Sista Doggy- Rapport Hjälp, min katt kissar blod!

4/12
ÅRGÅNG 36
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Sista DoggyRapport
Tiderna förändras och sedan 1977, då
Doggy-Rapport skapades, har det hänt
mycket för Doggy som idag är ett dotterbolag till Lantmännen. I den hårdnande
konkurrensen på marknaden för hundoch kattmat måste vi på Lantmännen
Doggy se över varje investerad krona.
För oss är det absolut viktigast att utveckla och lansera nya produkter samt
ständigt uppdatera vår produktion för att
fortsätta att hålla en bra kvalitet. Vi har
därför fattat beslutet att inte fortsätta ge
ut Doggy-Rapport. Detta är tyvärr vårt
sista nummer.
Biblioteket av Doggy-Rapport kommer
att ligga kvar på www.doggyrapport.se.
Vi kommer också att på bozita.com och
doggy.se att med jämna mellanrum presentera nya rön och intressanta artiklar i
Doggy-Rapports anda.
För dig som vill fortsätta fördjupa dig
så kommer Doggy-Rapports anda att
leva kvar. Lena Myrenius, vår tidigare
samarbetspartner, tar över med den nya
tidskriften Om Hund&Katt. Fyra nummer per år kommer att ges ut. Om du vill
fortsätta att läsa en tryckt papperstidning
erbjuds detta mot en prenumerationsavgift på 200 kr. Första numret publiceras
på www.omhundokatt.se i mars 2013.
Där kan även anmälan göras redan idag.
Det är alltid tråkigt när man kommer
till vägskäl och måste skiljas åt. Vi vill
varmt tacka dig som trogen läsare och
hoppas att du följer det vi publicerar på
våra hemsidor. På återseende,
Anette Rosengren
VD Lantmännen Doggy
INNEHÅLL 4/12
n URINVÄGAR: Hjälp, min katt kissar
blod! Veterinär MIA NILSSON redogör
för problem i urinvägarna.
Sid. 25
n ANTIBIOTIKA: Antibiotikaresistens - är det försent? Veterinär MARIA
KARLSSON diskuterar ett aktuellt och
akut problem.
Sid. 29
n MAG-TARMKANALEN: Gaser i magen hos hund. Veterinär LINDA TORESSON förklarar flatulens och vad det kan
bero på.
Sid. 30
n SAGT & GJORT
Sid. 32
Katter tycker om upphöjda platser där de kan vila och hålla koll på omgivningen.
Det minskar stress hos katten, en av de bakomliggande orsakerna till problem med
urinvägarna. Foto: Mia Nilsson.
Hjälp, min katt kissar blod!
FLUTD (Feline Lower Urinary Tract
Disease) är ett samlingsnamn för
ett flertal sjukdomar i urinvägarna.
Feline idiopatisk cystit (FIC) är den
vanligaste av de sjukdomar som ingår
i FLUTD. Veterinär MIA NILSSON
redogör för en diagnos som påverkar
både katten och dess ägare.
P
roblem i de nedre urinvägarna drabbar cirka fem procent av våra katter.
Dessa problem samlas under diagnosen
FLUTD – feline lower urinary tract disease, ett samlingsbegrepp som täcker
flera olika sjukdomar vilka alla ger samma symtom. Cirka hälften av de katter
som drabbas får återfall inom ett år. Det
är alltså sjukdomar som innebär mycket
lidande, för både drabbade katter och för
djurägare.
Den allra vanligaste orsaken (mer än
60 procent) är feline idiopatisk cystit
(FIC), det vill säga en inflammation i
blåsväggen som inte har någon känd orsak. Det är denna sjukdom som artikeln
i första hand kommer att ägnas åt. Hon
visar också hur man genom miljöberikning kan minska stress och därmed förekomsten av sjukdomen.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4
De vanligaste symtomen är att katten
urinerar ofta och det finns blod i urinen.
Då katten ofta känner trängningar och
obehag är det också risk för att de urinerar på olämpliga ställen. Ofta sitter katten länge på lådan och försöker urinera,
ibland utan att det kommer något eller
bara ett fåtal droppar.
Andra orsaker till blod i urinen är
•urinsten,
•urinpluggar,
• cancer och
•infektioner.
De två sistnämnda förekommer framför allt hos äldre katter över tio år, till
skillnad mot FIC som framförallt förekommer hos unga och medelålders katter.
Urinstenar och -pluggar orsakar cirka
10-20 procent av FLUTD-fallen och kan
drabba katter i alla åldrar. De förebyggs
främst genom att ge katten mycket vatten
och ett välbalanserat kvalitetsfoder (våtfoder eller uppblött torrfoder).
FIC
Feline idiopatisk cystit (FIC) kallas ibland
även feline interstitiell cystit på grund av
likheterna med denna sjukdom hos män25
URINVÄGAR
Ett urinprov är en viktig del i utredningen av blodig urin. Foto: Lisbeth Karlsson.
niskor, vilken framför allt drabbar kvinnor. I likhet med sjukdomen hos människor har man hos katt inte hittat en
bakomliggande orsak. Forskning bedrivs
på många plan och hos de djur som drabbas har man sett flera avvikelser, i både
urinblåsan och övriga delar av kroppen.
Man har letat efter bakomliggande orsaker, såsom virus, men än så länge inte
hittat några. Man har däremot sett olika
förändringar i urinblåsan, bland annat en
lägre andel glykosaminoglykan än normalt. Glykos­aminoglykan är ett ämne
som hjälper till att skapa ett skyddande
slemöverdrag i urinblåsans vägg. Man
har också sett att nerverna i urinblåsan
hos drabbade katter är överkänsliga och
lättare reagerar både på fysiska och kemiska stimuli.
