Med mobilisering i fokus

1
Förord
Det här är en rapport från ett projekt som varit omfattande både tids- och
materialmässigt. Förberedelserna för projektet startade 2009 då Nätverkslaget i
Haninge kontaktade FoU-Södertörn med en förfrågan om att granska
mobiliseringsarbetet till nätverksmöten. Nätverkslaget arbetar på uppdrag från
socialsekreterare för att anordna nätverksmöten kring barn och unga där
utredningsarbetet tyder på att nätverket kan vara en resurs i lösningen av
problemen. Nätverkslagets intresse var att utvärdera förberedelserna inför mötet,
ur olika intressenters perspektiv men framför allt från de anhörigas. Vilken
betydelse har det informations- och motivationsarbete man utför med nätverket
inför mötet? Det saknas forskning om förberedelsefasen i nätverksarbete. Men
man hade också uppfattat att mötesdeltagarna ofta tyckte att det tog för lång tid
att arrangera ett möte.
FoU-Södertörn har tio ägarkommuner och involverar gärna fler än en i ett
utvecklingsarbete, för att det gör projektet mer dynamiskt, och för att få ett större
underlag vid undersökningar och utvärderingar. Så kom också Huddinge med sin
nätverksgrupp med i projektet.
Med Huddinges anslutning till projektet aktualiserades fler frågor.
Frågeställningen breddandes till att omfatta uppfattningen om nyttan med
nätverksprocessen samt att belysa även de professionellas syn på både
mobiliseringsarbete och nätverksmöte. Dessa frågeställningar las till den om
mobilisering när undersökningen inleddes. Dock har intresset för just
mobiliseringsfasen dominerat genom hela utvärderingsarbetet.
I projektgruppen för projektet Utvärdering av nätverksarbete – med särskilt
fokus på mobiliseringen har ingått deltagare från nätverksgrupperna i Haninge
och Huddinge och från FoU-Södertörn. Från Haninge ingick Yvonne Engström,
Maria Hjertén, Sandra Rosqvist och Marianne Holme, från Huddinge Ola
Gyllenvåg och Hassan Rahauoi. Från FoU-Södertörn medverkade Eva Nyberg
och Tomas Bons.
Cheferna Bengt Tellberg, Haninge, Paula Eriksson och Kicki Lundberg,
Huddinge, kom att utgöra en stödjande styrgrupp för det gemensamma
utvärderingsarbetet.
Då projektet haft resursbrist under hela projektarbetet så beslutades att erbjuda
praktikanter från socionomprogrammet att medverka med en arbetsinsats i
studien.
Två praktikanter, Andrea Eckstein i Huddinge och Karin Steive vid FoUSödertörn, färdigställde under sin praktik en intervjuguide samt gjorde ett antal
intervjuer med deltagare i nätverksmöten. Andrea skrev på detta material sin c-
2
uppsats: Mobilisering i nätverksarbete: en kvalitativ intervjustudie från två
kommuners öppenvård.
Karin gjorde därefter ytterligare intervjuer och skrev sin c-uppsats: Mobilisering
i nätverksarbete - om syftets betydelse och konstruktion. Uppsatsen vann
fackförbundet Visions nationella uppsatstävling 2012.
Ett flertal seminarier utifrån Andreas och Karins uppsatser anordnades under
2010 och 2011 i både Haninge och Huddinge.
Tre av FoU-Södertörns ägarkommuner avsätter årligen lokala utvecklingsmedel
på FoU-Södertörn, för kortare projekt. Huddinge kommun använde 3 månader av
sina utvecklingsmedel under 2011 för utvärdering av nätverksarbetet i samarbete
med Haninge. Yvonne Engström, tidigare nätverksledare i Haninge, anställdes då
för att slutföra intervjuarbetet och göra en första sammanställning av materialet.
Tomas Bons, forskningsassistent vid FoU-Södertörn, är författare till denna
projektets slutrapport. Vi hoppas att den blir en användbar röst i samtalet om
nätverksarbetets konstruktion och nytta.
Tullinge i november 2013
Eva Nyberg
Forskningsledare
FoU-Södertörn
3
Innehållsförteckning
SAMVERKAN KRING UTVÄRDERING AV NÄTVERKSARBETE ................. 5
OM MOBILISERING ....................................................................................... 10
Sammanfattning av de lokala studierna – 2 C-uppsatser och en utvärdering .................................... 12
NÄTVERKETS SYNPUNKTER PÅ NÄTVERKSPROCESSEN - EN
INTERVJUUNDERSÖKNING ......................................................................... 15
9 NÄTVERKSPROCESSER I SAMMANFATTNING ....................................... 20
Mobilisering inför nätverksmötet ........................................................................................................... 20
Att delta på ett nätverksmöte – vilka skäl anger man? ......................................................................... 38
Vem bjuder in till nätverksmötet – en viktig fråga i mobiliseringen? ................................................. 44
Vilken betydelse fick nätverksmötet? ..................................................................................................... 45
Betydelsen av nätverksprocessen – i mötesdeltagarnas tolkning ......................................................... 54
Gjordes några överenskommelser under nätverksmötet? .................................................................... 55
MOBILISERINGEN I RELATION TILL UTFALL OCH UPPLEVELSE AV
NÄTVERKSMÖTET ........................................................................................ 57
UTVÄRDERINGSPROJEKTET SOM METOD- OCH
KUNSKAPSUTVECKLING ............................................................................. 60
MOBILISERING OCH MÖTE – SLUTORD OM NÅGRA FASER AV
NÄTVERKSPROCESSEN ................................................................................ 67
REFERENSER ................................................................................................. 74
BILAGOR ........................................................................................................ 76
4
Samverkan kring utvärdering av
nätverksarbete
En samverkan kring en utvärdering av nätverksarbete mellan socialtjänstens
nätverksgrupper i två kommuner och en FoU-enhet har pågått under några år.
Nätverksgrupperna arbetar med att genomföra nätverksmöten för barnfamiljer
som är aktuella för utredning då man bedömer att det kan finnas en risk för
barnens utveckling och hälsa. Nätverksmötet kan också utgöra en del av
socialtjänstens pågående insats i en familj. Den enskilda medarbetaren i en
nätverksgrupp kallas nätverksledare, vilket syftar på hans eller hennes roll som
ledare för nätverksprocessens alla delar.
I en studie där nätverksmötets deltagare får komma till tals om vilken betydelse
mötet har haft för dem har intervjuer genomförts med familjemedlemmar, som
föräldrar och syskon, släktingar och vänner, samt professionella, som lärare,
fritidsledare, behandlare m.fl. Studien redovisas i denna rapport. Den är unik av
två skäl. Genom att studien pågått under lång tid har ett stort material insamlats,
mer än 50 intervjuer har genomförts. Inom nätverkslitteraturen är nog
metodhandboken, som diskuterar teorin bakom nätverksarbetet och instruerar hur
en nätverksprocess ska genomföras, den vanligaste publikationen. Utvärderingar
är ovanliga.
Ett nätverksinriktat synsätt kan betraktas som ganska självklart inom det sociala
arbetet med barn och ungdom. Att som socialarbetare inbegripa familj, släktingar
och vänner samt yrkesverksamma inom vård och omsorg omkring barnet vid
bedömningar och samtal om lösningar av problem har ju också visat sig vara
verksamt. Ett nära och stort nätverk är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot
psykisk ohälsa och sociala problem. I de flesta nätverk som mobiliseras kring ett
barn i risk finns ett engagemang och en välvilja att hjälpa. Men samtidigt kan
motsatsen vara lika sann. Problemen kan vara känsliga för familjen som inte vill
lämna ut dem till de närmaste. Då fungerar det inte att inleda en
kommunikationsprocess som ska leda till ett nätverksmöte. Socialarbetaren väljer
bort nätverksarbete för att familjen kan uppleva det kränkande.
Nätverksteori
Den som först myntade begreppet socialt nätverk var den engelske antropologen
Barnes under ett fältarbete i den norska orten Bremnes. Han satt och tittade ut
över fjorden och såg fiskenät som hängde på tork. För honom visualiserade dessa
nät hur människor är sammanlänkade till varandra genom kontakt och handling
(Fyrand 2005). Hans begrepp socialt nätverk kom att inta en framträdande plats
som analysredskap inom den engelska s k strukturfunktionalistiska skolan inom
antropologi, representerad av bl. a Radcliffe-Brown (Fyrand 2005). En människa
5
är inte ensam utan befinner sig i ett ständigt samspel med andra och för att
studera en människa måste man studera detta samspel.
En annan tidig inspirationskälla är psykologen Moreno (Fyrand 2005) som
utvecklade sociometrin när han i sitt arbete med patienter behövde förstå och
illustrera patientens sociala livssituation. Ett sociogram illustrerar grafiskt en
persons sociala kontakter, med grad av intensitet och ömsesidighet i kontakterna.
Sociogrammet som visar hur ett antal personer är knutna till och interagerar med
varandra, utgör den modell som nätverkskartan senare utvecklades ur. Ett enkelt
exempel på sociogram med illustration av relationerna mellan 3 personer,
uttryckt i styrka (wikimedia.org):
En utgångspunkt inom nätverksteori är att varje människa är del av ett eller flera
system. En familj är ett system, men ingår samtidigt i ett större system, en släkt.
Detta system i sin tur interagerar med såväl närsamhället som det övergripande
samhällssystemet. Olika system interagerar med varandra på olika nivåer. Ett
personligt nätverk består alltså av en mångfald av system. Detta är den teoretiska
grunden för nätverksarbete. Hur dessa system interagerar finns bland annat
beskrivet i Bronfenbrenners socialekologiska systemteori (Forsberg & Wallmark
2002).
Att använda klientens nätverk i socialt förändringsarbete bygger på erfarenheten
av nätverkets betydelse som livsvillkor för individen. Nätverksarbete innebär en
process med syfte att leda till en gemensam syn i en gemensamt konstruerad
berättelse om individens problem och försök till lösning. Den gemensamma
problembeskrivningen är ett verktyg, att gemensamt skapa resurser för hjälp och
stöd till klienten.
Formen för att inbegripa nätverket i det sociala arbetet sker i nätverksmötet,
utvecklat av Attneave & Speck (1973). De arbetade som familjeterapeuter och
utvecklade arbetet till att inkludera förutom familj, släkt, vänner och övrigt
nätverk. Man fann att detta ökade potentialen för en förändring hos klienterna. Så
för att komma till rätta med en problematisk livssituation försökte man med hjälp
av nätverksmetodik engagera så många relevanta personer som möjligt i
lösningen av problemet. För att tillgodose detta så började man arbeta med
6
nätverksmöten. Dessa de första nätverksmötena samlade ett väldigt stort antal
människor, det kunde vara uppåt 40 personer närvarande.
Även i en kort och övergripande genomgång av de viktigaste personerna inom
utvecklingen av nätverksteori och –praktik bör Fyrand (2005) nämnas. Live
Fyrand är en norsk forskare som sammanställt boken Sosialt nettverk: teori og
praksis. Den presenterar den mesta forskningen och teoribildningen runt
nätverksbegreppet, som en uppslagsbok. Tyvärr har Fyrands kunskapsöversikt
haft en begränsad läsning i Sverige, kanske beroende på att boken aldrig
översatts till svenska.
I Sverige har nätverksarbete framför allt presenterats i några böcker som numera
har några år på nacken. Det är Svedhems bok Nätverksterapi – teori och praktik
(1985) och Klefbeck & Ogdens Barn och nätverk: ekologiskt perspektiv på barns
utveckling och nätverksterapeutiska metoder i behandlingsarbete med barn
(1996). Forsberg & Wallmark gav ut en antologi om nätverksarbete 2002:
Nätverksboken – om mötets möjligheter. En praktisk vägledning i nätverksarbete
är Aresik-Ram & Elfs handbok Mitt sociala nätverk (1997). Borgengren m.fl.
(2007) redovisar i en antologi från Psykiatri Södra Stockholm en flerårig satsning
på familj- och nätverksarbete inom en psykiatrisk verksamhet.
Men förevarande år, 2013, kommer så en ny bok om arbetet med nätverksmöten,
med författare från Nätverkskompaniet i Västerås: Engagerande nätverksmöten.
Metod och praktisk tillämpning (Hedberg Eriksson m.fl. 2013). Den ger en
illustration av hur dagens arbete med nätverksprocesser ser ut.
Det sociala nätverket som skyddsfaktor – med starkt stöd i forskningen
Nätverksbegreppet har särskilt uppmärksammats i arbetet med att urskilja riskoch skyddsfaktorer i den växande individens utveckling och hälsa. Så har ett
aktivt och mobiliserat nätverk visat sig vara en av de viktigaste skyddsfaktorerna
i ett antal kända longitudinella studier, varav några nämns nedan.
I den berömda studien från Hawaii av Emma Werner (bla Werner & Smith 1992),
den s.k. Kauai-studien, har alla barn som föddes 1955 följts framåt i livet i en
longitudinell studie. Den svenska barnpsykiatern Marianne Cederblad (2003),
som själv genomfört longitudinella studier där hon följt ett stort antal individer
med delad geografisk uppväxtmiljö, har sammanfattat Werners studie relaterad
till begreppen risk- och skyddsfaktorer. Särskilt har uppmärksammats att vissa
barn trots dåliga förutsättningar ändå växt upp till socialt anpassade och
fungerande individer. Studien har därmed bidragit till att mynta begreppet
maskrosbarn. Ett fungerande socialt nätverk förekommer som en av de främsta
skyddsfaktorerna under barnens uppväxt. Werners studie pågår faktiskt
fortfarande, vilken gör den unik i världen.
Några exempel på de nätverksrelaterade stöd/skyddsfaktorerna är:
7




släkt och grannar tillgängliga för känslomässigt stöd
värderingsgemenskap – känsla av sammanhang
nära vänrelationer
lärare och/eller präst som kan ge råd och stöd
Vi kan dra slutsatsen att det gynnar individen, även om de sociala förhållandena
är svåra, att befinna sig i ett bredare sammanhang än själva kärnfamiljen.
Svårigheter i den egna familjen kan kompenseras med resurser i närmiljön, av
vänner och släktingar, och professionella. Cederblad redovisar vidare ett stort
antal longitudinella studier och ger en sammanvägd slutsats av hur erfarenheterna
av dessa kan appliceras på svensk barnpsykiatri och socialtjänst. Två slutsatser är
särskilt intressanta ur ett nätverksperspektiv:
 i valet av behandlingsmetod kan man inte bortse från familjens roll därför
att olika föräldrastödsåtgärder, föräldrautvecklingsprogram och familjeterapi har ett starkt vetenskapligt stöd,
 studierna visar att det är samspelet mellan olika krafter i ett ekologiskt
system som är avgörande för individens utveckling. När problem uppstår
behövs därför insatser av olika slag samtidigt. Det krävs då ett samarbete
mellan olika vårdgivare.
Med referens till Aronsson m fl. (2001), en antologi med den ödesdigra titeln
Haverier i social barnavård, skriver Hessle (2003) att många misslyckanden
inom den sociala barnavården kan härledas till några olika missförhållanden
varav två är relevanta för denna studie:
- sällan lyssnar man på barnens och föräldrarnas åsikter när det gäller val av
insatser,
- från socialtjänstens sida är man ofta fastlåst vid en lösning av problematiken.
Inom det sociala arbetet med familjer karakteriseras de misslyckade insatserna av
brist på ett nätverksperspektiv. Nätverksarbetet ger ju i sin konstruktion utrymme
för familjens röst och processen med en gemensam berättelse om problem och
lösningsmöjligheter motverkar en ensidig uppfattning.
Även Andershed m.fl. (2010) visar i sin genomgång av insatser för ungdomar
som begår brott, att olika typer av familjebehandling där det personliga nätverket
deltar i behandlingen har visst stöd i internationella effektstudier.
Nätverksarbetet i praktiken
Ett nätverksarbete präglas av det organisatoriska sammanhang som det
genomförs inom. Nätverksarbetet som redovisas och utvärderas i den här
rapporten hör till utredningsarbete och insatser för barn och ungdom inom
socialtjänsten i två stora förortskommuner till Stockholm. Det genomförs av två
grupper av socialarbetare som är specialiserade på uppgiften.
8
Ett ”nätverksuppdrag” för dessa grupper kan beskrivas på följande sätt.
En familj aktualiseras hos nätverksgruppen av sin utredande socialsekreterare,
som framför önskemål att gruppen skall organisera ett nätverksmöte med
specifikt syfte. Oftast arbetar man med ”förmöten” med en del av nätverket, för
att planera det större nätverksmötet.
Syftet formuleras som ett antal frågor, som nätverksmötet skall besvara. Det
handlar både om frågor om hur situationen ska bedömas och om metoder och
möjligheter till lösning. Oftast används en skriftlig inbjudan.
En fas av nätverksprocessen, mobiliseringen eller förberedelsefasen, startas
därefter av nätverksledaren/na. Ofta ingår konstruktionen av en nätverkskarta (se
figur nedan) i det inledande arbetet med familjen, mest använd är en cirkel med
fält motsvarande sammanhanget för kontakten (familj, släktingar, vänner,
professionella och skola/arbetsliv). Olika typer av streck får betyda intensitet och
karaktär på kontakten mellan personerna, och mellan de olika personerna
och ”ego”, som huvudpersonen i nätverksprocessen ofta benämns.
Familj
Släkt
Vänner
Professionella
Arbete
Skola
Nätverkskartan med de kategorier av personer som traditionellt ingår. Huvudpersonen ”ego”
placeras i mittpunkten.
Mobiliseringen fortsätter med kontakter med alla i familjen och bland släkt och
vänner i det privata nätverket som ska inbjudas till nätverksmötet. De
professionella personer som finns runt barnet och som man önskar ska delta
kontaktas också.
Därefter håller man nätverksmötet, som leds av nätverksledaren/na.
Ofta beslutar man om att ha ett nätverksmöte till, i uppföljningssyfte, med
frågan: har det man planerade fungerat som tänkt?
9
Från mobiliseringsfokus till bredare frågor i utvärderingen
Dokumenterad utvärdering av nätverksarbete är alltså ovanlig. Inledningsvis
presenterades ett förslag till fokus på mobiliseringsprocessen när en kommun
kontaktade FoU-Södertörn för att föreslå en samverkan kring en utvärdering. När
samtal om utvärdering med ytterligare en kommun inleddes uppkom önskemål
att omfatta flera frågor. De som föranledde mest intresse att belysa kom att bli:





Mobilisering inför mötet – hur anser deltagarna att den ska organiseras?
Att delta på ett nätverksmöte – vilka skäl anger deltagarna?
Har det någon betydelse vem som bjuder in till ett nätverksmöte?
Betydelsen av nätverksmötet för familjens livssituation
Gjordes några överenskommelser under nätverksmötet?
Man beslutade också att både anhöriga/vänner och professionella skulle utgöra
målgruppen i undersökningen.
Om mobilisering
Den mobilisering som studeras i den här undersökningen är alltså en process som
ligger innan nätverksmötet. Den handlar om förberedelser inför mötet. När fokus
läggs på mobiliseringen i utvärderingsstudien sker det i syfte att metodutveckla
den process som innebär att nätverksmötets huvudperson skall känna sig
motiverad att bjuda in personer som är viktiga för honom eller henne. Det
innebär också att nätverket skall hörsamma inbjudan till mötet, och känna stark
motivation att delta.
Begreppet mobilisering kan även ha en annan betydelse i nätverkssammanhanget.
Nätverkseffekten är det verksamma i familjens förändring som konsekvens av
interventionerna i nätverket. Den kan sammanfattas som en fasindelad process,
och där ingår mobiliseringen som en av faserna (Attneave & Speck 1975). Ibland
benämns processen nätverksspiralen (tex Forsberg & Wallmark 2002). Hedberg
Eriksson m.fl. (2013) beskriver de två olika betydelserna av mobilisering genom
att benämna processen före mötet förberedelse med syfte att stärka nätverkets
engagemang, och reservera ordet mobilisering för en av nätverksspiralens faser.
I den praktik och undersökning som beskrivs här använder vi dock begreppet
mobilisering, som nämnts ovan, för den del av nätverksprocessen som föregår
själva mötet. Det motiveras med att mobilisering har en vidare betydelse
innehållsmässigt än ordet förberedelse och passar därför bättre vårt syfte.
När nätverksgrupperna i det här projektet vill utvärdera sina rutiner för
mobilisering inför nätverksmötet handlar det om frågor som
- hur mycket kraft som skall läggas på detta arbete,
10
-
hur aktivt det professionella respektive det privata nätverket behöver bli
genom denna mobilisering,
hur mycket dialog mellan nätverksledare och nätverk som behövs för att ge
deltagarna lagom information innan mötet.
Det handlar också om personalens idéer om att använda ett förberedelsearbete till
att ge utrymme för barnets situation, och lägga eventuella konflikter mellan de
vuxna i nätverket åt sidan.
Projektet som verksamhetsutveckling
De båda kommunernas nätverksgrupper utgjorde i samverkan med personal från
FoU-Södertörn utvärderingens projektgrupp med ansvar för studiens
genomförande. Nätverksgruppernas chefer bildade den styrgrupp som höll sig
informerade om att arbetet framskred inom överenskomna ramar.
Då projektet varade länge medförde det många möten med projekt/styrgrupp
samt en hel del seminarier kring de två C-uppsatser som genererades inom
studien. Det betyder många tillfällen till samtal om vardagens nätverksarbete på
hemmaplan, vissa frågor väckta av intervjusvar från familjemedlemmar eller
professionella deltagare på nätverksmötena, andra utifrån generella aktuella
frågeställningar om arbetet. Som personal tog man vara på möjligheten till egen
metodutveckling i denna form. Ett avsnitt av rapporten tar upp denna del av
projektarbetet.
En översikt över rapporten
Efter en presentation av studiens planering och metod följer en sammanställning
över intervjupersonerna, med en redovisning av deras relation till respektive
huvudperson i de 9 nätverksprocesser som ingår i undersökningen.
Därefter följer ett avsnitt som belyser var och en av nätverksprocesserna med
utgångspunkt i studiens frågeställningar.
De två C-uppsatser som skrevs inom projektet presenteras som en inledning till
en analys av hela materialet. Var och en av dem bygger på en del av
intervjumaterialet och har sitt eget perspektiv och frågeställningar, utifrån
studenternas egna intresseområden. En ytterligare publikation presenteras också
här. I Huddinge började man hösten 2009 pröva nätverksmöten som en rutin i
barnavårdsutredningar och genomförde i samband därmed en mindre utvärdering.
Såsom en lokal studie av nätverksarbete motiverar den sin plats i rapporten, även
om arbetet låg innan projektet.
Sedan får studiens frågeställningar utgöra rubriker i en analys av materialet som
helhet och diskuteras var för sig. I analysen anknyts till uppsatsernas slutsatser
och diskussioner.
