Oktober - Ljus i Öster

Nr 7 oktober 2012
BIBELTRYCKNING
PÅ KOMMUNISTTRYCKERI I KINA
Sid 4-7
PAPPAN HADE
EN OKÄND FAMILJ
Sid 8-9
TORTERAD
FÖR SIN TRO
Sid 10-11
PINGSTKYRKA
I RUINER
Sid 12-13
PENSIONERAD
MILITÄR
BLEV HELAD
Sid 16
1
ledare
Ljus i Öster nr 7
l
oktober 2012
Det är inte islamofobi att
Fem dagar i slutet av september vaknade jag
varje morgon prick klockan fem! 20 meter från
mitt fönster sträckte sig en minaret mot skyn.
Böneutroparen, muezzin, kallade alla rättrogna till morgonbön och volymen var så hög att
jag bokstavligen hoppade ur sängen.
I grannskapet fanns det flera moskéer och
böneutropen startade nästan elektroniskt samordnat. Det gick inte att missa att jag befann
mig i en muslimsk kontext.
Jag befann mig i Istanbul. En fascinerande
stad med en nästan 1500 år lång kristen historia. 1453 föll Konstantinopel och katedralen Agia Sofia gjordes om
till en moské. Det moderna
Turkiets grundare, Kemal
Atatürk, beslöt sedan 1934
att den skulle bli ett museum. Många tusen människor besöker platsen
varje dag.
Turkiet är en av de
snabbast
växande
eko­no­mierna i världen och har utvecklats mycket under de
senaste tio åren. Det
är ett folkrikt land med
ca 77 miljoner invånare.
Islam dominerar naturligtvis kraftigt, men det finns
en liten men växande kristen
kyrka. Det är sannerligen inga
snabba segrar, men vi vet att
en hel del blir kristna genom
Kanal Hayats sändningar. Det
är en ekumenisk mission som grundades
1903. I dag arbetar vi i östra Europa, OSS,
Turkiet, Mongoliet och Kina. Ljus i Öster har
Lausannedeklarationen som utgångspunkt
för arbetet.
Våra primära målgrupper är:
– onådda folk
– barn och ungdom
2
Postadress: Hemvärnsgatan 8,
171 54 Solna
Telefon: 08-564 840 40
E-post: [email protected]
Hemsida: www.ljusioster.se
Plusgiro: 90 03 62-5
Bankgiro: 900-3625
Bankkonto:8327-9 14005727-4
Bankgiro i Finland:
800011-70838396 (SAMPO)
381000-3958 (Swedbank)
Giro i Norge: 3000.16.85569
Swiftadress (betalningar från
utlandet): SWEDSESS
IBAN: SE1280000083279140057274
Org. nr: 802003-0972
görs dock mycket mer än bara tv-sändningar.
För någon månad sedan var jag och en kollega
tillsammans i Centralasien för att undervisa på
en missionsbibelskola. Vi mötte ett 70-tal förväntansfulla pastorer och ledare. De flesta av
dem arbetar i muslimska områden och det är
sällan vi har mött så inspirerade och målmedvetna elever!
Mats Tunehag och Svenska Evangeliska
Alliansen blev för ett par månader sedan
anklagade för att vara främlingsfientliga i en
debattartikel i tidningen Dagen, ja näst intill
islamofober. Tre forskare ansåg sig ha fog för
kritik genom det som framför allt Mats skrivit. Vi som känner till Mats och SEA:s arbete
sedan lång tid tillbaka undrade hur forskarna
hade kommit fram till denna ståndpunkt. Det
var svårt att se sakligheten i kritiken.
Jag tillhör inte dem som pläderar för en konfrontativ eller smädande (blasfemisk) hållning
till islam, tvärtom efterlyser jag kulturellt känsliga kristna missionärer som efter noggranna
förberedelser tar sig an uppdraget. Vårt mål
är att presentera Jesus, eller Issa som muslimerna kallar honom.
Däremot kan man som kristen ibland hamna i direkt konfrontation med muslimer och
det kan vara på sin plats att få diskutera saker
som är problematiska med islam utan att för
den skull stämplas som islamofob. Det finns
nämligen betydande problem, inte minst på
lokal nivå.
Vi har många exempel från det område vi
är verksamma i som visar på allt annat än tolerans. Det finns kristna ledare som hotats av
muslimer, till exempel i norra Kaukasien, så att
Tidningen LJUS I ÖSTER
ISSN 0345-7265
Ansvarig utgivare:
Hans Lindstrand
Redaktör: Åke Lager
e-post: [email protected]
Annonspris: 23 kr/spaltmm.
Frivillig pren.avgift: 150 kr/år
Upplaga: 14 700
Tryck: Kontorsrutin AB, Örebro
Omslagsfoto: I Kina pågår världens största väckelse. Där får
de också vara med om mirakler,
t ex att trycka biblar på kommunisternas tryckerihögkvarter.
Ljus i Östers verksamhet
och räkenskaper granskas
av auktoriserad revisor och
Svensk Insamlingskontroll.
Om gåvor ges till specifika
ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt förbehåller
vi oss rätten att använda
dem för andra närliggande
ändamål.
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
påpeka problem med islam
de har tvingats att fly med familjen från området till en säker plats långt därifrån. De har
hotats till livet och släpats ut mitt i natten för
att utsättas för skenavrättning.
Det finns evangelister, pastorer och kristna
jurister som varit tvungna att fly från länder i
Centralasien. Det är därför näst intill löjeväckande att bli kallad islamofob när man visar exempel på missförhållanden. Man kan faktiskt
framföra kritik mot islam utan att för den skull
sälla sig till de mest extrema kristna yttringarna.
Jag tycker att det saknas kunskap hos kritikerna om hur det faktiskt ser ut ute i världen.
För oss är det inte en ”pseudodebatt i akademiska elfenbenstorn” för att använda ett citat
från Mats Tunehags svar till sina kritiker. Det
är människor av kött och blod som hamnar i
kläm.
Vid mitt besök i Centralasien satt jag i samtal med en pastor från ett starkt muslimskt
område. De få kristna församlingar som finns
där är hårt trängda av muslimer. En del faktiskt
så hårt att de knappt kan eller vågar samlas
på grund av risken för våld och repressalier.
Blir någon kristen kan han/hon räkna med ett
mycket hårt tryck från familj och omkringliggande samhälle. Församlingarna inriktar sig
därför på att vinna hela familjer, för då har
man som kristen en chans att bättre stå pall
för trycket.
Han berättade att polisen i stort sett struntar i övergreppen. Man har som kristen mycket
liten chans att få hjälp från den stat som i sin
konstitution garanterar religionsfrihet. Vi fick
exempel på pastorer som misshandlats svårt,
I DETTA NUMMER
munisterna
kom
Bibeltryck hos
- sid 4-7
flera gånger, men där polisen väljer att varken se, höra eller göra. Med Guds kraft står de
kristna ut och tror att de muslimska vännerna,
grannarna och familjemedlemmarna ändå kan
nås med evangeliet om Jesus Kristus.
När jag åkte hem från Centralasien så var
det inte med känslan av att ha mött en kristen församling som präglas av nederlag och
fruktan. Oj, vilka utmanande dagar vi fick vara
med om. Det finns en stark vision i Centralasien om att nå människorna med evangelium
och man är beredd att gå över både folk- och
landsgränser.
Det fanns en hel del kvinnliga pastorer och
ledare med på missionsutbildningen. Mötet
med en av de centralasiatiska kvinnorna var
speciellt starkt. Det var en affärskvinna som
tidigare varit muslim. Genom sina affärskontakter hade hon vunnit så många människor
för Kristus att hon grundat fyra församlingar.
Hennes vittnesbörd var enkelt, men så starkt
att de som lyssnat till det blev intresserade.
Det var så roligt att träffa kristna som präglades av kärlek till muslimer, trots att det emellanåt kan vara tufft. Vilka föredömen de är för
oss västerlänningar! Ja vilken spännande tid vi
får vara med om just nu! Tack för alla era förböner och gåvor!
Varma hälsningar och
med önskan om Guds välsignelse
”
”Man har
som kristen
mycket liten
chans att få
hjälp från
den stat som
i sin konsti­
tution garan­
terar reli­
gionsfrihet.”
Hans Lindstrand
Missionsföreståndare
[email protected]
Haralan Popovs liv blir spelfim
- sid 10-11
er
oskva i ruin
Pingstkyrka i M
- sid 12-13
3
kina
Ljus i Öster nr 7
l
oktober 2012
Biblarna trycktes olagligt
på det kommunistiska
tryckerihögkvarteret
Den osannolika historien om bibeltryckning i Kina
På 1990-talet kom de flesta biblar
in i Kina genom utländska ”åsnor för
Jesus” som bar dem i väskor och ryggsäckar när de reste in i Kina, oftast från
Hongkong. En av dessa åsnor var den
man som i boken berättar nedanstående
fantastiska historia om hur man började trycka biblar inne i Kina. Uppgifterna har dubbelkollats och bekräftats
av andra som var med om de händelser
som omnämns.
”Behoven som fanns i kyrkan på den
tiden var ännu större än de är idag, då
församlingarna på många sätt fortfarande var i startgroparna. Med så många
behov var det svårt att veta var man
skulle börja, men behovet av biblar var
så stort att jag bestämde mig för att börja där. Jag blev en ’åsna för Jesus’ och
tog in biblar till Kina.
