Proffs på att bry sig om - Vamos handbok i uppsökande

Transcription

Proffs på
att bry sig om
Vamos handbok i uppsökande ungdomsarbete.
4
PROFFS PÅ AT T BRY SIG OM
Innehåll
1.
Introduktion till Vamos modell
7
2.
Bakgrund: Uppsökande ungdomsarbete i Finland
Målen med uppsökande arbete Vem stöder uppsökarna?
13
15
19
3.
Vamos arbetsmodell: Interaktion och att bry sig om Yrkesmänniskan måste bry sig om
Att bygga upp förtroende tar tid
Förändring sker genom växelverkan
25
26
30
32
4.
Vamos serviceprocess för uppsökande arbete A. Hänvisning: Inga remisser, inga diagnoser B. Att skapa kontakt: ”Hur är läget?” C. Första träffen: ”Min enda uppgift är att hjälpa dig.” D. Det intensiva första skedet: Framåt på den ungas villkor E. Servicehandledning vid rätt tidpunkt: Med nätverkens kraft F. Att bygga upp styrka inför fortsättningen: De första drömmarna i livet
39
40
42
44
46
48
52
G. Att förankra sig i den fortsatta vägen: Stödet slutar inte vid handledningen62
Vamos servicekarta 64
5
SR
5.
Ledarskap och strukturer i uppsökande arbete Man bör hålla fast vid arbetets särdrag Strukturerat kaos
Tillräckligt med stöd måste erbjudas 67
68
69
70
6.
Mot ännu bättre uppsökande arbete
Aktivera de närstående
Hitta dem som har hamnat utanför
Arbetspar som handlar snabbt
Intensivare uppsökande arbete
Tillräckligt tidigt uppsökande arbete
73
74
74
75
75
75
7.
Dumma frågor
77
8.
Källor 80
9.
Bilagor 81
Bilaga 1. Ungdomslagen angående uppsökande ungdomsarbete
UPPHOVSMÄN
Markku Niskanen deltog med idéer och
geringen av boken. För ombrytning
utarbetandet av boken.
och grafik svarade designbyrå Aivan
Handboken skrevs av Vamos koordinator
Boken är skriven med stöd av un-
Olli Alanen och uppsökande ungdomsarbetare Aapo Kotkavuori.
Vamos serviceområdeschef Ulla Nord
och chefen för uppsökande arbete Ville Koikkilainen samt Helsingfors
Diakonissanstalts utvecklingsdirektör
Liisa Björklund och kommunikationschef
Oy. Fotografier Sakari Röyskö (SR) och
Joanna Moorhouse (JM).
dervisnings- och kulturministeriet.
Överinspektör Merja Hilpinen, konsul-
Vårt allra största tack går till alla Vamos
tativa tjänstemannen Seija Kähkönen
uppsökare och deras ungdomar, genom
och konsultativa tjänstemannen Jaana
vilkas växelverkan modellen för uppsö-
Walldén bidrog med värdefulla synpunk-
kande arbete hela tiden utvecklas och
ter på bokens innehåll.
blir ännu bättre.
Redaktör Riku Siivonen skötte redi-
6
1.
7
Introduktion till Vamos modell
I Vamos uppsökande arbete löser man de problem som vårt
specialiserade servicemaskineri inte längre klarar av att lösa.
Metoden grundar sig på att bry sig om och ge ett helhetsbetonande
stöd.
Den här handboken handlar om tjänsten uppsökande ungdomsarbete, som ger stöd till
sådana unga som kämpar med olika slag av problem och har hamnat utanför de olika tjänster
som samhället erbjuder. Handboken presenterar de arbetsmodeller som har visat sig fungera
vid Helsingfors Diakonissanstalt och som har utvecklats speciellt för de ungas individuella
behov. Boken avslöjar en offentlig hemlighet, nämligen att en individs problem ofta uppkommer av bristfälliga eller skadliga interaktionsrelationer, men att de också kan lösas genom
sådan interaktion där man visar att man bryr sig om individen. Det är grunden till Vamosmodellens styrka. Genom interaktion som bygger på att man bryr sig om den unga får han eller
hon tillgång till sina egna förmågor och kan bygga upp sin egen positiva framtid. Vi tror att
den modell som presenteras i boken i framtiden kan tillämpas i större skala inom välfärds-,
hälso- och socialtjänster, där man vill hålla sig på en praktisk nivå och arbeta klientorienterat.
