Mittens rike i världen

en tidskrift från lunds missionssällskap
nr 2 • 2011 årgång 166
Mittens rike i världen
Kyrkorna växande maktfaktor i Kina
Kina Den kyrkliga revolutionen 8
Hong Kong En fristad för gästarbetare 16 16
Krönikan Ola Wong: Vem vågar kritisera Kina? 3
Kinas kyrkor inspirerar
krönikan
Vem vågar kritisera Kina?
J
engelskans ”vibrant” för den energi och det
engagemang som kom att känneteckna det teologiska samtalet vid Tao Fong Shan
under några majdagar i fjol. Under tre dagar var vi några nordiska teologer som hade
förmånen att möta kinesiska kollegor till samtal om kristen tro i en globaliserad värld.
ag hittar inget bättre ord än
En Pekingprofessor liknade en gång Kinas kommunistparti vid gud. ”Han
är överallt, man kan bara inte se honom.” Citatet är genialt i sin träffsäkerhet.
Med en sådan affärsmiljö har västerländska företag i Kina antagit samma attityd
som gammaldags kristna mot gud – det gäller att hålla sig väl med potentaten.
I de fall då de kritiserar Kina handlar det om saker som direkt drabbar deras
egna affärer, oftast protektionism och piratkopiering. När Google stängde sin
kinabaserade hemsida var det inte bara en protest mot censuren och kinesiskt
företagsspioneri utan för att det var ett angrepp på deras affärsidé. Andra känner
sig tvingade att gå ut och förneka att de stödjer en fredspristagare. Den franska
varuhusjätten Carrefours vd fick gå ut i pressen och förneka att de någonsin
hjälpt tibetanernas andlige exil-ledare (Nobels fredspris 1989) efter att sådana
rykten hade lett till bojkotthot i Kina.
I flera fall har västerländska företag hjälpt till att facilitera brott
mot de mänskliga rättigheterna. Lundaföretaget Axis Communications
övervakningskameror hjälper exempelvis kinesisk polis att hindra en ny
demokratirörelse uppstår på Himmelska fridens torg.
Ändå sedan massakern på torget 1989 har det varit högsta prioritet för
kommunistpartiet att stoppa varje försök till nya protester där. Bolagets 70
kameror levererades till Folkrepublikens 60-årsfirande 2009, då en enorm
militärparad med kärnvapenmissiler drogs förbi Maos porträtt i Peking.
Informationschefen i Lund kommenterade kritiken med att säga:
”Tibetanska munkar kan ju själva sätta upp kameror så att de kan se när
militären kommer”. Ett svar som välvilligt kan beskrivas som aningslöst och
omoraliskt. I det sistnämnda ligger också pudelns kärna: Företag är till sin natur
omoraliska. Deras enda syfte är att skapa vinst åt ägarna. Även allt det goda
de gör, sysselsättning, varor och tjänster, är bara en oavsiktlig biprodukt. Men
ägarna är riktiga människor. Och som alla andra måste de vid dagens slut göra
upp med sitt samvete.
ola wong Journalist och författare i Shanghai
Mitt i Hong Kongs pulserande storstadsbrus, med en vidunderlig utsikt och
inbäddad i grönska, ligger platsen som den norske missionären Karl Ludvig Reichelt
grundade och som under årens lopp tjänat som mötesplats mellan öst och väst. Reichelt
kom till Kina 1904, med ambitionen att förmedla kristen tro till kineserna. 1930
invigdes Tao Fong Shan som i varje detalj vittnar om den kinesiska kulturens inflytande
på kristen tro och tradition.
runt Tao Fong Shan flera delar; här bedrivs ett omfattande
översättningsarbete av västerländsk litteratur för att få fatt i något av den kunskap
som gick förlorad I kulturrevolutionen. Vid det lutherska teologiska seminariet,
som ligger ett stenkast bort, utbildas präster och pastorer från det
kinesiska fastlandet och som präst i Svenska kyrkan finns möjlighet
att tillbringa några studiemånader på tfs för egen fördjupning.
Idag rymmer området
Kaninens år har just börjat i Kina,
landet som de flesta har en åsikt
om. Men är det en diktatur, en
hotfullt framväxande ekonomisk
stormakt eller vår kulturella vagga?
Det finns i alla fall all anledning att
fråga sig varför länderna i väst är
så intresserade av att göra affärer
med Kina, samma västländer som
protesterar mot Kinas brott mot de
mänskliga rättigheterna.
Hong Kong är en av Lunds
Missionssällskaps noder i världen
och ”en bra utsiktspunkt till det som
händer i Kina”, som Jonas Jonson,
biskop emeritus, säger i en intervju.
I det här numret medarbetar även
August Strindberg, som berättar
om de första svenska missionärerna
i Kina. Utsända av Lunds
Missionssällskap.
I Kina växer kristen tro och
tradition så att det knakar,
församlingar etableras och enskilda jag möter räknar med
Gud – på riktigt!
På väg hem från Tao Fong Shan kan jag konstatera att
jag i mötet med kinesiska kollegor fått tillgång till det fält
inom mig själv där det teologiska tänkandet blir kreativt,
äventyrligt och lekfullt. Vilken härlig kontrast till den
kontorisering som allt för ofta kännetecknar min
egen kyrka. Gud gör oss djärva!
ann aldén
Kyrkoherde i Västra Skrävlinges församling
Vice ordförande, Lunds Missionssällskap
Marie Bosund Hedberg
Redaktör
4
Han är länken
mellan Hong Kong
och Sverige
8
16
28
Den kyrkliga revolutionen
i Kina Jonas Jonson, biskop emeritus,
skriver om 30 års utveckling
Svenska kyrkans
internationella arbete
Lunds Missionssällskap först
på plats i Kina
14
Vad betyder Kina för dig?
Företagare, kulturarbetare och kyrkliga
röster om landet som alla har en åsikt om
22Bokrecensioner
Fröken Åsa startade
löparskola LMS-stipendiaten
Åsa Kristell rapporterar från
Tanzania
27Betraktelsen
Uppdrag Mission
www.uppdragmission.se
Tidskriften ges ut av
Lunds Missionssällskap
www.lundsmissionssallskap.se
Ansvarig utgivare
Samuel Rubenson
Redaktör
Marie Bosund Hedberg
Media & Sånt
Västergatan 22
211 21 Malmö
040-17 11 64
[email protected]
Grafisk form
Anneli Dennersten
Sjunde [form & kommunikation]
Redaktionsråd
Ann Aldén, orförande
Lars Micael Adrian
Mika Vähäkangas
Prenumeration
www.uppdragmission.se
040-17 11 64
Annonser
[email protected]
Tryck
Ljungbergs, Klippan 2011
ISSN 1102-0105
Omslag
Illustration: Charlotte Swidén
30Stipendiaten
foto denna sida www.martinolson.se
3Krönikan
13Notiser
24
2 uppdrag mission nr 2 2011
Alltid
Inter
nationell
rättvisa,
miljö, fred,
mission, teologi,
religionsmöte,
integrationsfrågor – Uppdrag
Mission berör
många ämnesområden. Men
egentligen
handlar alltihop
om en enda sak:
vad innebär det
att leva evangeliet
i dag?
uppdrag mission nr 2 2011 3
Simon Chow från Hong Kong väver starka band
med nordiska religionsforskare.
På hans skola, Lutheran Theological Seminary,
undervisar bland annat teologer från svenska universitet,
och han har just kommit hem efter en turné i Finland,
Sverige och Norge och möten med olika läroanstalter.
simon chow är rektor för
lutheran theological seminary
i hong kong.
– För att skolan ska utvecklas i framtiden behöver
vi både ekonomiskt stöd och hjälp med
vidareutbildning, säger han.
text: marie bosund hedberg
foto: martin olson och ewa almqvist
Han är länken mellan
Hong Kong och Sverige
4 uppdrag mission nr 2 2011: hong kong
uppdrag mission nr 2 2011: hong kong 5
H
Simon Chow
Ålder 58 år
yrke Rektor för Lutheran
Theological Seminary i
Hong Kong
Familj Hustrun Ethel och
två vuxna barn
Aktuell Gäst vid
samseminarium med Nya
testamentets exegetik
och Missionsvetenskap på
Centrum för teologi och
religionsvetenskap i Lund
an verkar vara en mycket
stillsam man men när han berättar
om det dagliga arbetet som rektor
på en av Hong Kongs mest kända
seminarier, så inser man att det där första
intrycket inte stämmer helt och hållet. Hans
energi, hans målmedvetenhet och inte minst
hans kristna tro har gjort det arbetet väldigt
framgångsrikt.
Han blev kristen när han träffade kristna
missionärer i Hong Kong när han var ung
student. Det blev naturligt för honom
att gå med i den lutherska kyrkan. En av
missionärerna han mötte var finlandsvenska
Ethel, som sänts ut som missionär av
Evangelisk Luthersk Mission i Finland. De blev
förälskade och gifte sig i Hong Kong och idag
har de två vuxna barn.
– Min pappa var affärsman och samtidigt
en troende taoist som regelbundet ledde
sammankomster i ett taoistiskt tempel, berättar
Simon Chow. Men han hade ingenting emot
att jag blev kristen, förmodligen för att han såg
hur mitt liv förändrades.
1981 tog Simon Chow sin examen från
seminariet, och han började arbeta på ett
behandlingshem för missbrukare. Men det
dröjde inte länge förrän han sändes ut av
kyrkan för att grunda en ny församling på ön
Tsing Yi i nordvästra Hong Kong.
– På den tiden bodde det bara
omkring 20 000 personer
i det området – sedan
dess har det vuxit
Den prunkande entrén till Lutheran Theological Seminary, LTS.
Ärkebiskopen Anders Wejryd och hans delegation besökte
Lutheran Theological Seminary i höstas.
explosionsartat till upp emot en kvarts miljon
invånare. Då i början var det bara jag, min
familj och några missionsbröder som deltog i
gudstjänsterna.
– Jag arbetade först mest bland unga
människor men så småningom koncentrerade
vi oss på unga par och familjer. Församlingen
växte snabbt och efter sju år hade vi mer än
200 döpta vuxna medlemmar. 1988 grundade
vi den andra församlingen i Hong Kong och
idag är båda församlingarna väl etablerade
och oberoende, vilket innebär att de klarar sig
själva när det gäller ekonomi, administration
och missionsarbete.
Uppsala var förstås att både min fru och våra
barn talar svenska och det här var ett lämpligt
tillfälle för dem att få utveckla det, ler han,
och det tar inte många sekunder förrän han
själv växlar över från engelskan till en näst
intill perfekt svenska i några meningar.
Sedan 1999 är han rektor för Lutheran
Theological Seminary, där studenterna kan
läsa bland annat Nya Testamentets exegetik,
bibelvetenskap, kyrkohistoria och ekumenisk
teologi på Hong Kongs huvudspråk kantonesiska eller engelska. Skolan har 325 studenter
på dagarna och nästan 200 på kvällarna. Man
tar emot omkring 80 nya studenter varje år
och de kommer inte bara från Hong Kong
utan även från länderna kring Mekongfloden
– Thailand, Kambodja, Laos, Vietnam och
Myanmar (Burma). De utländska studenterna
kan dessutom bo på seminariet.
