KEMIKALIEKOMPOTT

Transcription

KEMIKALIEKOMPOTT
tion
era
op Hem
Hemmet s
kemikaliekompott
En kemikalietrygg vardag
Vi kommer i kontakt med olika kemikalier varje
dag under hela vårt liv. Flera av kemikalierna är
nyttiga och nödvändiga, men en del är sådana som vi borde
undvika eller åtminstone lära oss använda så att de inte
skadar oss eller vår omgivning.
Är det till exempel tryggt att använda kosmetika och
färga håret? Vi sköter huden med krämer som i själva verket
är blandningar av olika kemiska föreningar. Borde vi oroa
oss för spår av kemikalier i våra nya kläder? Kan vi frossa i
gädda om den innehåller dioxiner och tungmetaller? Fixarfrasse har hyllorna fulla av målarfärger, lim och spackel,
men vet vi vad vi ska göra med dem alla?
Oönskade kemikalier tar sig in i våra kroppar på samma
sätt som de önskade. När vi andas fylls våra lungor av
luftföroreningar, lösningsångor och kolos. När vi äter får
vi med maten och drycken i oss mögelgifter och PAHföreningar som uppkommer när man grillar. Genom huden
absorberar vi bland annat rengöringsmedel som används
på bilreparationsverkstaden.
En del av kemikalierna påverkar vår hälsa genast, andra
först efter en längre tid. En del verkar redan i mycket små
mängder, till dem räknas hormonstörare, ämnen som uppför sig som hormoner i kroppen. Hormonstörare frigörs
bland annat från vissa plastprodukter. Speciellt växande
barn ska skyddas mot onödig kemikaliebelastning, deras
små kroppar påverkas allra mest.
Det är viktigt att som konsument kunna identifiera riskerna, undvika onödiga kemikalier, kräva trygga produkter
och använda dem enligt bruksanvisning för att kemikaliebelastningen på människa och miljö ska minska. Kunskap
ersätter oro med medvetenhet.
Anja Nystén
diplomingenjör i kemiteknik
k
i
p
a
t
el
1
Ren mat
Många konsumenter är oroliga över matens säkerhet. Oftast beror matens skadliga effekter mera
på dåliga matvanor än på enskilda tillsatsämnen. När man äter god och färsk mat som består av
baslivsmedel som färskt kött, fisk, ägg, mjölk, färska grönsaker, bär och frukt så slipper man
bekymra sig över tillsatsämnen. Godis, läsk och energidrycker ska inte ingå i vardagsmaten.
Onödiga och nödvändiga livsmedelstillsatser
Mineralämnen och vitaminer, som mjölkens D-vitamin, räknas
inte heller som tillsatsämnen. En del av tillsatserna är harmlösa
naturprodukter, som C-vitaminet, färgen från rödbeta, paprikaextrakt, citronsyra och pektin. Konserveringsmedlen jobbar
mot otrevliga bakterier och mögel som förstör maten, och
livsmedelsfärgerna i sin tur är rätt långt bara matkosmetik.
Tillsatsämnen används för att förbättra livsmedlens hållbarhet, för att förbättra vissa egenskaper,
eller för att förenkla tillverkningen av livsmedel. Tillsatsämnen
ska inte förväxlas med främmande ämnen som t.ex. bekämpningsmedel, mögelgifter, ämnen som frigörs från förpackningarna och ämnen som uppstår vid tillverkningen av livsmedel.
Tillsatsämnen att observera
grönsaker som innehåller mycket nitrater, som kålrot, rova,
rödbeta, spenat, nässlor, kinakål, sallad och rotsakssafter.
Bensoesyra och bensoater E210–E219 är konserveringsmedel och används bland annat i saft, sylt, smörgås- och ättiksgurka, inlagda rödbetor, salladsdressing och konservering
hemma. Bensoesyra förekommer naturligt i bär, framför allt i
lingon, tranbär och hjortron. Bensoesyran kan framkalla överkänslighetssymptom, speciellt hos personer som är överkänsliga för acetylsalicylsyra. Den vanligaste källan till bensoesyra
är saft och läsk. Barn kan få i sig för mycket bensoesyra, så
små barn ska inte dricka många glas saft med bensoesyra per
dag. Enligt den exempeltabell som finns i Eviras handbok om
tillsatser skulle redan det tredje saftglaset vara för mycket.
Fosfater E338-E343 misstänks orsaka osteoporos. Man tror
att fosfaterna binder kalcium så att kroppen inte kan utnyttja
det för att bygga upp skelettet. Viktiga fosfatkällor är korv och
andra köttprodukter, bakverk med bakpulver samt en del färdigmat och halvfabrikat som pizza, coladrycker och smältost.
Natriumglutamat E621 kan ge en del människor symptom
som huvudvärk, magont och ansiktsrodnad. De ska helst undvika ämnet helt. Samtidigt har natriumglutamat motarbetats
med färgade och ibland felaktiga påståenden.
Överkänslighet mot tillsatsämnen är individuellt och mycket ovanligt, jämfört med de vanligaste
livsmedelsallergierna som fisk-, nöt-, mjölk- eller spannmålsallergier. Vissa tillsatsämnen som azofärgämnen, glutaminsyror och glutamater kan ändå ge en del människor symptom.
Astmatiker kan reagera på de färgämnen som finns i läsk och
godis. Undvik gärna godis och bakverk i klara, starka färger,
de kan vara färgade med artificiella azofärgämnen. Acceptabelt dagligt intag, ADI är ett mått på hur mycket av de olika
tillsatsämnena vi kan äta per dag utan att det medför hälsorisker. ADI anges i milligram per kilogram kroppsvikt per dygn.
Vissa tillsatsämnen kan man helt enkelt få i sig för mycket av.
Nitriter och nitrater E249–E252 är konserveringsmedel
som huvudsakligen används i köttprodukter. De används för
att förhindra uppkomsten av det giftiga ämnet botulin. De
bevarar också köttets röda färg. Nitriter och nitrater kan bilda
cancerogena nitrosaminer i kroppen. Den största nitritkällan är korv. Nitritintaget bör begränsas, speciellt för barn i
2–3-årsåldern. Exempelvis en treåring som väger 15 kg kan
äta högst en knackkorv per dag för att hålla sig under rekommenderade gränsvärden för nitrit. Små barn ska inte äta korv
oftare än 1–2 gånger i veckan. Spädbarn ska inte serveras
5
Främmande ämnen
Främmande ämnen är sådana som oavsiktligt
råkar hamna i ett livsmedel. De kan vara miljögifter
som dioxin, metylkvicksilver, kadmium, cesium och olika
bekämpningsmedel, eller härstamma från en råvara. De kan
också frigöras från en förpackning eller uppkomma när man
tillreder maten. Främmande ämnen, som mögelgifter, kan
också bildas när maten blir skämd.