Fallet Kalle beskriver en typisk situation, där vår arbetsmodell fungerar:
Kalle föddes för 20 år sedan i ett
trevligt bostadsområde i centrum
av Helsingfors. Som barn fick han
utmärkt rådgivningsservice och dagvård. Men Kalle
var överaktiv. På daghemmet försökte man få hjälp genom många multiprofessionella möten. Vid barnrådgivningen fick Kalle remiss till specialsjukvården för att
reda ut sina motoriska problem.
Mamman, som hade blivit ensamvårdare, fick samtalsterapi på mentalvårdsbyrån för sin depression och
vid företagshälsovården tog man upp mammans drogproblem. Man erbjöd hemvårdsstöd. I grundskolans lågstadium ordnade en arbetsgrupp för studerandeomsorg särskilt stöd för Kalle med anledning av de många
problemen i skolan. På högstadiet skolkade Kalle. Kuratorn hänvisade honom till hälsovårdaren och han fick
en remiss för utvärdering av inlärningssvårigheterna.
Kalle
Trots stödet avbröt Kalle grundskolan.
Efter två år av sysslolöshet ingrep arbetskraftsbyrån
i Kalles och den numera arbetslösa mammans situation
genom olika åtgärder. För Kalle ordnades en kurs så att
han skulle lyckas slutföra grundskolan. När Kalle avbröt
kursen försökte socialarbetaren aktivera honom genom att sänka utkomststödet. Socialarbetaren föreslog
att Kalles hälsotillstånd skulle utvärderas och drogproblemet skulle avhjälpas på ungdomsstationen. Kalle erbjöds också rättshjälp för en förestående rättegång.
Men ingenting i Kalles liv verkade ordna sig. När
Kalle kom till Vamos uppsökande arbete var han sjuk
såväl psykiskt som somatiskt. Hans liv hade varken meningsfullt innehåll eller mål.
8
!
Namnen på
personerna i
boken är fiktiva.
För tydlighets skull
kallas alla klienter
inom uppsökande
arbete för unga. En
ung är alltså vem
som helst som är
under 29 år och
har varit klient i
uppsökande arbete.
Arbetstagarna
kallas uppsökare
och uppsökande
ungdomsarbete
kallas uppsökande
arbete.
Kalles problem var inte det att han inte fick stöd från samhället. I själva verket hade
han i sitt liv träffat över hundra olika hjälpare. De flesta av dessa hjälpare hade varit
välutbildade och välmenande yrkesmänniskor. Ändå hade man inte lyckats lösa hans
problem. I själva verket är systemet till och med farligt för Kalle.
Någon kan lägga en del av skulden på Kalle själv, men man måste ändå fråga sig hur
det är möjligt att alla de pengar och stödåtgärder som har satsats på honom inte har
gett något resultat. En orsak är att varje hjälpare har närmat sig Kalle med anledning
av ett visst specifikt problem – inom den egna professionen och det egna delsystemet. Ibland har Kalle varit en specialelev, ibland en knarkare, någon gång en arbetslös
ungdom eller ett hopplöst fall av utslagning. Ingen har kanske bekantat sig ordentligt
med Kalle som person. Kalle kände att ingen lyssnade och ingen brydde sig.
Den problemcentrerade servicekulturen och dess noggrant specificerade kundsegment förminskar den mänskliga verkligheten. Effektivitet har förståtts fel och därför
ses den unga som ett knippe separata problem, som ska lösas vart och ett på sitt håll. De
tjänster som är ägnade att hjälpa unga är ofta utformade så att arbetstagaren griper tag i det
första problemet som framkommer, och börjar lösa det. Då märker man inte nödvändigtvis
att den ungas olika problem är sammanlänkade med varandra. För att hjälpen och stödet ska
ge önskat resultat måste man närma sig problemen på ett helhetsbetonande sätt.
Den unga kan till exempel berätta att han eller hon saknar studieplats, men skulle vilja ha
en sådan. Den naturliga lösningen kan då tänkas vara att hjälpa den unga att söka in till en
utbildning. Men det kan hända att den unga för tillfället har en sådan funktionsförmåga som
gör att studierna inte kan lyckas. Orsaken kan vara att den unga är deprimerad och därför
inte har orkat söka in till någon utbildning på allvar. Den unga har kanske blivit mobbad i
grundskolan och därför har det känts tryggare att stanna hemma. När man bekantar sig djupare med den unga kommer det fram många sådana saker som man kan stöda för att göra det
möjligt för den unga lyckas med studier eller arbete.
