Per Persson (red.) Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo

Transcription

VESTFOLDBANEPROSJEKTET
Arkeologiske utgravninger i
Porsgrunn kommune, Telemark fylke
og
Larvik kommune, Vestfold fylke
Årsrapport 2012
Per Persson (red.)
Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo
Fornminneseksjonen
Februar 2013
Vestfoldbaneprosjektet
Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo
Fornminneseksjonen
Layout: Per Persson,
Forsidefoto: Fra Solum 1, Foto: Guro Fossum
Baksidefoto: Fra Vallermyrnen 4, Foto: Guro Fossum
Print: Reprosentralen, UiO
Förord
Detta är tredje årsrapporten från Vestfoldbaneprosjektet. På anmodan från projektet
styrningsgrupp har denna årsrapport blivit kortare än de från 2010 och 2011. Vidare har
projektledaren skrivit årsrapporten själv. Det betyder att så gott som all text är på svenska.
Årsrapporten 2012 omfattar i liten grad den “administrative, økonomiske og forvaltningsmessige
virksomheten ved prosjektet”. Dessa har relativt ingående behandlats i årsrapporten för 2010.
Det samma gäller metodik vid utgrävningarna som är omtalade i både årsrapport 2010 och
2011. Det är i huvudsak samma förutsättningar som gäller för årets fältundersökningar och
efterarbete som för de tidigare åren. På dessa områden behandlar årsrapporten för 2012 endast
sådana ändringar som har speciell betydelse för årets arbete. Tonvikten ligger istället på att ge
en presentation av de lokaler som undersökts under året.
Årsrapporten är godkänd av projektets styrningsgrupp. Projektledaren är ansvarig för innehållet.
Alla kartor, figurer och fotografier är producerade av projektet om inget annat anges.
Jag vill tacka alla som har varit involverat i projektet för en flott insatts och entusiasm under året.
Tack också till Jernbaneverket och EDH Utleie AS för en god insats för att göra utgrävningarna
praktiskt genomförbara.
Oslo, januari 2013
Per Persson
Innhold
1 Inledning.................................................................................................................................1
2 Projektet..............................................................................................................................1
2.1 Bakgrund............................................................................................................................1
2.2 Frågeställningar..................................................................................................................1
2.3 Nya stenåldersundersökningar...........................................................................................1
2.4 Förändringar i projektet......................................................................................................2
2.5 Administrativa förhållanden...............................................................................................3
2.6 Projektets organisering.......................................................................................................3
2.7 Styrningsgruppens sammansättning...................................................................................3
2.8 Styrningsgruppens verksamhet 2012.................................................................................3
2.9 Fältpersonal under 2012.....................................................................................................4
2.10 Kontakt med tiltakshaver...................................................................................................5
3 Fältsäsongen 2012...............................................................................................................6
3.1 Praktisk administration.......................................................................................................6
3.2 Lön och reseräkningar........................................................................................................6
3.3 Säkerhet i fält och HMS.....................................................................................................6
3.4 Val av utgrävningsobjekt....................................................................................................7
3.5 Utgrävningsstrategi, metod och dokumentation.................................................................9
3.6 Formidling 2012.................................................................................................................9
3.7 Utvärdering av fältsäsongen 2012....................................................................................11
4 Presentasjon av utgravningsobjektene...........................................................................11
4.1 Nedre Hobekk 1
Rasteplass fra mesolittisk tid med spesialisert aktivitet...................................................11
4.2 Nedre Hobekk 2
Lokalitet med opphold i tidligmesolitikum og senneolitikum/bronsealder.....................14
4.3 Nedre Hobekk 3
Stenåldersboplats på en soptipp.......................................................................................17
4.4 Solum 1
En boplats från början av mellanmesolitikum..................................................................21
4.5 Solum 2
En utmarksplass med “nøklegårdspisser”........................................................................22
4.6 Solum 3
En senneolitisk plats med ‘nøklegårdspisser’...................................................................25
4.7 Prestemoen 1
En plats med ben från mellanmesolitikum.......................................................................28
4.8 Prestemoen 2
En provundersökning på en nøstvetboplats......................................................................33
4.9 Vallermyrene 1
En boplats från slutet av mesolitikum..............................................................................35
4.10 Vallermyrene 2
“Bosättningsspår” från neolitikum och äldre järnålder, rester av järnåldergrav..............39
4.11 Vallermyrene 3
Lokalitet med fynd från mellanneolitikum.......................................................................43
4.12 Vallermyrene 4
En plats med massor av senmesolitiska fynd, uppdelad i två delar.................................45
5
5.1
5.2
5.3
5.4
5.5
5.6
5.7
6
7
Naturvetenskapliga analyser...........................................................................................48
Ny strandlinjekurva..........................................................................................................48
C14-dateringar..................................................................................................................51
Pollenanalys.....................................................................................................................51
Undersökningar av markens kemiska och fysikaliska egenskaper..................................52
Osteologi..........................................................................................................................52
DNA-undersökning av jord..............................................................................................53
Bergartsbestämningar.......................................................................................................53
Ekonomi; räkenskaper för 2012......................................................................................53
Litteratur...........................................................................................................................55
Vestfoldbaneprosjektets årsrapport 2012
1 Inledning
Vestfoldbaneprosjektet startade 19 juli 2010 och skall pågå till 31:e december 2013. Projektet är ett
forvaltningsinitierat utgrävningsprojekt och organiserat som en del av Fornminneseksjonens verksamhet vid
Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo. Projektet omfattar arkeologiska utgrävningar i samband med
Jernbaneverkets anläggning av en ny järnväg mellan Larvik och Porsgrunn.
Årets utgrävningar startade 21 maj och pågick till 12 oktober, med två veckors uppehåll för ferie. Förutom staben
har 22 personer arbetet med fältarbetena. Tre arbetslag har arbetat parallellt. Undersökningarna har berört sex
stenålderslokaler i Vestfold och sex stenålderslokaler i Porsgrunn/Eidanger i Telemark. De flesta stenålderslokalerna
har undersökts enligt det som kallas “konvensjonell steinalderundersøkelse”.
2 Projektet
2.1 Bakgrund
Bakgrunden till de arkeologiska utgrävningarna har redan presenteras utförligt i rapporterna från registreringarna
(Lia 2008, Demuth 2009, Nyland 2010, Solem 2012, Finmark 2012) och i projektplanen (Glørstad 2010, 2011). I
Vestfoldbaneprosjektets årsrapport 2010 finns också utförliga refererat kring detta.
2.2 Frågeställningar
Vestfoldbaneprosjektet bygger på två huvudfrågeställningar:
- De långa linjerna i neolitiseringsförloppet
- Etableringen av stationär eller områdestillknuten bosättning
Dessa frågeställningar presenteras närmare i årsrapporten 2010. I korthet berör bägge bebyggelseutvecklingen
under stenålder längs kusten. I en äldsta fas kan bebyggelsen tänkas ha varit mobil och de grupper som tidvis
funnits längs den norska kusten kan ha utnyttjat stora delar av nordvästra Europa. Med tiden blir denna bosättning
mer knuten till lokal områden. Bergartsyxor från senmesolitisk tid har påträffats koncentrerade till mindre områden
och ses som ett tecken på att befolkningen då varit knutna till dessa. Langangfjorden är ett sådant område.
Även den andra frågeställningen den kring neolitiseringsförloppet, berör bebyggelseutvecklingen längs kusterna.
De flesta forskare är eniga om att jordbruket introduceras kring Oslofjorden strax efter 4000 f.Kr. Telemark ligger
då på gränsen för jordbrukets utbredning och frågan är ifall befolkningen här har påverkats av jordbruket när det
börjar förekomma i närheten.
2.3 Nya stenåldersundersökningar
I årsrapporten för 2011 redovisas den lokala bakgrunden vad gäller stenåldersundersökningar i Telemark och
södra Vestfold. I tillägg till detta kan nämnas att E18 projektet Bommestad - Sky, som startade under 2011, under
2012 har undersökt ytterligare fyra stenåldersboplatser. Dessa ligger alla mellan 59 och 70 möh och har fynd
som visar på en mellanmesolitisk strandbosättning (Damlien 2013). Tillsammans med de lokaler som nämns i
årsrapporten från 2011 och de som vårt projekt har undersökt i år, innebär detta att det per idag är undersökt 46
strandbundna stenåldersboplatser i norra delen av Telemarkskusten och i angränsande del av Vestfold. (Det finns
gränsdragningsproblem vad gäller termen “stenåldersboplats”, antalet beror därför till en del på hur man räknar).
Dessa ligger alla i ett område som idag har lika stor landhöjning (Olesen 2002) och de kan därför dateras med
samma strandlinjekurva. De fördelar sig på höjder som framstår av figur 1. Flera av dessa lokaler har även spår
av senare bosättning under stenålder/bronsålder. Det betyder att det varit icke-strandbunden bosättning på platsen.
Vid sidan av dessa finns det nu tre lokaler som enbart har icke-strandbunden bosättning. De skall läggas till de
ovannämnda 46 och då kommer summan för antal undersökta stenåldersboplatser i området upp till 49.
Under 2011 bedrev Telemark fylkeskommune registreringar för planer om att bygga ut en ny sträcka av E18 från
Rugtvedt till Dørdal (Olsen 2012). Början på den sträckan ligger bara någon kilometer från vårt projektområde.
Vid Rugtvedt är det sedan tidigare undersökt en senmesolitisk boplats (Odgaard 1993). Resultat av den nya
1
Figur 1. Utgrävda boplatser fram till och med 2012 i närheten av Vestfoldbaneprosjektets undersökningsområde,
fördelade efter höjd över havet (för detaljer se texten).
registreringen visar att det ligger 62 stenålderslokaler inom planområdet för den nya E18-sträckan. Bara i den
första delsträckan, den som ligger vid Rugtvedt och insjön Stokkevann, påträffades 21 stenålderslokaler.
2.4 Förändringar i projektet
På några punkter har projektet förändras under 2010.
I samband med ändringar i reguleringsplanen för den nya järnvägen mellan Larvik och Porsgrunn, har Telemark
fylkeskommune gjort nya registreringar i delar av planområdet under november 2011 (Finmark 2012) och mars
2012 (Solem 2012). För vårt projekt innebar detta att det tillkom en stenåldersboplats (Vallermyrene 4), men också
att en av de boplatser där vi planerat utgrävning under 2012 föll bort (Prestemoen 2). Den nytillkomna boplatsen,
Vallermyrene 4, administrerades som ett eget projekt med separat budget, men kommer i övrigt att behandlas som
en del av Vestfoldbaneprosjektet. I och med att Prestemoen 2 inte skulle grävas utan återregleras för att bevaras,
blev också förhållandet mellan planlagda undersökningar och bemanning något förskjuten. En del av personalen
kunde därför snabbt omdisponeras till utgrävningarna på Vallemyrene 4. Totalt blev utgrävningsvolymen något
större än beräknat under året eftersom ett lag fortsatte på Vallermyrene 4 en månad efter det att årets fältsäsong
egentligen skulle varit avslutad. Som nämnts var orsaken till detta ändringarna i reguleringsplanen och att
Jernbaneverket önskade att alla arkeologiska undersökningar skulle avslutas under 2012. Totalt var fältsäsongen
beräknad till 232 ukesverk för assistenter och ass. feltleder, men kom att omfatta 251 ukesverk, varav 201 ukesverk
på det ursprungliga Vestfoldbaneprosjektet och 50 ukesverk på Vallermyrene 4.
Under 2012 har projektets stab förändrats:
GIS-administrator Steinar Kristensen slutade i Vestfoldbaneprosjektet 31.12.2011. Tidigare utgravingsleder Inger
Eggen övertog som prosjektmedarbeider/GIS från 1.3 2012.
Som ny utgravningsleder efter Inger anställdes Guro Fossum från 1.3 2012. Tjänsten som utgravningsleder
blev utlyst i december 2011 med sista ansökningsdatum 8.1 2012. Det kom in 13 ansökningar. Innstillingsrådet
ved KHM förespråkade enstämmigt Guro Fossum, och hon blev också anställd av Felles tilsettingsråd for
universitetetsmuseene ved UiO 23.2 2012.
Prosjektmedarbeider/stedfortredende prosjektleder Stine Melvold, som är fast medlem i staben, har
svangerskapspermisjon från 24.8 2012 till 10.2.2013. Stine deltog i fältarbetena fram till ferien, och arbetade med
2
efterarbete på kontoret i Oslo fram till permissionen. Efter ferien, dvs från 30.7 2012, och vidare fram till 31.1.2013
har Lotte Eigeland anställts som ersättare som utgravingsleder och ersätter Stines funktion i fält och efterarbete.
2.5 Administrativa förhållanden
Projektets saksnummer i Kulturhistorisk museums arkiv är 2008/22814. Prosjektkoden är 220100. Prosjektkoden
för Vallermyrene 4 är 220165.
2.6 Projektets organisering
Museumsdirektør Rane Willerslev är den högst ansvarige för projektet.
2.7 Styrningsgruppens sammansättning
Under 2012 består styrningsgruppen av:
 Professor Håkon Glørstad, Fornminneseksjonen, Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo
(styringsgruppeleder)
 Stipendiat Inger Marie Berg-Hansen, Fornminneseksjonen Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo
 Dr. Fredrik Hallgren, Institutionen for arkeologi og antikens kultur, Stockholms Universitet
 Avdelingsleder Mari Høgestøl, Arkeologisk museum, Universitetet i Stavanger
 Professor Christopher Prescott, Institutt for arkeologi, konservering og historie, Universitetet i Oslo
Dessutom fungerar följande personer som observatörer:
 Seniorrådgiver Ivar Nesse-Aarrestad, Seksjon for arkeologiske kulturminner, Riksantikvaren
 Rådgiver Volker Demuth, Telemark fylkeskommune
 Rådgiver Vibeke Lia, Vestfold fylkeskommune
Följande har rätt att delta på mötena:
 Museumsdirektør Rane Willerslev og seksjonsleder Karl Kallhovd, Fornminneseksjonen, Kulturhistorisk
museum, Universitetet i Oslo
2.8 Styrningsgruppens verksamhet 2012