Miljögifter
Fisk är utmärkt kost, bara man äter den mångsidigt. När
man äter lax och strömming från Bottniska viken och
Finska viken kan man utsättas för alltför stora mängder hälsovådliga dioxiner och PCB-föreningar. I hamnbassängernas
fiskar finns organiskt tenn som härstammar från fartygens
och båtarnas målarfärg. Ju äldre fisk, desto mera miljögifter.
Fisk, vilt, svamp
Ät gärna fisk minst ett par gånger i veckan.
Välj olika fiskarter: gärna sik, siklöja eller mujka,
gös och mört. Östersjölax, stor strömming
och gammal gädda ska man äta mera sällan.
Ät gärna fisk från olika områden.
Odlad fisk innehåller bara lite dioxiner och PCB.
En del av dioxinerna och PCB:n försvinner med skinnet
om fisken flås före tillredningen. Mängden metylkvicksilver sjunker däremot inte nämnvärt.
Rekommenderat intag av fisk finns på www.evira.fi.
Ät inte lever och njure från älgar som är äldre än
ett år på grund av mängden kadmium och bly.
Cesiumhalten i svamp kan minskas genom att
svampen blötläggs eller förvälls.
7
Undvik att storkonsumera konserver. Hormon störande ämnen som bisfenol A eller DGEBA
(bisfenol-A-diglycidyleter) kan frigöras från
konservburkens lackerade yta.
Förvara aldrig giftiga kemikalier i matkärl
som flaskor eller frysaskar.
Flytta över innehållet i en öppnad konservburk
till en glas- eller plastförpackning.
Hetta inte upp en stekpanna med PTFE-beläggning
(teflon) för mycket. Ytan kan spricka och skadliga
ämnen frigöras.
Gynna gärna hållbara material som rostfritt stål,
gjutjärn, högklassig keramik och ugnsfast glas.
Bekämpningsmedel
Största delen, eller cirka 90 procent av bekämpningsmedlen i maten, härstammar från importerade livsmedel,
huvudsakligen frukt och grönsaker som främst är behandlade med mögelgifter och ytbehandlingsmedel. I inhemska
livsmedel härstammar bekämpningsmedlen huvudsakligen
från råg, jordgubbar och havre, i importerade från äpplen,
päron, råg, vindruvor och apelsiner.
Man kan begränsa mängden
bekämpningsmedel genom att:
Gynna ekologiska livsmedel.
Tvätta frukt och grönsaker noga med varmt vatten.
Skala utländska äpplen och päron, tvätta citrusfrukterna med varmt vatten innan man skalar dem, och ta bort
de yttre bladen på salladen.
Speciellt vegetarianer borde gynna ekologiska livsmedel.
Främmande ämnen kan frigöras från vissa plastomslag och
-förpackningar till livsmedlen. Plastens kvalitet, förvaringstemperaturen och livsmedlets konsistens påverkar processen.
Fettlösliga ämnen frigörs lättare till en fet produkt som
förvaras varmt än till en mager produkt som förvaras kallt.
Bisfenol A kan också frigöras från polykarbonatflaskor
(märkta PC). De flesta dricksflaskor som används i Finland
är ändå PET-märkta (polyetentereftalat), och innehåller
varken mjukgörande ämnen eller bisfenol A.
Förpackningar och kärl
Från plastförpackningar, konservburkar och kärl kan frigöras olika främmande ämnen som tenn och andra metaller,
plastråvaror (de kemikalier man gör plast av) och färgämnen
i maten. Mängderna är mycket små men en del, som bisfenol A, misstänks vara hormonstörande. Då kan också
små halter vara beaktansvärda, speciellt då det gäller barn.
Vidbränd mat
När maten grillas eller steks bildas karcinogena PAH-föreningar (polycykliska aromatiska kolväten). PAH bildas
bara i liten grad eller inte alls när maten tillreds i ugn,
och i ännu mindre grad när den tillreds på spisen.
Gynna oförpackade livsmedel.
Huvudregeln är att kärl och förpackningar
i stål och glas är trygga.
Använd endast kärl, askar eller påsar
avsedda för förvaring av livsmedel.
Skaffa kärl av god kvalitet. Plastkärl som är
bristfälligt finslipade kan också ge orsak att
misstänka plastens kvalitet.
Värm inte mat i plastkärl i mikrovågsugn ifall
kärlet inte är speciellt avsett för mikrovågsugn.
Använd hellre kärl av glas eller porslin.
Försäljningsförpackningarna lämpar sig inte alltid
för uppvärmning, utan maten ska flyttas över i
ett kärl som tål upphettning.
Använd gas- eller elgrill i stället för kolgrill.
Ett underlag eller halster hindrar det
droppande fettet från att brinna.
Grilla, rök eller stek inte maten
så att den blir svart.
Ät inte vidbränd mat.
8
k
i
p
a
t
el
2
Fixa,
pyssla, dona
Flera skadliga ämnen används i hemmen.
Hemmets farligaste kemikalier är maskindiskmedel, propplösare för avloppet, lösningsmedel, målarfärg, bensin och kylarvätskor.
Kök, badrum och garage är hemmets
farligaste ställen med tanke på kemikalier.
Även mindre farliga kemikalier kan vara
skadliga ifall ämnet används för fel ändamål eller mot bruksanvisningen.
Anvisningar för säkert bruk av kemikalier
Välj den minst hälso- och miljöfarliga produkten
av de alternativ som finns på marknaden.
Bekanta dig med produktens egenskaper
och läs bruksanvisningen noggrant.
Dosera, använd och förvara produkten
enligt förpackningspåskriften.
Blanda inte olika kemikalier. Vanliga tvättmedel,
exempelvis medel som innehåller klor och
rengöringsmedel för toaletten, kan reagera
med varandra och bilda giftiga gaser.
Använd inte farliga ämnen nära barn eller husdjur.
Förvara farliga ämnen utom räckhåll för barn.
Förvara kemikalier och livsmedel separat.
Sörj för en god luftväxling och använd
vid behov skydd (ögon, näsa, mun).
Förvara kemikalierna i sina ursprungsförpackningar,
även kemikalieavfall. Om ämnet av någon anledning
måste flyttas över i ett annat kärl ska det vara
lämpligt för ändamålet och tydligt märkt med
innehåll och varningstecken.
