f.d. arbetande ledamöter underrättas härom och
beredas tillfälle att insända förslag till sekreteraren. Förslagen, som skall
lämnas i motiverad skrivelse undertecknad av sammanlagt minst tre ledamöter av en eller båda de nämnda kategorierna, framläggs för styrelsen,
som har att avge förslag till akademien för beslut.
§ 18
Förslag om inval av stödjande ledamot väcks inom styrelsen. Beslut fattas
tidigast vid följande styrelsesammanträde och sedan styrelsens samtliga
ledamöter underrättats om förslaget.
§ 19
Förslag om inval av hedersledamot väcks i motiverad skrivelse till styrelsen, som har att till nästa akademisammanträde yttra sig över förslaget. Val
sker vid därpå följande sammanträde.
Övriga bestämmelser
§ 20
Akademiens räkenskapsår överensstämmer med kalenderåret.
Styrelsen har att inom sig eller bland sina suppleanter utse en redaktör med
uppgift att ombesörja utgivningen av arbeten i akademiens skriftserier.
För ändringar av dessa stadgar fordras samstämmiga beslut vid två omedelbart efter varandra hållna sammanträden, varav ett årsmöte. Stadgeändring
sker med tillämpning av vad som härvidlag regleras i stiftelselagen (SFS
1994:1220).
Skulle akademien upplösas, skall dess tillgångar behandlas på sätt akademien beslutar.
8 Akademiens
Stadgar för fonder
Kungl.och
Gustav
stadgar
Adolfs
för dessa
Akademien
Akademiens fonder och stadgar för dessa
1. Nils Ahnlunds prisfond
2. Jöran Sahlgrens prisfond
3. Dag Strömbäcks belöningsfond
4. Anders Diös’ fond för svensk hembygdsforskning
5. Wilhelm och Anna Söderbaums fond för vetenskaplig
forskning rörande Leksands och Siljansnäs socknars
historia
6. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens fond för svensk folklivsforskning
7. Torsten Janckes minnesfond
8. Harry Karlssons fond för folklivsforskning
9. Erik och Dency Östhols donationsfond
10. Marie-Louise och Gösta Virdings fond
11. Sten Carlssons minnesfond
12. Gösta Bergs minnesfond
13. Vidar Reinhammars fond för svensk dialektforskning
14. Folke Hedbloms minnesfond
15. Lars Hellbergs minnesfond
Stiftad år
1949
1954
1960
1961
1961
1962
1968
1968
1976
1983
1989
1994
2000
2004
2007
A. Generella bestämmelser för fonderna, giltiga i den mån
annat ej sägs i stadgarna
1
2
3
4
5
6
Fonden förvaltas av akademiens styrelse.
Av avkastningen läggs varje år minst 10% till kapitalet.
Kapital och avkastning bokförs å särskilt konto.
Räkenskaperna granskas årligen av akademiens revisorer.
Räkenskapsåret är detsamma som gäller för akademien.
Fonden är undantagen sådan tillsyn och anmälningsplikt som stadgas i
lagen om tillsyn över stiftelser.
7 För ändring av stadgarna fordras samstämmiga beslut vid två på varandra följande akademiens sammanträden, varav ett årsmöte.
8 Skulle akademien upplösas skall fondens tillgångar behandlas på sätt
som stadgats för akademien.
Stadgar
Akademiens
för Kungl.fonder
Gustav
och
Adolfs
stadgar
Akademien
för dessa 9
B. Fondernas stadgar i övrigt
1. Nils Ahnlunds prisfond
§ 1 Fonden har tillkommit genom sammanskott från akademiens ledamöter till minnet av Nils Ahnlunds 60-årsdag den 23 augusti 1949.
§ 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen som belöning till ledamot av
akademien från något av de nordiska länderna för framstående vetenskaplig insats inom område som akademien företräder.
§ 3 Priset utdelas vid akademiens högtidssammanträde efter förslag av en
nämnd bestående av preses, vice preses, skattmästaren, sekreteraren
och en av akademien årligen utsedd ledamot. Ingen må annat än
undantagsvis tilldelas priset mer än en gång.
2. Jöran Sahlgrens prisfond
§ 1 Fonden har tillkommit genom sammanskott från vänner, kolleger och
lärjungar inom och utom akademien till minne av Jöran Sahlgrens 70årsdag den 8 april 1954.
§ 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen som belöning för framstående
vetenskaplig insats inom nordisk ortnamnsforskning, nordisk dialektforskning eller nordisk folkminnesforskning.
§ 3 Priset utdelas vid akademiens högtidssammanträde efter förslag av en
