dokumentation

JOBBSTIMULANS
SÄRSKILDA BERÄKNINGSREGELN MM
SoL 4 kap
1 b § /Trädde i kraft I:2013-07-01/ För den som har fått försörjningsstöd under sex månader i följd
ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd
enligt 1 § (särskild beräkningsregel).
Den särskilda beräkningsregeln gäller under två år. Därefter måste kravet på att försörjningsstöd
ska ha lämnats under sex månader i följd uppfyllas på nytt för att den särskilda beräkningsregeln
ska gälla igen.
Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i 1 a §. Lag (2013:421).
Vi bör ordna så att alla som kan tänkas uppfylla kraven får reda på vad som gäller.
Tvåårsregeln kan vara särskilt viktigt att informera om så att sökanden som under en period
klarar sig utan bistånd, men åter söker bistånd inom två år ska beräknas enligt den särskilda
beräkningsregeln.
Nedanstående hittar vi i propositionen 2012/13:94 Jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet.
Oförändrade villkor om att göra så gott man kan
Grundförutsättningen för rätt till bistånd enligt 1 §, dvs. att den enskilde först måste utnyttja alla de möjligheter som
normalt står honom eller henne till buds, gäller alltjämt. Förslaget innebär därför i huvudsak ingen ändring i förhållande
till nuvarande reglering och praxis. sidan 22
Behöver inte vara ny eller utökad inkomst
Bestämmelsen kommer att gälla alla biståndsmottagare som uppfyller kravet om att ha fått försörjningsstöd sex
månader i följd. Detta gäller oavsett om biståndsmottagaren helt saknat arbetsinkomster under sexmånadersperioden
eller om han eller hon under perioden haft vissa men inte tillräckliga arbetsinkomster för att kunna försörja sig själv.
sidan 23
Inga undantag från sexmånadersvillkoret
Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att det inte ska vara möjligt att vid särskilda skäl kunna frångå kravet
om att ha fått försörjningsstöd sex månader i följd. sidan 23 och 24
Gäller inte för andra inkomster exv sjukpenning eller pension
Den föreslagna bestämmelsen omfattar inte sådana inkomster som träder i stället för eller grundas på
anställningsinkomster, såsom sjukpenning, sjukersättning, föräldrapenning, pension eller livränta.
Inte heller omfattas inkomst av kapital eller näringsverksamhet eller t.ex. ersättningar i form av skadestånd.
Vid bedömningen av behovet av ekonomiskt bistånd räknar socialnämnden i regel med den enskildes faktiska inkomst,
dvs. inkomst efter skatteavdrag. Något annat är inte avsett i den nu föreslagna bestämmelsen. sidan 26
Gäller för person, inte för hushåll
För t.ex. två nyblivna sambor som tidigare bott var för sig och haft försörjningsstöd under olika lång tid, kommer
däremot den särskilda beräkningsregeln enbart att gälla för den i hushållet som uppfyller kravet om att ha fått
försörjningsstöd under sex månader i följd. Regeringens förslag omfattar alltså endast den biståndsmottagare som
uppfyller villkoret i den föreslagna bestämmelsen. sidan 27
Följer med vid flytt till annan kommun
Det finns dock inget krav på att ha fått försörjningsstöd från en och samma kommun under sex månader i följd. Om den
enskilde flyttar till en ny kommun under tvåårsperioden omfattas han eller hon dessutom alltjämt av den särskilda
beräkningsregeln. sidan 27
2 (26)
Möjligt att spara "jobbstimulanspengar"
Med hänsyn till att förslaget ger den som har arbetsinkomster en något högre disponibel inkomst bör det finnas
utrymme för den enskilde att välja hur inkomsten ska användas, för konsumtion eller för visst sparande, utan att det
påverkar rätten till bistånd under den tvåårsperiod som den särskilda beräkningsregeln gäller. Om den enskilde efter
denna period återigen är i behov av bistånd ska detta bedömas utan tillämpning av bestämmelsen. Huruvida ett sparande
i ett enskilt fall då ska beaktas får bedömas av socialnämnden utifrån gällande rätt om hur tillgångar ska beaktas vid
biståndsprövningen. sidan 27
Å hur gör vi när någon sparat många pengar och söker bistånd till exempelvis tandvård??? En
fråga som kanske aldrig blir aktuell ... men jag gissar att om en domstol prövar en överklagan
på ett avslag där vi hänvisat till att "behovet kan tillgodoses genom att ta de sparade medel
som möjliggjorts tack vare den särskilda beräkningsregeln", så håller inte det eftersom den
särskilda beräkningsregeln då kanske inte skulle kännas som någon motivationshöjare, någon
jobbstimulans.
Bäddat för missförstånd?
”Biståndet i oktober”?
”Ansökningsmånad”?
”Vid nybesök räknar vi två månader bakåt”?
I propositionen används begreppen inkomstperiod och beräkningsperiod.
Rätt att ställa krav på praktik även för de som är över
tjugofem år
I SoL 4 kap 4 § är nu åldersgränsen (tjugofem år) borta för att vi ska kunna ställa krav på att
den som får försörjningsstöd ska delta i vår praktik eller annan kompetenshöjande
verksamhet. I övrigt ändras inte paragrafen, det vill säga det ska fortfarande vara
individuellt behovsprövat, tidsbestämt och beslutas efter samråd med arbetsförmedlingen.
Gäller också från 1 juli 2013.
Ungdomars ska få tjäna ett helt prisbasbelopp per
kalenderår
Biståndsberättigade föräldrar kan få bistånd även till ungdomen så länge inte ungdomen
tjänar mer än ett prisbasbelopp (44 500 kr under 2013) under ett kalenderår. Det vill säga
att en ungdom som under sitt bloggande från oktober till mars får ut tio tusen kronor i
månaden påverkar inte föräldrarnas rätt till bistånd till ungdomens kläder och
fritidsaktiviteter. Gäller också från 1 juli 2013. Beräknad kostnad 10 miljoner ... är det idag
så många ungdomars inkomst som vi räknar med? Men tack ändå.
3 (26)
SOCIALSTYRELSENS ALLMÄNNA RÅD
Vi måste följa lagar (bestämda av riksdagen), förordningar (som riksdagen har bestämt att
regeringen får bestämma) och föreskrifter (som myndigheter fått befogenhet att bestämma
om). Dessutom finns "Allmänna råd" från myndigheter som är rekommendationer om hur en
författning kan eller bör tillämpas. Råden utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som
finns i författningarna.
Socialstyrelsens författningssamling 2013:1 (SOSFS 3013:1) innehåller "Allmänna råd" om
ekonomiskt bistånd. Så vitt jag ser innehåller de inga stora förändringar jämfört med de
tidigare "Allmänna råden", men några ändringar finns det.
Ingen bestämd tidsgräns för vad som är minsta skäliga tid att sälja sin bostad (sidan 9)
Tidigare stod det att i de fall sökande behövde byta bostad borde de som regel ha minst fyra
månader på sig att byta. Denna tidsgräns är nu borttagen. Som jag ser det är detta en vettig
ändring. I sådana här situationer är det stora skillnader, både vad gäller bostadsmarknad och
familjesituation, så att det kan vara svårt att ha någon generell tidsgräns.
Dator och bredband bör ingå i hemutrustning (sidan 12)
"Vid bedömning av behovet av dator med internetuppkoppling bör nämnden särskilt ta hänsyn
till behoven hos barn och ungdomar som går i skolan". Som jag tolkar det anser
Socialstyrelsen att det inte är tillräckligt med tillgång till dator och internetuppkoppling via
skolan eller bibliotek.