Styrningsgruppen har haft tre möten under 2012, 26 april, 21-22 juni och 3 december.
På mötet den 26 april diskuterades framförallt planerna inför utgrävningarna under 2012 och texter för publicering
av projektets undersökningar i museets Varia-serie. De texter som diskuterades på mötet var de som berörde
undersökningarna vid: Langangen Vestgård 3, Gunnarsrød 2, Sundsaasen 1, Gunnarsrød 10, Gunnarsrød 7,
Gunnarsrød 8 och Langangen Vestgård 5. På mötet diskuterades också planerna på att få till forskning kring
projektets fynd efter projektets slut.
På mötet den 21-22 juni ägnades den första dagen åt att besöka de pågående undersökningarna och alla de lokaler
som skulle undersökas inom ramen för projektet under 2012. På mötet dagen därpå diskuterades framförallt
prioriteringar vad gäller de pågående undersökningarna.
På mötet den 3 december diskuterades strategin för att avsluta projektet. Projektet slutar 31.12.2013. Under 2013
blir det inga fältundersökningar utan projektet arbetar helt med att bli färdig med fyndbearbetning, rapportskrivning
och manus som skall publiceras i museets Varia-serie. De av projektets texter som diskuterades på mötet var:
Langangen Vestgård 7 och 2, Gunnarsrød 4 och 6, Nedre Hobekk 1, 2 och 3, samt Sundsaasen 2. Styrningsgruppen
diskuterades också vilka prioriteringar som skall göras vad gäller de avslutande naturvetenskapliga
undersökningarna. Diskussionerna om planer på att få till forskning kring projektets fynd efter projekttidens slut,
fortsatte på detta möte.
3
Tabell 1. Feltpersonale 2012.
(So=Solum, NH=Nedre Hobekk, PM=Prestemoen, VM=Vallermyrene)
2.9 Fältpersonal under 2012
Vid sidan av projektets stab har det också anställt ett större antal fältarbetare och assisterande fältledare under
projektets fältsäsong. Fältsäsongen 2012 organiserades med tre utgrävningslag, vart och ett av dessa leddes av en från
projektets stab (prosjektmedarbeider eller utgravningsleder). De tre utgrävningslagen hade också en assisterande
fältledare för att avlasta och vara ställföreträdare för ledningen. Vid sidan av de tre ordinarie utgrävningslagen så
bedrev prosjektleder Per Persson undersökningar vid Prestemoen 1 och 2. Vid dessa undersökningar har assistenter
lånats in från de andra lagen allt efter behov. En stor andel av fältpersonalen har därför arbetat på Prestemoen
4
Figur 2. Mesteparten av feltpersonalet i 2012
någon gång under säsongen.
Den anställda fältpersonalen har tillsammans arbetat 251 ukesverk under årets fältsäsong och den fasta projektstaben
ungefär 79 ukesverk.
Jernbaneverket ändrade i sin planer och under årets fältsäsong tillkom därför Vallermyrene 4. Av projektets totala
arbetsinsats i fält var 50 ukesverk för feltassistenter / assisterende feltledere på Vallermyrene 4. Guro Fossum var
utgravningsleder för denna undersökning i 7 uker och Lotte Eigeland i 4 uker.
För det ursprungliga Vestfoldbaneprosjektets del är motsvarande siffror; 201 ukesverk för feltassistenter /
assisterende feltledere och 66 ukesverk för den fasta prosjektstaben.
2.10 Kontakt med tiltakshaver
Staben hade ett möte med EDH Utleie AS på deras kontor i Sem, innan fältsäsongens startade. På mötet diskuterades
projektets behov under den kommande fältsäsongen. Jernbaneverket anlitar EDH för leverans av bodar, toaletter,
el- och vattenförsörjning.
19:e september deltog Per Persson i “offisiell markering av anleggsstarten for utbyggingen av nytt dobbeltspor
Farriseidet – Porsgrunn”. Detta ägde rum på Herregårdsbekken.
7:e november hade projektet besök från Jernbaneverkets projektstab för utbyggnaden av nytt dobbeltspor
Farriseidet – Porsgrunn. Mötet ägde rum på Kulturhistorisk museum. Styringsgruppeleder Håkon Glørstad och
hela staben deltog. Vi berättade om bakgrunden till projektet och om våra resultat.
I samband med de praktiska arbetena i fält har prosjekteringsleder Stein Harneshaug varit vår samarbetspartner vid
Jernbaneverket. Detta samarbete har fungerat bra.
Under fältarbetena hade projektet ett tätt samarbete med HMS ansvarig på Jernbaneverket, Vebjørn Myhr.
5
3 Fältsäsongen 2012
3.1 Praktisk administration
Utgrävningarna under 2012 har ägt rum i två huvudområden: Ett i området kring Eidanger kyrka och i stadsdelen
Vallermyrene i Porsgrunn och ett i Vestfold, figur 3.
De praktiska arrangemangen i samband med utgrävningarna har ombesörjts av Jernbaneverket och med hjälp
av EDH Utleie AS. Jernbaneverket har skött kontakten med markägare och ordnat så att vi har fått tillgång till
tillfartsvägar, parkering, plats att sätt upp arbetsbodar och dylikt.
Sållsystemen har utformats efter samma principer som under förra året och som är utförligt beskrivit i årsrapporten
2011. I stort sett är det samma utrustning som används. Problemen har också varit de samma som vid Langangen,
speciellt i Vestfold där det inte fanns tillgång till vatten och el på förhand. På Solum 1 och 2 stod Brannvesenet i
Larvik för vattenförsörjningen till en huvudtank. Från denna fördelades vattnet ut på de bägge fälten via slangar
och en pumpstation. Vid Prestemoen och Vallermyrene 1-3 fanns både fast el och kommunal vattenledning. På
Vallermyrene 4 användes kommunalt vatten men elförsöjningen ombesörjdes med elaggregat.
På Solum 1-2, som i början av säsongen låg invid den hårt trafikerade gamla E18-stäckan, drabbades vi av stölder
och sabotage. Det samma gäller Vallermyrene 4 och Prestemoen 1, som ligger i tättbebyggt område. Detta ledde
till förseningar i arbetet.
Efter avtal med Jernbaneverket har skogen avverkats innan utgrävningarna på de olika fälten. På Solum 1 och
2 avverkades hela det område som behövdes för anläggningsarbetena. Detta gjordes med avverkningsmaskiner
under april då marken var mycket blöt. Speciellt lokalen Solum 1 kom därför att få skador innan utgrävningen
kunde börja. På de övriga lokalerna avverkades skogen för hand och det blev inga skador på dessa.
Jernbaneverket har åtagit sig att sörja för att vi skulle få tillgång till grävmaskin. Fortlöpande under säsongen
har maskin används för avtorvning på de olika lokalerna, men framförallt har maskin använts för ytavbaning på
Vallermyrene 2. Så gott som allt arbete med grävmaskin utfördes av Jernbaneverkets entreprenör Carl C. Fon
AS, och förare var Per Christoffersen. Under 12 dagar kördes Carl C. Fon AS maskin istället av Kai Jack Tohn
som vikarie för Per Christoffersen. Totalt användes maskin från Carl C. Fon AS under 65 dagar (ej inberäknat
igenfyllning). I tillägg användes en grävmaskin från EDH Utleie AS under en dag på Prestemoen 1 och en dag på
Solum 3, Knut Nakkerud var då maskinförare.
På samma sätt som under 2011 har Jernbaneverket genom EDH Utleie AS ombesörjt att vi har fått vad vi behövt
av arbetsbodar, containrar och toaletter.
Projektet har i likhet med 2010 og 2011 varit inkvarterat på Herøya hybelhotell, på samma villkor som tidigare år
(se årsrapport 2010).
3.2 Lön och reseräkningar
Sekreterartjänster för projektet har handhafts av administrationen vid Kulturhistoriskt museum. En speciell
utmaning under 2012, liksom under 2011, har det varit att Universitetets HR-portal har använts även för den
säsonsmässigt anställda fältpersonalen. Maritza Bodi har varit i fält två-tre dagar var annan vecka för att ta sig an
reseräkningar, refusioner, sjukanmälningar, ferie osv i HR-portalen för de säsongsanställda. Ett av problemen med
HR-portalen var att de säsongsanställda inte fick tillgång till sina lönespecifikationer.
3.3 Säkerhet i fält och HMS
Säkerhet i fält och HMS har i princip skötts på samma sätt som under 2011. KHM har ställt upp med skyddsutrustning
och arbetskläder som under 2011. En nyhet under 2012 var att även regnkläder ingick i utrustningen som
tillhandahölls av KHM.
De anställda valde Trond Vihovde som lokalt verneombud (HMS-kontakt).
Fältsäsongen inleddes även i år med en halvdags förstahjälpskurs. Kursen hölls av Arne Schau den 29:e maj.
Det genomfördes en vernerunde av huvudverneombud for felt ved KHM, Dag Erik Færø Olsen, prosjektkoordinator
6
A
B
Figur 3. A: undersökningar vid Vallermyrene och Eidanger. B: undersökningar i Vestfold
Lars Groseth i samarbete med den lokala HMS-kontakten Trond Vihovde och HMS ansvarig vid Jernbaneverket
Vebjørn Myhr.
Utöver detta har Trond Vihovde gjort flera lokala vernerunder under säsongen, två av dessa i samarbete med JBVs
Vebjørn Myhr.
Under 2012 års fältsäsong inträffade en allvarligare skada. En av de säsongsanställda drabbades av att knät gick
ur led under arbetet. Långvarig fältarbete är ensidigt arbete som kan leda till förslitningsskador och därmed öka
risken för att knät går ur led. Detta är ett av de tillstånd som Arne Schau behandlar i sin förstahjälpskurs. Den
drabbade klarade situationen på egen hand och var tillbaka i arbete efter en dags sjukfrånvaro. Hon fick lättare
arbete under resten av säsongen.
Bägge grävmaskinsförarna samt Gaute Reitan deltog i Jernbarneverkets säkerhetskurs för arbete vid järnvägsspår.
Det genomfördes också en “sikker jobbanalyse” för arbetet i närheten av järnvägsspåren på Vallermyrenelokalerna.
3.4 Val av utgrävningsobjekt
Till skillnad från 2011 kom säsongen 2012 inte att bjuda på några stora prioriteringsproblem. Vi har gjort
undersökningar på alla utom en av de lokaler som berörts av planen. De enda lokalen som föll bort vid
prioriteringarna var odlingsytan på Nedre Hobekk 4074/2 (Id nr. 117932). Denna uppfattades som perifer i
förhållande till Vestfoldbaneprosjektets överordnade frågeställningar. Dessutom låg lokalen avsides till i skog
utan närhet till användbar väg. En utgrävning på platsen skulle kräva stor arbetsinsats och detta satt i relation till
förväntat resultat, ledde till att lokalen bortprioriterades.
Av de undersökta lokalerna hör det flesta till kategorin “Steinalderlokaliter i utmark”. Detta gäller: Solum 1, -2,
-3, Nedre Hobekk 1, -2, -3 (ligger dock invid gårdstun), Prestemoen 2, Vallermyrene 1 och -4. Undersökningar
av sådan lokaler är högt prioriterad i Kulturhistorisk museums “Faglig program for steinalderundersøkelser”
(Glørstad 2006). De lämpar sig både för kronologiska studier och studier av intern boplatsorganisering.
Prestemoen 1 är kraftigt förstörd, men fynden av ben på den lokalen gör den unik och vetenskapligt viktig. Därför
prioriterades undersökningarna på denna lokal högre än vad som var tänkt från början.
7
A
B
Figur 4. A: undersökningar vid Vallermyrene och Eidanger. B: undersökningar i Vestfold.
Vit linje markera det planerade järnvägsbygget, röda prickar de undersökta lokalerna. Karta: Inger M. Eggen.
8
Tabell 2. Undersökningar 2012.
Vallermyrene 2 ligger i odlad mark. Här påträffades ingen regelrätt stenåldersboplats, istället motiverar
undersökningen av att det påträffades spår av vad som förmodas vara tidig odling.
Vallermyrene 3 ligger också i odlad mark. Här påträffades bara spridda spår av en stenåldersbosättning.
Utgrävningen här prioriterades ner efter en första inledande undersökning.
3.5 Utgrävningsstrategi, metod och dokumentation
Undersökningarna har genomförts med samma strategi, metodik och dokumentation som under förra året. Detta
behandlas utförligt i Årsrapporten för 2011 (s. 19-27).
3.6 Formidling 2012
Projektets förmedling som helhet har varit mindre omfattande under 2012 än under 2011. Det har inte varit någon
organiserad förmedling i fält och även inslagen i media har varit färre. Detta beror på att den totala volymen på
årets fältarbete har varit mindre men också på att årets lokaler har varit av mer osäker karaktär och därför varit
svåra att använda i förmedlingen. Lokalerna i Vestfold var dessutom svårtillgängliga.
3.6.1 Vestfoldbaneprosjketet i media
Även om projektet har haft mindre täckning i media än under 2011 så har har vi två riktigt fina bidrag att vara
speciellt stolta över: Ett radioinslag om projektet i NRK P2 program “Museum”, och att projektets utgrävningar
vid Vallermyrene 1 och Solum 1 kommer att vara med i TV-serien “Arkeologene” som kommer att visas av NRK
under 2013. Programmet är en samproduktion med SVT och DR.
3.6.2 Internetsidor och blogg
Karaktären på projektets hemsidor har förändrats under året genom att vi istället övergått till att använda ‘Bloggtjenesten ved Universitetet i Oslo’. Bloggformatet lämpar sig bättre för att förmedla korta populärvetenskapliga
texter och bilder, preliminära tolkningar och spännande nya fynd. Bloggen är dessutom lätt att knyta till sociala
media som Facebook. Texter och bilder har fortlöpande producerats av projektets stab. Projektets GIS ansvarige
Inger M. Eggen, har varit redaktör. Den 8:e november var det 52 publiceringar på bloggen. Vi har under säsongen
fått mycket god respons på vår blogg, både från journalister och från allmänheten. 257 personer följer projektet
på Facebook.
Planen är att projektets hemsidor i fortsättningen skall användas som en mer bestående dokumentation av projektets
resultat. Undersökningarna på de olika lokalerna skall där få en presentation både på norska och engelska. Museet
kommer under november 2012 övergå till ett ny programvara för produktionen av hemsidor och förhoppningen är
att detta kommer att underlätta publiceringen.
9
Tabell 3. Mediatäckning
3.6.3 Utställning av projektets resultat
Under vintern 2010-2011 inleddes arbetet med att få till ett samarbete mellan KHM och Telemark museum.
Målsättningen var att få till en lokal utställning kring Vestfoldbaneprosjektets resultat. Till en början fick vi mycket
positiv respons från Telemark museum, men när planerna skulle börja ta mer konkret form under sommaren 2012,
minskade intresset från Telemark museum. Planerna lades därför på is. Istället har det under hösten påbörjats
ett arbete med att få till stånd en utställning på Kulturhistorisk museum i Oslo. Planen är att detta skall vara
i samarbete med det projekt som har utgrävningar längs E18 på sträckan Bommestad - Sky, vid Larvik. E18projektet berör huvudsakligen mesolitiska boplatser. Förberedelserna för utställningen är i igång och planen är att
den skall stå klar vid årsskiftet 2013/2014.
3.6.4 Skriftlig publicering av Vestfoldbaneprosjektets resultat
I Nicolay Nr. 117-2012 (s. 67-81) publicerades en artikel skriven av Gaute Reitan i samarbete med Per Persson,
Inger M. Eggen, Stine Melvold og Guro Fossum med titeln ”Nytt fra steinalderen ved Langangsfjorden”. I denna
presenteras projektets utgrävningar på Vestgård och Gunnarsrød i Langangen under 2011.
Resultaten från projektet planeras att publiceras i KHMs Varia-serie. Arbete med denna publikation pågår och
beräknas vara färdigt vid årsskiftet 2013/2014.
3.6.5 Övrig förmedling
Projektet har medverkat i produktionen av “Langangen kalenderen 2012” som utges av Langangen idrettslag. Två
blad i kalendern har tema från våra utgrävningar.
Föredrag på IAKH av Gaute Reitan tillsammans med Anja Mansrud från E18-prosjektet 10 februari 2012: “Fra
pionerer til bønder - steinalderen på langs gjenom Vestfold og Telemark”. I föredraget presenterades de bägge
projekten för arkeologistudenter vid universtitetet.
6:e maj medverkade Per Persson i arrangemanget “Barnesøndager ved Kulturhistorisk museum”. Då visade vi
fynd och berättade om stenåldern. Temat var “Arkeolog for en dag”.
I början av säsongen hade vi besök av en grupp studenter från IAKH. De var på väg mot fältkurs på Lista. De fick
en visning av fälten på Vallermyrene och en orientering om projektet i sin helhet.
10
21:e juni var museumsdirektør Rane Willerslev och seksjonsleder Karl Kallhovd på besök och fick då en visning
av de pågående undersökningarna vid Vallermyrene.
7:e augusti var representanter för Riksantikvaren på besök och fick en visning av de pågående undersökningarna
vid Vallermyrene.
Projektet var representerade med tre posters på Det norske arkeologimøtet (NAM) i Oslo under november 2012:
Guro Fossum, Lotte Eigeland och Inger M. Eggen har gjort två posters som efterlyser information om två lite
kända föremålskategorier från stenålder. Dessa är utformade som två klassiska postertyper: Efterlyst-affisch från
Western och Bio-affisch. Den sistnämnda kom på andra plats i NAMs tävling om årets bästa poster.
Per Persson, i samarbete med resten av projektets stab, presenterade fynden från utgrävningarna på Prestemoen 1
i en mer traditionell konferens-poster. Titeln var “Prestemoen - Norges eldste bein?”.
På samma möte presenterades också utgrävningarna under 2012 i “Resultatbørs”. Per Perssons inlägg där hade
titlen: “Vestfoldbanen 2012 – Grenseoverskridende fiskebein og fangstredskaper?”. Titeln anspelar på mötets tema
som var “Mind the Gap!”.
Per Persson presenterade resultaten från undersökningen av Prestemoen 1 på “nettverksmøtet i pionernettverket
til den 21:e september”.
Under november hade projektet ett möte med personal från Jernbaneverkets kontor i Tønsberg. På detta berättade
vi om bakgrunden till våra undersökningar och de viktigaste resultaten.
3.7 Utvärdering av fältsäsongen 2012
Fältsäsongen 2010 präglades av projektets snabba start och den stora tidspressen då Jernbaneverket planerade
byggstart samma år. Byggstart flyttades fram och ägde rum först i september 2012. Fältsäsongen 2011 präglades
av att de var ett stort antal lokaler vid Langangen som skulle undersökas. Det blev nödvändigt med en kraftig
prioritering. 2012 års fältsäsong tycktes blir mindre omfattande än den under 2011. Under fältarbetenas gång visade
det sig att några av lokalerna i Vestfold krävde mindre arbete än vad vi beräknat på förhand. Det var samtidigt
osäkert hur det skulle gå med undersökningarna av lokalen Vallermyrene 4 som berördes av de förändringar i
planen för anläggningsarbetena som gjordes under 2012. Dessa förändringar ledde också till att undersökningen
av Prestemoen 2 avbröts. Projektet fick underrättelse om ändringarna i planen först efter det att vi avverkat skogen
och genomfört inledande undersökningar på Prestemoen 2.
Trots problemen kan det i efterhand konstateras att allt gick väldigt bra!
4 Presentasjon av utgravningsobjektene
4.1 Nedre Hobekk 1
Rasteplass fra mesolittisk tid med spesialisert aktivitet
Lotte Eigeland
C58366, Aks.nr. 2012/158, Nedre Hobekk 4074/2, Larvik kommune, Vestfold.
ID 115978
Beliggenhet: Nedre Hobekk, 78 moh
Utgravningsleder: Stine Melvold
Feltassistenter: 4
Dagsverk i felt (utgravningsleder unntatt): 36
Tidsrom for utgravning: 8-11.6 og 19-27.6. 2012
Metode: Avtorvning for hånd, konvensjonell steinaldergraving, vannsålding 4 mm
Avtorvet areal: ca. 25 m2
Konvensjonelt utgravet areal: lag 1: 18,5 m2, lag 2: 18 m2, lag 3: 13,5 m2, lag 4: 7,5 m2, lag 5: 0,5 m2
Funn: 78 littiske funn
11
Figur 5. Til venstre; Arbeidsbilde. Avtorving for hand, mot nord. Til høyre; Nedre Hobekk 1 etter endt utgravning,
mot sør. Foto: Trond Vihovde.
4.1.1 Innledning
Nedre Hobekk 1 ble registrert av Vestfold fylkeskommune 2008 (Lia 2008:84-86). Lokaliteten, som ligger inntil
en loddrett, massiv bergvegg, har av naturlige årsaker blitt omtalt som en mulig heller. Veggen mangler det
karakteristiske overhenget, og det er tvilsomt om det er en heller i egentlig forstand. Under registreringen ble det
tatt fire prøvestikk på den lille hyllen som utgjør lokaliteten, og ett var positivt. På bakgrunn av høyde over havet
ble lokaliteten gitt en foreløpig datering til sen tidligmesolitikum/tidlig mellommesolitkum.
4.1.2 Beliggenhet, topografi og grunnforhold
Nedre Hobekk 1 ligger på en ca. 5 meter bred hylle inntil en loddrett bergvegg på sørsiden av en høy bergknaus. På
78 moh. er lokaliteten avgrenset av hellende terreng mot vest, nord og sør. I sør er det en spesielt bratt helling og til
dels stup ned mot E18. Flaten øst for lokaliteten, som kan betegnes som en mulig vik og passende landingsplass for
båt, ble avgrenset med flere negative prøvestikk. Utrasing fra bergveggen har medført at flere større steinblokker
ligger omkring på lokaliteten. Det er noe usikkert om blokkene har rast ut før eller etter aktiviteten i steinalderen.
4.1.3 Undersøkelser
Under den innledende undersøkelsen ble det gravd åtte prøvekvadranter spredt over flaten med to meters
mellomrom. Kvadrantene ble gravd i opp til fem mekaniske lag, men det viste seg å være mye berg og stein i
grunnen. Prøveundersøkelsen resulterte i et enkelt funn av ett brent flintfragment. Funnet ble gjort omtrent midt på
den aktuelle flaten. Den påfølgende utgravingen påviste én liten funnkonsentatsjon på lokaliteten.
4.1.4 Gjenstandsmateriale, aktivitetsområder og datering
På Nedre Hobekk 1 ble det til sammen gjort 78 littiske funn. Flint utgjør 69 av disse, for øvrig er det åtte funn
av bergkrystall og ett av kvarts (sammen; 11,6 %). 35 flintartefakter er synlig varmepåvirket (50,7 % av alt
flintmateriale) og har resultert i høy fragmenteringsgrad og mange splinter. Det sekundærbearbeidete materialet
omfatter to artefakter, et avslag og et fragment med retusj med uviss funksjon. Det er registrert ett plattformavslag
med mulig rest etter en fasettering av en tidligere plattform. Det er imidlertid ikke funnet rester etter avspaltningsarr
fra flekkeproduksjon på plattformkanten eller flekker for øvrig i materialet. Ingen av artefaktene kan sikkert
typebestemmes til tidlig- eller mellommesolitikum. Det er et høyt innslag av diagnostisk avfall fra bruk av
bipolar teknikk. 33 % av avslagene er med sikkerhet slått med den teknikken. Kvartsen og bergkrystallen speiler
flintmaterialet med tilstedeværelsen av bipolar teknikk, det ble blant annet funnet en bipolar kjerne av kvarts.
Omtrent alle de 78 littiske funnene lå konsentrert i 6 m2 i et smalt belte opp mot bergveggen. Sør på lokaliteten lå
det en større flyttblokk som ikke tillot undergraving, men lokaliteten regnes likevel som tilstrekkelig avgrenset og
totalundersøkt. Det ble ikke dokumentert sikker skjørbrent stein på Nedre Hobekk 1.
4.1.5 Foreløpig konklusjon
Lokaliteten har et svært begrenset omfang og ligger i et forholdsvis vanskelig tilgjengelig terreng. Nedre Hobekk 1
12
Figur 6. Kart over Nedre Hobekk 1. Kart: Inger M. Eggen.
13
regnes som totalundersøkt. Materialet har en høy fragmenteringsgrad på grunn av varmepåvirkning og har generelt
lite utsagnskraft. Det er ikke funnet sikre diagnostiske redskaper eller produksjonsavfall fra en bestemt periode.
Sett i lys av et større bosetningsmønster vil Nedre Hobekk 1 representere et kort stoppested som nødvendigvis
må tilhøre en eller flere andre boplasser i et større system. Nedre Hobekk 1 vitner om mobilitet innenfor et
bosetningsområde.
På bakgrunn av høyde over havet ble lokaliteten gitt en foreløpig datering til sen tidligmesolitikum/tidlig
mellommesolitkum.
4.2 Nedre Hobekk 2
Lokalitet med opphold i tidligmesolitikum og senneolitikum/bronsealder
Lotte Eigeland
ID 115976
Beliggenhet: Nedre Hobekk, 95-99 moh.
Utgravningsleder: Lotte Eigeland/ Stine Melvold
Feltassistenter: 5
Tidsrom for utgravning: 05.06, 11-14.06, 28.06-13.07 og 30.07-10.08 2012
Metode: Maskinell avtorving, konvensjonell steinaldergraving, vannsålding 4 mm, snitting av stukturer
Konvensjonelt utgravet areal: lag 1: 163 m2, lag 2: 35,75 m2, lag 3: 17,25 m2, lag 4: 1 m2
Funn: 491 littiske funn, 1052 keramikkskår, 28 fragment av brente bein (ca. 5,7 gram)
4.2.1 Innledning
Nedre Hobekk 2 ble påvist av Vestfold fylkeskommune våren 2008 (Lia 2008:88-91). Lokaliteten, som er avgrenset
av en bergrygg i øst, ligger på en fin flate med lave svaberg. Vest på flaten ble det registrert en kullmile (ID 116145)
som har forstyrret deler av aktiviteten i dette området. Under registreringen ble det tatt syv prøvestikk på flaten,
hvorav ett var positivt. I stikket ble det funnet et avslag i metaryolitt. Funnet ble gjort øst på lokaliteten, opp mot
bergryggen.
4.2.2 Beliggenhet, topografi og grunnforhold
Nedre Hobekk 2 ligger på en relativt stor nord/sørorientert flate på omkring 600 m2 med flere lave svaberg og
små rygger. Terrenget heller litt mot sør og består av høye åser som kan ha skjermet noe for vind og vær. I øst og
sør er lokaliteten naturlig avgrenset av henholdsvis en bergrygg og et myrområde. Ytterkantene mot myrområdet
består av fuktige jordmasser. I nord, hvor det kan ha blitt tatt ut masser i moderne tid, er det ikke mulig å snakke
om avgrensning i forhold til den forhistoriske aktiviteten. I øst løper lokaliteten inn i en kullmile hvor det også
kan ha forekommet andre typer anleggsvirksomhet. Seks negative prøvestikk på den sentrale delen av flaten gav
Figur 7. Til venstre; Oversikt over feltet, mot sørvest. Til høyre: Keramikkfunn i såldet. Foto: Trond Vihovde/Lotte
Eigeland.
14
15
Figur 9. Til venstre; Kullmile i profil, mot sør. Til høyre; Arbeidsbilde. Foto: Trond Vihovde.
et inntrykk av lav funnfrekvens og forholdsvis dårlig drenering.
Det var ingen høy vegetasjon på Nedre Hobekk 2. Busker, gress og siv understreket beliggenheten i et åpent terreng.
Mangel på høy vegetasjon kan skyldes at deler av flaten består av et myrområde med bekk og at kullmileaktiviteten
har gjort inngrep i det naturlige landskapet. Samtidig er det mange svaberg på flaten.
Jordsmonnet på lokaliteten er til dels fuktig på store deler av flaten. Massene under utvaskingslaget er leirholdig
brunjord eller brun leire med grus. I vest var det et mindre felt med jord med en rødaktig farge. Samlet sett var
massene ganske kompakte. På grunn av kullmileaktivteten er det forstyrrelser i jordlagene, og stratigrafien var til
dels vanskelig å utrede.
4.2.3 Undersøkelser
Ved avtorving med gravemaskin ble deler av den registrerte kullmilen (ID 116145) avdekket vest på flaten.
Maskinen gjorde et snitt omtrent midt på den 10 diameter store strukturen og profilet ble fotografert. Mistanke
om at det befant seg ytterligere en kullmile litt øst for den registrerte, førte til at maskinen gravde en 9 x 1 meter
lang sjakt gjennom jordmassene i dette området. I profilet ble to mulige voller identifisert med et forstyrret parti i
midten. Dette ble tolket som spor etter en tuft. Profilet i sjakten ble tegnet og fotografert. Både kullmilen og den
øvrige anleggsvirksomheten medførte en del tolkningsproblemer under gravningen vest i feltet på Nedre Hobekk
2. I øst var lokaliteten betraktelig mindre forstyrret.
Etter avtorvingen ble det gjennomført en innledende undersøkelse hvor det ble gravd 51 prøvekvadranter med
jevne intervall på flaten. Under prøveundersøkelsen ble det til sammen gjort 136 funn: 16 flint, 10 metaryolitt,
109 keramikkskår og 1 brent bein. To separate funnkonsentrasjoner utmerket seg– «keramikkfeltet» i vest og «det
mesolittiske feltet» i øst. Påfølgende utgravning tok utgangspunkt i disse to konsentrasjonene.
Den videre undersøkelsen foregikk som en konvensjonell utgravning, med ett unntak. Vest i feltet, i området rundt
sjakten, ble et omrotet lag gravd delvis stratigrafisk inntil det ble besluttet å grave det vekk.
Nedre Hobekk 2 regnes ikke som totalundersøkt, men en stor del av det funnførende området er blitt utgravd. Det
ble ikke gjort flateavdekking etter avslutning av manuell gravning.
4.2.4 Gjenstandsmateriale, aktivitetsområder og datering
Det ble gjort 491 littiske funn, i hovedsak av flint og metaryolitt. Foruten tre randskår med mulig risset linje rett
under randen ble det funnet 1049 keramikkskår uten dekor og ca. 6 gram brente bein. Svært lite skjørbrent stein ble
funnet. Tre strukturer ble nærmere undersøkt. En av disse kan dreie seg om en nedgravning av et kar, mens de øvrige
sannsynligvis er moderne forstyrrelser. Funnene på Nedre Hobekk 2 deler seg i to tydelige funnkonsentrasjoner
som etter alt å dømme er atskilt i tid. Aktiviteten øst på lokaliteten kan stamme fra tidligmesolitikum. Her ble det
gjort funn av avfall etter skive- og kjerneøksproduksjon og mulig tilvirkning av lansettmikrolitter. I vest er det
funnet et fragment av en flateretusjert spiss, samt flatehuggingsavfall fra produksjon av flere spisser. Slike spisser
kan dateres til senneolitikum/bronsealder. Ettersom keramikken og de brente beinene finnes utelukkende på den
vestlige delen av flaten er det en viss mulighet for at det er en kronologisk sammenheng mellom disse funnene og
flinten. De brente beinene ble bestemt av osteolog Leif Jonsson som får/geit eller rådyr.
16
Et keramikkskår med matskorpe og et brent bein er sendt inn til datering. Begge er funnet vest på lokaliteten, i
«keramikkfeltet».
Nedre Hobekk 2 ligger 95-99 moh., noe som tilsier en datering til ca 8800 f.Kr. (9500 bp) dersom lokaliteten har
vært strandbundet (se avsnittet om strandlinjekurven nedenfor). De tidligmesolittiske funnene samstemmer med
denne datering.
4.2.5 Foreløpig konklusjon
Nedre Hobekk 2 vil være med på å utfylle de kronologiske linjene i bosetningsforløpet i tidligmesolitikum. En
viktig problemstilling for prosjektet som helhet er å identifisere og definere stasjonær og områdetilknyttet bosetning
i en tidlig fase av steinalderen.
Siden det ble gjort funn fra senneolitikum/bronsealder, blir boplassen også interessant i diskusjonen om de lange
linjene i neolitiseringsforløpet – en annen sentral problemstilling i prosjektet. Boplassen har på dette tidspunktet
ligget i utmark.
4.3 Nedre Hobekk 3
Stenåldersboplats på en soptipp
ID 115977
Beliggenhet: Hobekk, 72-75 möh
Utgravningsleder: Guro Fossum
Feltassistenter: 3-5
Dagsverk i felt (utgravningsleder unntatt): 42,5
Tidsrom for utgravning: 1.6, 4.6, 12.6–22.6 2012
Metode: Maskinell avtorvning, konvensjonell steinaldergraving, vannsålding 4 mm
Konvensjonelt utgravet areal: lag 1: 39 m2, lag 2: 32 m2, lag 3: 15 m2, lag 4: 1,75 m2
Funn: ca 450
4.3.1 Inledning
Nedre Hobekk 3 blev registrerad av Vestfold fylkeskommune under 2008 (Lia 2008:96-98). På platsen grävde
man 14 provstick inom ett område som var 30x35 m. Det var bara ett av provsticken som gav fynd, men i gengäld
påträffades 8 flintor i detta stick. Bland fynden ingick ett spånfragment.
4.3.2 Läge, topografi och markförhållanden
Lokalen ligger på en sluttning mot söder. Norr om lokalen är det berg i dagen söderut ligger en markerad terrass. På
terrassen har det legat ett hus som revs på 1970-talet. Ytterligare mot söder, nedanför terrassen som varit gårdsplan,
Figur 10. Til venstre; Avtorving av nordre del av lokaliteten, mot sør-sørvest. Til høyre; Arbeidsbilde, graving i
lag 1. Foto: Guro Fossum.
17
18
Figur 12. Til venstre; Arbeidsbilde. Claudia Arangua sålder masser fra søppelområdet. Til høyre; Flekker fra
lokaliteten. Foto: Guro Fossum.
går gamla E18. När E18 byggdes så sprängdes en stor del av berget bort.
Terrassen i södra delen av området såg ut som en fin plats för en boplats, men marken här var utjämnad i sen tid
och marken bestod till stor del av sopor från huset.
Jorden på platsen bestod av sand med typisk podsolprofil. Det var mycket sten i marken, upp mot berget i norr var
det många stora block.
4.3.3 Undersökningar
Efter avtorvning med maskin grävdes 47 provkvadranter över området. Dessa låg både inom det område som
registrerats och terrassen nedanför. Två av provkvadranterna hade fynd. Dessa låg precis intill varandra och nära
det positiva provsticket från registreringen. I området runt kvadranterna med fynd grävdes totalt 39 m2. Fynden
förekom framförallt i lager 1 och 2, dvs ner till 20 cm under den avtorvade markytan, men en del fynd fanns helt
ner till lager 4. Totalt påträffades inte mer än ca 450 fynd.
Platsen ytavbanades inte efter rutgrävningen.
4.3.4 Föremålsfynd, aktivitetsområden och datering
Fynden från Nedre Hobekk 3 ligger väl samlat i en liten koncentration, ca 3 meter i diameter. Det är möjligt att
detta återspeglar ett enstaka uppehåll på platsen. Den ringa mängden flinta tyder på att denna främst härstammar
