FÖRENINGEN NORRBOTTENS FLORA

NORD
RUTAN
NR 2 2010 ÅRGÅNG 15
FÖRENINGEN NORRBOTTENS FLORA
Ordförande ordar
Kerstin Haraldsson
2010 är året då den taxonomiska
delen av Norrbottens flora publicerades.
Jag vill först och främst tacka alla
som har gjort detta möjligt. Lennart
Stenberg, som med sin entusiasm
och idoghet, har rott detta stora
projekt iland, gett det en hög vetenskaplig kvalité genom sin egen stora
insatts och genom att engagera
framstående forskare i projektet.
Det är också Lennart vi ska tacka för
att vi fått ett så vackert floraverk
med hjälp av det grafiska företaget
Graffoto AB och tecknaren Tin Sjöberg.
Tillsammans har 332 personer som
arbetat i fält gjort en helt överväldigande arbetsinsats, en del har varit
med enstaka dagar och andra i stort
sett varje sommar de 20 åren fältarbetet pågick. Vintrarna har ägnats åt
att föra in våra fältlistor i databasen,
koordinatsätta gamla samlingar och
litteraturuppgifter och under det
senaste året har också några personer lagt mycket tid på korrekturläsning och sammanställningar av olika
slag för bokverket.
Utan er hade det inte blivit någon
flora för Norrbotten!
Florafestivalen blev en värdig presentation av floraverket. Kombinationen av utställningar om projektet,
bilderna från verksamheten, de intressanta föredragen och musiken
skildrade verkligen bredden i vår
verksamhet, både hur jobbigt och
hur trevligt det har varit.
Böckerna har väckt mycket stor
uppskattning. Det har gått bra att
sälja dem under festivalen i Luleå
och senare i kommunerna. Många
hjälper till med att ha en depå av
böcker hemma hos sig för att sprida
dem i landskapet, mycket för att
undvika transportkostnader för
”tungviktarna”. Enklaste sättet att
nu köpa böckerna är att ringa Irma
eller mig, så skickar vi dem eller
hänvisar till närmaste person som
säljer dem.
Vi är några som gärna åker ut och
talar om projektet och visar böckerna. Kontakta mig eller Irma om du
vill få ett besök på din ort eller i din
förening!
Ett hjärtligt tack till er alla!
Nordrutan 15 (2010)
21
Florafestivalen den 13-14 november
Norrbottens Museum
Invigningen blev extra högtidlig när vår landshövding Per-Ola Eriksson öppnade
utställningen och kommunalrådet Karl Petersen senare höll ett anförande om
sina botaniska upplevelser. Föreningen Norrbottens Flora visade projektledare
Lennart Stenberg sin uppskattning med en vacker blombukett och Lennart Håkansson påminde Lennart om gångna tider genom att överlämna en teckning han
gjort av Lennart - i typisk fältposition.
Öppnandet av festivalen. Med på bilden från vänster Nils Dahlbäck, Reidar Elven, Lennart Stenberg,
Lennart Håkansson, Per-Ola Eriksson, Kerstin Haraldsson.
foto Berit Renström
Det allra viktigaste, nämligen
Norrbottens Flora, tas emot på Norrbottens museum. Flororna har transporterats med lastbil från Västerås
till Luleå i 40 km/tim och i rykande
snöstorm.
foto Irma Davidsson
22
Nordrutan 15 (2010)
Kaféets väggar var dekorerat med
vackra växtbilder, både inramade
herbarieark, tecknade fibblor och
foton. Där fanns vackert arrangerade
torkade växter, försäljning av Norrbottens Flora, vykort, tavlor och trö-
jor. Nils Dahlbäck talade om tidigare
botaniker i Norrbotten och äldre botanisk litteratur, som vi samlat i
”runda rummet”.
Reidar Elven och Thomas Karlsson
Foto Berit Renström
Anita Holmén, Claes Hammarsjö
Foto Berit Renström
foto Berit Renström
Nordrutan 15 (2010)
23
Hans Groth monterar växter
I stora utställningssalen informerade
vi om Föreningen Norrbottens Flora
och den verksamhet som har lett
fram till floraverket Norrbottens
Flora. Man kunde rösta på landsskapets ”vackraste” växt, se hur
man pressar och monterar växter, se
andra landsskapsfloror och floror
från olika länder, få information om
nationalparker, naturreservat, allemansrätt mm, se på gamla fältbilder
av de som deltagit eller - sitta ned
och vila benen en stund, lyssna på
musik eller se ett bildspel.
Gunvor Asplund visar landskapsfloror
Allis och Ulf Zethraeus lyssnar på Fredrik
Ljungkvist
Fredrik Ljungkvist
24
foto Berit Renström
Nordrutan 15 (2010)
Thomas Karlsson, Åsa Hedlund, Hans Groth
Vi hade tolv föreläsare som
tillsammans höll fjorton olika föredrag, som alla var mycket uppskattade.
Ämnesområdena vare
skiftande men hade naturligtvis
anknytning till Norrbottens flora.
Mest specialiserade var Reidar
Elven, som talade om släktet Salix,
och Torbjörn Tyler om hökfibblor.
Lite bredare var ämnet Projekt
Lohammar där Ulf Zethraeus
jämförde sina (och medhjälpares)
resultat vid inventering av de sjöar
som Gunnar Lohammar inventerade
på 1930-talet i Norrbotten.
Jan Ahlm gav oss exempel på olika
naturtyper i landskapet, Tomas
Torbjörn Tyler
foto Berit Renström
Casselgren talade om vårt klimat,
Robert Lagerbäck informerade om vilka krafter som påverkat landskapet under
den senaste miljonen år och Frauke Ecke talade om skogsbränder i Norrbotten,
allmänt och i senare tid.
Lennart Jönsson hjälper en av de yngre gästerna
Frauke Ecke
Nordrutan 15 (2010)
foto Jouko Sipari
25
Henrik Väre fick oss att bli nyfikna
på Enontekiös flora och Jouko Sipari
visade oss att man inte behöver åka
utanför sta´n för att hitta trevliga
växter.
Kjell Lundholm talade inspirerande
om den stora botanikern Lars Levi
Laestadius, som gjort så mycket i
vårt landskap.
tala om de botaniska erfarenheter
hans arbete i Norrbotten har givit
honom.
Kjell Lundholm och Lars Levi Laestadius
foto Jouko Sipari
Projektledare Lennart Stenberg
inledde och avslutade föreläsningsserien med att tala om några av de
botaniska erfarenheter projektet
Norrbotten har gett honom och som
nu ingår i verket Norrbottens Flora.
Lennart Stenberg
foto Berit Renström
På lördag kväll gick de som ville, och hade möjlighet att stanna kvar, ut och åt
middag tillsammans. Det blev åter några trevliga timmar där vi fick möjlighet att
träffas.
26
Nordrutan 15 (2010)
Lennar Stenberg, Fredrik Ljungqvist, Gunvor Asplund, Åsa Hedlund, Barbro Toftgård, foto Jouko Sipari
Björn Ström, Magdalena Hagestam, Dennis Strid, Berit Renström, Hans Groth
Nordrutan 15 (2020)
27
Tretton växtpoem tillverkade av Thomas Öberg
till Florafestivalen i Luleå 13- 14 november 2010
1. Starr
Tillvaron är nog ganska bisarr
för den som hängivet älskar starr
blåsstarr och trådstarr,
flaskstarr och dystarr,
pillerstarr och de andra.
Ska man dem alla 100 hitta
så får man rätt länge vandra.
Konstigt att inte botaniker lider
om man därtill lägger alla hybrider.
2. Hässlebrodd
Hässlebrodden doftar kumarin.
Man kan känna den på 20 meters håll.
Det är sånt som gör en skogsdag fin.
Livet blir lite mer rock’n roll
om man inte har för stora pretantioner
och mest längtar till urbana sensationer.
3. Maskrosor
Vill du ha mer i livet att göra?
Dyk in i maskrosornas värld!
För där är det helt visst en osalig röra
men vackert som attan av blommande flärd.
Taraxacum hit och Taraxacum dit,
de enda som krävs är Taraxacumflit.
4. Åkerbär
Många norrbottningar vet en
enda växt på latin.
Den fanns förr på mjölkpaketen
och lärdes vid frukosten in.
Rubus arcticus, synd om de unga
som numera ej får sitt minne betunga
med åkerbärskunskap från Norrmejerier.
Nu har dom nog blott digitalfantasier.