Kammarrätten i Stockholm ansåg (13 februari 2013, målnr 5648-12) att det inte var
nödvändigt med internetuppkoppling för en arbetssökande eftersom behovet kunde
tillgodoses på annat sätt. Kammarrätten i Göteborg tyckte (18 juni 2013, mål nr 1946-13) att
sökande, som blivit beviljad bistånd till att köpa en TV, skulle få tillgodose sitt behov med
dator för samma pris som skulle beviljats till TV.
Bilbarnstol räknas som nödvändig babyutrustning (sidan 14)
Inte nödvändigt för pensionärer att ha besparingar (Tidigare under "Lätt realiserbara
tillgångar", nu sidan 16)
Tidigare stod det att ålderspensionärer skulle kunna ha ett halvt basbelopp utan att detta
påverkade deras rätt till bistånd. Numera har detta tagits bort, vilket kan ha att göra med
att nivån på äldreförsörjningsstödet ligger över normen.
Ställa större krav på de som tidigare haft bistånd (sidan 21)
De har lagt till ett stycke under avsnittet om hushållets inkomster, rubriken "Inkomst och
beräkningsperiod": "Nämnden bör kunna ställa större krav på ekonomisk planering av en
person som har vetat om att den egna inkomsten kommer att upphöra och tidigare har
mottagit ekonomiskt bistånd." Detta stämmer överens med en regeringsrättsdom (RÅ 1997,
ref 2) och som därför kanske redan tillämpats i flertalet fall. Men med tanke på att
4 (26)
riksnormens nivå är bestämd utifrån att det enbart ska täcka ett tillfälligt behov, kanske det
inte är entydigt att de som tidigare varit i behov av bistånd, är de som har haft störst
möjlighet att spara pengar?
Hemmaboende barns inkomst (sidan 21)
Beloppet i SoL 4 kap 1a §, för hur mycket barn och skolungdomar får tjäna utan att det
påverkar hushållets rätt till bistånd, har höjts till ett helt prisbasbelopp efter att "Allmänna
råden" bestämdes.
Inkomstbasbelopp och prisbasbelopp
Socialstyrelsen använder ibland uttrycket "basbelopp" utan att precisera om de menar
prisbasbeloppet (44 500 kr år 2013) eller inkomstbasbeloppet (54 600 kr år 2013). I
samband med barns inkomster skrivs dock "prisbasbelopp", vilket skulle kunna tydas som att
det i övriga sammanhang avser "inkomstbasbelopp". Detta stämmer åxå med att vi vid
exempelvis bedömning av skälig boendekostnad ska göra jämförelse med låginkomsttagare.
Men jag tror ändå inte att det är så, utan att de överlag menar prisbasbeloppet.
5 (26)
GRÄNSDRAGNING MELLAN KOMMUNER
Nytt kapitel, maj 2011, som betonar ”Bosättningskommunens” ansvar.
SoL 2 a kap
Ansvarig kommun
1 § Den kommun där den enskilde vistas ansvarar för stöd och hjälp enligt 2 kap. 1 §, om inte annat
följer av 3-5 §§.
2 § Om det står klart att en annan kommun än vistelsekommunen ansvarar för stöd och hjälp åt en
enskild, är vistelsekommunens ansvar begränsat till akuta situationer.
3 § Om den enskilde är bosatt i en annan kommun än vistelsekommunen, ansvarar
bosättningskommunen för det stöd och den hjälp som den enskilde behöver. Med
bosättningskommun avses i detta kapitel
1. den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt, eller
2. om den enskilde är stadigvarande bosatt i en kommun men har sin starkaste anknytning till en
annan kommun, den sistnämnda kommunen, eller
3. om den enskilde saknar stadigvarande bostad, den kommun till vilken han eller hon har sin
starkaste anknytning.
4 § En kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av
kommunen vistas i en annan kommun i
1. familjehem enligt 6 kap. denna lag eller 9 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade,
2. hem för vård eller boende enligt 6 kap.,
3. boende för service och omvårdnad för äldre människor enligt 5 kap. 5 § andra stycket eller 7 kap.
1 § första stycket 2,
4. bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 § tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2,
5. bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad bostad enligt 9 § 8 eller 9 lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade, eller
6. annat boende, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes bosättningskommun.
5 § Den kommun där den enskilde är folkbokförd ansvarar för stöd och hjälp
1. under kriminalvård i anstalt,
2. under vård på sjukhus eller i annan sjukvårdsinrättning på initiativ av någon annan än en
kommun,
3. som aktualiserats inför avslutningen av vård enligt 1 eller 2.
GRUNDREGELN
Bosättningskommunen ansvarar för stöd och hjälp om det inte är ett akut nödläge. Då har
vistelsekommunen ansvar, SoL 2 a kap 2, 3 §.
BOSÄTTNINGSKOMMUN
Oftast är bosättningskommunen där den enskilde är folkbokförd, men det är ju ingen större
koll på var personer är skrivna, så det är viktigare var de borde vara skrivna enligt
folkbokföringslagen
7 § /Träder i kraft I:2014-01-01/ En person anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon
regelmässigt tillbringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt
tillbringa sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara
6 (26)
bosatt på den fastighet där han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin
egentliga hemvist.
En person ska anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet där han eller hon under
sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men
med en annan förläggning i tiden.
Undantag från första stycket finns i 8–11 och 15 §§. Lag (2013:380).
VISTELSEKOMMUN
Vistelsekommunen är den kommun där sökande faktiskt befinner sig. Det faller sig tämligen
naturligt att den enskilde kan vända sig till socialtjänsten i den kommun han/hon befinner sig
om det är ett akut nödläge. Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en
lägre nivå bl.a. om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behöver tillfälligt
ekonomiskt bistånd för att få möjlighet att reda upp den, Socialstyrelsens Allmänna råd
SOSFS 2013:1, sidan 6.
På tillfälligt besök
Östersundsbo besöker bekant i Luleå, har missat besökstid för att söka ekonomiskt bistånd,
varvid Östersund inte beviljar bistånd utan hänvisar till vistelsekommunen, dvs Luleå.
Förvaltningsrätten hänvisade till 2 a kapitlet i SoL och sa att bosättningskommunen,
Östersund, skulle ta ställning till ansökan. Men kammarrätten påpekade att beslutet var taget
innan 2 a kapitlet fanns, å då gällde vistelsekommunen, dvs Luleå skulle bedöma
biståndsbehovet.
Kammarrätten i Sundsvall 13 mars 2012, mål nr 1622-11
Övernattar hos vän i grannkommun
Mannen vill bo kvar i Kävlinge men har ingenstans att sova där, utan får tillsammans med sin
dotter bo hos en vän i Landskrona. Dottern går i skola och har sina kompisar i Kävlinge och
mannen är inskriven på af där. Förvaltningsrätten hänvisar till SoL 2 a kap och anser att
mannen har starkast anknytning till Kävlinge och att de ska ta ställning till hans rätt till
bistånd. Men kammarrätten påpekar att SoL 2 a kap trädde i kraft 1 maj 2011 och ansökan
gällde från 7 feb till 6 mars. Enligt då gällande lagstiftning gällde vistelsekommunens ansvar
och det var rätt av Kävlinge att hänvisa till vistelsekommunen.
