docST ORMURBLADET
download 
Report Transcription
ST ORMURBLADET
Nr 1 2010 STORMURBLADET Medlemstidningen för Ryttargruppen Stormur - lokalförening i Svenska Islandshästförbundet STORMURBLADET 1-2010 1 STORMURBLADET Rosen går till… Medlemstidning för Ryttargruppen Stormur. Redaktionens adress: [email protected] Redaktör: Ewa Kuylenstjerna [email protected] Text Ewa Kuylenstjerna Foto Sonia Eriksson Ansvarig utgivare: Göran Fernsund [email protected] Layout: Sonia Erikson, [email protected] Redaktionen ansvarar inte för åsikter eller synpunkter i insänt material om så inte direkt anges. Tävlingsgruppen som varit så flitiga och organiserat två stora tävlingar under vintern, både inomhus på Stora Rickeby och utomhus på Vallentunasjöns is - och genomförde den! BRA JOBBAT! Omslagsbild: Muska från Smara, foto Sonia Eriksson och till… Nina Keskitalo som höll en så intressant och lärorik clinic i samband med årsmötet! Innehåll Redaktörens ruta Ordförande har ordet Lappdalsmästerskapen Årsmötet ...............3 ...............4 ...............5 ...............6 Noterat från Ninas clinic Rapport från årsmötet Inomhustävlingen på stora Rickeby ...............9 Nadia och Faxi på tävling Första hjälpenkurs Istölt som gjorde skäl för sitt namn .............14 .............16 Mikaela Tjärn och Trölli tävlar Kurs i kroppsspråk 2 .............19 STORMURBLADET 1-2010 Redaktörens ruta Hej igen Stormuriter! Nu äntligen gör vi en omstart med det nya Stormurbladet i digitalt format. Här kommer ett vinternummer som jag hoppas ska inspirera till många flera fina bidrag i kommande nummer. Under denna fantastiska vinter har det tävlats både ute och inne. Det får vi förstås läsa om. Vi får också en rapport från årsmötet och ett sammandrag av Nina Kestitalos clinic. Vad kan man göra för en olycksdrabbad medmänniska? Mycket, om man lärt sig hur man gör! Vi är ju obotliga optimister vi människor: ”det händer inte mig” tänker väl de flesta. Men livet är ju sånt att alla drabbas på ett eller annat sätt av en olycka själv eller är med om att någon annan råkar illa ut. En av vinterns kurser, som finns att läsa om är den utmärkta HLRkursen, Hjärt- och LungRäddning, som genomfördes med tyvärr allför få deltagare. Även en kurs med syfte att lära sig kroppsspråka med sin häst får vi läsa om. Tack vare att tidningen nu distribueras digitalt kommer den att kunna innehålla många bilder av våra charmerande islandshästar, så vi förväntar oss att få massor med artiklar och berättelser med foton, så att nästa Stormurbladet blir riktigt innehållsrikt. Det är ju vi medlemmar som skriver bladet. Hör gärna av Er om vad ni tycker och vad ni skulle vilja läsa om i bladet, till: tidningen@stormur Vi hörs! Ewa STORMURBLADET 1-2010 3 Ordförande har ordet Så är nu det första Digitala Stormurbladet här! Stormurbladet kommer att innehålla reportage och artiklar medan aktuell information om Stormur kommer att finnas på vår nya hemsida. Mars 2010 Vi har en ny spännande säsong framför oss med massor av aktiviteter. Stormur har i januari genomfört en Inomhustävling och en Istölt på Vallentunasjön i februari. Håll utkik på hemsidan efter mer informaStormurs årsmöte, som hölls på Örnäs, var i år mer välbesökt än vanligt. Före årsmötet hölls tion. en Clinic för Stormurs funktionärer och efter mötet intogs middag med mingel. Om du vill göra en insats för Stormur, hör av dig till styrelsen och/eller till någon i våra aktivitetsgrupper. Vi behöver alla hjälpas åt för att Nya namn i 2010 års styrelse är Caroline Verutveckla vår förening. Alla kan hjälpa till med nier, Karolina Holmberg och Henrik Moe. något, så tveka inte att ta kontakt. Jag vill passa på att tacka Helene Larsson för gott arbete för tiden i styrelsen. Glöm inte att betala in årsavgiften så snart som möjligt. Vill även speciellt tacka Alexandra Rashem som under de senaste 2 åren fungerat som kasHa en härlig vår efter en lång vinter! sör trots att hon för länge sedan har avsagt sig önskar uppdraget. Nu har Stormur äntligen fått en ny Göran kassör, Henrik Moe. Göran njuter på Vinurs rygg. 4 STORMURBLADET 1-2010 Lappdalsmästerskapen Text och foto Ewa Kuylenstjerna På morgonen den 12 dec, en strålande vinterdag, samlades ett ansenligt antal ryttare och hästar för att starta i uttagningarna i Lappdalsmästerskapen 2009. Det var både privat- och skolhästar som tävlade i grenarna maskerad, fyrgång, V5 och tölt, T7. Efter välbehövlig lunchpaus var det dags för de spännande finalerna i V5 och T7. Till A-final i fyrgången hade Linea /Tigge, Lisa/ Fàkur, Emma/Hremsa, Sofie/Bessi, Kicki/ Jafna, Hanna/Vilja och Anna/Màni kvalificerat sig och till A-finalen i T7 hade Sophie/ Andvari, Lisa/Fàkur, Caroline/Bliður, AnAnna på Màni knep andra plats i V5. dreas/Brynjar, Emelie/Skuggi och Bea/Bakki kvalificerat sig. Medan solen försvann avverkades de sista varven i tölten och prisutdelningen skedde i strålkastarnas sken. Det var ändå tydligt att många av ryttarna var riktigt glada och nöjda med sina prestationer. Hästarna kunde se fram emot en extra morot och vi andra åkte hem efter en fin dag och en väl genomförd tävling som var klar på utsatt tid - på minuten! Granen Lisa på Fákur vann maskeraden före polisen Wilma på Stienur. STORMURBLADET 1-2010 Emelie utsågs till kursverksamhetens mest framgångsrika elev, här på favoriten Skuggi. 