Mycket forskning har koncentrerats
runt urinvägarna eftersom symtomen
kommer därifrån, men på senare tid har
man upptäckt att FIC är en sjukdom som
påverkar mycket mer än bara urinvägarna. Man har sett att katter med FIC
har betydligt högre koncentration av
adrenalin och andra katekolaminer (hormoner som fungerar som signalämnen i
det centrala och perifera nervsystemet)
i blodet och att dessa ämnen ökar betydligt mer hos FIC-katter än hos friska
katter när de utsätts för stress. Katekolaminer är ämnen som normalt är med
i vårt stressresponssystem. En aktivering
av detta system kan leda till att det ytliga
cellskikt som täcker bland annat blåsväggen blir lättare genomträngligt, vilket kan
orsaka lokal inflammation och retning av
de lokala nerverna. Då stressresponsen i
26
kroppen ofta kan ge upphov till eller uppkomma på grund av andra sjukdomar i
kroppen, så är det vanligt att katten samtidigt har andra sjukdomar och symtom.
Förekomst
Man har genom studier hittat flera riskfaktorer för att utveckla FIC. Innekatter,
flerkattshushåll, övervikt, utfodring med
mestadels torrfoder, nylig flytt är alla faktorer som gör att katten lättare drabbas
av sjukdomen. Sjukdomen förekommer
lika ofta hos honkatter som hos hankatter, men den obstruktiva, mer akuta/livshotande varianten drabbar nästan uteslutande hankatter. Sjukdomen debuterar
oftast hos unga och medelålders katter.
Hos äldre katter som utvecklar urinvägssymtom bör man därför snabbare gå vidare med att undersöka för andra bakomliggande sjukdomar (njursjukdom,
urinstenar, cancer).
Diagnos
Som nämnts tidigare kan en katt med
FIC ofta ha andra, samtida sjukdomar.
Veterinären bör därför undersöka katten
noggrant. Beroende på symtom och undersökning bör man utreda för även andra möjliga problem. Symtom på andra
sjukdomar som man ska vara uppmärksam på är till exempel
•hosta,
•nysningar,
•kräkningar,
•hårbollar,
•diarré,
• slickar av sig päls på magen,
• tappar mycket päls,
• rinnande ögon,
• aggressivitet och
• nervöst beteende.
Eftersom FIC är en komplex sjukdom
där kroppens reaktion på stress spelar en
central roll, så är det viktigt att se helheten för att kunna behandla katten på
bästa sätt.
Själva urinvägarna ska självklart också
undersökas, framförallt om symtomen
återkommer. Först och främst ska man
kontrollera urinens densitet för att se
om katten får i sig tillräckligt med vatten. Det är även viktigt att undersöka om
urinsedimentet (fällning i urinen) innehåller kristaller och om det finns tecken på
en infektion. Om veterinären upptäcker
tecken på en infektion i urinen ska en
bakterieodling göras för att veta vilken
antibiotika man ska välja som behandling, eftersom det blir allt vanligare med
resistenta bakterier. Odlingen ska göras
på urin som veterinären tagit ut sterilt
från kattens urinblåsa med hjälp av en
spruta eller via kateter (rör som förs in i
urinblåsan via urinröret). Urin som man
tar från lådan är ofta förorenad med bakterier från urinutförselsgången eller från
lådan även om denna görs ren innan.
Det är ovanligt med urinvägsinfektion
hos katter som är under tio år. Det har
gjorts flera studier där man undersökt
katter med symtom från urinvägarna och
andelen katter med urinvägsinfektion
varierar från under två procent till 22
procent. Min erfarenhet på Regiondjursjukhuset Helsingborg är att vi mycket
sällan ser urinvägsinfektioner, såvida katten inte har urinstenar eller nyligen har
haft en kateter. Det vill säga, det finns
sällan anledning att använda antibiotika.
Vid återkommande problem bör man
också undersöka urinvägarna med hjälp
av ultraljudsundersökning eller röntgen.
En ultraljudsundersökning är känsligare
för att hitta mindre grus eller stenar än
vad en röntgen är, dessutom kan man
med ultraljud se om det finns polyper eller tecken på cancer i blåsan.
Behandling
Med eller utan behandling så försvinner
symtomen hos 85 procent av FIC-patienterna efter två till tre dagar, men det är
vanligt med återfall. De katter som till
största del äter torrfoder har flest återfall. Det är därför viktigt att få katter
med symtom från de nedre urinvägarna
att dricka mer vatten. Det finns olika sätt
att åstadkomma detta. Det lättaste och
mest effektiva är att gå över till burkmat
och gärna med extra vatten på. Man har
även sett att katter dricker mer om det
finns vatten tillgängligt på flera ställen i
bostaden. Dessutom är det många katter som tycker om rinnande vatten och
då har mycket glädje av en vattendrick-
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4
URINVÄGAR
fontän för katter. Vissa katter vill ha sitt
vatten smaksatt. Man kan då göra små
istärningar med räk- eller tonfiskspad
som man lägger i vattnet. En del katter
går även med på att få sitt torrfoder uppblött eller att fiska upp torrfoderkulor
från en skål/fat med vatten i. Alla katter
är individer och man får experimentera
sig fram till vad som får den egna katten
att dricka mer.
Vid den akuta episoden med urinträngningar och blod i urinen har katten ofta
ont. Det finns olika smärtstillande mediciner till katter som veterinären kan ordinera. Det viktiga är att man inte använder smärtstillande medicin som är avsedd
för människa, eftersom flera av dessa är
direkt giftiga och livsfarliga för katter.