Om tidpunkten är fel eller om den unga hänvisas till fel skola väntar förmodligen en upplevelse av misslyckande och eventuella problem med socialstödet. Om man vill förstå vid
vilken tidpunkt det med tanke på den ungas välbefinnande är bäst att börja skolan, måste det
i arbetstagarens arbetsbeskrivning ingå t.ex. att se över den ungas dygnsrytm, bedöma den
psykiska funktionsförmågan och observera boende och ekonomisk situation. De uppsökande ungdomsarbetarna gör allt det här. Den helhetsbetonande arbetsmodellen är ett sätt att se
människan.
Kalles fall belyser det centrala problemet i hela det finländska välfärdssystemet, nämligen
att fogarna mellan olika myndigheter, aktörer, serviceområden och sektorer läcker. De som
är i en svagare ställning får inte sådana tjänster som passar just dem. Vissa använder tjänster
i stor utsträckning, men har ingen nytta av dem. Vissa blir besvikna på tjänsterna redan vid
första besöket och söker sig sedan inte längre till den vård de behöver. Vissa fångas aldrig upp
av tjänsterna överhuvudtaget.
9
drömmar
vänner
depression familj
boende
droger
egna barn hobbyer
sexualitet
försäkringar
studier förmåga
mental hälsa
hygien utkomst rädslor
framtid skulder arbetsplats
dygnsrytm önskningar
meningsfull verksamhet
barndom
10
SR
Uppsökande arbete gör servicesystemet bättre
Exemplet Kalle visar varför uppsökande ungdomsarbete behövs. Ingen tjänst fungerar,
om den inte identifierar användarens aktuella behov vid tidpunkten i fråga. Majoriteten av
människorna behöver inte intensiva helhetsbetonande stödåtgärder under sin livstid, men
en del unga kan inte hjälpas på något annat sätt. En av det uppsökande arbetets centrala
uppgifter är att hitta de unga som står utan stöd och vård och leda dessa personer tillbaka
till hjälpen och ge dem stöd att förankra sig i de tjänster de behöver. Uppsökande arbete
erbjuder den unga en möjlighet till en process i växelverkan, där de individuella behoven
uppmärksammas.
Det finländska servicesystemet har utvecklats till ett specialiserat system, som på grund
av sin omständlighet inte har kunnat utvecklas vidare så att det svarar mot behoven bland
unga som befinner sig i en svår livssituation. Yrkesmänniskornas resurser används nog i stor
utsträckning, men effekterna är beklagligt svaga. Att enbart öka resurserna är därför inte en
tillräcklig lösning. Det lönar sig inte att lägga ansvaret för misslyckandena på arbetstagarna,
utan på hur arbetet är utformat, dvs. vilka metoderna och de stödjande strukturerna är. Det
handlar om ett problem på systemnivå. Enligt våra observationer upplever många myndigheter att det professionella kunnandet inte används till förmån för klienterna på bästa möjliga sätt. I det uppsökande arbetet är erfarenheterna de motsatta. Yrkeskunnandet utvecklas
tillsammans med klienterna.
Enligt vår erfarenhet är individuella och intensiva tjänster den mest kostnadseffektiva metoden för de unga som behöver stöd. Med hjälp av dessa tjänster är det möjligt att skapa en
grund för hållbart välbefinnande, att stödja både den unga och samhället. När man ser längre
än ett kvartal framåt är den ungas fördelar också förmånliga ur samhällets synvinkel. Handledningen framåt som förordas av systemet – till exempel arbetsträning när deltagaren är i för
dåligt skick – leder till en ond cirkel av misslyckanden och blir både mänskligt och ekonomiskt sett onödigt dyr.
11
Bokens innehåll
I denna handbok presenterar vi Vamos modell för uppsökande ungdomsarbete, som grundar
sig på filosofin om människovärdig service. Trots att modellen varken är färdig eller allsmäktig, kan den vara till hjälp för en förnyelse av hela systemet. Modellens viktigaste budskap är
enkelt men radikalt. Varje ung person som behöver det måste erbjudas möjlighet till en egen
personlig uppsökare, som bekantar sig med den unga och ger stöd genom ett helhetsbetonande och intensivt arbetssätt. Den unga och uppsökaren är samarbetspartner, med den ungas välbefinnande och tillväxt som gemensamt mål. I bästa fall är relationen mellan den unga
och stödpersonen en gemensam utvecklingsprocess, under vilken båda växer som individer
och lär sig nya saker.
Arbetsmodellen beskrivs längre fram i boken, med fokus på den roll uppsökande arbete har
och det stöd det erbjuder samt på servicestigen. Därtill behandlas i boken det uppsökande
ungdomsarbetets möjliga framtid. Vi har belyst fem nödvändiga utvecklingsriktningar, där
uppsökande arbete skulle vara till nytta.