Kemikaliehantering och matlagning passar inte ihop. Kemikalierna överförs lätt från smutsiga händer till
ansiktet eller maten.
Kemikalier får inte ens tillfälligt förvaras i livs medelsförpackningar som läskedrycksflaskor.
Stäng alltid en förpackning innehållande
starka kemikalier omsorgsfullt.
Hantera avfallet korrekt.
Om produkten är försedd med varningsmärkningen
skadlig, frätande, giftig, lättantändlig, brandfarlig
eller miljöfarlig handlar det om problemavfall.
Avsaknad av märkning betyder ändå inte att
kemikalien eller föremålet inte skulle vara
problemavfall (t.ex. batterier och lysrör).
Förvara problemavfall åtskilt från annat avfall.
Blanda inte problemavfall.
Märk förpackningarna tydligt. Kemikaliernas
ursprungliga förpackningar är bra för förvaring,
för de är färdigt försedda med varningsmärkning.
För problemavfall till den insamlings- eller
mottagningsplats som kommunen erbjuder.
Meddela mottagaren vad du har med dig.
Den kommunala myndigheten för
avfallshantering ger mera information.
Lösningsmedel
Vid hantering av lösningsmedel bör nödvändig skyddsutrustning
som skyddshandskar som klarar lösningsmedel, skyddskläder
och vid behov lämpligt andningsskydd mot lösningsmedelsånga
användas. Ifall du till exempel lackerar ett paneltak riskerar du
att få stänk i ögonen, då behövs också ögonskydd. Arbetsutrymmet ska vara ordentligt ventilerat. Utöver hälsoriskerna förknippas användningen av lösningsmedel alltid med en viss brandfara.
Organiska lösningsmedel är nästan alltid brinnande vätskor.
Lösningsmedel bör användas så lite som
möjligt, och i mån av möjlighet bör de minst skadliga
alternativen, som vattenlösliga och aromatfria produkter
väljas. Märkningen aromatfri på exempelvis terpentinflaskan
betyder att produkten innehåller mindre än 1 % aromatiska
ämnen. Xylen och toluen är exempel på aromatiska lösningsmedel. Det finns också luktfri terpentin, vilket inte innebär
att den är ofarlig.
13
Målarfärg
Målarfärger innehåller bindemedel, pigment och
utfyllnadsämnen samt lösnings- och förtunningsmedel.
Ur förpackningspåskriften ska framgå största tillåtna halt av
VOC (lättflyktiga organiska föreningar eller volatile organic
compound) samt hur stor halten i den utspädda blandningen är.
Lösningsmedelsbaserade målarfärger är bland andra alkydfärger som används för ytor som utsätts för omväxlande väderlek och
hårt slitage, som ytterdörrar, fönster, trägolv, möbler samt plastoch metallytor. Hållbara målarfärger som epoxi- eller polyuretanfärger används på krävande ytor som betonggolv och båtar.
I lösningsmedelsbaserade målarfärger och lack används lösningsbensin, toluen, xylen, etanol, ketoner och acetater som
lösningsmedel. Även linoljefärger kan innehålla lösningsmedel.
I praktiken avdunstar största delen av målarfärgens lösningsmedel i luften och utsätter därmed både den som målar och
andra som befinner sig i utrymmet för kraftiga ångor.
När man använder sprayfärger är risken för exponering mycket
stor, ifall man inte använder ändamålsenliga skydd. Det är skäl
att skydda sig med åtminstone en halvmask försedd med gasoch partikelfilter, skyddskläder och skyddsglasögon. Luften hålls
renare när man målar med rulle eller pensel. Det finns också
vattenlösliga sprayfärger.
Vattenlösliga målarfärger som traditionell röd- och gulmyllefärg är vattenbaserade. En del av akrylatfärgerna är helt vattenbaserade, andra har tillsatser av andra lösningsmedel som glykoletrar som lätt upptas genom huden. Vattenbaserade lösningsmedel är avsevärt mycket bättre alternativ för användaren än
lösningsbaserade.
Gammal målarfärg kan avlägsnas genom skrapning, upphettning antingen med varmluftspistol eller infrarödvärmare, genom
slipning eller med kemiska ämnen. Eftersom färgborttagningsmedlen är flyktiga lösningsmedel är det viktigt att ordna effektiv
ventilation av arbetslokalerna och använda skydd. Avfallet förs
till problemavfallsinsamlingen. När man hettar upp målarfärg
uppstår illaluktande avfallsprodukter som irriterar luftvägarna
och ögonen. En del av dem orsakar överkänslighet, så det är
skäl att använda andningsskydd och sörja för god ventilation.
När man använder varmluftspistoler är det även skäl att
beakta brandsäkerheten.
Lim
Limmets sanitära olägenheter hänför sig till
lösningsmedlen och ämnen som orsakar överkänslighet.
Kontaktlim innehåller syntetiskt gummi och en avsevärd
mängd flyktiga lösningsmedel som aceton, lösningsbensin,
toluen och etylacetat. Exponeringen kan bli stor när man
limmar stora ytor eller om arbetsutrymmet är trångt och illa
ventilerat. De ämnen i lim som orsakar överkänslighet är
bland annat epoxihartser, isocyanater och akrylater. Överkänslighet ger också epoxi- och uretanlim som är tvåkomponentsprodukter där harts och härdare blandas innan limmet
används. Epoxihartserna ligger ofta bakom arbetsrelaterade
hudallergier. Epoxilimmets harts innehåller flytande bisfenol A
som har konstaterats vara hormonstörande.
Snabblim innehåller isocyanater. De härdar på några sekunder och limmar olika slags material, också hud och ögon.
Eftersom limmen innehåller lösningsmedel och ämnen som
orsakar överkänslighet bör man skydda sig mot kemikalierna
skadeverkningar, även om man bara använder limmet sporadiskt eller i liten omfattning. Exponering undviks bäst genom
god ventilation och skydd för ögon och händer.
Vattenlösliga lim ger små sanitära olägenheter jämfört med
epoxi- eller kontaktlim. Vattenlösliga lim kan innehålla konserveringsmedel och i vissa fall lösningsmedel som glykoler,
vilka kan orsaka överkänslighet. Därför är det skäl att använda skyddshandskar, speciellt vid mera omfattande arbeten.
På det hela taget är vattenlösliga lim oftast rätt oförargliga.
Tryggt för barn
När man pysslar med barn använder man inte skadliga
ämnen. Exempelvis antifouling (påväxthindrande bottenfärg
för båtar) och snabblim lämpar sig inte för barn. I stället väljer
man vattenlösligt pyssellim, limstick, klister, stärkelselim,
dubbelsidig tejp, vattenfärger, akrylfärger och oljekritor.