11
Projektets betydelse i projektgruppens, och dess samarbetspartners, egen
verksamhetsutveckling där projektets olika möten och seminarier flätades
samman med den yrkesutveckling som ständigt försiggår, diskuteras i ett eget
avsnitt.
Rapporten avslutas med en övergripande kommentar om studiens betydelse för
nätverksprocessens utformning i en utredningsverksamhet bland barn och
ungdom med risk för problem med utveckling och psykisk hälsa.
Sammanfattning av de lokala studierna – 2 C-uppsatser och
en utvärdering
Mobilisering i nätverksarbete: en kvalitativ intervjustudie från två kommuners
öppenvård.
Angerbjörn, V. & Eckstein, A. (2010)
Andreas och Victorias C-uppsats, den första rapporten i projektet, fokuserar på
mobiliseringen utifrån aspekter av motivation bl. a. genom följande frågor:
 hur tänker en person om inbjudan till ett nätverksmöte?
 kontaktar man andra personer i nätverket?
 skiljer sig representanter för olika delar av nätverket, det privata kontra
professionella, i ovanstående avseenden?
En intressant aspekt av nätverksprocessen som författarna tar upp är motivation
och tilltro till mötet. Det är inte alltid dessa aspekter samvarierar. Materialet visar
på en skillnad mellan professionella och personer från det privata nätverket. Det
privata nätverket har en stark känslomässig motivation att komma på mötet. Vad
som kanske är oroväckande är att dessa personer inte sätter så stor tilltro till
själva mötets potential att lösa problemet. Det kan givetvis ha olika anledningar
men är till övervägande del knutet till en misstro visavi socialtjänsten. De
professionella däremot har inte samma känslomässiga motivation, vilket kanske
inte är så märkligt, men är motiverade utifrån sina roller som yrkespersoner. De
sätter dock en större tilltro till mötet. Man kan konstatera att det privata nätverket
går in i processen på ett annat sätt än de professionella.
Flera av de intervjuade upplever att inbjudningsbrevet är viktigt, det signalerar
situationens allvar och man får också reda på vilka andra personer som är
inbjudna.
Det är angeläget att identifiera viktiga resurser i nätverket under
mobiliseringsarbetet. Detta diskuterar författarna utifrån begreppen starka
respektive svaga länkar (Granovetter 1973). En stark länk har en stark
känslomässig bindning och närhet till huvudpersonen. En svag länk befinner sig
längre ifrån denna person. Dessa olika länkar konstruerar problembilden på olika
sätt i och med att de befinner sig på olika avstånd från huvudpersonen. Därför
12
kan de bidra med olika synpunkter och förslag till lösningar på problemen. Just i
detta sammanhang, att kunna bidra med nya infallsvinklar, påpekar författarna
särskilt de svaga länkarnas betydelse i och med att de kan bidra med nya
perspektiv och mer innovativa lösningar på problemet jämfört med de starka
länkarna.
Mobilisering i nätverksarbete. Om syftets betydelse och konstruktion.
Steive, K. (2010)
Karin utgår i sin C-uppsats utifrån tre frågeställningar:
 Hur ser relationen ut mellan enighet om mötets syfte och mötets utfall?
 Varför vill socialsekreterare, klienter och nätverksledare att ett
nätverksmöte ska hållas?
 Vilket utrymme har nätverksmötets deltagare att påverka nätverksmötets
syfte under mobiliseringsfasen?
Som teoretisk ram i analysen av materialet använder författaren Bourdieus
handlingsteori, som bland annat tar upp maktaspekter i mänskliga relationer där
begreppet doxa blir centralt. Doxa innebär, kortfattat, de föreställningar och
regler som finns inom en grupp. Klienter hamnar i underläge i och med att de
inte behärskar socialtjänstens doxa på samma sätt som socialsekreterare och
nätverksledare gör. Några av författarens centrala slutsatser är att enigheten kring
mötets syfte samvarierar med upplevelsen av mötet. Socialsekreterare och
nätverksledare har stort utrymme att konstruera mötets syfte och innehåll.
Privatpersonerna har störst möjlighet att påverka genom att välja att delta eller
inte under mobiliseringsfasen. Den maktobalans som finns mellan klienter och
socialsekreterare/nätverksledare har en potential att utjämnas under
mobiliseringsfasen.
Karin visar vidare att det ibland finns motstridiga uppfattningar om vad
nätverksmötet är och vad det ska leda till. Hon menar att socialsekreteraren ofta
har ett utredningsperspektiv på nätverksmötet medan nätverksledaren ser på
mötet utifrån ett nätverksterapeutiskt perspektiv, mer behandlande, där mötet
sätter igång läkande processer. Privatpersonerna får helt enkelt lov att förhålla sig
till detta och sätta sina förhoppningar till att mötet kan hjälpa.
Nätverksmöten som metod i barnavårdsutredningar. En utvärdering.
Hartvig Egebark, G. (2010)
I Huddinge har man sedan hösten 2009 prövat nätverksmöten som metod i
barnavårdsutredningar (Hartvig Egebark, 2010). Syftet var att snabbt kunna
samla in information kring barnets situation och mobilisera resurser kring barn
och familj. Tanken var också att dessa möten skulle anordnas tidigt i utredningen.
När en utredning inletts skickas en kallelse till vårdnadshavare med tid för ett
första möte med socialsekreterare, och information om nätverksmöte bifogas
13
kallelsen. Vid mötet informerar socialsekreteraren om att utredning inletts, att
man använder sig av nätverksmöten som metod och nätverksledaren ritar barnets
nätverkskarta tillsammans med familjen. Tillsammans formulerar man
frågeställningar till nätverket inför mötet. Därefter mobiliserar nätverksledaren
det privata respektive det professionella nätverket till mötet.
Gunnel, utvecklingsledare i Huddinge, gjorde en mindre utvärdering av modellen,
med en materialinsamling med enkäter till socialsekreterare och vårdnadshavare.
Trots en låg svarsfrekvens i båda grupperna kan några intressanta aspekter i
materialet nämnas.
Generellt hölls nätverksmötena sent i utredningstiden. Socialsekreterarna uppger
på frågan ”vad nätverksmötet gav?” att man fick en snabb och samlad
information samt en tydlig bild av situationen. Den dominerande insatsen efter
genomförda nätverksmöten var familjebehandling.
De erfarenheter som socialsekreterarna tog upp i en sista öppen fråga var:
 det var inte klargjort under vilka former nätverksmötena skulle hållas,
samt
 det var svårt att få till ett möte med kort förberedelsetid.
Av de 12 vårdnadshavare som besvarat enkäten anser hälften att
nätverket ”kunde hjälpa” och den andra hälften att nätverket inte kunde det.
Då det inte blev något nätverksmöte var en vanlig orsak att familjen inte lämnade
sitt samtycke, i andra fall ansågs ett möte ”uppenbart obehövligt”.
En försiktig tolkning av de svar där anledningen till att mötet inte blev av på
grund av att familjen inte lämnade samtycke kan vara ett otillräckligt
mobiliseringsarbete.
Även nätverksledarna fick möjlighet att ge synpunkter på en ny arbetsmodell för
utredning med nätverksmöte som rutin. Många av deras kommentarer handlar om
att modellen var dåligt förankrad i organisationen och många socialsekreterare
var oförberedda på en sådan förändring av arbetssättet. Ett utökat informationsoch implementeringsarbete hade varit önskvärt.
14
Nätverkets synpunkter på nätverksprocessen - en intervjuundersökning
Planering av undersökningen
Projektet har inneburit att nätverksgrupperna i två kommuner och FoU-personal i
deras FoU-enhet reflekterat över nätverksarbetets utformning med stöd i
synpunkter från deltagare i nätverksmöten som man själv anordnat.
Projektarbetet har varat länge, från det första mötet med preliminära tankar om
behovet av utvärdering av nätverksarbetet till sista punkten sattes i denna rapport
cirka 4 år senare. Planeringen var att intervjua nätverken från 10 nätverksmöten
med 6 deltagare per möte, både anhöriga och professionella. Slutresultatet blev
52 intervjuer med deltagare från 9 nätverksprocesser. Projekttiden
sammanhänger med att studien huvudsakligen genomfördes utan externa
projektmedel.
Dessutom har ett antal personer stått för såväl materialinsamling som
analysarbete, vilket också visat sig vara en intressant arbetsform. Den slutliga
sammanställningen av rapporteringen har gjorts vid FoU-Södertörn. Själva
materialinsamlingen genomfördes i huvudsak under 2 etapper, under våren 2010
och sommaren 2011. Intervjuer gjordes dels av studenter från flera
universitetsinstitutioner för socialt arbete med sin praktik förlagd vid FoUenheten eller i kommunernas nätverksgrupper. En forskningsassistent vid FoUenheten har också gjort ett antal intervjuer, liksom en personal inom ett av
nätverkslagen som just avslutat sin anställning där. Hon gjorde också en första
sammanställning av de 18 intervjuer som hon genomförde.
Med ett pussel av intervjuare blev det möjligt att få en stor undersökning. Dock
ser det ut som om det leder till ett visst förlorat djup i materialet. Det kan vara
logiskt eftersom varje person måste börja från början med intervjuarbetet. Att nå
ett djup i dialogen kräver en tids erfarenhet av frågeställningarna.
Intervjuguide
Vid intervjuerna har en semi-strukturerad intervjuguide använts (Kvale 1997), i
en version för personer som tillhörde det privata och i en version för dem som
tillhörde det professionella nätverket. Som ovan nämnts har ju därutöver ett antal
personer stått för materialinsamlingen. Var och en av dem har satt sin prägel på
intervjuerna både till språk, innehåll och form, vilket också präglar de svar man
får. Dessutom har varje intervjuare haft sina speciella intresseområden, vilket i
flera fall medfört att frågor adderats till den ursprungliga intervjuguiden. Det har
skett efter samtal i projektgruppen, revideringen har motiverats av att kunskapen
på området är så liten att det finns anledning att belysa de områden som utifrån
en bra argumentering kontinuerligt växt fram som intressanta under
projektarbetet.
15
De slutgiltiga versionerna för privat respektive professionellt nätverk: se bilaga 1
och 2. De ämnen frågorna vill täcka i intervjuerna är:
a) den intervjuades kännedom och förhållningssätt till barnets problem vid
nätverksprocessens början,
b) vilka samtal, med vilka och om vad, var den intervjuade inbegripen i
under förberedelse-/mobiliseringsfasen?
c) övergripande synpunkter på mobiliseringen innan mötet?
d) mötets betydelse för nätverksprocessens huvudperson?
e) reflektioner efteråt, både om nätverksmötet och dess konsekvenser på
längre sikt.
Intervjupersonerna
Nätverksledarna valde ut intervjupersoner från de olika nätverken och frågade
om de ville medverka i en utvärderingsstudie. Då det kan vara svårt att få
personer att medverka i undersökningar, särskilt om man ställer frågan i
efterhand, valdes vida kriterier för medverkan. Det handlade om att
nätverksmötet/ena inte skulle ligga alltför långt bak i tiden och att familjen inte
skulle befinna sig i en akut kris vid tidpunkten för förfrågan. Efter samtycke tog
intervjuaren kontakt med personerna.
Flertalet intervjuer gjordes i ett personligt möte men en del genomfördes per
telefon.
I några nätverksprocesser är nätverksledaren intervjuad. Det gäller de intervjuer
som gjordes för Steives C-uppsats, då syftesformuleringen inför nätverksmötet
var ett speciellt intresse: Nätverksledarens funktion var under belysning.
Översikt över materialinsamlingen
Nedan presenteras en översikt över intervjuarbetet. Den visar hur många
intervjuer som gjordes per nätverksprocess och relationen mellan huvudpersonen
(ego) och den intervjuade.
Nätverksprocess 1
Ego
Mamma till ego
Vän till ego
Familjebehandlare
Socialsekreterare
Nätverksledare
16
Nätverksprocess 2
Mamma till ego
Bror till ego
Lärare
Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem)
Socialsekreterare
Nätverksledare
Nätverksprocess 3
Mamma till ego
Styvfar till ego
Mamma till styvfar
Handledare till familjehem
Väninna till mamman
Lärare
Socialsekreterare
Nätverksledare
Nätverksprocess 4
Mamma till ego
Farfar till ego
Gift med mammans syster
Lärare
Skolsköterska
Behandlare (från barnpsykiatrisk mottagning)
Nätverksprocess 5
Mormor
Biståndshandläggare
Socialsekreterare
Mamma till ego
Farbror
Egos farmor
Lärare
Nätverksledare
Nätverksprocess 6
Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem)
Jourhemsmamma
17
Jourhemspappa
Mamma till ego
Nätverksprocess 7
Syster till ego
Mormor till ego
Svåger
Morfar till ego
Familjebehandlare
Nätverksprocess 8
Socialsekreterare
Ego
Mamma till ego
Styvpappa till ego
Rektor
Familjebehandlare
Nätverksprocess 9
Pappa till ego
Mentor (lärare)
Behandlare (MiniMaria, mottagning för ungdomar med missbruksproblem)
Sammanställning av intervjupersonernas relation till ego
Ego
2
Privata nätverket
Mamma
Pappa
Styvpappa
Övrig släkt
Vänner
7
1
2
11
2
∑
23
18
Professionella nätverket
Socialsekreterare
Behandlare
Lärare/skolpersonal
Jourhemsföräldrar
Handledare för familjehem
Biståndshandläggare
5
7
7
2
1
1
Nätverksledare
4
∑
27
19
9 nätverksprocesser i sammanfattning
I det här avsnittet systematiseras intervjumaterialet efter studiens frågeställningar.
Familjernas nätverksprocesser sammanfattas under varje frågeställning som
rubrik.
Mobilisering inför nätverksmötet
Under denna rubrik som anknyter till den första frågeställningen sammanfattas
hur förberedelse-/mobiliseringsarbetet inför mötena uppfattats av de intervjuade.
Nätverksprocess 1
Intervjuade personer: Ego, mamma,
socialsekreterare, nätverksledare
vän
till
ego,
familjebehandlare,
I detta nätverk tas mest kontakter av praktisk art under mobiliseringen. Det
privata nätverket har frågor och önskemål om hur barnets framtid ska bli i
samband med placering i familjehem, men under förberedelserna för
nätverksmötet har de i princip redan accepterat socialsekreterarens förslag om
placering. Mamman tar kontakt med de privatpersoner som hon vill ska komma
på mötet, och berättar för dem att en nätverksledare kommer att kontakta dem för
att ge mer information. I övrigt pratar eller förbereder sig inte det privata
nätverket inför mötet. Alla vet redan hur situationen ser ut och vad tjänstemännen
har tänkt sig.
De två vuxna i det privata nätverket som intervjuades, mamman och en vän till
huvudpersonen, är båda tacksamma över att få komma på nätverksmötet. De har
försökt att få insyn i hur socialsekreteraren arbetar och bedömer och har både
frågor och synpunkter de vill ta upp på mötet. De tyckte inte att de behövde
förbereda sig på något särskilt sätt.
Jag vet inte om jag tänkte så mycket för jag visste inte vad det var, från
början, förrän jag kom dit liksom och fick se/…/ innan man visste vad det
rörde sig om riktigt… och vad de skulle ha att säga och hur planeringen
gick från deras sida.
Så du hade ganska många frågor innan?
Ja… för man har mycket i huvudet men allt kommer ju inte ut.
Är det någonting som du tycker kunde ha varit annorlunda i informationen
eller förberedelserna?
Nej jag tycker de var jättebra. Och hon som höll i det hon var fantastisk
också.
Socialsekreteraren inbjöd familjebehandlaren till nätverksmötet. Hon förberedde
sig genom att fråga barnets mamma om hon ville ha sin familjebehandlare med.
Det ville mamman och då pratade de om vilka förväntningar behandlaren kände
på sitt eget agerande på detta möte. Familjebehandlaren ville också veta vad
20
mamman ville få ut av mötet. Behandlaren tänkte att hon kunde hjälpa mamman
att ställa vissa frågor som mamman kanske inte skulle klara att ställa själv. Några
andra kontakter tog hon inte, men hon och socialsekreteraren hade redan ett nära
samarbete vilket var till hjälp i förberedelserna inför mötet.
Socialsekreteraren hade samtal med både barnets mamma och pappa innan mötet.
Det var vanliga utredningskontakter men pappan vände sig också särskilt till
socialsekreteraren med anledning av mötet. Andra kontakter med nätverket inför
mötet överlät socialsekreteraren till nätverksledarna. Socialsekreteraren
förberedde sig genom att aktualisera tidigare kontakter med mamman under hela
utredningstiden. I övrigt tyckte han att han hade barnets situation klar för sig.
Syftet med mötet, menade han, präglades av en hög grad av samförstånd mellan
honom och familjen.
Nätverksprocess 2
Intervjuade personer: Mamma,
socialsekreterare, nätverksledare
bror,
lärare,
behandlare
(Mini-Maria),
Under intervjun berättar mamman om nätverksmötet: Vi träffades flera stycken
och hela familjen och massa med olika personer i samma lokal då, så att vi satt
och pratade tillsammans allihop.
Hon tänker inget särskilt om det eller känner att hon var tvungen att förbereda sig.
Hon har haft så många möten med socialsekreterare genom åren att hon tänker att
det är väl ingen skillnad om man är två eller tio personer i rummet på ett möte.
En del kontakter av rent praktisk art försiggick i nätverket innan mötet. Mamman
kontaktade en vän samt sin vuxne son för att fråga om de ville vara med på mötet.
I övrigt pratades det inte om situationen i familjen:
Nej, nej vi kände som att det var samma sak att gå dit och sätta oss och
prata. Som vi har gjort i många år.
Förberedde du dig?
Nej. Jag vet ju vad det rör sig om så… man fick ju prata då om sig själv och
sitt, hur man mådde och sin situation och vad man kände och tyckte. Det
har jag gjort så många gånger så det var ingenting som jag behövde
förbereda om man säger så.
Huvudpersonens bror tillfrågades av sin mamma om han ville delta på
nätverksmötet. Han menar att det kändes självklart för honom att vara med
eftersom mötet skulle handla om hans lillebror. Han hade inga särskilda tankar
om vilka frågor han skulle kunna få, och vad han i så fall skulle svara. Innan
mötet pratade han inte med någon, varken om mötet, problemen eller om
eventuella lösningar. Det var ju bara att gå dit. Han kände ju redan till sin brors
situation och förstod vad mötet skulle handla om.
21
Läraren förberedde sig genom att prata med sin kollega och kolla av med sin chef
att hon hade mandat att gå, då huvudpersonen inte längre är elev i skolan. För
övrigt tar hon inga kontakter och förbereder sig inte annat än i tanken.
Behandlaren från Mini-Maria menar att hon alltid går igenom sina mappar innan
ett nätverksmöte, och skriver kanske ner några punkter som hon tycker ska
komma upp på mötet. Hon har nästan alltid etablerat en regelbunden kontakt med
sina klienter när de väl blir föremål för ett nätverksmöte. Den kontakten handlar
dock sällan om mötet utan om annat, provtagningar osv.
Nätverksprocess 3
Intervjuade personer: Mamma, styvfar, mamma till styvfar, handledare till
familjehem, väninna till mamman, lärare, socialsekreterare, nätverksledare
I denna familj är det mamman som tar initiativ till ett nätverksmöte. Tiden innan
mötet var hon väldigt aktiv. Hon bjöd själv in personer från det privata nätverket
och informerade om hur ett nätverksmöte går till. Hon diskuterade barnets
situation med sitt nätverk och framhöll att mötet är till för barnets bästa. Vidare
förberedde hon sig genom att läsa journaler och tänka igenom de frågor hon själv
har och hur hon ska kunna ställa dem på ett bra sätt. Nästan alla i det privata
nätverket hörde av sig till mamman innan mötet. Många undrade varför vissa
frågor inte skulle diskuteras. Mamman förklarade att mötet är till för att förbättra
barnets nuvarande situation, inte för att prata om vad som hänt tidigare.
Hon säger att det var kontakten med nätverksledaren som hjälpte henne mest
under förberedelserna:
Jag tror att allt hjälpte till väldigt mycket, men mest tror jag när vi pratade,
alltså när de hörde av sig i telefonen. - Ja men det här datumet, blir det bra
och så här kommer det stå i brevet. Man hade chansen att ställa frågor;
Hur gör man nu? Hur gör man så? Sen lämnade de ut telefonnummer ifall
det dök upp någonting eller om jag behövde höra av mig och så.
Deltagarna i det privata nätverket bekräftar bilden: i det här nätverket försiggick
en väldig aktivitet innan mötet. Många hade frågor som de insåg under
mobiliseringsperioden att de inte skulle få ställa på mötet, vilket ledde till en viss
besvikelse.
Styvpappans mamma talade bara med sin son, sin svärdotter (huvudpersonens
mamma) och nätverksledaren om det förestående mötet. Dock hade hon noga
tänkt igenom det hela. Hon var på det klara med att hon, som också är lärare, inte
trodde att barnen skulle fara illa av att flytta hem till sin mamma. En åsikt hon
kände att hon kunde framföra på mötet. Kontakterna med socialtjänsten var av
rent praktisk art: Kan hon få ersättning för utebliven arbetsinkomst när hon har
umgänge med barnen? Vilka datum kan de komma? Styvpappans mamma anser
att det var lagom med förberedelse innan mötet.
Mammans väninna undrade vad hon kunde tillföra mötet då hon inte känner
barnen, men tänker att hon kan tala om för socialsekreteraren hur hon kan stötta
22
sin väninna. Samtal förs mellan tre väninnor till mamman som alla är inbjudna
till nätverksmötet. De tror att mötet ska komma till ett beslut rörande barnens
boende, och försöker att komma fram till hur en lösning skulle kunna se ut. En
viss besvikelse inträder när de förstår att så inte är fallet: mötet ska bara diskutera
och samla information runt barnets situation.
Socialsekreteraren har kontinuerlig kontakt med mamma och familjehemsföräldrar. Den kontakten är en del av ett pågående uppföljningsarbete.
Socialsekreteraren förbereder sig inte på något särskilt sätt, men säger:
Ibland är det så att man kanske har mer eller mindre lustiga sammanhang
man ska till men. Det lever man ju med, tänker jag, i sitt arbetsliv. Så man
hanterar det.
Handledaren till familjehemmet säger:
Nej, jag pratade bara med familjehemsföräldrarna och vi kom överens om
att vi skulle ses innan. För de har varit oroliga för det här. Dom var oroliga
inför mötet. Så det kändes också bra att kunna prata igenom med dem
innan vad som kunde hända och vad som kunde vara det värsta, så att säga.
Hjälpa dem att vara lite förberedda.