Kammarrätten i Göteborg 11 juni 2012, mål nr 6807-11
Oenighet om vad som är vistelsekommun och vad
som är bosättningskommun
Frågan om när en vistelse i en annan kommun än
bosättningskommunen ska innebära att bosättningskommunen
ändras, bör avgöras av vad den enskilde har för avsikter med
vistelsen. Om han eller hon har för avsikt att återvända till sin
bosättningskommun och har kvar sin bostad anser regeringen att
bedömningen av vilken kommun som är bosättningskommun
som regel inte bör ändras. Regeringen anser dock, till skillnad
från utredaren, att vistelsekommunen ska anses vara
bosättningskommun så snart den enskilde uppger att han eller
7 (26)
hon inte ämnar återvända till ursprungskommunen. Regeringen vill med detta betona att det är viktigt att
kommunerna är lyhörda och inte kräver att en person som inte avser att återvända till den tidigare
hemkommunen ska återvända. Anger en person att han eller hon inte avser att återvända så måste
kommunen respektera detta.
I detta sammanhang bör också uppmärksammas att regeringens förslag innebär ett klargörande av att
vistelsekommunen alltid ansvarar för stöd och hjälp till den enskilde så länge inte bosättningskommunen är
klarlagd. Vistelsekommunen kan således inte avsäga sig sitt ansvar för den enskilde genom att hänvisa till
folkbokföringskommunen (Proposition 2010/11:49: Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och
vistelsekommun, sidan 39).
FOLKBOKFÖRINGSKOMMUN
"Under kriminalvård i anstalt", när någon sitter i fängelse, är folkbokföringskommunen
ansvarig. Likaså när någon är på sjukhus (om det inte är en kommun som tagit initiativ till
placeringen). Detta gäller även frågor som aktualiseras inför avslutning av vården. Det vill
säga att när någon ringer från fängelset och söker bistånd är det viktigt att ta reda på var
den är skriven. SoL 2 a kap 5 §.
Häktet är ingen kriminalvårdsanstalt och enligt kammarrätten (Stockholm, 28 oktober 2004,
mål nr 6188-04) gäller inte denna regel, för häktade, utan bosättningskommunen har kvar sitt
ansvar, SoL 2 a kap 3 §, se ovan.
PLACERINGSKOMMUN
Regeringen föreslår att den kommun som beslutat om boende i en annan kommun behåller ansvaret för
stöd- och hjälpinsatser, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes bosättningskommun. Det
avser framförallt olika grupper av personer som är hemlösa, t.ex. enskilda för vilka bosättningskommunen
inte är klarlagd eller när en hotad person som beviljats skyddat boende inte har någon klar
bosättningskommun. Så snart bosättningskommunen är klarlagd kan kommunen ansöka om att ärendet
överflyttas dit. Denna bestämmelse omfattar samtliga insatser som den enskilde kan ha behov av, inte bara
de som har samband med det ursprungliga hjälpbehovet. (Propositionen 2010/11:49, sidan 46)
När placeringen upphört
En flicka hade blivit LVU-placerad i en annan kommun på grund av förhållandena i hemmet.
Placeringen upphörde när hon fyllde arton år, men hon bodde kvar i den kommun hon varit
placerad i och behövde då vård på grund av sitt eget beteende. Då hade ansvaret gått över
till den kommunen hon bodde i, eftersom hennes behov då inte var det samma som anledningen
till att hon tidigare varit placerad där. RÅ 1997 ref 53
Ansökan om insatser i en annan kommun
8 § En person som önskar flytta till en annan kommun, får ansöka om insatser i den kommunen om
han eller hon
1. till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av
omfattande vård- eller omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig i den andra kommunen utan
att de insatser som han eller hon behöver lämnas, eller
2. på grund av våld eller andra övergrepp behöver flytta till en annan kommun men inte kan göra
det utan att de insatser som han eller hon behöver lämnas.
9 § En ansökan enligt 8 § ska behandlas som om den enskilde var bosatt i inflyttningskommunen.
Är den sökandes behov tillgodosedda i bosättningskommunen, får hänsyn inte tas till den
8 (26)
omständigheten när ansökan prövas.
Bosättningskommunen är skyldig att på begäran bistå med den utredning som den andra
kommunen behöver för att kunna pröva ansökan.
Överflyttning av ärende
10 § Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en enskild person kan flyttas
över till en annan kommun.
En kommun som anser att ett ärende ska flyttas över ska begära det hos den andra kommunen.
Ärendet ska då flyttas över om den som berörs av ärendet har starkast anknytning till den andra
kommunen och det med hänsyn till den enskildes önskemål, hjälpbehovets varaktighet och
omständigheterna i övrigt framstår som lämpligt.
En begäran enligt andra stycket ska vara skriftlig. Den andra kommunen ska skriftligen och utan
dröjsmål meddela sin inställning.
11 § Om berörda kommuner inte är överens om att flytta över ärendet, får den kommun som begärt
överflyttning ansöka om det hos Inspektionen för vård och omsorg. En sådan ansökan får också
göras av en kommun, som inte inom en månad har fått svar från en annan kommun på en begäran
om överflyttning.
Inspektionen för vård och omsorg ska pröva ansökningen så snart som möjligt. Beslut i ärendet
ska meddelas inom tre månader från det att ansökan kom in, om det inte finns särskilda skäl för en
längre handläggningstid. Lag (2012:944).
12 § Uppgifter som behövs för att en kommun ska kunna ta över ett ärende enligt 10 eller 11 § ska
lämnas ut av den kommun som överlämnar ärendet.
Placerade gymnasieelever
Som regel gäller föräldraansvaret även om gymnasiestuderande under tjugoett år flyttar till
en annan kommun. "Gymnasieorten" hänvisar den unge till att det är föräldrarna som har
underhållsskyldighet och att om de inte har ekonomiska möjligheter att klara av det, så får
de söka ekonomiskt bistånd i sin bosättningskommun. Men det finns några domar som gäller
gymnasiestuderande som tidigare varit omhändertagna och därefter valt eget boende på
studieorten. Det har stått klart att föräldrarna inte själva haft pengar till att betala för sina
barn och relationerna varit minst sagt dåliga. I sådana fall har det ansetts att vi ska bortse
från föräldrarnas försörjningsansvar och gymnasieorten/bosättningskommunen har ansvaret
för att sökanden får det stöd och den hjälp den har rätt till.
Kammarrätten i Göteborg 17 februari 2012 mål nr 4422-11, Kammarrätten i Stockholm 9
oktober 2008, mål nr 5851-08, Kammarrätten i Jönköping 17 februari 2011 mål nr 3249-10
Hot- och våldsutsatta
Det ska alltid tas hänsyn till om den sökande varit utsatt för hot och/eller våld, exempelvis
kan denne söka hjälp och stöd innan den flyttat till kommunen, SoL 2 a kap, 8 § p 2.
Om den hotade på eget initiativ akut beger sig till en annan kommun och under vistelsen där söker stöd och
hjälp gäller vistelsekommunens yttersta ansvar i den akuta situationen. Enligt förslagen i denna proposition
har bosättningskommunen det huvudsakliga ansvaret för den enskilde även om han eller hon vistas i en
annan kommun. Vistelsekommunen är dock enligt regeringens förslag alltid skyldig att genomföra de insatser
9 (26)
som den akuta situationen kräver, t.ex. skyddat boende och ekonomiskt bistånd, i avvaktan på att
bosättningskommunen erbjuder behövliga insatser. Vid bedömningen av när en vistelsekommun övergår till
att vara bosättningskommun, kan det finnas anledning att ta särskild hänsyn till denna grupps speciella
situation och därmed tillåta den enskilde att vistas tillfälligt i en kommun under längre tid utan att den gamla
bosättningskommunens ansvar upphör och övergår till vistelsekommunen i egenskap av ny
bosättningskommun. Detta gäller självfallet under förutsättning att den enskilde inte uppger sig vilja byta
bosättningskommun permanent.