16
Garage
I garaget kan finnas olja, bensin och andra
ämnen som används för bilen. För dem gäller samma regler
som för andra kemikalier. Bensin ska finnas enbart i bilens bensintank och eftersom bensin är karcinogent putsar man inte till
exempel sina verktyg med det.
Vindrutorna tvättas lämpligen med isopropanol- eller etanolbaserade vätskor. De metanolbaserade vätskor som finns på marknaden bör undvikas eftersom de är giftiga. De är märkta med en
dödskalle, vilket visar hur skadlig produkten är.
Om du tankat fel slags bränsle i bilen, till exempel bensin i
dieseltanken, låt bilen stå. Försök inte tömma bränsletanken själv,
utan kontakta din bilreparatör för tömning.
Grillning
När man grillar behöver man antingen gasol
(flytgas) eller kol. Tändvätskor och andra brinnande vätskor
ska inte användas för att tända i bastuugnen, ugnen eller brasan.
Använd endast tändvätska, inte bensin eller sprit, när du tänder
grillen. Låt vätskan sugas in i kolet innan du tänder, så flammar
lågorna inte upp. Ifall du häller tändvätska på heta grillkol, förångas vätskan och tänds explosionsartat. Var försiktig också med
engångsgrillar. En liten grill kan orsaka en stor eldsvåda, ifall du
använder den på ett lättantändligt underlag, släcker den ovarsamt
eller slänger den i soporna medan den ännu är het.
Gasol
Gammal stugutrustning som gått i arv från
generation till generation uppfyller inte alltid dagens
säkerhetskrav. 1970-talets gasspisar hade exempelvis inte flamvakt
som säkerhetsutrustning. Det lönar sig att granska apparaternas
utrustning och skick och vid behov göra sig av med gamla apparater. Ingen vill ju heller köra en bil utan bromsar. Skaffa bara CEmärkta gasapparater. Kontrollera apparatens skick regelbundet:
böj på slangen och kontrollera att den inte har sprickor. Gör inga
fasta installationer själv. Stäng alltid ventilen efter användning.
17
k
i
p
a
t
el
3
Fint hemma
Behövs det många olika rengöringsmedel hemma, eller klarar man sig med några få?
använda skyddshandskar när man städar, eftersom tvättmedlen löser upp det skyddande fettlagret på händerna och
kan irritera huden eller ge upphov till allergi. Om man har
känslig hud är det bra att använda handskar också när man
städar med neutrala rengöringsmedel.
Det är skäl att tänka efter innan man använder starka
rengöringsmedel. De är mera skadliga för användaren och
kan också skada ytan som ska rengöras. Rostfläckar och
kalkavlagringar avlägsnas lämpligen med sura rengöringsmedel. Ofta rekommenderas vanlig ättika. Sura medel
skadar dock emalj, sten- och metallytor samt kakelfogar.
Starkt basiska rengöringsmedel som maskindiskmedel,
ugnsrengöringsmedel och propplösare för avloppet är
starkt frätande och hör till hemmets farligaste kemikalier.
De bör förvaras utom räckhåll för barn.
Rengöringsmedlen grupperas vanligen enligt
ett pH-värde som anger hur surt eller basiskt ett medel
är. Värdet anges på en skala graderad från 0–14, där 7 är
neutralt. Ett medel med pH-värde under 7 är surt, över 7
är basiskt. Ju mera basiskt ett rengöringsmedel är, desto
bättre smutsborttagningsförmåga har det.
Tensider är vanliga beståndsdelar i tvättmedel. Tensiderna sänker vattnets ytspänning samt spjälker och lossar
smuts. Rengöringsmedlen kan också innehålla lösningsmedel som tar bort ingrodd smuts och fett. De vanligaste
lösningsmedlen är etanol, propanol, glykol och aceton.
Enzymerna spjälker också smuts.
För vanlig städning räcker ett neutralt eller svagt basiskt
universal- eller allrengöringsmedel. För smutsiga ytor
blandar man en starkare tvättmedelslösning. Det är bra att
Rengöringsmedel
Rengöringsmedel pH
Starkt alkalisk
Alkaliskt
Svagt alkaliskt
Neutral
Sur
Användningsområde
Obs
Över 11 Maskindisk, rengöring av avloppsrör
10–11 Hållbara ytor; sten, porslin, stål,
obehandlat trä, ugnsrengöring
8–10
Allrengöring
6–8
Handdisk och för känsliga men vattentåliga ytor.
Under 6 Badrumsytor, wc-stol. För kalkavlagringar
och rostfläckar.
18
För ingrodd smuts. Skölj och torka noggrant.
Skadar emaljerade, målade och lackade ytor samt aluminium.
Skölj och torka ytorna efteråt.
För vardagligt bruk.
För ingrodd smuts. Skölj och torka noggrant. Använd sällan.
Starka syror fräter lätt huden, textilier och olika ytor.
Hur rent?
miljön och mycket giftiga speciellt för vattenlevande organismer. Ifall man ändå vill använda klorhaltiga medel ska de
spädas ut med kallt vatten och de bör inte användas på heta
föremål/ytor, eftersom uppvärmningen bidrar till uppkomsten av giftiga gaser. Klorhaltiga tvättmedel ska inte blandas
med sura medel. Ifall man till exempel häller både natriumhypoklorit och surt tvättmedel i toaletten frigörs klor.
Desinficerande och antibakteriella tvättmedel
behövs inte hemma annat än i undantagsfall. När man
strävar efter överdriven renlighet i hemmet eller använder
desinficeringsmedel slarvigt bidrar man till uppkomsten
av härdiga mikrobstammar. Dessutom kan kemikalierna ta
kål på alla mikrober, också dem som är bra och nödvändiga.
Man bör undvika klorhaltiga kemikalier, de är skadliga för
Ren bastu
per år med ett rengöringsmedel som är avsett för bastun
eller med ett universalmedel för våtutrymmen. Borsta bastulaven i träets fiberriktning med en mjuk borste. Använd inte
starka eller klorhaltiga rengöringsmedel, de sugs in i träet
och frigörs när bastun värms. Skölj bort rengöringsmedlet
och avsluta genom att spola med kallt vatten så stängs
träets fibrer.
För att hålla bastun ren räcker det att man duschar
innan man går in i värmen, att man använder sittdukar i
bastun och att bastun torkas ordentligt efter användning.