nämnd bestående av preses, vice preses, sekreteraren och en av akademien årligen utsedd ledamot. Ingen må annat än undantagsvis tilldelas
priset mer än en gång.
3. Dag Strömbäcks belöningsfond
§ 1 Fonden har tillkommit genom en gåva till akademien i samband med
Dag Strömbäcks 60-årsdag den 13 augusti 1960.
§ 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen av akademiens styrelse som
belöning för författarskap eller annan verksamhet som gagnar den
forskning som akademien företräder, i första hand inom norrön filologi
och norrön folklore. I synnerhet skall ihågkommas forskare från Brittiska öarna, Irland, Island och Norge.
4. Anders Diös’ fond för svensk hembygdsforskning
§ 1 Fonden har tillkommit till minne av Anders Diös’ 70-årsdag den 21
februari 1961.
§ 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen som understöd, författarhonorar, resestipendium eller pris till forskare som ägnat sig åt svensk folkkultur i dess helhet eller vissa delar därav, såsom bebyggelsehistoria,
10 Akademiens
Stadgar förfonder
Kungl.och
Gustav
stadgar
Adolfs
för dessa
Akademien
byggnadsskick, social och ekonomisk historia, rättshistoria, arbetsliv,
folkminnen, folkseder och språkliga traditioner.
§ 3 Fördelningen av avkastningen beslutas av akademien efter förslag av
en nämnd bestående av preses, skattmästaren och sekreteraren samt en
av akademien årligen utsedd ledamot.
5. Wilhelm och Anna Söderbaums fond för vetenskaplig forskning
rörande Leksands och Siljansnäs socknars historia
Om fonden och dess syften se utförligare Saga och sed 1978 s. 116–123.
6. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens fond för svensk
folklivsforskning
§ 1 Fonden har tillkommit genom att Samfundet för svensk folklivsforskning till akademien överlämnat sina värdehandlingar, som samtidigt
genom gåvor ökats till ett värde av 100 000 kronor.
§ 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen till främjande av samma ändamål som var samfundets, nämligen »att utöva vetenskaplig verksamhet
eller på annat sätt befrämja sådan till fördjupande av kännedomen om
det svenska folkets liv och kulturella egenart jämte därmed sammanhängande uppgifter».
§ 3 Fördelningen av avkastningen beslutas av akademien efter förslag av
en nämnd bestående av preses, skattmästaren, sekreteraren och tre av
akademien årligen utsedda ledamöter.
7. Torsten Janckes minnesfond
§ 1 Fonden har stiftats för att hedra minnet av Torsten Jancke. Dess grundkapital utgjordes av ett belopp om 100 000 kronor, överlämnat 1968 av
dåvarande Byggnadsfirman Anders Diös AB.
§ 2 Tillgänglig avkastning skall, om fondens styrelse ej beslutar annat,
årligen utdelas som stöd eller belöning för sådan forskning som akademien företräder.
§ 3 Fördelningen av avkastningen beslutas av en styrelse bestående av
akademiens preses, skattmästare och sekreterare.
§ 4 Styrelsen utser inom sig ordförande och sammanträder minst en gång
om året.
8. Harry Karlssons fond för folklivsforskning
§ 1 Fondens grundkapital är 55 000 kronor.
§ 2 Av avkastningen skall årligen en femtedel läggas till kapitalet.
StadgarAkademiens
för Kungl. Gustav
fonder och
Adolfs
stadgar
Akademien
för dessa 11
§ 3 Tillgänglig avkastning utdelas årligen av akademiens styrelse till
främjande av folklivsforskning vid universiteten i Uppsala och Lund.
9. Erik och Dency Östhols donationsfond
§ 1 Fonden har tillkommit genom en donation på 250 000 kronor av
Anders Diös på Erik Östhols 60-årsdag den 5 april 1976.
§ 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen som belöning för hembygdsforskning och annan vetenskaplig verksamhet inom de områden som
akademien företräder.
§ 3 Fördelningen av avkastningen beslutas av akademiens styrelse.
10. Marie-Louise och Gösta Virdings fond
§ 1 Fonden har tillkommit genom ett av Gösta Virding den 23 december
1983 utfärdat gåvobrev av följande lydelse: »Till Kungl. Gustav
Adolfs Akademien överlämnar jag härmed som gåva 1 000 aktier B,
bundna, i Pharmacia AB. De överlämnade aktierna, eller de ytterligare
aktier, som genom fondemission eller aktieuppdelning kan komma att
