introduktion till ölfatshantering

Ett särtryck från Hembryggaren 3/2011, medlemstidning för Svenska Hembryggareföreningen. www.shbf.se
verkar ha försvunnit på grund av nya regler.
En stor tub är också klumpig att transportera.
Å andra sidan räcker en stor tub mycket
länge, under normal användning till många
hundra liter öl.
INTRODUKTION TILL ÖLFATSHANTERING
Har du drömt om att slippa slabba med flaskor och att bli av med bottensatsen? Då kanske det är dags att
investera i en fatölsanläggning. Fatöl har en del fördelar över flaskor: kolsyresättning under tryck lämnar ingen
jästfällning, det kan gå snabbare och kolsyrenivån kan justeras i efterhand. Den största nackdelen är förstås att
utrustningen kostar en del i inköp. Det är också svårare att få plats med ett fat i kylskåpet jämfört med några
flaskor. Slutligen behövs det en del kunskap för att hantera utrustningen. Det sistnämnda hoppas jag kunna
hjälpa till med i denna artikel.
Text och bild: Fredrik Ståhl
D
et finns en stor mängd olika typer
av ölfat för olika ändamål. I denna
artikel kommer vi enbart att titta
på corneliusfat. Dessa fat har en
rad fördelar. De är lätta att plocka isär med
vanliga verktyg och de har en stor öppning
som gör det lätt att rengöra. De har också
en säkerhetsventil som minskar risken för
explosioner om något skulle gå snett.
Namnet ”cornelius” kommer från en av
de ursprungliga amerikanska tillverkarna.
Corneliusfaten var ursprungligen avsedda
för läsk. Numera har läsktillverkarna gått
över till andra lösningar som till exempel
bag-in-a-box. Det finns fortfarande en hel del
begagnade fat i omlopp, framför allt i USA.
Den vanligaste storleken är på ca 18-19 l (5
amerikanska gallon). Volym, höjd och diameter kan variera något, t.ex. så varierar höjden
på mina fat mellan 564 och 632 mm, och
diametern mellan 215 och 232 mm. Utsidan
av botten och ibland även toppen är täckt av
gummi för att skydda mot stötar. Begagnade
fat brukar vara av denna storlek.
Bild 1. Olika corneliusfat: gammalt 19 l, gammalt 19 l med gummitopp, nytt 18 l, nytt 9 l.
Det går också att köpa nytillverkade fat.
De finns även i andra storlekar, speciellt
intressant är kanske 9 l som passar bra t.ex.
för testbrygder eller som komplement till
de större faten. Tyvärr kostar ett niolitersfat
nästan lika mycket som ett nittonliters eftersom det enda som skiljer i tillverkningen är
att det går åt lite mer rak plåt för ett större fat.
VID KÖP AV BEGAGNADE FAT är det
viktigt att försäkra sig om att faten är trycktestade. Köp från en återförsäljare du litar på,
det är inte roligt med ett läckande fat eller
sådana som ser ut som om någon kört över
det med traktorn. Ett nytt fat har väldigt lång
hållbarhet så länge man inte misshandlar det
extremt, så se det som en investering för livet!
ÄVEN DIMENSIONERNA PÅ locket kan
variera så det är en bra idé att märka upp
delarna ordentligt. Det är inte roligt att
upptäcka att locket inte går att få tätt när man
tappat fatet fullt med öl. Jag brukar märka fatet och locket med en unik siffra och förvara
alla packningar och ventiler i en burk märkt
med samma siffra när inte fatet används.
Bild 2. Lock och fatventiler.
Kopplingar
Corneliusfaten förekommer i två utföranden;
med kulkoppling (typ Coca Cola) eller bajonettkoppling (typ Pepsi). Båda fungerar bra men är
inte kompatibla med varandra, så håll dig till en
av typerna för enkelhets skull. Gamla fat med
bajonettkoppling lär vara något lägre så det kan
vara värt att tänka på om du har ont om plats.
Bild 3. Kulkopplingar och fatventiler. Svart för
öl, grått för kolsyra.
Bild 4. Bajonettkopplingar och fatventiler. Tre
pinnar för öl, två pinnar för kolsyra.