5. Småsvalting
Småsvaltingen är allt en trist en
för männskor som söker glamour,
men hetsar dock upp botanisten
med långstövlar istället för skor.
Växtskådarn solar mest ryggen
för svaltingen är en rätt skygg en.
6. Guckuskon
Om du får se en orkidé
som överdådigt vacker é (nödrimmet passar bäst med stockholmsaccent!)
Så är det ganska troligt nog en
guckusko i guckuskogen.
7. Ögontröst
Finsmakarlir i botaniken
är ögontröster vid Bottenviken.
Strandögontröst och klapperdito
blomman är lila, gul och vit å
båda är riktiga världsendemer
som passar botaniska strandbohemer.
8. Bottenviksmalört
En riktig malört från Bottenviken
gör ingen botaniker särskilt besviken.
Den duger dock inte till krydda för spriten.
Men endemisk utbredning är nog för aptiten.
9. Viden
Att tränga sig fram genom videsnår
gör för en del att de väldigt lätt får
ett dåligt språk och aggressiv blick.
För andra ger Salix en riktig kick.
Och den som har väldigt gott om tid
kan hänge sig åt varje enskild hybrid.
10. Norna
Var på din vakt var du ska sätta ner skorna
så att du inte trampar sönder en norna.
Att inte se en orkidé
det kan man möjligen förlåta hos korna.
foto Gösta Åslund
11. Blåbär
Den som inte sett blåbären blomma
har gått miste om någonting stort.
Man ska böja sig ner, ta en lupp så man ser
hur en rosa liten klocka med sin doft lyckas locka
lurvig humla hjälpa till, pollinera en pistill
så att varje liten klocka blir ett blåbär att plocka
i höst - om du vill.
12. Lappblågull
Lyder man Laestadius blir man ej full.
Rusig blir man ändå
om man får se en lappblågull.
Där finns extas att få.
13, Krypljung
På en DUX-säng av mjukaste slag
kan man vila en fjälltrött dag.
På en matta av blommande ljung
kan man somna när kroppen känns tung.
När krypljungsblommor kinden nuddar,
njut! Det finns ej bättre kuddar.
Thomas Öberg / Natur i Norr
[email protected]
foto Jouko Sipari
övriga foton
Kerstin Haraldsson
Varför är Salix (viden, pil) så svåra?
Några hypoteser och vilda gissningar
Reidar Elven, Naturhistoriska Riksmuseet, Universitetet i Oslo
Föredraget - i punktform - som hållits vid Florafestivalen den 13/11 2010
Översättning Kerstin Haraldsson
Viden
Att tränga sig fram genom videsnår
gör för en del att de väldigt lätt får
ett dåligt språk och aggressiv blick.
För andra ger Salix en riktig kick.
Och den som har väldigt gott om tid
kan hänge sig åt varje enskild hybrid.
Thomas Öberg
Salix är ett stort släkte som har mellan 300 och 350 arter. De finns på hela norra
halvklotet och dessutom med några få arter i Sydafrika och Sydamerika.
Traditionellt delas de in i tre undersläkten:
- Salix (pilar)
- Chamaetia med bl. a. dvärgviden och ripvide
- Vetrix med bl. a. svartvide och sälg
Dessutom finns två närstående släkten i Östasien: Chosenia och Toisusu.
Några huvudresultat av nyare fylogenetiska undersökningar (t ex Chen et
al. 2010, Taxon 59: 29-37)
1. Huvudskillnaden går mellan undersläktet Salix (pilar) och övriga.
2. Undersläktet Salix (pilar) delas i två huvudgrupper, en med de eurasiska
och en med de amerikanska arterna, troligen en gammal (tertiär) skillnad.
3. Uppdelningen i de två andra undersläktena – Chamaetia och Vetrix – är
märklig; de utgör en enda oupplöst grupp i ”strikt consensus”-mening
4 Salix triandra (mandelpil) är felplacerad i undersläktet Salix och ansluts
hellre perifert till Chamaetia och Vetrix.
5 De två östasiatiska släktena Chosenia och Toisusu hör till videsläktet, nästan mot Chosenia och Vetrix. De bör inkluderas om inte släktet Salix ska
bli parafyletiskt [avkommor till en anfader förs till olika grupper].
6 Undersläktet Salix (pilar) är nog den äldsta delen av släktet med rik fossil
representation under tertiär och troligen vanligare då än det är idag.
7 Fylogenin säger praktiskt taget inget av vikt för att förstå släktskapen mellan våra nordiska representanter.
Nordrutan 15 (2010)
31
Nordiska Salix
Norden, inklusive gränsområdena på Kolahalvön och i Karelen, har 5-10 % av
jordens Salix-arter
- 25 är inhemska (indigena) arter + 9 underarter
- ca 5 är stabila, införda arter + 1 underart.
Representanter för alla huvudgrupperna:
Subgenus Salix: S. pentandra jolster (S. alba vitpil, S. fragilis knäckepil)
Subgenus ?: S. triandra mandelpil
Subgenus Chamaetia
Sektion Herbella: S. herbacea dvärgvide, S. nummularia, S. polaris
polarvide
Sektion Chamaetia: S. reticulata nätvide
Sektion Myrtosalix: S. myrsinites glansvide
Sektion Diplodictyae: S. arctica ishavsvide
Sektion Glaucae: S. glauca ripvide och ryssvide, S. reptans
Sektion Myrtilloides: S. myrtilloides odonvide
Subgenus Vetrix
Sektion Lanatae: S. lanata ullvide och glandelvide
Sektion Arbuscella: S. arbuscula risvide
Sektion Phylicifoliae: S. phylicifolia grönvide
Sektion Nigricantes: S. myrsinifolia svartvide, sätervide och kolavide
Sektion Cinerella: S. aurita bindvide, S. caprea sälg och gråsälg, S. cine
rea gråvide
Sektion Fulvae: S. bebbiana finnvide, S. starkeana ängsvide
Sektion Hastatae: S. hastata fjällblekvide, källblekvide och finnblekvide,
S. pyrolifolia pyrolavide
Sektion Villosae: S. lapponum lappvide, (S. alaxensis)
(Sektion Viminella: S. viminalis korgvide)
Sektion Incubacea: S. repens krypvide, sandvide och rosmarinvide
Sektion Daphnella: S. daphnoides daggvide och spetsdaggvide
Sektion Purpureae?: S. purpurea rödvide
Slutsatser:
- Många sektioner i Norden, var och en med en eller några få arter.
- I sektioner med mer än en art, står dessa arter ofta inte särskilt nära varandra.
- Ca 25 % av de nordiska arterna har två eller flera accepterade underarter.
- Nordens Salix-flora beror på [skyldes] invandring, utan artbildning på
plats efter senaste istiden, men kanske med rasbildning (underarter).
Salix ÄR svåra att känna igen och bestämma!
Plantorna är plastiska i många fall, särskilt i växtsätt, bladform och behåring. De
är skildkönade, vilket gör att olika morfologiska drag används för att känna igen
hanar och honor, men ...
”konvergens” är vanligt i vegetativa egenskaper, t ex risvide, ängsvide och
grönvide kan vara svåra att skilja åt, likaså de gråhåriga videna i fjällen.
Många arter är starkt polymorfa [mångformiga] möjligen med lite strukturerad
polymorfi (hos t ex svartvide, sälj, bindvide, ripvide).
Hybridisering är vanlig, också mellan morfologiskt tämligen olika arter. Många
hybrider är i högsta grad fertila, med upp till 95-100% fröspridning. Återkorsning mellan hybrider och föräldraarter är därför mycket sannolik, och också hybridkombinationer med mer än två föräldrar.
… men det finns några mönster (hybridisering 1)
Några arter hybridiserar som tokar, andra hybridiserar kanske aldrig.
Många ”lika” arter är inte kända för att hybridisera (t ex ripvide – lappvide –
ullvide, och risvide – grönvide) eller tämligen sällan (t ex sälg – odonvide – gråvide).
Salixarterna ligger på olika kromosomtalsnivåer (2x, 4x, 6x ->)
… men det finns några mönster (hybridisering 2)
Hybrider mellan diploida arter kan vara:
- sterila
- fertila (upp till 100%, t ex dvärgvide x lappvide och dvärgvide x ullvide)
- eller något däremellan
men de är nästan aldrig ”effektivt” etablerade.
Hybrider mellan diploida och tetraploida arter är nästan alltid sterila (t ex odonvide x gråvide, sälg x gråvide).
