Fiskevårdsplan Eckern - Leader Västra Småland LEADER Västra

Transcription

Fiskevårdsplan
Eckern
Fiskevårdsplan Eckern
Uppdragsgivare:
Leader Västra Småland
Kontaktperson: Sofia Skörde
Tel. 0370- 33 10 30
E-post: [email protected]
Utförare:
Huskvarna Ekologi
Projektansvarig:
Fredrik Nöbelin
Rapportskrivare:
Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson
Kvalitetsgranskning:
Malin Setzer, Länsstyrelsen i Jönköpings
län och Marie Andersson, Jönköpings
kommun.
Kontaktperson:
Fredrik Nöbelin
Tel. 036-13 20 40
E-post. [email protected]
Omslag:
Förekommande fiskarter i Eckern
Innehållsförteckning
Illustrationer:
2
Frida Axell Grafik & illustration
FÖRORD ..................................................................................... 6
1.
INLEDNING ......................................................................... 7
2.
MATERIAL OCH METODIK ...................................................... 8
3.
ECKERNS FISKEVÅRDSOMRÅDESFÖRENING ............................ 9
3.1 FÖRENINGENS BILDANDE......................................................................................................... 12
3.2 FÖRENINGENS STYRELSE.......................................................................................................... 13
3.3 STADGAR ............................................................................................................................. 14
3.4 FISKEKORTSFÖRSÄLJNING ........................................................................................................ 20
4.
SJÖBESKRIVNING .............................................................. 21
4.1 VATTENKVALITET ................................................................................................................... 23
4.2 STATUSBEDÖMNING .............................................................................................................. 28
4.3 OMRÅDETS GEOLOGI, NATUR OCH KULTUR ................................................................................. 29
4.4 FÅGELFAUNA ........................................................................................................................ 33
5.
FISKBESTÅNDET ................................................................ 37
5.1 ABBORRE ............................................................................................................................. 38
5.2 MÖRT ................................................................................................................................. 39
5.3 GÄDDA ............................................................................................................................... 40
5.4 GERS .................................................................................................................................. 41
5.5 GÖS .................................................................................................................................. 42
5.6 LAKE ................................................................................................................................... 43
5.7 SUTARE ............................................................................................................................... 44
5.8 ÅL ...................................................................................................................................... 45
6.
KRÄFTBESTÅNDET ............................................................. 46
7.
LIMNOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ..................................... 48
7.1 NÄTPROVFISKEN 1967-1982 ................................................................................................. 49
7.2 KRÄFTPROVFISKE 1989 .......................................................................................................... 51
7.3 NÄTPROVFISKE 2012 ............................................................................................................. 52
7.4 VATTENVÄXTER ..................................................................................................................... 57
7.5 VÄXTPLANKTON .................................................................................................................... 60
8.
FISKEVÅRDEN ................................................................... 62
8.1 REGLER FÖR FISKETS BEDRIVANDE ............................................................................................. 62
3
8.2 FISKETILLSYN ........................................................................................................................ 63
8.3 ANLÄGGANDE AV RISVASAR ..................................................................................................... 64
8.4 REDUKTIONSFISKE ................................................................................................................. 64
8.5 VASSBEKÄMPNING................................................................................................................. 65
8.6 ANLÄGGANDE AV GÄDDLEKPLATSER .......................................................................................... 66
8.7 MINKBEKÄMPNING ................................................................................................................ 66
8.8 ÅTGÄRDER FÖR KRÄFTBESTÅNDET ............................................................................................. 66
8.9 UTSÄTTNINGAR UTFÖRDA AV ECKERNS FVOF ............................................................................... 67
8.8 ÅLPLAN LAGAN ..................................................................................................................... 69
9. MOTSTÅENDE INTRESSEN OCH PÅVERKAN PÅ SJÖN................... 70
9.1 FÖRSURNING OCH KALKNING ................................................................................................... 70
9.2 REGLERING........................................................................................................................... 71
9.3 RENSNING............................................................................................................................ 71
9.4 MILJÖGIFTER ........................................................................................................................ 72
9.5 ENSKILDA AVLOPP.................................................................................................................. 72
9.6 PÅVERKAN FRÅN SKOGSBRUK OCH JORDBRUK .............................................................................. 73
10. VATTENDOMAR OCH FISKEAVGIFTSMEDEL .............................. 75
11. FISKET OCH UTTAGET........................................................... 76
12. MÅL OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG ................................................. 77
12.1 FÖRVALTNING AV SJÖN ......................................................................................................... 82
12.2 VATTENKVALITET ................................................................................................................. 83
12.3 ÅTGÄRDER FÖR ATT GYNNA FISKBESTÅNDET .............................................................................. 84
12.5 FISKETILLSYNEN ................................................................................................................... 87
REFERENSER ............................................................................. 89
BILAGA 1. DJUPKARTA................................................................ 94
BILAGA 2. BESLUT OM BILDANDE AV ECKERNS FVOF ..................... 95
BILAGA 3. ORDLISTA SJÖTERMER ................................................ 96
BILAGA 4. ORDLISTA- PARAMETRAR KNUTNA TILL VATTENKEMI OCH VÄXTPLANKTON ................................ 97
BILAGA 5. EFFEKTER AV MILJÖGIFTER ......................................... 99
BILAGA 6. ENKÄT RIKTAD TILL FISKERÄTTSÄGARE .......................100
BILAGA 7. ENKÄT RIKTAD TILL FISKEKORTSKÖPARE.....................102
4
BILAGA 8. ÅTERUTSÄTTNING AV FISK .........................................104
BILAGA 9. ETT URVAL TIDNINGSURKLIPP ....................................105
5
Förord
Våren 2012 tog Leader Västra Småland initiativ till att driva ett projekt med målet att
utarbeta fiskevårdsplaner för sjöar och vattendrag. Erbjudandet riktades till samtliga
fiskevårdsområden inom kommunerna Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd och
Jönköping. Eckerns fiskevårdsområde var en av de aktörer som beslutade att delta i
utarbetandet av en fiskevårdsplan. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till
arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla
inblandade parter.
Vi vill rikta ett stort tack till alla medlemmar i Eckerns fiskevårdsområdesförening som
bidragit med kunskaper om sjön och fisket, administrerat enkäter till de fiskande och
deltagit vid nätprovfisket. Ett stort tack riktas även till Sofia Skörde, projekthandläggare
vid Leader Västra Småland, samt Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län och
Marie Andersson på Jönköpings kommun som lämnat synpunkter på planen.
Färdigställandet av fiskevårdsplanen, inkluderande sammanställning av tillgänglig
information, utvärdering av resultat och utarbetande av åtgärdsförslag har gjorts av
Anna Thorstensson och Fredrik Nöbelin på Huskvarna Ekologi.
Huskvarna 2013-05-27
Fredrik Nöbelin
6
1. Inledning
Eckern omnämns tidigt som en fiskrik sjö. Fiskeritjänstemannen Axel Ling skriver i
Hushållningssällskapets tidning år 1900 att Eckern är mycket fiskrik, men att det i sjön
endast finns tre fiskarter, abborre, mört och gädda. I professor Gunnar Beskows ”Sjöar
och vattendrag söder om Dalälven” från 1963, nämns Eckern som en värdefull fiskesjö.
Fisket i Eckern har av allt att döma haft stor betydelse för traktens folk. Gädda och
abborre, men troligen även mört och ål, var säkerligen eftertraktade fiskar både i det
egna hushållet och som handelsvara. Från 1894 finns uppgifter om att de fiskande i sjön
använde 30 nät och 5 hommor i sitt fiske förutom revar och ståndkrok. 1937 fanns 13
binäringsfiskare som fiskade med nät, ryssjor, ståndkrokar, saxar, rev och drag.
Sjön har idag stor betydelse ur rekreationshänseende och är en populär sportfiskesjö
som erbjuder ett spännande fiske, med en mångfald av olika biotoper. Sjön har ett stort
upptagningsområde tack vare sitt läge mellan tätorterna Jönköping och Vaggeryd.
Samtidigt är tillgängligheten god och fisket underlättas av att fiskevårdsområdesföreningen hyr ut båtar.
Området kring Eckern är genom sin delvis orörda miljö även av stort naturvårdsintresse.
Främst gäller det våtmarkskomplexet som når en stor del av sjöns östra sida i vilket även
naturreservatet Tjurhults mosse ingår. Fågellivet är rikt och flera intressanta arter häckar
i sjöns omedelbara närhet.
Den nu föreliggande fiskevårdsplanen, som utarbetats efter initiativ av Leader Västra
Småland, ger förhoppningsvis nya infallsvinklar för den nuvarande fiskevårdsområdesföreningen att arbeta vidare med. Möjligheterna att ytterligare utveckla sjöns fiske
synes vara goda, sett ur många perspektiv, både ur fiske- och naturvårdshänseende,
men även ur rekreationssynpunkt.
Målet med fiskevårdsplanen är att ge en historisk återblick på föreningen och dess
arbete, beskriva sjön och dess närområde samt belysa de nutida förhållandena i sjön.
Fiskevårdsplanen tar därefter hänsyn till tillgängligt underlag och rekommenderar
utifrån detta åtgärder för det fortsatta arbetet i sjön. Förslagen berör alltifrån specifika
åtgärder för att skydda vissa arter eller vattenkvaliteten, till att rekommendera
biologiska undersökningar och förändringar i förvaltningen. Målet med fiskevårdsplanen
är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i
längden gynnar alla inblandade parter.
7
2. Material och metodik
Underlaget till fiskevårdsplanen härstammar från en mängd olika källor. Mycket
underlag har erhållits från olika myndigheter, såväl muntliga uppgifter som utdrag ur
databaser och material i pappersformat, bl. a verksamhetsöversikter, beslut,
ansökningshandlingar m.m. De databaser som använts som underlag presenteras nedan
i tabell 1. Utöver detta har den information som hittats i föreningsarkivet, varit av stor
betydelse vid utarbetandet av planen.
Tabell 1. Databaser som använts vid genomförandet av planen.
Källa
Myndighet
Artdatabanken
Databasen för sjöprovfiske, NORS
Fiskregistret
Planktondatabasen
Sjöregistret
Utsättningsregistret
Vattenkemidatabasen
VattenInformationsSystem Sverige (VISS)
Fornsök
Skogens Pärlor
Artdatabanken, SLU
Institutionen för akvatiska resurser, SLU
Länsstyrelsen i Jönköpings län
Vattenmyndigheten
Riksantikvarieämbetet
Skogsstyrelsen
Viktiga källor vid genomförandet av föreliggande rapport har varit de uppgifter som fåtts
av fiskerättsägarna i fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna har ofta unika kunskaper som
inte kan erhållas på annat sätt.
Kunskap om Eckern har även sökts på annat håll, såväl i litteratur som genom
kompletterande kontakter med myndigheter, men även via olika intresseorganisationer.
Ofta har eftersöken gjorts för att tydliggöra den information som erhållits på annat sätt.
Samtliga illustrationer av fiskar har utförts av Frida Axell Grafik & Illustration.
8
3. Eckerns fiskevårdsområdesförening
Redan 1965 beslöts på den ordinarie fiskestämman att hos Överlantmästaren i
Jönköping anhålla om en fiskerättsutredning för Eckerssjön samt en definition på fiskearrendering. Syftet med utredningen var att göra upp en medlemsrulla med strandägare
och övriga fiskevattenägare. Utredningen från 1965 har inte hittats, men det tycks som
att den efter komplettering låg till grund för kommande utredning 1974, se nedan.
Vid fiskestämman 1974 togs beslut om att anta en offert från före detta överlantmästare
Helge Sölscher angående en delaktighetsutredning. Utredningen genomfördes som ett
led i bildandet av ett fiskevårdsområde och redovisades 2 juli 1974. Sedermera uppsköts
dock bildandet av fiskevårdsområde eftersom bortre tidsgränsen för sista datum
flyttades framåt. Vid tiden för utredningen 1974, var förutsättningen att ett fiskevårdsområde måste vara bildat senast 1978. Utredningen 1974 visade att fiskerätten tillkom
sex olika skifteslag. I nedanstående tabell 2 redovisas de olika skifteslagen, areal i hektar
samt deras andelstal i procent som anges i fiskerättsutredningen.
Tabell 2. Skifteslagens andel i fvo enligt Sölscher.
Skifteslag
Areal i hektar
Skifteslagets andel (%)
Sjöhult
66,9
28,8
Hyltena
50,0
21,6
Stigamo
11,5
5,0
Tokarp 3:1
83,6
36,0
Löveryd 1:3
8,4
3,6
Jorarp
11,7
5,0
Summa
232,1
100
I samband med bildandet av fiskevårdsområdesföreningen 1987, utsågs Distriktslantmästare Per-Arne Wedemalm till förrättningsman av Länsstyrelsen i Jönköping
(Delbeslut, dnr 11.379-939-86). Den förnyade utredningen 1986 påvisade vissa
förändringar som skett efter fiskerättsutredningen 1974.
Eckerns fiskevårdsområdesförening har uppdaterat medlemsförteckningen regelbundet
och de fiskerättsbärande fastigheterna stämmer i huvudsak med de som angavs i
utredningen 1986, med undantag av fastigheten Jorarp 1:13 som inte omnämns i
utredningen, men som finns upptagen i föreningens medlemsförteckning.
9
Tabell 3. Fastigheter med fiskerätt enligt Eckern fvof medlemsförteckning.
Fastighet
Ägare
Andel i Eckern (%)
Sjöhult 1:28
Dan-Ingemar Gustavsson
del av 7,2
Sjöhult 1:28
Raimond Gustavsson
del av 7,2
Sjöhult 1:29
Eva Berntsson
del av 3,6
Sjöhult 1:29
Ulla-Britt Berntsson
del av 3,6
Sjöhult 1:29
Jan och Annika Ebefors
del av 3,6
Sjöhult 1:30
Anders Gustavsson
3,6
Sjöhult 2:9
Rolf, Monica och Johan Lagerman
7,2
Sjöhult 2:10
Rolf och Monica Lagerman
7,2
Hyltena 1:9
Sivert Pripp
2,7
Hyltena 1:47
Sture Gustafson
6,0
Hyltena 1:11
Gudrun Blomkvist
1,8
Hyltena 1:59
Tomas Moström
0,2
Stigamo 1:3
Cay Carlsson
del av 1,25
Stigamo 1:3
Lars-Åke Westman
del av 1,25
Stigamo 1:4
Peter Stigby
0,625
Stigamo 1:5
Peter Stigby
0,625
Stigamo 1:16
Peter Ljungberg
2,5
Löveryd 1:3
Carin Johansson
3,6
Källarp 1:3
Sveaskog Naturupplevelser AB
10,9
Tokarp 1:3
Sveaskog Naturupplevelser AB
36,0
Jorarp 1:2 + 1:4
Rolf och Monica Lagerman
2,5
Jorarp 1:3
Krister Magnusson
del av 1,25
Jorarp 1:3
Kristina Magnusson
del av 1,25
Jorarp 1:3
Lars Magnusson
del av 1,25
Jorarp 1:3
Lennart Magnusson
del av 1,25
Jorarp 1:13
Ingemar Granberg
10
1,25
Figur 1. Eckerns fiskevårdsområde.
11
3.1 Föreningens bildande
Eckerns fiskevårdsförening bildades den 30 november 1937 vid ett möte i
Sjöhult. Med på mötet var fiskerikonsulent Gillis Lȗning som höll ett
föredrag om fiskerätt, fiskevård och fiskevårdsföreningens uppgifter.
Mötet slutade med att en styrelse bestående av fyra personer valdes. Som
ordförande och kassör valdes grosshandlare Oscar Bergen. Övriga
styrelsemedlemmar var Hjalmar Gusravsson (vice ordförande), Simon
Jansson (sekreterare) och inspektor Anton Johansson (ledamot).
Årsavgiften för varje medlem sattes till 2 kronor. Föreningen beslöt på
mötet att tillhandahålla fiskekort, i form av månadskort (3 kr) och
säsongskort (8 kr) omfattande tiden 15 maj till 15 oktober.
Årsmötesprotokoll saknas för tiden 1938-1961 varför kunskapen om
föreningens verksamhet under den här perioden är bristfällig. Av
årsmötesprotokollet 1962 framgår dock att oenighet tycks ha uppstått i
början på 1960-talet då tre av fem fiskerättsägare i Sjöhults by, i kraft av
sin majoritet, förbjudit föreningen att fiska på dess vatten.
1967 beslutades på fiskestämman att varje fiskerättsägare ska lämna
skriftlig anmälan om medlemskap i fiskevårdsföreningen samt tillstånd för
föreningen att sälja fiskekort i berörda vatten. Vid mötet antogs även nya
stadgar enligt Hushållningssällskapet normalstadgar. Med på stämman var
fiskerikonsulenten Birger Ahlmér som får antas ha varit delaktig i
föreningens omorganisation.
I olika omgångar förbereddes omvandlingen till ett fiskevårdsområde. Det
inledande steget togs 1974 då beslut om en fiskerättsägarutredning togs
vilken slutfördes 1975. Utredningen lades dock till handlingarna eftersom
föreningen ansåg att de ville avvakta ytterligare innan ett fiskevårdsområde bildades. 1985 togs frågan upp på årsmötet, men medlemmarna
ansåg att ”någon förändring inte hastar”. Året därpå togs dock beslut att
påbörja omorganisationen till fiskevårdsområde. Orsaken till att beslut
togs om ombildande till fiskevårdsområde var tillkomsten av
samfällighetslagen som innebar att fiskevårdsföreningar kan verka fram
till 1990, men ej därefter (Birger Ahlmér, dnr 39 194/86).
Beslut om bildande av Eckerns fiskevårdsområde togs av Länsstyrelsen
1987-05-14 (Dnr 11.379-939-86). Föreningen erhöll år 1987 ekonomiskt
stöd från Fiskeristyrelsen för bildandet av fiskevårdsområdet. Av den
sammanlagda kostnaden på 9 365 kr gavs ett bidrag på 4 600 kr (Dnr 3412747-87).
12
3.2 Föreningens styrelse
I enlighet med föreningens stadgar, 16 §, skall styrelsen bestå av fem personer samt två
personliga suppleanter. Styrelseledamöter väljs på två år frånsett att två ledamöter vid
första valet 1987 valdes på ett år. Ordförande utses årligen i samband med
fiskestämman medan vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare utses inom
styrelsen. Enligt 19 § är styrelsen beslutsför om minst halva styrelsen deltar. Vid lika
röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som ordföranden
biträder. Vid varje årsstämma utses två revisorer samt en revisorssuppleant, i enlighet
med stadgans 25 §.
Tabell 4. Styrelsen i Eckerns fiskevårdsområde.
Befattning
Namn
Telefon
Ordförande
Sture Gustafson
036-18 20 12
Sekreterare
Ingemar Granberg
0393-130 70
Kassaförvaltare
Eva Berntsson
0393-140 75
Ledamot
Jan Hansson, Sveaskog
0470-76 54 56
Ledamot
Rolf Lagerman
0393-140 31
Styrelsesuppleant
Saknas
-
Styrelsesuppleant
Saknas
-
Revisor
0393-140 36
Revisor
Anders Gustavsson
0393-140 30
Revisorssuppleant
Peter Ljungberg
036-18 90 62
Revisorssuppleant
Raymond Gustavsson
0393-141 42
13
3.3 Stadgar
Namn
1 §. Föreningens namn är Eckerns fiskevårdsområdesförening.
Omfattning
2 §. Föreningen förvaltar fisket i Eckerns fiskevårdsområde i Månsarps, Barnarps och
Byarums socknar i Jönköpings och Vaggeryds kommuner, Jönköpings län.
Föreningens verksamhet skall omfatta allt fiske inom området.
Syfte
3 §. Föreningens syfte är att samordna fiskets bedrivande och fiskevården, att främja
fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen med beaktande av de föreskrifter som
gäller för fiskets utövande samt att upplåta fiskerätt till allmänheten.
Medlem
4 §. Medlem i föreningen är den som äger fastighet med fiskerätt i fiskevårdsområdet
eller de övriga brukare m.fl. som avses i 3 § andra och tredje styckena lagen om
fiskevårdsområden.
Regler för fisket
5 §. Medlem får utöva sin fiskerätt inom fiskevatten som tillhör det egna skifteslaget
eller den egna fastigheten på det sätt som fiskestämman beslutar.
Efter beslut på fiskestämman får medlem fiska även inom andra delar av
fiskevårdsområdet på det sätt som stämman beslutar.
6 §. Föreningen skall upplåta fiske inom fiskevårdsområdet genom försäljning av
fiskekort till allmänheten. Beslut om upplåtelse får inte strida mot 8 § lagen om
fiskevårdsområden. Upplåtelsen kan avse allt fiske utom kräftfiske.
De närmare villkoren för försäljningen beslutas årligen på ordinarie fiskestämma.
Uttaxering
7 §. Fiskestämman kan besluta om uttaxering från medlemmarna för föreningens
verksamhet. Det sammanlagda beloppet för sådan uttaxering får inte överstiga 5 000 kr
per år. Detta belopp får höjas i proportion till ändringar i konsumentprisindex.
14
Bidragsskyldigheten vid
fiskerättsförteckningen.
uttaxering
fördelas
mellan
medlemmarna
enligt
8 §. Medlem som bedriver fiske skall lösa fiskekort i enlighet med vad fiskestämman
beslutar.
Inkomstfördelning
9 §. Av föreningens årliga behållna avkastning skall mist hälften användas till fiskevård
och tillsyn eller annan åtgärd som kan gagna medlemmars intressen. Återstoden skall –
om inte fiskestämman beslutar annorlunda – senast den 31 december varje år fördelas
mellan delägarna enligt fiskerättsförteckningen.
Beräkning av röster
10 §. Beslut på fiskestämma fattas med acklamation om inte omröstning begärs.
Rösträtten skall utövas personligen eller genom behörigt ombud.
Vid omröstning har varje medlem en röst.
Om någon medlem begär det skall omröstning ske efter delaktighet i fråga om beslut
som avser omfattningen av medlemmarnas fiske eller som rör föreningens ekonomiska
verksamhet.
Ingen får rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet.
Medlemmars delaktighet i föreningens angelägenheter motsvarar den andel med vilken
respektive fastighet upptagits i fiskerättsförteckningen.
Fiskestämma Tid och plats
11 §. Ordinarie fiskestämma skall årligen hållas på den tid och ort, som föreningens
styrelse bestämmer, dock senast 1 april.
Extra fiskestämma skall hållas då styrelsen finner sådan påkallad eller då extra stämma
skriftligen begärs av minst en tiondel av föreningens medlemmar. Vid extra stämma får
endast avgöras sådant ärende som angetts i kallelsen.
Kallelse
12 §. Kallelse till fiskestämma skall ske senast två veckor före stämman.
Om stämman skall godkänna uttaxering skall styrelsen bereda medlemmarna tillfälle att
från det att kallelseåtgärd vidtagits ta del av debiteringslängd, utvisande det belopp som
skall uttaxeras, vad som belöper varje medlem och när betalning skall ske. Före ordinarie
15
stämma skall dessutom förvaltningsberättelse och revisionsberättelse för den avslutade
räkenskapsperioden samt utgifts- och inkomststat finnas tillgänglig för granskning under
samma tid.
Dagordning
13 §. Vid ordinarie fiskestämma skall följande ärenden behandlas
1) Val av ordförande för stämman
2) Val av två justeringsmän tillika rösträknare
3) Val av sekreterare på stämman
4) Anteckning av närvarande medlemmar och ombud samt beslut om röstlängd
5) Fastställande av dagordning
6) Fråga om kallelse till stämman skett stadgeenligt
7) Styrelsen berättelse och revisorernas berättelse
8) Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen
9) Ersättning till styrelsen och revisorerna
10) Val av styrelseordförande och övriga styrelseledamöter samt suppleanter
11) Val av revisorer samt suppleanter
12) Utseende av valberedning
13) Framställningar från styrelsen och motioner från medlemmarna
14) Fråga om fiskets vård och bedrivande (fiskeplan) under kommande verksamhetsperiod samt villkor för upplåtelse
15) Styrelsens förslag till utgifts- och inkomststat samt debiteringslängd
16) Övriga frågor
17) Meddelande om var och när stämmoprotokollet hålles tillgängligt
Beslut om röstlängd får anstå tills ärende uppkommer som fordrar särskild röstlängd.
Motioner
14 §. Medlem kan genom motion väcka förslag rörande föreningens verksamhet.
Styrelsen skall bereda avgivna motioner och hålla dem tillgängliga för medlemmarna
tillsammans med förvaltningsberättelsen.
Motion som skall behandlas på ordinarie fiskestämma skall, för att kunna upptas på
stämman, vara styrelsens ordförande tillhanda senast 45 dagar före stämman.
16
Protokoll
15 §. Vid fiskestämma skall föras protokoll.
Protokollet skall justeras inom två veckor efter stämman och därefter hållas tillgängligt
för medlemmarna på plats som meddelats på stämman.
Styrelse
16 §. För föreningen skall finnas en styrelse med säte i Jönköpings kommun. Den skall
bestå av ordförande och fyra övriga ledamöter samt personliga suppleanter för dem.
Val
17 §. Styrelsen väljs vid ordinarie fiskestämma.
