Emåförbundets svar

29 maj 2012
Emåförbundet
Box 237
574 23 Vetlanda
PM
Gustaf Ulfsparres stiftelse
Havsöringen i Emån – status och åtgärder
Bakgrund
Emåförbundet mottog i början av mars 2012 en skrivelse från Gustaf Ulfsparres Stiftelse
(GUS) daterad 2012-03-02. I skrivelsen vill GUS väcka frågan om att säkra en genbank för
Emåns havsöringspopulation då denna enligt observationer har minskat drastiskt. I skrivelsen
framgår bl.a. att ”GUS förhoppning är därför att man redan nu planerar för;
1. Att ta reda på vilka kriterier som föreligger för att nödgas säkra en genbank
2. Att ta reda på om det finns befintlig kunskap/anläggning för att hålla genbank,
såväl frusen som levande
3. Att ta vara på fridriftande naturyngel under våren i Emåns nedre del och flytta
upp dessa i ån till lämpliga lokaler
4. Begränsa nätfisket efter havsöring i Kalmarsund enl. GUS tidigare skrivelser
5. Som en sista lösning; Göra yngelutsättningar och ev. starta förstärkningsodling
Skrivelsen stöds av Fliseryds SFK, Emsfors SFK, Ölands Trolling- och SFK samt Alvets
SFK. Utöver Emåförbundet är skrivelsen adresserad till Havs och Vattenmyndigheten, Länsstyrelsen i Kalmar län samt för känndeom till Ems Fastighets AB.
Emåförbundets arbetsgrupp ”fiskegruppen” diskuterade skrivelsen vid senaste mötet i våras
och Länsstyrelsen i Kalmar län lämnade sitt svar på skrivelsen 2012-04-10 (dnr 620-2305-12).
Frågan togs upp på Emåförbundets styrelsemöte 201203-23 där det beslutades att Emåförbundet närmare ska undersöka vilka förutsättningar som krävs för ett bevarande av en genbank
och en kostnadsuppskattning för detta. Inom ramen för detta uppdrag har vi haft kontakt med
expertis vid SLU (Sötvattenlaboratoriet i Drottningholm och utredningskontoret i Örebro)
samt studerat aktuell litteratur i ämnet.
Havsöringens status i Östersjön
Vi delar den oro som GUS uttrycker angående trenden till att havsöringfångsterna och antalet
lekfiskar minskar i Emån. Trenden har anats tidigare och varit uppe för diskussion och vi uppskattar därför att stiftelsen tar initiativet till att uppmärksamma frågan ytterligare. Insamlandet
av fångststatistik och observationer är ett mycket värdefullt komplement till elfiskeundersökningar för att erhålla en mer samlad bild över situationen och det är viktigt att någon utför
detta. Emåförbundet tar frågan på allvar och vi har därför i detta PM försökt att få en mer nyanserad och övergripande bild över situationen genom att fråga expertis och samla in aktuell
kunskap.
Emåförbundet
Box 237
574 23 Vetlanda
Telefon:
0383-971 00 vx.
Fax: 0383-76 38 99
E-post:
[email protected]
Bg: 5732-8494
org nr: 816500-7207
www.eman.se
2
Innan vi ger våra synpunkter på den åtgärdslista som GUS framställer lämnar vi en sammanfattning på den information och kunskap som vi nyligen har tagit in med anledning av skrivelsen. I oktober 2011 hölls en workshop i Helsingfors, Finland; ”Workshop on Baltic seatrout”
där forskare och andra sakkunniga från nästan samtliga östersjöländer, inklusive Sverige deltog. Resultatet redovisas i en rapport ”DTU Aqua Report No 248-2012” som beskriver statusen för havsöringpopulationerna i Östersjön, föreliggande hot, vilka åtgärder som vidtagits
samt förslag på ytterligare åtgärder.
