La leggenda e l`ambiente 2 9 leggende in

Transcription

La leggenda e l`ambiente 2 9 leggende in
S doi ist s zboate piachl pet nain gschichtn
van
òlt
prauch
va
de
drai
sprochminderhaitn va de Provinz va Trea’t.
Drai sai’ bersntolern gschichtn, drai van
ladiner ont drai van zimbern.
Pet s doi piachl rift men de òrbet as men
hòt
tsbunnen
za
mòchen
en
de
earsteschualn va Vlarotz, van Fassa Tol ont
va Lavaron/Lusern en de schualjorn 20102011 ont 2011-2012. De doin gschichtn sai’
kemmen zòmmklaupt van schualer ont van
sai’na leareren en de drai gamoa’schòftn
ont sai’ va sei austschaukt kemmen.
De gschichtn van doi zboate piachl klòffen
va ourtn as kennen mòchen probiarn en de
kinder za vourstelln se drinn en de gschicht
en sai’ lònt, as se sei runt guat kennen.
En dòi zboate piachl aa hòt s an CD-rom
bou men kònnt lisnen òlla de gschichtn en
de drai sprochen ont mòchen a kloa’na
òrbet ver za schaung benn men sa
verstònnen hòt.
Ver de kinder ist schea’ kennen de sai’
kultur ont s ist nou schea’ner kennen de
sèll van òndern: an iaz kinn kònn asou
learnen as an iaz hòt a sai’nega kultur ont
a sai’nega sproch za schutzn ont za hom
gearn.
Chest l’é l secont liber, con nef contìes de la
tradizion culturèla de la trei mendranzes
linguistiches de la Provincia de Trent, trei
mòchenes, trei ladines e trei zimbres.
Con chest liber se vel prejentèr l’éjit del lurier
portà inant te la scoles populères de Fierozzo,
de Fascia e de Lavaron/Luserna, ti egn de
scola 2010-2011 e 2011-2012, éjit de na
enrescida fata dai scolees dessema a sia
maestres dintornvìa la contìes e l’ambient
che caraterisea la cultura de la trei
comunitèdes.
Chest secont liber porta dant la enrescida su
la contìes leèdes a lesc o a toponimes
particolères, che pel fèr jièr la fantasìa di bec
canche i vèrda sia tera.
Ence te chest cajo l’è n CD-rom olache se pel
scutèr sù la contìes ti desvalives lengac, con
n pìcol ejercizie apede.
L volon dire ence chest’outa: per i bec l’é bel
cognoscer sia cultura e amò più bel
cognoscer chela de si compagnes, col saer
che vigniun de ic à n sie patrimonie culturèl e
n so lengaz da stravardèr e da amèr.
Disar iz dar zboate libar pinn noün stördjela
von drai mindarhaitn vodar Provintz vo
Tria, drai bèrsentolar, drai ladinar un drai
zimbar. Pitt disan libar khinnta gemacht
verte an arbat vürgetrakk von schualn vo
Vlarotz, von Fassatal, un vo Lavrou-Lusérn
in di schualdjar 2010-2011 un 2011-2012.
Di khindar pitt soin maistre, håm
någesüacht afte altn stòrdje vodar kultur
von drai mindarhaitn, süachante mearar
baz åndarz zo reda von nem von plètz boda
di khindarn mang spiln un lirnen zo
schauga pitt åndre oang di bèlt bosa lem.
Disan stroach o iztada a CD-rom boma
mage lüsnen di stördjela in di drai zungen.
Bar khearn bidar zo khödaz: vor di khindar
iz schümma khennen soi kultur, ma no
pezzar iz khennen da sèll von tschelln,
darverante ke aniaglaz hatt schümmane
sachandar zo lirna in åndarn un a zung zo
halta au un no mearar zo halta gearn.
Questo è il secondo volume con nove
leggende della tradizione culturale delle tre
minoranze linguistiche della Provincia di
Trento, tre mòchene, tre ladine e tre cimbre.
Con questo volume si porta a compimento il
lavoro proposto nelle scuole primarie di
Fierozzo,
della
Val
di
Fassa
e
di
Lavarone/Luserna, negli anni scolastici 20102011 e 2011-2012, frutto di una ricerca
svolta dagli alunni assieme alle loro
insegnanti sulle leggende e l’ambiente che
caratterizzano la cultura delle tre comunità.
Questo secondo volume ha incentrato la
ricerca su leggende legate a luoghi particolari
o a toponimi, che possono far giocare la
fantasia dei bambini nell’osservazione del
loro territorio.
Anche in questo caso c’è un CD-rom col quale
si possono ascoltare le leggende nelle diverse
lingue, con un piccolo esercizio collegato.
Lo ripetiamo anche questa volta: per i
bambini è bello conoscere la propria cultura e
ancora più bello conoscere quella dei loro
compagni, sapendo che ognuno di loro
possiede un proprio patrimonio culturale e
una propria lingua da difendere e da amare.
7
DE DRAI PATSCHU’N
En Palai, zbischn de pèrng, hòt s an schea’n sea, as hoast
Hardimblsea. Der doi sea ist nèt za vil groas ont nanket asou tiaf.
Iberòll umadum bòcksn, en langes, an schouber luttern. Vil vert en
summer as de tschenkete sait van sea hòt s nou a bea’ne schnea.
Vour vil vil jor de ocksn, as hom zouchen de sai’na karettn, ver za
gea’ en Valzegu’, sai’ verpai gòngen glaim en doi sea.
Vil vert ist passiert as ocksn ont karettn, ver en zauber van bòsser,
sai’ kemmen stoa’. Nou hait um en Hardimblsea kònnt men sechen
de doin stoa’.
Ont asou, lonksom vort, nea’met ist nea’mer verpai gòngen van sèll
be.
An mònn van Tasainar, hòt nèt no gem ont er hòt pfrok abia za tea’
en an òlts òlts òlts baib.
De doi hòt gahop a mil pet zboa reider, propre unter de Simatr,
glaim en de Bersn. En Palai hòm se kontart as de reider va de doi
mil hom se nia augahòltn bavai s baib ist gaben verhèckst.
De hècks hòt galisnt en mònn van Tasainar ont dòra hòt se kein:
«Nimm mit drai patschu’n, ober pass au … de miasn sai’: oa’n roat,
oa’n bais ont oa’n schbòrz! Benn du sichst as de dai’na ocksn
vòngen u za kemmen stoa’, gib en za èssn de earstn zboa
patschu’n. Dòra èss du der dritte ont traib de ocksn baiter !»
Bail as der mònn pet de sai’na ocksn ist glaim gaben en
Hardimblsea, de ocksn hom se augahòltn ont lonksom vort hom se
u pfònkt za kemmen stoa’. Pahenn, pahenn der mònn van Tasainar
hòt augatu’ s maul van sai’na vicher ont hòt en drinn gaborven de
patschu’n.
Derno hòt er gèssn er aa der sai’ patschu’.
Pet an stèck hòt er gadroschn de vicher ont hòt tschrin: „Uhh …
Railo, uhh … Nobilo, ber hòm gèssn drai patschu’n ont dena saiber
kemmen en Valzegu’!“
Der mònn van Tasainar pet de hilf van òlt baib, ist guat gaben za
prèchen en zauber van bòsser.
Van sèll vòrt òlla de lait hom gameicht verpai gea’ van Hardimblsea
a’ne verchten se.
8
9
Heng zòmm de sòtzn ont schraib sa bider.
En langes
bòcksn
roat,
bais ont
schbòrz.
De ocksn
ont
de karettn
kan
Tasainar.
Der mònn
hòt
galep
a mil
pet zboa
reider.
S òlt
baib
hòt gahòp
an
schouber
luttern.
De patschu’n
sai’
gaben
sai’
kemmen
stoa’.
1.___________________________________________________
2. __________________________________________________
3. __________________________________________________
4. __________________________________________________
5.___________________________________________________
10
Suach zboa beirter as sai’ en de gschicht ont zaich.
1. _ _ _ _’
2. _ _ _
1. _ _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _ _’
1. _ _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _ _
1. _ _ _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _
11
S KIRCHL VA SAN LORENZ
Vour vil vil jor en Bersntol hom galep an schouber knòppn. De doin
mander hom gaòrbetn to ont nòcht en de gruam za suachen silber.
Va San Lorenz finz en de Bersn de bisn ont de balder sai’ voll gaben
va lecher. Va vèrr hòt s pariart za sechen a stuck va derlechertn
kas. Men hòt tsechen an schouber knòppn inn ont ausgea’ van doin
lecher.
De pakònnteste gruab ist gaben de sèll va de Aobis. Glaim en de
doi gruab hòt s gahòp an ouven as ver viar mu’netn en jor hòt òlbe
garacht ont spim silber. De knòppn, pet en gònze silber as de hom
pfuntn, sai’ kemmen bolten raich. Asou raich as de sai’ gòngen za
òrbetn pet a tasch voll va gèlt augahenk as en girtl.
Propre de doin lait hom aupaut, as en pichl va San Lorenz, en de
gamoa’ va Vlarotz, a schea’s kirchl. S kirchl ist gaben asou hoa as
men hòt s tsechen va Persn ont de sai’na glocken hòt men sa
gaheart laitn en gònze Tol. Drinn hòt s gahòp an òlter gabichen en
de haile Barbara, as schutzt de knòppn. De knòppn hom verdea’t
souvle gèlt as de hom se gamòcht mòchen zbelf goltena kugeln.
Vour en de kirch hòt s gahòp an plòtz bou de doin mander, no
mess, hom se òlbe zòmm pfuntn za klòffen ont za spiln pet de doin
goltena kugeln.
A vòrt de doin lait sai’ gaben pomhèrze ont de hom se ausgaholven.
Ober benn as de hom se embort za sai’ raich, sai’ se kemmen òlbe
mear hoaveite, naide ont znicht.
A mol ist verpai gòngen an òrms baib pet a kloa’s kinn as en òrm.
De ist pòrbes gaben ont de hòt pfrok hilf en de knòppn. Ober de
doin hom sa vorttrim a’ne hèlven en. Van sèll vòrt s silber en de
gruab ist òlbe minder kemmen. De knòppn, ver za pittn en gaist
van pèrg, hom innsperrt en tiavestn loch va de Aobis a diarn. Men
hòt sa gaheart rearn ont schrain ver drai to ont dòra òlls en a vòrt
hòt s tschbing. Ober silber hòt men nea’mer pfuntn!
De gruam sai’ zòmmpfòlln ont s ist en drau gabòcksn lai gagreisera.
De knòppn sai’ vortgòngen van tol ont s kirchl va San Lorenz ist
zòmmpfòlln.
12
13
Schraib de na’m en rèchte plòtz: gèlt – Bersntol –
glocken – gruam – Aobis – lecher – kirchl.
En ______________ hom galep an schouber knòppn.
En de _____________ hom se tsuacht silber.
De bisn ont de balder sai’ gaben voll va ______________ .
De pakònnteste gruab ist de sèll va de ___________ .
De tasch ist gaben voll va ____________ .
De knòppn hom aupaut a schea’s ____________ .
En gònze tol hòt men gaheart laitn de ____________ van kirchl.
Spil SUDOKU: schraib de beirter en de kastler ont
dòra zaich; gèlt – silber – bòlt – girtl.
Denk: s glaiche bourt kònnt men nèt
leing en de glaiche riga ont en de
glaiche colonna.
14
Bos ist nèt glaich? Suach ont schraib.
1. _______________________ 4. _______________________
2. _______________________ 5. _______________________
3. _______________________ 6. _______________________
Les ont zaich.
PICHL
KIRCHL
BIS
GRUAB
SILBER
OUVEN
GIRTL
GLOCKEN
ÒLTER
KUGELN
KAS
TASCH
15
A KOMISCHES VI’
Benn as de lait sai’ bider umkeart en Oachlait, do aa abia en de
òndern derver van Tol, hòt s koa’ òrbet gahòp. De lait sai’ schecket
òrm gaben ont en de gruam hom se nicht mear pfuntn.
En Stoa’na hòt s galep an mònn pet an schouber kinder. Der òrm
voter ist gaben asou loade ont pakimmert bavai laiverleist hòt er
nea’mer nicht gahòp za gem za èssn en de kinder.
An to, derbail as der ist gòngen en bòlt, hòt er pakemmp an
vremmen mònn. „Guat morng! Abia geat s hait?“ vrokt der vremm
en oachlaiter. „Nèt prope guat. Bos as men miast durchmòchen en
doi lem!“, gip omport der voter, „i hòn vil kinder ont nicht mear za
èssn!“
Ober der vremm ist der taivl gaben.
Der hòt verhoasn en òrm mònn za tea’n en hèlven. Der taivl hòt
kein:“I gib der golt, proat ont an schouber zaig! Ober benn as du
barst hòm sèsk jor, barst mer miasn òlls zaruck gem, gor de dai’
seal!“
Der oachlaiter, gaite van zaig as hòt en verhoasn der taivl, hòt
tsbunnen:“A bella rechts mentsch der doi vremm! Va hait envire s
mai’ lem bart bècksln ont kemmen òlbe pesser!»
De jarder sai’ verpai gòngen …
Bail as der mònn ist glaim gaben en de sèsk jor, ist er òlbe mear
loade kemmen. Der hòt se gadenkt as der hatt gamiast zaruck gem
en taivl de sai’ seal. To ver to hòt er se òlbe mear pakimmert. Gor
pa der nòcht ist er nea’mer guat gaben za schloven!
An schea’n to ist er gòngen za vrong hilf en an òlta hècks. De doi
hòt en galeart abia za tea’.
Der oachlaiter ist gòngen as de teitsch, der hòt se gònz ozouchen
ont der hòt se tsòlp pet en pèch van pa’m. Der hòt garissn an
polster, der hòt se drinn gabelk en de vedern finz as der ist gònz
galuckt gaben! Der hòt se versteckt ont der hòt gabòrtn en taivl.
A ker zait derno ist kemmen der taivl. Bail as der hòt tsechen dòs
ding voll va vedern hòt er gabrumplt: „ Eppes asou hòn e gabis nou
nia tsechen! Dòs komisches vi’ kenn e nèt! S pariart an hu’ ober s
ist nankèt gamòcht abia a henn, i kenn s prope nèt!“
Der taivl ist umkeart en de hell ont der oachlaiter ist glickle gaben.
16
17
Suach de valer en de sòtzn ont schraib rècht s bourt.
1. De lait sai’ umkeart en Vlarotz. _ _ _ _ _ _ _ _
2. De oachlaiter sai’ schecket raich gaben.
___
3. En de acker hom se nicht mear pfuntn.
_____
4. Der oachlaiter hòt koa’ kinder gahòp.
__ ________
5. Der òrm voter ist gaben loade ont vroa.
_________
6. An to hòt er pakemmp der pfòff.
_____
7. Der oachlaiter hòt pfrok hilf en a schea’na hècks.
____
8. Der mònn hòt se tsòlp pet de lapler van pa’m. _ _
9. Der hòt se drinn gabelk en de eart.
______
10. Der taivl ist umkeart en de schual. _ _ _ _
Suach de valer ont schraib rècht de beirter.
Ondern
_________
Gongen
_________
Orm
_________
Bolt
_________
Orbet
_________
Net
_________
Gahop
_________
Hon
_________
Monn
_________
Helven
_________
Essn
_________
Olls
_________
Sesk
_________
Nocht
_________
Pech
_________
Hecks
_________
18
____
Suach de beirter.
□ OACHLAIT
□ TOL
□ GRUAM
□ SCHOUBER □ MÒNN
□ STOA’NA
□ KINDER
□ VOTER
□ LOADE
□ PAKIMMERT
□ ÈSSN
□ GÒNGEN
□ BÒLT
□ LEM
□ SEAL
□ GOLT
□ TAIVL
□ SÈSK
□ BÈCKSLN
□ PROAT
□ ZAIG
□ MENTSCH
□ PESSER
□ JOR
□ NÒCHT
□ SCHLOVEN
□ VRONG
□ HILF
□ ÒLTA
□ HÈCKS
□ TEITSCH
□ PÈCH
□ TSÒLP
□ GARISSN
S
E
A
L
V
U
H
C
S
T
I
E
T
G
A
C
M
A
E
O
A
N
S
S
I
R
A
G
O
E
H
E
E
I
T
H
I
L
F
O
A
B
Ò
L
T
O
N
I
N
E
È
T
A
I
V
L
E
N
T
G
U
T
O
E
R
C
U
E
I
U
E
I
G
O
I
B
S
A
V
R
K
S
C
H
E
C
K
E
T
A
□ LAIT
E
C
C
O
E
S
A
Ò
L
T
A
O
N
U
Z
R
H
H
L
S
E
S
I
O
R
P
È
C
H
T
19
A
N
L
H
S
I
T
O
L
E
M
U
V
T
I
□ SCHECKET
R
L
A
C
E
J
O
R
U
M
I
A
R
H
A
E
S
I
S
P
O
A’
U
A
M
O
E
O
C
L
D
K
T
È
S
S
N
A
E
I
U
N
N
Ò
M
N
C
O
S
L
O
A
D
E
K
A
I
G
N
I
I
È
U
K
P
L
Ò
S
T
A
M
A
U
R
G
K
B
A
O
T
O
L
E
I
P
R
O
A
T
O
DE CIADINA
As de rèchte sait van pòch van Haile Pellegrino vinnt men de
spitzegen pèrng va de Kostabella. En de vria, as de doin pèrng, hòt
s a schea’na rua, ober, òll souvle, de jagerer sechen, en a gruab
oder as an spitz van an pèrg, a schea’na diarn, u’galeik va bais pet
a roata gròll.
Men kontart as a vòrt en tol van Haile Pellegrino, hom galep lait as
sai’ gaben unter en an raichen ont hoaveitege kine, as hòt gahop a
tochter as hòt gahoasn Ciadina. De Ciadina ist gaben verhoasn en
Verenes, an jungen kriager. S ist passiert as de Trusani, van
Veneto, hom gabellt gabingen s tol van Haile Pellegrino. Der
Verenes hòt aa gamiast gea’ en kriag, ont bail as der hòt gagriast
de sai’ diarn, hòt er en tschenkt an aschvòrbega gròll, as der hòt
kriak gahòp van an zbèrk van Latemar. Der hòt pittn de diarn za
tea’ nèt oziachen de doi gròll finz as der baret nèt umkeart oder
finz as de hattn en nèt kein as der ist sicher storm en kriag. Ont
asou de zboa’ hom se gagriast. Der voter va de Ciadina ont de
sai’na kriager, hom gabungen prope asn Passo ont hom gamòcht
zaruck gea’ de vai’t. Ober der Verenes, as der hòt bea gahòp, ist
kemmen pòckt, vorttrong ont innsperrt van Trusani.
De kriager as sai’ umkeart hom kontart en de Ciadina as velaicht
der Verenes ist kemmen innsperrt, bavai der ist nèt kemmen
pfuntn zòmm en de toatn. No a ker zait de Ciadina hòt vergèssn
der Verenes ont hòt ensinnt gahòp za tea’ haiertn an vremmen
prinz. Derbail der Verenes ist tsunt kemmen ont der ist guat gaben
za vliachen, ober, bail as der ist aribart kan schloss van kine, de
Ciadina hòt en nèt gabellt sechen. Asou der Verenes ist kemmen za
bissn as de Ciadina ist gaben verhoasn en an òndern mònn, ont
loade ist er gòngen en Fassa Tol as kajag. Der to derno de Ciadina
hòt tsbunnen za gem en zaruck de gròll, bavai de hòt gabisst as de
ist gaben verhèckst ont volbèrteg. Ober bail as de hòt probiart za
tea’sa oziachen, hòt se se embort za sai’ nèt guat ont de hòt sa
gamiast u’hòltn ver òlbe. An to de Ciadina hòt pakemmp an kriager
van Fassa Tol as hòt trong an schilt pet drau an roatn groasn krais.
Der doi’ hòt en kein: “De Trusani hom ens au’gabòrtn ka de Fedaia
ont biar van Fassa Tol hom verlourn an schouber kriager. Pet de
doin ist gaben der Verenes aa, as vour za stèrm, hòt gamòcht an
krais petn sai’ pluat drau asn doi schilt ont der hòt mer pfrok za
trong der en.” De Ciadina hòt u’pfonkt za verchtn se bavai de hòt
se embort as de sai’ gròll ist kemmen roat abia s pluat. Bail as der
20
prinz hòt se embort as de gròll va de sai’ diarn ist gaben verhèckst,
hòt er verstònnen as de Ciadina ist unter an verbuntsch ont der hòt
sa nea’mer gabellt haiertn. Pet en vergea’ va de zait en tol sai’
gabèckslt vil sòchen, ober de Ciadina ist nou doum, as de pèrng, as
de schaukt kein de Marmolada, as de Fedaia bou as ist storm der
òrm Verenes.
21
Der spil van tris
Bos ist tschechen en
Verenes?
Bos hòt er gahòt en
de hònt der kriager
van Fassa Tol as hòt
pakemmp de
Ciadina?
Der ist kemmen
pòckt, vorttrong ont
innsperrt van
Trusani.
An schilt pet drau an
roatn krais gamòcht
pet en pluat van
Verenes.
Bos hòt se gamiast
tea’ de Ciadina pet
de doi gròll?
Abia ist kemmen de Bavai der prinz lòkt
gròll bail as der sai’ de Ciadina ont
kriager hòt klòfft van geat vort?
Verenes
en
de
Ciadina?
De hatt sa nèt
gameicht oziachen
finz as baret nèt
umkeart der Verenes
oder finz as de hattn
en nèt kein as der
ist sicher storm.
De ist kemmen roat
abia s pluat.
Ber ist gaben de
Ciadina?
A diarn, tochter van
an raichen ont
hoaveitegen kine.
Bavai der hòt
tsechen as de gròll
ist verbuntscht ont
as de Ciadina ist
verhèckst.
Bos hòt er vour
gahòp za tea’ der
Verenes benn as der
hòt embort as de
Ciadina ist verhoasn?
De Ciadina kimmp za Bos hòt er gatu’ der
bissn as der Verenes Verenes vour za gea’
ist storm: bos tuat
en kriag?
se?
Der hòt tsbunnen za
gea’ en Fassa Tol as
kajag.
De vergèsst en ont
nimmt u za haiertn
an vremmen prinz.
22
Der hòt gagriast de
sai’ diarn ont der hòt
en tschenkt an
aschvòrbega gròll.
Hupf oder gib omport pet rècht (R) (as de rèchte
sait) ont pet pfalt (P) (as de tschenkete sait).
Haitsegen to, asn spitz va de Costabella, de jagerer sechen en a
gruab a schea’na diarn pet a roata gròll.
___
En Tol Dona hòt s galep an raichen ont hoaveitegen kine.
___
De tochter van doi kine hòt se gahoasn Ciadina.
___
De Ciadina hatt gamiast haiertn der Teodorico, benn as der baret
umkeart van kriag.
___
En doi kriag hattn se gamiast kempfen keing de Reti.
___
Vour za gea’ vort, der Verenes hòt en tschenkt a schea’na gròll va
golt.
___
De Ciadina hatt nia gameicht oziachen de gròll.
___
Der Verenes ist kemmen vort trong ont innsperrt van Trusani. ___
De kriager as sai’ umkeart song en de Ciadina za paroatn se ver de
hoazet bavai der Verenes ist noch za kearn um.
___
De Ciadina vergèsst der Verenes ont nimmt u za haiertn an
jagerer.
___
Der Verenes ist kemmen tsunt ont de Ciadina bill en nèt
sechen.
___
Der Verenes, loade, geat en Fassa Tol.
___
De Ciadina ziacht se o de gròll ont de schenkt sa en a diarndl.
___
An kriager van Fassa Tol trokt en de Ciadina an schilt pet drau a
schea’ s plea’mbl.
___
De gròll va de Ciadina kimmp roat ont der prinz billt sa nea’mer
haiertn.
___
Nou hait de Ciadina va doum schaukt kein en de Marmolada bo as
ist storm der Verenes.
___
23
DER GROASMÒNN VAN SASLONCH
A vòrt en Fassa Tol hom galep an schouber groasa lait. Aa benn de
sai’ gaben asou groas, de sai’ nèt znicht gaben ont de hom nia bea’
gatun en nea’met, nanket en a muck. Ver za tea’ nèt derschrecken
de hirtn van telder dernem, sai’ se òlbe plim en Tol. De hirtn sai’
gòngen za vinnen sa ont de hom en trong seck va rua’m ont gònza
pèse kas. De doin groasn mander hom sa ozolt pet en golt as de