– Vi får många ansökningar från de andra
länderna och vi vill hjälpa kyrkor och skolor
där att utbilda sina egna lärare, berättar Simon
Chow. Det kan vi göra med stipendier och de
finansieras bland annat med stöd från Lunds
Missionssällskap. En utländsk student behöver
mellan 80 000 och 100 000 Hong Kong dollar
(ungefär lika mycket i svenska kronor) per år,
beroende på vilket program de har valt.
Doktorerade i Uppsala
Simon Chow har ända sedan sin tid som
student varit intresserad av Nya Testamentets
exegetik och han kände väl till Uppsala
universitet som ett internationellt nav för just
textkritisk bibelforskning. Han sökte och fick
ett stipendium från Svenska kyrkans mission
och Evangelisk Luthersk Mission i Finland för
att forska och efter sju år i Uppsala disputerade
han 1995 med sin avhandling, The Sign of Jonah
Reconsidered: A study of Its Meaning in the
Gospel Traditions.
– Ett privat avgörande skäl för att välja just
6 uppdrag mission nr 2 2011: hong kong
Utsikt från LTS.
Måste rusta för framtiden
– Vi hjälper även seminarierna i Kina med att
bygga upp sina fakulteter. Vi är stolta över att
många rektorer på teologiska skolor i Kina,
bland annat på den största och mest kända,
Nanjing theological seminary, har studerat hos
oss.
– De kinesiska studenterna behöver lika
mycket pengar för att klara studierna som de
från Mekongregionen, fortsätter han. I november förra året besökte den svenska ärkebiskopen
med sin delegation vår skola och de besökte
även seminariet i Nanjing. Jag var där och
undervisade just då och fick höra hur imponerade de var över vårt arbete och de förstod
hur viktigt det var. De visade sin uppskattning
genom att ge oss ytterligare ekonomiskt stöd.
– Vi behöver också bygga upp vår egen fakultet. Om åtta-tio år har många av våra huvudlärare, däribland jag själv, gått i pension. Vi måste
rusta skolan för framtiden för den ska drivas med
samma höga kompetens som tidigare. Det var
på samma sätt när jag åkte till Uppsala för drygt
tjugo år sedan och det krävs mycket ekonomiskt stöd. Nu har vi en kandidat till skolledare
som just nu vidareutbildar sig i Storbritannien.
Hennes studier över tre-fyra år kommer att kosta
över en miljon Hong Kong dollar.
Vi är stolta
över att
många
rektorer på
teologiska
skolor i
Kina, bland
annat på den
största och
mest kända,
Nanjing
theological
seminary, har
studerat hos
oss.
uppdrag mission nr 2 2011: hong kong 7
Den kyrkliga revolutionen i Kina
text jonas jonson
foto: ewa almqvist
D
Under kulturrevolutionen upphörde all offentlig
religionsutövning i Kina men efter Maos död mjukades
förbuden upp. Kristendomen blev ett alternativ till
maoismen, inte minst bland unga människor.
Många nya församlingar bildades och sedan dess
har tillgången på utbildade präster inte kunnat hålla
jämna steg med kyrkotillväxten.
et har gått 33 år sedan
jag första gången deltog i en
gudstjänst i Folkrepubliken
Kina. Det var den 1 maj 1978 i den
katolska Nantangkyrkan, byggd av jesuiter
på 1600-talet och helgad åt den Obefläckade
Jungfrun. Där firades sedan någon tid mässa
för utländska diplomater, studenter och
turister. Mässan lästes på latin, rasande fort
och mycket formellt. Ingen sång, musik eller
predikan förekom. Alltsammans var över på
25 minuter. Sedan stängde prästen Michael
Fu Tieshan portarna. Han var ledare för
det partitrogna Patriotiska förbundet, som
samlade spillrorna av den katolska kyrkan.
Kina var sedan kulturrevolutionen inget
land för lovsång och böner. All offentlig
religionsutövning hade upphört.
Veckan därpå fick jag träffa den tidigare
anglikanske biskopen KH Ting, som var
protestanternas främste företrädare. Han sa
att kristendomen i organiserade former hade
upphört för gott. Han trodde inte heller att
den skulle komma tillbaka även om en del
folk i hemlighet samlades kring Jesus. Han
hade uppmanat de troende att vara mindre
”kristna” och mer ”revolutionära”. Så skulle
evangeliet förverkligas.
– Idag har Kina världens tredje största
kyrka efter USA och Ryssland – och det
är bara början, skriver Jonas Jonson,
biskop emeritus och docent i
missionsvetenskap.
1978 kändes Kina alldeles stumt i
religiöst avseende. Bland alla uniformerade
människor såg man inte ett uns av andlighet,
vänliga leenden, fattigdom, arbete och
välorganiserade hyllningar av den enda
säkerhet man hade: partiet och staten.
Ikonerna med Mao satt fortfarande på
hemmens väggar.
Men redan året därpå hade allt börjat
8 uppdrag mission nr 2 2011: kina
illustration charlotte swidén
gudstjänst i joy lutheran church i hong kong.
förändras. Efter Maos död hade myndigheterna
börjat mjuka upp förbud och kontroll och
solblekta revolutionära affischer försvann.
När Muenkyrkan (”att bada i nåden-kyrkan”)
åter öppnades för gudstjänst i Shanghai 1979
strömmade människor dit i tusental. I skuggan
av förtrycket hade tron sipprat ut bland folk.
Kristendomen var ett alternativ till maoismen
och lockande särskilt unga människor,
som uppfattade den som ”modern”. Snart
var alltsammans i full gång. Församlingar
organiserades, kyrkor återlämnades,
renoverades och byggdes. De nationella
organisationerna fick luft under vingarna.
Prästutbildningen kom igång. Biblar trycktes
(hittills 80 miljoner) liksom psalmböcker
och gudstjänstordningar. Gamla präster, som
överlevt kulturrevolutionens fasor, slet dag och
natt med dopundervisning, förkunnelse och
administration. Efterhand började de glesa
prästleden att fyllas på, men tillströmningen
av präster, äldste och rudimentärt utbildade
lekmän höll inte alls jämna steg med
kyrkotillväxten.
Kanske är det som på kejsar Konstantins
Tanken att
staten skulle
ta sin hand
från allt
vad religion
heter och
låta den
blomma fritt
skrämmer.
uppdrag mission nr 2 2011: kina 9
tid. När han i början av 300-talet tillät kristendomen i det offentliga rummet, svämmade
församlingarna över och alla möjliga villfarelser
spreds som löpeld i hans imperium. Hade han
inte gripit in och stagat upp kyrkans organisation och lära, vet väl ingen hur det hade gått.
Biskop Ting hade totalt felbedömt
situationen. Nu fick han ta ansvaret för att på
nytt bygga upp kyrkan. Han var ordförande
både i Tre-själv-rörelsen, som hanterade
relationen till myndigheterna och i Kinas
kristna råd som tog ansvaret för det pastorala
arbetet, och för de ekumeniska förbindelserna.
Dessutom hade han en framträdande plats
i den Nationella folkkongressen. Han
kunde påverka utvecklingen och gjorde
det. Målmedvetet och med den politiska
fingertoppskänsla som fordrades vidgade han
kyrkans frihet. För partiet var det självklart att
religionen måste kontrolleras. Frågan var hur
långt man kunde släppa på kontrollen utan att
landets ideologiska sammanhållning började
vittra.
Kina
Huvudstad Beijing(Pekng)
sedan 1949
Officiellt språk
Rikskinesiska (mandarin)
Valuta CNY (Chinese
yuan)
Yta 9,6 miljoner km2
Folkmängd 1,3 miljarder
Kina betyder ”Mittens rike”
2011 firas Kaninens år
Källa: wikipedia
Kyrkan hade betalat ett mycket
högt pris för sitt oberoende av utländska
missionsorganisationer. Nu var det både
politiskt och teologiskt nödvändigt att värna
denna självständighet. Samtidigt måste kyrkan
bygga upp sina ekumeniska förbindelser för
att inte gå vilse på den apostoliska vägen. Ting
började där han var mest hemma, i Kanada och
i England. Men sedan kom han med en liten
delegation till Sverige. På Tacksägelsedagen
1982 predikade han i den fullsatta domkyrkan
i Uppsala om rättfärdighetens och sanningens
protest när revolutionen blev sin egen fiende.
Svenska kyrkan slöt upp omkring honom.
Sverige hade som en av de första erkänt
folkrepubliken och Svenska kyrkan drogs inte
med någon kolonial eller evangelikal barlast.
Det var lätt att etablera en relation, som sedan
har vårdats genom åren.
När ärkebiskop Olof Sundby gjorde
svarsbesök i Kina på våren 1984 var den röda
mattan utrullad. Vi färdades i limousiner
10 uppdrag mission nr 2 2011: kina
mellan banketterna, men blev omkörda av
Ronald Reagans kortege om 75 bilar som
svepte genom tomma gator. I rum utan
öron samtalade vi med biskop Ting om
möjligheten att införa ett biskopsämbete i
den förenade protestantiska kyrkan i Kina,
om svårigheterna att integrera rörelser som
sjundedagsadventismen och den lilla flocken i
Kinas kristna råd, om möjligheten att öppna
skolor och om problemet med utländska
radiosändningar.
När Bertil Werkström kom 2001 och
Anders Wejryd 2010 var delegationsbesök rutin
och samtalen utan risker, men problemen var
desamma: att hålla ihop den snabbväxande
kristenheten, att finna relevanta former för
tillsyn, att få göra en social insats i samhället
och att hålla alla ivriga utländska missionärer
med deras pengar (mest amerikaner och
sydkoreaner) borta från församlingarna.
Gudstjänst med över tusen deltagare i staden Zhoukou.
– och de är inte så få – ogärna delar med sig
till sämre ställda trossyskon inåt landet. Det
är okristet säger han, i Shanghai är det bara
pengar, pengar som gäller. Några timmars
tågresa därifrån, i provinsen Henan samlas
människor i tusental i byggnader enkla och
stora som väldiga lador. Utarmade, sjuka,
hiv-smittade, arbetslösa och mormödrar
med barnbarn som migrantarbetarna lämnat
hemma firar gudstjänst med bibeln i hand och
trötta men hoppfulla ögon.
I nästa kvarter samlas husförsamlingar med
mer brinnande hjärtan och en fyrkantig bokstavstro. Lite varstans växer också förunderliga
sekter med djupa rötter i folktron och resterna
av radikala väckelserörelser, som svepte fram
för tre generationer sedan. Myndigheterna
säger att Henan har ”religiös feber”. Den går
inte över. Buddhister, taoister och muslimer
konkurrerar med de kristna om själarna.
För att räknas som kristen, säger prästen i
Zengzhou, måste man vara döpt, kunna trosbekännelsen utantill, gå i kyrkan varje söndag,
leva ett anständigt liv och vittna för andra om
Jesus.
Det har gått 33 år. Jag har ofta fått
besöka vad som på nytt blivit Mittens rike
i världen. Många kyrkoledare som ärrades
av kulturrevolutionen och som privat
kunde berätta om de svarta åren, är borta:
George Wu, som var med och protesterade
mot Chiang Kai-sheks framfart, Michael
Fu Tieshan, som jag mötte i Beijing, Han
Wenzhao som drog spik på Yangtzebron i
Nanjing innan han blev generalsekreterare i
Kinas kristna råd, den blide biskopen Shen
Yifang i Shanghai eller prästen och filosofen
Kiang Wenhan, som förbjöds att predika i
sju år men fick tillverka väggklockor. Biskop
Ting lever fortfarande, glömsk och tyst på
ett sjukhus omgiven av de livvakter som
protokollet kräver. Det gör också hans katolske
kollega i Shanghai, biskop Jin Lu Xian, som
fortfarande är aktiv trots sina 93 år.