(Propositionen 2010/11:49, sidan 42)
Placerad i annan kommun i femton år skulle inte överföras
En kvinna hade varit placerad i en annan kommun i femton år och placeringskommunen tyckte
att ärendet skulle flyttas över till kommunen där behandlingshemmet var. Men Högsta
förvaltningsdomstolen tyckte att det räcker inte med att en person ska ha starkast
anknytning till kommunen för att ärendet ska överlämnas. Dessutom ska det utifrån den
enskildes önskemål, hjälpbehovens varaktighet
och omständigheter i övrigt framstå som
lämpligt att ärendet flyttas över. Enbart det
faktum att det var fråga om en långvarig
placering var inte tillräckligt för att ärendet
skulle flyttas över. Eftersom personen i det
aktuella fallet inte brydde sig om vilken
kommun som hade ärendet och det inte heller
fanns några andra saker som pratade för en
överförings bestämde HFD att ärendet inte
skulle överflyttas (HFD 28 juni 2013, mål nr
6359-12). Se även resonemanget kring
Hemortsrätt på sidan 13 nedan.
Tvångsomhändertagen för
rättspsykiatrisk vård skulle överföras
från placeringskommun till
vistelsekommun
I förarbetena till 16 kap. 1 § SoL (prop. 2002/03:53 ”Stärkt skydd för barn i utsatta
situationer”, s. 93-94, s. 109-110) uttalas att frågan om det är lämpligt att överflytta ett
ärende får avgöras efter en individuell bedömning i varje enskilt fall. — Även
placeringsärenden som gäller vuxna personer bör i vissa fall kunna flyttas över till
vistelsekommunen utan att denna samtyckt. Det kan gälla t.ex. långvariga vistelser i ett
familjehem i en annan kommun eller att en person med funktionshinder efter ett
biståndsbeslut i hemkommunen vistas i en bostad med särskild service i en annan kommun.
Tvångsomhändertagandet hade i detta fall varit i fem år och den intagne ville absolut inte
tillbaka till placeringskommunen.
Kammarrätten i Sundsvall 3 april 2012, mål nr 2099-11
10 (26)
Vistelsekommunen kunde inte ordna boende, beviljade först husvagnsboende i
grannkommunen och därefter biljett till kommun 100 mil norröver och avslog ansökan om
annat bistånd
Kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får det stöd och den
hjälp som de behöver (dvs detta är innan maj 2011). Detta kommer till uttryck bland annat i
SoL 4 kap. där den som inte kan få sina behov tillgodosedda på något annat sätt har rätt till
försörjningsstöd. I förevarande fall har visserligen Nacka kommun ordnat boende i Sollentuna
men detta kan inte befria Nacka kommun från försörjningsansvaret då det inte är fråga om
ett frivilligt val från familjens sida att flytta till Sollentuna.
Vad särskilt gäller anskaffande av bostad finns inte
något stöd i SoL för att rätten till bistånd enligt denna
lag är avsedd att omfatta tillhandahållande av bostad
åt bostadslösa i allmänhet (jfr prop. 1979/80:1 s. 200
och 356 samt prop. 2000/01:80 s. 92). Vad
lagstiftaren främst haft för ögonen har uppenbarligen
varit ekonomiskt bistånd och bistånd till vård- och
behandlingsinsatser samt stöd och service av olika
slag. Bostadsförsörjningen regleras i annan ordning
(se numera lagen /2000:1383/ om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar). I rättspraxis har dock rätt
till bistånd genom tillhandahållande eller
ombesörjande av bostad som uppfyller kraven på
skälig levnadsnivå ansetts föreligga när den enskilde
är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på
egen hand skaffa bostad. I rättsfallet RÅ 1990 ref. 119
konstaterade sålunda Regeringsrätten att den
hjälpsökande tillhörde en sådan utsatt grupp som
kunde behöva särskild hjälp t.ex. för att anskaffa
bostad.
Något formellt hinder för socialnämnden att
erbjuda en sådan biståndslösning i annan
kommun har inte förelegat. Erbjudandet har
emellertid utformats utan hänsyn till att
familjen hela tiden motsatt sig att flytta från
Stockholmsområdet, och den har heller inte
accepterat socialnämndens förslag.
--Enligt Regeringsrättens mening saknar en
socialnämnd dessutom lagligt stöd för att inte
respektera en enskilds klara ställningstagande
i en så grundläggande fråga som byte av
bostadsort. Oavsett anledningen till att
familjen avböjt erbjudandet om placering i
Sorsele har vidare socialnämnden i den
föreliggande situationen inte kunnat undandra
sig att lämna bistånd i någon form (a. prop. s.
526, jfr RÅ 1995 ref. 56).
RÅ 2004 ref 130
11 (26)
Svårt att somna?
Det kan vara ett bra sömnpiller att läsa nedanstående
tre meningar med åsikter om bestämmelsen i Kungl.
förordning den 25 maj 1847 om att det krävdes tre
års boende utan fattigvårdsstöd för att någon skulle
få hemortsrätt i en kommun den flyttade till (det vill
säga innan inflyttningskommunen skulle ta över det
ekonomiska ansvaret för fattigvårdens kostnader).
FORNA TIDERS "HEMORT" /BOSÄTTNINGSKOMMUN
"Både här och i andra länder, säger kommittén sålunda, har erfarenheten
nogsamt visat, att då någon längre tids vistelse fastställes såsom villkor för att
inom ett samhälle förvärfva försörjningsort, det egoistiska sträfvandet att
freda sig själf och sitt samhälle från framtida fattigvårdsutgifter håller sin
synnerliga uppmärksamhet fästad å sådana från andra samhällen inflyttade
personer, som af en eller annan anledning kunna befaras komma att i framtiden
falla samhällets fattigvård till last, samt söker på hvarjehanda sätt få dem
aflägsnade från samhället, innan den för hemortsrätts förvärfvande bestämda
tiden tilländagått. Vanligen begagnades härvid utvägen att genom vederbörande
husbönders och jordägares själfvilliga eller med hvarjehanda mer eller mindre
lofliga bevekelsemedel påverkade åtgärd att från innehafvande tjänst, hemman,
torp eller andra lägenheter uppsäga och bortdrifva de ifrågavarande personerna
nödga dem att före den tid, då samhällets möjliga ansvarighet för deras
framtida fattigvård skulle inträda, därifrån till annat samhälle afflytta, och då
detta förfarande förnyades i det ena samhället efter det andra, måste däraf
blifva en följd, hvad ock vid tillämpningen af 1847 års förordning stadgande om
treårig stadig vistelse såsom grund för bestämmande af försörjningsort ganska
ofta visade sig inträffa, att en sådan person icke allenast vida tidigare än eljest
skulle blifvit fallet om det ej helt och hållet kunnat förebyggas, kom i behof af
fattigvård, utan äfven att han för sig och sitt hushåll efter årslånga tvister
såväl hos särskilda länssytrelser som hos Kungl. Maj:t slutligen förklarades i
fattigvårdshänseende tillhöra ett samhälle, där han ej under de senaste tjugu
till trettio åren vistats och där han, okänd för de flesta om ej alla
samhällsmedlemmarna, bemöttes med hårdhet och ovilja, synnerligast då han
efter föregångna långvariga tvister om rätta försörjningsorten tillskyndat
samhället utom ansvarighet för den framtida fattigvårdstungan en kännbar
ersättningsskyldighet för den fattigvård, som af annat samhälle lämnats under
den tid, tvisterna pågått. Icke heller hade det varit sällsynt, att till samhället
inflyttade mindre bemedlade personer före de tre årens utgång på lämpligt sätt
förmåddes att begäre eller mottaga fattigunderstöd, på det att deras
förvärfvande af hemortsrätt måtte därigenom afbrytas och samhället försättas
i tillfälle att på grund däraf väcka talan om deras återförande till det samhälle,
hvarifrån de inflyttat."