Efter flera månader av bibelsmuggling
4
”
”När vi hade bestämt
oss för att trycka
biblar i Kina kom vi
snabbt fram till sam­
ma slutsats: det var
omöjligt.”
var pengarna slut. Att vara en ’åsna för
Jesus’ var inte billigt. Jag satte mig och
räknade ut vad det faktiskt kostade att
få in biblar till Kina. Om man räknade in
kostnaderna för att trycka i Japan, frakta
dem till Hongkong, betala resekostnader
för ”åsnan” (flygbiljett, mat och boende)
och att en del biblar blev konfiskerade,
blev det ett väldigt dyrt företag. Jag räknade ut att det blev över femtio dollar
per bibel – och det var på 90-talet.
Gud gav mig idén att trycka biblar
inne i Kina, men jag var ingen boktryckare….”
På förunderliga vägar lärde han känna kinesen Simon, som blev hans kumpan när det gällde bibeltryckning inne i
Kina.
”När vi hade bestämt oss för att
trycka biblar i Kina kom vi snabbt fram
till samma slutsats: det var omöjligt.
Men vi bara fortsatte att tro på Gud.
Jag började ta in tryckfilmer till den
kinesiska bibeln till Simon i delar. Bit för
bit hoppades vi kunna skapa ett arkiv
för tryckning. När allt var inne lyckades
vi till slut hitta ett ställe som kunde sätta
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
Ett utdrag ur den nya boken ”Det blodröda korset” - beställ på sid 15!
ihop filmernna för bibeltryckning. Efter
en tid fick jag ett telefonsamtal om att
tryckfilmen var klar. Den hade rullats in
i tidningspapper när jag kom och hämtade den.”
När de väl hade tryckfilmen i sin ägo
började de undersöka om de kunde få
bibeln tryckt. Simon hade gamla kontakter med en lång rad tryckerier, men
överallt möttes han av beskedet: ”Vi
skulle göra allt för att hjälpa dig, men
inte det här projektet”.
Den utländske brodern fortsätter:
”Jag förstod deras invändning – om de
gick med på att hjälpa oss skulle deras
levebröd vara i fara. Vid den tiden hade
en lag precis utfärdats om att alla som
upptäcktes med bibeltryckning skulle
anhållas, få sina företag konfiskerade
och få avtjäna ett fängelsestraff på minst
sju år.
Även om jag förstod dem tyckte jag att
det faktum att de inte ville trycka bibeln
var lite förbryllande - de flesta av dem
tryckte olagliga saker som jag ansåg
vara långt farligare än att trycka biblar.
De tryckte pornografi och regeringskritiskt och kommunistkritiskt material.
Vi besökte alla potentiella tryckerier
som Simon kunde komma på. Vi reste
till platser långt bort och träffade personer som verkligen kände till den underjordiska tryckerivärlden väl. Vi hade
sökt med ljus och lykta och kommit tillbaka tomhänta. Vi kände att visionen
kom direkt från Gud och var verkligen
förvirrade. Varför stängde Gud alla dörrar för oss om Han ville att vi skulle göra
det här? Varför ledde alla vägar till en
återvändsgränd om Gud gett oss visionen att trycka i Kina?
Vi stod på det stora torget och jag
kände hur missmodet kom över mig. Jag
tittade på Simon och sa: ’Simon, vi har
gjort allt vi kan. Det finns inget mer vi
kan göra.’
’Vi har inte gjort allt vi kan’, svarade
han.
’Det är klart vi har. Det finns inte ett
ställe vi inte har försökt på. Känner du
någon vi inte har pratat med? Det verkar
som att alla har avvisat oss för att det är
för riskfyllt att trycka biblar i Kina.’
’Jo, men vi har inte försökt på det där
stället.’
Jag vände mig om för att se vad han
pekade på. Jag såg en robust byggnad
som låg på gångavstånd med en stor, röd
banderoll hängande på framsidan. När
jag började förstå de tjocka kinesiska
tecknen på banderollen insåg jag att det
Simon föreslog var rena självmordet!
’Dit kan vi inte gå!’ sa jag snabbt.
’Inte en chans!’
’Varför inte?’ svarade han.
Jag förväntade mig ett flin eller skratt
när jag såg på honom. Han kanske försökte lätta upp stämningen efter alla
våra motgångar, men när jag tittade
på honom såg jag att han hade något
väldigt seriöst i blicken. Han skämtade
inte.
Jag tittade upp på banderollen igen.
Tecknen sa oss att byggnaden framför
oss var den kinesiska regeringens officiella tryckerihögkvarter.
’Hur kan vi ärligt säga till Herren att
vi har gjort allt vi kan om vi inte har det?’
sa han indignerat. ’Jag kan inte vända
mig till Gud med gott samvete och säga
till Honom att jag gjort allt jag kunnat
för att göra det jag tror Han har kallat
oss att göra. Det finns en tryckpress rakt
framför oss, allt vi behöver göra är att
försöka.’
Han menade allvar och behövde stoppas. ’Simon! Ser du inte byggnaden? Det
är det officiella tryckeriet. Titta noga på
vakterna. Om vi går dit med vår förfrågan är det risk att de skjuter oss. Det är
allvarliga saker vi pratar om här.’
Simon hade redan bestämt sig. Han
var av den starka åsikten att en person
som får ett uppdrag som det här från
Gud måste lägga all sin tillit på Honom.
Det är bara genom att gå i tro som vi får
se Guds härlighet.
Jag försökte tala förstånd med honom,
men han tvingade mig att lita på Gud.
Jag blev inspirerad av hans tro men kör-
de fast i tanken. När jag tittade på Simon
förstod jag att han kände starkt för det
här och att han skulle gå in i byggnaden
oavsett om han fick göra det med eller
utan mig. Å andra sidan kände jag att
det inte bara var hopplöst att försöka,
vi satte dessutom våra liv och arbeten i
fara i onödan.
Jag ville inte gå men när jag tittade
på Simon såg han på mig med ett flin på
läpparna, klappade mig på ryggen och
sa sin välbekanta fras: ’no problem’.
Tillsammans gick vi fram till huvudingången. Vi hade inte bokat något möte
med någon (man går inte bara fram till
de här ställena oanmäld). Simon gick
djärvt fram till en av vakterna och uppförde sig som om han hade all rätt i världen att promenera in i ett högsäkerhetsområde i Kina och sa: ’Hej, jag behöver
prata med chefen. Kan du vara snäll och
meddela honom att jag är här.’
Vakterna gjorde precis som de blev
tillsagda utan att tveka. De ringde upp
chefen på hans direktnummer. ’Herrn,
det är två herrar här som inte har bokat
något möte men som skulle vilja träffa
er’, sa vakten. Jag kunde höra hur rösten i luren svarade: ’Skicka upp dem till
fjärde våningen, jag väntar på dem.’ Jag
stod still. Vakten visade att vi kunde åka
upp. Jag tittade på Simon med misstro
men han tittade inte tillbaka. Han agerade som om allt var precis så som han
föreställt sig.
Vi kom upp till fjärde våningen och
steg in på chefens kontor. Kontoret kändes stort som en hel basketplan. Det var
dekorerat i handsnidat rosenträ och gav
ett imponerande intryck på alla som klev
in genom kontorsdörren. Jag kunde på
5
➤
kina
➤
rak arm säga att detta var en man med
makt nog att få oss arresterade på ett
ögonblick. Jag visste inte riktigt hur vi
skulle inleda samtalet. Hur börjar man
egentligen? ’Goddag herrn, jag vet att du
är anställd av regeringen i det här landet med över en miljard invånare för att
trycka dess viktigaste propaganda men
skulle du också kunna trycka den här
olagliga bibeln?’
Vad vi gjorde var på alla sätt absurt.
’Hej, hej’, sa han varmt. ’Kom in och
sätt er. Hur kan jag hjälpa er?’
’Vi har kommit för att höra oss för om
att få den här boken tryckt’, förklarade
Simon för honom. Långsamt tog jag fram
boken som jag varit så noga med att
gömma. Nu fanns det ingen återvändo.
Så fort jag lämnat över bibeln till honom
och han såg vad det var vi gjorde skulle
det inte gå att prata sig ur situationen.
Jag sträckte mig långsamt fram och
gav honom bibeln. Han tog den, tittade
på omslaget och kände med handen på
ytan. Han öppnade bibeln och bläddrade
snabbt igenom den som om han bedömde kvalitén på bindningen och värderade
papprets tjocklek. Sedan slog han upp
ett visst stycke i Första Mosebok. Han
bläddrade igenom kapitlen som om han
visste precis vad han letade efter. Jag
stod chockad när han började läsa en
berättelse ur Första Mosebok! Han läste
historien om Ismael högt. När han läst
klart frågade han oss: ’Är ni kristna?’
Rummet blev tyst. Hans fråga ekade
både i rummet och i våra huvuden. Det
6
Ljus i Öster nr 7
gick bara några sekunder innan vi svarade, men det kändes som om tystnaden
varade i en evighet.
’Ja’, sa vi då vi vägrade förneka Kristi
namn, men var ändå konfunderade över
vad som skulle hända härnäst.
’Då gör väl det er till Abrahams söner?’
frågade han rätt och slätt. Vi nickade
till svar. ’Det är jag också. Jag är också
son till Abraham’, sa han och lämnade
tillbaka bibeln och antydde att han faktiskt var muslim. Han frågade genast:
’Hur många vill ni att jag trycker?’ Jag
kunde inte svara. Jag var i chock. ’Det
spelar ingen roll, jag ringer när jag har
upplagan redo.’ Vi skakade hand, vände
oss om och gick ut genom dörren – bara
sådär!