En ny generation har tagit över kyrkoledningen. Kang Baoping är generalsekreterare
i Kinas kristna råd, ung och urban men utan
den långa erfarenhet och känningar med
makten som hans föregångare haft. Från sitt
kontor mitt i Shanghai ser han en skog av
banker, men vet att de kristna miljardärerna
Man skulle nog, om man vore i Kan
Baopings kläder, be om en lite mindre
häftig väckelse. För hur ska en präst kunna
Bibeltryckeriet i Nanjing.
ta ansvar för 20 000 gudstjänstbesökare?
Hur ska man kunna ge alla som vill döpas
någon trosundervisning? Hur ska man
kunna administrera alltsammans och hålla
korruptionen stången? Kinas religionsfrihet
lämnar mycket i övrigt att önska – även om
den statliga religionsbyråns tjänstemän för
det mesta är både välvilliga och hjälpsamma.
Men tanken att staten skulle ta sin hand
från allt vad religion heter och låta den
blomma fritt skrämmer. Kinas protestantiska
kristenhet, som uppskattningsvis nu har mer
än 50 miljoner medlemmar och är en kraft
att räkna med i samhället, skulle troligen falla
sönder i provinskyrkor, samfund och rörelser
av alla de slag. Enheten, som partiet tvingat
fram, är alltför klen för att klara trycket av
folkväckelsen. Den katolska kyrkan är bättre
rustad med en enhetlig organisation, tydlig
lära, ansvariga biskopar och ett målmedvetet
program för att rusta framtidens ledare.
33 år är en kort tid i kristenhetens historia.
Varken biskop Ting eller någon annan som
följde revolutionens förlopp i Kina kunde ana
att kyrkan skulle återuppstå, starkare än någon
missionär någonsin kunde drömma om. Redan
har Kina världens tredje största kyrka efter usa
och Ryssland. Och det ser ut att vara bara en
början.
I rum utan
öron samtalade vi med
biskop Ting
om möjligheten att
införa ett
biskopsämbete i den
förenade
protestantiska kyrkan
i Kina.
uppdrag mission nr 2 2011: kina 11
notiser
Missionshistorikern som återvänt till Kina
jonas jonson
Ålder 72 år
Yrke Biskop emeritus
(Strängnäs stift 1989–2005),
docent i missionsvetenskap
Familj Hustru Birgitta
Rubenson
Bor Strängnäs
Aktuell Föreläsare och
författare
Jonas Jonson, biskop emeritus, har studerat
och dokumenterat den omvälvande kyrkliga
utvecklingen i Kina under de senaste fyrtio åren,
som forskare, ekumen, författare och senast som
gästprofessor i Hong Kong.
– Den religiösa väckelsen är stark i dagens
Kina, säger han. Den kommer att lämna avtryck
i den växande stormakten och i hela kristenheten.
1972 försvarade Jonas Jonson sin doktorsavhandling om femton lutherska missioners
uttåg ur Kina när Mao kom till makten. Att
han valde att studera mission i Asien berodde
på hans erfarenheter som Svenska kyrkans
missions volontär i Indien och Malaysia i
början av 60-talet.
– Jag träffade missionärer från olika länder
och olika kyrkor som hade tvingats lämna
Kina. Deras berättelser fick mig att försöka
förstå vad som hände när en mer än hundraårig
missionsinsats fick ett så abrupt slut.
Avhandlingen uppmärksammades och
Jonas Jonson bjöds in att delta i ett studieprojekt i Lutherska världsförbundet i Genève.
Man skulle studera mötet mellan kristendomen och marxismen i olika delar av världen. Han fick särskilt ansvar för Kinadelen.
– Vi ville försöka tolka innebörden i
den väldiga samhällsomvälvningen. En
fjärdedel av mänskligheten vände Gud och
allt vad religion hette ryggen. Kristna, som
tror att Gud leder historien, hade all
anledning att ställa frågor.
Släpptes in i Kina
1978
Men det dröjde till
1978 innan Jonas
Jonson själv släpptes
in Mittens rike för
första gången.
Han beskriver i
sin artikel på
föregående
biblioteket. Samtidigt ger kamerorna
en 360-graders överblick som gör
videoövervakningssystemet väldigt
flexibelt.
Bibliotheca Apostolica Vaticana,
Vatikanbiblioteket, grundades 1448 av
påven Nikolaus V, och anses ha en av
världens äldsta och viktigaste samlingar
med historiska texter. Bibliotekets
största”skatt” är Codex Vaticanus, som
är världens äldsta bibelmanuskript.
sidor hur han då deltog i en katolsk mässa
som genomfördes ”på nåder” för utländska
besökare. Det var två år efter Maos död. Alla
kyrkor och tempel var fortfarande stängda och
alla missionärer var ju borta.
– Men kineserna, som inte alls hade kunnat
utöva sin religion offentligt under kulturrevolutionen, längtade efter att få göra det.
När kyrkorna började öppnas på nytt
1979, kunde man se samma entusiasm som
bland ortodoxa kristna i Ryssland efter
Sovjetunionens upplösning tio år senare. Det
var kanske som på kejsar Konstantins tid i
Rom på 300-talet. När han tillät kristendomen,
svämmade församlingarna över.
Jonas Jonsons intresse för Kina har funnits
där hela tiden, men han valde medvetet att
inte bli sinolog.
– Det kinesiska språket skulle kräva så
mycket och jag var intresserad av allt möjligt
annat.
Han har varit desto flitigare med det
svenska språket. Han har skrivit ett tiotal
böcker, bland annat Vänner kallar jag er, som
handlar om hans personliga erfarenheter i den
ekumeniska rörelsen. Han är också psalmförfattare. Tre av hans texter finns i den vanliga
psalmboken, tjugo i Psalmer i 2000-talet.
Under hela sin yrkeskarriär har han ofta
återvänt till Kina, senast i höstas när han
undervisade i missiologi och ekumenisk teologi
på Lutheran Theological Seminary i Hong
Kong.
– Hong Kong är en bra utsiktspunkt för
vad som händer i Kina. Där finns mycket
kunskap samlad och det är lätt att resa i Kina.
Även om de flesta kristna i Kina är fattiga
landsbygdsbor, söker sig också hundratusentals
unga, välutbildade och framgångsrika kineser
till kyrkan. Gudstjänsterna svämmar över av
människor. Mycket av kristendomens framtid
formas idag i ett land där för bara en generation sedan all religion var som bortsopad.
marie bosund hedberg
12 uppdrag mission nr 2 2011
foto MartinOlson.se
Skärpt
övervakning
Svenska kyrkan
på Haiti
Efter en omfattande renovering har
Vatikanbiblioteket, där en del av
världens äldsta och viktigaste historiska
texter förvaras, utrustats med ett
avancerat videoövervakningssystem
som framöver ska förhindra att böcker
försvinner från biblioteket, både genom
stöld och oaktsamhet. Både böcker
och lånekort omfattas av systemet
och därmed kan de dyrbara verkens
förflyttningar inom biblioteket spåras.
Vatikanbiblioteket anses vara ett
av världens bästa forskningsbibliotek.
Under århundradenas gång fram
till i dag har bibliotekets samling
vuxit sig allt större, och innehåller nu
1,5 miljoner böcker, 150 000 handskrivna texter samt 300 000 mynt och
medaljer.
I samband med en genomförd
renovering beslöt bibliotekets
ledning att öka säkerheten i lokalerna
med referensböcker och arkiv
genom att installera ett avancerat
övervakningssystem, så att man
framöver kan se till att inga historiska
verk försvinner i den stora mängden
böcker och texter. Det innebär att
man lätt kan känna igen ansikten och
identifiera de personer som finns i
Ett år efter den förödande jordbävningen i Haiti kan Hela världen,
Svenska kyrkans internationella arbete,
berätta om hjälp som verkligen nått
fram. Men tillfälliga tältläger, orkanen
i höstas, kolerautbrottet och våld och
oroligheter präglar Haiti.
Koleran fortsätter att vara ett
stort hot i Haiti. Svenska kyrkan
internationella arbete hör till dem
som arbetat intensivt för att förebygga
smittan. Just nu satsar man även på att
minska rädsla och stress kopplat till
kolera.
När jordbävningen drabbade
Haiti den 12 januari förra året fanns
act-alliansen, det globala samarbetet
mellan kyrkor och organisationer
för katastrofinsatser, redan på plats
genom sina samarbetspartner. Det
betyder en lokalkännedom som har
varit mycket värdefull för kvaliteten i
katastrofarbetet.
Samtidigt hade de lokala
biståndsorganisationernas personal
själva drabbats hårt av jordbävningen.
En del förlorade nära anhöriga och
de flesta sov i tält de första veckorna.
De behövde och fick krisstöd av
act-alliansen för att orka fortsätta
organisera katastrofarbetet.
Men återuppbyggnadsarbetet i
Haiti går långsamt. Den sönderslagna
statsapparaten och korruption
försvårar. act-alliansen fortsätter sitt
omfattande stöd.
www.svenskakyrkan.se
SIDA stöder
afrikanska
tankesmedjor
En ny ranking har gjorts över världens
mest inflytelserika tankesmedjor. På
listan över de viktigaste tankesmedjorna
i Afrika söder om Sahara är sju av de
tio mest framstående institutionerna
baserade i Sydafrika. De övriga tre
tankesmedjorna på denna regionala
tio-i-topp-lista är från Kenya, Senegal
och Nigeria. Sverige stöder genom Sida
fyra av de tio främsta tankesmedjorna i
regionen.
Det är University of Pennsylvania
som, i samarbete med 1 500 forskare,
makthavare, journalister och experter,
har kartlagt och rankat världens
viktigaste tankesmedjor. Dessa
institutioner har sedan sorterats i 29
regionala och tematiskt avgränsade
listor.
De fyra Sidastödda tankesmedjorna
har tilldelats ungefär 88 miljoner
kronor för verksamheter under åren
2009–2011. Det svenska stödet har
fördelats enligt följande: South African
Institute of International Affairs
cirka 15 miljoner kronor, Institute for
Security Studies 35 miljoner kronor,
Centre for Conflict Resolution 10
miljoner kronor och African Center
for the Constructive Resolution of
Disputes 28 miljoner kronor.
Läs mer om rapporten på:
www.gotothinktank.com/
uppdrag mission nr 2 2011: notiser 13
Vi vill svara med några tydliga punkter.
Världshistoriens snabbaste och största ekonomiska
omvälvning utan politiska reformer.
Oerhörda miljöproblem, vatten- och energibrist som
leder till hotande och okänslig expansion ibland annat
Afrika.
Överväldigande, storslagen kultur och mattradition
med rikt begåvande och pragmatiska människomiljoner.
Världens största andliga vakuum där kyrkan dock
växer explosionsartat på gott och ont.
Brist på engagemang och språklig kompetens inom
svensk kristenhet för mötet med religion och kultur i
Kina vilket leder till slutsatsen att tjugo svenska
teologer omedelbart borde börja lära sig kinesiska!