Sammanfattningsvis gäller att situationen för havsöringen i Östersjön varierar stort. I de norra
delarna Bottenviken och Bottenhavet samt Finska viken är havsöringen svårt utsatt pga bifångster vid sik- och abborrfiske. Illegalt fiske i både söt- och bräckt vatten förekommer framförallt i östra och södra delen av Östersjön. I övriga delar av Östersjön påverkas havsöringen
mindre av ett hårt fisketryck. Enligt GUS skrivelse inklusive bilagor framgår att nätfisket runt
Öland är mycket intensivt – vi tror också att så är fallet men har samtidigt ingen tillgång till
statistik på fångstuttag och nätansträngningar, något som troligtvis saknas. Figuren nedan ger
en beskrivning över nuvarande status i ett antal större havsöringsförande vattendrag inom Östersjöregionen. Här framgår att vattendragen i Danmark håller högst produktionskapacitet följt
av Sverige.
Figur 1. Produktionen av havsöring i vattendrag inom olika länder i Östersjöregionen. Storleken på symbolerna relaterar till hur många vattendrag som ingår i respektive studie (i Sverige har många mindre vattendrag exkluderats pga. dålig kännedom om produktionen). Rött
= <50% , gult= 50 till 80% och grönt= >80 % av produktionskapaciteten uppnådd.
Vid sidan om fisket är det största hotet för havsöringen miljöbetingade orsaker som t.ex. fysisk påverkan i form av vandringshinder (dammar och kraftverk) i vattendrag runt så gott som
hela Östersjöområdet. Likaså är den fysiska påverkan i form av försämrade livsmiljöer i vat-
3
tendragen (rensning, rätning och annan markavvattning) en stor bidragande orsak inom ca
hälften av de studerade områdena (däribland Emån). Dålig vattenkvalitet och markanvändning
är andra faktorer som nämns och graden av detta problem varierar stort. Andra nämnda problem i rapporten är genetisk kontamination av vilda populationer pga odlad och utsatt havsöring samtidigt som det bedrivs ett hårt fiske på de vilda populationerna.
Figuren nedan beskriver de olika hotbilderna och hur de är fördelade inom Östersjöområdet.
För södra Sveriges del (dvs. där Emån är belägen) framgår att de största problemen är relaterade till vattenkraft och reglering (vandringshinder m.m.), fysisk påverkan (markavvattning,
rensning) och hårt fiske i form av bifångster (dock mer uttalat i norra Sverige). Ett mindre
problem finns vad gäller behovet av kantzoner, förbättrad vattenkvalitet, genetiska risker pga
odling samt fiskelagstiftning (dock fortfarande problem som i allra högsta grad behöver åtgärdas vidare).
Figur 2. Översikt på de olika problemen som hotar havsöringspopulationerna i Östersjöregionen. Mörkröd=stora problem som inte har åtgärdats, röd= tydliga probem där en del åtgärder genomförts men mycket kan fortfarande förbättras, gul= mindre problem eller lovvärd
utveckling men fortfarande ett åtgärdsbehov, grönt= inga problem eller att man har åtgärdat
tillräckligt mycket.
De ovan nämnda problemen är relativt väl dokumenterade i Emån och i hela dess avrinningsområde finns fortfarande ett stort restaureringsbehov i form av biotopvård och fiskvägar (eller
avlägsnande av dammar) för att i möjligaste mån förbättra förutsättningarna för havsöringens
reproduktion. Under 2010 sammanställde Emåförbundet en rapport på åtgärdsförslag mellan
Emsfors och Åsebo på uppdrag av länsstyrelsen i Kalmar (dock har denna ännu inte kommit i
tryck). I rapporten finns ett stort antal åtgärder som syftar till att förbättra den fysiska miljön
för havsöringen. Vi kan tillägga att även nere vid Em kan ett flertal biotopvårdsåtgärder
4
genomföras för att gynna havsöringen samt att kvillen vid Fliseryd bör få fri fiskvandring och
biotopvårdas (något som vi vet att GUS har uppmärksammat).