Vi erbjuder således all vår kunskap och alla våra erfarenheter i koncentrerad form för alla
intresserades användning. Målet var att skriva en lättbegriplig och praktisk handbok i uppsökande ungdomsarbete. Innehållet grundar sig på Vamos sex år långa erfarenhet av uppsökande ungdomsarbete. Vamos modell är en bland flera modeller. Under processen intervjuade vi ett tiotal uppsökande ungdomsarbetare på andra orter. Deras synpunkter bidrog med
värdefullt innehåll, speciellt i de avsnitt där uppsökande ungdomsarbete behandlas på ett
mera övergripande plan. Eftersom boken fokuserar på Vamos modell, intervjuade vi speciellt
sådana experter som redan känner till modellen, nämligen våra ungdomar inom uppsökande
arbete. Intervjuerna med tio unga deltagare ökade vår förståelse av det uppsökande ungdomsarbetets process. De ungas synvinklar presenteras i varje avsnitt i boken.
Det uppsökande ungdomsarbetet är krävande, och skulle uppskattas mera om man hade
bättre insikt i dess betydelse och fältet där det verkar. Som benämning är uppsökande ungdomsarbete känt, speciellt bland dem som arbetar med ungdomar, men även bland allmänheten tack vare publicitet i de största medierna. Det råder emellertid inte lika hög grad av
samförstånd om arbetets innehåll.1 En orsak till detta som uppsökare har observerat är att
arbetets resultat bedöms med sådana mätare som enbart fokuserar på deltagarantal och
handledning och inte når arbetets verkliga innehåll.2 Den här boken försöker svara mot dessa
utmaningar genom att synliggöra vad uppsökande ungdomsarbete är i praktiken. De teman
som behandlas täcker hela livsspektrumet. Uppsökande ungdomsarbete kan ses som ett
övergripande begrepp, under vilket arbetet kan genomföras på många olika sätt.3 Det finns
inte ett sätt som är det enda rätta. Arbetet grundar sig alltid på växelverkan mellan ungdomsarbetaren och den unga. Före introduktionen i Vamos modell tar vi ett litet steg bakåt och ser
var det uppsökande arbetet fick sin början och hur dess roll har utformats i Finland.
1 Puuronen 2014
2 Puuronen 2014
3 Mikkonen m.fl. 2007
12
Uppsökande
ungdomsarbete i
Finland startade
redan på
1960-talet
SR
2.
13
Bakgrund: Uppsökande
ungdomsarbete i Finland
Uppsökande ungdomsarbete sker inte längre enbart på gatorna,
men det huvudsakliga syftet är det samma, nämligen att hjälpa
unga som kämpar med olika problem att komma framåt och få rätt
tjänster vid rätt tidpunkt.
Uppsökande ungdomsarbete grundar sig på principen att tjänsterna måste föras till de personer som behöver dem, men som av någon anledning inte själva klarar av att utnyttja eller nå
tjänsterna.4 Arbetsmodellen har en lång historia. I publikationer som behandlar det uppsökande arbetets historia hänvisas till den brittiska frälsningsarméns verksamhet på 1800-talet,
då man i städernas slumområden sökte upp människor som var i behov av hjälp. Uppsökande arbete har gjorts i många olika människogrupper som lever i marginalen.5 I den offentliga
diskussionen benämns dessa grupper ofta som marginaliserade eller personer som löper risk
att marginaliseras.
I uppsökande arbete ingår ingen kontrollförpliktelse, deltagaren kan inte tvingas och det
finns inget sanktionssystem. Målet är att stödja deltagaren till en förändring i positiv riktning, och verksamheten är alltid målinriktad. Karaktäristiskt för uppsökande arbete är också
att det görs utgående från deltagarens fria vilja och på deltagarens villkor.6 Det utgår från en
människouppfattning enligt vilken varje individ har ett människovärde, som är oberoende
av livssituation och gärningar.
