Ladda hem Proletärens jubileumsnummer 1995

Transcription

Marxist-leninist
Grundad 1970.
Proletärens första nummer från 1970.
Ett av otaliga kampmöten
mot slakten av de svenska
varven.
Organ för Kommunistiska Partiet – KPML(r)
Jubileumsnummer 1995
Pris 20 kronor
25 år
med KPML(r)
& Proletären
Partiordförande Frank
Baude proklamerar bildandet av Kommunistiska
Partiet, KPML(r), nyårsafton 1977.
Till försvar av den offentliga sektorn och välfärden.
Proletärens förra nummer 16 november 1995.
32 sidor med tillbakablickar – och framtidsvisioner!
2
KPML(r) 25 år!
1967
❑ I midsommarhelgen bildas
Kommunistiska Förbundet
Marxist-Leninisterna,
KFML, som ställer sig uppgiften att återskapa ett kommunistiskt parti i Sverige.
KPML(r) räknar denna kongress som sin första. Förbundet innefattar medlemmar
från fd SKP (som några månader tidigare döpts om till
VPK) och från Vietnam- och
studentrörelserna.
1968
❑ Vänsteruppsvingets år
framför andra, internationellt
och i Sverige. KFML får tillskott från inte mins radikala
studenter och från en alltmer
växande Vietnam-rörelse.
1969
❑ KFML håller sin andra
kongress, dvs också (r):s
andra.
❑ I december går arbetarna
vid LKAB:s gruvor i malmfälten i vild strejk, riktad inte
bara mot arbetsköparen utan
också mot den fackliga byråkratins klassamarbete.
1970
❑ Gruvarbetarstrejken, och
framförallt det sätt på vilket
fackföreningsbyråkratin
lyckas få gruvarbetarna att
återgå, utlöser motsättningar
mellan en intellektuell högerlinje och en proletär vänsterlinje inom KFML. Under
loppet av 1970 utvecklas
denna motsättning till att
omfatta också en rad andra
frågor.
❑ I mitten av oktober ger
KFML:s göteborgsavdelning
ut första numret av Klasskampen.
❑ Den 25 oktober bildas
KFML(r) på en konferens i
Göteborg. En interimistisk
centralkommitté utses, med
Frank Baude som ordförande. Förbundet omfattar ett
tiotal organisationer ur
KFML och en del enskilda
kontakter på andra håll.
❑ I månadsskiftet november/december utkommer första numret av Proletären.
Till Dig
som gillar KPML(r)
Göteborg 25 oktober 1995
Kamrat!
Skriver till Dig med anledning av att det idag är
precis 25 år sedan Ko m munistiska Partiet, KPML(r), bildades. Vi
hade visserligen
ett F för Förbund i namnet då, istället för ett P
för Parti, men
det säger bara att vi idag är lite mognare, lite
mer erfarna och
förhoppningsvis lite klokare. Ko mmunister och revo
lutionärer har
vi alltid varit – och kommer vi alltid att förbli,
det kan jag lova Dig.
Mycket har hänt under dessa år. Vi kommunister har
haft synpunkter på det mesta. Men inte bara det. Trogna den marx
istiska ståndpunkten – att det inte bara gäller att förklara värl
den, utan att
förändra den – har vi genom åren gått ut i den ena
kampanjen efter
den andra för att mobilisera till kamp för arbetars
aken. Vi kan
inte påstå att utvecklingen gått i vår riktning.
Högerns 80-tal
har idag gått över i ett slags kontrareformism, där
allt vad socialdemokratin byggt av folkhemsk välfärd rivs ner
och forslas bort
– och det av socialdemokratin själv. Det kallas ”anp
assning till
IT-samhället”, men påminner mest om forna tiders
patronvälde.
Att det inte är en väg framåt begriper var och en
med huvudet på
skaft och hjärtat på rätt ställe. Hur kan ökande
klassklyftor,
ökande orättvisor och ökande social misär vara en
väg framåt?
Om 25 år kommer svenska folket säkert att skämmas
över sitt 90tal. Men vi kommunister skäms inte över vårt. Inge
n kan anklaga
oss för att inte ha sagt ifrån och för att inte ha
gjort vårt.
I den tidning Du nu håller i handen skildrar vi våra
första 25
år.
Vi är ärligt talat ganska stolta över vad vi uträ
ttat, om
än långt ifrån nöjda med vad vi uppnått.
Men vi är inte nostalgiska. Med Marx säger vi att
”vår tids
revolution kan inte skapa sin poesi ur det förgångn
a, utan bara ur
framtiden”. Därför har vi utelämnat en hel del och
behandlat mycket styvmoderligt. Men ingen skall känna sig förförde
lad för det,
ty syftet med denna tidning är inte att skriva gård
agens historia,
utan att bidra till att forma morgondagens.
Till Dig kamrat, som gillar KPML(r), vill vi säga
: här är vi! Du
må tycka att vi har haft och har brister, men vi
är och framförallt - vi kämpar. Låt oss göra det tillsammans! En
framtid värd
namnet kräver att alla vi som hatar klassförtryck,
orättvisa och
slöseri med mänskliga och naturliga resurser slår
oss samman.
Kom med oss! Låt oss tillsammans utkämpa den nödv
ändiga kamp som
gör att vi om 25 år, eller helst tidigare, kan höja
våra glas och
utropa en skål för att vi gjorde slut på det usla
, odugliga, människofientliga kapitalistiska systemet.
?W2@
W.M?
.Y
?O@?
?W2@@?
W&0M
?O.M
?W2(Y?
W&0Y
?W.M
?.Y?
@@
O2@?
O2@(
O2@@0M
?O2@@R+Y
O2@@0M
O2@@U@5?
?O2@@0M?
?O2@0M?V@(Y?
?O2@0M
O2@@0M?O2@0Y
O.
?O2@@0M?
O2@0M??W2@0M
?O2@0Y
?O20M?
?O2@@@@@@?
O2@0M?eO&0M
?O2@0M
O2@0M?
?O2@?'@@8W(M
?O2@0MfO2@U
?O2@(Mhf?O2@0M
?O2@@0M??S@@?.Y?
?O2@@XfO2@YV@@?hfO2@@@0Y?heO2@@0Mf?O2@@@@@@?h?@@0M?eO2@0M?
?O20M?S@6KO2@Y@@@@@=?O2@6KO2@@@@@@@XeO2@?gO2@0M?fO2@@@X?W@?
?O2@0M
O2@0M??W&@V@@@@@@X@@>@@@@@@@@@@@@@@0R4@@@@5?fO2@0M?eO2@@@Ue@)T&@@@@@(hO2@@U?e?O2@@@@?
O2@0M?eW&@@@@@0M?S@0R'U@?I'X@@@0Y@(M?f@(Y?eO20Me?O2@0MeV@@@@@@U?W@@0Yf?O2@@Y?S@@@@@0MI4@@?
O2@0M?e?O&@@@0Me?@(MeS@@??S@0M?e(Ye?@(?(YeO20Me?@@0M?eW2@@0MeV@@0M?fO2@@@@@@@0M?
O2@0M?e?W2@@@0Mf?(Y?e.Me?.M?h?(Y?e@@(Mhf&0M?e@@@0M?e?W2@@@@@@0M?eW2@6K?fO2@@@@?@@@@@f@?e?@@@@@@@@@@?
O2(Mg?*@V@M
@0Y?
@Mg?&@0M?g?O&0MI4@@@@@@0M?
?@@0Y?g?V'?
@0M?
@?@?
Anders Carlsson
medlem i KPML(r):s politbyrå
och redaktör för denna jubileumstidning
PS. Den gråtonade figuren som pryder detta brev anvä
ndes som
ledar-vinjett i Proletärens allra första nummer 1970
. Lite nostalgisk kan man väl få lov att vara dagen till ära?
ETT TACK
vill vi rikta till alla som medverkat i denna tidning. Till
fotograferna – som Björn Rantil, Petter Johansson,
Sebastian Todor, Arne Sigdell och Marie Lundberg
(som stått för huvudparten av de nya bilderna). Till
krönikörerna, utan vars bidrag resultatet blivit livlöst.
Och inte minst till alla krönikörer som inte fick plats!
Men hav tröst, käre läsare. Fortsättning följer i Proletären. Du har väl prenumeration?
KPML(r) 25 år!
3
1971
❑ Under våren splittras De
Förenade FNL-grupperna,
DFFG, och den revolutionära
delen bildar Solidaritetsfronten för Indokinas folk, SFIF,
som börjar ge ut tidningen
Vietnamsolidaritet. Också
studentorganisationen Clarté
splittras och Clarté(ml) bildas.
❑ Proletären utkommer under 1971 som månadstidning
och upplagan stiger snabbt.
Nr 3 trycks i 19 000 ex.
❑ I Proletären nr 4 publicerar Frank Baude artikeln
Vänd ansiktet mot arbetsplatserna, som får stor betydelse för förbundets inriktning på arbetsplatsarbetet.
❑ 1 maj arrangerar KFML(r)
demonstrationer och möten
på ett tjugotal orter. I Göteborg samlar demonstrationen
över tvåtusen personer.
❑ 14 maj 1971 attackerar
polisen en anti-imperialistisk
demonstration på Götaplatsen i Göteborg. Det bildar
upptakten till den senare så
uppmärksammade göteborgsprocessen.
❑ På försommaren ger
KFML(r):s nybildade förlag
Proletärkultur ut Lenins Vad
bör göras, som blir en teoretisk grundval i det fortsatta
partibygget.
❑ I oktober går KFML(r) ut i
en flygbladskampanj som
manar till aktionsenhet mot
kapitalets offensiv. Initiativet
avvisas av Vpk-ledningen.
”Han
kände sig delaktig
i någonting långt utöver
sig själv. Han tog ansvar
för arbetarklassen, mänskligheten och civilisationen.
I hans handlande vill
jag se partiets själ
och min tro på
framtiden”
1972
”Om
att vara
delaktig
i något
större”
Till Ljungby i mörkaste
Småland kommer jag en
vinterdag som revolutionärernas talesman. Förutom
min skånska stämma, för
jag med mig socialistens
vanliga attiraljer: litteratur,
banderoller att smycka lokalen, tejp och häftapparat, en insamlingsbössa.
Eftermiddagens sista
strålar lyser på Folkets
Hus och i det bleka ljuset
urskiljer jag Östen Larsson. Vi har aldrig setts. Men den unge mannen
i vågigt hår och jacka, kan inte vara någon annan än den arbetare i staden som har kallat mig
att tala. På eldsjälens omisskännliga vis är han
på plats långt före utsatt tid, igång med att
skylta för möteslokalen.
Under glatt samspråk lossar vi min bil –
jag bärandes på pinalerna, Östen kånkandes på
bokväskan.
Mötet är förarbetat. Lokalen är lagom tilltagen och fylls av besökare. Reportern från
Smålänningen infinner sig, artig och nyfiken.
Rivaler inom vänstern bevakar sitt.
Det blir frågor och debatt. Kontakter knyts.
Böcker säljs. Och smålänningen skriver verkligen om händelsen.
I Östens rörelser och minspel syns framgången med mötet, men det är också efter mötet han råkar röja sin synskada. Av andra får
Christer
Ternrud
jag veta att han lider svårt av diabetes, att han
aldrig kan bli bättre och att hans tid är utmätt.
Östen blev en vän direkt. Vi träffades flera
gånger och han gick hela tiden in för arbetarsaken med samma lugna iver. Men hans dagar
var räknade. Bara något år gick och jag fick
den tunga plikten att förrätta hans begravning.
*
Östen var en människa som hade nog med
bekymmer för egen del. Han kunde vänt omvärlden ryggen och ingen kunde klandrat honom.
Men han kände sig delaktig i någonting långt
utöver sig själv. Han tänkte på sina arbetskamraters och klassbröders öde, även i en framtid
som inte kunde innefatta honom. Han tog ansvar för arbetarklassen, mänskligheten och civilisationen. I hans handlande vill jag se partiets själ och min egen framtidstro. Den vill jag
formulera, med Östen och Ljungby Folkets
Hus framför ögonen, i följande ord av Marx:
”Därför ställer sig mänskligheten alltid blott
sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att
själva uppgiften endast uppkommer, där de
materiella betingelserna för dess lösande redan är för handen eller åtminstone befinner
sig i processen av sitt vardande.” (Till kritiken av den politiska ekonomin.)
CHRISTER TERNRUD
taxichaufför i Göteborg
och fd medlem i KPML(r):s CK
❑ I januari hålls den tredje
kongressen. Delegater från
37 orter finns med och 70
procent av dem är arbetare.
På kongressen visas ett provnummer av Proletären som
veckotidning. Kongressen
ställer bla uppgiften att så
snart som möjligt utge Proletären varje vecka.
❑ I slutet på februari utkommer Proletärens första veckonummer. Systemet är att utge en 4-sidig tidning i tre
veckor, huvudsakligen till
prenumeranter, och en 12-sidig ”månadstidning” den
fjärde veckan, som används
för lösnummerförsäljning.
❑ På våren går SFIF och
Clarté(ml) samman och bildar Sveriges Kommunistiska
Ungdomsförbund (marxistleninisterna), SKU(ml).
Samtidigt bildas det revolutionära studentförbundet
SKS(ml).
❑ I oktober utbryter en vild
strejk på Arendalsvarvet i
Göteborg. Elva arbetare avskedas efter strejken, däribland flera (r)-are.
❑ På hösten utvidgas förbundets verksamhetsområden
genom bildandet av idrottsföreningen Proletären FF i
Göteborg.
4
1973
❑ I januari drar KFML(r),
SKU(ml) och SKS(ml) igång
kampanjen En luftvärnskanon till Nordvietnam som ett
svart på USA:s terrorbombningar av Nordvietnam.
❑ Vid årsskiftet börjar
KFML(r) utge den tidigare
oberoende, men förbundet
närstående kulturtidskriften
Göteborga´rn Röda Rappet.
Samtidigt ändras namnet till
bara Röda Rappet.
❑ I februari går arbetarna på
Saab i Trollhättan i strejk,
med en (r)-are i strejkledningen. I samband med den
framträdde en dittills okänd
Metall-ombudsman vid
namn Stig Malm som spjutspets mot de strejkande.
❑ När socialdemokratin håller valupptakt i Scandinavium i Göteborg går Olof Palme till hätskt angrepp mot
KFML(r).
❑ KFML(r):s particentral
och göteborgsavdelning flyttar under våren till MarxEngelshuset på Fjärde Långgatan 8.
❑ I mars rullar göteborgsprocessen igång. 17 vittnen
och de bägge huvudåtalade
anhålls inför sittande rätt, anklagade för mened. I rättegången står två (r)-are åtalade för att ha misshandlat en
polis i samband med den anti-imperialistiska demonstrationen 14 maj 1971. De
anhållna friges senare, men
en av de bägge huvudåtalde
döms till fängelse.
❑ I april genomförs en nationell förbundsdag i Göteborg,
med närmare 2000 deltagare
i Konserthuset. Medverkade
gjorde bla trubaduren Fred
Åkerström, författarinnan
Maja Ekelöf och den kommunistiske veteranden Victor
Nilsson.
❑ Inför sommaren rapporterar Proletären att det nu finns
27 Röda Stjärnan-bokhandlar runt om i landet.
❑ I riksdagsvalet i september
samlade KFML(r) 8000 röster eller 0,2 procent av väljarna. En besvikelse för de
flesta.
❑ I september genomförs
militärkuppen i Chile.
KFML(r) tar genast itu med
solidaritetsarbetet
KPML(r) 25 år!
Hur det hela började
Det finns de som idag talar om
68:orna med ett försmädligt och
överlägset flin, som framställer
den tidens vänster som velourtomtar och arga feminister, som en
harmlös och löjlig modevänster.
Detta är inte helt korrekt. Visst finns det mycket att skratta åt så här i efterhand, men det
fanns också en allvarligt menad vänster vars
politiska arbete hade betydelse.
För 25 år sedan trodde man i det socialdemokratiska partiet att målet var nått.
Den krisfria kapitalismen hade inträtt i
Sverige och klassamarbetet mellan LO och
SAF blev den bärande ideologin för reformisterna.
Välfärden kunde bara byggas ut och skulle
så göras allteftersom ekonomin tillät.
■ En vänlig pådrivare
Den falska teorin om klasskampens upphävande satte också spår i Sveriges kommunistiska parti, som alltmer fogade sig i rollen som
en vänlig pådrivare åt socialdemokratin utan
självständiga mål för dess verksamhet.
Denna reformistiska sida hos SKP blev allt
tydligare när CH Hermansson tillträdde som
partiledare under senare hälften av 60-talet.
Den moderna revisionism som SKP gjorde
sig till tolk för hade stöd och acceptans i revisionismens högborg Moskva.
Fullt stöd hade Hermansson & Co dock inte
i det egna partiet. Där fanns såväl unga som
gamla medlemmar som ville hålla fast vid den
revolutionära marxist-leninistiska linjen.
Dessa bildade på en rad orter Marxistiska
sällskap för studier av det svenska klassamhället i skenet av marxismens skarpa ljus.
■ Anti-imperialism
1967 bildades så Kommunistiska förbundet
marxist-leninisterna.
I detta bildande deltog inte bara tidigare
medlemmar i SKP. Under senare hälften av
60-talet skedde en universitetsexplosion. Lägre tjänstemän och arbetare drevs av en längtan
att deras barn inte ”skulle bli som vi” utan att
de skulle studera och få en ”bättre” samhällelig ställning.
Många av varandra oberoende saker gjorde
att den radikala studentorganisationen Clarté
kunde dra till sig nya medlemmar ur dessa för
universiteten nya skikt.
Större roll och av helt annan betydelse för
KFML:s rekryteringsbas hade de framväxande FNL-grupperna.
USA-imperialismens krig i Vietnam blev
vad som senare kom att kallas för historiens
första TV-krig. USA-imperialismens ohyggligheter, napalm, brända byar, mördande av
kvinnor och barn etsade sig in på näthinnan
med TV:s hjälp och födde hat mot kriget.
Det etablerade samhället sökte dölja imperialismens ogärningar med en allmän pacifism,
som ställdes mot FNL-gruppernas uppslutning
kring det revolutionära försvarskriget.
Etablissemanget förlorade i denna motsättning inflytandet över stora ungdomsgrupper.
SKP som döpt om sig till VPK fick se sitt
ungdomsförbund delat i två, där den ena gruppen sökte överträffa den andra i radikalitet.
Också en del andra ”vänstergrupper” såg vid
denna tid dagens ljus. Som ett tidens tecken
kan påpekas att även centerns ungdomsförbund radikaliserades och fick ge ansikte åt något som döptes till ”Åsanissemarxister”.
■ De vilda strejkerna
Det var inte endast i frågan om ungdomen
som överheten var döv och blind för de nya
vindar som blåste upp i Sverige.
Att klasskampen var övervunnen och borta
ur samhället var en socialdemokratisk dogm
vid denna tid.
Därför slog det ner som en blixt när gruvarbetarna i malmfälten gick ut i strejk.
En strejk som varade i närmare två månader
och som fick ett häpnadsväckande starkt stöd
av landets övriga arbetarklass genom stöduttalanden och penninginsamlingar.
LO, SAF och socialdemokratiska partiet
togs på sängen och hade till en början ingen
klar taktik för sitt handlande, men efterhand
kunde de få stopp på strejken genom att manövrera den fackliga apparaten i strejkledningen.
KFML:s ledning togs också på sängen .
Ur den förvirring som ledningen för KFML
visade när klasskampen verkligen ställde krav
på den, föddes också den splittring som lade
grunden till KFML(r)!
Med facit i hand kan vi se att den splittringen var nödvändig. Den andra sidan i denna
motsättning i dag har upphört med sin verksamhet och flera av de ledande figurerna från
den tiden har i dag sökt sig till välbetalda akademiska arbeten i statsapparaten och en hel del
av dem har blivit socialdemokrater eller rent
av rena borgare.
■ Principfasthet
Redan från sin första tillblivelse har
KFML(r), sedermera KPML(r), haft som linje
och adelsmärke att förbinda de marxistiska
studierna med den svenska klasskampen och
Det antiimperialistiska uppsvinget och den vilda strejkvåg
som inleddes på hösten 1969,
och inte minst hur man skulle
se på den, utgör två viktiga utgångspunkter för bildandet av
KPML(r).
Vännerna i våra hjärtan:
Samir Naddi.
Jack Parry.
Anton Nilsson.
KPML(r) 25 år!
5
1974
Första numret
av Proletären och
första numret av
Klasskampen. Till
höger den första
(r)-affischen,
framställd före
brytningen av
KFML i Göteborg.
det svenska klassamhället. En politik vilande
på marxismen-leninismens teori och där arbetarklassens övertagande av makten är det mål
vi strävar efter.
För att nå dithän har det strategiska målet att
vinna inflytande och hegemoni i klassen varit
ledstjärnan.
I det internationella arbetet har den proletära internationalismen genomsyrat både såväl
vårt tänkande som handlande.
När borgarklassen tog över makten i Moskva, Peking och Tirana föll de grupper i Sveri-
ge som haft dessa utländska orter som ideologiska och teoretiska lärofäder samman.
KPML(r) lever och fortsätter sin kamp. Den
kamp som inte har några andra intressen än
vad arbetarklassen har annat än i ett avseende.
Vi ställer egendomsfrågan på den politiska
dagordningen.
■ Nödvändigare än någonsin
KPML(r) lever och utvecklas i en tid då det
mer än någonsin i Sveriges moderna historia
behövs ett kommunistiskt parti. Vi har överlevt trots att borgarklassen gång efter annan
förkunnat marxismen som död.Vi gör det för
att vi aldrig har betraktat marxismen-leninismen som en dogm utan som en vägledning till
handling.
KPML(r) står fast förankrad i den nationella och internationella klasskampen och håller
ett fast grepp om den röda fanans stång vi för
25 år sedan reste i trots och hat mot kapitalismens orättvisor, utsugning och krig.
FRANK BAUDE
En händelse jag minns...
V
id brytningen med de högeropportunistiska elementen 1970 startade vi
bokhandeln Röda Stjärnan i Göteborg. Som alltid vid brytningar stod det strid
om tillgångarna.
Nu kan det sägas, för brottet är preskriberat. Planerna på en revolutionär bokhandel
hade pågått några månader genom att opportunisternas bokhandel hade brandskattats. Vi
drevs av amerikansk driftighet och rysk revolutionär hänförelse, skulle man kunna säga. Det var nattliga färder i en Volkswagen
Variant som gjorde att Röda Stjärnan redan
från början kunde starta med ett välfyllt lager av marxismens klassiker och andra vid
den tiden eftertraktade böcker. Händiga
byggnadsarbetare inredde på sin fritid affären så gott det gick i det då ruffiga Haga.
”Nattliga färder
lade grunden till
Röda Stjärnan”
*
litikern Leif Andersson. Det var han som rekryterade sjukhusspionen och som satt som
ett nav i den hemliga socialdemokratiska
spionorganisationen.
På Landsvägsgatan, där vi startade, fanns
också Proletärens redaktion inrymd en trappa upp. Där hade två ynkliga britsar snickrats ihop så de nattarbetande redaktörerna
slapp att gå hem, utan kunde vara på jobbet
24 timmar om dygnet när så behövdes.
Röda Stjärnan var då som nu en träffpunkt
för aktivister av olika slag och affären var
vid brytningen en kittel av politiska diskussioner och planerande.
En som blev stadig kund under de första
åren och som köpte flera exemplar av det vi
gav ut, var den senare ökände kommunalpo-
*
När vi sedan flyttade in i Marx-Engelshuset, är det ett roligt minne att blicka tillbaka
på när affärslokalerna genomgick en renovering och modernisering.
Vi hade stängt en vecka, böckerna flytta-
des ut och byggnadsarbetarna
in. På lördag invigningsöppnade vi med kaffe,
tilltugg och öppningsrabatter
och försäljningen slog rekord.
Vid en tillbakablick över de 25 åren kan vi
nog säga att bokhandeln haft en stor roll att
spela både för avdelningen och partiet som
ett ansikte utåt, en kontaktpunkt, men framför allt för spridandet av den revolutionära
litteraturen.
SOLVEIG BAUDE
bokhandelsbiträde i Röda Stjärnan
i Göteborg sedan 25 år.
Solveig
Baude
Arnold Selby.
Sven Wernström.
Lindiwe Mabusa.
❑ I början av året bildas kulturföreningen Spartacus i
Göteborg och får snart avläggare under andra namn i både Stockholm och Malmö.
❑ I slutet på januari öppnas
konstutställningen Röda Salongen på Marx-Engelshuset, ett samarrangemang
mellan tidskriften Röda Rappet och kulturföreningen
Spartacus. Utställningen blir
en årlig tradition.
❑ I februari antar KFML(r):s
CK en resolution som manar
till kamp mot den sekterism
och subjektivism som varit
förhärskande i förbundet sedan tredje kongressen.
❑ I april genomförs den sk
kaptensrevolten i Portugal,
vilket för KFML(r) innebär
att solidaritetsarbetet med
befrielserörelserna i de portugisiska kolonierna i Afrika
intensifieras.
❑ Inför fjärde kongressen utbryter en intensiv debatt om
först Proletärens roll och
uppgifter och sedan om ytterligare en rad frågor.