Handledaren för familjehemmet hade träffat mamman tidigare, dock inte på
grund av nätverksmötet utan för att mamman ville bemöta en sak som
handledaren hade skrivit. Att de träffats var alltså mammans förtjänst, det är hon
som är den aktiva i det här nätverket. Handledaren reflekterar över vad hon har
skrivit, samt tänker över sin åsikt som kommer till uttryck i texten. För övrigt har
handledaren inga kontakter innan mötet.
Specialläraren uttrycker sig så här:
Vi uppfattade det som att vi skulle vara med och presentera skolbiten och
sedan skulle vi gå. När vi kom där så var det inte alls så utan alla från
skolan skulle vara med hela tiden. Det där tror jag man skulle ha diskuterat
innan. På sätt och vis kan jag tycka att vi från skolan bidrar med en del,
men vi kan inte gå in i behandlingsarbetet och vi kan inte gå in i helheten
runt familjen, det är inte vår kompetens.
Läraren, likt de flesta professionella, går igenom sina papper, kartläggningar osv.
Han hade också viss kontakt med familjehemsföräldrarna. Läraren hade velat ha
mer information innan mötet:
Vad innebär ett nätverksmöte? Hur jobbar just det här teamet? Det var väl
en privat firma som jobbade med det här, hur gör de? Lite kort bara. Sen
får man ju läsa det man orkar.
23
Nätverksprocess 4
Intervjuade personer: Mamma, farfar, ingift morbror, lärare, skolsköterska,
behandlare vid barnpsykiatrisk mottagning
Mamman informeras om nätverksmötet av socialsekreteraren när hon ansöker om
kontaktfamilj för sonen (huvudpersonen). Mamman och sonen har ett förmöte
med nätverksledaren, då de bestämmer vilka som ska inbjudas till mötet. I övrigt
ingen kontakt med nätverksledaren. Mamman hade ingen aning om vad ett
nätverksmöte är och tycker att ”det hela blev för stort”.
Flera från det privata nätverket hör av sig till mamman när de fått inbjudan till
mötet. Det kommer många på mötet och mamman säger: Jag tyckte alla var
väldigt engagerade, vilket jag absolut inte hade förväntat mig.
Farfar pratar lite om situationen med sin svärson innan mötet. Han förberedde sig
inte på något särskilt sätt:
Nej. Jag visste ju inte vad det skulle innebära. I och med att jag aldrig varit
med på ett sånt här tidigare så visste jag ju inte vad som skulle ske. Utan
det fick man ju ta när man kom dit.
Den ingifta morbrodern blir inbjuden till nätverksmötet via brev. Han har en lite
ambivalent inställning då han tycker att det innehåller onödig information som
han redan känner till. Han förstår inte syftet med nätverksmötet. Han blir också
arg eftersom han tycker att han har känt till situationen så länge och bråkat för en
förändring för barnet inom det privata nätverket. Han ställer sig också undrande
över sin roll på mötet, han uppfattade att det redan var planerat att han skulle
vara kontaktfamilj. Innan mötet pratar han med sin fru, som i sin tur pratar med
sin syster (mamman till huvudpersonen). Han blir, som många andra intervjuade,
engagerad att gå på mötet av att se inbjudningslistan, men hade uppskattat att bli
kontaktad före mötet för att få lägga fram sin syn på saken. Ingen ringer honom
och inga kontakter tas förutom brevet och samtalet med frun. På frågan om han
förberedde sig inför mötet svarar han:
Det var svårt att bestämma innan hur ett möte ska se ut när jag inte visste
alls hur det funkar eller någonting utan jag gick dit med ganska öppna
ögon så att säga, så fick man ta situationen för vad den var. Så att jag hade
ingen speciell förberedelse alls/…/jag har lärt mig med åren att det är
ingen idé att förbereda sig för någonting som kanske kommer att inträffa
eller någonting utan det blir mycket lättare att ta situationen som den är.
Morbrodern tycker att mötet var jönsigt och tramsigt. Det skulle avhandla
alldeles för viktiga saker för att vara på en sådan nivå, menar han.
Hela detta privata nätverk upplever mötet som mycket diffust. Det kan
sammanhänga med hur socialsekreteraren motiverade det. Hon presenterade idén
med nätverksmötet: vi gör så, alltid. Även om mötet till slut tycks ha lett till
24
något bra var inte det privata nätverket med på tåget. Det påverkar antagligen
deras inställning till nätverksprocessen. Den ingifte morbrodern menar att
problemet borde ha lyfts fram tydligare under mötet eftersom många personer har
undgått att se att pojken mår dåligt. Han menar också att pappan inte klarar att ta
sitt ansvar, det måste någon annan göra.
Pojkens lärare blev först lite förvånad:
Jag visste inte att det var så stort. Jag tog över klassen i augusti förra året,
så jag hade inte känt dem så länge. Det var så många personer inblandade
och att det var så allvarliga problem.
Läraren pratade med övrig skolpersonal som var inbjudna till mötet, för övrigt
ingen förberedelse: Jag tänkte ju igenom vad jag visste och vad jag har sett. Och
vad jag och mamman hade pratat om innan. Läraren tycker att det var lagom
med förberedelse inför mötet: man måste ju ha något att prata om där också.
Skolsköterskan känner familjen och vet det mesta om situationen. Hon bestämde
sig genast för att gå på mötet. Mamman ringde upp och frågade om hon visste
något om nätverksmöten, vilket hon inte gjorde. Skolsköterskan tänkte att hon
hade två roller på mötet: en professionell och en som vän till mamman. Hon
förberedde sig lite genom att prata med den övriga skolpersonal som skulle vara
med.
Behandlaren från den barnpsykiatriska mottagningen säger om sin roll och sina
förberedelser inför mötet:
Det fick jag ju se när jag kom dit vilken roll jag hade. Eftersom jag hade en
behandlingskontakt, en sporadisk behandlingskontakt med familjen, och
kände familjen väl så var det beroende på vad nätverksledaren ville ha för
information. Jag hade mycket att komma med. Jag behövde inte gå tillbaka
så mycket till journaler för att titta. Jag hade koll på vad det handlade om.
Jag hade det i huvudet.
Socialsekreteraren meddelade mamman att man brukar ha ett nätverksmöte när
man utreder behovet av stöd. Det var hon som informerade mamman och bjöd in
nätverksledaren. På frågan om hur hon tyckte att mamman reagerade kring
inbjudan svarar hon:
Nej jag meddelade det innan, har jag för mig. Skickade hem brev om att när
vi träffas så kommer vi träffas först en liten stund och sen kommer jag
bjuda in nätverksledare till mötet. Så de kommer också vara med för vi
brukar ha nätverksmöten. Så att hon visste det när hon kom. Så jag tror inte
hon reagerade… hon verkade då som hon var, som att det var ok.
I denna familj är det väldigt lite kontakter från nätverksledarens sida. Flera
personer i nätverket undrar vad det egentligen är som händer. De flesta verkar
25
tänka att de ”väl får åka dit och se”. Flera av de intervjuade personerna i det
privata nätverket hade dock fortfarande efter mötet svårt att förstå vad det hela
handlade om.
Nätverksprocess 5
Intervjuade personer: Mamma, mormor, farmor, farbror, lärare, socialsekreterare,
biståndshandläggare, nätverksledare
Mamman i detta nätverk har deltagit i nätverksmöten förut. Redan innan förmötet
frågar hon personer i sitt privata nätverk om de vill komma. Mamman förbereder
sitt privata nätverk:
Jag beskrev ju det att vi skulle sitta i en ring då och prata om hur
situationen är och hur vi ska lösa det. Och så sa jag det även att de fick
prata fritt. Och säga vad de tyckte. Att det var viktigt att de pratade fritt
liksom.
Kontaktade någon dig?
Nej. Inte efter att de hade fått brevet. Det var nog mer att man kollade om
de skulle komma. Annars så var det väl inget speciellt utan vi möts på
mötet/../Och vi hade ju haft förslaget, jag tror vi pratade om det innan, jag
och min syrra också, så att jag hade ju lite där i bakhuvudet att förslaget
om min syrra skulle komma fram. Så att det var ju ganska skönt för då
visste jag att (barnet) inte skulle komma till någon främmande människa.
Mamman betonar att det mesta pratade man om på mötet, man kan inte förbereda
sig så mycket: ”Ja det är ju svårt att tänka sig hur ett möte ska bli”.
Pappan, som var lite orolig inför mötet, talade med sina kontaktpersoner inom
psykiatrin. Han tycker att socialtjänsten kunde ha tagit mer kontakt innan mötet,
men att mötet ändå blev bra, bättre än han förväntade sig.
Farfar får reda på mötet genom sin son, som har pratat med sin före detta fru.
Farfar och pappa pratar om situationen, om mötet och hur de ska gå vidare.
Farfar var med på ett förmöte och pratade igenom situationen från sin synvinkel
innan nätverksmötet. Han är väldigt nöjd med hela processen.
Mormor har sin dotter (mamman) boende hos sig under mobiliseringsfasen och
hade därför kontakt med socialsekreteraren innan nätverksmötet. Mormor är
också med på ett förmöte. Mormor tycker att socialsekreterarna var tydliga med
att beskriva hur de tänker. Hon tycker också att hon visste, innan mötet, hur de
flesta deltagarna skulle resonera:
Ja. I och med att man visste vad det handlade om så var det ju lätt att
komma dit. För att man visste ju redan vad orsaken var och så där. Så det
var ju inte så svårt. Och sen att sitta bland de andra och vem som helst
pratade och sådana här grejer. Så att det gick bra.
26
Men om man tänker på allting, är det något som du tycker borde ha varit
annorlunda då, innan själva mötet?
Nej det tror jag inte. Man var inställd på det som skulle komma, ja det var
man, man visste ju vad det handlade om, så att då var det ju inget svårt.
Läraren blir först kontaktad av socialsekreteraren som berättar om mötet och
förbereder henne på att nätverksledaren kommer höra av sig. Läraren hade också
kontakt med familjen. Mamman ville gärna att läraren skulle komma på mötet,
eftersom hon hade förtroende för henne. Läraren tyckte det var självklart att
komma. Hon förberedde sig genom att tänka igenom situationen. Läraren tycker
att socialtjänsten har agerat fel med denna familj, och tänkte igenom innan mötet
hur hon skulle kunna hjälpa familjen att framföra detta. Nätverksledaren ringer
läraren men beskriver mest praktiska saker. Läraren tycker att det var bra och
professionellt.
Läraren kontaktar själv mamma och mormor innan mötet för att säga att hon
tycker de är starka som orkar gå igenom detta. Hon kontaktar också barnets
tidigare lärare för att få med sig en samlad bild till mötet. Inför mötet var det
ingenting hon undrade över, all information gick fram och var tydlig. Läraren
tycker att det var viktigt att få veta vilka som skulle komma på mötet så att hon
kunde rikta sina tankar. På frågan om hon är missnöjd med något i processen
svarar hon nej.
Jag tyckte att det var svårt att föreställa sig hur det skulle bli eftersom det
var många personer på mötet som jag inte hade träffat tidigare. Jag tyckte
att alla ifrån familjen bidrog med sitt i en knepig situation.
Inför detta nätverksmöte är det mycket mobilisering, och socialsekreteraren är
själv ganska aktiv i processen. Socialsekreteraren säger:
Där var vi nog ganska på, att de (föräldrarna) verkligen skulle inventera.
De tyckte först att ”ja men min bror har inte tid eller min syster”, och så
där: ”vi kan inte…” så det där var vi nog lite tjatiga med att vi tyckte att de
personerna skulle med. Och ja, de kom ju också.
Socialsekreteraren har kontakt med familjen under tiden fram till mötet och hör
också av sig innan mötet för att höra att mamman har tillfrisknat efter en
operation. Mamman tycker att det kändes omtänksamt.
På frågan om socialsekreteraren förberedde sig:
Nej, alltså det gjorde jag inte inför själva mötet. Under utredningen hade
jag ju fått idéer och tankar om vilka i nätverket som kunde vara där, det såg
hoppfullt ut då. Sen vart det ju inte alls så som jag hade tänkt så.
27
Hon uttrycker samtidigt att det är viktigt att inte komma med för fast uppfattning
om vad mötet ska kunna leda fram till.
Nej jag tror att det är viktigt att det får bli… att inte jag kommer med någon
föreställning om, som jag hade då, att farbroderns familj skulle vara bra.
För då hade inte det här andra kommit fram, liksom som det blev. Utan
man ska nog vara ganska neutral tror jag när man kommer till sådana
möten.
Nätverksprocess 6
Intervjuade personer: Mamma, behandlare, jourhemsmamma och jourhemspappa
Huvudpersonen i denna nätverksprocess gick i behandling på Mini-Maria, en
mottagning för ungdomar med risk- och missbruk. Nätverksprocessen initierades
av behandlaren på Mini-Maria, som föreslog socialsekreteraren att ordna ett
nätverksmöte för pojken.
Nätverksprocessen för den här familjen karakteriseras av en tämligen liten
mobilisering. I stort sett inga av personerna i det privata nätverket samtalade med
varandra innan mötet, inte heller talade de med några professionella. Mamman
deltar i ett förmöte med socialsekreteraren och nätverksgruppen. Det blir aldrig
klart för intervjuaren om huvudpersonen var med under förmötet. Mamman säger
att hon inte samtalade med någon innan mötet. Sedan framgår det dock under
intervjun att hon frågat sin mans bror om han ville närvara vid mötet. Mamman
formulerar detta, i ett citat som visar hur hon uppfattade familjens delaktighet i
förberedelsearbetet:
Vi frågade om min mans bror fick komma på mötet. Det enda vi bestämde
var om vår familj, de andra bestämde den andra delen.
Hon menar vidare att hon inte varit särskilt delaktig i hur syftet med mötet
formulerades. Man kan undra över hur väl förankrad idén om ett nätverksmöte
var hos pojken och mamman. Bland annat uttrycker sig mamman så här om
inbjudningsbrevet.
Vi bestämde tillsammans vad som ska stå i brevet. Nätverksledaren
bestämde hur brevet skulle formuleras och frågade oss om vi ville tillägga
någonting.
Hon tycker inte att hon var delaktig i formuleringen av de frågeställningar som
skulle tas upp på mötet.
Nej de sa att vi ska prata om det och det. De frågade mig också om vad vi
ville prata om.
28
Mamman uppfattade alltså att socialsekreteraren, och kanske även
nätverksledaren, redan innan mobiliseringen hade en bestämd uppfattning om
mötets form och innehåll.
Jourhemsmamman blev kontaktad av nätverksledaren via telefon och fick också
ett inbjudningsbrev. Hon förberedde sig inte och kontaktade inte någon innan
mötet. Hon tycker att det kan vara en bra förberedelse om man får reda på syftet
med mötet i samband med inbjudan, särskilt vilka förväntningar
socialsekreteraren har på vad mötet ska innehålla och leda till. Jourhemsmamman
är kritisk mot att brevet inte hade någon lista över de inbjudna, likaså att
nätverksledaren inte pratade med pojken innan mötet (vilket dock är lite oklart).
Jourhemsmamman tror ändå att det var något positivt med mötet. Men hon menar
att det kan vara svårt att som jourhem prata fritt på ett sådant möte.
Vi har bara en liten del att berätta, hur det fungerat hos oss och vad vi
tycker. Det är inte alltid man kan lägga in en åsikt. Vi har uppdraget av
socialförvaltningen. Vi kan sitta i ett litet dilemma. Man kanske inte alltid
kan säga vad man tycker egentligen. Det är inte alltid man gör det.
Hon berättar vidare:
Jag kan ju tycka att föräldrarna har fel t.ex. Det kan jag inte säga när jag
sitter där. Det är ändå föräldrar och deras barn. Jag har bara känt barnet
lite grann men föräldrarna har hela historien. Sedan kan det ju vara att jag
har fel i det jag tycker.
Jourhemspappan uttalar sig om syftet med mötet: Bara att man ville ha mer
underlag för beslut. Han uttalar sig också om att huvudpersonen inte var
informerad innan mötet.
För att då tänkte jag som en 16-åring och träffa 20 personer, varav de
flesta tycker man är en stor skitstövel och inte mera förberedd, måste vara
ett väldigt tufft möte. Vilket det också blev. Det var inte bra.
Jourhemspappan är oerhört kritisk både till syftet med mötet och hur det förlöpte.
Han tycker att inbjudningsbrevet till mötet var diffust. Brevet var kortfattat och
han tycker inte att det fanns något klart definierat syfte. Han tyckte inte att han
själv i sin roll behövde förbereda sig inför mötet. Däremot menar han att det
privata nätverket noga bör förberedas: Alltid via förmöte för de som är svagast.
Med svaga menar han alla som inte är professionella.
Han menar att nätverksledaren inte kontaktade huvudpersonen:
När tiden gick och de inte hört av sig så informerade jag honom utifrån de
möten jag varit med om, så att han hade lite bakgrundsinformation. Vad det
29
skulle gälla och vad man skulle ta upp samt lite om syftet som jag trodde
det var. Det skulle egentligen nätverksledaren ha gjort, men vi gjorde det
själva istället.
Han menar också att alla åsikter inte riktigt beaktades. Föräldrarna ville att
pojken skulle till ett behandlingshem i Norrland, men socialsekreteraren lyssnade
inte alls på det örat. Jourhemspappan menar att man då hellre borde ta det som ett
tjänstemannamöte utan huvudpersonen. För att ett nätverksmöte ska var
motiverat gäller:
Att man möter familjen, klienten, nätverksledaren och socialsekreteraren
och försöker hitta vad som är unikt med det här mötet, annars kan det bara
vara ett tjänstemannamöte. Du måste hitta vad det är som är det unika. Ett
gemensamt syfte och mål med mötet. Sedan att man har stöd. Att det är
någon som stöttar den här klienten på mötet.
Han tycker att det som togs upp på mötet enbart hade socialförvaltningens
perspektiv.
I likhet med jourhemsmamman tycker han att det kan vara svårt att tala fritt på
mötet.
Vi är en jourhemsplacering så det kan man inte bestämma, det är bara att
gå. Det är inte frivilligt alls, det är bara att gå dit.
Senare i intervjun säger han: Eftersom jag är anställd av socialförvaltningen, om
jag säger att de har gjort fel då får man inga nya uppdrag. Han är både
mångordig och kritisk till nätverksmötet.
Till skillnad från jourhemspappan menar den inbjudna behandlaren från MiniMaria att det fanns ett klart uttalat syfte med mötet. Själv kontaktade han inte
någon inför mötet och blev själv inte kontaktad av någon, men menar att inget
behov fanns eftersom han har en löpande kontakt med familjen. Han menar
vidare att nackdelen med nätverksmöten är att förberedelsetiden är så lång.
Behandlaren drar också en parallell till sin egen profession vad gäller förarbete:
Det blir också en sådan paradox, som när man börjar i terapi så går man i
sina bedömningssamtal, här drar vi igång ett nätverksmöte men vi gör
aldrig en bedömning. Är det en familj som har tillräckliga krafter att
tillgodogöra sig ett nätverksmöte?
På frågan om mötet blev som han tänkt sig svarar han:
Jag hade nog tänkt, och förhoppningen var nog, att familjen skulle kliva
fram mer tydligt. Få en ökad kunskap kring pojkens brister och resurser. Så
har det tyvärr inte blivit, snarare har man tillskrivit socialtjänsten en
30
otroligt tydlig föräldraroll. Ni måste göra någonting! Ni måste ta hand om
honom, låsa in honom, för jag står inte ut med skammen!
Enligt behandlaren hade socialsekreteraren respektive familjen helt olika syften
med mötet.
Det förefaller som om deltagarna anser att detta möte inte har lett så mycket
framåt och det finns fortfarande en oro kring huvudpersonen. Att särskilt
mamman är orolig framgår när hon svarar på frågan om något kunde varit
annorlunda med mötet:
Jo kanske skulle en läkare sitta samtidigt och bedöma min son. Jag tycker
att en psykolog ska sitta framför min son och kolla med hans ögon hur min
son mår.
Nätverksprocess 7
Intervjuade personer: syster, mormor, svåger, morfar och behandlare
Anledningen till mötet var att en ung flicka blev gravid och det fanns en
osäkerhet om hon skulle klara att ta hand om barnet. Flera av de inblandade
tycker att syftet med mötet var lite oklart. Enligt systern var det socialtjänsten
som tog initiativ till mötet och syftet var:
Att det var för att träffa nätverket som min syster har runt sig. Att de skulle
lära känna oss och se vad vi var för några personer.
Inte heller i detta möte har det varit så mycket aktivitet i mobiliseringen. Systern
pratade om mötet inom familjen och med sin mamma men annars gjorde hon
inga förberedelser. Både hon och mamman tyckte att det var bra att det blev ett
möte. Men hon anser att mötet borde ha varit mer förberett.
Jag visste inte alls hur mötet skulle vara, då är det svårt att förbereda sig
för det också. Att utförligt beskriva vad det kommer att vara för möte och
kanske ge några funderingar. Nu kan ni fundera på det här och det här.
Hon säger att nätverksledaren ringde henne innan mötet men undrade inte om
hon hade några frågor hon ville lyfta på mötet. Intervjuaren frågar om till
exempel en blankett skulle kunna hjälpa till som ett underlag för mötet.
Ja det kanske skulle vara bra. Om man har några egna funderingar, frågor
man vill lyfta fram kring huvudpersonen, något som man vill att de ska ta
upp, då är det kanske bra att de får in det innan själva mötet. Då kan de
förbereda sig lite på vad vi tycker och tänker.
31
Hon tycker att andra gärna får komma med förslag men man kan ana att hon ändå
tycker att tolkningen av förslagen ligger hos ”dem”, dvs. socialtjänsten. Vidare
menar hon att mötestiden inte räckte till.
Det kändes som att vi var tvungna att bryta fast det kanske fanns mer att
prata om. Det hade kunnat vara bra om man kanske hade två möten så att
det blev lite längre. Sedan så kanske ett uppföljningsmöte också hade varit
bra så att man kunde prata om hur det blev. Nu bestämde vi i och för sig
inget men man kunde ha haft ett uppföljningsmöte efter det att hon fått
barnet och följt hur det var då.
Mormor blev uppringd av nätverksledaren men hon hörde inte av någon annan
och ringde inte heller själv till någon. Hon berättar att hennes son inte kunde
komma men att han ringde och pratade med nätverksledaren. Mormor
uppskattade särskilt telefonkontakten med nätverksledaren innan mötet, vilken
hon upplevde som lugnande.
Svågern talade inte med nätverksledaren innan mötet, han pratade lite med sin
familj men inte med några fler. Han kommer med en viss kritik till hur mötet
utformade sig. Han menade att det var väldigt mycket fokus på mamman medan
det ofödda barnets pappa hamnade i skymundan.
Morfar kände inte till något om det förestående mötet innan han fick
inbjudningsbrevet.
