Vem är Mohamad?
Transcription
Vem är Mohamad?
”I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.” (Koranen 33:21) Muslimer tror att Mohammed är den sista Profeten av en lång rad Profeter som har sänts för att kalla folk till lydnad och dyrkan av endast Gud (”Allah” på arabiska). Några av dessa Profeter är Adam, Noa, Abraham, Ismael, Isak, Jakob, Josef, Moses, David, Salomon och Jesus. Liksom Mosesskickades med Toran (den ursprungliga oförändrade uppenbarelsen som skickades till Moses) och Jesus med Evangeliet (den ursprungliga, oförändrade uppenbarelsen – inte dagens version), tror Muslimer att Mohammedskickades med Koranen för att visa hur dess budskap skulle tillämpas. Profetens fru, Aisha, frågades en gång om hon kunde beskriva Profeten. Hon svarade med att han var en levande Koran, dvs. att han noggrant uppfyllde Koranens fina lära i sitt dagliga liv. Vi kommer här att visa hur han omvandlade dessa nobla läror till nobla handlingar. Ett uppdrag av nåd ”Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk.” (Koranen 21:107) Så som Profeten kallade folk till bön, fasta och allmosa lärde han även människorna att ens tro på Gud bör ha effekt på hur man behandlar andra. Han sade: ”De bästa av er är de som har det bästa uppförandet.” Många utav Profetens uttalanden betonar förhållandet mellan tro och handling, exempelvis: ”Den som tror på Allah och den sista Dagen bör inte skada sin granne, och den som tror på Allah och den sista Dagen bör tala gott eller vara tyst.” Det sista Sändebudet lärde människorna att visa nåd och respekt inbördes: ”Den som inte visar nåd till andra, kommer inte att visas nås.” I en annan återberättelse bad några personer Profeten att åkalla Guds straff över dem icketroende men han svarade: ”Jag har inte sänts som en som förbannar, utan som en nåd.” Förlåtelse ”de skall förlåta dem och glömma. Eller önskar ni inte att Gud skall ge er Sin förlåtelse? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” (Koranen 24:22) Profeten var den mest förlåtande av människorna och den vänligaste. Om någon hånade honom, förlät han honom, och ju hårdare en person var desto mer tålmodig var Profeten. Han var extremt lugn och förlåtande, framför allt när han hade möjligheten och makten att hämnas. Mohammed förlät alla, och det fanns inget brott eller aggression emot honom som skulle vara omöjlig att förlåta. Han var det bästa exemplet av förlåtelse och godhet, så som det nämns i följande vers ur Koranen: ”ÖVERSE med människornas natur [och deras brister], och uppmana [alla att visa] hövlighet och vänlighet och undvik [alla ordväxlingar med] dem som [står kvar i hednisk] okunnighet.” (Koranen 7:199) Jämlikhet ”Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast.”(Koranen 49:13) I följande uttalanden från Profeten visar han att alla människor är lika inför Gud: ”Hela mänskligheten härstammar från Adam och Adam skapades av jord. En arab har inte företräde över en icke arab och en mörk har inte företräde över en ljus, förutom genom gudsfruktan.” ”Gud dömer er inte utifrån era utseenden eller er rikedom, utan Han ser till era hjärtan och era handlingar.” Det är återberättat att en kompanjon till Profeten sade hånfull till en annan kompanjon, ”du son till en svart kvinna!” Profeten blev arg och svarade, ”Dömer du honom utifrån hur svart hans mor är? Du har fortfarande spår av okunnighet kvar från den förislamiska tiden.” Tolerans ”Den goda handlingen och den dåliga handlingen kan inte ställas sida vid sida. Jaga bort [den dåliga handlingen] med en bättre - den som var din fiende kan bli din nära vän!” (Koranen 41:34) ”Du ska inte behandla dem dåligt som behandlar dig dåligt, utan du bör möta dem med förlåtelse och vänlighet.” På detta sätt hanterade det sista av Guds Sändebud personliga övergrepp. Historien visar på flera tillfällen där Profeten hade möjlighet att hämnas på de som behandlade honom illa, men där han avstod från att göra det. Han lärde människorna att utöva tålamod vid tider av prövning. ”Den som är stark är inte den som övervinner folk med sin styrka, utan den som är stark är den som har kontroll över sig själv medan han är arg.” Att utöva tålamod och tolerans betyder inte att en muslim ska vara passiv och inte försvara sig själv om han attackeras. Profeten Mohammed sade, ”Önska inte ett möte med fienden. Men när ni möter fienden, var tålmodiga (dvs. var stadiga i mötet).” Vänlighet ”I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig.” (Koranen 3:159) En kompanjon som tjänade Mohammed under tio år har sagt att Mohammed alltid behandlade honom vänligt. ”När jag gjorde något så ifrågasatte han aldrig mitt sätt och om jag hade missat att göra något så ifrågasatte han aldrig det heller. Han var den vänligaste av alla människor.” Vid ett tillfälle reagerade Profetens hustru aggressivt efter att ha blivit förolämpad av en person. Profeten tillrättavisade henne med att säga: ”Ta det lugnt och var god, å Aisha, eftersom Allah gillar godhet i allt.” Han har även sagt: ”Visa godhet! För om godhet finns i något så förskönas det och om det tas ifrån något så lämnas det bristfälligt.” Ödmjukhet ”Den Nåderikes [sanna] tjänare går lugnt och värdigt [och utan later] på jorden, och när avgudadyrkarna vill inleda ett samtal med dem, svarar de med fredshälsningen.” (Koranen 25:63) Profeten brukade hindra folk från att ställa sig upp inför honom utav respekt. Han brukade sätta sig där det fanns plats i en samling och han sökte aldrig någon framstående plats. Han hade aldrig på sig något som skulle kunna särskilja honom från hans kompanjoner eller visa på en högre position. Han umgicks med de fattiga och de i behov, och även med de äldre och han hjälpte änkorna. De som inte kände till honom, kunde inte urskilja honom från resten. När han talade till sina kompanjoner sade han: ”Allah har uppenbarat till mig, att man måste vara ödmjuk. Ingen bör skryta över någon annan, och ingen bör trycka ned en annan.” Han var så ödmjuk att han även fruktade för att bli dyrkad, en rättighet som endast tillhör Allah: ”Gå inte till överdrift i prisandet av mig liksom Kristna gjorde med prisandet av Jesus, Marias son. Jag är endast en tjänare till Herren, så kalla mig för Allahs tjänare och Sändebud.” Den ideala maken ”Och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd” (Koranen 4:19) Profetens älskade fru Aisha, sade angående sin ärade man: ”Han hjälpte alltid till i hushållsarbetet och brukade ibland sy sina kläder, reparera sina skor och sopa golvet. Han brukade mjölka, skydda och ge mat till sina djur.” Han var inte bara en hängiven man, utan han uppmuntrade också sina kompanjoner att följa hans exempel: ”Den med mest komplett tro är den som har bäst moral. Och den med bäst moral är den som behandlar sin fru på bästa sätt.” Det ideala föredömet ”Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel],” (Koranen 68:4) Det som vi har nämnt här är endast en liten inblick i hur Mohammed levde sitt liv. Exemplen som har nämnts av godhet och nåd kanske förvånar några med tanke på medias porträttering av Islam och de ständiga missvisningarna. Det är viktigt att man går till källorna när man vill försöka förstå Islam. Dessa är Koranen och Profetens uttalanden och handlingar, och att man inte dömer Islam baserat på vad några få muslimer gör av misstag. Vad icke-muslimer har att säga om Mohammed Mahatma K Gandhi, en stor politisk och andlig ledare i den indiska frihetsrörelsen sade, ”Det var Profetens enkelhet, hans fullständiga självuppoffring, hans noggrannhet med sina löften, hans hängivenhet till sina vänner och anhängare, hans djärvhet och mod, hans absoluta tillit till Gud och till sina uppdrag. Det var detta och inte svärdet som banade vägen för de och överkom varje hinder.” George Bernard Shaw, en Brittisk pjäsförfattare sade, ”Världen är i stort behov av en man som Mohammed; under medeltiden hade religiösa personer pga. sin ignorans och fördomar porträtterat honom på ett negativt sätt eftersom de ansåg honom vara en fiende till Kristendomen. Men efter att ha studerat denna man har jag funnit honom vara otrolig och av mirakulös natur och jag kom fram till att han aldrig har varit en fiende till Kristendomen, utan snarare bör han kallas för mänsklighetens frälsare. Min åsikt är att om han fick leda världen idag, skulle han lösa alla problem och ge världen den fred och glädje som den längtar efter.” Filosof, vältalare, apostel, lagstiftare, segrare över idéer, upprättare av nationella dogmer och av en kult utan bilder, grundare av tjugo jordiska imperier och av ett andligt imperium, detta är Muhammad. Vad beträffar måttstocken, med vilken mänsklig storhet skall mätas kan vi mycket väl ställa frågan om det funnits någon större man än han." (Lamartine, "Histoire de ta Turquie': Paris 1854, Mol. II, sid. 276-277). "Det är inte