Uppsökande ungdomsarbete i Finland började redan på 1960-talet Då arbetade man under
samma benämning särskilt med gäng, genom att radikalt frångå traditionella metoder, dvs.
man lämnade kontoret och sökte sig till de ställen där de potentiella hjälpbehövande personerna fanns. Pionjärlandet för uppsökande arbete är emellertid Norge.7 Där väckte arbetsmodellen mycket uppmärksamhet på 1970- och 1980-talen. Modellen utvecklades och etablerades genom ökade resurser. Arbetet i Norge har haft stor betydelse för utvecklingen av den
finländska modellen.8
Den modell som utvecklades i Norge användes på 1970-talet i Finland för sådana unga som
ansågs leva i riskförhållanden. Under de följande årtiondena profilerades uppsökande arbete
4
5
6
7
8
se t.ex. Hjort 1995; Kaartinen-Koutaniemi 2012
se t.ex. Mikkonen m.fl. 2007; Kaartinen-Koutaniemi 2012
se t.ex. Puuronen 2014; Mikkonen m.fl. 2007
Männikkö 2011
Puuronen 2014
14
I Finland har
man utvecklat
en metod där
man inte söker
upp unga på
gatorna.
som arbete som utförs på gatorna, där man fokuserade på stöd till specialgrupper som befann sig i svåra situationer och stod utanför tjänsterna,
såsom narkomaner och prostituerade. Uppsökande arbete som görs på
gatorna är fortfarande den vanligaste arbetsformen i Europa.9 Där träffar
man huvudsakligen de unga i arbetspar.10 Också i Finland görs det här så
kallade gatuarbetet i arbetspar. Processen går till så att efter att man har
skapat kontakt med den unga på gatan föreslår man en träff utanför ”fältet”, till exempel på ett kafé eller kontor.
Förnyad arbetsmodell
Andelen uppsökande ungdomsarbete som sker på gatorna har minskat
under de senaste åren och utgör nu en mindre andel av de uppsökande
arbetarnas verksamhet, eftersom en ny arbetsform, där ungdomarna inte
söks upp gå gatorna, har utvecklats. 11
En av de centrala uppgifterna för uppsökande ungdomsarbete är fortfarande att reagera på de
förändringar som sker i omgivningen. Det uppsökande ungdomsarbetet i Finland har kontinuerligt utvecklats för att motsvara de ungas behov. Också på Vamos började man omarbeta
arbetet på grund av den förändrade omgivningen, då man observerade att en stor del av de
unga som behöver hjälp inte finns på gatorna. Många av dem har inga vänner som de kan
hänga med på stan och många har kommit över tonårsfasen när man hänger med kompisar.
Många unga har sitt sociala liv på nätet. Det här har man märkt i uppsökande arbete även på
andra håll i Finland. Samtidigt som det arbete som görs på gatorna fortfarande har sin plats,
har betydelsen av den nya formen av uppsökande arbete och antalet aktörer som utför det
ökat kontinuerligt.12 I bästa fall stöder de här två arbetsmodellerna, som grundar sig på samma princip, varandra. I båda är det viktigaste att möta den unga och ge stöd på vägen framåt
utgående från individens egna önskemål.
I det nya finländska uppsökande arbetet hänvisas unga till hjälp särskilt från myndighetsnätverk och via föräldrarnas och de ungas egna kontakttaganden. Somliga har hört om arbetsformen via medierna och tar sedan kontakt. Dörren till tjänsten är öppen för alla som behöver
hjälp. För att nå de unga som bäst kan ha nytta av stödet har Vamos skapat täta samarbetsrelationer med olika myndigheter och andra aktörer inom servicesystemet för unga. Verksamheten har ända sedan starten planerats och utvecklats tillsammans med olika myndigheter i
Helsingfors stad. Å andra sidan har Vamos haft en öppen linje och funderat hur man kan få
med alla intresserade parter i samarbetet, oberoende av sektor eller bransch.
Enligt vår erfarenhet klarar ingen enskild aktör av att ensam producera effektiva tjänster för
unga, utan det behövs sektorsövergripande och mångprofessionellt samarbete. Samarbete
9 Rif 2010
10 Mikkonen m.fl. 2007
11 Häggman 2014
12 Häggman 2014
15
mellan olika aktörer är också kostnadseffektivt, eftersom det möjliggör en ändamålsenlig
användning av olika tjänster vid rätt tidpunkt. Förmågan att bygga lokala nätverk är avgörande både för att hitta ungdomarna och för att kunna erbjuda det bästa möjliga stödet.
Den modell för uppsökande arbete som har utvecklats vid sidan av gatuarbetet har emellertid inte riktningen tillbaka till kontoret. Vi har märkt att möjligheterna att hjälpa från enbart
kontoret eller gatan är små. För uppsökaren betyder det här att arbetsplatsen i stället för
kontoret eller gatan är hela staden, dvs. alla de ställen som man besöker tillsammans med den
unga. Det viktiga är att verka i omgivningar som är meningsfulla för den unga och förankra
den unga i de behövliga tjänsterna.