hom pfuntn en pachl ont as de hom dester auklaupt pet de hent. An
to ist kemmen an znichtn schai’ za verderm de doi rua: der ist
aninngòngen en laib va oa’n van doin groasn mander as hòt se
gahòasn Saslonch. Der hòt u’pfonkt za mòchen kemmen nòrret òlla.
Der hòt nogaglichen en an engl, ober s ist gaben an diap ont an
lunger. Va semm envire en dorf de schon ont de stelerai sai’
kemmen òlbe mear. S sai’ kemmen verderpt hennenstelder ont
acker, ont gèlt stouln. Nea’met hatt tschbunnen as ist gaben der
Saslonch. De òndern mander hòm u gaheift za hiatn òlla de sai’na
dinger. Pa der nòcht hom se se otauscht za tea’ nèt schloven, finz
as de ang hom se nèt aloa’ sperrt. Ont sèmm ist eppes tschechen.
Der sèll diap ist gaben bolten pahenn, being en sèll hom se gem de
schult en de vicher. Der Saslonch ist gaben der earst za schrain:
der vucks, der bialger, der tòcks, de miasn stèrm! De vicher, as de
sai’ unschulde gaben, hom se derzirnt ont de hom ausgamòcht za
vinnen der diap. To ont nòcht hom se gahiatn. Bail as de hom
embort as ist gaben der Saslonch hom se se derzirnt ont de sai’
gòngen za song òlls en de groasmander. Der Saslonch ist kemmen
gònz roat ont der hòt stritn pet de vicher as de hom gamiast
vliachen. De groasmander, loade, hom verstònnen as der ist er
gaben. Ver za sai’ sicher hom se en gahiatn ont de hom en pòckt za
steln en de hennenstelder ont as de teitschn. Der Saslonch hòt kein
as der hòt gamiast auhòltn en vucks. De òndern hom en gem nou a
moglechket. A nòcht ist er gòngen za steln epfln kan sai’ nòchper;
der pauer hòt gariaft de òndern groasmander. Benn as der hòt sa
tsechen der Saslonch hòt tschrin as der ist nèt er gaben za steln de
epfln ont asou hòt er se verklòft. De hom en gamòcht an prozess:
òll lung ist er òlbe mear unter de eart gòngen. Ea’ter as song de
boret ist er gònz unter de eart gòngen. De groasmander hom en
bider pfrok:»Pist du gaben za steln de epfln?» ober er hòt omport
gem:»Na, i pin nèt i gaben!» Ont asou der sai’ laib ist gònz unter
gòngen. S ist araus pfònzt lai de hònt pet de vinf vinger, as men
sicht nou hait as de pèrng van Saslonch.
24
25
Varb pet de glaiche vòrb an iata vrog ont de sai’
omport.
Ber hòt galep a vòrt en Fassa Tol?
Bavai sai’ se nia anaus gòngen van
Tol?
To ont nòcht hom se
gahiatn de hennenstelder
ont de teitschn ver za
vinnen der diap.
Der Saslonch ist gòngen
unter de eart ont s ist
arauspfònzt lai de sai’
hònt pet de vinf vinger.
Bos hom se trong de hirtn en de
groasmander ont bos hom se kriak
dervir?
S hom upfònk schon ont
stelerai.
Ber ist anin gòngen en laib van
Saslonch?
De
epfln
nòchper.
Bos ist tschechen van sèll vòrt en
dorf?
An
schouber
groasmander.
Ber hòt kriak de schult van steln?
Er ist òlbe mear unter de
eart gòngen.
Bos hom se gatun de vicher ver za
vinnen der diap?
Òlla de vicher
gaben en dorf.
Bos hòt er stouln ver s vòrt der
Saslonch?
Bou ist er kemmen
groasmander?
trong
van
Bos ist en tschechen òll vòrt as der
hòt kein a lung?
Abia rift se de gschicht?
sai’
guata
as
sai’
Seck va ruam ont gònza
pèse va kas ver za kriang
golt.
An znichtn schai’ ist
drinngòngen en laib van
Saslonch.
De hom se pforchtn za
derschrecken de lait as
hom galep en de telder
dernem.
En an prozess.
26
van
Suach de valer ont schraib rècht.
1. A vòrt en Fassa Tol hom galep an schouber zberkn, kloa’,
moger ont bolten znicht. (3)
2. De sai’ òlbe umadum gòngen, za derschrecken de hirtn ont de
schof van telder dernem.(2)
3. De hirtn hom en trong birst ont epfln, asou hom se kriag golt as
de grosmander hom pfuntn en pòch. (2)
4. An to ist kemmen an guatn schai’ as ist drinngòngen en laib va
an vucks. (2)
5. Va semm envire de schon ont de stelerai sai’ kemmen òlbe
mear: òlla hom gem de schult en de kinder va de schual. (1)
6. De groasmander hom u’gaheift za hiatn de sai’na dinger, lai pa
der nòcht, ont de sai’ guat gaben za hòltn offet de ang. (1)
7. De vicher sai’ vroa gaben za hom de schult ont de sai’ vort ver
òlbe van Tol. (2)
8. De vicher sai’ nèt guat gaben za hiatn ont de hom nèt pòckt en
diap. (2)
9. De groasmander sai’ vroa gaben za bissn as ist gaben der
Saslonch za mòchen de sèlln sòchen ont de hom en tschlong de
hènt. (3)
10. De groasmander hom verstònnen as der Saslonch ist nèt der
diap, bavai de hom en pfuntn en de kirch za petn. (3)
11. An to der Saslonch ist gòngen za steln kèrschn glaim en bòlt,
tsetzt van nòchper.(3)
12. Der nòchper hòt nea’met gariaft ont hòt nicht kein. (2)
13. Bail as de mander sai’ gòngen kan Saslonch, er hòt u’pfònk za
schrain as der ist er gaben za steln de epfln.(2)
14. Der Saslonch ist gòngen en turn; òll vòrt as der hòt kein a lung
hòt er verlourn s hor. Zan leistn, benn de groasmander hom en
gem de leist moglechket, der Saslonch hòt en kein de boret ont
hòt gameicht hoa’m gea’. (4)
27
DE GADENKROASN
De kenigin, as hòt òlls verlourn gahòp, hòt se versteckt pet en sai’
su’ zbischn de knottn ont lai an schilttroger ist guat gaben za
vinnen sa.
Benn as der su’ ist gabòcksn, hòt er ganommen de sabl as der sai’
voter hòt gahòp praucht en kriag, ver za gea’ umadum en de gònze
bèlt. De sai’ mare hòt en kein za suachen se a spusa pet an schatz
ont za prauchen de sabl lai ver za tea’ se schutzn. Der prinz ist vort
ont der ist gòngen iberòll umanònder.
An to hòt er gaheart klòffen van a roasnstau zbischn de pèrng, bou
as hòt gahòp an turm, der „Turm van Gadenk“ ont der hòt
tsbunnen za gea’ za suachen sa. Bail as der ist verpai gòngen van
Vidor, hòt er tsechen an schbòrzn kes, as der hòt gabellt skitzn.
Der hòt gamòcht a sèlla graus as der hòt en nanket u’gariart pet en
vuas. Ont alura hòt er araus zouchen de sabl ver za schnain en au
za stickler. Ober, bail as der hòt tsbunnen en de beirter va de sai’
mama, hòt er sai’ galòk.
Der ist kemmen glaim en a la’ galuckt va gagreisera, bou as hòt
gahòp a diarn as hòt auklaup plea’mbler. De hòt gahòp an girtl voll
va goltena schniadler ont an lònken tunklegen bel as hòt en galuckt
s tschicht. Der prinz hòt en pfrokt der be ver za gea’ kan Turm. Si
hòt en pfrokt benn der hòt tsechen an kes. Der prinz hòt en omport
gem as der hòt en galòkt lem bavai s hòt en pariart an brafen. Ont
asou sai’ se gòngen kan Turm. Derbail as de sai’ gòngen hom se
tsechen an burm. De diarn hòt en omport gem as ist gaben de sai’
schbester ont as de hatt nèt gabellt as men baret kemmen kan
Turm. Za vil pòckt hom se se nèt embort za sai’ schoa’ kemmen
kan Turm pet de roasnstaun. De sai’ aninn gòngen ont de hom
tsechen an prunn as ist gòngen en an baso pet drinn de
schea’neste roas. De diarn hòt u’gaheift za kontarn:“S hòt gahòp
jarder as de mander sai’ guat stònnen, ober bail as de sai’ kemmen
raich hom se u’pfònkt za straitn. Òlla sai’ storm. De kenigen hòt
zòmmklaup baiber ont kinder ont de hòt sa pfiart kan Sas de Dama,
en tol va San Nikolò, bou as iberòll sai’ gabòcksn de roasn. Ober,
benn as ist storm de kenigen, hom se bider u’pfònk za straitn. Òlla
de baiber hom ausgamòcht za pahòltn de rua: de hattn gamiast
trong an puschn roasn ver za paun an turm as hatt se gahoasn
“Van Gadenk”. S higl hoast Roseal. De hom u’pfònk za straitn. De
mai’ schbester ist gaben oa’na van letzesten. Van sèll vòrt, sicht
men en Turm lai keing zobenz. Lai de mai’ roas ist lebet, bavai lai i
28
hòn gabèllt de rua.” Asou hòt se ganommen araus van baso de roas
ont de hòt sa augahenk as de prust. De sai’ vort gòngen, si pet de
roas ont petn goltenen girtl, er pet de sabl van voter. S diarndl hòt
tschenkt en girtl en zboa zbèrkn ont de roas en an òndern zbèrk.
Bail as de sai’ kemmen ka de kenigen der prinz hòt en kein as de
hom nea’mer nicht gahòp; de diarn hòt òlbe tsbunnen en de sèll
schea’ zait. De kenigen hòt verstònnen as der su’ hòt pfuntn gahòp
a rèchta spusa. De hòt sa gearn gahòp ont asou sai’ se galep en
rua.
29
Varb en tèckst de omportn pet de glaichen vòrm van
vrogn.
Bou hòt se se gahòp verstèckt de kenigen pet en sai’ su’?
Bos hòt er ganommen der su’ benn as der ist gabòcksn?
Bos hòt s en en kein za tea’ de sai’ mama?
Va bos hear ter klòffen an to der prinz?
Bos hòt er tsechen ka Vidor?
Abia ist er der schbòrz kes?
Bavai ziacht er araus de sabl?
Ber ist gaben glaim en de la’?
Abia ist se gaben u’galeikt de diarn?
Bos hòt er en pfrokt der prinz?
Bavai hòt er galòkt lem der schbòrz kes?
Bos hom se tsechen en Turm der prinz ont de diarn?
Bos ist tschechen benn as de mander sai’ kemmen raich?
Bou hom se se zòmmklaup de baiber ont de kinder benn as de
mander hom stritn?
Bos miasn se tea’ de baiber ver za pahòltn de rua?
Abia hoast se s higl voll va roasn?
Benn kònnt men sechen en Turm?
Bou hòt se galeik de roas as de hòt araus ganommen van baso?
En bem hòt se tschenkt der girtl ont de roas?
Bos ist en plim en de diarn?
Zan leistn, bos hòt se verstònnen de kenigen? Ont bos hòt se
gatun?
30
Gib omport pet an x.
Bos hòt se verlourn de kenigen?
 òlls
 a vergoltets haus
Bou hòt se se versteckt si pet en sai’ su’?
 en a hitt
 zbischn de pèrng
Bos hòt se kein za tea’ de kenigen en prinz?
 za kearn um hoa’m
 za ziachen nèt araus de sabl
Bos geat er za suachen an to der prinz?
 der Turm van vrait
 der Turm van Gadenk
Bou geat er verpai ?
 ka Vidor
 kan Monzoni
Ber geat zòmm petn prinz kan Turm?
 a vischjungvrau
 a diarn pet an bel
Ber ist der burm as de sechen en dru’?
 de schbester va de diarn
 de kusina va de diarn
Bos ist gabòcksn asn Sas de Dama?
 edlbais
 roasn
Abia hoast der ourt bou as sai’ gabòcksn de roasn?
 Roseal
 Soal
Bos kònnt se gem de diarn en de kenigen?
 de plea’mbler ont der goltenen girtl
 s gadenk va de zait pet rua
31
DE GSCHICHT VAN BECCO DI FILADONNA
A vòrt asn pèrg van Becco di Filadonna hòt galep an scheilen
groasmònn, pet an lònken schbòrzn port, pet baita òcksln ont pet a
tiava ont grouba stimm. Òlla hom se pforchtn va im. Benn as der
ist aro kan dorf va Karbonare, de baiber sai’ òlla pflouchen, ont de
kinder hom se versteckt.
S sai’ baib ist nou scheileger ont znichter gaben. De hòt se vertrim
de zait za spinnen de boll as hòt en trong der sai’ mònn. De hom
galep va de doi òrbet, ober de sai’ kemmen raich bavai de hom
stouln a ker boll en de schaverer.
De lait hom tsbunnen as de sai’ asou scheila gaben bavai de sai’ nèt
reila gaben. En an òrms haus van Karbonare hòt s galep a baib pet
a kloa’s, schea’s kinn. Si, bipperen va zboa jor, ist òrm gaben ont
de ist galep en toberch ka de pauern as de hom sa zolt pet gerst,
ruam ont milch. Asou hòt se kennt gem za èssn en sai’ kinn.
Va lauter sporn s òrm baib ist guat gaben za kaven se a lampl, pet
linna ont vai’na boll. Zobenz hòt s es trong za èssn nem en de
bedler.
An to va schanmikeal de bipperen hòt gamòcht schern de eib ont
hòt gem de boll za spinnen en groasmònn. Der binter ist òlbe
glaimer kemmen ont s ist zait gaben za paroatn heisler ont maidler
ver en kinn.
No a ker zait der groasmònn hòt zarucktrong de boll en òrm baib,
ober si hòt u’tschauk de knail ont hòt verstònnen as der hòt sa
u’tschbindlt. De spunnen boll ist minder gaben abia de sèll as de
hòt en gem gahòp za spinnen, ont de ist minder guat gaben, nèt
asou linn ont nèt asou vai’. Ober si hòt se nèt traut za reklamiarn,
ont hòt zolt der groasmònn.
Bail as ist nòcht kemmen, s baib hòt se kniak vour en pilt va de
Madona ont hòt petn a bail ver za kriang s sèll as hatt en zuakeart.
Der Gotterhear hòt nèt gameicht sechen as de zboa hom stouln finz
en de sèll bipperen ont der hòt sa stroft. De spinneren a’ne hèrz ist
kemmen umgabèckslt en an knott. De ist tschlècht garift, ober de
hòt se nicht pessers gabunnen.
En langes an ettlena jagerer, as sai’ gòngen asn pèrg, hom tsechen
an nain knott: s hòt pariart s laib van a baib as spinnt. Der
groasmònn hòt se nea’mer galòk sechen en dorf, ont men sòk as
der ist pflòlln en a klunz.
Nou hait asn pèrg van Becco di Filadonna kònnt men sechen an
knott bou as men sicht s baib as spinnt.
32
33
Leig zòmm de gschicht. Schraib de zeiln va 1 finz
as 7.
En doi dorf hòt s galep an òrms baib pet a kloa’s kinn.
Ver za pahòltn s doi kinn s baib hòt gamiast bolten
òrbetn.
Asn Becco di Filadonna hòt galep an scheilen
groasmònn as hòt gamòcht de vorcht en òlla.
Si ist guat gaben za kaven se a lampl, ont pet de linn
boll van vi’, hòt se gabellt paroatn maidler ver en sai’
kinn.
Zòmm pet en znichtn baib, hòt er òlbe stouln a ker boll
as de lait va Karbonare hom en trong za spinnen.
Der groasmònn hòt zaruck trong de boll en de bipperen,
ober minder va de sèll as de hòt en gem gahòp.
Der Gotterhear, mia va de doi stelerai, hòt stroft de
zboa znichtn: der groasmònn ist verschbuntn ont s baib
ist umgabèckslt kemmen en an knott asn Becco di
Filadonna.
Asou s òrm baib hòt gem en groasmònn de linna boll
van sai’ eib.
Varb de kastler abia de zeiln. Benn de hòst recht
pfarbt kimmt araus an himblring.
7
6
5
4
34
3
2
1
Moch vil sòtzn. Pint zòmm de beirter pet òndera
vòrm.
van dorf
òlbe
Der
groasmònn
hòt klòfft
ist pflouchen
ist stroft
kemmen
an stoa’
pet a tiava
stimm
hòt stouln
en de lait
S znichte
baib
de boll
Derrot ont schraib an sòtz.
4 5 8
2 5 3 3 13
4 9
6
9 10 1 4 13 12 12 1
_ _ _
_ _
_ _
_
_
_ _ O
9 14 18
1 12
15 3 16 5 1 12
_
_ _
_
_
_
_
_
_ _’ _
35
_ _ _
_
17 5 8 7
_ _ _ _
N
N
_
DER SCHATZ VAN ANTAL
“ Stea au, s ist spat! ” hom kein de mame en de kinder as òll to
hom pfiart de kia as de boa.
“ Fursche hait vinnst de pfònn petn gèlt va golt!”
Asou en de vria, bail as s gros ist nou galuckt gaben petn tau, de
jungen hirtn, entschloven, sai’ arauskemmen van pett ont de hom
se enbiart keing de boa, ouber de dervler va Kappella, Gasperi,
Longhi ont Magrè.
En 1600 an raichen mònn va Kappella hòt pagrom, en an sai’negen
òcker, òlls sèll as der hòt gabungen gahòp en sai’ lem.
Er hòt tsuacht an plòtz, sicher ont versteckt; asou hòt er tscherlt a
bis en a talel en u’vòng van Antal. Dòs ist a lonks talel, en bòlt, voll
va pfifferleng ont kloa’s obst, as tuat se au a ker no en passo van
Kost, asn be zbischn Lusern ont Lavarone.
S gèlt ist gaben pagrom unter en an groasn stoa’, arogala’t van
roa’ne pèrg as steat ouber en tol.
S miast en hom tschauk der taivl, bavai, a benns vil familie va
Kappella hom gabisst van doi schatz ont de hattn s gabellt, nea’met
ist guat gaben za nemmen s. Nanket de jungen hirtn, mear stòrch
ont schlau.
Bea’ne lait hom gabisst as lai an to en jor (ober der beil?) ont lai en
de vria, hatt men tsechen de goltnen minz en de pfònn, dernem en
groas stoa’.
Fursche, en sèll to, der taivl, zavrin, hòt augaheift der groas stoa’,
hòt zeilt ont hòt o’gamòcht s goltnen gèlt ont dòra, earst as de
sunn ist za vil hoa’ gaben en himbl, hòt er s bider versteckt en òlt
plòtz.
Lai a vòrt, der Kristano, a lebets kinn va nai’n jor, derbail as der ist
verpai gòngen asn bedl as hòt turch gamòcht der Antal, hòt tsechen
glitznen en de bis s goltnen gèlt.
Der hòt semm galòck aloa’ de kia ont pahenn ist er galaft keing en
sèll gaglitzena as der hòt mea’rer vert entramp.
Bail as, mia’, ist er aribart glaim en groas stoa’, der schatz ist
nea’mer gaben. S gros hòt se lonksom gameivert en de vrisch luft
va de vria ont de trepf van tau hom gaglitznt unter de sunn.
36
37
Les bos as ist tschrim en de sunn, dòra ziach de
straln va de sunn keing de rèchte omport.
van Kristano
van kinder
van taivl
S gèlt
ist gaben
gahiatn
va de sunn
va de familia
van an raichen mònn
van kamin
De kinder
sai’ araus
kemmen
van vaier
van pett
van kia
unter an groasn
stoa’ zinderst en Antal
en plòtz van an
groasn stoa’
De minz
kimmp
versteckt
unter an groasn
stoa’
38
en de bis
glaim en an
groasn stoa’
Varb lai de puachstòmmen as sai’ rècht, s kimmt er
araus a bourt as ist en de gschicht.
Der groas stoa’ en de bis ist nèt kemmen trong van lait.
Der raich mònn hòt gahòp kriak an schouber gèlt.
S
P
Der taivl òll to hòt o’gamòcht ont zeilt s gèlt.
R
De jungen hirtn sai’ gòngen as de boa en sunta aa.
C
De minz ist gaben versteckt en a bis.
H
Nea’met hòt gabisst bou as ist kemmen versteckt der schatz.
M
De minz ist kemmen versteckt vour mear as 400 jor.
A
De minz ist gaben drinn en a goltena skòttl.
N
Vil familie va Magrè hom gabisst bou as ist der schatz.
U
De sunn asn tau hòt u’tschbindlt en Kristano.
Der jung hirt hòt nèt ganommen en schatz.
VARB LAI DE RÈCHTEN SÒTZN
Nea’met ist guat gaben
za nemmen en schatz.
Der schatz ist kemmen
versteckt vour 400 jor.
De kinder en de vria
hom gamiast mòchen de
sòchen va de schual.
De gschicht leart ens
bichtega dinger va de
umbèlt.
De gschicht klòfft va
sochen as mecheten sai’
boret.
39
T
Z
DE GSCHICHT VAN SEA VA LAVARONE
En unterdorf va Chiesa, en an naturals loch, hòt s an schea’n
pèrgsea. Asn bòsser van doi sea spiageln se de laitn van pèrg Rust,
as heift se um en sea.
De gschicht kontart, as a vòrt der sea ist nèt gaben ont en sai’ plòtz
hòt s gahòp an schea’ bòlt va vaichtn. Sèmm an brafen koulmònn
hòt aupaut s haus bou as der hòt galept zòmm pet de sai’ familia.
De zboa puam hom òlbe gaòrbetn petn voter ont de hom en
gaholven en de sai’ schbar òrbet.
De zait ist pahènn verpai gòngen ont der koulmònn, zan earstn
stòrch ont tsunt, ist kemmen òlt ont krònk. A nòcht, òlls en a vòrt,
ist er storm.
No a por jor, de zboa priader hom gabellt austoaln se s zaig van
voter, ober pea’da hom gabellt der schea’ bòlt.
De sai’ nèt oa’ne gòngen, de hom u’pfònkt za schrain ont lai
verleist, a’ne embornen se, hom se se tschlong. Ver a bailel vour en
haus hom se se gamackn. Pa der nòcht sai’ se vort gòngen loade,
mia ont papliatn, ober pea’da hom nèt no gem za belln der schea’
bòlt.
De hom se galòk pet scheilena beirter. De hattn se bider pfuntn der
to derno: de hattn s ausgamòcht pet an kòmpf ont ber as baret
plim lebet hatt kriakt der bòlt.
Pa der nòcht, der Gotterhear, as hòt tsechen de straiterai, hòt
gamòcht kemmen a stòrches bètter: s hòt gadrascht ont de
himblatzn hom umgaborven de òltn pa’m van bòlt.
Òlls en a vòrt, hòt se augatu’ a kluft en de eart, ont òlls ist gala’t,
gor de dicken vaichtn.
S vil rengbòsser hòt se zòmmklaup en de doi kluft.
En de vria de zboa priader sai’ plim a’ne beirter bavai der grunt va
de straiterai ist verschbuntn gaben.
Nou hait unter en sea vinnt men de prigln, de steck ont de burzn
van doin groasn pa’m as a vòrt sai’ gaben en bòlt van koulmònn.
40
41
Leig bider zòmm de 10 sòtzn. Varb de sticker van an
iatn sòtz pet de glaiche vòrb.
En an iata kolonna hòt s a stuck sòtz.
Men vònk u òlbe en de earst kolonna. Pass au! En de viarte kolonna
hòt s drai kastler as men praucht nèt.
1.
A VÒRT
HOM STRITTN
SAI’ HAUS
UNTER
2.
S LOCH
DER SEA
IST STORM
DE
HIMBLATZN
3.
AN BRAFEN
KOULMÒNN
HOM
GAHOLVEN
IST NÈT
GABEN
VA VAICHT
4.
DE ZBOA
PUAM
IST GABEN
GALUCKT
EN VOTER
VOLL VA
PLUAT
5.
A NÒCHT
HÒT AUPAUT
VER ZA
KRIANG
EN DE SAI’
SCHBAR
ÒRBET
PET AN
SCHEA’N
BÒLT
6.
DE PUAM
DER VOTER
7.
DE
STRAITERAI
EN LOCH
HÒT SE
AUGATUN
A BÈTTER
8.
PA DER
NÒCHT
BARET GARIFT
HÒT
GAMÒCHT
KEMMEN
DER SCHEA’
BÒLT
9.
UNTER
VAN RENG
PET AN
KÒMPF
DE KLUFT
10.
S BÒSSER
DER
GOTTERHEAR
HÒT PFILLT
EN LEM
42
A KLUFT
Varb va tunklagrea’ de adjektiven, va hèllplob de
na’m, va hèllgrea’ de verbn.
Gib omport ont suach de beirter en zoach.
Der sea va Lavarone ist an sea (adj.)_______________________