3
POÄNGEN MED SNABBKOPPLINGARNA
är att man ska kunna flytta kolsyra och tappkran mellan faten och ta loss slangarna för
rengöring regelbundet. Bajonettkopplingarna
har två pinnar på gasventilen och tre pinnar
på ölventilen, så med sådana är det omöjligt
att koppla fel. Kulkopplingarna har lite olika
dimension men de är nästan lika så det går
att koppla fel med våld, och har man väl
klämt dit en gaskoppling på fatventilen för
öl så kan det vara svårt att få loss den igen.
Så ta för vana att kolla en extra gång att du
sätter kopplingen på rätt ventil. Gasventilen
är oftast märkt genom ett spår i muttern, och
gaskopplingen är gjord av grå plast medan
ölkopplingen är svart.
Stigarrör
Under ölventilen sitter ett stigarrör som går
ner i botten av fatet. Om röret går hela vägen
ner i botten kan man kapa det någon centimeter för att undvika att få med för mycket
av bottensedimentet. Jag brukar inte behöva
göra det, ibland får jag en del sediment men
det försvinner oftast efter första decilitrarna.
Det finns även ett kort stigarrör under
gasventilen. Det är viktigt att detta rör inte
når under ytan på ölet, eftersom det då kan
tryckas öl bakåt upp i kolsyreregulatorn.
Röret är nästan alltid onödigt långt vilket gör
att man inte kan fylla fatet helt. Så jag brukar
kapa det till ca 1 cm längd för att kunna
utnyttja hela fatet.
1
1
2
svenska hembryggareföreningen - introduktion till fatölshantering
Slangar och tappkran
För att tappa upp ölen krävs någon typ av
kran. Den enklaste lösningen är den så
kallade Partykranen, en billig kran i plast som
man greppar i handen och öppnar med tummen. Notera att kranen kan skruvas isär och
gummipackningen dras loss för rengöring.
Kranen kopplas till fatet via en ölslang. Beroende på hur högt tryck det är i fatet och hur
varmt ölet är behövs olika lång slang. Även
slangens tjocklek har betydelse. En längre
och tunnare slang bromsar flödet mer. Om
slangen är för kort eller grov så kommer ölet
att skumma mycket när man häller upp det.
Enklast är att börja med en lång slang och
korta den tills det blir ett bra flöde. Spara de
olika slanglängderna eftersom de kan behövas
när du ändrar temperaturen
eller trycket för olika öltyper.
Tänk på att öppna kranen
fullt, annars kommer skum
att piskas upp när ölet pressas
genom den lilla öppningen. Å
andra sidan kan man utnyttja detta för att lägga en fin
skumkrona på ölet.
Bild 5. Partykran.
Kolsyretuber
För att få kolsyra i ölet behövs
en kolsyretub. Tuber på mellan 2 och 6 kg kan köpas hos
återförsäljare av ölfat, hos brandskyddsfirmor
eller gasföretag (till exempel AGA eller Air
Liquide). Brand- och gasföretag kan också
återfylla eller byta ut tomma tuber. Fördelen
med gasföretagen är att de säljer livsmedelsklassade gasflaskor, men det kan också
bli något dyrare. En nackdel med de stora
tuberna är att det är en hög initialkostnad att
köpa dem, eftersom hantering av tryckkärl
är under strikt reglering i Sverige. Tidigare
kunde man få en begagnad kolsyresläckare
trycktestad, omgjord för gas och fylld på den
lokala brandfirman, men den möjligheten
svenska hembryggareföreningen - introduktion till fatölshantering
ETT ANNAT ALTERNATIV ÄR att använda
SodaStreampatroner. Även där betalar man
en depositionsavgift för tuben första gången.
De gamla stålpatronerna som rymmer 300
g kolsyra håller på att fasas ut till förmån för
nya patroner i lättmetall som rymmer 425 g.
Fördelar med Sodastreampatronerna är att
de är lätta och smidiga, och de går också att
byta in mot fyllda i vanliga butiker. Nackdelar
är att det behövs en speciell adapter, och att
priset per gram kolsyra är högt (det höjdes
dessutom när de införde den nya standarden). En SodaStreampatron räcker till att
kolsyra och tappa upp några ölfat, beroende
på hur hårt kolsyrad ölen ska vara. Köp gärna
en extra patron som reserv så du inte plötsligt
står utan kolsyra när törstiga vänner kommer
på besök. En SodaStreampatron med adapter
kan också vara bra som komplement när den
stora tuben tar slut eller då man vill ta med
ett ölfat till en fest t.ex.