Hybrider mellan diploida och högpolyploida arter kan vara:
- sterila (krypvide x svartvide)
- fullt fertila på tetraploid nivå (t ex dvärgvide x polarvide) eller antagligen
på tetraploid nivå (t ex ängsvide x grönvide, lappvide x grönvide).
Tetraploida hybrider visar tendens till återkorsning med den högploida föräldern.
Hybrider är vanliga och fertila mellan alla högpolyploida arter som träffas.
Återkorsning tycks vara helt utan genetiska hinder. Förmodade trippel-hybrider
eller värre [kombinationer?] är också vanliga.
Nordrutan 15 (2010)
33
Hybrider finns sällan
- i stabil, sluten, naturlig vegetation
- inom vegetationstyper
Hybrider är vanliga
- i ostabil, öppen vegetation
- i antropogent [av människan] störd vegetation
- i övergångar mellan vegetationstyper
- där hela landskapet är i regelbunden förändring, t ex landhöjningslandskap
- där arten är tämligen sällsynt och (bara) pollineras av andra arter
Diploider och polyploider
2x
arbuscula
aurita
bebbiana
caprea subsp. caprea och subsp. sphacelata
daphnoides subsp. daphnoides (och subsp. acutifolia)
hastata subsp. hastata, subsp. vegata och subsp. subintegrifolia
herbacea
lanata var. lanata och var. glandulosa
lapponum
myrtilloides
nummularia (Kolahalvön)
(purpurea rödvide)
pyrolifolia
repens var. repens, var. arenaria och subsp. rosmarinifolia
reptans (Kolahalvön)
reticulata
starkeana
triandra p.p.
(viminalis)
3x
xalopecuroides (”fragilis” x triandra)
xdasyclados [?caprea x cinerea x viminalis]
4x
(alba)
cinerea
(“fragilis”)
pentandra
triandra p.p.
6x
arctica
glauca ssp. glauca och subsp. stipulifera
myrsinifolia subsp. myrsinifolia och subsp. borealis
myrsinites
phylicifolia
polaris
Faktorer med möjlig betydelse för evolutionen (vilda gissningar)
Salix ”utvecklas” troligen snabbt i perioder med stor ostabilitet.
”Utvecklingen” sker
1 vid gradvis artbildning på grund av det relativt långsamma front-sättet att
sprida sig på
2 vid olika introgresionspress på varje art beroende på andra omgivande Salix-arter
3 vid hybridisering mellan arter på olika ploidinivåer med stabilisering på
mellannivåer eller nya nivåer
4 vid nedbrytning av korsningsbarriärer mellan primär-arterna i hybriden
5 vid polyploidisering av hybrider (allopolyploidi ???)
Efter en period med ostabilitet, så stabiliseras Salix-variationen med ett annat
mönster än före ostabiliteten. Europa och Norden har haft en mer permanent
ostabilitet än normalt efter senaste istiden på grund av människan och husdjursbruket.
Hur är det på andra ställen?
Det nordiska ”hybrid-helvetet” är ett nordiskt fenomen. Ryska och amerikanska
forskare accepterar inte att Salix-hybrider är så vanliga och viktiga.
Varför finner vi nästan inga hybrider mellan de 33 arterna i Alaska men brötvis
mellan de ca 25 arterna i Norden?
Har de nordiska botanisterna fel eller uppför sig släktet olika i olika områden?
… men det finns några mönster (i geografi och reproduktion)
Ingen art är gemensam i de tempererade delarna av Europa, Östasien och Nordamerika. Däremot är några arter eller artpar gemensamma för större delen av det
arktiska området.
Videarterna sprider sig:
- snabbt med vindtransporterade frön, men …
- inte långt för fröna mister sin grobarhet mycket snabbt, och …
- som en front eftersom plantorna är särbo, dvs effektiv etablering kräver
närvaro av både han och honplantor.
Nordrutan 15 (2010)
35
STRANDASTRER OCH ANDRA VÄXTER PÅ TRUNDÖN
Dagny Myhr
Foto: författaren
Strandaster Tripolium vulgare
Strandastern är saltälskande (halogen),
men tycks nöja sig med den låga salthalten i denna del av Bottenviken (ca
2,5 ppm). Längre norrut har havsvattnet genom tillflödet från de stora älvarna kanske en för låg salthalt för att växten skall trivas, varför den inte hittats
norr om Piteå kommun. (I Finland går
den upp till Uleåborg d.v.s. något lägre
norrut). Den tål väl de stora förändringarna i vattenstånd som förekommer
och kan ömsom stå med rötterna under
vattenytan och ömsom med dem på
land, men alltid längst ut mot havet där
andra landväxter inte klarar sig.
På större öar, som Trundön, hinner den
dock sällan bilda några större bestånd
innan den äts upp, främst av harar som
verkar ha upptäckt att den köttiga, salthaltiga växten innehåller natrium, ett
ämne de behöver för sin kroppsbyggnad. Men på mindre steniga kobbar och
skär, som det finns gott om runt Trundön, växer den rikligt. Strax norr om
Trundön finns till exempel ett skär som
heter Fördärvet. Här finner man i slutet
Strandasterbård runt Fördärvet
av juli och i augusti en 2-3 m bred bård
av blommande strandastrar, en helt
otrolig syn. Hit kan man bara ta sig
med båt. Åtskilliga fåglar häckar på
skäret så kom inte före häckningsäsongens slut om ni tänker göra ett besök där. Gäss är för övrigt också förtjusta i blomskotten. Även den sällsynta brådmållan växer här i mindre
mängd.
Trundön i Piteå norra skärgård har såväl fast befolkning som fritidsboende.
Ön är förbunden med fastlandet genom
en bro. Där finns även en småbåtshamn, som man med båt når från Storfjärden. För att komma dit vägledes
följer man en skylt i centrala Rosvik
märkt Trundön 7 km. Till höger strax
före bron ligger Trundöns byagård. Här
kan vi parkera. Det är en samlingsplats
för den lokala befolkningen, men alla
är välkomna. Bland stenarna i havskanten kan man finna denna blekvioletta,
korgblommiga växt med sin gula mittpunkt och kraftiga stjälk. Den noterades här redan 1916 av botanikern Erik
Marklund. Nära byagården, i vattenlinjen ut mot havet i öster, kan vi försöka
hitta den. Flera botaniskt intresserade
personer har funnit den här även på senare år. Hittar vi inga strandastrar kan
vi njuta av den vitblommande sköldmöjan som bildar en matta på vattnet.
KLUBBSANDEN
På själva Trundön kan man finna
strandaster på steniga uddar och stränder, dock inte i större mängd. Bilister
och cyklister rekommenderas att ta en
tur till den fina, sandstranden Klubbsanden på nordostsidan av ön, där det
inte finns någon bom. För att ta sig dit
följer man en skylt med texten ”Norra
Trundön”, som står strax efter bron och
pekar åt vänster. Man svänger in på den
vägen och åker genom odlingsmarker
Går vi sen över bron finner vi på höger
sida ner mot vattnet en del rariteter som
låsbräkenarten ormtunga
Ormtunga Ophioglossum vulgatum
och skog 4,5 km till en vändplan, där
man kan parkera. Därifrån går en kort
stig till vänster ner mot vattnet i en vik
med en sandstrand som vätter mot öster, kallad Klubbsanden. Går man sen
genom gräset på strandens vänstra, norra sida, kommer man ut på en stenig
udde där det brukar växa strandaster.
Men titta också på övriga växter typiska för våra sandstränder. I vattenlinjen
finner vi strandråg, vass, blåsäv,
knappsäv och nålsäv och ett nät av den
lilla, gula strandranunkeln. Den höga,
vackra svaltingen kan vi också finna.
Svalting Alisma plantago-aquatica
Under vattenytan växer låga vattenväxter, karakteristiska för norra Bottenviken. Vi kan se fyrling, ävjebrodd, sylört, slamkrypa, hårsärv, smålånke och
höstlånke. Ålnate och trådnate är vanliga och på stranden har vi gråal, viden,
strandråg, pors, älggräs, strandglim,
kärrvial, slåtterblomma, kråkvicker,
höstfibbla, åkerbär, stenbär, topplösa,
kärrvial m.m.
Kanske passar det med ett dopp vid
sandstranden och fika. Sen återvänder
vi till vändplanen. Tyvärr är vägen till
södra delen av ön spärrad. Mitt på ön
går en väg, men den vill jag varna för,
den är fruktansvärt gropig och stenig.