Temperaturens inverkan
En viktig faktor som inte nämns i rapporten från workshopen i Helsingfors är havsöringens
påverkan av klimateffekterna. Med mycket stor sannolikhet har havsöringen i bl.a. Emån påverkats av en ökad medeltemperatur, utöver de faktorer som nämns ovan. Sötvattenlaboratoriet följer upp populationsutvecklingen hos havsöring och lax i flera vattendrag och de ser en
generell nedgång av havsöring i bl.a. både Emån och Mörrumsån (Erik Degerman, SLU). De
anser att problemet är komplext men till stor del kan tillskrivas ett allt varmare klimat. Enligt
SMHI har den globala medeltemperaturen under den senaste 100-årsperioden ökat med drygt
0,7 grader vilket i klimatsammanhang kan betraktas som en stor och snabb ökning. Andra
tecken på förändringar är tillbakagång, minskning av istäcket i Arktis, stigande havsnivåer och
förändrade nederbördsmönster. Karaktären hos svenska mätdata från de senaste 10-20 åren
ligger i linje med den uppmätta globala uppvärmningen. I första hand gäller det ett mildare
klimat och högre nederbörd och avrinning i norra Sverige, samtidigt som det blir varmare i
södra Sverige utan större ändringar i årsnederbörd och avrinning (www.smhi.se).
I Emån har man parallellt med havsöringens minskning noterat en ökning av malen de senaste
10-20 åren. Malen gynnas ju av högre vattentemperaturer vilket stämmer väl in i bilden. Att
laxen inte tycks ha påverkats negativt i samma grad av detta beror på att den tål högre temperaturer än öringen och därmed får konkurrensfördelar redan vid romstadiet. Tabellen nedan
visar olika letaltemperaturer för lax, havsöring och röding.
Tabell 1. Kritiska temperaturer hos atlantlax, havsöring och röding vid olika livsstadier
(ägg, gulesäcksyngel, yngel+smolt). Källa: J.M. Elliot, 2010. Journal of fish biology
2010, 77).
5
Att åtgärda de globala klimateffekterna är svårt men man kan minska effekten av höga temperaturer för havsöringen genom att få dem att etablera sig högre upp i systemet – gärna i biflöden som håller lägre medeltemperatur. Därför måste vi fortsättningsvis kämpa med att minska
fragmenteringen i Emåns avrinningsområde genom utrivning av vandringshinder och byggande av fiskvägar och eliminering av vandringshinder i både huvudfåran och biflöden. Likaså
behövs fler skuggande kantzoner längs vattendragen för att hålla ned såväl temperatur och
avdunstning.
Östersjöproblematiken
Östersjön är hårt drabbat av miljöproblem. Tung industri, intensivt jordbruk, stora städer och
mycket trafik ger ifrån sig både näringsämnen och gifter som slutligen hamnar i havet och har
skapat övergödning, algblomning, miljögifter och syrefria bottnar. Hårt fisketryck och omfattande exploatering av kustområdena är andra allvarliga hot mot havsmiljön. Enligt Havs och
vattenmyndigheten har mätningar av hälsotillståndet hos kustfisk gjorts sedan 1980 och 90talet. Senaste 5 – 10 åren är det tydligt att abborre och tånglake mår allt sämre med en ökande
aktivitet av avgiftningsenzymet EROD, förhöjda mängder vita blodceller och störd jonbalans.
Även när det gäller reproduktionen märks störningar, exempelvis mindre gonadstorlek hos
abborre och störningar på yngelutvecklingen hos tånglake. I vissa fall klassas förändringarna
som allvarliga. När det gäller Kvädöfjärden finns ett samband mellan EROD-aktivitet och
vattenföring från den närliggande älven Vindån (inte så långt ifrån Emån).
Helt klart är Östersjön nära eller rentav ett hav i kollaps – detta påverkar alla organismer från
plankton till fisk, fågel och däggdjur – havsöringen ej undantagen. Man kan anta att miljögifter påverkat även havsöringens reproduktionsförmåga och andra kriterier som kan bidra till att
populationerna påverkas negativt.