Ordföranden i föreningen utses av fiskestämman. Vice ordförande utses inom styrelsen,
som även i övrigt konstituerar sig själv. Mandattiden för ordföranden är ett år samt för
övriga ledamöter och suppleanter två år. Första gången val äger rum skall dock två
ledamöter endast väljas för ett år.
Uppgifter
18 §. Styrelse skall företräda föreningen. Den förvaltar föreningens tillgångar, svarar för
dess angelägenheter och verkställer fiskestämmans beslut.
Om fisket upplåtes till den som inte är medlem i föreningen får styrelsen föra talan om
ansvar och ersättning för brott mot det fiske, som föreningen upplåter. Styrelsen får
även utöva fiskevårdsområdets rätt enligt 40 § lagen (1950:596) om rätt till fiske att som
målsägande ange olovligt fiske till åtal samt vidare verka för beivrande av olaga fiske.
Det åligger styrelsen särskilt att
-
till fiskestämman inkomma med förslag till regler för fiskets vård och bedrivande
(fiskeplan)
-
själv eller genom den som styrelsen utser utfärda och utlämna fiskekort för
medlemmarna och för allmänheten
-
vidta eller verka för erforderliga åtgärder för ändamålsenlig fiskevård och fisketillsyn
-
kalla till fiskestämma
-
bereda väckta motioner
-
årligen till ordinarie fiskestämma avge förvaltningsberättelse över föreningens
verksamhet och ekonomi
-
svara för att fiskerättsförteckningen hålls aktuell
17
Beslutsförhet
19 §. Styrelsesammanträde skall anses behörigen utlyst om kallelse skett i enlighet med
22 §. Även om kallelsen inte skett på detta sätt skall sammanträdet anses behörigen
utlyst om samtliga ordinarie ledamöter infunnit sig.
Styrelsen är beslutsför när kallelse skett i behörig ordning och minst halva antalet
ledamöter är närvarande. Som styrelsens beslut gäller den mening om vilken de flesta
röstande förenar sig. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den
mening som ordföranden biträder.
Reservation
20 §. Styrelseledamot som deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot
beslut i ärendet. Sådan reservation skall anmälas i samband med beslutet.
Protokoll
21 §. Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll. Det skall uppta datum,
deltagande ledamöter och suppleanter, kort beskrivning av respektive ärende,
styrelsens beslut samt anförda reservationer. Protokollet skall justeras av ordföranden
eller den som vid förfall för ordföranden lett sammanträdet.
Kallelse mm
22 §. Kallelse till styrelsesammanträde skall innehålla uppgift om förekommande
ärenden och tillställas ledamöterna minst åtta dagar före sammanträdet. Underrättelse
om sammanträdet skall inom samma tid tillställas suppleanterna.
Ledamot som är förhindrad att närvara skall genast meddela ordföranden detta.
Ordföranden skall omedelbart kalla suppleant i ledamotens ställe.
Suppleant som ej tjänstgör har rätt att närvara och yttra sig vid sammanträdet men har
ej rösträtt.
Firmateckning
23 §. Föreningens firma tecknas av ordföranden och kassören var för sig.
Räkenskapsår och revision
24 §. Föreningens räkenskapsår omfattar tiden 1 januari – 31 december.
Räkenskaperna skall avlämnas till revisorerna senast fyra veckor efter räkenskapsårets
utgång.
18
25 §. För granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall
medlemmarna på ordinarie fiskestämma utse två revisorer och två suppleanter för dem.
De väljs för ett år i taget.
Revisionsberättelsen skall av revisorerna överlämnas till styrelsen senast två veckor före
ordinarie fiskestämma.
Överklagande av beslut
26 §. Om rätt att överklaga beslut på fiskestämma eller av föreningens styrelse finns
bestämmelser i 31 § lagen om fiskevårdsområden.
Stadgeändring
27 §. Beslut om ändring av föreningens stadgar fattas vid två på varandra följande
fiskestämmor, varav minst en ordinarie.
För beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 § lagen om
fiskevårdsområden, d v s stadgarnas §§ 1-10, erfordras prövning av länsstyrelsen. I
sådant fall behövs inte mer än ett stämmobeslut.
Upplösning
28 §. Föreningen kan upplösas genom beslut av länsstyrelsen. Bestämmelser om
förfarandet samt om fördelning av föreningens tillgångar finns i lagen om
fiskevårdsområden.
Antagande av stadgarna
29 §. Dessa stadgar har antagits vid förrättningssammanträde den 19 januari 1987. De
har antagits under förutsättning att länsstyrelsen beslutar bilda fiskevårdsområdet.
Fastställelse av stadgarna
30 §. Fiskevårdsområdet har bildats genom beslut av länsstyrelsen i Jönköpings län, den
14 maj 1987. Länsstyrelsen har därvid fastställt §§ 1-10 i dessa stadgar.
19
3.4 Fiskekortsförsäljning
Fiskekort har sålts till allmänheten alltsedan fiskevårdsföreningen bildades 1937.
Fiskekort säljs idag av fiskerättsägare samt av ICA`s butik i Taberg. Fiskekortsförsäljarna
erhåller 10 procent i provision. De fiskekort som säljs för närvarande samt gällande
fiskekortspriser presenteras i tabell 6 nedan.
Fiskekortsförsäljningen bedrivs under tiden 1 maj till 15 oktober samt under den tid isen
bär. Fiskekortsförsäljningen har haft samma upplägg sedan den föregående
fiskevårdsföreningen startade 1937. Den ursprungliga tanken tycks ha varit att reservera
visst fiske för fiskerättsägarna. Tidpunkten 1 maj valdes med anledning av den dagen
benämns ”första metardagen”.
I samband med fiskekortsköp biläggs ett informationsblad som informerar om regler och
skyldigheter vid hyra av föreningens båtar samt hur båt och båtplats skall skötas i
samband med fisketuren. Uthyrning av båtar ombesörjs endast av ICA Nära trollet,
Taberg. Hyra av båt kan endast göras i samband med köp av fiskekort. Årskort säljs
endast till fastighetsägare vars fastighet har anknytning till stamfastighet med
fiskerättigheter i Eckern.
Tabell 5. Försäljare av fiskekort.
Namn
Adress
Telefon
ICA Nära Trollet
Tahevägen 5, 562 42 Taberg
036-640 73
Sjöhult, 562 41 Taberg
0393-140 36
Sture Gustafson
Hyltena, 555 92 Jönköping
036-18 20 12
Ingemar Granberg
Jorarp
0393-140 31
Tabell 6. Typer av fiskekort samt båtavgift.
Typ av fiskekort
Pris (kr)
Årskort
300
Månadskort
150
Veckokort
100
Dagkort
30
Dagkort - pimpelfiske
30
Dagkort – angel (max 10 st)
20
Båtavgift
50
20
4. Sjöbeskrivning
Eckern är en medelstor sjö belägen i både Jönköpings kommun och Vaggeryds kommun,
i den södra respektive norra delen. Sjön ligger cirka fyra kilometer sydost om Månsarp
och cirka åtta kilometer väster om Ödestugu. Vidare är Eckern belägen längst upp i
Lagans vattensystem och avvattnas i den sydöstligaste delen via Lagan ned till Ängsjön,
en sträcka på ca 5,5 kilometer.
Tillflödena består av en mängd små till medelstora bäckar väl spridda kring sjön. I den
nordvästra delen mynnar Kvarnavadsbäcken som erhåller sitt vatten från våtmarker, t ex
den södra delen av Röshultsmossen, och skogsmarker. I den norra delen mynnar Lagan,
som har sitt ursprung i Tahesjön, den sjö som tillsammans med Eckern omnämns som
källsjöar till Lagan. I den nordöstra delen, i det område i Eckern som kallas Kringelsjön,
mynnar en bäck från Granarpssjön och Store göl. De två sistnämnda tillflödena är
åtminstone delvis igenvuxna. Från gården Svensbygget rinner en bäck som mynnar i den
östra delen. De tre sistnämnda bäckarna rinner i huvudsak genom våtmarker, varav
bäcken från Granarpssjön och Store göl rinner helt inom det stora våtmarkskomplexet
Store mosse och Farsbergskärret. De övriga två bäckarna omfattas av
våtmarkskomplexet i sina nedersta delar. I Eckerns sydligaste del mynnar
Timmerbrobäcken som avvattnar Gölen, Långsjön och Älmhultagölen. Bäcken passerar
ett ganska låglänt våtmarksområde. En betydligt mindre bäck mynnar strax nordväst om
Timmerbrobäcken, vid fastigheten Löveryd. Ytterligare två små bäckar ansluter Eckern
norrut längs den västra stranden, Skvalebäcken respektive Vråkällebäcken. Den senare
har sin upprinnelse i anslutning till jordbruksmark, men i övrigt består miljöerna av
skogs- och våtmark. Utöver nämnda tillflöden, mynnar ytterligare några små bäckar,
eller snarare diken, i sjön.
Eckern har en spretig form och utsträcker sig som längst ca tre kilometer i nordlig-sydlig
riktning och en kilometer i västlig-östlig riktning. Två mindre grund finns i sjön, Kalvön i
nordöstra delen och Vidön mitt i sjön. Bitvis utgörs Eckern av så kallade dödisgropar och
söder om sjön finns flera olika isälvsbildningar som åsar och terrasser.
Stränderna kring Eckern är mestadels flacka, men höglänta partier finns i sydöstra delen
vid Galtaberget och i nordvästra delen, samt i liten mån vid Näset ”mitt i sjön”. Vidare
är stränderna i huvudsak sandiga eller moiga. Bottnen närmast land till ett djup av
mellan noll och ställvis fem meter, består också främst av sand. Sandbottnar
förekommer även ute i sjön men den överväldigande delen består av dy. På några
lokaler finns gräsbottnar och i sjöns norra område återfinns myrmalm. Eckerns
vegetation utmärks av den rikliga vassen, men flera mindre vanliga vattenväxter
förekommer och även ovanliga arter av bottenfauna har påträffats. Sjön hyser gott om
fisk och bland sjöberoende häckande fågel märks bl. a storlom och fiskgjuse.
21
Eckerns närmaste omgivningar domineras av skogs- och myrmark, men i väster når ett
öppet, kulligt odlingslandskap ner till sjön med betesmark närmast vattnet i den
nordvästra delen. I öster och nordöst når tidigare nämnda våtmarkskomplex Store
mosse och Farsbergskärret fram till sjön, och öppna mader av mjukmattetyp breder här
ut sig. Området är mycket värdefullt för naturvården. Skogsmarken kring sjön består av
produktionsskog med gran eller tall. Hyggen förekommer ganska spritt. Närmast vattnet
växer oftast ung triviallövskog bestående av björk, med inslag av ett buskskikt bestående
av klibbal och vide. Bebyggelsen vid sjön inom 300 meter från stranden, utgörs av ett
fåtal permanenta bostäder och ett 50-tal fritidshus. Eckerns tillrinningsområde är 33,1
km2 stort och består även det av skogs- och myrmark med en mindre andel odlad mark.
Från att tidigare troligen ha varit en svagt humös oligotrof sjö har Eckern numera en
mesotrof (medelmåttligt näringsrik) prägel. Den ekologiska statusen bedöms vara god
men däremot inte den kemiska ytvattenstatusen. Sjön är reglerad och i utloppet finns
ett vandringshinder.
Eckern har ett mycket stort värde som rekreationsområde. I sjön bedrivs ett relativt
omfattande fritidsfiske, fågellivet lockar ornitologiskt intresserade och vandringsleden
Höglandsleden passerar vid sjöutloppet. Tidigare fanns en anordnad badplats i en vik på
västsidan av Näset, vilken numera är igenväxt.
Tabell 7. Sjödata för Eckern.
Huvudavrinningsområde
098 Lagan
Topografisk karta
6ENV
Sjökoordinater (x-y)
638942 - 140187
Höjd över havet (m)
216
2
Avrinningsområdets storlek (km )
35,5
Sjö % i tillrinningsområdet
8,65
Sjöstorlek (ha)
228
3
Sjövolym (miljoner m )
10,3
Sjöns medeldjup (m)
4,5
Sjöns maxdjup (m)
11,9
Teoretisk omsättningstid (år)
0,85
Strandlängd (km)
16
Flikighetstal
2,7
22
4.1 Vattenkvalitet
Surhet
De vattenkemiska mätningar som gjorts i Eckern inom den samordnade recipientkontrollen uppvisar inga störningar. pH-värdet har aldrig understigit 6, vilket är
Länsstyrelsens pH-mål i kalkade sjöar. Även alkaliniteten uppvisar generellt höga värden
och endast i undantagsfall understiger mätningarna 0,2 mekv/l.
I figur 2 redovisas resultatet av den vattenprovtagning som gjorts i Eckern mellan 1971
och 2011. Utöver de nedan redovisade värdena gjordes en mätning av pH 1937 som
visade på 7,1.
De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag”
visas i tabell 8 och 9.
Tabell 8. Tillstånd, alkalinitet i sjöar, anges i mekv/l
Klass
Benämning
Alkalinitet (mekv/l)
1
Mycket god buffertkapacitet
>0,20
2
God buffertkapacitet
0,10-0,20
3
Svag buffertkapacitet
0,05-0,10
4
Mycket svag buffertkapacitet
0,02-0,05
5
Ingen eller obetydlig buffertkapacitet
≤0,02
Tabell 9. Tillstånd, pH i sjöar
Klass
Benämning
pH-värde
1
Nära neutralt
>6,8
2
Svagt surt
6,5-6,8
3
Måttligt surt
6,2-6,5
4
Surt
5,6-6,2
5
Mycket surt
≤5,6
23
Figur 2. pH och alkalinitet i Eckern mellan 1971 och 2011.
Näringshalt
Produktionen i sjöar styrs av näringsämnena fosfor och kväve. Vanligen är fosfor
begränsande för primärproduktionen i sjöar eftersom tillgången till fosfor vanligen
understiger produktionens behov av kväve. Fosfor och kväve tillförs sjöar från t ex
jordbruk och punktkällor såsom reningsverk eller enskilda avlopp. En ökande
näringsstatus i sjön gynnar inledningsvis den totala produktionen i sjön men riskerar vid
en viss punkt att påverka fiskbeståndet i en riktning mot en större andel karpfisk.
Mätningar av fosfor och kväve har gjorts kontinuerligt i Eckern sedan 1991. Flera av de
mätningar som har gjorts genomfördes vår eller höst och redovisas därför inte i figur 3.
Flertalet av kvävemätningarna visar måttlig halt men i tre fall, 1971, 2000 och 2006,
mycket höga halter. Fosformätningarna visar i allmänhet låga till måttliga halter. Under
senare år tycks halten av fosfor ha minskat.
visas i tabell 10 och 11.
24
Tabell 10. Tillstånd, totalfosforhalt i sjöar, anges i µg/l
Klass
Benämning
Halt maj-okt
Halt augusti
1
Låga halter
≤ 12,5
≤ 12,5
2
Måttligt höga halter
12,5 - 25
12,5 - 23
3
Höga halter
25 - 50
23 - 45
4
Mycket höga halter
50 - 100
45 - 96
5
Extremt hög halt
>100
Ej definierat
Tabell 11. Tillstånd, totalkvävehalt i sjöar, anges i ug/l
Klass
Benämning
Halt maj-okt
1
Låga halter
≤ 300
2
Måttligt höga halter
300 - 625
3
Höga halter
625 - 1250
4
Mycket höga halter
1250 - 5000
5
Extremt hög halt
>5000
Figur 3. Totalkväve och totalfosfor i Eckern mellan 1971 och 2012.
25
Ljusförhållanden
Siktdjupet är ett mått på hur långt ner solljuset når i vattenmassan och beror av vattnets
färgtal och grumlighet. Siktdjupet i Eckern har mätts kontinuerligt sedan 1991, inom
ramen för den samordande recipientkontrollen.
De flesta mätningarna visar ett siktdjup på mellan drygt två meter till drygt tre meter. En
äldre mätning har hittats från 1937 då Gillis Lȗning den 2 augusti mätte upp ett siktdjup
på 2,1 meter. Flertalet mätningar visar ett måttligt siktdjup, men i vissa fall bedöms
siktdjupet som litet.
visas i tabell 12 nedan.
Tabell 12. Tillstånd, siktdjup i sjöar, anges i m)
Klass
Benämning
Djup
1
Mycket stort siktdjup
≥8
2
Stort siktdjup
5-8
3
Måttligt siktdjup
2,5 - 5
4
Litet siktdjup
1 - 2,5
5
Mycket litet siktdjup
<1
Figur 4. Siktdjup i Eckern mellan 1967 och 2010.
26
Färgtal
Färghalten används i första hand som ett mått på humushalten i en sjö, men även järnoch manganföreningar ger vatten en brun färg (Bydén et al).
Regelbundna mätningar av färghalten har skett sedan 1991. Mätningstillfällen har
varierat mellan vår och sommar, med en övervikt för sommarvärden. Färghalten har
legat relativt konstant över åren, även om en svag tendens till ökad färghalt kan skönjas
de senaste åren. Den något högre färghalten kan ha orsakats av den tämligen höga
sommarnederbörden dessa år. De erhållna färghalterna i Eckern innebär enligt
Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Sjöar och vattendrag, ett måttligt färgat vatten.
Tabell 13. Tillstånd, vattenfärg, anges i mgPt/l
Klass
Benämning
Färgtal (mgPt/l)
1
Ej eller obetydligt färgat vatten
≤ 10
2
Svagt färgat vatten
10 - 25
3
Måttligt färgat vatten
25 - 60
4
Betydligt färgat vatten
60 - 100
5
Starkt färgat vatten
> 100
Figur 5. Siktdjup i Eckern mellan 1971 och 2010.
27
4.2 Statusbedömning
EU´s ramdirektiv för vatten infördes 2004 i svensk lagstiftning vilket ledde till ett
bildande av Vattenmyndigheten. Ramdirektivets mål är att alla vatten skall ha en god
status och vattenkvaliteten inte försämras. Syftet med ramdirektivet är att uppnå ett
långsiktigt och hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Målet är att god vattenstatus,
ur både ekologiskt och kemiskt perspektiv, skall uppnås till år 2015. Tekniska och
ekonomiska svårigheter kan dock medföra att slutåret för god status kan förskjutas,
dock senast till år 2027 (www.vattenmyndigheterna.se). Vattenmyndigheterna samlar
tillgänglig information om vattenförekomster i Sverige och gör utifrån dessa data en
bedömning av vattnets ekologiska och kemiska status.
Ekologisk status
Enligt VISS (VattenInformationsSystem Sverige) har Eckerns ekologiska status bedömts
som god av Vattenmyndigheten, men det måste poängteras att inga undersökningar av
varken fisk eller makrofyter fanns då bedömningen gjordes. Det är i första hand
undersökning av bottenfauna som avgjort statusklassningen. Statusen har bedömts som
god även med avseende på trofiskt planktonindex och klorofyll a (se Bilaga 4). Vidare har
statusen bedömts som hög vad gäller andel blågrönalger, allmänna fysikaliska-kemiska
förhållanden, näringsämnen, ljusförhållanden och försurning. Däremot görs påpekanden
vad gäller vandringshindret i utloppet och den hydromorfologiska statusen.
Kemisk status
I bedömningen av kemisk status exkluderas kvicksilver eftersom inga förändringar kan
förväntas inom en snar framtid. Kvicksilver överstiger idag gränsvärdet i alla ytvattenförekomster. Effekter av kvicksilver, se Bilaga 6.
Vid en bedömning 2009 uppnådde Eckern inte god kemisk status. Orsaken var hög halt
av bly och blyföreningar samt kadmium och kadmiumföreningar. Källan till de höga
halterna var okänd och åtgärder bedömdes därför som tekniskt omöjliga (VISS
VattenInformationsSystem Sverige).
Våren 2013 ändrade Länsstyrelsen i Jönköpings län bedömningen av Eckerns kemiska
status. Den kemiska statusen anses numera som god.
28
4.3 Områdets geologi, natur och kultur
Geologi
Naturgeografiskt tillhör Eckern ”Sydsvenska höglandet och smålandsterrängens myrrika
västsida”. Nederbörden i området är hög vilket möjliggör myrrikedomen.
Berggrunden utgörs av Vaggerydssyenit i den västra delen och granit i den östra.
Vaggerydssyeniten är en magmatisk bergart som beräknas vara cirka 1,2 miljarder år
gammal. Den är huvudsaligen uppbyggd av mineralerna kalifältspat samt svart och ljus
glimmer såsom biotit, hornblände och muskovit. Kvarts saknas dock i princip helt i
Vaggerydssyeniten och därav är den mycket lättvittrad. Denna typ av berggrund är
något basisk och har viss positiv påverkan på marken.
Bergarten granit innehåller däremot en stor andel kvarts och därutöver främst
mineralerna kalifältspat, natriumrik plagioklas och biotit. Den har hög halt av kiseldioxid
vilket ger sura, näringsfattiga jordarter. Även granit är en magmatisk bergart och den i
aktuellt område beräknas vara cirka 1,6- 1,8 miljarder år gammal. Magmatiska bergarter
indelas i flera grupper och har bl. a gemensamt att de är bildade ur en magmasmälta.
Både granit och syenit tillhör gruppen djupbergarter.
Eckern ligger inom den så kallade protoginzonen som kan följas från östra Skåne upp till
norra Värmland. Både Jönköpings och Vaggeryds kommuner omfattas delvis. Kortfattat
är protoginzonen en tektonisk deformationszon där jordskorpan har glidit i omgångar, t
ex genom bergskedjeveckning. Denna kross- och förskiffringszon, skapad för ett par
miljarder år sedan, hör till en av de större rörelsezonerna i Skandinavien, nämligen
Baltiska skölden. Kännetecknande är bl. a förskiffrade bergarter och nordsydliga
förkastningar. Protoginzonen gränsar västerut mot berggrundsregionen Sydvästsvenska
gnejsområdet och österut mot Smålands-Värmlandsgraniterna och Visingsögruppen.
Eckern med omgivningar hyser många spår efter den senaste istiden som i södra Sverige
varade fram till ca 10 000 f. Kr. Delar av sjön utgörs av så kallade dödisgropar där de
djupare partierna formats av bortsmälta isblock. Söder om sjön finns flera olika
isälvsbildningar som åsar och terrasser. Inte förvånande är den mest frekventa jordarten
kring sjön isälvssediment. Det finns även gott om sand och torv men endast en liten
andel morän. Utbredningen av torv överensstämmer i stort med våtmarksområdena i de
södra och östra delarna. Morän förekommer i sydöstra delen, omväxlande med berg i
dagen. Även i de södra omgivningarna finns berg i dagen.
Morän, sand och isälvssediment är exempel på minerogena jordar (bergartsfragment)
som har sitt ursprung i inlandsisens erosion av berggrunden, men har också omformats
efter istiden. Morän betecknar osorterade jordar som har transporterats och avsatts
direkt av inlandsisen. Isälvssediment utgör sorterade glaciala jordar som har
29
transporterats och avsatts av isens smältvatten. Organogena jordar (växtfragment) som
t ex torv, har skaptas efter istiden och utgör huvudstommen i våtmarkernas jordlager.
Skyddade naturområden
Bevarandevärda natur- och kulturområden kan skyddas på en mängd olika sätt, med
varierande skyddsstatus. Riksintressen, nationalparker, naturreservat, Natura 2000områden, fågelskyddsområden, biotopskyddsområden, naturminnen och strandskydd är
alla exempel på olika typer av lagstadgat skydd. Eckern berörs av riskintresse för
naturvård, naturreservat och strandskydd.
Riksintresse för naturvård
Riksintressen utgör ett statligt skydd som är förankrat i Miljöbalkens tredje och fjärde
kapitel. Där uttrycks att områden av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller
friluftslivet så långt som möjligt skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada
natur- eller kulturmiljön. Områden av riksintresse för naturvården pekas ut av
Naturvårdsverket och därefter redovisar kommunen sitt ställningstagande i översiktsplanen. De utpekade områdena kan exempelvis innehålla högt värderade naturtyper
eller skyddsvärda livsmiljöer och arter.
Eckern berörs av det vidsträckta riksintresset Store mosse och Farbergskärret. Området
når fram till Eckerns östra sida, inkluderande nordöst t o m den sydöstligaste ”tarmen”
med sjöutloppet, undantaget Näset. Från den del som kallas Kringelsjön ner till
”Dammen” ingår mycket av sjöytan. Inom området mynnar åtminstone tre tillrinnande
vattendrag i Eckern. Riksintresset är sammanlagt nästan 500 ha stort och sträcker sig
ända fram till Granarpssjön (Västersjön). Området beskrivs som ett värdefullt och
representativt myrkomplex med en högt värderad svagt välvd mosse. Myrkomplexet
bedöms ha en ovanligt hög mångformighet med flera myr- och vegetationstyper. Den
breda randskogen tillsammans med rikkärrspartierna skapar goda förutsättningar för
förekommande rödlistade och regionalt sällsynta arter. En mängd krävande mossarter
förekommer vid Store göl, däribland den rödlistade käppkrokmossan (rödlistning- se
nyckelbiotoper). Våtmarkskomplexet värderas även högt tack vare dess storlek liksom
den låga omfattningen av ingrepp. Den grundläggande förutsättningen för att området
ska behålla sina naturvärden, är att de hydrologiska förhållandena inte ändras. I
Jönköpings kommuns översiktplan är rekommendationerna för riksintresset Store mosse
och Farbergskärret följande:


30
Åtgärder som kan påverka områdets hydrologi, som markavvattning, torvtäkt eller
annan exploatering ska inte tillåtas.