❑ 20 december ordnar
KFML(r) i Göteborg ett stort
Vietnammöte i Burgårdens
aula. Van Phuong Dong från
PRR:s generaldelegation i
Stockholm talar.
❑ Under årets sista dagar genomfördes KFML(r):s fjärde
kongress. Det blev en stormig tillställning, där en minoritet anförde invändningar
i så gott som alla frågor. Minoritetens ledande företrädare antingen lämnade eller
uteslöts ur förbundet under
det följande halvåret och bildade under en tid organisationen KEG i syfte att splittra KFML(r). Splittringsförsöket misslyckades.
1975
❑ I februari slår Proletären
larm om att en omfattande
slakt av svensk varvsindustri
förestår. Det blir upptakten
till en nära tioårig kamp för
varven.
❑ Under våren utvecklar
KFML(r) stödarbete för städerske- respektive skogsarbetarstrejken.
❑ I slutet av april befrias
Kambodja och några dagar
senare, den 30 april, intar
FNL-trupper Saigon. USAimperialismen har besegrats.
Segern i Vietnam blir huvudtema i KFML(r):s 1 majmanifestationer.
❑ I maj går KFML(r) och
SKU(ml) ut i en insamlingskampanj till stöd för återuppbyggnaden i Vietnam.
❑ I juni avslöjar telearbetaren Curt Linderholm i Proletären att Säpo sysslar med illegal telefonavlyssning. Bla
är bokhandeln Röda Stjärnan
i Stockholm avlyssnad.
KPML(r) 25 år!
6
❑ I september deltar
KFML(r) med egen avdelning i den stora demonstrationen i Båstad mot
tennismatchen Sverige-Chile.
❑ Under hösten utvecklas ett
omfattande arbete mot Franco-fascismen i Spanien, där
fem anti-fascister avrättades
i september.
❑ I oktober avslöjar Proletären korruption och skumraskaffärer inom sjukvårdsförvaltningen i Göteborg.
Några veckor senare avslöjas
sjukvårdsspionen Jan Lindquist (s), som placerats på
sjukvårdsförvaltningen för
att hålla koll på (r)-are och
andra kritiska anställda. Efterhand avslöjar affären existensen av en hemlig sossepolis, Sapo, som via framförallt fackliga ombudsmän registrerar kritiska arbetare.
❑ Under hösten utges boken
Borgerlig eller proletär politik, av Frank Baude och Lars
Carlsson, som formellt är en
kritisk granskning av SKP:s
(tidigare KFML:s) politik,
men som framförallt utgör
inledningen på en slutuppgörelse med det sk kineseriet
inom förbundet.
❑ Till jul utger Proletärkultur Dan Berglunds skiva ”En
järnarbetares visor”. Den
säljs på kort tid i 7000 ex.
Sådan är vår stil
jugofem år är ingen ålder för en revolutionär och som revolutionär
känner sig Proletären givetvis evigt
ung men samtidigt mycket äldre, ty
vår tidning har som bekant sina rötter i August
Palms Folkviljan, Axel Danielssons Arbetet
och Gustaf Johanssons Arbetartidningen. I
rakt nedstigande led är vår tidning släkt med
dessa och stolt över att föra deras tradition av
kamp för socialism och rättvisa vidare.
Proletären har inget gemensamt med övriga
pressen och massmedia. Vi är precis tvärtom i
allt väsentligt. Därför har vi många gånger blivit åtalade för brott mot tryckfriheten när vi
alltför våghalsigt utmanat dess representanter
och kallat saker och ting vid dess rätta namn
och med övriga tidningars opinionsnämnd och
hedersdomstol har vi brutit helt. Vi har inget
med deras etik och pressmoral att göra.
T
■ Klasskampen i centrum
Ingen av våra journalister har fått jobb hos
oss för att han eller hon varit upplärd på någon
journalisthögskola. På vår tidning är det ingen
merit att vara svarvad eller vässad på sådana
institutioner. Hos oss är det merit att vara fostrad i hederligt arbete och våra främsta medarbetare är arbetarkorrespondenterna.
Inget är viktigare för oss än att odla kontakterna med klasskampen på arbetsplatserna eller kampen mot orättvisor var den än förs. I
den massmediala värld av förljugenhet som
strömmar genom etern och över pressbyråer-
Proletären
25 år
nas diskar i miljonupplagor idag är vår tidning
en motståndsficka, där inget är för fräckt eller
för vågat så länge det riktar sig mot överhetens
arroganta girighet eller fräcka politiska provokationer.
■ Vi älskar att utmana
Vi älskar att utmana borgerlighetens ”anständighet” och ”diskreta charm” och kalla
den vid dess rätta namn som vi hatar dess frätande lögner och förljugna moralism. Den
småborgerliga radikalismen och oförargerliga
herrskapsanarkismen är oss lika främmande.
Disciplinerat vill vi bygga en ny fräsch arbe-
1976
❑ I februari hälsar KFML(r)
det fria Angola. Det skall visa sig att det återstår många
år av solidaritetsarbete.
❑ I början av augusti kommer sjuksköterskan och (r)aren Eva Ståhl hem efter att
ha blivit svårt skadad under
falangisternas grymma belägring av det palestinska
flyktinglägret Tel-e-Zaatar i
Libanon. Eva blir under de
kommande åren något av
symbolen i Sverige för
solidariteten med det palestinska folket.
❑ På valborgsmässoafton
håller kulturföreningen Spartacus upptaktsmöte inför 1
maj på Konserthuset i Göteborg. 1400 i publiken och ett
gediget program ger god
stämning.
❑ I juni genomför KFML(r)
sitt första sommarläger. Det
går av stapeln i Lysekil.
❑ I valet 1976 kandiderar
KFML(r) i sju kommunval i
Västsverige. I Göteborg fördubblas röstetalet till 5000
röster, vilket betyder närmare 2 procent. I Lysekil var (r)
endast 50 röster från mandat.
❑ I riksdagsvalet förlorar socialdemokratin regeringsmakten. Proletärens ledare
menar att 44 års borgerlig
politik bäddade för (s)-nederlaget.
tarrörelse för att skapa ett verkligt folkhem där
alla gör rätt för sig efter förmåga och alla bryr
sig om varandra.
Vi blir inte rika på det vi sysslar med. Som
princip har vi att ingen anställd i vår tidnings
rörelse ska tjäna mer än den andre. Vi tjänar en
genomsnittlig arbetarlön vare sig vi är chefredaktör eller tryckare – ingen är förmer än den
andre i vår rörelse. Ingen gör politisk karriär
för att berika sig. Det är viktigt. Det är ett sådant samhälle vi kämpar för. En för alla – alla
för en.
■ Bärs upp av medlemmarna
Vår tidning bärs upp av medlemmarnas
osjälviska arbete med att skriva på lediga stunder, värva prenumeranter och sälja i ur och
skur på gator och torg. Springa i trappor troget
varje vecka för att knyta läsarna närmare vår
rörelse. Inget är så viktigt för vår rörelse som
tidningen.
Vi är stolta över vår tidning men inte liknöjda. Vi vet att vi kan göra den bättre. Ibland gör
vi misstag, skriver illa eller missar något väsentligt. Då blir vi glada över att våra läsare
hör av sig.
■ Om detta med fel
När det gäller brister med eller fel i en tidning som vår så vet vi att de ofta blir så synliga och upplevs så starkt. Det är vådan med en
tidning som vår. När fel görs i övriga pressen
så märks de knappt eftersom det redan står så
mycket skit i dessa tidningar.
Ett fel i vår tidning blir som en fläck på rena
byxor. Iögonfallande. En fläck på byxor som
är solkiga som borgarnas press syns inte.
För oss är detta en utmaning som tvingar
oss att vara noggranna, men ibland känns det
lite orättvist. När vi skriver något bra märks
det knappt. Men när det står något bra i borgarpressen så tycker till och med vi att detta är
bra. Och vise versa. När borgarpressen skriver
skit så reagerar vi ofta inte ens och det framkallar reaktioner som är obetydliga mot dem
Inget är viktigare för Proletären än arbetsplatsernas folk och deras kamp.
Det är kul att sälja Proletären!
Proletären har aldrig
dragit sig för att utmana
det etablerade samhället, vilket lett till åtal vid
flera tillfällen. Bilden
från en demonstration i
Göteborg i samband
med att tidningen åtalades för sina skriverier
om och kring mordet på
Olof Palme.
KPML(r) 25 år!
7
❑ Under hösten går den första sändningen av mediciner
till Libanon, som ett resultat
av KFML(r):s insamling
med samma namn. Mediciner för 500000 kr sänds iväg.
❑ I november presenterar
KFML(r) ett krisprogram,
som manar till enad arbetarfront mot den borgerliga
krispolitiken.
❑ Under hösten drar
KFML(r) i Göteborg igång
en namninsamlingskampanj
mot planerna på ett operahusbygge. Över 100 000 göteborgare skriver under.
1977
som ibland uppstår för minsta lilla fel i vår tidning. Det känns som sagt ibland orättvist men
samtidigt är det oerhört vitaliserande. Så ska
det vara.
■ Tillhör framtidsfolket
Vår tidning är det framtida folkets. Den tillhör dem som har allt att vinna men inget att
förlora på den nu erkänt blinda marknadens
sammanbrott. Fast vi arbetar i fattigdom och
motvind och inget får gratis så är våra förutsättningar goda. Vårt kapital är vår övertygelse och vårt obrutna förtroende för att folk i
längden inte finner sig i att bli illa behandlade.
Vårt kapital är våra medlemmars och sympatisörers offervilja. Vårt kapital är oåtkomligt för
motståndarnas fogdar. Vårt kapital växer när
fogdarna utmäter våra meningsfränders ringa
tillgångar.
Detta jubileum kommer vi förvisso att fira
med pompa och ståt men mest genom hårt arbete för att leva upp till de högt ställda förväntningar som vi vet finns på oss. Det började
bra med en kort kampanj som gav oss ytterligare ett hundratal fasta läsare. I våras kom en
fattig pensionär upp och gav tidningen två av
sina surt förvärvade tusenlappar i födelsedagsgåva och strax efter kom ett rekommenderat
brev från en 85-årig kämpe i Norrland med
hälsning och en tusenlapp.
Dessa tre tusen kronor bildade grundplåten
till en Proletärens kampfond med anledning av
jubiléet. När det drar ihop sig till final den 25
november så hoppas vi var uppe i 250 000 kronor i födelsedagspresent. Vi har tusentals läsare runt om i landet som vi vet inget hellre vill
än att vårt tidning ska växa i styrka och inflytande. För det krävs, förutom hårt arbete på
fritiden med att sprida tidningen, även pengar.
I tider som dessa vet vi hur ont många av våra
läsare har av den varan men bara kännbara offer kan garantera allas vår framgång.
Vi är glada och stolta när vi ser tillbaka på
våra 25 år men blir ännu gladare när vi ser
framåt. Proletären behövs mer än någonsin.
De politiskt ansvariga ministrarna ligger
som förlamade höns och skelar in i framtiden.
Deras enda lösning innebär ökad arbetslöshet
och dyrtid för folket.
Medan de själva surfar på statens feta löner,
traktamenten och kontokort.
Allt medan världen förändras. Orättvisorna
växer med profiten och räntan större än någon-
sin. Borgarpressen är idel förvirring och socialdemokratins ansvariga politiker följer den
aningslöst i spåren. Marknaden gräver sin
egen grav och nationalekonomernas arma huvuden har gått varma. Bankdirektörerna har
gjort fiasko och spekulanterna tänker fel.
I de djupa leden och bland våra läsare vet
man att det är vi som erbjuder morgondagens
lösen. Så grattis alla våra läsare. Fira med hårdare arbete och till er egen framtid med ett bidrag till vårt postgiro.
Det blir ett jubileum värdigt framtiden.
ROGER GROSS
Anders Carlsson och Roger Gross har tillhört Proletärens redaktion ända sedan det allra första numret 1970 och har genom åren fått uppleva en väldig
teknisk utveckling. Numera görs all ombrytning på skärm.
❑ ❑ – Grabbar, kolla i personalmatsalen. Fabriksledningen sitter och läser Proletären.
Det var Roffe Fällström, som stod partiet
nära, som kom inrusande i fikarummet på
förblandningen.
Jag själv och två arbetskamrater skyndade
iväg. Och visst där satt de, sju vitrockar med
var sitt ex av Proletären och diskuterade.
*
Händelsen utspelades någon gång i slutet
på sjuttiotalet på Alfort och Cronholms färgfabrik i Ulvsunda. En giftfabrik där stankerna av Iösningsmedel blandades med luktlösa
gifter och damm av olika farlighetsgrad. Asbest, kvarts mm yrde på avdelningen där vi
arbetade. I tinnertappningen arbetade bland
andra några sniffare och till de farligaste arbetsuppgifterna användes oftast invandrare
som arbetskraft.
Upprinnelsen till att Proletären lästes ända
upp i fabriksledningen var att en arbetskamrat på fabriken rasat ihop livlös under tillverkning av Marmofloor klarlack, ett golvlack för betonggolv.
Vår arbetskamrat klarade sig dessbättre,
men med livslånga lungskador. Händelsen
fick oss att tillsammans med arbetskamrater
skriva en artikel i Proletären, där vi krävde
ett stopp av tillverkningen av Marmofloor
klarlack tills säkerheten var garanterad t.
Proletären med artikeln lästes dessbättre
”Varenda arbetare
läste Proletären”
inte bara av fabriksledningen utan av varenda arbetare på fabriken. Vi startade en namninsamling med samma krav som alla arbetare, utom fackstyrelsen, på fabriken skrev
under.
Efter hot om sparken, om man skrev på
listorna från vår kvinnliga socialdemokratiske fackordförande, var det bara en kvinnlig
arbetare som kom och strök sitt namn.
Hon lämnade mig med orden: ”Ni har mitt
fulla stöd, men jag gör som min man har rått
mig”. Mannen var fackligt aktiv och socialdemokrat.
Efter att namnlistorna överlämnats till fabriksledningen ordnade fabriksledningen ett
möte med Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen på betald arbetstid för oss
arbetare. Deras stöd till fabriksledningen noterades av arbetarna och gav upphov till en
ny artikel i Proletären.
*
Ett år senare gick Yrkesinspektionen ut
med nya direktiv för handhavandet av de gifter som orsakade olyckan, vilket var en seger
för Alcro-arbetarnas kamp.
Men än större
var att tidningen
Proletären kom
att läsas av en
långt större antal
arbetare på Alcro. Ett tag var
vi fyra medlemmar på fabriken, förutom dessa prenumererade sju andra arbetare och upp till tjugo lösnummer i veckan såldes. Kommunisterna
var under en tid en kraft bland de hundra arbetarna på Alcro i Ulvsunda, som andra politiska krafter var tvungna att ta hänsyn till.
Idag är fabriken nedlagd. Var mina gamla
arbetskamrater finns idag vet jag inte. Bara
ett vet jag: om vi träffas igen kommer minnena från den kamp där Proletären kom att
bli ledande, med all säkerhet att väckas.
Mats
Nordlund
MATS NORDLUND
SL-arbetare från Stockholm
och suppleant i KPML(r):s CK
❑ Från 1 januari utvidgas
Proletärens veckotidning till
att omfatta 8 sidor. En plan
finns för att ge ut tidningen
med två nummer per vecka
till hösten 1977.
❑ I januari arrangeras en demonstration med 2600 deltagare i Göteborg under parollen ”Rädda varven!”. I samma veva avslutas en namninsamlingskampanj på varven
med samma krav. 4000
varvsarbetare skriver under.
❑ I februari uppvaktar en arbetardelegation från varven i
Göteborg regeringen för att
överlämna namninsamlingens krav.
❑ På årsmöte i Göteborg i
mars väljs 100 nya medlemmar in i KFML(r). Förbundet
arbetar i medvind. Kontaktlistan i Proletären omfattar
nu 97 organisationer och/eller kontaktpersoner.
❑ I mars anordnas en stor
gala mot operahusbygget i
ett fullsatt Scandinavium i
Göteborg. 7200 personer slöt
upp. Kampanjen sluter i att
borgarna tvingas lägga operahusplanerna på is.
❑ I maj har Tältprojektet
premiär på Heden i Göteborg, med medverkan av bla
Sven Wollter.
❑ I juli håller KFML(r) första sommarlägret i Tiveden.
Det sker i samarbete med
SKU(ml), som redan huserat
där i några år.
❑ Under våren inleds en omfattande programdebatt inför
det planerade partibildandet
på femte kongressen.
❑ På sommaren köper
KFML(r) fastigheten på
Fjärde Långgatan. MarxEngelshuset är nu i egen ägo
och ett omfattande renoveringsarbete påbörjas.
❑ I november övergick Proletären till utgivning två
gånger per vecka, med onsdag och fredag som utgivningsdag.
❑ Strax före nyår hålls
KFML(r):s femte kongress i
Göteborg. Kongressen antar
ett partiprogram och beslutar
att bilda Kommunistiska Partiet, KPML(r).
8
1978
❑ Det nybildade partiet inleder det nya året med en omfattande möteskampanj. Intresset är stort och leder till
125 programcirklar, ett 20tal nya organisationer och
hundratals nya medlemmar.
Bara i Göteborg invaldes 130
nya medlemmar på medlemsmöte i april och i Jönköping 32 under våren.
❑ KPML(r) driver kampanj
för bojkott att fotbolls-VM i
militärdiktaturens Argentina.
❑ I maj invigs utställningen
Rädda varven på Konsthallen
i Göteborg, med (r)-konstnärer som initiativtagare.
❑ I juni trycks femte upplagan av partiprogrammet.
❑ I september arrangerar
KPML(r):s göteborgsavdelning arbetarkonferens i Folkets hus med 400 deltagare.
Som ett resultat av konferensen kan tre nya driftceller
bildas.
❑ I oktober går KPML(r) ut i
en landsomfattande möteskampanj på temat Socialismen är vägen ur krisen.
KPML(r) 25 år!
”Ett riktigt
arbetarparti”
❑ ❑ Det brukar ju sägas att
25 år för mänskligheten är
en kort tid men lång för den
enskilda människan. Men
när man nu blickar tillbaka
så känns de här 25 åren inte
särskilt långa. Kanske beror
det på att partiet har format
ens liv, ja blivit själva livet.
För mig är det just 1970
och KFML(r):s bildande
som är den stora grejen och
lyftet i livet. Det är inte själva kommunismen, de kom
munistiska idéerna i sin all
männa form, som var det nya för mig. Som son
till en kommunistisk stenhuggare har jag alltid
betraktat mig som kommunist. Men det var en
helt annan stil och framtoning på KFML(r) än
vad jag någonsin hade sett i SKP/VPK.
Lars
Jeppsson
***
Kommunistpartiet på 50- och 60-talet var något mycket defensivt. Partiordföranden Hilding
Hagberg minns man som den ständige losern i
valdebatterna i TV. Han fick hela tiden värja sig
mot anklagelserna om att vara diktaturanhängare och våldsverkare, och bet inte det tillräckligt bra så fick han en spya om Sovjet i nosen.
Partiet hade inget riktigt svar mot den antikommunistiska propagandan. Man vek in öronen
istället för att ta strid för kommunistiska principer. Man gjorde taktik av allting.
SKP var verkligen ett genuint arbetarparti. I
Mörrum på 50-talet var alla utan undantag ar-
betare. När de intellektuella sen kom till partiet
på 60-talet så var det ett jävla fjäskande för ”utbildat och skolat folk” som man uttryckte det.
Det var inte någon stolthet över att man var arbetare som genomsyrade partiet.
***
KFML(r) var något helt annat. Det var offensivt, idérikt och upproriskt, och arbetarklassen
lyftes fram på ett sätt som jag aldrig hade sett
maken till. Att man i (r) var stolt över att vara
arbetare är en jätteunderdrift, om nu det ordet
hade funnits. För mig som var van vid att kommunister var på defensiven och istället för strid
vände andra kinden till, så var det ett lyft med
ett parti som istället var pang på rödbetan.
Genom KFML(r) fick man en röd tråd i historien. Det fanns inget 40-årigt hål som man
tog avstånd ifrån. Här var det inte frågan om
sketen taktik när det gällde marxistiska principer. Vi stod fast vid och förklarade begreppet
proletariatets diktatur trots att våra motståndare
ylade om att vi var diktaturanhängare.
Visst, vi var inga nyansernas mästare och
gjorde nybörjarens alla fel. Men vi hade visionerna om ett samhälle annorlunda organiserat
än kapitalismen. Det är helt avgörande för vårt
parti att vi idag håller fast vid våra visioner och
marxistiska principer. För nu håller kapitalismen på att se till, vilket inte varit fallet tidigare
under vår 25-åriga existens, att det finns en politisk jordmån för revolutionärer.
LARS JEPPSSON
stenarbetare från Karlshamn
och medlem i KPML(r):s CK
❑ KPML(r) organiserar arbetsplatsmöten på Arendalsoch Cityvarven med 700 deltagare mot varvsslakten.
❑ I december summeras
årets medlemsvärvningskampanj i Göteborg. Resultatet: 392 nya medlemmar!
❑ I december utkommer sista numret av Ungkommunisten. På SKU(ml):s sjätte
kongress några månader senare beslutar förbundet att
lägga ner sin verksamhet och
uppmana icke partianslutna
medlemmar att söka sig till
(r). ”Hela vår rörelse bör
samordna sina krafter”, kommenterar Ungkommunistens
sista ledare.
1979
❑ KPML(r):s politbyrå hälsar Pol-Pot-regimens störtande i Kampuchea med tillfredsställelse.
❑ I januari överlämnar Kommunistiska sjömansklubben
1600 namnunderskrifter till
Sjöfolksförbundets ledning i
protest mot en planerad avgiftshöjning.
❑ I februari manar KPML(r)
till solidaritet med Vietnam
gentemot de militära provokationerna från Kina.
❑ I mars överlämnar (r) på
Hisingen 9000 namnunderskrifter mot Volvos giftutsläpp till kommunfullmäktiges ordförande.
❑ I februari inleder Proletären publiceringen av artikelserien ”Marxism eller idealism”, som senare ges ut som
broschyr och som representerar en slutlig uppgörelse
med kineseriet.
”Utan en revolutionär teori,
ingen revolutionär rörelse”
❑ ❑ KPML(r) har alltsedan 1970 satt det teoretiska arbetet och studierna av den marxistiska teorin högt på dagordningen, allt enligt Lenins devis: ”Utan en revolutionär teori kan det
heller inte finnas en revolutionär rörelse”.
Det teoretiska arbetet har dels bestått i självständiga analyser i de frågor som det stått strid
om inom den internationella kommunistiska
rörelsen. I det sammanhanget kan nämnas boken ”Borgerlig eller proletär politik” från 1975
och broschyrerna ”Marxism eller idealism”
från 1979, ”Front mot revisionismen” från
1981 och ”Vart leder Gorbatjov Sovjetunionen?” från 1987.
Den svenska kapitalismens och politikens
utveckling har ständigt analyserats i Proletä-
ren, men i sammanhanget bör nämnas Frank
Baudes ”Leve de vilda strejkerna”, första
gången utgiven 1970 och därefter tryckt i ytterligare tre upplagor.
KPML(r) är också det parti i Sverige som tagit till uppgift att vårda det marxistiska arvet,
ett arbete som bl a tagit sig uttryck i utgivningen av serien Marxismens klassiger i 21 band.
Bland dessa utgåvor är Friedrich Engels ”Den
arbetande klassens läge i England” och ”Politisk ekonomi” för första gången översatta till
svenska.
Huvuddelen av dessa verk – liksom en hel
del annan marxistisk litteratur – finns i lager
och kan beställas från KPML(r):s boklager,
Box 31 187, 400 32 Göteborg.
KPML(r) 25 år!
”Det är en lycka att
få tillhöra en driftcell”
❑ ❑ Vad betyder det för
en arbetare att vara medlem i ett kommunistiskt
parti? Naturligtvis oerhört
mycket. Det betyder ett aktivt liv, både fysiskt och
mentalt.
Eller om man vill konkretisera: flygbladet skall
delas ut och dess innehåll
skall försvaras och kanske
även förklaras.
Det som för mig personligen, som arbetare, har
betytt mest är otvivelaktigt
driftcellen. Jag har varit medlem i KPML(r) i
23 år. I 18 år har jag varit organiserad i en och
samma grundorganisation, KPML(r):s driftcell vid Göteborgs Spårvägar.
Jag skall försöka förklara vad detta har betytt för mig.
I botten ligger det grundläggande, själva anledningen att man går med i det kommunistiska partiet, att man vill ha slut på utsugarsamhället och att man vill ha socialism. Som en
garant för detta står partiet som utformar sin
politik till konkreta arbetsuppgifter för alla
partiets grundorgansiationer.
Således även för driftcellen. Detta är den
allmänna politiken, så att säga.
Janne
Strömgvist
***
Den konkreta politiken för en driftcell blir
naturligtvis utifrån arbetsplatsen. För en kommunistisk arbetare kan det inte finnas någon
lyckligare organisering än denna.