Eftersom man på senare tid har fokuserat allt mer på den stressrespons som ser
ut att ligga bakom FIC så har behandlingen börjat inriktas mot att minska
stress och oro för katten, både genom
medicin och genom att ändra deras livsmiljö. Studier har visat att man tydligt
minskar FIC-skoven genom att berika
kattens miljö.
Syntetiska feromoner (signalämnen) är
en version av de feromoner som katter
utsöndrar från körtlar i ansiktet. Genom
att stryka sig mot föremål i sin närmsta
omgivning sänder katten indirekta signaler till sig själv, via feromonerna, att
omgivningen är trygg och säker. Syntetiska feromoner finns att köpa, antingen
i spray eller som doftavgivare vilka sätts
i vägguttag.
Det finns också ett kosttillskott, Zylkéne, som är gjort på mjölkprotein. Detta
kan hos vissa katter minska stressresponsen. För de svårare tillfällena där problemen återkommer flera gånger per år
kan det ibland bli nödvändigt att prova
antidepressiv medicin. Dessa har även
visat sig ha en smärtstillande effekt genom att nerverna inte blir lika känsliga
för retningar. Exempel på sådan medicin
är Saroten och Clomicalm. Eftersom det
inte är helt ovanligt med biverkningar ska
detta alltid göras i nära samråd med den
behandlande veterinären.
Det allra viktigaste för att minska stress
hos katter är att gå igenom deras nuvarande situation och se om det finns något
i miljön man kan ändra. Detta gagnar
självklart inte bara katter med urinvägssymtom utan alla katter kan dra fördel
av att få en mer stimulerande och trygg
omgivning. Speciellt viktigt blir det för
innekatter som har blivit tvungna att anpassa sig efter våra mänskliga behov. Om
det finns möjlighet att låta katten gå ut,
så är det en fördel, eftersom FIC sällan
förekommer hos katter som är ute flera
timmar per dag.
Vad är då ett stressfritt hem för en katt?
Ett stressfritt hem tillgodoser kattens be-
En omväxlande och stimulerande miljö där katten till exempel utmanas i fodersöket
är positivt för kattens hälsa och minskar stressen. Foto: Mia Nilsson.
hov, sett ur kattens synvinkel, vilka kan
vara väldigt olika från våra behov. För
att designa ett ”paradis” för innekatter
krävs fantasi och att man förstår kattens
normala beteende.
Som grund bör man erbjuda katten en
miljö som håller den borta från rädsla
och stress och som ger någon form av
daglig rutin, så att katten känner att den
har en sorts kontroll över sin situation.
Katter sover cirka 15 timmar per dygn.
Det bör därför finnas varierande ställen
där katten kan sova och komma bort från
stressfaktorer som höga ljud, hundar, and­
ra katter i hushållet, utekatter som går
fram till fönster, små barn etcetera. De
behöver även utsiktsposter, gärna på lite
höjd, runt om i bostaden, där de kan känna sig trygga från människor och andra
djur. Kattens arv som både rovdjur och
bytesdjur gör att de tycker om att klättra
för både observation och säkerhet. Det är
viktigt att de har platser där de bara kan
”hänga” och slappna av på, till exempel
uppe på bokhyllor, stolar, kattsängar och
katthammockar. Ett tips är att lägga en
filt ovanpå kylen, där brukar det vara
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4
varmt och skönt att ligga och sova. Om
det finns flera katter i hushållet är det viktigt med flera viloställen där katterna vid
behov kan vara avskilda från varandra. I
naturen förflyttar sig katter på olika sätt
under nästan en timme varje dag. Genom
ramper, trappor och andra klättermöjligheter kan man tillgodose detta behov.
Några exempel är höga klösställningar,
fristående skåp, bokhyllor och garderober där katten kan vila eller gömma sig.
För den mer avancerade katten kan man
fästa en bit heltäckningsmatta på en vägg
för att ge katten en utmanande klättringsmöjlighet.
Katter som lever utomhus spenderar
mellan fyra och sex timmar varje dag åt
att jaga, det vill säga att leta efter, förfölja, fånga och äta byten. Att ha mat
stående framme eller att ge några mål
per dag lämnar därför katten ett tomrum på cirka fem timmar och 50 minuter
varje dag. Att göra måltiden intressant
med burkmat kan vara svårt, men med
torrfoder finns oändliga möjligheter, det
är bara fantasin som sätter gränser. Det
finns allt fler aktivitets- och foderanord27
URINVÄGAR
ningar till katter på marknaden, men om
man vill spara på ekonomin så finns det
mängder av saker man kan göra hemma.
Torrfoder kan placeras ut på olika ställe
i hemmet, både högt och lågt. Man kan
lägga foderkulor i en tom hushållspappersrulle och låta katten försöka få tag på
dem, skära några hål i en skokartong och
lägga mat i den, placera torrfoder i tomma äggkartonger, göra hål i en petflaska
och hälla mat i den eller varför inte göra
det till ett kvällsnöje att sitta framför datorn eller TV:n och kasta torrfoderkulor
till katten, som den kan jaga eller gå runt
och plocka upp efterhand. Det kan tyckas
svårt att få katten att använda dessa saker
till att börja med. Tricket är att börja lätt
och sen försvåra. Till exempel att lägga
maten nära vanliga skålen i början, så
att katten lär sig leta, använda stora hål
på aktiveringssakerna och sen successivt
göra det svårare. Om man har flera djur
bör dessa inte äta tillsammans utan helst i
olika rum eftersom katter föredrar att äta
sin mat utan sällskap av andra husdjur.