För skogsbruksåtgärder gäller de särskilda hänsynsreglerna i 30 § skogsvårdslagen.
Skogsavverkning av sumpskogar, skogar på fastmarksholmar, vid vattendrag och i
kantzonen bör ej utföras.

Ny bebyggelse i mossens närområde bör endast tillåtas i anslutning till befintlig
bebyggelse.
Ungefärligen den norra halvan av området, närmare bestämt ner till cirka en kilometer
nordöst om Eckern, ingår i Myrskyddsplan för Sverige. Myrskyddsplanen är naturvårdsverkets sammanställning av värdefulla myrområden, antingen skyddade eller sådana
som bör skyddas som naturreservat eller liknande. Aktuellt område bedöms ha ett
mycket högt skyddsvärde och bör därmed ges ett långsiktigt skydd.
Naturreservat
Miljöbalkens bestämmelser om naturreservat regleras i dess sjunde kapitel,
paragraferna fyra till åtta. Ett mark- eller vattenområde får förklaras som naturreservat
av antingen länsstyrelsen eller kommunen. Varje reservat är unikt och har därför egna
föreskrifter för bevarandet av dess naturvärden. Syftet kan bl. a vara att bevara biologisk
mångfald och värdefulla naturmiljöer eller att skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer
för skyddsvärda arter.
En del av Eckerns östra omgivningar tillhörande Vaggeryds kommun, berörs av naturreservatet Tjurhults mosse. Området angränsar norrut Jönköpings kommun och ingår i
tidigare beskrivna riksintresset Store mosse och Farbergskärret. Reservatet är 27 hektar
stort och täcker in en liten andel sjöyta. Området består av ett flackt våtmarksområde
med löv- och barrsumpskog. Genom mossmarkerna rinner en bäck som mynnar i Eckern.
I trädskiktet närmast sjön växer björk och klibbal, i fältskiktet växer pors, trådstarr,
flaskstarr och strandklo. Här förekommer även unga tallbestånd samt äldre naturskogsliknande sumpskog med ”gammeltallar”. Ovanliga arter som noterats i reservatet
är grynig blåslav och brunpudrad nållav, främst knutna till gamla tallar respektive fuktig
naturskog. Tjäder har även påträffats. Syftet med naturreservatet är att bevara
naturskogsartad sumpskog med höga värden som olikåldriga trädbestånd och god
tillgång på död ved. Gällande föreskrifter går att läsa på Länsstyrelsens webbsida.
Strandskydd
Runt Eckern gäller 100 meter strandskydd. Strandskyddsbestämmelserna finner man i
Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 13-18. Strandskydd råder generellt vid hav,
sjöar och vattendrag och innebär att det är förbjudet att genomföra en rad olika
åtgärder inom den skyddade zonen. Syftet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för
allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och
växtliv. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från
strandlinjen vid normalt vattenstånd och får utvidgas till högst 300 meter. För att bevilja
dispens eller upphäva strandskyddet krävs särskilda skäl. Vad som är särskilda skäl
regleras i miljöbalken (7 kap 18 c §). Under alla omständigheter måste man dock lämna
en fri passage som är minst några tiotal meter bred.
31
Nyckelbiotoper och naturvärden
I omgivningarna öster om Eckern finns två utpekade nyckelbiotoper och ett utpekat
naturvärde. Nyckelbiotoper utgör speciellt värdefulla naturmiljöer där det kan förväntas
förekomma rödlistade arter. Sådana arter är i olika grad hotade, från missgynnade till
nationellt utdöda. ArtDatabanken har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram Sveriges
rödlista (förteckning). Kunskapen till dags dato om var i skogslandskapet det finns
nyckelbiotoper har inhämtats genom landsvida inventeringar, med Skogsstyrelsens som
ansvarig myndighet. En av nyckelbiotoperna kring Eckern har inventerats av skogsägaren
på eget initiativ och för egen räkning. Därmed kan områdets faktiska nyckelbiotopstatus,
artinnehåll och ytavgränsning avvika från de redovisade. Markägaren kan alltså komma
att ändra inlämnade uppgifter till skogsstyrelsens databas. Nyckelbiotoper saknar
juridisk status och medför därmed inget skydd mot avverkningar. Markägare är dock
skyldiga att samråda med Skogsstyrelsen om åtgärder som förändrar naturmiljön i en
nyckelbiotop. Formellt skydd kan uppnås genom naturvårdsavtal, och därtill permanent
genom bildandet av biotopskydd eller naturreservat.
Områden som inte når upp till kraven på att vara nyckelbiotop kan ändå vara värdefulla
för den biologiska mångfalden. Skogsstyrelsen klassificerar dessa som ”objekt med
naturvärden”. Områdena har stor potential att utvecklas till nyckelbiotoper i framtiden,
om de lämnas orörda eller i vissa fall vårdas.
Den nyckelbiotop vid Eckern som har inventerats av skogsstyrelsen, är belägen utmed
bäcken som rinner från Store göl, cirka 300 meter från sjön. Objektet ingår i riksintresset
Store mosse och Farbergskärret. Nyckelbiotopen som har inventerats av markägaren,
utgörs av en udde mellan den östligaste ”tarmen” och de mellersta delarna av sjön. Det
utpekade naturvärdet ligger drygt 100 meter öster om sjöstranden, inom
naturreservatet Tjurhults mosse.
Områdena är av storleksordningen 1,9 till 3,7 hektar. Nyckelbiotopernas biotoptyper
benämns som ”blandsumpskog” och ”naturlig skogsbäck” respektive ”tallskog 107 år”.
Naturvärdesobjektets biotoptyp benämns som ”lövsumpskog”. Skogsstyrelsens
utpekade objekt inventerades 1997 och 1999, och markägarens utpekade objekt 2009.
Observera att uppgifterna är hämtade från skogsstyrelsens databas ”Skogens pärlor”
och ej från aktuella markägare. Eventuella avvikelser i form av sentida avverkningar eller
stormpåverkan m.m. kan därmed förekomma.
32
Våtmarksinventeringen (VMI)
I samband med den rikstäckande våtmarksinventeringen, som genomfördes under 1980och 1990-talet, utpekades ett så kallat ”klass 1-objekt” vid Eckerns sydända. Objektet
benämns ”Timmerbromossen”, fältinventerades 1983 och uppmättes till en yta av 29
hektar. Området ansluter till sjön och Timmerbrobäckens inlopp där ett mindre kärr har
utvecklats. I ett dokument om Vaggeryds våtmarker (Länsstyrelsen, 1997) beskrivs
Timmerbromossen som ett mindre myrkomplex med en mosse av torr ristyp, tätt
bevuxen med tall, och kärrytor av medelrik typ. I bäcken iakttogs rikliga mängder av den
vanligt förekommande stora dammsnäckan (Lymnaea stagnalis). Bland noterade växter
kan nämnas de ganska ovanliga arterna sjöranunkel (Ranunculus lingua) och vattenblink
(Hottonia palustris). Sjöranunkeln växte i stora bestånd närmast sjön. Av betydelse för
den högsta klassningen (1) har säkerligen varit frånvaron av ingrepp.
Fornlämningar
Eckerns norra omgivningar hyser ett stort antal fasta fornlämningar. För förtydligande
avser fasta fornlämningar olika typer av lämningar efter människans verksamhet under
forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna.
Begränsat till Eckerns närmiljö inom 200 meter från den norra strandlinjen, finns ett
flertal järnframställningsplatser bestående av slaggvarp och kolningsgropar. Betydligt
äldre är de funna resterna av en stensättning tillhörande en forntida grav. Samtliga
fornlämningar är registrerade hos Riksantikvarieämbetet med uppgifter från 80-talet, då
inventeringarna genomfördes.
Fasta fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagens andra kapitel. De får inte
rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över, ändras eller skadas. Länsstyrelsen har rätt att
lämna tillstånd till vissa åtgärder efter prövning.
4.4 Fågelfauna
I Jönköpings kommuns översiktplan omnämns Eckern som ett viktigt häckningsområde
för många fågelarter. I kommunens naturvårdsprogram uttrycks bl. a att fågellivet är rikt
med intressanta häckande arter. Här står även att läsa att flera vallar har grävts öster
om sjön, vilket har resulterat i en vik med riklig högvuxen vegetation och som nyss
nämnt, ett rikt fågelliv. Av häckande sjöberoende arter nämns storlom (Gavica arctica),
fiskgjuse (Pandion haliaetus), fisktärna (Sterna hirundo) och fram till åtminstone 1999
även lärkfalk (Falco subbuteo). Andra intressanta arter som beskrivs åtminstone vistas i
området är trastsångare (Acrocephalus arundinaeus) och svärta (Melanitta fusca). Den
senaste uppgiften om svärta är från 2006 (VISS). Troligen häckade även vattenrall (Rallus
aquaticus) vid sjön fram till 1975 (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1989).
33
Kompletterande och uppdaterad information om Eckerns fågelliv har hämtas från den
lokala fågelklubben. Förekomsten av häckande storlom och fiskgjuse bekräftas, med ett
till två par respektive ett par. Fiskgjusen har ofta alternativa häckplatser. På våren då
isen har försvunnit kan 10-15 individer av storlom ses i sjön. Fisktärnor och trastsångare
rör sig i området under sommaren och troligen sker viss häckning. Lärkfalk ses jaga
trollsländor över maderna vid utloppet. Sångsvan (Cygnus cygnus) och trana (Grus grus)
förekommer och det är inte ovanligt att något par vardera häckar. En annan häckande
art är t ex skäggdopping (Podiceps cristatus). Grå häger (Ardea cinerea) som fiskar är en
vanlig syn. Utöver dessa arter kan man anta att mycket vanliga arter utnyttjar Eckern till
födosök och/eller häckning, exempelvis gräsand (Anas platyrhynchos), kanadagås
(Branta canadensis) och knipa (Bucephala clangula).
Av naturvårdsskäl är några arter värda att särskilt omnämnas. Svärta och trastsångare
innehar hotkategorin missgynnad (NT) i den svenska rödlistan. Storlom, fiskgjuse,
fisktärna, sångsvan och trana utgör arter med lite extra hänsynskrav i tillämpningen av
EUs fågeldirektiv. De tillhör de 67 fågelarter, av Sveriges ca 350, som är listade i
direktivets bilaga 1. Det innebär att särskilda skyddsområden (Special Protection AreasSPA) där dessa fåglar häckar ska pekas ut och ingå i Natura 2000-nätverket. Noterbart är
att storlom och fiskgjuse bedöms som livskraftiga i den svenska rödlistan men bedöms
ha ogynnsam status på europeisk nivå.
Svärtan är en grovt byggd dykand i storlek som en gräsand. Dess kritvita armpennor mot
i övrigt mörk dräkt gör den lätt att känna igen i flykten. Arten häckar dels längs
ostkusten från nordöstra Skåne till Norrbotten, dels vid sjöar i Norrland från norra
Dalarna och norrut. Övervintring sker i södra Östersjön, i Kattegatt och i Nordsjön.
Svärtan kräver klart vatten och helst vindskyddade vattenytor. Boet placeras på marken,
väl skyddat i tät vegetation. En genomsnittlig minskningstakt på ca 30 procent under de
senaste 20 åren har placerat svärtan i hotkategori NT. Orsakerna är flera och består av
eutrofieringen av Östersjön, oljeutsläpp, ökad mortalitet hos ungar p. g. a båtturism,
minkpredation och troligen även påverkan av tiaminbrist. En lycklig omständighet är att
vi har en gemensam population med Finland där beståndet är stort och anges vara
stabilt.
Trastsångaren är Sveriges största sångare, i storlek jämförbar med stare. Sången hörs
långt och är lätt att känna igen. Arten förekommer huvudsakligen i mellersta
Västergötland till västra Östergötland och häckar i bladvass i slättsjöar, framför allt i
mosaiklandskap. En majoritet av populationen häckar på ett litet antal lokaler där
Tåkern har cirka 200 par av de totalt ca 500 svenska paren. Övervintring sker troligen i
tropiska Västafrika. Beståndet är litet men mycket stabilt och det finns möjlighet att
arten kan invandra från kringliggande länder. Trastsångarens biotopval innebär en
relativt skyddad miljö men denna kan hotas genom ökad vasstäkt och vassröjning, t ex i
samband med våtmarksrestaureringar. I dagsläget innehar arten hotkategori NT.
34
Storlommen är en omvittnat vacker och skygg vattenfågel, för många starkt förknippad
med orörd natur vilket säkert förstärkts av dess ödsliga läte under sena vårkvällar.
Denna fågel är en suverän dykare, fisk- och i viss mån kräftätare och en karaktärsart för
näringsfattiga skogssjöar. Storlom häckar i så gott som hela Sverige från Skåne till
nordligaste Lappland, och övervintrar bl. a vid Svarta havet. Äggen läggs oftast i en
fördjupning i marken mycket nära vattnet. Arten har en komplex hotbild som innefattar
reglering och försurning av sjöar, rörligt friluftsliv och utsatthet för kvicksilver. Den låga
ungproduktionen gör fågeln än mer känslig. Det har konstaterats att ungproduktionen är
högst i sjöar med god tillgång på småvuxen abborre, och att ungarnas överlevnad
främjas av goda ljusförhållanden (2010, Eriksson).
Fiskgjusen är en medelstor, långvingad rovfågel som lever uteslutande av fisk som den
tar i vattenytan. Fågeln är omisskännlig med sin vita undersida och i flykten vinklade
vingar. Fiskgjusen häckar vid sötvattensjöar och ibland nära bräckt vatten längs
kusterna, i större delen av landet utom på Gotland. Ofta anordnas boet högst upp i en
tall. Vintrarna spenderar den i Afrika. Fiskgjusen hör till de arter som drabbades hårt av
miljögifter som DDT, men sedan ämnet förbjöds under 1970-talet har det svenska
beståndet ökat avsevärt. Av hela det europeiska beståndet utgör det svenska 40
procent, varför Sverige anses ha ett speciellt ansvar för artens framtid. Numera utgörs
det största hotet mot arten av störningar från människan, inte minst fritidsbåtarna.
Fisktärnan utgör vår vanligaste tärna och precis som namnet antyder lever den mest av
(små)fisk. Den kan lätt misstas för en silvertärna, som dock t ex har helröd näbb istället
för fisktärnans röda med svart pets. Arten förekommer allmänt längs våra kuster upp till
Norrbotten, och i inlandet vid sjöar och åar från Skåne upp till Dalarna och Gästrikland.
Häckning sker ofta i kolonier och boplatserna finner man typiskt i fjolårsvass och
bevuxna skrevor i berghällar. Fisktärnan är ”ökänd” för att bli mycket aggressiv vid
häckningsplatsen. Fisktärnor övervintrar i marin miljö utefter Afrikas västkust.
Tranan är en av våra största fåglar med mycket karaktäristiskt utseende med bl. a en
stor yvig plym som döljer gumpen. Under flyttningen flyger de i V-formation, och skiljer
sig då från flygande gäss och svanar på de utsträckta benen som når långt utanför
gumpen. I månadsskiftet mars-april återkommer tranorna till Sverige och tusentals
individer brukar då rasta vid Hornborgarsjön, där man även kan bevittna den berömda
trandansen. Därefter fortsätter huvuddelen av beståndet till Norrlands skogs- och
myrmarker för att häcka. Boet angörs på marken och består av mossa, starr och kvistar.
Denna fågel flyttar i augusti till oktober, till Sydeuropa och Nordafrika, och rastar då
ibland i Skåne och på Öland. Under senare år har tranan ökat kraftigt i antal och det
nuvarande beståndet är runt 20 000 till 25 000 häckande par.
Sångsvanen är en mycket stor fågel med helt vit dräkt, lång hals och litet huvud. Näbben
är kilformad med svart spets och gul näbbrot. Arten är känd för sitt starkt ljudande
35
trumpetande. Den kan möjligen förväxlas med knölsvanen som dock har orange näbb
med svart knöl ovanför näbbroten. Arten häckar spritt över hela Sverige från Skåne till
nordligaste Lappland. Boet byggs vanligen av dy, rötter av vattenväxter, vitmossa och
starr. Födan utgörs främst av vattenväxter och dess rotstockar samt gräs. Flyttningen
sker som intensivast i november eller december till nordvästra Europa och sammanfaller
ofta med isläggningen. Vårsträcket genom landet sker i mars och mest kända rastplats är
sjön Tysslingen i Närke, där tusentals svanar kan beskådas. Den intensiva jakten under
1800-talet ledde till att sångsvanen näst intill utrotades i Sverige. Tack vare fridlysning
och utplantering har beståndet ökat kraftigt till att ligga på en nivå om cirka 4 000
häckande par.
36
5. Fiskbeståndet
Den beskrivning av fiskfaunan som görs i föreliggande rapport fokuserar på de arter som
bekräftats via de provfisken som har genomförts i Eckern, arter som nyligen utplanterats
samt arter som troligen är utdöda men som bedöms ha varit ursprungliga i sjön.
Provfiskena har påvisat förekomst av sex fiskarter, nämligen abborre, gädda, mört, gers,
sutare och lake. Utöver dessa beskrivs ål, som bedöms som en numera försvunnen men
tidigare naturligt förekommande art i Eckern, och gös som senast sattes ut år 2012.
Utplanteringar av ytterligare fiskarter har företagits sedan slutet av 1800-talet. Försök
att introducera braxen, sik, röding och siklöja har gjorts i större eller mindre skala, men
utplanteringarna har av allt att döma inte resulterat i reproducerande bestånd.
I en fiskevatteninventering utförd av Enros 1956 nämns även att både sarv och braxen
ska förekomma i sjön. Indikationer på att sarv finns i sjön har inte noterats i andra källor,
men det synes inte vara omöjligt, i synnerhet i Dammen, d v s uppströms regleranordningen i utloppet. Området är grunt och vegetationsrikt och skulle kunna lämpa sig
väl för arten som ofta lever i denna typ av miljö. Avsaknaden av källor medför dock att
ingen närmare beskrivning av sarv görs. Förekomst av braxen har heller inte noterats
förutom den utsättning som gjordes 1912. Fångster av braxen har inte omnämnts i
några källor och uppgiften kan syfta på utsättningen.
Flera av de idag förekommande fiskarterna tillhör inte den ursprungliga fiskfaunan i
Eckern. Både sutare och gös har introducerats i sjön och det finns misstankar om att
gersen kom till sjön i mitten av 1970-talet. I Hushållningssällskapet tidskrift år 1900
beskriver dåvarande fiskeritjänstemannen Axel Ling sjön Eckern som en mycket fiskrik
sjö, men med ej fler än de tre fiskarterna abborre, gädda och mört (Birger Ahlmér 1977).
Det är dock möjligt att lake fanns i sjön eftersom den tycks förekomma mycket
sparsamt. Ål nämns däremot inte, men med tanke på ålynglets närmast otroliga förmåga
att hitta vägar förbi hinder, är det inte omöjligt att den före den moderna kraftverksbyggnationen i Lagan kunnat ta sig till Eckern.
Slutsatsen blir att det naturliga fiskbeståndet i Eckern ursprungligen utgjorts av abborre,
gädda, lake och mört. Möjligen har även ål en gång i tiden tagit sig till Eckern på naturlig
väg. På följande sidor presenteras samtliga fiskarter som nu finns i sjön samt
ursprungliga arter som idag kan vara utdöda.
37
5.1 Abborre
Abborre (Perca fluviatilis). Illustratör: Frida Axell
Abborrens biologi
Abborren är en av de vanligaste fiskarterna i Sverige och förekommer i såväl
inlandsvatten som i brackvattenmiljöer längs kusten. I sötvatten är abborren spridd i
hela landet förutom extremt kalla platser i fjällregionen.
Abborrens lek sker efter islossningen, vanligen under perioden april-maj vid en
vattentemperatur på minst 8°C. Leken äger rum på strandnära områden med riklig
vattenvegetation eller områden med ris och buskar under vattenlinjen. Rommen fästs
på vegetationen eller kvistar varefter den kläcks efter cirka två till tre veckor.
Sjöarnas grundområden är en viktig uppväxtmiljö, där särskilt yngre abborre uppehåller
sig sommartid. De varma och vegetationsrika grundområdena erbjuder en lämplig miljö
för födosök och skydd mot predation. Efterhand som abborren tillväxer söker den sig
mot något djupare vatten även sommartid, men äldre fiskätande abborre påträffas även
pelagiskt. Under höst och vinter söker sig abborren ut mot djupare vatten.
Yngre abborrar äter framförallt djurplankton, men efter ett par år ökar betydelsen av
olika bottendjur, såsom fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor m.fl., men även
mindre fisk. Även kräftyngel och kräftungar är en viktig födoresurs i vatten där den
förekommer. Vid cirka 150 millimeters längd övergår abborren alltmer till fiskdiet,
vanligen med karpfisk som stapelföda, men i mån av förekomst konsumeras även spigg,
nors och siklöja.
Abborren i Eckern
Abborrbeståndet domineras av yngre individer och tycks ha vissa problem att nå upp till
en storlek där de övergår till fiskdiet. Den eventuella tillväxtproblematiken beror troligen
på konkurrens från mörten.
I sjön finns emellertid relativt gott om större abborre. Den rika tillgången på bytesfisk
gynnar de individer som uppnår fiskätande storlek, cirka 150 millimeter. Tillväxten ökar
troligen snabbt efter att abborren nått denna storlek.
38
5.2 Mört
Mört (Rutilus rutilus). Illustratör: Frida Axell
Mörtens biologi
Mörten är troligen den vanligaste karpfisken i Sverige och hittas i såväl sjöar som
rinnande vatten, men även längs östersjökusten. Sällan återfinns dock mört i vatten som
ligger över 400 meter över havet.
Mörtens lek sker liksom abborrens efter islossningen, vanligen under perioden april-maj,
vid en vattentemperatur på lägst 10°C. Leken äger rum på grunt vatten i sjöar eller i
tillrinnande vattendrag. Rommen fästs på växter och stenar varefter den kläcks efter
fem till tio dagar. Ynglen ligger först på bottnen, men samlas därefter i större stim som
söker sig till vegetationsrika områden. Mörten blir vanligen könsmogen vid tre till fem
års ålder.
Mörten förekommer sommartid såväl i sjöarnas grundområden som i pelagialens
ytvatten. Liksom för andra arter utgör grunda, varma vikar en viktig födosökslokal vars
vegetation ger skydd mot predatorer. I pelagialen rör sig mörten i större stim som skydd
mot predation. Under höst och vinter söker sig mörten ut mot djupare vatten.
Mörten livnär sig framförallt av bottendjur som maskar, snäckor, mindre kräftdjur och
insektslarver, men även vegetabiliska ämnen, t ex slingeväxter och alger ingår i födan.
Mörten äter gärna rom och mindre fiskyngel, bl. a anses den vara gäddans svåraste
predator genom att på lekplatserna äta gäddrom och nykläckta yngel.
Mörten i Eckern
Mörten dominerar fisksamhället i Eckern, även om abborrens biomassa ligger på samma
nivå. Större individer saknas nästan helt, troligen beroende på inom- och mellanartskonkurrens. En stor del av mörten tycks röra sig i sjöns pelagial, där en avsevärd andel av
den sammanlagda fångsten av mört gjordes. I samband med provfisket observerades
stora stim längs djupbranterna på sjöns västra sida. Troligen utgjordes dessa stim främst
av mört, men i viss utsträckning även av mindre abborre.
39
5.3 Gädda
Gädda (Esox lucius). Illustratör: Frida Axell
Gäddans biologi
Gäddan uppträder, förutom i högfjällsregionen, i alla typer av vatten, i såväl mindre
tjärnar som i älvar och åar. Gäddan är även allmän längs östersjökusten medan den på
västkusten bara återfinns i vattendragsmynningarna, där salthalten inte är så hög.
Gäddan leker vanligen efter islossningen, under mars-april, på grunt vatten med mycket
vegetation. Ofta sker leken på översvämmade starrängar eller liknande. Rommen är
klibbande och fastnar på vegetationen. Gäddans stora ekonomiska betydelse medförde
under första halvan av 1900-talet att stora stödutsättningar gjordes i många sjöar.
Gäddan lever vanligen solitärt, d v s den bildar inte stim. Frånsett yngre individer, som
gärna uppehåller sig på grunt vatten under sommaren, söker sig äldre gäddor mot
svalare, djupare vatten. Även större gäddor kan dock tidvis närma sig grundområden i
samband med födosök. Ofta är gäddan relativt stationär, men kan även jaga aktivt i
sjöars pelagial och följa stim av mört, nors m.fl.
De två första veckorna efter kläckningen lever ynglet på gulesäcken, men övergår
därefter till plankton. Redan vid fyra till fem centimeters längd börjar gäddungarna äta
fiskyngel. Äldre gäddor äter det mesta som kommer i deras väg, framförallt fisk, men
även ormar, grodor och fågelungar ingår i dieten. Gäddan kan även vara en viktig
predator på kräftor.
Gäddan i Eckern
Gäddan har traditionellt varit den mest betydelsefulla fiskarten i Eckern. Beståndets
status är dock svår att skatta eftersom standardiserade provfisken vanligen inte ger en
representativ bild av beståndet, främst på grund av deras stationära levnadssätt.