Jag tror nog att min fru sa någonting om det någon gång bara, sedan kom
det ett brev. Hon visste inte heller om det men någon hade nämnt det för
henne för hon är god man för vår dotter. Hon visste inte när det var.
Han pratade inte med någon inför mötet och blev inte heller kontaktad av någon
annan mötesdeltagare. Även morfar menar, i likhet med svågern, att mötet var
mycket fokuserat på barnets mamma. Barnets pappa fick inte mycket utrymme:
Det hade nog kunnat vara bättre om man ser på det ur den synvinkeln.
Behandlaren blev inte kontaktad av någon innan mötet och tog inte heller själv
kontakt med någon, men hade gärna pratat med en nätverksledare innan. Syftet
med mötet hade nog framträtt tydligare då, menar behandlaren. Han sa ja till att
delta på mötet först efter att ha träffat familjen och fått deras godkännande, så det
har funnits en dialog mellan behandlaren och familjen innan mötet, även om de
inte själva egentligen uppger det. Behandlaren såg sin roll på mötet som att vara
lite tillbakalutad: Det jag tänkte på var att jag inte kände familjen. Jag har bara
träffat dem en gång och jag tänkte på att rollen för mig blir att lyssna och svara
på frågor.
Även behandlaren tycker att den blivande pappan fick för lite utrymme under
mötet och menar att om han som behandlare haft ett samtal med nätverksledaren
innan så hade det kunnat bli annorlunda: Ja, om jag hade sett frågeställningarna
och han inte varit med hade jag lyft det, eftersom jag tycker det är så viktigt.
32
Absolut så hade jag undrat kring det. Här kan vi se önskemål om ett utökat
mobiliseringsarbete, att i högre grad involvera den blivande pappan.
Nätverksprocess 8
Intervjuade personer: ego, mamma, styvpappa, socialsekreterare, behandlare,
biträdande rektor
Anledning till mötet var en flicka som inte går i skolan. Hon har efter utredning
vid 9 års ålder (nu är hon 16) fått diagnosen ADD och svår dyslexi med inslag av
sociala svårigheter liknande Aspergers syndrom. Mamman säger att hon tar
mycket ansvar för flickan, men önskar att pappan skulle ta mer ansvar samt att se
vilken hjälp hon kunde få från släkt och vänner.
Enligt mamman var det deras kontaktperson i Mobila teamet (arbetar med barn
med skolproblematik) som initierade nätverksmötet. En personal i det Mobila
teamet motiverar initiativet med att det inte fanns någon socialsekreterare
involverad just då.
Flickan säger att hon inte varit med och bestämt innehållet på mötet men säger
sig ha fått möjlighet att påverka lite.
Mamman säger att: Jag tycker det var rätt förutsättningslöst att försöka samla
ihop alla och sedan prata ihop det på ett nätverksmöte. Mamman menar att
mötet egentligen kommer flera år för sent. Hon hoppades att det skulle leda
någon vart men trodde inte riktigt att det skulle göra det. Det stora problemet är
ju att flickan inte klarar skolan och inte trivs i skolan. Hon säger att hennes och
dotterns räddning har varit det Mobila teamet i skolan.
Mamman säger att hon inför mötet pratade ”med sin sida”, med vilket hon
antagligen menar sitt privata nätverk. Hon fick en viss respons från de närmaste.
Flickan säger så här om initiativet till mötet: Jag tror att det skulle vara ett möte
för att ta reda på varför det varit jobbigt i skolan. Hon hade ingen kontakt med
andra inför mötet, undantaget att hon blev uppringd av en moster och fick själv
berätta om vad mötet skulle handla om. Flickan var besviken över att flera som
blivit inbjudna inte kom på mötet.
Styvpappan var inte med på förmötet och hade inte heller några kontakter inför
mötet.
Behandlaren som var initiativtagare till nätverksmötet, menar att syftet var att
sortera, vem som ska göra vad och inventera vad som redan gjorts för att inte
göra samma saker igen. Behandlaren var med på förmötet men gjorde i övrigt
inga förberedelser inför mötet. Hon hade yrkesmässig kontakt med flickan,
hennes mamma och skolan under tiden och pratade även med en
socialsekreterare angående en ansökan. Hon blev inte själv kontaktad av några
personer inför mötet. Behandlaren menar att det tog väldigt lång tid innan mötet
blev av och ringde därför själv upp nätverkslaget för att höra hur processen
fortskred.
Socialsekreteraren var passiv innan mötet, motiverat med att hon var nyanställd.
Hon blev inte heller kontaktad av någon innan mötet. Hon träffade mamman och
33
nätverkslaget i ett förberedande möte. Hon har tolkat situationen så att det fanns
en konflikt mellan socialtjänsten och familjen om vem som ”ägde” mötet. Innan
mötet ägde rum hade flickan börjat skolan igen. Det hände alltså en del under
förberedelsefasen.
Nätverksprocess 9
Intervjuade personer: pappa, mentor (en lärare) och behandlare
Pappan berättar att syftet med nätverksmötet var att lösa sonens missbruksproblem. Övriga intervjuade säger samma sak: att det fanns ett tydligt syfte med
mötet. På frågan om vem som initierade nätverksmötet så svarar pappan att det
var pojkens mamma. Men i intervjun med behandlaren så säger denne att det var
han som gjorde det. Anledningen till att behandlaren tog ett sådant initiativ var
att pojken inte kom till behandlingen som han skulle. Dessutom hade mamman,
som pojken bor hos, sedan en tid en livssituation som inte kunde ge pojken en
trygg miljö. Hon hade ekonomiska problem och hotades att bli vräkt från sin
lägenhet. Behandlaren: Det var svårt för mig att jobba med en pojke som röker
cannabis, när allting var så struligt i hans familj. Det var därför som jag tänkte
att vi behövde det.
Pappan träffade nätverksledarna på ett förmöte där man gick igenom vad mötet
skulle handla om samt syftet med mötet. Pappan upplevde förmötet som styrt.
Han uttrycker det så här:
De som höll i det här mötet höll i taktpinnen. Eftersom det var en viss tid
avsatt och de hade vissa ledande frågor som sedan bollades runt i gruppen.
Det var inga direkta frågor som man själv; t.ex. Jag vill att vi pratar om det
här. Jag ville att man skulle kunna få lite svar av de instanserna som satt
där om hur de jobbade kring det här.
Pappan pratade med några personer om mötet, han nämner inte vilka, som han
vet har kontakt med pojken. Dessa hade dock ingen möjlighet att närvara på
mötet. På frågan om något i brevet borde varit annorlunda säger han:
Frågan skulle ha ställts i brevet om det finns någonting som du vill ta upp.
När brevet går till de inbjudna, vad känner de att vi ska ta upp? Kontakta
mig. Jag tycker att med alla de som träffar, umgås med den här personen
har något att tillägga. Så är det bara.
Om det var något han saknade efter mötet så var det att någon chefsperson skulle
deltagit: Att det kanske finns någon ansvarig någonstans som kan tala om varför
vi jobbar på det här sättet och hur det kommer sig att mina handläggare inte kan
göra på något annat sätt. Han saknar någon form av beslutsmandat, kan man
tolka det som:
34
När man är i den situationen och man vill att det ska påbörjas en
behandling då vill man inte som förälder höra: Ja men till nästa möte så
ska jag se om vi kan ta ett beslut! Då börjar vi snacka om de här
månaderna igen och det finns det inte tid för. Det vi pratar om är som en
swot-insats med polisen, det ska ge pang bom, full storm, rakt på, gå till
botten. Hårt och intensivt på kort tid, det är vad som krävs.
Behandlaren berättar att han initierade mötet genom kontakt direkt med
nätverkslaget. Anledningen var att pojken inte hade någon handläggare vid
socialtjänsten, den tidigare socialsekreteraren hade slutat. I samtal med
behandlaren menade nätverkslaget att det måste finnas en handläggare innan man
kunde ordna ett nätverksmöte. Det ordnade sig med en handläggare efter ett tag.
Behandlaren deltog tillsammans med familjen vid förmötet men tog därefter inga
kontakter och blev inte själv kontaktad inför mötet.
Mentorn (en lärare från skolan) blev kontaktad av mamman och fick inbjudan
från henne. Mentorn pratade flera gånger med mamman inför mötet och säger att
hon faktiskt inte uppfattade sin närvaro på mötet som frivillig: det är någonting
jag måste göra eftersom jag är mentor till eleven, det reflekterade jag inte över.
Mentorn var från början inte helt klar över sin roll på mötet men trodde sig inte
kunna tillföra särskilt mycket. Sedan visade det sig att jag kunde göra ganska
mycket när jag väl kom dit. Skolan tog en ganska stor plats på mötet.
Deltagarnas syn på förberedelsetiden före mötet – i sammanfattning
De intervjuades syn på förberedelsetiden inför det nätverksmöte de inbjudits till
kan sammanfattas i några aspekter. Kanske dessa aspekter framför allt har det
gemensamt att de markerar förhållanden som inte var förväntade enligt forskning
och beprövad erfarenhet hittills. Dessa slutsatser presenteras nedan under några
rubriker.
Mobilisering och kontakter – nödvändigtvis förutsättningar för
varandra?
Det visade sig att inbjudan till att bli delaktig i en nätverksprocess inte föranledde
särskilt mycket kontakter mellan de inbjudna. Man kunde förvänta sig att en
inbjudan till ett nätverksmöte uppmuntrar till kontakt mellan nätverkets
medlemmar, då denna inbjudan kan väcka frågor om hur man kan förbereda sig
för mötet, hur man ska agera på mötet i den roll man befinner sig där etc. Det
sammanhänger nära med nätverkslitteraturens syn på mobilisering att betrakta
den i kontakttermer, dvs. att bristen på kontakter innebär att nätverket inte blir
mobiliserat. Kanske man då får återgå till vad det betyder att bli mobiliserad? I
sammanhanget nätverksprocess handlar det om en ökning av intresse och
uppmärksamhet riktad mot ett stödbehov med en eventuell egen medverkan, med
35
en minderårig nätverksmedlem i centrum. Mobiliserade deltagare ses alltså som
en förutsättning för ett effektivt nätverksmöte. Men slutsatsen i denna studie, att
mobiliseringsfasen faktiskt inte karakteriseras av intensifierade kontakter mellan
nätverkets medlemmar, väcker den intressanta frågan om mobilisering och
kontakt nödvändigtvis hänger samman. En vanligt förekommande uppfattning i
materialet i den här studien är att kontakten inte behövs därför att man själv är så
inbegripen och införstådd med problematiken redan. Detta gäller såväl det
privata som det professionella nätverkets medlemmar. Den förberedelseprocess
man kan följa är i stället att den inbjudna beskriver en uppsummering och
sammanfattning av den egna synen på barnets problem, av hur man tidigare
handskats med och förhållit sig till problematiken. Det förefaller som om
nätverkets beskrivningar snarare anknyter till en individuell än en kollektiv
mobilisering.
Det framgår också i ett antal intervjuer att det aktuella nätverksmötet är ett i
raden av många möten med socialtjänsten under en lång tidsperiod. Det kan
också vara ett skäl till att de faktiska förberedelserna inte tar sig andra vägar
denna gång än tidigare.
Det verkar nog som det finns anledning att vidga frågan om hur nätverkets
mobilisering går till. Processen kan behöva definieras bredare, tex med en större
fokusering på det individuella förhållningssättet hos varje nätverksmedlem.
Nätverkets osäkerhet inför nätverksmötet som fenomen
Vid samtal om den personliga förberedelsen inför att delta i nätverksmötet
framkommer en osäkerhet som handlar om att man som inbjuden ändå inte
känner sig informerad om dess ordning och rutiner. Man har inte tidigare varit
med om något nätverksmöte. Det är olika vem som varit inbjudare, det skiftar
mellan nätverksledaren och kärnfamiljen kring barnet som är i fokus för mötet.
Dock verkar det inte vara problemet. Det är snarare så att den information som
ges i samband med inbjudan inte landar så som inbjudaren önskar. Man hör inte
vad som sägs, alternativt ställer för få frågor så att inbjudaren inte blir motiverad
att utveckla inbjudan till att bli mer detaljerad i sin beskrivning av mötets syfte,
former och innehåll. Kunde man här förvänta sig att den inbjudna då tar en
senare kontakt med inbjudaren för att få mera information? Det sker dock inte
utan man väljer att komma till mötet med sin kunskapsbrist om proceduren.
Ett oklart syfte med mötet
En grundläggande tanke i nätverksprocessen, som också sammanfaller med
moderna idéer om klientens delaktighet och inflytande, är att syftet med mötet
skall konstrueras i ett samarbete mellan den familj som utreds och utredande
socialsekreterare, ibland med bidrag från nätverksledaren. Därför är det kanske
överraskande hur vanligt det är i materialet i denna studie att den inbjudna
36
nätverksmedlemmen känner sig oidentifierad med syftet, i den meningen att han
eller hon inte tycker att det är helt lätt att förstå.
Man kan förstå det på många sätt. Det kan vara så att syftesformuleringarna är
ganska breda. Det kan vara så att syftet bygger på händelser och processer runt
barnet som inte är bekanta för hela nätverket. Syftet formuleras ju mellan
professionella och de som står närmast barnet i det privata nätverket.
Nätverkets brist på delaktighet
I materialet kan utläsas en upplevelse av att nätverket inte känner sig ha varit
delaktigt i formuleringen av syftet med nätverksmötet. Det tyder på att det finns
något i samtalet mellan socialtjänstens representanter och barnets närmaste
anhöriga som gör att de senare håller tillbaka sin möjlighet till inflytande över
formuleringarna. Det tyder på att även de utanför barnets närmaste krets avstår
från att påverka syftesformuleringarna genom förslag till kompletterande syften.
Ofrånkomligt är att relationen mellan utredd familj och utredande
socialsekreterare karakteriseras av en konflikt mellan stöd och kontroll av
familjen. En stödjande relation kan få sin gräns och övergå i ett kontrollerande
förhållningssätt, utifrån den professionellas bedömning. Det är alltså svårt att
frigöra sig från ett osymmetriskt maktförhållande, en förklaring till att deltagarna
utanför socialtjänsten ofta är tysta under olika faser av nätverksprocessen. Detta
illustrerar en svår balansgång under en utredningsprocess, att bemyndiga den
utredda familjen med inflytande över utredningsproceduren är en grannlaga
uppgift för utredare och annan socialtjänstpersonal som finns med under
utredningstiden.
37
Att delta på ett nätverksmöte – vilka skäl anger man?
Under denna rubrik presenteras deltagarnas skäl till att delta på nätverksmötet.
Den motivation som ligger bakom beslutet att delta säger något om
förutsättningarna för mobiliseringsprocessen och hur sedan mötet fortlöper.
Avsnittet inleds med två olika utsagor gjorda av huvudpersoner (ego). De skiljer
sig åt i ålder, en är ungdom och en i stort sett vuxen. De uttrycker sig så här om
sina olika möten.
Nätverksmötet var till för mig. Och K.
Det var mamma som sa att det skulle vara ett stort möte med lärare, rektor
och andra. Hon sa att det skulle sitta en massa människor och prata om mig.
De här personerna får illustrera några olikheter. Den första personen verkar
förberedd och uppfattar det som meningsfullt att ha ett möte. Det andra uttalandet
indikerar motsatsen, liten delaktighet och nästan kommenderad till mötet. Man
kan uppskatta sin huvudroll eller närmast vara generad över den. I grunden kan
man uttrycka att det handlar om tillit, vilket vi återkommer till längre fram.
Beslutar sig omgående för att delta
Flera personer, både i det privata och det professionella nätverket, reagerar med
ett nästan instinktivt beslut och vill självklart komma på mötet när de blivit
inbjudna.
Några ur det privata nätverket säger om sitt beslut att delta:
Det gjorde jag på en gång. Jag förstod att det här är för att hjälpa henne.
När jag hade fått brevet.
Några professionella säger om sitt motsvarande beslut:
Direkt. Det känns ju så, att om det är någon som vill att jag ska vara med
på ett sådant möte så ställer man upp.
Det bestämde jag nog ganska omgående för att jag tyckte det var angeläget.
Det finns ingen tvekan att man ska komma.
Lojalitet
Vilka skäl man har för att delta på ett nätverksmöte kan ju självklart variera. Den
stora skiljelinjen går mellan privata kontakter och professionella. I båda fallen
kan man dock tala om att lojalitet mot ego, även andra familjemedlemmar, är
38
avgörande. När det gäller anhöriga och vänner inom det privata nätverket finns
det ju än mer av en känslomässig anknytning. Exempel på motiveringar:
Jag förstod att det var något som var väldigt viktigt för min dotter.
Jag tyckte synd om X, att han behöver lite stöd. Det var framför allt det jag
tänkte på och det var därför vi åkte dit. Jag är ju hans farfar, så att säga.
Så man vill ju ställa upp om det blir problem.
Bland de professionella kan det säkert också finnas en känslomässig aspekt av
beslutet att komma till mötet, exempelvis uttryckt så:
Jag ville självklart ställa upp för dem så mycket jag kunde.
Men vad som framträder är den yrkesmässiga lojaliteten, med starka inslag av
ansvarskänsla. Man deltar på mötet främst utifrån en yrkesmässig aspekt, det är
en del av arbetet att bidra med sin syn på problemen i de sammanhang de är
föremål för bedömning och insatser.
Ett par exempel:
Jag hade en sporadisk behandlingskontakt med familjen och var en relativt
viktig person, jag hade mycket att komma med.
Det handlade om konsekvenser för två barn, om de skulle flytta hem. Jag
handleder familjehemsföräldrarna och de var oroliga inför mötet. Jag har
mycket åsikter kring ett av barnen så det kändes jättebra att förmedla dem
själv och inte bara lämna något skriftligt.
Det finns även yrkespersoner som menar att det är en del av arbetet som inte
handlar om frivillighet.
Vi är en jourhemsplacering så det kan man inte bestämma, det är bara att
gå. Det är frivillighet under tvång. Det är inte frivilligt alls, det är bara att
gå dit.
Ja, ville och ville. Det är någonting som jag måste göra eftersom jag är
mentor till eleven. Så det reflekterade jag inte över, det är någonting som
jag gör.
Förväntningar på mötet
Beslutet att delta på mötet grundar sig inte alltid på att man tror på ett resultat av
mötet som kommer att göra skillnad. Har man haft en lång kontakt med
39
socialtjänsten kanske man inte alla gånger tror på att en förändring kommer att
ske, denna gång heller. Som en anhörig uttrycker det:
Jag ville ju hjälpa lillebror, men jag trodde inte så mycket på det egentligen.
Men av lojalitet kommer storebror på mötet även om förväntningarna är låga. En
annan person antyder sin önskan om hjälp genom att vara villig att ställa upp på
alla idéer:
Allting handlar ju om min son då, för att det ska bli bra. Så då tar jag ju
liksom allting som går, att hjälpa till.
Den här mamman ser mötet som en möjlighet men har ganska diffusa
föreställningar om vad mötet kan betyda.
Ibland kan motivet att komma till mötet vara mångtydigt. Nedan uttrycker en
person ur det privata nätverket, utöver ambitionen att bli delaktig och hjälpa till,
en blandning av nyfikenhet, förvåning och missnöje som ett sådant blandat motiv
för sin närvaro på mötet.
Mycket nyfikenhet också för att se vilka som kom, längre bak i brevet
presenterades det namn på sådana som var inbjudna. Och då vart jag bara
mer engagerad att gå på mötet… Det är folk som inte funnits till
överhuvudtaget. De har inte setts eller funnits till under något av de här tio
levnadsåren så jag tyckte det var jäkligt märkligt att de var inbjudna. Det
var nästan så att jag vart förbannad när jag såg det.
Nog är det så att man kan ana en besvikelse från personen över nätverkets
oförmåga att bistå. Man kan ana att personen anser sig tidigare ha sökt stöd från
nätverket men inte fått det. Men så när socialtjänsten inbjuder till medverkan så
blir uppslutningen en annan.
Att få information för att förstå
Att bättre förstå problemet, att få veta hur representanterna för socialtjänsten
tänker om situationen är ett viktigt motiv att komma för en del personer i det
privata nätverket.
Vill vara med som stöd åt min vän, men har också egna frågor som jag vill
ha svar på.
Det kan också röra sig om att få svar på frågor man har till andra i nätverket, som
man själv inte är bekant med:
På en gång när jag fick reda på det. Dels så ville jag se vad det var för folk
som min syster träffar och pratar med. Jag var ganska intresserad av att se
vad de tyckte och så där. Ja höra lite vad de tyckte om allting.
40
Annars är det ju vanligare att det är de professionella som anger det egna
informationsbehovet som en viktig avsikt med nätverksmötet:
Vi tyckte det var bra utifrån att den här mamman hade sådana här lokala
begränsningar så det var bra att få en bild av hennes nätverk. För hon hade
själv svårt att ge någon. Vi ville veta vilka personer som kunde vara med
och stötta henne.
Just att man från socialtjänsten ofta önskar information, kanske snarare än förslag
på nya lösningar av problemen, gör att flera av nätverksmötena i denna
undersökning kan betraktas som utredande nätverksmöten. Det finns fler
exempel på sådana avsikter med nätverksmöte.
Vi som drev det tyckte att det behövde komma till stånd ett nätverksmöte. Så
vi la det som ett förslag till handläggarna i ärendet. Att både göra
inventarier om vilka resurser det finns i nätverket och att mobilisera
nätverket för att trycka tillbaka kraften i nätverket.
Utredande nätverksmöten – utan ambition om förändringar i familjesituationen
som utfall av mötet – återkommer vi till senare.
Att få eller ge stöd och hjälp
En person (ego) beskriver att hon själv tog initiativ till ett nätverksmöte:
Jag kontaktade socialtjänsten och bad dem om att få ett nätverksmöte.
En mamma uttrycker sig om nätverksmötet så här:
Ja det var att jag tar mycket ansvar för S själv. Och att få med pappan i
bilden lite mer, se vilka man kunde få ihop från släkt och vänner som skulle
kunna vara med och kanske få en bättre insyn och hjälpa till med S.
Vad som annars är gemensamt både för det privata och professionella nätverket
är att man ser sin roll som någon som kan hjälpa till. Ofta rör det sig om ett
känslomässigt stöd.
Hon är en del av familjen. Man vill hjälpa till med det man kan.
Även bland de professionella finns det samma typ av erbjudet stöd, då det också
blir ett stöd parat med ett yrkeskunnande.
Jag har haft väldigt mycket kontakt med mamman och hon är väldigt
hjälpsökande. Jag kände att jag kunde stärka henne.
41
En annan professionell person beskriver mer i klartext hur hon ser på sin
stödjande roll under nätverksmötet.