Återvänd alltså den väg ni kom och kör
tillbaka till huvudvägen nära bron. Ta
gärna en sväng till vänster genom samhället, man passerar bl.a. Trundöns
Tunnbrödsbageri, och titta på den
skyddade småbåtshamnen längst in i
Hjältviken. En avtagsväg har skylten
”Södra Trundön”. Den ändar efter ca 4
km i en vändplan. Vägen till öns sydöstra udde, Trundöudden är förbommad men man tar sig dit till fots eller
med båt.
Trundöudden längst ner i sydost på ön
har en typisk flora för uddar vid havet,
hårt utsatta för väder och vind.
Topplösa Lysimachia thyrsiflora, på lerstrand
Bland de första växterna som kommer
på land som just stigit upp ur havet på
grund av landhöjningen är havtorn med
grå blad och orangefärgade bär, så svåra att plocka på grund av kvistarnas
sylvassa taggar, men kolossalt vitaminrika. Buskarnas rötter producerar kväve, vilket gör att andra växter kan etablera sig på marken. Men då havtornet
kräver mycket ljus, blir det sen utkonkurrerad av de nya växterna, som så
småningom skuggar det.
På denna udde växer även strandaster
och den sällsynta strandrödtoppan,
strand- och klapperögontröst finns säkert, liksom strandkrypa, saltarv, gulkämpar, havssälting, nordspira och
ärtstarr.
Nordspira
Pedicularis
palustris
ssp borealis
Andra arter
vi kan finna
på udden
är
och
havssälting
Triglochin
maritimum
strandkvanne, strätta, grönländsk gåsört, gul fetknopp och norrlandsviol. Typiska och vanliga strandväxter i vattenkanten är också myrtåg, salttåg och
östersjötåg. Vi hittar säkert även flera
av de strandväxter som nämnts på
Klubbsanden.
Hoppas naturen bjudit på en fin dag
med många upplevelser!
KARTA ÖVER TRUNDÖN De röda
markeringarna visar några platser där
strandaster hittats.
Pilarna på Norra Trundövägen visar
den föreslagna utflykten till badstranden Klubbsanden.
Nordspira Pedicularis palustris ssp borealis
Havssälting Triglochin maritimum
Välkommen till inventeringsläger i Pite
lappmark nästa sommar!
Mats G Nettelbladt
Ordförande i FPLF
Du hör till de utvalda som redan nu
får veta att du i sommar har möjlighet att vara med och utforska den
botaniskt minst kända svenska floraprovinsen, Pite lappmark, under ett
veckolångt inventeringsläger. Arrangör är Föreningen Pite lappmarks
flora som formellt stiftades för tre år
sedan. Vi kommer att botanisera i
den norra delen av Arjeplogs kommun i området längs Pite älv. Gratis
övernattning erbjuds!
Inventeringsområdena
är
bara
översiktligt undersökta i samband
med älvprojekten på 1960- och
1970-talen. Vi kommer att befinna
oss på gränsen till det stora
kalkområdet i väst med många så
kallade nollrutor som helt saknar
angivelser av växter, även de
vanligaste. Det är dessutom alltid
möjligt att hitta utposter av växtgeografiskt intresse.
Som exempel på trevliga och delvis
ovanliga växter vi kan hitta är
rostull,
jämtlandsmaskros,
röd
trolldruva, skuggviol, bergdunört,
40
smaldunört, vitmåra, myskmåra,
örnbräken, svalting, gaffelbräken,
blekstarr, vippfryle, polargröe,
liljekonvalj, lövbinda, sandnarv,
mångfingerört,
frossört,
lapsk
getväppling och en rad olika låsbräknar.
Eftersom vi på nästa års läger kommer att befinna oss högt och delvis i
fjällterräng har vi bestämt att vi ska
inventera hela sista veckan i juli.
Lägret pågår från lördags-kvällen
23 juli till söndag 31 juli, åtta intensiva och jag kan försäkra mycket
givande fältdagar! Det kan också bli
aktuellt att skicka ut fjäll-grupperna
på flerdagarsexpeditioner.
Anmälan sker senast 1 juni 2011
(men gärna tidigare!) till Charlotte
Nordgren, Plåtslagaregatan 11,
930 90 Arjeplog,
e-post [email protected].
Ange gärna om du kommer med bil
och hur länge du stannar. Du får
mer information efter anmälan.
Nordrutan 15 (2010)
Anmärkningvärda växtfynd i Pite lappmark
2009 med tillbakablick
Jim Lundqvist & Mats G Nettelbladt
Anm. Stefan Ericsson rapporterar fortlöpande sina fynd till Artportalen, och vi
har inte tagit med alla hans fynd i denna lista.
Topplåsbräken Botrychium lanceolatum
Vi fick ett tips under inventeringen i
Laisdalen sommaren 2009 om en skyltad
artrik vägkant någon kilometer norr om
Laisvall längs vägen mot Adolfström.
Här hittade Mats två individer av
topplåsbräken som är ett nyfynd för
Laisdalen. Den påträffades även under
inventeringen 2007 på två lokaler österut
i Arjeplog: i Kålmis på gårdstun vid
Dellaure och på södra udden i Stensund
(Birgitta Öster resp. Ulf Zethraeus och
medobservatörer).
Kärrstjärnblomma Stellaria palustris
Denna art ansågs som mycket
överraskande funnen under Länsstyrelsens
våtmarksinventering
på
Stormyran vid Njuollajaurbäcken 28 km
NO Sorsele. Under letande efter
jämtlandsmaskros vid Dainakbron, 25
km väster om Arjeplog, upptäcktes en
över-blommad och nedvissnad nejlikväxt 14 september. Efter noggrann examinering kom vi fram till att detta också var kärrstjärnblomma. Fyndet gjordes av
författarna & Charlotte Nordgren. Se bifogat skannat belägg. Arten är annars i länet i
stort sett bara känd från en del lokaler längs kusten, men borde också kunna finnas på
flera ställen i inlandet.
Nordrutan 15 (2010)
41
Harsyra Oxalis acetosella
Denna synnerligen vanliga skogsväxt
avtar snabbt i norra Norrland, men har
en del förekomster i landskapet Norrbotten. I Pite lappmark är arten mycket
sällsynt. Harsyra hittades under Arvidsjaursinventeringen 2007 i Gallejaur av
Ulf och medobservatörer. 2009 blev
den funnen två gånger dels av Stefan
Ericsson & Lars Andersson, längs Laisdalsvägen norr om Ackerselet, dels av
Lennart Persson & Arne Lysell nedanför Stabburknösen NO fjället Niepsurt.
Detta är ett återfynd av Jim och Gunnar
Wistrands lokal från 1964 (Lundqvist
1968). Hos Wistrand (1962) är två fynd
angivna, ett i Sädvajaureområdet inom
Pieljekaise nationalpark, ursprungligen
från Arwidson (1926), och ett i Arvidsjaur, Tjipko, SO-sidans granbälte, ett
omfattande bestånd.
Ängsviol Viola canina ssp. canina
Den andra underarten av ängsviol,
norrlandsviol Viola canina ssp. montana förekommer spritt i Pite lappmark,
medan nominatunderarten ssp. canina
hittades av Mats & Charlotte mitt på en
liten väg vid fiskecampen i närheten av
Hästskoforsen i nedre Laisälven. Såvitt
vi vet är detta ett förstafynd för Pite
lappmark.
Bergdunört Epilobium montanum
Denna art är sällsynt i Pite lappmark,
och tidigare känt från Ardnaspakte vid
Tjeggelvas och Stabburknösen (se harsyra ovanför) (Wistrand 1962 resp.
Lundqvist 1968). Fyndet 2009 av
Lennart Persson, Arne Lysell och Britta
Lidberg nedanför Juvdabaktte intill
Silvervägen är säkert resultat av kulturspridning.
42
Skvattram Rhododendron tomentosum
Arten förmodas vara helt bunden till
urbergsområdet i Pite lappmark där den
är vanlig på myrar och i fuktig tallskog.
Trots efterforskningar (jfr Wistrand
1962) har den ännu inte säkert påträffats in på fjällbergarternas område
(kambrosilurområdet). Fynd av en buske 2009 av Mats, Charlotte & AnnMari gjordes vid Björntjärn NV Loholm på urbergsområdet nära den s.k.
glintlinjen som skiljer de båda områdena. Under våtmarksinventeringen har
också enligt Artportalen fem förekomster hittats i det stora myrkomplexet
mellan Loholm och Silvervägen.