Gud är fantastisk, men undren var
inte över än. Två veckor senare fick jag
ett samtal om att det var klart. Jag träffade Simon och vi reste dit tillsammans.
Jag ordnade med en liten hopvikbar
väska att lägga boken eller böckerna i
och hade också stoppat fickorna fulla
med de kontanter vi behövde. Jag hade
nämligen gjort det klart att vi inte tänkte
betala för upplagan innan den var färdig. Jag ville inte ha någon situation där
jag i förskott betalade för ett projekt som
senare rapporterades till myndigheterna
så att tryckaren kunde ta mina pengar
medan jag hölls kvar av polisen.
När vi kom till tryckerihögkvarteret
träffade vi den muslimske mannen som
tog oss med ner till lagret. Han gick fram
till dess två robusta dörrar och öppnade
l
oktober 2012
dem. Jag ramlade nästan omkull – rummet var fullt av biblar! Staplarna var högre
än vad jag någonsin sett i hela mitt liv.
Vi hade nu ett enormt lager av biblar
i Kina - i kommunisternas tryckerihögkvarter! Det fanns inte en chans att vi
skulle kunna få ut dessa biblar utan att
bli upptäckta. Jag tittade på Simon och
sa: ’Fantastiskt! Vad i hela friden gör vi
nu?’ Simon bara log och svarade: ’No
problem.’
Simon hade en vän från grundskolan
som alltid hade suttit bredvid honom på
lektionerna. I Kina handlar det inte om
vad du kan utan om vem du känner; vad
som på kinesiska kallas för guanxi. Simon tog fram en telefon och ringde sin
gamle klasskamrat. Jag visste inte då att
hans gamle skolkamrat var förbandschef över hela försvarsmakten i södra
Kina. Jag hörde att Simon var väldigt artig när han pratade med honom på telefon. De pratade och efter ett tag frågade
förbandschefen Simon: ’Simon, vad kan
jag göra för dig?’
’Det är så att jag har ett väldigt känsligt dokument här vid kommunisternas
tryckerihögkvarter och vi skulle behöva
lite hjälp med att flytta dem till en annan plats.’
Efter bara några minuter kom en stor
militärlastbil i full fart åt vårt håll. Tre
män satt inne i lastbilen och två hängde
på var sida. De backade upp lastbilen
till lagret och började lasta på alla de
’känsliga, topphemliga’ dokumenten. Vi
behövde inte lyfta ett finger: soldaterna
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
lastade allt på lastbilen på nolltid. Simon sa till chauffören att vi behövde få
det ’känsliga’ materialet till flygplatsen.
Det var ungefär fyra-fem mil dit. Trots
de många vägspärrarna mellan oss och
flygplatsen blev vi inte stoppade en enda
gång. När vi körde fram till kontrollstationerna gjorde poliserna och soldaterna
honnör och lät oss passera utan att en
enda gång kolla lasten.
När vi kom fram till flygplatsen fick
vi ett annat problem: det var inte möjligt
att flyga lasten till Beijing på någon av
fraktavgångarna. Vi hade kollat upp alla
andra möjligheter och ingenting föll på
plats på flygplatsen. Simon tittade på mig
när jag nått höjden av frustration och sa
på perfekt engelska: ’No problem.’
När han gick i skolan satt den blivande
förbandschefen för den södra försvarsmakten i Kina på hans ena sida och på
andra sidan satt en pojke som skulle bli
ledare för Kinas största fraktföretag, något jag tror Gud hade planerat från början.
Simon ringde sin andre vän och berättade
att han hade ’topphemlig’ militärlast som
han behövde få flugen till Beijing. Hans
vän sa att han genast skulle orda med
det. Efter bara några minuter fick vi militärlastbilen uppkörd på flygplansplattan
på den välbevakade flygplatsen.
Jag stod under planet i ren förundran. Jag hade aldrig sett en flygplansnos
öppna upp så. Lastbilen körde upp till
planet och soldaterna arbetade tillsammans med besättningen för att lasta upp
varenda låda med biblar. Jag fick inte fly-
ga med lasten så jag gick in på terminalen och tog nästa flyg till Beijing.”
Under tiden vår utländske broder flög
till Beijing hade Simon organiserat så
att det i all hemlighet hade kommit in
kristna med små lastbilar på flygplatsområdet. De stod beredda att ta hand
om lasten.
”Små fordon åkte och drog vagnar
efter sig lastade med våra biblar. Simon
satt bredvid chauffören på ett av de små
fordonen. Han bara log och skrattade
som om vi alla hade hejdlöst roligt. Jag
öppnade bakluckan på en av vagnarna
lastade med biblar. När jag öppnade såg
jag att tecknen för ’bibel’ hade skrivits
med stor, röd skrift på kartongen. Jag tittade på de andra
kartongerna och
de hade också
samma påskrift.
Alla
kartonger hade ordet
’Shengjing’ (bibel) skrivet på
sig med riktigt
klarröd tusch.
Jag trodde genast att vi hade
blivit angivna.
’Simon! Kolla!
Någon har skrivit ’bibel’ på alla dessa kartonger.’
Simon började skratta. Den här killen
hade verkligen hejdlöst roligt.
’Det var jag som gjorde det’, sa Simon. ’Medan soldaterna lastade av och
på Guds ord tog jag fram en röd tuschpenna och skrev ordet ’bibel’ på varje
kartong.’
’Men varför? Varför gör du något sådant?’
’För att’, förklarade han, ’jag ville se
om Gud verkligen var med oss.’
’Snälla gör aldrig så igen.’
Innan morgonen kom hade vi lastat in alla biblar i privatägda bilar och
kunde frakta ut dem i Kina till kristna
som hungrade efter Guds ord. Ingen av
biblarna försvann under aktionen.
Undren slutade såklart inte där. De
sker varje gång vi gör en bibeltryckning.
Några månader efter den mirakulösa
luftbron blev situationen en annan när
en av arbetarna på transportföretaget lastade biblar och en
kartong gick sönder och blottade det olagliga innehållet. Än en
gång ringde Simon sin vän och
bad om tillfälligt logi för vårt
‘känsliga material’. Militärlastbilarna kom och plockade upp
lasten och förde den till ett ammunitionslager vaktat av omkring femtontusen man. Jag har
många gånger undrat om regeringen någonsin kommer att få
veta vilken viktig roll de spelat
för bibeltryckningen inne i Kina
- som vi fortsätter med än idag!” n
FOTO: LARS NARIN och ÅKE LAGER
7
centralasien
Ljus i Öster nr 7
l
oktober 2012
Pappan hade en okänd
familj i storstaden
Familjerna försonades och idag tjänar alla Gud
Den lilla familjen med ett barn levde ett lyckligt liv i
en mindre stad någonstans i Centralasien. Men så dog
pappan plötsligt, och mamma Yulduz stod ensam med
en liten dotter. Hon förälskade sig snart i en ny man och
gifte sig utan att veta så mycket om honom. I rask följd
fick hon ännu fler barn.
Relationen började emellertid försämras, och en dag
lämnade pappa Muradjan helt sonika sin familj och flyt­
tade till en storstad. Där hade han redan en vuxen son,
Navruz, och en dotter från sitt första äktenskap – och det
fick den nya familjen veta först nu!
8
Navruz hade blivit kristen och börjat gå i en
kyrka. När pappa Muradjan flyttade dit tog han
med sig honom på ett möte och även pappan
blev kristen och en trogen mötesbesökare. När
Navruz fick reda på att pappan hade en ny familj
på den andra orten försökte han övertala honom
att försonas med dem – om inte annat så för barnens skull.
När det inte gick reste sonen och hälsade på
dem istället. Han vittnade för dem och mamma
Yulduz och äldsta dottern Ranohon tog emot Jesus i sina liv. De var emellertid ensamma kristna
i sin muslimska omgivning och mammans tro
kvävdes snart. Däremot väcktes det ett hopp i
dotterns hjärta, som började be för att hennes
föräldrar skulle försonas.
Mamma Yulduz och barnen levde emellertid
under en mycket svår ekonomisk press. Mamman
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
Yulduz tvingades flytta utomlands för att hitta ett
arbete och 15-åriga Ranohon lämnades ensam
med sina yngre syskon. Så länge pengarna och
matvarorna mamma lämnat räckte gick det bra,
men sedan blev situationen ohållbar. Då hade de
inte hört något från sin mamma på fyra månader.
Så småningom kom mamma Yulduz hem, men
istället för pengar hade hon skulder som gjorde
att hon tvingades resa tillbaka.
15-åriga Ranohon lyckades hitta lite extrajobb
och kunde hjälpligt försörja sig och sina småsyskon, men så tog de jobben slut. Då bestämde de
sig för att söka upp sin far i storstaden.
Ranohon och syskonen tog sig dit, men de viss­
te inte var pappan bodde – de hade bara namnet
på stadsdelen. Trötta och hungriga gick de runt
på gatorna en hel dag. Det fanns tusentals människor och alla höghus såg nästan likadana ut.
Ranohon bad till den Gud hon nyligen lärt känna och plötsligt upplevde hon att de skulle stanna upp och vänta vid en busshållplats. Klockan
var redan nio på kvällen och de satte sig där och
väntade. Bussar kom och folk klev på och av.
