Svensk Vorsteh nr 1, 2014

P RO F I L EN
p r o fil e n
PROFILEN – Ulla Eckerberg
En grundbult i allt utvecklingsarbete var att
nyheter ska vara till gagn för aveln.
Varför blev det vorsteh?
I mitten av 70-talet inköptes en strävhårstik, för att bistå med att apportera änder och
duvor. På jaktmarkerna fanns även en stam av
fasaner. Vorstehns väldokumenterade allroundegenskaper passade bra in på behovet.
Vad gjorde att du engagerade dig i SVK?
Min man Lennart blev snabbt engagerad i lokalavdelningens styrelse, och jag fann mig snart
sköta resultatredovisningen, fixa kaffe m.m.
Sedan mitten av 80-talet startade jag egen hund
på prov och sedan ”rullade det på”. På köpet
träffade vi trevliga likasinnade och fick vänner
som vi umgåtts och jagat med i över 30 år!
Något som var rätt tänkt, men som blev fel?
När de ”särskilda proven” infördes, uppstod en
hel del turbulens, där gällande jaktprovsregler
åsidosattes på ett flagrant sätt. Flera försökte
komma runt regelverket på de mest uppfinningsrika sätt. Styrelsen fick ta till hårda nypor
innan överträdelserna ebbade ut. Det var en
tuff tid och en och annan tillverkade säkert en
s k voodoodocka av mig, för det sved i skinnet
ibland!
Viktigaste milstolparna i SVK:s historia under
din tid?
Den viktigaste händelsen har varit delningen
av SVK och att SKF bildades för övriga kontinentala stående fågelhundar. Ett fullmäktigebeslut som föregicks av långdragna diskussioner men fick ett bra utfall.
20 | Svensk Vorsteh
Namn: Ulla Eckerberg
Ålder: 65, nybliven pensionär
Familj: Maken Lennart, barn och barnbarn
Hundar: En korthårig vorsteh, en hamiltonstövare och
två korthårstaxar. Innehar kennel Holavedskogen men har
ingen uppfödning längre.
Uppdrag: Sekreterare i SVK:s huvudstyrelse 1991–99,
ordförande 1999-2003. Har förtroendeuppdrag som ordförande för fullmäktige sedan några år. Ledamot i SKK:s Uppfödar- och Kennelkonsulentkommitté (UKK) sedan 2009.
Avgörande betydelse för utvärderingen
av jaktproven var införandet av egenskapsbedömningen som sjösattes i början av
90-talet.
Jag engagerades till huvudstyrelsen 1991
och hela 90-talet var en dynamisk tid med en
aktiv styrelse. Jaktprovsdomarutbildningen
utvecklades med såväl teori som praktik och
provledarutbildningen infördes. I början
av 90-talet bildades Framtidsgruppen med
syfte att vidareutveckla verksamheten i ett
längre perspektiv. Resultatet blev införandet
av fullbruksprovet och mentalbeskrivningen
samt exteriörmönstringen. Vidare skapades
Riksutställningen.
En grundbult i allt utvecklingsarbete var
att nyheter ska vara till gagn för aveln. För att
genomföra ovanstående fanns behov av likvida
medel. Dåvarande ordföranden Berndt Fasth
tillsammans med kassören Ulf Aronson lade
grunden för en stabil ekonomi. Det är därför
glädjande att efterföljande styrelser fortsatt arbetet att bibehålla den ekonomiska stabiliteten.
provverksamheten förändras? En fråga som
stötts och blötts under en längre tid är också
behovet och hanteringen av utsatt fågel för
att överhuvudtaget kunna arrangera prov på
fältfågel.
I olika sammanhang har frågan lyfts beträffande omhändertagande av nya medlemmar.
Många har inte längre som mål att skaffa
en jakthund att jaga med. Start på jaktprov
utgör istället de tillfällen man ”jagar”! Dessa
nya förutsättningar bör tas på största allvar.
Det är angeläget att fokusera på hur klubbens
målsättning ser ut om t ex 5 år. Här finns komplexa frågeställningar kring såväl avelsarbetet
som förutsättningarna för lokalavdelningarnas
uppdrag som provarrangörer.
En tillspetsad fundering är ifall ett hundraårigt arbete att avla fram goda jakthundar ska
ersättas med en annan avelsmålsättning som
kan tillgodose fler? Det är dags att ta ställning
till klubbens färdriktning.
Vilka mål anser du SVK bör fokusera på
framöver?
Som jag ser det har en förskjutning skett till att
hundar med ett stort fältsök premieras medan
rovdjursskärpan tonats ned. Idag fokuserar vi
mycket på goda egenskaper som fälthundar.
Om den utvecklingen är bra eller dåligt måste
bedömas utifrån hur man jagar med hunden.
I takt med att de frilevande fältfågelstammarna minskar finns det anledning att fundera
över om vi framöver har möjlighet att arrangera prov med upp mot 150 deltagare. Hur kan
Till sist: har vi bättre hundar idag jämfört med
för ca 30 år sedan?
Svensk Vorsteh | 21