Med arbetskamrater som är kommunister
kan man analysera situationen på arbetsplatsen. Utifrån dessa diskussioner på cellmöten
lägger man så fast en linje för cellens agerande. Det kan gälla agerande på ett fackmöte, eller något annat forum. Alla arbetarna får på
detta sätt reda på kommunisternas ståndpunkt
i frågan.
Att man är en grupp kommunister på en arbetsplats och är organiserade utifrån detta, betyder oerhört mycket för den enskilde kamraten, för partiet och därmed också för arbetarkollektivet i stort.
***
Under dessa 18 år är det naturligtvis en
mängd frågor som cellen har rest och tagit
strid för.
Det jag kommer ihåg är i första hand de frågor där vi som cell rönt framgång.
När partiet hade mandat i kommunfullmäktige, fick Frank Baude igenom att det skulle
startas en yrkesutbildning på Spårvägen för ar-
D
*
Borgarregeringen med Åsling i spetsen
skulle förpassa en hel yrkeskår till historien
med sin varvsproposition. Och KPML(r) hade satt sig i sinne att stoppa planerna. Det var
nervöst fram till frukost inne på verkstaden.
Skulle gjuteriarbetarna som skolades om på
AMU komma, skulle gallerplan ställa upp.
Visst hade vi förberett aktionen, visst
trodde vi på den, men just detta att strejken
inte bara spontant blossade upp som de flesta strejkaktioner gör, var ju det svåra.
Vi hade planerat och till och med affischerat. Och företag och fack var på så sätt minst
lika förberedda. Företagsledningen hade för
första gången i SKV:s historia låst alla portar
under arbetstid.
I varningarna som delades ut till cellkamrater efter strejken stod det att dom hjälpt utomstående över staketet genom att resa ste-
❑ 2200 personer sluter upp i
en demonstration i Göteborg
mot de kinesiska provokationerna mot Vietnam.
❑ I mars utbryter en vild
strejkvåg. (r)-are finns med
överallt.
❑ I april går KPML(r) ut
med ett upprop som manar
till upprättandet av en frivilligstyrka till Vietnams försvar.
❑ Första maj firas i Vietnamsolidaritetens tecken. Uppslutningen är större än någonsin.
❑ I juni påbörjas PFF:s
klubbhusbygge.
❑ I början av augusti skickar
KPML(r) två jeepar till ZANU i Zimbabwe.
❑ I augusti har valrevyn Botten upp! premiär på Exercishuset i Göteborg. KPML(r)
kandiderar 1979 i tio kommunval.
När driftcellen på Spårvägen ordnade möte med
ANC-representanten Lindiwe Mabusa hände det
dråpliga saker, berättar Janne Strömqvist.
betslösa ungdomar. Detta understödde vi med
namninsamling och arbetsplatsmöten och
stöduttalanden. En del av de ungdomar som då
fick utbildning genom partiets agerande är
fortfarande kvar.
Cellen gick mycket tidigt emot privatiseringar och utförsäljning av kommunal verksamhet. Faktiskt långt innan detta blev en rådande högerpolitik. I slutet av 70-talet lade
Spårvägen ut sin sjukvård till en privat intressent, Carlanderska Sjukhuset. Cellen reagerade och agerade mot detta.
Förvaltningshälsovården kom åter i kommunal regi, tack vare cellen.
Cellen har givetvis också agerat i internationella frågor, i den proletära internationalismens anda. Inte minst i vårt avståndstagande
till den turkiska fascismen. Detta har blivit naturligt då Spårvägen har varit inblandad i
ABB:s spårvagnsaffärer med turkiska städer.
***
Låt mig avsluta med en något dråplig historia. I början av 80-talet hade cellen ordnat så att
den dåvarande ANC-representanten i Sverige,
Lindiwe Mabusa skulle besöka ett fackmöte.
På denna tid var det ännu inte helt självklart
för alla att ta ställning för ANC. Socialdemo-
kraten Göran Johansson, exempelvis, menade
att ANC hade en väldigt liten betydelse. Han
lär ha sagt ungefär att ANC bara var en grupp
studenter i London.
Cellen såg det som en framgång för sakens
skull att ANC:s sändebud kom till vårt fackmöte. Vi hade också sett till att det efter hennes
anförande skulle genomföras en insamling.
Eftersom det var ett fackmöte stod fackstyrelsen för arrangemanget. I fackklubbens studieverksamhet ingick en kurs i engelska. Man
tyckte att det var ett lämpligt tillfälle att låta en
av kursdeltagarna praktisera engelska som tolk
för Mabusa.
Allt gick lugnt och väl, tills Mabusa berättade om det underjordiska arbetet. Detta översatte den ovane tolken till att man arbetade i
gruvorna, under jorden.
Efter skrattsalvor och förklaringar ledde
detta till att Lindiwe Mabusa kunde få med sig
en försvarlig mängd pengar från fackmötet.
Detta tack vare driftcellen.
Det är bara att skrida till verket, partikamrater, och bygga ut partiets arbetsplatsorganisering. Det är partiet värt.
JANNE STRÖMQVIST
reparatör från Göteborg
och suppleant i KPML(r):s CK
en 9 april 1980 är en dag jag aldrig
kommer att glömma. Det var inte första gången vi strejkade på Skandiaverken, och inte var det den sista. Men det är
den strejk man minns mest.
9
”Man är stolt över
att ha fajtats emot”
gar. Vad det handlade om var att gjuteriarbetarna fått hjälp att klättra in på sin egen arbetsplats.
Det var en lättnad när verkstaden fylldes
med arbetskamraterna från gallerplan och
AMU och strejken blev nära total. Fackstyrelsen höll sig på expeditionen och grämde
sig förmodligen för att man trots total förvarning inte kunnat avstyra strejken. Till och
med de vanligtvis skiträdda fann för gott att
delta i aktionen.
Säkert var det för att vi från driftcellen
provokativt till våra arbetskamrater ställde
frågan: ”När borgarregeringen beslutar att
lägga ned Svensk varvsindustri, skall dom då
kunna säga att Skandiaverkens arbetare teg
och samtyckte?”
Det gick åt skogen med varven, trots allt.
Men var det någon politisk kraft som försök-
te stå emot var
det KPML(r).
Det kanske
kan verka nostalgiskt att inför
Partiets 25-årsjubileum minnas
driftcellens arbete och strejkaktioner för att
rädda varv som idag ändå utplånats.
Men det är arbetsplatsarbetet och fungerande partiorganisationer som tillhör framtiden, det är arbetarklassens enda chans.
I dag 15 år efter strejken ger varenda skandiaverkare partiet rätt och man är stolt över
att ha fajtats emot.
MONICA LARSSON
metallarbetare från Lysekil
Monica
Larsson
❑ KPML(r) noterar en 20procentig uppgång i valet.
Första mandatet vinns i Lysekil, där Yngve Berlin tar
plats i fullmäktige. I riksdagen behåller borgarna makten. KPML(r) manar till
skärpt kamp mot Bohman.
❑ Under hösten inleder
KPML(r) kampanjen för ett
nej i folkomröstningen om
kärnkraft.
❑ Inför jul ger Proletärkultur
ut Från mörkret stiga vi mot
ljuset, en bok om arbetarrörelsens historia i Sverige.
❑ På tioårsdagen av gruvstrejken arrangerar KPML(r)
möten över hela landet. I Göteborg sluter tusen åhörare
upp för att lyssna på bla
strejkledaren Elof Luspa.
1980
❑ KPML(r) håller partikonferens om kärnkraften och
reser parollen ”Nej till Wallenbergs och Bohmans kärnkraftssamhälle”.
❑ I februari börjar Proletären publicera en artikelserie
av CK, som senare ges ut i
broschyren Front mot revisionismen.
❑ I februari publicerar Proletären intervjuer med representanter för en lång rad progressiva länder i tredje världen, som unisont förklarar:
”Vi behöver fartyg”.
❑ Under våren utvecklar
KPML(r) ett omfattande solidaritetsarbete med ZANU i
Zimbabwe.
❑ I mars invigs Proletären
FF:s klubbhus.
❑ I samband med att en ny
varvsproposition läggs manar KPML(r) till samfällda
aktioner på landets varv.
❑ I juni utkommer Proletärens sista ”månadstidning”.
Från augusti utkommer tidningen med 8 sidor på onsdag och 16 på fredag.
KPML(r) 25 år!
10
❑ I juni passerar KPML(r):s
göteborgsavdelning 1000
medlemmar.
❑ På försommaren utvecklar
KPML(r) stöd till Hamnarbetarförbundets strejk.
❑ I slutet av augusti går arbetarna på Uddevallavarvet i
strejk. I strejkkommittén ingår en (r)-are.
❑ I september skickar Proletären en reporter till Polen
för att skildra den dramatiska
utveckling som pågår där.
❑ Den 18 september utkommer första numret av ”nya”
Proletären, med nytt huvud,
nytt format och ny grafisk
form. Tidningen utkommer
nu med 12 sidor på onsdagar
och 20 på fredagar.
❑ I oktober genomför
KPML(r) ett stort Palestinaseminarium i Stockholm.
❑ I slutet av oktober firar
KPML(r) tioårsjubiluem
med möten över hela landet.
❑ Proletären FF anordnar
stor debatt om Alkohol och
idrott i Frölunda kulturhus
med 700 åhörare och deltagande av bla Riksidrottsförbundets ordförande.
❑ Den 28 december öppnas
KPML(r):s sjätte kongress i
Göteborg i framgångens
tecken. Kongressen beslutar
bla om en omfattande utgivning av marxismens klassiker som ett led i ett förbättrat
skolningsarbete.
KAMPEN O
❑ ❑ Under efterkrigstiden
bidrog varvsarbetarna till
stor del i den fantastiska
produktivitetsutveckling
som lade grunden för en
kraftig förbättring av levnadsvillkoren för arbetarklassen. Löneutvecklingen stod dock inte
i proportion till vinsterna.
På 60-talet tävlade Sverige med Tyskland
om positionen som Europas ledande varvsnation. Japan var i en klass för sig men 1964 tog
Eriksberg sjundeplatsen i världsligan efter sex
japanska varv. Två år senare hade Götaverken
med nybyggda Arendal passerat Eriksberg.
I början av sjuttiotalet monopoliserades
varvsindustrin under redarfamiljerna Broström och Sahlén. Samtidigt skärptes den kapitalistiska konkurrensen.
1974 var Sverige fortfarande varvsnation
nummer två i världen efter Japan. 26000
varvsarbetare producerade och sjösatte 2,2
Lars
Rothelius
miljoner bruttoton, motsvarande 8 procent av
världsproduktionen. I december samma år
sprack bubblan.
De bankrutta Broströmvarven ”konfiskerades” av staten för den symboliska summan
1000 kronor, samtidigt övertogs skulder på
närmare en miljard. Staten agerade kapitalets
städgumma och Olof Palme deklarerade att regeringen räddat varven.
***
”Räddningsaktionen” slöt i ett riksdagsbeslut våren 1976 att de svenska varven skulle
skäras ner med 12 000 man och Eriksbergsvarvet skulle stängas.
Det året byggdes fortfarande fartyg i en rasande takt, 2,4 miljoner bruttoton, och den
samlade varvsarbetarstyrkan hade stigit till
33 000 kollektivanställda. 12 februari sjösattes
sista nybygget på Lindholmen.
Slakten av den svenska varvsindustrin kom
Hjälmen av för Uddevalla.
En av många demonstrationer.
S
tödkarusellen snurrar på, läste jag
sömndrucket härom morgonen i Göteborgs-Posten. Det handlade om varvssubventioner. EU beslutade att dessa skulle
få fortsätta. Svenskarna var mot detta. Det
snedvrider konkurrensen, sa dom.
Kockums nämndes i artikeln. De räknar
på en order åt Tor Line. ”Utan likvärdiga
villkor minskas Kockums chanser”, skriver
G-P.
*
❑ I mars överlämnar göteborgsavdelningens ordförande Teddy-John Frank 15 000
namnunderskrifter för kravet
om en alkholransonering till
dr Claes Sjöberg, som tagit
initiativ till kampanjen.
❑ I april drar KPML(r)
igång en landsomfattande
möteskampanj på temat
Kamp mot krisen.
❑ I april utbryter en stor kulturstrid i Göteborg, det sk
manifestbråket, med Sven
Wollter som en av huvudaktörerna.
❑ På 1 maj arrangerar
KPML(r) Röd Front-arrangemang på 62 platser runt
om i landet.
❑ I juni avskedas (r)-aren
Bengt Backlund från KF-ägda Bergsbrunna tegelbruk
utanför Uppsala. (r) utvecklar ett omfattande solidaritetsarbete och avskedandet
ogiltförklaras senare av AD.
KF-direktörerna fullföljer
ändå avskedandet.
***
I början av sjuttiotalet uppstod en ny kraft i
arbetarleden på varven. Kommunistiska driftceller och ungdomsklubbar bildades på samtliga varv i Göteborg och de flesta övriga varvsstäder.
Gamla varvsarbare med hjärtat till vänster
som hade tystats inom de socialdemokratiska
fackföreningarna, väcktes i sin slummer när
Lennart Gradén mot Olof Palme.
1981
❑ I februari utkommer första
utgåvan i Proletärkulturs
klassikerserie: Luis Bonapartes artonde Brumaire av Karl
Marx.
❑ KPML(r) går ut med ett
flygblad mot nedrustningen
av sjuk- och åldringsvården
under rubriken ”Till försvar
för humanismen”.
att bli en utdragen process. Organiserad av
monopolkapitalet, beslutad av socialdemokrater och borgare i riksdagen och genomför med
hjälp av fackföreningarna.
Först i slutet av 1980-talet, 15 år efter statens övertagande, kunde kapitalister och politiker konstatera att de som enda nation i Europa lyckats fullständigt utradera fartygsproduktionen. Samtidigt lade svenska redare av naturliga skäl fler beställningar än någonsin på
varv i andra Europeiska länder.
Var hade jag hört det tidigare? Jo, det var
för tio år sedan på Arendalsvarvet i valrörelsen.
Sexhundra arbetare var samlade. Det låg
förväntan i luften. Alla hade varit med om
många löften. Man hade slagits mot införande av karensdagar i sjukförsäkringen. Året
innan hade det varit en flera dagar lång strejk
som gav eko i hela landet. Skaran av arbetare som stod där förväntansfulla var luttrad,
men dock förhoppningsfull. Vi hoppades på
besked. Ett positivt besked. Vi visste att vi
var ett duktigt yrkesfolk. Besked om vår
framtid och våra jobb måste kunna ges av en
så inflytelserik och insiktsfull person som
denna dag väntades till varvet.
Han kom efter landstigning fram till arbetarna. Han bedyrade att han förstod hur vansinnigt det var att försöka införa karensdagar
i sjukförsäkringen. Hade ju sett hur utsatta vi
var i vår arbetsmiljö. Han varnade för hur illa allt skulle bli om borgarna vann valet.
Men applåderna uteblev. Då hoppade jag
upp och frågade om det som alla där samlade
ville veta:
– Tänker du se till att Svenska varv får
samma möjligheter att konkurrera som utländska varv?
Svaret var kort och odiskutabelt från Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme:
– Marknadskrafterna får råda. Det blir
inga mer pengar till varven. Varje företag
”Vi hade rätt
– varven behövs”
som inte lönar sig måste läggas ned. Vi måste följa de avtal som finns inom OECD.
Plötsligt fanns inte utrymme för någon
flirt eller retorik. Kalla fakta fick tala. En socialdemokratisk regering tänkte inte rädda
några varv och därmed tusentals jobb. Redan
då var ”godiset slut” för att använda ett modernt uttryck.
Men vem hade tagit ”godiset”?
Jo, det hade redarna, det hade Gyllenhammar, det hade Christer Eriksson.
Men vad fick arbetarna då?
Jo, de fick sämre löner och förlorade jobben. De fick betala miljarder via skatten.
Göteborg förlorade en hel kultur.
*
Nu tio år senare framhärdar Sveriges regering i sitt avvisande av lånegarantier. Det
tinns inte ett enda storvarv kvar i Sverige,
trots att marknadskrafterna fått råda sedan
mitten av 80-talet.
G-P skriver 8 november 1995: ”I den
svenska debatten om att återinföra någon
fom av varvsstöd har politikerna hela tiden
pekat på förhandlingarna som mynnade ut i
OECD-överenskommelsen. Genom att helt
avveckla varvssubventionerna inom OECD
skulle Sverige ... få lika villkor...”
Det framgår också av artikeln att EU beslutat tillåta fortsatt varvsstöd efter nyår trots
motstånd från Sverige. Många länder bygger
båtar med olika typer av stödordningar, men
inte Sverige, trots tillgång av såväl malm,
stålverk som en omfattande kuststräcka.
I G-P den 10 november 1995 läser jag
”Nytt varv nästan i hamn”. Det gäller planer-
na på att öppna
Arendal för byggande av katamaraner i aluminium
under
ägande av familjen Lundin samt
ett antal okända
finansiärer. Det
finns alltså fortfarande
en
marknad. Oavsett hur realistiska dessa planer är så återkommer igen frågan om statligt
stöd i form av kreditgarantier. Nu skall Göran Johansson, kommunalråd och sossepamp i Göteborg, försöka beveka regeringen. Plötsligt är han enig med de sex hundra
varvsarbetarna från 1985, eller...
Det är alltså i stort sett bara Sverige som
avskaffat stödordningarna. De andra länderna har insett nödvändigheten av fartygsproduktion. Så vilka avtal skulle varit rätt att
följa? OECD:s låtsasavtal eller avtalet med
arbetarna i Sverige om ”Arbete åt alla”?
Lennart
Gradén
*
Sossarna hade fel när de förde en politik,
som vi med facit i hand kan konstatera gett
kapitalet stora kapitaltillskott och arbetarna
arbetslöshet och Göteborg en industrigren
fattigare.
Vi kommunister hade rätt – varven behövs.
LENNART GRADÉN
fd varvsarbetare och medlem
i styrelsen för KPML(r) i Göteborg
KPML(r) 25 år!
N OM VARVEN
KFML(r):arna med ungdomlig entusiasm i fikagäng och på fackmöten angrep de fackliga
ledarnas medlöperi med varvsslaktarna.
Ett omfattande agitationsarbete, främst genom försäljning av Proletären, lade grunden
för den kommande kampen mot varvsslakten.
Men än viktigare var den kommunistiska analysen av den kapitalistiska krisen och varvsslaktarnas planer.
Så kunde Proletären redan 1975 ställa parollerna: Konfiskera varvsindustrin och Endast
arbetarna kan rädda varven. De kommande
åren utvecklades en kraftig aktivitet av
KFML(r):s driftceller.
Hösten 1976 avvisar Vänsterpartiet ett enhetsinitiativ mot varvsslakten, men 4 000
varvsarbetare i Göteborg skriver på protestlistor till riksdagen mot varvsslakten. I januari
1976 demonstrerar 2600 personer i snöblandat
regn och isande snålblåst för att rädda varven i
Göteborg.
De följande åren skärps kampen. 1978-79
sker flera aktioner på göteborgsvarven i kamp
mot nästa stora nedskärningsplan P-80, där
arbetsstyrkan närmast halveras. Den 9 april
1980 genomförs på KPML(r):s initiativ protestmöten och i några fall strejker inne på
samtliga storvarv. Under denna tid växer driftcellernas medlemsantal trots att tusentals arbetskamrater avskedas.
Kampen mot varvsslakten finns ständigt på
dagordningen för de kommunistiska driftcellerna, samtidigt som varsarbetarnas vardagliga
frågor som lönen och arbetarskyddet inte försummas. Så går KPML(r) i spetsen för kampen mot asbesten, vilken utgör en stor fara
speciellt vid fartygsreparationer.
I lönestrejkerna vid Uddevalla 1980 liksom
vid Arendal och Cityvarvet 1984 väljer arbetskamraterna r:are till strejkledare, liksom när
arbeterna vid Götaverken Motor 1983 strejkar
mot nedläggning av företaget.
***
Arbetarna, oavsett politisk färg har betalat
ett högt pris i varvsnedläggningen. Socialdemokraternas ”socialt acceptabla” nedskärningar har förutom personliga tragedier bidragit till
dagens höga arbetslöshet genom 30000 förlorade varsjobb och lika många hos underleverantörer.
Vi kan med stolthet se tillbaka på nästan två
decennier av ständig kamp för varven.
KPML(r) fick rätt i analysen från 1975 och de
kommunistiska varvsarbetarna sålde tiotusentals Proletären och vek aldrig en tum i försöken
att vinna varvsarbeterna för klasskampens väg.
Visst misslyckades vi kommunistiska arbetare i det att varven är skrotade. Men misslyckandet kan inte skyllas på dem som gjordemotstånd, utan på dem som förrådde arbetarsaken.
***
För tjugo år sedan hade inte socialdemokratins klasskaraktär avslöjats för arbetarmajoriteten. Betänk att 1970-talet i många avseenden
utgjorde höjdpunkten på efterkrigstidens sociala reformarbete. Tiden var inte mogen för att
flertalet skulle släppa tilltron till socialdemokraterna.
Beslutet att skrota de svenska varven var ett
tidigt uttryck för samma marknadsliberala politik som genomsyrar dagens regeringspolitik.
Därför är dagens katastrofala opinionssiffror
en del av det pris som socialdemokraterna får
betala för sin judasgärning som städgumma åt
kapitalet.
LARS ROTHELIUS
fd varvsarbetare,
numera journalist på Proletären
Delar av (r)-gänget på varven i Göteborg återsamlade
inför partiets 25-årsjubileum. Som mest hade KPML(r):s
göteborgsavdelning nästan hundra medlemmar på varven,
organiserade i fyra driftceller.
11
❑ I augusti gick arbetarna på
Landskrona-varvet i strejk
för att försöka stoppa nedläggning. (r) ger allt stöd.
❑ I september ger KPML(r)
ut en broschyr med titeln
”Klasskamp eller underkastelse – skall Du eller de som
har pengar betala krisen”. En
landsomfattande kampanj arrangeras på samma tema.
Möten hålls på 56 platser.
❑ I slutet på oktober går den
sovjetiska ubåten U 137 på
grund i Karlskrona skärgård,
vilket föranleder en lång rad
artiklar i Proletären under de
kommande åren.
❑ 8 november hyllar
KPML(r) August Palm och
den svenska socialismens
hundraårsdag genom en demonstration och ett stort möte i Baltiska hallen i Malmö.
Bland andra deltog ”Amalthea-mannen” Anton Nilsson, 94 år. Över 2 500 personer deltog.
❑ I november överlämnar
KPML(r) 150 000 kr till
ANC:s representant i Sverige, Lindiwe Mabusa.
❑ Hösten avslutas med
stora medlemsinval över hela landet: 50 i Stockholm,
28 i Malmö, 10 i Mölndal...
❑ I november avslöjar personal på Strömmensbergs vårdhem genom Proletären att
nedrustningen leder till vanvård. Avslöjandet ställer till
med stort rabalder.
❑ I början av december genomför KPML(r) en mötesturne mot revisionismen i
Vpk:s skepnad.
1982:
❑ I januari genomför
KPML(r) en partikonferens i
arbetslöshetsfrågan. Direkt
efter konferensen går partiet
ut i en riksomfattande kampanj mot arbetslösheten.
❑ I februari går arbetare på
Skelleftehamns Mekaniska i
strejk mot borgarregeringens
förslag att införa karensdagar
i sjukförsäkringen. Genom
Proletären uppmanar de andra arbetare att följa deras exempel, en kallelse som hörsammas.
Demonstration i Malmö.
Stejk på Götaverken Motor.
Arbetsplatsmöte på Cityvarvet.
❑ I början av mars genomför
KPML(r) demonstrationer
mot arbetslösheten över hela
landet. I Göteborg deltog
3 500 personer. Demonstrationen avslutades med att
snickaren Per Lundström avbröt kommunfullmäktiges
sammanträde och höll ett tal
från åhörarläktaren.
KPML(r) 25 år!
12
❑ På KPML(r):s möte i Göteborg 8 mars, på den internationella kvinnodagen, talar
bla ANC-representanten
Lindiwe Mabuza inför
800 i Konserthuset.
❑ I mitten av mars genomförs på KPML(r):s initiativ
proteststrejker och andra aktioner mot karensdagsförslaget på arbetsplatser över hela
landet.
❑ I april håller KPML(r) valkonferens. Partiet beslutar att
utöka deltagandet i kommunvalen. I riksdagsvalet ställs
parollen: Rösta bort borgarna!
❑ 1 maj domineras av kampen mot förslaget om karensdagar. Röd Front ökar över
hela landet.
ANTECKNINGAR
– förda under 25 år av
kamp mot EEC / EG/ EU
1970
I begynnelsen var EEC – och
kampen mot EEC. Proletärens
allra första nummer i november/december
1970 ägnar två av tolv sidor åt EEC-frågan.
En svensk medlemskapsansökan är på väg
att lämnas in och KFML(r) och Proletären
säger naturligtvis nej.
KPML(r):s nionde kongress
antar en resolution under rubriken ”Nej till kapitalets EG”. Det dröjer
ännu ett halvår innan socialdemokratin gör
helt om i EG-frågan, men EG-anpassningen
har redan gått så långt att (r) ånyo rustar sig
till kamp mot monopolkapitalets krav på
anslutning.
– december: Riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag
att ansöka om svenskt medlemskap i EG.