Därför att hon hade gett mig en massa frågor som var bra utifrån det här
mötet. Om hon inte kunde ställa dem på mötet skulle jag hjälpa henne att
ställa dem. Och så tänker jag att lyfta upp i klartext inför hennes nätverk
vad som kommer att hända, så att de också liksom kunde stötta henne.
Kraften i mötet
Vi kan se att flera personer menar att det finns en kraft i själva mötet, vilket kan
vara en av anledningarna till att man deltar i eller vill ha ett nätverksmöte.
Genom att få en större klarhet i hur situationen ser ut kan något konstruktivt
komma ur mötet. Exempel:
Varför vi tyckte att det var viktigt att ha det… var ju för att ha alla
samspelta så att alla hörde oron och allvaret i situationen. För att jag tror
att det är viktigt när man sitter i ett nätverksmöte när man ser varandras
reaktioner på, ja det som ungdomen har gjort. Och att det är viktigt för
ungdomen att se hur föräldrar och hans omgivning reagerar på det han har
gjort.
Dessa utsagor anknyter också till nästa kategori som handlar om att få en
helhetsbild av barnets situation.
En samlad bild av barnet
Många av de intervjuade uttrycker att ett nätverksmöte är viktigt för att skapa en
helhet, att få en samlad bild av problematiken runt ett barn eller en familj. Det är
framför allt de professionella som uttrycker sig så. Det tangerar också de motiv
som finns för utredande nätverksmöten, där huvudsyftet är att samla in
information snarare än att fatta beslut eller försöka nå nya lösningar.
Det var att samlas för att tillsammans kunna få en bättre bild av de här
barnens situation och vad man kunde göra för att på bästa sätt hjälpa de
här barnen till en fortsatt uppväxt.
Jag måste säga att jag reagerade väldigt positivt för i skolan så är man
väldigt ensam om problemen. Det finns en stor press på skolan att den ska
stå för mycket, bland annat det här med beteendeanalys och behandling. Så
det är bara bra att få en helhet runt, jag tror det är ett bra nätverksarbete
att man plockar in skolan. Så det kändes bra om vi kunde hjälpa och stötta
på något sätt.
42
Tveksamhet
Två personer uttrycker en osäkerhet kring sin medverkan på nätverksmötet. En
privatperson, som tyckte det var självklart att komma på mötet eftersom hon
blivit inbjuden, ställde sig samtidigt tveksam till sin roll och vad hon kunde bidra
med.
Jag undrade lite om jag egentligen hade något att tillföra just i det här
fallet för att jag är ju vän till M men inte till familjen som sådan och inte
funnits nära då hennes barn växte upp. Men för M har jag alltid funnits,
hennes barn har jag tyvärr inte träffats så mycket.
En professionell person var också tveksam och tyckte sig inte kunna bidra med så
mycket i ett framtidsfokus.
Jag tänkte väl att jag inte riktigt hade så mycket där att göra eftersom
ärendet var avslutat från ekonomisidan. Men att jag kunde tillföra lite om
vad som varit. Men att just framåt så var det ju inte så mycket jag kunde
göra i ärendet.
43
Vem bjuder in till nätverksmötet – en viktig fråga i
mobiliseringen?
En av de centrala frågorna i förberedelsearbetet för nätverksmötet är vem som
bjuder in till mötet. När det annars är svårt att generellt skilja uppfattningar hos
det privata nätverket från dem i det professionella, kan man här faktiskt se en
skiljelinje. Inom det privata nätverket får inte frågan någon större prioritet, det
spelar inte så stor roll om nätverksledarna eller socialsekreterarna sköter inbjudan.
De privata anger sakliga skäl som anknyter till att tjänstemännen är bättre
lämpade utifrån sin större förtrogenhet med arbetsmetoden. De professionella å
andra sidan anger främst känslomässiga skäl till att de föredrar att familjen själv
(huvudpersonen eller någon närstående) bjuder in sitt privata nätverk.
Synen på vem som ska ta hand om inbjudan redovisas nedan litet mer utförligt.
Det privata nätverket
I det privata nätverket står sakförhållanden fram som motiv för att en
professionell person är mer lämpad att formulera inbjudan till ett nätverksmöte.
Den professionella anses bättre kunna förklara mötets syfte och tillvägagångssätt.
Det är ganska troligt att denna ståndpunkt sammanhänger med de privata
personernas osäkerhet inför mötet. Även om de har syfte och målsättning klara
för sig, så har man oftast inte tidigare deltagit på ett nätverksmöte och är inte
bekant med mötets upplägg och formalia. Att nätverksledare eller
socialsekreterare sköter det formella kring inbjudan gör att informationen blir
korrekt och eventuella frågor besvaras rätt.
En person skiljer sig dock från de övriga, pappan i nätverksprocess 4. Han ger ett
nyanserat svar och väger skäl för och emot det ena eller andra inbjudningssättet.
Han anger att om socialtjänsten sköter inbjudan så kan det ha en ”skrämselfunktion”. Det skrämmande är ett tydligare allvar i problematiken. Det är en hög
motivationsfaktor att inställa sig på mötet. Å andra sidan, hävdar han, så kan det
vara enklare om familjen själv sköter inbjudan. I och med att man har en
gemensam historia kan man prata med varandra på ett annat sätt, både mer
avslappnat språkligt men också utifrån gemensamma referenser.
Denna persons resonemang leder till något av kärnpunkten för mobiliseringsarbetet. Det handlar ju om att utveckla strategier och rutiner för att uppmuntra en
förväntan på att kunna göra skillnad.
Det professionella nätverket
Man kan tänka sig att de professionellas synsätt, att familjen själv ska bjuda in
sitt nätverk, hänger ihop med vad de tror att klienter (eller människor i gemen)
har för bild av socialtjänsten. Flertalet av de professionella betonar vikten av att
familjen själv bjuder in till mötet. En socialsekreterare säger: ”Det är i princip
familjen som ska bjuda in till mötet”. Att familjen tar ansvar för inbjudan
44
garanterar dess engagemang. Man kan se det som att en familj som själv sköter
inbjudan kommit längre i mobiliseringsarbetet.
Någon talar också om den känslomässiga aspekten, familjen som själv bjuder in
till nätverksmöte väcker mer medkänsla än när inbjudan överlåts till
professionerna.
Ett ytterligare motiv att låta familjen sköta inbjudan är att den professionellas
inbjudan kan leda till att mötet genomförs på socialtjänstens villkor och inte på
familjens. Flera personer pratar om att det handlar om vem som ”äger mötet”.
Det är en intressant synpunkt teoretiskt att ett nätverksmötes fokuspersoner kan
vara någon eller några andra än huvudpersonen och eventuellt hans eller hennes
kärnfamilj. Men personer i det privata nätverket har ju redan tidigare i texten
presenterat synen på nätverksmötet såsom socialtjänstens. Med tiden förefaller
det som om syftet med en nätverksprocess har glidit, kanske med den
utvecklingen att ett nätverksmöte numera kan ordnas utifrån olika motiv.
En av de professionella menar, i likhet med några personer i det privata nätverket,
att om socialtjänsten bjuder in till mötet så ökar graden av allvar. Problemet får
en annan dignitet. Flera menar att det privata nätverket inte uppfattar allvaret om
inbjudan sköts av familjen, och det privata nätverket mobiliseras då inte i lika
hög grad.
I frågan om vem som ska sköta inbjudan finns det alltså nästan entydigt i
materialet en åsiktsskillnad mellan personer i det privata och det professionella
nätverket. De professionella anser att det privata nätverket ska sköta inbjudan för
att det är en tydlig markering att mötet är till för familjen. De ser familjens
inbjudan som en del av mobiliseringen.
Privatpersonerna har inte samma synsätt. De föredrar att socialtjänsten sköter
inbjudan till mötet. De flesta i det privata nätverket anger sakliga och formella
skäl till detta.
Man kan förstå skillnaden utifrån att det helt enkelt inte är möjligt att tillskriva
det privata nätverket meningen att det är ”deras möte”. Det är kanske
oundvikligt att associera nätverksmötet till ett möte arrangerat av socialtjänsten
kring en familjs problem. Den uppfattningen kan finnas som en traditionell
förhandsinställning. Vi återkommer till att relationen mellan klient och
socialarbetare, även om kontakten kan kännetecknas av närhet och förtroende,
ändå är ojämlik i fråga om makt (Forkby 2006).
Vilken betydelse fick nätverksmötet?
I varje intervju ingick ett moment om den intervjuades uppfattning om vilken
betydelse nätverksmötet fått för den unga huvudpersonen, och hans eller hennes
45
familj. Hur skulle man kunna sammanfatta resultatet av mötet? Det fanns ju hos
många deltagare en, om än väldigt försiktig, förhoppning att nätverksmötet skulle
bidra till en förändring till det bättre.
Betydelse är också ett dubbeltydigt begrepp. Det kan betyda viktig. Det kan
också föra tankarna till förändring, vad mötet innebar för i första hand
huvudpersonen men också för deltagarna. Nedan presenteras i sammanfattning
vad nätverksprocessen kom att betyda för de som berördes av den, då de
intervjuade lämnades att tolka begreppet själva.
Nätverksprocess 1
Under rubrikerna tydlighet och förändring redovisas erfarenheter från detta möte.
Tydlighet
Att man genom ett nätverksmöte skapar tydlighet över problemet och situationen
kan nog sägas vara ett av nätverksmötets starkaste kort. Vid ett enda tillfälle
presenteras situationen från deltagarnas olika perspektiv och problemets art och
karaktär blir tydlig för alla inblandade.
Det krävs mod att vara huvudföremål för ett nätverksmöte. Att öppna sig och
visa fram de problem och tillkortakommanden man har. Att nätverksprocessen,
och kanske då speciellt själva mötet, utmanar integriteten har flera av de
intervjuade varit inne på tidigare.
Några av deltagarna svarar så här angående tydliggörande av problemen:
Inget förändrades under mötet men jag fick klarhet i vissa frågor (person i
det privata nätverket).
Det kändes som att det var ett tydliggörande möte, att nätverket fick svar på
vissa frågor de hade. Och det var kring den oron att de inte skulle få finnas
med överhuvudtaget (professionell person).
Det var som att man gick därifrån med att syftet med mötet hade
tydliggjorts (professionell person).
Förändring
Två personer beskriver hur nätverksprocessen medverkar till omfattande
förändringar av inställningen till socialtjänsten. Så här uttrycker de sig:
Det var bra att alla var med: barnets far och min syster, mamma och pappa
och min vän. Mötet hjälpte. Mamma var tidigare väldigt negativ mot
socialtjänsten men ändrade sig (person i det privata nätverket).
Jag svängde om. Jag tyckte väldigt illa om socialen. Men efter det här
mötet har jag fått en väldigt positiv bild av hela situationen (person i det
privata nätverket).
46
För att socialtjänsten skall åtnjuta förtroende hos familjen så kan inte
familjemedlemmarna ha en generellt negativ inställning. En förändring som den
ovan är därför viktig men kanske snarast kan ses som en förutsättning för att
något skall kunna göras åt problemet.
Nätverksprocess 2
Vi låter mamman i nätverksprocess 2 resonera litet över resultatet av
nätverksmötet. Hon är fortfarande tveksam till vad mötet skulle kunna ha hjälpt
till med. Hon berättar att sonen, som har missbruksproblem, har börjat med en
behandling där hon själv är delaktig. Om det nu beror på mötet eller inte tycker
hon sig inte kunna svara på. En praktisk konsekvens av mötet var att pojkens bror
erbjöd honom ett jobb på sin egen arbetsplats, ett arbete som pojken dock
hoppade av efter två veckor.
Om vi tittar på vad de tre professionella som blev intervjuade i denna process
uttrycker så framkommer lite olika saker.
Det blev ju inte som jag önskat det. Allvaret kom ju visserligen fram men
det blev inte så mycket konkretiserat, det blev så himla mycket diskussion
kring alltså allmänt, hur man mår, hur man känner sig, bakgrund och så.
Familjen känner ju redan till allt det där (professionell person).
När man gick därifrån kändes det som att det var ett ganska bra möte. Fast
man såg också den spricka eller de olika förhållningssätt som mamman och
pappan har…. Sen tror jag att kanske rollerna inom familjen blev lite
tydligare än vad de varit innan (professionell person).
Det är väldigt spännande att träffa nya personer i nätverket många gånger.
Jag hade i alla fall aldrig träffat hans bror och det var intressant…. Det
gick vidare, att det var andra som lite tog över vår oro. Att det kanske inte
var missbruk som var kärnan i problemet (professionell person).
Sammantaget ger de tre utsagorna en intressant bild av mötet. Av den första
kommentaren kan man ana att fokus låg på informationsinhämtande, kanske
främst för de professionella. Det verkar också ha varit ett ganska känsloladdat
möte. De två övriga professionella verkar mer nöjda med mötet samtidigt som
vidden av problemen inom familjen blivit uppenbar. Det tycks som om
kommunikationen på mötet gett dessa två en klarare bild av problemsituationen.
Nätverksprocess 3
I nätverksprocess 3 var det mamman som själv föreslog för sin socialsekreterare
att ett nätverksmöte skulle vara till hjälp. I efterhand verkar mamman ambivalent
inför vilken betydelse mötet fick.
47
Jag kan säga rent ärligt, nej vi fick inte svar på några frågor
överhuvudtaget, tyvärr. Vi gick ju in med att vi skulle ha ett nätverksmöte
för att det skulle bli en frågeställning och vi skulle få svar, tyvärr blev
nätverksmötet en pajkastning på allt och alla. Krasst sett borde vi ha tänkt
på det innan vi ens kallade till ett nätverksmöte, det är ju så infekterat.
Men samtidigt säger hon:
Men man, alltså det har ju hjälpt till väldigt mycket så. Det har det.
Den här mamman hade stora förhoppningar på mötet. Hennes barn var placerade
i ett familjehem och hon hoppades att de skulle kunna flytta hem till henne. Nu
kom mötet inte fram till det och det gör henne besviken. Att hon ändå uttrycker
att nätverksmötet varit till hjälp är lite svårt att förstå. Utifrån andra deltagares
berättelser förefaller det som om ingen ny information framkom. Så här uttrycker
sig några av deltagarna på frågan om ny information framkom på mötet.
Personligen ingen, det här var information som jag kände att jag fått
tidigare, fast då hade jag i och för sig bara en sida. Från den ena sidan
visste jag men jag vet inte om jag blev smartare eller om jag blev en bättre
människa när jag fick reda på båda sidorna men man fick ju en annan
helhet (person i det privata nätverket).
Jag tycker att socialkontoret redan bestämt sig för vad de ville (person i det
privata nätverket).
Jag vet faktiskt inte om den egentligen hade det. Socialsekreterarens
utredning var ju ganska stark redan innan och jag tror egentligen inte att
det förändrades så mycket (professionell person).
Om representanterna för socialtjänsten redan beslutat att inte gå mamman till
mötes i hennes önskemål att få konsensus kring barnens hemgång, kan man ställa
sig frågan varför man i detta läge väljer att ha ett nätverksmöte. Även om det var
på mammans initiativ.
Nätverksprocess 4
När intervjupersonerna inom nätverksprocess 4 uttalar sig har de svårt att
definiera någon särskild konsekvens av mötet. De är generellt ganska negativa i
sin bedömning av nätverksmötets funktion. Deltagarna från det privata nätverket
uttrycker detta lite mer oförblommerat jämfört med de professionella, vilka
uttalar sig i mer diplomatiska tongångar.
Så här svarar de tre professionella på frågan om mötet hade någon betydelse.
Ja det tror jag. Det ledde fram till konkreta åtgärder.
48
Det är ju alltid bra att få höra andra berätta, så det är klart att det hade
betydelse. Jag tyckte att man kanske inte behövde höra allting.
Det kan jag inte säga.
Några av deltagarna från det privata nätverket uttalade sig så:
Både och. Jag kan inte säga att det var helt bortkastat. Men jag skulle inte
gå igen för nu vet jag ju. Det kändes som att det var väldigt mycket prat
runt i kring hjälpen kring honom men J tappade man lite fokus kring, tycker
jag.
Det var ju en dam som pratade hela tiden och ställde frågor till oss, men
jag vet inte, jag fick inte ut så mycket av det. Jag trodde väl att det skulle
vara bättre, om man säger så.
Nej jag är inte nöjd med själva mötet. Inte alls. Jag tyckte att man hade
kunnat vara mycket tuffare mot vuxna individer, man hade kunnat påtala
mer hur viktigt det är att de finns till och vad som kan gå fel. Peka på saker
som redan gått fel och varför det har gått fel. Jag hade nog velat se mer
agerande kraft alltså.
De professionella uttrycker sig betydligt mer försiktigt än personerna i det privata
nätverket.
Nätverksprocess 5
Citaten från nätverksprocess 5 har generellt en mer positiv ton än i processen
ovan. I process 5 kan man skymta en del lösningar. Det finns tecken på att
nätverket har mobiliserats och tagit aktiv del i försök att lösa situationen. Några
personer ur det privata nätverket har fått en mer konkret bild av problemet. Det
finns också personer ur det privata nätverket som är positiva till mötet även om
de inte ser att något förändrades.
Nej, jag tycker väl det är bra att det finns sånt här som kan hjälpa folk som
behöver hjälp. Så det tycker jag är bra. Det är… mellan oss är det likadant
om man säger så. Det är inga förändringar.
En annan person med liknande tankegångar om mötets betydelse:
Nja det har det ju haft (betydelse). Situationen är ju, man blir informerad
om mera bakgrund till hela den uppkomna situationen. Det framkom ju en
hel del på nätverksmötet, så det vill jag påstå att det haft.
49
En person ur det professionella nätverket uttrycker sig om ökad förståelse för
situationen genom ett exempel på hur mötet fick ta sig an flickans behov.
Jag kom på en sak vi gjorde, något som faktiskt var jättebra. Vi fick skriva
ett ord på vad vi tror flickan behöver, och sätta upp på en tavla. Det var
faktiskt väldigt bra. Och sedan lite hur man skulle, vad man skulle göra för
att komma dit att hon har allt det hon behöver. Och det var vänner,
trygghet, kärlek, sådana saker. Det var liksom allt möjligt som alla i
nätverket, alltså både privata och professionella, skrev upp. Så det var
väldigt givande att se vad folk tänker att ett barn behöver. Och sen, jag
tycker att de höll i samtalet och förde det framåt.
Jag tror mötet har en ganska stor betydelse för att nätverket får veta mer
både om hur J har haft det och hur hon har det, att det liksom blir lagt på
bordet, att man kör med öppna kort. För annars så vet alla någon del men
nu vet ju alla i nätverket samma sak ungefär.
Inför detta citat kan man också reagera på att detta var en av få personer som
beskriver ett händelseförlopp från ett nätverksmöte och som också beskriver
något av styrkan med att ha ett nätverksmöte.
Även mamman till huvudpersonen tyckte att mötet ledde till konstruktiva
lösningar.
Jo jag tycker att det var bra. Man kan säga att jag fick arslet ur vagnen.
Faktiskt. Vi kom fram till mycket lösningar då. Vad jag ska göra och att J,
jag fixade så att hon ska få bo hos min syrra. Nu har vi ju tre ställen som
hon är på. Så att hon träffar ju mig varannan helg och varannan söndag
och sen bor hon varannan vecka hos sin pappa och varannan hos min
syster då.
Då nätverket involverades visade det sig att det fanns flera personer som kan ta
ett ansvar för hennes flicka, berättar mamman. En av de professionella
mötesdeltagarna säger till och med att:
Ja det tycker jag (att mötet hade betydelse). Främst att jag har fått se att
det finns fler vuxna kring flickan som skulle kunna hjälpa till. Att de här
vuxna som deltog i nätverksmötet vet allt som har hänt underlättar för min
bearbetning av situationen och gjort att jag kunnat släppa det här vidare.
Jag känner att det finns stöd någon annanstans och att allt inte hänger på
mina axlar.
Nätverksprocess 6
Av deltagarna på mötet i process 6 är fyra intervjuade och endast en person
tillhör det privata nätverket, huvudpersonens mamma. Två av de professionellas
50
svar på frågan om nätverksmötets betydelse tyder på att de ser mötet som
utgångspunkt för en viktig förändring.
Nej, inte för mig personligen men i arbetet med honom har det nog gjort det.
Det var första gången jag träffade hans mamma, så det var ju bra.
Det har haft betydelse på så sätt att jag fått bekräftat vissa aningar jag
hade innan.
Mamman menar att mötet inte löste något problem. Men det berodde inte på
själva formen utan på att hennes son, som hon uttryckte det, inte ville. Mötet
handlade om sonens missbruksproblem och en deltagare i det professionella
nätverket ställer frågan om mobilisering i förgrunden i sitt uttalande.
Det hade ingen betydelse för mig men jag tycker det är en häftig företeelse
att ha ett nätverksmöte, men jag skulle ha gjort något helt annat än det som
de gjorde. Jag hade satsat mycket mer på möten innan, förbereda
huvudmannen, att huvudmannen känner sig stark på det här mötet. Att det
ger huvudmannen någonting.
Ett mer intensivt mobiliseringsarbete efterlyses alltså här.
Nätverksprocess 7
Deltagarnas berättelser om nätverksprocess 7 karakteriseras av en harmonisk och
positiv anda med betoning på att mötet hade stor betydelse. Flera personer i det
privata nätverket menar att problemen inte var så allvarliga, men inte desto
mindre så är man tacksam för att mötet kom till stånd. En av personerna, barnets
mormor, uttrycker sig så här:
Ja, betydelsen är väl den att man ser att de följer upp och att man bryr sig.
Det är jag tacksam för. Att se att hon kan få hjälp. Hon har inte grava
problem så man kan lätt strunta i det från myndighetens sida. Det verkar
inte som att de gör det och det är bra.
Mormodern verkar vara tacksam för vad hon uppfattar som välvilja från
socialtjänstens sida, vilket blir en bra grogrund för ett nätverksmöte. Även en
syster till huvudpersonen tycker att det var bra att mötet anordnades.
Det var skönt att höra vilka funderingar mina föräldrar hade, vi hade
pratat om min syster, men det var intressant att höra vad de tänkte om
allting. Vad de tänkte om henne och vad de ville ställa upp med. Det var
ganska intressant att höra.
51
Här har en mötesdeltagare upptäckt att det blir ett annat samtal under formen
nätverksmöte än i de samtal man har hemma. Här antyder en ung kvinna att det
nya sammanhanget gett henne en annan syn på hur hennes föräldrar tänker om
systerns situation med graviditet och, inom kort ett spädbarn. Nätverksmötet kan
bli en annan möjlighet, en annan arena för dialog och ge något ytterligare än vad
ett samtal i familjens krets kan erbjuda. En tillgång till så väl expertis och också
en mer neutral mark i samtalet med föräldrarna.