Bastun tvättas efter behov en eller två gånger per år med ett
milt rengöringsmedel som är avsett för bastun. Bastun tvättas när den är kall, eftersom värmen bidrar till att kemikalierna avdunstar i luften. Tvätta bastun en eller två gånger
19
Diska för hand
Diska i diskho eller i tvättfat, diskning under rinnande vatten förbrukar rikligt med vatten. Använd tvättmedel med måtta, en droppe räcker. Diska först de renaste
kärlen, sist de smutsigaste kastrullerna och pannorna.
Även om maskindiskmedlet är effektivt ska man inte
använda det för handdisk eftersom det är starkt basiskt.
På ingrodd smuts biter blötläggning. Handdiskmedel ska
inte hällas i diskmaskinen. Skummet som bildas stör diskmaskinens vattenmätning och kan söndra maskinen och
i värsta fall orsaka brandfara.
Diska i diskmaskin
Maskindiskmedlen hör till hemmets starkaste
kemikalier. De är ytterst basiska och lämpar sig enbart för
maskindisk. Ta bort matresterna innan du radar in kärlen i
maskinen och rengör diskmaskinens sil varannan vecka för
att maskinen ska kunna skölja kärlen ordentligt.
Dosera maskindiskmedlet rätt enligt vattnets hårdhet.
Ett hårdare vatten kräver mera diskmedel. En maskindiskmedelstablett kan vara en onödigt stor dos för en liten maskin. Fyll maskinen helt innan du diskar och välj ett lämpligt
program. Välj ett program med hög temperatur enbart när
du behöver effektiv rengöring. Kom ihåg att stänga vattenkranen när du är klar. Lämna inte diskmaskinen igång
utan övervakning.
Rengör maskinen med kalkborttagningsmedel eller citronsyra ett par gånger per år. Förvara maskindiskmedlen utom
räckhåll för barn. De individuellt förpackade tabletterna liknar godisförpackningar och kan intressera barn. Det är inte
nödvändigt att använda sköljmedel, men sköljmedlet minskar
uppkomsten av kalkavlagringar på kärl och i diskmaskinen.
21
Tvätta kläder
Tvättmedlen innehåller tensider, ytaktiva ämnen som minskar vattnets ytspänning så att tvätteffekten blir bättre. Fosfater eller alternativet zeoliter gör vattnet mjukare. Fosfaterna
bidrar till övergödning av vattendrag och har ersatts av andra
kemikalier som syntetiska zeoliter. Fosfatfria tvättmedel bör
användas i fritidsbostäder, i båtar och i glesbygden där det
inte finns anläggningar som renar fosfaterna ur avloppsvattnet.
Rester av tvättmedel med zeoliter kan bli kvar i tvätten och
i tvättmaskinen. Andra ämnen som gör vattnet mjukare är
citrater och komplexbildare som EDTA (ethylenediaminetetraacetic acid, etylendiamintetraättiksyra eller dess natriumsalt).
Smutsen spjälks upp med enzymer.
Natriumperkarbonat, som används i tvättmedel och fläcksalt, löser upp sig i varmt vatten och frigör syre som effektivt
får bort fläckar från textilier. Med tanke på miljön är natriumperkarbonat ett betydligt bättre val än klorbaserade blekmedel.
Smuts sliter på kläderna, men det gör också tvätt.
Onödig tvätt belastar även miljön. Enstaka fläckar kan ofta
borstas bort från kläderna. Extra smutsig tvätt kan blötläggas
antingen i vatten eller i en mild tvättmedelslösning innan
den tvättas. Fyll tvättmaskinen helt och använd måttligt
med tvättmedel. Välj tvättmedel enligt vad som ska tvättas
och bekanta dig med bruksanvisningen. Det finns olika
tvättmedel för ljus och kulört tvätt, och fintvättmedel för
ylle och siden. Växla mellan tvättmedel. Tvättmedlen är
olika och biter på olika sorters fläckar. För känsliga personer
finns oparfymerade produkter, det lönar sig också att välja
tvättprogram som använder mycket vatten för sköljningen.
Tvätta mattorna på mattvättningsställen på torra land.
Smutsen som lossnar från mattorna belastar vattendragen
och tallsåpans hartssyror är skadliga för de vattenlevande
organismerna.
Ekologiska alternativ
slutligen är det enkelt att minimera användningen av onödiga
kemikalier: välj oparfymerade tvättmedel och undvik sköljmedel
samt wc-uppfräschare. Många specialrengöringsmedel kan ersättas med välbeprövade husmorsknep och miljövänliga alternativ.
Välj ett miljömärkt tvättmedel. Tvättnötter och ekobollar med tvättmedelskulor som långsamt löser sig är ännu
bättre ur ekologisk synvinkel. Galltvål är bra för all fläckborttagning. Tvätt som får torka i solen bleks effektivt. Sist och
22
ka
Prylarna omkring oss
Vi har inte alltid en innehållsförteckning över de kemikalier som ingår i ytor,
produkter och prylar omkring oss. Bland annat textilier, olika plaster och ny
elektronik hör till de produkter som kan dölja ett oönskat innehåll.
pi
te
l
4
Hemmets textilier
Textilier behandlas med olika kemikalier för att
de ska bli lättskötta; hålla formen och inte bli elektriska eller skrynkliga. Tygerna skyddas mot mögel, gnistor,
vatten och smuts. Hemmets textilier, till exempel möbel- och
gardintyger, är ofta behandlade med flamskyddsmedel. Textiliernas gummi- och metalldelar, färgmedlen och olika oönskade kemikalier som tillsätts kan orsaka överkänslighet och
utslag. Azofärger används allmänt för att färga textilier. Textilier och läderprodukter som är färgade med azofärger har
en tendens att släppa ifrån sig vissa akrylaminer som ökar
risken för cancer. En av de mest skadliga kemikalierna är
formaldehyd, som gör tyget skrynkelfritt men irriterar näsa,
hals och ögon och kan leda till allergiskt kontakteksem. För
en del av azofärgerna och formaldehydhalterna finns gränsvärden som myndigheterna övervakar genom stickprov. Det
är bra att tvätta nya kläder, speciellt sådana som är i direkt
kontakt med huden, innan man använder dem.
Ytterkläder, skor, soffor, fåtöljer och flera andra produkter
behandlas med fluorhaltiga kemikalier för att bli smutsavvisande. Fukt främjar mögeltillväxt. Man kan få kontakteksem
av fåtöljer, vilket visar att möbler kan vara besprutade med
rikliga mängder av olika antimögelmedel i tillverkningslandet. Antimögelmedlet dimetylfumarat DMF är förbjudet
inom EU, men har vid stickprov hittats i olika produkter.