S ist gaben de òrbet van voter (nu’m)______________________
S ist der grunt va de straiterai van priader (nu’m)_____________
Asou sai’ gaben de priader derno as de hom se tschlong an gònzn
to (2 adj.) _______________________________
De hom s ausgamòcht pet an (nu’m) ________________
Der Gotterhear hòt gamòcht kemmen a (nu’m) _______________
De hòt se augatun unter en loch (nu’m) _____________________
De sai’ garift unter en sea (nu’m) ______________________
Men vinnt sa nou hait unter en sea (nu’m)______________
43
LA TREI FÈES
A Palù, anter i monc, l’é n lech maraveous, che à inom lech de
Erdemolo. Chest lech no l’é tant gran e nience tant fon. D’aisciuda,
dintorn al lech, cresc n muie de fiores da la sita. N muie de outes
d’istà su la man dreta del lech l’é amò mìngol de neif.
Acà n muion de egn i bues, che tirèa si cères, per jir te Valsugana i
passèa enlongia chest lech.
Man a man sozedea che i bues e i cères, per n faturec de l’èga, i se
mudèa te sasc. Amò anchecondì se pel veder chisc sasc dintorn l
lech de Erdemolo.
Per chest, col jir del temp, nesciugn passèa più sun chel troi.
Na dì, n om di Tassaineres no à volù zeder e l ge à domanà consei
a na fémena veia e veiora.
Chesta fémena, apontin sotite i Sigismondi enlongia l Fersina, l’aea
n molin con doi rodes. A Palù i contèa che la rodes de chest molin
no les se fermèa mai, ajache la fémena la era strionèda.
La stria à scutà l’om di Tassaineres e dapò l’à dit: “Tòlete dò trei
fèes, ma met vèrda … les cogn esser: una chécena, una biencia e
una neigra! Canche te te n’adès che ti bues i scomenza a se mudèr
te sasc dage da magnèr la pruma doi fèes. Dapò magna tu la terza
e spenc i bues a jir inant!”
Canche chest om con si bues l’era dò che l ruèa apede l lech, i bues
se à fermà e mìngol a l’outa i à scomenzà a se mudèr te sasc.
N muie en prescia l’om di Tassaineres ge à avert la bocia a sia
besties e l ge à trat ite la fèes.
Dapò l’à magnà ence el sia fèa.
Con n bachet l’à spent la besties e l’à cigà: “Uhhh … Railo, uhhh …
Nobilo, aon manà jù trei fèes e zacan sion rué te Valsugana!”
Col didament de la veia fémena, l’om di Tassaineres l’é stat bon de
fèr desfantèr l strionament de l’èga.
Da enlouta duta la jent à podù passèr enlongia l leche de Erdemolo
zenza cutia.
44
45
Lea ensema i pensieres e scrìveli endodanef.
una chécena,
una biencia
e una neigra.
D’aisciuda cresc
ai
Tassaineres.
I bues e i cères
n molin
con doi
rodes.
L’om
vivea
n muie de
fiores da la sita.
La veia
fémena aea
i se mudèa
te sasc.
La fèes
era
1.___________________________________________________
2. __________________________________________________
3. __________________________________________________
4. __________________________________________________
5.___________________________________________________
46
Chier doi paroles che l’é te la contìa e dességneles.
1. _ _ _ _ _
2. _ _ _ _
1. _ _ _ _ _ _ _ _
2. _ _ _ _
1. _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
1. _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _
47
LA GEJIOLA DE SÈN LORENZ
Acà n muie de egn, te la val del Fersina stajea n muie de
minadores. Chisc omegn lurèa dì e net te la minieres per chierir
arjent. Dal col de Sèn Lorenz fin jal ruf Fersina i pre e i bosć i era
piens de n marudel de bujes. Da dalonc se aea l’imprescion de
veder n formai dut da bujes, da chi che se vedea jir ite e vegnir
fora n muie de minadores.
La miniera più de nonzech l’era chela de l’Aobis. Vejin a chesta
miniera l’era n forn che per cater meisc a l’an l fumèa e l spudèa
arjent. I minadores, con dut chel arjent che i aea troà, i é doventé
n muie riches. Tant riches che i jìa a lurèr co na bolga piena de
scioldi tachèda te la centa.
Apontin chesta persones aea fat sù na bela gejiola sul col de Sèn
Lorenz, tel comun de Fierozzo. Chesta gejiola la era tant auta che
se la vedea da Perjen su e sia ciampènes rebombèa te duta la val.
Daìte l’era n utèr dedicà a Sènta Bèrbola, che vardèa via i
minadores. I minadores, con duc i scioldi vadagné, i aea fat fèr
doudesc bòces de òr. Dedant a la gejia l’era n piaz olache i omegn,
dò messa, se scontrèa per rejonèr e per jièr con chesta bòces de
òr.
Timpruma chisc omegn i era de cher bon e i se didèa un co l’auter.
Ma canche i se n’à adat de esser riches, i é doventé semper più
superbesc, envidiousc e catives.
Na sera passèa da chela man na pera fémena con n pìcol bez te
brac. La era en scapin e la ge à domanà aiut ai minadores. Però
chisc i l’à scarèda demez zenza la didèr.
Da enlouta l’arjent te la miniera à scomenzà a mencèr.
I minadores, per chiamèr i spiric del mont, aea serà ite tel poz più
fon de l’Aobis na tousa. Per trei dis se à sentù pianjer e cighèr
chesta tousa e dò, fora da n bel nia, l’é stat acort. Però arjent no se
n troèa più!
La minieres era smolinèdes e soravìa l’era vegnù sù demò
verdolames. I minadores i é se n jic demez da la val e la gejiola de
Sèn Lorenz la é sutèda jù.
48
49
Scrif i inomes al post giust: scioldi – val del Fersina
– ciampènes – minieres – Aobis – bujes – gejiola.
Te la __________________ stajea n muie de minadores.
Te la __________________ i chierìa arjent.
I pre e i bosć era piens de ______________ .
La miniera più de nonzech l’é chela de l’__________ .
La bolga era piena de ___________ .
I minadores aea fat sù na bela _____________ .
Te duta la val rebombèa la _______________ de la gejiola.
Jia SUDOKU: scrif ite la paroles ti cadrac e dò
dessegna; scioldi – arjent – bosch – centa.
Recòrdete: no se pel meter la medema parola te la
medema riga e nience te la medema colona.
50
Che él pa de desvalif? Chier e scrif.
1. _______________________ 4. _______________________
2. _______________________ 5. _______________________
3. _______________________ 6. _______________________
Lec e dessegna.
COL
GEJIOLA
PRA
MINIERA
ARJENT
FORN
CENTA
CIAMPÈNES
UTÈR
BÒCES
FORMAI
BOLGA
51
NA BESTIA CURIOUSA
Canche la jent la é endò vegnuda de retorn a Roveda, ence chiò
desche ti etres paìjes de la val, no l’era più lurier. La jent la era n
muie pureta e mencèa l lurier te la minieres.
A Stoa’na vivea n père con n muie de fies. Te chel temp de
ciarestìa, se padìa soraldut percheche l’era n muie de fam e l
vadagn schèrs.
Na dì, te chela che l jìa tel bosch, l’à scontrà n forest: “Bondì, co
vèla pa?” ge à domanà l forest a chel da Roveda. “No tant delvers.
Che beségnel mai soportèr te chesta vita!” ge à responet l père, “é
n muie de fies da ge parèr la fam e no é più nia da magnèr!”
L forest l’era l malan e l ge à emprometù a l’om de l didèr. L malan
ge à dit: “Te dae òr, pan e rica bondanza! Ma canche te arès
sessanta egn te cognarès me dèr de retorn dut, adertura tia
ènema!”
Chel da Roveda, gaitech per la richeza emprometuda dal diaol, l se
à pissà:”Che persona jentila e piajerousa chest forest! Da anché
inant mia vita mudarà e la doventarà semper miora!” I egn
passèa…
Man a man che l se arvejinèa ai sessanta egn, a l’om ge se à strent
l cher. L se à recordà de cogner ge dèr de retorn al malan sia
ènema. Dì dò dì l se cruzièa semper de più. Scinamai, via per la
net, no l’é più stat bon de se endromenzèr.
Na bela dì l se à out a na veia stria per ge domanèr aiut. Chesta la
ge à dat la soluzion.
L’om da Roveda l se à serà ite sun sotcuert, l se à deregolà e nut l
se à ont ite dut l corp con rèja de pec. L’à sbregà n piumac e l se à
rodolà te la piumes enscin canche l se à scuert deldut! A la fin l se à
sconet e l’à spetà l malan.
Pech temp dò l’é ruà l diaol. Canche l’à vedù chesta roba duta da
piumes, l diaol l’é se n jit rognan e l’à pissà: ”Na tèl roba no la é de
segur mai veduda! Chesta bestia curiousa no la cognosce! La ge
somea a n gial però no la é fata desche na gialina, no la cognosce
neto nia!”
L malan l’é se n jit endò ja l’infern e l’om da Roveda l’à vivù felize e
content.
52
53
Chier i fai ti pensieres e scrif a na vida dreta la
parola.
1. La jent la é jita de retorn a Fierozzo.
2. Chi da Roveda i era n muie riches.
3. Ti ciampes no i à troà più nia.
______
_____
________
4. L’om da Roveda no aea fies.
_
____
5 L pere père l’era mestech e content.
6. Na dì l’à scontrà l curat.
______
_____
7. L’om da Roveda ge à domanà aiut a na bela stria.
8. L’om l se à ont ite co la foes de l’èlber.
9. El l se à rodolà te la tera.
____
____ __ ___
______
10. L malan l’é jit de retorn a scola.
______
Chier fora i fai e scrif delvers la paroles.
Etresc
_______
Sit
_______
Perre
_______
Bosh
_______
Lurrier
_______
Mestec
_______
Abu
_______
L’e
_______
Omm
_______
Dider
_______
Magner
_______
Campes
_______
Sesanta
_______
Foesc
_______
Rèsa de pec
_______
Ric
_______
54
Chier la paroles.
□ ROVEDA
□ VAL
□ JENT
□ TANT
□ MINIERES
□ MARUDEL
□ OM
□ STOA’NA
□ BEC
□ PÈRE
□ MESTECH
□ CRUZIÀ
□ MAGNÈR
□ JIT
□ BOSCH
□ VITA
□ ÈNEMA
□ ÒR
□ DIAOL
□ SESSANTA
□ MUDÈR
□ PAN
□ ROBES
□ PERSONA
□ MIOR
□ AN
□ NET
□ DORMIR
□ DOMANÈR
□ AIUT
□ VEIA
□ STRIA
□ SOTCUERT
□ RÈJA
□ ONT
□ SBREGÀ
R
B
O
S
C
H
S
M
T
E
R
È
P
A
N
P
E
R
S
O
N
A
S
O
T
C
U
E
R
T
E
C
G
S
C
M
E
S
T
E
C
H
N
Q
N
D
A
Z
T
V
I
R
C
A
R
R
U
G
Z
E
O
I
O
R
S
O
M
V
N
V
U
A
O
S
J
M
I
N
I
E
R
E
S
T
I
Z
O
L
A
V
A
N
T
A
F
O
O
E
R
T
I
J
A
N
G
N
T
T
H
G
V
S
B
M
A
À
F
T
I
S
55
È
N
E
M
A
E
M
O
A
Q
M
B
N
E
T
R
L
B
M
I
D
A
R
R
R
È
J
A
F
O
U
A
R
F
U
A
R
M
U
D
È
R
S
O
A
B
V
N
U
T
H
S
O
D
I
A
O
L
U
N
S
E
S
S
A
N
T
A
E
S
B
R
E
G
A
G
I
E
M
F
Ò
D
I
L
A
M
T
E
L
I
M
A
G
N
È
R
A
Q
D
R
I
M
R
O
D
CIADINA
A man dreta del ruf de Sèn Pelegrin l’é na cedena de crepes spizes,
la cedena de Costabela. Da doman, su per chesta crepes, l’é dut
chiet, ma vèlch outa i ciaciadores veit, te n cougol o su na crepa,
na tousa maraveousa, regolèda de bianch, co na colèna chécena.
Se conta che enlouta ite per la val de Sèn Pelegrin stajea n pòpol
comanà da n re rich e superbech, che aea na fia de inom Ciadina.
Ciadina la era emprometuda a Verenes, n joen sudà.
L’é sozedù che i Trujegn, dal Venet su, i volea arjonjer la val de Sèn
Pelegrin. Ence Verenes cognea partir per la vera, e canche l’à
saludà sia emprometuda, l ge à donà na colèna dal color del
cender, che l’aea ciapà da n morchie del Latemar. L ge à preà de no
se la tirèr mai fora fin canche no l fossa vegnù de retorn o fin
canche no l’aessa sapù de sia mort segura. E coscita i se à saludà.
L père de Ciadina e si sudé, te na batuda apontin sul jouf, l’à vent e
l’à obligà i nemisc a se n jir de outa. Ma Verenes, ferì, l’era stat fat
prejonier dai Trujegn che i l’aea menà demez con ic.
Duc i sudé che vegnìa a cèsa i ge dijea a Ciadina che fosc Verenes
l’era prejonier, percheche no l’era stat troà anter i morc.
Dò mìngol de temp Ciadina se à desmentià de Verenes e l’à azetà
de se maridèr con n prinz forest. Endèna Verenes l’era varì, l’era
stat bon de sciampèr ma, ruà tel ciastel del re, Ciadina no à volù l
veder. Coscita Verenes l’é vegnù a saer che Ciadina la era
emprometuda a n auter e, con gran dolor, l’é se n jit su per Fascia
a fèr l ciaciador. La dì dò Ciadina se à pissà de ge dèr de retorn la
colèna, percheche la saea che la era de gran valor e ence magica.
Ma canche l’à proà a se la tirèr fora, la se n’à adat che no la era
bona e l’à cognù se la tegnir per semper.
Na dì Ciadina à scontrà n sudà fascian con te man n scudo con su n
gran cerchie chécen, che ge à contà: “I Trujegn ne à tacà sun
Fedaa, ma noi Fascegn aon perdù n muie de sudé. Anter de chisc
l’era Verenes che, dant de morir, l’à segnà con so sanch n cerchie
sun chest scudo e l me à preà de te l portèr.”
Ciadina se à sperdù, ence percheche l’à vedù che sia colèna era
doventèda chécena desche l sanch. Canche l prinz à sapù che la
colèna de sia moroja la era encantesimèda, l’à pissà che Ciadina la
era sot l peis de n faturec e no l’à più volù la maridèr. Col jir del
temp gregn mudamenc l’é stat te la val, ma Ciadina la é amò
colassù, anter la crepes, che la vèrda envers la Marmolèda, olache
sun Fedaa l’é mort l pere Verenes.
56
57
Jech del tris
Che ge él pa sozedù Che aéel pa te man l
a Verenes?
sudà fascian che à
scontrà Ciadina?
Chi érel pa Ciadina?
L’é stat ferì e fat
prejonier dai Trujegn
che i l’à menà demez
con ic.
N scudo con n
cerchie chécen fat
col sanch de
Verenes.
Che cogneéla pa fèr
Ciadina con chesta
colèna?
Co éla pa doventèda Perché pa l prinz l’é
la colèna canche l se n jit e l’à lascià
sudà ge à contà de Ciadina?
Verenes?
No la podea se la
tirèr fora fin canche
Verenes no fossa
vegnù de retorn o no
l’aessa sapù de sia
mort.
Che èl pa dezidù de
fèr Verenes, canche
l’é vegnù a saer che
Ciadina la era
emprometuda?
L’é se n jit su per
Fascia a fèr l
ciaciador.
La é doventèda
chécena desche l
sanch.
Ciadina la é vegnuda
a saer che Verenes
l’é mort: che èla pa
fat?
Na bela joena, fia de
n re rich e
superbech.
Percheche l’à vedù
che la colèna la é
encantesimèda e che
Ciadina la é sot n
faturec.
Che èl pa fat Verenes
dant de partir per la
vera?
L’à saludà sia
La l’à desmentià e l’à emprometuda e l ge
azetà de maridèr n
à donà na colèna dal
prinz forest.
color del cender.
58
Sauta o respon con dret (D) (a man dreta) e falà (F)
(a man cencia).
Amò aldidanché, sunsom Costabela, i ciaciadores veit te
n cougol na tousa maraveousa co na colèna chécena.
___
Te val de Dona stajea n re rich e superbech.
___
La fia de chest re aea inom Ciadina.
___
Ciadina aessa cognù se maridèr con Teodorich, canche
l fossa vegnù de retorn da la vera.
___
Chesta vera i la cognea fèr contra i Rec.
___
Dant de partir, Verenes ge à dat a Ciadina na bela colèna
de òr.
___
Ciadina no aessa mai podù se la tirèr fora.
___
Verenes, l’é stat fat prejonier di Trujegn che i l’à menà
demez con ic.
___
Ciadina se à desmentià de Verenes e l’à azetà de se maridèr
con n ciaciador.
___
Verenes l’é varì e Ciadina no à volù l veder.
___
Verenes, con gran dolor, l’à dezidù de jir su per Fascia.
___
Ciadina se à tout demez la colèna e la ge l’à regalèda a
na beza.
___
N sudà fascian ge à dat a Ciadina n scudo con dessegnà
n bel fior.
___
La colèna de Ciadina la é doventèda rossa e l prinz l l’à
lascèda.
___
Amò ades Ciadina la é colassù che la vèrda envers la
Marmolèda, olache l’é mort Verenes.
59
___
L JIGANT DE SASLONCH
Enlouta te val de Fascia stajea na tribù de jiganc, che seence
gregn, i era valives ai omegn, valenc e no i ge fajea mèl a na
moscia.
Fora de val no i jìa mai, per no sperder i pèstres de la vals vejines.
I pèstres jìa a i troèr e a ge portèr sac de pomes de tera e moles de
formai e i jiganc ge dajea òr che i troèa te ruf, che i tolea sù sorì co
na man.
Na bela dì l’é ruà n spirit malan a roinèr duta chesta pèsc: l’é jit ite
tel corp de n jigant de inom Saslonch e l’à tacà a fèr desperèr duc.
L vardèa fora desche n àgnol, ma alincontra l’era n lère e bujère.
Da canche l’era cresciù, te paìsc la ladrarìes e i malans sozedea un
dò l’auter. Polinees e ciampes roiné, scioldi robé. Nesciugn pissèa
che fossa stat Saslonch. I jiganc aea scomenzà a vardèr via si
tesores, a roda i stajea sù de net, fin canche si eies no se serèa jù
da la sèn. Ma te chela, l malan l’era fat.
Chel lère cognea esser delbon svelt e coscì i à encolpà la besties.
Saslonch l’era l prum a cighèr: la bolp, la tampina, l tas, les cogn
morir! E duta chesta besties, encolpèdes per nia, les se à enirà e
les à dezidù de descorir l lère.
Les aessa vardà via dut de dì e de net. Fin canche les à entenù che
l’era Saslonch e les se à enirà canche el dijea de mazèr la besties.
Les é jites a ge l dir ai jiganc. Saslonch l’é doventà dut chécen e l
se à enirà co la besties che à cognù sciampèr.
I jiganc, endespiajui, à entenù che l’era delbon el che fajea chesta
madalenzes, ma per esser segures i é jic a veder e i à troà
Saslonch più che n’outa a robèr te n poliné o te n tobià.
Saslonch à tacà a se scusèr che l’era jit per fermèr la bolp. E
coscita i jiganc ge à dat amò na possibilità, speran che l’entene la
lezion. Na net, l’é jit a robèr i pomes de èlber ju da n pomé
maraveous che aea piantà jù sie vejin de cèsa; l patron l’é jit dai
jiganc e ic segures i é jic da Saslonch. Canche l li à vedui ruèr, l’à
scomenzà a cighèr che no l’era stat el a robèr i pomes de èlber e
coscì l se à dat la zapa sui piesc.
I l’à menà te tribunèl e i ge à fat l prozess: per ogne bujìa che l
contèa, l fonèa jù fin canche enveze che recognoscer l dan, l’é ruà
jù con dut l corp; i jiganc volea ge dèr l’ùltima possibilità e i ge à
domanà per l’ùltima outa. “Este stat tu a robèr i pomes de èlber?
Dine la verità senó te ruarès jù con dut l corp e te morirès!” E
60
Saslonch l’à responet: “Na, no son stat gé!” E coscita l corp de
Saslonch l’é jit sot tera e l’é restà demò la man coi cinch deic, che
amò aldidanché podon veder tel grop del Saslonch.
61
Encoloresc col medemo color ogne domana e sia
responeta.
Chi stajéel pa enlouta te val de
Fascia?
Les vèrda via de dì e de
net polinees e tobié per
ciapèr l lère.
Perché pa no i jìa mai fora de
val?
Saslonch l’é fonà sot tera
e l’é restà fora demò la
man coi cinch deic.
Che ge portèei pa i pèstres ai
jiganc e che ciapèei pa da ic?
Da chel dì scomenza i
malans e la ladrarìes.
Chi él pa ruà ite tel corp de
Saslonch?
I pomes de èlber ju dal
pomé de so vejin.
Che él pa sozedù da chel dì te
paìsc?
Na tribù de jiganc valenc.
Chi végnel pa encolpà de la
ladrarìes?
L fona semper de più sot
tera.
Che èles pa fat la besties per
troèr l responsàbol?
Duta la besties che śira te
paìsc.
Che èl pa robà l’ùltima outa
Saslonch?
I ge porta sac de pomes
de tera e moles de formai
per aer òr.
Olà él pa stat menà dai jiganc?
N spirit malan se met tel
corp de Saslonch.
Che ge sozedéel pa ogne outa
che l dijea na bujìa?
I aea tema de sperder la
jent che stajea te la
valèdes vejines.
Co fenéscela pa la contìa?
Te tribunèl a prozess.
62
Troa fora i fai e comeda.
1. Enlouta te Fascia stajea na tribù de morchies, pìcoi e sec che i
era n muie catives. (3)
2. I jìa semper stroz, per sperder i pèstres de la valèdes
vejines.(2)
3. I pèstres ge portèa liènies e pomes de èlber, alincontra i jiganc
ge dajea òr che i troèa te ruf. (2)
4. Na dì l’é ruà n spirit valent che l’é jit tel corp de na bolp. (2)
5. Col passèr del temp, l’era cresciù malans e ladrarìes: duc ge
dajea la colpa ai bec de la scoles. (1)
6. I jiganc à scomenzà a se vardèr via si tesores, demò de net, te
chela che i era bogn de tegnir a dò a dò i eies averc. (1)
7. La besties les era contentes de esser encolpèdes e les é se n
jites per semper da la val. (2)
8. La besties no les é states bones de vardèr via la roba e no les à
troà l colpévol. (2)
9. I jiganc i era contenc canche i é vegnui a saer che l’era
Saslonch chel che à fat duta chesta bela robes e i ge à fat n
gran batiman. (3)
10. I jiganc à entenù che no l’era Saslonch a robèr, percheche i l’à
troà te gejia che l preèa. (3)
11. Na dì Saslonch l’é jit a robèr ciariejes che les era vejin al bosch,
piantèdes da sie vejin de cèsa.(3)
12. L vejin de cèsa no l’é jit dai jiganc e no l ge à dit nia. (2)
13. Canche i omegn i é jic da Saslonch, el à scomenzà a cighèr che
l’era stat el a tor i pomes de èlber.(2)
14. Saslonch l’é stat menà te na perjon, ogne outa che l dijea na
bujìa ge sutèa jù i ciavei; a la fin, canche i jiganc ge à dat