Ett halvår senare är ansökan inlämnad.
– mars: KPML(r) ger ut broschyren 12 goda skäl att säga
nej till EU, som är den första samlade agitationsbroschyren för ett nej till EG i Sverige.
Samtidigt går partiet ut i en landsomfattan-
1990
❑ I löntagarfondsdebatten,
som är en huvudfråga i riksdagsvalet, går KPML(r) ut i
en affischkampanj på temat
”Gärna löntagarfonder – men
först ett rejält lönelyft”.
❑ På Sjöfolksförbundets
kongress i maj tog (r)-arna
Lena Krook och Per-Gunnar
Ahlström strid mot korruptionen inom förbundet.
❑ I samband med Israels invasion av Libanon i juni deltar KPML(r) i protestaktioner över hela landet.
❑ I augusti uppvaktar
KPML(r) på Hisingen
jordbruksminister Anders
Dahlgren med 30 000 namnunderskrifter från hisingsbor som kräver stopp för
Volvos giftutsläpp.
❑ I slutet på augusti har
KPML(r):s valrevy ”På
gång” premiär på Exercishuset i Göteborg.
❑ Valet blev en framgång för
KPML(r). I Göteborg blev
Frank Baude invald i kommunfullmäktige med drygt
7000 väljare bakom sig.
Också i Gislaved blev det
nytt mandat och i Karlshamn
var det snubblande nära. I
Lysekil var (r) bara ett fåtal
röster från ett andra mandat.
Sammanlagt fick KPML(r)
drygt 11 000 röster i tretton
kommunval.
❑ I slutet av september genomförs nya demonstrationer mot Israles terrorpolitik.
I Göteborg deltar 3000 personer. Det är den största Palestina-demonstrationen i
Sverige någonsin.
❑ I oktober drar KPML(r)
igång en namninsamlingskampanj för kravet Bryt med
Israel – erkänn PLO!
❑ I oktober döms Per Lundström till 50 dagsböter för
tilltaget att föra de arbetslösas talan från åhörarläktaren
i fullmäktige. När domen faller är han suppleant i samma
församling.
de kampanj mot planerna på ett medlemskap, den första av många.
– januari: KPML(r) håller partikonferens för att mobilisera
alla krafter i kampen mot EG/EU. Nya broschyrer, affischer, flygblad och kampanjer
följer slag i slag.
KPML(r) driver under hela
året kampanj inför folkomröstningen i november. (r) släpps inte in i nejsidans centrala paraplyarbete, men deltar på
de flesta håll i det lokala samarbetet.
–november: efter jasidans
knappa seger i folkomröstningen manar (r) omedelbart till kamp för
kravet Sverige ut ur EU!
KPML(r) uppmanar till bojkott
av bluffvalet till EU-parlamentet. Det är en maning i tiden. Nästan 60 procent av svenska folket bojkottar.
Kampen fortsätter på det 26:e
året, nu med en folklig förankring som aldrig förr. Det finns anledning att
vara optimist.
1992
1994
1994
1990
1995
1991
1996
Affisch från 1970.
Affisch från 1994.
O
beräkneliga äro Proletärens vägar.
Detta hände sig vid den tiden då ett
händelserikt 70-tal just lämnat över
till 80-talets högervindar. Platsen var ett gjuteri i Jönköping som kämpade för sin överlevnad efter att dess beställare inom varvsindustrin redan plockat ihop sina pengar och
flytt både branschen och landet.
Under dessa år av kamp mot nedläggningen flöt en stilla ström av korrespondens från
min arbetsplats in till vår tidning Proletären.
Dessa lästes, kopierades och spreds på
många vägar över hela företaget. Till och
med direktören fick sina kopierade exemplar, vilket fick till följd att personalchefen
vid ett flertal tillfällen fick lugna direktören
från att ”vidta åtgärder”.
– Gör vi något får vi värre tillbaka, lär han
ha sagt enligt fd fackordföranden på företaget.
*
Dagen innan Proletären skulle komma ut
med en av dessa artiklar om företaget slutade
dock i blod och eld. Ett par droppar vatten
hade smugit sig in i skroten som vi fyllde
smältugnarna med. Arbetsplatsen förvandlades till ett brinnade inferno, så även jag. Där-
”Oberäkneliga
äro Proletärens
vägar...”
med var det stopp för Proletären på den arbetsplatsen för ett tag. Trodde jag.
Dagen efter olyckan fick jag besök på min
isoleringssal av en arbetskamrat. Det blev
naturligvis en del resonemang om mina skador och om gjuteriets utseende efter explosionen. Men sedan kröp det fram:
– Du, gubbarna undrar var man får tag i
Proletären.
Tydligen hade det redan nått fram att det
fanns en artikel om arbetsplatsen. Så man
hade alltså samlats och skickat upp en arbetskamrat för att skaffa fram tidningen.
Och detta lyckades, via partikamrater som
tog den till lasarettet fick arbetarna den dagen därpå av sin kurir. Vad är väl några
brännskador mot ett rykande hett nummer av
vår tidning. Så
nådde den sin läsekrets från en
isoleringssal på
Jönköpings lasarett.
Då var Proletären en pigg
tioåring på ett alltmer orkeslöst hundraårigt
företag.
Idag är tidningen på väg in i mogen ålder.
Det gamla gjuteriet har gått in i historien.
Med fler ”kurirer” kommer kanske Proletären att göra historia.
INGEMAR GUSTAVSSON
kyrkogårdsarbetare från Malmö
Ingemar
Gustavsson
KPML(r) 25 år!
Befriat
område
(åtminstone en vecka om året)
❑ ❑ Sommarlägrets historia är nästan lika gammal
som Proletären. 1973 invigde SKU(ml) sitt första
läger i det natursköna Tiveden. Jag är osäker på hur
många man var detta första
år, men redan året därpå
uppgick deltagarantalet till
400 personer! Visst var det
en hel del praktiska detaljer som inte fungerade detta första år – bara det att utspisa alla vrålhungriga
ungdomar flera gånger varje dag utan erfarenhet av storkök eller utrustning för uppgiften! Likväl var det ungkommunisterna, som med energi, politisk vilja och optimism drog igång det sommarläger som kommit att betyda oerhört mycket för tusentals partimedlemmar, sympatisörer och intresserade
genom åren.
Redan från början fanns viktiga ingredienser, som sedan dess återkommer varje år: de
politiska diskussionerna, antiimperialism och
stödet till befrielserörelser runt om på jorden,
idrott och kultur.
Ungkommunisterna insåg redan 1975 det
här med den nödvändiga återväxten och anordnade pionjärläger för över fyrtio barn. Dagens pionjärläger är alltså frukten av tjugo års
erfarenheter av organisation och kunskaper om
hur man får ett stort antal barn att fungera tillsammans i god anda en hel vecka. Faktiskt
fungerade det över förväntan redan detta första
år, enligt ett reportage i Proletären av en av
dessa ”pionjär-pionjär-ledare”.
Aktiviteterna beskriver han så här: ”Bad,
fotboll, borttappade gafflar, Chaplin, sol,
oknutna skor, musik, trasiga tallrikar, kanotsafari, magont, diskotek, bad, Frankenstein, stormöte, sol.”
Barnen stortrivdes, berättar han också, och
det har väl de allra flesta gjort alltsedan dess
eftersom så många återkommit år ut och år in,
så att det idag bland RKU-arna finns de som
varit på lägret ”sedan dom födda vart”.
Eva
Rudström
***
1977 blev lägret helt ”åldersintegrerat”, då
även KFML(r) var med och arrangerade. Alltsedan dess har lägret varit öppet för alla åldrar.
Åldersspridningen har varit ganska god, sär-
Kollektivismen i högsätet.
skilt de år då Anton Nilsson var med oss, nästan hundra år ung.
När jag bläddrar igenom julinumren av Proletären inser jag betydelsen lägret haft för partiet. Här har man lärt känna kamrater från hela
landet, runt en fika utanför tältet, på badstranden, på promenad i den sagolikt vackra naturen, under en paddeltur på sjön, ”tjatat” politik
och löst livsgåtor, lyssnat på föredrag, musik
och sång, deltagit i studiecirklar.
Genom den goda organisation som präglar
lägret, där alla drar sitt strå till stacken för allas
bästa – inte minst maten och utspisningen – så
framstår lägret som något av en socialistisk ö.
På ungkommunisternas första läger utropades förresten lägerplatsen i Tiveden som ”befriat område”, i alla fall för en vecka.
Apropå befrielse: Från Vietnam, Palestina,
Sydafrika, Västsahara, Namibia, Filippinerna,
ja från alla de väderstreck har kamrater i den
antiimperialistiska kampen kommit. De har
berättat för de vuxna, för ungdomar, pionjärer
och de mindre barnen och delat med sig av sin
kulturskatt i sång, dans och musik.
***
Själv har jag varit med på knappt hälften av
de läger som varit.Genom åren har lägret ut-
vecklats: förr var t ex idrotten väldigt framträdande – numera är den mer nedtonad. Det var
hur många turneringar som helst i allt från varpa till fotboll. Var man inte överdrivet sportsligt intresserad, så imponerade i alla fall de
raffinerade benämningarna på lagen: Stämpelklockans död, Övertidspojkarna, Lokomotiv
(damfotbollslag).
Pionjärerna brukar också excellera i namnfantasi på sina tält: Flammorna, Stjärnhålet,
Röda fanor mm.
***
Det känns bra, inte minst så här i den mörka
årstiden, när nedskärningarnas lie viner över
landet och motståndet är svagt och oorganiserat att personligen känna kamrater, i vårt avlånga land och veta att vi strävar tillsammans
mot ett gemensamt mål.
”Vi ska slåss för vår framtid och vinna den”
är refrängen i en sång som ungkommunisterna
sjöng redan den där gången de organiserade
det allra första lägret.
Sommarlägren betyder mycket för att hålla
den inställningen levande.
EVA RUDSTRÖM
sjuksköterska från Sundsvall
Gammal och ung i skön förening.
Spiskorna – ett flåbusegäng?
Tid för snack.
13
❑ I november avslöjar Proletären att Nato transporterar
krigsmaterial genom Sverige
med regeringens tillstånd.
❑ I november sa regeringen
nej till en begäran från Volvo
om att öka giftutsläppen på
Hisingen. En seger för opinionen - och för KPML(r).
❑ I början av december håller KPML(r) avtalskonferensen i Göteborg.
1983
❑ I januari drar KPML(r)
igång avtalskampanjen på temat Avvisa nollbudet!
❑ I Göteborg hålls solidaritetsmöte med de strejkande
hamnarbetarna i Danmark,
med deltagande av bla stejkledaren från Köpenhamn,
Kai Andersen.
❑ I början av februari håller
KPML(r) en varvskonferens.
Partiet tar nya tag i kampen
för varven sedan (s)-regeringen varslat om nya nedskärningar.
❑ I februari överlämnas
175842 namnunderskrifter
för kravet Bryt med Israel erkänn PLO till utrikesminister Lennart Bodström.
❑ I Göteborgs kommunfullmäktige stödjer Frank Baude
föräldrars och personals nej
till den sk SIA-skolan.
❑ 14 april demonstrerade
3 000 göteborgare mot arbetslösheten. Framme på
Gustaf Adolfs torg lämnade
Per Lundström fullmäktigesammanträdet för att tala på
mötet.
❑ I maj håller Röd Front
ställningarna, medan (s) förlorar uppemot 100 000 deltagare. Under Röd Front-manifestationerna insamlades
30 000 kr till Nicaragua.
❑ I maj utkommer fjortonde
delen i KPML(r):s klassikerserie: Leninismens grunder
av Josef Stalin.
❑ KPML(r):s varvsorganisationer kräver att regeringen
inleder förhandlingar om ett
handelsavtal med Sovjet för
att säkra jobben.
❑ 4 oktober organiserar
KPML(r) demonstrationer
mot direktörernas demonstration.
❑ I oktober genomför
KPML(r) en möteskampanj
för socialismen under rubriken Arbete-Rättvisa-Fred.
Möten genomförs på 28 orter.
❑ I oktober ger KPML(r) ut
en broschyr om utvecklingen
inom skolan med rubriken
Den orättvisa skolan.
❑ I oktober deltar en grupp
(r)-konstnärer i en internationell utställning i Damaskus
till minnet av offer i Sabra
och Shatila.
KPML(r) 25 år!
14
❑ I oktober deltar KPML(r)
i fredsdemonstrationer runt
om i Sverige, riktade mot
USA:s utplacering av kryssningsrobotar i Europa.
❑ I november deltar
KPML(r) i demonstrationer
mot USA-invasionen av Grenada.
❑ I november genomför
KPML(r):s byggceller en
serie arbetsplatsmöten på
temat Det går att öka byggandet.
❑ I december deltar 1 500
personer i KPML(r):s demonstration mot den sociala
nedrustningen i Göteborg.
❑ I december samlar
KPML(r) in tretusen namnunderskrifter på arbetsplatserna i Göteborg i protest
mot att Folkets hus upplåter
lokaler åt nazistiska NRP.
1984
❑ I trettonhelgen genomförs
KPML(r):s 7:e kongress,
med deltagande av bla Anton
Nilsson och många internationella gäster. Kongressen
antar bla en resolution mot
arbetslösheten med kravet på
6 timmars arbetsdag.
Kongressen präglades av
enighet och beslutsamhet i
kampen mot högerpolitiken.
❑ I januari slås Proletären
båda utgåvor samman till en
veckoutgåva om 32 sidor.
❑ I mitten av januari tar
KPML(r) initiativ till att ena
vänsterkrafterna utanför riksdagen. Apk och SP inbjuds
till förutsättningslösa diskussioner. Initiativet spricker på
att Apk-ledningen tackar nej.
❑ I mars genomför KPML(r)
en antimilitaristisk mötesoch flygbladskampanj med
anledning av ubåtshetsen.
❑ Röd Front präglades av
kamp mot högerpolitiken –
och av värnet av neutraliteten. I Stockholm slogs deltagarrekord.
❑ I maj hålls valkonferens.
Beslut fattas om att partiet
skall utöka sitt deltagande i
kommunvalen 1985 till ett
30-tal kommuner.
❑ I maj utbryter en vild
strejkvåg, riktad mot det usla
LO/SAF-avtalet. (r)-are finns
med på de flesta håll.
❑ I maj genomför 200 SKFarbetare från Ivry i Göteborg
en protest mot SKF-ledningens planer på att lägga ner fabriken i Frankrike. (r):s
SKF-cell tar initiativ till en
solidaritetsaktion.
❑ I slutet av juni kan Proletären rapportera om sammanlagt 74 vilda strejker i
protest mot regeringens lönesänkningspolitik.
❑ På sommarlägret tillhör
Anton Nilsson, 97, årets begivenheter.
Från SKU(ml) till R
– Ett ungdomsförbund är nödvändigt för partiets överlevnad,
för att det ska komma ungt, friskt
blod till oss. Det värmer i hjärtat
att Revolutionär Kommunistisk
Ungdom nu finns.
Under KPML(r):s 25-åriga historia har det
funnits två nationella ungdomsorganisationer.
På 70-talet fanns Sveriges Kommunistiska
Ungdomsförbund (marxist-leninisterna). Efter
ett 80-tal dominerat av högern skedde i maj
1994 det många väntat på. Revolutionär Kommunistisk Ungdom höll sin konstituerande
kongress och KPML(r) fick återigen ett ungdomsförbund.
Varför är så viktigt med ett ungdomsförbund? Frågan ställs till Ulf Nilsson, tidigare
centralstyresleledamot i SKU(ml), och Jesper
Hamark, som sitter i RKU:s centralstyrelse.
– Vi lever inte i samma vardag, börjar Jesper. Det handlar inte om någon generationsmotsättning, vi har samma intressen och mål,
men ungdomsförbundet får en helt annan möjlighet än partiet att föra ut ungdomsfrågor. Det
är självklart att det är lättare att lyssna på
jämnåriga som går på samma skola än på de
”vuxna”. Många unga är redan trötta på vuxna
auktoriteter, alltifrån föräldrar till lärare, som
man tvingas rätta sig efter.
– Ungdomsförbundet ska vara mer som en
skola, där man hela tiden lär sig, och där det
hela tiden kommer nytt folk, säger Ulf och berättar lite om tiden med SKU(ml).
”Tvingades pensionera oss”
– Förbundet bildades 1972 som en sammanslagning av Clarté(ml) och SFIF, Solidaritetsfronten för Indokinas folk. Båda organisationerna hade sina starkaste fästen på gymnasieskolorna. Det var främst Vietnamfrågan som
engagerade ungdomen.
– Vi drev också många andra viktiga frågor
som antimilitarismen, kamp mot ungdomsarbetslösheten, lika lön för lika arbete och kamp
mot nedläggning av fritidsgårdar i förorterna.
Skolan var traditionellt en stor fråga. Vi lade
ner mycket tid på att avslöja ”den borgerliga
indoktrineringen” i skolan.
Trots att vänstervågen ännu inte avsomnat,
lades SKU(ml) och dess tidning Ungkommunisten ner 1979.
– Vi var tvungna att pensionera oss helt enkelt, konstaterar Ulf. I och med att våra medlemmar blev äldre och kom ut på arbetsplatserna förlorade vi inflytandet på skolorna. På
arbetsplatserna var det naturligare att arbeta
tillsammans med particellerna. Visst kändes
det dystert, men vi var alla eniga om att det inte var någon mening att hålla SKU(ml) vid liv
på konstgjord väg. Vi såg det som en tillfällig
reträtt.
Återskapandet av en ungdomsorganisation
gick inte så fort som man hoppats. I Proletären
kunde man sommaren 1991 läsa en helsida om
hur ett femtontal ungdomar i Göteborg bildat
Revolutionär Kommunistisk Ungdom. Jesper
berättar:
– Under slutet av 80-talet och början av 90talet var vi ett gäng ungdomar som gått cirklar
med partiet. Under Gulfkriget, i början av
1991, bestämde vi oss för att aktivt protestera
Ulf Nilsson talar.
RKU:s första kongress 1994.
Ungkommunister 1 maj 1972.
J
ag minns ett TV-program från 1972 när
Frank Baude frågades ut om revolutionen i Sverige. När skulle den komma?
ville reportern veta.
Frank drog på svaret och la ut orden en del
för att gardera sig. Men inom 25 år borde det
bli, sa han.
Och varför inte? tänkte den sjuttonårige
ungkommunisten som tittade på. Inte bara
därför att Frank Baude sa det.
Revolutionen var något bra och den var teoretiskt nödvändig och det kunde (mer eller
mindre) varenda normalt funtad, politiskt intresserad gymnasist begripa vid denna tid.
Socialismen väntade inte precis runt hörnet
men någonstans därframme fanns den.
Ingen visste det bättre än vi r-are. Vi kunde nästan höra hur gräset växte och hur morgondagarna sjöng omkring oss! FNL gick
fram på bred front i Sydvietnam. Proletären
kom med fyra sidor varje vecka om klasskampen och om partibygget i Sverige. Vi var
också med och slogs för framtiden.
*
Tidsandan satte sina spår – inte bara bland
vanligt hyggligt folk. Så tog ett trendsnöre
som Mona Sahlin steget direkt från Barbieklubben till FNL-rörelsen. Till olika vänsterorganisationer kom ambitiösa och begåvade
ungdomar som såg sig själva som Sveriges
framtidshopp. Nu, en generation senare, stiger det fram blåfärgade experter och redaktörer och ministrar ur deras led. Skit flyter!
KPML(r) står kvar på barrikaderna och
visst kan vi yvas över mycket som vi uträttat
under 25 år. Återkalla stolta stunder av kamp
och kamratskap och mänsklig styrka. Och
skratta rått och hjärtligt åt mycket vi varit
med om.
Men jag påminner hellre om den sjuttonå-
”Jag hoppas
att Frank svarar
likadant idag”
rige ungkommunisten. Han sitter där någonstans i bakhuvudet och jag vet vad han och
hans kamrater skulle sagt till KPML(r):s 25års jubileum:
– Vafan har ni sysslat med? Har det inte
blivit mer?
Så skulle han besinnat sig och hyllat 25åringen och sagt något urskuldande om att
det inte är så lätt att spränga de reformistiska
bojorna. Kapitalismens kris är kanske inte
djup nog? Socialdemokratin har kanske inte
avslöjat sig nog?
Då är det svårt. Det kom han själv att inse
sedan han fyllt 18, börjat jobba och blivit invald i KFML(r):s driftcell på Husqvarna AB.
Också de äldre kamraterna som var några
och tjugo hade svårt att bli tagna på allvar alla gånger.
*
Men om ungkommunisten fått veta hur
det var ställt med folkhemmet nu 1995; då
hade han – ärligt talat – blivit förundrad över
att partiet inte haft större framgång.
– Socialdemokraterna hade 28 procent av
rösterna i senaste valet, säger ni, och det ska
vi tydligen vara nöjda med. Men vad gör ni
med alla dom som nu är förbannade och börjar vakna upp? Är det verkligen det som står
först på dagordningen varje gång ni träffas?
Ungkommunisten hade därefter, självsä-
ker som alltid,
letat fram den
tjockaste boken i
hela bokhyllan
och slagit upp
sidan 325 i ”Leninismens problem” och läst
högt: ”Gamla bolsjeviker åtnjuter inte aktning för att de är gamla utan för att de därjämte är evigt unga, icke åldrande revolutionärer”. Därefter hade han spänt ögonen i den
lätt tunnhåriga församlingen som för att därmed jaga bort all självbelåtenhet eller uppgivenhet.
*
Alltså. Jag påminde inte om Frank Baudes
uttalande i TV 1972 för att göra mig lustig
över vår då mycket unga rörelses optimism
och framtidstro. Jag anser än idag att Frank
svarade alldeles rätt och jag hoppas för allt
smör i Småland att han skulle svara likadant
idag.
Vad spelar ett kvartssekel med KPML(r)
för roll? Svaret på den frågan ligger inte i
backspegeln utan i vad vi gör under de 25
åren som väntar på oss.
Carl-Johan
Ulff
CARL JOHAN ULFF
brevbärare från Jönköping
och fd redaktör för Ungkommunisten
KPML(r) 25 år!
l RKU
15
❑ I augusti skickar Proletären en reporter till England
för att rapportera om den stora gruvarbetarstrejken. Samtidigt startas en stödinsamling till de strejkande.
❑ I september har Spartacus
amatörteatergrupp premiär
på Ordning härskar i Berlin i
regi av Maria Hörnelius.
❑ Proletären FF har växt ur
sitt klubbhus och påbörjar en
utbyggnad.
❑ 4 oktober får direktörerna
svar på tal. KPML(r) organiserar möten och protestuttalanden från arbetsplatserna.
❑ Lagom till 4 oktober
skickar KPML(r) 140 000 kr
till de strejkande gruvarbetarna i England.
❑ I oktober utkommer den
tjugonde delen i klassikerserien: Kvinnan och socialismen, av August Bebel.
❑ I oktober genomförs en
övertidsblockad på Cityvarvet i Göteborg i försvar för
bla (r)-aren Jonny Freidlitz,
som omplacerats på grund av
sin ledande roll i försommarens strejk. Aktionen sluter i
total seger.
❑ I november slår Proletären
larm om att asbest utgör en
tidsinställd bomb på många
arbetsplatser.
❑ I december ”adopterar”
KPML(r) gruvbyn Woodlands i grevskapet Yorkshire
i England. En insamling av
vinterkläder och julklappar
till barnen dras igång.
❑ Strax före jul beslutar regeringen om nedläggning av
Uddevallavarvet. KPML(r)
hävdar att nu är det bara
strejk som kan rädda varvet.
mot USA:s inblandning. Det var än en gång en
antiimperialistisk fråga som var startskottet. På
sommaren bildade vi den första RKU-gruppen. Redan några månader därefter bildades
RKU-grupper på andra orter runt om i landet. I
början var majoriteten partibarn och sådana
som hade släktingar som var med i partiet.
– I maj 1994 grundades RKU som nationellt
förbund. Det var frukten av tre års arbete, som
inneburit att RKU spridits till ett femtontal orter samt att vi enats om ett politiskt program. I
september 1994 startade vi också vår tidning
Rebell. Att sprida Rebell är en viktig del av
vårt utåtriktade arbete. RKU har sedan vuxit
till sig ytterligare, främst genom bildandet av
nya lokalorganisationer. Vi kan också se att det
lett till ett ungdomligt tillskott i partiet.
– Det värmde i hjärtat då RKU bildades,
femton år efter att SKU(ml) gick i graven, säger Ulf. Den största bristen med partiet under
80-talet var att vi inte hade någon ungdomsorganisation. Ett ungdomsförbund är nödvändigt för partiets överlevnad, för att det ska
komma ungt, friskt blod till oss. Mardrömmen
är att borgarklassen ska få monopol på att verka bland ungdomen.
”En kamp här och nu”
Stämningarna på 70-talet skiljer sig kraftigt
från dagens 90-tal.
– Det är nog svårare för RKU, konstaterar
Ulf. Det är ute med politiska organisationer.
På 70-talet fördes en livlig politisk debatt, idag
är det nästan tyst. Samtidigt märker man på
ungdomar att det finns en öppenhet för en revolutionär politik. Det kanske tar sig anarkistiska uttryck, men det visar att något håller på
att hända, att deunga tänker och reagerar.
