livet po landet - Christians klasser

Livet på landet
Bondelivet på 1800-talet – ingen dans på
rosor
Tittar man på Sverige idag är det svårt att tro att
det en gång var ett extremt fattigt bondesamhälle
där uppemot 90 % av befolkningen bodde på landet. Vi befinner oss i slutet av 1700-talet, ett fåtal
år innan millenniumskiftet. Sverige är ett fattigt
och omodernt bondesamhälle som alltför länge
stått stilla. Då man fortfarande håller fast vid
uråldriga sätt att bruka jorden på har jordbruket
blivit mer och mer ineffektivt och det börjar få
konsekvenser. Staten har insett detta problem och
har mycket försiktigt genomfört jordreformer som
skall effektivisera jordbruket, dessa fungerar på
vissa håll men har inte lett till några enorma förändringar då många fortfarande håller fast vid de
gamla sätten. De stora förändringarna, som radikalt förändrar det svenska jordbruket kommer
under första halvan av 1800-talet. Det är lätt att
se på det utifrån men vad tyckte egentligen bönderna om dessa förändringar? Hur såg deras liv
ut? Och hur påverkade dessa radikala förändringar deras liv? I denna upplaga skall vi försöka besvara dessa frågor samtidigt som vi tittar närmare
på dessa reformer och varför de blev så viktiga för
det svenska samhället.
Trevlig läsning!
På 1800-talet levde uppskattnings vis 70-80% av det svenska folket på landsbygden, som bönder. Att leva som bonde i Sverige på 1800-talet var ingen
”dans på rosor”. Dagarna var långa och bestod av tungt kroppsarbete för bonden, som ofta fick lite betalt för sin möda.
Bondens sysslor
En svensk bonde började sin arbetsdag runt 4-tiden på morgonen. Då var det kreatursskötarna som skulle mjölka korna. Det var alltid kvinnorna som mjölkade korna. Arbetet med
djuren på gick vardag som helg. Mjölkningen på gick i tre olika tidspass mellan 03:30 och
18:30. Det blir ju såklart tid emellan passen men det betydde inte ledig tid utan då fick
kvinnorna göra andra sysslor. Mjölkerskorna hade rätt till 30-50 fridagar, per året och då
var lördagar och söndagar inräknade.
Runt 04:00 till 05:00 började
”Bönderna” alltså de som brukade jorden. Årstiden bestämde vilka sysslor man
gjorde, till exempel på vintern
kunde man inte bruka marken
då
fick man istället syssla med
underhåll av redskapen man
eventuellt skulle behöva till
sommaren. Eftersom bonden
inte kunde köpa nya redskap
hela tiden tvingades han att
hushålla med det han hade,
han var dessutom hela tiden tvungen att tänka ekonomisk och spara så mycket pengar som
möjligt. Det var också mycket vanligt att bonden tillverkade sina redskap själv vilket antagligen också skedde under det snötäckta halvåret. De ting som var tvungna att vara utförda i
metall lät han den lokala smeden tillverka. Varje by hade sin egen smed, ibland hade även
de riktigt stora gårdarna sina egna smedjor. När man inte underhöll sina redskap eller förberedde sig för den kommande säsongen var man närmast tvungen att hugga ved att elda
med för att hålla värmen. När man hade gjort de diverse ting under dagen gick man och
lade sig väldigt tidigt, dels för att orka med näst kommande dag, men även för att det blev
mörkt snabbt och man sparade på bränsle i form av ved och fotogen. Men den kanske viktigaste orsaken var att spara mat, på vintern fick man leva på det sommaren hade gett. Om
det hade blivit missväxt en sommar kunde det bli mycket svårt för bonde att klara vintern.
Därför gick man och lade sig tidigt för att dra ner på kroppens energiförbrukning, då behövde man helt enkelt inte äta så mycket.
Kyrkan, logdans och järnvägen
Efter det laga skiftet spreds husen ut och man bodde längre ifrån varandra vilket
gjorde de tillfällen man träffades blev en stund av glädje mitt i allt slit. På söndagarna samlades man i kyrkan för gudstjänst, både före och efter var det livliga samtal
om vad granndrängen hade gjort med Karlssons piga som exempel. Det var då tidens
lokalnyheter kan man säga som på söndagseftermiddagarna roade grannskapet på
kyrkbacken. Idag skulle man kalla det skvaller snarare än nyheter. Sådana tillfällen
kan tyckas meningslösa men sedan det laga skiftet splittrade små byar blev det färre
tillfällen att ”ses” och bara samtala.
Logdans lördagskvällarna
På lördagskvällarna var det ofta logdans som hölls i grannskapet, oftast utomhus på
somrarna. Det var främst för de unga att samlas att prata, dansa och kanske eventuellt träffa sin blivande fru. Det var verkligen en höjdpunkt för de unga på 1800-talet.
Faktarutan!
Järnvägen förändrade allt
När järnvägsbyggandet i Sverige tog fart under 1800talets andra hälft gick det snabbt. Snart hade var varannan by i de södra delarna av Sverige en egen station.
Järnvägen förde samman de människorna på landsbygden som ”det laga skiftet” hade delat. Kanske inte i den
mån att man drog en linje mellan hus till hus, men
istället kunde ta tåget till ”storstaden” och eventuellt
träffas där. Järnvägen möjliggjorde även att man oftare
och snabbare kunde ta sig till marknader i de större
samhällena vilket både var till nytta och ett nöje. Det
blev också vanligare att man tåget till staden för att roa
sig med diverse ting som ”storstaden” kunde erbjuda.