från reparation och utbyte av skadade redskap.
Små fyndkoncentrationer har tidigare noterats på tidigmesolitiska boplatser. Det har diskuterats om detta beror på
att fynden är avsatta inne i en liten hydda/tält eller om det är så att avskräde samlats i en hög. Det är möjligt att ett
närmare studium av flintorna från Nedre Hobekk kan ger mer upplysningar om vilket alternativ som är det rätta.
Det finns inga typologiskt daterbara artefakter från Nedre Hobekk 3. Alla fynden är av flinta, dvs det finns inget
som tyder på bruk av bergartsyxor. Andelen redskap är liten. Det förekommer både spån och mikrospån och deras
andel av fynden är relativt hög. Detta tillsammans tyder på en datering i äldre delen av mesolitikum och gör det
sannolikt att platsen kan dateras efter strandlinjekurvan till ca 8300 f.Kr. (= okal.9200 bp) (jfr. strandlinjekurvan
nedan i avsnittet om naturvetenskap). Fyndet skall dateras till slutet av tidigmesolitikum då gränsen mellan tidigoch mellanmesolitikum oftast sätts vid 8300 f.Kr. (Jaksland 2001)
4.3.5 Preliminär slutsats
Under slutet av tidigmesolitikum ett uppehåll på platsen. Det har skett reparationer och utbyte av skadade
flintredskap.
19
Figur 13. Kart over Solum 1. Kart: Inger M. Eggen.
20
Figur 14. Øverst: oversikt over feltet, topp lag tre. Begge bildene er tatt mot sør. Nederst: Til venstre; Ildsted A994
i plan, mot sør. Til høyre; Arbeidsbilde. Feltet er fylt med bøtter, såldestasjonen kan ses i bakgrunnen, mot vest.
Foto: Claudia A. Gonzalez / Guro Fossum.
4.4 Solum 1
En boplats från början av mellanmesolitikum
C58369, Aks.nr. 2012/158, Solum 4076/6, Larvik kommune, Vestfold.
ID 116021
Beliggenhet: Solum, 94-96 moh
Tidsrom for utgravning: 25.5-31.5, 4.6-8.6 og 25.6-10.7 2012
Metode: Maskinell avtorving. Konvensjonell steinaldergraving, vannsålding 4 mm
Konvensjonelt utgravet areal: lag 1: 90,25 m2, lag 2: 54,5 m2, lag 3: 25,5 m2, lag 4: 0,25 m2
Funn: ca 250
4.4.1 Inledning
Solum 1 registrerades av Vestfold fylkeskommune 2008 (Lia 2008:100-102). De grävde 20 provstick inom
ett område på ca 85x60 m. Ett av dessa gav fynd av tre splint av flint och ett avslag av metarhyolitt. Runt det
positiva provsticket grävdes ytterligare fyra provstick för att begränsa fyndområdet. Dessa fyra var negativa. Den
registrerade lokalen avgränsades därefter till ca 10x14 m.
Det registerade området ligger på sydvänd sluttning. I norr och öster är det berg. Mot väster är det en brant ner
mot ett vattensjukt område (ca 80 moh). Mitt på det registrerade området ligger ett kartäristiskt stort block, ca 5 m
högt 20 m långt i N-S rikting. Större delen av området är vattensjukt. Skogsavverkningsmaskinen har gjort djupa
spår och grävmaskinen som användes för avtorvning hade svårt att ta sig upp i området. Den registrerade lokalen
ligger inom den norra delen som också är den högsta och torraste delen av området. Den var omgiven av berg med
öppning mot S-SV och NV.
21
Figur 15. Til venstre; Kjerneøks av metaryolitt. Til høyre; Skiveøks av flint. Foto: Guro Fossum.
Undersökningen började med att 104 provkvadranter grävdes utspritt över ungefär samma område som undersöktes
med provstick under registreringen. Av dessa var det 7 som gav fynd. De positiva provkvadranterna låg alla
i närheten av den registrerade lokalen. Här öppnades ett sammanhängde utgrävningsfält på ca 65 m2. Fynden
förekom i två områden och den undersökta ytan i lager 2 koncentrerades kring dessa två. 25 m2 undersöktes även
i lager 3. En möjlig struktur påträffades, denna snittades.
Fynden förekommer i två områden, ett i öst och ett i väst. Eftersom den samlade fyndmängden inte är mer än ca
350 st, är det svårt att tala om koncentrationer på Solum 1. I det västliga området är alla fynd av flinta, i det östliga
förekommer även metarhyolitt (eller ignimbrit). Fynden är ännu inte genomgångna. Karaktäristiskt är ett stort
inslag av spån. I det östliga området påträffades två yxor, i det västliga en. Den från det västra området är det en
stor skivyxa i flinta. Yxan har nästan parallella långsidor och är till formen en skivmejsel, den är dock större än
vad sådana brukar vara. Även om den är tillverkad av ett stort skivavslag så påminner den mycket om en kärnyxa
i formen. Yxorna från det östra området är bägge kärnyxor i metarhyolitt. De har inget spår av slipning. Avslag i
samma material fanns också bland fynden från den östra delen av det rutgrävda området. Det påträffades en bred
lansett av flinta, även den i det östra området.
I det västra området påträffades en ansamling av sten i ett område där marken var i stort sett stenfri. Ansamlingen
tolkades som rester av en eldstad. All sten i denna var larvikitt och det går inte på något enkelt sätt, att avgöra om
stenen är bränd eller inte. Prover på stenen har tagits tillvara och förhoppningen är att det i efterhand skall gå att
visa om denna har varit uppvärmd eller ej.
Trots de få fynden har undersökningen av Solum 1 givit ett spännande resultat. Det har varit minst två uppehåll
på platsen. Det har inte varit någon omfattande tillslagning av stenredskap här utan de fynd som framkom kan
härstamma från reparation och kassering av trasiga redskap. Boplatsen ligger i ett skyddat läge in i skärgården,
både väster och norr om lokalen har det varit sund som kan ha varit fina fiskevatten.
4.5 Solum 2
En utmarksplass med “nøklegårdspisser”
ID 116019
Beliggenhet: Solum, 85 möh
Dagsverk i felt (utgravningsleder unntatt): 58,5
Tidsrom for utgravning: 22.5-24.6., 30.5-1.6, 12.7-13.7 og 30.7-3.8 2012
Metode: Maskinell avtorvning, konvensjonell steinaldergraving, vannsålding 4 mm
22
23
Figur 17. Til venstre; Oversikt over feltet, topp lag 3. Mot nord Til høyre; Arbeidsbilde, graving i lag en. Foto:
Torgeir Winther / Guro Fossum.
Konvensjonelt utgravet areal: 49,5 m2, lag 2: 30,25 m2, lag 3: 12,75 m2
Funn: ca 470
4.5.1 Inledning
Solum 2 registrerades av Vestfold fylkeskommune 2008 (Lia 2008). Då grävdes det totalt 16 provstick på platsen.
Två var positiva, med fynd av en flinta i vardera. Området som täcktes in med provsticken var ca 50x60 m. De två
positiva provsticken låg ca 3 m från varandra och runt dessa grävdes fyra negativa provstick. Härigenom kunde
man avgränsa lokaliteten till ett ca 11x6 m stor område.
Området med provstick omfattade två terrasser på östsidan av ett berg. Mot öster begränsas området av brant berg,
mot väster av en brant ner mot en bäckravin. Spontant tycks terrasserna på platsen vara lämpade som boplatser då
de legat vid havsstranden, men marken är vattensjuk och detta kan ha varit en negativ faktor vid boplatslokalisering.
Marken var något torrare i området med de positiva provsticken från registreringen.
De positiva provsticken ligger i en sluttning mot sydöst. Mot väster ligger berget och mot öster ligger ett stort
block, i en svacka mellan dessa ligger lokalen.
Marken på platsen består av podsoliserad sand/grus.
Platsen har legat vid havsstranden ca 8600 f.Kr.
Det rådde i början av undersökningen stor oklarhet om var fylkeskommunens positiva provstick låg. Det beror
mycket på att området vid registrering låg i tät skog och att det därför var svårt att orientera sig när skogen
avverkad. Den övre av de bägge terrasser som fylkeskommunen undersökt med provstick, undersöktes med
totalt 53 provkvadranter. Provkvadranterna placerade i de flesta fallen med 4 meters lucka. Det var bara två av
provkvadranterna som gav fynd, det var två respektive tre flintor.
Den vidare undersökningen bestod av en konventionell stenåldersutgrävning i området kring de provkvadranterna
med fynd. Det stod vid det här laget också klart att de låg i samma område som de två positiva provsticken från
registrering. Här grävdes totalt närmare 50 m2. Fynden framkom i huvudsak i den översta 20 cm under markytan
efter avtorvning.
Fynden från Solum 2 ligger väl samlade i en koncentration, ca 8x4 m i utsträckning. Den totala fyndmängden
är liten. Den vanligaste föremålsformen är så kallade “nøklegårdspisser”. Sådana är sedan tidigare kända vid
Nøklegård som undersöktes i samband med bygget av den nya E18-sträckan mellan Sky och Telemarksgränsen
(Jaksland & Bugge Kræmer 2013). Nøklegård ligger ca 3 km väster om Solum 2.
Nøklegårdsspetsar är små, vanligtvis mindre än en cm. Alla har en retuscherad spets och en obearbetad bas. Till
24
skillnad från borr är de ofta asymmetriska. Det är stor variation i utformningen av den oretuscherade sidan och det
är därför inte troligt att flintspetsarna varit skaftade. Efter undersökningen vid Nøklegård visades att föremålen var
ett redskap som använts för arbete på trä och ben. Kombinerat med att fyndplatsen ligger i utmark leder Jaksland &
Bugge Kræmer till tolkningen att de använts för att tillverka fällor för pälsdjursjakt. De små spetsarna kan använts
för att tillverka mekanismen i fällorna. På Nøklegård påträffades 56 sådana spetsar, en stor andel av de totalt 885
fynden. Bland de andra fynden från Nøklegård, kan speciellt noteras fem fragment av ytretuscherade dolkar, varav
ett kan bestämmas som typ I. Detta ger en datering till senneolitikum vilket också stämmer med en C14-datering
från platsen. Denna datering bekräftas också av fynden på en av de platser som undersöktes inom vårt projekt:
Solum 3. Detta fynd behandlas längre fram i denna årsrapport.
På Solum 2 påträffades mellan 30 och 40 Nøklegårdsspetsar. Den stora likheten med de spetsar som som påträffats
på Nøklegård talar för en datering till senneolitikum. I övrigt påträffades ett par spån. Detta skulle kunna tala för
en mesolitisk datering, men eftersom ett av spånen tycks härstamma från en ytretuscherad dolk, så är detta inte
sannolikt.
Fynden från Solum 2 var en stor överraskning. Platsen verkar lämpligt till för en strandboplats under tidigmesolitikum,
men fynden pekar mot en datering till senneolitikum. Efter det att stranden försvunnit från platsen har platsen så
vitt vi kan se idag, inte haft något som kan ha lockat till en bosättning. Det finns ingen bäck eller annat vatten i
omedelbar närhet och inte heller någon jordbruksmark. Detta är också något som Solum 2 delar med Nøklegård.
Fyndet från Solum 2 kan dateras till senneolitikum. Platsen har då legat i utmark. Fynden kännetecknas framförallt
av Nøklegårdsspetsar.
4.6 Solum 3
En senneolitisk plats med ‘nøklegårdspisser’
ID 116144
Beliggenhet: Solum, 67-70 möh
Tidsrom for utgravning: 6.8-22.8, 7.9 2012
Metode: Maskinell avtorving, konvensjonell steinalderutgraving, vannsålding 4 mm maskevidde, snitting og
formgraving av struktur, flateavdekking
Konvensjonelt utgravet areal: lag 1: 78,25 m2, lag 2: 49,25 m2, lag 3: 7 m2, lag 4: 0,5 m2
Flateavdekket areal: 239
Funn: ca 900
4.6.1 Inledning
Solum 3 registrerade två gånger av Vestfold fylkeskommune, 2007 och 2008 (Lia 2008:108-110). Vid det första
tillfället grävdes åtta provstick och det påträffades en flinta i ett av dem. Under 2008 grävdes ytterligare nio
provstick på platsen, de var alla negativa.
Provsticken från registreringen täcker in ett området som är ca 30x40 m. Utifrån det positiva provsticket och de
negativa provsticken, avgränsas lokalen till ett område som är ca 20x12 m.
Platsen ligger invid en “brakkerigg” som uppförts i samband med E18-bygget. Platsen har använts som upplagsplats
i samband med detta och innan utgrävningen 2012 låg en stor jordhög på platsen.
Det registrerade området ligger på sydsidan av ett berg. Omedelbart nedanför berget, dvs norr om det registrerade
området, är marken täckt av block och stora stenar. Därefter vidtar ett område med svagare sluttning mot söder.
Västra delen av detta är bortschaktad sedan gammalt och där går det en väg. Även mot söder är det idag bortschaktat,
men det har skett efter registreringen och i samband med att “brakkeriggen” uppförts.
25
26
Figur 19. Til venstre; Oversikt over lokaliteten etter prøveundersøkelsen. Anleggsområde i forbindelse med
utbygging av nye E18 kan ses i bakgrunnen, mot sør. Til høyre; Oversikt over feltet, topp lag tre, mot sør. Foto:
Guro Fossum.
Ett stort stenblock intar en framträdande plats på terrassen. Det är norr och öster om detta som fynden påträffades.
Marken är här relativt plan och stenfri.
Jorden på platsen bestod av sand/grus med typisk podsolprofil. I den mellersta delen av det rutgrävda området var
det tunna jordlager och berget låg här helt nära markytan.
Efter det att den jordhögen tagits bort med maskin och området avtorvats, grävdes 28 provkvadranter. Åtta av
dessa gav fynd. Kring de positiva provkvadranterna utvidgades fältet så att det till sist kom att omfatta 78 m2.
Fynden förekom i två områden, ett i sydöst och ett i nordväst. I den sydöstliga delen påträffades en anläggning.
Denna snittades och grävdes i ett sammanhang.
Fynden framkom framförallt i de översta 20 cm under markytan efter avtorvningen. I samband med anläggningen
påträffades fynd på större djup, ner till 40 cm under den avtorvade markytan.
Efter grävningen i rutor och lager gjordes en avbaning med maskin. Det påträffades inga fler anläggningar.
Den vanligaste föremålsformen är så kallade “nøklegårdspisser”. På Solum 3 påträffades ca 25 sådana. De är sedan
Figur 11. Til venstre; Et utvalg skrapere fra lokaliteten. Til høyre; En av nøklegårdspissene funnet på Solum 3.
Foto: Guro Fossum / Inger M. Eggen.
27
tidigare kända vid Nøklegård, en plats som undersöktes i samband med bygget av den nya E18-sträckan mellan
Sky och Telemarksgränsen (Jaksland & Bugge Kræmer 2013). De påträffades också tidigare under säsongen
på Solum 2 som undersöktes inom vårt projekt, se föregående avsnitt i denna årsrapport. Nøklegårdsspetsarna
presenteras närmare i avsnittet om Solum 2. Vid Nøklegård kunde de dateras till senneolitikum genom fynd av
dolkfragment och en C14-datering. Denna datering av Nøklegårdsspetarana kunde bekräftas vid Solum 3 då det
även här framkom ett fragment av en dolk.
Solum 3 ligger ungefär mitt emellan Nøklegård och Solum 2. Alla tre lokalerna ligger inom 3 km.
Till skillnad från Nøklegård och Solum 2 så påträffades det också keramik på Solum 3. Det rör sig om ca 25
bitar. Det är möjligt att de alla kommer från ett och samma kärl. Det finns ingen ornamentik på keramiken. Det
påträffades mynningsbitar, men utformningen av dessa ger ingen säker kronologisk hållpunkt.
Jämfört med Solum 2 är det fler föremålsformer i fynden från Solum 3. Framförallt ingår det ett 10-tal skrapor i
fynden från Solum 3.
Fynden från Solum 3 fördelar sig på två områden. I samband med det ena av dessa påträffades en anläggning.
Den framträdde som koncentrationer av träkol som låg i närmast en rektangulär form, ca 1x2 m. Fördelningen av
träkolet kunde föra tankarna till en timmerkonstruktion. Vedartsbestämning har i efterhand visat att det ingår kol
från både björk, hassel och ek. Djupet på anläggningen var ca 40 cm under den avtorvade markytan.
Keramiken påträffades i anläggningen och det framkom också ett 10-tal brända ben. Osteolog Leif Jonsson
besiktigade benen redan i fält och konstaterade att det inte går att komma längre i artbestämningen än att det rör
sig om medelstora och stora däggdjur. Inga benen kan härröra från små pälsdjur.
Både Nøklegård och Solum 2 ligger i utmark. Det samma gäller för Solum 3, men söder och öster om denna är det
relativt plana marker som kan ha varit lämpade som bete.
Inga av fynden från Solum 3 tyder på att det varit en mesolitisk boplats på platsen.
Ett av de brända benen och en träkolsbit från anläggningen har sänts till datering, resultatet föreligger ännu inte.
Solum 3 dateras till senneolitikum eller eventuellt äldre bronsålder. Fyndet kännetecknas främst av fynden av
Nøklegårdsspetsar. Jämfört med Solum 2 är fynden mer varierade på Solum 3. Det ingår ett dolkfragment, keramik,