Kläder kan man alltid tvätta innan användning, men en tygfåtölj borde kunna tas i bruk utan att man tvättar den först.
Obs!
En del av kemikalierna påverkar vår hälsa genast, andra först efter en längre
tid. En del verkar redan i mycket små mängder, till dem räknas hormonstörande ämnen, det vill säga ämnen som uppför sig som hormoner i
kroppen. Hormonstörande ämnen är syntetiska eller naturliga ämnen
som stör organismers hormonsystem och bidrar till könsförvirring
och sterilitet.
Hormonstörare frigörs bland annat från vissa plastprodukter.
Speciellt växande barn ska skyddas mot onödig kemikaliebelastning, deras små kroppar påverkas allra mest.
Tillverkningen av textilier och den kemikaliebehandling
den medför belastar miljön. Det finns skäl att oroa sig
speciellt för textilprodukter tillverkade i Fjärran Östern
där man kanske inte alltid sörjer för avfallsvattnet på ett
korrekt sätt. Tygerna kan exempelvis tvättas med skadliga
kemikalier som innehåller nonylfenoler eller nonylfenoletoxilater, vilka är förbjudna inom EU. Billig produktion
kan få ett högt pris. Naturmaterial är inte nödvändigtvis
mera miljövänliga än syntetiska fibrer. Exempelvis bomullsodling kräver mycket vatten, gödsel och bekämpningsmedel. Vid tillverkningen av natur- och regeneratfibrer
används mera kemikalier än vid tillverkningen av syntetfibrer, medan tillverkningen av syntetiska fibrer kräver
råvaror och olika kemikalier.
Undvik slit-och-slängmentalitet
när det gäller kläder och möbler.
Välj god kvalitet. Billiga textilier, men också
märkeskläder, kan vara tillverkade med
hög miljöbelastning.
Kräv inte onödiga impregneringar och skydds behandlingar på textilierna. Alla kläder behöver
till exempel inte vara smutsavstötande.
Tvätta textilier som handdukar, lakan och
plagg som används närmast kroppen innan
du använder dem.
Plast
Polykarbonatplast är genomskinlig, klar och hållbar. Den tål
också värme. Polykarbonat används i solglasögon, cd- och
dvd-skivor, dryckesflaskor, nappflaskor, bestick, elektronik,
matbehållare i plast, kylskåpshyllor, mikrovågsugnar, glasögonlinser, medicinsk utrustning, mobiltelefoner, idrottsutrustning och bildelar. Nappflaskor måste numera vara
tillverkade av ett material som inte släpper bisfenol A.
PFC (perfluorkarboner) är fluorföreningar som innehåller
fluor men ger konsumtionsprodukter goda egenskaper. De
tål hetta, är hållbara och gör material vatten- och oljeavvisande. Perfluorföreningar används som enskilda ämnen i exempelvis släckningsskum och i olika slags konsumtionsprodukter: friluftskläder, ytbehandlade kärl, rengöringsmedel,
golv- och bilvax, läderprodukter, möbeltextilier, skospray,
schampon och smörjmedel.
PVC används bland annat i golvmattor av plast. Redan
vid mindre fuktskador i golvet kan det mjukgörande ämnet
(ftalaten DEHP) i PVC-mattan frigöra 2-etylhexanol som i
sin tur orsakar symtom i bland annat ögon, näsa och svalg
och kan leda till allvarliga problem eller inflammationer i
luftvägarna. Sedan 2006 är det förbjudet att tillverka PVCmattor innehållande ftalater i Finland, men importen är
fortfarande obegränsad.
Ftalater är mjukgörare som gör framför allt PVCplasterna elastiska och formbara. Ftalaterna binds inte i
plasten utan lakas ur med tiden och sprids i miljön. Ftalaterna finns i de flesta produkter: kärl, möbler, kläder, mattor,
leksaker, bildelar, tapet, lim, etc. Ftalaterna kan till och med
finnas i sjukhusplaster, i katetrar, blodpåsar och slangar.
Ftalater är så kallade halvflyktiga föreningar. De lakas ur
produkter och avfall och sprids sedan via luften. Det finns
kopplingar mellan ftalater och hormonstörningar, dessutom
misstänks en koppling till allergier som har blivit allt vanligare och till luftvägsbesvär hos barn. Forskning pågår och
tilläggsforskning behövs för att sambanden ska vara helt klara. Det är också oklart vilka mängder som är skadliga. Alla
ftalater är inte farliga, men de som konstaterats vara farliga
används allmänt och i stora mängder. Små barn bekantar
sig med världen via munnen och smakar på det mesta som
de får i händerna. Därför är användningen av de farligaste
ftalaterna DEHP (dietylhexylftalat) och DBP (dibutylftalat)
begränsade i produkter och leksaker avsedda för barn under
tre år. DEHP och DBP är förbjudna i kosmetika. Trots
förbudet säljs produkter där begränsningarna inte följs.
Bisfenol A används som råvara när man tillverkar
polykarbonatplast och som tillsatsämne i andra plaster.
Elektronikdamm
Värme bidrar till att kemikalierna avdunstar.
Stäng av datorer och annan elektronisk
utrustning när du inte använder dem,
samtidigt sparar du el.
Vädra ordentligt när du jobbar vid datorn.
Undvik produkter som är behandlade med
smutsavvisande medel och undvik att själv
spraya möbler, textilier och skor med fukt och smutsavvisande medel. Smutsavvisande
medel innehåller ofta perfluorföreningar.
Ny elektronik, framför allt datorer och tvapparater, är behandlad med flamskyddsmedel som frigörs
i luften. De värsta bromerade flamskyddsmedlen är förbjudna, men trots det rekommenderas vädring och dammsugning för att minska mängden skadliga ämnen i rummet.
Minska exponeringen för hormonstörande
och andra stabila föreningar
Undvik doftande plastprodukter, speciellt i leksaker.
Ftalater och flamskyddsmedel samlas i dammet hemma. Dammsug ofta och vädra.
25
k
i
p
a
t
el
5
Kosmetika
och personlig hygien
Krämer, schampon, smink, rakvatten och deodoranter är kemikalieblandningar som vi använder
varje dag. Cirka 10 000 ingredienser ingår
i kosmetiska produkter och varje dag exponeras vi för tiotals kemikalier redan
vid våra morgonbestyr. Också män
blir allt mer intresserade av hår- och
hudvård. Tandkräm, deodorant
och raklödder räcker inte mera.
