ett första steg mot en bankunion

B a n k f ö r e n i n g e n s n y h e t s b r e v N r 4 · o k to b e r 2 0 1 2 · 1 5
Ett första steg
mot en Bankunion
Vår man i Bryssel
Den 12 september tog EU-kommissionen det första
formella steget mot en Bankunion genom antagandet
av förslaget om att ge ECB tillsynsbefogenheter och
revideringar av EBA-förordningen. Förordningstexterna
ska förhandlas under hösten och siktet är inställt på att
nå en överenskommelse före årsskiftet.
■ Förslagen lär generera en hel
del problematiska substans- och
maktbalansdiskussioner där en del
av konfliktytan uppstår mellan dem
som deltar i eurosamarbetet och
de som står utanför. För Sverige
och övriga medlemsstater utanför
eurozonen finns nämligen specifika
känsliga intressen att bevaka och
grannlaga frågor som kräver ställningstaganden.
Den föreslagna arkitekturen sätter
onekligen icke euroländer i en
speciell situation eftersom det för
med sig betydelsefulla effekter även
för dem, oavsett om de väljer att
delta eller inte. Centralt i detta
sammanhang är också att någon
egentlig anslutningsmöjlighet på
lika villkor mellan euro- och icke
euroland inte finns. En medlemsstat kan visserligen välja att inleda
ett samarbete med ECB och dess
banker kommer då att omfattas av
ECB:s tillsyn. Ett likvärdigt inflytande över ECB:s tillsynsenhet är
dock besvärligt att åstadkomma
eftersom sådana skrivningar skulle
riskera att strida mot fördraget. Det går kanske att tänka sig
konstruktiva juridiska lösningar för
att säkerställa ett visst inflytande
men för att nå hela vägen fram till
en jämbördig ställning kommer det
att krävas skjutjärnsjuridik av den
högre skolan. Och, givetvis, en stor
portion politisk vilja.
Länder utanför eurozonen har
också ett starkt intresse av att
säkerställa den inre marknadens
funktionssätt. Det uppstår poten-
tiellt en betydande maktbalansförskjutning i den europeiska bankmyndigheten, EBA, när mäktiga
ECB (bestående av 17 medlemsländer) ska ta plats i EBA:s styrelse.
De föreslagna beslutsreglerna lär
därför nagelfaras ordentligt innan
enhällighet mellan medlemsländerna
kan nås. Slutligen lär hem- och
värdlandsproblematiken, det vill
säga maktfördelningen mellan ECB
och nationella tillsynsmyndigheter
tillhörande icke euroländer, ge
upphov till omfattande diskussioner.
Eventuella för- eller nackdelar av
ett utanförskap är svåra att förutspå. En viktig faktor är om det nya
systemet och dess idéer om ömsesidighet anses vara trovärdigt och
om eurozonen kan åstadkomma en
stabilisering. En annan aspekt är den
enhetlighet i regeltillämpningen som
en överstatlig tillsynsmyndighet ger
möjligheter till då den potentiellt
eliminerar risken för olika tillsynsregimer i olika medlemsländer. Det
sistnämnda ska givetvis ställas mot
närhetsprincipen och värdet av en
god kunskap om den lokala marknaden. Sammantaget kan ett utanförskap således medföra både för- och
nackdelar för konkurrenskraften.
I ett bredare perspektiv är frågan
om deltagandet mer komplex än så
och ytterst är den högst politisk.
Bankunionen innebär ett vägval
för medlemsstaterna eftersom
det pekats ut som ett första steg
mot en ökad europeisk integration. Framöver kommer ytterligare diskussioner om en närmare
Mårten Wierup
ansvarig för Public Affairs på
Bankföreningen, pendlar i sitt
jobb mellan Stockholm och
Bryssel. I Nyhetsbrevets
krönika delar han regelbundet
med sig av sina reflektioner
kring vad som är på gång i
korridorerna i EU-kvarteren.
integration att äga rum; Europeiska
rådets slutsatser från junitopp­mötet och Barrosos linjetal den
12 september vittnar tydligt om en
sådan inriktning. Mot bakgrund av
den osäkra politiska situation som
råder i många medlemsstater är
det förvisso helt öppet var denna
framtidsdiskussion landar. Rimligt är
dock att samtalen tar avstamp i det
befintliga och kommande samarbetet inom eurozonen.
Vilken riktning EU-samarbetet bör
ta är en fråga för våra folkvalda
politiker att ta ställning till. Nu är
det dock det första steget mot en
Bankunion som ligger på bordet.
Oavsett var framtidsdiskussionen
landar är det därför viktigt att
branschen fortsätter att engagera
sig och analyserar det som står
för dörren. Att ligga lågt innebär
nämligen också ett viktigt ställningstagande.
MÅRTEN WIERUP