I anteckningar av Birger Ahlmér och Gillis Lȗning anges sjöns bästa lekplatser för gädda
ligga vid Timmerbrobäckens utlopp, vid Sjöhult, vid Lagans utlopp i norra delen av sjön
samt i viken uppströms utloppet.
40
5.4 Gers
Gers (Gymnocephalus cernua). Illustratör: Frida Axell
Gersens biologi
Gersen är en allmänt förekommande fisk och hittas över stora delar av landet, såväl i
sötvatten som i brackvatten. Gersen har en svag förmåga att migrera uppströms och
förekommer därför vanligen nedan högsta kustlinjen (Schreiber et al 2003). En kuriositet
med gersen är de slemfyllda groparna på huvudet som bidragit till öknamnet ”snorgärs”.
Gersen leker stimvis under våren, i april-maj, på grunda sand- och stenbottnar då
vattentemperaturen ligger på 10-15°C. Rommen avsätts på stenar och växtlighet och
kläcker efter cirka åtta till tolv dagar. Gersen tillväxer långsamt och bildar lätt täta
bestånd. Könsmognad inträffar redan efter två år, men fisken bedöms ha en livslängd på
endast cirka sju år.
Gersen är en utpräglad bottenfisk och uppträder på ler- och sandbottnar. Sommartid
påträffas gersen på såväl grundområden som i djupare liggande delar av sjöar. Fisken är
solitär, d v s den bildar inga stim.
Födan utgörs i första hand av insektslarver, t ex fjädermygglarver, märlkräftor, små
musslor och fiskyngel, men även av rom. Den tycks vara näringskonkurrent till bl. a
braxen.
Gersen i Eckern
Gersen påträffades för första gången vid provfisket 1977 i Eckern. Hur den nått sjön är
okänt, men fisken kan inte ha nått sjön från nedströms liggande områden på grund av
vandringshindret i utloppet. Uppströms Eckern finns endast ett smärre antal sjöar och
en invandring från dessa är möjlig, men i så fall borde invandringen kommit tidigare.
Troligen har gersen på något sätt planterats in i sjön.
Gersen har efter 1977 anpassat sig väl till sjön och vid det standardiserade provfisket
2012 var gersen vanligt förekommande.
41
5.5 Gös
Gös (Stizostedion lucioperca). Illustratör: Frida Axell
Gösens biologi
Gösen har under senare år introducerats i många sjöar runt om i Sverige, efter att i
början på 1900-talet funnits i ett tämligen litet antal sjöar, främst i sydöstra delen av
landet. Gösen hittades främst i stora och djupa sjöar med tämligen färgat vatten
(Schreiber et al 2003). Flertalet av sjöarna där gösen fanns låg under 40 meters höjd över
havet. Gösen förekommer även i lugnflytande vattendrag och i ostkustens skärgårdar.
Leken äger rum under april till mitten av juni vid en vattentemperatur av cirka 12°C.
Fortplantningen kan ske i såväl tillrinnande vattendrag som på ganska grunda (en till tre
meter) fasta ler- och sandbottnar i sjöar, gärna i anslutning till ett stengrund. Hanen
stannar och vårdar rommen tills den kläcks. Göshanarna är mycket aggressiva under
lekperioden och lekskador på fångade fiskar noteras ofta.
Gösen trivs i måttligt näringsrika sjöar och klarar bättre än abborre och gädda att jaga i
grumlade vatten. Äldre gösar lever oftast solitärt men kan hittas i mindre grupper med
enstaka individer, medan yngre gösar oftare bildar stim. Jakten sker ofta under
skymning och gryning, undantaget i sjöar med sämre sikt där gösen kan jaga mera aktivt
även under dagtid.
Gösen lever inledningsvis av plankton och insektslarver, men övergår tidigt till att äta
fisk och följer som äldre fiskstim i sjöarnas pelagial.
Gösen i Eckern
Försök att introducera gös gjordes redan på 1950- och 60-talen. Sedan 2005 har
tämligen stora utsättningar genomförts, och vissa återfångster har gjorts. Inga gösar
fångades dock vid provfisket 2012 och huruvida de lyckes leka i sjön är osäkert.
Gösen borde dock ha tämligen goda möjligheter att tillväxa i Eckern med hänsyn till den
rikliga tillgången på bytesfiske. Det måste påpekas att med ett reproducerande bestånd
av gös i Eckern kan förändringar förväntas vad gäller övriga arter.
42
5.6 Lake
Lake (Lota lota). Illustratör: Frida Axell
Lakens biologi
Laken är den enda torskfisken som lever i sötvatten. Den finns spridd i större delen av
Sverige, men saknas i Bohuslän och är sparsam i fjällens björkskogsbälte. Laken finns
även i Östersjökustens skärgårdsområden.
Leken sker under perioden december – mars på sandiga, grusiga eller steniga sjö- och
strömbottnar. Lake vandrar i vissa fall upp i tillrinnande vattendrag för lek. Rommen
kläcks efter cirka sex veckor. Laken blir könsmogen vid cirka två till fem års ålder. Ynglen
lever pelagiskt tills gulesäcken konsumerats och övergår därefter till att äta plankton i
sjöarnas övre vattenlager. Tillväxten första året är ofta snabb och de kan uppnå 15
centimeters längd i september då de vandrar ut på djupare vatten.
Laken föredrar kalla och klara sjöar där den hittas på ler- och mjukbottnar större delen
av året. Temperaturtoleransen är dock stor och den klarar sig väl till åtminstone 18°C.
Den är tämligen tålig mot sjöregleringar och andra större miljöförändringar. Tåligheten
mot försurning får anses vara måttlig.
Födan utgörs av bottendjur såsom insektslarver, snäckor och musslor, men även av rom
från andra fiskar. Med ökande storlek ökar även andelen fisk och i vattendrag med
laxartad fisk kan den vara en svår predator. Laken äter även gärna kräftor.
Laken är idag upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (klass NT). Tecken finns
på en tydlig minskning av beståndet under senare år.
Laken i Eckern
Inte mycket är känt om laken i Eckern och endast ett fåtal lakar har fångats vid
provfisken i sjön, senast vid provfisket 1977. Troligen är beståndet sparsamt i sjön. Det
bör dock betonas att fiske med översiktsnät inte är representativa för en skattning av
beståndets storlek.
43
5.7 Sutare
Sutare (Tinca tinca). Illustratör: Frida Axell
Sutarens biologi
Sutarens naturliga utbredning i Sverige begränsades ursprungligen till södra Sverige,
men utsättningar har spridit arten till ett stort antal sjöar och vattendrag där den
tidigare inte förekom, såväl i södra som i norra Sverige. Gamla namn på sutaren är bl. a
skomakare och lindare, det sistnämnda genom dess vana att sno linan runt vattenväxter.
Sutaren föredrar vegetations- och näringsrika miljöer i både sjöar och vattendrag. Stora
bestånd kan finnas i vegetationsrika, grunda, varma vatten med mycket mjukbotten.
Vintern tillbringas i dvalliknande tillstånd i dyn. Sutaren är tålig mot såväl syrebrist, hög
vattentemperatur och tämligen sura vatten.
Leken sker på grunt vatten vid en temperatur av 19-20 grader, vilket innebär att leken i
södra Sverige ofta inträffar i juni. Kläckningen sker redan efter cirka en vecka.
Könsmognaden inträffar efter cirka två till tre år.
Sutaren livnär sig framförallt på bottendjur såsom insektslarver, musslor och snäckor,
men även på vegetabilisk föda och småfisk. Vid sportfiske är den inte så kräsen utan
fiskas med alltifrån majs till ost och hundfoder.
Sutaren i Eckern
Sutare sattes in 1923 i Eckern och arten har anpassat sig väl i sjön. Beståndet av sutare
bedömdes t o m vara så stort att reduktionsfisken påbörjades 1965. Hur beståndet ser
ut i dag är okänt och inga sutare fångades vid provfisket 2012. Merparten av sutarna kan
dock antas hålla till i Dammen, d v s i viken uppströms utloppet. Sutaren föredrar varma,
grunda och vegetationsrika områden.
44
5.8 Ål
Ål (Anguilla anguilla). Illustratör: Frida Axell
Ålens biologi
Ålen har ursprungligen funnits i större delen av Sverige och har endast begränsats av
större naturliga vandringshinder. Som exempel har troligen Trollhättefallen utgjort en
naturlig barriär för dess spridning uppströms. Idag begränsas ålens utbredningsområde
av de dammanläggningar som finns i flertalet vattendrag. Ålyngel kan i vissa fall passera
äldre dammar av sten medan nyare betongdammar är definitiva hinder. Med anledning
av kraftverksutbyggnaden inleddes i många vattensystem en insamling av ålyngel för att
sedan sprida dessa i uppströms liggande vattenområden, vilket även skedde i Lagan med
början då det första kraftverket byggdes under 1920-talet i nedre Lagan.
Ålen är en så kallad katadrom fiskart, d v s den leker i saltvatten, men har sin uppväxt i
sötvatten. Efter leken i Sargassohavet i västra Atlanten förs larverna med Golfströmmen
till Sverige och omvandlas under tiden till så kallade glasålar. Under sommarhalvåret
vandrar de därefter upp i vattendragen. Vid cirka 3,5 års ålder förvandlas glasålen
successivt till en så kallad gulål. Efter minst sex år och som mest 30 år sker ytterligare en
omvandling till blankål. Ålen upphör i samband med detta att äta och påbörjar sin
vandring mot Sargassohavet.
Ålens föda utgörs av såväl bottendjur såsom musslor, snäckor och maskar som kräftdjur,
insekter och fiskar. Bland annat är den en svår predator på kräfta. Ålen är idag upptagen
på den svenska rödlistan som akut hotad (klass CR).
Ålen i Eckern
Ål finns med största sannolikhet inte längre kvar i Eckern. 1981 nämner Birger Ahlmér
att ålyngel inte längre kan ta sig upp i sjön sedan den nya dammen byggdes i utloppet.
Det bör dock påpekas att även om dammen var passerbar för ål skulle beståndet vara
kraftigt utarmat eftersom all ål i Lagan uppströms Laholms kraftverk är ett resultat av
utsättningar av ålyngel. Utsättningar gjordes tidigare uppströms Fågelfors, men bristen
på invandrande ålyngel har gjort att inga utsättningar har gjorts på många år.
45
6. Kräftbeståndet
Kräftpesten kom till Europa, troligen till Italien, från Nordamerika och nådde Sverige
1907 med smittade flodkräftor från Finland. Under 1950-talet började man undersöka
möjligheterna att ersätta flodkräftan med en likvärdig nordamerikansk kräfta.
Fiskeriverket bestämde 1968 signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) var en lämplig
ersättare i kräftpestsmittade områden. 60 000 signalkräftor importerades och
planterades ut i 69 svenska sjöar. Dessutom bedrevs avelsförsök vid Simontorps
akvatiska avelslaboratorium där signalkräftyngel togs fram och var tillgängliga från 1970.
I dag har signalkräftan spridits till tusentals vatten runt om i landet, dels genom legala
och illegala utsättningar, men även genom naturlig spridning.
Idag är signalkräftan, näst efter gösen, den mest betydelsefulla arten i svenskt insjöfiske.
Förutom det rent kommersiella värdet har signalkräftan ett stort rekreationsmässigt
värde. Betydelsen av flodkräfta har däremot minskat starkt i förhållande till det värde
som flodkräftan betingade före kräftpestens spridning.
Kräftans biologi
Kräftors fortplantning är beroende av goda vattenkemiska förhållanden, främst ur
försurningsperspektiv. Kräftor påverkas redan vid pH strax under sex, i synnerhet om
detta inträffar mellan parning och kläckning. Kräftan parar sig under hösten och honan
fäster rommen under stjärten och bär rommen med sig till juni/juli året därpå då den
kläcks. Tidpunkten för kläckning är beroende av vattentemperaturen vilket innebär att
kläckningen sker tidigare i södra Sverige. Kräftornas tillväxt sker genom upprepade
skalömsningar, vanligen i två till tre omgångar för hanar och i en till två för honor per
säsong. Tillväxten är dock beroende av födotillgång och temperatur.
Signalkräfta. Foto. Fredrik Nöbelin
46
Förutom låg försurningspåverkan är sjöns
bottenstruktur av stor betydelse för kräftbeståndet. Kräftor söker sig främst till
hårdbottnar, där den enkelt kan finna skydd,
men hittas även på andra platser som erbjuder
skydd, t ex vid nedfallna träd eller rötter.
Mjukbottnar och sandbottnar erbjuder i
allmänhet dåligt skydd eftersom möjligheter att
gräva skyddande håligheter saknas.
Kräftbeståndet i Eckern
Mellan 1922 och 1925 sattes totalt 1 840 vuxna flodkräftor ut och 1948 sattes 700 vuxna
kräftor ut i Eckern. Hur beståndet såg ut före utsättningarna är okänt, eller om det ens
fanns kräftor i Eckern tidigare. Däremot nämner Birger Ahlmèr i sin fiskevårdsplan
(1977) att uppgifter finns om att kräftbeståndet fram till 1930-talet var gott, men att det
sedan minskade kraftigt.
Beskrivningar av kräftbeståndet är därefter fåtaliga, men Birger Ahlmér betecknar 1977
beståndet som mindre gott. Ytterligare information erhölls via en anonym enkät under
1960-talet då 35 fiskare i Eckern anonymt fick uppge sina fångster av flodkräfta under
perioden 1962-1966. Statistiken visade att det fångades i snitt 12 tjog per år
sammantaget. De låga fångsterna föranledde att Eckerns fiskevårdsförening på eget
initiativ anhöll hos Länsstyrelsen om begränsningar av kräftfisket åren 1979-1983 (dnr
11.371-1815-79, dnr 11.371-1278-80, dnr 11-371-10123-81, dnr 11.371-852-82, dnr
11.371-845-83). Orsaken var delvis att beståndet ansågs i en uppbyggnadsfas eftersom
stora mängder tegel lades ut i sjön från början av 1980-talet (yttrande av Birger Ahlmér,
dnr 35 163/82). Bakgrunden är att det i samband med prövotidsredovisningen vid
Vattendomstolen 1979 togs beslut om att en engångsavgift om 5 000 kr oavkortat skulle
gå till vård av kräftbeståndet i Eckern. Dessa medel användes därefter för utläggning av
tegelpannor.
Det kan nämnas att flodkräftor även fanns i ett av tilloppen till Eckern, omnämnt av Gillis
Lȗning i ett yttrande 1948 till fiskeriintendenten Herr Fil. Dr. Ossian Olofsson. Enligt
Sture Gustafson, ordförande i Eckerns fvof, fanns tidigare flodkräfta i bäcken från
Granarpasjön, vilket sannolikt är den bäck som avses i yttrandet.
Orsaken till den låga förekomsten av flodkräfta kan sannolikt sökas i sjöns bottenförhållanden. I flera källor poängteras att sjöns bottnar till stor del består av sand och
dy. Denna typ av botten lämpar sig dåligt för kräfta eftersom skydd i stort sett saknas
samtidigt som kräftan inte kan gräva egna hål.
1986 slog kräftpesten till mot Eckern och hela beståndet av flodkräfta utraderades.
Redan året därpå gjordes en första utsättning av signalkräfta i sjön, och 1988 och 1989
gjordes ytterligare utsättningar. Utsättningarna bekostades av egna medel, av fiskeavgiftsmedel samt av bidrag från Domänverket och AB Jönköping Vulcan.
Signalkräftan har idag etablerat sig i Eckern, men beståndet tycks, liksom flodkräftans,
begränsas av sjöns karaktär. Fångster görs enligt uppgift inom de områden där tegel har
lagts ut, men sammantaget synes fångsterna vara mindre goda.
47
7. Limnologiska undersökningar
Limnologiska och vattenkemiska undersökningar har utförts vid flera tillfällen i Eckern.
År 1936 utförde fiskerikonsulenten Gillis Lȗning mätningar av pH och siktdjup, beskrev
sjön översiktligt och tog även ett planktonprov.
I samband med den första vattendomen 1952 gjordes så vitt känt inga närmare
undersökningar av flora och fauna i sjön. Däremot utfördes nätprovfisken både före och
efter domstolsprövningen 1969. Inledningsvis utfördes ett nätprovfiske 1967 i
fiskevårdsföreningens regi, sannolikt som en referensundersökning inför förestående
domstolsförhandlingar. Enligt utslaget 1969 påfördes en prövotid på fem år, räknat från
1 juli 1972, angående regleringens inverkan på fisket. Under de närmaste åren
genomfördes därför en serie nätprovfisken, 1972, 1973, 1974, 1976 och 1977.
Ytterligare ett nätprovfiske gjordes 1982, sannolikt som en uppföljning av de tidigare.
Det enda standardiserade nätprovfisket som gjorts i Eckern är det som utfördes 2012
inom ramen för föreliggande fiskevårdsplan.
Eckern ingår som provpunkt i den samordnade recipientkontrollen (SRK) i Lagan. På
uppdrag av Lagans Vattenråd (tidigare Lagans vattenvårdsförening) utförs kontinuerliga
kemiska och biologiska undersökningar inom vattensystemet. Som en del av
recipientkontrollen har undersökningar av bottenfauna och växtplankton genomförts.
Ytterligare ett antal undersökningar har genomförts i olika sammanhang. När det gäller
de planktonundersökningar som genomfördes 1937 och 1972, har inga
sammanställningar och utvärderingar av resultatet hittats.
Tabell 14. Kända limnologiska undersökningar och utvärderingar.
Undersökning
Tid
Motiv
Planktonundersökning
1937
?
Vegetationsinventering
1949
Inventering
Nätprovfiske
1967
FVF regi
Växtplanktonundersökning
1972
?
Nätprovfisken
1972-77
Prövotidsundersökning
Nätprovfiske
1982
Uppföljning av prövotid
Kräftprovfiske
Uppföljning av utsättning
Provtagningar av växtplankton
1989
1992, 1999, 2001,
2004, 2007
2004- 2011
Nätprovfiske
2012
Fiskevårdsplan
Översiktlig inventering av vattenväxter
2012
Fiskevårdsplan
Provtagningar av bottenfauna
48
Recipientkontroll
Recipientkontroll
7.1 Nätprovfisken 1967-1982
Metodik
En serie provfisken utfördes under perioden 1967-1982. Det första provfisket (1967)
utfördes, av en herre vid namn Björkén, före domstolsutslaget 1969 angående dämning
och reglering av dammen i Eckerns utlopp m.m. Troligen var provfisket kopplat till
Munksjö AB`s och AB Hörle Bruks ansökan om reglering av Eckern. Provfiskena 1972,
1973, 1974, 1976 och 1977 utfördes inom ramen för prövotiden avseende uppskjutna
frågor angående regleringens inverkan på fisket, av fiskerikonsulenten Birger Ahlmér.
Motivet till det sista fisket 1982 är okänt, men får antas vara en uppföljning av tidigare
resultat.
Provfiskemetodiken som användes beskrivs i den fiskevårdsplan som utarbetades av
Birger Ahlmér på Lantbruksnämnden i Jönköpings 1977. Av allt att döma användes
samma metodik vid provfiskena. Tiden för provfiskena förlades till våren, huvudsakligen
under maj månad, men 1972 i början av juni, se tabell 15. De utsatta näten tycks inte ha
varit översiktsnät med varierande maskstorlek utan ordinära nät med enhetliga maskor.
Maskstorlekarna framgår av nedanstående tabell 16.
Tabell 15. Antal nät av olika maskstorlek.
Tidpunkt
Nätansträngningar (antal)
Vattentemperatur (°C)
4-8 maj 1967
5-7 juni 1972
16-18 maj 1973
15-17 maj 1974
19-21 maj 1976
23-25 maj 1977
17-19 maj 1982
88
44
44
44
44
44
44
7,9 - 8,1
15,0 - 15,6
9,0
9,8
16,5
13,5
?
Tabell 16. Antal nät av olika maskstorlek.
Antal nät
Nätmaska (mm)
Nätmaska (varv/aln)
2
4
4
4
4
2
2
50
37 ½
33
30
25
21 ½
16 ¾
12
16
18
20
24
28
36
49
Provfiskeresultat
Sex fiskarter fångades vid de provfisken som genomfördes 1967-1977, gädda, abborre,
mört, sutare, lake och gers.
Den klart dominerande fiskarten vid samtliga provfisken, såväl vad gäller antal som
biomassa, var mörten. Beståndet av mört minskar dock kraftigt i individstorlek under
perioden, från 87 gram (1967) till 29,7 gram (1977).
Tabell 17. Fångst per ansträngning vad gäller antal individer (st.) vid provfiskena 1967-1977.
1967
1972
1973
1974
1976
1977
1982
Abborre
2,28
2,95
2,39
7,77
2,64
1,66
4,73
Mört
18,61
8,55
15,39
21,84
20,61
18,86
23,84
Gädda
0,56
0,48
0,43
0,98
0,89
0,48
1,02
Sutare
0
0
0,02
0
0,07
0,41
0,07
Gers
0
0
0
0
0
0,14
0,68
Lake
0,01
0
0
0
0
0,05
0
Tabell 18. Fångst per ansträngning vad gäller biomassa (g) vid provfiskena 1967-1977.
1967
1972
1973
1974
1976
1977
1982
Abborre
230
260
170
370
200
210
620
Mört
1620
540
1220
1180
690
560
940
Gädda
310
220
280
430
510
310
480
Sutare
0
0
50
0
100
520
140
Gers
0
0
0
0
0
3
10
Lake
10
0
0
0
0
10
0
Tabell 19. Medelvikt (g) vid provfiskena 1967-1977.
1967
1972
1973
1974
1976
1977
1982
Abborre
100
90
70
50
80
130
130
Mört
90
60
80
50
30
30
40
Gädda
550
450
650
440
580
660
470
Sutare
-
-
2000
-
1520
1270
2030
Gers
-
-
-
-
-
20
20
Lake
400
-
-
-
-
300
-
50
Kommentar
Det bör påpekas att resultatet kan ha påverkats vissa år av mörtleken som sker vid en
vattentemperatur kring 10 °C. Resultaten är därför inte med säkerhet jämförbara
(Nöbelin anm).
Vad gäller den minskade medelstorleken hos mört kan de under perioden utförda
reduktionsfiskena spela in. De utfördes främst under lektid med nät, av allt att döma av
en till två maskstorlekar, vilket innebar att de selekterade bort större mört (Nöbelin
anm).
Utifrån gjorda observationer och resultaten från provfiskena utarbetade Birger Ahlmér
förslag till fiskevårdsåtgärder i Eckern. Han drog bland annat slutsatsen att reduktionsfisken bör ske efter mört och abborre. Reduktionsfiskena efter abborre motiverades
med att den var en stark predator på kräfta. Ahlmér rekommenderade att fisket borde
ske med bottengarn.
Ahlmer rekommenderade vidare en utfiskning av antalet stora gäddor, som utövande en
skadlig predation på yngre gädda. Reducerades antalet stora gäddor skulle det totala
antalet gäddor öka, vilket skulle vara positivt för fritidsfisket.
Vidare ansåg Ahlmér att vegetationens utbredning i sjön var så omfattande att den till
stor del bör tas bort, speciellt i gäddlekvikar. Ahlmér bedömde att utbredningen
sannolikt ökat under de senare åren då vattenytan varit låg. Resultatet blev att flertalet
gäddlekplatser delvis vuxit igen.
Kräftfisket kunde förbättras genom utläggande av sten, tegelpannor, korrugerade
eternitplattor eller helst dräneringsrör för att skapa ökat skydd åt kräftorna. Samtidigt
borde minimimåttet på kräfta höjas från 9 centimeter till 10 centimeter.
7.2 Kräftprovfiske 1989
Ett kräftprovfiske genomfördes 11-12 september 1989 på tre lokaler i sjön, med 15
finmaskiga cylindermjärdar (15 mm maskor). Fyra signalkräftor fångades vid provfisket
mellan 98-107 millimeter. Tre av kräftorna var hanar och en hona.
51
7.3 Nätprovfiske 2012
Metodik
Nätprovfisket 2012 genomfördes enligt den standardiserade metodik som används idag.
Metodiken som använts beskrivs i Undersökningstyp: Provfiske i sjöar, vers 1:2, 010820
(se www.havochvatten.se). Standardiserade nätprovfisken syftar till att:
1) kvantifiera fiskartsförekomst och fiskbeståndets storlek.
2) uppskatta den provtagna sjöns fiskbestånd vad gäller artsammansättning, relativ
förekomst, uttryckt i antal eller vikt, samt de enskilda arternas beståndsstruktur och
längdsammansättning.
3) jämföra mellanårsvariationer i samma sjö samt med andra provfiskade sjöar.
Metodiken innebär att ett specifikt antal provfiskenät sätts ut i sjön, där antalet baseras
på den provfiskade sjöns areal och djup. För att fisket ska bedrivas på ett sätt så att
samtliga förekommande fiskar ska kunna fångas, är det viktigt att alla djup ingår i fisket.
Vid provfisket 2012 placerades näten på ungefär samma platser och djup som vid
provfisket 2004. Samtliga djupmätningar gjordes med ekolod. Provfiskena i Eckern
startade 13-16 augusti 2012. Nätinsatsen uppgick till 24 bottennät, fördelade med 8 nät
i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9 meter och 6-11,9 meter. Provfisket
kompletterades 2 pelagiska nät mellan 0-6 meter.