Att kunna utföra sina behov i en trygg
miljö är en annan viktig aspekt för katten. Som tumregel ska man ha så många
kattlådor som man har katter, plus en
låda. Lådorna bör placeras på ett lugnt
och stilla ställe som inte är i närheten av
mat, vatten eller viloplatser. Kattlådor
med tak kan fånga odörer och ger inte
katten möjlighet att hålla utsikt över
eventuella faror, vilket gör att många katter inte föredrar dessa. När det kommer
till kattgrus/strö finns det många olika
sorter att välja på och det är bara att prova sig fram till vad den egna katten tycker
bäst om. De flesta föredrar dock ett fint,
oparfymerat grus.
Social kontakt är viktig för katter, men
det ska vara på deras villkor. Det gäller
därför att vara lyhörd för deras signaler
och inte tvinga dem att kela. Ge katten
möjlighet att inleda kontakten. När man
vill införa en ny katt eller annat husdjur
i hushållet, så finns det riktlinjer med rekommendationer på hur man gör det på
bästa sätt på www.fabcats.org. Denna
hemsida innehåller också många andra
bra råd för kattägare.
Att klösa och tugga tillhör kattens
naturliga beteenden. Erbjud gärna flera
olika klösmöjligheter, både vågräta och
lodräta, gärna i närheten av kattens viloställe eftersom katter ofta vill sträcka
på sig och klösa när de har sovit. För att
undvika att katten tuggar på växter så
är det bra med kattgräs, dessutom är det
ett bra sätt att sysselsätta dess doft- och
smaksinne. För att få mer mental stimulering behöver katten sysselsättas. Vissa
katter har glädje av att leka med varandra medan andra behöver bli stimulerade
av sina ägare. Precis som på alla andra
områden är katter väldigt individuella
28
Aktiveringsleksaker med mat kan ge innekatter något att göra de 4-6 timmar som
de i naturen normalt hade använt till jakt. Foto: Mia Nilsson.
när det kommer till lek. Vissa katter gillar
bollar, andra möss och en del gillar saker
på snören som rör sig. De flesta tycker
om lekar som simulerar en jakt med riktiga byten i rörelse. Laserpekare är populära men lite omdiskuterade i kattkretsar. Om de används bör man ge katten
belöning i form av lite mat eller kattgodis, så att den får en lyckad jakt. För att
sysselsätta doftsinnet kan man använda
leksaker med kattmynta, men kan också
ta in nya saker från naturen– trä, stenar
och ofarliga växter. Katten behöver också stimulera hörseln. Leksaker med ljud
kan fungera eller varför inte kombinera
med en visuell stimulering genom att ha
ett öppet fönster med kattnät där katten
kan titta och lyssna på fåglar och annat
som händer utomhus. För att katten ska
bli mentalt stimulerad behövs förnyelse.
Man ska därför inte ha samma leksaker
framme jämt utan då och då förvara dem
utom synhåll så att de inte förlorar sitt
nyhetsvärde.
Sammanfattning
Man kan konstatera att urinvägsproblem
hos katter är en mycket komplex sjukdom. Framtida forskning kommer hjälpa
oss att förstå bakomliggande orsaker
bättre och på så vis förbättra behandlingsstrategierna för dessa katter. Det vi
vet idag är att stress spelar en stor roll och
det är därför extra angeläget att förbättra
livsmiljön för dessa katter. Alla katter har
unika beteenden och behov. Därför krävs
en grundlig genomgång av den sjukdomsdrabbade kattens fysiska och sociala mil-
jö för att på bästa sätt lägga upp en plan
för hur man förbättrar just den kattens
omgivning och därmed minskar stressen.
Mia Nilsson
Leg. vet. MIA NILSSON är specialist i hunden
och kattens sjukdomar samt ansvarig veterinär för kattmottagningen på Regiondjursjukhuset i Helsingborg.
Lästips
Varför gör katten så? – Sarah Heath
The cat’s house – Bob Walker och Frances
Mooney
Lär känna din katt – Claire Bessant
Litteratur
Westropp et Buffington. Lower Urinary Tract
Disorders in Cats. Ettinger et Feldman Veterinary Internal Medicine. 7th edition, 2069–
2085.
Houston. Diagnosis and Management of Feline Lower Urinary Tract disease. Standards of
care. September 2002 Vol 4, No 8.
Buffington. Idiopathic cystitis in Domestic
Cats – Beyond the Lower Urinary Tract. J Vet
Intern Med. 2011; 25:784–796.
Ellis. Environmental Enrichment, Practical
strategies for improving feline welfare. J Feline
Med Surg. 2009; 11: 901–912.
Buffington et al. Clinical evaluation of multimodal environmental modification (MEMO)
in the management of cats with idiopathic cystitis. J Feline Med Surg. 2006; 8: 261–268.
Herron. Environmental Enrichment for In­
door cats. Compendium: Continuing Education for Veterinarians. Dec 2010; 32: no 12.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4
ANTIBIOTIKA
Antibiotika-resistens – är det för sent?
Sverige är ett tryggt land att leva i. Vi
har enligt veterinär MARIA KARLSSON en hög välfärd tack vare vår
tillgång på rent vatten och avlopp
och mat av god hygienisk kvalitet.
Gemensamma skattesubventioner ger
alla tillgång till högkvalificerad sjukvård och den höga kunskapsnivån
och vårt geografiskt isolerade läge
gör att spridningen av olika farsoter
är låg.
V
i är trots det inte skonade från farsoten med antibiotikaresistenta bakterier. De finns i vårt samhälle och på våra
sjukhus. De finns också på djursjukhusen. Ännu är förekomsten förhållandevis
blygsam bland våra sällskapsdjur men de
antibiotikaresistenta bakterierna har fått
fäste och riskerar att försvåra behandlingar samt att spridas till ägare, personal
och till andra hundar.
