Sako 85 Bavarian helstock

Transcription

Sako 85 Bavarian helstock
Tema hel s to c k a r
Känsla & förnuft!
Helstockar har en speciell plats i mitt hjärta.
Den första nya studsare jag köpte var en helstock, en Sako Hunter Carbine. När nu uppföljaren äntligen kommit efter drygt 25 år dyker
känslorna upp igen. Av P-O Olsson
M
itt första nya
vapen skulle bli en
Mannlicher Luxus
helstock i kaliber
.308 Winchester. Jag åkte till
vapenhandlaren, med sommarens
hoptjänade pengar på fickan och
siktet inställt på Mannlichern.
Jag hade sett den vid ett tidigare
besök. Träbiten hade längsgående, svart ådring i valnöten och
såg mycket dyrare ut än den var.
Jag hade pengar till studsaren, men eftersom fästena var
dyra skulle det knappast räcka
till ett kikarsikte också. Det fick
bli en kompromiss. Mannlichern
med fästen och en billig kikare.
En Hakko. Planen var att jobba
extra över jul och sedan köpa ett
bättre sikte.
När jag steg in i affären möttes
Fransk snälltryck innebär att man trycker
fram avtryckaren för att spänna trycket.
Sako har monterat snälltryck på helstocken, förmodligen för den mellaneuropeiska
marknaden.
Den gamle och den nya. Den gamla har sin
charm men visst är den nya snyggare? Jag
tycker att Sako lyckats bra med formgivningen av den nya Carbinen, men jag kommer ändå alltid att gilla den gamla.
12
vapentidningen 2011
jag av ägaren. En bestämd herre,
lite av en kungen bland järnhandlare. När jag berättade mitt
ärende blev svaret helt kort:
– Har du nån licens med dig?
Det hade jag inte, den låg kvar
hemma. I ivern hade jag glömt att
ta med den. Problemet var litet
eftersom jag bodde 1 km från
affären.
– Hämta licensen så kan vi titta sen, sa handlaren som uppenbarligen inte hade lust att visa en
bössa för någon som inte skulle
handla.
Jag hämtade licensen, men
återvände inte till Kungen av
järnhandlare utan åkte direkt till
nästa vapenhandlare, 3 mil bort.
Sako 85 kan plundras utan att osäkras.
Tryck ner knappen framför säkringstangenten och lyft handtaget. Lätt som en plätt.
Finishen på ståldetaljerna är överlag riktigt
bra på 85:an
Nu var köpbegäret stort. Han
hade ingen Mannlicher Luxus,
den enda helstocken var en Sako
Carbine. Jag gillade den direkt.
Den låg perfekt och trycket var
super. Stockningen passade mig
bättre än Mannlichern och lösningen med karbinring och lös
främre del av förstocken kändes bra ur precisionssynvinkel.
Men den var inte lika snygg som
Mannlichern och den hade inte
samma helstockskänsla.
Valet stod mellan snyggt och
härlig eller tryggt och bra. Jag
valde det senare. Mest för att
slippa åka till Kungen med mös�san (läs licensen) i hand.
Först med det senaste
Jag hade min Sako helstock under
många år och jag tror att det
fortfarande är den bössa jag skjutit bäst med på rörlig jakt. Jag
visste det inte då, mina referenser
på den tiden var ganska få, men
helstocken ger optimal balans för
den som vill ha en kort bössa.
Om vi tittar på senare års
trender när det gäller studsare
För att ta ur magasinet ur bössan trycker
man in det med tummen innan knappen
trycks bakåt. Allt för att magasinet inte ska
ramla ut när man inte vill. Jag tycker det är
lite jobbigt att behöva trycka in magasinet
och har tagit bort funktionen så att jag bara
trycker tillbaka knappen för att magasinet
ska åka ut.
Stockningen är snygg och passar
bössan bra. Kolvhöjden blir lite låg
med våra mått mätt. Kolvträet är riktigt bra men lite olja på träet skulle
inte skada.
för rörlig jakt är en kort, ganska
tjock pipa en av dem. Bästa valet
för att skjuta bra är naturligtvis
en lång och tung pipa eftersom
det ger stabilitet. En lång tung
pipa har även nackdelar. Det
uppenbara är att den är jobbig
att släpa på, men även skjutmässigt kan den ha nackdelar. En
tung, lång pipa blir trög när du
lyfter bössan och i ett snabbt
läge kan lättare och kortare vara
enklare att träffa med. Jämför
gärna med en hagelbössa med 34
respektive 28 tums pipa, där den
längre piplängden är bättre för
lugnt skytte och långa avstånd
och den kortare kan passa bättre
vid snabba lägen.
