docHär - Uppsala Politicesstuderande – UPS
download 
Report Transcription
Här - Uppsala Politicesstuderande – UPS
ORDFÖRANDEN ORERAR REDAKTÖRERNA RALJERAR Hej, och samtidigt hej då! En mer tudelad hälsningsfras får man leta efter men numret du håller i handen är nämligen det sista som läses innan sommaren och samtidigt det första som du som reccentior läser vid starten av höstterminen. Det är även det sista numret som jag får nöjet att skriva ner mina tankar i denna spalt. Till dig kära recce, som snart ska uppleva Insparken 2014, välkommen! Du har kommit till Uppsalas bästa studentförening och mitt råd till dig är att dra nytta av det så mycket du kan. Det finns något för alla att engagera sig för i UPS och när studierna känns tunga finns det inget bättre sätt att prokrastinera på. Kombinationen av att skjuta upp ett PM-skrivande och att samtidigt göra någonting roligt och nyttigt för en själv och andra är oslagbar, det är prokrastinering utan dåligt samvete. Till er som jag har haft äran att jobba för som ordförande under ett helt år: tack! Det är något oerhört stort att vara förtroendevald och ha i uppdrag att göra sitt allra bästa för en förening med så många engagerade och härliga medlemmar. Det är med ambivalens som jag snart lämnar över till en ny ordförande. Det kommer vara sorgligt att lämna en post som jag älskat och som utvecklat mig mer än jag kunnat tro, men det kommer vara oerhört roligt att lämna över till någon ny som kommer in sprudlande med energi. Avslutningsvis, oavsett om ni läser detta innan eller efter sommaren finns det bara en sak att säga till alla er medlemmar när jag kollar på vår fina förening. Fy fan, vad ni är bra! Vi skulle kunna börja denna ledartext med att parafrasera sångtexter om hur vintern rasat ut bland våra fjällar. Vi har dock av flera anledningar valt att inte göra det. Dels för att det är gjort av redaktörer i cirka ett århundrade nu, dels för att det fortfarande snöar i maj. Vi vill istället hälsa dig, käre läsare, varmt välkommen till ytterligare ett nummer av Uppsalas dokumenterat bästa studenttidning. Särskilt välkommen till dig som slår upp denna tidning som ännu ung och nyfiken recentior. Väl mött! I detta nummer kan du som vanligt förkovra dig i allsköns läsning om allt mellan solen och icke-planeten Pluto. Ansvarig utgivare Joakim Hessling Ordförande, Redaktör Alexander Fredman Redaktör Carl Lindberg Layout Alexander Fredman Carl Lindberg 2 Omslag Bandet Agent Attitude fotade av Andreas Sundell Tryckeri Tregraf tryck, Uddevalla Upplaga 350 exemplar POLMAGASINET NUMMER 2 2014 Inledningsvis kan du på sida 6 och 7 bekanta dig med detta års insparksgeneraler där de berättar om den kommande insparken och avslöjar också vilka av dem som är Harry Potter-fangirls. Bläddrar du vidare till sida 10 och 11 hittar du två viktiga texter om supporterkultur och dess ibland våldsamma inslag. På sida 12 till 17 kan du slutligen läsa om det stundande EU-valet i termer av såväl partigrupper som unionens asylpolitik. Med förhoppning om såväl intellektuell som avslappnande sommarläsning! Medverkande Fredrica Werner Hanna Lycken Ulrika Sävje Sofie Lindqvist Sanna Börjesson Ludvig Broomé Elin Dellås Rasmus Hjulfors Antti Emma Gunnarsson Andreas Sundell Kristin Åkerlund POLMAGASINET är en politiskt obunden tidning av och för Uppsala Politicesstuderande. Tidningen utkommer fyra nummer per år. polmagasinet@ uppsalapolitices.se POLMAGASINET NUMMER 2 2014 Anslagstavlan 4 Världsligt med PK 5 Insparkens generaler Krönika: Den lilla leken Polmagasinet testar: Utflykt 6-7 7 8-9 Fotbollens supporterkultur Att tro på fotbollen En bättre supporterkultur 10 - 11 11 EU går till val EU:s partigrupper 14 - 15 Pushbacks i Europa 16 - 17 Krönika: Ett större problem Mat och förändring 17 18 Kultur Könsroller och humor Intervju - UAHC Vad händer sen - Daniel Olsson 19 20 - 21 23 POLMAGASINET NUMMER 2 2014 3 ANSLAGSTAVLAN 100 st extra nummer har tryckts av denna upplaga Polmagasinet för att skickas ut till nästa termins recentiorer. Citat från fadderansökningar ”HEJ!” ”HEJ! Försökte byta rad, men tror att jag råkade skicka min motivering till varför jag vill vara fadder med orden “HEJ”. Det kanske verkade lite oseriöst?” ”Taggad på att göra deras inspark oförglömlig och sälja på dom mina gamla kursböcker.” ”Ett hjärta som bankar för Polkand och förmågan att stötta reccen när hen inser att det är en vecka kvar tills man får sova. ” Hallå där! Joanna Hellström Text: Fredrica Werner Du var en av de 16 som åkte ner till Uganda tillsammans med UF. Berätta lite om resan. UF gör resor regelbundet och de som följer med planerar resan tillsammans. Du behöver alltså inte vara engagerad i UF övriga tid, men vara aktiv och planera resan för att kunna följa med. Planeringen startade i slutet av oktober och sedan dess har vi planerat allting, bokat studiebesök med mera. Vad gjorde ni på resan? Vi var borta i totalt 10 dagar och första veckan var vi i huvudstaden Kampala och i en stad som heter Hoima. Vi gjorde studiebesök på universitetet i Kampala och besökte ett antal NGO:s. Vi besökte även det största oppositionspartiet FDC. Det var häftigt att få möjlighet att se så 4 många exempel på lokalt engagemang och träffa människor som verkligen brinner för sitt land. Det var väldigt lärorikt och ett väldigt spännande sätt att upptäcka och lära känna ett land. Efter den första veckan hade vi några valbara dagar kvar och var då åkte jag tillsammans med en del av gruppen på gorillatrekking, vilket var en helt fantastisk upplevelse. Vad tar du med dig från resan? Det är många upplevelser och intryck som kommer att stanna kvar. Jag kommer att minnas alla häftiga imponerande människor vi träffade, framförallt många starka kvinnor. Dessutom är det nog först nu som jag verkligen insett värdet av fungerande förvaltningspolitik. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 VÄRLDSLIGT MED PK Jessica Johansson, Utbyte i Chile Hola muchachos! Här kommer en hälsning från ett Chile kantat av politiska förändringar och seismologisk ilska. Ett presidentskifte från höger till center-vänster, studentprotester, en kraftig jordbävning i norr följt av en stor stadsbrand i den färgglada hamnstaden Valparaiso har gjort vistelsen händelserik. Trots den till synes stora turbulensen präglas min vardag av studerande och helgerna av bilturer till Anderna för trekking och rafting. Kontrasten mellan Universidad Central och Uppsala är total; allt från granatäppelträden på gården till banderollerna med hammaren och skäran som en grupp studenter emellanåt hänger upp. Kontroversiellt tycker kanske en elev i landet lagom, men som en klasskamrat uttryckte det: ”det är på modet att vara revolutionär”. Som utbytesstudent i Santiago får man snabbt lära sig kännetecken om Chile. För det första; att nationaldansen härstammar från en parningsdans mellan en tupp och en höna. För det andra; att ”terremoto” (jordbävning) är ett viktigt ord både på grund av dess direkta betydelse, men även eftersom det är namnet på en typisk drink gjord på sött vin, ananasglass och grenadine. För det tredje; att alla ”chilenismos”, inhemska omskrivningar av ord, gör chilenskan till en nästintill egen version av spanska. Om du vill ha ett händelserikt utbyte med kontraster, intressant politik och med en variation i natur från skidåkning till öken och kust, så kan jag rekommendera Chile. För att avsluta, en äkta chilenismo: chao weones! Gabriella Rapp, Utbyte i England Hej Polkandvänner! I januari tog jag mitt pick och pack och begav mig till University of East Anglia i Norwich, en och en halv timmes tågfärd från London. Det var kärlek vid första ögonkastet med såväl universitetet som staden. Det tog inte många dagar innan det kändes som hemma och familjen bestod av människor från världens alla hörn. Jag kom hit med två mål; anamma den brittiska accenten och leva livet. Nummer två går ganska bra måste jag säga. Här ägnas mina dagar åt alltifrån studier till tävling i hamburgarätande och wine Wednesdays (Wednesday kan även bytas mot någon av de andra veckodagarna). Nyss hemkommen från tre veckors resande i England och på Irland ska jag nu återanpassa mig till verkligheten och studierna. Även om den stundande tentaperioden inte känns allt för lockande så kan jag inte låta bli att känna, när jag diskuterandes “just war theory” och interventioners vara eller icke vara, och när jag knallar hem barbent i den sommarvarma natten fastän det bara är april, att livet nog är rätt fett ändå och att mål nummer två snart är uppfyllt. Hur det går med mål nummer ett återstår att se, men en kan ju alltid drömma. Vi ses i höst! Kakor, kärlek och förhoppningar om en fin sommar. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 5 INSPARKENS GENERALER Text: Hanna Lycken och Ulrika Sävje Insparken för alla nya pol kand-studenter är en av pol kand-årets höjdpunkter. För recentiorerna väntar en vecka fylld med nya människor, lekar, utklädnader och gemenskap. För faddrarna väntar detsamma, blandat med en viss mängd ansvar. De som har huvudansvaret över veckan är UPS egna insparksgeneraler. Äntligen har solen hittat till Uppsala och med festligheter som valborg, vårbaler och inte minst UPS sommargasque kommer maj månad garanterat bli något utöver det vanliga. Därefter kommer det ack så efterlängtade sommarlovet och allt som hör det till. Några av oss har kanske redan tankarna på nästa termin. Eller snarare veckan som kommer innan: den magiska tid då vänskapsband ska knytas och fester ska festas. Det handlar förstås om UPS inspark 2014. T2:orna ska äntligen få bli faddrar och med öppna 6 armar hälsa nästa års reccar välkomna till Uppsala och pol kand. Några som definitivt har fokus på denna vecka är de fyra personer som redan ägnat många timmar åt att planera och spåna på idéer och aktiviteter. Generalerna för årets inspark 2014 heter Erika Wallin, Linnea Skärdin, Emilie Tilstam och Kristin Åkerlund. När allt började i augusti förra året visste ingen av de blivande generalerna vad de skulle vänta sig av insparksveckan. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 Det enda stod klart var att insparken skulle vara något nytt, spännande och med största sannolikhet bli enormt roligt. Linnea utbrister “Det skulle bli den fetaste veckan i mitt liv”. Förra insparkens tema, “Svenska klassiker”, hade tillsammans med ett schema för veckan skickats ut till alla blivande pol kandare innan veckan började. Erika såg det som en trygghet att schemat var så fullspäckat, det gav en känsla av att vi skulle bli omhändertagna hela dagarna. “Det kändes lite som att åka på charter” fyller Linnea i, vilket visade sig vara väldigt passande med tanke på att hon under insparken hamnade i chartergruppen. Temat för detta års inspark är som bekant “Mästarnas mästare”, och generalerna kommer under veckan bokstavligen att vara mästare, nämligen “Kick-Ass”. Det är mycket som ska behållas ifrån förra årets inspark, som bygdegårdsövernattningen, takfesten och förhoppningsvis korvgrillningen under pubrundan, vilket var Kristins favoritögonblick under förra årets inspark. Men de har även tankar om en del förändringar. De vill bland annat att alla dagar och aktiviteter ska ha en tydligare röd tråd, vilket de haft mycket i åtanke under valet av tema. Som hängivna fans ville Kristin och Erika till exempel ha Harry Potter-tema, då varje dag skulle illustrera en bok. DEN LILLA LEKEN Av: Sofie Lindqvist På Valborgsmässoafton år 1955 stod en figur med aningen lustigt utseende vid Gunillaklockan utanför Uppsala Slott. Hans röda hår kan ha vajat lojt i vinden och han kan tänkas ha stått med en lapp i sin hand. Eller så behövdes vid tillfället ingen lapp; just denne herre var en hejare på raljerande tal som det han nu skulle hålla. Mannen vid Gunillaklockan var nämligen ingen mindre än den beryktade Tage Danielsson. Den som någon gång spenderat julaftonskvällen framför KarlBertil Jonssons Julafton och därmed tagit del av Tage Danielssons genialiska berättarkonst, kan ana vilket fantastiskt tal det måste ha varit. I sitt tal till våren beskrev magister Danielsson den euforiska känsla de alla delade över att vintern äntligen var förbi: ”Våren, den dåren, vill lära oss leka. Vi vill trotsa Detta blev dock nedröstat av de andra generalerna. En annan förändring är att ge reccarna mer ansvar, utan att de för den delen blir mindre omhändertagna. Det är svårt för generalerna att dela upp ansvaret mellan sig när arbetet är så stort, det blir automatiskt så att alla gör allt. “Det är lite som samarbetet mellan FNdelegater” menar Emilie i äkta pol kand anda. På frågan vilka roller de har inom gruppen är alla överens om att Emilie är den som har flest bollar i luften och även är den som alltid kommer sent. Erika är idésprutan och visionären, medan Linnea är den realistiska som får ner de ibland för stora visionerna på jorden, men är samtidigt den som är mest fest. Kristin är den roliga, den som får alla att skratta! Att veckan kommer att bli bra råder det ingen tvekan om. Årets generaler är redan peppade till max, och har fullt fokus på hur insparken kan bli så bra som möjligt för de nya reccarna. Några sista användbara tips från generalerna till reccarna (och faddrarna?) är främst att hålla reda på var man är och var man bor. Huruvida det sker med en utskriven karta eller en app på mobilen spelar mindre roll, så länge mobilen har batteri, i annat fall är karta att föredra. Har man cykel gäller det dessutom att hålla koll på var man ställde den, då minnet ibland sviker sådär framåt småtimmarna. Allmänna tips inför det första året i Uppsala är att prova på så mycket som möjligt: jobba på nation, gå på dam-/herrsupé och engagera sig i någon förening! Det är aldrig så läskigt som man tror och om andra kan så kan du minst lika bra! “Var en ‘yes-hen’ hela året!” naturen och flyga som lärkan och tro fullt och fast att vi ej ramlar ner.”.Bland studenterna som hänförda och säkerligen aningen berusade lyssnade till Tage Danielsson stod min mormor och morfar. Som traditionen bjöd, såväl då som nu, hade de tidigare under dagen stått under Carolina Redivivas balkong med sina studentmössor i handen och som nu satt stadigt på hjässorna. När magister Danielsson rundat av sitt vårtal och tagit emot rungande applåder skingrades folkskaran och firandet fortsatte på olika håll. På Tage Danielssons och min mormor och morfars tid fanns varken skvalborg, kvalborg eller finalborg. Inte heller tävlade politices kandidatprogram i forsränningen på Fyrisån och inte heller stod Östgöta Nationredo att välkomna Den Svenska Björnstammen till Uppsala. Östgöta Nation som för övrigt var Tage Danielssons hemmanation och har namngett sin pub efter mångsysslaren Nog har nya inslag tillkommit genom åren. Men traditionerna som överlevt sedan Tage Danielssons tid är många: champagnefrukosten, forsränningen, sillunchen, champagnegaloppen. Vilket party det har varit! “Våren, den dåren, vill lära oss leka. Vi vill trotsa naturen och flyga som lärkan och tro fullt och fast att vi ej ramlar ner.” När jag själv flyttade till vår anrika studentstad förra året framförde min mormor sina gratulationer. Det var väl trevligt att studietraditionerna fördes vidare. Och nu är en av de mest