tillfalla Akademien på grund av denna donation, får icke säljas så
länge Pharmacia består som självständigt företag. För gåvan, som
under namnet ’Marie-Louise och Gösta Virdings fond’ skall förvaltas
av akademien, skall gälla den bestämmelsen att avkastningen skall
utdelas som stipendier till forskare i folklivsforskning och kulturhistoria, företrädesvis rörande Småland.»
§ 2 Avkastningen skall årligen utdelas av akademiens styrelse som stipendier enligt ovan.
11. Sten Carlssons minnesfond
§ 1 Fonden har tillkommit med anledning av Sten Carlssons, akademiens
dåvarande preses, bortgång den 5 augusti 1989 genom överföring av
200 000 kronor från akademiens disponibla medel.
§ 2 Av avkastningen läggs årligen 15% till kapitalet.
§ 3 Resten utdelas av akademiens styrelse som belöning för författarskap
eller som stöd för forskning inom område som akademien företräder.
12. Gösta Bergs minnesfond
§ 1 Fonden har tillkommit med anledning av Gösta Bergs, akademiens
preses åren 1968–78, bortgång den 12 mars 1993 genom överföring av
200 000 kronor från akademiens disponibla medel.
§ 2 Av avkastningen läggs årligen 15% till kapitalet.
12 Akademiens
Stadgar förfonder
Kungl.och
Gustav
stadgar
Adolfs
för dessa
Akademien
§ 3 Resten utdelas av akademiens styrelse som belöning för författarskap
eller som stöd för forskning inom område som akademien företräder.
13. Vidar Reinhammars fond för svensk dialektforskning
§ 1 Fonden har tillkommit för att hedra minnet av Vidar Reinhammar, dialektolog och ordboksman, ledamot av akademiens styrelse, hastigt
bortgången den 8 februari 2000.
§ 2 Akademien har av sina disponibla medel överfört 50 000 kronor till
fonden, och cirka 70 000 kronor har influtit från privatpersoner.
§ 3 Fonden skall främst utnyttjas till resestipendier (för forskningsändamål, deltagande i vetenskapliga kongresser och symposier m.m.) till
doktorander och yngre disputerade forskare.
§ 4 Utdelning av medel ur fonden sker genom beslut av akademiens styrelse.
§ 5 Fondens kapital bör vara förbrukat senast år 2010.
14. Folke Hedbloms minnesfond
§ 1 Fonden har tillkommit genom en donation på 423 261 kronor till akademien i enlighet med ett testamentariskt förordnande av akademiens
framlidne hedersledamot och sekreterare 1975–80, professor Folke
Hedblom, och hans maka Carin.
§ 2 Fondens avkastning skall enligt makarna Hedbloms bestämmande
»utdelas som belöning för eller understöd till vetenskaplig verksamhet
som akademien företräder. Vid lika meriter i övrigt bör forskare vars
insatser berör landskapen Gästrikland och Hälsingland särskilt ihågkommas.»
§ 3 Utdelning av medel ur fonden sker genom beslut av akademiens styrelse.
15. Lars Hellbergs minnesfond
§ 1 Fonden har tillkommit genom en gåva på 290 893 kronor från Kerstin
Hellberg till åminnelse av hennes den 13 juni 2006 avlidne far, hedersledamot av akademien.
§ 2 Ur fonden skall, efter beslut av akademiens styrelse, utdelas stipendier
till unga forskare i nordiska språk som arbetar tvärvetenskapligt. Fondkapitalet skall vara förbrukat inom lägst 10 och högst 15 år.

Saga och Sed - Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur

Transcription

Similar documents

NR 3 / 201 3 - Stålbyggnadsinstitutet

LANSERINGEN AV `UTENFORSKAPET`

Brev af 9.8.13 fra adv. Carsten Pals

Vapenbilden 60:2004

Nyhetsbrev 2, 2012 - Nätverket Anabaptist

Pilgrimens sju nyckelord är

Deltagerliste til Spjald FDF Jubilæumsfest

Nr. 1 2006

studia anthroponymica scandinavica

Hantverkare emellan s. 175-279 - Hantverkslaboratoriet

Brandposten nr 48

Karl Bernert „Stödsverkshuses“

Denna veckan i Dubai

Corten – visst kan rost vara vackert CE

Brugsanvisning 2 Käyttöohje 15 Bruksanvisning 28 Bruksanvisning

Användning av antibakteriella Antiparasitära medel till häst, medel till hund och katt

NORNA-RAPPORTER 88 Binamn. Uppkomst, bildning, terminologi

Text, kontext och betydelse: Sex nordiska studier i systemisk

installation/ instruction manual

Band Saw - Clas Ohlson

Svensk Neuropsykologi 2003 Nr 3-4

Grensestrategisk krisehåndtering