Härsjön har domin~rat svenskt braxenmete de

Härsjön har domin~rat svenskt braxenmete de
senaste åren. Specimenmetare från hela landet
vallfärdar dit med drömmar om storbraxen.
Text och bild: JÖRGEN LARSSON
ntligen framme. Efter några timmar
i bilen kunde min följeslagare Patrik
och jag blicka ut över Härsjön. Sjön
låg stilla och inbjudande. Långt ute syntes
svallvågorna från en större fisk som brutit
vattenspegeln. Kanske var det en braxen.
Snabbt plockade vi alla grejor ur bilen.
Det var ett berg med all tänkbar utrustning
man kan ha nytta av under några dagar vid
Härsjön. Spön, rullar, nappaiarm, spöhållare, parasoll, sängar, mat, mäsk osv, osv
- allt skulle bäras ned till fiskeplatsen.
Klockan var över sex så det var hög tid
att börja blanda mäsken. Swedbaits bruna
ströbröd plus tillsatser blandades i min
jättemäskbalja. När allt var klart tillsattes
tio burkar majs och maggot.
Det var ett drygt jobb att få ut all mäsk.
Patrik kramade bollar och jag sköt så
slangbellan glödde. När en tredjedel var
ute brast ena gummibandet. Nu var det
kris! Ytterligare 12-13 kilo mäsk måste ut,
men med en trasig slangbella och 50 meter
ut till mäskplatsen var det omöjligt. Som en
räddande ängel kom en annan specimenfiskare ned till stranden för att mäska. Han
hade extra strips så bellan var snabbt lagad.
Vid 20-tiden var mäsken ute och alla
andra prylar började hitta sina rätta platser.
Vi kokade te medan skymningen sakta
sänkte sig över sjön.
Patrik var trött efter resan och hoppade i
sovsäcken när han fått ut sina två spön.
Själv tog jag bilen och körde bort till några
fiskare från Östgötarna och Tinca som satt
längs kanten på sjöns norra sida. Lasse
Johansson från Skaraoch specimengruppen
Tinca berättade att fisket var lite halvsegt.
Morgonen innan hade han landat en på 3,8
kg och under tiden jag var på besök krokade
och landade han ytterligare en välkonditionerad fisk på 3,5 kg.
"Självkrokningsrigg"
Klockan var över ett på natten när jag
kastade ut mina tackel och kröp i säng.
Natten förflöt med småbraxen som
34
Maj 1991
terroriserade oss under de mörka timmarna.
De ersattes på morgonen av abborrar modell mindre. Ideliga pip och slacknapp
gjorde det omöjligt att sova.
Jag körde med tre spön. Två spön med
0,23 huvudlina och 0,12-0,14 i kroktafs.
Den tjocka huvudlinan var till för att kunna
ta i ordentligt i kasten med tunga
swimfeeders utan att spränga linan. Det
tredje spöet var laddat med 0,20-lina,
samma kroktafs och ett 30-grams bombsänke för att kunna kasta utanför mäskplatsen, om det skulle behövas. Paternostertackel och en liten tunn supervass
kamasankrok i storlek 14. Tre Optonics
nappaiarm i kombination med tre tunga
monkeyclimbers garanterade både visuell
och hörbar nappindikation.
Jag körde med helt tajt lina och fasta
riggar för att fisken skulle kroka sig själv.
Självkrokningsriggarna s k boltrigs (bolt =
eng. skrämd, rusa iväg) var anpassade efter
förhållandena i sjön. I takt med det ökade
fisketrycket hade braxnarna blivit allt försiktigare. Fiske med stora agn och tjockare
linor tycktes skrämma fisken. Resultatet
blir många "pillenapp", missade napp och
avbrutna utdrag när fisken släpper betet
eller inte tar in det ordentligt i munnen. När
man fiskar med boltrig räcker det i princip
att en braxen'tar in betet i munnen för att
den sylvassa kamasankroken ska fästa. När
fisken känner kroken blir den skrämd och
rusar iväg, släpande på sänke eller
swimfeeder. För en mycket löst ställd
slirbroms ger rullen lina samtidigt som
nappalarrnet ljuder.