Birgitta och Per Larsson
Missionsdirektor och biskop emeritus,
missionärer för Svenska kyrkan
Den som en gång har varit i Kina
kommer gärna tillbaka. Det är en gemensam
nämnare för dem som svarat på vår fråga. I de
dagliga nyhetsrapporteringarna lyfts Kina fram
som den starkast växande ekonomiska och politiska
stormakten i världen. Medan de som fått uppleva
andra dimensioner talar om maten, människorna,
språket och naturen. Och allt detta finns i det
som är Mittens rike idag.
Jag blev fascinerad
av Kina redan när
jag gick i gymnasiet
i slutet av
1960-talet. Då var det historiens
och kulturens krumbukter som
lockade mig. Det samtida Kina
var ju då ett slutet land. Idag
kan man mycket enklare hålla
sig à jour med vad som händer
genom att vara uppkopplad
på nätet. Kineserna är flitiga
internetanvändare. 23 procent
av den totala internet¬trafiken
sker på kinesiska, 28 procent på
engelska . Nätet är inte heller
särskilt censurerat, vissa saker
är förvisso totalförbjudna, men
95 procent av de ämnen som vi i
väst kan torgföra kan man även
behandla i Kina.
För mig är Kina
inte bara ett land
långt borta utan
mitt yrke, ett av
mina stora intressen och på
många sätt en passion. Kina är
underbar mat, larm och oväsen,
goda vänner, fascinerade
historia, nytt och gammalt –
ibland i en bisarr blandning.
Det är också en mångfald av
språk och kulturer. Kina är en
stormakt och en utmaning för
västvärlden – men det är för mig
också möten med människor
och insikten att vi trots olikheter
främst är människor som kan
dela tro, liv, värderingar och
vänskap med varandra.
– Kina är en skattkammare för
den som är intresserad av kultur,
film, teater, affärer, arkeologi
eller något helt annat. Men
nyckeln till skatterna är språket,
man måste kunna kinesiska
för att kunna öppna dörren på
vid gavel. Jag talar mandarin
och det är ett måste om jag
ska kunna göra intervjuer eller
samla material till mina böcker
om Kina.
Göran Sommardal
kulturjournalist,
författare, översättare,
Stockholm
Fredrik Fällman
fil.dr. i sinologi och
forskare vid Kungliga
Vitterhetsakademien och
Stockholms universitet
För mig är Kina
ett andra hem –
jag har bott där
i fem år. Mina
föräldrar var stationerade
där som diplomater och jag
stannade kvar sedan de åkt
hem. Jag blev lärare i mandarin
på Svenska skolan i Beijing.
Jag är fascinerad av det
kinesiska språket, av kulturen
och det liv som min generation,
80-talisterna, kan leva med
internet-kontakter över hela
världen även om staten inte
riktigt hänger med.
Det är kluvet att
beskriva mina
tankar om Kina,
dessutom har jag
bara mött en liten bit av ett
gigantiskt land. Man möter
människor som är högutbildade
och gärna arbetar hårt. Det är
svårt att förstå att folk bor på
fabriken där de arbetar, ofta
långt från sina familjer. Men de
gör så för att nästa generation
ska få det bättre. Det är viktigt
att vara ödmjuk och komma
ihåg att den resan har vi i
Europa också gjort.
Det är landet dit jag längtar
mest av allt med nudelsoppa,
galen trafik, thé och vänner som
lever där. Där sprudlar det av
kreativitet och jag försöker alltid
hitta sätt att åka tillbaka. Det är
också ett land där den kristna
kyrkan växer för varje dag, trots
att det är svårare att öppet
bekänna sin tro där än vad det
är här. Kina är mitt andra hem
och min största inspirationskälla.
När vi valde Kina som
tillverkningsland för våra
miljövänliga väskor var det
för den höga kvaliteten på
sömnaden och att de hade
den bästa kompetensen för
massproduktion. Det går förstås
inte att blunda för att Kina är
en diktatur, men vårt företags
filosofi går ut på att värna om
individen och miljön och det är
det vi lagt vår kraft på.
Angelica Lundberg
studerar till präst på
Pastoralinstitutet,
Lund
När vi väljer samarbetspartners
fokuserar vi mycket på sociala
förhållanden och arbetssäkerhet
vilket också gjort att vi valt bort
att tillverka hos de företag som
inte varit intresserade att följa
våra krav. Förhoppningsvis kan
man som företagare från väst
bättre påverka förhållandena
om man gör det inifrån?
Då, för tre år sedan, märktes
de västerländska influenserna
tydligt även om ingenting
kan förändra kinesernas
filosofiska sätt att leva och att
fortsätta vara nyfikna på sina
medmänniskor. Jag längtar alltid
tillbaka!
Madeleine Hernberg
huvudinstruktör
medicinsk chi-gong,
Malmö
Och om vi i väst inte hade gjort
affärer med Kina – hade landet
varit så öppet som det trots allt
är idag?
Vad betyder kina för dig?
14 uppdrag mission nr 2 2011
Jag har sysslat
med medicinsk
chi-gong i snart
tjugo år och 1993
gick jag en kurs i Peking. Jag
blev oerhört fascinerad av
att det var ett så annorlunda
land med en så annorlunda
kultur. 2008 reste jag tillbaka
och den här gången mötte jag
något helt nytt. Det hade hänt
väldigt mycket på femton år –
det kändes som om Kina hade
utvecklats två hundra år framåt i
tiden sedan sist. På 90-talet gick
folk fortfarande i Mao-kläder,
det fanns inte så mycket bilar
på gatorna och det kostade
motsvarande tio kronor att åka
taxi tvärs genom stan.
Johan Wahlström
Grundare, ABOB,
A Better Option Brands,
Malmö
uppdrag mission nr 2 2011 15
”Bethune House är ett
skyddsboende som ger stöd åt
de mest utsatta kvinnorna, en
fristad där de hjälps åt att hantera
problemen de drabbats av.”
16 uppdrag mission nr 2 2011: hong kong
uppdrag mission nr 2 2011: hong kong 17
Marirose blev utkastad ur bilen, mitt på gatan,
utan pass och pengar. Leahs arbetsgivare slängde en kniv
på henne. Två exempel på den utsatta situationen för
gästarbetande hembiträden i Hong Kong idag.
I skyddsboendet Bethune House får de tak över
huvudet, juridisk hjälp och en möjlighet till upprättelse.
En fristad för utsatta gästarbetare
text och foto: ewa almqvist
i
De som
kommer hit
till skyddsboendet
är modiga
kvinnor
som vågar
konfrontera
sina tidigare
arbetsgivare.
dag finns över 250 000 gästarbetande
kvinnor i Hong Kong, de allra flesta från
Filippinerna och Indonesien. Kvinnorna
lämnar sina familjer för att arbeta som
hembiträden, i förhoppningen att kunna
erbjuda sina familjer ett bättre liv ekonomiskt.
Men livet i Hongkong är ofta hårt, och
de kämpar för att överleva trots låga löner,
kontraktsbrott, olagliga uppsägningar och
fysiska/sexuella övergrepp.
Bethune House drivs av Filippinska
immigrantarbetares mission, som sedan i
början av 1980-talet arbetat för att arbetarnas
rättigheter ska respekteras. Arbetet har också
stöttats av Svenska kyrkan i mer än tjugo år.
Bethune House är ett skyddsboende som ger
stöd åt de mest utsatta kvinnorna, en fristad
där de hjälps åt att hantera problemen de
drabbats av. På Bethune House får kvinnorna
såväl mat och husrum som hjälp att ta sina
ärenden till arbetsdomstolen.
De allra flesta som sökt sig till Bethune
House har utan förvarning förlorat sitt arbete,
vilket enligt lag innebär att de måste lämna
landet inom två veckor. De har oftast inget
18 uppdrag mission nr 2 2011: hong kong
att sätta emot sina arbetsgivare, som i värsta
fall sparkat ut dem på gatan och behållit deras
pass. Kvinnorna har tagit stora lån för att
kunna betala rekryteringsfirmorna i hemlandet
för ett anställningskontrakt, och blir låsta
av lånen för lång tid. När de plötsligt står
arbetslösa, och utan möjlighet att söka nytt
jobb utan att lämna landet, blir situationen
ohållbar.
Flera kvinnor berättar också om förnedringen
i att behöva klara sig på bara vatten och en
skiva bröd på en hel dag.
– De som kommer hit till skyddsboendet
är modiga kvinnor som vågar konfrontera sina
tidigare arbetsgivare, säger Edwina Antonio.
Hon berättar om en våldtäktsdrabbad kvinna
som efter tio månaders rättsprocess vann
målet, och mannen blev dömd till åtta års
fängelse. Men framför allt handlar insatserna
om gratis juridisk hjälp för kvinnor som driver
fall i arbetsdomstolen. Flera advokater arbetar
som volontärer för the Mission – Missionen –
som organisationen kallas i folkmun.
”Vi avvisar inte någon”
Bethune House är en lägenhet i centrala stan,
med ett stort sovrum, vardagsrum, ett litet
kontor för personalen samt kök. Det finns
tjugo sängplatser men ofta bor upp till trettio
kvinnor där samtidigt. Rekordnoteringen var i
augusti 2008 när 62 utsatta kvinnor samsades
där under en kort period.
– Vi avvisar inte någon. Om de behöver
hjälp så ställer vi upp, säger föreståndaren
Edwina Antonio.
De utländska hembiträdena i Hongkong
har ofta usla arbetsvillkor. Många sover direkt
på golvet eller i bästa fall i en liten skrubb. De
jobbar 16-timmarsdagar, sex dagar i veckan.
Fick sova i dörröppningen
Marirose, 28, från Filippinerna lämnade sina
fyra barn för att kunna försörja dem från
Hong Kong, men blev bara utnyttjad.
– Jag fick sova i dörröppningen, och vatten
fick jag inte dricka någon annanstans än på
toaletten, berättar hon. Jag har tidigare arbetat
i Beirut, men trodde att det skulle vara bättre i
Hong Kong.
Redan efter två månader tvingade arbets-
Den här dagen
arbetar Mesiyah,
Wasih, Indah och
Cherryl i köket. Alla
kvinnor turas om
med de praktiska
göromålen i
lägenheten.
uppdrag mission nr 2 2011: hong kong 19
”Jag längtar så mycket efter
mina barn, det var inte värt att
lämna dem för det här.”
Leah från Filippinerna vann i
arbetsdomstolen och fick en
uppgörelse med sin arbetsgivare,
tack vare hjälp från Bethune
House.
givaren plötsligt en dag ut henne på gatan, från
sin bil. Då hade hon inte fått någon lön, och
familjen behöll både hennes pass och andra
dokument.
– Även om jag vinner mitt mål i
arbetsdomstolen vill jag bara åka hem. Jag
längtar så mycket efter mina barn, det var inte
värt att lämna dem för det här, säger hon med
tårarna rinnande.
Utöver juridisk hjälp erbjuder Bethune
House terapistöd och utbildning i till exempel
engelska eller hälsofrågor, men också i olika
hantverk. Många går gärna till kyrkan eller
hittar aktiviteter av olika slag.
Förlänger visum
– Nätverkandet har stor betydelse, kvinnorna
behöver träffa vänner även utanför Bethune
House. Vi hjälper dem med förlängt visum,
så de kan röra sig utomhus, säger Edwina
Antonio.
Missionen samarbetar också med en
rad andra organisationer som arbetar för
immigranters rättigheter. Tillsammans bedriver
de lobbying och informationsarbete. Dessutom
20 uppdrag mission nr 2 2011: hong kong
samarbetar Missionen med lokaltidningar som
publicerar kontaktuppgifterna till Bethune
House. Det var så Leah från Filippinerna
hittade telefonnumret dit.