utbredningen, utan beständigheten i denna religion som förtjänar vår beundran; samma rena och perfekta intryck som han ingraverade i Mekka och Medina har efter tolv sekler bevarats av Koranens indiska, afrikanska och turkiska proselyter. Muhammedanerna har enigt motstått frestelsen att reducera objektet för sin tro och dyrkan till människornas sinnliga nivå. "Jag tror på En Gud och Muhammad är Guds apostel är islams enkla och oföränderliga bekännelse. Gudomens andliga bild har aldrig degraderats av någon synlig idol, profetens utmärkelser har aldrig passerat gränsen för mänsklig dygd, och hans föreskrifter har hållit lärjungarnas tacksamhet inom ramen för förnuft och religion." (Edward Gibbon och Simon Ocklay, "History of the Saracen Empire': London 1870, Sid. 54). "Han var kejsare och påve i en person, men han var påve utan påvens pretentioner och kejsare utan kejsarens legioner, utan någon stående arme, utan livvakt, utan palats, och utan någon fixerad inkomst. Om en man någonsin hade rätt att säga att han härskade med gudomlig rätt, så var det Muhammed, ty han hade makten utan dess instrument och utan dess stöd." (Bosworth Smith, "Mohammad and Mogammadanism': London 1874, sid. 92). "Det är omöjligt för någon som studerar den store arabiske profetens liv och karaktär och som känner till hur han undervisade och hur han levde, att känna någonting annat än vördnad för denna mäktiga personlighet, som var en av den Högstes stora budbärare. Och fastän jag här kommer att säga saker som säkert många av er känner till, så upplever jag själv när jag på nytt läser om dem en ny våg av beundran och en ny känsla av vördnad för denne store arabiske lärare." (Annie Besant, 'The Like and Teachings of Muhammad': Madras 1932, sid. 4). "Hans villighet att utstå förföljelser för sin religiösa tro, den högtstående moraliska karaktären hos de människor som trodde på honom och såg upp till honom som sin ledare samt storslagenheten i hans livsverk - allt talar för hans fundamentala integritet. Antagandet att Muhammad var en bedragare framställer fler problem än det löser. Dessutom är ingen av världshistoriens stora personligheter så föga uppskattad i västerlandet som Muhammad." (-Montgomery, "Mohammad At Mecca': Oxford 1953, sid. 52). "Muhammad, den inspirerade mannen som grundade islam, föddes omkring 570 e.Kr. i en arabisk stam som dyrkade avgudar. Eftersom han fötts faderlös visade han under hela sitt liv stor medkänsla för de fattiga och behövande, änkorna och de faderlösa, slavarna och de förtryckta. Vid tjugo års ålder var han redan en framgångsrik köpman och blev snart ledare för en förmögen änkas kamelkaravaner. Vid tjugufem års ålder blev han föreslagen äktenskap av sin arbetsgivare som insett hans goda egenskaper. Trots att hon var femton år äldre gifte han sig med henne, och så länge hon levde förblev han en hängiven make. I likhet med nästan varje stor profet före honom kände sig Muhammad skygg då han uppmanades att tjäna som förmedlare av Guds ord. Men ängeln befallde: "Läs". så vitt man vet kunde Muhammad varken läsa eller skriva, men han började diktera dessa inspirerade ord som snart skulle revolutionera en stor del av jorden: "Det finns bara En Gud." I alla ting var Muhammad mycket praktisk. När hans älskade son Ibrahim dog, inträffade en solförmörkelse och rykten uppstod snart om Guds personliga deltagande i sorgen. På detta påstås Muhammad ha svarat: "En solförmörkelse är ett naturfenomen. Det är galenskap att blanda ihop något sådant mez en människas död eller födelse". Vid Muhammads egen död gjordes ett försök att upphöja honom till gud, men den man som skulle komma att bli hans administrative efterträdare satte stopp för hysterin med ett av de noblaste talen i religionernas historia: "Om det finns några bland er som dyrkade Muhammad, så är han död. Men om det är Gud som ni dyrkade, så lever Han evinnerligen." (James A. Michener, "Islam: The Misunderstood Religion': i the Reader's Digest (Amerikanska utgdvan), maj 1955, sid. 68-70). "Mitt val av Muhammad till ledare på listan över världens mest inflytelserika personer kanske förvånar en del läsare och ifrågasätts av andra, men han var den enda människa i historien som var ytterst framgångsrik både på den religiösa och på den världsliga nivån." Michael N. Hart, 'The 100: A Ranking of the Most Influential Persons in Distory': New York: Hart Publishing Company 1978, Sid. 33).