Det är saligare att giva än att taga, säger Bibeln. I så fall är

Transcription

Det är saligare att giva än att taga, säger Bibeln. I så fall är
jag & musik en
av PEETER-JAaN KASk
ILLUSTRATION ANNELIE CARLSTRÖM
Att ge
är att få
Det är saligare att giva än att
taga, säger Bibeln. I så fall
är Anders Wall mångfalt salig.
Den framgångsrike finansoch industrimannen har under
tre decennier strött miljoner
över svenskt musikliv.
– musiken har gett mig väldigt mycket i livet. jag vill i någon
mån försöka återgälda det, säger han.
Anders Wall tar emot i styrelserummet för börsbolaget Beijer Alma
(där han är huvudägare och styrelseordförande) på femte våningen i
ett välbevarat hus från förra sekelskiftet med gammeldags knirkande
hiss och allt. Adress: Fashionabla Strandvägen, mitt i Stockholm.
Som Bibeln antyder – och forskningen bekräftar – mår vi själva bra
av att göra goda gärningar och vara generösa mot andra. Att ge är
också att få. Något som Anders Wall beredvilligt skriver under på. För
honom har bidragen till musik och kultur öppnat en ny värld.
– Jag har haft förmånen att träffa så många unga artister att jag känner att jag nästan är en av dem. Jag förstår vilka frågor som engagerar
OPUS 21
jag & musik en
»Stipendierna och Wallstiftelsen är mitt sätt att ge tillbaka.
Jag vill hedra de som hjälpte mig och trodde på mig när jag
var ung. Jag skulle aldrig ha blivit den jag är idag om
jag inte stöttats och uppmuntrats.«
dem, jag har tagit del av deras livsproblem, deras tankar
och känslor inför konserter och engagemang.
En alldeles speciell relation har han till den 26-årige barytonen Luthando Qave, uppvuxen i fattiga förhållanden
i Sydafrika. Quave kom till Sverige och Norrlandsoperan
via ett utbytesprogram. Han fick möjlighet att gå Operahögskolan och studerar nu i New York, knuten till Metropolitans Young Artist-program. I varje skede har Anders
Wall varit med och stöttat.
– Det är en fantastisk historia att denne unge man, med
sin bakgrund, nu debuterat på Metropolitan, säger han stolt.
Till och med jag förstod att det var något extra när jag hörde honom provsjunga första gången.
– Eftersom Luthando aldrig träffat sin riktiga pappa i
Sydafrika har jag blivit något av en extrapappa för honom.
Han skickar klipp av recensioner och artiklar om sig själv
i amerikansk press till mig. Det är svårt att hitta ord för den
glädje jag känner när det går bra för honom.
Affärer och passion för musik kan tyckas vara svårförenliga storheter. Men Anders Wall menar att för honom
har kultur och affärer alltid ömsesidigt påverkat varandra.
– Musik och konst har gjort mig mer kreativ i mitt yrkesliv. Varje gång jag rest utomlands i affärer har jag försökt
planera in också en dag för kultur. Under de viktiga åren på
1970-talet och 80-talet, då jag ofta besökte New York, tog jag
alltid den där extra dan, gick runt och tittade på konst och
besökte Metropolitan. Då kände jag att jag laddade batterierna. Jag gick stärkt in i det hektiska affärslivet.
Musiklyssnandet har också haft direkt inverkan på affärsbesluten.
– Musiken öppnar upp tänkandet, vidgar vyerna och
har påverkat hur jag tänkt kring affärer, säger han.
Och utan inkomsterna från sina affärer hade han förstås aldrig kunnat stötta kultur och forskning på det sätt
han gjort.
Vid det här laget är historien om affärsmannen Anders
Wall väl känd. Han växte upp i en småbrukarfamilj i Giresta strax utanför Uppsala. Affärsbanan inleddes på Fyristorget i Uppsala, där han under krigsåren sålde flådda kaniner
som han själv fött upp för att stärka familjens ekonomi.
Efter studierna en kometkarriär inom näringslivet som
22 OPUS
Mecenaten
Duett med Domingo
Anders Walls stiftelser bildades i
samband med Walls 50-årsdag efter en insamling bland vänner och bekanta. Varje år delas ut drygt 10 stipendier till unga talanger inom forskning, utbildning, landskapsutveckling och musik. Stipendierna är på
mellan 75 000 och 150 000 kronor
vardera. Sammanlagt ca 40 miljoner
kronor har delats ut sedan starten.
Inom musikområdet uppmärksammas unga sångare eller musiker i början av sina karriärer. Stipendiater genom åren har varit bland annat sångarna Nina Stemme, Malena Ernman
och Daniel Johansson, klarinettisten
Emil Jonason, pianisten Per Tengstrand, cellisten Andreas Brantelid
och dirigenten Stefan Solyom.
Genom en donation har Anders
Wall också sett till att säkra Jussi
Björling-stipendiets framtid. Anders
Wall stöttar både ekonomiskt och
personligt Ulriksdals slottsteater,
Confidencen. Till detta kommer en
hel del speciella projekt, finansiering
av skivutgivning, resestöd med mera.
Anders Wall och ett antal andra
svenska musikvänner var närvarande när stipendiaten Luthando Qave
i november 2011 gjorde sin Metropolitan-debut i rollen som prins Yamadori i Madame Butterfly, en föreställning dirigerad av den gamle mästertenoren Placido Domingo.
– Vi hade bestämt att efter föreställningen gå på ett brasserie tvärs
över gatan från Metropolitan för att
fira, berättar Anders Wall. Plötsligt
dyker Placido Domingo upp och vill
lyckönska Luthando till debuten. Jag
pratar lite med Placido Domingo – vi
hade faktiskt träffats när han som
den förste fick det stora Birgit Nilsson-priset – och han slog sig ned.