– Jag fick en skiva bröd på morgonen och
ett paket nudlar på kvällen, det var allt. Så
småningom började mamman i familjen att
slänga grejor på mig, berättar Leah, och från
början var jag tyst. Jag skrev dagbok i stället.
Men när hon kastade en kniv på mig blev jag
skadad, och då fick jag nog. En ledig dag bara
gick jag, utan att ta med mig något.
– Jag fick mycket hjälp av Missionen,
och få till en uppgörelse med arbetsgivaren.
Mannen har bett om ursäkt för vad frun
gjorde, och betalat en del av mina krav, så jag
är glad över allt stöd och uppmuntran.
edwina antonio tillsammans med marirose, 28,
som väntar på ett avgörande i arbetsdomstolen.
bethune house är en stor lägenhet i centrala hong kong.
mesiyah, indah
och wasih stöttar
varandra.
läst
sedan
sist
Ingegerd Blomstrand och
Anders Blomstrand
Får jag se dig
åter ansigte mot
ansigte?
De Blomstrandska
familjebreven 1830-1952
Sekel bokförlag 2010
Det är svårt att rama in vilken
typ av bok Får jag se dig åter
ansigte mot ansigte? egentligen
är. Ibland är den
en allmängiltig
beskrivning av
samhällsklimatet
vid förra sekelskiftet, ibland är den
snarast en intern
familjehistoria
som utspelas parallellt i Sverige
och på missionsfältet i södra Indien. Ibland finns
ansatser till en analytisk diskussion om missionens roll men
mestadels redovisar författarna
sina äldre släktingars brev på ett
ganska okommenterat vis.
Framförallt är det här en berättelse om en familj med ett uppdrag som leder till att barn och
föräldrar lever åtskilda under
långa tider. Det är frågorna om
relationen mellan föräldrar och
barn som författarna placerat
som centrum i sin berättelse.
Det är också det jag blir mest
fascinerad av och därför tänker
jag mig att boken skulle ha tjänat
på att renodla den aspekten av
berättelsen ännu mer.
Genom breven får jag som
läsare inblick i en tid som verkar
bäras av ideal som är långt ifrån
vår tids gängse uppfattningar.
Här finns inte tillstymmelse till
tonårsrevolter eller drömmar
om självförverkligande. Istället
handlar det om lydnad och
uppoffring för en större
sak, nämligen att leva enligt
evangeliet, vare sig man finns i
akademiska kretsar i Lund eller
i hednaland i Indien. Anders
Blomstrand, familjens förste
missionär, skriver till sin åttaårige
son Theodor, som bor hos sin
farmor i Lund att det är viktigt
att han ”aldrig gör hvad synd
och orätt är och genom Guds
nåd alltmer blir ett lydigt och
tacksamt barn”. Theodor skyndar
sig förstås att svara att han alltid
vill vara ”en lydig och beskedlig
gosse”.
I citaten ur de äldre breven
finns inte många beskrivningar
av den faktiska verkligheten för
missionärerna. Jag kan inte låta
bli att undra hur hettan kändes
första gången man steg i land i
Trankebar på Indiens sydostkust
efter flera månader till havs. Hur
får man tag i mat, hur luktar det
i det nya landet? Breven tycks
många gånger tillrättalagda för
att man inte ska oroa varandra
på andra sidan jorden, något
som bokens författare också är
medvetna om. När Theodors fru
Hilda, som andra generationens
missionärer, skriver hem till
sina barn i Sverige finns mer
målande bilder av vardagen på
missionstationen i Madura. Då
lyfter berättelsen och jag läser
med stor nyfikenhet. Det blir då
också tydligt hur enormt mycket
missionärerna gjorde för dem
de mötte. I deras eget perspektiv
tycks livet visserligen vara en
förberedelse för himlen och
evigheten men det råder ingen
tvekan om att de får osedvanligt
mycket gjort på jorden under
tiden.
I Får jag se dig åter ansigte
mot ansigte? är världen väldigt
stor och väldigt liten på samma
gång. Rent geografiskt är
avståndet mellan brevskrivarna
förstås enormt och på många
sätt skiljer sig deras tillvaro från
varandra. Anders bror Wille
åker på geologisk expedition
till Spetsbergen och deltar
i festligheter i Lund medan
Anders predikar i indiska
byar. Ändå slår det mig att
missionärslivet i Indien och
livet i dåtidens Sverige faktiskt
tycks ha mer gemensamt än
vad dåtidens Sverige har med
vår tid. Oron kring fattigdom
och sjukdomsepidemier var
desamma liksom värderingar och
funderingar kring sin egen roll i
tillvaron. Bokens brev får mig att
fundera kring om vi människor
verkligen är så olika i olika tider.
Är vi i så hög grad produkter
av vår egen tid och uppväxt?
Och vilka föreställningar om oss
kommer människor om hundra
år få när de läser de brev som
bevaras från vår tid?
Maria Bergstrand
komminister i Svenska kyrkan,
Hägersten
Stellan Ottosson
Jesus, Paulus
och kärleken
Carlssons förlag 2010
Författaren Stellan Ottoson har
skrivit en intressant och i vissa
avseenden medryckande bok
om Jesus och Paulus. Det märks
att Ottosson drivs av en djupt
personlig önskan om att visa
på bibeltexternas kraft, och han
entusiasmerar när han berättar.
Han jämför de olika evangelierna,
strukturerar viktiga teman i dessa
och i Paulus brev. Han visar på
olika tolkningar som gjorts, och
han gör ibland spännande antaganden.
Ottosson är bekymrad över
moderna teologer som han
tycker använder bibeln som om
den vore ett smörgåsbord där
de plockar vad de vill och lämnar
vad de vill. På så sätt slätas de
traditionella tolkningar ut eller
rent av lämnas åt historien.
Denna oro verkar vara en annan
drivkraft bakom denna boks
tillkomst. Oavsett om Stellan
Ottosson behöver vara orolig
över hur moderna teologer
tolkar eller ej, är det i varje fall
intressant att läsa vad han själv
anser om de olika bibeltexterna.
Generöst beskriver han sin
syn och sina lärdomar på de
gamla texterna och historierna
runtomkring. Dock är Ottosson
ofta aningen bergsäker i sina
”Döv av mediernas marknadsutropare måste man söka sig
ut i öknen, till läromästarna
som talar fåordigt och lågmält men har något att säga.
Därför läser jag Pilgrim.”
anders piltz
www.tidskriftenpilgrim.se
resonemang och kan till exempel
uttrycka: ”På den punkten var
Jesus entydig.” (s. 65). Det
väcker mina undringar hur
Ottosson kan
veta det så
säkert? Bättre
hade varit om
han skrivit att
evangelierna
inte berättar
mer på denna
punkt. Dock
har han redan
i förordet
tydliggjort att boken inte har
något vetenskapligt syfte.
Boken blir som bäst i de
avsnitt där Ottosson är mer
resonerande, antagande och
konstnärlig i sin utläggning.
Det blir mycket mer intressant
och trovärdigt när han oftare
avslutar sina tankebanor med
ett frågetecken och visar på
en öppenhet i de frågor vi
människor behöver lära oss att
leva med utan några tydliga
svar. Boken hade blivit ännu
mer intressant om den också
hade velat ge läsaren nycklar
till att upptäcka de fördjupade
teologiska möjligheter och
finesser som kan skapas när man
försöker koppla texterna till vår
nutid.
Ottosson skriver att han utgår
från texterna ”som de står” och
är återkommande kritisk mot
moderna teologers tolkande.
Samtidigt gör Ottosson ingen
sak av att han själv också tillhör
en tradition av tolkande. Han
gör själv också urval i texterna
och möter dem genom sina
”glasögon”. Samtidigt visar
han också en medvetenhet om
mångfalden i tolkningarna då
han ställer den intrikata frågan
om bibelns motstridigheter har
hjälpt kristendomen att överleva
eftersom möjligheten att plocka
vad man vill hela tiden existerar.
Albin Davidsson
gymnasiepräst, Malmö
Christer Gardemeister
Ingen vid hans sida
Recito förlag 2010
Boken tar sin utgångspunkt i den
islamofobi som följt i kölvattnet
efter den 11 september 2001.
Gardemeister konstaterar att
islam ofta blivit en representant
för ondskan i västvärlden. Under
tiden jag fördjupar mig i boken,
läser jag ett debattinlägg i
Sydsvenskan av Mats Skogskär
som menar att vi verkligen
behöver mer kunskap om islam
vartefter skribenten drar fram
diverse hårresande exempel
på uttalanden av
predikanten Yusuf
al Qaradawi om
dödsstraff och
liknande.
Samtalet om
islam blir ofta
upprört och
onyanserat, inte
minst därför
är Gardemeisters bok
angelägen och välkommen.
Boken behandlar inte den
konfliktfyllda samtida debatten
om islam, men gräver på djupet
och för ett bildat idéhistoriskt
samtal kring islam och ondskan.
Gardemeister relaterar till
judendomen och kristendomen
för att bena ut likheter och
skillnader kring flera teologiska
frågor såsom gudsbild, vad som
händer efter döden och lidandets
problematik.
Dessutom görs diskurser
till andra kulturella källor, allt
från Dostojevskij till ABBA.
Så småningom landar boken
i teodicéproblemets tematik,
men på vägen dit har man som
läsare blivit rejält allmänbildad
i religionshistoriska frågor.
Möjligen ligger både bokens
styrka och svaghet här. Genom
det breda anslaget i flera
stora frågeställningar blir
resonemanget levande, men
emellanåt något ofokuserat.
Boken rör sig mindre i nutid
än dåtid och ambitionen hos
författaren verkar vara att gå
tillbaka till källorna, det vill säga
de heliga skrifterna och den
tidiga kyrkohistorien. Ibland tas
dock samtiden upp.
I kapitlet som behandlar
fadersbegreppet i gudsbilden
förs inledningsvis en
religionshistorisk diskussion som
slår fast att fadersbegreppet
är ett främmande tilltal
för Gud inom islam. Det
är en intressant skillnad
som särskiljer islam
från kristendomen och
judendomen.
I kapitlets slut menar
dock Gardemeister att de
tre religionerna trots det
har ett gemensamt uppdrag
i en sekulariserad och
splittrad nutida värld eftersom
de trots allt bekänner sig till en
Gud som är alltings källa och
ursprung. Fronten är därmed
flyttad från en dogmatisk strid
mellan de religiösa systemen för
att istället vända sig i enad front
mot nihilismens livsförståelse.
Resonemanget är belysande
för bokens ärende. Trots att
olikheter lyfts fram är det
likheterna mellan religionerna
som framträder tydligast.
Inte minst blir det tydligt när
ondskans problematik diskuteras.
I mötet med texten fördjupas
insikten att människan står
lika utlämnad och naken
inför ondskans problematik
oavsett religionstillhörighet.
Bokens slutord är också dess
titel, vilket avslöjar något
om vart författaren landar
– i en gudsbild där allt är
underlagt Gud. Samtidigt är
Gud fördold och bortom våra
förklaringshorisonter – det gäller
alla de tre stora religionerna.