Målen med uppsökande arbete
Den nya ungdomslagen trädde ikraft år 2011. Med stöd av den har kommunerna möjlighet att
enligt egna behov och möjligheter med stöd av undervisnings- och kulturministeriet antingen själva eller som köptjänst ordna uppsökande ungdomsarbete.13 Redan år 2008 startade
emellertid uppsökande ungdomsarbete som kommunala försök, finansierade av undervisnings- och kulturministeriet. I samband med att lagen trädde ikraft har modellen fått en
ännu viktigare roll i servicesystemet. Tillsvidare förpliktigar emellertid ungdomslagen inte
kommunen att ordna uppsökande ungdomsarbete. Ändå har arbetsformen spridit sig över
nästan hela landet
Enligt 7 b § i ungdomslagen:
”Syftet med uppsökande ungdomsarbete är att nå unga som är i behov av stöd och
att hjälpa dem att anlita sådana tjänster och övrigt stöd som främjar deras tillväxt
och självständighetsprocess och som bidrar till deras möjligheter till utbildning och
till inträde på arbetsmarknaden. Arbetet grundar sig i första hand på information
som den unge själv har gett och på den unges bedömning av sitt behov av stöd.
När kommunen ordnar uppsökande ungdomsarbete ska den till ansvarsperson
för verksamheten utse en kommunal tjänsteinnehavare eller en person som står
i arbetsavtalsförhållande till kommunen. Den som arbetar inom uppsökande
ungdomsarbete ska ha tillräcklig utbildning och erfarenhet av arbete bland unga.
Uppsökande ungdomsarbete verkställs av en kommun eller av flera kommuner
gemensamt. Kommunen kan ordna med uppsökande ungdomsarbete också genom
att skaffa tjänster från en sammanslutning som producerar tjänster för unga. I detta fall ansvarar kommunen för att de tjänster som den har skaffat ordnas på det sätt
som avses i denna lag.”14
13 Notkola 2013
14 http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2006/20060072, se bilaga 1.
16
År 2013 hade
283 kommuner,
dvs. 93 procent
av kommunerna,
uppsökande
ungdomsarbete
med statsstöd.
Rovaniemi
Kemi
Uleåborg
Kajana
Kuopio
Joensuu
Björneborg
Tammerfors
Tavastehus
Åbo
Helsingfors
St. Michel
Villmanstrand
17
Den främsta uppgiften för uppsökande ungdomsarbete är att stödja personer under 29 år,
som står utanför utbildning och arbetsmarknaden och behöver individuellt stöd för att anlita
de tjänster de behöver. Sådana är till exempel olika social- och hälsovårdstjänster. Uppsökande ungdomsarbete erbjuder den unga helhetsbetonande stöd, förutsatt att den unga vill
ta emot det.
Arbetets omfattande, men begränsade roll
Bland dem som utför uppsökande arbete råder samförstånd om att arbetets centrala innehåll
är ungdomsorienterad, individuell handledning.15 Trots att målgruppen är de unga som står
utanför tjänsterna, är det många som får olika stödtjänster som ändå behöver uppsökande
arbete. Många av dem klarar av en eller annan anledning inte av att på egen hand få ut något
av tjänsterna. Man bör fråga sig om det är etiskt ansvarsfullt att hänvisa en ung person från
en tjänst till en annan, trots att personen inte klarar av att få ut något av
tjänsterna. Servicesystemet karaktäriseras av en ivägsändande kultur, där
de unga hänvisas från en tjänst till nästa, men ingen bär helhetsansvaret.
Runt om i Finland hör man frågan om var gränsen för den uppsökande
arbetarens ansvar går. Den uppsökande arbetarens uppgift är att komplettera, inte ersätta, servicesystemet. För tydlighets skull understryker
vi ännu en gång att uppsökaren inte ska sköta de uppgifter som enligt lag
ska skötas av någon annan aktör. Uppsökande arbete är ett element som
effektiverar servicesystemet genom att det får till stånd det bästa resultatet i nära samarbete med kommunens tjänster.
Det uppsökande
arbetets uppgift
är att komplettera, inte ersätta,
det offentliga
servicesystemet.
Enligt 19 § i Finlands grundlag har alla som inte förmår skaffa sig den
trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Av dessa rättigheter förverkligas den första bättre.
Ansvaret för en ung person som lider av t.ex. svåra mentala problem eller drogproblem skjuts
alltför ofta över på de uppsökande arbetarna, trots att det inte hör till dem. Ändå förekommer det emellanåt sådana situationer, där en ung skrivs ut från psykiatrisk avdelningsvård
eller avgiftning och hänvisas till det uppsökande arbetet utan någon ordentlig fortsatt vård.