l’ùltima possibilità, Saslonch ge à dit che l’é stat el a robèr e l’à
podù se n jir de retorn a cèsa. (4)
63
LA RESES DEL RECORT
Na reìna, dò aer perdù dut, la se aea sconet con so fi te anter la
crepes e demò n servidor l’era stat bon de la troèr.
Cò l fi l’é doventà gran, l’à tout la śabia che aea so père en vera,
con chela de jir stroz per l mond. La mère ge à conseà de jir a se
chierir na sposa con n gran tesor e de no durèr la śabia se no per
se defener. L prinz l’é partì e na dì l’à sentù rejonèr de n resolé
anter i monc, olache l’era na torn, la “Torn del Recort”, e l se à
pissà de jir a la chierir. Te chela che l passèa te Vidor, l’à vedù n
cosc neigher che l volea schicèr, ma l verm aea na parbuda tant
aricégola che l ge fajea uria a l tocèr col pe e donca l’à tout fora la
śabia per l taèr sù a tòc. Ma pissan a la paroles de sia mère, l l’à
lascià stèr.
L’é ruà te n stravert scuert da ciuscons, olache l’era na tousa che
tolea sù fiores. L’aea na centa fata de fii de òr e n lonch vel scur
che ge scuerjea l cef. L prinz ge à domanà la strèda per jir a la
Torn. Ela volea saer se l’aea vedù l cosc; l prinz ge à dit che l l’aea
lascià viver percheche l ge someèa valent. E coscita i é jic inant
envers la Torn. Tel jir i se à troà na biscia. La beza ge à dit che
chela l’era sia sor che no volea che se rue a la Torn. Massa ciapà,
no l’à vedù che i era rué tedant a la Torn col resolé dintornvìa. I é
jic ite e i à vedù na fontèna co l’èga che ruèa te n vàjol con ite la
resa più bela. La beza à scomenzà a contèr...
“L’era n temp che i omegn stajea ben, ma canche i é doventé riches
i à tacà a se beghèr. I se à copà duc anter de ic e la reìna à binà
adum la femenes e i bec e la i à mené sun Sas de Dama, ite per la
mont de Sèn Nicolò, olache l’é vegnù sù daperdut reses. Ma canche
la reìna é morta, l’é scomenzà la beghes. Duta la mères à fat n pat
per tegnir la pèsc: les aessa cognù portèr n ram de reses per fèr sù
na torn che aea inom “del Recort”. L col à ciapà l’inom de Roseal.
Però i à endò scomenzà a beghèr. Mia sor l’era una de la piores. Da
enlouta, la Torn l’é demò na parbuda, se la veit demò canche vegn
scur e de duta la reses demò la mia la é viva, percheche demò gé é
volù la pèsc.” Te chela la se à tout la resa dal vàjol e la se l’à
metuda sul piet. I é ponté demez: ela aea demò la resa e la centa
de òr, el demò la śabia del père. Dò strèda la tousa ge à dat sia
centa e sia resa a trei morchies. Rué da la reìna, l prinz ge à contà
che no i aea più nia; a la tousa ge era restà demò l recort del temp
de pèsc. La reìna à entenù che l fi aea troà na sposa valenta con n
gran tesor e la ge à fat n braciacol e coscita à regnà la pèsc.
64
65
Encoloresc tel test la responetes col medemo color
de la domanes.
Olà se aéela pa sconet la reìna con so fi?
Che èl pa tout l fi de la reìna canche l’é doventà gran?
Che ge èla pa conseà sia mère?
De che séntel pa rejonèr na dì l prinz?
Che èl pa vedù l prinz apede al bait de inom Vidor?
A che tòlel pa fora la śabia?
Chi érel pa vejin al stravert?
Co érela pa regolèda chesta tousa?
Che ge èl pa domanà l prinz?
Perché dìjel pa che l’à lascià viver l cosc neigher?
Che èi pa vedù l prinz e la tousa te la Torn?
Che él pa sozedù canche i omegn i é doventé riches?
Olà se èi pa binà adum femenes e bec, dò che i omegn se à begà?
Che cognéeles pa fèr la mères per tegnir la pèsc?
Co èl pa inom l col pien de reses?
Can él che se veit la Torn?
A chi ge èla pa dat la centa e la resa la tousa?
Che ge él pa restà a la tousa?
Tinùltima, che èla pa entenù la reìna? E che èla pa fat?
66
Respon con X.
Che èla pa perdù la reìna?
dut
na cèsa de òr
Olà se èi pa sconet ela e so fi?
te na ciajaa duta de legn
te anter la crepes
Che ge èla pa conseà la reìna al prinz?
de vegnir de retorn a cèsa
de no tirèr fora la śabia
Che vèl pa a chierir na bela dì l prinz?
la Torn de la pascion
la Torn del Recort
Olà pàssel pa da vèlch ora?
te Vidor ti Munciogn
Chi él pa che mena l prinz a la Torn?
na vivèna
na tousa col vel ju per l mus
Chi él pa chela biscia che i scontra via per jabas?
la sor de la tousa
la jormèna de la tousa
Che él pa vegnù sù sun Sas de Dama?
steiles da mont
reses
Che inom èl pa ciapà l lech olache l’é vegnù sù la reses?
Roseal
Soal
Che pélela pa ge sporjer la tousa a la reìna?
i fiores e la centa de òr
l recort del temp de pèsc
67
LA CONTÌA DEL BECH DE FILADONNA
Acà n muie de temp sunsom al Bech de Filadonna stajea n jigant
burt, co la bèrba longia e neigra, la spales lèries e na ousc grossa e
fona. Duc aea tema de el. Canche l jìa jù tel paìsc de Carbonare, la
fémenes les se n vardèa e i bec, se i lo vedea ruèr, i se sconea.
Sia fémena la era amò più burta e ria. La passèa la giornèdes a filèr
la lèna che l’om ge portèa. I vivea con chel che i vadagnèa da chest
lurier, ma i doventèa riches tolan na pèrt de la lèna che ge portèa i
pèstres. La jent pissèa che i fossa scì burc apontin percheche i era
dejonesć.
Te na pera cèsa de Carbonare stajea na fémena con n bez pìcol, n
muie zevil. Ela, védova da doi egn, la era pureta e la fajea la uraa
mìngol per n bacan, mìngol per l’auter, ciapan en cambie mìngol de
orc, pomes de tera e lat che ge dajea l met de ge dèr da magnèr a
so fi.
Con n muie de sacrifizies la pera fémena la era stata bona de
comprèr n agnel, da la lèna morbia e sotila, e vigni sera la l menèa
a pèst enlongia i ores di troes.
Na dì de otober, la védova à fat toner la feida e la ge à dat la lèna
al jigant per ge la fèr filèr a sia fémena. Encomai l’invern se
arvejinèa e l’era ruà l moment de enjignèr la ciauzes e la maietes
per l fi.
Dò mìngol de temp, l’om ge à portà de retorn la lèna filèda a la
pera fémena, ma ela, vardan i lomescìe, l’à entenù che i l’aea
gabolèda.
Apontin, l’aea ciapà de retorn manco lèna envers a chela greja data
en consegna e de calità più zompa. A ogne bon cont ela se n’à ben
vardà de se lamentèr e l’à paà dut un l jigant.
Canche l’é vegnù net, la fémena se à enjeneià tedant al chèder de
la Madona e la l’à preèda per n bon trat per aer giustizia.
Coscita l Segnoredie no l’é stat bon de azetèr che i doi ge aesse
robà adertura a chela pera vedova e l li à ciastié. La filandèra dal
cher de sas la é doventèda de sas. L’é stat na burta fin, ma no la n
meritèa una miora.
D’aisciuda zeche ciaciadores, che jìa sù per l mont, i à vedù che
l’era na crepa neva: la ge someèa a la fegura de na fémena che
filèa. L jigant no se l’à più vedù te paìsc, ma i conta che l sie sutà jù
te n stravert.
Amò aldidanché su la ponta del Bech de Filadonna se pel
recognoscer te la crepa l profil de na fémena che fila.
68
69
Met ensema la sumèda de la contìa metan en órden
la sequenzes da 1 a 7.
Te chest paìsc stajea na pera fémena che mantegnìa l fi
luran a na vida sfadiousa.
N burt jigant stajea sul Bech de Filadonna e l ge metea
cutia a duc.
Ela la era stata bona de comprèr n agnel e, co la lèna
morbia de la bestia, la volea enjignèr dotrei maietes per
so fi.
Ensema a sia fémena, i robèa semper na pèrt de la lèna
che la jent de Carbonare ge dajea en consegna per la
fèr filèr.
b
L gran om ge à portà de retorn a la védova la lèna
filèda, ma de manco de chela che ge era stat dat.
L Segnoredie, stuf de chesta ladrarìes, l’à ciastià i doi
ries: l jigant se à desfantà e la fémena la é doventèda
de sas sul Bech de Filadonna.
Coscita ence la pera fémena ge à consegnà al jigant la
lèna solvia de sia feida.
Te la striscia encoloresc i cadrac aldò di numeres. Se
te ès fat dret, te vegnarà fora la suzescion di colores
de l’ercabuan.
7
6
5
4
70
3
2
1
Proa a fèr l maor numer de pensieres metan ensema
la paroles con colores desvalives.
dal paìsc
l rejonèa
l jigant
l’é desvanì
co na ousc
fona
l’é stat
ciastià
l robèa
a la jent
na crepa
la fémena
roza
la lèna
sul mont
la é
doventèda
la filèa
per semper
Troa fora l codesc e te entenarès l pensier.
10
2
5
3
8
4
5
6
9
10
1
4
13
12
12
1
...
...
E
...
...
...
...
...
...
...
...
...
...
N
N
...
10
5
12
1
2
5
10
1
3
14
5
15
1
...
...
...
...
...
...
...
...
...
...
...
...
...
71
L TESOR DE L’ANTAL
“Leva fora che l’é tèrt! ” ge dijea la mères a si fies che ogne dì
menèa la vaces a pèst.
“No se sà mai che anché no te troes la fana co la moneides de òr!”
Coscita da doman bonora, canche l’erba la era amò mola per la
rosèda, i pìcoi pèstres amò endromenzé lascèa aló l ciaut de la
cuertes e i ciapèa l vièl per i pèscoi, sora la frazions de Cappella,
Gasperi, Longhi e Magré.
Via per l’an 1600 n rich segnor de Cappella aea sepolì, te un de si
tegnires, duta la gran richeza metuda via te sia vita.
L’aea chierì n post segur e ben vardà via, coscita l’aea cernù n pra
lèrch al scomenz de l’Antal. Chesta l’é na val longia, piena de bosć,
rica de fonghes e fruc del bosch che se averc fora dò l jouf del Cost,
su la strèda che taca ensema i paìjes de Luserna e Lavaron.
I scioldi i era stac sepolii sot a n gran sas, smolina jù da la riva erta
che l’é soravìa la val.
L diaol cognea se aer cruzià percheche, enceben che n muie de
famees de Cappella saessa del tesor e i aessa proà a se l tor,
nesciugn l’era mai stat bon.
Nience i pèstres più zaches e ascorc.
La costion l’é che ben pec saea che demò na dì a l’an – ma coluna?
– e demò canche crepèa l soreie, l’era possìbol veder la moneides
de òr tel pael, apede al gran peron.
Fosc, en chela dì, l diaol tirèa sù chel sas pesoch, l contèa e l
lustrèa content la moneides de òr e, dant che l soreie fossa massa
aut tel ciel, l les metea jù tel veie sconadoi.
Demò n’outa, Cristano, n ferùscol bez de nef egn, fajan acort e
passan fora per l vièl che passèa fora l’Antal, l’à vedù i lujores de la
moneides de òr tel pra.
L’à lascià aló la vaces da soules e l’é sutà coran envers l lujor che l
se aea tant ensomeà.
Canche, zenza fià, l’é ruà apede al gran sas, l tesor no l’era, l’erba
se moea via e ca pian pian te l’aria del da doman e la goces de
rosèda sgalizèa sot i prumes raes del soreie.
72
73
Lec chel che l’é scrit ti vigni soreie, dapodò per ogneùn
slongia n rai envers la responeta dreta.
da Cristano
dal diaol
La moneides
era
vardèdes
via
dai bec
del soreie
del ciamin
I bec
lascèa
l tebech
de la famea
da n rich
segnor
del fech
de la cuertes
de la vaces
sotite a n sas
a la fin de l’Antal
al post
de n sas
La moneides
vegn
soterèdes
sotite a n
gran sas
74
tel pra
vejin a
n sas
Encoloresc demò la letres che fèsc referiment a
afermazions dretes, te descorirès coscita l’inom de
vèlch che l’é te la contìa.
L peron no l’era stat portà te pra dai omegn.
T
L rich segnor aea ciapà na ritajon.
P
L diaol lustrèa e dombrèa i scioldi duc i dis.
R
I pèstres jìa a pèst ence de domenia.
E
La moneides era states sconetes te n pra.
S
Nesciugn cognoscea l lech olache l’era sconet l tesor.
T
La moneides era states sconetes acà 400 egn.
O
La moneides era states metudes te na scatola de òr.
N
N muie de famees de Magré saea olache l’era l tesor.
T
I raes del soreie su la rosèda à gabolà Cristano.
R
L pìcol pèster se à tout l tesor.
O
Encoloresc demò i pensieres drec.
L tesor l’era stat sconet
acà 400 egn.
Nesciugn l’era stat
bon de se tor l tesor.
La contìa serf per
dèr informazions
scientifiches.
Chel che vegn contà
l’é vera.
I bec da doman
bonora cognea fèr
i doeres de scola.
75
LA CONTÌA DEL LECH DE LAVARON
Sot a la frazion de Chiesa, te n ciadin naturèl, se troa n bel lech
alpin olache se spieia ite la crepes fites de èlbres del Mont Rust, che
va sù apontin su la spones.
La lejenda conta, che ai tempes l lech no l’era e l ciadin l’era scuert
da n bel bosch de peces. Aló n bon ciarbonèr l’aea fat sù la cèsa
olache l stajea con sia famea.
I doi fies masći lurèa semper col père, l didan te so lurier sfadious.
L temp, però, passèa coran e l’om, dant fort e gaert, l’é doventà
veie e l se à malà e na net , fora de n bel nia, l’é mort. Dò vèlch an,
i doi frèdes à dezidù de se spartir i bens rité dal père, ma duc doi
volea chel maraveous bosch che scuerjea l ciadin. No i era bogn de
vegnir a una e i à scomenzà a uzèr la ousc e, en prescia, zenza se
n’adèr, i é passé a la mans. I se à dat per n bon trat sul piazal
sotite cèsa. Tel cher de la net i se à lascià con na gran ira tel cher,
stencé e da sanch, ma nesciugn di doi era a una per fèr
condemanco de chel bosch tant bel.
I se à lascià con de burta paroles, con chela de se troèr la bonora
dò: i aessa fat fora la costion con n duel a l’ùltim sanch e chel che
fossa restà vif l’aessa rità l bosch ciatarul.
Via per la net, però, l Segnoredie, che aea vardà sora a la bega, l’à
desćiadenà na sita de èga dassen furiousa: l’à sdravarì a dò a dò e
la saetes à batù jù sech i èlbres veies del bosch che i é suté jabas.
Fora de n bel nia, te chel ciadin se à avert n stravert e dut l teren
l’é fonà jù, ence i peces più gregn.
L’èga de la pievia, vegnuda jù a càndoles, la se à regoet tel busc
che se aea fat.
La dì dò i doi frèdes i é resté zenza paroles, percheche la cajon de
sia bega la era desvanida.
Amò ades sul fon del lech l’é restà la bores, i ciuches e la reijes de
chi gregn èlbres del bosch de chel ciarbonèr.
76
77
Met ensema i diesc pensieres encolorian i toc de vigni
pensier col medemo color.
Te ogne colona l’é na pèrt del pensier.
Se pèrt semper te la pruma colona. Abada! Te la quarta colona l’é 3
caseles che no te servirà.
1.
N TEMP
I À BEGÀ
SIA CÈSA
SUL FON
2.
L CIADIN
L LECH
L’É MORT
LA SAETES
3.
N BON
CIARBONÈR
I DIDÈA
NO L’ERA
DE PECES
4.
DOI FIES
MASĆI
L’ERA SCUERT
L PÈRE
A L’ÙLTIM
SANCH
5.
NA NET
L’AEA FAT SÙ
PER AER
TE SO LURIER
SFADIOUS
6.
I FIES
L PÈRE
DA N BEL
BOSCH
N STRAVERT
7.
LA BEGA
DEL
CIADIN
SE À AVERT
NA SITA DA
ÈGA
8.
VIA PER LA
NET
LA FOSSA
STATA FATA
FORA
L’ À
DESĆIADENÀ
L BEL BOSCH
9.
SUL FON
DE LA
PIEVIA
CON N DUEL
L BUSC
10.
L’ÈGA
L SEGNOREDIE
L’À EMPIENÌ
EN VITA
78
Encoloresc de vert scur i agetives, de ròsol i inomes,
de vert chièr i verbes.
Respon ai endoins chierian la paroles tel dessegn.
L lech de Lavaron l’é n lech (aget.)_______________________
L’era l mestier del père (inom)__________________________
L’é la cajon de la bega anter i frèdes (inom)__________________
I era coscita i doi frèdes dò se aer dat per dut l dì
(2 aget.) _______________________________
L’era stat cernù desche vida per fèr fora la bega (inom)
________________
La é stat desćiadenèda dal Segnoredio via per la net (inom)
__________________
L se à avert sul fon del ciadin (inom) _____________________
I é fenii sul fon del lech (inom) ______________________
Se les troa amò aldidanché sul fon del lech (inom)______________
79
DI DRAI BASÖLN
Au in Palai, tortemitt in pèrng, izta a gåntz a schümmadar sea
boda hoazzt Erdemolo. Dar iz nètt asó groaz un njånka sovl tiaf. Ka
lånngez allz umminum bakhsnda au ploaz alpenrose. Vil vert pan
summar afta tschenk sait steata no a pizzle snea. Vor vil, vil
djardar di okhsan boda håm gezoget di karettn, zo giana nidar in
Valsugåna soin pasart aft dise saitn.
Ettlane vert iz vürkhennt, peng in ar madjia von bazzar, ke okhsan
un karettn soin lai khennt khnottn. No haüt zo tage makma seng
dise khnottn auz nå in sea. Vor dassèl, pittar zait, niamat mear iz
gånt zuar afte sèlln saitn. In an tage a månn vodar famildja von
Tasainar hattzen nètt geböllt gem gebunnt un hatt gevorst z’sega
baz ma mage tüan inar gåntzan altn vrau. Ditza baibe hatt gehatt
sèmm untar in Simatar, nåmp in Fersen, a mül pitt zboa rodln. In
Palai håmsa hèrta khött ke di rodln vo disarn mül håm nia
augehöart zo drena, ombromm ’z baibe iz gebest vorhèkst.
Da alt hèkse hatt auzgelüsant in månn un dena hattzen khött:«
nimm pitt diar drai basöln, ma stea au pinn oarn da muchan soin
ummadar roat, dar åndar baiz, un dar lest sbartz! Baldo barnst ke
doine okhsan soin drumauz zo khemma khnott giben zo vrèzza di
earstn zboa. Dena èzz du da lest un traibe vür di okhsan.»
Balamång, balda dar månn izzese genempart in sea soine okhsan
soinse augehaltet un laise, laise, håmsa ågeheft zo khemma khnott.
Lai bahemme dar månn von Tasainar hatt gètt zo vrèzza in okhsan
di basöln un hatt lai gesluntet in soi. Pittnan stèkh dar månn hatt
vürgetribet di okhsan hokante:« hooo ... Railo ... hüüü... Nobilo bar
håm gèzzt di basöln un est rifpar sin in tal»
Asó dar månn von Tasainar geholft vodar altn vrau hattz gehatt
gebunnt aftaz letz von bazzar. Sidar dar sèlln bòtta, alle håm
gemök pasarn nåmp in sea åna vort.
80
81
Pint dise börtar un schraibse bidar
Ka lånngez bakhsnda
au
Roat baiz
un sbartz
Di okhsan un di
karettn
Kan
Tasainar
Dar månn hatt
gelebet
A mül pitt
zboa
rodln
Daz alt baibe hatt
gehatt
Vil
alpenrose.
Di basöln soin gest
Soin
khent
1.___________________________________________________
2. __________________________________________________
3. __________________________________________________
4. __________________________________________________
5.___________________________________________________
82
Süach zboa börtar boda soin in di stòrdja un vèrbse
1. _ _ _ _ _
2. _ _ _ _
1. _ _ _ _ _ _ _ _
2. _ _ _ _
1. _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
1. _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _
83
’Z KHIRCHLE VO SAN LORENZO
Vor vil, vil djardar in Fersental håmda gelebet ettlane khappn. Dise
månnen håm gearbatet tage un nacht in di gruam zo venna ’z
silbar. Von ekk von San Lorenzo sinn nidar affon Fersen, bisan un
beldar soin gest allz a loch. Gesek vo baitom hattz auzgesek sovl
azpi z’sega an tòkko khes pinn oang. Pa disan löchar hattma gesek
inngian un auvarkhemmen di khnappn.
Di gruabe mearar gekhennt iz gebest da sèll vo Aobis. Nåmp disarn
gruabe izta da gebest an ovan, boda vor viar månat hatt getempft
un gespibet silbar. Di khnappn pitt allz daz sèll silbar soin gest
khennt raich. Asó raich, ke da soin gånt afte arbat augehenk pittnar
gadjòff voll gèlt. Dise laüt håm augemacht zöbrest in ekk, in kamou
vo Vlarotz, a schümma khirchle. ’Z khirchle iz gebest asó hoach ke
ma hattz gesek vo Persan auvar, un soine klokkn hattmase gehöart
durch daz gåntz tal. In ditza khirchle håmsa gehatt augemacht an
altar inngebaiget dar Santa Barbara, patròna von khnappn. Di
khnappn pinn gèlt bosa håm gebunnt håm gemacht machan zbölf
goldane bòtsche. Vorå in khirchle iztada gest a spilplatz boda di
månnen, dòpo miss soinse augehaltet z’spila pitt disan bòtsche
gemacht pitt golt. Inar bòtta dise laüt soin gest guat un håmen
geholft ummaz pinn åndar. Ma sidar azzada drausoinkhennt z’soina
raich, soinsa khennt alle tage mearar haltarguat un znicht. In an
abas izta zuargerift an armez baibe pittnan khlumman khinn in
arm; ’z iz gebest parbaz un hatt gevorst hilfe in khnappn. Di
khnappn anvetze håmz vortgetribet ena zo gebanen nicht. Sidar
dar sèlln bòtta ’z silbar in di gruam hatt ågeheft zo khemma hèrta
mindar. Di månnen, zo muna vorttraim di letzan gaistar, håm
bograbet lente an arma diarn in tiavarste loch vodar gruabe. Vor
drai tage hattma gehöart gaüln daz arm mentsch un dena nicht
mear, allz iz bidar khennt stille, ma silbar hattma khummaz mear
gevuntet. Di gruam soin nidargeprocht un soinda augekhreschart
lai di ezzln. Di khnappn soin gånt vort von tal un ’z khirchle vo San
Lorenzo iz abegevallt.
84