5 Årsmötet Årsmötet var ett riktigt trevligt och välbesökt evenemang med fullt program hela eftermiddagen. Först höll Nina Keskitalo en intressant, lärorik och pedagogisk Clinic där hon med generositet delade med sig av sina inridnings- och träningsmetoder. Tyvärr var det för mörkt för att ta några bilder, då vi var utomhus, men Åsa har varit vänlig att dela med sig något av vad hon fick ut av Clinicen. Så hölls årsmötet som, förutom de obligatoriska agendapunkterna, innehöll ett antal spörsmål som stöttes och blöttes, som Kia återger här. Därpå följde en härlig middag med trevligt umgänge. Det är ju många av oss som inte har tillfälle träffas utanför tävlingsbanorna så ofta och knappt känner igen varandra utan hjälm... Noterat från Ninas clinic Text Åsa Kärrman Den 16 januari, i samband med årsmötet, bjöd Stormur in till clinic med Nina Keskitalo på Örnäs. Nina berättade om träning av hästar från föl till tävlingshäst. Vi fick se en 8-månaders hingst, två 4-åringar på olika nivå (den ena halvbror till Berserkur), en 5-åring på töltträning och så satt Nina upp på sin nya tävlingshäst, den högt bedömde hingsten Ardur; en ljudlig suck hördes från åskådarna. Efter en värmande fikapaus visades en sjuåring och så kom Julia Lindmark på Svipur. Nina instruerade och beskrev de olika hästarnas behov och förmågor. Nina visade också markarbete med sin vackra lusitanohingst skimmeln Quatzo, som gjorde mer spektakulära övningar inklusive courbette och ett fint levadeförsök. Slutligen satt Nina upp på sin läckra mörkbruna lusitanohingst Odalisco, som är utbildad i svår dressyr. Då fick vi bl.a lära oss att om man vill göra en övergång från passage till piaff så spänner man bara magmusklerna… Hur enkelt som helst! Här är några av Ninas tips och tänkvärda ord, som jag lade på minnet: * Efter avskiljningen får fölen lära sig att ledas i grimma och lyfta hovarna innan de släpps på lösdrift * Unghästarna börjar ridas i rundpaddocken, men de ska ut på vägen så fort som möjligt eftersom de inte klarar att hitta balansen på volt. I början får de följa efter en kompis i den gångart de väljer själva. * Det är mycket viktigt att ryttaren har bra balans! * Hästen måste vara lösgjord och ta förhållningar innan man börjar med tölten. * Spända travtaktiga hästar som höjer huvudet vid tölt måste man ge eftergift direkt, inte hålla i. * Arbeta med bakbensaktivitet genom att ändra tempo och ändra form * Jobba grundligt i skritt * Ryttaren får akta sig för att begära för mycket av hästen olika moment. Om hästen jobbar på efter förmåga och ryttaren ändå inte är nöjd… hur kul är det då att anstränga sig och känna harmoni. Jobba i korta moment och växla mellan uppgifterna * Ryttaren ska ställa relevanta krav på hästen * Eftergiften är A & O * Börja alltid ridpasset med att kolla att hästen är lydig för hjälperna. Det gäller även innan man rider ut. En del tränare har rykte om sig att vara tuffa t.o.m. ”elaka”. Men vem är det egentligen som är ”elak”? Den som låter hästen få olater eller den som arbetar med att få bort dem? Hästens dröm är att gå i flock och beta, inte att vinna VM. Det gäller att få hästen med sig och göra sin egen dröm till hästens dröm. Det är inte säkert att din häst har det bäst hos dig. Om ni har alltför olika ambitioner är det bättre att byta häst. Ett stort tack till Nina och hennes medhjälpare! 6 STORMURBLADET 1-2010 Karolina Holmberg pratar med Mikaela Tjärn. Engagerat styrelsesamtal. Gesa Helmfrid, Ulrica Torsell och Lisette Öberg. Helene Larsson hjälper till med serveringen. Pia Vilén med diplomet, Årets Stormurit, i sällskap med Mari Andersson, Lena Ahlefelt, Anna Pers och Nadja Calmerin. STORMURBLADET 1-2010 7 Rapport från årsmötet Text Kia Holmquist Foto Ewa Kyulenstjerna Årsmöten är en händelse som får allt för få av våra medlemmar ur husen, en svinkall januarikväll. Vilket är synd, eftersom det är där vi kan berätta om arbetet vi bedrivit under året, grunden för de beslut vi fattat och få återkoppling från er. Alltså beslöt vi att göra årets möte till något som ”bara inte kunde missas”. Klok och nyttig clinic med Nina Keskitalo inledde dagen, åtföljt av gratis – och god – middag till alla de som arbetat som funktionärer under året. Och visst blev det fullt i Örnäs Café! Ordförande Göran Fernsund gav en övergripande resumé över året, åtföljt av representanter för respektive utskott som kompletterade rapporteringen. Stormurbladet i pappersform lades ner av ekonomiska skäl. Vi har valt att satsa på en ny hemsida och elektroniska utskick, som både sparar miljön och klubbens