skrapor och brända ben. Detta kan tyda på att det varit mer varierade aktiviteter på Solum 3. Att det förkommer
keramik på Solum 3 kan tyda på en mer permanent bosättning här än på Solum 2 och Nøklegård.
4.7 Prestemoen 1
En plats med ben från mellanmesolitikum
C58364, Aks.nr. 2012/158, Eidanger prestegård, 43/1, Umart. grunn Eidanger, 404/1, Porsgrunn
kommune, Telemark.
ID 136598
Beliggenhet: 200 m NÖ om Eidanger kyrka, 55 möh.
Utgravningsleder: Per Persson
Tidsrom for utgravning: 4.6.-5.6 2012, 11.6.-12.6 2012, 2.7.-12.7 2012, 31.7.-2.8 2012, 13.8.-23.8 2012, 30.8.13.9 2012.
Metode: Omväxlande metodik, mestadels 1 m2 stora rutor, vattensållning i 4 mm såll och vid undersökning av
lager med ben: vattensållning i 2 mm såll.
Utgravet areal: ca 60 m2
Funn: ca. 5000 flinta och sten, >10.000 brända ben
4.7.1 Inledning
Prestemoen 1 registrerades av Telemark fylkeskommune 2010 (Nyland 2010:20-25). Det registrerade området är
ett stort sandtag som skall fyllas med massor från Jernbaneverkets tunnelbyggen. Hela sandtaget är bortgrävt men i
28
Figur 21. Prestemoen 1 mot en strand på 55 möh. Strandens läge innerst i fjorden är rekonstruerat eftersom
mycket är borttaget i sandtaget och där E18 går idag. Karta: Per Persson.
ett litet område i den sydöstligaste delen påträffades rester av en stenåldersboplats. Här grävdes 17 provstick varav
tre var positiva. Därtill påträffades en del fynd i markytan.
Vid registreringen noterades att området med fynd var kraftigt förstört, i norr och väster av sandtaget, i öster av en
väg. Platsen har också använts för dumpning av rivningsmassor. Alla de positiva provsticken ligger i ett område
på ca 10 meter i diameter.
Totalt påträffades vid registreringen 34 flintor, häribland ett retuscherad smalt spån (smalflekke), två spånfragment,
fyra bipolära kärnor, fragment av en platformkärna och ett möjligt “flateretusjeringsflis”, därtill påträffades två
tveksamma bergartsavslag, fem brända ben och ena halvan av en genomborrad kvartsitsten. Den sistnämnda
liknar de køller som Mikkelsen (1989:204ff) daterar till mellanneolitisk tid. I registreringsrapporten framhålles
denna tillsammans med “flateretusjeringsflis” som tecken på att det kan röra sig om en icke standbunden neolitisk
boplats. Samtidigt noteras att det förekommer vattenslipad och patinerad flinta, något som tyder på en standbunden
mesolitisk boplats.
4.7.2 Markförhållande läge och topografi
Fynden framkom i en smal remsa som står igen mellan sandtagskanten och vägen. Utifrån iakttagelserna under
utgrävningen är vägen den första sentida skadan på platsen. Det är en gammal väg som gått norrut från Eidanger
kyrka. Det kan ha varit en hålväg som breddats. Över stora delar av det undersökta området fanns det påförda
jordmassor med en tjocklek upp till en meter. Dessa låg ovanpå en gammal markyta och syntes tydligt i profilerna.
I området med mycket stenålderfynd, var det också mycket stenåldersfynd i de påförda jordlagren, vilket tyder på
att jordmassorna inte flyttats långt. Det var få rescenta fynd i dessa jordmassor. Ett daterande fynd var en stor bit
av en “handblåst” glasflaska från ca 1800 (ej tillvaratagen). Tolkningen blev att dessa jordmassor grävts upp för
hand när vägen har breddats och förbättrats. Nästa händelse är att det grävs ett djupt dike längs vägen. Detta fylls
igen så gott som omedelbart, vi grävde aldrig det helt ner i botten. Nästa skada sker när sandtaget utvidgas så att
det går nästan helt fram till vägen. I nästa skede börjar man fylla igen grustaget med rivningsmassor. Detta sker
på 1990-talet. Då försvinner förmodligen en stor del av de fyndförande lagren på platsen. Hela den norra delen
av det undersökta området har jämnats ut med grävmaskin och massorna därifrån hamnar förmodligen på botten
av grustaget (ca 10 meter ner). Därefter har lastbilar med rivningsmassor kört över norra delen av det undersökta
området. Till sist i denna långa rad av skador har det grävts ett relativt grunt dike längs vägkanten. Detta är
förmodligen mindre än 10 år gammalt och står ännu öppet.
På östra sidan av vägen, där kyrkogården ligger idag, är markytan mer oförstörd. Man kan se områden med gamla
furor som visar att marken här är relativt ursprunglig. Här ser man att det har funnits ett kraftigt hak i terrängen på
platsen. Detta har tidigare sträckt sig ett stycke in på det som nu är sandtag. Fynden vid vår undersökning framkom
i det brantare parti som utgör detta hak i terrängen. Alla mark i omgivningarna är sand. Berg i dagen finns närmast
vid Eidanger kyrka ca 150 meter mot sydväst.
29
Figur 22. Undersökningar på Prestemoen 1. Karta: Per Persson.
30
Figur 23. Till vänster; Översikt från norr, grustaget i förgrunden och Prestemoen 1 i bakgrunden. Till höger; Mot
väster under slutet av undersökningen. Foto Per Persson.
Undersökningarna vid Prestemoen 1 pågick i långsam takt under hela fältsäsonen 2012. Till en början hade platsen
låg prioritet och det var bara Per Persson som arbetade där. Den första undersökningen bestod av ett par meterrutor
i anslutning till fynden från registreringen. Från dessa framgick att det fanns fynd på mer än 1 meters djup och
att det bland fynden ingick brända fiskben. Fiskben knyter fynden till en tid då havet stod ca 55 meter högre än
idag. Dateringen blir ca 7000 f.Kr. och därmed är det en av Norges äldsta boplatser med bevarade ben. Därför kom
platsen högre upp på prioriteringslistan.
Markförhållandena var speciella och platsen lämpar sig inte för “konventionell stenåldersundersökning”. Det
gick inte att urskilja en markyta som kan tänkas ha varit den som funnits på platsen under stenålder och det var
många sentida störningar i marken. Detta kombinerat med att fynden bara förekom i ett litet område, gjorde att
försiktighet var nödvändig.
Det är relativt säkert att så gott som alla fynd som fanns i marken på platsen har blivit insamlande. De kommer från
ett område som ursprungligen, inom det som står kvar mellan sandtaget och vägen, varit ca 50 m2. Större delen
av denna yta är skadad av sentida aktiviteter. I slutändan rör det sig därför om ca 10 m2 med fynd som som kunde
undersökas i relativt intakt mark.
Undersökningarna gjordes i grävningsenheter som 1x1 meter. I början av säsongen torrsållades massorna, senare
vattensållades de. Jord från de lager som innehöll ben sållades i regel i 2 mm såll.
Figur 24. Ben med spår av bearbetning, från Prestemoen 1. Foto: Per Persson.
31
Figur 25. Till vänster; ett fragment som troligen kommer från en hacka, med förslag till rekonstruktion. Till höger;
bergartsyxa. Foto: Per Persson.
Fynden är inte genomgångna. Mest karaktäristiskt för fynden är spån (flekke) och mikrospån (mikroflekke). Det
finns flera fragment av mikrospånkärnor och i minst ett fall rör det sig om en konisk kärna. Fynden är framförallt
av flinta. Därtill finns det yxor och avslag i diabas eller liknande bergart. Endast en yxa är hel. Den är av en typ
med faseterade sidor som inte omedelbart kan placeras i norsk yxtypologi.
Förutom diabas och liknande bergart, finns ett fragment av ett föremål i en ljust ganska mjuk bergart, som
förmodligen är en arm från en hacka.
En stor del av flintfynden var patinerad och/eller uppvisade svallningsspår. Den preliminära tolkningen är att detta
beror på att det här inte är fråga om något boplatslager i egentlig mening utan ett utkastområde utanför själva
boplatsen. För denna tolkning talar förhållandet att fynden fanns spridda i upp till en meter tjocka lager. Det är bara
i de djupaste fyndförande lagren som det förekom ben. Benförekomsten var fläckvis. Lagren med fynd hade ingen
speciell färgning, men det ingick spridda träkolbitar och brända hasselnötskal i lagret. I botten av de undersökta
rutorna påträffades en hårdpackad sand utan fynd.
Osteolog Leif Jonsson deltog i fält de två sista veckorna av utgrävningen. Han gjorde då en översiktlig genomgång
av benfynden. Alla ben är brända. Det bara små fragment, det är få bitar som är större än en cm. Fiskben dominerar
totalt med mer än 90 % av de bestämbara fragmenten och bland fisk är det torsk, långa och kolja som dominerar.
Det ingår en del sill och ytterligare några fiskarter som bara finns representerade med enstaka ben. All fisk kan
kan ha fiskats nära land inne i den dåtida Eidangerfjorden. Sej och makrill som annars är vanliga i stenåldersfynd,
saknas i detta fynd. Det kan bero på att platsen varit bebodd bara under delar av året. Det förekommer en hel
del fågelben. De är i skrivandets stund inte artbestämda, men det tycks genomgående vara sjöfågel. Däggdjuren
(pattedyren) är sällsynta. Säl, små pälsdjur och ben från ett rovdjur “av samma storlek som en hund”, är det som
nämns.
Bland benen igår många bitar med bearbetningsspår. Det är små bitar och det en enda form av redskap som säkert
går att känna igen är fiskekrokar gjorda i ben. Även krokarna är brända och ingen är hel. De bitar som är lättast
känns igen är de från skaftet som har hack för att fästa linan och bitar som kommer från böjen längst ner på kroken.
Den senare delen kännetecknas av att man har borrat ett hål i benet här när man tillverkat krokarna. Det ingår bitar
som kommer från helt färdiga krokar men också från förarbeten och restprodukter från tillverkningen. Det går inte
att avgöra vad det är för slags ben som använts i kroktillverkningen.
Förutom krokar ingår bearbetade ben från andra typer av redskap, men det är osäkert vilka det rör sig om. En kan
härstamma från spetsen av ett fiskeljuster, den typ som ofta kallas för fintandade harpuner. En alternativ tolkning
är att det är en bit från en stor fiskekrok, i så fall är hacken till för att fästa linan. En annan bit har hack för att fästa
lina på bägge sidor. Kanske är det en bit av en pilspets i ben. En benbit med en tillslipad spets har en karaktäristiskt
böjd form på själva spetsen, något som tyder på att den har haft ett mycket speciell användningsområde. En relativt
stor avrunda ända på ett benföremål kan ha varit en spets på en tryckstock som använts vid flinthantverk, kanske
för att tillverka flintspånen som ingår bland fynden.
Eftersom marken består av sand som är sorterad av havet är det genomgående lite sten i lagren. Skörbränd sten
förekommer också i påfallande liten omfattning. Totalt under hela säsongen samlades ca 2 hinkar (bøtter) med
skörbränd sten. Att det ingår så få skörbrända stenar, är också ett argument för att det som undersökts inte är en
egentlig boplatsyta.
32
Både inlagringen av fynd i sandlagren och den stora mängden ben från torsk-fiskar, talar för att det går att knyta
fynden till en tid då havet gick upp till platsen. Utifrån den strandlinjekurva som vi använder så innebär det en
datering till mellan 7500 och 7000 f.Kr. Bland flint och bergartsfynden är det inget som talar emot denna datering.
Inget talar för en neolitisk bosättning på platsen.
Två hasselnötskal och ett bränt ben är skickat till C14-datering. Resultatet föreligger ännu inte.
De sandlager som undersökts är förmodligen inte själva boplatsen utan rester av ett utkastlager som lagrats in i
strandkanten. Boplatsen har i så fall legat i närheten, antingen på stora plana markytan på ca 60 möh, som ligger
söder och öster om det undersökta området, eller längre norrut och i så fall ute i det som idag är grustag.
Fiske tycks ha haft stor betydelse.
4.8 Prestemoen 2
En provundersökning på en nøstvetboplats
C58365, Aks.nr. 2012/158, Moheim, Isola L 43/393, Veggrunn AV 43/333, Parsell IV 43/343, Porsgrunn
kommune, Telemark.
ID 109934
Beliggenhet: Vid Telemarkporten Köpcenter, mellan E18 och Isolas fabriksområde, 34-39 möh
Utgravningsleder: Per Persson
Tidsrom for utgravning: 12.06-18.06. 2012, 30.6-1.7 2012, 18.9 2012
Metode: Provstick och provkvadranter, torrsållat i svenskesåld
Utgravet areal: 7,5 m2
Funn: 197
4.8.1 Inledning
Prestemoen 2 blev registrerad 2007 av Telemark fylkeskommune i samband med en planerad utbyggning av RV 36
(Dolve Meyer 2007:13). Den utbyggnaden blev aldrig av. Området kom senare att ingå i Jernbaneverket´s planer.
Det skulle gå en anläggningsväg i kanten av det tidigare registrerade lokalen.
Vid fylkeskommmunens registrering grävdes 23 provstick i ett område som är ca 60x80 m, 12 av dessa var positiva.
Totalt påträffades 46 flintor varav 3 mikrospån och en skrapa/liten kniv.
Samtliga positiva provstick påträffades nära ett berg som ligger i den sydvästra delen av lokalen. Utifrån topografin
kan lokalen delas i två. Det är den nordöstra delen som skulle beröras av Jernbaneverket´s planer. Den sydvästra
delen låg avskärmat och så långt från anläggsområdet. Vår undersökning berörde därför bara den nordöstra delen
av den lokal som fylkeskommunen registrerat.
4.8.2 Markförhållande läge och topografi
Området ligger på sand. Mot sydväst ligger Presteåsen som är ett relativt stort bergsparti. Närmast berget är det en
del sten i marken, men över större delen av lokalen är det stenfri sand. Idag är stora delar av berget bortsprängda
bara något 10-tal meter från lokalen, där E18 går idag. Även om den ligger nära så har E18 inte påverkat lokalen.
Själva boplatsområdet är förvånansvärt väl bevarat om man ser till hur kraftigt nedbyggt omgivningarna är. På
lokalen växte granskog. Träden var mer än 25 år gamla, det betyder att de växte här innan den nuvarande E18sträckan byggdes på 1990-talet.
I nordvästra delen av området är det en ravin. Här har tidigare runnit en bäck. Eftersom berget är bortsprängt så
kommer det inte så mycket vatten här numera. Dessutom är bäckens vidare sträckning igenfylld. Det har varit en
del mindre sandtag i ravinen. Ravinen har inte funnits när havstranden stått 35 m högre än idag. Därför kan en del
av en boplatsyta ha försvunnit när ravinen bildats.
Prestemoen 2 var lågt prioriterad inför årets fältsäsong. Den täta granskogen gjorde att platsen var lite överskådlig
och den framstod till en början som mycket skadad, framförallt av ravinen och sandtag i kanten av denna. Vår
33
Figur 26. Kart over Prestemoen 2. Kart: Inger M. Eggen.
34
Figur 27. Provundersökningen på Prestemoen 2 gjordes innan skogen avverkats. Foto: Per Persson.
första insats på platsen var att vi grävde fem nya provstick. I samband med detta klipptes också grenar av granarna
och platsen blev då mer översiktlig. Ett av våra provstick gav 32 fynd, ett gav 7 och resten 0 till 2 fynd. Detta
visade att det fanns en begränsad fyndkoncentration på platsen. Nästa insats blev att vi grävde 25 provkvadranter.
Detta gjordes medan skogen ännu stod kvar. Alla massor torrsållades, vilket gick bra då det var sand. Som resultat
av denna undersökning framträdde en fyndkoncentration på ca 25x10 m.
Därefter prioriterade vi upp Prestemoen 2. Skogen avverkades och vi förberedde bygge av sållstation. Då
meddelade Jernbaneverket att de inte längre hade för avsikt att bygga den planerade anläggningsvägen. I samråd
med Riksantikvaren beslöts då att undersökningen skulle läggas ner.
Provstick och provkvadranter fylldes igen. Jernbaneverket utlovade att platsen skulle röjas för återstående träd.
4.8.4 Föremålsfynd och datering
Våra provstick och provkvadranter har lämnat ett litet men karaktäristiskt fyndmaterial. Det ingår bland annat en
Nøstvetyxa, en handtagskärna och flera mikrospån. De lägst belägna fynden ligger på ca 34 möh vilket motsvara
en datering till ca 5100 f.Kr. Det är god samstämmighet mellan denna datering och den typologiska dateringen.
Trots att det bara blev grävt provkvadranter på Prestemoen 2 så har vi fått ut värdefull information från
undersökningen. Det finns en fyndkoncentration, den tycks inte vara berörd av sentida förstörelse på platsen och
fynden styrker strandlinjedateringen till ca 5100 f.Kr.