Reklamernas stora löften, svårlästa innehållsförteckningar och
varningar för skadliga kemikalier gör inte konsumentens
val enklare. En dyr produkt
behöver inte vara bra, och
en billig behöver inte
vara dålig.
Som hjälp och vägledning för konsumenterna finns
innehållsförteckningen INCI (International Nomenclature
for Cosmetic Ingredients) för de olika kemikalierna som ingår i kosmetika. Med hjälp av INCI-listan kan produkterna
jämföras och man kan undvika olämpliga beståndsdelar.
Hållbarhet
Mikroorganismer som bakterier och mögel
trivs överallt, också i kosmetika. Eftersom produkterna ska
hålla i månader och ibland i år, tillsätts konserveringsmedel.
Så kallade parabener används som konserveringsmedel i kosmetiska och hygieniska produkter. Vissa parabener, främst
propylparaben och butylparaben, misstänks kunna påverka
kroppens hormonella system, men ännu är forskarna oense
om sambandet.
Observera hållbarhet, bäst före -märkning eller hållbarhetstid i månader från att förpackningen är öppnad, exempelvis med symbolen ”18 M” (Months) på burken. Krämer
och andra feta produkter ska helst förvaras svalt, svalare än
25 grader. En kräm som är avsedd att förvaras i rumstemperatur ska inte förvaras i kylskåp.
Skadeverkningar
Främmande, fettlösliga kemikalier kan störa
kroppens normala hormonreglering. Sådana ämnen kal�las hormonstörande eller xenohormoner. Kemikalierna
kan störa hormonfunktionen i alla organ, som till exempel
sköldkörteln, det kvinnliga könshormonet östrogen eller det
manliga könshormonet testosteron. I Danmark rekommenderas gravida kvinnor att inte använda kosmetika. Direktivet
finns för att skydda fostret. En del kemikalier, som ftalater,
är förbjudna i kosmetika, men eftersom den hormonella
störningen uppstår redan av mycket små mängder, vill
man minimera exponeringen.
27
Allergi och överkänslighet
Med överkänslighet avses irritationssymptom
som rodnande hud, kliande utslag, blåsor eller irriterade
ögon och luftvägar. Överkänslighet är inte nödvändigtvis
allergi, men allergi är alltid överkänslighet. Uppskattningsvis cirka 90 procent av de symtom som förekommer beror
på överkänslighet och inte på allergi. Vid en allergisk reaktion bildas antikroppar efter att man har exponerats för en
allergen. De vanligaste problemen är att huden eller ögonen
blir irriterade av konserveringsmedlen i kosmetika.
Oftast är det produkter som lämnas kvar på huden, till
exempel krämer, som orsakar allergiska reaktioner. Produkter som tvättas bort, som schampo, tvål och badskum,
orsakar sällan allergiska reaktioner eftersom de är i kontakt
med huden bara en kort tid och vattnet dessutom späder
ut allergenen. Tvålar och tvättmedel kan däremot orsaka
hudirritation. Produkter som är märkta ”Allergitestad” eller
”Hypoallergen” kan också ge upphov till överkänslighet
och allergi.
Cirka 2–3 procent av befolkningen är allergisk mot
doftämnen eller parfymer. De vanligaste symptomen är
allergiskt kontakteksem i ansiktet, i armhålorna eller på
händerna. Man kan också vara överkänslig mot dofter,
vilket gör livet besvärligt. Symptomen kan vara snuva,
nysning, hosta, huvudvärk, kliande ögon, hjärtklappning,
illamående eller svindel. Det enda som hjälper är att undvika starka dofter och parfymer, vilket också kan innebära
att människor i omgivningen måste visa hänsyn.
Konserveringsmedel i kosmetiska
produkter som kan orsaka allergi:
konserveringsmedel som frigör formaldehyd
DMDM Hydantoin (DMDM HYDANTOIN)
Bronopol (2-BROMO-2-NITROPROPANE-1,3-DIOL)
Imidazolidinyl Urea (IMIDAZOLIDINYL UREA)
Diazolidinyl Urea (DIAZOLIDINYL UREA)
Quaternium-15 (QUATERNIUM-15)
Kathon CG (blandning av METHYL CHLOROISOTHIAZOLINONE och
METHYLISOTHIAZOLINONE)
Metyldibromoglutaronitril MBDGN
(METHYLDIBROMO GLUTARONITRILE)
Parabener (METHYLPARABEN, ETHYLPARABEN,
PROPYLPARABEN, BUTYLPARABEN
PHENYLPARABEN, etc.)
Produktgrupper
Hygienprodukter
Solkräm
Tensider är ämnen som lossar fett och smuts och som används i tvål, schampo och tandkräm. Natriumlaurylsulfat
(SODIUM LAURETH SULFATE) kan irritera mycket
känslig hud och när den används i tandkräm orsaka aftor
i munnen. Antibakteriella tvålar och rengöringsmedel är
onödiga. De antibakteriella beståndsdelarna ökar bakteriernas motståndskraft mot såväl desinficeringsmedel som
antibiotika, och dödar också nyttiga bakterier. Triclosan är
en antibakteriell kemikalie som bland annat används i tvål,
tandkräm och andra dagliga hygienprodukter.
Solkrämer ger antingen ett fysikaliskt eller ett kemiskt
skydd. Det fysikaliska skyddet kan vara till exempel zinkoxid och titanoxidpigment som reflekterar solstrålarna bort
från hudens yta. I en del solkrämer används titanoxiders
nanopartiklar, som inte lämnar en vit hinna på huden.
Det kemiska skyddet innehåller kemikalier som absorberar solstrålar. De kan vara bland annat aminobensoater (PABA), kanelsyreestrar (namnet slutar på CINNAMATE), salicylater (namnet slutar på SALICYLATE)
eller benzofenoner (BENZOPHENONE). De kemiska
solskydden misstänks vara hormonstörande. Speciellt
barn ska helst använda solkrämer med fysikaliskt solskydd
för att exponeras för mindre kemikalier än om de skulle
använda solkrämer med kemiskt solskydd. Det är tryggast
att skydda huden med kläder, men vid behov kan man
använda solkräm. Det är garanterat illa för huden om
den bränns i solen.
Tandkräm
Natriumlaurylsulfat används både i schampo och i tandkräm
för att produkten ska skumma. Kemikalien kan bidra till att
det uppstår sår, så kallade aftor, på slemhinnorna i munnen.
Det finns också tandkräm utan natriumlaurylsulfat för ömma
munnar. Använd måttligt med tandkräm och specialtandkräm enbart vid behov, blekande tandkrämer kan skada tandemaljen. Låt din tandläkare sköta eventuell tandblekning.