pengar. Men det gör också oss mer snabbfotade informationsmässigt, då ledtiderna från nyhet till att den enkelt kan nå medlemmarna blir betydligt kortare än tidigare. Hemsidan är nu på plats, den är enkel att uppdatera och expandera och vi märker att vi alla i styrelsen har fått ett större engagemang i och ansvar för innehållet på den. Vi är medvetna om att många saknar tidningen i brevlådan och vi är ledsna för att vi inte kan göra både och. Nu kommer tidningen elektroniskt istället. Men vi ska heller inte glömma bort att en anledning till nedläggningen var ständig brist på material till tidningen. Många vill ha den, men få bidrar till den. Genom att nu publicera den på hemsidan är vi inte beroende av utgivningsdatum, ett visst sidantal etc., vilket gör oss mer flexibla. Tävlingarna utöver ovanstående har gått bra och samtliga genomfördes som planerat. Efter inledande problem med för få funktionärer, har den trenden vänt, vilket vi är mycket glada för. Fritidsgruppen har anordnat ritter för medlemmarna under året, bland annat till Djurgården, Brottby och Domarudden. Tyvärr fick distansritten ställas in p.g.a. för få anmälda. Klubbens ekonomiska facit efter 2009 blev en vinst på drygt 33 000 kronor och styrelsen beviljades ansvarsfrihet av medlemmarna. Styrelsemedlemmen Helen Larsson avböjde omval och istället valdes Karolina Holmberg och Caroline Vernier in, liksom Henrik Moe som blev vår nya, mycket efterlängtade kassör. Årets Stormurit, Pia Wilén hyllades välförtjänt, liksom den på kvällen ej närvarande Årets tävlingsprofil, Jenny Göransson. Tack för ett trevligt år 2009 och välkomna till ett nytt Stormurår! Tillsammans med grannklubbarna Eidfaxi och Vallfari anordnades en nationell tävling – Kia Holmqvist och Ordförande Göran Fernsund. Svealandsmästerskapen - i Eskilstuna, som var mycket lyckad. Ambitionen är att samarrangera den fler gånger om vi får till logistiken. 8 STORMURBLADET 1-2010 Inomhustävlingen på stora Rickeby Text: Maria Macklin Foto: Maria Macklin och Ewa Kuylenstjerna En kall snötäckt vinterdag gick inomhustävlingen på Stora Rickeby gård nära Arlanda av stapeln. Stefanie skulle tävla Gammur i fyrgång och tölt och Frakki skulle delta i unghästklassen. Det var en spännande dag där vi skulle få se om Stefanies träning av Gammur skulle ge något bra resultat på tävlingen men även hur vår unghäst Frakki skulle reagera på att åka transport, byta miljö och tävla för första gången. Vi hade checkat in hästarna dagen innan för att tjäna lite tid och hitta bästa vägen dit från Genas Salomea Islandshästar i Närtuna där vi har hästarna inackorderade. Dagen började inte så bra för när vi kom fram till tävlingsplatsen råkade vi stanna bilen med hästsläpet på den glashala vägen och kom sedan inte framåt igen, bara bakåt. Men som tur var lyckades vi backa in på parkeringen vid ridhuset och kunde lasta ur hästarna där. Nu kunde vi pusta ut att vi lyckats ta oss dit helskinnade trots halkan. Utanför ridhuset var det full aktivitet med hästtransporter som anlände och folk som stod och pratade. Själv träffade jag många vänner som jag inte sett på länge och som det var roligt att få prata med en stund. Tävlingarna startade med fyrgång för seniorer och vi hann se flera fina ekipage innan det var dags för oss att gå till hagen och hämta Gammur och förbereda honom inför hans första start i fyrgång ungdom. Frakki var duktig och blev inte orolig när vi tog ut Gammur ur hagen och försvann iväg med honom. Stefanie gjorde i ordning Gammur och red sedan iväg för att värma upp medan jag gick tillbaka till ridhuset. Nu hade tävlingen dragit ut lite på tiden och det blev en försening på femton minuter och det blev en lite väl lång uppvärmning för Gammur. Det är alltid svårt att planera tid vid tävlingar, men det är lika för alla. Stefanie trotsade kylan och red envist tävlingen i kavaj och vita ridbyxor så strax innan insläppet i ridhuset var jag där och hämtade jacka, halsduk och termobyxor för att sedan gå in och sätta mig på läktaren. Stefanie på Gammur och Liselotte på Halastjarna. STORMURBLADET 1-2010 Gammur och Stefanie gjorde en fin visning i fyrgången och fick poängen 5,63 vilket var bra med tanke på att Gammur kändes lite trött i första starten. Det är också lite typiskt Gammur som ofta är lite morgontrött och inte alltid gillar att motionera på sin sovtid efter frukost. Efteråt fick Gammur gå tillbaka till Frakki i hagen vilket resulterade i lite dålig tidsplanering från vår sida då Stefanie nästan höll på att missa prisutdelningen i fyrgången. Hon hann dit i alla fall – om än lite sent. Stefanie hade kommit på andra plats efter Liselott på Halastjarna som 9 fått fina 5,90 poäng i fyrgången. Det blev prisutdelning utan häst för Stefanies del och dags att ladda om för nästa gren. En kort paus senare var det dags för seniorernas tölt. Vi hade gärna hunnit se fler ekipage men tyvärr hann vi inte se så många innan det var dags att gå och göra ordning