– Den stora skillnaden mellan SKU(ml) och
RKU är att engagemanget då kom utifrån Vietnamkriget, en fråga som var långt borta och
lätt att ta ställning i, inskjuter Jesper. Nu i Sverige 1995 handlar det om frågor som rör ens
vardag. Det handlar om en kamp här och nu,
nödvändig för vår framtid.
”Skolfrågorna är viktiga”
– Regeringens och riksdagens högerpolitik
slår brutalt och hänsynslöst mot ungdomarna.
Skolorna utarmas och en hel generation håller
på att ställas utanför arbetsmarknaden. Vi
måste ta kamp mot nedskärningarna i skolan
och sänkningen av studiebidraget, mot privatiseringen av skolan, mot de uselt betalda ungdomspraktikplatserna och för rätten till ett riktigt arbete, mot den växande rasismen och fascismen och naturligtvis för Sverige ut ur EU.
– I alla dessa frågor tycker vi som de flesta
ungdomar. RKU måste knyta ihop detta och
visa på helheten, hur allt hänger samman, vilka som egentligen har makten i vårt samhälle.
Vi måste visa att det krävs en genomgripande
förändring av hela samhället och att den förändringen endast kan komma genom egen aktivitet, avslutar Jesper.
Ulf ger till sist ett råd till RKU, en lärdom
som kan dras från SKU(ml):s misslyckande:
– Verksamhet på grundskolan och gymnasiet måste hållas igång, för det är där nytillskottet av ungdomar finns.
PATRIK PAULOV
redaktör för RKU:s tidning Rebell
❑ Dagarna före jul lämnar
två lastbilar Göteborg, fullastade med kläder och julklappar för Woodlands. Mottagandet blir mycket varmt.
1985
Ulf Nilsson och SKU(ml) har fått lämna plats för Jesper Hamark
och RKU.
Konrad delar blad.
RKU i Skåne redo för aktivitet.
Jesper säljer Rebell.
❑ I januari sänder gruvarbetarna i Woodlands ett varmt
tack till KPML(r) och alla sina vänner i Sverige genom
Proletären.
❑ KPML(r):s CK antar ett
uttalande mot Kinas nya aggression mot Vietnam, som
betecknas som ett banditdåd.
❑ Proletären inleder publiceringen av artikelserien Arbetare 1985, som avslöjar resultaten av den omvända Robin Hood-politik som (s)-regeringen bedrivit sedan
1982.
❑ I slutet av januari genomför KPML(r) en mötesturné
med gruvarbetarledaren Jack
Parry från Woodlands.
❑ I februari sprider (r) ett avtalsflygblad med rubriken
Nej till snusören - återställ
reallönen!
❑ I mars far Proletären FF
på träningsläger till Woodlands.
KPML(r) 25 år!
16
Vart
bär det
hän nu,
Frank?
Med insamlingspengar till strejkande hamnarbetare.
På KFML:s kongress 1969.
Debut i kommunfullmäktige 198
mäktige 1982.
KPML(r) 25 år!
17
Ordföranden har ordet:
I
nför ett 25-årsjubileum är det väl både vanligt och naturligt att kasta en blick över axeln och se tillbaka på de gångna åren. Det
finns naturligtvis mycket att ta fasta på, misstag
att lära av men också mycket som varit nödvändigt att göra och som gjorts bra.
Partiets första år bestod i en kamp inom den
då rikt florerande vänstern i Sverige, en vänster
som idag inte existerar utan har gått under med
sina utländska förebilder.
***
KPML(r) skilde sig i en avgörande sak från
de olika vänsterorganisationer som fanns under
70-talet. Det var med parollen: ”Vänd ansiktet
mot arbetsplatserna”.
Siktet var inställt på att förankra partiet i arbetarleden och detta fick vi senare kredit för
under varvskrisen.
Partiet kunde uppträda med en gemensam
varvspolitik på varven eller de varvsanknutna
verkstäderna i Lysekil, Uddevalla, Göteborg,
Landskrona, Malmö, Oskarshamn och Stockholm.
Våra analyser som låg till grund för propagandan låg alltid steget före fackets som användes av de krafter som ville slakta den svenska
varvsindustrin. Nu hjälpte inte våra insatser
och vår kamp för att rädda varven. Den överväldigande merparten av de värden varven representerade slaktades, men otvivelaktigt vann
vårt parti många och starka sympatier under
den tid kampen varade och även därefter.
***
Internationellt har partiet varit engagerat för
den proletära internationalismen ända sedan
bildandet. Solidariteten med Indokinas kämpande folk genomsyrade mycket av aktiviteten
under första hälften av 70-talet. Solidariteten
med det palestinska folket har stärkt vänskapen
med PFLP. Frigörelsen från kolonialism och
imperialism i Afrika har satt partiet i kontakt
med den progressiva rörelsen i flera länder där.
Under senare år har vänskapen med Nordkorea och Kuba stärkts.
***
Borgarstaten har vid olika tillfällen sökt
komma åt vårt parti. I Göteborgsprocessen på
70-talet och processen mot tidningen Proletären i kölvattnet på mordet av Palme. Hemliga
polisen har sökt spionera och sätta en terroriststämpel på oss, vilket avslöjades i samband
med sjukhusspionen vid Sahlgrenska sjukhuset
i Göteborg.
Det finns naturligtvis tusen och ett olika
minnen från de gångna 25 åren. Skall någon
kort sammanfattning av dessa göras så blir det
att vaksamheten och kampen mot revisionismen har varit kännetecknande för partiet och
verksamheten. Och eftersom skrivaren av dessa rader vill vara revolutionär och inte reformist så vill jag hellre se framåt än blicka bakåt.
Våra 25 år hittills har lagt en bra grund att stå
på inför den utveckling vi har att se fram mot.
Borgarregeringens systemskiftespolitik har
med hull och hår övertagits av socialdemokratin. Detta var förutsägbart sedan Ingvar Carlsson, LO-ledningen och Carl Bildt med knapp
majoritet fått ett ja för svenskt EU-medlemskap.
EU är, som vi sa i folkomröstningskampanjen,
ett uttryck för lagstadgad moderatpolitik.
***
90-talet har hittilldags bestått av en väldig
omflyttning av pengar från de fattiga till de rika. Skattereformen visade vägen för denna politik. Den reformen är också den största anledningen till de stora hålen i statsbudgeten.
Politiskt blir detta socialdemokratins ekorrhjul. Bristerna i statskassan efter skattereformen ska täppas till genom stora neddragningar
i de generella välfärdssystemen.
Barnbidragen kan vara ett exempel. I samband med skattereformens införande 90/91
höjdes barnbidragen för att kompensera barnfamiljerna. Efter sänkningen nästa år kommer
barnbidraget i fast penningvärde att ha minskat
med 30 procent jämfört med 1985 års siffror.
Allt enligt LO-tidningen.
Skattereformen skulle innebära att människor i de vanligaste inkomstklasserna inte skulle betala någon statlig skatt. Den socialdemokratiska regeringen har infört s k egenavgifter
som nu ligger på fyra procent men som ska gå
upp stadigt under 90-talet för att till slut hamna
en bra bit över 14 procent.
Genomförs detta betyder det att arbetarklassen och folket aldrig varit så skattetyngt under
någon svensk regering.
***
Vid årsskiftet kommer en verklig nyårssmäll
för arbetarklassen när systemskiftet tar ytterligare ett steg. Enligt LO-tidningen går den genomsnittliga arbetarfamiljen – med två löner
på cirka 15 000 respektive 10 000 kr, boende i
hyreslägenhet och med två barn – back med
1 140 kronor varje månad 1996. Deltidsstämplande mister a-kassan helt och det blir en
sänkning till 75 procent för heltidsstämplande.
Det betyder att en arbetslös industriarbetare
förlorat 26 000 kr sedan 1992! Sjukersättningen sänks till samma nivå som a-kassan.
(forts nästa sida)
”Vi har kommit
fram till att
aldrig tidigare
har behovet
av ett enigt
uppträdande
i klasskampen
varit så
nödvändigt för
arbetarklassen
som idag.
I kampen för
ett enande på
klasskampens
grund är vi
beredda att delta
efter förmåga.
Den förmågan
är inte så liten.
25 år av
revolutionärt
arbete har givit
oss en mängd
erfarenhet
och lärdom.”
Med partidelegation i Nordkorea 1993.
25:e 1 maj-talet på 25 år. Göteborg 1995.
18
❑ På internationella kvinnodagen i Göteborg talar bla
gruvarbetarhustrun Barbara
Bell från Woodlands.
❑ I mars beslutar Göteborgs
kommunfullmäktige om rivning av Gamla Ullevi och
bygge av ett nytt operahus på
tomten. Endast Frank Baude
röstade emot.
❑ Summeringen av solidaritetsarbetet med gruvarbetarna i England visar att (r)
samlat in drygt 600 000 kr.
❑ I slutet av mars invigs Proletären FF:s utbyggda klubbhus.
❑ Proletären avvisar regeringens sk asbestprogram,
som bara förbjuder asbest i
bromsar på nya bilar.
KPML(r):s politbyrå publicerar ett uttalande som uppmanar till att vägra all befattning med asbest from
2 september.
❑ 1 maj genomförs Röd
Front-manifestationer på
31 platser runt om i landet.
I Malmö talade bla Anton
Nilsson.
❑ I maj avskedas (r)-aren
Ulf Olsson från KF-ägda
Karlshamns Oljefabriker,
vilket leder till omfattade
protester. AD underkänner i
juli avskedandet, men ledningen fullföljer ändå avskedandet.
❑ Inför valet värvas 1339
valprenumerationer på Proletären.
❑ I mitten av augusti drar
valarbetet igång på allvar.
KPML(r) kandiderar i 28
kommunval.
❑ När Olof Palme besökte
Arendalsvarvet ställdes han
mot väggen av varvsarbetaren och (r)-aren Lennart Gradén, som krävde besked om
varvsjobben före valet.
❑ I augusti sprider KPML(r)
ett arbetsplatsflygblad som
uppmanar till att vägra all
befattning med asbest från 2
september.
❑ I september genomför
Proletären FF första Fredsloppet med 900 deltagare.
❑ Valet blev ömsom vin och
ömsom vatten för KPML(r).
Partiet försvarade sina mandat i Lysekil och Gislaved
och vann två nya i Karlshamn. Men förlorade mandatet i Göteborg. ”Vi har varit
för tama och slätstrukna”,
kommenterar Frank Baude
valförlusten.
KPML(r) 25 år!
”Vi kan se
framtiden an
med tillförsikt”
(forts från föregående sida)
Med ökade skatter och sänkta ersättningar har nu dessa ersättningar nått nivån
av grundbidrag som centern och KDS ivrar för. Men det är den socialdemokratiska
regeringen som genomfört politiken.
Denna politik verkar naturligtvis nedpressande på löneläget överhuvudtaget i
det svenska arbetslivet.
Redan i höst, innan systemskiftet nått
dessa nivåer, kan vi i pressen läsa om en
fattigdom som breder ut sig. Flera stora
klädkedjor har lagt ner eller skurit ner på
antalet anställda på grund av dålig köpkraft i daglighandeln.
Den dåliga ekonomin hos stora delar av
folket blir också en anledning till att själva
folkhälsan försämras.
I tidningen Arbetet har vi i höst kunnat
läsa om att sedan det infördes en avgift på
125 kronor i Göteborg på den kvinnliga
cancertesten uteblir två av tre kvinnor från
den.
Den dåliga ekonomin och köpkraften
driver krisen djupare och massarbetslösheten ökar.
***
Men detta är bara ena sidan av det
svenska myntet. Den sida av det som merparten av svenska folket ser är likt Görtz
nödmynt.
Den andra sidan som kan betraktas av
kapitalisterna, bankirer och rentiärer, är
ett gyllene guldmynt.
Börsföretagen gör överlag rekordvinster. Den flytande kronan har gagnat exportindustrin och gjort svensk arbetskraft
till en av de billigare i Europa.
Bankerna har tagit tillbaka sina vinster
”Det beror på oss själva hur vi skall hantera framtiden och föra partiets
positioner framåt”, skriver Frank Baude.
efter krisen med en högräntepolitik som
får betalas av folket. Staten subventionerar
kapitalet med jättelika statliga bidrag.
***
Sådan ser den materiella grunden för
klassmotsättningarna ut i dagens Sverige
och klyftan mellan klasserna har kraftigt
ökat under 90-talet och de kommer att öka
än mer framöver, om regeringen och EUetablissemanget får råda.
Förändringar i denna politik förutsätter
klasskamp och ett enat uppträdande av arbetarklassen.
Motsättningarna blir så stora att arbetarklassen kommer att tvingas in i en försvarskamp där klass ställs mot klass.
Denna utveckling av det svenska samhället är ofrånkomlig. Naturligtvis är det
inte trevligt att behöva göra en sådan mörk
analys av utvecklingen men det finns ett
ljus också i mörkret och det är det subjektiva behovet av en kommunistisk politik.
Det beror på oss själva hur vi ska hantera framtiden och föra partiets positioner
framåt.
Vårt parti har diskuterat dessa frågor
och kommit fram till att aldrig tidigare i
historien har behovet av ett enigt uppträdande i klasskampen från arbetarklassens
sida varit så nödvändigt som nu.
I kampen för ett sådant enande på klasskampens grund är vi beredda att delta efter
förmåga. Den förmågan är inte så liten. 25
års revolutionärt arbete har givit oss en
mängd erfarenhet och lärdom.
Vi kan med tillförsikt se framtiden an.
FRANK BAUDE
D
et anses viktigt, och det är
nog riktigt att ha positiva
förebilder. Att ha en bild
på näthinnan som man kan
plocka fram och som genererar
något positivt, något man kan se
upp till och tycka om, något som
ger hopp.
Personligen har jag ganska nyligen nått gubbgränsen, rent statistiskt har jag levt halva mitt liv.
Det är alltså hög tid att reflektera
över hur man skall lägga upp planerna och taktiken inför den andra halvleken. Den innehåller ju
inte riktigt samma förutsättningar
som den första.
Orkar man hålla samma tempo? Nej, det kan inte vara möjligt!? (Man är ju ingen Arne
Tammer.) Men kanske kan man
disponera krafterna lite listigare?
Något har man ju ändå lärt sig.
Nej, det är nog ett önsketänkande. Det kommer att bli för tungt
och jobbigt, jag pallar aldrig en
halvlek till. Det är bättre att släppa fram de yngre krafterna.
Då plötsligt ser jag på ena näthinnan Anton Nilsson. Han står
förstås i talarstolen. Det är på vår,
r-arnas, kongress i slutet på 80-
Om att
hålla tempo
talet. Han är nästan 100 år gammal, det sprudlar av livsglädje
kring honom, och tänka sig, han
oroar sig för framtiden. Han pratar om atombombshotet, precis
som om han tänkt leva 100 år till.
*
Som om inte det skulle vara
noguppenbarar sig på den andra
näthinnan Kim Il Sung. Det är i
Nordkorea, för mindre än två år
sedan. Kim, jag, Frank Baude
och Anders Carlsson sitter och
pratar (det känns fortfarande
overkligt). Kim är över 80 år. Det
är likadant med honom som med
Anton Nilsson, lika full av livsglädje och nyfikenhet på tillvaron. Han var jätteivrig och hade
gigantiska planer på ett återförenande av Nord- och Sydkorea.
Båda dessa herrar fulla av visioner för framtiden, fast döden
stod och lurade runt hörnet. Hur
Kent
Andersson
kunde detta vara möjligt? Jo, därför att de var levande bevis på
den marxistiska dialektiken. Den
gav dem kraft och en ungdomlig
entusiasm som räckte för spel hela förlängningshalvleken.
Med sådana förebilder inser
man att det är bara kroppen som
åldras, och man knyter på sig
skorna för ytterligare en halvlek
på minst 25 år.
KENTH ANDERSSON
sjuksköterska från Örebro
KPML(r) 25 år!
19
Det gäller att vara enveten!
❑ ❑ En erfarenhet vi gjort
i Proletären FF är att skall
man lyckas flytta fram sina
positioner måste man hålla
fast vid frågorna.
När vi i mitten på 70-talet så smått etablerat oss
restes frågan om ungdomssektion.
”En idrottsförening utan
ungdomar har ingen framtid”, sa förespråkarna och
startade fotboll i Tynnered, en arbetarförort som
saknade allt utom kyrkor.
Naturligtvis sågs den röda klubbens etablering
inte med blida ögon från alla håll. Men kamraterna kämpade på och bet sig fast och de första
ungdomslagen var ett faktum.
Så var det dags för nästa framstöt. ”Hela
klubben under ett tak”, löd parollen och så var
klubbhustanken väckt. Inte ens alla våra egna
såg detta som en realistisk tanke. Vem skall
sköta det? fick vi höra. Detta stoppade oss inte. Efter några år av kamp mot politiker och
byråkrater fick vi samma stöd som övrig
idrott. Våra medlemmar och sympatisörer
gjorde en heroisk insats och efter bara åtta månader kunde vi inviga klubbhuse.
Det vi drömde om för drygt tjugo år sedan –
att PFF skulle vara ett alternativ för arbetarungdomen – är idag en realitet. Aldrig har vi
haft så många ungdomslag igång som nu. Under sista halvåret har vi fått över femtio nya
medlemmar, framförallt ungdomar med invandrarbakgrund. Kanske kommer de för att de
känner vårt stöd i kampen mot främlingsfientlighet och rasism.
Bengt
Frejd
”Aldrig har
vi haft så många
ungdomslag igång
som nu.”
”Nu är det ingen
som avbryter med
”gå och sätt dej
din djävla kommunist”. Istället lyssnar man och ställer sig ofta bakom
våra förslag.”
”Efter några år
av kamp mot politiker och byråkrater fick vi samma
stöd som övrig
idrott. Våra medlemmar och sympatisörer gjorde en
heroisk insats och
efter bara åtta månader kunde vi inviga klubbhuset.”
***
Tanken med PFF var inte bara att bygga
upp ungdomsverksamhet, utan också att föra
fram arbetarsaken inom idrotten.
När vi började agera väckte det till att börja
med en viss irritation.
”Gå och sätt dig din djävla kommunist, här
skall vi inte tala politik”, sades det från ilskna
borgare.
Men vi fortsatte agera, framförallt vad gäller kampen mot lyxfritidsverksamhet. Våra
krav var och är att kommunen istället skall satsa på bredd- och ungdomsidrotten.
I början fick vi med oss en och annan klubb,
men stödet för våra idéer har i takt med den
sociala nedrustningen hela tiden ökat. För några år sedan manifesterades detta motstånd i
en stor idrottsdemonstration, där PFF spelade
en avgörande roll. Idag har vi i princip hela
Idrotts-Göteborg med oss på vår linje.
Nu är det ingen som avbryter med ”gå och
sätt dej din djävla kommunist”. Istället lyssnar
man och ställer sig ofta bakom våra förslag.
Nu står vi inför nya utmaningar: att få dessa
protester i ord att övergå till aktiv handling.
Hur detta skall gå till finns inga givna svar på.
***
I mitten av 80-talet började en motionsvåg
svepa över landet. Det ena långloppet efter det
andra växte fram. Även vi fick ett gäng löpare.
Dessa kamrater föreslog att vi skulle ordna en
egen tävling. På en kongress i KPML(r) togs
ett uttalande i fredsfrågan, som slog fast att
man måste peka ut orsakerna till krigen. PFF
tog kongressen på orden och Fredsloppet var
ett faktum.
Första året var väl loppet i politisk mening
inte helt perfekt, men ett Fredslopp blev det.
Året därpå tog vi för första gången upp ”Bojkotta apartheid – stöd ANC” och därmed var
vi inne på rätt väg.
Ibland fick vi väl våra gliringar såväl internt
som utanför. Som när kamrater sa till oss:
”Fredsloppet glädjer väl bara Lindiwe Mabuza”. Eller som kamrater som i takt med att intresset för Fredsloppet växte sa: ”Tänk om
Fredsloppet istället hetat Proletärenloppet, vilken grej.”
Men vi fortsatte och bjöd in representanter
från olika befrielseorganisationer runt om i
världen, höll fast vid vårt krav ”Avskaffa apartheid” och blev en del av den världsomspän-
nande rörelse som bidrog till apartheidsystemets fall.
Parallellt med detta arbete lyckade vi få
med oss hela Idrottssverige på en insamling av
idrottsutrustning till uppbygget av en icke rasistisk idrott i Sydafrika. Fredsloppet har väckt
sympati långt utanför Göteborg och i år genomfördes liknande arrangemang i Polen, Kuba, Frankrike, Nordkorea och Palestina.
***
Vi har kommit en bit på väg i uppbygget av
Proletären FF och även i kampen för en värld
utan utsugning, krig och förtryck. Trots detta
måste vi bli fler. Därför vill vi rikta en uppmaning till dig som är idrottsintresserad: Kom
med i Proletären FF! Vi behöver ditt stöd såväl
på som utanför idrottsarenan.
BENGT FREJD
ordförande i Proletären FF
Fredsloppet har blivit tradition – liksom ANC-veteranen Arnold Selby.
❑ I slutet på september
stoppar (r)-are på lokverkstäder i Göteborg 60 lok efter
ett asbestlarm. När SJ
omplacerar två reparatörer,
bägge (r)-are, går arbetskamraterna i strejk.
❑ I oktober skriver KPML(r)
i Lysekil ett öppet brev till
regeringen och kräver att beslutet att lägga ner Abba rivs
upp. På fabriken går de anställda i vild strejk.
❑ I november besöker den
sydafrikanske fackföreningsledaren Bonisile Norushe bla
KPML(r). Hans maning om
total bojkott av Sydafrika
förmedlas av Proletären.
❑ I slutet på september återtar SJ omplaceringen av de
två reparatörerna.
❑ I november tar Proletären
FF initiativ till ett idrottsupprop till stöd för ANC.
❑ KPML(r) håller konferens
i Stockholm med SJ-anställda från hela landet.
❑ Till jul utger Proletärkultur Piri-piris debutskiva.
1986
❑ Redan i januari går
KPML(r) till offensiv inför
avtalsrörelsen genom att ge
ut broschyren ”Lönerna måste upp” för masspridning.
❑ Den 4 februari faller den
stora varvskranen i Uddevalla. Kampen för varven går in
i slutfasen. Bara Arendal och
Kockums återstår.
❑ I februari fullföljer Karlshamns Oljefabriker avskedandet av Ulf Olsson, trots
att AD förklarat det olagligt,
vilket leder till en ny proteststorm
❑ Den 1 mars skickar
KPML(r):s politbyrå
kondoleanser till Socialdemokratiska Arbetarpartiet
med anledning av mordet
på Olof Palme. ”Olof Palme
kommer att bli ihågkommen
för sitt internationella engagemang”, skriver politbyrån.
❑ I Proletären utpekas amerikanska CIA som trolig
upphovsman och bakblåsare
av mordet på Palme.
❑ Den 22 mars håller
KPML(r) internationellt
symposium i Stockholm,
med inbjudna gäster från en
lång rad socialistiska länder
och organisationer.
❑ I april genomför KPML(r)
demonstrationer mot USA:s
krigspolitik med anledning
av bombningarna av Libyens
huvudstad Tripoli.
KPML(r) 25 år!
20
❑ I april går fritidspedagogerna i Göteborg i vild strejk
mot den sk SIA-skolan. (r)are står i spetsen för aktionen.
❑ I slutet på april debuterar
KPML(r) i etern genom Radio r i Malmö.
❑ På 1 maj kräver Frank
Baude en omedelbar avvecklingsplan för kärnkraften
med anledning av kärnkraftolyckan i Tjernobyl. Röd
Front-arrangemang genomförs på 32 orter och framgångar noteras på många
håll.
❑ I början av maj kräver
Proletären att Hans Holmér
avsätts som chef för Palmeutredningen.
❑ Från KPML(r):s sommarläger skickar barn och ungdomar ett öppet brev till
statsminister Ingvar Carlsson
och kräver total bojkott av
Sydafrika.
RÖD FRONT
❑ Det andra Fredsloppet ägnades kampen mot apartheid
i Sydafrika. På plats fanns
ANC-representanten Lindiwe Mabusa och ANC-veteranen Arnold Selby.
❑ I september går (r) ut i
kampanjen Folkets väl före
storfinans och militarism.
❑ Höstens Proletären-kampanj ger ett plus på 683
prenumerationer.
1987
❑ Den 2 januari öppnades
KPML(r):s åttonde kongress
i Göteborg. På plats fanns ett
stort antal internationella
gäster, Anton Nilsson, Sven
Wernström m fl. 69 procent
av kongressens delegater var
LO-medlemmar. Kongressen
antog uttalanden mot kriget,
mot den sociala nedrustningen och i Sydafrikafrågan och
präglades av stor enighet.
❑ I januari utkommer 21:a
och sista delen i KPML(r):s
klassikerserie, den för första
gången på svenska utgivna
Politisk ekonomi.
❑ I slutet av januari högtidlighålls ANC:s 75-årsdag genom en kampanjvecka. På
möte i Göteborg fick ANCrepresentanten Dennis Goldberg motta under veckan insamlade 75 000 kr.