Synpunkter på GUS åtgärdsförslag
Nedan ger vi våra synpunkter på de åtgärdsförslag som GUS listar i sin skrivelse
1. Kriterier som föreligger för att nödgas säkra en genbank.
Vi har frågat expertis vid sötvattenslaboratoriet i Drottningholm, som också har konsulterat
forskare vid SLU i Umeå (Johan Östergren och Jan Nilsson SLU), och erhållit svaret att från
de få genetiska studier som man känner till, varav en som sö-lab gjort själva, är öringen i
Emån inte mer genetiskt unik än andra havsöringsstammar. Man bör tänka på att de mäter
neutral genetisk variation, och inte egenskaper. De kan därför inte säga om Emåöringen har
specifikt värdefulla gener som kodar för någon specifikt värdefull egenskap. Att Emåöringen
växer snabbt och blir stor är nog sant men det finns inga studier som bekräftar att det är generna och inte miljön som avgör detta
Figuren nedan visar förhållandet mellan Emåöring och andra större stammar av havsöring i
Sverige. Emåöringen ligger nära andra älvar i södra Sverige, men sticker inte ut. Skillnaden i
det genetiska måttet Fst är ca 5% vilket i detta sammanhang inte är särskilt mycket.
6
Emåförbundets slutsats kring detta är att man inte kan betrakta Emåöringen som unik i sammanhanget. Den snabba tillväxten är en kombination av gynnsamma uppväxtmiljöer och naturlig selektion i både ån och östersjön. Det finns andra vattendrag inom Östersjön som producerar havsöring som uppnår storlekar över 10 kg men populationerna och fisket är inte lika
väldokumenterade som i Emån.
Havsöringen är en flexibel art som ibland söker upp nya miljöer för sin reproduktion. Detta
beteende är sannolikt en av orsakerna till att arten klarat sig så bra under de senaste 100 åren
trots vattenkraft, fysisk påverkan, övergödning och dålig vattenkvalitet. Med andra ord är
Emåns havsöring sannolikt inte en isolerad population som generation efter generation reproducerat sig i samma vattendrag – snarare en population som växer upp i södra östersjön, med
koncentration kring Öland, Gotland och smålandskusten. De flesta individerna är hemmatrogna och väljer att återvända till Emån, medan andra s.k. ”felvandrare” väljer nya vattendrag och
tvärtom. Det som däremot skett sedan ca 100 år är en selektion från individer som vandrar
högt upp i systemen, eftersom det finns ett flertal vandringshinder på vägen. Detta kan på sikt
vara utarmande för en population eftersom bl.a. konkurrensen med andra arter i kombination
med högre vattentemperaturer i nedre delen av Emån missgynnar havsöringen.
Att genomföra en genetisk analys på Emåns havsöringspopulation är givetvis intressant men
vi tror inte att det skulle ge något nämnvärt avvikande svar jämfört med vad vi vet i dagsläget,
dvs att ”Emåpopulationen” inte är särskilt olik andra närliggande populationer.
7
2. Att ta reda på om det finns befintlig kunskap/anläggning för att hålla genbank, såväl
frusen som levande
Enligt SLU kan en genbank vara en sista utväg, men då behöver man först göra en noggrann
genetisk kartläggning så att man vet vad man sparar. En genbank med lax (i form av fryst
mjölke) finns hos SLU. Den skapades av Fiskeriverket som en nödlösning och säkerhetsåtgärd
när M74 var extremt hög. Där finns även Emån sparad, men alltså lax. Detta var alltså en säkerhetsåtgärd ifall det skulle gå riktigt åt skogen och någon stam skulle helt slås ut. Läget för
Emåöringen betraktas inte som lika kritisk, även om trenden går nedåt.
Det finns möjligheter att bevara Emåöringen i en genbank, men det är ingen bra lösning på
problemet. En genbank bör föregås av en genetisk analys. Denna innefattar: planering,
insamling av vävnad för DNA, analyskostnader och rapportskrivning. Prislapp: 60000–
80000 kr. Till själva genbanken behövs insamling av mjölke, transport och lagring. Kostnaden för insamling och transport beror mycket på hur enkelt man får tag på lekfisk och
priset på lagringen kan nog ingen svara på idag. Anledningen till det senare är att SLUs
genbank inte har fått sin slutliga placering och därför finns inga lagerkostnader beräknade.