Gammur för ungdomarnas tölt. Nu blev det lite kortare uppvärmning och Gammur hade vaknat till liv efter sin lite tröga start. I töltgrenen var han mer taggad, gick jämnare och visade mer energi vilket resulterade i 5,83 poäng av domarna. Det räckte till vinst i ungdomarnas tölt och Stefanie fick en ännu stoltare mamma på läktaren. Efter prisutdelningen i tölten där Stefanie fick sin blågula rosett blev det lunch i kafeterian och tid att prata med vänner igen. Men tiden gick snabbt och det blev snart dags för femgången. Nu fick vi tid att sitta på läktaren och titta på tävlingarna en stund. Det var många trevliga ekipage som tävlade och vi njöt av att se de fina hästarna. och jag var mäkta stolt över både honom och Stefanie efteråt. Jag var också extra glad för att det blev en positiv upplevelse för Frakki och att han hade klarat det alldeles utmärkt utan större problem. Vilken dag det hade varit! Stefanie hade ridit bägge hästarna fantastiskt bra och så bra att även domarna hade uppmärksammat det och gav henne hederspriset för sin goda ridning. Med en tår i ögat tog Stefanie emot hederspriset och det var Stefanies mest uppskattade pris för dagen! Detta blev en dag att minnas – en kall vinterdag, i trevlig atmosfär, en välarrangerad tävling av Stormur med många fina hästar! Näst på tur var Frakki som Stefanie skulle tävla i unghästklassen. Jag var spänd på hur han skulle reagera på allt nytt på en tävlingsplats, och framför allt hur han skulle reagera på publiken på läktarens långsida. Det måste ju vara en första gång för allt och nu med facit i hand så gick allting väldigt bra. Frakki var ganska spänd och gnäggade en hel del i den nya miljön. Under uppvärmningen på vägen var han lite okoncentrerad och lyssnade inte riktigt när Stefanie skulle stanna honom i galoppen och nedtagningen från galoppen blev rätt lång. Väl inne i ridhuset på tävlingen var han dock mycket lyhörd för hjälperna och visade villigt sin trevliga tölt och galopp. Publiken på läktarlångsidan verkade han inte heller bry sig speciellt mycket om. Frakki fick totalt 5,60 poäng för sin visning Stefanie på Frakki. 10 STORMURBLADET 1-2010 Jag och Faxi på tävling Text: Nadia Calmerin Den 31 januari hade Stormur anordnat en inomhustävling utanför Märsta. Jag hade i ett svagt ögonblick av tävlingslust (eller hjärnsläpp?) raskt anmält mig till tre tävlingar på en gång när jag en kväll satt och gick igenom tävlingar som jag skulle kunna vara med i. Det kändes roligt att det fanns en tävling så tidigt på året och att det var inomhus skulle ju kunna vara ytterligare en bonus, tänkte jag. Den första gången vi tävlade var det stekhett och soligt och det var inget vidare faktiskt. En tävling i januari kändes betydligt mer uppfriskande! Nu är det ju så att när man sitter framför datorn hemma så känns inte allt så läskigt och datumet då tävlingen faktiskt ska äga rum, känns väldigt avlägset. Sen går tiden väldigt snabbt och plötsligt och så har det blivit dags och då känner man sig inte ett dugg förberedd. Hästen går plötsligt mycket bättre i det varv som man inte valt till tävlingen, han fattar fel galopp, kan inte trava rent och trilskas i största allmänhet. Helt oplanerat infinner sig möten och åtaganden på arbetet som man bara måste genomföra och tiden tycks inte räcka till för att träna så mycket som man vill. Eller så skiner solen helt enkelt bara den dag då man tänkt rida på volten, snön gnistrar och allt är så där ljuvligt vackert och det slutar med att man rider ut i stället. Ja, det finns tusen ursäkter men en dag så kommer obevekligen det datum då man ska tävla. Jag och Faxi har bara tävlat en gång tidigare i öppen klass, så jag hade inga större förväntningar. Jag vet att han kan, men det är värre med mig. Jag är en typisk ”storhästryttare” och har ridit halvblod sen jag var 13 och en del araber och quarterhästar men jag är nybörjare på islandshäst. Faxi är faktiskt den första och enda islandshäst som jag har ridit (förutom en turridningshäst för många år sedan) och det här med tölt är ju så svårt! Men det är väldigt, väldigt roligt och en riktig utmaning! Faxi är min allra bästa vän och kompis. Jag har bara haft honom i två år, men det känns som om det inte fanns en tid innan honom. Jag ska inte gå in på den historien nu men det är lite lustigt att vi fann varandra; han är det bästa som har hänt mig (näst efter min familj) och varje dag med honom är fantastisk. Han får mig att må bra, helt enkelt. Den sista tiden har han känts kanonfin och det har gått riktigt bra på lektionerna för Ann-Mari. Det känns faktiskt som om jag börjar få lite Nadia och Ljósfaxi värmer upp. STORMURBLADET 1-2010 11 kläm på det här med tölt också. Nu kan jag åtminstone känna när han går i takt och vi börjar också få ordning på formen. Nu talar jag om arbetstölten, för när det gäller den ökade tölten har jag stora problem! När vi är ute och rider hemma på vägarna runt Järvafältet kan vi få till de mest