85
Schraibe di nem in djüst platz:
gèlt – Fersental – klokkn – gruam– Aobis – löchar – khirchle
Inn ______________ håmda gelebet ettlane khnappn
In di _____________ håmsa gesüacht silbar
Bisan un beldar soin gest voll ______________
Di gruabe mearar gekhennt iz gest da sèll vo______________
Di gadjòff iz gest voll pitt _______________
Di khnappn håm augemacht a schümma ________________
In daz gåntz tal håmda gelaütet di ____________ von khirchle
Spil a SUDOKU: schraibe di börtar in di stèllela un dena
disenjarse; gèlt- silbar- balt- gürtl.
Gedenkh: ma mage nètt leng daz gelaichege bort in
da gelaichege riga ne durchbart ne nidarbart
86
Vinn un schraibe bazda bèkhslt
1. _______________________ 4. _______________________
2. _______________________ 5. _______________________
3. _______________________ 6. _______________________
Les un disenjar
EKH
KHIRCHLE
BIS
GRUABE
SILBAR
OVAN
GÜRTL
KLOKKN
ALTAR
BÒTSCHE
KHES
GADJÒFF
87
A STRÅMBATZ VIRCH
Balda au a Roveda soinda gekheart zo leba bidar laüt, sèmm o, azpi
in alle di lentar von tal iztada gebest biane arbat. Di laüt soin gest
arm un bintsche iztada gest zo tüana in di miniarn o.
A Stoa’na hatta gelebet a vatar boda hatt gehatt ploaz khindar. In
di sèlln armen djar hattma vil patirt, ombrómm maüldar boda håm
gehummart soindara gest vil ma geèzza biane. In an tage affon
bege zo giana in balt, dar vatar hatt bokhennt an fremmegen: «I
grüazte, bia geatz» hatta gevorst dar fremmege in månn vo
Roveda. «Nètt allz daz peste. Ma muchtz pròpio durchmachan ditza
lem» hatta rispundart dar vatar «I hån vil khindar un nicht mear zo
gebanen z’èzza»
Dar fremmege iz gebest dar taüvl, un hatt vorhoazzt in arm månn
zo helvanen. Dar taüvl hatten khött: «I schenkhtar golt, proat un
alla darsòrt! Ma baldo kompirst di sèrtzekh djar muchstomar gem
allz bidrumm, insinamai doi seal!»
Dar månn vo roveda, boda hatt geböllt soin raich, hatt pensart: « A
betta guatz mentsch disar fremmege! Vo haüt vort moi lem bart
bèkhsln in guat, un bart soin hèrta pezzar»
Di djar soin vorgånnt...
Khemmante hèrta nempar di sèrtzekh djar, in månn izzen gånt
übar ’z hèrtz her. Dar izzen gedenkht, ke dar hettat gesöllt gem soi
seal in taüvl. Tage vor tage izzar khennt hèrta mearar traure. Padar
nacht izzar nemear gest guat zo vånnga slaf. Ma in an tage hattar
gevorst hilfe in ar altn hèkhse. Un disa hatten khött bia zo tüana.
Dar månn vo Roveda, izzese gespèrrt inn au afte tetsch un izzese
abegezoget nakhant, dena izzarse inngesalbet pitt pèrch von èlbar,
spetar
hattar augehottart an polstar un izzese gemudlt un gerodlt gåntz
drinn in di vedarn, un izzese lugart zo paita in taüvl.
Bintsche zait spetar, izta zuagerift dar taüvl, baldar hatt gesek daz
sèll sachan voll vedarn izzar gånt vort bruntlante un hatt pensart: «
A sötta virch hånnez sichar nia gesek! ’Z parirt a hå ma ’z hatt di
vedarn vonar henn... nò, nò, i khennz pròpio nètt!»
Dar taüvl iz gekheart züntrest dar hölle un dar månn vo Roveda
hatt gelebet vür allar kontent.
88
89
Süach di velar un sraibe daz djüst bort.
1. Di laüt soin gekheart in Vlarotz. __________
2. Di sèlln vo Roveda soin gest gåntz raich. _________
3. In di èkhar håmsa gevuntet nicht mear. _______
4. Dar månn vo Roveda hatt gehatt khummane khindar. _______
5. Dar arm vatar iz gest traure un konten._________
6. In an tage hattar bokhennt in faff.____________
7. Dar månn hatt gevorst hilfe inar schümman hèkhse._______
8. Dar månn izzese inngesalbet pinn löapar von èlbar.________
9. Er izzese gerodlt danidar.___________
10. Dar taüvl iz gekheart bidrúmm ka schual._________
Süach di börtar un schraibse djüst.
Åndre
Arm
Arbat
Gehatt
Månn
Èzzan
_______
Gånt
_______
______
Balt
_______
Nètt
______
Hån
_______
Helvan
______
Allz
_______
______
______
_______
_______
Sèrtzekh
_______
Nacht
_______
Pèrch
_______
Hèkhse
_______
90
Süach di börtar.
□ ROVEDA
□ TAL
□ LAÜT
□ VIL
□ MINIARN
□ PLOAZ
□ MÅNN
□ HKINDAR
□ VATAR
□ TRAURE
□ ÈZZAN
□ GÅNT
□ BALT
□ LEM
□ SEAL
□ GOLT
□ TAÜVL
□ SÈRTZEKH
□ BÈKHSLN
□ PROAT
□ MENTSCH
□ PEZZAR
□ NACHT
□ VORSAN
□ HILFE
□ ALTA
□ HÈKHSE
□ TETSCH
□ PÈRCH
□ GEHOTTART
R
O
V
E
D
A
N
A
M
G
K
V
Q
N
P
N
A
C
H
T
C
K
H
I
N
D
A
R
O
R
B
L
A
Ü
T
D
M
E
N
T
N
T
S
T
E
P
E
Z
Z
A
R
N
V
I
H
T
A
Ü
V
L
L
M
R
T
O
È
Z
Z
A
N
A
R
H
I
C
O
M
B
A
L
T
P
I
R
I
N
S
I
L
C
A
E
U
V
O
R
S
A
N
S
O
F
L
M
G
Z
D
A
O
T
R
A
U
R
E
N
E
F
D
E
91
M
P
È
R
C
H
B
A
P
S
T
V
E
G
H
E
A
I
S
X
S
È
R
T
Z
E
K
H
O
O
N
V
M
A
L
E
K
G
A
P
T
P
È
T
T
T
G
Å
N
T
M
H
Å
L
R
S
N
K
U
T
S
O
N
I
N
I
S
N
N
O
C
M
H
I
A
C
L
N
S
E
A
L
T
R
A
H
G
S
A
R
H
T
U
C
H
I
N
T
O
T
M
V
E
I
T
CIADINA
Afta rècht sait von pach vo San Pellegrino, hevanse au sött hoache
pèrng, ke ’z parirn soin zenn, di sèlln soinz di pèrng vo Costabella.
In khemman dar takh aft dise pèrng izta a groaza rue, ma a tiabas
a bòtta di katzadör seng inn in an stoll a diarndle schümma
gerüstet baiz, pittnar roatn kolòna.
Ma kontart ke in ar bòtta in tal vo San Pellegrino hatta gelebet a
volk geschaft von an khönig raich un haltarguat, dar khönig hatt
gehatt a tochtar gehoazzt: Ciadina.
Ciadina hebat gemucht mechln Verenes, a djungar soldado.
Ma ’z izta auzgevallt ke di Trusani von Veneto håm geböllt
khemmen zo vånga vür ’z tal vo S. Pellegrino. Verenes o hatt
gemucht gian in kriage, un baldar iz partirt hattar geschenkht
soinar püalen a kolòna kolor vodar esch, boden hatt gehatt gètt a
khlumma menndle boda hatt gelebet affon Latemar. Verenes hatt
gepittett di diarn azze nia abe nemm di kolòna sin azzar berat
khennt bidrumm von kriage, odar azze hettat darvert ke dar iz toat.
Un asó soinsase gegrüazt.
Dar vatar vo Ciadina hatt gemèkket di Trusani Pròpio zöbrest in
Fedaiadjoch un di venète soin inkånt. Ma dar arm Verenes iz khennt
ferirt un vortgetrakk von Trusani.
Di soldan boda soin gekheart bidrumm humman håm aukontart ke
Verenes iz furse khennt gelekk in di Khaich von disan Trusani,
ombromm da håmen nètt gevuntet atz khummana sait, ne toat, ne
lente. Dòpo a pizzle zait Ciadina hatt vorgèzzt in arm soldado un
hatt zuargètt zo borata an fremmegen printzep. Antånto Verenes iz
khennt gesunt un hattz dartånt zo inkiana, ma gerift azzar iz in
kastèll von khönig di Ciadina hatten nemear geböllt seng. Asó
Verenes hatt darvert ke di hatt gehatt vorhoazzt zo borata an
åndarn, dar arm månn nidargeslakk un traure iz gånt in Fassatal zo
macha in katzador.
In tage darnå Ciadina hatt pensart zo gebanen bidrumm di kolåna,
ombromm di hatt gebizzt ke di hatt varlert vil, ma balse hatt geböllt
abenemmense izze nemear gest guat un asó hattzese gemucht
haltn vor hèrta.
In an tage di diarn hatt bokhennt an soldado von Fassatal pittnan
scudo drau pittnan roatn pumbolo, dar soldado hattar kontart ke
Verenes iz gestånt getöatet, ma vor dar iz gestorbet hattar
gevèrbet in sèll pumbolo pitt soin pluat un hatt gevorst zo tragazar.
Ciadina iz starch darschrakht ombromm soi kolòna o iz khennt roat
92
azpi ’z pluat. Balda dar fremmege printzep hatt darvert ke di kolòna
vodar diarn iz gest asó eppaz, hattar vorstånt ke Ciadina iz gest
vorhèkst un hattze nemar boratet. Pittar zait vil sachandar soin
vürkhennt in tal ma Ciadina iz no dom un schauget hèrta zuar in
FedaiaDjoch boda Verenes iz gestånt getöatet.
93
’Z spil von trea
Baz izta vürkhennt in Baz hatta gehatt in
Verenes?
di hent dar soldado
von Fassatal baldar
hatt bokhennt
Ciadina
Ber iz gest Ciadina?
Dar iz gestånt ferirt
un di Trusani håmen
vortgetrakk pitt
imenåndarn
An skudo pittnan
roatn pumbolo
gevèrbet pinn pluat
vo Verenes
A djunga diarn,
tochtar vonan khönig
raich un haltarguat
Baz hattze gemucht
tümman Ciadina pitt
disarn kolòna?
Bia izze khennt di Ombromm dar
kolòna
balda
dar printzep geat vort un
soldado
hattar lazzt di Ciadina?
kontart vo Verenes?
Di hatt nètt gemak
abenemmensar sin
azta Verenes berat
nètt gehkeart
bidrumm odar dar
berat gestorbet
Baz tüata Verenes
baldar darvert ke
Ciadina iz sa
vorhoazzt?
Ombromm dar hatt
gesek di kolòna un
Di iz khennt roat azpi hatt vorstånt ke
’z pluat
Ciadina iz vorhèkst
Baz tüatze Ciadina
balse darvert ke
Verenes iz toat?.
Di vorgèzzten un gitt
Dar geat in Fassatal
zuar zo borata an
zo macha in katzador fremmegen printzep
94
Baz hatta getånt
Verens vordar iz gånt
in kriage?
Dar hatt gegrüazt soi
püalen un hattar
geschenkht a kolòna
kolor vodar èsch
Sprinng odar rispundar bar (b) (afta rècht) un vals
(V) (afta tschenk)
In Ta’ vo haüt, zöbrest in Costabella, di katzadör seng inn in an
stoll a schümmana diarn pittnar roatn kolòna.
____
In tal vo Dona hatta gelebet a khönig raich un haltarguat.
____
Di tochtar vo disan khönig hatt gehoazzt Ciadina.
____
Ciadina hebat gemucht boratn Teodorico baldar berat gekheart
bidrúmm von kriage.
____
Ditza kriage hebatnzas gemucht machan kontro in Reti.
____
Vor dar iz vortgånt Verenes schenkhtar a schummana kolòna pitt
golt.
____
Ciadina hebat nia gemucht abenemmensar.
____
Verenes khinnt gevånk von Trusani boden vorttrang pitt
imenåndarn.
____
Di soldan boda khearn bidrúmm humman khön dar Ciadina zo
boroatase ombrómm Verenes in drumauz zo kheara bidrúmm. ____
Ciadina vorgèzzt Verenes un gitt zuar zo borata an katzador.
____
Verenes iz khennt gesunt un Ciadina billen nemear seng.
____
Verenes traure un nidargeslakk macht auz zo giana in Fassatal.___
Ciadina nimmpar abe di kolòna un schenkhztzen in an diarndle.___
A soldado von Fassatal trakk dar Ciadina an skudo draugevèrbet
pittnar schummanarn roas.
____
Di kolòna vo Ciadina khinnt roat un dar printzep lazztze.
____
No haüt di Ciadina, vo au dom, schauget zuar dar Marmolada boda
iz gestorbet Verenes.
____
95
DAR DJIGÅNTE VON SASSOLUNGO
Inaran bòtta in Fassatal håtta gelebet a volk vo djigent, ma siånka
azza soin gest asó groaz, soinsa gest gelaich azpi alle di åndarn
månnen, un håm niamat getånt letzez. Da soin hèrta lai gestånt in
tal zoa nètt zo darschrakha di schavar von åndarn lentar.
Di schavar von Fassatal soin hèrta gånt zo vennase un håm
auzgetaust patatn un khes pitt golt, boda di djigent håm gevuntet
drinn in pach, un bosa håm augelest dèstar lai pinn hent.
In an tage izta zuargerift a znichtar gaist, zo schedega da sèll rue.
Disar gaist iz gånt drinn in laip vonan djigånte gehoazzt
Sassolungo, un hatt ågeheft zo macha khemmen alle narrat. Dar
hatt auzgeschauget azpi an engl, un anvetze iz gest a lunngar un a
diapar, un vo alora vort in lånt, håmda ågeheft zo khemma vür
hèrta mearar schaulane sachandarn. Gèlt un hennen gestolt, un
èkhar un gert schupart. Niamat hebat pensart ke ’z hettata gemak
soin schult dar Sassolungo. Di djigent håm ågeheft zo hüata ’z gelt,
un ummadar afte bòtta soinsa gestånt bachant, sin azza nemear
soin gest guat zo halta offe di oang, in sèll moment dar schade iz sa
gest gemacht. Dar sèll diapar mucht soin gest mèchte bahemme zo
dartüanaz, un asó alle håm pensart aftna virch. Dar Sassolungo iz
gest dar earst boda hatt hèrta geböaket: dar vukhs, dar büalar, dar
tasso, muchan kraparn! Di vichar, boda soin gest ena schult soinse
starch dartzürnt un håm auzgemacht zo pòkha in diapar. Di virchar
håm geschauget bobrall tage un nacht. Balsada soin draukhennt, ke
dar diapar iz gebest dar Sassolungo, soinsase dartzürnt no mearar
zo höara in Sassolungo boda khütt zo töata di virchar, un soin gånt
zo kontara allz in djigent. Dar Sassolungo iz khennt allar roat un
hatt gevånk zo sprinnga zuar in virchar, boda håm gemucht inkian
bahemme. In djigent hattzen starch åntgetånt zo darvera ber ’z iz
gest zo stola un zo macha schade un z’soina sichar, se o, håm
gehüatet in Sassolungo un mearare vert håmsen gepòkht z’stola.
Sassolungo hatten khött ke dar iz gest sèmm lai zo halta au in
vukhs. A nacht dar Sassolungo iz gånt z’stola di öpfln aftnan
öpflpuam von soi nachtpar, balda disar hatt gebarnt bia un baz,
izzar gånt zo rüava di djigent; balda dar Sassolungo hattze gesek
hattar ågeheft zo hoka un zo khöda ke dar izzes nètt gest er zo
stola di öpfln.
Di djigent håmen gevüart in rècht un dar Sassolungo hatt seguitart
zo khöda lunngen un vor aniaglana lung izzarse getiavart in di
96
earde. An lestn di djigent håmen gevorst vor da lest bòtta: pistoz
gest du z’stola di öpfln? Er, hatt khött bidar vo nò, un iz untargånt
gåntz, vo imen izta augeventzart lai a hånt pitt vünf vinngar, boma
no haüt makma seng auventzarn in di pèrng von Sassolungo
97
Vèrbe pinn gelaichege kolor aniaglana frage un soi
rispòsta.
Ber hatta gelebet inaran bòtta in
Fassatal?
Ombromm soinsa nètt gånt auz von
tal?
Da håm gehüatet tage un
nacht stèll un tetschan zo
pòkha in diapar.
Sassolungo izzese
getiavart in di earde un
izta auvargeventzart lai a
hånt pinn vünf vinngar
Baz håmsa getrakk di schavar in
djigent un baz håmsa gevånk vo se?
’Z håmda ågeheft schade
un gestola.
Ber izta gånt
Sassolungo?
Di öpfln von öpflpuam
von soi nachtpar.
drinn
in
laip
vo
Baz izta vürkhennt sidar in sèll tage
in lånt?
A volk vo guate djigent.
Ber izta khennt gehaltet schult vo
alln disan gestola?
Dar izzese getiavart hèrta
mearar in di earde.
Baz håmsa getånt di virchar zo
pòkha in diapar?
Alle di virchar boda soin
gest in lånt.
Baz hattar gestolt vor da lest bòtta
dar Sassolungo?
Sekh patatn un stukhan
khes auzgetaust pitt golt.
Bo izzar
djigent?
A znichtar gaist iz gånt
drinn
in
laip
von
Sassolungo.
Da soinse gevörtet zo
macha darschrakhan di
laüt boda håm gelebet in
di teldar nidar nå.
khennt
gevüart
von
Baz izzen vürkhennt aniaglana bòtta
bodar hatt khött a lung?
Bia geata zo geriva di stòrdja?
In tribunal untar rècht.
98
Süach di velar un pezzar auz.
1.
Inaran bòtta in Fassatal hatta gelebet a volk vo khlummane
laüt magar un starch znicht (3)
2
Da soin hèrta gest ummar zo darschrakha di schavar un di
schavan von teldar nidar nåmp.(2)
3
Di schavar håmen getrakk skodegin un öpfln tausantese auz
pitt golt boda di djigent håm gevuntet in pach (3)
4
In an tage izta zuargerift a guatar gaist boda iz gånt in laip
vonan vukhs (2)
5
Pittar zait di schade un ’z gestola soin khennt hèrta mearar:
alle håm gètt di schult in khindar vodar schual.(1)
6
Di djigent håm gehüatet soi gèlt lai padar nacht un soin gelånk
zo halta offe di oang da gåntz nacht.(1)
7 Di vichar soin gest kontent z’ soina gehaltet schult un soin gånt
vort von tal vor hèrta. (2)
8
Di vichar soin gest guat zo hüata nicht un håm nètt gevuntet
ber ’z izta gest schult.(2)
9
Di djigent soin gest alle kontent zo darvera ke ’z iz gest
Sassolungo zo tüana alle di sèlln schaülan sachandar un håmen
gemèkket di hent. (3)
10 Di djigent håm vorstånt ke Sassolungo iz nètt gest a diap
ombromm da håmen gevuntet in di khirch zo peta.(3)
11 In an tage Sassolungo iz gånt z’stola di khèrschan boda hatt
gehatt nidargelekk soi nachpar.(3)
12
Dar nachpar hatt gerüaft niamat un hatt khött nicht niamat.(2)
13 Balda di månnen soin gånt kan Sassolungo hattar ågeheft zo
hoka un zo khöda ke dar izzez gest er z’stola di öpfln. (2)
14 Sassolungo iz khennt gevüart in di khaich un aniagkana bòtta
bodar hatt khött a lung, hattar vorlort di har ma an lest hattar khött
daz bar un hatt gemak khearn bidrumm humman. (4)
99
DI BÒKKLN VON GEDENKH
A khöningin, boda hatt gehatt vorlort allz, izzese gest lugart pitt
soin sunn nidar pa krötz un lai a sèrvo iz gebest guat zo vennase.
Balda soi sunn iz khennt groaz hattar genump ’z sbèrt von vatar un
iz gånt übar di bèlt. Di Muatar hatten gepittet azzaren venn a raicha
spusa un azzar nützt ’z sbèrt lai zo defendrase. Dar printzep iz gånt
ummar bobrall. In an tage hattar gehöart ren von an bòkkldorn
tortemitt in pèrng un sèmm berata gest a turm, “dar Turm von
Gedenkh” un hatt auzgemacht zo giana zo süachase. Pasarante pa
Vidor hattar gesek an sbartzan köss un hettaten geböllt darskitzan,
ma dar hatten gemacht a söttana graus ke dar hatten nètt geböllt
untartretn, un asó hattar auvargenump ’z sbèrt zo hakhanen au in
tòkkla, ma ’z soinen khennt in sint di börtar vodar muatar un hatt
gelatt vorlian.
Dar iz gerift auz nå in an kròtz gedekht pitt tschümp, un sèmm izta
gest a diarn boda hatt augelest roasan. Di hatt gehatt an gürtl
drinn pitt vendla golt, un an sbartzan velo affon khopf. Dar printzep
hattar gevorst in bege zo giana zuar dar turm. Si, hatten gevorst
z’sega bidar hatt gehatt gesek in köss. Dar printzep hattar
rispundart ke dar hatten gesek un hatten gelatt soin, ombromm dar
hatt auzgeschauget azpe a guatz vichele. Un asó soinsa gånt zuar
dar turm. Gianate håmsa gevuntet an burm. Di diarn hatten khött
ke dar sèll burm iz gest soi sbestar un ke di hatt nètt geböllt azza
rivan kan turm. Kartza hergevånk dar printzep izta njånka
draukhennt ke da soin gest gerift kan turm von bòkkldorn. Da soin
inngånt un håm gesek a naschente boda iz gevallt in a ulla drinn
pittar pestn bòkkl. Di diarn hatt ågeheft zo kontara.... ’Z iztada gest
a zait boda di månnen soin gestånt gerècht, ma balsa soin khennt
raich håmsa ågeheft z’straita. Alle soin gestorbet un asó di
khöningin hatt genump baibar un khindar un hattze gevüart kan
Sas de la Dama, in tal vo S.Nicolò, boda soin augebakhst bobrall
bòkkln. Ma balda di khöningin iz sèlbart gestorbet håmda bidar
ågeheft di straitar. Alle di müatar håm auzgemacht ke zoa nemear
z’straita hettansa getrakk an bòkkldorn zo macha au an turm boda
hettat gehoazzt “dar Turm Von Gedenkh”. Di hügl hoazzt Roseal.
Da håm gestritet, moi sbestar iz gebest ummana von znichtarstn.
Sidar da sèll bòtta di turm iz lai a schatn, ma sekze lai balda oine
geat di sunn un vo alln in bòkkln, lai da moi iz bar, ombromm i hån
nètt geböllt ’z strait. Antånto azze hatt geredet, hattze genump di
bòkkl vodar ulla un izzesar gelekk affon pètto. Di zboa soin
100
vortgånt, si hatt gehatt lai di bòkkl un in gürtl pitt goldane ven,
er ’z sbèrt von vatar. Gianante di diarn hatt geschenkht soin gürtl
in zboa khlummane menndla un di bòkkl in an åndarn. Balsa soin
gerift ka dar khöningin dar printzep hatt khött dar muatar ke da
håm nicht mear; dar diarn izzar gestånt lai ’z gedenkh vonar zait
bait, balda alle soinse gehaltet gearn. Di khöningin hatt vorstånt ke
dar sunn hatt gehatt gevuntet a guata spusa un hattze umgearmp
un asó alle håm gelebet in patze.
101
Vèrbe in gesraiba di rispòste pittar gelaichege varbe
von fragen
Bo izzese gest lugart di khöningen pitt soin sunn?
Baz hatta genump pitt imen dar sunn baldar iz khennt groaz?
Baz hatten gepittet soi muatar?
Vo baz höartar ren in an tage dar printzep?
Baz hattar gesek a Vidor?
Bia hattar auzgeschauget dar sbartz köss?
Ombromm hattar auvargenump ’z sbèrt?
Ber iztada gest auznå in kròtz?
Bia izze gest gerüstet di diarn?
Baz hattar gevorst dar printzep?
Ombromm hattar gelatt lem in sbartz köss?
Baz håmsa gesek dar printzep un di diarn in turm?
Baz izta vürkhennt balda di månnen soin khennt raich?
Bo soinsase gevuntet di baibar un di khindar balda di månnen håm
gestritet?
Baz muchansa tüan di müatar zoa nemear z’straita?
Bia hoaztzese di hügl voll bòkkldörn?
Benn makma seng in turm?
Bo izzar gelekk di diarn di bòkkl genump vodar ulla?
Bem hattze geschenkht in gürtl un di bòkkl?
Baz izzar gestånt dar diarn?
An lestn baz hattze vorstånt di khöningin? Un baz hattze getånt?
102
Rispundar pittnar X.
Baz hattze vorlort di khöningin?