Nagellack
Både akryl- och gelénaglar görs av akrylater som man kan
vara överkänslig mot. Nagellacken innehåller lösningsmedel, hartser som kan frigöra formaldehyd. Det vanligaste
nagellacksborttagningsmedlet är aceton, som torkar ut naglarna. De största problemen med nagellack och konstnaglar
är allergier. Man kan ha utslag på nagelbanden, men oftast
syns allergin inte alls på händerna som man kunde tro. Man
kan istället få kliande utslag på tinningarna, i nedre delen
av ansiktet, på halsen och ögonlocken och på andra ställen
man rör med naglarna.
29
Hårborttagningsmedel
Kemiska hårborttagningsmedel löser upp håret. De verksamma beståndsdelarna i kemiska hårborttagningsmedel
är tioglykolater (POTASSIUM THIOGLYCOLATE,
CALCIUM THIOGLYCOLATE), som är irriterande
kemikalier. De kan ge upphov till hudirritation, allergier
och blåsor. En skadad hud inflammeras lätt. Eftersom
kemikalierna är så starka får man inte överskrida rekommenderade verkningstider. Det är tryggare att raka eller
vaxa benen, antingen med traditionellt vax eller med
socker, men dels kan proceduren vara smärtsam och
dels kan hårsäckarna bli inflammerade när håret växer
ut igen.
huvudet svälla upp och ögonen muras igen. Den vanligaste
allergenen är parafenylendiamin (p-PHENYLENEDIAMINE), PPD, som används till att göra färgen djupare.
Cirka 80 procent av alla hårfärger innehåller PPD eller dess
derivat. Om man får allergiska symptom är det skäl att sluta
använda alla hårfärger som innehåller fenylendiaminer.
Hårfärgerna kan också innehålla andra ämnen som orsakar överkänslighet, som resorcinol (RESORCINOL) och
para-aminofenol (p-AMINOPHENOL). Lyckligtvis är
förpackningarna försedda med varningstext ifall produkten
innehåller parafenylendiaminer. Ifall du har haft en svart
hennatatuering, rekommenderas hårfärgning inte. Exponering för PPD via den svarta hennafärgen kan senare orsaka
en kraftig allergisk reaktion när man färgar håret.
Permanentfärg innehåller mycket ofta allergiframkallande
ämnen, men man kan hitta toningar utan dem. Överväg
ifall det är nödvändigt att färga håret. Ju tidigare du börjar
och ju oftare du färgar ditt hår, desto större blir risken för
att utveckla en överkänslighet mot någon av kemikalierna i
färgen. Toningar, blekningar och växtbaserade färger utan
artificiella beståndsdelar är tryggare alternativ. När man
bleker håret tar man bort färgen med hjälp av väteperoxid.
Henna är ett extrakt som utvinns ur växten Lawsonia
inermis (LAWSONIA INERMIS EXTRACT) som i årtusenden har använts i Asien, Mellanöstern och Afrika för
att färga tyg, hud, naglar, skägg, ögonbryn och hår. Äkta
växtfärger innehåller inte syntetiska färger, utan färgskalan
breddas genom tillsatser av andra växtfärger som senna för
bruna nyanser. Hennaextraktets färgämne (LAWSONE)
tillverkas också på konstgjord väg och produkterna kan
vara utblandade med syntetiska färgämnen.
Att låta unga människor utsätta sig för sensibilserande
ämnen är onödigt. För hårfärger finns det en åldersrekommendation: ”ej för barn och unga under 16 år”.
Deodoranter och antiperspiranter
Deodoranter innehåller kemikalier som dödar bakterier,
vilket minskar uppkomsten av svettlukt. Antiperspiranterna är effektivare och innehåller aluminiumföreningar
som bildar en geléaktig propp på svettkörteln så att svetten
inte kan utsöndras. Proppen lossnar när man tvättar sig.
Det finns också kombinationspreparat med både bakteriedödande kemikalier och aluminiumföreningar. Mineralsaltstenar marknadsförs som naturliga deodoranter, utan
alkohol eller doftämnen. Aluminiet i antiperspiranter har
kopplats till förekomsten av bröstcancer, men enligt en
del forskare är aluminiumsalterna för små för att ta sig in
i bröstvävnaden. Forskning om detta pågår fortfarande.
Permanentmedel
Permanentvätskor består ofta av basisk ammoniak (AMMONIA) och tioglykolsyra (THIOGLYCOLIC ACID)
som bryter svavelbroarna. Ammoniak kan irritera hårbotten
och luftvägar. Permanentens fixermedel är surt och innehåller väteperoxid (HYDROGEN PEROXIDE). Utöver de
basiska permanentvätskorna finns numera också sura vätskor, som inte gör lika bra lockar som de basiska. Permanentens fixermedel är mycket sura. Det är viktigt att använda
skyddshandskar, både när man jobbar professionellt och
när man lägger permanenten hemma.
Hårfärger
Hårfärgerna är starka kemikalier. Överkänsligheten mot
hårfärger kommer ofta smygande med en viss fördröjning,
antingen i samband med att man byter produkt eller efter
åratal av trogen användning av samma produkt. Hårbottnen kan börja klia efter färgningen. I värsta fall kan hela
30
Mer att läsa
Följande organisationer och ämbetsverk ger mer information.
En komplett lista med källhänvisningar och direktlänkar finns
på Marthaförbundets webbplats www.martha.fi.
Allergi- och astmaförbundet
Allergiportalen för kosmetika, Helsingfors Allergi- och Astmaförening rf
Avfallsverksföreningen: Ongelmajäte.fi (endast på finska)
Internationella kemikaliesekretariatet ChemSec
Giftinformationscentralen
Konsumentverket
Kemikalieinspektionen (i Sverige)
Institutet för hälsa och välfärd
Livsmedelssäkerhetsverket Evira
Statens miljöförvaltning
Svenska Naturskyddsföreningen
Säkerhets och kemikalieverket Tukes
Trycksak
Finlands svenska Marthaförbund rf
Lönnrotsgatan 3 A 7, 00120 Helsingfors | Tfn 010 279 7250
Fax (09) 680 1188 | [email protected] | [email protected]
www.martha.fi
TEXT Anja Nystén & Tessa Turtonen | ÖVERSÄTTNING JESS! Jessica Jensen | FOTO Karin Lindroos
GRAFISK FORMGIVNING Adverbi | TRYCK 2012 Oy FRAM Ab | UPPLAGA 3 000
BROSCHYREN HAR GETTS UT MED STÖD AV
William Thurings stiftelse | Föreningen för främjande av huslig utbildning