Genom att välja studsarpipor
som är korta och lite tjockare
flyttar vi balansen framåt vilket
ger en bössa som är lättare att
peka med utan att bli lång och
otymplig i skogen.
Helstockens långa framstock
gör det samma som en tjock pipa.
Den flyttar vikt framåt på pipan
och ger skytten en känsla av att
veta var mynningen är hela tiden.
Om man tänker på att allt var
bättre för så kan man konstatera
att helstocken var tidig med att
skapa bra balans i studsare.
Det stora problemet med
balans på studsare kom när
kikarsiktena gjorde sitt intåg.
När vikten höjs på studsarens
mittdel blir bössan ofta död i
händerna. Man känner inte var
mynningen är på samma sätt som
utan siktet. Helstock har funnits
sedan tidernas begynnelse, främst
för att vara bekväma att ha på
ryggen för den ridande soldaten
och för att skydda pipan under
eldgivning. Att den dessutom gav
en balansmässig fördel när kikarsikten började monteras var inget
som de första konstruktörerna
tänkte på.
Sämre och dyrare
Att hitta fördelar hos en helstock
gentemot en halvstock är inte
lätt. Balansen har vi redan nämnt.
I övrigt är fördelen att helstocken
är … Och här kommer problemet. Den är inte bättre på något
annat sätt. Den är sämre än en
halvstock, dyrare än en halvstock
men snyggare än en halvstock.
Alltså dyrare och sämre, men
alldeles, alldeles underbar.
Man köper inte en helstock för
att den är bättre utan för att den
är snyggare, mysigare, härligare
och har mer karaktär än en halvstock. Har man tur får man lite
bättre balans.
Det finns faktiskt en fördel till
med helstocken, även om fördelen
ser ut som en nackdel vid första
anblicken. Friliggande pipa har
varit standard de senaste decennierna på våra studsare. Att göra
en friliggande pipa på en helstock
går inte, eller rättare sagt det är
väldigt svårt. För att lösa problemet finns några varianter från
tillverkarna. Den vanligaste är
att fästa förstocken framtill med
ett mynningsbeslag runt pipan.
Beslaget är oftast trätt på pipan
framifrån och skruvad på förstocken. Beslaget gör i de flesta
fall att trycket på pipan blir detsamma oavsett var på förstocken
man håller handen, men friliggande blir pipan inte.
Vanligt var är också att
man fäster ihop pipan med förstocken med en klack eller skruv
för att få dem att agera tillsamman som en del under skottet.
Den Sako jag ägde, Hunter Carbine, hade en annan lösning på
problemet. Mitt på förstocken
satt en karbinring som dolde
faktumet att förstocken var tvådelad. Den främre, lilla delen
satt ihop med förstocken med ett
litet invändigt metallbleck och
runt pipan med ett mynningsbeslag. Den främre delen kan
alltså röra sig för att den inte
ska spänna mot pipan. En ganska smart lösning som jag efter
visst justerande fick att fungera
perfekt.
Förstocksproblematiken är
alltså en nackdel för helstocken,
men samtidigt dess fördel. Att
göra en kolv med en hellång
förstock kräver noggrant arbete
med inpassningen och ett trä
som inte vrider sig. Minsta miss
så kommer pipan att ligga snett
i pipkanalen. Det här innebär
att träet och passningen på en
vapentidningen
vapentidningen 2011
2011 13
13

Tema hel s to c k a r
helstock behöver vara lite bättre
för att fungera. Bättre trä och
bättre passning är en fördel för
kunden även om konstruktionen
i grunden är sämre.
Nya Sako
Sakos nya helstock, Bavarian
Carbine, har en elegant men
enkel lösning på förstockslås.