Isen bruten
Detta sätt att fiska hade fungerat mycket
bra under tidigare besök vid sjön. Nu hade
jag också kompletterat med tunga monkeyclimbers monterade högt upp på pinnarna. Om fisken gick mot land skulle
dessa genom slaklinan kasa neråt på pinnarna och därigenom ge både visuell
nappindikation och hörbar via nappalarmet.
Klockan hade hunnit bli lite över nio på
morgonen när första "dasslocket" kom in
på arenan. Ett ljudligt tjut från nappalarmet
och en ilsket knarrande slirbroms talade
om att en större braxen plockat upp Patriks
bete på vänsterflanken. Bromsen tajtades
och med en mjuk spölyftning var han i
kontakt med fisken. En slank braxen på
3.725 gram gick efter några minuter i håven.
Isen var bruten...
Strax efter började stora braxar rulla
över Patriks mäskplats och området precis
utanför.
På helspänn väntade vi en kommande
napprush. Men först efter drygt två timmar,
vid halv I2-tiden, krokade jag nästa braxen.
Fem minuters drillning med tunga, sega
knyckar krävdes innan Patrik kunde håva
SPORTFISKE
resans första fyrakilos. Samsonvågen visade 4.310 gram, och med ett leende på
läpparna släppte jag tillbaka den efternågra
snabba bilder.
När klockan visade 12.50 var det dags
igen. Återigen var det mittenspöet, med
samma bete - två röda maggot. En ilsket
knarrande rulle, krakning, och fast fisk
som så småningom fick syna håvnätet. En
vacker gyIlengul fisk som med vikten 4.875
gram var min tredje största braxen någonsin. Resan var redan räddad!
Eftermiddagen bjöd på solsken och mellan abborrarnas attacker passade vi på att
sova lite. Framåt kvällen började det mulna
och när vi vid 19-tiden hade en rejäl balja
mäsk färdig kom regnet. Tre kvart senare
var all mäsk ute och min högerarm värkte
av allt skjutande.
SPORTFISKE
Sent på kvällen anlände ytterligare två
fiskare från SG Laken.
Det blev en kall dimmig natt. Bara enstaka braxnar modell mindre bröt med
jämna mellanrum sömnen. Samtliga gav
perfekta slacknapp så att nappindikatorn
sakta gled nerför stålpinnen medan alarmet
pep.
Med det första gryningsljuset kom
abborrarna igen. Efter ett par timmars terror avtog den oönskade napprushen. Ett
lätt duggregn gjorde, tillsammans med den
lätta dimman, morgonen fuktig och kall.
Ännu ingen storbraxen under nattimmarna.
Östgötarna hade dock tagit en fisk strax
över fyra kilo.
Lasse hade fått en något mindre under
natten.
På platsen där vi fiskade verkade
En vacker gyllenbrun fisk
med vikten 4.875 gram.
Min tredje största någonsin! Men
fortsättningen bjöd på fler specimens.
dagfiske vara bäst för tillfället, detta trats
att här var ganska grunt. Nästan exakt
samma tid som dagen innan började åter
stora braxar rulla utanför mäskplatsen.
Rullande braxen brukar betyda ätande
braxen, och vi satt som på nålar. Aktiviteten avtog dock snabbt och våra förhoppningar med den.
Först vid halv fyratiden signalerade
mittenspöet napp. En storbraxen hade
plockat upp betet. Min 11 1/2-fotare intog
rejält böjt läge och efter en försiktig fajtning
kunde jag efter en stund leda ett "dasslock"
Maj 1991
35
Kamasankrok mod B520
eller B525.
Markeringsboj •
-,_-:><,,
I
Mäskplats
Fast paternostertackel med öppen swlmfeeder. Swimfeedern pluggas med
mäskbröd och fylls med krokbetet typ mask, maggot eller majs. När brödet
efter en stund lösts upp drar man försiktigt in tacklet cirka en halvmeter och
får då krokbetet bland mäsket.