Så kom en buss och Ranohon kände att nu var
det dags. En gråhårig man steg av bussen. Det var
deras pappa och de sprang fram till honom. Han
satte hela gänget i en taxi och tog dem med hem
till sin lägenhet. Det visade sig att han egentligen
hade varit ute för att besöka sin äldste son Navruz, men att han inte hade varit hemma.
De fick bo kvar hos sin pappa och barnen började också gå på möten i kyrkan. Men dottern
från det första äktenskapet var avundsjuk på
sina nya småsyskon, och smed ständigt planer
mot dem.
En dag när hon lagade mat fick hon kokande
olja över sig med omfattande brännskador som
följd. Ranohon tog kärleksfullt hand om henne,
hon bad för henne och berättade om Jesus. När
alla barnen en dag bad för sin storasyster började det brända skinnet krympa ihop och såren
läktes. Efter det blev även hon kristen.
Så småningom kom även de yngre barnens
mor Yulduz till huvudstaden och försonades
med pappa Muradjan. De blev aktiva och fick
förtroendeuppdrag i församlingen. Efter sex år
sändes de ut till en annan ort för att starta en
pionjärförsamling. Gud välsignade deras arbete
och människor blev kristna. Församlingen lever
och frodas med pappa Muradjan som pastor.
Mamma Yulduz har liksom en av sönerna gått
på bibelskola och är nu en framgångsrik evange­
list i byarna runtomkring. Ranohon är med i församlingens lovsångsgrupp.
Även Muradjans första fru har blivit kristen
och evangeliserar fullständigt orädd i byar runt
storstaden. En gång hyrde hon en buss och hämtade folk till gudstjänsten i kyrkan inne i staden.
Den forna fiendskapen mellan de båda familjerna finns inte längre. Gud löser upp knutar
som kan verka omöjliga att lösa upp. n
Fotnot: Av säkerhetsskäl använder vi inte deras rätta namn. De
namn de har fått har vi i stället
hämtat från central­­asiatiska OSdeltagare. Även bilden är från en
annan stad.
9
historia
Ljus i Öster nr 7
l
oktober 2012
Torterad
för sin tro
Nu ska Haralan
Popovs liv
bli spelfilm
Paul Popov var bara fem år när den bulgariska säkerhets­
polisen en tidig morgon förde bort hans pappa. Det kom
att dröja 15 år innan han kunde krama om sin pappa
igen.
– Det var en tuff tid. Det kunde gå veckor utan att
vi hade mat på bordet. När pappa fängslats fick min
svenska mamma inte lämna landet och hon fick inte ar­
beta – och de som kom med mat till oss riskerade att
fängslas, berättar Paul.
Nu ska hans pappa Haralan Popovs liv bli spelfilm.
Paul var nyligen i Sverige för att göra ytterligare re­
search för filmen och besökte då även Ljus i Öster.
Arbetsnamnet på filmen är ”Näsduken”.
När Haralan Popov äntligen kunde återvända
till Bulgarien 1988, en månad innan han dog,
fick han en näsduk av en pastor. Den hade han
bevarat i 40 år. På den hade Haralan skrivit till
sin fru: ”Kära Ruth, jag mår bra, oroa dig inte.
Gud är med oss.”
– Näsduken hade smugglats ut i samband
med rättegången. Vid pappas begravning lade
vi näsduken på kistan och sedan dess har jag
haft den på vårt kontor, berättar Paul Popov
som idag driver missionsorganisationen Door
of Hope International som han startade tillsammans med sin far på 1970-talet sedan de
emigrerat till USA. Organisationen är inriktad
på att hjälpa de som förföljs för sin tro och
evangelisera i onådda områden.
10
– Jag vet hur det är att leva under sådana
förhållanden, därför måste vi hjälpa dem. Idag
finns de som förföljs mestadels i muslimvärlden och Kina, säger Paul.
Haralan Popov föddes 1907 och växte upp
som ateist i ett Bulgarien som ganska nyligen
hade befriats från det turkiska väldet och nu
var ett fritt land. Genom en vän som var baptist
kom han i kontakt med evangeliskt kristna och
blev själv frälst. Så småningom blev han pastor
och när han under mellankrigstiden gick på en
bibelskola i England träffade han svenska Ruth
från Helsingborg som skickats dit från Margaretaskolan för att utbilda sig till kökslärare.
– De gifte sig och mamma flyttade med pappa till Bulgarien där min syster och jag föddes.
Det var väckelse och pappas församling växte
till landets största församling.
Efter andra världskriget hamnade Bulgarien
bakom järnridån och kommunisterna tålde inte
att de kristna församlingarna växte. 1947 arresterades 15 ledande pastorer från olika samfund. De anklagades falskt för att vara amerikanska och brittiska spioner. Haralan Popov
vägrade att erkänna trots många månaders
hjärntvätt och tortyr och dömdes till 15 års
fängelse.
– Mamma kämpade för att få tillstånd att
flytta till Sverige med oss barn. Det tog fyra år
och under den tiden hade vi det mycket svårt.
De paket som skickades till oss från Sverige
länsades av kommunisterna. Det enda de inte
ville ha var sillen. Räddningen var att fotbolls-
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
1965 gav Slaviska Missionen
ut Haralan Popovs bok om
sitt liv i bulgariskt fängelse.
Bröderna Ladin och Haralan Popov på Arlan­
da. Ladin satt fem år i fängelse och smugg­
lades sedan ut ur landet och hämtades med
bil i dåvarande Jugoslavien av Paul Popov.
legenden Vasil Spasov bodde i samma hus som
vi och när han hutade åt dem vågade de inte
stjäla mer.
För att få lämna landet blev Ruth tvungen
att skilja sig från sin man. Med Paul och hans
äldre syster Rhoda kom hon till Helsingborg
1951.
Hon reste runt i kyrkor och talade om de
förföljda och barnen sjöng. Men i början var
det uppförsbacke. Många kristna ville inte tro
att Haralan och andra kristna bakom järnridån
förföljdes bara för sin tros skull. ”Han måste
ha gjort något annat”, sa de.
– Vi bad för pappa varje kväll, men jag
måste erkänna att jag bitvis var ganska arg på
Gud för att han inte svarade så snabbt som jag
ville, säger Paul.
Efter drygt 13 år släpptes emellertid Haralan ut ur fängelset i september 1961, men bara
till ”det större fängelset Bulgarien”. 1962 fick
han emellertid tillstånd att lämna landet och
på nyårsafton landade Haralan på Arlanda. Då
var han cancersjuk och tvingades så småningom operera bort tre fjärdedelar av magen.
– Pappa började hjälpa till på Ljus i Östers
kontor (som då hette Slaviska Missionen). Han
höll i en korrespondenskurs om kristen tro och
han reste runt och berättade om sina upplevelser i olika kyrkor. Genom Ibra började han
också med radiosändningar.
Haralan Popov skrev en bok som Slaviska
Missionen gav ut 1965 med titeln ”Det var på
Stalins tid” (som i en senare, reviderad internationell utgåva kom att heta ”Tortured for
his faith”). Den senare finns nu översatt till 28
språk, senast till farsi som talas i Iran.
– Pappa började direkt tala om att man behövde biblar bakom järnridån. Under drygt
20 år var vi involverade i bibelsmuggling. Jag
tränade medarbetare och var med och byggde
specialbilar för ändamålet, berättar Paul.
Paul tog varje tillfälle att smuggla biblar och
när han på 1960-talet reste med Folkpartiets
ungdomsförbund på studieresa till Polen hade
han 400 Nya testamenten och tio biblar med
sig utan att medresenärerna visste något.
1970 emigrerade familjen till USA och startade det som idag är Door of Hope International, DOHI, som sedan starten arbetat med att
lyfta fram de som förföljs för sin tro.
– Precis som i Sverige var det uppförsbacke
även i USA. Det var inte förrän på 80-talet folk
började tro på oss. Då blev jag till och med kallad till Vita huset för att träffa president Reagans talskrivare.
Sedan järnridån föll har DOHI:s fokus allt
mer hamnat på muslimvärlden. Det är där de
som förföljs för sin tro finns idag.
– Vi jobbar på samma sätt som Ljus i Öster. Vi stöttar inhemska evangelister och pastorer istället för att skicka dit västerlänningar.
I många länder kan amerikaner över huvud
taget inte verka. Dessutom jobbar vi med något vi kallar ”Global Friendship” där var och
en som kan engelska och har en dator kan bli
”missionär”, berättar Paul till sist. n
Först efter fyra års kamp fick
svenskfödda Ruth Popov flytta
hem till Sverige med sina barn.
TEXT: ÅKE LAGER
11
ryssland
Ljus i Öster nr 7
l
oktober 2012
Bara ruiner kvar av pingst
Revs nattetid med bulldozrar
Strax efter midnatt den 6 september dök arbetare, som vägrade att identifiera sig
själva, upp vid Den Heliga Treenighetens pingstkyrka i stadsdelen Novokosino i östra
Moskva med bulldozrar. Den unga, kvinnliga nattvakten fråntogs sin mobiltelefon och
fördes bort av polis. Under de tre timmar hon kvarhölls på en polisstation rev arbe­
tarna större delen av kyrkan.
Så småningom fick ändå folk reda på vad
som höll på att hända, men församlingsmedlemmar och pastor Vasilij Romanjuk som kom
till platsen hindrades av berusade druzhinniki
(civila frivilliga). När arbetarna på morgonen
lämnade kyrkan kunde pastorn konstatera att
förutom att kyrkan låg i ruiner hade en del
egendom stulits, till exempel ett stort mixerbord, samt att ett kassaskåp hade brutits upp.