traditionsenliga dagarna av traditionsenliga dagar här igen. Och för den som oroar sig över att prioritera fest framför studier finns tröst att finna. Som magister Danielsson påpekade för över femtio år sedan: ”Och förfasar man sig över den lilla leken ska man komma ihåg: det är bara idag som vi upphäver lag – det är bara idag som vi prompt vill försöka vända på steken. Vi vill inte fly bort från det statsmaskinella, men vi tror att det kan göra kuggarna gott att få leka så smått.” POLMAGASINET NUMMER 2 2014 7 POLMAGASINET TESTAR UTFLYKT Text och foto: Ulrika Sävje, Sanna Börjesson, Elin Dellås och Ludvig Broomé När våren har kommit och sommaren har bestämt för att stanna finns det inget tråkigare än att sitta inomhus. Så vad kan man göra istället? Polmagasinet guidar dig genom utomhuslivets utflyktplatser! Gamla Uppsala För den som vill fly studentbubblan är Gamla Uppsala ett utmärkt utflyktsmål. Det tar cirka 20 minuter med cykel från Ekonomikum. De flesta som besöker Gamla Uppsala kommer för att se de berömda Uppsala högar, vilka är cirka 1500 år gamla gravplatser för kungar och andra mäktiga människor. Totalt anses det ha funnits mellan 2000 och 3000 gravar på området. De tre största högarna kallas för Kungshögarna och har tillskrivits gudarna Oden, Tor och Frej. För den som vill lära sig mer om platsen, som att den under vikingatiden användes till hedniska offerfester finns Gamla Uppsala museum. Här kan man även läsa om berättelser och myter kring högarna. Museet har öppet varje dag 11-17 och kostar 70 kronor i inträde. Är man mindre intresserad av historia fungerar Gamla Uppsala även utmärkt som picknickplats. Det är ett fint område och från toppen av högarna har man utsikt över hela Uppsala. Efter ett par vändor upp på de cirka 70 meter höga högarna har du dessutom fått veckans rumpträning gjord! Fotboll på Studenternas IP Landets fjärde största stad är en högst medioker idrottsstad, sett till både framgångar och intresse. Lockas akademikertäta Uppsala måhända mer av biblioteken än av IP:n? I vilket fall finns nu en plan för att fylla tomrummet. Ortens favoritlag, Sirius, ska bli ett storlag. Sportchef ”Rit-Ola” Andersson har plockats in direkt från Champions League-studion för att fixa framgångarna. Hittills har de rört om rejält i sportgrytan genom att damma till både Djurgården och IFK Göteborg i Cupen. Publikintresset är det dock tänkt att vi studenter ska stå för. Nytt för i år är nämligen gratis inträde 8 POLMAGASINET NUMMER 2 2014 för alla med giltigt nationskort. Ropen skalla, Superettan åt alla! Polmagasinet har förstås varit på plats (21/4) och kan rapportera om en trivsam upplevelse nere från Studenternas. Utöver den strålande vårsolen fanns där flera glädjeämnen, hemmalagets torsk till trots; nigerianen Moses i anfallet ser definitivt ut att kunna förhindra en ny ökenvandring i gärdsgårdsserierna. Moses finter ackompanjerades av vacker körsång från Siriusklacken och som grädde på moset var varmkorven i paus utsökt. Gå på fotboll, det blir kul! Gränby 4H Ett stenkast från Gränby Centrum ligger Gränby 4H gård som en kontrast mot allt vad gallerior, shopping, betong och bussterminaler innebär. Stress hör inte hemma här; hästarna Pirot, Wixie, Allis och Nello betar lugnt i sin gröna hage. Även kor, grisar, höns, ankor, getter och kaniner finns på gården. Det luktar landet; kodynga och hö, äckligt, men ändå gott på ett smyghärligt och somrigt sätt. Under vårt besök bjuds även på lite extra spektakel. För under en klarblå himmel på en av vårens första somriga dagar firas det med barnkalas, ballonger, saft och bullar vid det lilla klubbhuset på gårdens mitt. Idag finns det flera 4H gårdar utspritt över vårt avlånga land. Organisationen är skapad för barn och ungdomar med visionen att utveckla engagerade och ansvarstagande människor med respekt för omvärlden. Visst kan du kombinera ditt besök med att lära dig om jordbruk och praktiskt arbete på gården i Gränby. Om istället du föredrar att dra fram picknickfilten, nya numret av Polmagasinet och att lägga dig under en ek invid en ankdamm så finns även den möjligheten. Stadsskogen Med lite varmare väder kommer äntligen perioden när du kan ta kvällspromenader utan att det resulterar i att man behöver vårdas för frostskador. Om det inte är valborgskväll förstås. Så, med planen att undfly plugget ett tag drar jag på mig ett par bekväma skor och skuttar ut på Karlsrogatan i vårvärmen. Men här kommer samma fråga som vanligt, vart ska jag egentligen? Det här med att hitta promenadvägar i en ny stad är inte alltid så lätt. Den här gången styr jag stegen mot stadsskogen. Att promenera runt här känns lite som att vara tillbaka på dagis igen; på ett positivt sätt. Det luktar träd, jord och barr och fåglarna kvittrar förstrött i kvällssolen. Det är något så väldigt lugnande med att promenera i en skog, världen utanför försvinner lite. Man kan tappa bort sig lite i sina egna tankar, men tack vare breda promenadstigar så slipper du tappa bort dig i skogen också. Fungerar som både tidig kvällsaktivitet och morgonspringrunda. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 9 ATT TRO PÅ FOTBOLLEN Text: Ludvig Broomé Foto: Henrik Kullberger En supporter åkte på bortamatch och kom aldrig hem. Fotbollen tenderar att locka fram både det bästa och sämsta hos människor. Vi är många som fortsätter att gå på matcher, men vart är svensk fotboll egentligen på väg? Jag tänkte inte dra den här parallellen men hamnade här ändå: varför biter religionen sig fast, trots att det står ställt bortom allt rimligt tvivel att nästan alla världsreligioner ’har fel’? En del av svaret ligger förstås i människans natur. Ett av våra mest grundläggande behov är att kunna identifiera oss med vår omgivning. Att känna gemenskap och tillhörighet. Här är du välkommen, oavsett vem du är och var du kommer ifrån. I alla fall så länge du delar vår tro. I Sverige har antalet troende minskat kraftigt det senaste seklet. Samtidigt har en annan folkrörelse vuxit sig allt starkare. Fotbollen. Allsvenskan hade nästan 2 miljoner besökare den senaste säsongen och då har vi ändå en riktig blåbärsliga i internationella sammanhang. Jag ska inte påstå att det finns ett samband mellan det ökade engagemanget för fotbollen och det minskade för religionen. Det vore hädelse. Däremot vågar jag påstå att många av de behov religionen tillfredsställer faktiskt går att få på sitt lags läktare istället. Jag överdriver inte ens. Det finns tiotusentals människor runtom i landet som skulle skriva under på religionsliknelsen. Det har gått snart tio år sedan gick jag på min första match. Jag kände redan då att jag för alltid ska vara en del av det här. Den där underbara känslan har ibland 10 lämnat mig den senaste månaden. Det är jobbigt, för supporterskapet har gett så oerhört mycket mening i mitt liv. Kanske mer än något annat. Jag medger, det jag säger är inte rationellt. Ganska töntigt dessutom. Men så är vi människor inte alltid rationella heller (och jag är lite töntig). Det spelar liksom ingen roll om du har en powerpoint som bevisar att jorden är äldre än den heliga skriften påstår, du kommer inte att övertyga någon. Det spelar liksom ingen roll att du säger att 11 spelares jakt efter en vit sfär är något banalt, du kommer inte att övertyga mig. “Det är omtumlande att få sitt livs kanske största källa till glädje reducerad till ’våldets och hatets grogrund’” Precis som vissa av världsreligionerna har fotbollen ett stort problem. Ett fåtal extremister begår vedervärdiga handlingar som drar hela rörelsens namn i smutsen. Den starka tron och passionen används för att legitimera våldsdåd mot dem som inte delar ens uppfattning. Den där pyttelilla skaran tvingar nästan oss andra att be om ursäkt för något vi själva drabbas av. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 Min liknelse bör tas med en nypa salt. Att vara muslim i USA efter 9/11 är av ofantligt annorlunda proportioner än att vara fotbollssupporter i Sverige efter dödsfallet i Helsingborg. Men grundkonceptet är detsamma. Det är omtumlande att få sitt livs kanske största källa till glädje reducerad till ”våldets och hatets grogrund”. Tiden efter fyrabarnspappan Stefans död har varit märklig. Jag har fått ompröva mycket av det jag med vigör försvarat under åren. Min grundlagsskyddade rätt att få uttrycka hat till exempel. Jag vill inte riktigt peta på grundlagen, men normerna på läktaren skulle må bra av ett rejält lyft. Speciellt den sjukliga mansrollen som är så tydlig i fotbollssammanhang. Fulla och skrikiga män i grupp är sällan en trevlig kombination. Fulla och skrikiga män i grupp som har en ”fiende” är en om möjligt ännu otrevligare kombination. Retoriken kan vara rysligt grabbig och hätsk. Tusentals sjunger om att slåss. Är det då verkligen konstigt att några omsätter orden till handling? Definitionsmässigt ja, eftersom sånger är lagliga medan våld inte är det. Polis och rättsväsende har länge stått med byxorna nerdragna inför huliganproblematiken. Politiker och media är oftast totalt aningslösa om problemets kärna. Men det vore fegt att inte medge att även vi supportrar kan bättre. Vi ”goda” supportrar måste axla ansvar för det råa hatet vi förmedlar via sånger och svordomar. Vilken bild av supporterskapet är det vi vill ge till kommande generationer? ”Efter matchen ska ni dö”, ”Det står en hora på linjen”, ”Ni kan skratta utan tänder”. Bara några smakprov på vad som sjungs på min ståplatsläktare. Det finns betydligt värre exempel, tro mig. Fler verkar tänka som mig. Hat- och våldsramsorna har inte fått fäste på läktaren som under tidigare år. Kanske är det ett embryo till attitydsförändring vi ser? Jag tror faktiskt det. Det uppriktiga hatet är nämligen knappast en bärande komponent i supporterskapet. Det är bara en krydda vi använt för att egga upp stämningen. Det som vecka in och ut får oss att vallfärda till arenorna är naturligtvis inte hatet. Därför vill jag låna de avslutande orden från en annan passionerad AIKsupporters bröllopstal, Prins Daniels: ”Störst av allt är kärleken”. Som av en händelse är orden hämtade ur bibeln. Jag tänker fortsätta tro på det här. EN BÄTTRE SUPPORTERKULTUR Text: Elin Dellås När något som inte får hända händer så krävs förklaringar. Polisen ska hitta en lösning, politiker ska vara handlingskraftiga och tidningar ska resonera kring den faktiska orsaken. Vissa hävdade att det kunde vara fotbollen, andra pratade om en våldsbejakande manlighet. I takt med att mitt twitterflöde övergick från hedersbetygelser till hetsiga debatter om mäns tendens till våld började jag fundera över den kopplingen mellan våld och manlighetsnorm. Mellan manlighetsnorm och fotboll. Det verkar finnas en tanke om att fotbollsvåld skulle skilja sig från annan sorts våld. Att fotbollen är det centrala, snarare än den främsta gemensamma nämnaren för våldsbrott, det vill säga att förövaren är en man. Fotbollen är mansdominerad. Det är främst män som spelar fotboll, män som tittar på fotboll och män som bestämmer över fotboll. Manlighetsnormen som dessa fotbollsmän, precis som alla andra män, fostras in i är hård. Från tidig ålder bombas män med förebilder som använder våld. Måhända våld för den goda sakens skull, men fortfarande våld. Att våldsnormen inte skulle vara en faktor att ta hänsyn till inom fotbollen känns inte särskilt rimligt. Så jag vände mig till någon som jobbar heltid med jämställdhet och normkritik inom fotboll. Sofia Karlsson är projektsamordnare för jämlikhetsprojektet Fotboll för alla inom AIK. ”Vi ville bygga upp ett material som riktade sig precist mot fotbollen, för vår erfarenhet var att även när man pratar om genus så säger man att: ‘Nej, men vi håller på med fotboll, det har inget med oss att göra.’ Men då ville vi visa att det gör det visst, fotbollen är lika mycket återskapande och härbärgerande av normer.” För att komma åt dessa normer gör projektet nu filmer om hur de traditionella normerna reproduceras i ungdomsfotbollen. Det är material som ska kunna användas av tränare och AIK för att vägleda övningar och träningar. Förhoppningen är att detta sedan ska spridas vidare uppåt i organisationen. “En supporterkultur som andas genus, antirasism och prohbtq” Sofia påpekar att de flesta som spelar fotboll som unga inte blir proffs, de blir supportrar. Om fotbollen aktivt befäster manlighetsnormer i tidig ålder, så kommer de hänga kvar när dessa män senare står på läktaren. Om manlighetsnormen är våldsbejakande, så är inte fotbollsvåld särskilt förvånande. ”Manlighet är ju en riskfaktor för våld. Så när man befinner sig i en miljö där det är väldigt många män och väldigt mycket känslor är det klart att den här närheten till kraftiga uttryck på olika sätt kan upplevas som att det finns ett hot om våld. Vilket kan handla om ens egna föreställningar, men det sker ju också grejer”. Det går inte att misstolka: fotbollen är inte problemet, snarare koncentrationen av män och hur de har lärt sig att bete sig. Jag tror att vi gör ett misstag om vi tänker att fotbollen är en värld av särskilt våldsamma män eller särskilt våldsamma mansnormer. Bilden av den klassiska fotbollssupportern måste problematiseras. Sofia är i sin roll både normkritisk, men också del av supporterkulturen. Hon påpekar att alla samband inte är legitima, ”Man kan inte dra paralleller mellan bengaliska eldar och att någon dör i Helsingborg”. Precis som Sofia säger måste vi våga se helheten där den finns. Helheten där en våldsbejakande manlighetsnorm reproduceras även inom fotbollen. En norm som krävde ytterligare ett offer i Helsingborg. Ser man fotbollskulturen som något som ska vara en del av kultursamhället i Sverige, istället för något som ska bekämpas, kan den bli en del i ett viktigt normarbete i hela samhället. Jag tror att en supporterkultur som andas genus, antirasism och prohbtq kan göra mer för nedbrytandet av våldsbejakande uteslutande manslighetsnormer än alla feministiska teaterpjäser tillsammans. Men då måste supporterkulturen erkännas av resten av samhället. Om vi vill vi få bort våldet måste vi våga se att våldsbenäghet är något vi lär våra män, oavsett om det är fotbollsrelaterat eller inte. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 11 EU GÅR TILL VAL 12 POLMAGASINET NUMMER 2 2014 Valet till EU-parlamentet har fått en allt större betydelse för svenska medborgares vardagsliv som en oundviklig följd av Sveriges integrering med EU. Inför vårens val finns det mycket av såväl sakfrågor som formalia att hålla i huvudet. Samarbetet i partigrupper ställer sig kanske några frågande inför. Likaså komplexiteten i en viktig fråga som unionens asylpolitik. Vilket ansvar bär EU och vilken roll vill man spela? POLMAGASINET NUMMER 2 2014 13 EU:S PARTIGRUPPER Text: Rasmus Hjulfors Antti I skrivande stund är det ungefär en månad kvar till EU-parlamentsvalet den 25:e maj. Medias intresse är än så länge rätt lågt, den generella tempen på valet rätt kall. I förra EU-valet röstade 45,5% av röstberättigade svenskar, jämfört med ungefär 85% i senaste riksdagsvalet. Novus gjorde tidigare i år en undersökning om svenskarna tänkt rösta eller inte i EU-valet. Av de som svarat att de inte tänkt rösta, uppgav 20 procent att de inte bryr sig. Hela 42 procent svarade att man inte känner sig insatt i frågorna. EU-frågan om snuset ledde till en uppslutning av General- och Rapéälskare i givakt bakom den svenska fanan, men generellt hamnar bevakningen av vad EU-parlamentet röstar om i skymundan. Det är stora beslut som rör medlemsländernas 505 miljoner invånare, men sällan upplevs frågor få direkta konsekvenser för gemene man. Till exempel känns det orimligt att snus skulle försvinna från Statoilmacken på grund av någon maltesisk mutkolv. Frågorna är stora och diffusa. EU-parlamentet är stort. Och diffust. Att partierna i parlamentet sitter i partigrupper är något de flesta känner till. Att räkna upp partigrupperna och vad de står för är däremot något som skulle få till och med den mest Trivial pursuit-spelande statsvetarstudenten att svettas. 