Gener (arvsanlag) som gör bakterier
resistenta mot antibiotika finns naturligt
hos bakterier i miljön. De resistenta bakterierna lever ett fridsamt liv tillsammans
med andra bakteriestammar. Det är när
vi skapar nya överlevnadsförutsättningar
vilka gynnar bakterier med resistensgener som de ökar i antal. Bakterierna har
också förmågan att dela med sig av sina
gener till andra bakteriestammar.
Produktionen av antibiotika sker ofta i
låglöneländer. Avloppsvattnet renas i särskilda anläggningar innan det skickas ut
i närliggande vattendrag. Mätningar på
det renade vattnet visar dock att innehållet av olika antibiotiska ämnen är extremt
högt. Detta får förödande effekter på de
bakterier som finns i miljön. De känsliga
bakterierna slås ut. De starka, som har
gener som gör dem resistenta mot antibiotika, överlever och rustar sig med fler
resistensgener.
Människor som badar eller tvättar i det
antibiotikaförorenade vattnet blir själva
förorenade. Bakterier som är resistenta
mot antibiotika kommer via vattnet och
maten in i tarmen och förändrar det fina
ekosystem som tarmfloran utgör. Så
länge dessa människor håller sig friska
kommer de att i det tysta dela med sig
av sin nya bakterieflora genom att leva
tätt tillsammans utan rinnande vatten eller fungerande avloppssystem. Blir man
sedan sjuk och behandlas med antibiotika
som dödar många olika bakteriestammar
(så kallat bredspektrumantibiotika) kommer de antibiotikaresistenta bakterierna
att överleva och förökas, medan övriga
antibiotikakänsliga stammar slås ut. Det
är verklighet idag. Människor dör i infektioner som orsakats av bakterier vilka är
resistenta mot de flesta tillgängliga anti-
biotikasorterna eller av biverkningar från
de ämnen som kan användas. I utvecklingsländer raderas hela spädbarnsavdelningar ut på grund av sådana infektioner.
Av oss som åker till Thailand på semestern kommer varannan hem med multiresistenta bakterier i tarmen. Om vi håller
oss friska kommer vi i de flesta fall att på
ett naturligt sätt att bli av med dem, men
om vi blir sjuka och behöver antibiotika
riskerar vi att få en multiresistent bakterieinfektion som inte går att behandla.
Det är också verklighet idag.
De multiresistenta bakterierna har
kommit till Sverige för att stanna. Vi kan
inte utrota dem. Men vi behöver minska
deras möjligheter att spridas i samhället
och på våra sjukhus. Det angår oss alla!
Vi gynnar spridning av de resistenta
bakterierna genom att använda antibiotika och via bristande hygien – såväl på
sjukhusen som på äldreboenden, dagis,
skolor och hemma. Att tvätta och desinficera händer, isolera smittförande patienter, bryta smittkedjor och våga avstå
från antibiotikabehandlingar är i och för
sig gammal kunskap, men det är de vapen
vi har att ta till. Vi har inga nya typer av
antibiotika som kan ta upp kampen mot
bakterierna. Och vi kommer ändå att
förlora igen och igen – det har historien
visat.
Antibiotikaresistens är en fråga som
prioriteras av regeringen. I november
2012 möttes experter från alla statliga
verk tillsammans med andra som är insatta i de här frågorna för att tillsammans
ta upp kampen. Socialminister Göran
Hägglund talar om resistens som mänsklighetens ödesfråga. Det låter dramatiskt,
men våra samhällens hälsa vilar på förutsättningen att kunna behandla våra bakteriella infektioner med antibiotika.
Var en medveten konsument
Köp kött från länder med låg användning
av antibiotika i djurhållningen så minskar
du risken för att du får resistenta bakterier. Pris och kvalitet på djurhållningen är
ofta sammanlänkade.
Undvik helt att köpa varor som innehåller bakteriedödande medel, till exempel
disktrasor och diskmedel som innehåller
ämnet triclosan.
Lämna ett ekonomiskt bidrag till
en hjälporganisation
De utländska antibiotikafabrikernas omfattande utsläppsproblem är allas angelägenhet. Vi behöver bidra med pengar och
kompetens.
Berätta för andra om antibiotikaresistens
Alexander Fleming upptäckte penicillinet för nästan hundra år sedan. Det har
räddat livet på ett stort antal människor
och djur att kunna behandla bakterieinfektioner med antibiotika. Men det
behöver användas på rätt sätt. Inte som
förebyggande behandling. Inte för säkerhets skull. Utan enbart när vi vet att fördelen med behandlingen vida överstiger
riskerna för ett ökat antibiotikatryck. Fleming varnade för överanvändning redan
i sitt tal vid Nobelprisutdelningen 1945:
“The more we use them, the more we lose
them”. Han var långt före sin tid när han
förutsåg riskerna med överanvändning.
Ödestimmen är slagen. Vi behöver
samarbeta regionalt, nationellt och globalt för att nå samsyn kring hur vi ska
bromsa resistensutvecklingen.
Din medverkan behövs – för våra barns
och barnbarns möjligheter att behandla
sina bakteriella infektioner i framtiden.
Maria Karlsson
Åtgärder
Vad kan vi göra själva? Kan vi påverka
spridningen av antibiotikaresistens?
Vi kan alla bidra:
Chefveterinär MARIA KARLSSON är specialist i hundens och kattens sjukdomar samt
arbetar vid Djursjukhuset Gammelstad.
Ifrågasätt antibiotikareceptet
Som hund- och kattägare kan du hjälpa till
genom att fråga veterinären som skriver ut
antibiotika varför ditt djur ska behandlas
och om det går att slippa. Varje utebliven
behandling är viktig för att minska antibiotikatrycket på vår vanliga bakterieflora, både i djuret såväl som i miljön. Om
ditt djur behandlats flera gånger med antibiotika, be om en remiss för bedömning av
patienten hos en specialist.