– Att komma med grävmaskiner mitt i natten är det sovjetiska sättet att gå till väga på,
säger Mikhail Odintsov, en ombudsman för
mänskliga rättigheter i Ryssland, rapporterar
Forum 18.
Söndagen därpå firade församlingen gudstjänst i ruinerna av kyrkan. Där fanns också
en banderoll med texten: ”Byggnaden är riven
– men församlingen lever”. Biskopen för den
Ryska pingstunionen, Edward Grabovenko,
predikade och tröstade församlingen. Han
12
hade lämnat 21-årsfirandet i sin egen hemförsamling i Perm och flugit till Moskva för att
stötta den utsatta församlingen.
– Det är svårt att se en förstörd kyrka utan
att få tårar i ögonen. Jag är säker på att detta
var en välplanerad aktion. Tyvärr är det inte
första gången som pingstförsamlingar möter
motstånd. Det finns krafter som inte tycker om
det vi gör, men bibeln säger oss att inte ens helvetets portar kan stå emot den församling som
Gud har byggt. Herren har kontrollen i varje
situation och vi tror att han ska hjälpa oss genom alla dessa svårigheter, sa Grabovenko.
Pingstunionen har också sänt brev till president Putins administration och åklagarämbetet
angående kyrkorivningen, utan att få svar. De
arrangerade också presskonferenser kring ämnet.
Den Heliga Treenighetens pingstkyrka grun-
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
kyrka i Moskva
”Guds ord står kvar, bulldozrar
kan inte förstöra det.”
Pingstbiskop Edward Grabovenko
dades 1979 av Serafin Marin, som hade tillbringat 18 år i arbetsläger på grund av sin tro.
Församlingen fick registrering i slutet av 70-talet, men 1995 tvingade myndigheterna ut dem
ur sina dåvarande lokaler. Då byggde de istället sin ”tillfälliga” kyrka, men har legat i fejd
med myndigheterna i många år.
Problemet, som de delar med många andra
församlingar, är att de måste hyra den mark
där de byggt sin kyrka. Myndigheterna sade
2005 ensidigt upp hyresavtalet och församlingen har förgäves protesterat. Nu fanns det
ett domstolsbeslut från Högsta domstolen i
maj 2011 om att Den Heliga Treenighetens
pingstkyrka inte fick vara kvar, men församlingen hade inte fått någon förvarning om att
man tänkte verkställa beslutet just nu.
– Allt gjordes enligt ett domstolsbeslut som
sa att de olagligt ockuperade marken, säger
Andrej Ivanov, talesman för prefekten i Moskvas östra administrativa distrikt, till Forum 18.
De är inte den enda församling som råkat ut
för liknande behandling. När myndigheterna
vill ha marken till något annat, kanske bostäder eller butiker, säger de upp avtalet. Istället anvisas församlingen en annan tomt, ofta
längre ut från centrum. Sedan kan de kämpa
i åratal för att få bygglov utan att lyckas, och
har de inte byggt inom en viss period tar myndigheterna tillbaka tomten.
– Djävulen vill håna oss och ta vår frihet
ifrån oss. Bara av ett skäl: vi är de som för
människor till Jesus. Min dröm är att vi ska nå
miljontals av ryssar med Guds ord. Det spelar
ingen roll vad som händer oss och våra kyrkobyggnader. Guds ord står kvar, bulldozrar kan
inte förstöra det, sa Edward Grabovenko i en
kommentar några dagar efter händelsen. n
TEXT: ÅKE LAGER
13
BÖCKER
Ljus i Öster nr 7
l
oktober 2012
Världens största väckelse
I boken får vi följa framväxten av den underjordiska husförsamlingsrörelsen i Kina från det att Mao och kommunistpartiet tog
makten fram till dagens gränsöverskridande rörelse som ivrigt
missionerar i Asien och Mellan­östern. Information om de kristnas
nätverk vävs samman med personliga berättelser från ledare, som
trots motstånd och förföljelser, får se växande grupper av hängivna lärjungar erövra världen för Jesus Kristus. 272 sid mjukband.
NY BOK!
169:99:Kontakt med muslimer?
Det finns ett ökat intresse att sätta sig in i Koranens
läror, men en ovan läsare kan uppleva den som ostrukturerad och svårtillgänglig. Den här boken kan hjälpa
dig att bekanta dig med en del av Koranens personer,
händelser och läror ur ett kristet perspektiv.
För den som har kontakt med muslimer är denna bok
ett bra hjälpmedel för att fördjupa den egna kunskapen.
Boken kan med fördel både läsas som bok och användas som referensmaterial. 136 sid mjukband.
149:-
14
NYTRYCK!
Fanns tidigare
som häfte
Kim Jong-Il är död
– men Gud är inte död,
inte ens i Nordkorea!
På 1930-talet kallades Nordkoreas huvudstad Pyong­
yang för ”Österns Jerusalem”. Var femte korean i staden beräknas ha varit kristen. I dag är landet det som
hårdast förföljer de kristna, men trots det har kristen
tro inte kunnat utrotas. I boken får man läsa både om
väckelsen i början av 1900-talet och den väckelse som
spirar i dag trots stenhård förföljelse. 176 sid mjukband.
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
Den sista kamassen var baptist och höll sitt språk levande genom att tala med Gud
varje dag. Berättelsen om henne och henns frimodiga vittnesbörd på den kommunistiska språkkonferensen är en av berättelserna i denna bok.
Det finns nog ingen i vårt land som har större erfarenhet av de kristnas
situation
gärningarna
Fortsättning på Apostla
i öst, både före och efter kommunismens fall, än Rauli Lehtonen. I den här boken
berättar han om egna erfarenheter av KGB från resor i Sovjet­unionen, men också
om hur evangeliet har haft framgång sedan murarna föll.
Boken ger en inblick i hur många olika folkslag det finns i öst och berättar också
om de hjältar som vigt sina liv åt att sprida evangeliet bland dem.
192 sid inbunden.
i presenett fantastiskt tillskott
Rauli Lehtonens bok blir
t. Det
i utbredandet av evangelie
tationen av vad som sker
Rauli – djupt erfaren och
finns många sätt att beskriva
angränkristna sfären och många
kunnig både inom den
för
öppen
och
ödmjuk
,
inspiratör
sande områden, visionär,
den helige Andes ledning.
t
än utomordentligt intressan
Boken kan inte bli annat
folk –
evangeliet erövrar nya
med sin skildring av hur
fler.
r, udmurter och många
burjater, turkmener, mordvine
budgöra
att
redskap
alla olika
Här finns öppenheten för
att den
gt för nya folk som gör
skapet om Jesus tillgängli
Mission i
Mongoliet
229:-
TILL JORDENS
YTTERSTA GRÄNS
Vem kunde förställa sig
att två unga svenska
pion­järmissionärers insatser i Mongoliet skulle
få så stora konsekvenser:
en snabbt växande församling med ambitionen
att inte bara inta landet
utan också att dela ansvar i det globala missionsuppdraget. Spännande
och utmanande läsning!
256 sid inbunden.
kamassen
rauli lehtonen Den sista
Ett folkslag med 100 % baptister
RAULI LEHTONEN
199:-
Mission i Sovjet
och OSS
i missiologi.
skulle kunna vara en lärobok
i Guds
exotiska namn på hjältar
Persongalleriet, med alla
Den sista kamassen
för Guds ledning.
uppoffringar och respekt
dessa människors visioner,
underrike, är imponerande. Likaså
tillbaka finns som en kraftfull
gen att Jesus snart kommer
motiverin
e
pådrivand
Den ständigt
förrän du hunnit till sista
att du inte kan sluta läsa
t vidare. Var beredd på
ström för att föra evangelie
.
framtiden
för
dig
kommer att påverka
sidan och att läsningen
– Sune Elofsson, direktor
N
DEN SISTA KA MASSE
ssionen
för dåvarande Pingstmi
öst
och andra troshjältar från
ISBN 978-91-977327-4-1
Beställ nu!!
DE OMVÄNDA
För drygt 100 år sedan var de huvudjägare. Nu är de brinnande
evange­lister. Nagafolkets historia är fascinerande. På 1950-talet startade en väckelse i den
nordliga, indiska delrepubliken
Nagaland. På några decennier
förvandlades landet fullständigt.
Idag beräknas 90 procent av de
två miljoner invånarna vara kristna. Kyrkorna är överfulla och
tusentals evangelister har sänts
ut i regionen. De har fått upp­leva
mirakel som på Apostlagärningarnas tid. 128 sid mjukband.
Du kan även beställa från vår webbshop: www.ljusioster.se
Väckelse
i Nagaland
149:-
Det blodröda korset
Antal ex:.............. á 169 kronor. Mjukband, 272 sidor
Frankeras ej.
Mottagaren
betalar portot.
En kristen läser Koranen
Antal ex:.............. á 99 kronor. Mjukband, 136 sidor
”Gud är inte död – inte ens i Nordkorea”.
Antal ex:.............. á 149 kronor. Mjukband, 176 sidor
..................................................................................
Antal ex:.............. á ........... kronor.
..................................................................................
Antal ex:.............. á ........... kronor.
Porto tillkommer.
Namn och postadress: (TEXTA TYDLIGT!)
.............................................................................................
.............................................................................................
.............................................................................................
Ljus i Öster
Svarspost
Kundnr: 20188626
171 08 Solna
E-post: ....................................................................................