❑ Till årsdagen av mordet på
Olof Palme går KPML(r) ut i
en Proletären-kampanj, som
kräver Holmérs avgång och
som återigen utpekar CIA
som mordets bakblåsare.
❑ I början av april ställer
Proletären frågan om svenska polismän var inblandade i
mordet på Palme.
❑ På 1 maj genomför
KPML(r) Röd Front-arrangemang på 42 orter.
– sedan 28 år!
❑ ❑ KPML(r):s 1 maj-firande är faktiskt äldre än partiet
självt. Det första Röd Front-mötet hölls i Göteborg 1 maj
1967, då i Marxistiska sällskapets regi (som var en föregångare till KFML). Året därpå var det dags för den första
Röd Front-demonstrationen, också den i Göteborg.
Efter splittringen inom KFML 1970 tog (r) över Röd
Front och arrangemang har sedan dess genomförts över hela landet, som mest på 62 platser. Röd Fronts betydelse
skall inte underskattas. När det revolutionära 1 maj-firandet
återupplivades hade VPK lagt ner sina manifestationer och
redan då fanns krafter inom socialdemokratin som ville förvandla 1 maj till något slags picknick. Röd Front tvingade
den borgerliga och småborgerliga arbetarrörelsen att hålla
traditionen vid liv, åtminstone formellt och åtminstone tills
nu. Vad som blir från deras sida framöver låter vi vara
osagt, men en sak är säker: Röd Front kommer att leva!
U
SA – mördare! USA – mördare!
USA – mördare! De taktfasta ropen
satt fint i det stora kyrkskeppet inne i
Värnamo Storkyrka en sensommardag i augusti 1986. Kyrkan verkade vara byggd för
talkörer! Huvuddelen av kyrkobesökarna var
tillrest och lokal nobless som skulle fira Utvandrardagarna. Närvarande var bla paret
Gyllenhammar, ambassadör Ullsten, prinsessan Desirée, Kanadas ambassadör samt
givetvis... den amerikanske ambassadören i
Sverige.
*
Att den amerikanske ambassadören skulle
tala i det Gislaved närbelägna Värnamo kom
som en överraskning en och en halv dag innan för oss i KPML(r) Gislaved. Nu var goda råd dyra, vi lyckades trumma ihop ett tiotal kamrater som var beredda på att genomföra en militant aktion mot en ambassadör
från ett land som bedrev ett smutsigt krig
mot Nicaraguas folk. Väl framme i Värnamo
stötte vi ihop med lokaltidningens journalist.
Han såg undrande på oss. Vad hade
KPML(r) i Gislaved på Utvandrardagarna i
Värnamo att göra.
Vi bänkade oss och lyssnade artigt på vad
folk från Vasaorden och prinsessan Desirée
hade att säga. Vi applåderade lika artigt som
den tillresta noblessen. Några av oss fraterniserade dessutom med några belevade
bänkgrannar och gjorde allt för att göra ett
gott intryck.
En partikamrat jämte mig tuggade nervöst
på sina tuggummin, det var första gången
”Det gäller
att fånga fågeln
i luften”
han var med på sånt här, men rättvisekänslan
för Nicaraguas folk gjorde att oron vad som
skulle hända dämpades. Då jag besökt Nicaragua två år innan så hade jag fått äran att inleda talkören.
Så när ambassadören stegade fram till talarstolen så reste jag mig upp och skrek:
– Herr ambassadör, lämna Nicaraguas
folk i fred! Leve Nicaraguas fria folk! Herr
ambassadör åk hem!
*
Vid det laget hade den taktfasta talkören
kommit igång med ”USA – mördare!
USA – mördare! USA – mördare! Vad vi
märkte var att man hinner skrika en hel del
innan församlade vakter hinner samla sig. Vi
visste att även om topparna hade mycket livvakter så var ju inte deras jobb att gå till attack mot verbala demonstranter. Därför hinner det hända mycket på en knapp minut.
Vid detta laget var noblessen i uppror och
skrek ”skandal” och ”odjur” efter oss. En
gammal gubbe hötte med paraplyet mot mig
ett flertal gånger. Den banderoll vi vecklade
ut i kyrkan vecklade vi ånyo ut
utanför kyrkan
så att journalister och Säpoagenter kunde
fotografera den
och oss. En av dåtidens lokaltidningar, Smålands Folkblad, hade vår demonstration på
sin förstasida. Likaså var vår demonstration
nyheten från Värnamo dagen efter i TV-nyheterna Smålandsnytt.
Trots hot om åtal hände inget. Vi sabbade
noblessens dag och lade sordin på deras uppblåsta firande.
Erik
Andersson
*
Med dessa rader vill jag bara säga att det
är viktigt att ibland agera med kort vasel och
bryta med slentrianmässigt arbete. Ibland
gäller det att fånga fågeln i luften.
ERIK ANDERSON
kommunfullmäktieledamot från Gislaved
KPML(r) 25 år!
1
2
6
7
11
12
3
8
13
4
9
14
5
21
❑ I juli påbörjar Proletären
publiceringen av artikelserien Vart går Gorbatjov? Serien konstaterar att ”glasnost”
och ”perestrojka” utgör ett
konkret program för kapitalismens återupprättande.
❑ I mitten av september genomför (r) den första av höstens fyra röda veckor. Måltavla är högerpolitiken(s).
❑ Fredsloppet samlar över
2 000 deltagare, vilket är rekord. Bland deltagarna finns
OS-silvermedaljören Suleyman Niamui från Tanzania.
❑ I september deltar (r)-are
på Dalauppropets första riksmöte i Falun.
10
15
❑ 7 november genomför
KPML(r) en partidag på
Konserthuset i Göteborg,
med medverkan av bla Sven
Wollter, Mikael Wiehe och
Anton Nilsson.
❑ I november genomförs en
möteskampanj på temat Med
kommunisterna – för en arbetarpolitik!
❑ Efter att ha granskat det
sk polisspåret i flerfaldiga
artiklar kräver Proletären att
en oberoende kommission
tillsätts för att utreda Palmemordet.
❑ I december deltar en delegation från KPML(r) på den
stora ANC-konferensen i
Arusha, Tanzania.
1988
16
21
17
22
18
23
19
24
20
25
Vilken är bästa 1 maj-affischen?
Ja, säg det. 25 år har gett lika många affischer. Alla har kanske inte varit lika slagkraftiga, men de har fyllt sin
funktion: att kalla till kommunisternas firande av arbetarklassens internationella högtidsdag. Ovan ses en i det närmaste komplett samling affischer. Den exakta ordningsföljden är vi inte säkra på, men de äldsta är placerade i början och
de färskaste mot slutet. Men vilken är bäst? Den frågan ställer vi till Dig, käre läsare. Utse den bästa affischen och skicka
Ditt svar till Proletären, Box 31 187, 400 32 Göteborg (märk kuvertet 1 maj-affischen) före 1 januari 1996. Bland dem
som röstat på vinnande affisch drar vi ett bokpris. Och för egen del får vi förhoppningsvis en idé om hur nästa års affisch
skall utformas. Välj noga!
Gör Ditt val och sänd svaret till Proletären!
❑ Proletären inleder det nya
året - och kampen mot tankarna på en svensk EG-anslutning – genom att publicera Lenins artikel ”Om parollen Europas Förenta Stater”.
❑ I januari håller KPML(r)
partikonferens inför höstens
val. Beslut fattas om att uppmana till blankröstning i
riksdagsvalet och om att delta i kommunval på så många
platser som möjligt.
❑ I februari sprider (r) ett
flygblad i avtalsrörelsen.
❑ I månadsskiftet
februari/mars genomförs en
flygblads- och möteskampanj om Palme-mordet och
polisspåret. Bara i Göteborg
sprids 140 000 flygblad.
❑ I mars överlämnar
KPML(r) 30 000 kr från insamlingen till stöd för FSLN
i Nicaragua.
❑ I slutet av mars stämmer
två polismän i Stockholm
Proletären på grund av skriverierna om polisspåret.
❑ I april utger KPML(r) broschyren För Palestinas befrielse av Staffan Beckman.
❑ 1 maj genomförs 31 Röd
Front-arrangemang. ”En
kämpaglad Röd Front”, summerar Proletären.
KPML(r) 25 år!
22
❑ I maj arrangeras Palestinamanifestationer runt i landet
på temat 40 år av ockupation.
❑ I juni kräver Proletären att
justitieminister Anna-Greta
Leijon skall avgå efter sin inblandning i den sk Ebbe
Carlsson-affären.
❑ I juni besöker en delegation från KPML(r) befrielsefronten Polisario i Västsahara, som firar 15-årsjubileum.
❑ Inför valet avslöjas att Säpo och socialdemokratin bedriver åsiktsregistrering mot
bla KPML(r). Affischen
(s)pionpartiet blir (r):s svar.
❑ I september publicerar ett
drygt hundratal författare
och andra kulturpersonligheter ett upprop till försvar av
yttrandefriheten med anledning av åsiktsregistreringen
mot KPML(r). Bland undertecknarna märks Hasse Alfredsson, Jan Myrdal, Arthur
Lundkvist och Göran Palm.
❑ Fredsloppet blev en hejdundrande folkfest för ANC.
Och det blev deltagarrekord
igen.
En internationalism a
❑ ❑ DEN PROLETÄRA INTERNATIONALISMEN
är ett adelsmärke för ett revolutionärt arbetarparti. Den har också genomsyrat
KPML(r):s politiska arbete under de gångna
25 åren. Solidaritet med kämpande arbetare
och förtryckta folk, utsatta för kapitalisternas utplundring och rovdrift, är inte bara en
fras vid högtidliga tillfällen, utan en konkret
maning till handling bland kommunister och
progressiva.
Utan överdrift, men med berättigad stolthet, kan KPML(r) också peka på att många
tusentals partimedlemmar genom åren genom personlig hängivenhet och uppoffring
gjort viktiga insatser, drivit tillbaka borgerliga lögner, organiserat opinioner och ökat
stödet för kampen.
Mängder partimedlemmar har genom
partiet eller via närstående solidaritetsorganisationer arbetat på plats i länder där kampen pågått. I en del fall har partikamrater riskerat sina egna liv och sin egen hälsa.
Denna internationalism bygger på marxismen-leninismens insikt om imperialismens och kapitalismens världsomfattande
makt, och att kampen mot imperialismen på
ett håll i världen ytterst är ett stöd för alla
förtrycktas rätt. I den anti-imperialistiska
Vietnamrörelsen reste KPML(r) tidigt parollen ”Vietnams folk bekämpar även din fiende” just för att påvisa detta.
***
❑ ❑ TROTS KPML(r):S RELATIVT BEGRÄNSAde resurser, skall inte partiets betydelse i att
sprida politisk information om kampen på
andra håll i världen och till att samla opinioner och konkret stöd undervärderas eller underskattas.
De revolutionära rörelserna och partierna
i länder, där klasskampen förs med väpnad
kamp och under betydligt mer pressade former än i Sverige idag, betonar ständigt att
det viktigaste är det politiska stödet, den ge-
mensamma politiska grundsynen som förenar oss. Det betyder självfallet inte, att det
materiella stödet skall förringas, och
KPML(r) har också genom sitt aktiva solidaritetsarbete bidragit med betydande ekonomiska summor till befrielsekampen på
många håll i världen, liksom med konkreta
insatser av annat slag. Vägledande för
KPML(r):s bidrag har alltid varit, att vårt
stöd ges villkorslöst till rörelser och partier
med vilka vårt parti delar de politiska värderingarna.
Omräknat till dagens penningvärde är en
försiktig beräkning att KPML(r) genom
åren överlämnat ekonomiska bidrag på mellan 20 och 25 miljoner kronor till mottagare
i Indokina, södra Afrika, Palestina, Latinoch Centralamerika, Sydostasien osv.
Till det kommer insamlingar av annat
slag, tex konkret material av olika slag, partikamraters egna insatser på plats mm.
***
❑ ❑ MEN PROLETÄR INTERNATIONALISM
omfattar inte enbart kampen mot imperialismen i den sk tredje världen, även om detta
helt naturligt beroende på världsläget, varit
den dominerande delen under dessa 25 år.
Det handlar precis lika mycket om klasskampen i de kapitalistiska länderna, när arbetare där tar upp kampen. Solidariteten
med klassbröder i andra länder är oerhört
väsentlig, både som konkret uttryck för stöd
i deras kamp, men också i ett vidare perspektiv.
Slagen som riktas mot kapitalisterna i deras centrum, på deras hemmaplan sas, skakar deras makt och dominans på ett helt annat sätt, inte minst när den riktas direkt mot
hjärtat, mot profiterna.
Att utveckla stöd för strejkande arbetare i
kapitalistländer i Europa, eller annan progressiv arbetarkamp, måste vara en självklar
uppgift för ett kommunistiskt parti. Också
på detta område genomsyras KPML(r):s
historia av konkreta insatser.
Den enskilt största insatsen skedde under
de brittiska kolgruvearbetarnas strejk 198485. Stora ekonomiska bidrag samlades in,
liksom materiellt stöd av annat slag.
KPML(r) bjöd även in gruvarbetare att göra
propagandaturnéer i Sverige för sin sak.
Liknande skedde när de danska hamnarbetarna var i kamp för sina intressen 1983.
Det senaste exemplet är stödet till de danska Ri-bus-chaufförernas kamp 1995.
***
❑ ❑ IMPERIALISMENS EPOK FÖRENAR KLASSkampen över världen. Vår solidaritet stannar
inte vid nationsgränser, den omfattar arbetarklassen och de förtryckta fattiga folken
överallt. Men lika mycket som vår revolutionära ideologi är internationell till sitt innehåll, är den nationell till formen. Revolution går inte att exportera – eller importera
för den delen. Den bygger på den egna arbetarklassens medvetenhet och mobilisering
och kampberedskap.
Den store kommunisten, internationalisten och patrioten Ho Chi Minh i Vietnam
anförde sitt folks långa och oerhört kostsamma kamp under mottot ”Inget är mer värdefullt än friheten”. I insikten om att ett enat
folk, samlat kring en revolutionär politik
och ledning, kunde besegra en så mäktig fiende som USA, ledde också till hans ord att
Vietnams kommande seger också var ett
viktigt bidrag till alla folks frigörelse.
Och så är det. Att utveckla och stärka de
kommunistiska krafterna och KPML(r):s revolutionära politiks inflytande i Sverige är
det största bidrag vi kan ge till frihetskampen i världen. Samtidigt som vi alltid skall
understödja kamp med samma innehåll, varhelst den bedrivs.
TEDDY-JOHN FRANK
internationell sekreterare i KPML(r)
U
❑ I valet vann KPML(r) sju
mandat. Fyra i Karlshamn,
där (r) fick 8,3 procent av
rösterna, två i Lysekil och ett
i Gislaved. I Göteborg fortsatte dock kräftgången.
❑ I oktober går KPML(r),
APK och SP, vars respektive
tidningar åtalats för bevakningen av polisspåret, ut med
ett gemensamt upprop till
stöd för yttrandefriheten.
❑ I slutet av oktober genomför en rad opinionsmöten till
försvar av yttrandefriheten. I
Göteborg genomförs en demonstration med 800 deltagare och med författaren
Sven Wernström som talare.
❑ I början av december har
en lång rad organisationer
och över 300 kulturpersonligheter skrivit under
KPML(r):s, APK:s och SP:s
upprop, bland de senare
märks Olof Lagercranz, Maria Bergom-Larsson, Per
Gahrton och Malena Ivarsson.
❑ I december grips Christer
Pettersson för mordet på
Olof Palme. Proletärens
omedelbara kommentar är att
han är en van der Lubbe-typ,
en syndabock.
nder 1974 började jag allt tydligare
se att KFML(r):s syn på världen
stämde ganska väl med min egen.
Jag började gå grundcirklar både i ungdomsförbundet SKU(ml) och studentförbundet SKS(ml) för att ta reda på mera. På
hösten kände jag mej mogen att börja delta i
lite praktiskt arbete. SKU(ml) hade tillsammans med Emmaus-Björkå dragit igång en
kampanj för att samla pengar till en Landrover till ZANU.
*
Jag följde med några kamrater i medicinarklubben till studentbostäderna Rosendal
i Björkekärr. Innan vi började knacka dörr
samlades vi för att förbereda oss
– ZANU, undrade jag. Vad är det?
– Det är Zimbabwes befrielserörelse, fick
jag till svar och kände mej genast ännu dummare.
– Zimbabwe, vad är det då?
– Det är det riktiga namnet på Rhodesia.
ZANU kämpar mot den vita apartheidregimen där. Rhodesia är ju det namn de brittiska kolonisatörerna bestämde för landet. Det
uppkallades efter Cecil Rhodes som med
bedrägeri och blodiga övergrepp koloniserade både Rhode... förlåt Zimbabwe och större delen av södra Afrika.
Jag tyckte genast jag visste mycket mer
om världen och två och två började vi gå
runt i området. Efter en stund kände jag mej
inte alls så dum längre. Det fanns knappt någon av de som öppnade som någonsin hört
talas om varken ZANU eller Zimbabwe.
– ZANU är de svartas befrielserörelse i
Zimbabwe, alltså det land de vita rasisterna
kallar Rhodesia, svarade jag erfaret och
världsvant.
Och Rhodesia visste alla vad det var. Den
förhatliga rasistregimen var väl känd i Sve-
I Libanon fick
jag höra om det
fria Zimbabwe
rige. Några år tidigare hade det varit våldsamma protestdemonstrationer i Båstad då
Sveriges Davis Cup-lag skulle möta ett vitt
rhodesiskt lag i ”den vita sporten” tennis.
Även om jag var alldeles för ung för att vara
med den gången hade Båstadsdemonstrationen blivit ett outplånligt begrepp i Sverige.
Men även om alla kände till den rhodesiska apartheidregimen var det nog inte så
många som visste att det pågick en väpnad
befrielsekamp. Och man visste inte att den
var så väl organiserad.
*
Jag hade inte så mycket att jämföra med,
men jag vill minnas att kvällen kändes Iyckad. Vi blev positivt mottagna. Många blev
glada över att det pågick en aktiv motståndskamp efter vietnamesisk förebild och
vi fick bra med pengar i bössorna. Vi kom
tillbaka veckan efter för att hämta kläder att
sända ned. Kamrat Arne från Ulricehamn
ledde sedan arbetet med att renovera en
gammal skraltig Landrover man hade kommit över billigt. Den blev mycket bra och
den kom verkligen ner.
*
Ganska snart blev jag indragen i mycket
mer arbete för vårt parti och den här kvällens första stapplande steg glömde jag snart.
Minnet dök upp
ur glömskans
vrår några år
senare.
Jag sitter i ett
palestinskt flyktingläger i norra
Libanon där jag
arbetar på en sjukvårdsklinik. På radio hör
jag om stora festligheter i Afrika. Det självständiga Zimbabwe utropas i en jättelik fest
under tre dagar på stadion i huvudstaden Salisbury som bytt namn till Harare. ZANU:s
ledare Robert Mugabe utropas till president.
Apartheidepoken är slut.
Några veckor senare dyker Proletären ned
med direktreportage av våra kamrater som
var personligen inbjudna av den nya regeringen!
Henry
Ascher
*
Detta utspelade sig under våren 1980.
Hela världen talade om ZANU och Zimbabwe. Det hade bara gått knappt sex år sedan
vår ZANU-kampanj då ingen hade hört talas om någondera. Ibland går utvecklingen
snabbare än man kan föreställa sig!
Frågar jag mina barn idag har de aldrig
någonsin hört talas om något ”Rhodesia” ...
HENRY ASCHER
barnläkare i Göteborg
KPML(r) 25 år!
m att vara stolta över
23
1989
❑ I januari publiceras uppropet för tryckfriheten med
över femhundra kulturpersonligheter och en lång rad
organisationer som undertecknare.
❑ I slutet av januari ställde
sig kommunfullmäktige i Lysekil bakom ett krav från
KPML(r) om skärpta miljökrav på industrin.
❑ I februari ordnar Proletären, Norrskensflamman och
Internationalen en stor stödgala på Folkets Hus i Stockholm.
❑ I början av mars startar
Proletären en stödinsamling
inför rättegången. Första
veckan ger 14000 kr.
❑ Inför socialdemokraternas
hundraårsjubileum ger
KPML(r) ut broschyren Från
intet allt VI vilja bli.
❑ I Göteborg rustar sig (r)
ånyo för kamp mot planerna
ett nytt operahus, som åter
aktualiserats.
❑ I april utger KPML(r) vitboken Mordet på Palme och
polisspåret.
Eva Ståhl i sjuksängen efter hemkomsten från Tel-e-Zataar 1976.
PALESTINA:
■ Från mitten av 70-talet fram till slutet av 80-talet sände KPML(r) sammanlagt ett femtiotal läkare och sjuksköterskor att arbeta i palestinska flyktingläger i Libanon i samråd med PFLP. 1982 genomfördes en namninsamling med krav på politiskt erkännande av PLO som resulterade i närmare
200 000 namnunderskrifter. Partidelegationer har besökt den palestinska
befrielserörelsen vid flera tillfällen.
Hans Nyström och Staffan Beckman överlämnar resultatet av namninsamlingskampanjen 1982-83 till
utrikesminister Lennart Bodström:
175 842 namn för kravet Bryt med
Israel - erkänn PLO!
ZIMBABWE:
■ Under 70-talet utvecklades stödet
för ZANU i Zimbabwe i kampen för
självständighet, bla i kampanjen En
Landrover till ZANU. 1980 var
KPML(r) inbjudet att närvara vid
självständighetsfirandet.
❑ 19 april inleds rättegången
mot Proletären i Göteborgs
tingsrätt. Chefredaktör Roger Gross förklarar sig icke
skyldig och hävdar att Proletären helt lagenligt utnyttjat
en tidnings kritikrätt. Proletären kallar bla Hans Holmér, Jörgen Almblad, Ragnar Edenman och Gösta Söderström som vittnen. Runt
om i landet hålls möten till
stöd för tidningen. I Stockholm en demonstration.
❑ Efter en veckas rättegång
friar tryckfrihetsjuryn Proletären på 20 åtalspunkter men
fäller för grovt förtal på 16.
Front-arrangemang på 33 orter. Talen domineras av kampen mot högerpolitiken och
för tryckfriheten.
❑ I början av maj fastställde
tingsrätten i Göteborg juryns
dom. Roger Gross dömdes
för förtal på 13 punkter och
ålades att betala 300 000 kr i
böter, skadestånd och rättegångskostnader. ”Jag ångrar
ingenting”, förklarar Gross.
❑ I början av juni överklagar
Proletären tingsrättens dom.
❑ Proletärens betecknar
massakern på Himmelska
fridens torg i Peking som
”ett fruktansvärt illdåd”.
❑ I juni tar KPML(r) och
Proletären initiativ till
”adoptionsverksamhet” för
Palestinas barn, där människor uppmanas förbinda sig
att bidra till ett speciellt palestinskt barn med 300 kr
per månad.
24
❑ På Hisingen i Göteborg
genomför (r) en demonstration mot Volvos giftutsläpp.
❑ I juli sänder KPML(r) ett
hälsningstelegram till Nicaraguas president Daniel Ortega med anledning av den
nicaraguanska revolutionens
tioårsdag.
❑ I Fredsloppet deltog för
första gången en kubansk
trupp, som bidrog med segraren i herrarnas elitklass.
Överskottet på 93 000 kr
gick till ANC och SWAPO.
❑ I augusti avlider Anton
Nilsson, 102 år gammal, och
hyllas i Proletären.
❑ I oktober publicerar Proletären ett tema om skattepolitik, som konstaterar att Feldt
genom sin förslagna skattereform genomför Bildts skattepolitik. Samtidigt går
KPML(r) ut i en kampanj på
samma tema och för kravet
Höj skatten för de rika.
❑ I november betecknar Proletärens ledare utvecklingen i
DDR som revolutionär och
konstaterar att de revisionistiska ledarna nu får skörda
vad de sått.
❑ I december fördömer
KPML(r) USA-invasionen i
Panama. På flera håll sammankallas på kort varsel demonstrationer.
KPML(r) 25 år!
VIETNAM:
■ Fram till 1975 bedrev KPML(r) ett omfattande solidaritetsarbete för
Vietnam och de övriga indokinesiska folkens kamp mot USA-imperialismens folkmordskrig, bla genomfördes en särskild insamling under parollen En luftvärnskanon till Vietnam efter USA:s terrorbombningar av Hanoi julen 1972. När Kina anföll Vietnam 1979 initierade KPML(r) ett
upprop för en internationell brigad till landets försvar. 1980 inbjöds en
partidelegation som även besökte Kambodja.
Demonstration på Arendalsvarvet i Göteborg.
NORDKOREA:
■ Alltsedan Koreakriget på 50-talet
har USA-imperialismen med militära
och politiska aggressioner sökt skada
det socialistiska uppbygget i Nordkorea. Mellan KPML(r) och Arbetets
Parti har kontakterna stärkts, utgående från en ömsesidig respekt för linjen om självständighet och att lita till
egna krafter. Partidelegationer har inbjudits vid flera tillfällen på 90-talet.