fantastiska ökningar i tölt, enligt mig, vill jag tillägga… Har han dessutom en kompis bredvid som han kan tävla med så kan jag lova att det går undan! Men annars – inte. Jag fattar helt enkelt inte hur man gör. Antingen släpper jag honom för mycket och då kör han upp huvudet och rollar eller så håller jag tillbaka honom och då ökar han inte tillräckligt. Men det är väl bara att träna. Skam den som ger sig! När jag började rida islandshäst (Faxi) tyckte jag att det gick så himla snabbt! Jag var van att rida på halvblod i lugnt, samlat tempo och det var en viss skillnad mot att forsa fram på den här lilla turbomaskinen! Och vad svårt det var att på en JÄTTEbana hålla tempo, takt och form samtidigt med flera andra hästar som triggar upp farten och tävlingsinstinkten! Jag gillar visserligen fart och fläkt men det ska vara jag som bestämmer tempot. Jag kan väl säga att jag och Faxi ibland har skilda åsikter i den frågan… missöden och lastade av. Eftersom vi skulle starta kl. 09:30 så var det nästan dags att sadla på direkten och börja rida fram. Faxi verkade vid gott mod och jag sadlade, tränsade och satt upp. Vi tog oss fram till en paddock men insåg ganska snart att det inte var läge att rida fram där. Om man inte ville pulsa i en halv meter snö… Red fram på vägen och Faxi kändes ganska samlad och lugn. Annars är just det vårt största problem: Faxi blir extremt taggad och framåt med andra hästar... Det kan ju låta bra men då ska man betänka att Faxi i vanliga fall har en enorm vilja och framåtanda. Lyckas man tygla det hemma på banan så går han kanonfint – men på en ovalbana och med en massa andra hästar… nja, det blir lite för mycket av det goda. Tiden gick snabbt och snart var det dags! Jag tror inte att Faxi fattat att vi var på tävling när vi red in i ridhuset. Vi har inget ridhus hemma på Molnsätra, men vi brukar åka på kurs i ett ridhus ibland så han trodde nog att det var dags för lektion. Underlaget var Paddex och det kändes väldigt ovant och grusigt, har aldrig ridit på det inomhus. Dessutom var det ganska hårt och fruset i hörnorna. Målet med tävlingen var framför allt att han skulle lyssna på mig och att det skulle kännas kontrollerat. Arbetstölten funkade ganska bra ändå. Faxi var lugn och sansad och lyssnade på mig. Jag försökte att tänka på vad Ann-Marie lärt mig: ”Black and Decker, Black and Decker”, håll takten! Håll upp hans huvud! Få honom att lyssna! Så kom då tävlingsdagen och som tur var, var jag inte ensam från vårt stall. Mitt lokalsinne är inte det bästa så det kändes skönt att ha vänner med som hittade. Julia skulle tävla sin unghäst Ari för allra första gången men verkade inte ett dugg nervös. Själv var jag i stallet kl. 06:30 och irrade runt som en yr höna och packade, mockade, gav mat och kopplade på transporten. Faxi trilskades lite innan vi fick på honom men sen gick det bra. Vi kom fram utan några Yes, det funkar, tänkte jag och det kändes faktiskt bra. Sen sa domarna till om trav och då gjorde jag något som jag inte har gjort förut på tävling: jag väntade in Faxi och fick honom att lyssna på mig innan vi satte iväg i trav. Tidigare har jag slutat rida när vi kommer in på banan och nästan bara åkt med. Traven kändes sådär, fick inte till de där riktiga längningarna som jag vet att han har. Dessutom kändes han lite ojämn, men det vet jag ju att han kan vara 12 STORMURBLADET 1-2010 ibland i höger varv. Jag hade valt höger varv för att få till rätt galopp, eftersom jag hade fått felfattning på min första tävling i vänster varv och det spökar för mig fortfarande. Jag vågar inte välja vänster varv, fast jag vet att han har bättre tölt i det varvet. Sen var det skritt och han har en fantastisk skritt men det är inte ofta han får visa den eftersom han har alltför bråttom. Nu kändes han rätt lugn och jag tänkte att jag låter honom få fria tyglar så att han får slappna av och det gjorde han med besked! Han frustade och trampade under sig rejält. Jag andades och försökte tänka på det jag hade lärt mig på en kurs i centrerad ridning. Försökte få honom att lyssna och vila i stegen med hjälp av min andning och sätet. Så var det dags för galopp, fick till en fin fattning men sen är det ett litet sto som kommer ångande bakom Faxi och det kan han ju inte låta passera obemärkt! Plötsligt är det som att han fattar att det är tävling och att matte är satt ur spel och alltså kan man springa på obehindrat och TÄVLA!! Faxi sätter fart och jag hinner tänka: hoppas vi inte går omkull nu i hörnan. Det gör vi inte, men det känns inte helt hundra… Vi ångar på och ibland lyssnar han och ibland inte... Tack och lov säger speakern att det är dags för ökad tölt men samtidigt vet jag att vi kan hälsa hem. Jag kan ju inte ökad tölt. Får till en ökning, tror jag. Annars är det inte mycket att hänga i julgran. Skäms nästan lite och tar hand om min häst och lastar in honom i transporten. Samtidigt är jag ganska nöjd med arbetstölten men jag vågar