Om till exempel mentalvårdstjänsterna inte motsvarar den ungas behov, är det skäl att stanna upp och fråga sig vad en uppsökande arbetare kan göra i den situationen. Uppsökaren ska
inte vara den sista möjliga rehabiliterande, vårdande eller omsorgsbärande aktören. Uppsökaren är inte heller en stödperson, utan en yrkesmänniska som ger stöd i förändringen.
Uppsökarens uppgift är omöjlig, om det inte finns några tillgängliga tjänster, studieplatser
eller arbetsplatser.
Vi anser också att en av plikterna för uppsökande arbete är att förmedla information som
samlas in under arbetet vidare till de kommunala beslutsfattarna. Uppsökarna känner till hur
det lokala servicesystemet för unga fungerar och vilka brister det har, och de har även goda
insikter i situationen för unga som befinner sig i en svår sits. Det skulle löna sig för
beslutsfattarna att ta emot uppsökarnas information och använda den för att skapa en bätt-
15 Puuronen 2014
18
re kommun. Om uppsökaren endast betjänar enskilda unga lämnar en stor del av arbetets
potential oanvänd. Det är dock skäl att påpeka att resurserna för uppsökande arbete i nuläget
är väldigt begränsade och bundna till klientarbete. Av den orsaken borde man för finansieringsgrunden för uppsökande arbete fundera på en tilläggsresurs med vilken uppsökarnas
information bättre än i nuläget kunde utnyttjas i det kommunala beslutsfattandet. Den nya
ungdomslagen (2011) erbjuder ett bra forum för detta. Den ålägger kommunerna att grunda
ett sektorsövergripande nätverk för myndighetssamarbete, som främjar kompatibiliteten
mellan tjänsterna som riktas till unga. I det nätverk för vägledning av och tjänster för unga
som har uppkommit i nästan varje kommun borde en representant för uppsökande ungdomsarbete vara med. Uppsökare eller deras förmän är med i över 60 procent av nätverken.16
Procentandelen har förvisso ökat, men kunde vara högre.
Intensivt arbete
för att förbättra
livshanteringen
och interaktions
färdigheterna
som framskrider i
den ungas takt är
ett hållbart och
effektivt sätt att
hjälpa.
Ett av de första allmänna målen för uppsökande arbete är att tillsammans med den unga reda ut frågor i anslutning till sociala förmåner och den ekonomiska situationen, att främja en god dygnsrytm samt att stärka den ungas funktionsförmåga. Under arbetets
gång framkommer i allmänhet drogproblem, frågor i anslutning
till sexualitet, problem med den mentala hälsan, bostadssökande
och utredning av myndighets- och skuldärenden. I dessa frågor
ger uppsökaren sitt stöd enligt bästa förmåga och hjälper den unga
att hitta de rätta tjänsterna. Å andra sidan är ett av de största problemen inom uppsökande arbete det, att de tjänster som behövs
inte alltid finns. Förutom av Vamos har det här problemet också
konstaterats i Puuronens (2014) undersökning. Hur det uppsökande arbetet lyckas i sin uppgift beror inte enbart på det uppsökande arbetets arbetsprocess.17
Små steg är stora
Förenklat uttryckt är meningen med uppsökande arbete att stödja
och uppmuntra unga framåt i livet. För nästan alla unga är målet
att hitta en meningsfull studieeller arbetsplats. För många klienter inom uppsökande arbete
är de här målen emellertid avlägsna. Om den unga inte vågar lämna hemmet eller lider av
akuta drogproblem, är det skäl att först fokusera på dessa problem. I många fall gäller det att
först mildra rädslan för sociala situationer och hjälpa den unga att sluta identifiera sig själv
som en misslyckad människa. En viktig del av arbetet är att erbjuda erfarenheter av att lyckas
och ge respons. Positiv respons är för många väldigt viktigt och en kraft som bär framåt.
Handledning som sker för tidigt är en av servicesystemets grundläggande synder. Det är
alltid skäl att fundera på om den unga verkligen är redo för följande åtgärd eller om handledningen sker för att arbetstagaren känner en skyldighet att snabbt hänvisa den unga till arbete
eller studier. På Vamos har sex års erfarenheter visat att ett intensivt arbete som sker i den
16 Häggman 2014
17 Puuronen 2014
Många unga på
Vamos känner inte
ens att familjen
eller vännerna
uppskattar dem
och speciellt
för utomstående
människor känner
de misstroende.