Stämningen steg och plötsligt reser
sig Domingo och Qave upp och
sjunger Ole sole mio tillsammans, a
capella. Hela restaurangen – ett par
hundra personer – applåderade och
jublade. Vilken underbar upplevelse.
Fantastiskt att få ha varit med om det.
kröntes när han 1981 utsågs till ordförande i Volvo.
Likt det klassiska grekiska dramats nemesis drabbade
1990-talets bankkris Anders Wall hårt och han förlorade
en stor del av sin förmögenhet. Idag, tjugo år senare, är han
tillbaka igen med en rejäl förmögenhet.
Nyckeln till både affärsmannen och mecenaten Anders
Wall finns i barndomen. När småbruksarrendet i Giresta
plötsligt sades upp 1948 tvingades familjen flytta. Det blev
ett hårt slag, både emotionellt och ekonomiskt. Händelsen
väckte revanschbegär, en stark drivkraft att snabbt tjäna
ihop pengar så att han kunde bli ekonomiskt oberoende
och aldrig behöva utsättas för något sådant igen.
Också Anders Walls filantropiska sida har sina rötter i
barndomens erfarenheter. Att sonen i en småbrukarfamilj
skulle studera vidare efter folkskolan var på den tiden närmast otänkbart. Men skolläraren och prästen i Giresta hjälpte och uppmuntrade Anders Wall att söka till läroverket i
Uppsala. Han fick stipendium och kunde ta studenten.
– Stipendierna och Wallstiftelsen är mitt sätt att ge tillbaka. Jag vill hedra de som hjälpte mig och trodde på mig
när jag var ung. Jag skulle aldrig ha blivit den jag är idag
om jag inte stöttats och uppmuntrats.
Idag har ett trettiotal musiker och sångare fått stipendier av hans Wall-stiftelse. Som den entreprenör han är har
han inte nöjt sig med att betala den ekonomiska grundplåten och passivt se på hur stipendierna delas ut. Nej, Anders
Wall engagerar sig högst handfast. Från urvalet av tänkbara stipendiater till organiserandet av konsertverksamheter. Och så följer han stipendiaternas vidare utveckling, håller kontakten och går på konserter.
Ett annat utflöde av Anders Walls engagemang är de
musikstiftelser som växt fram kring två kyrkor i Uppsalabygden. Det började med att Anders Wall 1989 bestämde
sig för att finansiera renoveringen av sin rivningshotade
barndomskyrka i Giresta. Att renovera en kyrka utan ett
innehåll är ganska meningslöst, funderade han, och bildade därför en musikstiftelse kopplad till kyrkan. När Anders Wall bosatte sig på Starfors säteri i Heby kommun skapades en liknande stiftelse 2011 kring Västerlövsta kyrka,
den nu närmaste kyrkan, då Anders Wall skänkte sin
80-årspresent, en Steinwayflygel, till kyrkan.
Varje år genomförs 3–4 konserter på vardera Giresta
och Västerlövsta kyrkor, alltid av hög musikalisk klass, ofta
med tidigare stipendiater och elever från Operahögskolan
och Musikhögskolan. Hemma på Starfors, i biblioteksflygeln, sitter han gärna och tittar ut över naturen och landskapet samtidigt som han lyssnar på musik. Någon gång
hörs brölet från gårdstjuren, som – inte helt oväntat – bär
namnet Pavarotti.
I studion lyssnar han på husgudarna, Mozart – framför allt operorna – och Händel, ofta på Haydns symfonier
och till exempel Adagiettot ur Mahlers 5:e symfoni. Men
också moderna svenska kompositörer som Sven-David
Sandström och Anders Hillborg.
– Hos klassicisterna upplever jag lugnet och historiens
vingslag, hos Hillborg och Sandström är det den annorlunda upplevelsen, spänningen som attraherar. När jag lyssnar på musik tänker jag ofta på personliga minnen, saker
som jag upplevt, situationer som jag befunnit mig i. Ibland
är det positiva erfarenheter, ibland sådant som är av motsatt slag, men som också är viktigt att bli påmind om.
Du har insikt i både affärslivet och artistlivet, ser du likheter eller skillnader?
– Både i affärslivet och i artistlivet måste man ha lite tur.
Träffa rätt människor vid rätt tillfälle Och framför allt ha
en stark vilja och ett tydligt mål att göra karriär och känna glädje av det. Folk i allmänhet har inte klart för sig hur
hårt det är att vara sångare eller musiker, all den utbildning,
det hårda arbete och den disciplin som krävs. Jag vill påstå
att det nästan är större frihet att vara i affärslivet. Kreativiteten kan ta sig så många former där. En artist måste vara
mer ensidigt fokuserad på den artistiska banan.
Musikälskaren Anders Wall har också sin största besvikelse i musiken. Han lärde sig aldrig själv spela något instrument och det grämer honom idag.
– Jag avundas enormt de som när de kommer hem trötta från jobbet kan sätta sig vid en flygel och spela vad de
själva vill och känna glädje av det. Det skulle jag själv gärna velat kunna. Framför allt för att förnöja mig själv.
Drömmer du om en alternativ bana i livet?
– Nej. Jag är jättenöjd med mitt liv. Jag känner att jag har
fått uppleva det mesta. Jag har inte fått vara en spelande
eller sjungande aktör i musiken, men jag har fått uppleva
givandets glädje.
»Folk i allmänhet har inte klart för sig hur hårt det är att vara
sångare eller musiker, all den utbildning, det hårda arbete och den
disciplin som krävs. Jag vill påstå att det nästan är större frihet
att vara i affärslivet. Kreativiteten kan ta sig så många former där.«
OPUS 23