En tapp som sitter fastskruvad
på pipan passar i ett bleck på
insidan av förstocken. Hålet i
blecket är nyckelhålsformat. När
du plockar isär studsaren lossas
lådskruvarna och mekanismen
lyfts rakt ut en centimeter och
dras därefter bakåt fem millimeter. Snyggt och enkelt. Rembygeln fäster även den i blecket på
insidan förstocken.
Själva stocken på Bavarian är
som namnet antyder lite mellaneuropeisk i sin utformning. Svinrygg, bayersk backe och brant
pistolgrepp är inget som vi nordbor brukar gilla, men här funkar
det riktigt bra. Den extra snabelförhöjningen mellan förstocksknoppen och nätskärningen gör
också sitt till. Kolven känns helt
enkelt mysig i sin utformning.
Förstocksknopp och pistolgreppsavslutning i rosenträ höjer
också känslan. Bakkappan är av
gummi och även om det kanske
inte passar perfekt i stil så är det
ett smart val. Den lite krokiga
kolven behöver en bakkappa
som suger fast i skyttejackan.
Kolvlängden är hela 375 millimeter vilket är tillräckligt även
för de mest storvuxna.
Kolvhöjden är perfekt. För de
öppna riktmedlen. Som kikare
bör man välja en med rak tub
(eller i varje fall litet objektiv och
okular) och satsa på att få till ett
riktigt lågt montage. Vill man ha
en större kikare får man lära sig
att skjuta med lite mindre kindkontakt mot kolven. Jag vet att
kolvkamsförhöjare är fantastiska
på att lösa problemet, men, för
guds skull, de passar inte på en
helstock.
Passningen mellan trä och
metall är OK för en standardstudsare. Tyvärr är inte kolvfinish och nätskärning detsamma. Jag vet att det är dyrt med
kolvfinish och nätskärning för
tillverkarna, men här har Sako
sparat in lite för mycket. Jag
sköt bössan en söndag, vilket
innebar att jag inte rakat mig
på tre dagar. Rekylen var inget
problem, men skägget fastnade
14
vapentidningen 2011
hela tiden i porerna på kolven.
Efter tre skott började jag nästan
känna mig luggsliten i ansiktet.
Om jag köpte en Bavarian så
skulle jag lägga ett par tusenlappar på att snygga till kolven. Träbiten är riktigt snygg och bössan
är värd en mycket bättre finish
än den har från fabrik. Samtidigt
skulle jag lacka insidan på förstocken för att skydda den mot
vatten.
Utkastad hylsa
Mekanismen är en vanlig Sako
85. Alltså: Inget trams, enkelt och
utan krussiduller. Det enda som
inte är bra på 85:an är utkastet
av hylsan. Den fasta utstötaren
sitter klockan 6 på slutstycket
och utdragaren klockan 10. Det
här innebär att hylsutkastet blir
snett uppåt och hylsan kan i
värsta fall studsa på kikarsiktet
tillbaka in i mekanismen med ett
eldavbrott som följd.
Är kikaren lågt monterad ökar
risken för problem. Viktigt är att
testa sig fram om man får problem. Det vanligaste är att hylsan
tar i justerskruven till kikarsiktet, genom att skjuta kikarsiktet
fram eller bak 1 centimeter kan
problemet ofta undvikas. Ska du
ha ett lågt monterat sikte bör du
testa i butiken så att bössa, montage och kikare fungerar tillsammans genom att provväxla några
tomhylsor ur mekanismen.
Sako har valt att bygga sin
helstock på den korta mekanismen som tillåter patroner som
.308 Winchester. Jag föredrar
.308 Winchester när det gäller
helstockar eftersom hela vapnet
blir kortare och kompaktare med
den kortare mekanismen. Historiskt sett har Sako alltid varit
duktiga på att tillverka många
modellvarianter till sina vapen så
att man får en perfekt anpassad
mekanism till den patron man
valt. I en längre mekanism hade
jag hellre valt en 8x57IS som
patron, men hos Sako väljer jag
.308 vilket är tur eftersom det är
det enda patronalternativ som
erbjuds.
Begagnatmarknaden
Anders hade en modell 1908 och detta är en modell 1950 – det
är en av de sista modellvarianterna som kom. Tillverkningen var
extremt kostsam och lades ned 1972 på grund av det höga priset.