Att ta vara på en genbank kräver en genetisk analys, praktiskt arbete vid insamling samt en
okänd kostnad för förvaring. En beredskap för detta kan man ta fram genom en plan som beskriver arbetsförfarande, ansvarsfördelning, kostnader och finansiering. Emåförbundet kan
givetvis tänka sig att medverka till en sådan plan men det är inget som vi i dagsläget är beredda att bidra med finansiellt eftersom vi prioriterar andra åtgärder.
3. Att ta vara på fridriftande yngel under våren i Emåns nedre del och flytta uppströms till lämpliga lokaler
Fenomenet med årsyngel som driftar nedströms ut i östersjön är känd från andra platser,
bl.a. på Gotland där man genomfört studier vid forskningsstationen i Ar. Enligt dessa studier är det de öringyngel som inte lyckas hävda revir som simmar nedströms, det vill säga
de ”svagare” individerna. Detta i sig påverkas av flera olika faktorer såsom när ynglen
föds: tidigt födda hinner etablera revir och har större möjlighet att behålla dessa gentemot
senare födda. Ökad täthet påverkar också antalet yngel som lämnar sötvattensmiljön.
Transporten nedströms i ett system påverkas av vattenhastigheten och av vattennivån eftersom strömmen förändras. Detta innebär att antalet lämpliga revir minskar och konkurrensen hårdnar vid sjunkande vattennivåer. Det är lätt att få intrycket att det är ett medvetet val, såsom vid smoltutvandringen, när ynglen lämnar bäcken men så är det förmodligen inte. Det hela kan i stället beskrivas som en mildare variant av gladiatorspel där vinnaren behåller sin plats och förloraren lämnar arenan. Ynglen vandrar dock nattetid vilket
talar för att förflyttningen är aktiv och inte utgörs av någon passiv drift nedströms. Sammanfattningsvis kan man säga att det är överskottet av produktionen, som på grund av
utrymmesbrist, hamnar i havet (Peter Landengren, forskare vid Ar, citat från hemsidan).
I Emån har säkerligen denna mekanism alltid funnits; kanske framförallt i de nedre delarna där man kan anta att produktionen varit mycket hög och ett överskott av svagare yngel
vandrat ut i sjön. I de Gotländska små åarna är detta en viktig mekanism eftersom vissa
blir torra under sommaren och öringyngel skulle normalt inte skulle överleva. I Emån kan
man förmoda att hård konkurrens och predation från andra arter till viss del gynnat dessa
tidigt utvandrande yngel men samtidigt har det ju, enligt resonemanget ovan, skett en selektion för havsöring som leker i de nedre delarna, eftersom det finns flera vandringshinder nära uppströms. Helt klart är alltså förekomsten av vandringshinder och försämrade
miljöer en nyckelfaktor som missgynnar den genetiska variationen hos Emåns havsöring
8
och minskar möjligheten till en långsiktigt stabil population (precis som på alla andra ställen).
Emåförbundet håller med om att åtgärden är lovvärd, dvs. det stora överskottet av utvandrande yngel bör nyttjas genom att flytta dem högre uppströms, helst i kombination med
biotopvård på lämpliga uppväxtplatser. För detta krävs dock en planering för både strategi
och genomförande, samt finansiering såvida det inte kan ske ideellt. Vi är dock medvetna
om att GUS under flera år finansierat och arrangerat öringflytt uppströms.
4. Begränsning av nätfisket efter havsöring i Kalmarsund enligt GUS tidigare skrivelser
Emåförbundet instämmer fullständigt i detta förslag – det behövs hårdare restriktioner mot
fisket med mängdfångande redskap som fångar havsöring – framförallt det kustnära fisket.
Vi ser det som anmärkningsvärt att det t.ex. saknas motsvarande fredningstider längs ostkusten jämfört med kusten längs Blekinge och Skåne samt hela Västkusten. Ökade restriktioner kräver i sammanhanget ökad tillsyn och resurser hos tillsynsmyndigheten. Tyvärr
tycks det ta mycket lång tid och möda för myndigheterna att både inse och genomföra detta.