Genom de intervjuades berättelser får man intrycket av att även om det inte rör
sig om ett utredande nätverksmöte med information från övriga deltagare till
utredare, så verkar tonvikten här ligga på ett informationsutbyte. Eller att det
växer fram en ambition att stärka relationerna deltagarna emellan. Den
professionella personen som blev intervjuad, en familjebehandlare, anser också
att det varit ett bra möte.
Ja det har haft stor betydelse. Det har varit mycket lättare för mig att bjuda
in t.ex. blivande mormor. Det har blivit mycket lättare för mig när den här
blivande föräldern pratar om sin familj att förstå, att komma ihåg. Det har
varit till stor hjälp i familjearbetet tycker jag, att jag sett nätverket.
Så även om det inte medfört så mycket praktiska förändringar så var mötet
betydelsefullt för alla som förmedlade sina synpunkter.
Nätverksprocess 8
Huvudpersonen i process 8 var en flicka med skolproblem som hade accelererat
till den grad att hon inte längre gick till skolan. Flickan själv menar att mötet fick
en stor betydelse för henne:
Jag tyckte det var skönt att prata med dem. Och så har jag kommit tillbaka
till skolan igen.
Även flickans mamma är nöjd med utfallet av mötet och svarar så på frågan om
det hade någon betydelse:
Absolut, eftersom det har gett resultat i form av stöd från rektor och skola.
Jag har fått upp vissa kontakter som jag inte haft tidigare och det var bra.
Till exempel yrkesvägledaren på gymnasiet och handläggare på
socialtjänsten.
De intervjuade menade att flickans situation förändrades som en följd av
nätverksmötet. Det visade bland annat fler möjligheter för henne att nå sitt mål
att få arbeta med hästar, vilket socialsekreteraren uttrycker.
Situationen för familjen förändrades under den här tiden. Nätverksmötet
hjälpte till att påvisa att det gör ingenting om flickan inte går på
52
jordbruksgymnasiet. Att det finns många vägar att gå för att uppnå målet
att arbeta i ett stall som flickan vill göra. På det sättet var det väldigt bra.
Även den representant från skolan som närvarade var väldigt nöjd.
Man får en bättre bild av hela den här elevens livssituation, inte bara
skoldelen, man får reda på vad som sker runt omkring. Som kan ha
betydelse för hur hon fungerar i skolan. Man ser hur föräldrarna funkar,
spelet bakom. Man ser om föräldrarna samarbetar eller kolliderar. Det är
viktigt att veta tycker jag.
Medan en person, styvfadern, den enda som var negativ och inte tyckte att mötet
lett till något, barskt uttrycker att: Det enda jag kan säga är att det är samma
strul som det alltid varit.
Nätverksprocess 9
Anledningen att starta en nätverksprocess i denna familj var en pojkes
missbruksproblem. I samband med denna process har pojken slutat att missbruka.
I det här fallet är det svårare att förstå nätverksmötets betydelse för den positiva
utvecklingen. Men man kan konstatera att mötet fick betydelse för
organiseringen av insatser kring pojken. Det har blivit tydligare för de
professionella vem som ska göra vad. En representant från skolan säger:
Jag har fått lite mer insyn i hur övriga enheter arbetar. Framförallt inom
socialtjänsten. Jag fick också en väldig förståelse för hur jobbigt det är för
framförallt mamman som drar ett väldigt tungt lass och verkligen skriker
efter hjälp.
Även för en behandlare på Mini-Maria, mottagning för unga med missbruksproblem, har mötet lett till en större tydlighet i yrkesrollen.
Det blev mycket tydligare för mig vad jag skulle göra och inte göra. Det var
också familjeresursteamet som var med. Det var väldigt viktigt för mig att
få se vad de gör. Det blev så tydligt för mig att det lägger jag över på
familjeresursteamet och jag sköter kontrollen av hans drogfrihet. Det blev
väldigt tydligt för mig och jag blev lättad. Situationen för familjen har
förändrats helt otroligt mycket.
Och för pappan har mötet inneburit att han fått kontakter och vet vart han skall
vända sig om situationen blir problematisk.
Det har visat att det liksom finns hopp för vår kära kommun och
socialstyrelse. Dels så vet man vilka instanser och vilket sätt man kan ta
kontakt med dem. Man har lite referenser. Pojken i det här fallet har lyckats
bli av med drogerna.
53
Tydligare yrkesroller föreföll medverka till större tillfredsställelse med den egna
insatsen för både de professionella och familjen.
Betydelsen av nätverksprocessen – i mötesdeltagarnas
tolkning
Många av mötesdeltagarna som gör sin stämma hörd i intervjumaterialet menar
att nätverksprocessen har varit viktig. Det gäller dock inte alla. Några deltagare
tycker att nätverksmötet inte gjort någon skillnad, och då inte heller
nätverksprocessen i sin helhet. Det blir oftast uttryckt som att man redan visste
det som avhandlades genom tidigare kontakter, eller möten.
När man ser närmare på vad nätverksprocessen inneburit kan det uttryckas
genom två begrepp, som också fick sammanfatta utfallet av nätverksprocess 1,
nämligen tydlighet och förändring. I den tydliggörande processen så rätar mötet
ut frågetecken i många fall. Det rör sig ofta om de rent professionella
förutsättningarna – vilken verksamhet gör vad för huvudpersonen och familjen
och hur ska ansvaret fördelas? Detta är förstås viktiga avgöranden både för det
professionella och det privata nätverket. Det rör sig också om att alla personer i
det privata nätverket får möjlighet till en gemensam bild av omständigheterna
runt barnet. Många är mycket positiva till denna möjlighet att få en, som man
ofta tycker, heltäckande bild av barnets situation.
I en del fall är det informationsutbytet och de ställningstaganden som det
möjliggör som blir utfallet. Men i ett flertal familjer har också mötet lett till
praktiska förändringar av situationen. Som exempelvis i nätverksprocess 1, där
man lyckats vända en negativ bild av socialtjänsten och dess insatser till något
positivt hos personerna i det privata nätverket. I process 2 så har en pojke med
missbruksproblem börjat i en behandling, även om det är oklart hos de som
berättar vilken roll mötet hade i detta. I nätverksprocess 3, där mamman
initierade nätverksmötet, så verkar mötet inte fått ett utfall som gjort skillnad,
även om mammans svar är lite oklart. För nätverksprocess 4 är det mer oklart
om mötet hade någon betydelse, enligt alla definitioner. Endast en person anser
att det ledde fram till någon åtgärd. I nätverksprocess 5 har mötet lett fram till en
förändring där flera i det privata nätverket har blivit involverade i lösningen av
barnets situation. Process 6 verkar inte ha lett fram till åtgärder som de
intervjuade såg behov av, enligt huvudpersonens mamma så berodde det på hans
motvilja mot att förändra sitt liv. Detta anknyter till hur väl förberedd
huvudpersonen var inför mötet. En av de professionella menar också att man
skulle ha förberett den här pojken bättre inför mötet.
Nätverksprocess 7 kännetecknas av ett harmoniskt informationsutbyte. Flera
personer i det privata nätverket menar att problemen inte varit så allvarliga men
är samtidigt nöjda med att det blev ett möte. Flera av de intervjuade
54
privatpersonerna tycker att de blivit sedda, att personalen inom socialtjänsten
lyssnat på deras syn på problematiken. En syster till huvudpersonen menar
dessutom att hon fått en ny syn på problematiken efter att ha hört sina föräldrars
funderingar på mer neutral mark.
Nätverksprocess 8 har lett till en förändring, det gällde en ung flicka med
skolproblem. Flickan säger själv att hon upplevde det som en lättnad att prata om
sin problematik vid nätverksmötet. Hon återupptog också sina studier som en
följd av mötet. Nätverksmötet uppenbarade möjligheter för flickans fortsatta
studier och hon var inte längre låst till ett enda alternativ.
Även nätverksprocess 9 innehåller förändring för huvudpersonen, en pojke med
missbruksproblem. Han har slutat missbruka, även om det är oklart om det är en
följd av nätverksmötet. Flera personer pekar på vinsten av nätverksprocessen
som en tydligare organisering av olika personers insatser för pojken.
Gjordes några överenskommelser under nätverksmötet?
Den sista frågeställningen i studien är beslutsrelaterad. Trots en tämligen
kategorisk rekommendation i Forsberg & Wallmark (2002, i avsnittet om
Nätverksmötets balans) om att det är viktigt att kunna fatta beslut under ett
nätverksmöte så har inte nätverksgrupperna i de här aktuella kommunerna följt
deras modell som formuleras:
För yrkespersoner som socialsekreterare eller sjukvårdspersonal är det
viktigt att en chef med mandat att fatta beslut deltar. Den personen blir en
resurs för hela nätverksmötet. Om inte mötet i tillämpliga fall har mandat
att fatta behövliga beslut, blir det lätt präglat av osäkerhet och utan stadga.
Mer än en gång har det inträffat att lösningar, som ett nätverksmöte arbetat
fram under stor möda, kullkastats dagen därpå därför att någon viktig
beslutsfattare saknats vid mötet (s 78).
När man inte valt en modell för nätverksarbetet där chefer ingår som har
beslutsmandatet om insatser så erbjuder mötena i denna studie i stället en
möjlighet till överenskommelser mellan alla deltagare. Man kan komma överens
om att verka för ett beslut om en insats. De beslut som kan fattas på mötet
inbegriper sådana åtgärder som finns inom det mandat som de närvarande själva
förfogar över.
Hur kan man då formulera de överenskommelser och beslut som blev aktuella
under de möten som studerats här? Vi har redan kommenterat olika typer av
nätverksmöten utan överenskommelser eller beslut. Ett exempel är de utredande
mötena, med önskemål från socialtjänsten att få information som ger kunskap om
situationen, ett annat de nätverksmöten som syftar till att förankra ett beslut som
socialtjänsten redan har tagit.
55
Nedan redovisas mötena i förhållande till frågan om beslut och överenskommelser. Mötet i den första nätverksprocessen handlade om en placering av
ett nyfött barn i ett familjehem, genom en frivillig placering. Mötet tjänade
huvudsakligen till att klargöra den nya situationen för familjen och nätverket
bland annat runt umgängestider. Så inga överenskommelser gjordes vid detta
möte utan syftet var av informationskaraktär.
På mötet i process 2 tog familjen ställning till en insats, LIHF 1 , och mötet
kretsade mycket runt om familjen skulle acceptera denna insats. Enligt en av de
professionella deltagarna diskuterades också en eventuell neuropsykiatrisk
utredning.
Mötet i den tredje processen karakteriserades av oenighet och flera personer i det
privata nätverket upplevde att socialtjänstens representanter redan innan mötet
tagit ett beslut. På mötet gjordes inga överenskommelser.
I mötet inom process 4 råder det lite delade meningar om mötet och vad som
eventuellt bestämdes. Det enda som säkert går att säga är att det bestämdes om
ett uppföljningsmöte samt en noterad skillnad mellan hur professionella och
privata deltagare uppfattade mötet. Bilden blir splittrad.
Även i nätverksprocess 5 finns olika bilder av om överenskommelser gjordes.
Dock är man här ense om att det diskuterades konkreta åtgärder som ansågs
relevanta. Deltagarna var överens om att rekommendera ett beslut om sådana
insatser. Under mötet i process 6 tog man fram ett beslutsunderlag, två alternativ
för behandling. Beslut i frågan togs senare inom socialtjänsten.
I mötet i process 7 blev bilden splittrad. Någon deltagare i det privata nätverket
uppfattade ett beslut om familjebehandling medan andra menar att samtalet var
mer allmänt, utan överenskommelser utan enbart med information.
I process 8 berättar flera personer, både från det privata och det professionella
nätverket att mötet innehöll en del beslut om stödåtgärder för barnet, i skolan och
i fråga om familjesamtal i socialtjänstens regi. Även under mötet i den nionde
processen berättas om beslut som togs. Det gällde även här stöd i skolan men
också om att påbörja missbruksbehandling för pojken.
Sammantaget kan konstateras att den generella bilden blir att deltagarna uppfattar
att beslut och överenskommelser förekommer på de studerade mötena men inte
alls generellt.
1
LIHF (lösningsinriktad intensiv hemmabaserad familjebehandling) är en multisystemisk
behandlingsmodell, som innebär att teamet som består av fyra personer, arbetar med familjen
utifrån olika roller (en samordnare, två familjebehandlare och en ungdomsbehandlare). Till
LIHF remitteras familjer där omfattande problem föreligger, som ett alternativ till extern
placering. I modellen ingår återkommande nätverksmöten där arbetet följs upp och planeras
(www.huddinge.se).
56
Mobiliseringen i relation till utfall och
upplevelse av nätverksmötet
Denna något långa rubrik ska försöka sammanfatta mobiliseringens betydelse för
utfallet och upplevelsen av nätverksmötet. Kan vi finna några samband mellan en
mobilisering som beskrivs som omfattande och ett resultat av mötet som
uppfattas som bra? Frågan kan också ställas så: vilken betydelse har
mobiliseringen för hur deltagarna upplever mötet och dess resultat?
Som tidigare beskrivits känner sig deltagarna i flera nätverksprocesser osäkra på
hur mötet kommer att vara organiserat till form och innehåll. Även om den
osäkerheten kan ses som ett motiv för att få veta mer på förhand, togs det i de
flesta processer inte särskilt många kontakter mellan de inbjudna innan mötet.
Även om det fanns variation i antalet kontakter så kan man generellt uttrycka det
som att inbjudan inte visade något samband mellan kontakt och mobilisering.
Traditionellt skulle en förberedelsefas med få kontakter tolkas som en svag
mobilisering. Men vi måste nog fundera ett steg längre. Ett fenomen kan ta sig
olika uttryck med tiden. Kanske synen på mobilisering gått mot ett mer
individuellt tänkande så att begreppet mobilisering utvecklats till ett mer
individuellt fenomen. Men: om man anser att en mobiliseringsprocess vinner på
kollektiva ageranden så bör man från professionellt håll uppmuntra sådana.
Förberedelse för mötet i relation till dess utfall – kan vi dra några
slutsatser?
De allra flesta tvekar inte att komma till nätverksmötet när man blir inbjuden. Ett
par jourhemsföräldrar menade att det nog inte var så frivilligt för dem att komma
på mötet även om man inte tog upp frågan så. För dem ingår sådana möten i det
professionella åtagandet. Men de är ett ”specialfall”. För de flesta är det ett
personligt beslut som inte medför någon tveksamhet. Skälen att delta är framför
allt lojalitet mot huvudpersonen eller mot hans eller hennes vårdnadshavare och
förväntningar på att kunna vara dem till hjälp och stöd. Det finns också
förväntningar på att mötet ska kunna bidra till att komma till rätta med
problemen runt huvudpersonen. Men samtidigt är det ingen som tror att mötet i
sig ska lösa problemen. Man kan säga att det inte läggs orealistiska förväntningar
på de professionella, vilket torde vara en bra utgångspunkt för samarbetet på
mötet.
Några exempel på mobiliseringens relation till mötets utfall
Som en bakgrund till en beskrivning av mobiliseringens betydelse för hur ett
möte kommer att uppfattas av deltagarna tar vi några exempel i form av
sammanfattningar av några processer.
57
Många kontakter innan nätverksmötet
I nätverksprocess 3 tog mamman initiativ till ett nätverksmöte med barnens
familjehemsplacering som tema. Det privata nätverket hade många kontakter
innan mötet. Det kan betraktas som en god mobilisering och bör då ge goda
förutsättningar för ett konstruktivt möte. Men det blir inte så. I stället uppfattar
deltagarna att ingenting förändras. Bland annat menar flera personer att
socialtjänsten redan innan mötet bestämt sig i fråga om barnens placering. De
inbjudna hade, om än inte stora, så ändå vissa förväntningar att kunna göra sina
röster hörda. Men mötet blir inte alls som förväntat. De upplever att de kommer
till ett möte där socialtjänstens representanter inte har något intresse av att lyssna.
I nätverksprocess 5 ser det annorlunda ut. I likhet med nätverksprocess 3
förekommer det en del aktivitet i det privata nätverket innan mötet. I och med att
mamman till huvudpersonen tidigare varit med om en nätverksprocess och
nätverksmöte så valde hon att förbereda sitt privata nätverk genom kontakter.
Man får intrycket att detta möte präglas av en större öppenhet inför olika typer av
lösningar än i nätverksprocess 3.
Vid en jämförelse mellan nätverksprocess 3 och 5 sker en liknande mobilisering i
båda processerna med många kontakter i det privata nätverket. Men deltagarnas
upplevelse och utfallet av mötet blir olika. Där process 5 kännetecknas av en
öppenhet så är det i process 3 mer slutet. Man kan dra den slutsatsen att det kan
vara svårt att mejsla ut mobiliseringen, här i form av kontakter i nätverket, som
bestämmande för utfallet av mötet.
Få kontakter innan mötet
Nätverksprocess 6 kännetecknas av en tämligen liten mobilisering i form av
kontakter i nätverket. Denna nätverksprocess initierades av en behandlare på
Mini-Maria (missbruksmottagning för ungdom). Mamman till huvudpersonen
deltar i ett förmöte med socialsekreteraren och nätverksledaren, i övrigt samtalar
hon inte med några av de inbjudna. Huvudpersonens, en pojke i tonåren,
deltagande i hela processen blir lite oklar under intervjuarbetet. Enligt
jourhemspappan blir pojken inte kontaktad av vare sig nätverksledaren eller
socialsekreteraren innan mötet. Jourhemspappan uttrycker kritik mot att pojken
inte blev mer uppmärksammad i förberedelsefasen inför mötet. Det övriga
nätverket uppfattar sig inte heller särskilt delaktigt i förberedelserna. Mammans
utsagor tyder på att hon inte var särskilt delaktig i hur frågeställningar och syfte
skulle formuleras. Hon uppfattade att formuleringarna utgick från vad
nätverksledaren och socialsekreterare ansåg vara relevant.
Några personer uttrycker sig ganska kategoriskt kring att nätverket inte togs
tillvara i nätverksprocess nummer 6. Jourhemspappan och behandlaren från
Mini-Maria ställer sig frågande till varför det överhuvudtaget anordnades ett
möte. De har båda idéer om alternativa arbetsrutiner för att komma till rätta med
58
det som de tycker blev fel i denna process. Jourhemspappan menar att
alla ”svaga”, med vilka han menar alla privatpersoner, bör träffas vid ett eget
möte för att förbereda sig för nätverksmötet. Han uppmärksammar alltså den
maktobalans som föreligger mellan socialtjänsten och de inbjudna
privatpersonerna och som socialtjänstens professionella ständigt har att förhålla
sig till i nätverksarbete. När denna maktobalans drabbar formuleringsarbetet med
syftet finns undersökt och diskuterat i en av projektets delrapporter (Steive 2010).
Steive ger motsättningar mellan syftet i olika grupper i nätverket stor dignitet för
deltagarnas missnöje med ett nätverksmöte.
Behandlaren vid Mini-Maria, som var initiativtagare till mötet, tar upp en annan
aspekt, som för honom kan förklara ett icke konstruktivt utfall av en
nätverksprocess. Han tänker sig att olika familjer kan ha olika förmåga att
tillgodogöra sig ett nätverksmöte. Han gör en jämförelse utifrån sin egen
profession där man alltid har ett bedömningssamtal innan man startar med en
terapi. Han sätter fingret på en fråga som har med mobilisering att göra, dvs. hur
behöver ett nätverk förberedas för att öka dess förmåga till medverkan i ett
nätverksmöte för att bli en effektiv hjälp för en ung människa i social risk?
I en jämförelse mellan de tre nätverksprocesser som sammanfattats ovan kan
konstateras att det inte råder något rakt samband mellan olika ageranden i
nätverket under förberedelsen till mötet och uppfattningen om mötets utfall i
efterhand. Här illustreras också en annan faktor som interagerar med
mobiliseringen i att bestämma utfallet, nämligen syftesformuleringen. Det finns
säkert flera sådana interagerande faktorer.
Syftesformulering och mobilisering – men finns flera förutsättningar för
nätverksmötets utfall?
Inte så överraskande visar det sig i analysen att utfallet av nätverksmötet
sammanhänger med ett flertal förhållanden. Det finns därför anledning att
betrakta mobiliseringen i ljuset av olika problem som kan uppstå under
nätverksprocessen. Det handlar ju om en arbetsfas i processen som ligger i dess
början. Deltagarnas osäkerhet inför mötets former och arbetssätt, samarbetet
mellan nätverk och socialtjänstpersonal kring syftet, synen på kontakternas
betydelse i mobiliseringen, är aspekter av arbetet som förtjänar ytterligare
kartläggning för att förstå betydelsen för nätverksmötets utfall. Här kan vi dra en
parallell till en annan form för nätverksarbete, nämligen familjerådslag. En del av
problemen med delaktighet och makt har studerats och diskuterats även i den
arbetsmodellen. I familjerådslagsarbetet visar det sig tex ofta att nätverkets
interna mötesdel ägnas helt andra frågor än de som formulerats i syftet, mellan
socialtjänst och familj (tex Åkerlund 2006, Heino 2009).
59
Utvärderingsprojektet som metod- och
kunskapsutveckling
Samarbete i projektform mellan kommuner och FoU-enhet
I vissa kommuner finns alltså nätverksprocessen som en möjlighet för familjer
med barn och ungdomar som blir utredda för misstanke om att de far illa. De två
kommuner som ingår i detta projekt har båda en arbetsgrupp som ordnar
nätverksmöten, på ”beställning” av sina utredningsenheter. Dessa enheter
fungerar kommunövergripande och är förlagda till kommunernas centrum, såväl
till geografi som till organisationstillhörighet. Enheterna kan ha litet olika
benämningar men i rapporten har de här kallats nätverksgrupper.
Under vintern 2009 tog en av nätverksgrupperna kontakt med sin FoU-enhet för
att samtala om möjligheterna att genomföra en utvärdering. Redan hade man då
formulerat en idé om att även grannkommunen, genom sin nätverksgrupp med
samma FoU-tillhörighet, kunde vara intresserad av att genomföra ett liknande
utvärderingsarbete. Efter en längre process med kontakt mellan grupperna och
mellan deras chefer kom man överens om att genomföra en utvärdering
tillsammans, med FoU-enheten som samordnare.
Ett flexibelt projekt – och långvarigt
Då viljan och intresset var större än resurserna kom organisation och
genomförande av projektet att präglas av tillfälliga lösningar. Med
utvärderingsplanen i bakhuvudet fångades resurser i form av arbetsinsatser
vartefter sådana möjligheter dök upp. Projektet fungerade flexibelt på det sättet
att vägen till resultatet av studien inte var rak. Särskilt de C-uppsatser som fick
fungera som delrapporter i projektet var i viss mån kompromisser ämnes- och
formmässigt. De fokuserade områden inom nätverksarbetet som kanske inte var
nätverksgruppernas utan mera uppsatsförfattarnas förstaval, men väckte ändå ett
stort intresse hos de praktiskt verksamma, såväl nätverks- som utredningsgrupper,
när de publicerades. Högskolans krav på hur uppsatser skall utformas
kombinerades med en god läsbarhet och meningsfulla ämnen för alla intressenter.