Ångrar det bittert
För några år sedan hade jag en Mannlicher Schönauer modell 1908 i
min ägo – kanske den mest berömda studsare i helstocksutförande. Geväret var ursprungligen i kaliber 8x56 MS men eftersom det var lite krångligt
att få tag bra ammunition, så hade den tidigare ägaren brotschat upp
patronläget till 8x57IS.
De första bössorna i jaktversion började säljas redan 1903 men då i
6,5x54 MS, under åren fram till 1910 fyllde man på med fler patroner, men
grundkonstruktionen är densamma och alltså från början av 1900-talet.
På grund av slutstyckshandtagets placering mitt på slutstycket blir slutstycksgången i det närmaste perfekt utan några som helst tendenser till
kärvande byrålådseffekt (till skillnad från Mauser -98). Nackdelen med slutstyckshandtagets placering är att den bakre lådringen måste delas vilket
gör det lite krångligare att montera kikarsikte på modernt sätt, men problemet är överdrivet och det finns några bra skottfasta lösningar kikarmontering. En annan nackdel med handtagets placering är att man får sträcka sig
lite längre fram för att få tag i det när man repeterar vid axeln.
Min Mannlicher Schönauer hade alla detaljer en äkta vapennörd kan önska
sig, det vill säga kort pipa i helstocksutförande, öppningsbar bakkappa med
plats för en 3-delad läskstång (läskstången saknades tyvärr), kontrollerad
matning, låg vikt och fin balans, vackert rundad låda utan vassa kanter eller
slarvigt gjord finish, snälltryck samt ett trefots hakmontage med tillhörande
kikarsikte.
Originalstocken var välgjord och passade mig bra så studsaren var riktigt
mjuk och fin att skjuta med trots att 8x57IS kan sparka lite i ett lätt gevär.
De öppna riktmedlen linjerade perfekt och jag använde geväret en del på
drevjakt efter vildsvin innan jag sålde det.
Och då kommer vi naturligtvis till den självklara följdfrågan, varför sålde jag
geväret när jag nu bara räknat upp bössans förtjänster? Ja, jag vet faktiskt
inte och jag ångrar det bittert för det var något speciellt med att hänga en
helstockad Mannlicher Schönauer på ryggen när man gick till skogs.
Av: Anders Pettersson
När Anders L. Dahlman skrev om .22 Winchester Magnum på 80-talet
var det många som inspirerades att titta närmare på Anschütz helstock,
modellen fanns i .22LR eller .22WMR med eller utan snälltryck. Men skall
sanningen fram var det nog fler som tittade än som köpte. De flesta valde
ändå halvstocken eftersom man ofta tvivlade på den kortare pipans precision. Anschütz helstock är osedvanligt trevlig och man får leta länge innan
man hittar lika mycket bössa i ett så litet paket.
Fransk spänning
Som trycke har Sako valt sin
variant med franskt snälltryck.
Jag förstår valet, men hade hellre
haft det vanliga trycket. Snälltrycket spänns upp genom att
föra avtryckaren framåt och det
fungerar perfekt. Om man inte
trycker fram avtryckaren har
Brnos äldre helstocksmodeller byggda på Mauserlådor är generellt riktiga
fynd även om priserna gått upp på senare år (halvstockarna har stigit mer).
En gammal modell 21 är precis lika smidig som en Mannlicher Schönauer
och mycket enklare att arbeta med om man vill bygga om detaljer som
säkring eller tryck. Dessutom är den mycket enklare att montera kikarsikte
på – givetvis en lågförstorande smidig modell som kan monteras lågt. Få
studsare om ens några har en lika fördelaktig kvot charm kontra kostnad
som de gamla handbyggda Brnomodellerna.
Första gången jag såg en helstockad Husqvarna 1600 var i Jan Åkermans bok ”En jägares vapen” Åkermans ”Alaskabössa” i .270 Winchester satte griller i huvudet på många även om helstockar inte var lika ovanliga på 60-talet. Kolvens vassa rygg och krokiga design gör i kombination
med den korta pipan att även .270 Winchester drämmer in bakelitbakkappan i axeln på ett ganska burdust sätt. Trots de ergonomiska bristerna är
1600-mekanismen sorgligt underskattad och lämpar sig mycket väl för ett
custombygge – varför inte en helstock?