4.9 Vallermyrene 1
En boplats från slutet av mesolitikum
C58361, Aks.nr. 2012/158, Bjørntvedt søndre, 46/325, Porsgrunn kommune, Telemark.
ID 136595
Beliggenhet: Vallermyrene, Porsgrunn, 32-35 möh.
Utgravningsleder: Gaute Reitan
Feltassistenter: 6
Tidsrom for utgravning: 30. mai - 14.august 2012
Metode: Manuel avtorvning, konventionell stenåldersutgrävning, vattensållning 4 mm (2 mm användes för
sållning av fyllningen i nedgrävningar).
Avtorvad areal: ca. 230 m2
Konvensonelt utgravet areal: 111,25 m2 i lag 1, 36,5 m2 i lag 2
Flateavdekket areal: 412 m2
Funn: Ca 2500 stenartefakter, 5 kolprover, 3 brända ben
Strukturer: 5
35
Figur 28. Kart over Vallermyrene 1. Kart: Inger M. Eggen.
36
Figur 29. Til venstre; Avtorving for hånd, mot nord. Til høyre; Arbeidsbilde fra prøveundersøkelsen, mot østnordøst. Foto: Gaute Reitan.
4.9.1 Inledning
Vallermyrene 1 registrerades av Telemark fylkeskommune 2010 (Nyland 2010:18-19). Då grävdes fyra provstick
varav två var positiva. Fynden bestod av fyra flintor och ett bergartsavslag. Utifrån iakttagelser i provsticken,
utbredningen av berg i dagen och topografin i övrigt avgränsades ett boplatsområde på 160 m2.
Platsen låg vid tiden för registreringen i tät lövskog med stort inslag av hasselbuskar, vilket gjorde att terrängen var
mycket svår att överblicka. Den registrerade lokalen är en yta som är något flackare än omgivningen. Den sluttade
mot söder från 35 möh ner mot 32 möh. Jorden bestod här av fin sand. Mot väster stiger terrängen brantare uppåt. I
söder och öster är grundare jordlager och berg i dagen. Norr om den registrerade lokalen ligger ett planare område,
här grävdes fyra fyndtomma provstick under vår undersökning. Det visade sig vara lerig mark här.
Under senmesolitikum låg platsen på den yttre delen av en stor fjordarm som sträckte sig österut från den dåtida
Friarfjorden. Det är denna fjordarm som under bronsålder torrläggs och som därmed bildar Vallermyrene.
Fjordarmen har varit relativt grund och det kan ha varit ett fint fiskevatten i skyddat läge.
Enligt berggrundskartan är det marmor på platsen och några hundra meter söderut vidtager kalksten. Marmor är
en metamorf bergart, den kan bestå av omvandlad kalksten. Det är också möjligt att berggrunden på platsen är
om dolomit-kalksten och dolomit-marmor. Vi har inte undersökt detta närmare. Kalksten har stor betydelse för
arkeologin genom att mark på kalkstensgrund blir basisk. I sådan mark är chansen för att ben skall finnas bevarade
mycket större än vad som är fallet i de vanligtvis sura markerna i Norge. I registreringsrapporten ställs också
förhoppningar om att det skall finnas bevarade ben på platsen.
Undersökningen av Vallermyrene 1 inleddes med avtorvning för hand. Torvlagret framstod som tunt och terrängen
gjorde att det ställde sig svårt för en grävmaskin att komma till. I efterhand kan det konstateras att det trots allt
skulle ha varit en stor tidsbesparing att använda grävmaskin.
Efter avtorvning grävdes 38 provkvadranter. I 19 av dessa påträffades fynd. Utifrån detta resultat fortsatte
undersökningen i de två områden som gav mest fynd. Totalt kom den undersökta arealen i den södra ytan att uppgå
till 35 m2 och till 73 m2 i den norra. Fynden påträffades framförallt i lag 1; de översta 10 cm. En tredjedel av arealen
grävdes även i lag 2, dvs ner till 20 cm djup. Fyndmängden var betydligt lägre i lag 2 än i lag 1.
I lag 2 framträdde mörkfärgningar och ansamlingar av skörbränd sten. Dessa undersöktes som separata anläggningar.
Två tolkades kokgrop alternativt härd och låg i det södra och högre belägna området. Tre härdar påträffade i det
norra och lägre området. Anläggningarna är ännu inte daterade.
Efter utgrävningen i rutor och lager var slut gjordes en ytavbaning på Vallermyrene 1. Denna omfattade ca 400
m2. Då var det bara tunna jordlager kvar och maskinen kom snabbt ner till berggrunden. Det gjordes inga fynd vid
avbaningen.
37
Figur 30. Gjenstandsfunn fra Vallermyrene 1. Øverst: To flekkeskrapere. Nederst til venstre: Nøstvetøks. Nederst
til høyre: Tverrpil. Foto: Gaute Reitan.
De två fyndkoncentrationerna på Vallermyrene 1 skulle kunna tolkas som två aktivitetsytor inom ett och samma
boplatsområde. Men det är en höjdskillnad på närmare tre meter mellan de bägge ytorna och det det är därför också
möjligt att det är en kronologisk skillnad. Av ledartefakter påträffades i den sydligaste och högre belägna av de
undersökta ytorna, en nøstvetyxa. Det rör sig om ett typiskt exemplar och bergarten är förmodligen hornfels. På
den norra och lägre delen, påträffades fem tvärpilar. Enligt de senaste versionerna av den typologiska utvecklingen
runt Oslofjorden hör nøstvetyxor till en äldre fas av senmesolitikum, medan tvärpilar hör till en yngre (Glørstad
2004). Dessa fynd talar såldes för att det är en kronologisk skillnad mellan de bägge fyndkoncentrationerna.
Utifrån den strandförskjutningskurva vi använder inom projektet, kan den över boplatsen dateras till 4850 f.Kr. (33
möh) och den lägre till 4500 f.Kr. (31 möh)(se kurvan i kapitlet om naturvetenskap här nedan). Den nedre, norra
delen kan då tillskrivas en tidig del av Kjeøy-fasen. Detta bekräftas även typologiskt genom att det bara påträffats
tvärpilar. Under en senare del av fasen förekommer även eneggade pilspetsar och A-pilspetsar.
Flinta dominerar fynden men det förekommer några enstaka diabasavslag. Det ingår ingen typisk mikrospånkärna
men en del mikrospån. Spån ingår ocksåz. Många spån är vidarebearbetade till spånskrapor, detta gäller framförallt
den nordligaste och yngsta delen av Vallermyrene 1.
Det påträffades bara några enstaka mycket små brända ben på platsen. Det är möjligt att det beror på att det
38
aldrig funnits några ben här. Det är dock troligare att berggrunden på platsen inte är kalksten utan någon form av
omvandlad kalksten och att denna berggrunden därför inte ger speciellt gynnsamma förhållanden för bevaringen
av ben. Kemiska analyser av jorden skulle kanske kunna ge besked om detta.
Kolprov från tre av anläggningarna har sänts till datering, resultat föreligger ännu inte.
På Vallermyrene 1 har använts under minst två olika tillfällen under senmesolitikum. Arealen med relativt plan
sandjord är liten och det har inte varit plats för mycket mer än ett enda tält på stranden. Man kan tänka sig att det
varit en plats som använts för tillfälliga uppehåll vid fiske och jakt på säl och val. Pilspetsarna och det stora antalet
skrapor gjorda av kraftiga spån, tyder också å en specialiserad aktivitet på platsen. De fasta anläggningarna som
påträffades kan trots detta användas som argument för bosättning med övernattning på platsen. Längre österut i
samma fjordarm har det varit långa sandstränder. Stora delar av dessa områden är idag borta till följd av omfattande
sandtäckt. Det är möjligt att det där har funnits större boplatser av mer permanent karaktär.
4.10 Vallermyrene 2
“Bosättningsspår” från neolitikum och äldre järnålder, rester av järnåldergrav
C58362, Aks.nr. 2012/158, Bjørntvedt søndre, 46/325, Porsgrunn kommune, Telemark.
ID 136591
Feltassistenter: 7
Tidsrom for utgravning: 4.juni-4.september 2012
Metode: Maskinell såldning, ettersåldning: vannsåld 4 mm. Flateavdekking, snitting av strukturer
Konvensjonelt utgravet areal: 14 st 1x1 m ruter, 25 st 2x2 m maskinsåldet, varav 11 også vannsåldet i 4 mm såld
Funn: ikke talt opp
Strukturer: 220
4.10.1 Inledning
Området som vi kallar Vallermyrene 2 är en åkermark som numera används som bete för hästar. Endast den
östligaste delen av åkern berörs av den planerade järnvägen. Det rör sig om ett band som är ca 175 m långt och 50
meter brett och sträcker sig i nordväst-sydostlig riktning. I söder begränsas området av en bäckravin.
På platsen gjorde Telemark fylkeskommune en registrering 2009 (Demuth 2009:kart 17 och 18). Då grävdes 5
provstick i norra delen av området och 20 provstick i mellersta och södra delen. Man gjorde inga fynd. I samband
med att planen för det kommande järnvägsbygget ändrades, blev platsen föremål för en ny registrering av Telemark
fylkeskommune 2010 (Nyland 2010:17). Då grävdes totalt sex provstick varav tre var positiva. De positiva
provsticken låg norra delen av Vallermyrene 2. Fynden vid registreringen 2010 framkom i åkerjord och boplatsen
bedömdes vara förstörd av plöjning, men eftersom det var tjocka jordlager bedömdes chanserna stora för att det
fanns väl bevarade lager under matjorden. För att komma vidare med registreringen krävdes det därför sökschakt
med grävmaskin. Sådana blev aldrig grävda av fylkeskommunen eftersom det gick en högspänningsledning över
fältet.
Efter registreringen daterades fynden till senneolitikum/bronsålder, detta baserades på fynd av ett
“flateretusjeringsavslag”. Stämmer denna tolkning, så rör det sig om en boplats som inte legat direkt invid den
samtida stranden.
Området som berörs av järnvägsutbyggnaden är en mark som sluttar svagt mot öster. Utanför planområdet mot väster
och öster är lutningen större. Mot norrväst avgränsas området mot en tät lövskog i brantare terräng. Rakt norrut
ligger Vallermyrene 3. I söder begränsas Vallermyrene 2 av en bäckravin, söder om denna har Fylkeskommunen
grävt tre negativa provstick vid tilläggsregistreringen 2010. I norra delen av området står ett bostadshus. I södra
delen har tidigare stått en gård, denna revs ca 1960. (uppgifter från släktingar till gårdsägaren).
39
40
Figur 32. Til venstre; Oversikt over Vallermyrene 2. Maskinsålding av matjorden, mot øst-sørøst. Til høyre;
Åkervandring før oppstart av undersøkelsene med maskin. Foto: Gaute Reitan.
Marken är sandig och matjorden består av sand med inblandning av organisk material. I ytan tycks marken bestå
av enhetliga och relativt plana lager. Redan vid registreringen noterades dock att tjockleken på matjorden i ett av
provsticken var hela 90 cm. Efter ytavbaningen blev bilden en annan. Det visade sig att det på sina ställen låg
berggrunden nära markytan. Det löpte ett par bergryggar i SV-NÖ riktning, över dessa var matjordslagret bara
någon dm tjock. Mellan bergryggarna har det varit svackor som numera är helt igenfyllda. I fyllningen framträder
en komplex stratigrafi, med omväxlande, grus- och sandlager och även lager med mycket träkol.
Området har legat vid stranden under slutet av mesolitikum och början av neolitikum.
Undersökningen på Vallermyrene 2 började med att totalt 25 provrutor på 2x2 meter grävdes över hela fältet.
Det är ca 150 meter mellan den den nordligaste och den sydligaste av provrutorna. Rutorna grävdes med maskin
och jordens sållades med en speciell sållningsskopa med ett nät med 2 cm stora maskor. För 11 av provrutorna så
vattensållades jorden också därefter. Tidigt uppdagades att det fanns en hel del strandflinta i marken särskilt i norra
och västra delen av området. Det framkom också en del avslagsmaterial i flinta, men det rörde sig bara om några
10-tal flintor från hela det undersökta området. Det kan ha legat en stenåldersboplats i området, men antingen har
den legat utanför det område som undersöktes med provrutorna, eller har lagren helt plöjts bort.
Den fortsatta undersökningen inriktades därför inte på en konventionell utgrävning av en stenåldersboplats,
utan istället avbanades hela området med maskin och misstänkta anläggningar markerades. Totalt noterades 220
anläggningar. De påträffades alla i den södra delen av området. De snittades och jorden från halva anläggningen
vattensållades. Efter undersökning avskrevs ca 100 stycken eftersom de förmodligen är resultat av sentida aktivitet
på platsen. Området där anläggningarna påträffades är intill platsen för gården som ursprungligen hetat Tolleskogen,
men som med ny ägare från 1912, kom att gå under namnet Augestad. Gården revs kring 1960.
Vid maskinsållningen av provrutorna påträffades i en ruta i södra delen av området fyra pärlor från järnålder.
Vid ytavbaningen påträffades en ringformad ränna som tolkades som “fotgrøft” till en borttagen gravhög. Denna
skulle kunna sättas i samband med de påträffade pärlorna. I mitten av den misstänkta gravhögen grävdes 10
kvadratmeterrutor till 10-15 cm djup under den avbanade ytan. Det påträffades ingen grav.
Längst i söder påträffades ett lager som till en början uppfattades som ett kulturlager. I detta grävdes tre kvadratmeter.
I lagret påträffades spridda flintavslag, några enstaka keramikbitar och stora mängder träkol. Lagret är förmodligen
en rest av en gammal åkermark.
I den norra och mellersta delen av området påträffades vid provundersökningen ett lager med mycket träkol på ca
1 meters djup. Lagret låg direkt ovanpå opåverkade lager och täcktes av omväxlande humösa lager och lager med
stort innehåll av grus och sten. Tolkningen var att lagret med mycket träkol var resultat av en första röjning av
marken för odling eller betesmark. En snabb C14-datering angav att lagret härstammar från förromersk järnålder.
Två profilschakt grävdes med maskin i ungefär öst-västlig riktning, dvs i terrängens fallriktning. Ett tredje schakt
grävdes i ungefär nord-sydlig riktning längs östra kanten av det undersökta området. Profilerna besiktigades av
Richard Macphail som är expert på agrarhistoria med speciell inriktning på analyser av jordprofiler. Macphail gav
anvisningar om hur prover skulle samlas in för att det i efterhand skulle vara möjligt att bestämma hur marken
använts på platsen under olika tider. Sådana prover samlades också in. Mot slutet av fältarbetena gjordes en djupare
41
Figur 33. Til venstre og midten: Perler av rav og glass funnet i matjordslaget. Til høyre; Arbeidsbilde. Joachim
Åkerstøm og Stein Farstadvoll står og sålder, mot sørøst. Foto: Gaute Reitan.
avbaning på platsen för att försöka bestämma hur den förmodade åkermarken från äldre järnålder, sett ut i plan.
Det framkom bara ett fåtal stenåldersfynd vid undersökningen. Speciellt intressanta är ett fragment av en
hjärtformad ytretuscherad pilspets som ger en datering till senneolitikum/bronsålder. En stor och nästan intakt
slipsten härrör troligen från senmesolitikum eller tidigneolitikum, dvs från en tid då platsen låg invid den samtida
stranden. Det påträffades ytterligare tre fragment av sådana slipstenar. Ett stort flintavslag som påträffades är
förmodligen från bredsidan av en oslipad neolitisk flintyxa. Det finns en del spån och en spånskrapa, som också
kan härstamma från stenålder.
Från anläggningarna finns fynd av keramik av allmänt förhistoriskt utseende, denna keramik låter sig inte närmare
dateras utan C14-datering. Keramiken är oornerad med undantag från ett fragment som har ett “Andreaskors”
och därför förmodligen kommer från ett spannformat kärl från folkvandringstid. Den höga fragmenteringsgraden
som de flesta av keramikskärvorna uppvisar, tyder på en omfattande mekanisk slitage. Detta har förmodligen
uppkommit genom plöjning.
Fyra pärlor och ett föremål som förmodligen är en knapp, påträffades i södra delen av det undersökta området. Det
rör sig om: en mångfasetterad koboltblå glaspärla, två tunnformade bärnstenspärlor, bärnstensföremål som kan
vara en knapp, och en pärla med ovalt tvärsnitt av okänt material. Ett järnföremål kan vara ett smycke i form av en
torshammare. Dessa föremål kan alla komma från en och samma grav. Dateringen är i så fall merovingertid eller
folkvandringstid. Föremålen är inte brända vilket kan tyda på att de härstammar från en skelettgrav.
I samband med undersökningen av den förmodade gravhögen i södra delen av området påträffades en stor grop
som tolkades som resultat av plundring av högen. I denna och i en del andra anläggningar i södra delen av området
påträffades brända ben. En osteologisk genomgång av Leif Jonsson gjordes redan i fält och det kunde konstateras