"Om hemortsrätt och godtgörelse för fattigvård" af Kammarrättsrådet G Hernmarck,
Fattigvård och folkförsäkring, skriftserie utgifven av Centralförbundet för socialt arbete (C. S. A:s) fattigvårdskommitté, N:o 11, 1906.
(Eventuellt blev det nå´t fel när jag skrev av den, men det tror jag inte :-) /Nad
13 (26)
NÅGRA DOMAR
Kan vi minska kommande bistånd med den summa som sökanden fått till kostnader för
umgänge som inte blivit av?
I målet är utrett att AA beviljats ett ekonomiskt bistånd om 938 kr avseende kostnader som skulle uppkomma
under ett umgänge med hans dotter. Det är vidare utrett att kostnaderna i fråga inte uppstod.
Nämnden skriver: AA har fått tydlig information och har haft alla möjligheter att planera sin ekonomi
utifrån det egna ansvaret och spara de 938 kr som utbetalats för umgänge.
HFD fastslår att: En socialnämnd kan i en sådan situation återkräva beloppet genom en frivillig
uppgörelse med sökanden. Om en uppgörelse inte kan komma till stånd kan nämnden antingen väcka talan
om förutsättningar föreligger för detta eller efterge ersättningsskyldigheten. Det finns inte något utrymme för
en korrigering eller kvittning av det slag som är aktuellt i målet. Överklagandet ska således avslås
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD, 26 april 2013, mål nr 2486-12)
Men vad tyckte kammarrätten i Jönköping, tio dagar efter HFD:s dom, om NN som i
present av sin mamma fått en veckas utlandsvistelse till sig och två av sina barn?
Nämnden hade avslagit för hela månaden, pga att den sökande (som var sjukskriven) varit
utomlands en vecka.
Kammarrätten: Mot bakgrund av det ovan anförda kan det inte sägas framgå att NN genom att vara
utomlands försenat familjens möjligheter att bli självförsörjande. Det finns inte heller uppgifter i utredningen
som visar att NN under den tid han befann sig utomlands skulle ha fått del av olika rehabiliteringsinsatser
och därigenom ha blivit i stånd att bidra till familjens försörjning.
Med hänsyn härtill har familjen haft rätt till försörjningsstöd för juli 2012.
NN får genom den utlandsresa han blivit bjuden på anses ha fått sina egna och två av barnens behov
tillgodosedda på annat sätt under tiden 16 - 23 juni 2012. På så sätt har en inbesparad kostnad uppstått i juni
2012 som ska beaktas vid beräkningen av försörjningsstödet för den efterföljande månaden. Med hänsyn
härtill ska från försörjningsstödet för juli 2012 avräknas ett belopp motsvarande en vecka för NN och två av
barnen.
Kammarrätten i Jönköping, 6 maj 2013, mål nr 270-13
Framställan/begäran till Försäkringskassan om utbetalning av retroaktiv ersättning är
inte återkrav enligt socialtjänstlagen 9 kap.
Såväl sökande som förvaltningsrätten hade blandat ihop SoL:s bestämmelser om återkrav med
bestämmelserna i 107 kap socialförsäkringsbalken (SFB) om "Sammanträffande av förmåner
vid retroaktiv utbetalning" 5 § som säger att retroaktivt beviljad ersättning får efter
begäran av socialnämnden betalas ut till nämnden. Förvaltningsrätten hade hänvisat till
reglerna i SoL om att ett beslut med villkor om återbetalning måste vara skriftligt, delgivet
och motiverat och därför ansett att sökanden skulle få pengarna. Men kammarrätten ändrade
på detta och sa att förvaltningsrätten skulle ha avvisat överklagan.
Kammarrätten i Jönköping 30 september 2013, mål nr 1322-13
Vårt beslut att göra en framställan/begäran är inte överklagbart (handläggningsbeslut som
inte finns någon överklaganbestämmelse om). Om sökande inte är nöjd så får den överklaga
Försäkringskassans beslut att skicka pengarna till oss, SFB 113 kap 10 §.
14 (26)
NÅGRA JO-BESLUT
Kan vi utplåna en journalanteckning om den blivit fel?
Handläggaren hade i ett ekonomiärende tagit med känsliga uppgifter (om våldtäkt och
drogmissbruk gällande den ena av de sökande) från en gammal utredning. Detta skulle inte
gjorts och absolut inte utan att prata med sökanden.
Förvaltningen hade senare tagit bort uppgifterna från journalen, vilket enligt JO stämmer
överens med bestämmelserna i PuL.
När sådan behandling äger rum ska bl.a. de grundläggande kraven på behandling av personuppgifter som
följer av 9 § första stycket a–i PuL beaktas. De personuppgifter som behandlas ska således vara adekvata
och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen (e) och fler personuppgifter ska inte behandlas
än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen (f).
Enligt 28 § PuL (jfr 9 § lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten) är den
personuppgiftsansvarige, i detta fall nämnden (jfr 11 § förordningen om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten), skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana
personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med PuL.
JO Beslutsdatum: 24 maj 2013 Diarienummer: 4907-2012.
PERSONUPPGIFTSLAGEN (PuL)
Grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter
9 § Den personuppgiftsansvarige skall se till att
a) personuppgifter behandlas bara om det är lagligt, b) personuppgifter alltid behandlas på ett
korrekt sätt och i enlighet med god sed, c) personuppgifter samlas in bara för särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål, d) personuppgifter inte behandlas för något
ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in, e) de personuppgifter
som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, f)
inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med
behandlingen, g) de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt,
aktuella, h) alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana
personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med
behandlingen, och i) personuppgifter inte bevaras under en längre tid än vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
I fråga om första stycket d gäller dock att en behandling av personuppgifter för historiska,
statistiska eller vetenskapliga ändamål inte skall anses som oförenlig med de ändamål för
vilka uppgifterna samlades in.
--Rättelse
28 § Den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta,
blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med denna
lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Den personuppgiftsansvarige skall
också underrätta tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut om åtgärden, om den
registrerade begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade
skulle kunna undvikas genom en underrättelse. Någon sådan underrättelse behöver dock inte
lämnas, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.)
---
15 (26)
Underlätta utredningsarbetet genom att sökanden skriver på att det är ok att
handläggaren utan hänsyn till sekretess tar de kontakter den tycker behövs?
Olämpligt, tyckte JO. Vilka utredningsåtgärder som socialnämnden behöver ta och hur
uppgifterna ska inhämtas bör bestämmas i samråd mellan handläggaren och sökanden. Ett
annat handlingssätt får anses strida mot grunderna för SoL och de principer som gäller för
socialtjänstens verksamhet.
JO 2 maj 2013, diarienr 4815-2012
Underkände en fullmakt som sökanden gett sin bror. Soc tyckte att den var för
omfattande, inte tillräckligt specificerad
JO kritiserade stadsdelsnämnden för detta eftersom det inte finns något krav i lag på att en
fullmakt ska vara begränsad till viss tid eller till ett visst ärende.