Mannlicher tappade tillnamnet Schönauer efter 1972 och utvecklingen gick
mot att namnet Mannlicher blev mer eller mindre synonymt med helstock.
Det var till och med så att man menade en Mannlicher modell Luxus när
man talade om helstockar. Modell Luxus är snygg, relativt lätt, har mycket
fin finish, ett enradigt magasin i stål och ett bra tryck.
Det finns egentligen bara en svaghet och det är den tunna kolvhalsen som
faktiskt inte tål speciellt mycket stryk. Orsaken är den unika rullsäkringen
som sitter på kolvhalsen. Rullsäkringen var ett tydligt kännetecken som
skilde Luxus från standardvarianten av Mannlichers studsare. Det här är min
generations referens när det gäller helstockar.
Ungefär samtidigt som Mannlicher Luxus rosade marknaden fanns även en
lite billigare modell med det logiska namnet Standard. Standardmodellen
hade precis som original Schönauerstudsarna ett rullmagasin men med
den skillnaden att man tillverkat det i plast och gjort det löstagbart. Plastmagasin var något alldeles oerhört konstigt och betraktades som mycket
tveksamt. De första magasinen hade också en tendens att spricka – speciellt i magnumkalibrar. Men problemen var aldrig så stora som många ville
tro. Studsaren är lika välgjord som modell Luxus men mycket tjockare över
buken, på grund av rullmagasinet.
Säkringen var också av en anna typ än hos Luxus. Den kunde verka tröga
att manövrera, men med rätt handgrepp är den riktigt bra.
Min första nya studsare var som sagt en Sako Hunter helstock. Jag gillade den och gillar den fortfarande. Det är den studsare jag skjutit flest
älgar med och den jag trivts bäst att bära. Need I say more…
En begagnad Hunter helstock kan verkligen vara ett bra köp. De nya Sako
studsarna har bra trycken, men de gamla hade fantastiska. Tyvärr var sällan
kolvträet särskilt upphetsande på de äldre modellerna. Allt var som sagt
inte bättre förr.
Det finns även riktigt gamla Sako helstock (typ Finnbear). Personligen tycker jag att Huntermodellen är trevligare att skjuta med tackvare sin bättre
och lite rundare stockning.
För mig är det här pojkdrömsbössan nummer ett ur Vapendepotens
katalog. Dessutom hade HDF annons på baksidan på jakttidningen med
Remington 600 Mohawk avbildad. Vikten var låg, 2,6 kg (tror egentligen
att det var vikten i .222 Remington) och bössan såg läcker ut med sitt
böjda slutstyckshandtag.
En kompis pappa hade en och efter några år fick jag se den på riktigt.
Vilken besvikelse! Underbeslaget var i plast. Det häftiga böjda slutstyckshandtaget kändes som om det var böjt åt fel håll. Bakåt hade man förstått,
men framåt? Varför det? Och vem kom på den idén? Kolven var dessutom
lackad och efter något års användning såg den ut som lackade kolvar gör
efter användning dvs ful.
Under en kort period som dräng på en liten gård fick jag stifta bekantskap
med en BSA CF2 helstock i 6,5x55. Den var kanske inte den snyggaste
helstock man sett, men den sköt bra och fungerade klanderfritt. Jag har
senare sett en del problem med BSA studsare och det kanske inte är mitt
första val i dag på begagnatmarknaden.
6,5x55 är kanske inte heller ett optimalt val i helstocksutförande. 6,5:an vill
ha längre pipa för att fungera perfekt, men ska absolut inte underskattas
som patron. En helstock i 6,5x55 kan det vara riktigt fyndläge på just nu.
Sauer 80/90 eller CG 3000 fanns i lyxigt helstocksutförande. Det här är en
riktigt fin studsare som främst var känd för sin fenomenala slutstycksgång.
Konstruktionen är tysk i sin rätta bemärkelse. Det är många extra skruvar om
ni förstår vad jag menar. Samtidigt är kvaliteten extremt hög i arbetet vilket
är roligt att se.
Svagheten och styrkan är den samma. Säkringen är placerad på kolvhalsen
och det var Sauer tidiga med. Tyvärr ger det en försvagad kolvhals som ofta
gick av. Om du tittar på en begagnad Suer 80/90 så ska du börja med att
undersöka kolvhalsen.