Bild 6. Komplett anläggning med SodaStrampatron, förutom fat.
Regulator
Trycket i en kolsyretub är mycket högt, ca 50
bar vid rumstemperatur. Det är så högt att en
stor del av koldioxiden är flytande i tuben.
För att sänka trycket till rätt nivå måste
man ha en regulator. En sådan kan köpas på
samma ställe som du köpt faten – se listan
över återförsäljare i slutet av artikeln.
Bild 7. Regulator med två manometrar.
4
Regulatorn skruvas antingen direkt på
gastuben eller, för SodaStreampatroner, på en
adapter som i sin tur skruvas på gasflaskan.
Det finns en ratt eller skruv där man kan ställa in det tryck man vill ha i fatet. Trycket visas
på en manometer. Här i Sverige anges trycket
oftast i bar, medan den engelskspråkiga världen
använder PSI (pounds per square inch).
2
Ett särtryck från Hembryggaren 3/2011, medlemstidning för Svenska Hembryggareföreningen. www.shbf.se
Många regulatorer har ytterligare en manometer som visar trycket i gastuben. Det har
man ingen större nytta av eftersom det finns
flytande koldioxid i tuben ända tills den
nästan är tom. Så trycket faller inte förrän
strax innan kolsyran tar slut. För att få reda
på hur mycket kolsyra det är kvar är det bättre att väga tuben. De flesta kolsyretuber har
en instämplad tomvikt, ”tara”, så mängden
kolsyra som finns kvar är helt enkelt skillnaden mellan den uppmätta vikten och tomvikten. Ett tips är att även väga regulatorn och
skriva upp vikten så att man slipper skruva
loss regulatorn varje gång man vill kolla hur
mycket kolsyra det är kvar.
man behöva knacka lite lätt på locket med
en gummiklubba innan det släpper. Öl- och
gasventilerna kan lossas med en ring- eller
skiftnyckel.
DET ÄR EN GOD IDÉ att rengöra fatet
med ett rengöringsmedel, till exempel PBW,
målarsoda eller oparfymerat maskindiskmedel mellan varje användning så att inte
smuts och avlagringar byggs upp. Mer envisa
avlagringar kan lösas upp genom att låta fatet
stå med rengöringslösning över natten. De
flesta fat går också att ställa upp och ner så
att lösningen kommer åt ordentligt i toppen
av fatet. Dra också ur stigarröret med en liten
7
Regulatorn kopplas till gaskopplingen via en
armerad kolsyreslang. Glöm inte slangklämmorna för att undvika att slangen lossnar, hela gastuben kan tömmas om du inte
upptäcker det! Tänk också på att fixera gastuben stadigt så den inte kan falla och skada
regulatorn. Tuben ska alltid stå eller hänga
upprätt så att inte flytande kolsyra kommer in
i regulatorn.
Demontering och rengöring
Det första man bör göra när man fått sitt
nyinköpta ölfat är att demontera det och inspektera alla kopplingar och packningar.
Glöm inte att släppa ut trycket först genom
att dra i nyckelringen i säkerhetsventilen!
En del fat lär ha en säkerhetsventil som inte
går att öppna manuellt. I så fall får man
trycka försiktigt på gasventilen för att lätta på
trycket den vägen. Tryck inte på ölventilen
om du inte vill få en dusch av öl. När trycket
är utjämnat kan man öppna lockbygeln och
pressa ner locket för att få loss det. Ibland kan
3
borste eller en tygbit eftersom det lätt bildas
avlagringar där.
Det är förstås extra viktigt att rengöra och
kontrollera allt när man köpt ett begagnat
ölfat. I det fallet kan man också behöva byta
packningar om de inte går att få rena. Det är
inte ovanligt att de är hopplöst genomsyrade
av root beer eller något annat otäckt. Nya oringar kan köpas hos några av återförsäljarna
av fat.