Sökandet efter teoretiska begrepp som skulle kunna sammanfatta empirin, en
viktig del av en akademisk uppsats, uppfattades likaså som mycket intressant av
de praktiskt verksamma runt familjerna.
Projektmötena – ett ömsesidigt kunskaps- och erfarenhetsutbyte
Vid projektets start hade ingen projektmedlem, varken inom kommun eller FoU,
någon aning om att projektet skulle bli mycket långvarigt, och att projektmötena
skulle bli många.
60
Ett interaktivt arbetssätt
Ett interaktivt arbetssätt att genomföra forskning och utvärderingsarbete
motiveras av att det gör intressenterna delaktiga i forskningsprocessen. De är
med och ger synpunkter på vilka frågor som är adekvata ur nyttosynpunkt för det
sociala arbetet, de har synpunkter på vilka metoder som är realistiska med olika
målgrupper för undersökningen, de har synpunkter på hur man ska tolka
undersökningsresultaten ur ett praktiskt perspektiv och på vilka resultat som är
särskilt viktiga att formulera och sprida. I sin ambition att arbeta med en
forskning som är praktiknära och användbar har ett interaktivt arbetssätt
utvecklats inom den kommunala FoU-enheten. På FoU-Södertörn har förts
diskussioner under en lång tid hur man i varje nytt projekt arbetar interaktivt med
personalen.
Projektet Att mobilisera inför nätverksmöte blev ett gott exempel på ett
interaktivt arbetssätt med forskare och personal ur nätverksgrupperna som
partners.
Utan att det diskuterades så mycket kom både forsknings- och nätverkspersonal
att ordna gemensamma projektmöten i stort sett genom hela projektet. Det blev
en möjlighet till intressanta samtal om såväl undersökningen, praktiken och om
konsekvenser av kontinuerliga erfarenheter av undersökningsarbetet.
Man träffades under nästan 3 års tid, ca 6 gånger om året. Alla faser av
utvärderingen, från planering till textformuleringar, och alla de praktiska
lösningar som möjliggjorde att detta till slut blev en sammanhållen utvärdering,
diskuterades av hela projektgruppen, dvs. nätverkspersonal och
forskningspersonal.
Underhand behövdes ibland chefers beslutsmandat. Då inbjöds till ett möte som
förstärktes med cheferna för nätverksgrupperna. På det sättet fungerade cheferna,
också med delaktighet av FoU-Södertörns chef, som projektets styrgrupp.
Seminarier om delrapporterna
Delrapporterna var också C-uppsatser inom akademin (Angerbjörn & Eckstein
2010, Steive 2010).
De fick betydelse i projektet på två sätt:
 de blev till ny kunskap om nätverksarbete som presenterades på
seminarier för samarbetspartners till nätverksgrupperna, främst utredande
socialsekreterare.
 några frågor ur rapporterna blev föremål för mycket samtal i
projektgruppen, med frågan om rapporternas slutsatser borde leda till
förändrade rutiner för nätverksarbetet.
Tidigare har presenterats en sammanställning av respektive rapport. Här görs en
anknytning till innehållet i seminarierna och metodutvecklingssamtal som följde
61
på publiceringen av rapporterna i projektet och socialtjänsten i de två
kommunerna.
I den första rapporten blev författarens funderingar kring skillnaderna mellan de
personer som definieras som starka respektive svaga länkar med avseende på hur
de tas tillvara i förändringsarbetet kring barnet eller ungdomen. En slutsats i
rapporten är att de resurser som de svaga länkarna representerar inte tas till vara.
Personerna som är svaga länkar, dvs finns längre ifrån huvudpersonen på
nätverkskartan, känner sig osäkra på vilken roll de hade under mötet och över hur
aktiva de skulle vara. Författaren drar slutsatsen att de svaga länkarna behöver
kontaktas innan för att klargöra dessa frågor, dvs mobiliseringen behöver vara
mer omsorgsfull för dem.
I den andra rapporten presenterade författaren kommunikationsmodell och
kulturell dominans som ett huvudresultat som bör leda till reflektion över
nätverksarbetet, eller kanske, det sociala arbetet generellt. Med hänvisning till
Bourdieaus begrepp doxa konstaterar författaren att de personer i nätverksarbetet
som representerar socialtjänsten har ett försprång i formuleringsföreträdet då det
är socialtjänstens kultur som dominerar såväl utredningsarbete som
nätverksprocessen. Slutsatserna väckte stort intresse i samtalen om hur arbetet
genomförs med klienterna. Men det står klart att det är svårt att ”översätta”
sådana resonemang till en ny praktik, dvs det är svårt för personalen att
konkretisera sitt tolkningsföreträde. Den typen av reflektion behöver utvecklas.
Metodutvecklande samtal under projektets sammankomster
De ämnen som kom upp under projektmötena styrdes av utvärderingens frågor
som akut behövde avhandlas. Men projektmötena användes också i stor
utsträckning av nätverksgrupperna för samtal om gemensamma arbetsfrågor som
gällde det praktiska genomförandet av nätverksmötet med planering och
slutsatser. Personalens arbetsfrågor kom att påverka utvärderingen så att de
infördes i utvärderingsarbetet. Intervjuguiden ändrades då och då under den långa
materialinsamlingen, inte i grunden men främst genom tillägg av frågor, medan
andra frågor kom att få en mer tillbakadragen plats i intervjuarbetet.
I dokumentationen av projektmöten, möten med styrgrupp och seminarier för
samarbetspartners finns en hel del frågor som har metodutvecklande karaktär för
nätverksarbetet. En del av dessa frågor uppstod ur den kontinuerliga analysen av
materialet – frågan som ställdes var då: motiverar detta resultat en förändring av
praktiken? Vissa förändringar av arbetsrutinerna förekom under projekttiden men
studien redovisar inte förändringarna systematiskt eftersom deras bakgrund inte
studerades med avseende på motiv. En annan undersökning behövs därför för att
definiera motiv för när nätverksarbetets rutiner ändras.
62
Nedan presenteras några frågor som var föremål för samtal under projektmötena.
De aktualiserades vanligast genom att den aktuella intervjuaren presenterade
några intervjusvar som väcks hans eller hennes intresse. Antalet intervjuare inom
denna utvärdering har varit 6 stycken, dock har inte alla gjort ett lika omfattande
intervjuarbete. Några av dessa ämnen finns med i rapporternas analysdelar, men
inte alla. Då nätverksgrupperna fann dem relevanta att diskutera presenteras de
kort här, även om de alltså inte motiverade en behandling i analysavsnitten.
Frågorna presenteras i den ordning de uppträdde under projektet, dvs
presentationen har ingen prioriteringsordning.
Utvärderingsresultat – enstaka utsagor eller massivt stöd i empirin?
Sammanfattande resultat av empirin ledde till samtal om nätverksarbetet med
avseende på de egna rutinerna och förslag till förändringar som kunde följa på
resultaten. Men lika ofta var det någon enstaka utsaga från någon intervjuperson
som intervjuaren fäst sig vid. Då handlade det vanligen om att den utsagan
associerade till andra under det praktiska arbetet, eller till ett förhållande som
intervjuaren hade funderat på, själv hade mött eller blev särskilt intresserad av.
Dessa två källor till reflektioner över rutiner och arbetssätt anknyter till
förhållandet mellan forskning och beprövad erfarenhet, två av benen i den
evidensbaserade praktiken. Att en sortering och systematisering av ett material
hör samman med forskningsresultat är en konventionell sanning. Men vad är
den ”beprövade erfarenheten”? Är det kanske den som reflekteras över när
enstaka utsagor tar fäste och blir till intresse i en arbetsgrupp? Ett uttalande från
en eller några klienter väcker en fråga som man funderat mycket över.
I vilket fall så var personalen själv uppmärksam på skillnaden mellan dessa två
olika förutsättningar för uppmärksamheten mot nya tankar och funderingar i
vardagsarbetet med familjerna. Man undrade: vad ska redovisas som slutsatser i
rapporten?
Nätverksmötet som bedömningshjälp alternativt insats
I projektmötena återkom frågan om nätverksprocessens övergripande syfte. Det
växte fram en diskussion om vilken roll nätverksarbetet har generellt – är det så
att nätverksmötets utredande roll ökar? Många utredande socialsekreterare ser
fördelar med nätverksmötet som informationstillfälle utöver andra möten med
familjen. Men i nätverksgruppernas diskussion väcks frågan om det är etiskt
försvarbart att ha enbart ett informationsinhämtande syfte med mötet. Dvs är det
etiskt att låta utredaren styra mötet till form och innehåll mot egen
informationsinhämtning, att göra det till ett arrangemang som får organisationens
perspektiv?
Oavsett vilket syfte man väljer med nätverksmötet så får det naturligtvis, och ska
ha, ett viktigt moment av information till utredaren. Men vad kan man då kalla
ett möte med ett vidare syfte, det som arrangeras ur familjens perspektiv –
63
problemlösande? Det handlar kanske om hur man definierar sitt nätverksarbete i
förhållande till terapibegreppet, något som finns väl förankrat i
nätverkslitteraturen. För närvarande finns dock ingen teoretisk bas för att betrakta
nätverksinsatser som terapi. En skillnad mot nätverksarbetets barndomstid.
Handläggarna långsamma att inbjuda till nätverksmöte – det kommer sent i
utredningen
I en utvärdering i Huddinge (Hartvig 2010) av en satsning på nätverksmötet som
del i utredningsarbetet med barn och ungdom generellt framkom att de
handläggande socialsekreterarna var väldigt sena i sitt initiativ att inleda arbetet
med att ordna ett nätverksmöte. I detta projekt visar sig samma förhållande. Det
leder till samtal under projektmötena hur man kan bidra till att snabba upp
socialsekreterarens beslut att inleda processen med nätverksmöte för en familj.
Jämförelser mellan kommunerna
En ansenlig del av samtalen under våra projektmöten upptogs av att
uppmärksamma likheter och skillnader i arbetsrutiner i nätverksarbetet i de två
kommunerna, och relaterat till nätverksarbete på annat håll, som man känner till.
Det handlade om jämförelser i motivationsarbetet, inbjudningsrutiner,
uppdelning av uppgifter mellan nätverk och nätverksledare under olika faser av
processen m.m. Samtalen berörde då området en förändrad praktik, det var en
kommunikation om möjligheterna till förändringar av arbetet i vardagen utifrån
erfarenhetsutbytet.
Användningen av nätverkskarta
Vid vilka tillfällen gör man en nätverkskarta för barnet eller ungdomen?
Nätverkskartan har blivit ett instrument knutet till vissa möjligheter och görs inte
rutinmässigt.
Nätverksmöten eller nätverksterapi – vad gör vi?
Den ursprungliga nätverksterapin – och det moderna nätverksmötet, en
kontrastering som gav upphov till samtal om arbetsmodellen och terapibegreppet.
Hur man gör med sekretessfrågan när ett nätverksarbete ska inledas?
Förtryckt blankett eller muntligt samtycke? Intressant är hur familjerna ser på
samtyckesfrågan, det framkommer synpunkter på att det borde ingå som en fråga
i utvärderingen.
Mobiliserings/förberedelse-perioden
I materialet framkommer synpunkter från de anhöriga och familjen att tiden för
planeringen inför det första nätverksmötet är för lång. Och tvärtom, ibland tycker
64
man den är för kort. Det väcker frågan i nätverksgrupperna hur lång denna period
faktiskt är, vilket då blir en undersökning i sig eftersom frågan inte togs upp i
denna. Frågan är viktig, kanske speciellt när huvudpersonen är tonåring.
Erfarenheten av utvärderingsarbete med tonåringar är att de tycker att det mesta
som ordnas av vuxna tar (för) lång tid.
Antalet nätverksmöten för en familj – en övergång till flera möten som rutin
Det växer fram en konsensus kring att arbetet blir mindre stressat med flera
möten och att uppföljning är viktigt. Innehåller modellen flera möten så finns en
chans till, om man missar något.
Man kan också dela upp arbetet
innehållsmässigt om det är två eller flera möten. Till exempel kan man arbeta
med den gemensamma bilden och bedömningen av problemet under det första
mötet och med förslag på olika lösningar under det andra. Arbetsmodellen har
utvecklats från ett till flera möten för en familj.
Tiden
Blir ett samtalsämne också i detta sammanhang: hur lång tid ska gå mellan det
första och det andra mötet? En viss tid till det andra mötet gör det möjligt att
uppmärksamma om deltagarna har genomfört det som beslutades på möte
nummer ett att de skulle göra. För lång tid är, å andra sidan, motivationssänkande
och kan ge låg närvaro på det följande mötet.
Vem ska göra mobiliseringsarbetet – familjen eller professionen?
Olika synpunkter diskuteras och rutinerna ser också olika ut.
Förändringsidéer som förkastades – vid närmare eftertanke…
En del intervjumaterial upplyser också om att en noggrannare presentation av
nätverksmötets mål och funktion skulle ha underlättat för vissa deltagare. De
skulle ha sluppit fundera så mycket över vilket sammanhang nätverksmötet
existerar i, något som störde koncentrationen bort från huvudpersonens situation.
I intervjumaterialet fanns också röster som tyckte att det tog alldeles för lång tid
innan mötet kom till stånd. Slutsatsen inspirerade till att fundera över alternativa
arbetsmodeller för mobilisering. En sådan var att förlägga en del av
mobiliseringen till mötets början, i syfte att förkorta tiden mellan inbjudan och
själva nätverksmötet. I samtalet framkom dock det oförenliga med att få
deltagare att komma till mötet väl förberedda och att snabba på processen genom
att förlägga mobiliseringsarbete till mötets början.
En annan fråga som kom upp, och försvann, var om man borde fördjupa
mobiliseringsarbetet i handläggarledet. Frågan motiverades, även den, av att en
hel del deltagare kommer till nätverksmötet med många frågor om vad ett
65
nätverksmöte är. Skulle deras frågor kunna besvaras bättre på förhand om den
som åtminstone familjen kanske känner bäst, utredaren, får en större roll i
mobiliseringsarbetet? Men, dels har socialsekreteraren ofta ingen egen naturlig
kontakt med hela nätverket, dels kan det vara svårare för socialsekreteraren att
lyfta upp även familjens perspektiv i formulering av syftet med mötet.
Nätverksledarna har en bättre position för det.
Att använda kunskapen från uppsatserna
Innehåll och slutsatser i de två delrapporterna blev också använt som
diskussionsmaterial under projektgruppens möten. Perspektivet blev då om
rapporterna borde resultera i förändrade rutiner för nätverksprocessen, och i så
fall för vilka målgrupper och i vilka situationer. Nedan presenteras rapporterna
kort utifrån de samtal som projektgruppen förde om dem.
Starka och svaga länkar
I Angerbjörns & Ecksteins (2010) uppsats är förhållandet mellan svaga och
starka länkar uppmärksammat. En del praktiska konsekvenser skulle kunna bli
följden av att de svaga länkarna funderar mycket över sin funktion och betydelse
under nätverksmötet. Ett exempel är att det diskuterades om man borde ha ett
förmöte med de svaga länkarna, för att de ska få möjlighet att förstå
sammanhanget med nätverksprocessen. Det visade sig att många av dem
funderade hela mötet över sin roll och funktion de hade och borde ha, och vilken
aktivitet som förväntades av dem.
I den andra uppsatsen (Steive 2010) har de svaga länkarna uppmärksammats
särskilt i intervjuarbetet och det visar sig att det finns upplevelser av att inte vara
efterfrågad, liksom missnöje över att inte ta den plats i mötet som man skulle
vilja. Därmed tycks det som om de svaga länkarna faktiskt bara får en
motsvarande roll på mötet som i verkliga livet – ett avstånd till själva
mötescentrum.
Finns konsensus om nätverksmötets syfte mellan familj och de
professionella?
Detta är Steives (2010) fokus i uppsatsen. Hennes slutsats är att framgången med
nätverksprocessen just handlar om att vara överens om syftet. Det är framför allt
handläggaren som är den centrala professionella i frågan. Olika vägar att
åstadkomma en gemensam uppfattning om syftet tog en hel del tid för samtal i
nätverksgrupperna. Så också under de seminarier med nätverksgruppernas
samarbetspartners som man inbjöd till. Steive menar att den övergripande frågan
om familjen kommer att bli nöjd eller missnöjd med sin nätverksprocess generellt
hör samman med frågan om det gemensamma syftet.
66
Mobilisering och möte – slutord om några
faser av nätverksprocessen
Att verka för mobilisering av det privata nätverket vid olika slags kriser
innebär ett ställningstagande för att viktiga personer i en individs nätverk
ska få ökat inflytande i processen mot hälsa och utveckling.
(Erkers 2002:198)
Att involvera ett privat nätverk, och ett professionellt, är ingen självklarhet.
Ytterst kan man uttrycka det som en form av demokrati. Men att involvera
nätverket är inget självändamål, den yttersta anledningen är att det fyller ett syfte.
Man tar nätverket till hjälp för att uppnå ett mål och det finns en uttalad mening.
Att lyfta upp problemet och bredda basen till en möjlig lösning är själva grunden
till nätverksinterventionen.
I den här studien har utvärderats en verksamhet med nätverksarbete med familjer
vars barn utreds eller får insatser inom den sociala barnavården. Att delta i en
nätverksprocess under dessa villkor är speciellt då relationen mellan myndighet
och privat nätverk så tydligt präglas av den maktobalans som blir följden av den
ofrånkomliga blandning av stöd och kontroll som socialtjänsten utövar (Forkby
2006). Familjen känner sig beroende av att bli välvilligt bedömd i sin
omsorgsförmåga, vilket lätt kan utmana tilliten till tjänstemännen. Relationen
resulterar ofta i en uppfattning hos det privata nätverket att det är socialtjänsten
som sitter inne med avgörandet. Även i intervjumaterialet med deltagare i
nätverksmötena i denna undersökning framgår att huvudpersonen eller familjen
ofta känner sig sakna beslutanderätt eller inflytande, vilket till exempel Steive
(2010) diskuterar i sin delrapport. För personalen inom socialtjänsten, såväl
utredare som nätverksledare, blir nätverksarbetet en kryssning mellan systemets
regler, som kräver professionella bedömningar, och en ambition om nätverkets
delaktighet och medverkan i beslut och överenskommelser om insatser och
förändring. Man kan säga att denna motsättning också sätter sin prägel på
undersökningsresultatet som presenterats i denna rapport.
I det här sista avsnittet sammanfattas de uppfattningar som kan uttolkas i
intervjumaterialet, med fokus på nätverksprocessens förberedande faser samt i
viss mån också själva nätverksmötet, dvs följande moment av processen:
Formulering av syfte
och frågeställningar
Mobilisering/
/förberedelser
Nätverksmötet
Några uttryck för uppskattning för användning av nätverkstänkandet i
arbetet med barn och unga
Det finns en hel del uttryck för uppskattning av att nätverket ingår i ett
resurstänkande i socialtjänstens utredningsverksamhet för barn och ungdomar. I
67
intervjumaterialet står nätverksledaren fram som en skicklig mötesledare och
kunnig yrkesperson på området familjerelationer. Få mötesdeltagare upplevde
obehag eller utsatthet i själva mötessituationen, kanske med förbehållet att det
kan finnas ett motstånd mot att kommunicera att man känt sig obekväm, det är
svårt att veta. Men det finns ändå en hel del frimodighet i uttalandena om
erfarenheten av att ha deltagit i en nätverksprocess.
Kanske man också bör poängtera nätverkets benägenhet att säga ett
oförbehållsamt ja till att komma då man blir inbjuden. Med motivet lojalitet med
huvudpersonen, och hans eller hennes familj, hoppas man kunna bidra till stöd
och hjälp med sin närvaro. Det gäller såväl professionella som privata nätverket.
För dem som arbetar med nätverksarbete blir det ett ansvar att använda sig av
denna nätverkets välvilja på ett konstruktivt sätt.
Inte minst viktigt är att framhålla ett starkt stöd i materialet för uppfattningen att
huvudpersonen, barnet, verkligen är i centrum på mötet. Mötet fokuserar på
barnets behov. Det är en viktig förutsättning för att konstruera ett adekvat stöd
som verkar vara uppfyllt!
Önskemålen kontrasterade mot verkligheten – i metodutvecklingssyfte
Då syftet med utvärderingen är att få ett utvärderingsresultat som är användbart i
metodutvecklingen finns anledning att samlat ta upp de kontraster mellan ideal
och verklighet som speglas i materialet. Det blir en del reflektioner över en
motsträvig verklighet.
Att släppa litet på myndighetskontrollen
Arbetsmetoder som används som ett komplement till socialsekreterarens
traditionella ”handläggning” i samband med utredningsarbete med barn och
ungdom är det inte så ofta kö till, åtminstone inte när erbjudandet om att använda
dem är nytt. Det gäller även om andra än handläggande socialsekreterare arbetar
med dem, som exempelvis nätverksarbete. Utifrån betraktat kan det tyckas
underligt eftersom det kan ses som en avlastning för socialsekreteraren. I fråga
om nätverksarbete så kan avlastning gälla att införskaffa bedömningsunderlag till
själva utredningen men också genom att engagera nätverket för framtida stöd till
barnet, efter utredningen. En vanlig förklaring till motvilligheten att öppna för
många sätt att skaffa material till en utredning är att myndigheten har svårt att
släppa på kontrollen. Andra personer, som möter barnet och familjen från andra
utgångsvinklar, har ju alltid nya synpunkter på situation och behov vilket
utredaren kan uppfattas störande.
En annan synpunkt på avlastning för den utredande socialsekreteraren är varför
inte familjen aktualiseras hos nätverksgruppen tidigt i utredningsprocessen, då
det möjliggör ett mer omfattande samarbete både med nätverksgruppen och med
68
nätverket. Det dröjer ofta långt in i utredningstiden innan nätverksprocessen
påbörjas.
De professionella i nätverken vittnar ofta om att det är konstruktivt även för deras
eget arbete med familjen att de sett nätverket agera tillsammans under det
nätverksmöte de varit inbjudna till. Det kan därför förvåna att inte fler
nätverksprocesser initieras av familjernas professionella kontakter utanför
utredningsenheterna.