Redskap
Redskapen utgörs av översiktsnät av typ ”Norden 12” som är 30 meter långa och 1,5
meter djupa, består av 12 nätsektioner om vardera 2,5 meter med maskstorlekarna 5,
6,25, 8, 10, 12,5, 15,5, 19,5, 24, 29, 35, 43 och 55 millimeter. Näten placeras ut på
kvällen mellan klockan 17.00 – 19.00 och vittjas påföljande morgon mellan klockan
07.00 – 09.00. Som tillägg till det standardiserade fisket med bottennät sattes pelagiska
skötar ut vid båda provfiskena. Nättypen skiljer sig emellertid mellan provfisketillfällena
genom att man 2003 använde en äldre typ av pelagiska skötar.
Samtliga fångade individer längdmäts per millimeter och vägs därefter artvis. Såväl
längdmätning som vägning görs per provfiskenät. Observera att vissa arter, t ex lake,
benlöja, gädda m.fl. ofta underskattas vid nätprovfiske på grund av deras levnadssätt.
I samband med nätprovfisket mättes siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid mätning
av siktdjupet användes en så kallad secchiskiva med en diameter på 25 centimeter. Efter
provtagning rapporterades samtliga resultat till Databasen för Sjöprovfiske – NORS.
Databasen finns att tillgå hos Institutionen för akvatiska resurser, SLU (se www.slu.se).
52
De i föreliggande rapport bearbetade
kvalitetskontrollerats av datavärden.
och
redovisade
resultaten
har
Bedömningsgrunder EQR8
De nya bedömningsgrunderna för fisk, EQR8 (Ecological Quality Ratio), utgår från åtta
parametrar, se nedan. Klassningen av den ekologiska statusen, EQR8, har delats in i fem
statusklasser med angivna värden för respektive klass, se tabell 12 nedan.
Flera indikatorer i EQR8 kan peka på försurning eller övergödning, se tabell 20 nedan. Till
exempel så kan en negativ avvikelse från det förväntade värdet på antal arter och
artdiversitet indikera försurning.
Tabell 20. Indikatorernas förväntade avvikelser vid påverkan av försurning och/eller övergödning.
Index
Försurning
Övergödning
Antal inhemska arter
X
X
Artdiversitet: Simpsons D (antal)
X
Artdiversitet: Simpsons D (vikt)
X
X
Relativ biomassa av inhemska fiskarter (f/a)
X
X
Relativt antal av inhemska fiskarter (f/a)
X
X
Medelvikt i totala fångsten
X
Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar baserat på biomassa
Kvot abborre/karpfiskar baserat på biomassa
Tabell 21. Gränsvärden.
Klass
Ekologisk status
Gränsvärde EQR8
1
Hög
≥ 0,72
2
God
≥ 0,46 och < 0,72
3
Måttlig
≥ 0,30 och < 0,46
4
Otillfredsställande
≥ 0,15 och < 0,30
5
Dålig
< 0,15
53
X
X
Provfiskeresultat
Mörten är den klart dominerande arten i Eckern, i synnerhet vad gäller antalet individer.
Mörtbeståndet dominerades av fisk kring 90-100 millimeter medan individer större än
150 millimeter är mycket fåtaliga. Abborren domineras av fisk i samma storleksklass,
men provfisket visade att större fisk förekommer tämligen frekvent, även om de endast
utgör en liten andel av beståndet. I pelagialen är däremot mörtens dominans total.
Tabell 22. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 2012.
Antal (st.)
Vikt (g)
F/A antal (st.)
F/A vikt (g)
Medelvikt (g)
Abborre
351
10517
14,63
438,2
30,0
Mört
916
10001
38,17
416,7
10,9
Gädda
3
2238
0,12
93,2
746,0
Gers
187
800
7,79
33,3
4,3
Summa
1457
23556
60,719
981,4
-
Tabell 23. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 2012.
Antal (st.)
Vikt (g)
F/A antal (st.)
F/A vikt (g)
Medelvikt (g)
Abborre
86
797
43,0
398,5
9,3
Mört
649
5959
324,5
2979,5
9,2
Gädda
1
81
0,5
40,5
81,0
Summa
736
6837
368,0
3418,5
-
Figur 6. Artfördelning.
54
Figur 7. Längdfrekvensdiagram för abborre 2012.
Figur 8. Längdfrekvensdiagram för mört 2012.
55
Fiskfaunans status, EQR8
Resultaten från provfisket 2012 indikerar god status, EQR8, hos fiskfaunan, men flera av
de ingående parametrarna visar avvikande värden. De tre parametrar som påvisar dålig
status, ”antal inhemska arter”, ”relativt antal av inhemska arter” och ”medelvikt i totala
fångsten” ger indikationer på övergödningsproblem. Däremot avviker inte den relativa
biomassan.
Figur 9. Fiskfaunans status 2012 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange
= otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet).
56
7.4 Vattenväxter
De vattenväxter som avses under denna rubrik lever i olika grad i vattnet, från helt
under ytan till mestadels ovanför ytan. Inkluderade är även de växter som lever på land
längs stränderna, i fuktig eller tidvis översvämmad miljö. Inventering av vattenväxter ger
information om förekommande naturvärden och miljöpåverkan som till exempel
övergödning eller fysiska skador. Genom en övervakning får man en bild av såväl
negativa som positiva förändringar, som exempelvis försvinnande av arter eller minskad
eutrofiering.
Eckerns vattenvegetation inventerades redan 1949 av Gunvor Bjurulf (se tabell 24).
Resultaten publicerades i skriften ”Floran i Månsarps socken med Smålands Taberg” i
vilken författaren fastställer att Eckern är en ”Isoetes-Lobelia-sjö”. Begreppet ”IsoetesLobelia-sjö” antyder bl. a att en sjö är oligotrof (näringsfattig) med klart vatten. Utöver
Isoetes, syftande på styvt braxengräs (Isoetes lacustris) och Lobelia, syftande på
notblomster (Lobelia dortmanna), noterades ett flertal andra oligotrofi-indikerande
arter som t ex strandpryl (Plantago uniflora), flotagräs (Sparganium gramineum),
gräsnate (Potamogeton gramineus) och hårslinga (Myriophyllum alterniflorum). Av
dessa klassas styvt braxengräs, notblomster och strandpryl som karaktärsarter i
näringsfattig miljö. Bland noterade arter som indikerar eutrofa (näringsrika)
förhållanden kan nämnas vattenpest (Elodea canadensis), grovnate (Potamogeton
lucens), trubbnate (Potamogeton obtusifolius), bladvass (Pragmites australis) och
grenrör (Calamagrostis lanceolata). Vattenpest utgör en invasiv art som i vissa fall har så
pass negativ påverkan på den limniska miljön att den måste bekämpas. Förekomster av
arten i Eckern finns noterade så tidigt som 1937. Bjurulf beskriver att bladvassen på
vissa ställen är riklig, t ex i utloppsviken och i södra delen av sjön där Timmerbrobäcken
mynnar, men även på flera platser mitt ute i sjön. Säv (Schoenoplectus lacustris) och gula
och vita näckrosor (Nuphar lutea, Nymphaea alba) förefaller ganska vanliga.
Den enligt författaren sammanvägda bedömningen av sjön som en ”Isoetes-Lobelia-sjö”
visar på att oligotrofindikerande arter påträffats i betydande omfattning. Arterna
flotagräs, slamkrypa (Elatine hydropiper) och styvt braxengräs är samtliga sällsynta i
regionen (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1989). Trubbnate anses vara ganska sällsynt.
Trubbnate och slamkrypa föredrar näringsrika miljöer.
Inför arbetet med denna fiskevårdsplan utförde undertecknad en översiktlig okulär
inventering av sjöns vattenväxter (se tabell 24). Fokus låg på vegetationen i sjön medan
strandväxterna ägnades minst uppmärksamhet. Inventeringen skedde från båt i slutet
på juni år 2012, i solig väderlek. Vid några stränder togs krattprover av bottnarna.
Bestämningslitteraturen bestod av Mossbergs nordiska flora (Mossberg & Stenberg,
1992) och ett bildkompendium från Uppsala universitet (Uppsala universitet, 1985). I ett
par fall expertbedömdes arterna av Maria Carlsson vid Länsstyrelsen i Jönköpings län.
57
Vid inventeringen framgick att Eckern över lag är mycket vassrik. Näst intill hela den
östra ”tarmen” som leder fram till utloppet, är beväxt med bladvass, främst täta
bestånd. Likaså upptas stränderna generellt av täta till medeltäta vassar vilket även
gäller några ställen mitt i sjön. Jämfört med de förhållanden som rådde då Bjurulf år
1949 genomförde sin inventering,
tycks det som att vassens
utbredning har ökat, vilket även
bekräftas i några källor.
Den typiska strandzoneringen i
Eckern, sett från sjön inåt fasta
land, utgörs av ett bälte med främst
bladvass, sjösäv (Schoenoplectus
lacustris) och sjöfräken (Equisetum
fluviatile) följt av ett bälte med pors
Bunkestarr
(Myrica
gale),
strandlysing
(Lysimachia vulgaris), vattenklöver
(Menyanthes trifoliata) samt mindre mängder av topplösa (Lysimachia thyrsiflora) och
flaskstarr (Carex rostrata) m.m. Bunkestarr (Carex elata) förekommer i fläckvisa
bestånd. I det öppna vattnet utanför dessa zoner förekommer emellanåt en del vit- och
gul näckros. Inte mycket utrymme lämnas till landstrandzonen. Där omgivande barrskog
växer ända ner till vattnet påträffas främst tuvull (Eriophorum vaginatum) och skvattram
(Rhododendron tomentosum) och i övrigt bl. a älggräs (Filipendula ulmaria),
fackelblomster (Lythrum salicaria), grenrör, svalting (Alisma Plantago aquatica) och
löktåg (Juncus bulbosus).
Notblomst
er
Övriga värt att nämna, utifrån 2012 års inventering, är att Eckern tycks ha relativt gott
om grovnate (vilken som tidigare nämnt indikerar näringsrikedom). Bland de arter som
inte noterades 1949 finns bl. a långnate (Potamogeton praelongus), löktåg och
strandranunkel (Ranunculus reptans). Långnate är en sällsynt art, dock vitt spridd i
landet. Den anses föredra näringsrika vatten och hybridiserar gärna med flera andra
natar vilket kan göra den svår att artbestämma. Långnate liksom de oligotrofiindikerande arterna löktåg och strandranunkel var fåtaliga. Hårslinga förekom sparsamt.
Notblomster och styvt braxengräs påträffades endast i den nordvästligaste delen av
sjön, där betesmark sträcker sig ända ner till vattnet. Baserat på 2012 års inventering,
som visserligen var översiktlig, känns inte epitetet ”Isoetes-Lobelia-sjö” helt motiverat
längre.
58
Tabell 24. Vattenväxter inventerade 1949 och 2012.
Art- latinskt namn
Alisma Plantago aquatica
Calamagrostis lanceolata
Caltha palustris
*
Carex rostrata
Carex elata
Elatine hydropiper
Eleodea canadensis
*
Equisetum fluviatile
*
Eriophorum vaginatum
#
Filipendula ulmaria
#
Gnaphalium uliginosum
#
Hottonia palustris
#
Isoetes echinospora
Isoetes lacustris
*
Juncus bulbosus
Plantago uniflora
Lobelia dortmanna
#
Lycopus europaeus
Lysimachia thyrsiflora
Lysimachia vulgaris
Lythrum salicaria
#
Mentha arvensis
*
Menyanthes trifoliata
#
Myosotis laxa
*
Myrica gale
Myriophyllum alterniflorum
Nuphar lutea
Nymphaea alba
#
Parnassia palustris
Persicaria amphibia
#
Potamogeton gramineus
Potamogeton lucens
*
Potamogeton natans
Potamogeton obtusifolius
*
Potamogeton perfoliatus
*
Potamogeton praelongus
Plantago uniflora
Pragmites australis
#
Ranunculus flammula
#
Ranunculus lingua
59
Art- svenskt namn
Svalting
Grenrör
Kabbeleka
*
Flaskstarr
Bunkestarr
Slamkrypa (alt. korsslamkrypa)
Vattenpest
*
Sjöfräken
*
Tuvull
#
Älggräs
#
Sumpnoppa
#
Vattenblink
#
Vekt braxengräs (alt.vårtsporigt braxengräs)
Styvt braxengräs (alt. taggsporigt braxengräs)
*
Löktåg
Strandpryl
Notblomster
#
Strandklo
Topplösa
Strandlysing
Fackelblomster
#
Åkermynta
Vattenklöver*
#
Sumpförgätmigej
*
Pors
Hårslinga
Gul näckros
Vit näckros
#
Slåtterblomma
Vattenpilört
#
Gräsnate
Grovnate
*
Gäddnate
Trubbnate
*
Ålnate
*
Långnate
Strandpryl
Bladvass
#
Ältranunkel
#
Gul sjöranunkel
*
Ranunculus reptans
#
Ranunculus thricophyllus
*
Rhododendron tomentosum
Schoenoplectus lacustris
#
Sparganium gramineum/friesii
Sparganium ramosum
#
Stellaria palustris
Subularia aquatica
Triglochin palustre
Typha latifolia
#
Endast noterade 1949.
*
*
Strandranunkel
#
Grodmöja
*
Skvattram
Sjösäv
#
Flotagräs
Stor igelknopp
#
Kärrstjärnblomma
Sylört
Kärrsälting
Bredkaveldun
Endast noterade 2012.
7.5 Växtplankton
Växtplankton är en övergripande beteckning på organismer som svävar fritt i vattnet och
har förmåga att fotosyntetisera (producera syre). De utgör grunden för allt liv i sjöarna
genom att just producera syre liksom utsöndra upplöst organiskt material som näring till
mikroskopiska organismer. Växtplanktonsammansättningen i sjöarna varierar stort
beroende på den övriga biologin i sjön, näringsstatus, humushalt m.m. Inte minst är
sammansättningen starkt beroende av sjöns vattenkvalitét. Genom att växtplankton
reagerar snabbt på miljöförändringar kan undersökningar påvisa exempelvis försurning,
övergödning, metallbelastning och förekomst av (övriga) gifter.
Undersökningar av växtplankton genomfördes första gången 1937 och därefter 1972. På
uppdrag av Lagans vattenråd har provtagningar av växtplankton i Eckern genomförts
årligen mellan 2004 till 2011 (www.lagansvattenrad.se). Undersökningarna är en del av
recipientkontrollprogrammet för Lagans vattensystem. Observera att några artlistor inte
presenteras här, istället hänvisar vi till respektive rapport.
Lokalen för provtagningarna är belägen nästan mitt i sjön, mer exakt i den södra halvan
cirka 200 meter ifrån den östra stranden. Växtplanktonorganismerna från 2011 års
provtagningar representerades nästan uteslutande av: blågrönalger/cyanobakterier
(Cyanophyceae), rekylalger (Cryptophyceae), pansarflagellater (Dinophyceae), guldalger
(Chrysophyceae), kiselalger (Diatomophyceae), grönalger (Chlorophyceae), konjugater
(Conjugatophyceae) samt ögonalger (Euglenophyceae) (Medins biologi AB, 2012).
Resultaten visade att växtplanktonbiomassan var mycket liten och dominerades av
rekylalger, kiselalger och pansarflagellater. Det totala artantalet var 56 taxa (treårsmedel
är 58). Cyanobakterier utgjorde en mycket liten andel. TPI och trofiindex var måttligt
höga (för ordförklaring se Bilaga 4). Surheten bedöms nära neutral och näringstillståndet
som fattigt. Enligt Naturvårdsverkets kriterier ger den sammanvägda bedömningen av
näringsstatus att Eckern har god status. Utförande konsult gör samma expertbedömning
60
men med tillägget att sjön gränsar till måttlig status. Både eutrofi- och oligotrofiindikatorer förekommer. Den allergiframkallande algen Gonyostomum semen
påträffades inte.
Sjöns växtplankton har under undersökningsperioden varierat mellan att visa på
näringsfattiga och måttligt näringsrika förhållanden. Det senare gällde bl. a
bedömningen av 2007 års undersökning. Bedömningen var även att påverkan av
näringsämnen var tydlig, vilket även var fallet år 2006. Åren 2008 och 2009
expertbedömde konsulten att Eckern har god status med avseende på näringsstatus.
Tillägget att ”sjön gränsar till måttlig status” gjordes år 2010 och som tidigare nämnt
2011.
7.6 Bottenfauna
Bottenfauna avser de djur som lever vid bottnen, främst insektslarver, kräftdjur, maskar,
musslor och snäckor. Bottenfaunan är en viktig födoresurs för fisken i sjön, men spelar
även en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material. En mängd arter är viktiga för
bedömning av påverkan av näringsämnen, försurning, giftiga metaller och organiska
föroreningar. Undersökningar av bottenfaunan ger en samlad bild av påverkan av olika
faktorer under lång tid liksom en bild av påverkan vid före- och eftersituationer.
På uppdrag av Lagans vattenråd har provtagningar av bottenfauna i Eckern genomförts
åren 1992, 1999, 2001, 2004 och 2007 (www.lagansvattenrad.se). Motivet har även här
varit recipientkontrollprogrammet. Proverna har tagits vid den västra stranden strax
söder om Sjöhult. Observera att några artlistor inte presenteras här, istället hänvisar vi
till respektive rapport. 2007 representerades bottenfaunan av dagsländor
(Ephemeroptera), bäcksländor (Plecoptera), nattsländor (Trichoptera), fåbortsmaskar
(Oligochaeta), gråsuggor (Isopoda), trollsländor (Odonata), skalbaggar (Coleoptera),
tvåvingar (Diptera) samt musslor (Bivalvia) (Medins biologi AB, 2008). Faunan bedömdes
vara måttligt artrik med en måttligt hög individtäthet. Baserat på de uppmätta indexen
och förekomster av känsliga indikatorarter, bedömdes bottenfaunan som ”ej eller
obetydligt påverkad av såväl näringsämnen som försurning”. Den ekologiska statusen
klassades som God. Inga rödlistade eller ovanliga arter påträffades.
Under hela undersökningsperioden har bedömningen av försurningspåverkan varit
densamma. Bottenfaunans art- och individantal har varierat något. 2004 påträffades den
ovanliga nattsländan Notidobia ciliaris (Medins biologi AB, 2005). Även den regionalt
sällsynta nattsländan Molannodes tinctus har noterats (VISS, 2012).
61
8. Fiskevården
Eckerns fiskevårdsförening, bildad 1937, arbetade aktivt med utsättning av fisk,
fisketillsyn, reduktionsfiske, vegetationsbekämpning, utläggning av tegelpannor för
kräfta och anläggande av vasar. Många av åtgärderna tycks grunda sig på förslag från i
synnerhet fiskerikonsulenten Birger Ahlmér. Sannolikt var fiskerikonsulenten Gillis
Lȗning inblandad i bland annat fiskutsättningar i Eckern under 1930-1950-talen.
Efter bildandet av fiskevårdsområdet 1987, har den nybildade föreningen lagt ner stort
arbete på att introducera gös och signalkräfta, men har även fortsatt arbetet med både
vassbekämpning, reduktionsfiske och utläggning av tegelpannor. Föreningens
fiskevårdsarbete har i övrigt omfattat utformande av regler för fiskets bedrivande och
minkbekämpning.
8.1 Regler för fiskets bedrivande
Allmänhetens fiske
Fiske i Eckerns fiskevårdsområde upplåts till allmänheten, men fisket är förbundet med
vissa föreskrifter. Reglerna gäller fiske såväl från båt som från land och avser fiske med
handredskap, men även dragrodd/trolling är tillåtet. Vintertid tillåts fiske med
angel/ismete med maximalt 10 redskap per person.
Värt att notera är att varken angel eller trolling räknas som handredskapsfiske enligt
Fiskelagen (1993:787). Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap
som är utrustat med lina och högst tio krokar.
De regler som gäller för allmänhetens fiske är följande:
1. Var och en som fiskar aktivt ska ha giltigt fiskekort.
2. Vid fiske från båt ska alla personer från och med 12 år ha giltigt fiskekort i form av
dagkort eller veckokort.
3. Månadskort och årskort gäller för hel familj, samt för gäst till familjen i sällskap med
familjemedlem. Vid fiske från båt erfordras endast ett giltigt månadskort eller
årskort per båt.
4. Fiske med mete och drag är tillåtet under tiden den 1/5 - 15/10. Köpare av årskort
har rätt att fiska hela året.
5. Pimpelfiske är tillåtet under den tid som isen bär.
62
Fiskerättsägarnas fiske
Fiskerättsägarna omfattas inte av några specifika redskapsbegränsningar eller dylikt,
men fiske med fasta redskap såsom nät och ryssjor får endast ske inom skifteslaget. Som
fast redskap räknas i sammanhanget även angelfiske.
Även kräftfisket är organiserat inom respektive skifteslag. Fiskevårdsområdesföreningen
rekommenderar medlemmarna att inte ta upp kräftor mindre än 10 centimeter.
8.2 Fisketillsyn
Eckern har inga fisketillsyningsmän med förordnande från Länsstyrelsen. Några
medlemmar har genomgått utbildning till tillsyningsman, men samtliga utbildningar
skedde för tämligen många år sedan.
Eckerns fvof har utsett fiskepoliser internt inom föreningen som åker ut i händelse av
misstänkt tjuvfiske. Avsaknaden av utbildning och förordnande begränsar dock deras
befogenheter.
Sture Gustafson, ordförande i Eckerns fvof, anger att olovligt fiske förekommer i Eckern.
Tabell 25. Internt utsedda fiskepoliser i Eckern.
Namn
Adress
Telefon
Sture Gustafson
Hyltena, 555 92 Jönköping
036-18 20 12
Sjöhult, 562 41 Taberg
0393-140 36
Värt att notera är den förändring av sanktionsmöjligheterna som gjordes i Lagen om
fiskevårdsområden (LOFO) 2010. Enligt denna lag får en fiskevårdsförening ”ta ut en
kontrollavgift om någon som har rätt att fiska inom fiskevårdsområdet fiskar i strid mot
förbud eller villkor, som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket
inom området. Kontrolluppgift får inte tas ut om överträdelsen är belagd med straff i
annan lag eller författning” (§ 31 Sanktioner). Kontrollavgiften får därmed tas ut av såväl
fiskerättsägare som av fiskekortsköpare, men omfattar inte överträdelser enligt
Fiskelagen. Enligt § 32 får kontrollavgift ”tas ut endast om de fiskande har informerats
på ett tydligt sätt om de regler som gäller för fisket inom området”. Enligt § 33 får
kontrollavgiften ”för varje överträdelse inte överstiga tio procent av prisbasbeloppet
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) det år överträdelsen
begicks”.
63
8.3 Anläggande av risvasar
I anteckningar av Gillis Lȗning 1937 framgår att fiskerättsägarna redan före bildandet av
fiskevårdsföreningen arbetade med anläggande av vasar. Arbetet med vasbyggen tycks
sedan ha drivits vidare av fiskevårdsföreningen, om än i mindre omfattning. Med
säkerhet har detta skett vid åtminstone ett tillfälle i föreningens regi, 1963, då det
beslöts att herr Pettersson skulle iordningsställa tre nya vasar. Utrycket ”nya” vasar visar
att det troligen var en återkommande åtgärd. Det är ju även möjligt att denna typ av
insatser skedde huvudsakligen inom skifteslagen eller av enskilda fiskerättsägare.
1965 togs beslutet ”att tills vidare ej anlägga nya vasar eller förbättra gamla sådana”.
Vad som föranledde detta beslut är okänt. Så vitt känt har inga nya risvasar anlagts i
Eckern sedan dess.
8.4 Reduktionsfiske
Den första insatsen för att begränsa vissa arter i Eckern gjordes vid årsmötet 1965 då
beslut togs om att fiska bort så många sutare som möjligt. Beslutet föranledde att fem
ryssjor köptes in av föreningen för att användas under sutarnas lek.
I ett brev daterat 3 maj 1978 från Birger Ahlmér till Arne Jansson, Eckerns
fiskevårdsförening, framgår att Ahlmér 1968 rekommenderat föreningen att införskaffa
bottengarn för att bekämpa ogräsfisken och söka återställa balansen mellan fiskarterna i
sjön. Det nämns i brevet att rapporter framkommit om ett utökat fiske med nät vilket
företagits av föreningsmedlemmarna, men Ahlmér gör bedömningen att detta inte
skulle vara tillräckligt utan mycket stora personella resurser.
Efter rekommendationerna togs ett beslut på årsmötet 1968 om att fiska mört i syfte att
reducera beståndet. Tio nylonnät hade köpts in och fördelats mellan intresserade
medlemmar. Samma år togs även beslut om att statistik skulle föras, se tabell 26. Hur
stor insatsen varit de olika åren är okänd och troligen var insatsen ojämn, både mellan
olika fiskerättsägare och mellan olika år.
Reduktionsfiske pågår enligt uppgift fortfarande, men utförs framförallt i samband med
att kräftbete skall fångas. En uppmaning gjordes dock till medlemmarna 2010 om
decimeringsfiske av ogräsfisk.
64
Tabell 26. Antal fångade individer vid kända reduktionsfisken.