733 av parlamentets 766 medlemmar (751 efter valet) är med i en av de sju partigrupperna. Europeiska folkpartiets grupp, som är konservativa kristdemokrater, är störst med 274 mandat. Näst störst är Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet, S&D, med 195 mandat. Partigrupper sitter tillsammans i parlamentet enligt modellen vänsterpartier åt vänster och högerpartier åt höger. De svenska parlamentarikerna sitter alltså inte tillsammans. Enligt en statistisk undersökning av omröstingarna i parlamentet så röstar parlamentarikerna generellt enligt partigrupp och inte enligt nationalitet. Hur mycket inflytande svenskarna har på grupplinjen i sina grupper är svårt att veta men Sveriges 20 mandat i parlamentet mot Tysklands 96 mandat kanske kan ge en fingervisning. Medlemmarna i partigrupperna måste dock inte rösta enligt gruppens vilja. Under 2013 röstade Vänsterpartiets enda parlamentariker som sin grupp, GUE-NGL, i 77,93% av voteringarna, vilket var den lägsta siffran bland svenska partier. Piratpartiets två parlamentariker var trognast av svenskarna och röstade med sin grupp EFA/De gröna i 95% av frågorna. I snitt röstade alla svenska partier enligt grupplinjen i 86,5% av omröstningarna. Hur mycket parlamentarikerna röstar för grupplinjen skiljer sig alltså mellan partierna och säkerligen mellan partigrupperna. En rimlig slutsats är att de parlamentariker vi har röstat in, också röstar för sina gruppers politik. Detta är värt att ta med i beräkningen vid röstningen i vallokalen. Fakta om EU-parlamentets partigrupper Ett parti måste inte ingå i en partigrupp men det har flera fördelar. Dels för att kunna samordna sig och få större möjlighet att påverka, men partigrupperna har också andra fördelar. För att få starta en partigrupp krävs att minst 25 ledarmöter ingår i gruppen och att de representerar minst en fjärdedel av unionens medlemsländer. Väl startad får en grupp bidrag för att kunna ha ett eget presidium. Partigrupperna får utreda och ge utlåtande på förslag innan de läggs fram till omröstning. De har också mer talartid beroende på storlek på gruppen och inflytande över vilka som ska sitta med i parlamentets presidium, utskott och delegationer. Partier utanför parlamentet idag: SD har inte tagit ställning till vilken partigrupp de vill ingå i, men har sagt att om de kommer in kan de tänka sig gå med i EFD eller vara med och bilda en ny grupp med bland annat franska Nationella fronten. F! har inte tagit ställning men har ett långsiktigt mål att skapa en feministisk partigrupp om de kommer in. Junilistan ingick i en numera upplöst grupp, Självständighet/Demokrati, som var en föregångare till Gruppen Frihet och demokrati i Europa (EFD). 14 POLMAGASINET NUMMER 2 2014 Europeiska folkpartiets grupp (EPP) Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater (S&D) 274 mandat 195 mandat Konservativa kristdemokrater Socialdemokrater Svenska partier i gruppen: Moderaterna och Kristdemokraterna Svenska partier i gruppen: Socialdemokraterna Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (Alde) Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen (G/EFA) 83 mandat 58 mandat Liberaler Gröna partier Svenska partier i gruppen: Folkpartiet och Centern Svenska partier i gruppen: Miljöpartiet och Piratpartiet Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) Gruppen Europeiska enade vänstern / Nordisk grön vänster (GUE/NGL) 57 mandat 35 mandat Konservativ utbrytargrupp från EPP. Socialister och kommunister. Inga svenska ledamöter i gruppen Svenska partier i gruppen: Vänsterpartiet Gruppen Frihet och demokrati i Europa (EFD) Parlamentariker som inte ingår i någon partigrupp 31 mandat 33 mandat Högerpopulister Inga svenska ledamöter i gruppen POLMAGASINET NUMMER 2 2014 15 Foto: http://commons.wikimedia.org/wiki/User:Geo_Swan PUSHBACKS I EUROPA Text: Emma Gunnarsson Den 20 januari i år dog tolv människor, varav nio var barn, då deras lilla båt sjönk utanför den grekiska ön Farmakonisi. Den grekiska kustbevakningen hävdar att vädret var dåligt då de upptäckte dem och att man därför ville bogsera in dem till Farmakonisis kust. Överlevande vittnar dock om hur de istället fördes i riktning mot Turkiet, i så hög hastighet att bogserlinan drog upp ett hål i skrovet redan efter tio minuter. Båtens passagerare var afghaner och syrier som flytt undan oron och terrorn i sina hemländer och som via Turkiet ville komma till Grekland, kanske vidare till EU, för att söka en fristad. Denna händelse verkar tragiskt nog inte vara något ovanligt undantag. Mer än 150 människor har enligt The Guardian omkommit i liknande operationer utanför Grekland. De kallas pushbacks, dessa operationer där gränsbevakare hindrar migranter och flyktingar att korsa gränsen, och för dem tillbaka dit de kom ifrån. Enligt Pro Asyl har över 2000 människor utsatts bara på den grek-turkiska gränsen. Den totala siffran måste dock vara högre då både Italien, Rumänien, Bulgarien och Cypern alla antingen har bevisats utföra eller misstänks för att utföra omfattande pushbacks. Alla dessa länder i EU:s utkanter är hårt pressade av mycket 16 stora strömmar av flyktingar. Då deras system för mottagande och prövning av asylärenden många gånger inte mäktar med blir väntetiderna långa. “Man har rätt till en rättssäker prövning av sin ansökan och också till att asylen beviljas om skäl till det finns.” Under tiden som den sökande väntar tvingas hen leva på gatan eller i olika förvar och flyktinganläggningar. Ibland, som i Grekland, kan ansökan inte ens prövas och beslut uteblir därför helt. Den sökande tvingas då under obegränsad tid leva kvar under ovärdiga POLMAGASINET NUMMER 2 2014 förhållanden och i plågsam ovetskap om sin framtid. De flesta av de flyktingar som kommer till Europas gränsländer försöker ta sig in på olaglig väg. Stater måste naturligtvis då ha rätt att kontrollera sina gränser och hindra de människor som olagligen vill korsa dem. Problemet är bara att de skyddssökande allra oftast inte har något val. Alla EUländer har gemensamma visumkrav mot i princip alla konflikthärjade länder och därför måste flyktingar från dessa länder ansöka om visum om de lagligt vill ta sig in i Europa. Om en ambassad misstänker att man söker visum för att sedan söka asyl beviljas det dock ofta inte eftersom man då ämnar bosätta sig och inte bara besöka landet. De allra flesta flyktingar som vill ta sig in i Europa är därmed hänvisade till de illegala vägar som går via EU:s gränsländer. Artikel 18 i EU-stadgan om de grundläggande mänskliga rättigheterna fastslår rätten att man som flykting ska få söka asyl. Detta står också angivet i artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Man har rätt till en rättssäker prövning av sin ansökan och också till att asylen beviljas om skäl till det finns. Vilka skäl som räknas som