Även efterföljaren till CG 3000 finns i helstocksutförande. Tyvärr fick man
inte till helstockskänslan riktigt och bössan blev mer som en vanlig studsare
med lång förstock. Eftersom CG 2000 bara gjordes i en mekanismlängd
hjälper det inte att välja en .308 Winchester för att minska ner längden på
bössan.
Ruger 77 är en riktigt mysig helstocksmodell. Lätt och smidig med bra
stockning. Rugers egna fästen är starka och går faktiskt att ta av och på
utan träffläges ändring.
Finishen kan vara lite rå och helstocksmodellens trycke är ingen dröm.
Räddning finns i form av utbytestrycke från Timney.
Ruger 77 har gjorts i två modeller där den senaste heter MKII och har
trelägessäkring på styrhylsan. Den första modellen hade kolvhalssäkring
istället.
En Ruger 77 är ett bra begagnatköp under förutsättning att man får provskjuta. Inte alla gamla MK77 helstock sköt som man ville.

Tema hel s to c k a r
Både rekylklacken och pipklacken sitter
skruvade i stocken. Lösningen för pipklacken är riktigt smart och verkar fungera bra. När bössan tas isär lyfter man
mekanismen i bakkant och drar systemet
bakåt 5 mm.
man ett vanligt direkttryck på
1,3 kilo. Tyvärr är det inte riktigt
så bra som Sakos trycken vanligtvis är. Det kryper lite innan
skottet går. För min del hade jag
hellre haft bättre vanligt tryck
utan möjlighet att använda snälltryck.
Om vi är inne på trycket så
tar vi säkringen på en gång. När
Sako gick från 75:an till den nyare 85:an tog man bort slagstiftssäkringen från konstruktionen.
Jag vet inte varför, allt ser i princip likadant ut, med skillnaden
att slagstiftet inte låses när vapnet säkras. I övrigt är säkringen
bra och tillåter att patronläget
plundras utan att mekanismen
osäkras.
När man har en Sako i händerna är det en sak man slås av.
Det finns ingen plast i delarna.
Idag är det vanligt med plastdetaljer på våra studsare, men
här har Sako valt att inte följa
trenden. Det är stål eller aluminium och det är faktiskt en härlig
känsla. Dessutom är finishen hög
på metalldelarna.
Lite synd är det att siktet och
kornfoten inte har den inpassning som de övriga delarna har.
Siktet är Sakos klassiska fyrkant
och kornet är en svart stolpe.
Magasinet är löstagbart av
krysstyp. För att ta ur magasinet
trycker man in det med tummen
och trycker på magasinsspärren.
Magasinet är lätt att ladda och
kan fyllas på uppifrån genom
mekanismen.
Det fanns en ny bössa, men den
skulle vi helst inte skjuta med.
Sako Sweden kunde fixa en testbössa åt oss att skjuta med men
vi kunde inte vänta. Vi nöjde oss
så och tänkte att vi får titta på
bössan utan att skjuta med den.
Men ni vet hur det är. Det går
inte att veta om man inte testat.
Så efter lite tjat fick vi skjuta
”några skott” med vårt exemplar. Några skott tänkte jag, är
det 3 eller 5? Kanske 10? Nej,
man ska inte utnyttja förtroenden och jag bestämde mig för 3
skott. Inte mer.
Jag sköt som sagt en söndag,
och inte vilken söndag som helst.
Söndagen då stormen som sades
vara värre än Gudrun drog in
över landet. Tre skott. Inget att
vingla på, i storm!
Jag riktade noggrant in kikaren genom pipan. Man vill ju
inte missa tavlan med de enda
skotten. Nu gällde det att få till
en träffbild. Jag sköt i uppehållen av blåsten. Det tog säkert tio
minuter att få iväg skotten, men
det var det värt. Ingen superträffbild, 32 millimeter med Norma
Oryx, men i varje fall ett tecken
på att bössan funkade och sköt.
Jag sköt bössan utan sandsäck
under kolven för att kunna känna hur rekylen kändes. .308:an
är ju ingen hästspark direkt men
man känner ändå att svinryggen
placerar bakkappan lite långt
ner på axeln. Kolven vill neråt i
rekylen, men som sagt: I .308 är
det inga problem.