Ola Fornling
kyrkoherde i Svenska kyrkan,
Vellinge
DÄR FRÄMLINGSKAPET BRYTS
kan en ny värld börja
www.arken.se
ISBN 978-88552-93-8
w w w. a r c u s f o r l a g . s e
22 uppdrag mission nr 2 2011: läst sedan sist
illustration denna sida charlotte swidén
Fortfarande
Nordens
största
teologiska
bokhandel,
tror vi...
Lästips om svensk
mission i Kina
Lars Österlin
Korstågen till Kina
Sekel förlag 2005
Uppslutningen kring västvärldens
mission till Kina från 1850 till
Mao Zedongs maktövertagande
vid mitten av 1900-talet var
överväldigande. Vid
1920-talets början var
inte mindre än 170
olika protestantiska
missionssällskap
verksamma i Kina,
de flesta från
Storbritannien, USA
och Canada. Det
kristna budskapet gav
visserligen gensvar
och det stora utbudet av skolor
och sjukhus välkomnades, men
då dessa ”korståg” sammanföll
med västmakternas politiska och
ekonomiska imperialism sågs de
ofta som ett hot.
2005 kom Lars Österlins bok
Korstågen till Kina ut och
han skildrar, övergripande
och kritiskt, detta stora
missionsföretag. Inom Svenska
kyrkans Kinamission började
man delvis gå andra vägar än
övriga missioner och framför allt
markera den kinesiska kyrkans
integritet och självständiga
ansvar. Berättelserna om enskilda
missionärers livsöden och om
kinesiska prästers förkunnelse
och ledaregenskaper inger stor
respekt. Här träder också flera
betydande kvinnor, och deras
ovanliga liv i Kina, fram.
Lars Österlin har varit docent
i kyrkohistoria i Lund och
i Köpenhamn, domprost i
Linköping och adjungerad
professor i missionsvetenskap
och ekumenik vid Lunds
universitet.
SPECIALERBJUDANDE
Beställ Får jag se dig åter
ansigste mot ansigste?
Ingegerd Blomstrand
och Anders Blomstrand
(300 sidor) och få
Korstågen till Kina
Lars Österlin
(380 sidor) på köpet
Endast 220 kr!
Ordinarie pris: 230 kr/bok
(Inklusive frakt)
Beställ idag från:
Sekel bokförlag
Råbygatan 10
223 61 Lund
eller:
[email protected]
Tomas Sjödin
Jag lutar
åt Gud
SEKEL
Just nu 195 kr
www.katolskbokhandel.com
www.sekel.se
uppdrag mission nr 2 2011: läst sedan sist 23
Fröken Åsa startade löparskola
text: åsa kristell
Åsa Kristell från Duved är idrottslärare och
maratonlöpare. I höstas åkte hon som lms-stipendiat
till Tanzania för att undervisa skolbarn i engelska.
Men det troliga är att både hon och barnen minns
mest från de frivilliga lektionerna i löpträning som
hon ledde varje dag efter skolan.
”Total lycka, kaos och många skratt” är
hennes egen sammanfattning av de intensiva veckorna.
j
ag åkte till Tanzania för att springa.
Det var i alla fall en av anledningarna
till min resa. Jag hade precis sprungit
ett fjällmaraton och jag var i bästa form.
När jag var yngre tränade jag friidrott och
jag var ofta ledare för olika friidrottsskolor.
I brevet jag skrivit till Ibigi Primary School
i Katumba hade jag förklarat att jag ville
undervisa i engelska och dessutom idrotta med
ungdomarna på skolan på eftermiddagarna.
I svaret jag fick välkomnade de mig varmt
och där stod också att ”våra elever är mycket
intresserade av idrott”.
Jag satte igång med min afrikanska friidrottsskola redan första dagen och envist
höll jag ut varje dag i två veckor. Den enda
grenen var löpning så det blev alltså en
löparskola. Tanken var att erbjuda eleverna en
24 uppdrag mission nr 2 2011: katumba
frivillig fritidsaktivitet efter skoldagens slut
mellan klockan 15.30 och 17. Det blev väldigt
populärt. Alla ville vara med och skolan hade
ungefär 500 elever. Från början var min tanke
att ha en liten grupp och samma barn varje
dag men insåg snart att det inte var möjligt
för det var alldeles för många barn som var
intresserade av att vara med. Därför fick jag
vissa dagar begränsa till vissa klasser i stil med
” idag är det årskurs 6 som får springa med
Åsa” men de flesta dagar gjorde jag helt enkelt
så att jag tog de som var först på plats då vi
skulle börja och så satte jag bara igång. Detta
gjorde ju att jag fick några trogna som glatt var
där varje dag, höll sig framme, stod längst fram
och jag lärde mig deras namn och lärde känna
dem. Det var så jag ville ha det.
De som dök upp när vi redan börjat fick
titta på. Jag var stenhård på att skulle man vara
uppdrag mission nr 2 2011: katumba 25
Nu är Åsa Kristell tillbaka som
lärare i franska, tyska och
engelska i årskurs 6-9 på Duveds
skola i Åre kommun. Hon har
haft tema Tanzania i engelska för
niondeklassarna under en vecka
då eleverna har fått dansa, spela
rollspel och prova hennes kläder
från Tanzania.
På
söndagarna
predikade
jag i den
största
kristna
kyrkan i byn.
26 uppdrag mission: katumba
med skulle man vara med hela tiden i en och
en halv timme och vara aktiv hela tiden. Ibland
fick jag stänga av några som inte skötte sig.
Det blev väldigt mycket barn eftersom många
som inte fick vara med ville vara med och
titta på. Trots att jag bad om hjälp från andra
vuxna var jag de flesta dagarna själv med alla
dessa barn, jag fick ibland någon som hjälpte
till en stund, till exempel med att förklara en
övning på swahili. Men snart satt de mest och
tittade på. Eller gick därifrån. Jag fick många
tankar på hur man kan göra det bättre med fler
ledare och ett tydligare upplägg. Men eftersom
barnen älskade löparskolan körde jag på dag
efter dag ensam med hundra barn i ring och på
led. Det blev mycket ansträngande! Men samtidigt väldigt roligt, intressant och utvecklande.
Idrottsledarskap sitter i ryggmärgen på mig
och är det något jag kan så är det att plocka
fram lekar och övningar ur minnet. Jag hade ju
givetvis inget material, inga koner eller häckar
eller rockringar eller stafettpinnar eller bollar
som man har i Sverige då man är idrottsledare.
Men det gjorde inget, detta visste jag och jag
visste att det räcker med alla dessa lekar ur
minnet och en gräsplan att springa på.
Det första passet hade jag planerat väl
och tänkt ut vad vi skulle göra. Uppvärmning
genom att alla sprang efter mig och gjorde
som jag, tänjningsövningar i ring, några
lekar, löpövningar på led, starter, stafett och
ett avslutande lite längre lopp och därefter
stretchning och avslutning. Vi avslutade
alltid med att alla skulle ta mig i hand, tacka
och ta avsked. (Språklärare som jag är var ju
engelskan också med även här och tillfälle
för dem att träna och lära sig.) Övriga dagar
bara improviserade jag för
jag insåg att det inte var
någon idé att planera
eftersom jag inte
visste hur det skulle bli, om de skulle förstå
och hur många det skulle vara. Syftet med
löparskolan var givetvis träning. En stor del var
löpskolning. De skulle lära sig rätt löpteknik
för att bli bättre löpare. Men syftet var givetvis
också att ha roligt tillsammans, och att visa på
att strukturerad idrott på fritiden är givande
och inget konstigt alls. När jag springer och
tränar i Tanzania tycker de ofta att jag är
konstig och det ville jag få bort och visa på nya
grejer vilket leder till utveckling i tänkandet.
Dessutom älskar alla barn att springa och röra
på sig och vi skrattade väldigt mycket.
Fågeln som skyddar sig mot regnet
En fågel stannar upp på min balkong för att skydda sig mot regnet
En blå fågel
en liten mild låga
som hoppar
Jag öppnar fönstret
och hoppas att den ska kunna flyga in i mitt rum
Med en outgrundlig avsikt
lägger jag ut några kokta riskorn och härmar samtidigt
ett slags läte
Den blå fågeln…tittar på mig….tittar åter på åskregnet
Medan regnet faller allt tätare….och blixten hänger våt
Och plötsligt lyfter den blå fågeln försvinner i stormen
En rysning….som om det som slocknat inte är den lilla
lågan
Utan jag själv
Jag var i Katumba i fyra veckor.
Det var del två av min tre månader långa
missionsresa till Tanzania hösten 2010.
Först hade jag varit en månad på en kristen
gymnasieskola i den lilla bergsbyn Mlalo i
Tanga-regionen i nordöstra Tanzania. Men
eftersom jag är lärare ville jag testa på en
statlig grundskola och så hamnade jag på Ibigi
Primary School. Kontakten fick jag genom att
en lärare/biträdande rektor på skolan är gift
med en av lärarna på Katumba fdc som ligger
bredvid och som Hållands folkhögskola har
samarbete med. Där hade jag varit förut när
jag gick U-linjen på Hållands folkhögskola.
Katumba ligger i Mbeya-regionen i sydvästra
Tanzania vid Malawisjön, två dagars bussresa
från Mlalo.
Eleverna på skolan var blandat kristna
och muslimer. Det fanns inga kristna inslag i
skolverksamheten. Men bara genom att finnas
där gjorde jag skillnad och det blev snabbt
känt att jag var en ”born again christian”. På
söndagarna predikade jag i den största kristna
kyrkan i byn som var en ”Moravian church”
och många barn från skolan såg mig där och
hälsade glatt. Många såg mig också då jag var
ute på mina joggingrundor. De ropade ofta
”Åsa” på långt håll efter mig och de vinkade
och skrattade då jag sprang förbi. Jag hoppas
att jag satte några spår hos dessa ungdomar
och att de nu med glädje springer och minns
den galna fröken från Sverige som bara sprang
och sprang.”
Av Yu Jian
Född 1954 i Kunming i den kinesiska provinsen Yunnan.
Räknas som tongivande i ”den tredje generationens poeter”.
Översättning: Li Li.
Publicerad i ”En tunga ska växa ut – ny kinesisk dikt”,
utgiven av Karavan förlag 2007.
uppdrag mission nr 2 2011: betraktelse 27
Samtidigt
med
eller
något
senare
än
Hamberg
utskickades
Lunds Missionssällskap först på plats i Kina
av
Lunds
tvenne ungazeloter
De första svenska
missionärerna istifts
Kina sändes missionssällskap
ut av Lunds Missionssällskap i mitten av
1800-talet.Kina:
I brev till sällskapetAnders
berättar en
till
Elgqvist,
född
i
Drengsered
1821,
och
av dem om penningbrist och ond bråd död.
Några decennier senare använde August
Josef
Fast, född på Lilla Edet 1822. År
1849 avreste Fast
Strindberg breven som forskningsmaterial i sina
kulturhistoriska studier och här är ett utdrag.
i förväg till London, där han några
månader studerade
S
”
medicin, varefter Elgqvist
sammanstöttemed honom och
de båda i sällskap begåvo sig
till Hongkong, varest de
inträffade den 18 oktober
samma år. Sedan de studerat
språket och gjort
förberedande utflykter i grannskapet
av Hongkong reste
de norrut till den stora och vackra
staden Fuh-Cheu,
där de slogo sig ner. Otaliga voro deras
mödor och
olidliga de trakasserier de av invånarna, vilka
då
voro som mest fientliga searbetet på Kinas hedningar,
amtidigt med eller något
senare än Hamberg
utskickades av
Lunds stifts Missionssällskap
tvenne unga
zeloter till Kina: Anders
Elgqvist, född i Drengsered
1821,
och Josef Fast, född på Lilla Edet
1822. År
1849 avreste Fast i förväg
till London, där han några
månader studerade medicin, varefter
Elgqvist sammanstötte med honom
och de båda i sällskap begåvo sig
till
Hongkong, varest de inträffade den
18 oktober
samma år. Sedan de studerat språket och gjort
förberedande
utflykter i grannskapet av Hongkong
reste
de norrut till den stora och vackra
staden Fuh-Cheu,
där de slogo sig ner.