inte lita på min magkänsla att det faktiskt kändes bra. Kanske har jag fel. Faxi har i alla fall varit duktig och får ett äpple som han älskar och som är hans belöning efter alla pass som har gått bra. stallkamrater. Ari har gått bra, tycker Julia och Ulrika. Han kändes lugn och stadig. De har ju inte jobbat med ökad tölt ännu så där har han inget att hämta, annars har han känts bra, så de är nöjda. Kul! Tycker att Julia är en cool 14-åring, jämfört med denna 40-åriga tant som låter tävlingsnerverna bestämma… Jag går ut för att höra om domarkommentarerna har kommit men får höra att de dröjer men att resultatet har kommit upp. Går ut och ser att vi har kommit FYRA! Poängen är 5,23, wow, jag som trodde att vi hade kommit sist! Och Ari hade det också gått bra för. Sen kommer domarkommentarerna och det är jätteroligt att läsa: Samtliga domare har gett oss kommentarer om fin form på arbetstölten och äntligen får vi poäng 5,5 och 5,0 för tölten. Galoppen har vi fått 6,0 och 5,5 för men den största överraskningen är skritten, där vi har fått en 7:a! Äntligen har han visat sin fina skritt! Jag vet ju att han kan! Den ökade tölten var ju en katastrof och den inställningen delade två av tre domare, den tredje ger mig 5,5 för den ökade tölten. Man kan undra när han/hon fick syn på den tölten? Vi åkte hem ganska omgående och Faxi fick sin hink och sen fick han komma ut i hagen och rulla sig och leka med kompisarna. Jag tror att han var ganska nöjd med sin dag! Och på det hela taget så var jag också ganska nöjd. Det är härligt att åka iväg och tävla med sin häst. Jag ser det som en träning för oss tillsammans som ekipage och partners. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Huvudsaken är att man har roligt! Vi tävlar mot oss själva och sätter upp mål utefter våra mål och förväntningar. Så vi syns på tävlingsbanorna! Sätter också på mig mer kläder eftersom jag håller på att frysa ihjäl. Går in och tittar på de andra. Äter en toast och pratar med mina STORMURBLADET 1-2010 13 Vendela och Litfari pustar ut. Per-Erik på Hrísungur värmer upp. Liselotte och Halastjarna vann V2U. Första hjälpenkurs Text: och foto Sonia Eriksson och Ewa Kuylenstjerna Klick, klick, klick hörs det rytmiskt, så puuhh, puuhh, så klick, klick igen, 30 gånger… jobba på! Vi sitter på knä och gör omväxlande kompressioner och ger konstgjord andning till en docka. Det är rätt ansträngande, tänk om det vore på riktigt – då skulle man behöva hjälp! Det är det sista viktiga momentet i Stormurs kurs : ”Första hjälpen med hjärtlungräddning och skallskador”. Vi är 12 deltagare som 14 lyssnar ivrigt till vad Kicki Crilfe Jönsson har att lära ut. Hon berättar lugnt och pedagogiskt hur man bör agera när olyckan är framme för att kunna hjälpa en medmänniska efter bästa förmåga. Vi får göra flera praktiska övningar under dagen så att vi verkligen får känna på handlaget praktiskt. Fast nog känns det ändå som om man borde öva på detta ofta för att det ska sitta någorlunda. Ridning är ju tyvärr en sport som faktiskt är ganska olycksdrabbad så det finns verkligen STORMURBLADET 1-2010 anledning att lära sig hur man ska göra om olyckan är framme. Finns det t.ex. någon sjukvårdslåda i ditt stall och var står den? Ryttare rör sig ju också mycket ute på vägarna och kan då passera en olyckssituation, där man kan hjälpa till att t .o.m. rädda liv. För att få öva ordentligt, tränar vi två och två på att vara skadade respektive omhändertagande. Jag ligger utslängd på golvet medan Ulrika försöker prata med mig och känner efter pulsen. Är jag medvetslös eller har jag svimmat? Jovisst vaknar jag till när Ulrika pratar vänligt med mig. Ulrika bedömer hur läget är, om jag är så allvarligt skadad att hon ska larma 112 efter ambulans eller om jag verkar må bra efter omständigheterna. Som tur är har jag både andning och puls, är vid medvetande och varken blöder eller är i chock. Då är det dags att kontrollera om jag har ont någonstans. Ulrika känner igenom min kropp efter eventuella benbrott eller andra osynliga skador. Så är det min tur att få öva på Ulrika, handgripligen, mycket lärorikt! GE INTE DRYCK TILL EN CHOCKAD PERSON! PÅ MED FILT och HÅLL VÄRMEN, STANNA HOS PERSONEN. Vi får också instruktioner om vad vi ska göra om någon kan har råkat ut för en skallskada. Om en olycka är framme och en ryttare faller STORMURBLADET 1-2010 av, så kan hästarna bli oroliga och då är det viktigt att be alla ryttare sitta av (en så självklar sak som kan vara så svår att komma på just då). Sedan är det dags att titta på den som har skadat sig genom att göra en lägesbedömning. LÅT HJÄLMEN SITTA KVAR VID FALLSKADOR - det kan vara en nack- eller skallskada. Om den skadade kräks eller har minnesluckor ska man larma 112 efter ambulans. Om det inte verkar vara så allvarligt, ska man vara uppmärksam det närmaste dygnet. Den skadade ska därför inte lämnas ensam. Vi fortsätter med att lägga mer eller mindre snygga tryckförband