När du själv är patient eller föräl­
der – fråga doktorn om det verkligen är
nödvändigt med den antibiotikakur som
skrivs ut.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4
29
M A G - TA R M K A N A L E N
i magsäcken. När maten brutits ner till
mycket små beståndsdelar tas dessa upp i
tunntarmen. Om det fanns stora mängder
bakterier i tunntarmen skulle bakterierna
ta upp en del av näringen och därmed
konkurrera med hundens egen kropp om
näringsupptaget. Detta är en av anledningarna till att kroppen försöker hålla
en låg bakteriehalt i tunntarmen.
I sista delen av tunntarmen har nästan
all näring tagits upp av kroppen. I denna
del av tunntarmen är bakteriehalten betydligt högre och den ökar ännu mer i
grovtarmen.
Fibrer och gasbildning
Ökad mängd gas i magen är ett vanligt symtom hos patienter med kroniska magtarmbesvär. Denna patient har efter framgångsrik behandling av kronisk tarminflammation inga besvär med gaser längre. Foto: Linda Toresson.
Gaser i magen hos hund
De flesta djurägare märker knappt att
deras hundar släpper sig mer än någon enstaka gång. För en del djurägare är det däremot ett större problem.
Den medicinska termen för processen
när denna gas kommer ut ur ändtarmen är flatulens. Veterinärer möter
ibland djurägare som söker vård för
att försöka komma till rätta med sin
hunds gasiga mage. Veterinär LINDA
TORESSON, specialist i internmedicin, förklarar flatulens lite närmare.
A
ll gas som kommer ut ur magtarmkanalen har antingen svalts
ner när hunden äter eller bildats av bakterier i hundens mag-tarmkanal. Gas kan
inte bildas av hundens egna celler - det
finns inga däggdjursceller som kan det.
Glupska hundar som kastar i sig maten
kan svälja ner en hel del luft samtidigt.
Den svalda luften kommer upp igen när
hunden rapar eller så transporteras den
genom mag-tarmkanalen och kommer ut
genom ändtarmen. Större delen av den
30
gas som pressas ut ur hundens ändtarm bildas dock av bakterier i mag-tarmkanalen
när dessa bryter ner osmälta kolhydrater.
Bakteriehalten i mag-tarmkanalens
olika avsnitt
Mängden bakterier i hundens mag-tarmkanal ökar utmed vägen från magsäck till
ändtarm. I magsäcken är pH (surhetsgraden) normalt väldigt lågt. Det låga pH:t
gör att ytterst få bakterier kan leva där.
Magsaften är därför i det närmaste steril.
I första delen av tunntarmen är bakteriehalten också låg. Detta beror på att
det sura maginnehållet töms i tunntarmen
och att bukspottkörteln bildar antibakteriella ämnen som utsöndras i samma del
av tarmen. Dessutom driver tarmrörelserna nedbruten mat och bakterier i riktning
mot ändtarmen, vilket är ytterligare ett
sätt för kroppen att minska bakteriehalten i de övre delarna av tunntarmen.
I tunntarmen bryts maten ner till olika
näringsämnen med hjälp av enzymer.
En viss del av nerbrytningen sker redan
Mat som innehåller mycket kostfibrer är
svårare att smälta. Fibrer kan ge ökad
mättnadskänsla eftersom de ökar volymen på maten. De ger även en långsammare passagehastighet i mag-tarmkanalen, vilket också kan bidra till ökad
mättnadskänsla. Fibrer kan inte spjälkas
av hundens maltsmältningsenzymer och
därför inte heller tas upp direkt som näring. Bakterier i grovtarmen kan dock
bryta ner vissa fibersorter till fria fettsyror som hunden sedan till viss del kan ta
upp som näring. Utan bakteriernas hjälp
skulle inte hunden kunna utvinna näring
ur dessa fibrer. Fibrer kan vara positiva
för grovtarmens funktion hos både hundar och människor. De kan bidra till en
gynnsam bakterieflora i tarmen och kan
hjälpa hundar som har problem med förstoppning och en del andra sjukdomstillstånd.
När bakterier spjälkar fibrer i tarmen
bildas gas, framför allt kvävgas men även
metan- och vätgas. Små mängder svavelväte bildas också och det är främst det
som ger en obehaglig doft. Mer fibrer i
maten kan generellt leda till ökad gasbildning, även om det är stor skillnad
på hur olika individer reagerar på fibrer.
Fullkornsvetemjöl är exempel på en ganska vanlig ingrediens i hundfoder som
är svårsmält och kan ge gasbildning hos
hund. Detta är helt normalt och kan lätt
avhjälpas med att man byter foder till ett
med lägre fiberhalt. Foder där kolhydratkällan till större del utgörs av till exempel
ris är mer lättsmälta.
Onormal gasbildning
Om man byter till ett lättsmält foder och
hunden även efter en övergångsperiod
fortsätter att vara flatulent tyder det på
att antingen nedbrytningen eller upptaget
av fodret i tunntarmen inte fungerar normalt. Lättsmälta kolhydrater som skulle
ha spjälkats och tagits upp i tunntarmen
hamnar då i grovtarmen, där bakterier
bryter ner kolhydraterna och bildar gas.
Det är samma sak som händer laktosintoleranta människor – de kan inte bryta ner
kolhydraten laktos, vilket gör att laktos
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4
M A G - TA R M K A N A L E N
istället bryts ner i grovtarmen och mängden gas i mag-tarmkanalen ökar.