SYDAFRIKA:
■ Solidaritetsarbetet för befrielserörelsen ANC:s kamp mot apartheidsystemet
startade tidigt, långt innan andra politiska partier i Sverige var beredda att ge
ANC stöd. Stora ekonomiska bidrag samlades in till ANC. Samarbetet med den
illegala fackliga rörelsen SACTU resulterade bla i att KPML(r) tryckte SACTU:s egen informationsbulletin för Skandinavien under de år den kom ut. Partidelegationer besökte flera gånger ANC:s och SACTU:s exilhuvudkontor i Lusaka, Zambia. En partidelegation var också med som inbjuden gäst på ANC:s
första legala kongress på 40 år, 1991 i Durban, Sydafrika. Proletären FF och den
sydafrikanska antirasistiska idrottsrörelsen har utvecklat nära kontakter.
1990
VÄSTSAHARA:
❑ I trettonhelgen genomförde KPML(r) sin nionde kongress. Gäster från hela världen hälsade kongressen, som
var mycket proletär till sin
sammansättning. 74 procent
av delegaterna var LO-medlemmar. Kongressen antog
bla en resolution under rubriken Nej till kapitalets EG.
Kongressen väljer en programkommission för översyn av partiprogrammet.
❑ I januari går KPML(r) ut i
en landsomfattande kampanj
till stöd för sandinisternas
valkampanj i Nicaragua. Insamlingen avslutas i februari
och inbringar 93 000 kr.
❑ I februari sprids ett flygblad för offentlig sektor, som
manar till kamp för en lön att
leva på och som kräver att
skattereformen rivs upp.
❑ I februari hålls hyllningsmöten runt om i landet med
anledning av Nelson Mandelas frigivning.
❑ När regeringen lägger sitt
sk stoppaket organiserar
KPML(r) protestmöten och
protestaktioner.
❑ I mars går KPML(r) ut i
en landsomfattande flygblads-, affisch- och möteskampanj för kraven Riv upp
skattereformen – skatt efter
bärkraft! Till kampanjen utges också en broschyr.
❑ I mars genomför KPML(r)
en arbetarkonferens för att
rycka upp arbetsplatsarbetet.
■ Med Västsaharas folks rättvisa kamp för sitt eget land har
KPML(r) alltid stått solidariskt. 1988 inbjöds en partidelegation till flyktinglägren i
samband med 15-årsfirandet
av den väpnade frihetskampen. KPML(r) har bla tryckt
valaffischer för befrielserörelsen Polisario inför den folkomröstning som FN garanterat
men ännu inte verkställt.
Arbetsplatsinsamling till SACTU
NAMIBIA:
KUBA:
■ Precis som med ANC går solidariteten med befrielserörelsen SWAPO i
Namibia långt tillbaka. Vid självständigheten 1990 var en partidelegation
inbjuden och deltog också vid firandet
på plats i Windhoek.
■ Vikten av det aktiva solidaritetsarbetet med Kuba ökade dramatiskt efter
sammanbrottet i Sovjetunionen, då Kubas utsatta situation blev prekär genom
USA:s brottsliga blockad. I arbetet med
kampanjen En oljetanker till Kuba i början av 90-talet var KPML(r)s insatser av
avgörande betydelse för kampanjens
framgångsrika resultat. Partidelegationer har bjudits in till Kuba de senaste
åren, både av fackföreningarna i samband med 1 maj och av kubanska kommunistpartiet. Hösten 1995 sände
KPML(r) en byggarbetarbrigad till Kuba som led i solidaritetsarbetet.
FILIPPINERNA:
■ KPML(r) har utvecklat nära relationer med Filippinernas kommunistparti
och befrielserörelsen NDF som leder
kampen mot den USA-understödda
förtryckarregimen. Sommaren 1995
besökte en partidelegation Filippinerna, bla i gerillakontrollerade områden.
Conny Ledesma från NDF hos (r).
1 maj på Kuba med Erik Andersson från CK.
NICARAGUA
– EL SALVADOR:
■ KPML(r) utvecklade solidariteten med de revolutionära krafterna, sandinisterna i Nicaragua respektive, FMLN i El Salvador under gerillakampen mot
USA-stödda diktaturer, och efter sandinisternas seger
1979 stöd för deras försvar mot USA-imperialismens
aggression. Inför valet i Nicaragua 1990 genomförde
KPML(r) en särskild kampanj för sandinisterna.
KPML(r) 25 år!
BRITTISKA
GRUVSTREJKEN:
■ KPML(r) utvecklade arbetarsolidariteten
mycket konkret under de engelska kolgruvearbetarnas ettåriga strejk 1984-85. På hösten
1984 ”adopterade” partiet en gruva, Brodsworth vid gruvbyn Woodlands, och insamlade bidrag sändes dit. Inför julen 1984 insamlades över fem ton kläder, livsmedel och
julgåvor till gruvarbetarna och deras barn,
som fördes dit på två lastbilar.
25
❑ I mars deltar en inbjuden
(r)-delegation i Namibias
självständighetsfirande.
❑ I mars utnämns Nelson
Mandela till hedersordförande i Proletären FF och en
symbolisk ordförandeklubba
överlämnas.
❑ Under våren publicerar
Proletären en reportageserie
från fd DDR, Tjeckoslovakien och Polen.
❑ När 1 maj firar 100 år genomför KPML(r) Röd Frontarrangemang på 29 platser.
❑ I maj slår hovrätten fast
domen mot Proletären i
polisspårsmålet. Roger
Gross döms att betala sammanlagt 314 000 kr.
Lastade för Woodlands till stöd för kolgruvearbetarstrejken.
FASCISMEN I EUROPA:
■ En viktig del av den proletära internationalismen var stödet
till progressiva och demokratiska krafter i Grekland och Spanien i deras motstånd mot de fascistiska diktaturerna där. Med
grekiska arbetare i exil genomfördes en rad manifestationer under juntatiden. Mot Franco-fascismen växte på KPML(r):s initiativ fram en särskild solidaritetsrörelse i Sverige. Bland de
stora manifestationerna var demonstrationerna 1975, när fem
frihetskämpar från FRAP avrättades genom garottering.
Manifestation mot Franco-fascismen i Göteborg 1975.
1975
30 april tvingades USA ut ur
Vietnam. Desperata, rädda att
möta ett befriat folk, slogs råttorna om de
sista helikopterplatserna innan Saigonjuntan
definitivt sjönk. Här hemma jublade vi till
TV-bilderna av FNL:s segertåg in i Saigon.
På Junex syfabrik letade kompisen Eva och
jag i lapplådan. Bland de bruna och gröna tyger som blivit ulstrar och loden åt överklassens herrar lyckades vi hitta några röda, gula
och blå remsor. Av dem sydde vi varsin
FNL-flagga att dekorera våra maskiner med.
Någon vidare sömmerska var jag inte,
stjärnan fick nog bara fyra uddar – men den
prydde sin plats!
*
1985
Snön låg i vågräta sjok utanför
fönstret på valborgsmässomorgonen. Men efter flera månaders intensiva
förberedelser gick det bara inte att ställa in
vårt Vietnamfirande! I vantar och schalar,
med insamlingsbössor, fanor och plakat trotsade vi snöbyarna på Hoppets Torg. Vinden
slet förgäves för att fälla den fyra meter
långa oljemålade hyllningen till Vietnams
folk. Bruno Bran i grå yllerock överröstade
tappert vädrets makter med sin nyskrivna Vietnamdikt.
Vi var ganska få på torget när de kom, båtflyktingarna, med sin gulröda flagga i spetsen. Snart var vår lilla skara omringad. En
snabbfotad kamrat sprang till partilokalen
för att hämta förstärkning och ringa polis.
Frusna flanörer blev förvånade vittnen till
hur vietnameser angrep Vietnamvänner. Anders högg tag i megafonen och höll det mest
flammande apelltal jag hört, det glödde när
han ropade ut sin vrede, påminnande åhörarna om de brott USA och Saigonjuntan begått. Ringen blev tätare och hotfullare, plötsligt var det slagsmål. Hagges glasögon krossades mot asfalten när han fick ett slag. En
knytnäve i tinningen fick mig att se stjärnor.
Vart tog hjälpen vägen?
Vi måste
fortsätta att sy
upprorsfanor
Äntligen kom våra kamrater springande!
Juntafolket jagades iväg, fick fly längs gågatan. Först senare kom polisen.....
Vi fortsatte firandet. Omskakade men med
än mer glöd.
På kvällen var det fest med Vietnams ambassadör som hedersgäst. Vi fyllde Roddklubbens festlokal med Vietnamvänner.
Utanför stod båtflyktingarna med sina plakat. Vi tittade på dem från fönstret när Dennis kom cyklande i full karriär. Han fattade
genast situationen, spottade föraktfullt på
dem när han susade förbi. Vilken entré till en
fest!
Vid middagen satt jag bredvid ambassadören. Många kom fram och ville skaka
hand, växla några ord. Charles bad att få låna
hans pass och kysste hänfört den röda boken
med den gula stjärnan.
Sam presenterade sig: ”Hello, I’m Sam. I
fought for the Vietnam between 1969 and
1973.” Ambassadören tittade vänligt på honom och frågade ”Why did you stop fighting?”. Den kvällen lyfte ”Befria Södern”
nästan taket och intet öga var torrt.
*
1995
Kriget skördar fortfarande offer.
Barn föds med skador av USA:s
kemiska krigföring. Såren i människor och
natur läker långsamt. Det bryr sig TV-teamen inte om. Nu är det ”doi moi” som gäller.
Glädjefnattiga reportrar kablar hem bilder av
cocacolaskyltar och nyrika vietnameser.
Marknadens segertåg. Ordningen är återställd.
Det socialistiska
kapitlet avslutat......
Så vill de att
vi ska tro. Men inget är för evigt. Fortare än
man tror är morgondagen historia. Kampen
går vidare, med nya förutsättningar och nya
erfarenheter. Men med samma mål.
Vietnams seger kan aldrig tas ifrån dem.
Den har lagts till folkens långa historia av
förtryck och motstånd, av segrar och bakslag. Deras exempel kommer länge än att inge mod och hopp i de förtryckta – och skräck
i förtryckarna.
Ibland undrar jag var min illa hopkomna
FNL-flagga blev av. Den städades väl bort
ungefär samtidigt med svensk Teko-industri.
Junex finns inte mer. Överklassrockar lågprisimporteras. Sömmerskorna är förtidspensionerade eller omskolade. Vår gamla
matsal har blivit inspelningsstudio.
Min flagga må ha ändat på en sophög. Det
den stod för lever vidare så länge kapitalismen existerar. Förtryck föder motstånd. Det
ligger mycket i det han sa, ambassadören.
Varför sluta kämpa?
Vi fortsätter att sy upprorsfanor så länge
de behövs!
ANNIKA ALBERTSSON
förskolelärare, månörig ordföranden i
Jönköping och medlem i KPML(r):s CK.
❑ Under sommaren deltar
KPML(r) i protestkampanjen
mot det fiffelflaggade slavskeppet Black Prince.
❑ Årets sommarläger i Tiveden uppvisade en 20-procentig deltagarökning efter den
nysatsning som nionde kongressen beslutade om.
❑ I juli stämde en fd Proletären-journalist Proletären inför rätta för ”olaglig uppsägning” med krav på 450000 kr
i skadestånd. Saken löstes
via förlikning.
❑ I augusti drogs ANC-maran inför Fredsloppet igång,
med ANC-veteranen Arnold
Selby som permanent deltagare i solidaritetslopp över
hela landet.
❑ I samband med (s)-kongressen i september genomför KPML(r) en ny möteskampanj i skattefrågan.
Annika
Albertsson
❑ 10 november firade
KPML(r) 20-årsjubileum i
ett fullsatt Konserthus i Göteborg, med tal av bla Frank
Baude, Jan Myrdal och Sven
Wernström och medverkan
av ett imponerande artistuppbåd.
❑ Under hösten inleder
KPML(r) en kampanj för frigivande av partikamraten
Hamza Yalcin, som fängslats
i Turkiet.
❑ I november genomförde
KPML(r) i Göteborg en demonstration för social upprustning och mot stadsdelsnämnder och operabygge.
❑ I december ställer Proletärens ledare krav på en folkomröstning om det svenska
EG-medlemskapet.
26
KPML(r) 25 år!
1991
❑ I januari rustar sig (r) för
kamp mot USA:s krigshot i
Mellanöstern under USA ut
ur Gulfen! I Stockholm genomförs en demonstration
med Staffan Beckman som
talare. Senare genomförs demonstrationer också på
många andra håll.
77.
andinavium i Göteborg 19
på Sc
Stor gala mot operahuset
❑ I februari genomförs ytterligare en partikampanj kring
kravet Riv upp skattereformen – skatt efter bärkraft!
❑ I februari publicerar Proletären ett tema om och mot
ensamutredaren Lars-Erik
Niklassons anti-fackliga förslag och uppmanar till fackliga protester mot detsamma.
❑ I slutet av februari håller
KPML(r) val- och programkonferens. Beslut fattas om
att uppmana till blankröstning i riksdagsvalet och kandidatur i kommunval där det
är lämpligt.
❑ I mars ger KPML(r) ut en
broschyr med titeln USA ut
ur Gulfen! Samtidigt deltar
partiet över hela landet i demonstrationer och protester
mot USA:s krigspolitik.
❑ I april höll KPML(r) ett
rådslag för SJ-anställda, som
resulterade i ett flygblad under rubriken Nej till aktiebolaget Swedish Rail - ja till
hela folkets järnväg!
❑ I april gav KPML(r) ut
agitationsbroschyren 12 skäl
att säga nej till EG. Samtidigt genomfördes en första
partikampanj mot ett svenskt
EG-medlemskap.
❑ Inför 1 maj besökte
Kubas nye ambassadör i
Sverige Marx-Engelshuset.
❑ I mitten av maj hade Proletären redovisat protestuttalanden mot Nicklassons förslag från 31 fackliga organisationer, bland dem Volvos
verkstadsklubb i Göteborg.
❑ När kronan knöts till EG:s
valutasystem i maj konstaterade Proletären att detta innebär anpassning till EG:s
massarbetslöshet.
❑ I juni börjar Proletären publicera artikelserien Vart bär
EG-vägen? som löper under
det närmaste halvåret.
❑ I Göteborg konstituerar ett
25-tal ungdomar Revolutionär Kommunistisk Ungdom,
RKU.
Kerstin Ryding.
Harald ”Bagarn” Andersson.
Anders Lönnbro
Bruno Bran.
Den röda tråden
– en vandring genom
KPML(r):s kulturhistoria
med Ingemar ”Spingo” Nilsson
KPML(r) 25 år!
27
❑ I juli övervarade en delegation från KPML(r) ANC:s
nationella konferens i Sydafrika.
❑ I valet vann KPML(r) sju
mandat: fyra i Karlshamn,
två i Gislaved och ett i Lysekil. I Göteborg blev det ett
nytt bakslag. Borgarnas återkomst till regeringsmakten
föranledde KPML(r) att mana till stärkt motståndskamp.
❑ Efter valet går Proletären
över till datoriserat nätverk
och ombrytning på skärm.
❑ I oktober deltar KPML(r) i
den internationella insamlingen ”En oljetanker till Kuba”. Resultatet från (r) blir
över 140 000 kr.
❑ I månadsskiftet november/december genomför
KPML(r) en möteskampanj
mot arbetslösheten.
❑ I november arrangerar
KPML(r) ett internationellt
seminarium om den nya
världsordningen i Stockholm.
❑ I december tar kommunanställda i Göteborg initiativ
till en proteströrelse som senare döps till Gorm.
❑ Strax före jul deltar
KPML(r) i demonstrationer
mot rasismen.
C-O Ewers.
Spartacuskören.
1992
Dan Berglund.
❑ Anne Wibbles premiärbudget betecknas av Proletären som cynisk, arrogant och
arbetarfientlig.
❑ I januari utkommer artikelserien Vart bär EG-vägen
som särtryck.
❑ I januari deltar KPML(r) i
Byggnads landsomfattande
demonstrationer för rätten
till arbete.
❑ I slutet av januari genomför KPML(r) en partikonferens om kampen mot EG.
❑ I februari deltar KPML(r)
landet över i nya demonstrationer mot rasismen.
Margareta Abrahamsson.
Maria Hörnelius.
Knutna Nävar.
K
Dom var otroligt skickliga. Jag är säker på att
dom inspirerade många andra. Mängder av
röda grupper bildades runt om i landet. Själv
var jag med i Röda Ropet.
***
”Spingo” är idag en fullfjädrad musikant
med en stor repertoar på sitt program. Han
tassade in i rörelsen i dess början och har följt
den på mycket nära håll hela tiden. Spingo ser
partiets utveckling och sin egen som artist på
samma sätt. Drivkraften, eller inspirationen
om man så vill, har han hämtat från partiets
olika kampanjer och den kämpande rörelse
som funnits i samhället.
– Jag har mycket att tacka partiet för, deklarerar han. Det kanske låter lite halvt religiöst,
men utan partiet hade jag aldrig varit den jag är
idag. Jag har fått träffa mycket intressanta och
duktiga människor under dom här åren.
– När jag kom med som ungkommunist i
slutet av 60-talet fanns det exempelvis en
grupp som hette Knutna Nävar. Oj, oj, oj.
***
– Mitt första sommarläger glömmer jag
aldrig. Där samlades alla som höll på med
kultur till något vi kallade ett agit-prop-möte.
Utgångspunkten var att vi med hjälp av teater
och musik skulle förmedla det politiska budskapet.
– Sedermera var vi på ett eller annat sätt
med när partiet ordnade möten. Det blev ett
naturligt inslag. Manifestationer till stöd för
olika saker kunde vi användas till.
– En kväll att minnas var stödgalan till förmån för dom strejkande hamnarbetarna. Affischnamnet var Fred Åkerström. Med all rätt
givetvis. Men den stora överraskningen var en
okänd ung trubadur. Dan Berglund.
– Först suckade man lite lätt. Det fanns en
uppsjö av trubadurer som inte var speciellt bra.
En sån till tänkte jag, men ack vad jag bedrog
mig. Det blev alldeles dödstyst i lokalen. Han
gick verkligen rakt in i hjärtat med sina texter,
vilket var alldeles nytt på den tiden. Att man
ultur har haft en framträdande plats i
partiets historia. Många kulturpersonligheter har bjudit oss det bästa som
funnits att tillgå i kulturella sammanhang. Det
är inte utan stolthet vi presenterar en del av
det stora utbud vi fått ta del av under åren.
Till guide har vi utsett Ingemar ”Spingo”
Nilsson.
kunde skriva texter som inte var så fyrkantiga,
med ett budskap som gick fram på ett mycket
bättre sätt. Och som han gjorde det.
***
Med hjälp av Ingemar ”Spingo” Nilsson
bläddrar vi vidare i vårt kulturella kartotek.
Både större och mindre tillställningar passerar revy framför våra ögon. Artister som är eller varit med i partiet, sympatiserat eller varit
allmänt positiva till oss, likaså.
Vidare ser vi tillbaka på jättelika manifestationer som partiets medlemmar varit indragna i på ett eller annat sätt. Stoppa Operabygget-kampanjen avslutades med en stor konsert på Scandinavium i Göteborg. Tältprojektet. Där våra kamrater tillsammans med andra
vänstersinnade människor speglade arbetarklassens historia på ett föredömligt sätt.
Kulturföreningen Spartacus har sin givna
plats i vår historiebok. Genom den fick många
människor kontakt med såväl partiet som en
inblick i den progressiva kulturen. Sånggrupper, körsång, teater, konst, debatter och
mycket annat stod på programmet.
(forts nästa sida)
❑ I mars går KPML(r) ut i
en landsomfattande kampanj
mot EG. Fyra olika flygblad
sprid, broschyrer säljs och
studiecirklar organiseras. Ett
30-tal offentliga möten hålls.
Kampanjen blir en succé.
❑ I mars arrangerar Gorm i
Göteborg en debatt, med
spårvägsarbetaren och (r)aren Janne Strömqvist som
sin talesman och kommunfullmäktiges ordförande
Johnny Magnusson som
motståndarnas.
❑ 1 maj arrangeras Röd
Front-arrangemang på 27 orter. Röd Front domineras av
kampen mot EG och kampen
mot borgarregeringen.
❑ På 1 maj gästade en (r)delegation Kuba, inbjuden av
den kubanska landsorganisationen.
❑ I maj fyller Proletären FF
20 år och firar bla med att ge
ut en jubileumsskrift.
28
❑ När Bildt-regeringen dammar av förslaget om karensdagar uppmanar Proletären
till en upprepning av arbetarprotesterna från 1982.
❑ I september publicerar
KPML(r):s politbyrå ett upprop som manar till politisk
strejk mot arbetslösheten.
❑ I oktober debuterar nystartade schacklubben SK Proletären i det allsvenska seriesystemet. Det slutar sedemera med serieseger.
❑ I Malmö tar (r) initiativ till
Morr, en Gorm-avläggare.
❑ I september besöker en
delegation från KPML(r)
Nordkorea.
❑ I oktober går KPML(r) ut i
en tvåveckorskampanj mot
Bildt-regeringens sparpolitik
och EU-anpassning.
❑ I oktober utger KPML(r)
broschyren Europeiska Unionen – ett folkfientligt supermaktsprojekt. Samtidigt påbörjas en mötes- och flygbladskampanj i EU-frågan.
❑ 6 oktober organiserar och
deltar (r) i protestaktioner
mot Bildt-regeringen.
❑ I november säger Svenska
Hamnarbetarförbundets kongress nej till ett svenskt medlemskap i EU, på förslag av
(r)-aren Bosse Johansson.
❑ När Göteborgs Fotfollsförbund kallar till sk fotbollsriksdag inleder Proletären FF:s ordförande Bengt
Frejd i EU-frågan.
❑ I slutet av november ställer sig KPML(r) bakom ett
upprop som kräver att EESavtalet skjuts upp.
KPML(r) 25 år!
Piri-piri.
Roland Jansson.
Spartacus teatergrupp.
Fred Åkerström.
Per Johansson.
1993
❑ Dagarna efter nyår genomförs KPML(r):s tionde
kongress, med som vanligt
en stor grupp internationella
gäster. Uttalanden tas i EUoch avtalsfrågorna och inte
minst antas ett nytt partiprogram. På kongressen deltar
en stor grupp ungdomar från
olika RKU-grupper i landet.
Spartacus barnkör.
Röda Ropet.
Tack för att ni funnits
– och för att ni fortfarande finns!
(forts från föregående sida)
❑ I slutet av januari utkommer det nya partiprogrammet. Samtidigt utges också
Kommunistiska manifestet i
nyutgåva.
❑ I februari betecknar Proletären Ulf Dinkelspiels position inför medlemskapsförhandlingarna som ”platt fall
för EU”.
❑ I mars ställer sig (r) bakom Nej till EU:s namninsamlingskampanj för kravet
på folkomröstning om EES.
❑ I februari håller RKUgrupper från olika delar av
landet nationell träff i Göte-
– Själv ser jag tillbaka på våra valrevyer
med stort välbehag, fortsätter Spingo. De var
något alldeles extra. Mycket välgjorda och
utförda på ett helt igenom professionellt vis.
På en enda månads repetition under vår fritid, fick vi fram en tre timmar lång föreställning. En helt ofattbar prestation. Jag vill också minnas att över 9000 personer såg vår valrevy det första året som var 1979.
– Vilken fantastisk utveckling vi genomgick. Om jag nämnde Dan Berglunds förnyelse av texterna i visan tidigare, vill jag göra
detsamma när det gäller skådespelarna Maria Hörnelius, Anders Lönnbro och Bodil
Mårtensson. Maria förde in mer poesi, mer
stil och stärkte den konstnärliga sidan. Anders och Bodil gjorde politiken så vardagsnära genom sitt författarskap och skådespel.
– Bredden har vi också haft. C-O Ewers
fyndiga samhällssatir. Åldermannen Harald
”Bagarn” Andersson, som var tråden för oss
yngre tillbaka till den gamla kommunistiska
traditionen. Där för övrigt Bruno Bran, med
sina kupletter i Karl Gerhard-stil är en värdig
efterträdare.
***
Vi ser mängder av mycket skickliga och
etablerade skådisar som fortfarande är eller
har varit hos oss. Wiveka Warenfalk, Jan
Holmqvist, Niklas Falk, Claes Malmberg,
Viveka Seldahl, Med Reventberg, Agnetha
Danielsson, Ulf Dohlsten, Lars-Christer
Karlsson, Kicki Kallin, Per Johansson, Kent
Andersson, Weiron Holmberg, Roland Jansson och naturligtvis Sven Wollter.
– Ja, säger Spingo med ett extra stort leende över läpparna. Sven Wollter har verkligen
betytt mycket för oss. Han är för det första så
oerhört skicklig. Och för det andra så lyckas
han förena politiken med det han håller på
med på ett jättefint sätt. Han är något av en
symbol för både partiet och vårt kulturliv.
– Jag har bland annat tagit till mig Svens
visdomsord. Att få vara en länk mellan histo-
rien och framtiden och deltaga i den processen som driver oss vidare. Genom vår aktivitet har vi en betydelse för utvecklingen.