JO 23 januari 2013, diarienr 2694-2012
Sökande ville ha ett ombud som inte hade juridiska kunskaper vilket uppfattades vara
skäl till att inte lämna ut uppgifter
Den som för talan i ett ärende får, enligt 9 § första stycket förvaltningslagen (1986:223),
FL, anlita ombud eller biträde. Med ombud avses någon som har muntlig eller skriftlig fullmakt
från parten att föra hans eller hennes talan. Som huvudregel gäller att ett ombuds rätt att ta
del av uppgifter i ett ärende - även sådana uppgifter som omfattas av sekretess - följer den
rätt som huvudmannen har. Om ett ombud visar oskicklighet eller oförstånd eller på annat
sätt är olämplig kan myndigheten enligt 9 § andra stycket FL avvisa honom eller henne som
ombud. Ett sådant beslut kan överklagas.
FL innehåller inte några principiella begränsningar hänförliga till ett ombuds kvalifikationer,
exempelvis att ombudet måste ha juridisk utbildning. En part har i princip rätt att fritt välja
vem som ska vara hans eller hennes ombud. Det är således fullt möjligt att som ombud anlita
en bekant eller nära släkting.
JO 19 december 2012, diarienr 6448-2011 och 2802-2012
16 (26)
Socialtjänsten hade skickat tillbaka överklagan för att den klagande inte hade
behörighet att överklaga
Vi ska bara kolla om överklagan kommit in i rätt tid och, om så är fallet, överlämna skrivelsen
och övriga handlingar i ärendet till förvaltningsrätten. Om den har kommit in för sent ska vi,
genom ett överklagbart beslut, avvisa den, förvaltningslagen 24, 25 och 30 §§.
Förvaltningsrätten gör sen övriga bedömningar om överklagan, exv om klagande är part i
målet, om beslutet gått sökande emot och om det är ett överklagbart beslut.
JO 18 december 2012, diarienr 4434-2012
Inte ok att rutinmässigt använda rekvisitioner för att styra vad pengarna ska användas
till
JO 12 december 2012 diarienr 5261-2011
Inte ok att rutinmässigt begära kontoutdrag för att kolla vad pengarna använts till
JO 7 december 2012 diarienr 2816-2011
17 (26)
LEX SARAH
SoL 14 kap Anmälan om och avhjälpande av missförhållande mm
2 § Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska
medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet.
3 § Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska genast
rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en
påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom
verksamheten.
Rapporteringsskyldigheten fullgörs
1. i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedriver verksamheten,
2. i verksamhet vid Statens institutionsstyrelse till ledningen, och
3. i övrigt till berörd socialnämnd.
4 § Den som enligt 3 § ska ta emot rapporter ska informera den som fullgör uppgifter inom
respektive verksamhet om de skyldigheter som han eller hon har enligt 2 och 3 §§.
5 § Den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, enligt 3 § ska ta emot rapporter ska
informera berörd socialnämnd om de rapporter han eller hon har tagit emot.
6 § Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och
avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål.
7 § Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska snarast
anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det
inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av
1. socialnämnden,
2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet, eller
3. Statens institutionsstyrelses ledning.
Den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet ska informera berörd socialnämnd om
anmälan.
Socialstyrelsen har gett ut Föreskrifter och Allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah.
Dessutom har de gett ut Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah, med
massor av information hur vi ska hantera sekretessen och vår skyldighet att rapportera,
dokumentera, utreda och avhjälpa eller undanröja missförhållanden.
Så vitt jag vet så gäller de flesta Lex Sarah-anmälningarna andra saker än handläggning av
ekonomiskt bistånd - det är betydligt vanligare inom äldre- och missbruksvården.
18 (26)
Några beslut enligt Lex Sarah som rör verksamhet liknande vår
Jag hoppas att det går att i stora drag se vilka saker det rört sig om, att besluten har samma
upplägg som följer kraven på dokumentation av vad som hänt och orsakerna till det, vilka
åtgärder som vidtagits och hur Inspektionen för vård och omsorg (IVO, innan 1 juni 2013 var
det Socialstyrelsen som skötte tillsyn och innan dess var det länsstyrelsen) bedömt
kommunens hantering av det inträffade.
2013-09-18 Dnr 8.1.2-32447/201 (Hässleholm)
Bakgrund/Händelseförlopp
Inte överens med en annan kommun vem som hade ansvaret för ensamkommande
barn som därför under tre månader bara fått matnorm
Orsak
olika uppfattningar med annan kommun, riktlinjer och regler saknas
Åtgärder
beviljats bistånd, fortlöpande kontakter mellan kommunerna, ansvarsfördelning och rutiner
fastställas om S kommun inte agerar ska H kommun anmäla behov av god man
Bedömning
Det anmälda allvarliga missförhållandet enligt 14 kap. 7 § SoL bedöms utrett i tillräcklig omfattning i enlighet
med 14 kap. 6 § SoL och 5 kap. SOSFS 2011:5. Orsaker till missförhållandet har identifierats och åtgärder
har vidtagits enligt 14 kap. 6 § SoL för att utan dröjsmål avhjälpa eller undanröja missförhållandet.
2013-08-21 Dnr 8.1.2-24852/2013 (Kalmar)
Bakgrund
En man med funktionsnedsättning och missbruk avled ett par dagar efter att han
blivit vräkt. Mannen hade 2010 sagt nej till kontakter med soc, men
motivationsarbete pågick
Orsak
dåligt läkarintyg, brist i samarbete soc och överförmyndarnämnd, soc skrivit brev oavsett
sökandens bristande förmåga, inte tagit hänsyn till sökandes bristande
förmåga/funktionsnedsättning, nämnden hade inget bra motivationsarbete, dåligt samarbete
med psykiatrin
Åtgärder
förtydliga ansvarsfördelning och organisation när det gäller uppsökande arbete, kontakt med
överförmyndare för att hitta former att tillgodose behovet av god man/förvaltare, särskild
hänsyn till personer med funktionsnedsättning när det gäller vräkningsförebyggande arbete,
initiera samtal med landstinget för att utveckla samarbetet och tydliggöra uppdrag och
befogenheter när det gäller motivationsarbete
Bedömning
Det anmälda allvarliga missförhållandet enligt 14 kap. 6 § SoL bedöms utrett i tillräcklig omfattning enligt
anmälningsskyldigheten för lex Sarah (SOSFS 2011:5). Orsaker till missförhållandet har identifierats och
åtgärder vidtagits för att förhindra att något liknande inträffar igen. IVO avser inte att vidta ytterligare åtgärder
i ärendet.
19 (26)
2013-06-19 Dm 8.1.2-22669/2013 (Malmö)
Bakgrund
En personal har upprepade tillfällen utnyttjat sina befogenheter och tog betalt
för tjänster inom ramen för myndighetsutövning. Personalen har haft ett
oprofessionellt förhållningssätt gentemot enskilda bidragstagare.
Orsak
en personal har misskött sig bl a läst journaler den inte haft befogenhet för
Åtgärder
översyn av kandidatpärm, rutiner och diskussion på
arbetsplatsträffar
Bedömning
Det anmälda allvarliga missförhållandet i enlighet med 14
kap. 7 SoL bedöms utrett i enlighet med 14 kap. 6 § SoL
och 5 kap. 2-5 §§ SOSFS 2011:5. Orsaker till det allvarliga
missförhållandet har identifierats och åtgärder vidtagits för
att förebygga uppkomsten av missförhållandet.
Inspektionen för vård och omsorg vill uppmärksamma
nämnden på att det är ytterst viktigt att identifiera
bakomliggande orsaker på systemnivå. Det innebär att
utredningen av det rapporterade missförhållandet ska
inriktas på något som är relaterat till organisationen i sig,
ledningen och styrningen av en verksamhet och som bidrar
till varför ett missförhållande kan inträffa. Syftet med
utredningen är alltså inte att peka ut en enskild personal
som syndabock, utan att förstå varför missförhållandet
kunde inträffa i verksamheten.
