Nancy Dahlin

FRÅNÖ FOLKETS HUS
Byggnadsförening
FRÅNÖ - HISTORIK
FRÅNÖ FÖRR OCH NU
av Nancy Dahlin
Det här handlar om en liten by inom Kramfors kommun i Ångermanland.
För bara 60 år sedan var här ett blomstrande samhälle. Här fanns järnvägsstation,
postkontor, BB, skola, tandläkare, leksaksaffär, tygaffär, där man kunde få sin
klänning uppsydd när man köpt tyget i affären. Så fanns det bokhandel, pappershandel, Bettsys damkläder, Höglunds herrkläder, färghandel, järnhandel, mejeri,
Norbergs speceriaffär, skoaffär, frisör, Gullan Frånlunds damfrisering, café, blomsterhandel.
Så kom man till ett ställe som kallades för oroliga-hörnet. En väg gick till bruket. Där
fanns Widerströms mataffär och Konsum. Här bodde också ordförande för Socialdemokraternas Kvinnodistrikt; Lizzy Andersson, en kämpe för kvinnornas sak. Hon
öppnade ett hem för trötta husmödrar; Solebo.
I Ådalen fanns många fabriker och här i Frånö hade vi en sulfatfabrik och där fanns
gott om arbete för alla. Virket kokades till en massa. Ur denna fick man en biprodukt
och det var den omtalade Frånö-såpan. När såpan separerades fick man fram hartsolja, som exporterades med båt till bl a Tyskland. En händelse som jag minns var när
vi skulle gå med mat till några arbetare. När vi kom till fabriksgrinden, möttes vi av
såpa som rann från fabriken.
Här var också brukets tvättstuga. Den innehöll tre stycken vattenvärmare, veden fick
var och en ta med sig. Här såg jag min första centrifug. Det var nog inte många som
visste hur kläderna skulle läggas i, om det blev ojämnt så skakade den alldeles förskräckligt. Då var det någon tant som satte sig på locket. Här användes Frånö-såpan,
som hade en frän lukt, men kläderna blev rena. Mina flickor var vansinnigt rädda när vi
centrifugerade kläderna.
Här på bruket fanns flera flerfamiljhus, hyreskaserner, där var alltid liv och rörelse.
Så hade vi godtemplarlokalen "Templet" som vi sa. Föreståndaren hette Börjesjö. Här
var det Söndagsskola och olika aktiviteter. Nå'n gång visades någon film. För att inte
tala om julen, med dans runt granen och alla skyltfönster som lockade med tävlingar
av alla slag.
Så blev det en ny väg på övre sidan av byn och det blev mindre trafik genom detta
livliga samhälle. Det blev de stora varuhusen som lockade på andra orter. Till slut
flyttade både yngre och äldre till centralare ställen. Nu finns ingenting kvar av denna
en gång så blomstrande by. Många hus måste rivas och många står tomma. Detta händer
väl på många ställen i Sverige - Och allt måste väl gå framåt. Visst känner man en liten
vemodig tanke vid minnet.