Allz

A haus gedekht pitt golt
Bo soinsase lugart si un soi sunn?

In a hütt pitt holtz

Tortemitt in pèrng
Baz hattze gepittet di khöningin in printzep?

Zo kheara bidrumm humman

Nètt z’ziaga auvar ’z sbèrt
Baz geatar zo süacha in an tage dar printzep?

In Turm vodar Pasiong

In Turm von gedenhk
Bo pasartar in an tage?

a Vidor

Afte Monzoni
Ber vüarta in printzep kan turm?

A sirèna

A diarn pinn velo
Ber iz dar sèll burm bosa seng danidar?

Di sbestar vodar diarn

Di nüftl vodar diarn
Baz hatta augebakhst affon Sas De La Dama

Edlbaiz

Bòkkln
Bia hoaztzese di hügl boda soin augebakhst di bòkkln

Roseal

Soal
Baz makse opfarn di diarn dar khöningen

Di roasan un in goltane gürtl

103
’Z gedenkh vonar guatn zait
’Z STÖRDJELE VON HÖRNDLE
Disedjar, au zöbrest in Hörndle hatta gelebet a gåntz schaüladar
djigånte, pittnan lången sbartzan part, baite akhsln un a tiava,
sbera, stimme. Alle soinse gevörtet vo imen. Baldar iz khennt abe
in Kholarlånt di baibar soinen gestånt vort bait un di khindar soin lai
inkånnt zo lugarase. Soi baibe iz gest no schaüladar un znichtar, ’z
hatten higetribet di zait spinnante di boll, boda hatt augenump soi
månn, dar djigånte. Di zboa håm gelebet machante disa arbat ma
da soin khennt raich stolante di boll in schavar bodasen håm gètt
zo spinna. Di laüt håm pensart ke da soin gest schaüla, pròpio
ombromm, da soin gest vals. In an armez haus von Kholarlånt
hatta gelebet a baibe, pittnan khlummaz schümmaz khinn. Ditza
baibe iz gest bittova sidar zboa djar, ’z iz gest arm un izzen
gebunnt zo leba helvante in bakee, benn da, benn sèmm, ankunto
håmsar gètt ber gerst, ber patattn, ber milch, un asó hattze gemak
zügln soi khinn. Sparante, daz arm baibe, izta gelånk zo khoava a
lemple, boda hatt gehatt a gåntz edlega un dünna boll. Alle abas di
bittova, hatt gevüart ’z lemple zo etza auz nå in staigela. In an tage
vo otobre hattze gemacht tusan ’z lemple un hatt gètt di boll in
djigånte zo machase spinnen von soi baibe. Dar bintar izzese
genempart bahemme un izta khennt di zait zo hösa au hösla un
franelela vor ‘z khinn. A baila zait spetar dar groaz månn hatt
getrakk bidrumm di boll gearbatet in arm baibe, ma iz, zelante di
khnaül, izta draukhennt z’soina khennt getrètzt. Defatte di boll
gearbatet, bodar iz khennt gètt bidrumm, iz gest mindar un letzrar
baz da soi. Ma si hatt nicht khött, un hatt gezalt alz ummaz bazda
da zuarizgestånt in djigånte. Balda iz khennt di nacht ’z baibe
izzese gekhnonk untar in quadro vodar Lamadonna un hatt lång
gepetet azzar khemm gètt rècht. Alora GottarHear, boda nètt hatt
gemak zuargem azta di sèlln zboa håm gestolt insinamai dar sèlln
armen bittova, hattzen gemacht zaln taür. Di spinnaren pinn
khnöttan hèrtz iz khennt gåntz a khnott. Eppaz schaülaz sichar
ma ’z hatt nètt gemak soin pitt mindar. Ka herbest di katzadör
gianate au pa pèrge soinda draukhennt ke ’z iztase gest gemacht a
naügar kròtz, boda hatt gelicht in an baibe boda spinnt. Dar
djigånte iz nemear khennt abe in lånt un izta khennt khött, ke dar
iz gest gevallt in a sluaf. No haüt zo tage zöbrest in Hörndle makma
darkhennen an kròtz boda gelaicht in an baibe boda spinnt
104
105
Lege panåndar di stòrdja gianante nå von 1 sinn
atz 7
In ditza lånt hatta gelebet an armez baibe boda hatt
gezüglt au soi khinn arbatande starch.
A schaüladar djigånte hatt gelebet atz hörndle un hatt
gemacht di vort alln.
Si iz gest gelånk zo khoava a lemple, un pittar edegeln
boll von virchele, hattze geböllt auhösan franelela vor
soi khinn.
Pitt soin znicht baibe hattar hèrta gestolt abe a pizzle
boll vodar sèlnen boda di laüt von Kholarlånt håmen
gètt zo spinna.
b
Dar groaz månn hatt getrakk bidrumm di boll ma
mindar baz da sèll boden iz gest khennt gètt.
GottarHear, zorne vor allz daz sèll gestola, hattzen
gemacht zaln taür: in djigånte hattmen nemear gesek
un soi baibe iz khennt a kròtz au atz Hörndle .
Asó daz arm baibe o, hatt gètt in djigånte da edlege boll
von soi lemple.
Da untar lege di varm boda pazzan in nummar. Asto
hast getånt allz djüst bartnda auzkhemmen ummana
nå dar andarn di varm von hümblring
7
6
5
4
106
3
2
1
Mach di mearastn frase bodo pist guat pintante
panåndar di börtar pitt mearare varm.
Hatt
geredet
Von lånt
Vor hèrta
Dar
djigånte
Hattmen
nemear
gesek
Pittnar
tiavan
stimme
Hattzen
gemacht
zaln
Hatt
gestolt
In laüt
A khnott
Daz znicht
baibe
Di boll
Affon
pèrge
Iz
khennt
Hatt
gespinnt
Vorstea bia ’z soinda gelekk di nümmar un barst
vorstian bazda da iz gesribet.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
‘Z
…
Ö
…
N
…
L
…
…
Z
…
12 13
2
14 15 15 11
6
11
4
16 17
4
18
8
…
…
Ü
…
…
R
…
…
…
…
…
…
…
107
P
È
DAR TESÒRO VON ANTAL
« Stea au ke ’z iz spet. » Asó håmda khött alle morgan di müatar in
khindar boda håm gemucht gian vür pinn khüa.
«Ber bill bizzan asto haüt nètt vinnst in khezzl pinn marenge.»
Asó, in aldar vrüa balda ’z grass iz no gest mist nazz von tau, di
khüdjrar voll pitt slaf håm gelazzt di lam dekhan un håm gevånk in
bege zuar in etzan obar dar Kapela, in Khnappn, odar zuar Longhi
un Magrè.
In di baitn djardar von 1600, a raichar hear vodar Kapela hatt
gehatt bograbet inar bis dar soinen allz daz sèll bodar hatt gehatt
gebunnt in soi gåntzez lem. Dar hatt gehatt gesüacht an platz
sichar un schümma lugart. An lestn hattar zornirt a baita
nidarebene sèmm boda åheft ’z Antal. ’Z Antal iz a sötta tèllele
gedekht pitt balt boda au khemmen vil sbemm un bille frukte, un
heft å auvar afte Ekkar vo Lavrou nå in bege zuar Lusérn.
’Z gèlt iz gest khennt bograbet untar in an groazan khnott auz nå in
balt.
Ditza gèlt mucht soin gest gehüatet von taüvl sèlbart, ombromm
ånka azza alle håm gebizzt ke ’z izta, un alle håmz gesüacht,
niamat iz nia gest guat zo legada drau di hent. Njånka di khüdjrar
mearar furbat un zech.
’Z iz gest, ke niamat hatt gebizzt, ke lai vor an tage atz djar, un lai
vor biane zait, in aldar vrüa hattma gemak seng in khezzl drinn
pinn marenge nidar nåmp in khnott.
Furse ombromm in sèll tage dar taüvl hatt abegeheft ’z lukh von
khezzl, abez’stoapa allar kontent di goldane marengn, un vorda
auizgestånt di sunn hattarse bidar vorporget in gelaichege loch.
Lai an uantzega bòtta, dar Khrist, a muntarz püable vo noün djar,
hatt gesek glentzegen di marenge tortemitt dar bis.
’Z khinn hatt sèmm gelazzt ’z virch alumma un iz geloft zuar in sèll
geglentzega, ma balz iz gerift allz gesbitzt nåmp in khnott, dar
khezzl pinn gèlt izzta nemear gest, ’z grass izzese gemövart laise
untar in bint un dar tau hatt geglentzeget untar in earst glåstar
sunn.
108
109
Les bazda da iz geschribet in di sunnen un dena vor
aniaglana sunn lenngar an glåstar zuar dar djüstn
rispòsta.
von Khrist
von taüvl
‘’’ gèlt iz
’Z
Gest
Gehüatet
von khindarn
von an raichan hear
vodar sunn
vo humman
von ovan
Di khindar
håm gelatt
daz labe
von vaür
von dekhan
von khüa
untar in an khnott
züntrest in Antal
in platz vonan
burf
’z gèlt
khinnt
bograbet
untar in an
khnott
110
inar bis
nåmp inan
khnott
Vèrbe lai di lettarn boda khön daz bar asó barsto
darvern in nòm vonan sachan boda iz drinn in
stördjele
Dar khnott iz nètt khennt getrakk in di bis von laüt.
T
In raich hear izzen khennt eppaz hintargelatt.
P
Dar taüvl hatt abegemacht un gezelt ‘z gèlt alle tage.
R
Di khüdjrar soin gånt vür pinn khüa di sunta o.
E
Di marenge soin gest lugart inar bis.
S
Niamat hatt gebizzt bo ’z izta gest lugart dar tesòro.
T
Di marenge soin khennt lugart vor mearar alz 400 djar.
O
Di marenge soin gest drinn inar goldena skattl.
N
Ettlane vo Magrè håm gebizzt bo ’z izta gest dar tesòro.
T
Di glåstarn vodar sunn håm getrètzt in Khrist.
R
Dar khudjrar hatt nètt gevuntet in tesòro.
O
Vèrbe lai di djüstn frasi.
Dar tesòro iz khennt
lugart schiar vor 400
djar.
Niamat izta nia gelånk
zo venna in tesòro.
’Z stördjele khinnt
Daz sèll boda khinnt
kontart zo lirna
kontart magat soin
sachandar bar
bar o.
scientifiche.
Di khindar mòrgas
håm gemucht machan
di kòmpiti vo schual.
111
’Z STÖRDJELE VON SEA VO LAVROU
Untar dar fratzion vodar khirch, in an baitn pon, izta a khlummadar
sea, gåntz schümma, drinn, schaungda di vaüchtn boda aubakhsan
afte rennen von Monte rust, boda augian stikhl lai sèmm hintar.
’Z stördjele khütt ke in an stroach dar sea izta nètt gest un dar pon
iz gest gedekht pittnan tiavan vaüchtn balt. Sèmm, a guatar kholar,
hatt gehatt augemacht soi haus un hatt gelebet pitt soinar famildja.
Di zboa sünn håm hèrta gearbatet pinn vatar un håmen geholft zo
macha da sèll sber arbat.
Di zait iz vorgånnt bahemme un dar kholar, boda hèrta iz gebest a
starchar un gesuntar månn, iz khennt alt un iz darkhrånkh un allz
in an stroach inar nacht izzar gestorbet. A par djar spetar di zboa
prüadar håm auzgemacht zo toalanen auz bazzen hatt gehatt
hintargelatt dar alt vatar, ma poade hebatn geböllt haltn in
schümma balt nidar in pon. Di zboa prüadar håm ågeheft z’straita
un zo djukha au an åndarn. Da håm augehöart lai balda iz khennt
di nacht, alora soinsase gelatt, zorne, müade gerift, un voll pluat,
ma né ummadar nè dar åndar håm geböllt abegem in schümma
balt.
Da soin gånt vort hürtzante, un khödante ke da beratnse gevuntet
in tage darnå un berantse gemèkket sin azta ummadar von zboa
berat nètt gestånt getöatet, dar sèll boda hettat übarlebet hebat
gehaltet in balt.
Auz padar nacht però, GottarHear boda hatt gehatt gesek ’z strait,
hatt gemacht khemmen a gåntz a schaülaz bèttar, ’z hatt parirt
abegelatt, ’z iz abekhennt in zikkln, di saette håm umgemèkket di
vaüchtn.
Tortemitt in pon izztase offegetånt a sluaf, un dar gåntz balt iz
untargånt.
’Z rengbazzar hatt augevüllt ’z locht bodase iz gest gemacht.
Mòrgas in zboa prüadar izzen darstånt ’z bort, allz daz sèll vor baz
da håm asó gestritet izta nemear gest.
No haüt züntrest in sea venntma di höltzar un di stökh un di
burtzan von groasan vaüchtn von alt balt von kholar.
112
113
Lege bidar panåndar di 10 frasi, vèrbante aniaglan
tòkko pittar gelaichegen varbe.
In aniaglana kolònna iztada an tòkko.
Ma heft hèrta å vodar earstn kolònna. Paz auf! In da viarte kolònna
soinda drai vestarla boda nicht håm zo tüana.
1.
IN AN
STROACH
GESTRITET
SOI HAUS
ZÜNTREST
2.
DAR PON
DAR SEA
GESTORBET
SAETTE
3.
A GUATAR
KHOLAR
GEHOLFT
IZTA NÈTT
GEST
DI VAÜCHTN
4.
DI ZBOA
SÜNN
IZ GEST
GEDEKHT
DAR VATAR
GESTÅNT
GETÖATET
5.
IN A NACHT
HATT GEHATT
AUGEMACHT
ZO HABA
IN SOI SBERA
ARBAT
A SLUAF
AN GÅNTZ
SCHÜMMAN
BALT
6.
DI SÜNN
DAR VATAR
7.
’Z STRAIT
VON PON
IZZESE
OFFEGETÅNT
SCHAÜLAZ
BÈTTAR
8.
AUZ PADAR
NACHT
BERAT KHENNT
AUZGEMACHT
ABEGELATT
A GÅNTZ
SCHÜMMADAR
BALT
9.
ZÜNTREST
VON RENG
MÈKKNSE
’Z LOCH
10.
’Z BAZZAR
GOTTARHEAR
AUGEVÜLLT
IN LEM
114
Vèrbe tunhkl grümma di adjetivi, plabe di nem, un
liachte grümma di vèrm
Rispundar süachante di börtar in disenjo
Dar sea vo Lavrou iz a sea (adje.) _____________________
’Z iz gest di arbat von vatar (nåm)________________________
Vor dassèll håmda gestritet di zboa prüadar (nåm)____________
Asó soinsa gest di zboa prüadar dòpo zo haba augejukht an åndarn in gåntz
tage (2 adje.) _______________________________
’Z iz khennt zornirt zo macha auz ’z strait (nåm) ______________
’Z hattz gemacht khemmen Gottarhear auz padar nacht (nåm)
____________
’Z izzese offegetånt tortemitt in pon (nåm) ___________________
Da soin gånt zo geriva züntrest in sea (nåm) _________________
Da soin no haüt züntrest in sea (nåm)______________
115
LE TRE FAVE
A Palù, tra le montagne, c’è un lago stupendo, che si chiama lago di
Erdemolo. Questo lago non è troppo grande e nemmeno così
profondo. In primavera, intorno al lago, crescono tantissimi
rododendri. Molte volte in estate sul versante sinistro del lago si
trova ancora un po’ di neve.
Tanti tanti anni fa i buoi, che tiravano i loro carretti, per andare in
Valsugana, passavano vicini a questo lago.
Molte volte è successo che buoi e carretti, per una magia
dell’acqua, si tramutavano in sassi. Ancora oggi attorno al lago di
Erdemolo si possono scorgere questi sassi.
Perciò col passare del tempo nessuno passava più da quella strada.
Un giorno, un signore dei Tassaineri, non si diede per vinto e chiese
consiglio ad una vecchia vecchia vecchia signora.
Questa donna possedeva, proprio sotto i Sigismondi, vicino al
Fersina, un mulino con due ruote. A Palù raccontavano che le ruote
di questo mulino, poiché la donna era stregata, non si fermavano
mai.
La strega ascoltò l’uomo dei Tassaineri e poi disse: “ Prendi con te
tre fave, ma stai attento … devono essere: una rossa, una bianca e
una nera! Quando ti accorgi che i tuoi buoi iniziano a tramutarsi in
sassi dà loro da mangiare le prime due fave. Poi mangia tu la terza
e incita i buoi a proseguire!”
Quando l’uomo con i suoi buoi si stava avvicinando al lago, i buoi si
sono fermati e un po’ alla volta iniziavano a trasformarsi in sassi.
Svelto svelto l’uomo dei Tassaineri aprì la bocca dei suoi animali e
gettò dentro le fave.
Successivamente mangiò anche lui la sua fava.
Con un bastone incitò gli animali e gridò:” Uhhh … Railo, uhhh …
Nobilo, abbiamo ingoiato tre fave e finalmente siamo giunti in
Valsugana!”
L’uomo dei Tassaineri con l’aiuto della vecchia signora, è riuscito a
rompere l’incantesimo dell’acqua.
Da quell’episodio tutta la gente ha potuto passare dal lago di
Erdemolo senza paura.
116
117
Collega le frasi e riscrivile.
In primavera
crescono
rossa,
bianca e
nera
I buoi
e
i carretti
ai
Tassaineri.
L’uomo
viveva
un mulino
con due
ruote.
La vecchia
donna
possedeva
tanti
rododendri.
Le fave
erano
sono
diventati
sassi.
1.___________________________________________________
2. __________________________________________________
3. __________________________________________________
4. __________________________________________________
5.___________________________________________________
118
Cerca due parole che sono nella storia e disegnale.
1. _ _ _ _ _
2. _ _ _ _
1. _ _ _ _ _ _ _ _
2. _ _ _ _
1. _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
1. _ _ _ _
2. _ _ _ _ _ _
119
LA CHIESETTA DI SAN LORENZO
Tanti tanti anni fa nella valle del Fersina vivevano molti minatori.
Questi uomini lavoravano giorno e notte nelle miniere alla ricerca di
argento. Dal dosso di San Lorenzo fino al torrente Fersina i prati e i
boschi erano caratterizzati dalla presenza di un’infinità di buchi. Da
lontano si aveva l’impressione di vedere un formaggio bucherellato.
Da questi fori si vedevano entrare e uscire molti minatori.
La miniera più conosciuta era quella dell’Aobis. Vicino a questa
miniera c’era un forno che per quattro mesi all’anno fumava e
sputava argento. I minatori, con tutto l’argento che avevano
trovato, erano diventati molto ricchi. Così ricchi che andavano a
lavorare con una borsa piena di soldi attaccata alla cintura.
Proprio queste persone hanno costruito, sul dosso di San Lorenzo,
nel comune di Fierozzo, una bella chiesetta. La chiesetta era così
alta che si scorgeva da Pergine e le sue campane risuonavano in
tutta la Valle. All’interno si trovava un altare dedicato a Santa
Barbara, protettrice dei minatori. I minatori, con tutto il denaro
guadagnato, avevano fatto fare dodici bocce d’oro. Davanti alla
chiesa c’era un piazzale dove gli uomini, dopo messa,
s’incontravano per parlare e per giocare con queste bocce d’oro.
Una volta queste persone erano di cuore e si aiutavano a vicenda.
Ma quando si accorsero di essere ricchi, divennero sempre più
altezzosi, invidiosi e cattivi.
Una sera passava di lì una povera donna con un bambino piccolo in
braccio. Era scalza e chiedeva aiuto ai minatori. Però questi
l’avevano mandata via senza aiutarla. Da quella volta l’argento
nella miniera iniziò a scarseggiare. I minatori, per invocare gli spiriti
della montagna, avevano rinchiuso nel pozzo più profondo
dell’Aobis una fanciulla. Si udiva piangere e urlare la ragazza per
tre giorni e poi tutto ad un tratto si fece silenzio. Però argento non
se ne trovava più!
Le miniere sono franate e sopra di esse sono cresciute solo erbacce.
I minatori sono andati via dalla Valle e la chiesa di San Lorenzo è
crollata.
120
121
Scrivi i nomi al posto giusto: soldi – valle del Fersina
– campane – miniere – Aobis – buchi – chiesetta.
Nella _____________ vivevano molti minatori.
Nelle _____________ hanno cercato argento.
I prati e i boschi erano pieni di ______________ .
La miniera più conosciuta è quella dell’__________ .
La borsa era piena di ___________ .
I minatori hanno costruito una bella _____________ .
In tutta la Valle risuonavano le ____________ della chiesetta.
Gioca SUDOKU: scrivi le parole nei riquadri e poi
disegna; soldi – argento – bosco – cintura.
Ricorda: non si può mettere la stessa parola nella
stessa riga e nemmeno nella stessa colonna.
122
Cosa non è uguale ? Cerca e scrivi.
1. _______________________ 4. _______________________
2. _______________________ 5. _______________________
3. _______________________ 6. _______________________
Leggi e disegna.
DOSSO
CHIESETTA
PRATO
MINIERA
ARGENTO
FORNO
CINTURA
CAMPANE
ALTARE
BOCCE
FORMAGGIO
BORSA
123
UN ANIMALE PARTICOLARE
Quando Roveda venne nuovamente ripopolata, anche qui come
negli altri paesi della Valle, non c’era più lavoro. La gente era molto
povera e l’attività mineraria scarseggiava.