2013-05-30 Dnr 9.3.6-43557/2011 (Umeå)
Bakgrund
Förhandsbedömning om att utredning skulle inledas om barn som for illa
hörsammades först ett halvår senare
Orsak
rutiner inte följts, kanske beroende på tidigare omorganisation, kanske beroende på hög
arbetsbelastning
Åtgärder
utredning igångsatt, informationssatsning för att göra rutinerna kända, en grupp går igenom
och förbättrar rutinerna och en intern utredare har fått i uppdrag att genomföra en
kartläggning som ska utgöra att faktabaserat underlag för prioriteringar och klargörande av
delar i arbetsprocessen, ansvarsfördelning och roller inom IFO
Bedömning
Det anmälda allvarliga missförhållandet bedöms ha utretts i tillräcklig omfattning enligt 14 kap. 6 § SoL och
enligt 5 kap. SOSFS 2011 :5. Orsaken till det allvarliga missförhållandet har identifierats och åtgärder har
vidtagits enligt 14 kap. 6 § SoL, för att utan dröjsmål avhjälpa eller undanröja missförhållandet. Åtgärder är
vidtagna för att förhindra upprepning av missförhållandet.
20 (26)
2013-05-27 Dm 9.3.6-64159/2012 (Rinkeby-Kista)
Bakgrund
En LVM-anmälan från jouren togs emot av ekonomihandläggare som inte
vidarbefordrade den förrän efter en och en halv månad
Orsak
saknas en dokumenterad och tydlig rutin/överenskommelse med socialjouren om hur allvarlig
och brådskande information ska överföras till rätt enhet och handläggare snarast möjligt
Åtgärder
göra gemensamma rutiner med jouren och internt och informera alla om dem och inkludera
dem i förvaltningens ledningssystem, i avvaktan på att ovannämnda har genomförts ansvarar
enhetschefer att inkommande information kommer rätt
Bedömning
Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd har fullgjort sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen genom att nämnden har
utrett och dokumenterat det anmälda allvarliga missförhållandet i tillräcklig omfattning. Orsaker till
missförhållandet har identifierats och åtgärder har vidtagits för att undanröja missförhållandet samt förhindra
att liknande missförhållande uppkommer igen.
Socialstyrelsen avslutar ärendet.
2013-03-27 Dnr 8.1.2-7319/2013-3 (Haninge)
Bakgrund
Ingen erbjöd förälder stöd och hjälp för att förhindra eller mildra
konsekvenserna av vräkning
Orsak
otydliga riktlinjer vad gällde ansvarig enhet och hur vräkningar skulle handläggas, ingen
samverkan skett
Åtgärder
insatser till aktuell familj, planeringsdag med förvaltningsledningen om boendefrågor,
arbetsgrupp tillsatt för att se över rutiner och förankra dem hos berörd personal, ska
återrapporteras
Bedömning
Socialstyrelsen bedömer att Haninge socialnämnd har fullgjort sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen
genom att nämnden har utrett och
dokumenterat det allvarliga
missförhållandet i tillräcklig omfattning.
Orsaker till det allvarliga missförhållandet
har identifierats och åtgärder har vidtagits
för att utan dröjsmål undanröja det
allvarliga missförhållandet samt för att
förhindra att det allvarliga missförhållandet
uppkommer igen.
Socialstyrelsen avser inte att vidta några
ytterligare åtgärder i ärendet.
21 (26)
2013-01-16 Dnr 9.3.662647/2012 (Södermalm)
Bakgrund
Lång väntetid på att få besökstid och beslut
Orsak
bristande rutiner när ansökan ska kompletteras, personer som behöver hjälp med
kompletteringar uppmärksammas inte och blir inte inbokade på besök i den utsträckning som
behövs, ett delat ansvar bidrog till att inte hjälpbehovet uppmärksammats
Åtgärder
ansökan behandlades, övriga "kompletteringsärenden" gicks igenom, rutin för att erbjuda
besökstid för de som lämnat in okompletta ansökningar, uppmärksamma på sökande med
särskilda behov och varje sökande ska få en namngiven handläggare
Bedömning
Risken får det allvarliga missförhållandet bedöms ha utretts i tillräcklig omfattning. Orsaker till
missförhållande har identifierats och åtgärder har vidtagits får att utan dröjsmål avhjälpa eller undanröja
missförhållandet.
2012-06-20 Dm 9.3.6-42449/2011 (Gällivare)
Bakgrund
Hemtjänstpersonal fick själva betala mat och medicin till en boende trots att de
kontaktat enhetschef och försörjningsenheten
Orsak
enhetschefen utredde inte om det var möjligt att hitta andra lösningar och försökte inte i
samverkan hitta en omedelbar lösning, brister i rutiner inom hemtjänsten och i samverkan
mellan hemtjänsten i socialförvaltningen och försörjningsenheten
Åtgärder
sökt god man och ekonomiskt bistånd, göra åtgärdsplaner, tydliggöra ansvarsområden,
samverkansmöte och ny rutin, enhetschefen har informerats om sitt ansvar
Bedömning
Det anmälda allvarliga missförhållandet har av socialnämnden utretts enligt anmälningsskyldigheten för lex
Sarah. Orsaker till missförhållandet har identifierats och åtgärder vidtagits för att avhjälpa eller undanröja
missförhållandet.
Av socialnämndens utredning framgår att den aktuella händelsen rapporterades via en avvikelserapport efter
cirka två månader. Socialstyrelsen anser att socialnämnden ska säkerställa att verksamhetens personal
arbetar i enlighet med processer och rutiner som ingår i ledningssystemet. För att rutinerna ska fungera i
verksamheten måste de göras kända för personalen och tillämpas. Ansvaret för detta har den som bedriver
socialtjänst.
Socialstyrelsen påminner socialnämnden om sekretessen gällande samrådsförfarande mellan, i det här
fallet, försörjningsstöd och verkställigheten inom socialförvaltningen. Enligt 8 kap 2 § Offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), OSL, sekretess inom en myndighet, framgår att vad som föreskrivs om sekretess
mot andra myndigheter i 1 § och vad som föreskrivs i andra bestämmelser i denna lag om uppgiftslämnande
till andra myndigheter och överföring av sekretess mellan myndigheter, gäller också mellan olika
verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.
I 10 kap 1 § OSL, framgår att sekretess till skydd for en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en
annan person eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap och gäller med de
begränsningar som anges där.
Socialstyrelsen anser att av den gemensamma rutin som kommer att upprättas gällande samverkan mellan
socialförvaltningen och service och teknik förvaltningen bör det även framgå hur akuta situationer ska
handläggas.
Socialstyrelsen gör bedömningen att socialnämnden i övrigt vidtagit relevanta åtgärder gällande den aktuella
händelsen.
22 (26)
2012-06-19 Dm 9.3.6-15800/2012 (Botkyrka)
Bakgrund
Sökande med akut behov av boende och ekonomiskt bistånd fått kontakt med
ekonomihandläggare först efter drygt fem veckor
Orsak
Sökanden hade inte kommit på inbokat besök, ingen uppföljning gjordes förrän sökanden
kontaktat förvaltningen tre gånger. Ärendet har inte handlagts enligt de fastställda
arbetsrutiner som gäller för personer i sökandes situation. En korrekt bedömning hade lett
till ett mer aktivt förhållningssätt till hjälpbehövande.
Åtgärder
koll att sökande fått insatser, förbättrade rutiner som ska följas upp
Bedömning
Socialnämnden i Botkyrka har fullgjort sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen genom att nämnden har
utrett och dokumenterat det anmälda allvarliga missförhållande i tillräcklig omfattning. Orsaker till
missförhållandet har identifierats och åtgärder har vidtagits för att utan dröjsmål undanröja missförhållandet
samt för att förhindra att liknande missförhållanden eller risker for missförhållanden uppkommer igen.