Namnteckning:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ev pren.nr:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
15
KINA
Helanden i Kina
Ljus i Öster nr 7
l
oktober 2012
Ockultistens barnbarn helat
”En lärare i det område där jag brukar vittna om
Jesus var mentalt sjuk. Han var tvungen att ta medicin
varje dag. Hans mormor var en känd kvinna som sysslade med ockultism. Hon utförde riter för sitt barnbarn
varenda dag.
En dag fick jag tillfälle att dela evangeliet med mannen och hans familj. Jag bad för honom och han blev
helad. Han och hans far tog omedelbart emot Jesus som
sin Frälsare och nu är de med i vår husförsamling.”
Troende
Gud helade den pensionerade militären
Avfälling helad - blev pastor
”Jag växte upp i en kristen familj och var flitig
i söndagsskolan, men när jag blev äldre lämnade jag det bakom mig. Jag flyttade hem­
ifrån för att söka jobb och fick ofrälsta vänner som ledde mig in på en annan väg. Jag
började röka och dricka och ha sex utan att
vara gift.
Min mamma bad ständigt för mig, men jag
ville inte ändra på mitt liv. Inte förrän jag blev
fruktansvärt sjuk. Jag drabbades av en dödlig
sjukdom. Då började jag be till Gud igen och
han helade mig fullständigt.
Jag vände tillbaka till Gud och började
läsa min Bibel varje dag. Jag insåg att livet
är värdefullt och började också predika för
mina vänner och andra ungdomar. Efter ett
tag blev jag ombedd att bli ungdomspastor
i en husförsamling och nu tjänar jag Gud på
heltid.”
Ungdomspastor
16
”Det bor många pensionerade militärer i min stad. För några år
sedan fick en av dem en allvarlig blodpropp. Sedan han behandlats på sjukhus sa läkarna att de inte kunde göra mer. Jag reste till
sjukhuset för att predika och be för patienterna. Denne pensionär
hade mycket ont och var ivrig att höra om Jesus som skulle kunna
bota honom.
Jag berättade om Jesus och bad med honom. Han accepterade
Jesus och blev både frälst och helad. Nu är han med i vår husgrupp.”
Pastor
Falun Gong-anhängare helad
”Förra året blev jag handikappad och kunde
inte gå. Jag kunde inte använda ett av mina ben
men tog mig ändå till läkaren. Varken han eller
hans kollegor lyckades hjälpa mig. Då mötte jag
en kristen som berättade om sin tro för mig. Jag
blev också kristen och Gud visade sin barmhärtighet genom att hela mig fullständigt. Nu har jag fått
tillbaka funktionen i benet.
Under den korta tid som jag har varit troende
har jag själv fått be för andra sjuka som har blivit
helade. Jag minns en man som var med i Falun
Gong. Han hade en sjukdom i sina ögon och riskerade att bli blind. Jag delade evangeliet med honom och hans familj och bad för honom. Han blev
helad och nu är hela hans familj troende och med
i vår husförsamling.”
Nyfrälst troende
oktober 2012
l
KORSORD
Ljus i Öster nr 7
Vinnare nr 5-12:
Gunnar Åkerlund, Västerås
Sonja Lindqvist, Jordbro
Eva Åström, Örnsköldsvik
Vinnare nr 6-12:
Gustav Jönsson, Arlöv
Ni får boken Gud är inte död
– inte ens i Nordkorea
med posten.
Lösning 5-12
Lösning 6-12
Lös korsordet och vinn den nya boken ”Det
blodröda korset”! Lösningen måste vara oss
tillhanda senast den 6 dec.
Sänd lösningen till Ljus i Öster, Hemvärnsg 8,
171 54 Solna. Märk kuvertet ”Korsord”.
Namn och postadress:
...........................................................
...........................................................
...........................................................
17
notiser
Ljus i Öster nr 7
l
oktober 2012
Bilden
Kylslaget dop! Så snart isen lämnat floden i Malojaroslavets i Ryssland i mars höll man årets första dopförrättning. Med en jacka över dopdräkten uthärdade de nyfräls­
ta dopkandidaterna kylan från snön de stod på när de
väntade för att sedan gå ned i det iskalla vattnet.
Kinesisk bibelskolledare död
Församlingar stängs
n Freddie Sun, eller Dr Sun Yi-yin som han egentligen hette, har avlidit på
grund av cancer i en ålder av 76 år. Christian Aid Mission anser att han
var en av de viktigaste ledarna i Kina. Under de senaste 20 åren har han
organiserat 154 bibelskolor inom husförsamlingsrörelsen. Tiotusentals
elever från dessa skolor har gått ut som inhemska missionärer och lett
fler människor till Jesus än alla utländska missionär tillsammans mellan
1807 och 1949, då de sparkades ut av Mao-kommunisterna. Dr Sun sa
att han fick sin missionärsträning under tio års straffarbete i arbetsläger.
Innan dess var han universitetsprofessor.
n En husförsamling i Longgang-distriktet
i Shenzhen i Kina flyttade nyligen in i nya
lokaler. De hade skrivit ett tvåårsavtal med
hyresvärden, men efter bara 20 dagar rev han
upp kontraktet och kastade ut dem. För Radio
Free Asia medgav han att han blivit pressad
av myndigheterna. Strax innan hade ytterligare tre husförsamlingar i samma distrikt
stängts av myndigheterna.
”Lämna bara en sked,
en kopp och en madrass”
Inget straff
för knivdåd
n I Uzbekistan fortsätter myndigheterna att göra raider i privata hem och konfiskera
religiös litteratur. Den 22 april kom poliser till familjen Alpajevs lägenhet under förevändning att göra en passkontroll. De konfiskerade den kristna litteratur de hittade
hos denna baptistfamilj – bland annat biblar, barnbiblar och sångböcker,
berättar Forum 18.
Familjen Serin var vid tillfället på besök hos Alpajevs och
de fick uppge sina namn och sin adress. Senare samma dag
gjorde man en raid även i deras hem och konfiskerade kristen
litteratur.
Den 9 juni dömdes männen i familjerna till böter på 50
gånger minimimånadslönen, fruarna till 40 gånger. Då
paren inte kunnat betala sina böter har kronofogden gjort utmätning hos Alpajevs och tagit deras
kylskåp, tvättmaskin, piano, dvd-spelare och
matsalsbord. Ordern från chefen för kronofogden
till de som utförde utmätningen var:”Lämna bara
en sked, en kopp och en madrass för varje familjemedlem”. Hos Serins har man ännu inte gjort någon
utmätning eftersom de varit bortresta.
n En ungdomsmästare i en
kampsport hade kommit till tro.
När han en dag skulle hämta en
ung kvinna till ett möte uppstod
det handgemäng med hennes
bror. En tid senare knivskar
kvinnans bror kampsportaren,
som lyckligtvis överlevde.
När domstolen fick
höra att motivet
för dådet var att
kampsportaren
hade omvänt
gärningsmannens syster till
kristendomen lades ärendet ned och
han dömdes inte.
18
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
Romer från Sverige hjälper landsmän i Georgien
n För tredje gången har en liten grupp
romer från finska pingstförsamlingar i
Stockholm och Södertälje besökt Kobuleti i Georgien. Där har den romske
pastorn Roma en församling på cirka 70
medlemmar. De finska romerna i Sverige
underhåller pastor Roma.
– Vi ser att det går framåt mellan varje gång vi besöker dem. Första gången
berättade vi hur vi hade satt våra barn
i skola, vilket lett till att vi fått lättare
att komma in i samhället. Nu har flera
av familjerna i församlingen i Kobuleti
satt sina barn i skolan vilket aldrig hänt
tidigare, berättar Walde Ahlgren.
Han berättar vidare att församlingens
kärna är stabil och växer andligt, men
att det också är en del som försvinner
och nya som kommer till. Arbetslös-
Det är viktigt att lyssna på dem själva,
så att vi inte kommer med förslag som
inte fungerar, fortsätter Walde.
Roma och hans församling har också
kontakt med pingstpastor Garik Shakh­
nazarian i den närliggande större staden
Batumi. Han är som en fadersgestalt och
uppmuntrar och stödjer Roma och hans
medarbetare.
– Vi besökte nästan varenda familj i
församlingen för att samtala med dem
och fick då se hur spartanskt de flesta
lever. Vi kom bland annat till ett hus där
det bodde 15 personer. Pappan hade
ärvt huset, men de hade aldrig haft
råd att skaffa lagfart på det. Nu hotade
myndigheterna med att vräka dem. De
hade bara några dagar på sig, och vi bad
för dem och lovade att hjälpa till. Det
löste sig genom vår tolk från Finland,
berättar Walde.
– Det är intressant att se utvecklingen för varje gång vi varit där. De
arbetar mer målmedvetet än vi ofta gör
här hemma i Sverige, säger Walde till
sist. n
heten är stor och en del flyttar av den
anledningen.
– Församlingen och pastor Roma har
ett gott rykte i kommunen och nu har
ett par av ungdomarna fått
arbete i kommunen – vis- Walde Ahlgren till vänster tillsammans med romer
serligen som gatsopare, från Kobuleti.
men någonstans måste de
ju börja.
– Vi vill också försöka
hjälpa ungdomarna att
komma igång med verksamheter som på sikt ska
leda till att de kan försörja
sig. Men de idéer vi hade
med oss om gris- och fåruppfödning trodde de inte
på. Nu lutar det åt någon
form av bilservice istället.