År
1968
1969
1970
1971
1972
1973
1974
1975
Mört/abborre
7000
9000
11800
8500
11000
9000
7480
3950
64
140
91
28
40
60
90
30
År
1975
1976
1977
1979
1980
1983
1984
1985
Mört/abborre
3950
9500
3950
5300
4900
3000
4500
3000
30
63
30
40
12
56
25
?
Sutare
Sutare
8.5 Vassbekämpning
Som tidigare nämnt beskriver Gunvor Bjurulf år 1949 Eckern som en Isoetes och lobeliasjö, d v s innehållande betydliga mängder av braxengräs och notblomster, arter som är
knutna till näringsfattiga miljöer (se 7.5.). Vid den översiktliga inventeringen 2012
hittades båda arterna, men endast i liten omfattning och bara på områden som rensats
från vass. Braxengräs och notblomster tycks därför ha minskat sedan 1949 och ersatts av
bladvass.
Den första kända noteringen om vassbekämpning finns i årsmötet 1968, där det framgår
att besprutning av vass med ogräsbekämpningsmedlet Emisol gjordes 1967 i Lagans
utlopp. Totalt 50 liter Emisol hade skänkts till Eckerns fiskevårdsförening av
Domänverket, varav 25 liter användes vid första besprutningen. Besprutning företogs
även 1968 och 1969, men omfattningen är okänd. En sista besprutning var planerad
även 1970, men det noteras i detta fall att sjöregleringen gjort den obehövlig, möjligen
en effekt av grävningar i större delen av viken uppströms utloppet 1971 (se vattendom
DVA 61/1979).
I Birger Ahlmérs fiskevårdsplan från 1977 beskrivs hur vassen sannolikt har brett ut sig
ytterligare under de senare åren. Samma sak påpekas i ett yttrande till vattendomstolen
1979-01-31 av fiskeriintendenten i nedre södra distriktet, Åke Petersson. Orsaken till
detta kan enligt honom vara att regleringsamplituden som medges enligt vattendomen
inte har utnyttjats till fullo varför vattenståndsfluktuationerna varit små (Dnr 3341-5079).
Som beskrivs under punkt 8.6 på följande sida, köptes en vassmaskin in 1975. Denna
lånades ut till medlemmar i Eckerns fiskevårdsförening för klippande av vass, men
hyrdes även ut till icke medlemmar mot en avgift av 50 kr per dag.
Vattendomen 1979, rörande uppskjutna frågor angående inverkan på fisket, stadgade
att sökanden skulle betala in dels 8 000 kr i en engångsavgift, dels årliga avgifter, som
skulle användas till fiskevårdande åtgärder i Eckern. Eckerns fvf lämnade 1980 in en
ansökan till Fiskeristyrelsen om att få använda 8 000 kr för vassbekämpning. Ansökan
65
godkändes varvid medlen utbetalades till fiskevårdsföreningen. På vilket sätt
vassbekämpningen genomfördes, eller resultatet av densamma är okänt.
Vid minst ett tillfälle har en entreprenör anlitats för vassbekämpning. Det omnämns i
årsmötesprotokollet från 2002, där det framgår att åtgärden utfördes vid midsommar
2001. Bekämpning av vass anges även i årsmötesprotokollet 2006. Enligt uppgift från
Sture Gustafson utfördes viss vassklippning senast för cirka tre år sedan.
8.6 Anläggande av gäddlekplatser
1975 köptes en vassmaskin in av Eckerns fiskevårdsförening. Målet med denna var att
skapa kanaler i vassarna för att underlätta för gäddorna under lektiden. Åtgärden var
troligen initierad av fiskerikonsulent Birger Ahlmér, som även trycker på anläggande av
gäddlekplatser genom vassborttagning i sin fiskevårdsplan från 1977.
Att åtgärder genomfördes bekräftas av ett brev, odaterat, som har ställts till honom
rörande iordningsställande av tre lekplatser för gädda, i Kringelsjön vid Gungspångsudden och vid Löveryd. Så vitt känt gjordes ingen uppföljning av insatserna.
8.7 Minkbekämpning
Eckerns fiskevårdsområdesförening delar ut minkpremie om 200 kr för varje fångad
mink. Minkfällor har köpts in av föreningen och antalet fångade minkar har varierat
alltifrån ett fåtal upp till ett femtontal. Enligt uppgift från Sture Gustafson, ordförande i
Eckerns fiskevårdsområdesförening, tycks minken ha minskat jämfört med tidigare.
8.8 Åtgärder för kräftbeståndet
I ett yttrande från fiskeriintendenten i nedre södra distriktet, i samband med
prövotidsförhandlingarna 1979 rörande uppskjutna frågor angående inverkan på fisket
med anledning av sjön Eckerns reglering, föreslås att sökanden skall erlägga ett
engångsbelopp om 5 000 kr för att verkställa fiskefrämjande åtgärder för
kräftbeståndet. Vattendomstolen följer förslaget och tilldömer sökanden att i samråd
med fiskerikonsulenten i Jönköpings län (Birger Ahlmér) utföra lämpliga åtgärder
(vattendom DVA 61/1979).
Enligt vattendomen förvaltades inbetalda medel av Fiskeristyrelsen och skulle användas
på sätt som Fiskeristyrelsen finner lämpligt. Eckerns fiskevårdsförening ansökte 19 maj
1980 om utbetalning av medel för inköp av tegelskrot och tegelrör i samråd med
66
fiskerikonsulent Birger Ahlmér. Fiskeristyrelsen tog 4 juni 1980 beslut om utbetalning av
medel till fiskevårdsföreningen (Dnr 301-2253-80). Utläggning av tegelpannor m.m.
kommenteras av fiskerikonsulenten Birger Ahlmér i ett yttrande ställt till Länsstyrelsens
Planeringsavdelning 1982 (Dnr 35 163/82), där det framgår att föreningen i ett par års
tid arbetat med utläggande av dylika. I årsmötesprotokollet 1985 anges att ”tegelpannepengarna” är slut, men utläggningen synes därefter ha fortsatt i medlemmarnas egen
regi och senast lades tegelpannor ut vintern 2012-2013.
8.9 Utsättningar utförda av Eckerns fvof
Fiskerättsägare kring Eckern har under lång tid arbetat med utsättning av fisk, både i den
år 1937 bildade fiskevårdsföreningens regi och den nuvarande fiskevårdsområdesföreningen. Utsättningar av olika arter genomfördes emellertid även före 1937. Flertalet
av de introduktioner av nya arter som gjorts har varit resultatlösa, med undantag av
sutare, som etablerat ett livskraftigt bestånd i sjön. Flera arter som satts ut i sjön har
haft dåliga eller inga förutsättningar att etablera bestånd, varav framförallt
utplanteringarna av röding, sik och siklöja kan nämnas. När det gäller gös finns det
troligen möjlighet att etablera ett bestånd. Födounderlaget är mycket gott, men vissa
frågetecken kan ställas om huruvida arealerna av lämpliga lekplatser är tillräckligt.
Nämnas bör även de utsättningar av gädda, som liksom i många andra föreningar, sattes
ut i stora mängder under 1930-1960-talet. Drivande i dessa utsättningar, liksom i många
andra föreningar, var troligen fiskerikonsulenten Gillis Lȗning på Hushållningssällskapet.
Tyvärr var effekterna av dessa utsättningar sannolikt begränsade.
Uppgifter om utsättningar av fisk och kräfta finns omnämnt i flera källor. Uppgifter har
hämtats från Länsstyrelsens utsättningsregister, den fiskevårdsplan Birger Ahlmér
utförde 1977, från årsmötesprotokoll och verksamhetsöversikter, men även från
fakturor och anteckningar. Tyvärr är en stor del av uppgifterna inte samstämmiga mellan
källorna, se tabell 27 på följande sida. Utsättningar av fisk omnämns även i en skrivelse
från fiskerikonsulenten Gillis Lȗning till fiskeriintendenten Ossian Olofsson 1/3 1948.
Skrivelsen vidarebefordrades till Söderbygdens vattendomstol som en del i det första
vattenmålet rörande sjön Eckerns utlopp, med domslut 1952 (AD 48/1952).
Det kan även nämnas att den senare fiskerikonsulenten Birger Ahlmér någon gång på
1970-talet föreslog utsättning av harr i Eckern, som dock inte tycks ha realiserats. På
årsmötet 1984 togs även utplantering av gräskarp upp till diskussion. Ordföranden gavs i
uppgift att utreda om det var lämpligt att utplantera gräskarp i Eckern. Vidare uppgifter
saknas och troligen avrådde Länsstyrelsen från utsättning av gräskarp.
67
Tabell 27. Utsättningar i Eckern.
Art
År
Länsstyrelsen
utsättningsregistret
Fiskevårdsplan av
Birger Ahlmèr 1977
Braxen
1912
500 000
500 000
Flodkräfta
1922-25
Okänt antal
1 840
Flodkräfta
1948
700
700
Gädda
1939
25 000
25 000
Gädda
1940
50 000
50 000
Gädda
1942
50 000
50 000
Gädda
1944
40 000
40 000
Gädda
1945
40 000
40 000
Gädda
1947
50 000
5 000
Gädda
1948
33 000
33 000
Gädda
1949
Gädda
1950
50 000
50 000
Gädda
1951
50 000
50 000
Gädda
1954
50 000
50 000
Gädda
1955
Gädda
1957
1 500
1 500
Gädda
1958
150 000
150 000
Gädda
1958
2 000
2 000
Gädda
1959
1 500
1 500
Gädda
1961
1 500
1 500
Gädda
1962
2 100
2 100
Gädda
1963
2 000
2 000
Gös
1950
1 000
1 000
Gös
1954
1 000
1 000
Gös
1964
2 000
2 000
Gös
1966
Gös
1999
12 000
Gös
2005
5 000
Gös
2007
5 000
Gös
2012
5 000
Röding
1896
Signalkräfta
1987
10 000
10 000
Signalkräfta
1988
5 000
5 000
68
Föreningens
underlag
50 000
100 000
2 000
2 000
3 000
Tabell 27. Utsättningar i Eckern, forts.
Art
År
Länsstyrelsen
utsättningsregistret
Fiskevårdsplan av
Birger Ahlmèr 1977
Signalkräfta
1989
2 000
Sik
1896
2 000
Sik
1927?
Okänt antal
Sik
1927-34
Siklöja
1937
50 000
50 000
Siklöja
1940
60 000
60 000
Sutare
1923?
Okänt antal
500
Ål
1941?
Okänt antal
60 kg
Ål
1944?
Okänt antal
20 kg
Föreningens
underlag
530
2 000
85 000
8.8 Ålplan Lagan
Kontinuerliga utplanteringar av ålyngel har gjorts i Lagan uppströms Fågelfors inom
ramen för Ålplan Lagan. Ålutsättningarna har pågått i stort sett sedan byggnationen av
kraftverk startade i Lagan, se vattendom kapitel 10. Inga belägg finns dock för att ål
någonsin planterades ut i Eckern.
I ett yttrande av Birger Ahlmér, daterat 1981-06-15, nämns att den tidigare dammen i
utloppet medgivit ”invadering av ål utsatt längre ned i vattensystemet. Åluppvandring är
ej längre möjlig i större omfattning varför ål numera inte torde finnas. Detta på grund av
att en ny damm uppförts” (dnr 55 147/81). I anteckningar förda av Gillis Lȗning 1937
noterades att både ålyngel och annan fisk kunde passera dammen då den hölls öppen.
De flesta utsättningarna tycks ha skett precis uppströms kraftverket i Fågelfors, men
uppgifter finns även om utsättningar i Käringasjön.
69
9. Motstående intressen och påverkan på sjön
9.1 Försurning och kalkning
Berggrunden i området kring Eckern utgörs av Vaggerydssyenit i den västra delen och
granit i den östra. Vaggerydssyeniten är huvudsaligen uppbyggd av mineralerna
kalifältspat, biotit, hornblände och muskovit medan granit innehåller en stor andel
kvarts. Granit är en sur bergart medan Vaggerydssyeniten är något basisk och troligen
har viss positiv påverkan på pH-värdet i sjön, se vidare punkt 4.3 Området geologi, natur
och kultur.
Kontinuerliga mätningar av pH-värde och alkalinitet har gjorts sedan hösten 1991 i
Eckern inom ramen för den samordnade recipientkontrollen i Lagans vattensystem.
Mätningar har även gjorts vid ett flertal tillfällen mellan 1971 och 1987. Inga mätningar
har visat på pH under 6 och den lägsta alkaliniteten som noterats var 0,14 mekv/l. Med
de vattenkemiska analyserna som grund har inga kalkningar genomförts i Eckern.
I verksamhetsöversikterna för åren 1982 och 1984 nämns dock att sjön får en
försurningschock, d v s en surstöt, varje år i samband med snösmältningen. Var denna
information härstammar ifrån är okänt. Det kan dock inte uteslutas att tillflödena är
försurningspåverkade och att surstötar förekommer i samband med snabb
snösmältning. Sannolikt är den buffrande kapaciteten dock tillräcklig för att säkra en god
vattenkemi i sjön.
Tabell 28. Försurningskänslighet hos fiskarter i Eckern. Källa: Ekologisk Fiskevård
Art
Reproduktion
Lektid
Saknas (pH)
Störd (pH)
Abborre
<5
5-5,4
Vår
Gädda
<5
5-5,4
Vår
Mört
5,5- 5,9
<6
Vår
Gers
5-5,4
5,5- 5,9
Vår
Lake
5-5,4
5,5- 5,9
Höst
*Har inte bekräftats via provfisken.
70
9.2 Reglering
Eckerns vattenyta har reglerats under lång tid och redan under 1800-talet uppges en
damm ha anlagts i Eckerns utlopp. 1937 skriver Gillis Lȗning att sjön regleras för
kraftverksändamål och att regleramplituden är cirka en meter. Vilket kraftverk som
använde Eckern som magasin vid denna tidpunkt är oklart.
Under 1940-talet ansöker Vaggeryds valskvarn om att få reglera vattnets avrinning ur
Eckerssjön. Domslut togs 1952, men den exakta ordalydelsen är inte känt eftersom
vattendomen inte kunnat erhållas. Troligen ligger domen på Landsarkivet i Vadstena och
påtryckningar har gjorts för att få ut domen, men utan framgång. Enligt uppgifter
angivna av sökandebolagen 1969, anges att den tidigare regleringen utfördes mellan
sänkningsgränsen +215,42 till dämningsgränsen + 216,40, d v s en regleringsamplitud på
0,98 meter (vattendom A 51/1969). Fiskeriintendent Åke Petersson, gör dock gällande i
ett yttrande till domstolen (dnr 3341-50-79) att det råder osäkerhet om de tidigare
regleringsförhållandena. Den tillåtna regleringsamplituden var enligt honom 0,98 meter,
men han anger att sänkningsgränsen troligen var svår att nå på grund av igenväxningen
uppströms dammen. Den reglering som gjordes mellan 1952 och 1971 synes därför ha
varit mindre än den tillåtna amplituden.
I domen från 1969 (A 51/1969) anges att Eckern under lång tid varit föremål för
reglering, bland annat för de ett stycke längre ned belägna Eckersholms järnbruk och
såg. Vattendomen 1969 gav Munksjö AB och AB Hörle Bruk rätt att reglera Eckern med
en amplitud på 1,10 meter mellan dämnings- och sänkningsgräns. Regleringen av Eckern
i enlighet med vattendomen startade våren 1971. Enligt fiskeriintendent Åke Petersson
utnyttjades dock inte regleringsrätten till fullo under 1970-talet och sänkningsgränsen
uppges aldrig ha nåtts (dnr 3341-50-79).
Numera sköter Vaggeryds kommun regleringen av Eckern och eftersträvar en jämn
vattennivå i sjön. Enligt Anders Eriksson på Vaggeryds Energi AB är målet att hålla sjöns
vattennivå nära dämningsgränsen, men att större delen av den tillåtna regleringsrätten
ibland utnyttjas.
9.3 Rensning
En betydande sträcka uppströms regleringsdammen rensades 1971 i syfte att ge
möjlighet till en större avsänkning. Den exakta omfattningen av kanaliseringen är okänd,
men torde uppgå till mellan 600-800 meter. Det är inte osannolikt att detta fick negativa
konsekvenser för resterande delar av Dammens vattenyta som idag är delvis igenväxt.
Enligt uppgift av Sture Gustafson användes slängskopa vid resningen och materialet
lades upp på land intill kanalen.
71
9.4 Miljögifter
Kvicksilver
Kvicksilver har påvisats i höga koncentrationer i Eckern (VattenInformationsSystem
Sverige). Kvicksilver anses vara mycket giftig för såväl människor som miljön, se Bilaga 5.
Två mätningar av kvicksilver i gädda har gjorts, åren 1985 och 1989. Det riktade
medelvärdet var 0,55 respektive 0,35 mg Hg/kg. Gränsvärdet som anges i
Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/105/EG är 20 µg/kg i biota (0,20 mg/kg).
Kvicksilverhalten i gädda ligger därför tydligt över gränsvärdet i Eckern.
Emisol
Det ogräsbekämpningsmedel som användes för att begränsa vassens utbredning åren
1967-1969, Emisol, innehöll ämnet amitrol, som varit förbjudet i Sverige sedan 1972.
Orsaken till detta är att amitrol är cancerogent, inte främst för att det har allvarliga
effekter på miljön. Enligt uppgift från Jenny Kreuger på SLU, är amitrol inte heller
bioackumulerbart i samma utsträckning som t ex DDT. Emisol tycks även ha använts av t
ex järnvägsbolag och förekom i denna verksamhet under ”hormoslyr-eran”.
9.5 Enskilda avlopp
Så vitt kommunerna känner till förekommer inga utsläpp från industrier kring Eckern,
och inte heller potentiellt förorenade områden. De potentiella utsläppskällor som
lokaliserats är enskilda (och eventuellt mindre gemensamma) avlopp från fastigheter.
Bebyggelsen vid sjön inom cirka 200- 300 meter från stranden, utgörs av ett litet antal
permanenta bostäder och ett 50-tal fritidshus. Koncentrerad fritidsbebyggelse finns
utmed den västra sidan kring Sjöhult och nästan mitt i sjön på halvön Näset. Delar av
bebyggelsen betraktas som samlad bebyggelse och Sjöhult är detaljplanelagt för
fritidsbebyggelse. Någon inventering av avlopp i området har inte gjorts på senare tid,
men det finns kännedom om ett direktutsläpp i sjön från en fastighet vid Sjöhult. I
Jönköpings kommuns översiktsplan står att läsa att ”fritidshusen vid sjön Eckern har
skiftande standard på sina avlopp. För att undvika en negativ påverkan på sjön och dess
naturvärden behöver en bättre samordning ske mellan olika fastigheters
avloppslösningar”.
72
9.6 Påverkan från skogsbruk och jordbruk
Eckerns nära omgivningar består av skogs- och myrmark med inslag av jordbruksmark.
Skogsbruk med inriktning på gran och tall förekommer i ganska hög grad. Hyggen märks
emellanåt och bitvis går produktionsskogen ända ner till vattnet. En del av dessa ytor
kan visserligen vara resultat av stormarna Gudrun och Per, medan andra är resultat av
kalavverkning. I de flesta fall har hyggena så kallade skyddszoner av triviallöv eller
blandskog. Med skyddszon avses här en zon med kvarlämnade träd och buskar mellan
skogliga impediment och sjön. Skyddszonens funktion är att utgöra en buffert för att
skydda vattenmiljön mot negativa effekter av pågående skogsbruk. Frånvaro av
skyddszon ökar ytavrinningen och kan därmed påverka sjöns näringshalt, surhet,
färghalt och grumlighet på ett negativt sätt (se även 4.1). För att det ska vara en mening
med skyddszoner utmed sjöar bör de vara minst 10-20 meter breda. Givetvis kan man
även skapa skyddszoner genom att plantera främst löv- eller blandskog.
I Jönköpings läns vattenvårdsprogram från 1989 finns uppgifter om att omfattande
skogsdikning har skett nordväst om Eckern, men i övrigt i obetydlig omfattning.
Huruvida ”nordväst om Eckern” inbegriper närområdet eller inte framgår inte. Vidare
bedöms mossdikningen som obetydlig. Situationen efter 1989 är oviss. I vilken grad
vattendragen i Eckerns skogslandskap har skadats genom fysiska ingrepp, i form av
rätning och rensning, är sammanfattningsvis inte helt tydligt. Likaså gäller det graden av
utdikning av närområdet till vattendragen. Denna typ av ingrepp skadar den naturliga
hydrologiska funktionen och kan innebära ökad tillförsel av organiskt och minerogent
material, främst humus. En ökad tillförsel av humus kan medföra en ökad vattenfärg i
sjön. Effekten blir en minskad litoralzon, d v s de grundområden inom vilket större delen
av sjöns produktion av fisk sker, men får även negativa konsekvenser för arter som
gynnas av klara vatten. Även vissa fåglar gynnas av klara vatten (förutom av fiskrika
vatten), bl. a den i Eckern förekommande storlommen. Det bör betonas att de fysiska
ingreppen i vattendragen och deras närmiljö, kan ha förvärrats av förändringar i
svavelnedfallet och en ökad nederbörd (Länsstyrelsen i Skåne län).
Skogsstyrelsens föreskrifter till skogsvårdslagens § 30 beskriver bl. a de hänsynskrav som
ställs på skogsbruket m a p växt- och djurlivet, kulturmiljön m.m. Även i Miljöbalken (t
ex kap. 11 och 12) och en av dess förordningar (1998: 1388) finns regler som styr
skogsbruket, exempelvis kring dikning, byggande av skogsbilvägar och avverkning vid
vatten med höga naturvärden.
Jordbruksmark finns i den västra delen av sjön kring Sjöhult. Markerna är sammanhängande och utgör ett öppet och kulligt odlingslandskap som sträcker sig ner till sjön.
Det huvudsakliga bruket består av vallodling och bete. Under sommarsäsongen betar
cirka 100 mjölkkor i området. I dagsläget förefaller näringstillförseln till sjön från dessa
marker vara liten, vilket styrks av de vanligen låga fosforhalterna under 2000-talet.
73
Generellt kan sägas att jordbruk med produktion av grödor har en negativ påverkan på
vattendrag och sjöar genom näringsläckaget från markerna. Liksom i skogsbruket har
dessutom många bäckar rätats och diken grävts för att avleda vatten från den
brukningsbara marken. Via dessa (och naturliga vattendrag) förs sedan näringsämnena
vidare till nedströms liggande sjöar. Även en tid efter att odlingsverksamheten upphört
släpper markerna ifrån sig näringsämnen. Skyddszoner mot vattendrag och sjöar är även
här en viktig naturvårdsåtgärd. Förutom att minska näringsläckaget minskar det
påverkan från t ex bekämpningsmedel. Skyddszoner mot jordbruksmark består ofta av
en zon obrukad mark närmast vattnet.
I Jönköpings kommuns översiktsplan ingår Eckern, bland en mängd andra sjöar, i
begreppet ytvatten. Om ytvatten fastställs att kommunen betraktar dessa ”som en
mycket viktig grundläggande resurs som bör skyddas” och att ”skyddszoner bör skapas
eller lämnas i skogs- och jordbruksmark intill sjöar och vattendrag”.
74
10. Vattendomar och fiskeavgiftsmedel
Regleringen av Eckern
Vattendomar som berör regleringen av Eckern har behandlats av Vattendomstolen vid
två tillfällen. Den första vattendomen utfärdades 1952 (AD 48/1952) efter att Vaggeryds
valsverk ansökt om tillstånd att reglera vattnets avrinning ur Eckerssjön. Som påpekats
under punkt 9.2 Reglering och vandringshinder är det exakta domslutet från 1952 inte
känt eftersom vattendomen inte kunnat erhållas. Den tillåtna regleringsamplituden
framgår i ett yttrande av fiskeriintendent Åke Petersson, som gör gällande att sänkningsgränsen var +215,42 och regleringsamplituden 0,98 meter, d v s dämningsgränsen låg på
+216,40 (dnr 3341-50-79). Samma uppgifter ges av sökanden i ansökningshandlingarna
inför nästkommande dom 1969.
I vattendom 31 oktober 1969 (A 51/1969) lagligförklarade Söderbygdens vattendomstol
regleringsdammen i Eckern efter ansökan från Munksjö AB och AB Hörle Bruk. Samtidigt
lämnades tillstånd till reparation av dammen samt tillstånd att reglera Eckerns
vattenstånd mellan höjderna +216,52 meter och +215,42 meter, d v s en
regleringsamplitud på 1,10 meter. Tappningen genom dammen får inte överstiga 0,5
m3/s, såvida inte tillrinningen är högre. Minimitappningen får inte understiga 0,06 m3/s.
Sökanden förpliktades även att till främjande av fisket erlägga en engångsavgift om 300
kronor, motiverat av ändringar i de naturliga vattenståndsförhållandena. Däremot
bestämdes en prövotid på fem år, från det att arbetena på företaget fullbordats och
regleringen påbörjats, i syfte att utvärdera skadan på fiskbestånden i sjön.
Vattendomstolen förordnade fiskeriintendenten Harald Alander att under prövotiden,
på sökandens bekostnad, verkställa undersökningar rörande regleringens verkningar på
fisken. Alander uppdrog i sin tur fiskerikonsulent Birger Ahlmér att utföra
undersökningarna.