Otaliga voro deras mödor och
olidliga
de trakasserier de av invånarna, vilka
då
voro som mest fientliga mot européer, måste lida.
Ett år blott skulle dock
den svenska kyrkan deltaga
i omvändelsearbetet på Kinas hedningar, vilket
avslutades med det ena trosvittnets
martyrdöd. Men vi
låta hellre Elgqvist
själv berätta om förloppet och
om de
närmare omständigheterna vid deras
vistelse
och verksamhet i Mittens rike,
vilket han på ett
sakrikt och målande
sätt har gjort i sina brev till
sällskapet.”
28 uppdrag mission nr 2 2011: kina
»Broder Fast och jag,» skriver Elgqvist
den 2
december 1850 från Fuh-Cheu,
»fortsatte vårt
började vistande i Buddhaklostret Sä-Sing-Sä samt
sysselsatte oss
dels med att studera kinesiska språket
och
dels gjorde vi utvandringar i trakten
omkring
staden, för att se på hus, vilka
mandarinerna erbjödo
oss till blivande
boningsställe. Men alltjämt fingo
vi
göra den obehagliga erfarenheten att de
icke
egentligen åsyftade att lämna oss
något hus, utan sökte
att genom hycklade
löften uttrötta oss, för att
slutligen bliva
av med oss.
Våra penningar voro slut och vi
måste
använda den enda utväg, som här i FuhCheu
är tillgänglig, för att erhålla våra
penningar,
nämligen att på kinesiska
båtar gå ned till utloppet av
Minfloden,
varest tvenne engelska handelsskepp
äro
stationerade, för att sålunda erhålla
spanska dollars
mot växlar, som sändas
för vår räkning från ett
handelshus i
Hongkong.
Äntligen erhöllo vi av en kines ett
kontrakt,
varigenom han lämnade sitt
hus till oss mot en årlig
hyressumma av
ett hundra fyrtiofyra tusen cash, som är
enligt kursen i Fuh-Cheu lika med ett
hundra
tre spanska dollars.
trygghet
fortsatte sin läsning, under det
vår båt långsamt
framskred uppåt floden.
I detsamma såg jag framför oss
en större
kinesisk båt tätt intill den höga buktiga
flodstranden, vilken hade ett segel
uppe, men liksom
av brist på god vind
låg stilla. Våra båtkarlar, i
stället för att
styra mitt ut i floden, föregåvo att de
av
strömdraget tvingades att hålla sig vid
landet och
styrde således tätt intill den
nämnda kinesiska båten.
Knappt hade
vår båt hunnit komma till långsidan av
densamma, förr än jag såg en man med
en på en
lång bambustång fästad krok
fatta vår båt och på
en gång voro vi nu
överfallna av trettio till fyrtio
sjörövare,
som hade långa på träskaft fastade lansar.
En stor manilahund, som vi erhållit
till skänks av
de engelska sjökaptenerna
och som låg bunden i fören
av vår båt,
blev genast genomstungen med lansarna
samt kastad i vattnet. I ögonblicket
rusade jag ut
undan bambutaket och
undantryckte tvenne mot mitt
bröst
riktade lansar och sökte försvara mig.
Broder
Fast var ännu under taket och
emedan de stungo sina
spjut igenom
detsamma, så blev han genast illa
sårad
i huvudet vid ena tinningen samt
stungen i sidan. Jag
ropade till honom
men han svarade mig vanmäktigt:
”jag
förmår intet” – och han gick huvudstupa
över
bord åt landet till. Jag undanhöll
alltjämt de mot
mig riktade spjuten,
men nu fick jag liksom ett regn
av
stenar i ansiktet från rövarehopen, så
att blodet
flöt ur ansiktet. Motstånd var
förgäves, jag släppte
vapnen, och för att
undvika deras styng kastade jag
mig
på ryggen över bord utåt floden och
gick djupt
under vattnet. Strömmen
förde mig hastigt tillbaka
nedåt floden
medan rövarna bemäktigade sig vår
Denna överenskommelse
uppgjordes
den 9 november, men emedan vi
skulle
betala i förskott hela hyressumman
för första året,
förr än vi flyttade till
detta ställe, och icke ägde hela
denna
summa till hands, så hade vi att gå ned
till ovannämnda skepp, för att hämta
myntet. Broder Fast
och jag togo således
en av våra tjänare med oss och
gingo
om aftonen den 12 november nedför
floden
och ankommo till skeppen klockan
ett på morgonen
den 13 samma månad.
Då vi gingo i båten
frågade en
av båtkarlarna broder Fast helt oförsynt:
’Har ni ännu erhållit silvret i
båten?” Denna fråga
ådrog sig vår
uppmärksamhet, så att broder Fast
vid
vår ankomst till det andra skeppet yttrade
sina
anmärkningar. Men vi föranleddes
icke till så starka
misstankar, att vi anade
den stora fara, som hotade.
Efter att hava
mottagit två hundra dollars begåvo
vi oss
på hemvägen. Genast visade våra båtkarlar genom sitt förhållande, att vi hade
skäl till att
misstänka dem för att umgås
med andra avsikter mot
oss. Ty snart efter
det vi lämnat skeppen, kommo
tvenne
båtar, som, ehuru de gingo sakta, passerade
oss, vilket föranledde oss till att
mana våra män till
verksamhet. De
hörsammade och vi passerade snart
förbi
de tvenne båtarna, som syntes vilja följa
oss.
Snart kom en tredje kinesisk båt, som
drog sig allt
närmare intill oss.
Broder
Fast satt bredvid mig i båten
under ett
sammanflätat bambutak, som
kineserna vanligen hava på sina
båtar.
Han satt och läste, under det jag alltjämt var
uppmärksam på de åtföljande
båtarna. Liksom
tvungen och driven av
en dold förkänsla av vår osäkra
ställning
yttrade jag till Fast: ”Här måste vi vara
på
vår vakt!” Men han med sin vanliga
båt
med hela dess innehåll samt gingo
över den breda
floden till andra sidan.
Jag simmade till land och satt
för några
ögonblick utmattad på stranden, gick
åter
tillbaka till stället där vi anföllos
och ropade många
gånger: ”Fast! Fast!”
samt såg ned i vattnet och
sökte mellan
de stora, branta klipphällar, som på
det
stället sträcka sina skrovliga kanter ned
till
vattnet. Jag såg ögonblickligen liksom
om en hand hade
rört sig under vattenytan, men strömmen var stark,
och
därefter varken hörde eller såg jag det
minsta av broder Fast!
Nu, emedan vi seglat mot strömmen omkring en halv
timmes tid och
endast hunnit vid pass två engelska
mil
från skeppen, så var det naturligt, att
närmaste
vägen till att rädda mitt eget
liv var att försöka komma
tillbaka till
skeppen. Men huru skulle jag komma
dit?
Av matthet nödgades jag avlägga mina
stövlar
och rocken, för att kunna gå, med
ansiktet flytande
av blod samt utan hatt
och för övrigt med
genomvåta och rivna
kläder var det ej lätt att återvända,
ty
jag fruktade att bliva bemärkt av någon
människa,
emedan jag väl visste att i
hela den trakten voro flera
byar, vilkas
invånare voro tjuvar och sjörövare.
Nu var således blott den enda
utvägen övrig för mig, att försöka till fots
gå tillbaka
till stranden, varest skeppen
lågo ej långt ifrån landet
och att genom
simmande komma till skeppen. För
att
nu undvika att bliva sedd av någon,
hade jag
en tämligen lång väg, nämligen
tvenne höga berg att
överstiga, vilka med
sina utgreningar omsluta djupa
dalar,
i vilka flera byar äro belägna...
Emellertid
dels kröp jag fram och dels
gick jag, från klockan
elva, då vi anföllos,
till klockan fem eftermiddagen, då
jag
anlände tillbaka till stranden, varest
ovannämnda
skepp lågo. Huru glad var
jag icke, när jag såg
skeppen framför mig.
För att från stranden komma
ut till klara
vattnet hade jag att vada i djup gyttja
och
beslöt att försöka giva tecken och ropa
till
skeppen och blev lyckligtvis hörd.»
August Strindberg avslutar själv
historien:
”Sedan klagomål till mandarinerna
ingått och först
efter engelska och
amerikanska konsulernas
mellankomst
lyckades det få en undersökning i
gång. Fem
av rövarna grepos och
halshöggos och deras hus
avbrändes.
Ännu ett år stannade Elgqvist
kvar och verkade
oförtrutet sitt verk,
vilket skenbart gick framåt, så
att fråga
väcktes om uppförandet av en svensk
kyrka
uti Tsänvan, halvannan mil från
Hongkong. Men
framåtskridandet var
blott skenbart, ty åter och åter
avföllo
de omvända. Trött av gäckade
förhoppningar, jagad av det förfärliga minnet
av brodern
Fasts sorgliga slut, dukade
han slutligen under för
sjukdomen
och måste återvända till fäderneslandet,
hemförande lärdomar av dyrköpt
slag.”
Läs hela berättelsen i Strindbergs
samlade skrifter, Kulturhistoriska studier,
eller på runeberg.org/strindbg/kulthist/
0050.html
Även författaren Henning Mankell
har inspirerats av pastor Elgqvists brev.
I boken Kinesen, som kom ut 2008,
finns den historien detaljerat återgiven
som en del av handlingen. Allt händer
på samma geografiska platser men nu
heter pastorerna Elgstrand och Lodin.
uppdrag mission nr 2 2011: kina 29
Lunds Missionssällskap
ger resestipendium
till internationellt
utbytesprogram
Lunds missionssällskap:
Ett globalt nätverk stöder
ekumeniskt arbete
Lunds Missionssällskap grundades 1845 och
är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre
bärande pelare: Övertygelsen om att vi som
kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att
dela med oss av vår tro och våra liv, samt en
önskan att lära sig av mötet med andra.
Kyrkokansliet i Uppsala har fått 150 000
kronor i bidrag till utbytesprogrammet ”Ung
i den världsvida kyrkan 2011”.
Vad ska pengarna användas till?
– De finansierar en del av kostnaderna
för de ungdomar som deltar under året i
det internationella utbytesprogrammet,
berättar Maria Carlander, handläggare
på kyrkokansliet i Uppsala. Under hösten
reser mellan 12 och 16 unga från Sverige
till Tanzania, Costa Rica, Filippinerna eller
Brasilien, och under våren tar vi emot de
internationella deltagarna från samma länder
hit till Svenska kyrkan.
– Lunds Missionssällskap har alltid varit
fristående och varken varit styrt av kyrka
eller stat även om stadgarna fastställts av
kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson,
ordförande i Lunds Missionssällskap.
Biskopen i Lund är hedersordförande
och det finns ett nära samarbete med
Svenska kyrkans internationella arbete.