Tranbär Vaccinium oxycoccos &
dvärgtranbär Vaccinium microcarpum
I likhet med föregående art har inte heller tranbär varit känd från kambrosilurområdet enligt Wistrand (1962). Nu har
både Stefan Ericsson 2009 och våtmarksinventeringen tidigare funnit
både tranbär och dvärgtranbär i fyra atlasrutor norr om Niepsurt. Dessa ligger
klart ovanför glintlinjen. Dessutom
samlade Mats nära skvattramlokalen
NV Loholm båda arter på samma myr,
vilket visar vikten av att ta beläggexemplar. I Artportalen anges också
ett fynd av tranbär söder om Mavasjaure, men vi antar att detta måste röra sig
om dvärgtranbär.
Topplösa Lysimachia thyrsiflora
Wistrand (1962) publicerade för denna
art en karta med endast två lokaler i Arjeplog, Dellaurebäcken och Galtisjaur.
Troligen återfann Mats den på
sistnämnda lokal 2007, som rapporterades till Artportalen. Stefan påträffade den i juni 2008 intill
Nordrutan 15 (2010)
Sjulnäs i södra delen av Arjeplogs
kommun. Sommaren 2009 insamlade
Birgitta Öster och Rolf Enander en
kollekt utan blommor i trakten av
Maskaure. Samtliga lokaler ligger 420430 m ö.h. och torde vara s.k.
reliktlokaler från en varmare period
efter istiden.
Ängsgentiana Gentianella amarella
var. amarella
Enl. Wistrand 1962 var denna art inte
säkert påträffad i Pite lappmark trots
fynd i norra Sverige i övrigt (enl.
Hultén 1950). Flera fynd 2009 antyder
att den kan vara stadd i spridning inåt
lappmarken. Lennart och Arne hittade
arten på vägslänt vid Dainakbron (se
kärrstjärnblomma ovanför). I tillägg
påträffades växten på flera ställen inne
i Laisvall på vägkanter och i gräsmattor. Den får tills vidare anses som en
nykomling i floran och införd med
människan (synantrop).
Jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes
Denna art var okänd för Pite lappmark innan
undersökningar av Laisälven startade på 1960talet. Då påträffades ett flertal förekomster,
först vid nedre Laisälven, senare också i det
tilltänkta
övre
dämningsområdet
från
Gautojaure ända upp till Plassaselet. Fynden
gjordes
av
ett
forskarteam
under
Vindelälvsundersökningarna
(Lundqvist
1974). Sommaren 2009 rapporterade Birgitta
och Rolf två nya fyndlokaler vid Storlaisans
nedre del. Lennart och Arne samlade ett
blommande individ vid Dainaksundet i
Skellefte älv, där författarna och Charlotte
senare förgäves eftersökte den. Orsaken var
nog att vattenståndet då, 14 september, var
alltför högt. Detta fynd är alltså det första i
Skellefteälvens
vattensystem.
På
Artdatabankens
artfaktablad
anges
jämtlandsmaskros också finnas på en lokal vid
Piteälven men vi känner inte denna förekomst
närmare (Grelsson 2006).
Jämtlandsmaskros, Taraxacum crodes
Lycksele lpm. Tärna sn.
nedre Gäutojaure
1963-07-14
Leg. Jim Lundqvist
43
Kallgräs Scheuchzeria palustris
Wistrand (1962) publicerade en karta
med endast sju lokaler inom Arjeplog,
samtliga inom urbergsområdet, och ett
något större antal för Arvidsjaur. Våtmarksinventeringen i Norrbottens län
rapporterade ett stort antal lokaler, de
flesta inom Arvidsjaur, men många
också i Arjeplog. 2009 har Stefan gjort
fynd från kambrosilurområdet inom
samma trakt som tranbär (se denna).
Mats & co. hittade arten i en myr i
närheten av skvattrambusken (se denna). Våtmarksinventeringen har angivit
tre förekomster mellan Aspnäs och Jutis, alla inom urbergsområdet.
Fjällsvingel Festuca rubra ssp. arctica
Arwidson (1943) publicerade 19 lokaler från fjällområdet, därtill kommer
ytterligare fyra från Laisdalen och Plassa-området rapporterade av Mats
Gustafsson i Artportalen. De flesta lokaler ligger således långt västerut, och
därför är Mats N’s fynd 2009 i Loholmstrakten inom urbergsområdet
märkligt. Hårighet på ytteragnar och
skärmfjäll varierar starkt vilket framgår
av rödsvingelskollekter i Jims herbarium, där vissa ark antagligen kan vara
fjällsvingel.
Sengröe Poa palustris
Arten är nog långt ifrån så vanlig som
framgår av Mossberg & Stenberg
(2003) eftersom den inte är omnämnd i
andra publikationer tidigare. Ämdå är
denna art säkert mycket förbisedd och
det ligger nära till hands att tro att arten
kan förväxlas med lundgröe eller
blågröe. Mats Gustafsson har i Artportalen från övre Laisdalen angivit två
lokaler, Plassa naturreservat och Svaipa. Den upptäcktes 2008 av Mats N
och medobservatörer i trakten av Akka44
vare inom Arvidsjaur. Under letande
efter jämtlandsmaskros vid Dainakbron
25 km V Arjeplog 14.9.09 (jfr ovan om
kärrstjärnblomma) uppmärksammade
Mats N några strån som han uppfattade
som sengröe. Vid efterkontroll kunde
med
säkerhet
fastställas
att
bestämningen var riktig.
Luddlosta Bromus hordeaceus
Ett förstafynd av denna art för Pite
lappmark gjordes 2009 av Mats,
Charlotte & Ann-Mari Sundkvist på en
skogsväg nära Laisvallsvägen NV Loholm.
Älvtåtel Deschampsia cespitosa ssp.
glauca
Wistrand (1962) skriver ”inom inundatzonen som var. glauca (Hartm, Sam. f.
aurea (W. & Gr.) Neum.) förekommer
ofta tillsammans med huvudformen”.
Stöd för detta finns ännu inte i Artportalen där beskedet blir ”observationer saknas” för Pite lappmark. Birgitta
och Rolf insamlade ett beläggsexemplar från nedre Storlaisan där det tydligt framgår att de tolkat kollekten som
en tåtel, med två i stark förstoring urskiljbara sidoställda borst i gräsblomman som egentligt kännetecken. Ett
första påseende visar att det inte rör sig
om tuvtåtel, vilket också framgår av
bilden i Mossberg & Stenberg (2003).
Jim har dessutom ett fynd från Saddajaure vid N. Bergnäs 1963.
Fjällkavle Alopecurus pratensis ssp.
alpestris
Arwidsons två lokaler (1943) och
Wistrands enda (1962) har förutom äldre fynd från Laisdalen hittills varit de
enda kända för Pite lappmark. Mats
Gustafssons team rapporterade ett flertal fynd av ängskavle från PlassaområNordrutan 15 (2010)
det i övre Laisdalen (Gustafsson 1998),
som senare vid inläggning i Artportalen
ändrats till fjällkavle, inalles 13 fynd.
Stefan Ericsson har preliminärt bestämt
två 2009-kollekter av Mats resp. Jim
från Viejenäs vid Gautojaure som fjällkavle. Jims belägg från trakten av Hällbacken har han själv bestämt till ängskavle, men de liknar mycket kollekterna från Viejenäs. Således återstår mer
insamlings- och bestämningsarbete.
Citerade publikationer
Arwidsson, Th. 1926 Floran inom Peljekaise
nationalpark. K.V.A. Skrifter i naturskyddsärenden 5. Stockholm.
Arwidsson, Th. 1943 Studien über die
Gefässpflanzen in den Hochgebirgen der Pite
Lappmark. Acta Phytogeogr. Suec.17.
Uppsala.
Grelsson, G. 2006. Faktablad: Taraxacum
Nordrutan 15 (2010)
crocodes – jämtlandsmaskros. Rev. Hans
Rydberg & Bengt Petterson 2006.
ArtDatabanken 2007-02-08.
Gustafsson, M., Bentzer, B., Engstrand, L. &
Bothmer, R. von 1998 Växter och djur i
Laisälvens dalgång. Inst. för växtskyddsvetenskap, SLU, Alnarp.
Lundqvist, J. 1968 Plant Cover and Environment of Steep Hillsides in Pite
Lappmark. (Diss.) Acta Phytogeogr.