Prövotidsredovisningen behandlades av Vattendomstolen 1979 (DVA 61/1979), där
domstolen förpliktigar sökandena Munksjö AB och AB Hörle Bruk att erlägga fiskeavgift
för regleringen av Eckern. Beloppet skulle uppgå dels med ett belopp för gången tid
under åren 1972-79 om 8 000 kronor, dels att från och med 1980 erlägga ett årligt
belopp på 1 000 kronor. Beloppet skall varje år justeras enligt årsmedeltalet för
konsumentprisindex. Avgiftsbeloppet skall inbetalas till Fiskeristyrelsen som ”må
använda avgifterna till fiskevårdande åtgärder i Eckern”. Sökanden förpliktas vidare att i
samråd med fiskerikonsulenten vid fiskenämnden i Jönköpings län och med Eckerns
fiskevårdsförening, verkställa fiskefrämjande åtgärder för kräftbeståndet uppgående till
ett belopp om 5 000 kronor.
75
Ålyngelutsättning i Lagan
Anläggandet av vattenkraftverk i Lagan medförde att ålyngel inte kunde nå de
uppväxtområden som ligger uppströms det nedre kraftverket i Laholm. I en vattendom
meddelad 19 mars 1965 av Söderbygdens vattendomstol (A 14/1965) föreskrevs
uppsamlande av ålyngel vid Laholms kraftverk för transport högre upp i vattensystemet.
Enligt den idag gällande vattendomen delas Lagan in i delområden med en viss andel av
fångade ålyngel, i proportion till vattenområdena mellan dammarna. Det övre
delområdet i Lagan avgränsas i sin nedre del av Fågelforsdammen. Enligt vattendomen
skall 2,2 procent av insamlat ålyngel planteras ut uppströms Fågelforsdammen.
Fiskeavgiftsmedel
Hanteringen av fiskeavgiftsmedlen överfördes till länsstyrelserna i samband med att
Fiskeriverket omorganiserades till Havs- och vattenmyndigheten. Vid kontakt med
Stefan Torfve på Länsstyrelsen i Jönköpings län uppgavs att det tillgängliga beloppet som
reserverats för Eckern för närvarande uppgår till ca 90 000 kronor.
11. Fisket och uttaget
Enkäter delades ut till samtliga fiskekortsköpare och fiskerättsägare, se bilaga 6 och 7.
Gensvaret var lågt, endast en enkät från fiskerättsägare och tre enkäter från
fiskekortsköpare lämnades in. Informationen som lämnades i enkäterna ger en mycket
knapphändig bild av fisket i Eckern. Ingen särskild utvärdering av enkäterna görs med
hänsyn till den mycket låga svarsfrekvensen.
De fångster som redovisas i enkäterna är blygsamma och kan inte ge någon grund för
slutsatser kring uttaget i sjön. I en enkät uppger uppgiftslämnaren att gös fångats, den
största på 1,4 kilo.
Övriga kommentarer som kommit in är angivande av mörtlek vid Näset samt att ål
tidigare fångats på långrev.
76
12. Mål och åtgärdsförslag
De förslag på åtgärder som presenteras i föreliggande rapport bygger på det materiel
som erhållits via befintlig dokumentation samt biologiska och vattenkemiska
undersökningar, bland annat det nätprovfiske som genomfördes 2012. För att ge en
hänvisning till hur de olika åtgärderna värderas i förhållande till varandra och hur
angelägna de bedöms vara, rangordnas de i en skala 1-4, där prioritet 1 anger högsta
prioritet. En översikt över förslagen presenteras i tabell 31.
Det bör i sammanhanget betonas att fiskevårdsområdesföreningen inte har någon
skyldighet att genomföra föreslagna åtgärder. I det fall föreningen väljer att genomföra
någon åtgärd är det viktigt att på olika sätt dokumentera arbetet, såsom fotografering
och lägesbestämning med koordinater (t ex om risvasar anläggs), men även att göra
uppföljande undersökningar. Notera även de medel som finns att söka för fiskevårdande
åtgärder, se kapitel 10 Vattendomar och fiskeavgiftsmedel. I Eckerns fall synes det finnas
betydande medel från de fiskeavgiftsmedel som betalas in årligen.
I det följande görs en sammanfattning av intrycken från sjön som ligger till grund för de
åtgärdsförslag som ges.
Vegetationens utbredning
Vid första anblicken av sjön Eckern slås man av bladvassens utbredning. Breda bälten av
tät bladvass från land ut till ca 2 m djup präglar strandzonen, men även på grundare
områden mitt i sjön. Undantag är längs betesmarken i den nordvästra viken där det kan
antas att kreatur betar av vassen, samt utanför hustomter där det är möjligt att
vassklippning har skett. Det är i stort sett endast längs de här öppna sträckorna av sjön
som andra typer av vegetation kan hävda sig gentemot den mycket konkurrensstarka
bladvassen. Av allt att döma har sjöns karaktär förändrats jämfört med de förhållanden
som rått tidigare. Bladvass omnämns av fiskerikonsulenten Gillis Lȗning 1937, men ingen
särskild kommentar görs av dess utbredning varför man leds att tro att den inte var lika
dominerande. 1949 bedöms sjön av Gunvor Bjurulf som en Isoetes-lobelia-sjö, d v s
dominerad av braxengräs och notblomster, arter som främst återfinns i näringsfattiga
miljöer.
Bladvass gynnas, enligt John Strand på Hushållningssällskapet i Halland, av små vattenståndsförändringar. Eftersom Eckern varit reglerad under lång tid kan vassens ökade
utbredning vara en indikation på att regleringsamplituden minskat genom åren.
Fiskerikonsulenten Gillis Lȗning hävdar att Eckern reglerades cirka 1 meter 1937, en
amplitud som är tillräckligt stor för att begränsa vassens utbredning. 1952 kommer en
ny vattendom som ger tillstånd att reglera sjöns yta med 0,98 meter, men
fiskerikonsulenten Åke Petersson gör bedömningen att regleringsamplituden varit
mycket lägre, på grund av att vegetation i viken uppströms regleringsdammen
77
begränsade regleringsmöjligheterna. Det kan dock antas att bedömningen gjorts utifrån
de förhållanden som rådde strax före 1971, då den nya regleringen tas i drift efter
vattendomsutslaget 1969. Hur regleringen bedrivits före 1971 är okänt, men en låg
regleringsamplitud kan ha bidragit till vassens utbredning. I den fiskevårdsplan som
fiskerikonsulenten Birger Ahlmér utarbetade 1977 anges att vassens utbredning ökat
ytterligare efter 1971 och Åke Petersson gör bedömningen att detta orsakats av att
regleringsmöjligheterna under 1970-talet sällan utnyttjats vilket kan ha gynnat
bladvassen.
Enligt John Strand, Hushållningssällskapet, gynnas bladvass inte av näringshalten i
vattnet. Detta överensstämmer med de vattenprovtagningar som under 2000-talet
vanligen visat låga halter av fosfor, eller möjligen måttliga. Däremot gynnas vassen av en
hög näringshalt i sedimenten. I början av 1970-talet visade två vattenprovtagningar på
betydligt högre fosforhalter vilket indikerar att näringsinflödet till sjön var högre under
denna tid. Det är möjligt att denna näring till stor del avlagrats i sediment i sjön vilket
gynnat bladvassen. Ursprunget till näringstillförseln är okänd, men jordbruk och dåligt
renat avloppsvatten från fastigheter är troliga källor.
En stor utbredning av tät vass, som är fallet i Eckern, kan störa gäddans reproduktion
genom att minska tillgängligheten till lekområdena. I det källmaterial som undersökts
har lekplatser för gädda omnämnts i Lagans inlopp i norra delen av sjön, i viken
uppströms utloppet, i södra delen av sjön vid Timmerbrobäckens utlopp samt vid
Sjöhult. Inga närmre studier av dessa områdens potential för gäddlek idag har företagits.
Sture Gustafsson, ordförande i Eckerns fiskevårdsområdesförening, nämnde även att
stora mader översvämmas på våren i Lagan uppströms sjön samt även i bäcken från
Granarpasjön. Närmre studier av tillgängligheten till även dessa områden är intressanta.
Bekämpning av bladvass har genomförts vid många tillfällen i Eckern, såväl med
besprutning under slutet av 1960-talet som genom en av den gamla fiskevårdsföreningen inköpt vassklippningsmaskin, men även genom inhyrning av professionella
entreprenörer. Klippning av vass har varit en populär metod för borttagning av vass,
men det krävs att den genomförs på rätt sätt för att vara effektiv. Eftersom vass tar upp
syre från luften via rör måste klippningen ske under vattenytan vilket hämmar vassens
utveckling. Det räcker dock inte att klippa vassen vid ett tillfälle utan upprepade insatser
måste göras. Dessutom bör första klippningen ske så tidigt som möjligt på säsongen, då
den lagrade näringen i rötterna är som lägst, men trots en tidig klippning bör den
upprepas ytterligare en till två gånger samma säsong för att ha en betydande effekt.
Sker klippningen precis när vassen kommer upp ur vattnet på våren och vattenytan
därefter höjs någon decimeter kan åtgärderna få mera bestående effekt (John Strand,
Hushållningssällskapet). Notera att klippning av torr vass under vintern kan gynna
vassens utbredning under sommaren.
78
Ett alternativ till klippning, åtminstone i mindre skala, är att helt enkelt gräva bort delar
av vassen, inklusive rötter. Vassen kommer dock efterhand att återhämta sig och man
kan förvänta sig en spridning med som mest en meter per år (John Strand,
Hushållningssällskapet).
Näringspåverkan
Vid anblicken av de täta vassbältena är det lätt att misstänka näringsrika förhållanden i
sjön och enskilda biologiska undersökningar skulle lätt kunna peka i den riktningen om
de utvärderades var för sig. Ett exempel på detta är provfiskeresultatet från 2012 som
indikerar näringsrika förhållanden. Dominansen av mört, det stora antalet fångade
individer per nät samt den låga medelvikten är alla indikatorer på eutrofa förhållanden.
Vissa makrofytarter (vattenväxter) som var tämligen vanliga i sjön trivs i näringsrika
sjöar, t ex grovnate, medan arter som trivs i oligotrofa miljöer är fåtaliga, t ex braxengräs
och notblomster.
I motsats till detta, pekar den kontinuerliga vattenprovtagning som utförs inom den
samordnade recipientkontrollen i Lagans vattensystem, vanligen på låga halter av fosfor.
Fosfor är begränsande för primärproduktionen i sötvatten. Även de bottenfauna- och
växtplanktonundersökningar som har gjorts indikerar i huvudsak näringsfattiga
förhållanden. Växtplanktonundersökningarna har dock varierat mellan att visa på
näringsfattiga och måttligt näringsrika förhållanden, exempelvis finns tillägget att ”sjön
gränsar till måttlig status” för åren 2010 och 2011.
Fisksamhället
Provfisket 2012 visade att fisksamhället i Eckern domineras av mört och småabborre.
Både mörtar och mindre abborrar livnär sig i stor utsträckning på djurplankton, varför
det är sannolikt att större djurplankton som t ex Daphnia kan antas vara tämligen
ovanliga. Det är mera troligt att djurplanktonsamhället domineras av mindre
djurplankton som Bosmina, men även dessa är sannolikt påverkade av ett starkt
predationstryck.
Följden av ett hårt predationstryck på djurplankton kan bli en låg tillväxt. I Eckern
illustreras detta bl. a av att mörtar större än 150 millimeter är ovanliga och att ettåriga
mörtar är småvuxna jämfört med de i många andra sjöar vid samma tid på året. Vad
gäller beståndet av abborre så utgjorde större individer en stor andel av
abborrbeståndets fångstbiomassa, men det kan noteras att medelstor abborre i
förhållande till större individer var tämligen fåtaliga. Detta kan tolkas som att mindre
abborre som lever på plankton, på grund av inom- och mellanartskonkurrens har svårt
att nå en fiskätande storlek. Uppnås denna storlek, cirka 150 millimeter, finns däremot
stora mängder föda och tillväxten kan gå snabbt.
79
Vid samtal med en pimpelfiskare, Henrik Olsson, som deltagit vid bland annat tävlingar
på sjön, påpekas just beståndets storlekssammansättning med stora mängder
småabborre, men även förekomsten av stora abborrar. Däremot påpekade Henrik att
antalet abborrar i mellanstorlek var förhållandevis få.
Målsättning
Den reglering som bedrivits i Eckern sedan lång tid tillbaka tycks ha bidragit till
förändringar av sjöns vegetationssamhälle. Troligen har de förändringar som skett även
gynnats av näringstillförsel från jordbruk och orenat avlopp från bostäder. Den ökade
utbredningen av täta vassbestånd kan ha påverkat reproduktionsmöjligheterna för olika
arter negativt, men minskar även arealen av de mest produktiva områdena i sjön, d v s
litoralen, eftersom täta vassar i stort sett inte utnyttjas av fisk. Litoralen innefattar det
område som nås av inkommande solljus, d v s sjöns grundområden.
Fiskevårdsområdesföreningens övergripande mål bör, med ledning av ovanstående, vara
att genom olika åtgärder förändra sjöns artfördelning och fiskbeståndens storlekssammansättning. Ansträngningar bör göras för att skapa goda lek- och uppväxtmiljöer
för rovlevande fisk som gädda och abborre, men även att öka skyddet för rovlevande
fisk i sjön. Ett ökat uttag av dessa minskar det totala predationstrycket på mört och
småabborre.
Av stor betydelse för att nå målet är insatser för att begränsa vassens utbredning i sjön, i
synnerhet i områden som bedöms som viktiga lekplatser. Med fördel kan även insatser
göras för att förändra vassbältenas idag homogena struktur till mera varierande miljöer
med t ex kanaler i vassarna eller öppna områden med vassöar. Insatser av detta slag
skulle öka den produktiva litoralzonen, förbättra lek- och uppväxtmiljöer, och troligen
även ge positiva effekter på t ex fågellivet.
Insatser för att reducera vassens utbredning måste emellertid göras med stor
försiktighet. Som påpekats tidigare under Punkt 4.4 Fågelfauna, finns bland annat den
rödlistade arten trastsångare i Eckern. Alla insatser för att återskapa lekområden för
gädda bör ske i samråd med Länsstyrelsen och den lokala fågelklubben.
80
Tabell 31. Åtgärdsförslag inom olika områden.
Åtgärdsförslag
Prioritet
Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske
2
Kontrollavgift
1
Uppdatera information på skyltar och fiskekort
1
Information till de fiskande
1
Djupkarta
3
Utveckling av hemsida
4
Försäljning av fiskekort
2
Information om betydelsen av bl. a kantzoner
1
Kartläggning av fysisk påverkan på tillflöden
2
Åtgärder av diken och etablering av kantzoner
3
Provtagning av kadmium och bly
1
Djurplanktonundersökning
1
Ålders- och tillväxtanalys av mört och abborre
1
Standardiserade nätprovfisken
1
Kartläggning av lekplatser för gädda
1
Kartläggning av lekplatser för gös
2
Skapande av lekplatser för gädda
1
Reduktionsfisken
2
Anläggande av risvasar
1
Maximimått
1
Fönsteruttag
1
Begränsning av maskstorlekar
1
Utökat skydd kring risvasar
1
Utmärkning av vasar
2
Skapande av fria vandringsvägar för fisk
3
Tillsätt tillsyningsmän
1
Ta fram rutiner för fisketillsynen
2
81
12.1 Förvaltning av sjön
Eckerns stadgar är av tämligen modernt slag och endast mindre förtydliganden föreslås.
Däremot är det viktigt att föreningen tar beslut om en kontrollavgift som kan användas
av fiskevårdsområdena i sitt tillsynsarbete.
För att en kontrollavgift ska vara juridiskt bindande är det viktigt att alla fiskande har
informerats om vad som gäller i sjön, både vad gäller fiskeregler och avseende
kontrollavgiften. Därför är det viktigt att all information som ges till fiskande, d v s
fiskekort och informationsblad innehåller väsentligt och framförallt korrekt information.
Likaså bör alla skyltar som placerats runt sjön vara uppdaterade.
I Eckern delas ett informationsblad redan ut till fiskekortsköparna, men föreningen bör
ta tillfället i akt att föra ut sin syn på hur fisk och natur ska behandlas. Betänk även att
informationsbladet är en metod, bland andra, att ge en ökad service gentemot
kortköparna.
Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske
Prioritet 2
I 4 § anges att ”Medlem i föreningen är den som äger fastighet med fiskerätt i
fiskevårdsområdet eller de övriga brukare m fl som avses i 3 § andra och tredje styckena
lagen om fiskevårdsområden”.
Det bör i stadgarna klargöras vem som får fiska i sjön inom ramen för fiskerätten.
Hänvisningen till medlemmar kan tolkas som ett tämligen vitt begrepp, men även som
att endast ägaren till fastigheten och inte t ex barn får fiska.
Kontrollavgift
Prioritet 1
Fiskevårdsområdesföreningen bör omgående besluta om en kontrollavgift.
Uppdatera information på skyltar och på fiskekortet
Prioritet 1
Såväl skyltar som fiskekort bör uppdateras med alla gällande regler samt information om
storleken på kontrollavgiften och när den tas ut.
Information till de fiskande
Prioritet 1
Gällande fiskeregler, kontaktuppgifter till samtliga fiskekortsförsäljare, djupkarta,
fisketips (t ex nya risvasar), parkeringar, soptunnor mm är exempel på information som
kan spridas till de fiskande. Något som är viktigt att informera de fiskande om är hur fisk
som ska återutsättas ska behandlas, men även vilken utrustning som bör ingå i
utrustningen för att göra detta på rätt sätt, se bilaga 8. Lämplig information är även
Allemansrätten.
82
Under 2013 pågår ett länstäckande fisketurismprojekt i samverkan mellan Smålands
turism och Länsstyrelsen i Jönköpings län som syftar till att skapa bättre information om
fisket i olika fiskevårdsområden via internet. Medverkan i projektet medför en möjlighet
att kostnadsfritt förmedla ovanstående information till de fiskande. För mer information
om projektet kontakta Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län (036-39 51 85,
[email protected]).
Djupkarta
Prioritet 3
Framtagande av en ny djupkarta för sjön skulle underlätta särskilt för tillfälliga fiskare.
Djupkartor av god kvalitet kan vara dyra att ta fram, men föreningen bör undersöka
möjligheterna till ekonomiskt stöd. Hör med Länsstyrelsen, Jönköpings kommun eller
Leader Västra Småland.
Utveckling av hemsida
Prioritet 4
En hemsida kan ge god information om sjön, fiskekort, fiskeregler, fiskbeståndet och
fisket i sjön.
Försäljning av fiskekort
Prioritet 2
Fisket i Eckern är populärt och ligger nära Jönköping. Tillgängligheten till fiskekort är
tämligen god redan idag genom att kort säljs av både fiskerättsägare och ICA Taberg.
Fiskekortsförsäljningen gentemot boende i Jönköping skulle dock kunna utvecklas
genom att sälja fiskekort via sportfiskebutiker i Jönköping och Huskvarna, men även via
mobil eller via nätet. De sistnämnda skulle vara en god service gentemot kortköparna,
men bör övervägas noggrant på grund av prissättningen.
12.2 Vattenkvalitet
Vattenkvaliteten är av avgörande betydelse för all fauna i sjön. Fysisk påverkan av
vattendrag, genom t ex omgrävning eller rensning, har genomförts för att öka
avrinningen. I samband med utdikning av vattendragens närområde leder detta till att
den hydrologiska funktionen störs. Resultatet kan bli en ökad tillförsel av t ex grumlande
ämnen, närsalter eller humus, men även medföra en ökad risk för försurningspåverkan.
Påverkansgraden på Eckern tycks i dag vara liten, men insatser bör i möjligaste mån
göras för att undvika framtida skador.
83
Information om betydelsen av bl. a kantzoner
Prioritet 1
Styrelsen bör informera markägare som verkar längs tillrinnande vattendrag till Eckern
om betydelsen av att bl. a lämna kantzoner längs vattendrag. Lämplig litteratur är
Skogsstyrelsens bok ”Skogsbruk vid vatten”.
Kartläggning av fysisk påverkan på tillflöden
Prioritet 3
Tillförsel av näringsämnen, humus m.m. påverkas av markanvändningen längs
tillrinnande vattendrag. Eckern tycks idag inte vara påverkad i nämnvärd utsträckning,
men kunskap om situationen kan vara viktig för framtiden.
Åtgärder av diken och etablering av kantzoner
Prioritet 3
Som påpekats ovan tycks inte Eckern vara allvarligt påverkad av eventuella fysiska
ingrepp i tillrinnande vattendrag eller genom utdikning, men för att skydda sjön inför
framtiden är det lämpligt att redan nu göra insatser såsom åtgärdning av diken och
anläggning av kantzoner.
Provtagning av kadmium och bly
Prioritet 1
Enligt Vattenmyndigheten uppnår Eckern inte god kemisk status med avseende på bly
och blyföreningar samt kadmium och kadmiumföreningar. Förnyade prover tagna i
sediment 2009 tyder på att halten kadmium är lägre än det gränsvärde som anges. Det
kan ändå vara angeläget för föreningen att trycka på för att nya prover på kadmium ska
göras under året.
Halten bly är emellertid fortfarande högre än gränsvärdet varför föreningen bör verka
för att nya prover ska tas snarast. En ny statusklassning kommer troligen att göras i höst,
varefter det dröjer sex år innan nästa statusklassning görs.
12.3 Åtgärder för att gynna fiskbeståndet
Initialt bör noggranna kartläggningar av behovet av åtgärder utföras. Såväl nuvarande
som potentiella lekplatser för i första hand gädda måste kartläggas. I första hand bör de
områden som traditionellt angetts som goda lekområden undersökas. I det fall
lekplatserna påverkats negativt av vassens utbredning bör åtgärder planeras.
Inledningsvis måste påpekas att innan faktiska åtgärder sätts in, är det viktigt att skapa
förutsättningar att på ett säkert och relevant sätt analysera åtgärdernas resultat. I fallet
med Eckern kan detta göras genom att t ex genomföra ålders- och tillväxtanalyser av
mört och abborre samt undersöka djurplanktonsamhället. Samma undersökningar bör
därefter upprepas en tid efter åtgärdernas genomförande. I sammanhanget är även
84
standardiserade nätprovfisken en viktig analysmetod och i detta fall kan provfisket 2012
användas som referensundersökning.
Efter noggranna förundersökningar kan olika former av fysiska åtgärder övervägas
såsom skapande av lekplatser eller uppväxtområden inom igenväxta områden,
reduktionsfisken eller anläggande av risvasar. Det är viktigt att genomföra en noggrann
planering, t ex vad gäller förutsättningarna att reglera vattennivåerna i sjön i samband
med vassklippning. Med hänsyn till förekomsten av känsliga fågelarter som är beroende
av vass, måste dock samråd ske med Länsstyrelsen och gärna den lokala fågelklubben.
Fysiska åtgärder i sjön bör följas, eller inledas, med ett förändrat regelverk. Reglerna kan
användas för att styra fisket i sjön i önskad riktning med målet att minska uttaget av
rovlevande fisk som abborre och gädda, eventuellt även gös om den etablerar ett
bestånd i sjön.
Notera att förekomst av gös leder till att predationstrycket på mört och mindre abborre
ökar, vilket i sin tur kan påverka artsammansättningen och tillväxten positivt. Däremot
finns alltid risker med utsättningar av nya arter. Tillförsel av gös ökar mellanartskonkurrensen vilket kan påverka bestånden av både abborre och gädda.
Djurplanktonundersökningar
Prioritet 1
Undersökningen bör genomföras i första hand för att belysa effekterna av genomförda
åtgärder, men ger även viktig information om både djurplanktonsamhälle och
konkurrenssituation i Eckern.
Ålders- och tillväxtanalys av mört och abborre
Prioritet 1
Undersökningen bör genomföras i första hand för att belysa effekterna av genomförda
åtgärder.
Standardiserade nätprovfisken
Prioritet 1
Uppföljningar av det standardiserade nätprovfisket 2012 bör göras regelbundet. Ett
uppföljande provfiske i likhet med det 2012 är ett viktigt instrument för att utvärdera
utsättningarna av gös, och de effekter detta fått på det befintliga fiskbeståndet.
Lämpligen utförs ett provfiske senast 2017.
Kartläggning av lekplatser för gädda
Prioritet 1
Gäddan är en betydelsefull predator i Eckern och det finns risk att dess lekplatser
påverkats negativt av bladvassens utbredning. Kartläggningen bör inte endast omfatta
sjön utan även tillflöden där lek eventuellt kan ske.
85
Kartläggning av lekplatser för gös
Prioritet 2
Om möjligt bör lekplatser för gös kartläggas. I synnerhet i ett uppbyggnadsstadie är det
viktigt att skydda gösens lek. Betänk att gös även kan leka i tillflöden.
Skapande av lekplatser för gädda
Prioritet 1
I de fall gäddans lekplatser påverkats negativt av vassens utbredning bör möjligheterna
att åtgärda detta undersökas.
Reduktionsfisken
Prioritet 2
Reduktionsfiske är en drastisk åtgärd som kräver stora insatser för att nå framgång och
bör därför inte användas initialt. De omfattande utsättningar av gös i Eckern de senaste
åren kan medföra att predationstrycket på mört och abborre ökar, i synnerhet om gösen
etablerar ett livskraftigt bestånd. Detta kan resultera i en förändring av såväl
artfördelning som storlekssammansättning i sjön. Föreningen bör därför avvakta
utgången av utplanteringarna. En uppföljning av fiskbeståndet genom ett standardiserat
nätprovfiske är därför nödvändigt om 3-4 år, vilket ska genomföras på motsvarande sätt
som provfisket 2012.