Kronisk tarminflammation är hos hund
den vanligaste orsaken till bristande förmåga hos tunntarmen att ta upp näringsämnen (malabsorbtion). Det kan också
vara ett övergående problem som uppstår
efter en akut infektion eller inflammation
i mag-tarmkanalen. Även när bukspottkörtelns funktion är nedsatt, så kallad
exokrin pankreasinsufficiens (EPI), händer det att näringsämnen inte bryts ner
fullständigt. Bukspottkörteln producerar normalt en mängd enzymer som ska
spjälka maten i mindre beståndsdelar. Vid
EPI produceras mindre än tio procent av
den normala mängden matspjälkningsenzymer, vilket leder till att maten inte bryts
ner tillräckligt. Eftersom tunntarmen inte
kan ta upp stora partiklar förs dessa ner
till grovtarmen och bryts ned av bakterier
som bildar gas under spjälkningen.
En annan anledning till onormal, ökad
gasbildning är en ökad förekomst av bakterier i tunntarmen. Som tidigare nämnts
ska mängden bakterier i tunntarmen vara
förhållandevis lågt. Vid vissa sjukdomstillstånd kan bakteriemängden öka. Detta
kan bland annat ses hos hundar med EPI,
eftersom den stora tillgången på osmält
mat gör att bakterier i tunntarmen får
mer näring och kan öka i antal. Vid EPI
bildar bukspottkörteln inte heller tillräckligt med antibakteriella ämnen. Det leder
också till att bakterierna i tunntarmen
kan växa till. Även hundar med kroniska tarminflammationer får förändringar
i tunntarmens bakterieflora, vilket kan
leda till ökad gasbildning.
Glutenintolerans
Gluten är ett protein som finns i flera
olika sorters spannmål. Glutenintoleranta människor kan inte bryta ner gluten,
vilket ger skador på tarmludd och slemhinna i tunntarmen. Exakt hur skadorna
i tarmen uppstår är inte helt klarlagt, men
glutenintolerans klassas i dag som en autoimmun sjukdom. Kroppen utvecklar
skadliga antikroppar mot ett kroppseget
ämne, i detta fall enzymet transglutaminas som binder till glutenmolekylen. När
immunförsvaret i tarmen reagerar mot
gluten hos en drabbad person startar en
inflammation som förstör tarmluddet och
därmed drastiskt minskar ytan på den
slemhinna som ska ta upp näringsämnen.
Detta kan ge upphov till olika symtom
som diarré, magknip, trötthet, ökad gasbildning i tarmen med mera. Den ökade
gasbildningen uppstår enligt samma mekanismer som beskrivits tidigare – den
skadade slemhinnan i tunntarmen har
ett minskat upptag av kolhydrater. När
dessa ofullständigt nedbrutna kolhydrater kommer i kontakt med tjocktarmens
normala bakterieflora bildas gaser.
Katter har mindre problem med gaser i magen än vad hundar har. Detta beror troligen både på skillnader i sammansättningen mellan hund- och kattfoder, liksom
naturliga skillnader i tarmfloran mellan katt och hund. Foto: Kajsa Toresson.
Kan hundar med gasig mage vara
glutenintoleranta?
Om man som djurägare känner till glutenintolerans hos människa är det lätt
att tänka att den gasiga hunden är glutenintolerant. Glutenintolerans är dock
extremt sällsynt hos hund. Ett tillstånd
som är väldigt likt människans glutenintolerans finns dokumenterat hos irländsk
setter i Storbritannien samt en fallrapport från Kanada med tre närbesläktade
irländska settrar. Dessa hundar får omfattande skador på tarmluddet som liknar de man ser vid glutenintolerans hos
människa. Glutenfri kost leder till att skadorna läker. Tillståndet skiljer sig dock
en del från människans glutenintolerans,
bland annat genom att de drabbade
hundarna inte har förhöjda antikroppshalter mot gluten eller enzymet transglutaminas. Detta syndrom är ärftligt
hos irländsk setter, men i det närmaste
bortavlat. Det finns också teorier om att
glutenkänslighet hos soft coated wheaten
terrier kan bidra till utvecklingen av allvarliga tarm- och njurskador som kan ses
hos den rasen, men det finns inte tillräckliga vetenskapliga bevis för att kunna dra
den slutsatsen. Många hundar med foder­
allergier, foderintolerans eller kroniska
tarminflammationer kan reagera negativt
på mat som innehåller gluten, men då är
andra mekanismer än äkta glutenintolerans inblandade.
Vad kan man göra åt det?
Har man en hund som kastar i sig maten
och sväljer mycket luft kan det vara bra
att till exempel sprida ut maten över en
större yta, till exempel en bakplåt, eller
ge en del av maten i en aktiveringsboll eller liknande för att motverka detta. Om
hunden upplevs som väldigt ”fisig” bör
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4
man läsa innehållsförteckningen av hundens foder noga. Innehåller fodret en hög
andel fibrer – byt till ett mer lättsmält foder med lägre fiberinnehåll. Om hunden
trots detta inte blir bättre eller verkar påverkad på något annat sätt, till exempel
bajsar oftare än en normal hund (mer än
tre gånger per dag), har lös avföring, dåligt hull, kräks ofta eller verkar tröttare
än normalt ska man söka veterinär för
att utreda detta. Ökad mängd gas i magtarmkanalen är ibland ett av de första
symtomen på kronisk tarminflammation.
Linda Toresson
Leg.vet. LINDA TORESSON är specialist i
hundens och kattens sjukdomar samt internmedicin. Hon är medicinsk chefveterinär på
Regiondjursjukhuset i Helsingborg.
Litteratur
Damniet, S.C. Gluten-sensitive enteropathy in
a family of Irish setters, Can. Vet. J. Volume
37, December 1996, 745–746.