Spö
STROBRAXEN ... FORTS
i håven. En brun, mycket välskapt och grov
fisk som vi gissade vägde kring fem kilo.
Vågen bekräftade genom att visa 4.925 gram.
En timme senare var det Patriks tur med
fisk på 3.700 gram, och strax efter fick jag på
vänsterspöet ytterligare en som var hektot
tyngre.
Galen ide
På lördagskvällen kom två specimenmetare
till. Det ösregnade under natten, men framåt
morgonen klarnade det upp och vi kunde
vakna till en klarblå himmel och solsken.
Morgonen var lugn och inte ens abborrarna
nappade i någon större utsträckning. Inte
heller någon av de andra metarna hade haft
framgång. Ytterligare en kille från Tinca
dök upp under dagen. På eftermiddagen
tornade molnen upp sig och ett rejält oväder
med regn och åska drog över. De stora
braxarna lyste med sin frånvaro.
Jag låg på tältsängen och funderade medan
regnet vräkte ner utanför. Kanske började
fisken skygga för mäskplatsen. Mina tre
första fiskar hade jag fått på mittenspöet
med bombsänke, som jag kastat långt ut lite
förbi mäskplatsen. När jag provade att lägga
ett av swimfeederspöna i utkanten av området
fick jag fisk också på det. Mäsket verkade
locka fisken, men de tycktes inte våga gå in
ordentligt på mäskplatsen. Taktiken var helt
klar. Alla tre spöna skulle i fortsättningen
fiskas i ytterkanterna på mäskområdet.
När vi på kvällen hade blandat mäsket,
och fortfarande var fisklösa, fick jag en
galen ide. Vi skulle byta plats! En udde i
andra delen av sjön var målet. Men för att
komma dit krävdes en båt. Det skulle vara en
alltför lång och svår promenad med all utrustning. Platsen hade tidigare gett en del
stor fisk för andra specimenmetare. Jag gick
och hoppades på att Tony Göransson i Fina
Biten, boende i intilliggande Hyssna, skulle
titta ner så vi kunde låna hans båt.
Vi packade ihop så mycket som möjligt
för att vara klara om han skulle dyka upp.
Halv åtta satte vi som tidsgräns förflyttning.
Flytet höll i sig och strax efter sju dök Tony
upp. Jag berättade om min tokiga ide, och
36
Maj 1991
Tony kunde i sin tur meddela att båtmotorn
var trasig och ena åran bruten. Typiskt!
Men på något vis lyckades han spika
och spjäla och till slut få åran brukbar
igen. Första lasset tog jag och Tony. Vi
passade samtidigt på att mäska från båten
för att spara tid. En orange boj placerades
vi som markör för mäsket och var vi sedan
skulle kasta. Allt för bästa möjliga precision. De andra braxenmetarna måste ha
trott att vi var idioter när jag och Patrik i
mörkret rodde andra rundan ut till udden.
Lämna en plats som gett flera stora fiskar...
123
Genom att lägga mäskplatsen
diagonalt I förhållande till
fiskeplatsen är det större risk att
braxen hittar rätt och inte missar
mäskplatsen. Skyggar fisken för
mäskplatsen kan det betala sig att
fiska i ytterkanterna eller strax
utanför. Idealet är att med hjälp av
båt lägga ut en markeringsboj och
sedan mäska från båten för att få
bästa precision. Annars blir det till
att kasta eller skjuta ut mäsket
med slangbella.
Hade gett upp
Det var beckmörkt när vi börjadefå allting
i ordning, spöna ute och våra parasolltält
uppe.
Hela natten var regnig och blåsig. Fram
till klockan fyra var det stendött. Då vaknade jag av pip från nappalarmet. Det var
inte napp utan bara linebites, dvs fisk som
simmar på linan. Nappaiarmen fortsatte
att med jämna mellanrum ge enstaka pip.