Blir det aktuellt med reduktionsfiske i Eckern bör förhandskontakter tas med
Länsstyrelsen. Helt kortfattat används olika metoder för reduktionsfiske, bl. a
bottengarn, trålar eller elfiskebåtar.
Anläggande av risvasar
Prioritet 1
Anläggande av vasar är en enkel och billig åtgärd som kan ge positiva effekter på
fiskarnas reproduktion och även ge goda fiskeplatser. Inte sällan medför risvasar
dessutom en positiv effekt på kräftbestånden genom att skapa skydd och öka tillgången
på föda. Information om hur en risvase byggs kan hittas på www.rekofiske.se.
Maximimått
Prioritet 1
Abborre är en viktig predator på mört, men även på mindre abborre. Ett för stort uttag
av abborre minskar predationstrycket på mört och småabborre och försämrar därför
möjligheterna att förändra artfördelning och storlekssammansättning. Ett lämpligt
minimimått på abborre är 35 centimeter.
Gädda är liksom abborre en viktig predator. Ett maximimått på gädda leder inte bara till
att rovlevande fisk behålls i sjön, det skapar även ett mer attraktivt fiske då antalet
större gäddor ökar. Ett lämpligt minimimått på gädda är 80 centimeter.
Notera att måtten inte är huggna i sten utan kan behöva ändras utifrån de allmänna
förutsättningarna i sjön.
86
Fönsteruttag
Prioritet 1
Fönsteruttag innebär att såväl minimimått som maximimått införs. Gösen bör ges
möjlighet att leka åtminstone en gång varför den undre gränsen lämpligen sätts till 50
centimeter. För att skapa och behålla en storvuxen stam av gös bör därefter alla gösar
större än 75 centimeter återutsättas. Fisk som tas hem som matfisk skall alltså vara
mellan 50-75 centimeter.
Denna åtgärd får ses som extra betydelsefull i ett uppbyggnadsskede, men kan även
skapa ett attraktivt fiske efter större gös då beståndet etablerats fullt ut.
Begränsning av maskstorlekar
Prioritet 1
För att minska risken att stor rovfisk fångas i nät bör en begränsning införas för hur stora
maskor som får användas.
Utökat skydd kring risvasar
Prioritet 1
För att skydda fiskens lek kring vasar bör fiskeförbud råda under lektiden, såväl med spö
som med mängdfångande redskap.
Utmärkning av vasar
Prioritet 2
Risvasar som anläggs bör markas ut i de fall stolpar inte tydligt sticker upp ur vattnet.
Skapande av fria vandringsvägar för fisk
Prioritet 4
Skapandet av fria vandringsvägar för fisk, men även för annan fauna, har en gynnsam
effekt på den biologiska mångfalden, förutom de positiva effekter det har på de enskilda
fiskbestånden. Arbetet med att skapa fria vandringsvägar i Eckerns utlopp synes dock
inte vara prioriterat.
12.5 Fisketillsynen
Eckern saknar idag, från Länsstyrelsen, förordnade tillsyningsmän. Fiskepoliser har
utsetts internt inom föreningen, men dessa har inte samma befogenheter som utbildade
och förordnade fisketillsyningsmän.
Tillsättande av tillsyningsmän kan förutom att ge större möjligheter att vidmakthålla
fiskereglerna i sjön, även skapa en större respekt vilket kan leda till att det olovliga fisket
minskar.
Tillsyningsmän har även en viktig uppgift i att vara en kontaktperson för kortköparna.
Att ge tips om fiske eller annan information är en ren serviceuppgift.
87
Tillsätt tillsyningsmän
Prioritet 1
I Eckern saknas nyligen utbildade och från Länsstyrelsen förordnade tillsyningsmän. De
fiskepoliser som utsetts inom fiskevårdsområdesföreningen bör genomgå utbildning och
ansöka om förordnande.
Ta fram rutiner för tillsynen
Prioritet 1
I samband med att tillsyningsmän förordnas bör vissa rutiner tas fram, t ex att
tillsyningsmännen ska utöva sitt arbete under ett visst antal dagar under året.
88
Referenser
Allt om fisk. www.fiskbasen.se
Ahlmér, B. 1972. Brev ställt till Eckerns fiskevårdsförening c/o Arne Jansson angående
fiskevården i Eckern, daterat 3 maj 1972.
Ahlmér, B. 1975. Redovisning av resultat angående sjöregleringens inverkan på fisket i
Eckern till fiskeriintendenten i nedre södra distriktet. Dnr 376 92/72
Ahlmér, B. 1968. Fiskevatten beskrivning
Ahlmér, B. 1981. Yttrande över ansökan av Eckerns fiskevårdsförening om inskränkning i
kräftfisketiden. Fiskenämnden i Jönköpings län. Dnr 35 147/81
Ahlmér, B. 1982. Yttrande över ansökan från Eckerns fiskevårdsförening om inskränkning
i kräftfisket. Fiskenämnden i Jönköpings län. Dnr 35 163/82
Ahlmér, B. 1986. Yttrande över ansökan från Sture Gustafson, Hyltena, Jönköpings, om
bildande av Eckerns fiskevårdsområdesförening. Fiskenämnden i Jönköpings län. Dnr
39 194/86
Ahlmér, B. 1977. Eckern. Fiskenämnden i Jönköpings län.
Andersson, Bert-Ove. Provfiske efter signakräfta i Eckern. Meddelande. Fiskenämnden i
Jönköpings län.
Artdatabanken. 2012. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. SLU, Sveriges
Lantbruksuniversitet.
Artdatabanken. SLU. www.slu.se
Beskow G., G. Rasmusson. 1963. Sjöar och vattendrag i Sverige söder om
Norrlandsområdet.
Bjurulf, G. 1950. Floran i Månsarps socken med Smålands Taberg. Botaniska Notiser.
Bydén, S., A-M. Larsson, M. Olsson. 1996. Mäta vatten. Institutionen för tillämpad
miljövetenskap. Göteborgs universitet.
Databasen för Sjöprovfiske – NORS. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges
Lantbruksuniversitet, SLU
Degerman, E., P. Nyberg, I. Näslund, D. Jonasson. 1998. Ekologisk fiskevård.
Sportfiskeförbundet
89
Enros, B. 1956. Fiskevattensinventering. Domänverket
Eriksson, Anders. Vaggeryds Energi AB. Muntliga uppgifter rörande Eckerns reglering
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/105/EG
Fiskelagen 1993:787. www.notisum.se
Fiskeristyrelsen. Enheten för fritidsfiske och fiskevård. 1987. Statsbidrag till kostander för
att bilda Eckerns fiskevårdsområde inom Jönköpings och Vaggeryds kommuner,
Jönköpings län. Dnr 341-2747-87
Fiskeristyrelsen. Fiskevårdsbyrån. 1980. Bidrag av vattenavgiftsmedel enligt 2 kap 8 §
vattenlagen. Dnr 301-2253-80
Fiskeristyrelsen. Utredningskontoret i Jönköping. 1987. Bidrag av vattenavgiftsmedel
enligt 10 kap 5 § vattenlagen. Dnr 301-2152-87
Henriksson, L. 2000. Skogsbruk vid vatten. Skogsstyrelsens förlag.
Holmgren, K., A. Kinnerbäck, S. Pakkasmaa, B. Bergquist, U. Beier. 2007.
Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar. Fiskeriverket. FinFo 2007:3.
IVL Svenska miljöinstitutet. Bedömning av miljögiftspåverkan i vattenmiljö. Rapport
B1891.
Jansson, Arne. Brev ställt till Birger Ahlmér rörande gäddlekplatser.
Jönköpings fågelklubb. 2013. Muntliga uppgifter.
Jönköpings kommun. 2003. Översiktsplan 2002. Antagen av KF 2003.
Jönköpings kommun. 2009. Naturvårdsprogram 2009-2013.
Jönköpings kommun. 2013. Miljökontoret. Muntliga uppgifter.
Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.
Lȗning, Gillis. 1937. Anteckningar.
Lȗning, Gillis. 1948. Yttrande till fiskeriintendenten Herr Fil. Dr. Ossian Olofsson rörande
Vaggeryds valskvarn m fl ansökan om prövning av lagligheten av nu tillämpad dämning
av sjön Eckern.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Förordnande av förrättningsman som avses i 12 § första
stycket lagen om fiskevårdsområden (1981:533). Delbeslut Dnr 11-379-939-86.
90
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Beslut om inrättande av Eckerns fiskevårdsområde. Beslut
Dnr 11-379-939-86.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planeringsavdelningen. 1979. Begränsning av
kräftfisketiden. Dnr 11.371-1815-79.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1989. Vattenvårdsprogram -Vaggeryds kommun del 2.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1997. Våtmarker i Vaggeryds kommun. Länsstyrelsens
meddelande 1197:41.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fiskregistret.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Karta över potentiellt förorenade områden.
www.lansstyrelsen.se/jonkoping/Sv/miljo-och-klimat/verksamheter-medmiljopaverkan/fororenadeomraden/Pages/Karta_over_potentiellt_fororenade_omraden
.asp/
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planktondatabas.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. www. Lansstyrelsen.se/jonkoping/Sv/djur-och-natur
/skyddad-natur/naturrservat
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Sjöregistret.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Utsättningsregistret.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1996. Vandringshinder och biotoper. Lagans
vattensystem. Meddelande 6/96.
Länsstyrelsen i Jönköpings län. Vattenkemidatabas.
Länsstyrelsen i Skåne län. 2007. Varför blir Skånska vattendrag och sjöar brunare?
ISBN978-91-85587-67-4.
Länsstyrelsens i Stockholms län. www.lansstyrelsen.se/stockholm
91
Medins biologi AB. 2005. Lagans vattenvårdsförening- Recipientkontrollen i Lagan 2004.
Lagans vattenvårdsförening.
Medins biologi AB. 2008. Lagans vattenråd- Recipientkontrollen i Lagan 2007. Lagans
vattenråd.
Medins biologi AB. 2012. Recipientkontrollen i Lagan 2011. Lagans vattenråd.
Miljöbalken (SFS 1998:808).
Mossberg, B. & Stenberg, L. 1992. Den nordiska floran. Wahlström & Widstrand förlag.
Naturvårdsverket. 2000. Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och vattendrag.
Rapport 4913.
Naturvårdsverket. 2008. Effekter av miljögifter på däggdjur, fåglar och fiskar i akvatiska
miljöer. Rapport 5908.
Naturvårdsverket. 2007. Myrskyddsplan för Sverige. Objekt i Jönköpings län. Rapport
5670.
Naturvårdsverket. 2001. Undersökningstyp: Provfiske i sjöar. Version 1.2 010720.
Naturvårdsverket. 2008. Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i
Ramdirektivet för vatten. Rapport 5801
Nilsson, O. W., R. Smedman. 1994. Fiskar i våra vatten. Ica bokförlag.
NORS. Databasen för provfiske i sjöar. Institutionen för akvatiska resurser. Sveriges
Nöbelin, F. 2012. Eckern 2012. Standardiserat nätprovfiske. Huskvarna Ekologi.
Olsson, Henrik.
sammansättning
Pimpelfiskare.
Muntliga
uppgifter
rörande
fiskbeståndets
Petersson, Åke. Fiskeriintendent i nedre södra distriktet. 1980. Ansökan av Eckerns
fiskevårdsförening om att få disponera 2:8 medel (Eckersjöns reglering dom 1979-10-19)
Dnr 3341-233-80
Petersson, Åke. Fiskeriintendent i nedre södra distriktet. 1979. Yttrande rörande
reglering av sjön Eckern (mål AD 48/1952). Dnr 3341-50-79
Projekt Vattensamverkan. Eckern. www.lansstyrelsen.se/jonkoping.
Riksantikvarieämbetet. www.raa.se
Rydgren, Martin. Muntliga uppgifter. Havs- och vattenmyndigheten
92
Schreiber, H., O. Filipsson, M. Appelberg. 2003. Fisk och fiske i svenska insjöar 18601911. Fiskeriverket. FinFo 2003:1.
SERS. Databasen för provfiske i vattendrag. Institutionen för akvatiska resurser. Sveriges
Eckerns fvof föreningsarkiv
Skogsstyrelsen. 1999. Nyckelbiotoper och andra värdefulla biotoper.
Skogsstyrelsen. Skogens pärlor. www.skogsstyrelsen.se/skogensparlor
Strand, John. Hushållningssällskapet. Muntliga uppgifter rörande bladvass.
Svensk Laboratorietjänst AB. Svelab. 1985. Protokoll. Kemisk undersökning i gädda.
Journalnr S 309/85.
Svenskt Sjöregister. 1996. SMHI
Sölscher, H. 1974. Utredning angående fiskerätten i sjön Eckern, belägen inom Månsarps
och Barnarps socknar samt Byarums socken av Vaggeryds köping.
Torfve, Stefan. Länsstyrelsen
fiskeavgiftsmedel.
Jönköpings
län.
Muntliga
uppgifter
rörande
Uppsala universitet. 1985. Vattenväxter – bildkompendium.
Vaggeryds kommun. 2012. Översiktsplan 2012.
Vaggeryds kommun. 2013. Miljökontoret. Muntliga uppgifter.
Vattendom A 14/1965. Ansökan om ändrade bestämmelser rörande ålyngelutsättningen
i Lagan mm. Söderbygdens vattendomstol
Vattendom A 51/1969. Dels prövning av en i sjön Eckerns utlopp uppförd
regleringsdamms laglighet, dels tillstånd att reparera dammen, dels ock medgivande att
med dammen verkställa viss dämning och reglering i sjön, allt inom Månsarps, Barnarps
och Byarumssocknar, Jönköpings län. Söderbygdens vattendomstol.
Vattendom DVA 61/1979 (mål AD 48/1952). 1979. Uppskjutna frågor angående inverkan
på fisket med anledning av sjön Eckerns reglering. Växjö Tingsrätt. Vattendomstolen.
VISS. VattenInformationsSystem Sverige.
Wedemalm, Per-Arne. 1987. Förrättning för bildande av fiskevårdsområde för sjön
Eckern. Fastighetsbildningsmyndigheten. Dnr 134866.
93
Bilaga 1. Djupkarta
94
Bilaga 2. Beslut om bildande av Eckerns fvof
95
Bilaga 3. Ordlista sjötermer
Avrinningsområde
Det område som uppströms en viss punkt bidrar till vattenföringen i denna punkt.
Avgränsningen mot angränsande vattensystem kallas vattendelaren.
Topografisk karta
Den topografiska kartan är i skala 1:50 000, d v s en centimeter motsvarar 500 m.
Sjökoordinater
Anger koordinater i sydlig-nordlig och västlig-östlig riktning för att lätt kunna lokalisera
läget. Hämtas från ”Svenskt Sjöregister”.
Sjövolym
Erhålles genom att multiplicera medeldjup och areal.
Medeldjup
Summan av alla uppmätta lodpunkter dividerat på antalet lodpunkter.
Teoretisk omsättningstid
Omsättningstiden beräknas som sjövolym per årlig avrinning och är ett mått på hur lång
tid det teoretiskt tar att byta ut allt vatten i sjön. Variationer i sjön kan förväntas genom
att strömbilden varierar. Viktig parameter för bl. a försurningspåverkan och kalkningsmöjligheterna.
Strandlängd
Den totala längden av sjöns stränder inklusive öar.
Flikighetstal
Sjöns flikighetstal fås genom att dividera sjöns strandlängd med längden på omkretsen
av en cirkel med samma yta som sjön. Ju högre flikighetstal desto mera vikar mm finns i
sjön.
96
Bilaga 4. Ordlista- parametrar knutna till vattenkemi
och växtplankton
Surhet
Surhetstillståndet bestäms i första hand efter vattnets alkalinitet, då vattnets förmåga
att motstå ett syratillskott är viktigare än mängden vätejoner ur ekologisk synpunkt,
men om alkalinitet saknas kan pH-värdet användas.
pH-värde
Ett mått på antalet vätejoner i vattnet.
Alkalinitet
Ett mått på vattnets förmåga att neutralisera syror, d v s dess förmåga att tåla tillskott
av vätejoner utan att reagera med pH-sänkning.
Siktdjup
Siktdjupet beror av hur långt ner i vattnet som solljuset förmår att tränga. Ett litet
siktdjup innebär att det nedträngande ljuset absorberas kraftigt. I sura sjöar tenderar
siktdjupet att öka.
Kväve
Kväve i naturliga vatten förekommer i många olika former. Kvävgas (N2) löst i vatten,
nitrat, ammonium och nitrit. Nitrit är den oorganiska kväveform som utgör mellansteg
vid mikrobiella oxidations- och reduktionsprocesser mellan ammonium och nitrat. Nitrat
är den oorganiska kväveform som förutom ammonium och urea används av
primärproducenterna som kvävekälla. En hög nitrathalt kan orsaka kraftig algtillväxt.
Ammonium bildas vid nedbrytning av proteiner och andra kväverika föreningar.
Fosfor
I naturvatten förekommer fosfor som löst oorganiskt fosfor, löst organiskt bunden fosfor
samt partikulärt bunden, oorganisk eller organisk, fosfor. En hög halt av fosfor är
normalt en indikation på övergödning. Fosfor är vanligen det begränsande ämnet i
sötvatten för produktionen.
Färgtal
Humusämnen, samt järn- och manganföreningar, ger vatten en brun färg. Ökande
färgtal är ett mått på ökande humushalt.
97
TPI (trofIskt planktonindex)
Beräknas med hjälp av 1) biomassan av de ev. indikatorarter som finns i provet och 2)
indikatortalet hos dessa indikatorer. TPI kan teoretiskt variera mellan -3 (mest oligotrofa
växtplanktonsamhällena) till +3 (mest eutrofa dito).
Trofiindex
Index som beräknas m h a olika indikatorarters frekvens i provet (på en skala 1-5) och
deras indikatorvärde (på en skala 11-100). Trofiindex kan teoretiskt variera mellan 11
(mest näringsfattiga sjöarna) och 100 (mest näringsrika sjöarna).
98
Bilaga 5. Effekter av miljögifter
Kvicksilver
Kvicksilver förekommer idag i höga koncentrationer i alla ytvattenförekomster i Sverige
(VattenInformationsSystem Sverige). Kvicksilver är en tungmetall som använts i många
olika sammanhang, som betningsmedel i utsäde, i pappersmassa, som konserveringsmedel i mediciner, i amalgam till tandfyllningar, termometrar mm. Metalliskt kvicksilver
omvandlas till metylkvicksilver av sulfatreducerande bakterier i syrefattiga miljöer.
Metylkvicksilver bioackumuleras och det kvicksilver som finns i fisk är nästan
uteslutande metylkvicksilver. Inga direkta negativa effekter har noterats hos fisk.
(Degerman et al) Kvicksilver är kraftigt toxiskt och kan skada bland annat nervsystem,
muskler, njurar och immunförsvar.
Högsta tillåtna halt av kvicksilver i biota anges i EG`s ramdirektiv för vatten
(2008/105/EG) till 20 mikrogram per kilogram (µg/kg).
Kadmium
Kadmium förekommer naturligt i berggrunden, men har använts vid många olika
verksamhetsområden, i batterier, korrosionsskydd vid ytbehandling, pigment i målarfärg
mm (Naturvårdsverket 2008). Kadmium kan även spridas till miljön via förbränning av
fossila bränslen, från gruvdrift och via gödsling med kadmiumhaltiga gödselmedel.
Kadmium kan även frigöras om marken försuras (Degerman et al).
Kadmium har en mycket lång uppehållstid i mark och ytliga sediment vilket innebär
bestående skador vid utsläpp. Kadmium kan orsaka en mängd störningar i miljön såsom
störd fortplantning, hämmad tillväxt mm (Länsstyrelsens i Stockholms län hemsida).
Enligt EG`s ramdirektiv för vatten (2008/105/EG) beror högsta tillåtna halt av kadmium i
vatten av vattnets hårdhetsklass, d v s halten CaCO3/l.
Bly
En stor utsläppskälla av bly var tidigare det tetraetylbly som tillsattes i bensin fram tills
detta förbjöds 1995. Idag används bly framförallt i ackumulatorer, som pigment i färg,
elektronik mm. Bly förekommer i jord, vatten och sediment hårt bundet till organiskt
material eller till oorganiska partiklar. Bly tillförs också genom blyhagel, där särskilt
sjöfåglar är utsatta eftersom de pickar i sig småsten och då kan få hagel i sig. Rovfåglar
exponeras för blyhagel genom bytesdjur.
Exponering för bly kan leda till bestående hjärnskador, men även njurskador, hjärt- och
kärlsjukdomar samt försämrad reproduktionsförmåga. Bly ackumuleras mest i
benvävnad, men också i levern.
99
Bilaga 6. Enkät riktad till fiskerättsägare
Enkät - Fiske i Eckerns FVOF
Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en
fiskevårdsplan för Eckern, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och
rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta
sjöns fiskbestånd.
Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att
så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många
frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta.
Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra
Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se.
Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!!
1. När började du fiska i Eckern?
2. Vilken/vilka fisk/kräftarter är särskilt intressanta vid ditt fiske i Eckern?
3. Vid provfisken i Eckern har abborre, mört, gädda, lake och gers fångats. Känner du
till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa?
I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta?
4. Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek
förekommer för respektive art.
100
5. Känner du till någon yttre påverkan, t ex omfattande skogsbruk eller lantbruk i
anslutning till sjön eller tillrinnande vattendrag, andra utsläpp i sjön eller tillflödena,
omfattande dikning, förorenade områden, vattenuttag, reglering mm, som kan
påverka fisken i sjön eller vattenkvaliteten?
6. Med vilka redskap bedriver du ditt fiske? Ange antal av varje typ samt maskstorlek,
längd och antal krok.
Handredskap
Nät/garn
Ryssja
Långrev
Kräftmjärdar
7. Fångstuppgifter säsongen 2012. Redovisa endast personlig fångst. Redovisa
behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Vad gäller fångsten av
signalkräfta, ange om möjligt såväl antal som vikt. Redovisa gärna också största fisk i
kg samt kräfta i mm.
FISKART
Behållen fångst
Återutsatt fångst
Största exemplar
Abborre
Gädda
Sik
Signalkräfta
Övriga arter
8. Övriga kommentarer. Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels
förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om
intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du
gärna beskriva dessa.
101
Bilaga 7. Enkät riktad till fiskekortsköpare
Enkät - Fiske i Eckerns FVOF
Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en
fiskevårdsplan för Eckern, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och
rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta
sjöns fiskbestånd.
Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att
så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många
frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta.
Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra
Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se.
Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!!
1. Fångstuppgifter säsongen 2012. Redovisa endast personlig fångst. Redovisa
behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Redovisa gärna också
största fisk i kg.
FISKART
Behållen fångst
Återutsatt fångst
Största fisk
Abborre
Gädda
Sik
Övriga arter
2. Vid provfisken i Eckern har abborre, mört, gädda, lake och gers fångats. Känner du
till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa?
I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta?
102
3. Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek
förekommer för respektive art.
4. Övriga kommentarer. Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels
förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om
intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du
gärna beskriva dessa.
103
Bilaga 8. Återutsättning av fisk
1. Tång/peang är nödvändiga för kroklossning.
2. Använd håv, gärna knutlös och gummerad, vid landning av fisk. Använd absolut inte
huggkrok.
3. Som alternativ kan s k lip-grip användas. Den har principen av en hovtång och kan
köpas i fiskebutiker. Köp en som kan rotera eftersom större fisk lätt vrider sig runt
sin egen axel. Det finns även lip-grip med våg för att ytterligare underlätta
hanteringen om man vill väga fisken. Väg dock ej riktigt stor fisk på detta sätt och
inte heller romstinna fiskar.
4. Vägning av fisk kan ske i särskilda vågsäckar som kan köpas i fiskebutiker, men en
vanlig IKEA-kasse fungerar väl. Vägningen av större fisk, t ex gädda, ska helst ske
vågrätt.
5. Vid avkrokning av fisk bör en avkrokningsmatta användas för att undvika skador på
fisken. Som alternativ kan ett liggunderlag användas omvirad med en stor plastsäck.
På fuktigt underlag, t ex mossa kan fisken läggas direkt på marken.
6. Se till att händer och underlag är fuktiga vid hanteringen.
7. Återutsättning av fisk bör ske skyndsamt.
8. Viktigt att tänka på är att drillning i varmt vatten ökar riskerna för fisken. Drilla
därför inte fisken onödigt länge.
9. Är fisken trött kan ”konstgjord andning” användas. Fisken förs fram och tillbaka i
vattnet för att öka genomströmningen förbi gälarna.
104
Bilaga 9. Ett urval tidningsurklipp
105
106
107

Fiskevårdsplan Eckern - Leader Västra Småland LEADER Västra

Transcription

Similar documents

nedre Vojmsjöns fvo - Jakt och Fiske i Södra Lappland

Anna Sandström, sjukgymnast, Landstinget i Jönköpings län Kristin

2011-4

Fiske i Nordanstig

Sveriges sjöar

Allt större skaror upptäcker tjusningen med jerk och