A Stoa’na viveva un padre di famiglia ricco di figli. In quel tempo di
carestia, si soffriva particolarmente perché le bocche affamate
erano molte e il guadagno scarso.
Un giorno, mentre si recava nel bosco, incontrò uno straniero:
“Buon giorno, come va?”, chiese lo straniero al rovedero. “Non
proprio bene. Cosa bisogna sopportare in questa vita!”, rispose il
padre, “ho tanti figli da sfamare e non ho più niente da mangiare!”
Lo straniero era il diavolo e promise all’uomo di aiutarlo. Il diavolo
disse: ”Ti dono oro, pane e ricca abbondanza! Ma quando compirai
sessant’anni dovrai restituirmi tutto, perfino la tua anima!”
Il rovedero, ingordo della ricchezza promessa dal diavolo, pensò:
”Che persona gentile e premurosa questo straniero! Da oggi in poi
la mia vita cambierà e diventerà sempre migliore!”
Gli anni passarono …
Con l’avvicinarsi dei sessant’anni, all’uomo si strinse il cuore. Si
ricordò di dover consegnare al diavolo la propria anima. Giorno
dopo giorno si preoccupava sempre più. Addirittura, durante la
notte, non riuscì più a prendere sonno.
Un bel giorno si rivolse a chiedere aiuto a una vecchia strega.
Questa gli indicò una soluzione.
Il rovedero si rinchiuse in soffitta, si spogliò e nudo si unse in tutto
il corpo con resina d’abete. Strappò un cuscino e si rotolò nelle
piume fino ad esserne completamente ricoperto! Alla fine si nascose
e aspettò il diavolo.
Poco dopo giunse il diavolo. Quando scorse questa cosa pennuta, il
diavolo si allontanò brontolando e pensò: ”Qualcosa di simile non
l’ho sicuramente mai visto! Questo animale particolare non lo
conosco! Assomiglia ad un gallo, però non ha la costituzione di una
gallina, non lo conosco proprio!”
Il diavolo ritornò all’inferno e il rovedero visse felice e contento.
124
125
Cerca gli errori nelle frasi e scrivi correttamente la
parola.
1. Le persone sono ritornate a Fierozzo.
2. Quelli di Roveda erano molti ricchi.
______
______
3. Nei campi non hanno trovato più niente.
_______
4. Il rovedero non aveva figli. _ _ _ _ _
5 Il povero papà era triste e contento. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
6. Un giorno incontrò il parroco.
_______
7. Il rovedero chiese aiuto a una bella strega.
_______
8. L’uomo si è unto con le foglie dell’albero. _ _ _ _
9. Lui si è rotolato nella terra.
_____
10. Il diavolo è ritornato a scuola.
_______
Cerca gli errori e riscrivi correttamente le parole.
Lui èra
_______
Ando
_______
Povvero
_______
Bosci
_______
Lui lavoro
_______
Papa
_______
A avuto
_______
io non o
_______
L uomo
_______
Folie
_______
Lui mangio
_______
Tuto
_______
Sesanta
_______
Note
_______
Pecce
_______
Stregha
_______
126
Cerca le parole.
□ ROVEDA
□ VALLE
□ GENTE
□ TANTO
□ MINIERE
□ MUCCHIO
□ UOMO
□ STOA’NA
□ BAMBINI
□ PADRE
□ TRISTE
□ PREOCCUPATO
□ MANGIARE
□ ANDATO
□ BOSCO
□ VITA
□ ANIMA
□ ORO
□ DIAVOLO
□ SESSANTA
□ CAMBIARE
□ PANE
□ COSE
□ PERSONA
□ MEGLIO
□ ANNO
□ NOTTE
□ DORMIRE
□ CHIEDERE
□ AIUTO
□ VECCHIA
□ STREGA
□ SOFFITTA
□ PECE
□ UNTO
□ STRAPPATO
Q
C
S
T
O
A’
N
A
Y
G
K
L
Q
N
P
W
O
Y
S
J
C
S
T
R
E
G
A
W
O
R
R
S
P
D
K
D
B
I
P
T
R
I
S
T
E
M
E
G
L
I
O
N
V
S
H
T
A
N
T
O
U
O
M
O
E
R
D
A
P
J
A
Z
B
E
C
C
T
C
B
A
M
B
I
N
I
N
X
O
T
C
C
A
A
T
T
I
F
F
O
S
O
C
S
N
U
H
D
M
F
L
R
M
W
D
E
S
E
C
E
P
127
I
N
B
G
Z
E
N
A
P
S
R
V
O
G
A
O
A
I
H
X
V
Q
R
F
S
E
B
R
O
T
R
V
A
L
L
E
S
T
R
A
P
P
A
T
O
O
T
R
O
V
E
D
A
N
N
O
N
M
U
T
E
R
E
I
N
I
M
U
N
T
O
M
I
I
Y
C
H
I
E
D
E
R
E
R
A
I
G
N
A
M
V
E
C
C
H
I
A
T
O
L
O
V
A
I
D
CIADINA
A destra del rio di San Pellegrino si erge una catena di montagne
dentate, la catena di Costabella. All’alba, su questi monti, regna la
pace, ma talvolta i cacciatori vedono, in una grotta o su una vetta,
una fanciulla bellissima vestita di bianco con una collana rossa.
Si racconta che una volta la valle di San Pellegrino fosse abitata da
un popolo comandato da un re ricco e superbo, che aveva una figlia
di nome Ciadina. Ciadina era promessa sposa a Verenes, un
giovane soldato.
Accadde che i Trusani, dal Veneto, vollero conquistare la valle di
San Pellegrino. Anche Verenes dovette partire per la guerra, e
quando salutò la sua fidanzata, le donò una collana color cenere
che aveva ricevuto da uno gnomo del Latemar. La pregò di non
togliersela finché egli non fosse tornato o finché non le fosse giunta
notizia sicura della sua morte. E così si salutarono.
Il padre di Ciadina e i suoi soldati vinsero in una battaglia proprio
sul passo e obbligarono i nemici a ritirarsi. Ma Verenes, ferito, fu
fatto prigioniero dei Trusani che lo portarono via con loro.
I soldati che tornavano a casa raccontarono a Ciadina che forse
Verenes era prigioniero, perché non era stato trovato tra i morti.
Dopo qualche tempo Ciadina dimenticò Verenes e accettò di
sposare un principe straniero. Nel frattempo Verenes guarì, riuscì a
fuggire ma, giunto al castello del re, Ciadina non lo volle vedere.
Così Verenes venne a sapere che Ciadina era promessa ad un altro
e, addolorato, se ne andò in val di Fassa a fare il cacciatore.
Il giorno dopo Ciadina pensò di restituirgli la collana, perché sapeva
essere prodigiosa e di gran valore. Ma quando provò a toglierla, si
rese conto di non esserne capace e dovette tenerla per sempre.
Un giorno Ciadina incontrò un soldato fassano che reggeva uno
scudo con su un grande cerchio rosso, che le raccontò: “I Trusani ci
hanno attaccato a Fedaia, ma noi Fassani abbiamo perso molti
soldati. Tra essi c’era Verenes che, prima di morire, ha disegnato
col suo sangue un cerchio sullo scudo e mi ha chiesto di portartelo.”
Ciadina si spaventò, anche perché si accorse che la sua collana era
diventata rossa come il sangue. Quando il principe seppe che la
collana della fidanzata era prodigiosa, capì che Ciadina era sotto il
peso di una maledizione e non volle più sposarla. Col passar del
tempo grandi cambiamenti avvennero nella valle, ma Ciadina è
ancora lassù, tra le montagne, che guarda verso la Marmolada,
dove a Fedaia è morto il povero Verenes.
128
129
Gioco del tris
Cos’è successo a
Verenes?
Cosa teneva in mano Chi era Ciadina?
il soldato fassano che
ha incontrato
Ciadina?
È rimasto ferito e
fatto prigioniero dai
Trusani che lo hanno
portato via con loro.
Uno scudo con un
cerchio rosso
disegnato col sangue
di Verenes.
Cosa doveva fare
Ciadina con la
collana?
Non poteva
togliersela fino a
quando Verenes non
fosse tornato o non
avesse saputo della
sua morte.
Com’è diventata la Perché il principe se
collana
quando
il ne va e lascia
soldato
le
ha Ciadina?
raccontato
di
Verenes?
Perché ha visto che
la collana era
prodigiosa e che
È diventata rossa
Ciadina era vittima di
come il sangue.
una maledizione.
Cosa decise di fare
Verenes, quando
scopri che Ciadina
era promessa?
Ciadina venne a
sapere che Verenes
era morto: cosa
fece?
Se ne andò in val di
Fassa a fare il
cacciatore.
Ha salutato la sua
Lo dimenticò e
promessa e le ha
accettò di sposare un donato una collana
principe straniero.
color cenere.
130
Una giovane, figlia di
un re ricco e
superbo.
Cosa ha fatto
Verenes prima di
partire per la
battaglia?
Salta o rispondi con vero (V) (a destra) e falso (F) (a
sinistra).
Al giorno d’oggi, in cima al Costabella, i cacciatori vedono in un
covo una ragazza meravigliosa con una collana rossa.
___
Nella valle di Dona abitava un re ricco e superbo.
___
La figlia di questo re si chiamava Ciadina.
___
Ciadina avrebbe dovuto sposare Teodorico, una volta
tornato dalla guerra.
___
Questa guerra dovevano combatterla contro i Reti.
___
Prima di partire, Verenes le dona una bella collana d’oro.
___
Ciadina non avrebbe potuto togliersela mai .
___
Verenes, è stato fatto prigioniero dei Trusani che lo
portano via con loro.
___
I soldati che tornano a casa dicono a Ciadina di prepararsi
al matrimonio, perché Verenes sta tornando a casa.
___
Ciadina dimentica Verenes e accetta di sposare un
cacciatore.
___
Verenes è guarito e Ciadina non lo vuole vedere.
___
Verenes, addolorato, decide di andare in val di Fassa.
___
Ciadina si toglie la collana e la regala a una bimba.
___
Un soldato fassano porta a Ciadina uno scudo con
disegnato sopra un bel fiore.
___
La collana di Ciadina diventa rossa e il principe la lascia.
___
Ancora oggi Ciadina da lassù guarda verso la
Marmolada dove è morto Verenes.
131
___
IL GIGANTE DEL SASSOLUNGO
Una volta in val di Fassa abitava una tribù di giganti che, seppur
grandi, erano identici agli uomini, buoni e non facevano male ad
una mosca. Rimanevano sempre in valle e non uscivano mai, per
non spaventare i pastori delle valli vicine.
I pastori andavano a trovarli e a portar loro sacchi di patate e
forme di formaggio e i giganti ricambiavano con l’oro che trovavano
nel ruscello e che raccoglievano facilmente con una mano.
Un giorno arrivò uno spirito malvagio a rovinare questa pace: entrò
nel corpo di un gigante di nome Sassolungo e iniziò a far disperare
tutti. Aveva le sembianze di un angelo, ma invece era un ladro e un
bugiardo e, da allora, in paese aumentarono i malanni e i furti.
Pollai e campi rovinati, soldi rubati. Nessuno pensava che l’artefice
fosse Sassolungo. I giganti iniziarono a sorvegliare tutti i loro
tesori, a turno rimanevano svegli la notte, fino a quando però i loro
occhi si chiudevano. E in quell’istante, il danno era fatto.
Quel ladro doveva essere veramente svelto e così incolparono gli
animali. Sassolungo era il primo che urlava: “La volpe, la talpa, il
tasso, devono morire!” Gli animali, incolpati per nulla, si
arrabbiarono e decisero di scoprire il ladro. Controllarono tutto
giorno e notte. Quando capirono che l’artefice era Sassolungo, si
infuriarono nel sentirlo dire di uccidere gli animali e andarono a
raccontare tutto ai giganti. Sassolungo diventò tutto rosso e se la
prese con gli animali che dovettero scappare.
I giganti, dispiaciuti, compresero che era stato lui a combinare
questi danni, ma per esserne sicuri lo sorvegliarono e lo beccarono
più volte a rubare in pollai o fienili.
Sassolungo si scusò dicendo che era andato per fermare la volpe. I
giganti allora gli diedero un’altra possibilità, affinché imparasse la
lezione. Una notte andò a rubare i frutti da un melo che aveva
piantato il suo vicino di casa; il padrone andò a chiamare i giganti
che raggiunsero Sassolungo. Quando li vide, cominciò ad urlare che
non era stato lui a rubare le mele e così si diede la zappa sui piedi.
Lo portarono in tribunale e gli fecero il processo: sprofondava ad
ogni bugia che raccontava. Invece di ammettere, affondò con tutto
il corpo. I giganti vollero dargli un’ultima possibilità e gli chiesero
ancora: “Sei stato tu a rubare le mele?” Ma Sassolungo rispose:
“No, non sono stato io!” E così il suo corpo sprofondò del tutto, ad
esclusione della mano con le cinque dita, che ancora oggi si può
ammirare nel gruppo del Sassolungo.
132
133
Colora con lo stesso colore ogni domanda e la sua
risposta.
Chi abitava una volta in val di
Fassa?
Controllarono di giorno e
di notte pollai e fienili per
scoprire il ladro.
Perché non uscivano mai dalla valle?
Sassolungo sprofondò nel
terreno e rimase fuori
solo la sua mano con le
cinque dita.
Cosa portavano i pastori ai giganti e
cosa ricevevano da loro?
Incominciarono danni e
furti.
Chi entrò nel corpo di Sassolungo?
Le mele dall’albero del
suo vicino.
Cosa successe da quel giorno in
paese?
Una tribù
buoni.
Chi fu incolpato di questi furti?
Affondò sempre
sotto terra.
Cosa fecero gli animali per scoprire
il responsabile?
Tutti gli animali
c’erano in paese.
Cosa rubò
Sassolungo?
per
l’ultima
volta
Dove venne portato dai giganti?
di
giganti
di
più
che
Sacchi di patate e forme
di formaggio in cambio di
oro.
Uno
spirito
malvagio
entrò
nel
corpo
di
Sassolungo.
Cosa gli succedeva ogni volta che
diceva una bugia?
Avevano
paura
di
spaventare la gente che
stava nelle valli vicine.
Come finisce la storia?
In tribunale per essere
processato.
134
Cerca gli errori e correggi.
1. Una volta in val di Fassa abitava una tribù di nani, piccoli e
magri, molto cattivi. (3)
2. Andavano sempre in giro, per spaventare i pastori e le greggi
delle valli vicine.(2)
3. I pastori portavano loro salsicce e mele, in cambio di oro che i
giganti trovavano nel torrente. (2)
4. Un giorno arrivò uno spirito buono che entrò nel corpo di una
volpe. (2)
5. Col passare del tempo aumentarono danni e furti: tutti
incolparono i bambini della scuola. (1)
6. I giganti iniziarono a controllare i loro tesori, soltanto di notte,
riuscendo a tenere gli occhi aperti per tutta la notte. (1)
7. Gli animali furono contenti di essere incolpati e se ne andarono
per sempre dalla valle. (2)
8. Gli animali non riuscirono a sorvegliare nulla e non scoprirono
il colpevole. (2)
9. I giganti furono molto contenti nel sapere che era stato
Sassolungo che aveva fatto quelle buone azioni e gli fecero un
bell’applauso. (3)
10.
I giganti capirono che Sassolungo non era il ladro, perché
lo avevano trovato in chiesa a pregare. (3)
11.
Un giorno Sassolungo andò a rubare ciliegie vicino al
bosco, piantate da un vicino di casa.(3)
12.
Il vicino di casa non chiamò nessuno e non disse nulla.
(2)
13.
Quando gli uomini si recarono da Sassolungo, egli
cominciò ad urlare che era stato lui a rubare le mele.(2)
14.
Sassolungo fu condotto in prigione, ogni volta che diceva
una bugia perdeva i capelli, alla fine, quando i giganti gli
diedero un’ultima possibilità, Sassolungo ammise di aver
rubato e poté tornare a casa. (4)
135
LE ROSE DEL RICORDO
Una regina che aveva perso tutto, si era nascosta con suo figlio in
mezzo alle rocce e solo uno scudiero era riuscito a trovarla.
Quando il figlio è cresciuto, ha preso la spada che utilizzava suo
padre in guerra, per andare in giro per il mondo. La madre gli ha
consigliato di cercare una sposa con un tesoro e di utilizzare la
spada solo per difendersi. Il principe è partito e ha viaggiato
ovunque. Un giorno ha sentito parlare di un roseto in mezzo ai
monti, dove c’era una torre, la “Torre del Ricordo” e ha pensato di
andare a cercarla. Passando per Vidor, ha visto un verme nero che
voleva schiacciare, ma faceva così schifo che non voleva toccarlo
col piede, e quindi ha estratto la spada per tagliarlo a pezzetti. Ma
pensando alle parole di sua madre, ha lasciato perdere.
È arrivato vicino a un burrone coperto da cespugli, dove c’era una
ragazza che raccoglieva fiori. Aveva una cintura ricoperta da fili
d’oro e un lungo velo scuro che le copriva il capo. Il principe le ha
chiesto la strada per andare alla Torre. Lei voleva sapere se aveva
visto il verme; il principe le ha risposto che l’aveva lasciato vivere,
perché gli era sembrato buono. E così sono andati verso la Torre.
Andando hanno trovato un serpente. La ragazza gli ha detto che
era sua sorella e che non voleva che si arrivasse alla Torre. Troppo
preso, non ha visto che erano arrivati davanti alla Torre col roseto
attorno. Sono entrati e hanno visto una sorgente che sgorgava in
un vaso con dentro la rosa più bella. La ragazza ha iniziato a
raccontare...
“Vi fu un tempo in cui gli uomini stavano bene, ma quando sono
diventati ricchi hanno iniziato a litigare. Tutti sono morti e così la
regina ha riunito donne e bambini e li ha condotti al Sas de Dama,
in val San Nicolò, dove sono cresciute ovunque le rose. Però,
quando la regina è morta, sono nuovamente iniziati i litigi. Tutte le
madri hanno fatto un patto per mantenere la pace: avrebbero
dovuto portare un tralcio di rose per costruire una torre di nome
“del Ricordo”. La collina si chiama Roseal.
Ma hanno ricominciato a litigare. Mia sorella era una delle peggiori.
Da allora, la Torre è solo una parvenza, si vede soltanto quando il
giorno sta per finire e di tutte le rose solo la mia è viva, perché solo
io ho voluto la pace.”
Così ha preso la rosa dal vaso e se l’è appuntata al petto. Sono
partiti, lei aveva soltanto la rosa e la cintura d’oro, lui la spada del
padre. Per strada la ragazza donò la cintura a due nani e la sua
136
rosa ad un altro nano. Giunti dalla regina, l principe le ha
raccontato che non possedevano più nulla; alla ragazza era rimasto
solo il ricordo del tempo lontano. La regina comprese che il figlio
aveva trovato una sposa buona, l’ha abbracciata e così è regnata la
pace.
137
Colora nel testo le risposte con lo stesso colore delle
domande.
Dove si era nascosta la regina con suo figlio?
Cos’ha preso il figlio quando è diventato grande?
Cosa gli ha consigliato sua mamma?
Di cosa sente parlare un giorno il principe?
Che cosa ha visto a Vidor?
Che aspetto ha il verme nero?
Perché estrae la spada?
Chi c’era vicino al burrone?
Come era vestita la ragazza?
Cosa gli ha chiesto il principe?
Perché ha lasciato vivere il verme nero?
Che cosa hanno visto il principe e la ragazza nella Torre?
Che cosa è successo quando gli uomini sono diventati ricchi?
Dove si sono radunati donne e bambini, quando gli uomini hanno
litigato?
Cosa devono fare le madri per conservare la pace?
Come si chiama la collina piena di rose?
Quando è possibile vedere la Torre?
Dove si è appuntata la rosa presa dal vaso?
A chi ha regalato la cintura e la rosa?
Cosa è rimasto alla ragazza?
Alla fine, cos’ha capito la regina? E che cosa ha fatto?
138
Rispondi con X.
Cos’ha perso la regina?
 tutto