– Ett smakprov på detta fick vi i musikgruppen Piri Piri, när Nelson Mandela kom
till Globen i Stockholm. Efter många år i
fängelse blev han frisläppt tack vare den stora världsopinionen. Det var en mycket angenäm känsla att uppträda där tillsammans
med honom. Man skulle kunna kalla det för
en belöning av vårt solidaritetsarbete.
***
Så är vi framme vid summeringen av vårt
rika kulturliv. Det som manifesteras den 25
november i form av en galaföreställning. Ingemar ”Spingo” Nilsson är själv med i förberedelserna. Tillsammans med många andra kulturarbetare, som åtskilliga gånger ställt
upp med sina talanger i solidaritetens tecken.
Vad säger man? Tack för att ni funnits och
att ni fortfarande finns till! Era insatser kan
inte nog uppskattas.
DAN TARNVIK
Men Sven Wollter då??? Vänd på bladet och vem hittar Du väl där...
KPML(r) 25 år!
29
MED GUNNARS
borg. En nationell interimsstyrelse väljs.
❑ I början av mars avskedas
fyra chaufförer, varav två (r)are, på Uppsalabuss. Proletären uppmanar omedelbart till
solidaritetsaktioner. Solidariteten medverkade till att
chaufförerna återfick jobben.
❑ I mars presenterar
KPML(r) Ett arbetarnas krisprogram, en alternativ politik
som sätter folkets väl före
storfinansens. En möteskampanj, för att presentera
förslaget, dras omedelbart
igång.
❑ I mars hålls partikonferens
om tidningsarbetet.
❑ I slutet av april ansluter
sig en SF-klubb som första
fackklubb till Ett arbetarnas
krisprogram. Gensvaret på
arbetsplatserna är överlag
mycket stort.
Front på 29 orter. I talen sägs
ett kraftigt nej till förslaget
om sänkt a-kasseersättning.
❑ På 1 maj deltog KPML(r)
på Belgiska Arbetarpartiets,
PTB:s, internationella konferens i Bryssel tillsammans
med ett 50-tal partier.
❑ I maj besöker en delegation från KPML(r), med
Frank Baude i spetsen, Nordkorea för överläggningar
med Koreanska Arbetarpartiet och möte med president
Kim Il Sung.
ÖGON SETT
Under en valborgssoaré i Göteborg för många år sedan
släcktes ljuset ner för ett ögonblick. Sakta sänktes en textilfond ner över scenen och en stormande applåd utbröt.
Det är inte ofta som våra konstnärer fått smaka på allas
vår uppskattning, men när vi lägger samman allt som de
uträttat för såväl partiet som för den progressiva kulturen, vill man åter en gång daska handflatorna mot varandra och buga sig inför deras hängivna arbete.
Det är väl så med konsten och dess utövare. Vid rätt tidpunkt, rätt plats och en
förväntansfull målgrupp, kan lönen för
mödan få omedelbara reaktioner. Under
andra förutsättningar är uppskattningen
en mera långdragen process.
– En viss funktion måste vi väl ha,
funderar konstnären Gunnar Thorén lite anspråkslöst. Jag tror nog det är svårt
att begripa historien om vi inte haft bildkonsten. Den ger händelserna lite mer av
kött och blod.
Ett med tiden
Talar vi bara om de senaste 25 åren
finner vi åtskilliga tillfällen när konsten
varit ett med tidens händelser i progressiv mening. Den stora gruvarbetarstrejken och kampen för att rädda vår svenska varvsindustri speglades exempelvis
av konstnärerna i en stor omfattning.
– Vår bästa utställning enligt min mening, var tioårsminnet av gruvarbetarstrejken, fyller Gunnar på. Den turnerade vi med runt om i landet.
De fick ut konsten till vanliga människor, får vi tillägga. Det som i vanliga fall
är ett privilegium för över- och medelklass riktade sig istället direkt till arbetarklassen. Fick arbetare och vanligt folk
att känna sin betydelse i samhället, vilket var ett uppskattat ställningstagande.
Röda Salongen
– Så vill jag naturligtvis nämna ”Röda
salongen”, fortsätter han. Det var ett årligen återkommande inslag i Göteborg.
Inte minst hade vi konstnärer ett stort utbyte av att få träffas på detta sätt. Jag tror
mig också kunna påstå, att alla dom som
var med då, gjorde sina absolut bästa
grejer under den tiden.
– Jag säger det för att många konstnärer försvunnit ur politiken. Ett vanligt argument har varit att kunna utvecklas
konstnärligt. Men jag vill hävda dess raka motsats. Inte en enda av dem jag sett
har gått framåt i det avseendet.
– Under vår bästa period var vi ett gott
gäng som arbetade målmedvetet. Men vi
var självständigt tänkande och uppriktiga textilare och målare. Medlemskapet
lade inga band på vår verksamhet.
– Partiet har tagit kulturen på allvar
hela vägen. Intresset för kultur bland
medlemmarna har varit stort. Det har varit en styrka hos oss.
Gunnar Thorén ser tillbaka lite grand i
tiden. Han gör det för att stämningen
bland hans kollegor inte varit särskilt
progressiv under senare år. Men det fina
med konsten är trots allt att den finns
kvar, oavsett om skaparens sinnelag är
detsamma som det varit tidigare.
Gunnars tidsbild
”Folkmord pågår”
väckte stort rabalder när den publicerades i Göteborgs-Posten.
Glädjande stöd till ANC
Med varma känslor minns vi mäktiga
målningar och textilier som tagit intryck
av världsimperialismens härjningar.
Tavlor som behandlade USA:s krigföring mot fattiga länder i världen. Israels
ockupation av Palestina. Kampen i Latinamerika. Och på senare år, kampen
mot apartheid.
– Det sistnämnda visade faktiskt också på ett större engagemang bland konstnärerna igen, berättar Thorén. Vi bildade
något som kallades ”Konstnärer mot
apartheid”. När det blev fastslaget att
Sydafrika skulle hålla sitt första demokratiska val, var det många som ställde
upp för ANC.
– Många konstnärer bidrog med
konstverk som sedan såldes till förmån
för ANC:s valdeltagande. Det kändes
underbart att sedan åka upp till ANC:s
kontor i Stockholm och överlämna över
140 000 kronor till dem.
– Sådant är glädjande. Får vi också
tillbaka humanismen i konsten är mina
närmast föreliggande önskemål tillgodosedda. Som konstnärer speglar vi något
för någon. Där ligger vägvalet. Min förhoppning är då att den humanistiska
konsten åter skall få sin berättigade plats
i samhället.
DAN TARNVIK
– Röda Salongen
var ett viktigt inslag
i kulturlivet, menar
Gunnar. De som
var med gjorde sina
bästa grejer under
den tiden.
Brigadmålare i Jönköping arbetar på ett verk
till 40 års-minnet av Hiroshima.
❑ För tjugonde året i rad genomförs kommunisternas
sommarläger i Tiveden. En
extra satsning ger succé.
❑ I slutet av augusti genomförs upptaktsmöten över hela
landet. Bland annat diskuteras arbetet med Ett arbetarnas krisprogram.
❑ I augusti åtalas (r)-aren
Roger Karlsson i Tynnered
för att han i samband med en
föräldrademonstration mot
nedrustningarna krävt politikerna på besked.
❑ Under hösten genomförs
offentliga möten om dels Ett
arbetarnas krisprogram och
dels EU-frågan.
❑ I december dras en insamling för renovering av Proletärens tryckpress igång.
❑ Strax före jul påbörjar
Proletären en intervjuserie
under samlingsrubriken Arbetarprofilen.
30
1994
❑ I januari kräver Proletären
att ATP-systemet bibehålls
och att det socialmoderata
egenavgiftssystemet skrotas.
❑ I mars håller KPML(r)
valkonferens. Både höstens
riksdags- och kommunval
och EU-folkomröstningen
behandlas.
❑ I mars avslutas insamlingen till tryckpressen. Resultat:
239 000 kr!
❑ I mars distribueras en ny
och något korrigerad upplaga
av Ett arbetarnas krisprogram. Det har då gått ut i
drygt 500 000 ex.
❑ I april går KPML(r) ut i en
ny kampanj mot det svenskt
EU-medlemskapet.
❑ I april hålls ett ”nordiskt
möte” mellan KPML(r),
AKP i Norge och DKPml i
Danmark på Marx-Engelshuset.
❑ I början av maj söker
KPML(r) inträde i den nybildade Nej till EU-paraplyet.
Ansökan förhalas och besvaras senare med nej.
❑ I slutet på maj håller RKU
konstituerande kongress. Det
kommunistiska ungdomsförbundet är återskapat.
❑ I mitten av augusti drar
KPML(r) igång höstens valkampanjer. KPML(r) kandiderar i nio kommunval. För
dem som inte deltar i kommunval är det EU-omröstningen som gäller.
❑ I september dras en insamling till EU-arbetet
igång, sedan KPML(r) nekats bidrag från det centrala
paraplyet.
❑ I valet fördubblade
KPML(r) sina kommunala
mandat. I Karlshamn blev
det sju mandat och (r) blev
kommunens näst största parti
med 15 procent av rösterna, i
Gislaved fyra mandat och
Lysekil två. I Göteborg nåddes en liten framgång.
❑ Efter valet går KPML(r)
med i det lokala paraplysamarbetet inför folkomröstningen. Från det centrala paraplyet är det fortfarande nej.
❑ I slutet av september utkommer Proletären med den
första av sju EU-bilagor inför folkomröstningen.
❑ I början av oktober utkommer första numret av RKU:s
tidning Rebell.
❑ I mitten av november drar
(r) igång en möteskampanj
inför folkomröstningen.
❑ Insamlingen till Nej till
EU-arbetet ger 151 000 kr.
❑ ”En sådan seger till och
Ingvar Carlsson är förlorad!”
kommenterar Proletären den
knappa ja-segern i folkomröstningen.
❑ I början av december antar
CK ett uttalande med kravet
Sverige ut ur EU!
KPML(r) 25 år!
Kommunismen,
Herr Greven talte,
han som var herre
över fält, skogar, kreatur
och även över män och kvinnor:
”Vi måste framåt.
Skördar, slaktboskap och timmer
måste växa mer och bättre.
Det kostar möda
och intet finns att hämta
för den late.
De nya tider vi skall möta
kräver offer.
Lönen får den idoge
från Gud
och från sitt goda samvete.
Iväg nu och hugg i,
men kom ihåg att ni
skall vara hela och rena
till helgen
när ni skall passa upp
vid festligheterna
här på slottet.”
***
Och så kom Generalen,
han som var herre
över kanoner, män
och dödsmaskiner,
som kunde fånga stjärnor
och fästa på sin krage.
Han var så hög
att hjässan inte syntes
för de tusenden
som stampade i leran.
Han frustade och skrek:
”Vi måste framåt, mannar.
Vårt fosterland, vår ära
kräver offer.
Saken, vår stora sak
är helig.
Den nya tiden är på väg
och när den randas
skall alla tappra,
de som ännu lever,
få sin lön av Gud
och Konungen.
Håll ut, håll ut
så skall vi segra.
Men kom ihåg
att 2:a kompaniet
bildar hedersvakt
när kadetterna har bal
till helgen.”
***
Jag såg i TV:n förrgårs
Där satt en man
som åter
talade om nya tider,
om att vi måste sikta framåt.
”Det håller inte
att vi håller fast
vid gamla och förlegade principer,
om vård av gamla
full pension
och arbete åt alla.
Barnens trygghet är
väl ingen självklarhet
och vi måste glömma
tanken på lika lön
för lika möda.
Att landets rikedomar
tillhör folket, sånt
är bara gammalt strunt.
Rentav reaktionärt.
Den nya politiken
måste förvisso bygga på
att den som slår sig fram
skall rikt belönas.
Dessvärre kan vi inte
bry oss om
om några halkar efter.
För så’n är verkligheten.
Gemenskapen blir bättre
om var och en
är enskild, var för sig.
Och gnäll om herrarnas
miljoner
är bara avundsjuka.
Så’nt är trist.”
Så talte herr ministern
for sen bort till Barbados
och moderaterna
fröjdade sig storligen.
***
Man frågar ofta mig:
”Men kommunismen
Som talare på 1 maj.
Som hela svenska folkets Raskens.
Diktaren som diktuppläsare.
KPML(r) 25 år!
n, behövs den 1995
men inte glömt.
Det mullrar dovt
och marken skakar
så lätt inunder oss.
Det finns inte en tum
av jordens yta
där inte skaket känns.
Så allting måste upp
i ljuset,
annars exploderar klotet.
Nej, mänsklighet
är kanske out of date,
och vad behövs väl
mer än nånsin då?
Kommunismen, förstås
Den enklaste och svåraste
är väl ändå out of date?”
Jag brukar svara:
– När barbariet nu åter
tillåts breda ut sig,
vad finns att sätta mot?
Gud, Göran Persson eller
kanske Lill-Babs?
Nej lyssna.
Det hörs ett muller
nånstans djupt nerifrån
jordens innandöme:
All orättvisa lagrad
genom sekler
all omänsklighet
som pressat mänskor
ner i skiten,
allt övervåld som fritt
fått härska,
är kanske gömt
och väl begravt
Med Maria Hörnelius, som så ofta.
Som Cyrano på 20 års-jubiléet.
Som den stridbare kulturarbetaren.
F
ör ett par år sedan fyllde jag de runda fyrtio jämt och hade av familjen
fått en tvåveckorsbiljett på tåg genom Europa och satt nu på tredje dagen i
södra Italien och frös häcken av mig eftersom resan gick av stapeln i februari.
Som ett slags bildande snuttefilt hade
jag tagit med mig senaste numret av Proletären.
Inte fan trodde jag att det kunde vara så
jävla kallt i Brindisi i det Italien som jag i
realskolan besjungit inför musikdirektör
Andersson. Efter mitt försök till skönsjungning av ”Jag längtar till Italien” gav
han mig ett ”B på gränsen till BC”.
*
Nu satt jag då här huttrande på ett kafé
läsande Proletären och gled i tankarna
bort i något jag läst om att det var här i
Brindisi som slavupproret under ledning
av Spartacus slogs ner med överklassens
sedvanliga brutalitet. En orgie i blod och
massakrerande.
Då var det particier och plebej och idag
har vi borgarklass och arbetarklass.
Svindlande tanke. Spartacus och hans här
av slavar gjorde uppror ett halvt sekel före
vår tideräknings begynnelse och klasskampen pågår lika ograverat tvåtusen år
senare som den kraft som driver samhällsutvecklingen framåt med små inflikade
momentana perioder av reaktion – allt i
bidan på den revolutionära process som
Socialism
kräver
envishet
leder till socialismen och den verkligt
folkliga demokratin under proletariatets
diktatur.
Sovjet och östatstatsförsöken var erfarenhetsberikande förövningar i en lång
kedja av mer eller mindre socialistisk karaktär. Därför är det socialistiska projektet
kanske inget för korttidsentusiaster som
hastigt flammar upp och lämnar en liten
förkolnad askhög efter sig.
*
Socialism tycks kräva envishet och en
väl avvägd attityd till tiden. Livsprocessen, det lilla i det stora, i en ständigt framflytande ström.
Det lärde mig Proletären, Spartacus och
en stunds stilla filosoferande i Brindisi.
CURT VANG
socialarbetare
och kommunfullmäktigeledamot
från Gislaved
Curt Vang
31
1995
❑ Efter sin första budget får
Göran Persson av Proletären
omdömet ”Högerpolitikens
nye dirigent”.
❑ En stor (r)-delegation deltar på Nej till EU:s kongress
i januari.
❑ I mars håller KPML(r)
kvinnokonferens. Kvinnor
från hela landet samlas på
Marx-Engelshuset för att
diskutera hur kvinnofrågan
skall hanteras, både utåt och
internt.
❑ I början av april drar insamlingen En 25-årsgåva till
Proletären igång.
❑ I april sprider KPML(r) ett
flygblad inför avtalsrörelsen
på temat Lönerna måste upp.
❑ I april utges ”Tills vårt
folk vunnit sin frihet”, en
broschyr om kampen på Filippinerna.
Front på 24 platser. Temat är
kampen mot arbetslösheten
och behovet av en ny arbetarrörelse.
❑ I slutet av maj håller RKU
förbundskonferens och antar
ett uttalande mot högerpolitiken.
❑ I juni drar KPML(r) igång
en insamling till stöd för zapatisterna i Mexico.
❑ I juni beslutar KPML(r):s
CK att uppmana till bojkott
av EU-valet.
❑ En nyhet på årets sommarläger är att RKU tar över ansvaret för ungdoms- och tonårslägren.
❑ I mitten av augusti distribuerar KPML(r) flygblad
och affischer inför bojkottkampanjen av EU-valet.
❑ Överskottet från årets
Fredslopp går till gruvarbetarna i Tuzla i Bosnien.
❑ I september inleds en möteskampanj inför EU-valet.
❑ I september distribueras
ett flygblad till stöd för de
offentliganställda i avtalsrörelsen.
❑ Proletären hälsar den massiva bojkotten av EU-valet
med stor tillfredsställelse.
”Att folket inte lät sig luras
en gång till är en stor seger
för demokratin”, kommenterar Frank Baude.
❑ Veckan efter valet ger (r)
ut ett valsummeringsflygblad
som menar att valets slutsats
är att Sverige skall ut ur EU.
❑ I oktober genomförs en
möteskampanj med representanter för motståndsrörelsen i Mexico.
❑ I oktober drar RKU igång
en kampanj mot nedrustningen av skolan.
❑ I början av november är
jubileumsinsamlingen uppe i
190 000 kr.
❑ Den 25 november firar
KPML(r) 25-årsjubileum
med stor gala i Konserthuset
i Göteborg.
KPML(r) 25 år!
❑ ❑ Du vet att du är
r:are när du som 50åring har svårt att
komma ihåg hur
många vilda strejker
du varit med i...
Sådär, nu har man
redan i ingressen
Iyckats bekräfta ett
par fördomar! Fast
egentligen har inte alla r:are varit ute och
strejkat vilt och alla
har heller inte fyllt 50.
Inte ens jag.
Vi har inte varit
r:are jämt heller. Jag
kan själv inte travestera Groucho Marx’
berömda ord om Doris Day , ”Jag kände
henne innan hon blev oskuld”, och säga
att jag kände Frank Baude innan han blev
revolutionär, men jag var åtminstone med
innan vi hakade på det lilla r:et.
Gunnar
Wiklund
***
Inte vet jag om vi blev mer revolutionära på grund av r:et, men det kändes rätt
just då – och förbaske mig om det inte
känns rätt fortfarande. Många av de som
var med från början har visserligen blivit
män och kvinnor i staten och sitter säkert
mellan skål och vägg och talar om sin röda ungdom och om hur man växer ifrån
sånt där.
Men det beror nog en del på vart man
hamnar här i livet. För oss som fått slita
för brödfödan är det väl snarare så att vi
blivit mer revolutionära med åldern. Åtminstone känns det så. Huvudsaken är att
vi inte slutar som några Monty Python-figurer som samlas vart tredje år på MarxEngelshuset och försöker bräcka varandra:
– Ni skulle ha varit med på Arendalsstrejken gubbar, då var det hårda tag!
– Hårda tag! Ha! På Saab kunde man
snacka om hårda tag, när Stig Malm
slängde ut oss från fabriken och svartlistade hela strejkkommitten...
– Herre Gud, ni vet inte vad ni pratar
om. Vi som var med och demonstrerade
mot Kissinger och blev nedslagna av ridande poliser, vi vet!
Nej, så illa tror jag inte det går. Fast
visst kan det vara kul att lufta de gamla legenderna ibland över en öl.
***
Skämt åsido så finns det många orsaker
till att vi r:are är vid god hälsa och det
skrivs det säkert om på flera håll i denna
tidning. Själv tycker jag att det som som
förgyllt tillvaron under alla år, är de
många färgstarka personligheter man haft
förmånen att få träffa, just därför att man
”Nu är syfabriken sedan länge ett minne blott, men kvinnoma finns
kvar någonstans. Kanske har de skingrats över landet, kanske har
några nya jobb. Men ett vet jag – inom sig bär de med sig de dagar då
de utmanade överheten.” (Bilden från strejken vid Eiser i Borås 1983).
Vi har 25
fantastiska år
framför oss!
varit organiserad i det kommunistiska
partiet.
Alla härliga partimedlemmar naturligtvis, men de får ursäkta en sådan här gång:
tänk vad man fått lära om världen genom
de kamrater som besökt oss och förmedlat
sina erfarenheter från kampen. Hit upp till
Umeå har det kommit människor från alla
kontinenter, utom Antarktis och Australien, och gjort oss delaktiga i det stora skeendet.
Från första handslaget har de varit våra
kamrater, vi har känt den värme och det
samförstånd som finns mellan människor
@@@@@@@@e?
@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e
@@@@@@@@e?
@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@
@@@@@@@@
@@h?
@@
@@h?
@@
@@h?
@@
@@h?
@@
@@h?
@@
@@h?
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
– en vital 25-åring
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
Jubileumspris
till 5 december!
❑ Helår 300 kr
❑ Halvår 200 kr
❑ Kvartal 125 kr
Namn................................................................................
Adress...............................................................................
Postnummer och ort..........................................................
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@
@@g
Skicka kupungen till Proletären, Box 31 187, 400 32 Göteborg. ?@@
@@g
?@@
@@g
?@@
@@g
?@@
Eller
beställ
per
telefon
031-24
26
15.
@@g
?@@
@@g
?@@
@@@@@@@@
?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@
?@@@@@@@@
@@@@@@@@ ?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@ ?@@@@@@@@
som slåss mot orättvisor och förtryck. Var
och en under sina förhållanden, men mot
en gemensam fiende. Vad livet hade varit
fattigt utan dessa budbärare från Palestina, Vietnam, Sydafrika, Chile, Zimbabwe, Kuba och andra brännpunkter för den
antiimperialistiska kampen!
***
Måste jag ändå, trots allt, välja något
under dessa 25 år som gripit mig mer än
något annat, så är det nog ett besök i Sollefteå en gråmulen senvinterdag i början
av 80-talet. På väg hem från ett besök i
Sundsvall bestämde jag mig för att göra
en omväg just till garnisonsstaden vid
Ångermanälven.
Där pågick nämligen något så ovanligt
som en fabriksockupation. Regeringen
hade beslutat lägga ned den statliga Eiserkoncernens fabrik, men det vägrade sömmerskoma godkänna. De tog sin fabrik i
besittning.
Det var inte lätt att hitta till den stängda
industrilokalen och utifrån gick det inte
att se att det fanns några människor där.
Men ett fönster stod på glänt och det
skymtade några flämtande Ijus därinnanför. Fönstret var helt enkelt den enda vägen in, för bolagsledningen hade låst alla
dörrar och stängt av strömmen.
Väl inne träffade jag ett gäng glada och
mycket bestämda kvinnor. De hade väl
inga större illusioner om att Iyckas fullt ut
med sin aktion. Men – de var stolta över
att de gjort något. De hade ju faktiskt kunnat lämna fabriken och nu suttit var och
en vid sitt köksbord och deppat. I stället
hade de vågat ta ett språng och ifrågasätta
politikernas och kapitalisternas rätt att bestämma över deras liv.
– Vi är faktiskt väldigt duktiga, var deras budskap. Det står nya, moderna maskiner i hallen här intill och vi vill inget
hellre än att sätta oss vid dem och sy kläder. Men någon har bestämt att vi inte är
lönsamma och det accepterar vi inte.
Det var med synnerligen blandade
känslor jag klättrade ut genom fönstret för
att återträda vägen hem till Holmsund. Å
ena sidan glädje, ja upprymdhet, över
styrkan och kraften hos dessa kvinnor, å
andra sidan vrede och vanmakt över de
krafter som tvingar yrkeskunniga människor att bli passiva understödstagare.
***
Nu är syfabriken sedan länge ett minne
blott, men kvinnoma finns kvar någonstans. Kanske har de skingrats över landet, kanske har några nya jobb. Men ett
vet jag – inom sig bär de med sig de dagar
då de utmanade överheten. Inte många
minns dem, för Rapport och Aktuellt stod
inte precis på kö utanför fabriken för att
höra deras uppfattning. Det gör ingenting
heller, för deras erfarenheter lever ändå
vidare.
Om det är någonstans revolutionens frö
gror i detta land, så är det i hjärtat hos dessa kvinnor och hos alla andra arbetande
människor som vågat bryta med passiviteten. Fast vårt parti är litet så känns det ändå som om vi är hur många som helst. Vi
har 25 nya fantastiska år framför oss!
GUNNAR WIKLUND
pappersaerbetare från Holmsund
Kamrat,
din plats är här!
Tveka inte! Du vet att
Sverige behöver förändring – och Du
vet att förändring
inte kommer av
sig själv. Din plats
är med oss kommunister. Vi rustar oss som bäst för
25 nya år av kamp.
Kom med oss! Ta kontakt med KPML(r), Box
31 187, 400 32 Göteborg. Tel 031-12 26 31.

Ladda hem Proletärens jubileumsnummer 1995

Transcription

Similar documents

Nyhetsflödet rörande svensk politik är underhållande, i

Protokoll slutlig sammanräkning Skåne läns södra

Hur man vinner ett val i Sverige

Nummer 4/2014 - Sveriges Schackförbund

Libertas Antologi 3 - Provisoriska utopier