tillräckliga bestäms delvis av landet självt, men guidning finns att få från internationella regelverk. Till exempel finns en absolut internationell norm, nonrefoulement, som förbjuder alla länder att skicka tillbaka människor till länder där de riskerar att utsättas för tortyr och andra allvarliga kränkningar. De människor som utsatts för pushbacks har delvis varit migranter, det vill säga människor som lämnat sitt hemland på grund av andra skäl än att söka skydd, men det har också varit asylsökande flyktingar och som då alltså omfattas av artiklarna ovan. Rättssäkra bedömningar kring eventuella flyktingars skyddsbehov är uppenbart omöjliga vid en pushback då inte ens människans status som migrant eller flykting fastslås. Därmed strider dessa operationer såväl mot EU:s gemensamt uppsatta åtaganden gällande mänskliga rättigheter, som mot folkrätten. Under 2013 uppdaterades EU:s gemensamma regler kring asyl och flyktingfrågor, som då blev mer enhetliga. Man har nu tydligare uttryckta gemensamma miniminormer för bland annat mottagande, bedömning av skyddsbehov och proceduren för prövningen. Det finns också regler kring i vilket land prövningen ska ske, vilka är formaliserade i Dublinförordningen. Grundbulten i denna var, och är, ”första-landetprincipen”. Denna princip innebär att om en flykting haft någon form av kontakt med myndigheter i ett första land, måste asylen också sökas där. Reser flyktingen vidare för att sedan söka asyl i ett andra land kommer hen att föras tillbaka till det första landet. En teoretisk tolkning av detta regelverk genererar inga brott mot internationell rätt, eftersom flyktingen ska garanteras en rättvis prövning med fastställda minimikrav i det första landet. I praktiken leder dock förstalandet-principen till att vissa länder får ta ansvar för oproportionerligt många flyktingar. På grund av sitt geografiska läge kommer många flyktingar till deras gränser, och på grund av EU-ländernas överföringar, kan flyktingarna inte spridas över Europa. De blir fast i länder vars asylsystem redan är överbelastade och där deras asylansökningar inte alltid prövas. Förvisso skrevs några undantag in till första-landet-principen. Till exempel får en medlemsstat numera inte överföra någon till ett annat medlemsland, om hen där riskerar grova kränkningar. Själva grundproblemet lyser dock här beklagligt tydligt med sin närvaro. Kränkningarna måste bedömas som så grova, att mottagarländerna inte frivilligt vill begå dem. Annars skulle länderna kunna börja begå småfel för att på så sätt tvinga fram ett förbud mot att flyktingar överförs till dem. Förvisso har kränkningarna i Grekland bedömts som så grova att överföringar dit har stoppats, men många länder kvarstår som legala att föra över flyktingar till. Första-landetprincipen fortsätter att gälla som grundregel med få undantag och visumkraven på världens oroshärdar består. Därmed verkar det som att de länder som utgör portarna in i Europa kommer fortsätta överbelastas och därmed tvinga fram fler tragiska händelser, liknande den vid Farmakonisis kust. ETT STÖRRE PROBLEM Av: Emma Gunnarsson De står i varje gathörn på gågatan. De spelar dragspel på resecentrum. De tigger i skift utanför Lutis. Alla vet nog vilka jag pratar om; Uppsalas växande antal tiggare, varav många enligt Dagens nyheters gedigna artikelserie har romsk bakgrund. Vi berörs nog alla illa när vi går förbi dem där de sitter, även om inte alla lägger något i deras pappkopp. Jag tillhör just den gruppen; vi som inte vill ge dem vår växel, hur illa till mods vi än är när vi gått förbi. Vi är måhända motsägelsefulla, men jag vill ändå hävda att vi inte är sämre människor än de som ger. Vi känner inte mindre empati, men känner att det här problemet inte står i vår makt att lösa. Att ge några slantar är att behandla ett symptom. Vi vill behandla orsaken: sociala orättvisor i Europa. Uppgiften faller istället på staten, och vi tänker vidare att om problemet kan åtgärdas på strukturnivå med hjälp av skatten vi betalar, är vår växel till tiggaren nere på hörnet närmast patetisk. Även statens kapacitet är dock begränsad. Åtgärder inom Sverige utgör bara behandlingen på ett symptom vars orsak istället hittas i andra länder i Europa. Romer lever på vissa platser i en ren misär omöjlig att ta sig ur, varför de, tack vare EUs fria rörlighet, istället tar sig till våra gator i förvissningen om ett lite bättre liv. En stor del av uppgiften faller därför på EU. Sant är också att EU gjort planer och satsat pengar, men frågan är om det räcker. Med tanke på hur fundamentala mänskliga värden systematiskt kränks inom EUs gränser, är frågan förvånande lågprioriterad. Dålig samordning, ingen inkludering av romerna själva och svalt intresse från många medlemsstater präglar hela arbetet. När varje EU-institution och varje medlemsstat som säger sig försvara mänskliga rättigheter egentligen borde reagera med indignerad beslutsamhet. Jag är uppriktigt sorgsen när jag går förbi dem, sittandes med sin tomma pappkopp. Jag har inte gett dem något, men en sak är i alla fall säker; varje valarbetare jag kommer att träffa under kommande valrörelse, kommer att få svara på hur just deras parti vill lösa detta alarmerande problem. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 17 MAT OCH FÖRÄNDRING Text: Ulrika Sävje Många av oss drömmer om att förändra världen på ett eller annat sätt. Det kan vara allt i från att rädda utrotningshotade djur, göra det lättare för flyktingar att få asyl eller att få festivaler att boka fler kvinnliga akter. En av Markus Berenssons, tidigare pol kand-student i Uppsala och numera aktiv i Centerpartiet, drömmar var att göra Sveriges städer mer levande. I linje med detta var han en av de mest drivande i frågan att legalisera food trucks i Stockholms stad. Markus intresse för food trucks tros ha börjat då han för ett par år sedan praktiserade i USA där han upplevde att food trucks ökade utbudet, variationen och tillgängligheten av god och billig snabbmat. En av favoriterna blev koreanska BBQ-tacos, så kallade kimchi tacos, vilka sägs ha uppstått när mexikanska och koreanska food trucks stod bredvid varandra i LA. Innan Markus hamnade på sin nuvarande position som biträdande borgarrådssekreterare på stadsmiljöroteln i Stockholms stadshus visste han inte varför det inte fanns några food trucks i Sverige. Han trodde att det berodde på nationalekonomiska faktorer så som utbud och efterfrågan snarare än att det handlade om regler. Under våren 2012 uppmärksammades dock frågan då några aktörer, främst El Taco Truck, började ifrågasätta varför de inte fick sälja mat från bilar och gjorde detta trots avsaknad av tillstånd. Markus bestämde sig då tillsammans med sin chef Per Ankersjö för att driva frågan om att legalisera vagnarna. De började med att sälja in idén till media om att food trucks måste legaliseras. De trodde att frågan var något som många skulle engagera sig i, vilket i sin tur skulle sätta press på de allianskollegor som inte alls tyckte att frågan var viktig. De föreslog att food trucks skulle få frihet att verka i staden och på så sätt kunna levandegöra centrala men outnyttjade platser. Med rörliga food trucks skulle ett större utbud följa med de koncentrerade folkströmmarna under 18 dagen, då folk endast rör sig i vissa områden under vissa tider, och därmed berika stadslivet. Andra argument för food trucks var att det kunde vara en bra väg in i företagande för ungdomar och invandrare i och med att det inte kräver ett så stort startkapital. Efter att ha skapat debatt kring ämnet var nästa steg att faktiskt få igenom frågan. Detta sker