Hall, E.J., German, A.J. Diseases of the small
intestine. Ur Ettinger, S. J. and Feldman, E. C.
(Redaktörer),Textbook of Veterinary Internal
Medicine. WB Saunders, Philadelphia, 2010,
Sjunde upplagan, volym 2, 1526–1572.
Rumessen, J.J. Hydrogene and methane
breath tests for evaluation of resistant carbohydrates. Eur. J. Clin. Nutr. 1992 Oct; 46
Suppl. 2:S77–90.
Suchodolski, J.S., Xenoulis, P.G., Paddock,
C.G., Steiner, J.M., Jergens, A.E. Molecular
analysis of the bacterial microbiota in duodenal biopsies from dogs with idiopathic inflammatory bowel disease. Vet. Microbiol. 2010
May 19; 142(3–4): 394–400.
Washabau, R. J., Strombeck, D.R., Buffington, C.A., Harrold, D. Evaluation of intestinal carbohydrate malabsorbtion in the dog
by pulmonary hydrogen gas excretion. Am. J.
Vet. Res. 1986 Jun; 47(6): 1402–1406.
31
Göteborgs
postregion
Porto betalt
Port payé
P 410197400
B
sagt & gjort
Träckprover viktig del i kartläggning av dvärgbandmask
Under 2011 upptäcktes för första
gången dvärgbandmask hos räv i
Sverige. En omfattande provtagning
inleddes och fler infekterade rävar
hittades.
kan användas istället för att ta in hela rävar. Detta spar kostnader och innebär en
mer praktisk hantering. Övervakningen
av parasitens spridning kan därför ske på
ett kostnadseffektivt sätt. K
Kartläggning
artläggningen och övervakningen av
dvärgbandmasksmitta genomförs i
år (2012) genom att med hjälp av Sven­
ska Jägarförbundet samla in träckprover
från rävar i hela Sverige. Man vet ännu
inte vilka svenska gnagare som skulle
kunna vara mellanvärd för parasiten och
spela en roll i dvärgbandmaskens livscykel i Sverige. Som en del av övervakningen samlar man därför ändå in och
analyserar gnagare av de arter som man
anser det troligt att rävar fångar och äter.
Ny diagnostisk metod
Analysmetoden PCR (Polymerase Chain
Reaction) används för att undersöka om
det finns dvärgbandmaskägg i träckprov. Det har tidigare inte funnits någon
PCR-metod som fungerat på träckprov.
Istället har ELISA-metoden använts för
träck, men den metoden används bara i
Schweiz. På senare år har PCR-metoden
utvecklats av Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och en noggrann
utvärdering av metoden har pågått en
längre tid. Nu finns det en känslig PCRmetod som används vid SVA, där träck
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Ansvarig utgivare: Anette Rosengren
Veterinärmedicinsk konsult:
Leg. vet. Lena Myrenius
I redaktionen:
Fil.dr. Ann-Katrin Haraldsson
Agronom Monica Ocklind
Redaktionssekreterare:
Emelie Nilsson
Redigering: Karli Ord och Bild
Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare nummer m.m. besvaras gärna av tidningens redaktionssekreterare! För signe-
32
Resultat från tidigare års övervakningar,
liksom resultat från årets pågående insamling och analyser av rävspillning uppdateras och kompletteras regelbundet på
SVA:s webbsidor, www.sva.se. Som privatperson är det lätt att informera sig om
vilka områden som anses vara smittade.
Avmaskning
I nuläget finns det inga rekommendationer från SVA om hur man ska avmaska
sina hundar om man bor i områden där
dvärgbandmask har påträffats. I Sverige
är förekomsten av parasiten mycket låg.
Vill man vara extra säker kan man välja
att avmaska sin hund om den kommit åt
att äta smågnagare. Om hunden regelbundet kommer i kontakt med smågnagare kan man avmaska den regelbundet
var 28:e dag med avmaskningsmedlet
prazikvantel. Jordbruksverket rekommenderar att man avmaskar hundar som
kommit i kontakt med smågnagare utomlands. På kontinenten är parasiten betydligt mer vanlig än i Sverige.
Lena Myrenius
rade artiklar svarar författaren. För osignerat
material svarar redaktionen. För insänt, ej
beställt material ansvaras ej.
Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast
återges med redaktionens tillstånd och efter
överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen, författaren och/eller fotografen.
I sammanhanget skall det klart framgå från
vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är
hämtad. För närmare upplysningar – tag kontakt med redaktions­sekreteraren!
Läsarservice: Tidigare nummer av DoggyRapport kan beställas och kostar då 20 kr
(med reservation för att vissa nummer inte
längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För
varje beställning utgår en expeditionsavgift på
10 kr. Moms ingår.
ISSN: 1400-6650
Uppfödare!
Du är väl medlem i våra
uppfödarklubbar?
Klubb Doggy för dig som använder Doggy
och Doggy Professional.
Läs mer på:
www.klubbdoggy.se
Tel. 0322-66 65 97
Bozita Breeders Club för dig som använder Bozita,
Bozita Robur och Bozita Feline.
Läs mer på:
www.bozitabreedersclub.com
Tel. 0322-66 65 98
Lantmännen Doggy är
produkt-, miljö- och
kvalitetscertifierat
enligt ISO-standard.
Postadress: Doggy-Rapport,
Doggyvägen 1, 447 84 Vårgårda
Telefon: 0322-66 65 00
Från utlandet +46 (0)322 66 65 00
Telefax: 0322-66 65 80
Hemsida: www.doggyrapport.se
E-mail: [email protected]
Produceras av Prinfo Vårgårda AB,
Box 45, 447 22 Vårgårda.
DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4