Ett gott tecken som tyder på stor fisk kring
mäskplatsen.
En stund senare började fiskarna rulla.
I den mörka natten hörde jag ideliga
rullningar utanför oss. Spänningen steg.
Men när jag krokat och landat första fisken var jag inte fullt så road. En braxen i
tvåkilosklassen. Sedan fortsatte det med
fisk mellan 1-2 kilo i en konstant ström.
Emellanåt nappade det på alla tre spöna
samtidigt. Jag var helt knäckt när det så
småningom började ljusna och dessa
matglada ungdomar försvann. Men sista
braxen hann inte lämna området förrän
abborrarna drog igång. Abborrar i massor.
Vid niotiden slutade det att regna och
jag började så smått ge upp. Den här
platsen skulle ju vara bäst på natten och
tidigt på morgonen. Vi skulle kanske inte
flyttat ändå. Jag hade inte mer än tänkt
tanken förrän det skrek till i rulle och
nappaiarm. Det var ingen abborre. Fisken
vägde 3.750 gram och genast vid utkastet
fick jag ett nytt våldsamt napp - 3.800
gram. Nu var det en stor fisk i området. En
stund senare var det Patriks tur med en
smal 3-kilos, och under tiden vi krokade
loss den pep mitt vänstra larm. En ny
storbraxen som med en buk svällande av
mäsk tippade vågen till godkända 4.150
gram.
Det närmade sig hemresa. Vi var tvungna
att börja packa vid middag för att få allting
i ordning. Det var ett drygt jobb att efter
några intensiva dagar plocka ihop att utrustning.
De stora braxarna verkade ha övergett
mäskplatsen och dragit vidare. Jag satsade
allt på ett kort och chansade med att skjuta
ut det mesta av den åt~rstående mäsken. Ett
20-tal små bollar som kramades löst för att
inte skrämma eventuella braxnar alltför
mycket.
Tjugo minuter senare när ett nytt
regnoväder startat fick jag ett våldsamt
napp på högerspöet. Redan vid krokningen
kändes fisken rejält tung. Den var lugn,
sävlig och gick tungt knyckande vid bottnen utan chans att rubba. Så beter sig bara
en stor braxen. Efter 6-7 minuters mycket
försiktig drillning kunde Patrik håva ett
praktexemplar. Den lilla kamasankroken i
storlek 14 satt säkert förankrad i mungipan. Det var en gulbrun fisk i topptrim.
Båda tippade vi vikten till över fem kilo.
Mycket riktigt gick 5-kilosvågen i botten
och vi fick ta fram den riktiga specimenvågen. Den stannade på 5.350 gram.
Glädjevrål! Vilken lycka. Jag var blöt
och trött, men oerhört nöjd med livet. Ett
nytt personbästa, och till på köpet en magnifikt vacker och oskadad fisk. Vi tog några
bilder och säckade sedan braxen för att ta
ytterligare några foto när regnetdragitförbi.
Jag sken ikapp med solen när vi en
SPORTFISKE
I
timme senare returnerade storbraxen. Det
var en fröjd att se den imponerande fisken
makligt simma ut mot Härsjöns djup och
tryggheten.
En stund senare blev lyckan total när
också Patrik höjde sitt personbästa till godkända 4.250 gram. En mörk långsmal
hanbraxen. Regnet öste åter ner, men vad
gjorde väl det. För en gångs skull kändes
det inte jobbigt att packa ihop alla blöta,
smutsiga prylar för att sätta sig i bilen de
många milen hem.
Härs;öns uppgång och fall
Omgärdad av kullar och branta berg ligger
Härsjön i en vacker dalgång alldeles invid
väg 156 vid Hyssna samhälle i sydvästra
Västergötland. Historien om sjöns storvuxna braxen började i mitten av 80-talet.