Nätverkets delaktighet i förberedelserna för nätverksmötet
Arbetsrutinerna för förberedelserna för nätverksmötet är anpassade till en
ambition att familjen ska vara delaktig i formuleringen av syfte och frågor som
ska styra mötet. Det framkommer i studien att intervjupersonerna, det kan vara
familjemedlemmar såväl som deltagare utanför familjen, ofta uppfattar att
socialsekreterarna styr. Uppfattningen om vem som håller i agendan under själva
mötet har blivit en följd av detta. Det är vanligt att man uppfattar att
socialtjänstens representanter också dominerar samtalet innehållsmässigt under
nätverksmötet. Besluten om barnet är redan tagna på socialtjänstens kontor,
menar man. Trots att många samtidigt anser att nätverksledaren skött
mötesordningen på ett förtjänstfullt sätt. Här framstår alltså en uppfattning om en
splittring mellan form och innehåll i mötet, något som kan förklara en motstridig
bild om att barnet ändå stått i centrum i samtalet men många i nätverket känner
en bristande delaktighet i såväl samtalsämnen som förslag och
överenskommelser.
I tidigare sammanfattning har delaktigheten diskuterats utifrån familjens position
i förhållande till myndigheten under en utredning av barnet, i termer av
maktobalans. Det tycks som om delaktighet, inflytande och myndighetsansvar är
begrepp som behöver behandlas tillsammans i metodutvecklingen. En
utgångspunkt i en sådan diskussion är Steives (2010) slutsatser om sambandet
mellan att myndighet och nätverk är överens om programmet för mötet, frågorna,
och nätverkets uppfattning om ett bra utfall av mötet.
Det är också kring känslan av bristande delaktighet, egen eller andras, som ett
missnöje med nätverksprocessen framför allt kommer fram. Det är män som
uttrycker missnöje: några styvpappor, familjehemspappa. Missnöjet handlar om
att myndigheten styr och det privata nätverket besitter begränsat inflytande.
Att göra sin röst hörd i olika former – kanske skriftligt?
Att bli uppmuntrad att formulera sig skriftligt som komplement till de personliga
kontakter som föregår ett nätverksmöte kan vara en väg att göra sin röst hörd
som mötesdeltagare. Att uppmärksamma nätverksledaren på sina önskemål om
samtalsämnen under mötet kan leda till mindre missnöje med den egna
delaktigheten. Kanske en del mötesdeltagare också har lättare för att ge en
bedömning av situationen för barnet i skrift. Det kan gälla såväl ur det privata
69
som ur yrkesperspektivet. Att formulera sig i skrift befrämjar fokusering och
reflektion, vilket kan vara en fördel i en splittrad vardag där en muntlig
information eller dialog kan försvinna på vägen mot mötet. Ett sådant
komplement kan prövas...
Att känna sig osäker inför det kommande nätverksmötet
Att känna sig osäker inför hur mötet ska organiseras, vad som förväntas av en
själv, vad man kan säga på mötet och hur man i så fall ska säga det…
Det finns många tankar i materialet som kan sammanfattas som osäkerhet hos
den inbjudna inför nätverksmötet. Med en tidigare erfarenhet av att ha deltagit i
en nätverksprocess försvinner mycket av osäkerheten. Bilden av den osäkra
mötesdeltagaren medför att mobiliseringsarbetet behöver fokuseras. Intressant är
ju att den inbjudnas osäkerhet inte verkar uppmuntra till att ta flera kontakter
under upptakten till mötet.
Ett sätt att minska deltagarnas osäkerhet och upptagenhet med att fundera över
sin egen roll är att lära känna deras uppfattningar och resurser på förhand, under
mobiliseringsfasen. Det tillåter dem i högre grad att delta i dialogen på mötet, för
att man också ska kunna utnyttja deras resurser i olika förslag till lösningar. Att
låta nätverksprocessen omfatta mer än ett möte är också ett sätt att arbeta med
osäkerheten. Erfarenheten av det första mötet gör deltagarna mindre sökande och
mer uppgiftsorienterade under det andra.
De mötesdeltagare som benämns svaga länkar, dvs de som finns i
nätverkskartans periferi, är kanske den grupp som drabbas mest av en känsla av
osäkerhet över vad som förväntas av en. Under projekttiden har vi reflekterat
över om det kan finnas dolda resurser i gruppen svaga länkar, personer som
skulle kunna bidra med stöd och hjälp men som inte blir tydliga genom att de är
osäkra på förväntningarna. I en av delrapporterna diskuteras detta (Eckstein
2010) och där finns också förslag på en grundligare mobilisering av gruppen i
syfte att lyfta fram den på mötet.
Tidigare har konstaterats att den traditionella idén om att inbjudan initierar en
mobilisering med ökad aktivitet med kontakter de inbjudna emellan inte visar sig
i de nätverksprocesser som studerats här. Konsekvensen blir att mobiliseringen
utgår mer från tjänstemännen.
Att öppna upp strukturen för nätverksprocessen – såväl i förberedelse och
mobilisering som för själva mötet
För att kunna uppfylla nätverksarbetets grundprinciper med ökad delaktighet och
inflytande för familjen över beslut om barnets situation, och med ökat stöd från
nätverket i förändringssyfte, synes en del nytänkande kunna vara till nytta i
förberedelsefasen och mobiliseringen. Med tiden kan också strukturerna
diskuteras och kanske förändras.
70
Nätverksledarnas roll - mot ökad styrning?
Vi har tidigare konstaterat att de flesta intervjuade är väldigt nöjda med
nätverksledarnas sätt att genomföra sin uppgift. Förutom personliga kvaliteter
kan mer strukturella skäl finnas. I en annan undersökning av en s.k.
nätverksresurs, som arbetade med familjeinsatser under utredningstiden, ansåg
föräldrar som intervjuades att denne stod lite utanför den traditionella
socialtjänsten. Utan det myndighetsutövande ansvaret blev dialogen mellan
familj och tjänsteman friare och kanske mer avslappnad (Bons 2008).
Nätverksledarna kommer i kraft av denna friare roll att kunna ta på sig ansvaret
för de eventuella förändringar i nätverksprocessen som man efterfrågar.
Mötets strukturer
En grundidé med nätverksmötet är att nätverkets delaktighet ska resultera i
många nya idéer och förslag till lösningar på barnets svåra livssituation. Så blev
fallet i några familjer som omfattas av den här studien. Men (alltför?) många
mötesdeltagare berättar om att socialtjänstens representanter satte agendan för
vad som skulle hända med barnet härnäst. Det illustrerar en utmaning som
nätverksledaren lever med när nätverksarbetet skall användas inom ramen för
myndighetsutövningen, en utredning. Det betyder att förändringsarbetet måste
inriktas på att stärka nätverkets roll under mötet så att idén med dess kreativa
närvaro skall komma till sin rätt. Det tycks som om nätverksledaren kan förstärka
sin roll även under mötet, då gäller främst att stödja en vidgning av samtalet mot
ett utökat syfte, och mot fler eller alternativa frågeställningar. Dvs det är inte
alltid säkert att nätverket finner det mest angeläget att arbeta med de frågor som
formulerats inom ramen för förberedelsen mellan utredare och familj.
Visserligen kan det vara ett resultat av sättet att intervjua, men det är faktiskt få
händelser man berättar om från närvaron på de nätverksmöten som står i fokus
för vårt intresse i studien. Få berättelser redovisas i materialet. Det talar för att
nätverksmötet är ganska disciplinerat, en slutsats som dock får uppfattas med
viss modifikation då den kan ha ett flertal förklaringar.
Olika sorters nätverksmöten – beroende på den organisatoriska ramen
Det utredande nätverksmötet
Ett flertal av de nätverksmöten som studerats kan närmast kategoriseras som
utredande möten. Det främsta syftet med ett utredande möte är att samla in
information om problemet samt göra en kartläggning av vad deltagarna kan bidra
med för att ge stöd åt barnet och hans eller hennes familj i en svår livssituation.
Det utredande nätverksmötet är ganska styrt. Det utredande mötet innebär att
71
informationsinsamlingen till utredningen får stå i förgrunden framför
användningen av nätverkets resurser i fråga om möjligheter att ge stöd och hjälp.
Styrkan i det utredande nätverksmötet är enligt Fyrand (2005) dialogen mellan
tre olika kompetenssystem. Det är klienten, hans eller hennes personliga nätverk
samt det professionella nätverket som finns runt klienten. Där dessa
kompetenssystem är experter på olika områden.
Nätverksmötet som behandling
I nätverkslitteraturen är det vanligaste nätverksarbetet som skildras det
behandlande nätverksmötet, som benämns nätverksterapi. Fyrand (2005)
beskriver skillnaden mellan nätverksmöten och nätverksterapi. Hon beskriver
nätverksterapi som mer processinriktat än nätverksmöten. De problem som tas
upp vid nätverksmöten är ofta mer konkreta, har klarare gränser och är mer
uppgiftsorienterade och mer präglade av förhandlingar i jämförelse med
nätverksterapi. Detta i sin tur gör att nätverksterapi är mer upplevelse- och
känsloorienterat än nätverksmöten även om det är svårt, och kanske inte ens
önskvärt, att särskilja mellan dessa begrepp.
Forsberg & Wallmark (2002) sneglar mot användningen av nätverksmöten som
en del i utredningsverksamheten inom socialtjänsten och gör en distinktion
mellan nätverksterapi och socialt nätverksarbete. De menar att nätverksterapi
reserveras för: sammanhang och situationer som bygger på frivilliga
överenskommelser mellan behandlare och klient (s 14). Medan socialt
nätverksarbete i sin tur sker: inom en kontext för social kontroll, till exempel ett
socialkontors myndighetsutövning (s 14). De skriver vidare:
Om spelreglerna klargjorts och klienten/patienten därefter frivilligt väljer
att bjuda in sitt nätverk tillsammans med berörda professionella, skulle man
kunna säga att man bedriver nätverksterapi inom ramen för vad det
ofrivilliga sammanhanget medger (ibid. s 14).
Förmågan att tillgodogöra sig en nätverksprocess
I en av nätverksprocesserna kommenterar en person ur det professionella
nätverket att det kan finnas olikheter i familjers förmåga att tillgodogöra sig de
arbetssätt som hör till en nätverksprocess. Kanske det kan ses som en ny
infallsvinkel på nätverksarbete. Den traditionella uppfattningen är nog annars att
det är en metod som passar alla. Men hur skulle man bedöma deltagarnas
möjlighet att använda sig av ett nätverksmöte? Behöver frågan diskuteras i
samband med mobiliseringen?
72
Det tydliggörande nätverksmötet
Med släktskap både med det utredande mötet och det behandlande kan man ändå
urskilja det tydliggörande nätverksmötet. Det urskiljer sig genom att det trots att
det inte förändrar någonting praktiskt ändå är till nytta såväl för huvudpersonen,
som för andra mötesdeltagare.
I det tydliggörande mötet klargörs situationen och blir förståelig för deltagarna.
Det är ett flertal deltagare vars utsagor bidrar till kategoriseringen av det
tydliggörande mötet. Ett exempel handlar om att det nya sammanhanget belyser
problemen på ett nytt sätt: en syster till huvudpersonen ansåg att hon hade stor
nytta av att höra sina föräldrars samtal om den problematiska situationen, hon
hörde nya saker i dialogen. Flera personer som intervjuats talar om att de fått en
ny, eller en mer fullständig, bild av situationen, vilket de uppfattar som
avgörande både för förståelsen av problemet och bedömningen av vad som
behöver göras.
I begreppet tydliggörande anar man att någonting nytt uppenbarats, att man ser
på situationen med lite nya ögon. Man vet mer om ett problem eller situation än
vad man gjorde tidigare. Men det kan också innebära att någonting man redan
visste, men kanske inte riktigt förstått omfattningen av eller allvaret i, blir mer
uppenbart. I detta fall handlar det om att se på problemet ur en annan synvinkel
eller ett annat perspektiv. Ett tydliggörande kan implicera många faktorer och
betyda olika saker för olika personer. Frågan är också när tydliggörandet kommer.
Ett mer omfattande förberedelsearbete innan mötet kan tänkas innehålla mer av
tydliggörande samtal, på förmöten eller i dialog med enskilda andra som kommer
att delta på mötet. Det verkar dock, i de allra flesta fall, som att sammanhangen
först reds ut och blir tydliga under själva mötet. Det kanske är naturligt, då
erfarenheten talar för att mötet innehåller unika förändringsresurser.
73
Referenser
Andershed m. fl. (red.) (2010) Ungdomar som begår brott – vilka insatser
fungerar? Gothia Förlag AB, Stockholm.
Angerbjörn, V. & Eckstein, A. (2010) Mobilisering i nätverksarbete: en
kvalitativ intervjustudie från två kommuners öppenvård. Örebro universitet,
Socionomprogrammet. C-uppsats.
Aresik-Ram, S & Elf, M (2003) Mitt sociala nätverk. Handbok.
Psykologiförlaget, Stockholm.
Aronsson, K (red) (2001) Haverier i social barnavård. Fem fallstudier.
Förlagshuset Gothia AB, Stockholm.
Attneave, C & Speck Ross, V (1973) Det sociala nätverket. Wahlström &
Widstrand, Stockholm.
Bons, T (2008) Nätverksresurs – ett nytt sätt att utreda? En utvärdering av Barnoch ungdomsenhetens Nätverksresurs i Södertälje. FoU-Södertörn Skriftserie nr
69/08.
Borgengren, M m.fl. (2007) Familjer och nätverk. Fem artiklar från en intensiv
satsning på familj- och nätverksarbete i en psykiatrisk organisation under fyra år.
Mareld, Stockholm.
Cederblad, M (2003) Från barndom till vuxenliv. En översikt av longitudinell
forskning. Förlagshuset Gothia AB, Stockholm.
Erkers, M Mobilisera nätverket! I Forsberg, G & Wallmark, J (2002)
Nätverksboken – om mötets möjligheter. Liber förlag, Stockholm.
Erkers, M & Nyberg, E (2003) Familjerådslag. Litteratur, forskning och praktik.
FoU-Södertörn Skriftserie nr 31/03.
Forkby, T (2006). Socialt nätverksarbete: alliansbildning, makt och retorik.
Göteborg: FoU Väst/GR.
Forsberg, G & Wallmark, J (2002) Nätverksboken – om mötets möjligheter.
Liber förlag, Stockholm.
Fyrand, L (2005) Sosialt nettverk. Teori og praksis. Universitetsforlaget, Oslo.
74
Granovetter, M.S. (1973) The Strength of Weak Ties. American Journal of
Sociology, Volume 78, Issue 6, 1360-1380.
Hartvig Egebark, G. (2010) Nätverksmöten som metod i barnavårdsutredningar.
En utvärdering. Huddinge kommun.
Hedberg Eriksson, K., Tenerz, B., Ström, M. & Moody Källberg, M. (2013)
Engagerande nätverksmöten. Metod och praktisk tillämpning. Stockholm: Gothia
fortbildning.
Heino, T (2009) Family Group Conference from a Child Perspective. Nordic
Research Report. Rapport nr 9, National Institute for Health and Welfare,
Helsingfors.
Hessle, S (red.) (2003) Fokus på barn, familj och nätverk – metodutveckling i
den sociala barnavården. Förlagshuset Gothia, Stockholm.
Klefbeck, J & Ogden, T (1996) Barn och nätverk. Liber förlag, Stockholm.
Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund.
Steive, K (2010) Mobilisering i nätverksarbete. Om syftets betydelse och
konstruktion. Stockholms universitet, institutionen för socialt arbete. C-uppsats.
Svedhem, L (1985) Nätverksterapi – teori och praktik. Carlsson Bokförlag AB,
Stockholm.
Werner, E & Smith, R (1992) Overcoming the Odds. High Risk Children from
Birth to Adulthood. Cornell University Press, Ithaca & London.
Åkerlund, E-M (2006) Barn och familjerådslag. Barns syn på sin delaktighet i
socialtjänsten. FoU-Södertörn Skriftserie nr 50/06.
www.wikimedia.org
75
Bilagor
Bilaga 1
Intervjuguide ”Anhörig”
Generella uppgifter
Namn:
Relation till fokusperson:
Datum för intervju:
Datum för nätverksmöte:
Intervju utförd av:
Första kontakten:
1. Hur fick du reda på att det skulle bli ett nätverksmöte? Vem berättade?
a. Vad sa personen? Hur beskrev denne mötet?
b. Vad skulle mötets syfte vara, som du förstod det?
2. Vems initiativ var det att samla nätverket till ett möte?
a. Varför tror du att den personen ville ha mötet?
b. Vad tyckte du om det?
3. Vad tänkte du om det? Hur reagerade du?
4. Vad gjorde du efter?
5. Visste du något om nätverksarbete innan?
6. Kände du till problemet innan du fick inbjudan?
7. Har du på något sätt hjälpt familjen med problemet?
8. När bestämde du dig för att delta i nätverksmötet?
9. Hur kommer det sig att du ville delta?
Samtal
1. Ringde någon nätverksledare dig innan mötet?
a. Vad sa han/hon? På vilket sätt beskrev han/hon mötet och varför det skulle
hållas?
2. Vad tänkte du om det? Hur reagerade du?
3. Gjorde du något särskilt efter samtalet? (kontaktade någon, förberedde du dig för mötet
på något sätt) Vilket respons fick du?
4. Var det någon annan som ringde dig (privata eller professionella)
a. Vad sa han/hon? På vilket sätt beskrev pratade ni om mötet och varför det
skulle hållas?
5. Vad tänkte du om att andra i ditt nätverk fick information om mötet?
Inbjudningsbrevet (i förekommande fall)
1. Fick du ett brev med information och inbjudan?
2. Vad tycker du om brevet?
a. Fanns det ett klart formulerat syfte med nätverksmötet i brevet?
b. Vilket skulle det vara, fick du uppfattningen om?
c. Tycker du att det var ett bra syfte?
d. Hade du/ni andra syften med mötet?
3. Vad gjorde du efter? (kontaktade du någon, förberedde du dig på något sätt?)
4. Fick du någon respons av de andra som fått brevet?
76
5. Vad tänker du omkring vilka som blev inbjudna? Var det relevanta personer? Var det
någon som fattades?
6. Vad tycker du om att det övriga nätverk fick brevet?
Process
1. Tycker du att det som vi pratat om (brevet, telefonsamtal, eventuella förmöten och
kontakter som tagits i förväg) hjälpte dig att förbereda mötet? På vilket sätt?
2. Var det något av detta som var särskilt viktigt?
3. Borde något varit annorlunda?
Mötet
1. Vad tycker du om själva nätverksmötet?
2. Behandlades syftet på mötet?
a. (om inte) Vad pratade ni om då? Vem var det som ”bestämde” vad ni skulle
prata om?
b. Tycker du att ni kunde prata om dessa frågeställningar på ett bra sätt under
mötet?
3. Var mötet som du hade tänkt?
4. Bestämde ni något under mötet?
Efteråt
1. (om något bestämdes under mötet) Blev det så?
a. Varför/ varför inte?
2. Har nätverksmötet haft någon betydelse för dig?
3. Upplever du att situationen för familjen förändrats efter mötet?
a. (om ja) Kan förändringen ha med mötet att göra tror du?
4. Har relationerna mellan er i nätverket på något sätt förändrats? Hur?
5. Kunde något varit annorlunda?
6. Tycker du att barnet/barnen varit i centrum för processen som helhet?
7. Om du vore barnet/barnen; vad hade nätverksmötet haft för betydelse för dig?
77
Bilaga 2
Intervjuguide ”Professionell”
Generella uppgifter
Namn:
Yrke:
Relation till fokusperson:
Datum för intervju:
Datum för nätverksmöte:
Intervju utförd av:
Första kontakten:
10. Hur fick du reda på att det skulle bli ett nätverksmöte? Vem berättade?
a. Vad sa personen? Hur beskrev denne mötet?
b. Vad skulle mötets syfte vara, som du förstod det?
11. Vad tänkte du om det? Hur reagerade du?
12. Vet du vems initiativ var det att samla nätverket till ett möte?
a. Varför tror du att den personen ville ha mötet?
b. Vad tyckte du om det?
13. Vad gjorde du efter att du fått reda på att det skulle bli ett nätverksmöte?
14. Visste du något om nätverksarbete innan?
15. Kände du till situationen innan du fick inbjudan?
16. Har du på något sätt hjälpt familjen med problemet?
17. När bestämde du dig för att delta i nätverksmötet?
18. Hur kommer det sig att du ville delta?
19. Vad tänkte du, innan mötet, om din roll på mötet?
20. Hur förberedde du dig inför nätverksmötet?
Samtal
6. Ringde någon nätverksledare dig innan mötet?
a. Vad sa han/hon? På vilket sätt beskrev han/hon mötet och varför det skulle
hållas?
7. Vad tänkte du om det? Hur reagerade du?
8. Gjorde du något särskilt efter samtalet? (kontaktade någon, förberedde du dig för mötet
på något sätt) Vilket respons fick du?
9. Var det någon annan som ringde dig (privata eller professionella)
a. Vad sa han/hon? På vilket sätt beskrev pratade ni om mötet och varför det
skulle hållas?
10. Kontaktade du familjen/ andra inbjudna professionella/kollegor angående
nätverksmötet, innan mötet?
Inbjudningsbrevet (i förekommande fall)
7. Fick du ett brev med information och inbjudan?
8. Vad tycker du om brevet?
a. Fanns det ett klart formulerat syfte med nätverksmötet i brevet?
b. Vilket skulle det vara, fick du uppfattningen om?
c. Tycker du att det var ett bra syfte?
d. Hade du/ni andra syften med mötet?
9. Vilka tankar väckte brevet?
10. Vad gjorde du efter? (kontaktade du någon, förberedde du dig på något sätt?)
78
11. Fick du någon respons av de andra som fått brevet?
12. Vad tänker du omkring vilka som blev inbjudna? Var det relevanta personer? Var det
någon som fattades?
Process
4. Tycker du att det som vi pratat om (brevet, telefonsamtal, eventuella förmöten och
kontakter som tagits i förväg) hjälpte dig att förbereda mötet? På vilket sätt?
5. Var det något av detta som var särskilt viktigt?
6. Borde något varit annorlunda?
Mötet
5. Vad tycker du om själva nätverksmötet?
6. Behandlades syftet på mötet?
a. (om inte) Vad pratade ni om då? Vem var det som ”bestämde” vad ni skulle
prata om?
b. Tycker du att ni kunde prata om dessa frågeställningar på ett bra sätt under
mötet?
7. Var mötet som du hade tänkt?
8. Bestämde ni något under mötet?
Efteråt
8. (om något bestämdes under mötet) Vet du om det blev så?
a. Varför/ varför inte?
9. Har nätverksmötet haft någon betydelse för dig?
10. Upplever du att situationen för familjen förändrats efter mötet?
a. (om ja) Kan förändringen ha med mötet att göra tror du?
11. Kunde något varit annorlunda?
12. Tycker du att barnet/barnen varit i centrum för processen som helhet?
13. Om du vore barnet/barnen; vad hade nätverksmötet haft för betydelse för dig?
79