Provskjutning
Hur bra är den
Genom åren på VapenTidningen
har jag gjort många provskjutningar. Ofta måste man åka till
banan flera gånger för att var
säker på att resultatet är rättvisande. Nu har jag även gjort
den kortaste provskjutningen i
tidningens historia.
Sako Sweden hade ingen testbössa när vi planerade vår test.
16
vapentidningen 2011
Ni får ha överseende med vår
bristande provskjutning. Jag
hade gärna skjutit många skott
i olika ställningar för att se om
helstocken påverkar träffläget
i olika ställningar. Det brukar
funka bra, men man vill ju helst
prova för att vara säker.
Jag är förtjust i Sako 85 helstock. Den har bra förutsätt-
ningar och med lite extra puts
på kolven skulle vårt exemplar
vara en riktig pärla. Kanske kan
man tycka att vikten är lite hög
med sina 3,4 kilo och piplängden
aningen lång (51 cm). Men som
vapen känns det bra. Den ligger
bra och balanserar ännu bättre.
Ett bra val helt enkelt för den
som vill köpa en ny helstock.
För dig som är intresserad av
en helstock men inte har 25 000
kronor till en ny studsare finns
det en hel del alternativ att välja
på i begagnathyllorna. I rutorna
intill artikeln ger vi exempel på
några av våra gamla favorithel-
stockar.
Att köpa en helstock idag är
inte helt vanligt. Och kanske är
det en del av tjusningen. Att äga
ett vapen inte så många andra
har. Två av mina kamrater har
precis köpt varsin helstock. För
den ena av dem är det ett återfall. Han hade en som han sålde
och efter att ha ångrat sig länge
köpte han en ny. Han liksom jag
är övertygade om att vi skjuter
bättre med helstock under rörlig
jakt. Om det är sant spelar mindre roll. Skytte är ju en självförtroendesport och alla vägar till
träff är bra. 
Blaser R93 Stutzen Luxux
Browning Acera
Mannlicher Classic
Mauser 03 Stutzen
Nytillverkat
Det syns på utbudet att helstockar inte är lika populära idag som för 30 år
sedan. I stort sett finns det tre modeller från tre tillverkare, Blaser, Mannlicher och Mauser.
Browning Acera är en lite udda fågel och Brownings svar på rakrepetersystemets framgångar. Nackdelen med just den konstruktionen är att
slutstyckshandtaget sitter väldigt långt från pistolgreppet och då spelar det
ingen roll om rörelsen är rak – det kommer i alla fall att ta för lång tid att
repetera. Trots detta bevisar modellen med sin blotta existens att det finns
helstocksentusiaster.
Blaser R93 behöver ingen längre presentation. Modellen har revolutionerat hela studsarmarknaden och att den finns i helstocksutförande är
inte konstigt, modell R8 är säkert på gång i helstock också. Blaser kallar
modellen för Stutzen och den skiljer sig inte nämnvärt från sin halvstockade släkting, den enda skillnaden är att de utbytbara piporna kommer med
en integrerad förstock – alltså den delen som gör bössan till en helstock.
Mannlicher Classic har ett namn som förpliktigar men modellen har inte
så mycket gemensamt med vare sig Schönauer eller gamla Luxus, snarare
bygger modellen på den moderna Pro-konstruktionen. En udda detalj på
studsaren är kolvhalssäkringen som har en extra funktion i kombination
med slutstyckshandtaget. Om det senare trycks in mot kolven ett steg mer
än normalt försätt mekanismen i en slags ”supersäkring” där slutstycket
inte kan öppnas. Nackdelen är ljudet som uppstår när mekanismen sedan
osäkras och faktumet att slutstyckshandtaget sticker ut ganska mycket i
sitt normala stängda läge.
Mauser 03 Stutzen är en av marknadens mest underskattade studsare.
Den skjuter bra fungerar fint, har uppspännartangent och utbytbara pipor.
Det är bara en rakrepeterkonstruktion som saknas. Bössans enda verkliga
nackdel är estetisk och kommer sig av en ganska hög låda. Uppspännartangeten har fått kritik för att man klämmer sig på den men det handlar mer
om vana och korrekt hantering än ett verkligt fel.

Similar documents