Några fiskeintresserade ungdomar iHyssna
hade samlats för att meta ål. Men det var
ingen ål som nappade på de maskagnade
krokarna. Istället fick man flera rejäla
braxar. De stora fiskarna anmäldes till
fiskeligan i en lokal tidning. Medlemmar i
specimengruppen Fina Biten observerade
detta och beslöt sig genast för att undersöka
saken. Efter kontakt med fångstmännen
inleddes ett framgångsrikt fiske.
Hur kommer det sig då att en näringsfattig sjö kan producera fisk i denna kaliber?
På grund av att Härsjön varit försurad hade
braxens fortplantning avstannat. Det blev
helt enkelt inte något av fiskens lek. De
återstående braxnarna har därmed inte haft
någon större födokonkurrens utan kunnat
växa ohämmat. Förutom braxen finns också
gädda, abborre, ål och enstaka sutare i sjön.
1985 kalkades sjön för att höja ph-värdet. Därmed lyckades åter braxenieken,
och året efter började småbraxen dyka upp.
För varje år som gått har beståndet av
mindre braxen ökat enormt. Givetvis har
detta inneburit ökande näringskonkurrens.
Något som tydligt har märkts på de stora
fiskarnas kondition. Allt fler returfiskar,
dvs fiskar som magrat och är på tillbakagång, har börjat dyka upp. Snittvikten har
märkbart sjunkit de senaste åren.
Men det finns också en annan faktor som
med säkerhet påverkat fisket. Fångsterna
av stor fisk har lockat massor av specimenmetare. Fisketrycket har tidvis varit
mycket stort under sommar och höst. Många
har också lyckats fånga riktigt grov fisk.
Toppåren var 1987 och 1988 då långa
serier av stor fisk fångades. Leif Andersson, Bollebygd och Fina Biten, är
framgångsrikast med ett antal fiskar över
fem kilo. 1987 var Leif 35 gram ifrån att
föra det svenska rekordet till Västergötland
med en enorm fisk på 6.265.
Det hårda fisket har gjort att storbraxnarna blivit allt mer svårflirtade för varje
år. Nappen är numera ofta väldigtförsiktiga
och fiske med tjockare linor och stora beten medför många släppta beten och missade napp.
Fisken har också börjat skygga för
mäskplatser och hårt fiskade områden. Det
är numera mycket svårare att få igång ett
stim och dra många fiskar på rad. Enstaka
ströbraxnar är snarare regel än undantag.
De första åren hade stimmen av braxen
tydliga och regelbundna beteendemönster.
Man kunde i stort sett säga på klockslagen
vilka tider fisken befann sig i olika delar av
sjön. Detta är också något som ändrats i
takt med det intensiva fisket. Nu kan fisk
dyka upp på de mest oväntade tidpunkter.
Förmodligen fortsätter medelvikten att
sjunka och det kommer att bli allt längre
mellan de riktigt stora. Småbraxnarna har
visserligen goda anlag, vilket också syns
på dem, men den stora mängden fisk kommer att sätta ett lägre tak för toppvikterna.
Fiskekorten har ända sedan braxenmetet
drog igång varit mycket billiga. De första
åren kostade ett årskort 10 kronor. Efterhand som intresset för sjön ökat har priserna höjts något. Förra året kostade ett
årskort 40 kr för boende i trakten, medan
utomstående fick betala 60 kr.
M
Stora braxnar från Härsjön har
dominerat toppllstor och specimentävlIngar de senaste åren.
Här följer de största fiskarna
år för år.
1985 - 5.075 g Peter Bodin, Hyssna
1986 - 5.685 g Anders Bodin, Hyssna
1987 - 6.265 g Leif Andersson,
Bollebygd
1988 - 5.810 g Sven Martinsson,
Skara
1989 - 5.350 g Håkan Andersson,
Staffanstorp
1990 - 5.350 g Jörgen Larsson, V.
Torup
Braxenmorgon vid Härsjön. Tre spön med elektroniska nappaiarm och monkey-cilmbers väntar på hugg.
SPORTFISKE
Maj 1991
37