vanligtvis i budgeten och därefter skickas uppdrag om att ta fram konkreta förslag till stadens förvaltningar. “En av favoriterna blev koreanska BBQtacos, så kallade kimchi tacos, vilka sägs ha uppstått när mexikanska och koreanska food trucks stod bredvid varandra i LA.” Markus drev food truck-frågan internt i Centerpartiet inför budgetförhandlingen på hösten 2012. Han fick med sig sina kollegor på att legaliseringen skulle vara ett av Centerpartiets krav, vilket gav resultat och det beslutades att ”ett större antal” tillstånd skulle skapas. Uppdraget att ta fram tillstånden hamnade då hos tjänstemännen på trafikkontoret. Då förvaltningarna ibland har egna agendor såg Markus till att ligga på Trafikverket POLMAGASINET NUMMER 2 2014 för att få klart tillstånden. Han tog även hjälp av en food truck-företagare i hur det önskades att tillstånden skulle se ut för att minska risken att det skulle bli en byråkratisk skrivbordsprodukt som inte skulle möta behoven. Resultatet blev dock ändå en besvikelse då budgetens ”ett större antal” tillstånd endast resulterade i 20 stycken. Food trucks visade sig dock bli en riktig succé vilket gjorde nästföljande års budgetförhandling lättare. Markus, tillsammans med sitt parti, krävde då att minst 80 ytterligare tillstånd skulle utfärdas, vilket lämnar ett par års tillväxtutrymme då det var fler än antalet aktörer som anmält intresse. På grund av food trucks stora framgång fick de igenom detta i budgeten, och även arbetet på Trafikverket gick smidigare. Markus känner sig nöjd med resultatet, även om han anser att det är konstigt att överhuvudtaget ha en begränsning av antalet tillstånd, då något sådant inte sätts på antalet restauranger eller butiker. Han anser att Stockholm har gynnats av legaliseringen och fortsätter att jobba för att göra Stockholm till en lite roligare stad med en ännu mer flexibel inställning till gatumat, gatukonst, uteserveringar och tillfälliga evenemang i stadsrummet. Att andra kommuner intresserat sig för, och legaliserat, food trucks är även något som glädjer honom. Ett ytterligare plus är att han numera kan njuta av sin favoritlunch: Bun Bun-truckens rätt Bánh mì. Foto: Niklas Johansson/SVT “Full patte” KÖNSROLLER OCH HUMOR Text: Fredrica Werner Bianca Kronlöf har klätt av sig i sömnen och får direkt en tillsägning av systern Tiffany då de vaknar, grannen kan ju tro att det är incest om hon ligger naken. Det är ju skönt att vara naken kontrar Bianca. Men nej, hon måste ta på sig kläderna igen insisterar systern. Scenen genererar ett skratt samtidigt som undertonen är tydlig. Bianca har en objektifierad kvinnokropp och inte en manskropp som är naken för att det är skönt. Bianca och Tiffany Kronlöf är systrarna bakom ”Så jävla PK”, låten som gjorde succé på YouTube för ett drygt år sedan. Nu har de den egna humorserien Full Patte på SVT Flow. Totalt kommer det åtta tiominutersavsnitt och efter att ha sett de två första ser jag fram emot resten. Det är humor och politik i en befriande kombo där det skämtas vilt om sex, Alliansen, prestationshets och mycket mer. Systrarna tar plats utan att på något sätt göra anspråk på att vara ”grabbiga”. De är två individer som gillar majonnäs och ogillar att betala räkningar. Könsroller utmanas och det drivs med manliga stereotyper. Sex och sexualitet tar stor plats i serien. Roligast är sången tillägnad alla CIS-heteromän med raden ”Tillåt mig att presentera klittan den sitter mitt i fittan och om du har svårt att hitta kan du gitta annars böj dig fram och slicka” En av få manliga roller i de första två avsnitten är Tiffanys hemsläp, HansChristian. Han vaknar oskyldigt upp vid fotänden av systrarnas säng och efter det blir han kvar i lägenheten där han serverar frukost åt systrarna (ja, korv och majonäs) och finns hela tiden i bakgrunden. Han är ett objekt och ingen egen individ, en roll som sällan innehas av en man. Det gör att det blir humor, men det gör också Hans-Christian till ett av de mest politiska inslagen i serien. Hans-Christian blir i serien den där tjejen som blir uppraggad av någon kille och är sådär jobbig dagen efter för att hon inte vill gå hem. En bekant sa en gång till mig att han ser ner på tjejer som följer med honom hem från krogen. Det är ingen tjej han skulle vilja vara med, som han uttryckte det. Kvinnan blir i det här fallet återigen den som följer MED honom hem och inte tvärtom. Kvinnan reduceras till en kåt tjej och ses av vissa som en slampa och i bästa fall som lite grabbigt skön och frisläppt. Hon blir dock aldrig en enskild individ som är sugen på att ha sex och därför drar med någon hem från krogen, vilket är just det som min manliga bekant ses som. Att föra fram något informativt och tolerant är nödvändigt för att bli tagen seriöst i samhällsdebatten. Att försvara varför en är feminist är ingen ovanlig företeelse och det ses som vilken debatt som helst. Ibland vill jag bara vara och inte uttala ordet patriarkat. Ni som inte förstår ordet kan googla det, så kan vi ta den politiska debatten någon annan dag. Det är detta som Full Patte sätter fingret på och förmedlar med skratt. Det är inte första gången som vi ser två tjejer göra något roligt eller prata om sex och könsroller. Som Bianca själv nämner i en intervju med Aftonbladet vore det att förbise tidigare prestationer. Däremot är det första gången vi ser Bianca och Tiffany göra en politisk komediserie i Sveriges Television. DET är både viktigt och roligt. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 19 INTERVJU - UAHC Text och foto: Andreas Sundell En lokal i en källare, energiska spelningar och ett gör-det-själv-driv som inte går att ta miste på. Få i Uppsala vet nog om att Uppsala har en levande hardcorekultur. Vi har träffat de drivande bakom Uppsala Hardcore, UAHC i lokalen Psykosen på Rickomberga innan ett rep med Uppsala-bandet Agent Attitude. Vilka är ni och vad är UAHC? - Det är bara ett gäng idioter som sätter upp spelningar, helt enkelt gör hardcoregrejer. Vi spelar i band, ordnar fester och spelningar. Egentligen är det mer ett nätverk för folk som pysslar med hardcore. Hur blev UAHC till? - Det är gammalt som fan, namnet är nog 20, kanske 30 år. Det är inget medlemskap eller så, bara folk som engagerar sig under namnet. Om man dyker upp är man med. Namnet som gigarrangör är kanske från 2000-talet. Vi är rätt slappa och vi har inga regler eller så. Loggan och namnet har personer och band använt i generationer. Vad utmärker UAHC? - Uppsala är nog punkigare. Psykosen gör det mer underground istället för ungdomsgårdar. Det är svårt att förklara, men är man på en spelning känner man av det. Det är mycket folk som kommer och går i Uppsala, då det är en studentstad. Det är ett alternativ utanför studentlivet till exempel om man inte kommer in på nationerna. Vi har nästan bara all-ages spelningar. Det är en rätt ung scen och vi gör det för att det är kul, andra ställen har kanske mer som ett måste. Vi har kanske minst ”äkta” punkare i hur man ser ut och är. Spretigaste scenen i Sverige. Vad är Hardcore för er? - I Uppsala är det nog väldigt individuellt, 20 kanske mer i än andra städer. Att inte vara med på vad samhället säger. Man ska få tycka om, vara, se ut som man vill, få göra som man vill och sätta egna regler. Man gör det man vill på egna premisser. Hur är kontakten med andra städer? - Ibland har vi kontakt med andra städer, till exempel nu när jag och en kille från Umeå hjälps åt för att sätta upp Sverigespelningar åt USA-bandet Gas Rag. Genom att spela i band i många år har vi byggt upp ett kontaktnät och hjälps åt från stad till stad. Många av Uppsalas