2012-06-05 Dnr 9.3.6-22936/2012 (Rinkeby-Kista)
Bakgrund
Försenade hyresinbetalningar, som berodde på bristande handläggningsrutiner,
gjorde att sökanden riskerade att bli vräkt
Orsak
Klienten har inte skickat in hyresavin för kommande månad i samband med ansökan om
ekonomiskt bistånd. Hyran har betalats in när hyresavin inkommit till förvaltningen, vilket är
anledningen till de försenade inbetalningarna. Nämnden konstaterar att dokumentationen i
ärendet är bristfällig och att ärendet inte har handlagts korrekt. Ofullständiga
beslutsunderlag ska kompletteras och klienten ska meddelas om ett eventuellt avslag på grund
av ofullständigt underlag. Så har inte skett i ärendet utan handläggaren har istället inväntat
handlingarna. Ansvaret för de försenade hyresinbetalningarna bedöms därmed ligga på
förvaltningen.
Åtgärder
kontaktade hyresvärd, utarbetat rutiner om hyresinbetalningar och informerat om desamma
Bedömning
Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd har fullgjort sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen genom att nämnden har
utrett och dokumenterat den anmälda påtagliga risken för ett allvarligt missförhållande i tillräcklig omfattning.
Orsaker till missförhållandet har identifierats och åtgärder har vidtagits för att utan dröjsmål undanröja den
påtagliga risken för missförhållandet samt för att förhindra att risker för missförhållandet uppkommer igen.
Socialstyrelsen vill dock i sammanhanget påtala vikten av att nämnden följer upp att de rutiner som
upprättats enligt 7 kap. 1 § SOSFS 2011:5 för nämndens hantering av lex Sarah-rapporter är
ändamålsenliga. En anmälan om allvarligt missförhållanden eller påtaglig risk för missförhållanden till
Socialstyrelsen ska göras snarast. I det aktuella ärendet har det dröjt närmare tre veckor från det att
nämnden beslutat om att anmälan ska göras till dess att en anmälan görs.
23 (26)
2012-05-04 Dnr 9.3.6-4639/2012 (Åtvidaberg)
Bakgrund
Ingen hade kollat/avslutat en handläggares mejl när denne slutat, bl a på grund
av detta verkställdes inte ett beslut om ekonomiskt bistånd
Orsak
Orsaker som identifierats är att ett fattat beslut inte har verkställts. Att situationen
uppstod berodde på att den anställde avslutat sin tjänst och att e-postkontot inte avslutades
samtidigt.
Åtgärder
i kravspecifikation för nytt verksamhetssystem ingår en bevakningsfunktion för att se att
fattade beslut verkställs, flödesschema med handläggningsrutiner beställt, nya rutiner för epost.
Bedömning
Det anmälda allvarliga missförhållandet enligt 14 kap. 6 § SoL bedöms utrett i tillräcklig omfattning enligt
anmälningsskyldigheten för lex Sarah (SOSFS 2011:5). Orsaker till missförhållandet har identifierats och
åtgärder vidtagits och planeras för att avhjälpa missförhållandet och förhindra att det händer igen.
Socialstyrelsen avser inte att vidta några ytterligare åtgärder i ärendet.
24 (26)
EES-MEDBORGARE
HAR PERSONEN UPPEHÅLLSRÄTT?
För att ha uppehållsrätt måste villkoren i utlänningslagen 3a kap vara uppfyllda. Det finns fem
olika skäl till att ha uppehållsrätt.
Uppehållsrätt
3 § En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning,
3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om
detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en
heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller
4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande
sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige.
4 § En familjemedlem till en sådan EES-medborgare som anges i 3 § 1-2 och 4 har uppehållsrätt.
När det gäller familjemedlemmar till en sådan EES-medborgare som har uppehållsrätt enligt 3 § 3
skall dock endast EES-medborgarens make eller sambo samt deras barn under 21 år om de är
beroende av någon av dem för sin försörjning, ha uppehållsrätt.
5 § Uppehållsrätten finns så länge villkoren är uppfyllda.
Registreringsskyldighet m.m.
10 § En EES-medborgare som har uppehållsrätt och som avser att stanna i Sverige under längre tid
än tre månader skall registrera sig hos Migrationsverket.
En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har
uppehållsrätt skall ansöka om uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter det att
han eller hon kom till Sverige.
Det som sägs i första och andra styckena gäller inte för medborgare i Danmark, Finland, Island
och Norge. Det gäller inte heller för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd eller som
inom tre månader från ankomsten till Sverige har ansökt om ett sådant tillstånd. Det som sägs i
första stycket skall inte heller gälla EES-medborgare som är arbetssökande.
Arbetssökande ska inte registrera sig
Av ovanstående paragrafer framkommer att EES-medborgare som har uppehållsrätt ska
registrera sig på Migrationsverket. Undantag arbetssökande - vilket torde vara den grupp
som vi oftast stöter på?
Inget försörja-sig-själv-krav på anställda eller på arbetssökande
Studerande och de som har uppehållsrätt i kraft av egna tillgångar ska kunna försörja sig och
sin familj, för att de ska ha kvar sin uppehållsrätt. (Ett tillfälligt hjälpbehov behöver inte
medföra att de mister sin uppehållsrätt.) Inget motsvarande krav på kategorierna 1
(arbetstagare) och 2 (arbetssökande).
25 (26)
Uppehållsrätt beror på om villkoren är uppfyllda, inte på registrering
Uppehållsrätt är inte beroende på om personen har registrerat sig eller inte. Uppfylls
villkoren har man uppehållsrätt (till skillnad mot uppehållstillstånd, som grundar sig på att man
blivit beviljad uppehållstillstånd för viss tid eller permanent).
En massa regler i utlänningsförordningen 3 a kap
I utlänningsförordningen 3 a kap finns regler för vissa situationer då personen behåller sin
uppehållsrätt, exv efter att ha haft en anställning + mycke´ annat ..................
Verklig möjlighet att få en anställning?
Det blir alltså vi själva som ska utreda om en person har "verklig möjlighet att få en
anställning" för att ta reda på om personen har uppehållsrätt eller inte.
Vi får då utreda personens kvalifikationer: språkkunskaper, specialistkompetens,
planeringsförmåga, yrkeserfarenhet, utbildning och vad vi kan komma på har betydelse.
Sen får vi jämföra det med arbetsmarknaden, där Arbetsförmedlingens bedömning bör väga
tungt.
Viktigt att betona att vi tar beslut för en månad i taget. Om sökanden nu bedöms ha "en
verklig möjlighet att få en anställning", så ser det kanske annorlunda ut nästkommande månad.
Ibland används en gammal EU-dom, "Antonissendomen", som argument för att en
arbetssökande har sex månader på sig att hitta ett jobb. Jag ser inte något argument för att
denna gamla dom skulle ha någon som helst betydelse när vi ska bedöma om sökande har "en
verklig möjlighet att få en anställning". I vissa fall torde vi omgående se att sökande inte har
någon chans att få ett jobb, likväl som vi kan se att någon efter flera månaders idogt sökande
har chans att få jobb. Å då ska vi bevilja bistånd och hålla tummarna för att det ordnar sig
med en anställning.
Även vi ska medverka till den fria rörligheten!
De som har uppehållsrätt har i stort sett rätt till lika behandling som övriga, enligt
rörlighetsdirektivet EU-direktiv 2004/38/EG artikel 24:1
slut :-)
26 (26)