över imaginära sår. Vi dunkar i ryggen och klämmer till över magen för att kunna hantera stopp i luftvägarna och få ut legobitar eller annat som hamnat i fel strupe. Så är det dags för det avslutande momentet hjärtlungräddning. Vi får se en instruktionsfilm och får sedan öva på en docka. Varma och pustiga efter den tuffa övningen och många glada skratt är så kursen över. Tack Kicki för en nyttig och instruktiv kurs som alla borde gå! 15 Istölt som gjorde skäl för sitt namn Text: Kia Holmquist Projekt- & tävlingsledare Foto: Sonia Eriksson Planeringen har pågått länge, nästan under ett halvår. Upprinnelsen var en förfrågan från Vallentuna Kommun, som råkade ha en islandshästfrälst anställd i sina korridorer. ”Är ni intresserade av istölt på Vallentunasjön”? Inte kan man säga nej till det erbjudandet. Tölt på lätt sviktande sjöis, mitt inne i samhället och med Vallentunas vackra natur omkring sig. Självklart! Sa vi, innan vi riktigt visste vad vi svarade på. Engagemanget från kommunen har varit helgjutet. Undertecknad har ritat upp ovalbanor och passrakor, collecting ring och framridningsbana för intresserade och kunniga grabbar från fritidsförvaltningen, d.v.s. de som äger de stora plogmaskinerna och annat bra att ha. Vi har pratat praktiska saker och opraktiska dito. Vi har provgått isen, mätt upp den och konstaterat att ”isen – den håller i alla fall”. Anmälningarna rasade in, radiointervjuerna avlöste varandra och allt såg faktiskt riktigt stabilt ut. Ända tills SMHI gick ut med en klass två varning dagarna innan allt skulle gå av stapeln… vad gör man? Man tar sig för pannan och konstaterar att det inte går att flytta datum, för det är som att arrangera om tävlingen. Ställer vi in nu, med 50 cm is på sjön för första gången på många år, då lär vi sannolikt aldrig få igång en istöltstradition i Vallentuna. Alltså tog vi ett djupt andetag och beslöt att hålla banan i ypperligt skick, så fick var och en avgöra om de kunde köra till tävlingsplatsen eller inte. Det var också, precis som vi gissade, mycket olika hur ovädret hade drabbat Mellansverige under natten. Vi hade deltagare som körde från Dalarna (heja Gardar!), från Sala och från Gnesta. Medan andra var insnöade och inte kunde ta sig ut från stallplan, bara en halvtimmes färd från tävlingsplatsen. Enköping verkade ha fått massor av snö under natten och ingen plogning av vägarna. Så med ett stort manfall och heroiska insatser från funktionärer och ryttare på plats när det piskade nedfallande is i ansiktet på oss, så genomförde vi vår första Åsa Andersson har precis fått sin rosett för vinsten. 16 En frusen ryttare får sin armbindel innan ridningen. STORMURBLADET 1-2010 istölt. Vi var nog många som inte behövde peela ansiktet på några år efter att ha stått ute på isen i blåsten några timmar. När undertecknad rasade ihop i soffan med ett bra rödvin på kvällen, tänkte jag ”aldrig mer”. Morgonen efter, när solen sken igen och blåsten var ett minne blott, då började tankarna på nästa års istölt. Någon hävdade att det inte varit så hårt väder i Vallentuna på 23 år. Det lät förtröstansfullt. Tredje lördagen i februari 2011, då kan ni planera in en härlig hästfest i Vallentuna. Denna gång med is enbart under hovarna, inte i ansiktet. Sigfus Sigfuson på unghingsten Mökkvi från Åleby. Den väl inbyltade publiken var glad trots det kalla vädret. Mikaela Tjärn och Trölli tävlar Text: Mikaela Tjärn Jaha, så hade man anmält sig till istölten på Vallentunasjön den 20 februari. Mest faktiskt för att få en spark där bak och ta sig ut och rida i kylan och snön, Trölli och jag… Sen såg jag ju såklart fram emot en härlig dag på isen, strålande sol, vindstilla, grillad korv och varm choklad tillsammans med härliga islandshästvänner. Träningen rullade på ganska bra, det är svårt utan ridbana och en massa snö ute i skogen. Det inbjuder inte direkt till finlir. Ett par helger innan tävlingen var jag och red helgkurs för att sätta det sista på plats och kanske få hjälp att reda ut några av våra små problem. Kursen var till stor hjälp och jag var mer taggad än någonsin. Men, så kom väderrapporterna veckan innan tävlingen skulle gå av stapeln… Snöstorm! STORMURBLADET 1-2010 Klass två varning! Hua! Jag bestämde mig ändå för att avvakta och ha is i magen, men jag var ganska orolig för att det inte skulle gå att ta sig dit. Vädersiterna Yr, Klart och SMHI besöktes flera gånger om dagen veckan innan. Det såg inte bra ut, men ju närmare lördagen vi kom så skulle snön komma allt senare på dagen! Jag kände mig lite positivare och tränade på. Dagen innan fick vi veta att tävlingsgruppen är ett tufft gäng som inte räds lite snö och vind. Tävlingen blir av! På kvällen innan packade jag bilen och skulle köra upp och parkera framför huset så jag skulle slippa köra upp för backen på morgonen om det skulle komma lite snö under natten… Tji fick jag, bilen rörde sig inte en millimeter! Transporten stod i baklut och lyfte upp