una casa ricoperta d’oro
Dove si sono nascosti lei e suo figlio?
 in una baita di legno
 in mezzo alle montagne
Cosa ha consigliato la regina al principe?
 di tornare a casa
 di non estrarre la spada
Cosa va a cercare un bel giorno il principe?
 la Torre della Passione  la Torre del Ricordo
Dove passa ad un certo punto?
 a Vidor
 nei Monzoni
Chi accompagna il principe alla Torre?
 una sirena
 una ragazza con un velo
Chi è quel serpente che vedono per terra?
 la sorella della ragazza  la cugina della ragazza
Cos’è cresciuto sul Sas de Dama?
 stelle alpine
 rose
Come si chiama il luogo dove sono cresciute le rose?
 Roseal
 Soal
Cosa può offrire la ragazza alla regina?
 i fiori e la cintura d’oro  il ricordo del tempo di pace
139
LA LEGGENDA DEL BECCO DI FILADONNA
Un tempo sulla cima del Becco di Filadonna viveva un gigante
brutto, con la barba lunga e nera, le spalle larghe e un vocione
grosso e cavernoso. Tutti avevano paura di lui. Quando scendeva
nel paese di Carbonare, le donne lo evitavano e i bambini,
vedendolo arrivare, si nascondevano.
Sua moglie era ancora più brutta e cattiva. Passava le giornate
filando la lana che il marito le portava. Vivevano con i proventi di
questo lavoro, ma si arricchivano sottraendo parte della lana che
veniva consegnata loro dai pastori.
La gente pensava che fossero brutti proprio perché erano disonesti.
In una misera casa di Carbonare viveva una donna con un bambino
piccolo, graziosissimo. Ella, vedova da due anni, era povera e si
manteneva lavorando a giornata ora per un contadino, ora per
l’altro, ricevendo in cambio dell’orzo, delle patate e del latte con cui
poteva sfamare il suo bambino.
Con molti sacrifici la povera donna era riuscita a comperare
un’agnellina, dalla lana morbida e finissima, che ogni sera portava a
pascolare lungo il ciglio dei sentieri.
Un giorno d’ottobre, la vedova fece tosare la pecora e consegnò la
lana al gigante per farla filare dalla moglie. Ormai l’inverno si
avvicinava ed era il momento di preparare le calze e le magliette
per il figlioletto.
Dopo qualche tempo, l’omone riportò la lana filata alla povera
donna, ma lei, guardando i gomitoli, capì di essere stata ingannata.
Infatti, la quantità di lana filata ricevuta era inferiore rispetto a
quella grezza consegnata e la qualità più scadente. Ciò nonostante
ella si guardò bene dal lamentarsi e pagò ugualmente il gigante.
Quando si fece notte, la donna si inginocchiò davanti al quadro
della Madonna e la pregò a lungo per ottenere giustizia.
Allora Iddio non riuscì ad accettare che i due avessero derubato
perfino quella povera vedova e li castigò. La filatrice dal cuore di
pietra venne pietrificata. Fu una fine crudele, ma non ne meritava
una migliore.
In primavera dei cacciatori, salendo sulla montagna, notarono che
si era formata una roccia nuova: assomigliava alla figura di una
donna che filava. Il gigante non venne più visto in paese, ma si
racconta che sia caduto in un crepaccio.
Ancora oggi sulla cima del Becco di Filadonna si può riconoscere
nella roccia il profilo di una donna che fila.
140
141
Ricomponi la sintesi della leggenda ordinando le sequenze
da 1 a 7.
In questo paese abitava una povera donna che
manteneva il figlioletto lavorando duramente.
Un brutto gigante viveva sul Becco di Filadonna e
incuteva paura a tutti.
Ella era riuscita a comperare un’ agnellina e, con la lana
morbida dell’animale, voleva preparare delle magliette
al suo bambino.
Insieme con la perfida moglie, rubava sempre una parte
della lana che gli abitanti di Carbonare gli consegnavano
per farla filare.
b
L’omone riportò alla vedova la lana filata, ma in
quantità minore di quella che gli era stata data.
Dio, stanco di questi furti, punì i due malvagi: il gigante
scomparve e la moglie fu pietrificata sul Becco di
Filadonna.
Così anche la povera donna consegnò al gigante la lana
soffice della sua pecora.
Riporta i colori corrispondenti al numero, nella
striscia quadrettata. Se sei stato corretto, comparirà
la successione dei colori dell’arcobaleno.
7
6
5
4
142
3
2
1
Crea il maggior numero di frasi collegando le parole
con colori diversi.
per sempre
dal paese
parlava
il gigante
scomparve
con un
vocione
fu punito
una pietra
sulla
montagna
rubava
alle persone
la perfida
moglie
la lana
diventò
filava
Scopri il codice e capirai la frase.
9 10
2 5 3 3 13
4 9
6 9 10 1 4 13 12 12
1
…
… … … …
… …
… …
…
…
O
5
19 12 1
2
…
…
… …
…
…
5 10 10 1
…
…
…
143
…
… …
…
N
N
11 13 12 18 1 7 12 1
…
…
…
…
… …
…
…
IL TESORO DELL’ANTAL
“Alzati che è tardi!” dicevano le mamme ai figli che ogni giorno
conducevano le mucche al pascolo.
“Chissà che oggi non trovi la pentola con i marenghi d’oro!”
Così di buon mattino, quando ancora l’erba era fradicia di rugiada, i
pastorelli assonnati lasciavano il tepore delle coperte e prendevano
la via dei pascoli, sopra le frazioni di Cappella, Gasperi, Longhi e
Magrè.
Nel lontano 1600 un ricco signore di Cappella aveva sotterrato, in
una delle sue proprietà, la grande ricchezza accumulata in una vita.
Aveva cercato un luogo sicuro e ben protetto, così aveva scelto
un’ampia conca prativa all’inizio dell’Antal. È questa una lunga,
boscosa valletta, ricca di funghi e frutti selvatici che si apre poco
dopo il passo del Cost, sulla strada che unisce i paesi di Luserna e
Lavarone.
I soldi erano stati seppelliti sotto un grande masso, franato dal
ripido pendio che sovrasta la valle.
Il diavolo doveva averne preso cura perché, nonostante molte
famiglie di Cappella fossero a conoscenza del tesoro e avessero
tentato di impossessarsene, nessuno mai ci riuscì. Neanche i
pastorelli più tenaci e scaltri.
Il fatto è che ben pochi sapevano che soltanto un giorno all’anno ma quale? - e solamente alle prime luci dell’alba, era possibile
vedere le monete d’oro nel paiolo, accanto al macigno.
Forse, in quel giorno, il diavolo sollevava il pesante sasso, contava
e lucidava soddisfatto i marenghi d’oro e, prima che il sole fosse
troppo alto nel cielo, li riponeva nell’antico nascondiglio.
Soltanto una volta, Cristano, un vivace bimbo di nove anni,
passando silenzioso sul sentiero che attraversava l’Antal, vide i
bagliori delle monete d’oro nel prato.
Lasciò incustodite le mucche e corse svelto verso il luccichio che
aveva tanto sognato. Quando trafelato arrivò accanto al masso, il
tesoro non c’era, l’erba oscillava piano nella brezza del mattino e le
gocce di rugiada brillavano sotto i primi raggi del sole.
144
145
Leggi cosa c’è scritto nei soli, poi per ognuno allunga
un raggio verso la risposta esatta.
da Cristano
dai bambini
dal diavolo
Le monete
erano
custodite
del sole
della famiglia
da un ricco
signore
del camino
I bambini
lasciavano
il tepore
del fuoco
delle coperte
delle mucche
sotto ad un masso
alla fine dell’Antal
al posto
di un masso
Le monete
vengono
sotterrate
sotto ad un
un masso
146
nel prato
vicino ad
un masso
Colora solo le lettere che si riferiscono ad
affermazioni vere, scoprirai così il nome di una cosa
presente nella leggenda.
Il masso non era stato portato nel prato dagli uomini.
T
Il ricco signore aveva ricevuto un’eredità.
P
Il diavolo lucidava e contava i soldi tutti i giorni.
R
I pastorelli andavano al pascolo anche la domenica.
E
Le monete erano state nascoste in un prato.
S
Nessuno conosceva il luogo in cui era nascosto il tesoro.
T
Le monete erano state nascoste più di 400 anni fa.
O
Le monete erano riposte in una scatola d’oro.
N
Molte famiglie di Magrè sapevano dov’era il tesoro.
T
I raggi del sole sulla rugiada imbrogliarono Cristano.
R
Il pastorello non si impossessò del tesoro.
O
Colora solo le frasi esatte.
Il tesoro era stato
nascosto circa 400 anni
fa.
Nessuno riuscì ad
impossessarsi del
tesoro.
La leggenda serve per
dare informazioni
scientifiche.
I fatti narrati sono
verosimili.
I bambini al mattino
dovevano svolgere i
compiti scolastici.
147
LA LEGGENDA DEL LAGO DI LAVARONE
Sotto la frazione di Chiesa, in una conca naturale, si trova un
bellissimo laghetto alpino dentro il quale si riflettono le boscose
pendici del Monte Rust, che si innalza proprio a ridosso delle sue
sponde.
La leggenda narra, che un tempo il lago non esisteva e la conca era
ricoperta da un bellissimo bosco di abeti. Là, un abile carbonaio
aveva costruito la casa nella quale viveva con la famiglia.
I due figli maschi lavoravano sempre con il padre aiutandolo nel suo
duro lavoro.
Il tempo, però, trascorreva in fretta e il carbonaio, prima forte e
robusto, si ritrovò vecchio e malato e una notte, improvvisamente,
morì. Dopo qualche anno, i due fratelli decisero di spartirsi i beni
lasciati in eredità dal padre, ma entrambi volevano il meraviglioso
bosco che ricopriva la conca. Non riuscendo a raggiungere un
accordo, cominciarono ad alzare la voce e, in breve, senza
rendersene conto, passarono alle mani. Si picchiarono a lungo sul
piazzale della casa. A notte fonda si lasciarono con il rancore nel
cuore, sfiniti e sanguinanti, ma nessuno dei due era disposto a
rinunciare al bellissimo bosco.
Si allontanarono con aspre parole, dandosi appuntamento per il
mattino seguente: avrebbero risolto la contesa con un duello
all’ultimo sangue e chi sarebbe rimasto in vita avrebbe avuto il
rigoglioso bosco.
Durante la notte, però, Iddio, che aveva assistito al litigio, scatenò
un violento nubifragio: piovve a catinelle e i fulmini colpirono con
forza i secolari alberi del bosco che si schiantarono al suolo.
Ad un tratto, sul fondo della conca, si aprì una voragine e tutto il
terreno sprofondò, compresi i grossi abeti.
L’acqua della pioggia, scesa in grande quantità, si raccolse nella
cavità che si era creata.
All’alba i due fratelli rimasero senza parole perché il motivo della
loro contesa era sparito.
Ancora oggi sul fondo del lago si conservano i tronchi, i ceppi e le
radici dei maestosi alberi del bosco del carbonaio.
148
149
Ricomponi le 10 frasi colorando le parti di ciascuna
frase con lo stesso colore.
In ogni colonna è presente una parte della frase.
La partenza è sempre nella prima colonna. Attento! Nella quarta
colonna ci sono 3 caselle che non ti serviranno.
1.
UN TEMPO
LITIGARONO
LA SUA
CASA
SUL FONDO
2.
LA CONCA
IL LAGO
MORÌ
I FULMINI
3.
UN ABILE
CARBONAIO
AIUTAVANO
NON
ESISTEVA
DI ABETI
4.
I DUE FIGLI
MASCHI
ERA COPERTA
IL PADRE
ALL’ULTIMO
SANGUE
5.
UNA NOTTE
VI AVEVA
COSTRUITO
PER AVERE
NEL SUO
DURO LAVORO
DA UN
BELLISSIMO
BOSCO
UNA
VORAGINE
6.
I FIGLI
IL PADRE
7.
LA CONTESA
DELLA
CONCA
SI APRÌ
UN
NUBIFRAGIO
8.
DURANTE LA
NOTTE
SAREBBE
STATA RISOLTA
SCATENÒ
IL BELLISSIMO
BOSCO
9.
SUL FONDO
DELLA
PIOGGIA
CON UN
DUELLO
LA CAVITÀ
10.
L’ACQUA
IDDIO
RIEMPÌ
IN VITA
150
Colora in verde scuro gli aggettivi, in azzurro i nomi, in
verde chiaro i verbi.
Rispondi agli indovinelli cercando le parole nel disegno.
Il lago di Lavarone è un lago (agg.)_______________________
Era il mestiere del padre (nome)__________________________
È il motivo del litigio tra i fratelli (nome)_____________________
Lo erano i due fratelli dopo essersi picchiati per tutto il giorno
(2 agg.) _______________________________
Era stato scelto come metodo per risolvere la contesa (nome)
________________
Venne
scatenato
da
__________________
Dio
durante
la
notte
(nome)
Si aprì sul fondo della conca (nome) _____________________
Finirono sul fondo del lago (nome) ______________________
Si trovano ancora oggi sul fondo del lago (nome)______________
151
152