Suec. 53. Uppsala.
Lundqvist, J. 1974 Översikt över vegetationsförhållandena inom Vindelälvssystemet
(under medverkan av . Erixon, G. Fridner, L. Karlsson, S. Nordenstam. H.
Sjörs, G. Wassén, G. Wistrand, O. Zackrisson). - Statens Naturvårdsverk PM
409. Stockholm.
Wistrand, G. 1962: Studier i Pite Lappmarks
kärlväxtflora med särskild hänsyn till
skogslandet och de isolerade fjällen. Acta
Phytogeogr. Suec. 45. Uppsala.
45
Floraövervakning
Kerstin Haraldsson
Du som är intresserad av att följa och bevaka någon av våra rödlistade arter på
en bestämd lokal i Norrbotten tveka inte att anmäla dig som floraväktare.
För att det ska gå lättare att se om någon lokal ligger i ett område som är lättillgängligt för dig, har jag angett några ungefärliga växtplatser för varje art. För
mer detaljerad lokalangivelse se Norrbottens Flora del 2.
Tag kontakt med någon i styrelsen så hjälps vi åt i början.
Nedanstående arter bör övervakas
CR = akut hotad, EN = starkt hotad, VU = sårbar, NT = missgynnad
CR rysskörvel Chaerophyllum prescottii, Pajala och Övertorneå kommuner.
CR hänggräs Arctophila fulvas sp.
pendulina, havsstrand, Töreälvens
mynning, Säivisvikens NO-strand,
Vuonoviken, Haparanda skärgård:
Kraseli.
CR finnstjärnblomma Stellaria fennica, Haparanda skärgård: Kataja,
östra stranden.
EN småsvalting Alisma wahlenbergii, grunda, dyiga sandbottnar i
brackvatten, Haparanda och Luleå
skärgårdar.
EN praktnejlika Dianthus superbus,
Kalix-, Haparanda- och Övertorneå
kommun.
EN ryssnarv Moheringia lateriflora,
Haparanda skärgård: Nikkala hamn,
västra Knivskär.
EN grusnejlika Gypsophila muralis,
på öppen, sandig, våt kulturmark,
tillfälligt förvildad vid kusten.
46
EN sanddraba Draba nemorosa,
Sydvästbergen
kring
Älvsbyn:
Hundberget, Död-Lassberget, Mentjärnflygget.
VU finnros Rosa acicularis, Haradskölen och V om Furuberget i Överkalix socken.
VU ävjepilört Persicaria foliosa,
dyig havsstrand vid de stora älvarnas
utlopp och efter Luleå och Kalix älvar.
VU strandviva Primula nutans, på
öppen strandäng från Haparanda till
och med Luleå skärgård.
VU topplåsbräken Botrychium lanceolatum, på torr, mager, halvskuggig mark främst i älvdalarna.
VU stor låsbräken Botrychium virginianum, på äldre, fuktig, kalkhaltig
skogsmark i Nederkalix och Nedertorneå socknar.
VU röd trolldruva Actaea erythrocarpa, på rikare, fuktig skogsmark
främst i älvdalarna.
Nordrutan 15 (2010)
VU
grönskära Bidens radiata,
Haparanda skärgård, Karl Gustavs
socken, Hastaskäret i Kalix skärgård,
Vitåfjärdens stränder, Tallviksavan i
Överkalix socken.
VU myrstarr Carex heleonastes,
rikare myrar kring Pajala, gölstrandkärr vid kusten, längs Luleälven.
VU källgräs Catabrosa aquatica,
Seskarö, tjärn i sydostligaste delen
av ön.
VU nordslamkrypa Elatine orthosperma, på grunda stränder i dy på
sand, längs kusten och vid älvar.
VU bandnate Potamogeton compressus, i grunda vatten längs kusten
och i sjöar i Pajala kommun.
VU uddnate Potamogeton friesii, på
grunt, näringsrikt vatten vid kusten.
VU knottblomster Microcystis monophyllos, på näringsrik, kalkhaltig,
fuktig skog eller myr vid kusten och
på öar.
NT norna Calypso bulbosa, på frisk,
näringsrik, grandominerad äldre
skogsmark.
NT guckusko Cypripedium calceolus, på rikare, helst kalkhaltig, översilad skogmark vid kusten och NV
Pajala.
NT myrbräcka Saxifraga hirculus,
på öppna, blöta, näringsrika myrar i
södra halvan av Pajala kommun, enstaka lokaler i Övertorneå och Överkalix kommuner.
NT lappranunkel Ranunculus lapponicus, på våt, källpåverkad skogsmark i hela landskapet.
Nordrutan 15 (2010)
NT bottnisk malört Artemisia campestris ssp. bottnica, på öppen, mager sand- och grusmark, ofta strax
ovan högvattenlinjen längs kusten
och vid Övertorneå.
NT skogsfru Epipogium aphyllum,
glest spridd i södra halvan av landskapet och nordväst om Pajala.
NT åkerkål Brassica rapa ssp campestris, spridd i landskapet på kulturmark, gammalt åkerogräs.
NT paddfot Asperugo procumbens,
glest spridd i landskapet på kulturmark.
NT låsbräken Botrychium lunaria,
ganska vanlig i landskapet på solöppen, torr, mager mark.
NT höstlåsbräken Botrychium multifidum, vanlig i landskapet på solöppen, sandig, gräsmark.
NT klapperstarr Carex glareosa,
ganska vanlig på fuktig sand, grus
eller lera vid havet, gärna med god
god isgång.
NT strandstarr Carex paleacea, vid
havet från Luleå till Haparanda.
NT älvstarr Carex rhynchophysa,
längs Luleälven och längs Torneälv
till Pello, vid Piteälv nära Arnemark
och vid Kalixälv vid Storön.
NT finnmyrten Chamaedaphne calyculata, främst i Tornedalen, med
några förekomster i skärgården, en
lokal i Markbygden.
NT myskmåra Galium triflorum,
spridd upp till Pajala på näringsrik,
gärna översilad mark i sumpskogar,
bäckraviner och skogsdråg.
47
Artiklar i Nordrutan t.o.m. 2010
Kerstin Haraldsson
Ahlm, J.: Växtinventering i Kalix. 2000: 2
Ahlm, J.: Floravandring på Seskarö. 2001: 3
Ahlm, J.: Nya växter för Norrbotten. 2004: 2
Ahlm, J.: Efterlysning som gett resultat. 2004: 2
Ahlm, J.: Nordslamkrypa i Kalixälvens nedre del. 2005: 1
Ahlm J.: Ävjepilörtsinventeringen 2005. 2006: 1
Ahlm, J.: Nya och sällsynta arter från Kalix. 2007: 1
Ahlm, J.: Viden, Salix i Norrbotten. 2008: 1
Ahlm, J.: Växtfynd 2009. 2009: 2
Ahlm, J.: Karlsborgs industritipp och virkesupplag. 2009: 2
Ahlm, J.: Märkligheter i naturen. 2010: 1
Ahlm, J.: Intressanta fynd. 2010: 1
Ahlm, J.: Apomiktjakt. 2010: 1
Ahlm, J. & Josefsson B.: Möt våren i Skåne. 1998: 3
Ahlm, J. & Stenberg, L.: Blåbär och lingon 1998: 1
Ahlm, J. & Stenberg, L.: Utdöd målla funnen i Kalix. 1998: 2
Ahlm, J., Berggren, W & Stenberg, L.: Införda och förvildade barrträd i Norrbotten. 1996: 3
Andersson, O.: Nornan ett porträtt. 1997: 1
Asplund, G., Autio, V.: Botanikträff i Kalix. 1997:1
Asplund, G., Autio, V. & Jussila, M.: Vårträff i Kalix. 1999: 1
Asplund, G., Autio, V.: Höstträff I Piteå. 1999: 2
Autio, V. & Autio, L.: En långväga gäst i Norrbotten. 1998: 1
Autio, V. & Stenberg, L.: FNF:s vårexkursion 1996. 1996: 3
Autio, V. & Zethraeus, U.: Hembygdens Flora. 2000: 2
Autio, V.: Erik Julin. 2009: 2
Berggren, W.: Örnbräken. 1999: 1
Bergström, I. & Tochtermann, G.: Trådviva Androsace filiformis i Piteå. 2009: 1
Boyd-Larsson, Ch.: Vad är en rödlistad/fridlyst växt och vilka finns i Norrbottens landsskap?