att det inte fanns några ben från människa i materialet. Det gick inte att bestämma arten för något av benen men
några kunde bestämmas som medelstora och stora däggdjur (pattedyr). Det är en sammansättning som är vanlig
för agrar bosättning med dåligt bevarat benmaterial.
I södra delen av det undersökta området påträffades ca 30 anläggningar som tolkats som kokgropar och därtill
5-10 anläggningar som tolkats som härdar. Många av anläggningarna är kraftigt förstörda av plöjning. De kan bara
dateras med C14.
I övrigt påträffades ca 20 anläggningar som tolkats som stolphål. Det går att urskilja rader som kan ha ingått i hus. I
samband med området med stolphål fanns också ett hårdtrampat lager med mycket kol och många keramikskärvor.
Detta tolkades som rester av ett golvlager.
Ett stort antal kolprover har samlats in och 13 har skickats till datering. Några resultat från dessa finns ännu inte.
Vallermyrene 2 ligger helt i åkermark. De äldsta fynden kan härröra från en strandboplats vid början av neolitikum.
Spridda fynd hör till senneolitikum/bronsålder. Då låg platsen ett stycke från havet och jordbruksmarken är
förmodligen varit det som varit den lokaliserande faktorn. C14-datering får visa om en del av anläggningarna
härrör från dessa tidiga perioder.
42
Under äldre järnålder finns det spår av röjningar som kan vara den direkta föregångaren till senare tiders åkermark.
I samband med odling och plöjning har jord dragits ner från sluttningen och marken har jämnats till. Dagens terrass
är till stor del resultat av odling. Denna historia kan undersökas mer i detalj med de prov som samlats in under
utgrävningen.
Många av de påträffade anläggningarna kan tolkas som spår av en förhistorisk bebyggelse. De kan tyda på att det
varit en gårdsbebyggelse helt från äldre järnålder. Eventuellt även med ett gravfält. Senare tiders jordbruk och även
den sentida gården, kan ha förstört huvuddelen de lämningar som funnits på platsen.
4.11 Vallermyrene 3
Lokalitet med fynd från mellanneolitikum
C58363, Aks.nr. 2012/158, Jernbanegrunn 4, 600/4 og Tillegg til 600/4, 46/1411, Porsgrunn kommune,
Telemark.
ID 128952
Feltassistenter: 4
Tidsrom for utgravning: 18.juni-30.august 2012
Metode: Maskinell sållning, ettersålding vannsålding 4 mm
Konvensjonelt utgravet areal: 17 st 2x2 m ruter, 5 st ettersåldet
Funn: 250-300
4.11.1 Inledning
Området som vi kallar Vallermyrene 3 är en åker som ligger omedelbart norr om Vallermyrene 2. Egentligen är ett
och samma område som utgör en terrass på bergets östra sluttning. Att de bägge delarna av terrassen räknas till två
olika lokaler beror dels på att det går en väg emellan dem, men också på att Vallermyrene 3 ligger på en lägre höjd.
Vallermyrene 3 blev registrerad 2009 av Telemark fylkeskommune (Demuth 2009:55). Vid registreringen grävdes
15 provstick varav fyra gav fynd. Totalt påträffades 14 flintartefakter. Vid registreringen noterades att fynden till
största delen framkom i åkerjord. Man poängterar att platsen även borde undersökas med maskinschakt, men att
detta vid tidpunkten för registreringen var omöjligt, eftersom det gick en kraftledning över fältet.
Området ligger som en terrass i en östlig sluttning. Både mot öster och åt väster är det brantare terräng. Själva
Figur 34. Til venstre; Maskinell sålding. Avbildet: Stein Farstadvoll. Til høyre; De maskinsåldede massene spas i
trillebår før de fraktes til såldestasjonen for vannsålding, mot sør-sørøst. Foto: Gaute Reitan.
43
44
terrassen slutar svagt mot norr. Området begränsas idag av en väg som går på södra och västra sidan, järnvägen
som går på östra sidan och av en hustomt i norr. Huset i norr var rivet vid tidpunkten för utgrävningen.
Marken har varit bete och det har ett tunt matjordslager som bara har varit plöjd några få gånger. Jorden består av
finkornig sand som ligger in emellan berg och området är därför dåligt dränerat. I norr är sanden torrare och det är
i detta område som fynden påträffades. Lokalen har förmodligen sträckt sig längre mot norr och nordväst utanför
det undersökta området. Norra delen av terrassen är påverkad av sprängning i samband med anläggningen av den
nuvarande järnvägen. Det rinner i bäck i norra delen av det undersökta området.
Området har legat vid stranden i mellanneolitikum.
Undersökningen på Vallermyrene 3 började med att totalt 17 st provrutor på 2x2 meter grävdes, spridda över hela
fältet. Rutorna grävdes med maskin och jordens sållades med en speciell sållningsskopa med ett nät med 2 cm
stora maskor. För fem av provrutorna vattensållades jorden efter maskinsållningen. Det påträffades stort antal
strandflintor och bara några få flintartefakter vid undersökningen. Den fortsatta undersökningen inriktades därför
inte på en konventionell utgrävning av en stenåldersboplats, utan istället avbanades ungefär halva området med
maskin. Det påträffades inga anläggningar.
Bland fynden ingår en relativt hög andel spån och spånredskap. Detta är vad man kan förvänta på en mellanneolitisk
standboplats. Spånen har slagits från cylindriska spånkärnor. Bland fynden ingår flera grova spånskrapor, en stor
avslagskniv och en A-pil.
På Vallermyrene 3 påträffades ett litet flintmaterial som tyder på att det legat en boplats från mellanneolitisk tid
på platsen eller i närheten. Det har varit åkermark på platsen och plöjningen kan vara orsaken till att det inte
påträffades några anläggningar vid ytavbaningen.
Fynden kommer huvudsakligen från ett område med väldrenerad sand i norra delen av det undersökta området.
Detta är intill bäcken och den nuvarande järnvägen. Fynden kommer förmodligen från utkanten av en boplats vars
utsträckning inte går att bestämma.
4.12 Vallermyrene 4
En plats med massor av senmesolitiska fynd, uppdelad i två delar
C58360, Aks.nr. 2012/158, Tveten søndre, 51/49, Porsgrunn kommune, Telemark.
ID 150594 og 150599
Beliggenhet: Eidanger, 37-42 möh
Utgravningsleder: Lotte Eigeland og Guro Fossum
Tidsrom for utgravning: 20.8-15.10 2012
Metode: Maskinell avtorving, konvensjonell steinalderutgraving, vannsålding 4 mm maskevidde, flateavdekking
og snitting av strukturer
Konvensjonelt utgravet areal:
Felt A: lag 1: 113,5 m2, lag 2: 71,5 m2, lag 3: 40,5 m2, lag 4: 17,5 m2.
Felt B: lag 1:154,75 m2, lag 2: 109,75 m2, lag 3: 30,5 m2, lag 4: 8 m2, lag 5:2 m2
Funn: ca 50 000
4.12.1 Inledning
Vallermyrene 4 blev registrerad av Telemark fylkeskommune under vintern 2011-12 (Finmark 2012:13-14).
Orsaken var att Jernbaneverket önskade att göra förändringar i planen för den nya järnvägen mellan Larvik och
Porsgrunn. De föreslagna förändringarna innebar att nya markområden kom att beröras av bygget och det blev
därför nödvändigt att göra nya registreringar. Många nya stenåldersboplatser påträffades vid dessa registreringar
45
46
Figur 37. Til venstre; Vallermyrene 4, felt A, topp lag 3, mot sør-sørøst. Til høyre; Vallermyrene 4, felt B, topp lag
3, mot øst. Foto: Lotte Eigeland / John Atle Stålesen.
(Finmark 2012, Solem 2012). Efter förhandlingar mellan Jernbaneverket och Telemark fylkeskommune bestämdes
att alla utom de som vi kallar Vallermyrene 4, kunde skyddas från anläggningsarbetena och därigenom bevaras.
Sedan Vestfoldbaneprosjektet startade i augusti 2010 har rutinerna för hantering av utgrävningar i samband med
stora anläggningsarbeten, lagt om. Detta betydde att de nytillkomna lokalerna i administrativt hänseende kom att
utgöra ett eget projekt. När det gäller bearbetning av fynden, rapportering och publikation, så kommer lokalen att
ingå i Vestfoldbaneprosjektet.
Vid registreringen behandlades Vallermyrene 4 som två lokaler. Eftersom området med totalt 15 provstick, endast
är 40x40 m stort, slog vi ihop de bägge till en lokal. Uppdelningen i två lokaler baserades på att det var en
höjdskillnad och att det låg ett berg emellan dem. På grund av praktiska hänsyn i fältsituationen återgick vi till
samma uppdelning som fylkeskommunen föreslagit och därför använder vi beteckningarna Vallermyrene 4A och
4B. Lotte Eigeland var utgrävningsledare på 4A medan Guro Fossum var det på 4B.
Vallermyrene 4A ligger på 41-42 möh, 4B på 37-39 möh.
Av fylkeskommunens 15 provstick var 7 positiva. Totalt påträffades i dessa 47 flintor, häribland fanns mikrospån,
spån och avslag med retusch. Det påträffades också 3 bergartsavslag och en möjlig knacksten. I området mellan 4A
och 4B grävdes fyra negativa provstick. Utifrån detta avgränsades två lokaler; bägge ca 30x15m.
Vallermyrene 4 var den sista lokalen som undersöktes inom projektet. Fynden har ännu inte bearbetats och
resultaten är därför mycket preliminära.
Vallermyrene 4 ligger helt intill dagens järnväg som är sprängd in i berget längs den nordöstra kanten. På andra
sidan järnvägen står den ursprungliga marken bara kvar som en 15 m bred remsa längs järnvägen. Utanför denna
har det varit ett mycket stort grustag i vars botten det numera är industriområde. Järnvägen och grustaget är inte de
enda sentida skadorna på platsen. I sydöst är det ett stort hål in i berget, det är ca 30 m brett och sträcker sig 100 m
i sydvästlig-nordöstlig riktning. Detta har grävts/sprängts i sen tid. Vidare står det en stor högspänningsmast mitt
på Vallermyren 4. Den står på ett betongfundament som mestadels står på berg. Masten har därför inte gjort någon
större skada. Järnvägen och det stora hålet i sydost har tagit bort delar av Vallermyrene 4B, medan 4A har klarat
sig utan sentida störningar.
Vallermyrene 4A utgörs av en liten nord-sydlig dalgång som lutar nedåt mot norr. Det är berg i dagern på östra
och västra sidan, lösmassorna som består av sand och grus med en del sten, ligger här i ett relativt grunt lager. Det
utgrävda området på 4A grävdes i stor utsträckning helt ner till berget.
Vallermyrene 4B ligger på en markyta som sluttar mot sydöst. Den är borttagen både mot norr och öster. Mot
47
Figur 38. Til venstre; Tre av nøstvetøksene funnet på Vallermyrene 4. Til høyre; Noen av bergartsavslagene fra en
funnrik kvadrant. Foto: Guro Fossum / John Atle Stålesen.
nordväst vidtar ett bergsparti omgivet av ett stenigt område. Det här som högspänningsmasten är placerad. Mot
väster och mot nordväst runt bergspartiet upp mot 4A är det område med orörd mark.
På 4A beskrivs jordlagen som sand/siltig med humusinblandning. Delar av 4B har podsol medan andra delar har
brunjordsprofil.
På Vallermyrene 4 grävdes 61 provkvadranter, av dessa var det fynd i 31. Efter den inledande undersökningen
delades fältet upp i de bägge delarna 4A och B. Grävningen i rutor och lager fortsatte utifrån de positiva
provkvadranterna. På A undersöktes 114 m2 och på B 155 m2. Fynden påträffades från den avtorvade markytan ner
mot 40 cm djup. På 4A var det mer fynd i de djupaste lagren än på 4B.
Det är ungefär samma fynd på 4A och 4b. På bägge delarna dominerar bergartsavslag mycket kraftigt.
Bergartsavslagen är ännu inte räknade, men antalet uppskattas till 50.000. Bergarten tycks vara diabas och hornfels.
De yxor som påträffats är oslipade nøstvetyxor. Vid sidan av bergartsavslag och tillhuggna yxor påträffades
fragment av slip-plattor, sandstensknivar, handtagskärnor och mikrospån
Från Vallermyrene 4A har det tagits tillvara några brända ben. Dessa undersöktes redan i fält av osteolog Leif
Jonsson som kunde konstatera att en del av dem härstammade från landdäggdjur. Säl och fisk ingår således inte.
Två av benen från Vallermyrene 4A och två träkolsprover från Vallermyrene 4B, har sänts till datering, men
resultaten föreligger ännu inte.
En datering utifrån strandlinjeförskjutningen ger ca 5800 f.Kr. för 4A och ca 5500 f.Kr. för 4B. Detta stämmer bra
med den typologiska dateringen av fynden.
På Vallermyrene 4 har man under senmesolitikum bedrivit en omfattande produktion av nøstvetyxor.
5 Naturvetenskapliga analyser
5.1 Ny strandlinjekurva
Rolf Sørensen och Helge I. Høeg har fortsatt arbetet med en ny strandlinjekurva, se tidigare årsrapporter. Under
året har en ny sedimentkärna från Børsjesjø vid Skien samlats in och analyserats. Denna är speciellt viktig för våra
undersökningar eftersom den ligger på ca 16 möh och därför en referenspunkt som ligger lägre än våra lokaler. Den
48
Figur 39. Den strandlinjekurva som för tillfället används av projektet.
möh
f.Kr.
Figur 40. Relationen mellan strandlinjekurvan och C14-dateringar från undersökta stenåldersboplatser.
Förutom prosjektets lokaler ingår dateringar från tidigare publicerade lokaler och dateringar från det
pågående E18 Bommestad - Sky prosjketet (Hovland 1, 3 og Torstvet). Alla boplatser ligger så nära varandra att
landhöjningen kan antas vara den samma.
49
Tabell 4. C14-dateringar utförda av Vestfoldbandeprosjektet under 2012
50
Tabell 4. C14-dateringar utförda av Vestfoldbandeprosjektet under 2012
strandlinjekurva vi använt hittills sträcker sig inte längre ner än till 28 möh, vilket motsvarande tidigneolitikum.
Vår undersökning av Gunnarsrød myr 2011 kommer också att användas i den nya strandlinjekurvan. Speciellt fin
datering fick vi av en furukotte (kongle) som påträffades i marina lager i myren. Det är sällan man på detta sätt
kommer undan den marina reservoareffekten på C14-dateringar av marint material.
5.2 C14-dateringar
Under 2012 har det utförts 56 dateringar på fynd från utgrävningarna 2011. Av dessa utfördes 17 st på
Nasjonallaboratoriet for 14C-datering i Trondheim, och resten på 14Chrono Centre, Queens University Belfast, UK.
Orsaken till att en del av dateringarna blev utförda i Belfast är att man vid laboratoriet i Trondheim haft svårt att
hålla leveranstiden. Resultaten för de prover som daterades i Belfast fick vi på ca 1 månad. De kostade ca 250 NOK
mer per styck än de i Trondheim. Dateringarna från Trondheim har haft en leveranstid på 3-5 månader.
En datering på fynd från Vallermyrene 2, gjordes redan under sommarens fältarbete. Denna gjordes på Beta Analytic
Inc., Florida, USA, med kort leveranstid. Detta för att dateringen var av intresse för den fortsatt undersökningen
på platsen.
Sex av dateringarna är utförda på bränt ben, 48 st är utförda på träkol och tre på obrända växtdelar. I samband med
C14-datering av träkolsprov har Helge I. Høeg bestämt vedart för träkolet.
Resultatet för prover som daterats under året tabell 4.
Förutom de nämnda dateringarna så har projektet inom ramen för undersökningen av strandförskjutningsförloppet
låtit genomföra ytterligare åtta dateringar, alla utförda på 14Chrono Centre, Queens University Belfast, UK. Dessa
används för att datera tidpunkten då Napperødtjern, Halvarptjern och Børsjesjø isolerats från havet (tillsammans fem
dateringar). Dessa dateringar redovisas i samband med resultaten av undersökningen av strandlinjeförskjutningen.
Isoleringen dateras också i Gunnarsrød myr (tre dateringar), som undersökts vid de arkeologiska utgrävningarna.
Dateringarna från Gunnarsrød myr redovisas därför tillsammans med de från de arkeologiska undersökningarna,
se tabell 4.
5.3 Pollenanalys
En av målsättningarna med vår projekt är att studera de långa linjerna i neolitiseringsförloppet. Det viktigaste
argumentet i diskussionen kring jordbrukets introduktion i Norge, har varit resultaten från pollenanalyser.
Pollenförekomsterna i sjö- och myrsediment speglar vegetationsutvecklingen. Eftersom jordbruket innebär stora
förändringar i den naturliga vegetationen, kan man, åtminstone i teorin, studera jordbrukets introduktion genom
förändringar i vegetationen. I Egil Mikkelsen avhandling “Fra jeger til bonde” från 1989, undersöks jordbrukets
äldsta historia i Telemark utifrån arkeologiskt källmaterial och pollenanalytiska undersökningar gjorda av Helge I.
Høeg. Mikkelsen och Høeg drar då slutsatsen att det endast finns spår av husdjur och inte odling under tidigoch