kroken, vilken gjorde att bakhjulen, som är drivande på min bil nästan hängde i luften. Så det var bara att väcka sambon klockan 07.00 och be honom komma ut och putta, vilket han gjorde utan att knorra! Vilken karl! 17 inte garanterad en rosett… Hm, då får jag väl skärpa mig och rida då! Allt gick bra och vi fick de poäng som jag hade hoppas på! Mellan klasserna dansade vi för att hålla värmen. När jag ridit mina två klasser kastade jag in hästen i transporten och körde hem honom för att stressa tillbaka för att se elitryttarna rida, vi hann precis för se hur det ska se ut på riktigt! Jaja, det är bara att träna ett par år till! Nu hade det börjat snöa ordentligt och det var svårt att se ordentligt. Men oj så häftiga våra små ”lurvar” kan vara, så mycket kraft! Hem och mocka stallet och försöka få tillbaka värmen i kroppen. Det som jag minns nu är alla härliga människor som med ett leende tog sig an dagens uppdrag! Gardar Gíslason på Prins från Knutshyttan vann femgången ELIT. Tack alla som brinner för våra hästar och som ger sig ut i ur och skur i sann Isländsk anda! Jaja, nu var vi iallafall på väg. Vägen var i bra skick och jag var inte orolig en enda gång. Väl på plats parkerade jag bredvid alla de andra FEM hästsläpen. Jaja, tänkte jag, då är jag iallafall garanterad en rosett, någon måste ju vara ungdom! Incheckning och veterinärbesiktning gick utan problem. Satte på hästen sadel och träns och gav oss ut på isen för att se om han skulle våga gå på isen, inga problem sa han, det här är toppen! Jag hoppade av och snackade liten med min hejarklack som vågat sig ut i stormen! Dom hade till och med skrivit en liten hejarramsa! Tack mina härliga vänner för stöd och support! Några fler tappra själar dök upp och vi blev sex startande i mina klasser. Alltså var jag Gardar på Prins och Eyvi på Múska. 18 STORMURBLADET 1-2010 Kurs i kroppsspråk Text och foto: Annika Sikander Sex förväntansfulla deltagare samlades en strålande marsdag i ridhuset på Rickeby Gård för att under två dagar lära oss konsten att kommunicera med hästar. Kursen hölls av Ellen Ofstad som är en av Skandinaviens mest populära hästhanteringstränare och hängiven sin uppgift att lära människor hästträning med mjuka och positiva metoder. Ellen började kursen med att visa och berätta om hur våra kroppsrörelser och riktning påverkar hästens rörelser och riktning. Hon lärde oss hur vi hela tiden ska tänka oss hur vi går i cirklar och se efter vart våra fötter pekar. Många gånger trodde vi, när vi själva provade, att vi gick i riktning mot hästens bakdel för att driva den framåt, när vi i själva verket riktade fötterna i riktning snett framför hästen och på så sätt istället stoppade den. Vi fick också lära oss hur vi skulle bjuda in hästen till oss och hur hästen såg ut när den frågade om den fick komma till oss. Det senare var inte så lätt att uppfatta och vi var många som missade flera inbjudningar. Målsättningen var att uppmärksamma när hästen frågade om den fick komma till oss och att vi då skulle svara ja genom vårt kroppsspråk. När hästen väl kom emot oss skulle vi ta emot den. Efter detta skulle vi bjuda in hästen att följa oss vid sidan vilka turer vi än tog. Jag fick träna på Mikaelas häst som faktiskt följde mig som en hund. Jag kände mig mäkta stolt och föll pladask för Trölli. När det var dags att ta in våra medhavda hästar i ridhuset vägrade min lilla Glória att kliva över tröskeln till ridhuset. Senaste gången hon gick in i ett okänt stall väntade tandläkaren på henne så den här gången tänkte hon inte ta några risker. Ellen fick då ett lysande tillfälle att visa hur hon arbetar med hästar som är rädda. Ellen menar att man inte ska tvinga dem att göra saker som de är livrädda för men man ska be att de åtminstone försöker. Glória försökte och försökte och ville verkligen men vågade inte. Vi ställde henne då att vila i en hage alldeles utanför för att försöka lite senare. Där stod hon och hade långtråkigt så när jag hämtade henne senare så gick jag bara rakt in i ridhuset och hon följde med utan att tveka. Ellen berättade att när en häst varit så spänd och rädd som Glória varit så brukar den gäspa när den väl börjar lugna ner sig. Det tog inte lång stund förrän Glória började gäspa och det fortsatte hon med en bra stund. Efter att hon övervunnit denna rädsla var det inga problem med att få in henne i ridhuset följande dag. Till och med lastningen fungerade. Två väldigt lärorika dagar var till slut till ända. Fantastiskt att se hur man påverkar hästen med sina egna rörelser. Ellen och Glória till höger med resten av kursdeltagarna på kursen. STORMURBLADET 1-2010 19 Med Stormursteg mot våren! Bilderna ovan är från Istölten på Vallentunasjön 20 februari. Foto Sonia Eriksson. Snöiga ridlektioner på stall Dyvinge veckan innan jul. Instruktör Jenny Mukka har tagit bilderna. Ekipagen är Inger Westin på sin fux Teitur och Carina Roth på sin svarta pålle Andvari. 20 STORMURBLADET 1-2010