Desinficering
Efter att allt är ordentligt
rengjort är det dags att
desinficera. Jag brukar
använda en desinficeringslösning av typen
StarSan eller Jodofor.
Undvik klorin eftersom
rostfritt stål kan skadas av
det. Spreja eller blötlägg
först alla packningar,
ventiler, stigarrör och lock
Om det bara kommer skum, minska trycket
ytterligare 0,1 bar och prova igen. Om det
rinner för långsamt och inte skummar alls,
öka trycket med 0,1 bar och prova igen. På
detta sätt kan du hitta det tryck som ger en
bra upphällning av just denna öl vid denna
temperatur. Det lägre trycket gör att kolsyran
långsamt går ur ölet, så efter ett tag bör man
höja trycket igen för att återställa kolsyran.
Det går att trimma in anläggningen så att
man inte behöver sänka trycket, förhoppningsvis får vi tillfälle att återkomma till det i
en senare artikel.
i ­lösningen. Montera sedan allting på fatet
och dra fast ventilerna försiktigt med en ringeller skiftnyckel. Ta inte i för hårt eftersom
det är möjligt att skada gängorna. Det är
o-ringarna som ska täta, inte gängorna.
FÖR ATT SKÖLJA BORT desinficeringslös-
ningen brukar jag använda kokhett vatten.
Efter en första sköljning kan man fylla någon
liter i fatet, stänga det och skaka om. Trycket
ökar då i fatet eftersom luften värms upp.
Luta fatet med botten nedåt och tryck med ett
trubbigt verktyg på ölventilen så att hett vatten sprutar ut. Luta fatet med toppen nedåt
och upprepa med gasventilen. Se bara till att
vara försiktig med det heta vattnet – använd
handskar! Med StarSan behöver man inte
skölja, fast jag brukar göra det ändå eftersom
det bildar så mycket skum som inte går att
hälla ur fatet.
Om det inte blir tryck i fatet med hett
vatten så är det läckage någonstans. Koppla på kolsyreslangen och blås i lite kolsyra
för att se var det läcker. Det klassiska sättet
att lokalisera läckor är att spreja såpvatten,
men desinficeringslösning fungerar lika bra.
Ibland kan det vara svårt att få alla ventiler
täta på begagnade fat, så man kan behöva
prova med tjockare eller dubbla o-ringar. Se
till att det verkligen blir tätt, det är inte kul
när ölen sipprar ut på golvet under natten!
Upptappning
Nu har det blivit dags att tappa den färdigjästa ölen från jäskärlet. Det kan vara lite grumligt och får i så fall klarna färdigt på fatet. Det
enda som händer är att det blir lite mer sediment och grumlighet i de första glasen. Tappa
försiktigt och håll slangänden under ytan hela
tiden för att undvika onödig luftning som
kan skada ölet genom oxidering, något som
kanske inte märks förrän långt senare. En del
fyller först fatet med kolsyra för att vara helt
säkra på att undvika oxidering.
SÄTT PÅ LOCKET OCH SE TILL att det
sluter tätt. Ibland måste man lirka och bända
lite med fingrarna för att det ska sätta sig.
Koppla på kolsyran och vrid på regulatorn till
1 bar eller så. Efter ett litet tag har det slutat
pysa och det är tryck i fatet. Dra i säkerhetsventilen för att släppa ut trycket och låt
sedan trycket återställas. Upprepa proceduren
ett par tre gånger. Syftet är att det mesta av
5
svenska hembryggareföreningen - introduktion till fatölshantering
6
luften som är kvar i fatet ska ersättas med
koldioxid för att minimera risken för oxidering av ölet.
Kolsyrning
Nu är det dags att kolsyra ölet. Ett sätt att
ange mängden koldioxid som är löst i ölet är
att ange hur stor gasvolym som finns löst i
en given volym öl. Om ölet har 2,4 volymer
koldioxid, så skulle kolsyran i 1 liter öl ta upp
en volym av 2,4 liter om den togs bort från
ölet och blev gas vid rumstemperatur och
vanligt lufttryck. Hur mycket kolsyra ölet ska
ha är förstås en smaksak, och av tradition har
olika öltyper olika mängder kolsyra.