Sammanfattning. 2000: 2
Boyd-Larsson, Ch.: Naturreservatsplan för Norrbottens Län. 2002: 1
Boyd-Larsson, Ch.: Floraväkteri i Norrbotten. 2005: 1
Boyd-Larsson, Ch.: En stor ryssnarvlokal på Västra Knivskär. 2006: 1
Boyd-Larsson, Ch.: Strandviva i Haparanda och Kalix skärgårdar. 2006: 1
Carlsson, C.: Ett av de nya naturreservaten i skärgården, Patta Peken i Piteå kommun. 2001: 1
Dahlbäck, N.: Leg. C. Håkansson. 1996:3
Dahlbäck, N.: Axel Nikolaus Lundström. 2009: 2
Dahlbäck, N.: Johan Degerman. 2010: 1
Davidsson, I.: Ormgranen – en risig skönhet. 1996: 2
Davidsson, I.: Nornan i Norrbotten 1997. 1998: 2
Davidsson, I.: Vitsippa Anemone nemorosa i Forshed. 1998: 3
Davidsson, I.: Tallört Monotropa hypopitys i Norrbotten. 1998: 1
Davidsson, I. & Stenberg, L.: C. J. Backman och norrlandsfloran. 1998: 1
Davidsson, I.: Nornan i Norrbotten. 1999: 1
Davidsson, I.: Dialektala växtnamn på överkalixmål. 2008: 1
Davidsson, I. & Jönsson, L.: Linafallet, ett utflyktsmål. 2009: 2
Davidsson, I.: Karl (Kalle) Albert Nilsson. 2010: 1
Delin, A.: Fröpåsebotanik eller naturvårdsbotanik? 1998: 3
Delin, A.: Växtfynd kan – kanske – rädda skog. 2006: 2
Ecke, F.: Sällsynta soptippssvampar. 1997: 1
Ecke, F.: Småsvalting – en doldis i Norrbotten. 1997: 1
Ecke, F.: Herman Svenonius – från vattenpest till borsting. 1998: 2
Ecke, F.: I Herman Svenonius fotspår. 1998: 3
Ecke, F.: En botanisk vårresa genom Japan. 1999: 2
Elming, I.: Lustgård för handikappade. 2005: 2
Elven, R.: Varför är Salix så svåra? 2010: 2
Fröberg, L.: Insamling av några umbellater för Flora Nordica. 2000: 1
Fröberg, L.: Insamling av några umbellater för Flora Nordica. 2002: 1
Green, I. P.: Recording for the Flora of Norrbotten. 2001: 2
Gustafsson, B. & Gustafsson, I.: Daniel Solander, botaniker och världsomseglare. 2000: 2
Hallman, A.: Kurt Persson – en mångsidig autodidakt. 2006: 2
Hammarsjö, C.: En botanisk självbiografi. 1997: 1
Hammarsjö, C.: Leta finnmyrten! 1997: 2
Hammarsjö, C.: Botaniska utflyktsmål: Nakteberget. 1998: 1
Hammarsjö, C.: Den stora småsvaltinglokalen på Seskar-Furö. 1999: 1
Hammarsjö, C.: Botanisk utflyktsmål i Norrbotten, Armasjärvimyren. 2000: 1
Hammarsjö, C.: Kvartärgeologiska aspekter på Norrbotten – en sammanställning av föreläsare
Robert Lagerbäck. 2001: 2
Hammarsjö, C.: Det finns ett fjäll i Norrbotten, åtminstone ett tredjedels. 2002: 2
Hammarsjö, C.: Oskar Lönnqvist, Tornedalsbotanist. 2004: 1
Hammarsjö, C.: Arter på jordhögarna vid Piteå motorstadion. 2004: 2
Hammarsjö, C.: Vitsippan i Jävre. 2004: 2
Hammarsjö, C.: Finnmyrten Chamaedaphne calyculata i Sverige. 2008: 2
Hammarsjö, C. & Pekkari, S.: Lohammar, en vattenbotanist i 1930-talets Norrbotten. 2002: 2
Hammarsjö, C. & Zethraeus, U.: I Lohammars fotspår. 2002: 2
Haraldsson, K.: Florafestivalen. 2010: 2.
Haraldsson, K.: Register för Nordrutan tom. 2010. 2010: 2.
Hedlund, Å. & Utberg, K.: Majgården i Salmis. 2010: 1
Hopkins, F.: Discovering the boreal plants in northern Sweden (Nb) with FNF. 1998: 2
Jonsell, B.: Botanisten Lars Levi Laestadius. 2003: 1
Jönsson, L.: Nornan återfunnen vid Grelsbyberget, Överkalix. 2001: 2
Karlsson, Th. & Stenberg, L.: Igelknoppar i Norrbotten. 1996: 2
Karlsson, Th.: Två raser av blekvide i Norrbotten. 1996: 2
Karlsson, Th.: Finnblekvide och fjällblekvide i Norrbotten. 1998: 3
Karlsson, Th. & Stenberg, L.: Trampörter i Norrbotten. 1999:1
Larsson, B.: Örnbräken. 2006: 1
Larsson, O.: Floraväkta i fjällen. 2005: 1
Lidbert M-L.: Lars Adam Ringius. 1999: 1
Lidbert M-L.: Natur i Piteå kommun. 2005: 1
Lidbert M-L.: Gammal lärk. 2009: 2
Liljeblad, S.: Lappsk resa 1788. 2009: 2
Lundqvist, F.: Ruderatväxter på barlastplatsen Pite-Storfors. 2005: 1
Lundqvist, J. & Nettelbladt, M.: Anmärkningsvärda fynd i Pite lappmark. 2010:2
Mangi A-K.: Exkursion i botanikdagarnas efterföljd. 2004: 2
Maurice, Ch.: Växtligheten på avfallsupplag. 1997: 1
Maurice, Ch.: Längs en vandringsled i Alperna. 2000: 2
Maurice, Ch.: Växter och förorenad mark. 2001: 1
Maurice, Ch.: Vattenrening i våtmark. 2001: 2
Maurice, Ch.: Växter inom marksanering. 2005: 2
Moberg, O.: Brev från Oscar Moberg (till Sten Birge). 2008: 1
Mossberg, B.: Nornajägare i Norrbotten 31 maj 1997. 1998: 2
Mossberg, B.: En resa till Svalbard 1999. 2000:1
Myhr, A.: Inventeringsäventyr. 2006:2
Myhr, D.: Lustgården vid Abborrtjärn. 1996: 2
Myhr, D. Strandaster och andra växter på Trundön. 2010: 2
Nettelbladt, M.: Växter och djur i Laisälvens dalgång. En recension. 2000: 2
Nettelbladt, M.: Tillägg till Laisdalens flora. 2001: 1
Nettelbladt, M.: Utforskning av Pite lappmarks flora. 2001: 3
Nettelbladt, M.: En botanisk vandring i Arjeplogfjällen. Recension. 2005: 2
Nilsson, B. m. fl.: Västgötaresan 2000. 2001: 1.