Vi verkar utifrån de breda nätverk som
styrelseledamöterna har både här hemma
och utomlands. Starka band finns även
till den teologiska fakulteten vid Lunds
universitet och särskilt till ämnena
missionsvetenskap och religionsteologi.
Vad är ”Ung i den världsvida
kyrkan”?
– Ung i den världsvida kyrkan är ett
utbytesprogram med lång historia. På
1980-talet fanns ”kamratprojekten”, som
med tiden utvecklades alltmer till ett
renodlat utbytesprogram. Sedan 2006 har vi
ett speciellt samarbete med ELCT i Tanzania,
ILCO i Costa Rica, IFI på Filippinerna och
IECLB i Brasilien. Projektet är berikande
på så många sätt för Svenska kyrkan, vi
får sända ut ungdomar, vara värdar för de
internationella deltagarna och tydligt känna
att vi är en världsvid kyrka.
Vad krävs för att få resa ut med
den ”världsvida kyrkan”?
– Man ska ha en grund i den svenska kyrkan
och vara intresserad av internationella
frågor. De som ska resa till Costa Rica och
Brasilien behöver grundläggande kunskaper
i spanska eller portugisiska, och alla måste
behärska engelska. Man ansöker om att få
delta från det egna stiftet. Man ska vara
mellan 18 och 30 år och de flesta som deltar
är mellan 18 och 25.
Hur dokumenterar deltagarna sin
resa?
– Alla deltagare skriver rundbrev till
varandra, enkla mail som alla får ta del av,
där man berättar om hur det vardagliga
livet är och vad man gör. Man genomför
dessutom ett miniprojekt på plats – i
höstas handlade det om ”makt och genus”
och tidigare har det varit ekologi- och
miljöfrågor. Som avslutning skriver alla
deltagare en rapport. Och därefter börjar
det verkliga arbetet – att berätta om utbytet
i stift, församlingar och andra sammanhang.
– Hongkong, Johannesburg, Jerusalem och
Malmö. Vi lånar erfarenheter från varandra
och ställer frågor som vad Malmö kan lära av
Johannesburg, Hong Kong eller Jerusalem.
Eller tvärtom – vilka erfarenheter och frågor
kan Malmö bidra med. I Hong Kong har
vi gett stöd till ett centrum för studiet av
mötet mellan kristen tradition och kinesisk
kultur, och genom detta till utbyten med
universitet i Kina, men också till teologisk
utbildning för de små minoritetskyrkorna
i Sydostasien. I Johannesburg bidrar vi
till finansieringen av en professur avsedd
att främja ett arbete i Desmond Tutus
anda. I Jerusalem stöder vi Svenska
Teologiska Institutet och dess arbete med
religionsdialog och religionsteologi genom
bidrag till en professur i religionsteologi.
I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge
församlings arbete tillsammans med moskén
och olika nätverk för en förståelse mellan
olika religiösa traditioner, framför allt islam
och kristendom.
Vill du prenumerera på
Uppdrag Mission?
Ekumenisk prägel
– Det är viktigt att få verka självständigt och
redan från början har sällskapet betonat
den ekumeniska och interreligiösa prägeln
på verksamheten. Vi ger bidrag till andra
kyrkliga samfund och organisationer och
det är inte allt som kopplas till Sverige. Det
har hänt att stipendier från oss knutit ihop
studenter från Etiopien och Hongkong via
Jerusalem.
– Sällskapet satsar främst på utbildning
och på olika former av möten och dialog,
allt som bidrar till att människor växer
och frimodigt på djupet vågar möta och
lära av varandra. En annan viktig del är
opinionsbildning och att ge röst åt dem som
är nedtystade.
Matilda reste ut med Ung i den världsvida kyrkan:
– Jag har blivit tryggare i mig själv
Matilda Löwing, 20 år, från Falköping, reste
till norra Tanzania i september förra året
som en av deltagarna i ”Ung i den världsvida
kyrkan”. Hon är prästdotter, pappa Mats
Löwing är komminister i Falköping och
Tidaholm, och hon har varit aktiv i kyrkan
sedan miniorstadiet och även hjälpt till på
olika konfirmationsläger.
Hon valde att besöka Tanzania eftersom
hon ville uppleva livet i Afrika ”på riktigt”
och inte bara nöja sig med de bilder man
kan se på tv. Innan hon gav sig iväg på sin
tre månader långa resa var hon en vecka i
Sigtuna tillsammans med de andra svenska
ungdomarna och så fick hon gå en två
veckors utbildning i swahili i Härnösand och
dessutom delta i SIDAs praktikantkurs, där
man bland annat behandlade frågor kring
säkerhet och mänskliga rättigheter.
– Det var en riktig kulturkrock att möta
människorna i den lilla byn Bukoba, berättar
Matilda. Jag bodde i en värdfamilj och jag
30 uppdrag mission nr 2 2011: lunds missionssällskap
Tidskriften kommer ut fem gånger om året
(inklusive ett tjockare temanummer under
sommaren). En helårsprenumeration kostar
200 kr inom Sverige, 300 kr inom Europa
och 350 kr i övriga världen. Du kan anmäla
dig antingen genom att maila till
[email protected] eller genom att
skriva till redaktionen, se adress sid 3.
Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen
på 040-17 11 64.
blev väldigt väl mottagen. Alla var så glada
mitt i allt det som var jobbigt för dem. Där
kunde grannen komma på ett spontant
besök – jämfört med här hemma där man
måste ringa först och bjuda hem.
Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till
sällskapet och fyra gånger om året delas
rese- och projektbidrag ut till några av de
många sökande från hela landet.
Tidskriften hette tidigare Hela Jorden
och dess prenumeranter får automatiskt
Uppdrag Mission tills prenumerationen
upphör och påminns sedan i god tid
om fortsatt prenumeration via ett
inbetalningskort.
– Jag upptäckte nya sidor hos mig själv – jag
har blivit starkare och tryggare i mig själv.
Och jag uppskattar Sverige på ett nytt sätt.
Men jag blev full i skratt när SJ i vintras fick
klagomål på alla förseningar för i Tanzania
kan man få vänta i flera dagar på bussen.
Och där går inte tiden, den kommer.
Så söker du Lunds
Missionssällskaps
stipendier
Lunds Missionssällskap delar varje
år ut resestipendier till i första hand
ungdomar under utbildning för tjänst
i kyrkan och missionen och grupper
vars resa är en del av ett ömsesidigt
utbytesprogram mellan kyrkor och
ekumeniska organisationer.
Resan ska vara väl förberedd och
ingå i en långsiktig informations- eller
utbildningsverksamhet och ansökan
ska innehålla en realistisk budget för
genomförandet.
Numera kan stipendieansökan bara
göras via Lunds Missionssällskaps
hemsida, www.lundsmissionssallskap.
se/stipendier. Fyll i det elektroniska
formuläret enligt anvisningarna och
skicka det per e-post till
[email protected]
Skicka in din ansökan i god tid!
Sista datum för att söka stipendierna är
15 februari, 15 maj, 15 september och
15 november. Räkna med att du kan
få svar på din ansökan några veckor
senare.
När resan eller projektet har avslutats
ska stipendiaten/stipendiaterna kunna
dokumentera sina erfarenheter i text
och bild, rapporter som kan komma att
publiceras i Uppdrag Mission och/eller
på hemsidan. Maila in text och bilder till
[email protected]
pendium
ansökan om resestismissionssallskap.se
0805.pdf
epost till: stipendium@lund
Ansökan skickas per
datum, t.ex: Hans_Hansson_10
ditt namn och dagens
Namnge pdfen med
Beslut (fylls i av LMS)
Datum (fylls i av LMS)
ansök an om
Telefon (obligatoriskt)
Sökandes namn
Adress (obligatoriskt)
)
Adress (obligatoriskt
)
Resans längd, alternativt
datum för utresa och
hemresa (obligatoriskt)
E-post (obligatoriskt
)
Samarbetspartner på
resmålet (obligatoriskt)
Privat initiativ eller genom
Projektets längd
(obligatoriskt)
en organisation (obligatoriskt)
Samarbetspartner
Resans budget (obligatoriskt)
Privat initiativ eller
Syfte med resan (obligatoriskt)
Ungdomar viktiga
– I första hand stöder vi ungdomar, de är
viktiga för oss eftersom de har
en framtid och vågar se över
kultur- och religionsgränser,
säger Samuel Rubenson. Oftast
söker de resebidrag för olika slags
volontärinsatser. Vi stödjer även
utbytesverksamhet av olika slag
och vill gärna uppmuntra till en
mångfald av uttrycksformer med
projekt som innehåller musik, konst
och film.
en tidskr ift
från lunds
Missio nssäl
Projektets budget
Lunds Missionssällskap har
dessutom fyra noder över världen
De övriga stipendiaterna hittar du på
www.lundsmissionsallskap.se
(obligatoriskt)
genom en organisation
(obligatoriskt)
(obligatoriskt)
(obligatoriskt)
1 (2)
1 (2)
www.lundsmissionssallskap.se
g 165
nr 1 • 2011 årgån
lskap Mittens rike i vä
rlden
Yalla Trappan
Stipendiater vintern 2011
lskap
nr 2 • 2011 årgån
g 166
missio nssäl
från lunds
en tidskr ift
Läs mer om Matildas resa på
matildaitanzania.blogspot.com
(obligatoriskt)
Telefon (obligatoriskt
E-post (obligatoriskt)
Syfte med projektet
– Jag hoppas kunna bidra med mina
erfarenheter i någon form i framtiden.
Jag har bara inte hittat exakt rätt ännu.
projektbidrag
Ansökan skickas
per epost till stipendium@
Namnge pdfen
lundsmissionssallskap.se
med ditt namn
och dagens datum,
Eventuella bilagor
t.ex: Maria_Larsso
ska skickas per
n_20110214.p
post
Box 32, 221 00
Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df
med ”Ansökan
Projektbidrag”.
i av LMS)
Beslut (fylls i av
LMS)
Beslutsdatum (fylls
Sökandes namn (obligatoriskt)
KyrKorna väx
ande maKtfaK
tor
i Kina
or kläTTra
ndrarkvinn
hjälper inva
Kina Den kyrk
liga revoluti
onen 8
Hong Kong en
fristaD för
gästarbetare
KröniKan ola
16 16
Wong: vem våg
ar kritisera
kina? 3
tåelse 10
global förs
rimsresa för
EtiopiEn Pilg
självhjälP 22
gsrik hjälP till
3
indiEn framgån
skämmas nu?
mar: måste jag
ham
g
k
KröniKan
Vill du annonsera
i uppdrag Mission?
kontakta
Anneli Dennersten
040-30 67 77, 0704-81 80 85
[email protected]
uppdrag mission nr 2 2011: lunds missionssällskap 31
posttidning b
Returadress:
Nätverkstan ekonomitjänst
Box 311 20
400 320Göteborg
4� 1� 1� 1� 8� 6� 3� 0� 0�
Är du svaret på en medmänniskas
drömmar om en bättre framtid?
som månadsgivare tar du ställning för utsatta människor i hela världen.
Genom vårt unika nätverk av kyrkor och organisationer når ditt stöd
människor som nästan ingen annan når. Var med och ge medmänniskor
världen över möjlighet att förändra sin framtid. Som ett bevis på ditt
engagemang får du rockslagsängeln!
Bli månadsgivare idag på:
www.svenskakyrkan.se/givare
Tel 018-16 96 00