KOLDIOXID LÖSER SIG LÄTTARE ju
kallare ölet är, så vilket tryck som behövs
beror på temperaturen. Bestäm dig först för
vilken mängd kolsyra ölet ska ha, och slå
sedan upp trycket i tabellen. Om man vill
snabba på processen något kan man ha ett
högre tryck från början, men se upp så det
inte blir för mycket kolsyra. Det kan ta lång
tid att bli av med kolsyran om det blir för
mycket.
Om man låter fatet stå med det inställda
trycket går koldioxiden sakta ner i ölet tills
det blivit jämvikt. Det kan ta en vecka eller så
och fungerar alldeles utmärkt om man inte
har bråttom. Om man vill påskynda processen så kan man skaka eller rulla fatet. Börja
med ett rejält tryck, till exempel 3 bar. Koppla
loss kolsyreslangen så det inte kommer upp öl
i regulatorn, och lägg fatet på golvet och rulla
det fram och tillbaka ett tag. Ställ det sedan
upp och tryck i mer kolsyra. Upprepa med
lägre och lägre tryck (närmare det önskade
trycket enligt tabellen) tills inte mer kolsyra
löser sig i ölen. På detta sätt kan man få ölen
kolsyrad på 15-30 minuter beroende på hur
hårt kolsyrad den ska vara. Nackdelen är att
det kräver lite mer arbete samt att omskakningen är lite mer omild mot ölet och kan
piska upp skum och röra upp bottensediment.
Servering
Det bästa är förstås om man har möjlighet att
förvara fatet så att ölen håller rätt serveringstemperatur. Det kan stå i ett kallförråd,
en jordkällare eller i ett kylskåp. Ju kallare
temperatur, desto bättre blir ölets hållbarhet.
Om man planerar att spara ölen länge och
bara smaka på den då och då bör man koppla
bort ölkranen mellan gångerna för att minska
risken för att infektioner ska gå ner i fatet via
kranen.
DESINFICERA FÖRST ÖLKRANEN, kopp-
Referenser:
Återförsäljare
Bryggbolaget www.bryggbolaget.se
Humlegården www.humle.se
MaltMagnus www.maltmagnus.se
PGW www.pgw.se
Brouwland www.brouwland.com
Petit Agentur www.petit-agentur.no
Brygladen www.brygladen.dk
Mer läsning
Ed Westemeier, A Bottler’s Guide to Kegging,
Zymurgy Vol 18 No 2 (Summer 1995)
Kirk R. Fleming, Discover the Joys of Kegging
– Set up a Simple Home Draft System, Brewing Techniques Vol 5 No 1 (Jan/Feb 1997)
http://www.bodensatz.com/staticpages/index.
php?page=Soda-Kegs
Kolsyrningstabeller
http://www.humle.se/library/kolsyretabell.
html
lingar och slangar. Koppla på ölkranen och
sänk trycket i ölfatet till ca 0,5 bar genom
att dra i säkerhetsventilen. Prova att tappa
upp lite öl i ett glas med kranen helt öppen.
UNGEFÄRLIG KOSTNAD
UtrustningNyttBegagnat + Sodastream
Corneliusfat 18 / 19 l
Nya packningar
Kolsyretub 425 g / 5 kg
Regulator
Petriadapter
Picknickkran, slang och ölkoppling
Kolsyreslang och gaskoppling
Summa
1 000 kr
-
1 600 kr
500 kr
-
150 kr
100 kr
3 350 kr
500 kr
50 kr
250 kr
500 kr
500 kr
150 kr
100 kr
2 050 kr
Obs: En del återförsäljare erbjuder hela nybörjarpaket till rabatterat pris.
Svenska Hembryggareföreningen är föreningen för alla oss som brygger vårt eget öl och för dig som vill
lära dig. SHBF är en ideell förening som sprider kunskap om öltillverkning i hemmet, håller kurser i
helmaltsbryggning och ordnar träffar för hembryggare över hela landet. Som medlem får du tidningen
Hembryggaren fyra gånger om året och har möjlighet att delta i SM i hembryggning som hålls varje år.
Bli medlem på www.shbf.se
svenska hembryggareföreningen - introduktion till fatölshantering
4