Partridge, J.: Recording for the Norrbotten flora. 1997: 2
Pekkari, S.: Högre vattenväxter i Torne- och Kalixälvar. 1999: 2
Pekkari, S.: Hänggräs då och nu i Haparandaområdet. 2002: 1
Pekkari, S. & Zethraeus, U.: Kransalger. 1999: 2
Persson, L.: 13 år med Norrbottens flora. 2005: 2
Rautiainen, P.: Forskning och skyddsåtgärder av hänggräs i Finland. 2002: 1
Read, G.: An evening Walk in Sweden. 1999: 1
Renström, B.: Växtnamn från övre Vitådalen. 1996: 2
Renström, B.: Havtorn och havtornsträd. 1996: 3
Schönfeldt, I.: Natura 2000 – ett nätverk av skyddade områden i Europa. 2000: 2
Stenberg, L.: Ny Finsk Kärlväxtatlas. 1998: 2
Stenberg, L.: Inventeringar i Norrbotten 1999. 2000: 1
Stenberg, L.: 20 nya kärlväxter i Norrbottens flora 1995. 1996: 1
Stenberg, L.: Återfunna kärlväxter i Norrbottens flora 1995. 1996: 1
Stenberg, L.: Resume´ av årets inventeringar. 1996: 1
Stenberg, L.: Belägg – till vad nytta? 1996: 2
Stenberg, L.: Växtgenomgångar i Norrbotten våren 1996. 1996: 2
Stenberg, L.: Nya kärlväxter från Norrbotten 1996. 1996: 3
Stenberg, L.: Återfynd och nyfynd i Norrbotten 1996. 1996: 3
Stenberg, L.: Resume´ av 1996-års inventeringar i Norrbotten. 1996: 2
Stenberg, L.: Se upp för nässlorna! 1997: 1
Stenberg, L.: Flera nya kärlväxter i Norrbotten. 1997: 1
Stenberg, L.: Flera återfunna arter i Norrbotten 1996. 1997: 1
Stenberg, L.: Safflor Carthamus tinctorius. 1997: 1
Stenberg, L.: Resumé av florasäsongen 1997. 1997: 2
Stenberg, L.: Nya växter i Norrbotten 1997. 1997: 2
Stenberg, L.: Återfynd och nyfynd i Norrbotten 1997. 1997: 2
Stenberg, L.: Tillägg till Norrbottens flora 1997. 1998: 1
Stenberg, L.: Anders Bertilsson/profilen. 1998: 1
Stenberg, L.: Föreningen Norrbottens Floras projekt. 1998: 1
Stenberg, L.: Projekt hänggräs. 1998: 1
Stenberg, L.: Floraresume´ från Norrbotten 1998. 1998: 3
Stenberg, L.: Efterlysning: sandsyra. 1999: 1
Stenberg, L.: Namninsamling för Norrbottens flora. 1999: 2
Stenberg, L.: Svåra och alltför sällan rapporterade växter. 2001: 2
Stenberg, L.: Vårträff 2001 – en fullträff. 2002: 2
Stenberg, L.: Nya amerikaner i Norrbotten. 2002: 1
Stenberg, L.: Norrbottens maskrosor Taraxacum. 2002: 2
Stenberg, L.: Fina maskrosor i Norrbotten I. 2003: 2
Stenberg, L.: Norrbottensfloran 2008. 2009: 1
Stenberg, L.: Vägruta Thalictrum venulosum i Norrbotten. 2009: 2
Stenberg, L.: Vägnejlikrot Geum macrophyllum ssp. perincisum i Norrbotten. 2009: 2
Stenberg, L.: Floraförändringar på saltade vägkanter. 2009: 2
Stenberg, L.: Blåtåg Juncus inflexus. 2010: 1
Stenberg, L. & Westerberg, S.: Topplåsbräken i Norrbotten. 1998: 2
Stenlund, L.: Artrika vägkanter. 2000: 1
Stenman, K. & Johansson, F.: Finnmyrten & Röd Flickslända – två nya för Piteå kommun.
2009: 1
Stighäll, K. & Elleström, O.: Tur genom Norrbotten. 2005: 1
Svenonius, B.: Herman Svenonius. 1998: 2
Tyler, T.: Stångfibblor i Norrbotten. 2001: 2
Tyler, T.: Något om hökfibblor i Norrbotten. 2003: 1
Westerberg; S.: Vägstarr, ny för landskapet Norrbotten. 2005: 2
Westerberg, S.: Den svårfunna slakstarren. 2006: 2
Westerberg, S.: Raggdraba funnen i Torne lappmark. 2009: 1
Westman, G.: Några växtfynd från Nederkalix 1950-97. 1998: 1
Westman, G.: Några växtfynd från Nederkalix socken 1953 – 96. 1998: 2
Wikström, L.: Lite kulturhistoria kring skvattram, mjölon och pors. 1999: 2
Wikström, L.: Vattenklöver och Missne – föda och foder vid missväxt. 2000: 1
Wikström, L.: Vitmossa och fönsterlav – förväxlingsarter? 2000: 2
Wikström, L.: Hönsbär och tranbär. 2001: 3
Wikström, L.: Skohöväxter. 2001: 1
Wikström, L.: Etnobiologiskt samlingsverk. 2002: 1
Wikström, L.: Säv, tåg och vass som slöjdmaterial. 2002: 2
Wikström, L.: Botaniska utflyktsmål – Månsgrönnan. 2003: 2
Wikström, L.: ”Norrbottniska brännvinskryddor”. 2004: 2
Wikström, L.: Lärorikt om träd och buskar i norr. 2004: 2
Wikström, L.: Norrbottens botaniska historia. 2004: 2
Wikström, L.: Botanister med anknytning till Älvsbyn. 2005: 1
Wikström, L.: Karlbergsområdet i Piteå. 2005: 2
Wikström, L.: Botaniskt varjehanda i Piteå kommun. 2006: 1
Wikström, L.: Hälso- och läkeväxter. 2006: 1
Wikström, L.: ”Djurlivet” i växtnamnen. 2006: 2
Wikström, L.: Linne´ i Norrbotten – vad han såg och inte såg. 2007: 1
Wikström, L.: Svenonius och Persson – två inventerare av Luleåfloran. 2008: 1
Wikström, L.: Ekoparker i Norrbotten. 2009: 1
Wikström, L.: Naturskyddets historia i Norrbotten. 2009: 1
Zethraeus, A.: Tjänster och gentjänster. 1999: 2
Zethraeus A.: Dialektala växtnamn. 2007: 1
Zethraeus A. & Zethraeus, U.: Myren – dess ekologi och tillblivelse. 2001: 2
Zethraeus A. & Zethraeus, U.: Sammanfattning av föreläsning av Jan Elveland. 2001: 1
Zethraeus, U.: Botanisk exkursion i Pajala 1997. 1997: 2
Zethraeus, U.: Småsvaltingjakten 1997. 1998: 1
Zethraeus, U.: Profilen Lennart Persson. 1998: 3
Zethraeus, U.: Småsvaltingjakten 1998. 1999: 1
Zethraeus, U.: Vårfloran – en anmälan. 1999: 1
Zethraeus, U.: Sven Gellerstedt, en ung botanist i sekelskiftets Piteå. 2000: 2
Zethraeus, U.: Fortsatt småsvaltingjakt. 2000: 2
Zethraeus, U.: Ävjepilört i Norrbotten. 2001: 3
Zethraeus, U.: En inventeringsdag under lägret i Muodoslompolo. 2001: 3
Zethraeus, U.: Referat av Anders Livboms föredrag om Klimatet. 2001: 3
Zethraeus, U.: Exkursion på Storön. 2001: 3
Zethraeus, U.: Stubb- och vegetationstippen på Sör-Haraholmen. 2002: 1
Zethraeus, U.: I Lohammars fotspår sommaren 2002. 2003: 2
Zethraeus, U.: Tidigare försök med floraprojekt och bildandet av en förening i Norrbotten.
2004: 1
Zethraeus, U.: Floraväkteri i Norrbotten. 2004: 1
Zethraeus, U.: Tidigare försök med floraprojekt och bildandet av en förening i Norrbotten.
2004: 1
Zethraeus, U.: Hänggräs sommaren 2004. 2004: 2
Zethraeus, U.: Min vän Claes Hammarsjö. 2004: 2
Zethraeus, U.: En roddtur på Brännträsket. 2005: 1
Zethraeus, U.: Nicktisteln återfunnen. 2005: 2
Zethraeus, U.: Till minne av Svante Pekkari. 2005: 2
Zethraeus, U.: Några intryck från småsvaltingjakten 2005. 2006: 1
Zethraeus, U.: Två ovanliga fynd från Piteå. 2006: 2
Zethraeus, U.: Trädgårdsmålla i Luleå. 2006: 2
Zethraeus, U.: Sydberg i Älvsby kommun. 2008: 1
Zethraeus, U.: Botaniskt kåseri från Piteå. 2008: 1
Zethraeus, U.: Havsnajas utanför Rosvik i Piteå Skärgård. 2008: 1
Zethraeus, U.: Några fina fynd sommaren 2007. 2008: 1
Zethraeus, U.: Inledning till artikel om finnmyrten. 2008: 2
Zethraeus, U.: Haraholmstippen i Piteå, en botanisk pärla. 2009:1
Zethraeus, U.: Sture Westerberg, en naturprofil i Norrbotten. 2009: 1
Zethraeus, U.: Fina fynd 2008. 2009: 1
Öberg, T.: Växtpoem till Florafestivalen. 2010: 2.
Öster, B.: Låsbräkennotis från Norrfjärden. 1997: 2
Öster, B.: Min låsbräkentomt 2002: 2
Öster, B.: Lustgården – ett stycke ovanlig natur i Piteå. 2004: 1
Öster, B.: Några utdrag ur Gustf Sandbergs efterlämnade skrifter. 2004: 1
Öster, B.: Stor låsbräken. 2005: 2