Flykting riskerar att sändas tillbaka
n 2007 flydde pastor Makset Djabbarbergenov från Nukus i delrepubliken Karkalpakistan i Uzbekistan till grannlandet Kazakstan
med sin familj. Då var han efterlyst av polisen för illegal religiös undervisning samt litteraturspridning, berättar Forum 18. Makset
Djabbarbergenov, som nu är 32 år gammal
och fyrabarnsfar med ett femte på väg, fick
året därpå status som FN-flykting.
Nyligen greps han av kazakisk polis på
begäran från Uzbekistan. Den 7 september beordrade en domstol i Almaty att han
skulle hållas fängslad i avvaktan på beslut
om han ska utlämnas eller inte, vilket avgörs när de fått nödvändiga dokument från
Uzbekistan.
I en rapport från FN:s kommitté mot
tortyr anklagas Kazakstan för att ha brutit
mot de mänskliga rättigheterna efter att ha
skickat tillbaka 28 asylsökande muslimska
flyktingar till Uzbekistan. Nu är man rädd att
även Makset Djabbarbergenov ska drabbas
av samma öde.
19
notiser
Ljus i Öster nr 7
Kristen fånge fick inte träffa advokaten
n Den uiguriske, kristne husförsamlingsledaren Alimujiang Yimiti (bilden)
dömdes 2009 till 15 års fängelse. Utöver
att ha lett en olaglig kristen församling
och omvänt muslimska uigurer dömdes han också för att ha ”överlämnat
statshemligheter till utlänningar”. Han
avtjänar nu sitt straff i ”Fängelse nr 3” i
den kinesiska delrepubliken Xinjiang.
I augusti reste den kristne advokat
som han hustru anlitat från Beijing till
Urumchi i Xinjiang, berättar ChinaAid.
Där gick han till fängelsemyndigheten
med sina papper för att få tillstånd att
träffa Alimujiang. Efter någon timma
fick han beskedet att han måste få detta tillstånd direkt i fängelset eftersom
fången själv måste godkänna besöket.
Då åkte han tillsammans med Alimujiangs fru till fängelset. Där lämnade han fram sina papper vid lunchtid. De ombads komma tillbaka senare
på eftermiddagen, då allt skulle vara
klart. När de kom möttes de av en ner-
vös fängelsechef som inför en påslagen videokamera läste innantill ur sin
anteckningsbok: ”Efter att ha värderat
saken har vi beslutat att advokaten inte
får träffa Alimujiang eftersom fallet
innehåller statshemligheter.”
Efter att ha protesterat mot beslutet
utan framgång tvingades advokaten
och Alimujiangs fru lämna fängelset
utan att ha fått träffa Alimujiang.
l
oktober 2012
Fick sparken
för att ha vittnat
n ”Vi har delat upp vår församling i mindre hemförsamlingar
med upp till 40 medlemmar. När
en människa är med i en grupp
tar man hand om varandra. När
någon blir sjuk hälsar man på. En
kvinna som var sjuk i cancer blev
helad när man bad för henne.
Våra hemförsamlingar finner
nya människor och vittnar för
dem. När de lärt känna dem lite
bättre får de följa med på möten.
Onda människor går direkt till polisen och anger dem som har vittnat för dem. Nyligen fick en man
och hans fru sparken från sina
jobb för att de hade vittnat för en
person som angav dem.
Ur en rapport från
en pastor i Centralasien
VI VILL BERÄTTA OM EVANGELIETS FRAMGÅNG
I ÖST TROTS FÖRFÖLJELSE
Vi kommer gärna till din församling för ett kostnadsfritt besök. Ring 08-564 840 40.
Ljus i Öster besöker:
Fredag 19 okt 19:00
Lördag 20 okt 18:00
Söndag 21 okt 11:00
Söndag 21 okt 11:00
Söndag 21 okt 18:00
Söndag 28 okt 11:00
Söndag 28 okt 17:00
2-4 nov
Onsdag 7 nov Lördag 24 nov 18:00
Lördag 24 nov 19:00
Söndag 25 nov 10:00
Söndag 25 nov 11:00
Broder
Yun
Per
Thunberg
Gävle, Korskyrkan - Broder Yun och Pelle Karlsson
Nyköping, Hjortensbergskyrkan - Broder Yun och Pelle Karlsson
Huddinge, Södertörnskyrkan - Broder Yun och Pelle Karlsson
Nordmaling, Pingstkyrkan - Staffan Edin
Örebro, Citykyrkan (ändrad ort) - Broder Yun och Pelle Karlsson
Binninge, Ebeneser - Hans Lindstrand
Krokek, Kolmårdens frikyrkoförs. - Hans Lindstrand
Larsmo, Finland, Inremissionshemmet - Staffan Edin
Stockholm, manifestation för förföljda kristna i muslimska områden
16.30 Demonstration från Mynttorget till Sergels torg 19.00 S:ta Clara kyrka
Fränsta, Ljungandalens kyrka - Staffan Edin
Ramkvilla, Nygårdskyrkan - Rauli Lehtonen och Per Thunberg
Mönsterås, Pingstkyrkan - Rauli Lehtonen och Per Thunberg
Fränsta, Ljungandalens kyrka - Staffan Edin
Rauli
Lehtonen
Hans
Lind­
strand
Staffan
Edin
Tider kan ändras. Ytterligare möten kan tillkomma. Se www.ljusioster.se för uppdaterat mötesschema.
20
oktober 2012
l
Ljus i Öster nr 7
Manifestation i Stockholm
för förföljda kristna i
muslimska områden
n Tillsammans med en rad andra kristna organisationer arrangerar Ljus i Öster onsdagen den 7 november en ljusmanifestation i Stockholm för förföljda kristna i muslimska länder och områden. Vi
vill också lyfta upp konvertiternas stora problem och
myndigheternas ovilja att följa FN:s deklaration om
de mänskliga rättigheterna. Dessutom ska vi peka på
Migrationsverkets okunnighet om en till kristen tro
omvänd muslims situation.
Det blir en demonstration
som startar vid Mynttorget
kl 16.30 och går till Sergels
torg där det blir sång och
tal. Kl 19.00 är det ett möte i
S:ta Clara kyrka där muslimer som blivit kristna
vittnar. För sången
står sångaren Ingemar Olsson (bilden)
och en iransk kör.
Kom och var med!
Ta med dig dina vänner!
Polisraid mot 74-årig
handikappad kvinna
n I september gjorde polisen en raid hos en 74-årig handikappad kvinna, Nina Tjasina, i hennes hem i Almalyk i
Tasjkent-regionen i Uzbekistan, meddelar Forum 18. Där
beslagtog de 25 böcker, bland annat sju biblar och tre Nya
testamenten på ryska samt tre bibelkommentarsböcker. Vidare tog de 100 traktater, 25 dvd-skivor och ett 20-tal kassetter.
Därefter fortsatte de till en granne som tillsammans med
Tjasina togs med till polisstationen. Där fick grannen ett epileptiskt anfall, men fick läkarhjälp. Läkaren ville ta henne till
sjukhuset vilket poliserna vägrade. I stället fick man henne
i detta utsatta tillstånd att skriva under ett uttalande om att
hennes granne Tjasina spred kristna filmer bland muslimer.
Bakläxa för myndig­heterna
i Izjevsk
%DUQHQVP\VLJDVWHSHSSDUNDNVEDN
3HSSDUNDNVIRUPDUI|UVWRUDRFKVPn0DVVRUDYQ\KHWHUGMXUIRUGRQPP
VSlQQDQGHPRWLYIUNUVW
ZZZIRUPLQDVH
(QQ\DNWXHOOERNRP
VWUHVVRFKXWPDWWQLQJ
DJXUI|UIDWWDUHQVI|URUG
|QVNDQlUDWWJHHWWYLGDUHSH
UVSHNWLYSnIHQRPHQHWVWUHVV
lUPHGRFNVnEUHGGDV\QHQSn
KXUYLNDQKDQWHUDVWUHVVHQ
YL VHU KXU PnQJIDVHWWHUDG
H RUVDNHUQD NDQ YDUD
InU YL
UHGVNDSI|UVWUHVVKDQWHULQJ)
UDPI|UDOOWNDQHWWXWYLGJDW
HNWLYELGUDWLOODWWPLQVNDGHQ
NlQVODDYPLVVO\FNDQGHVRP
P\JDVLJSnGHQVRPGUDEEDWVD
YXWPDWWQLQJ0lQQLVNDQlU
OKHW'HQWLGLJDUHLQGHOQLQJH
QGlUOlNDUYHWHQVNDSHQWRJ
RPNURSSHQSV\NRORJHURPV
MlOHQRFKN\UNDQRPDQGHQ
LQWHOlQJUH
%RULV6DORJHU PnQJDH[HPSH
OSnLQUHRFK
\WWUHVWUHVVIDNWRUHU6DPWLGLJW
YLOOKDQRFNVn
JH NRQNUHWD YHUNW\J I|U
VWUHVVKDQWHULQJ
+DQ O\IWHU lYHQ IUDP EHW\GHOVHQ
HQLQUHEHUHGVNDSLVWUHVVLWXDWL DY DWW KD
RQHU
)ULIUnQSUHVV
RFKWULVWHVV"
(WWYLGDUHSHUVSHNWLYSn
VWUHVVRFKXWPDWWQLQJ
ULV6DOR
3URVWHQ %RULV 6DOR lU NDSODQ
L
VYHQVNDI|UVDPOLQJ$OSKDUnG -DNREVWDGV
JLYDUHI|UH
OlVDUHRFKHQJDJHUDGLlNWHQVN
DSVDUEHWH
XWJLYQDE|FNHUlUEOD/LYHWVVSUnN
RFK9DUGDJVWURRP
LWHW %HUlWWDUJOlGMHRFK
-HVXVEHUlWWHOVH
D/HNHQVRPEHU|UlNWHQVNDSNlUOHN QELEHOWHRORJL
RFKVH[KDUKDQ
OVDPPDQVPHGVLQIUX9LYLDQ
)ULIUnQSUHVVRFKWULVWHVV"
%R
ERNI|UHQYDU
]B[PPB%DUQHQVP\VLJDVWHLQGG
6(.