band är väletablerade i Sverige och Europa just nu, så som Agent Attitude, Undergång och Diskonto. Hur går det runt ekonomiskt? - Band turnerar i småbilar. Vi tar ingen profit; allt går till bandet. Folk är redo att betala då de är medvetna om det jobb banden gör, köper t-shirts och liknande. Det är ett samförstånd, folk som håller på med punk gör allt själva och man vet vad som krävs för att det ska gå runt och kompisar hjälper till. När man som band har kontakt med skivbolag är det mer som en kompisrelation. Vissa band kommer upp i en nivå och slutar med det. Då kommer diskussionen om sellouts: vad är punk? Hardcore är ofta väldigt politiskt. Hur ser ni på politik och musik? - Även om man inte har någon uttalad politisk åskådning blir allt politik. Det POLMAGASINET NUMMER 2 2014 går nog inte att vara moderat, rasist eller sexist och vara punkare. Allt blir politiskt vare sig man vill det eller inte. En text blir politisk, allt är politiskt. Punk är förbannad musik och när folk är arga blir det så. Sedan kan det finnas folk som tycker på ett visst sätt, men ändå gillar punkmusik. Det är oftast fler killar än tjejer på spelningarna, framförallt på scenen. Varför är det så? - Det är skittrisst om tjejer känner sig ovälkomna. Det gäller oavsett om det handlar om svarta, tjejer eller andra. Det är nog ett samhällsproblem. Det är i alla fall bättre i publiken, men det är på väg att förändras och man ser fler tjejer ta plats. Alla måste tänka på det och erkänna att det är så. Vad är ert bästa minne? - Det är nog nu senaste tiden med Psykosen, det är ett uppsving nu. Helt enkelt mest hur det är nu i allmänhet. Stämningen är gladare och kanske mer inkluderande nu än för två, tre år sedan. Sista frågan, vad har ni gjort senaste tiden och vad händer framöver? - Två spelningar är inbokade, bland annat två band från USA och så kommer det fyllas på framöver. Folk har en massa småprojekt som kommer och går. Folk försöker skriva små tidningar och liknande. POLMAGASINET NUMMER 2 2014 21 rätt fack direkt Akademikerförbundet SSR är det fackliga yrkesförbundet för dig som är statsvetare eller nationalekonom. Vi värdesätter din utbildning. Vi jobbar med din framtida profession och vårt förbund är inte för vem som helst – hos oss är alla 100 % akademiker. Vi ger dig råd och stöd i frågor om jobb och arbetsmarknad. I ditt medlemskap ingår även flera riktigt bra förmåner. Gå med i rätt fack direkt. Det kostar bara en hundring för hela studietiden. Läs mer om oss på www.akademssr.se Välkommen som medlem! Du som pluggar minst 180 hp beteendevetenskap, ekonomi, personalvetenskap, samhällsvetenskap eller socialt arbete är välkommen som medlem. VAD HÄNDER SEN - DANIEL OLSSON Text: Kristin Åkerlund Det är lätt att vara nyfiken på vad som väntar efter examen. Vad händer sen är Polmagasinets intervjuserie där utexaminerade pol kandare berättar om sina karriärsval och nuvarande yrkesliv. Daniel Olsson är en gammal pol kandare som i sitt arbete för Rådhusgruppen lyckats kombinera sina två stora intressen kommunikation och politik. Efter att ha tagit studenten från Viktor Rydbergs gymnasium i Stockholm valde Daniel Olsson att flytta söderut för att studera strategisk kommunikation. Ett år på det då nystartade programmet vid Helsingborgs campus, var dock tillräckligt och han valde att återigen röra på sig. Denna gång till en stad där studentlivet är mer utvecklat och studierna mer välstrukturerade, nämligen vårt kära Uppsala. Särskilt långt till skolan hade han aldrig. Via Gotlands nation fick han tag i en lägenhet vid eko-parken, trots att han aldrig lyckades ta sig till någon Lambskallegasque. Utöver Gotlands var han även inskriven på Stockholms nation och beskriver torsdagsnätternas efterfester som extra minnesvärda. Väl inkvarterad vid eko-parken påbörjade han flera olika samhällsorienterade program innan han slutligen hamnade på pol kand. ”Efter att ha läst den ganska praktiska kommunikationsutbildningen i ett år var det fantastiskt att läsa kurser som till exempel vetenskapsteori. Det var ett radikalt uppvaknande att inse att universitetsstudier inte bara behöver vara första steget i en jobbkarriär, utan faktiskt handlar om att få studenter att förstå kritiskt tänkande.” Samtidigt som Daniel började sin första termin på pol kand fann han sin plats i Utrikespolitiska Föreningen, där han blev redaktör för tidningen Uttrycks nystartade webbredaktion. Det var också genom sitt engagemang där som Daniel för första gången bekantade sig med Washington DC. I november 2012 firade han tillsammans med UF in valnatten på torget framför Vita Huset. Under sin sista termin återvände Daniel till Washington för att praktisera på svenska ambassadens PR-avdelning. ”Kommunikation och politik har alltid varit två av mina stora intressen och då var det naturligtvis otroligt att få hamna vid den tjänsten, i den staden!” Under sin praktik fick han bland annat i uppdrag av Svensk-amerikanska handelskammaren att ansvara för pressarbetet vid deras seminarium under Almedalsveckan samma sommar. Väl på Gotland träffade han sin nuvarande chef som erbjöd honom en tjänst på Rådhusgruppen. “Det var ett radikalt uppvaknande att inse att universitetsstudier inte bara behöver vara första steget i en jobbkarriär, utan faktiskt handlar om att få studenter att förstå kritiskt tänkande” Rådhusgruppen City beskriver sig själva som en PR-, analys- och kommunikationsbyrå och deras arbete går ut på att göra utredningar och analyser åt företag som har intresse av att påverka särskilda frågor. ”Det hade varit enkelt att säga att jag jobbar med lobbying” säger Daniel, men medger att det är en aning missvisande i en svensk kontext. Arbetet som lobbyist skiljer sig ganska mycket från de hemliga möten och mörka kostymer som kan ses i House of Cards. ”Mycket av arbetet går ut på att sätta sig in i politiska processer och läsa lagförslag, remisser och utredningar. En grundförutsättning är att hålla koll på who’s who i svensk politik, vilket man nog måste vara lite av en politisk nörd för att uppskatta. Men det är jäkligt roligt och jag trivs mycket bra.” Mycket av Rådhusgruppens arbete förutsätter att de har ett brett nätverk och kundlistan är väldigt spretig. ”Just nu arbetar jag till exempel med Naturskyddsföreningen och Svenskt Näringsliv inför årets Almedalsvecka.” I framtiden önskar Daniel att han får jobba kvar i branschen, att hans Almedalsarrangemang fortlöper utan större katastrofer och att han får se Bajen tillbaka i allsvenskan. ”Jag hade verkligen ingen aning om vad jag hade för framtidsplaner när jag började plugga. Det är ett smart drag att inkludera praktikterminen för att få en chans att prova på vilket sätt man vill använda sina kunskaper när man lämnat Uppsala.” Hans sista råd till dagens pol-kandare är att aldrig sluta testa. ”Utnyttja de vägval du kan göra för nöjes skull för att till slut hitta något du brinner för. Tiden i Uppsala kan mycket väl vara de roligaste i ditt liv. Det hade varit så tråkigt om hela din lycka hänger på ett tentaresultat i deskriptiv statistik.” POLMAGASINET NUMMER 2 2014 23 Fackförbundet ST FÅR DU FJÄRILAR I MAGEN NÄR DU TÄNKER PÅ JOBB INOM STATEN? De närmaste fem åren kommer hela 160 000 jobb att bli lediga inom statlig sektor. Och det är inte vilka jobb som helst – de handlar om att styra och utveckla Sverige. ST förbereder dig som studerar på en karriär inom statlig sektor. Som medlem kan du ta del av bland annat karriärtjänster, rådgivning och föreläsningar speciellt för dig som siktar på en karriär i staten. Bli medlem för bara 100 kronor för hela studietiden på st.org/student.