Men med stora förändringar kommer också motståndare som i den kniviga frågan om spårvidden utryckte
kyrkoherde Wennerström från talar stolen i riksdagen:
”Här såsom annars leder den breda/spår/vägen till fördärvet och ytterst till helvetet”.
Lagaskiftet
Det laga skiftet var en reform i Sverige under 1800-talet som innebar omorganiseringar inom jordbruket. Detta var den sista reformen efter en rad förändringar – storskiftet, enskiftet och slutligen det laga skiftet.
Storskifte – 1749
År 1749 genomförde man den första reformen – storskiftet. Idén hade sitt ursprung i England och tanken var att man skulle öka produktionen och effektivisera jordbruket. Jacob Faggot drev idén framåt i Sverige.
Tidigare hade varje gård varsin liten teg av en varje större åker. I en by som
tillsammans ägde fem åkrar brukade familjerna en liten del av varje, en teg var,
och hade således sina odlingar på en rad olika ställen. Här hade man förutom
grödor också boskap när tegarna låg i träda. (Det vill säga fick vila från jordbruket för att undvika att jorden försämrades). Redskapen skulle transporteras
mellan odlingarna och djuren tas om hand. Det säger sig självt att detta var ett
ineffektivt sätt att organisera jordbruket.
En annan faktor som också bidrog till systemets låga produktionsfaktor och
stundtals även konflikter var att den del av varje åker som bonden ägde var för
liten för att han själv skulle kunna bestämma vad han ville odla. Byborna var
tvungna att tillsammans välja gröda.
Genom storskiftet togs alla dessa små tegar bort och ersattes av ett antal större
åkrar per gård. På 1700-talet var detta mycket radikalt och regeringen gick
långsamt fram. Det räckte med att en enda bonde ville ha storskiftet för att förändringen skulle genomföras för ett helt litet samhälle. Byarna förändrades
inte, enbart åkrar och ängar påverkades. Detta förebådade ännu en reform –
enskiftet.
Enskifte – sent 1700-tal
Detta var en uppföljare på storskiftet, som man inte var helt nöjd med. Efter
storskiftet hade varje bonde ett antal större åkrar istället för de små tegar som
man tidigare hade använt sig av. Dock behöll man byarna med sina kringliggande marker. Nu flyttade man istället ut varje bonde till åkrarna och bröt upp
byarna. Man såg också till att åkrarna hos bonden samlades runt den nya gården för att de skulle ligga nära till hands och effektivisera jordbruket ytterligare. Tidpunkten för detta varierade i landet, men skedde kring slutet av 1700talet.
Bönderna tyckte till en början inte bra om detta – kort och gott rasade de
gentemot detta förslag. De skulle tvingas flytta och bygga nya gårdar – en stor
kostnad. Regeringen valde att trots allt genomföra reformen och på sikt ökade
produktiviteten.
Laga skifte – 1827
Trots att man vid indelningen av åkrarna hade sett till att bönderna fick ”lika” genom
att ge en större åker ju mindre bördig jord man tilldelades så hade detta inte genomförts i alla län, och skillnaderna var stora – t.ex. mellan Dalarna och Skåne. För att
ordna upp detta försökte man jämna ut orättvisorna med det laga skiftet – en reform
som avslutade de tidigare två.
Detta varade ända fram till 1928 då den ersattes av en ny jorddelningslag. Många bönder var missnöjda då de vid även denna reform tvingades flytta. De kunde också ha
otur och få dåligt med mark och tvingas ta jobb som piga eller dräng hos en annan mer
lyckligt lottad bonde.
I korthet handlade det laga skiftet om en sammanslagning av de två tidigare reformerna – stor- och enskiftet – och man satte också lag på det hela, vilket man inte gjort tidigare. Detta effektiviserade jordbruket ytterligare, vilket till stor del berodde på framsteg inom redskapen som man använde. Dessa började tillverkas i järn.
Följder
Bönderna var inte alltid positiva till förändringarna
som regeringen valt att utföra. De var tvungna att ta
sina tillhörigheter och flytta,
kanske bryta upp med goda
vänner. Man får ha i minnet
att på den här tiden innebar
en flytt en mycket större förändring idag, då man troligtvis aldrig skulle återvända
till den förra boplatsen eller
träffa sina bekanta igen.
Dessutom tvingades bönderna i samband med flytten ofta bygga nya bostäder. Detta
kostade naturligtvis pengar och tog tid. De tyckte inte om reformerna – åtminstone
inte till en början – men hade ingenting att säga till om och fick helt enkelt göra det
bästa av situationen.
Hela reformen var också en stor omställning i sig utöver flytten. Den gemenskap som
funnits i de små byarna innan storskiftets införande försvann till viss del och gjorde
bönderna mer självständiga och till herrar över sina egna små gårdar. Man blev kort
sagt mer isolerad och hade större makt över sitt eget jordbruk än förut.
En viktig faktor var att jordbruket effektiviserades. Bönderna hade nu närmare till sina
åkrar och kanske en stor odlingsbar åker istället för fem små tegar på olika ställen
långt bort från byn. Detta var också regeringens drivkrafter till att genomföra själva
förändringarna. För att sammanfatta det hela kan man säga att bönderna tyckte illa om
reformerna till en början. Så småningom såg man dock hur mycket produktivare jordbruket blev och på längre sikt var detta bra förändringar på vägen mot ett modernt
jordbruk. AV: David Billgren, Jeff Frostrander, Victor Christopherson, Nora Gullberg, Erik Rydén