mellanneolitisk tid. Husdjursskötseln är enligt denna tolkning ett komplement till jakt, fiske och insamling under
tidig och mellanneolitikum och jordbruket får sitt egentliga genombrott först i senneolitikum.
Inom vårt projekt har vi planlagt en ny pollenanalys. Kostnaderna för en sådan undersökning är så stora att
upphandlingen måste ske enligt statliga reglemente och detta har tagit lång tid. Under slutet av 2012 har vi tecknat
51
ett avtal med Institut für Ur- und Frühgeschichte der Christian-Albrechts-Universität, Kiel, Tyskland, om en
pollenanalys från Skogstjern i Bamble. Prover kommer att samlas in från isen under vintern. En pollenanalys
från Skogtjern ingår i Mikkelsens avhandling. Den hade en tidsupplösning på ca 300 år mellan varje prov. Vi
eftersträvar att få en upplösning på ca 20 år per prov. Härigenom kan vi få en mycket större säkerhet när det gäller
uttalande om jordbruk i området under de tidigaste perioderna.
Vi har också förhoppningen att samarbetet med Christian-Albrechts-Universität i Kiel kan öka vår kontakt med
forskning kring neolitikum i Nordeuropa och på så sätt öka kännedomen om våra undersökningar bland en
internationell publik.
5.4 Undersökningar av markens kemiska och fysikaliska egenskaper
Jordprover från Gunnarsrød 6A och Sundsaasen 2 har undersökts Johan Linderholm vid Miljöarkeologiska
laboratoriet vid Umeå universitet. Undersökningarna var speciellt inriktade på att bestämma strandens läge under
tiden för bosättningen. Undersökningen omfattade bestämning av mängden fosfat med två olika metoder (CitP,
CitPOI), mätning av jordens magnetisk susceptibilitet med två olika metoder (MSlf, MS550lf) och mätning
mängden organiskt material i jorden genom att bestämma glödförlusten (LOI). Totalt har 102 prov från 9
provpunkter bearbetats från Gunnarsrød 6 och från Sundsaasen 2 har 217 prov från 16 provpunkter bearbetats.
Prover är tagna i profiler och varje punkt är företrädd av många prover från olika djup.
Metoden har utvecklats av Lars Löfstrand (1974) och Noel Broadbent (1979) och har med framgång använts
för stenåldersboplatser på den svenska östkusten. Teorin är att fosfater ansamlas på stenåldersboplatser kring
bostäderna och längs stranden. Utifrån spridningen av fosfat i marken kan man därför bestämma var stranden stått
vid den tid då boplatsen var i bruk. Fosfatkartering har tidigare inte används på detta sätt på stenåldersboplatser
vid Oslofjorden.
Slutsatsen av vår undersökning blev att det är osäkert om metoden fungerar i dessa bägge fall men att det finns
indikationer som pekar på att för Gunnarsrød 6 skulle legat vid en strand kring 44,2 m ö h medan motsvarande höjd
vid Sundsaasen 2 kan vara 27,6 m ö h.
5.5 Osteologi
Osteologiskt material från 2011 års utgrävningar vid Herregårdsbekken, Gunnarsrød 5, Langangen Vestgård 1 och
6, har bestämts av Emma Sjöling vid SAU, Uppsala.
Benen från de tre gravarna vid Herregårdbekken visade sig härstamma från en individ per grav. I två av gravarna
har de begravda varit äldre män (40-59 år), i det tredje fallet var könsbestämningen inte helt säker men även i det
fallet är det troligt att det rör sig om en man, som i detta fall varit en yngre vuxen (20-39 år). Det finns inga djurben
i gravarna.
Det som utmärker benfynden från Langangen Vestgård 1 är det stora antalet hornsfragmenten (gevir). De är så
pass fragmenterade att ingen artbestämning har varit möjlig. Två av dem bär troligtvis spår efter bearbetning. Två
av fragmenten har daterats och hamnar i samma tid som andra dateringar från Langangen Vestgård 1, se tabell 4.
De arter som har identifierats från Langangen Vestgård 1 var brunbjörn (Ursus arctos) och mussla. Från brunbjörn
kommer ett fragment av ett tåbenet, det kan tyda på att benet kommer från ett björnskinn. Fragmentet från mussla
kommer med stor sannolikhet från från ostron.
Två arter har identifierats från Langangen Vestgård 6 – säl och bäver. Bäverbenen kom alla från en koncentration
av brända ben. Ett av dem har daterats till sen mellanneolitisk tid. Detta är ca 1500 år yngre än övriga dateringar
från platsen, se tabell 4. Sälbenent är inte daterat, men det är sannolikt att det hör samman med de tidigneolitiska
fynden på platsen eftersom säl i sig är knutet till havsstranden.
Inga av benen från Gunnarsrød 5 kunde bestämmas.
Under årets fältsäsong deltog osteolog Leif Jonsson under två veckor i fält. Han har bestämt brända ben från
Solum 3, Nedre Hobekk 2, Vallermyrene 2 och Vallermyrene 4, redan i fält. Detta har stor betydelse för tolkningen,
speciellt med hänsyn till om det möjligen ingått människoben, vilket i så fall kunde tolkas som begravningar. Inga
brända människoben påträffades. Vidare är en bestämning av benen i fält viktigt för att ben då kan skickas till C14datering direkt efter fältsäsongens slut. Detta är viktigt eftersom väntetiden är så lång för C14-dateringar.
Osteolog Leif Jonsson deltog på undersökningen av Prestemoen 1 och gick i princip igenom alla benen i fält.
Detta betydde att vi redan vid fältsäsongens slut hade god överblick över det stora benmaterialet därifrån. Fiskben
52
dominerade stort, och av fisk var det framförallt torskfiskar. Sill förekommer också. Speciellt intressanta ben och
sådana som kräver tillgång till en komparativ samling för att bestämmas, har plockats ut. De kommer att bestämmas
närmare av Leif under vintern. Den stora mängden ben av torskfiskar kommer också att analyseras närmare för att
ge uppfattning om artfördelning, storlek och annat. Detta är uppgifter som har betydelse för tolkningen av vilken
teknik som använts i fisket och under vilken årstid som det ägde rum.
5.6 DNA-undersökning av jord
I områden som Nordnorge och norra Ryssland har man haft stor framgång med att bestämma förhistorisk fauna och
flora genom DNA undersökningar av jordprover (Epp et al. 2010). Runt Oslofjorden är det varmare och detta gör
att bevaringen av DNA är sämre. Trots detta tyckte vi att det kunde vara värt ett försök att testa ifall det fanns något
DNA bevarat i jorden på en av våra boplatser. Ett jordprov samlades in på Sundsåsen 2, en av boplatserna som
undersöktes 2011. DNA från detta prov har undersökts av Laura Epp på Naturhistorisk museum vid Universitet
i Oslo. Den enda patte-/däggdjursart som kunde påvisas var mus. Det är med all säkerhet möss som levt för bara
några få år sedan.
5.7 Bergartsbestämningar
Vid undersökningen av Langangen Vestgård 1, 2010 och 2011, noterades att en stor andel av bergartsavslagen från
platsen tycks vara en och samma bergart. Samma råmaterial tycks också ha varit i bruk på de andra lokalerna vid
Langangen. Vi hade inget namn på denna och därför skickade vi ett avslag för bestämning av Erik Ogenhall en
geolog vid Geoarkeologiskt laboratorium (GAL) i Uppsala. Svaret blev att bergarten är diabas. Diabas förekommer
allmänt i hela landet.
En annan bergart som vi finner en del av är en som av arkeologer ofta kallas för “metaryolit”. Ursprunget till denna
benämning är oklar och därför skickade vi även ett avslag av denna bergart för närmare bestämning. Resultatet
blev att det rörde sig om “kvartsporfyrisk ryolit” som förmodligen kommer från ett område med ignimbrit och
finns några tiotal kilometer NO om Langangen. Vi fick också beskedet att det inte var direkt fel att använda
benämningen metaryolit.
Vid samma tillfälle skickade vi prov på ett avslag från Sundsåsen 1 som blev bestämt som sandsten.
6 Ekonomi; räkenskaper för 2012
Enligt avtal levereras utskrifter från projektets räkenskaper två gånger per år till Jernbaneverket (tiltakshaver).
Totalbudgeten för hela Vestfoldbaneprosjektet, 2010-2013 är på 47 156 000,- (Pkode: 220100). Under 2012
gjordes det ändringar i planen för järnvägsbygget. Detta medförde att det tillkom en lokal som skulle undersökas
(Vallermyrene 4). Denna undersökning genomfördes med en egen budget (Pkode: 220165). Budgeten för detta
projekt är på 3 789 622,-. De bägge projekten är bara skilda åt vad gäller ekonomin, i övrigt behandlas Vallermyrene
4 som en del i Vestfoldbaneprosjektet.
Projektet har utarbetat budget för vart år. Detta är ett viktigt verktyg för oss. För 2012 kompliceras detta av att
Vallermyrene 4 tillkommit. Till årsbudgeten för 2012 har förts hela budgeten för Vallermyrene 4, med undantag
för kostnaderna för prosjektstabens efterarbete med den lokalen, som förts till 2013.
Prognosen enligt årsbudget för 2012 är lagt in i räkenskaperna som de presenteras här nedan.
15 411 758,- var prognosen för 2012 i det ursprungliga projektet, tillkommer gör 3 335 713,- som är den del av
Vallermyrene 4 som förs till 2012 (återstår 644 707,- som är efterarbete och förs till 2013).
Ytterligare en förändring mot årsbudget är att projektet efter förfrågan hos Riksantikvaren, fått tillstånd att överföra
85 000,- från posten “775000 Konserveringstiltak” till “786002 C14-analyser” och “786001 Naturvetenskap”,
med 45 000 respektive 40 000,-.
Ett speciellt problem är att budgeten för det nya projektet är upprättat enligt en ny mall. Det var betydligt färre poster
(=tiltak) i den gamla mallen. I presentationen nedan återges därför allt som rör lön till staben under tiltakskode:
780000, medan det i den nya mallen är fördelat på tiltak: 781001, 781002, 782001, 782002, 782003, 783001,
783002 och 783003.
53
Regnskap for 1.1.2012 til 31.12.2012
Tiltakskode
780000 Lønn prosjektstab
782002 Lønn Feltledere
782005 Lønn Feltassistenter
900100 Styringsgruppe
700000 Formidling og foto
784000 Reiseutgifter
784001/-2 Kost/nattillegg stab+feltpersonell
785000 Utstyr utgravningsprosjekt
785001 Digitalt forbruksutstyr etc.
900007 HMS/Vaksinering
786004 Årsrapport/div. småtrykk
775000 Konserveringstiltak
786001 Naturvitenskap
786002 C14-analyser
786003 Gravemaskin
787000 Uforutsette utgifter
Forbruk pr. 31.10.2012
Overført fra 2011
Innbetaling/tiltakshaver i 2012
Disponible midler 31.12.2012
Forbruk
Budsjett
Rest mot
1.1.2012 til
/Prognose
budsjett
31.12.2012
2012
5 548 113
6 751 046
1 202 933
457 824
336 684
-121 140
4 065 600
4 734 894
669 294
221 080
350 559
129 479
34 904
110 580
75 676
347 164
664 000
316 836
1 668 055
1 883 350
215 295
270 686
461 585
190 899
15 758
110 000
94 242
15 703
60 000
44 297
0
30 000
30 000
69 466
178 621
109 155
463 804
638 750
174 946
155 147
189 000
33 853
0
100 000
100 000
0
1 957 600
1 957 600
13 333 304
5 223 365
18 556 669
11 348 850
0
15 411 754
-15 411 754
-1 984 454
Totalt går projektet med 5 223 365,- i överskott i förhållande till budget, av detta utgörs 1 957 600,- av posten
oförutsedda utgifter, som vi inte har behövt utnyttja.
Projektet går i överskott på såväl lön till prosjektstab som till feltassistenter. Den huvudsakliga förklaringen är att i
samband med förändringarna av planen för järnvägsbygget utgick den planerade utgrävningen på Prestenmoen 2.
Därtill tillkommer, för stabens del, att tjänsten (stillingen) som GIS ansvarig var obesatt under januari och februari.
Underskottet på posten “782002 Feltledere” kommenterades i Årsrapporten 2011 och det beror på vi hade fem
arbetslag under 2011 eftersom Jernbaneverket ville komma igång med anläggningsarbetena i Langangen så snabb
som möjligt. Utgifter till feltledare under 2012 är till efterarbete från 2011 års fältsäsong.
54
7 Litteratur
Broadbent, Noel. 1979. Coastal Resources and Settlement Stability. A Critival Study of a Mesolithic Site
Complex in Northern Sweden. Aun 3. Uppsala.
Damlien, Hege. 2013. E18-prosjektet Bommestad-Sky. Arkeologiske utgravninger i Larvik kommune, Vestfold
fylke. Årsrapport 2012. Oslo: Kulturhistorisk Museum, Fornminneseksjonen.
Damlien, Hege, red. 2012. Årsrapport 2011. E18 Bommestad-Sky. Arkeologiske undersøkelser i Larvik
kommune, Vestfold fylke. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo, Fornminneseksjonen.
Demuth, Volker. 2009. Kulturhistorisk registrering, Porsgrunn kommune, Ny jernbanetrasé Larvik-Porsgrunn.
Rapport. Skien: Telemark Fylkeskommune.
Dolve Meyer, Åsne. 2007. Kulturhistorisk registrering. Porsgrunn kommune, RV3 36 Moheim. Telemark
Fylkeskommune.
Epp, Laura, Sanne Boessenkool, Eva Bellemain, Alfonso Esposito, Vladimir Gusarov, Arild Johnsen, Håvard
Kauserud, mfl. 2010. BarFrost A new project for reconstructing past ecosystems by barcoding DNA from
permafrost. I: Third International Barcode of Life Conference. Oslo: UiO.
Finmark, Stian. 2012. Kulturhistorisk registrering Porsgrunn kommune. Vestfoldbanen - Dobbeltspor.
Tilleggsregistrering. Skien: Telemark Fylkeskommune.
Glørstad, Håkon. 2011. Prosjektplan og faglig problemstilling for prosjektet Vestfoldbanen. I: Årsrapport 2010,
Vestfoldbaneprosjektet, Arkeologiske utgravninger i Porsgrunn kommune, Telemark fylke, redigert av Per
Persson, 9–11. Oslo: Kulturhistorisk Museum, Fornminneseksjonen.
Glørstad, Håkon. 2006. Faglig program bind 1. Steinalderundersøkelser. Varia 61. Oslo: Kulturhistorisk
museum. Fornminneseksjonen.
Glørstad, Håkon. 2004. Kronologiske resultater fra Svinesundprosjektet. I Svinesundprosjektet. Bind 4, redigert
av Håkon Glørstad, 21–46. Varia 57. Oslo: Universitetets Kulturhistoriske Museer. Fornminneseksjonen.
Glørstad, Håkon. 2010. Prosjektplan. Undersøkelse av automatisk fredete kulturminner (steinalderboplasser,
jernalderboplass, gravfelt, gravhaug, gravrøys, dyrkninsspor, hulvei og kavlebru). Forslag til reguleringsplan
for Vestfoldbanen parsell 12.2 dobbeltspor, Porsgrunn kommune. Oslo: Fornminneseksjonen, Kulturhistorisk
museum.
Jaksland, Lasse. 2001. Vinterbrolokalitetene - en kronologisk sekvens fra mellom- og senmesolitikum i Ås,
Akershus. Varia 52. Oslo: Kulturhistorisk Museum, Fornminneseksjonen.
Jaksland, Lasse, og Marianne Bugge Kræmer. 2013. Nøklegård 1 - lokalitet fra senneolitikum. E18
Brunlanesprosjektet. Bind III. Varia. Oslo: Kulturhistorisk Museum, Fornminneseksjonen.
Lia, Vibeke. 2008. Opp fra havet. Arkeologiske registreringer langs ny jernbanetrasé Farriseidet-Telemark
grense. Tønsberg: Vestfold Fylkeskommune.
Linderholm, Johan. 2012. Markundersökningar inom Vestfoldbaneprosjektet. Analys av markprofiler
från Gunnarsrød 6 och Sundsaasen 2 Porsgrunn kommune, Telemark. Rapport nr. 2012-009. Umeå:
Miljöarkeologiska laboratoriet, Institutionen för ide- och samhällsstudier. Umeå Universitet.
Löfstrand, Lars. 1974. Yngre stenålderns kustboplatser. Undersökningarna vid Äs och studier i den
gropkeramiska kulturens kronologi och ekologi. Bd. 1. Aun.
Mikkelsen, E. 1989. Fra jeger til bonde. Utviklingen av jordbrukssamfunn i Telemark i steinalder og
bronsealder. Oslo: Universitetets Oldsaksamling.
Nyland, Astrid. 2010. Kulturhistorisk registrering, Porsgrunn kommune. Dobbeltspor - Jernbane 2010. Skien:
Telemark Fylkeskommune.
Odgaard, Ulla. 1993. C.nr. 38156, E18 - Rugtvedt 1993, Bamble kommune, Telemark fylke. Arkivrapport. Oslo.
Olesen, Odleiv et al. 2002. Neotectonics in Norway. Final report. NGU Report no 2002.002. Oslo.
Olsen, Morten. 2012. Arkeologisk registrering E-18 Rugtvedt - Dørdal 2011. Skien: Telemark Fylkeskommune.
Reitan, Gaute, Per Persson, Stine Melvold, Guro Fossum, og Inger Eggen. 2012. Nytt fra steinalderen ved
Langangsfjorden. Nicolay Arkeologisk Tidskrift 117 (2012): 67–81.
Solem, Maria Westrum. 2012. Arkeologisk registrering. Porsgrunn kommune Vestfoldbanen - Dobbeltspor.
Tilleggsregistreringer 2012. Skien: Telemark Fylkeskommune.
55
56

Per Persson (red.) Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo

Transcription

Similar documents

NR 3 / 201 3 - Stålbyggnadsinstitutet

Mars 2014 - Skandinaviska klubben

/ NR 3 / 201 3

2012/2 - Hemsida - Sveriges Stenindustriförbund

Nyhetsbrev 2, 2012 - Nätverket Anabaptist

nr 18 (2005) - Forum för trädgårdshistorisk forskning

Rapport Nordisk konferens om klientutbildning 2010

/ NR 1 / 201 4

NR 3 / 201 2

nyheter om - Norsk Stålforbund