5. Som en sista lösning; göra yngelutsättningar och ev. starta förstärkningsodling
Utsättning av odlad fisk betraktar Emåförbundet inte som en lösning. Det är väl känt att
fisk från odlingsmiljöer har betydligt sämre överlevnad i naturen och som nämnts ovan
finns en hel del risker förenat med utsättning av odlad fisk, t.ex. inavelseffekter och genetisk drift. Utsättningar har, vilket GUS redogör för i sin skrivelse, gjorts tidigare i Emån
som kompensation för vattenkraften och vi önskar inte gå tillbaka till ett scenario där vildreproducerad fisk missgynnas pga odlingsverksamhet – en ståndpunkt som vi förstår även
GUS har. GUS nämner dock i sin skrivelse att man ”inte ska utesluta odling som ett tillfälligt alternativ”. Vi är dock övertygade om att innan vi hamnar i det scenariot där det
överhuvudtaget skulle ses som ett alternativ har vi gott om tid att arbeta med andra åtgärder och utvärdera dessa. Fiskodling är som bekant förenat med tillstånd, hälsokontroll,
risk för sjukdomar och inavel samt medför stora initiala och löpande kostnader.
Vår bestämda uppfattning är därför att Emåns havsöring inte kan räddas och bevaras genom någon form av odling och utsättning.
Slutsatser
För att bevara och stärka Emåns havsöringspopulation anser Emåförbundet att man bör arbeta
med biotopvård, fiskvägar, information och ett minskat fiske med mängdfångande redskap. På
så vis kan man till viss del motverka konkurrens, predation och abiotiska faktorer som höga
vattentemperaturer. Situationen i Östersjön kan också motverkas genom t.ex. åtgärder som
minskar övergödningen (många projekt pågår redan).
Fisketrycket kan inte Emåförbundet påverka; i Emån sker till största delen catch- and release
men ute i Östersjön görs ett uttag som vi inte har någon kontroll på. Här lämnar de ansvariga
myndigheterna en hel del att önska och ansvaret ligger på dem för att vi ska få lämpliga restriktioner som inte äventyrar havsöringen med flera arter. Kan man på relativt kort varsel
genomföra förbud mot fångst av både gädda och abborre i samma område så torde det vara
fullt möjligt att begränsa fisket på havsöring. Likaså bör restriktioner och begränsningar i fiske med mängdfångande redskap vara fullt möjliga att stärka även på ostkusten. Havsöringen
9
utgör en samhällsnyttig fiskart ur ett såväl kommersiellt som rekreationsmässigt perspektiv
och är inte minst en bra indikator på god vattenkvalitet och bra vattenmiljöer både i sött, salt
och bräckt vatten. Detta borde innebära att arten värderas likvärdigt som t.ex. rödlistade arter.
Fortsättningsvis föreslår vi att man arbetar vidare med följande frågor (utan särskild prioritering och ev. ansvarsfördelning):
•
•
•
•
•
•
Befintliga åtgärdsplaner som syftar till restaurering och förbättrad fiskvandring i Emån
bör belysas och offentliggöras. Planerna är viktiga underlag för fortsatt planering, förankring och finansiering.
Söka medel och samordning/huvudmannaskap till åtgärder
Förbättrad tillsyn och ett större informationsutbyte och dialog mellan myndigheter och
berörda.
Information till allmänheten genom t.ex. vattendragsvandringar, utställningar, seminarier och kontakt med skolor och föreningar.
Information till media (tidning, radio och television)
Fortsättningsvis fler skrivelser till ansvariga myndigheter men även till berörda aktörer
(kraftverksägare, fastighetsägare, organisationer och föreningar)
Vi hoppas att ni är nöjda med vårt svar och att vi tillsammans kan arbeta med att bevara
Emåns havsöring.
Med vänlig hälsning
Thomas Nydén och Peter Johansson
Emåförbundet