D
9L%R6D
%RULV6DOR
(QERNI|UHQYDU6WUHVVRFKXWPDWWQLQJ
EHO\VHVXUPnQJDV\QYLQNODUXWLIUnQHQ
NULVWHQJUXQGV\Q
´1lUYLVHUKXUPnQJIDFHWWHUDGHVWUHVV
RUVDNHUQDlUInUYLÀHUDUHGVNDSI|U
VWUHVVKDQWHULQJHQ´
)|UIDWWDUHQYLOOJHHQLQUHEHUHGVNDSDWW
P|WDOLYVXWPDQLQJDU
6DOR%)ULIUnQSUHVVRFKWULVWHVV(WW
YLGDUHSHUVSHNWLYSnVWUHVVRFKXWPDWWQLQJ
,6%1LQEXQGVLG
n Skiljedomstolen i den ryska delrepubliken Udmurtien har
underkänt myndigheternas krav på församlingen Filadelfias nybyggda kyrka. Vid slutinspektionen av bygget hade
myndigheterna ställt en lång rad krav på ytterligare åtgärder
på till exempel brandsäkerhet och liknande – krav som gick
långt utöver det de krävde av andra byggnader. Församlingen protesterade och nu har alltså skiljedomstolen gett dem
rätt. Innan överklagandetiden har gått ut kan emellertid inte
församlingen ta sin nya kyrka i bruk.
$QGUDE|FNHUDY%RULV6DOR
-HVXVEHUlWWHOVHQ±¿NWLRQHOOHUYHUNOLJKHW"6(.
³(QDYGHElVWDDSRORJHWLVNDE|FNHUMDJOlVW´
&DUO(ULN6DKOEHUJWHROGU
%HUlWWDUJOlGMHHQYDQGULQJJHQRP0DUNXVHYDQJHOLHW6(.
(QOlWWOlVWNRPPHQWDUPHGIUnJRUI|UVDPWDOVJUXSSHU
9DUGDJV±7UR6(.
%XGHQWURVEHNlQQHOVHQRFK)DGHUYnULQ\EHO\VQLQJ
³)|UIDWWDUHQKDUIXQQLWHQNlOODVRPYLKDUOnWLWYl[DLJHQ+DQ|VHU
XSSHWWYDWWHQVRPlUIULVNWRFKNODUW´-RKQ9LNVWU|PlUNHELVNRSHP
'HQ.lUD/HNHQ2PNlUOHNlNWHQVNDSRFKVH[XDOLWHW6(.
³'HWXQLNDPHGERNHQlUDWWVDPWLGLJWVRPI|UIDWWDUQD%RULV
9LYLDQUHIHUHUDUWLOOHQPlQJGYHWHQVNDSOLJDXQGHUV|NQLQJDUVn
NQ\WHUGHRFNVnSnHWWSRVLWLYWVlWWDQWLOOHQNULVWHQVH[XDOHWLN
gSSHWlUOLJWRFKPHGP\FNHQKXPRU´$OI%6YHQVVRQI|UIDWWDUH
OHJSV\NRORJ
9L%R6D
6NULYDUHYlJHQ
-DNREVWDG)LQODQG
ZZZYLERVD¿
YLERVD#YLERVD¿
21
BÄSTA DUSCHKOMFORT
PERFORERA PRODUKTION AB
Idégatan 4
330 33 Hillerstorp
Tel: 0370-237 75
Fax: 0370-237 00
[email protected]
Evangelisation
och fördjupning
www.gloriaforlag.se
STÅLKONSTRUKTIONER OCH HYDRAULIK
WWWKVANU
(ËLLEmUNDRAGATAN
6&RÚLUNDA
%MAIL INFO KVANU
4EL
&AX
Kardemummakök
från
erix
www.erix.se
Välkommen till oss
Kulla Ginkalunda
511 56 Kinna
Tel: 0320-933 30
22
Rundtråd
1,5–16,0 mm
På spole eller fixlängd
Plattvalsad tråd
tj 1,5–6,0 mm
bredd 8–50 mm
På spole eller fixlängd
Med hål, radieklipp
eller urklipp
Gunnars Tråd AB
Törestorp, 330 33 Hillerstorp
Tel 0370-37 33 00
Fax 0370-37 33 10
e-mail: [email protected]
www.gunnarstrad.se
Nya Hjälmseryd, 570 01 Rörvik
PULVERLACKERING
Assars Industri AB
Box 20, 330 33 Hillerstorp
Tel: 0370-37 33 30, fax 0370-37 33 40
www.assars.se
Assars Industri AB, Box 20, 330 33 Hillerstorp
Tel 0370-37 33 30, fax 0370-37 33 40
www.assars.se
Monica Smeds
Leg. Tandläkare
Nr 7 oktober
Yousif Gagi
Leg. Tandläkare
2012
Så fungerar din prenumeration
ING
BIBELTRYCKN
ISTPÅ KOMMUN
TRYCKERI I KINA
Sid 4-7
E
PAPPAN HAD
LJ
EN OKÄND FAMI
Sid 8-9
TORTERAD
FÖR SIN TRO
Tidningen Ljus i Öster skickas ut gratis till dig som anmält att du vill ha den.
Även om tidningen är gratis har vi en frivillig prenumerationsavgift. Den är
på 150 kronor och du får naturligtvis gärna betala in den. Det hjälper oss att
satsa ännu mer på mission.
Sid 10-11
PINGSTKYRKA
I RUINER
Sid 12-13
PENSIONERAD
MILITÄR
BLEV HELAD
Sid 16
1
23
Posttidning B
1� 7� 0� 0� 2� 0� 0� 0� 0�
Livsberättelsen
Ljus i Öster
nr 7 oktober 2012
Fick jätteskuld
efter sonens sjukhusvistelse
– Min son hade varit ute på en stöldturné. På hemvägen krockade han med
en elstolpe och fick 10 000 volts spänning genom kroppen. Han förlorade
båda sina händer, tvingades genomgå
16 operationer och blev invalidiserad för
resten av livet, berättar Vasilij Rudovskij
som bor i den lilla byn Pirogovka i norra
Ukraina.
Mediciner och sjukvård är inte gratis
i Ukraina och sonen låg länge på sjukhus vilket gjorde att Vasilij drog på sig
en enorm skuld.
– Vi reste då till Vitryssland för att
be mina släktingar om hjälp, men vi fick
ingen ekonomisk hjälp. Men vi stannade i Vitryssland och där träffade jag en
grupp troende och efter en tid bestämde
jag mig också för att ge mitt liv till Herren. År 2002 lät jag döpa mig och efter
det började mitt liv förändras till det
bättre och bli lite lättare.
Han fick hjälp med att skaffa en bil
och kunde börja resa runt och sälja kläder och skor. På så sätt kunde han betala
av större delen av sin skuld, vilket han
tackar Gud för.
– Efter fem år blev vi tvungna att lämna Vitryssland eftersom det blev problem
med registreringen då vi var ukrainska
medborgare. Min tanke var att tillfälligt
resa tillbaks till Ukraina för att skaffa
alla papper som behövdes. Vi åkte till
den lilla byn Pirogovka där jag började
berätta för andra romer om Jesus och
vad jag upplevt, fortsätter Vasilij.
– De var överväldigade över den stora
förändringen i mitt liv och tog emot mitt
24
vittnesbörd med kärlek. Jag fick veta att
det fanns en församling i staden Shostka, 20 km från Pirogovka. Jag blev bekant med deras pastor och en dag hade
en av bröderna i församlingen ett ord till
mig från Herren om att min plats var i
Pirogovka.
Vasilij hade ingen permanent bostad
där, men Herren skickade en grupp norrmän som köpte ett gammalt hus och reparerade upp det till ett bönehus. Där
kunde även Vasilij och hans hustru bo.
Ett 30-tal personer besöker numera regelbundet mötena i Pirogovka.
– Nu är jag evangelist och håller minst
fyra möten i veckan, i bönehuset och i
kyrkan inne i Shostka samt i några hem.
För några år sedan ville man göra ho-
nom till pastor i församlingen i Shostka,
men han ville själv fortsätta i sin kallelse
som evangelist. Han pratade med biskopen om det och föreslog själv en annan,
yngre man som pastor, vilket församlingen accepterade.
Vasilij och hans fru Katarina lever
under knappa ekonomiska omständigheter. De försöker samla och sälja lite
metallskrot på sommaren, annars ska de
leva på en liten pastorslön. Det gör att
han inte fullt ut har kunnat betala av sin
skuld, och några av långivarna har varit
mycket hotfulla.
– Men jag tror att Gud, som aldrig
lämnat mig, kommer att vara trofast även
denna gång, säger Vasilij slutligen. n
TEXT och FOTO: EVA WANAMO