19
takt som passar den unga och som fokuserar på att förbättra livshantering och interaktionsfärdigheter är hållbarare och effektivare
hjälp än en snabb servicehandledning. Den bärande idén på Vamos
är att bekanta sig med den unga och tillsammans med honom eller
henne hitta en sådan fortsatt väg som inte leder till avbrott, återgång till det gamla eller illamående.
Samma observation återkom i kommentarerna av så gott som alla
uppsökande arbetare och klienter inom uppsökande arbete som
intervjuades för boken. Små steg skapar en hållbar grund för övergången till studier eller arbetslivet. Att med en helhetsbetonande
människosyn som utgångspunkt stärka den ungas sociala färdig
heter kräver mycket av uppsökaren. Ingen kan ensam klara av att
tillsammans med den unga svara mot alla behov som uppkommer.
Här har de sektorsövergripande samarbetsnätverken en central roll.
Uppsökaren försöker tillsammans med den unga aktivera dessa
servicenätverk så att de stöder den unga, och se till att den unga
verkligen har nytta av tjänsterna.
Det uppsökande arbetet måste förutom att vara intensivt även
klara av att vid behov ge möjlighet till en långvarig klientrelation. På många orter är emellertid omsättningen på uppsökande arbetare stor. Det torde åtminstone delvis bero på arbetets
blygsamma lönenivå och det faktum att finansieringen av uppsökande arbete kommer för ett
år i taget. Förutom omsättningen på uppsökare orsakar den nuvarande finansieringsgrunden
även utmaningar för utvecklingen av arbetet och en långsiktig planering av verksamheten.
Vem stöder uppsökarna?
Det uppsökande arbetets kundkrets utgörs av personer under 29 år. Den undre åldersgränsen
varierar, kommunerna och aktörerna emellan, från 10 till 20 år. Den största delen av aktörerna inom uppsökande arbete har satt åldersgränsen vid 13 - 16 år.18 Vamos har 16 år som
åldersgräns. Arbetet är till sin natur något annorlunda med minderåriga, redan i fråga om
de juridiska förpliktelserna. På Vamos finns emellertid väldigt få unga under 18 år, eftersom
Helsingfors stad har en egen motsvarande tjänst för dem.
Av den unga förutsätts endast samtycke till samarbete med den uppsökande ungdomsarbetaren. Verksamheten är, och bör alltid vara, helt frivillig och avgiftsfri för den unga. Unga
hänvisas till uppsökande arbete till exempel från skolorna, psykiatriska polikliniker och
socialstationer. Många föräldrar eller andra släktingar kontaktar uppsökarna, och många
unga tar kontakt själva. Men vilka är då dessa unga?
18 Häggman 2014
20
Det uppsökande arbete som undervisnings- och kulturministeriet finansierar når årligen nästan 30 000 unga i Finland. Det är onödigt att försöka fösa ihop dem under ett enda
begrepp, som till exempel ”risk för marginalisering”. Ungefär 17 000 unga hamnar i tätare
kontakt med uppsökande arbete och med dessa unga arbetar ungefär 500 uppsökande arbetare.19 Det här betyder att det årligen finns lika många olika klientrelationer, med fokus på
att ge stöd till lika många olika unga. Uppsökande arbete sätter ingen stämpel på en person,
eftersom man utgående från kundrelationen inte kan dra någon annan slutsats än att personen vill ha en förändring i sitt liv.
Eftersom uppsökande arbete är helhetsbetonande, är det inte meningsfullt att bunta ihop
unga i för snäva kundprofiler. Sådana förvränger verkligheten och leder lätt till att den helhetsbetonande bilden splittras. Därför har vi indelat ungdomarna i Vamos uppsökande arbete enbart i personer som behöver lätt stöd och mycket stöd.
Både i Vamos och i hela Finland är könsfördelningen bland kunderna i uppsökande arbete
cirka 60–40, varav unga män är i majoritet.20 Unga i uppsökande arbete förenas av många
likartade erfarenheter. I Vamos undersökning om unga utreddes de ungas erfarenheter av
välbefinnande, förväntningar inför framtiden och olika frågor i anslutning till personhistoriken. Majoriteten av de unga hade lidit av ensamhet, vissa ända sedan barndomen. En stor
andel upplever att de inte har fått kamrater under barndomen eller i grundskolan.21
19 Häggman 2014
20Häggman 2014
21 Alanen m.fl. 2014
Unga som
klarar sig
med lätt
stöd:
Till unga som klarar sig med
lätt stöd hör de som behöver stöd för att hitta en
studieeller arbetsplats. De
är också i ett sådant skick
som krävs för studier eller
arbetsliv. Många av dem har
avbrutit skolgången till exempel för att valet av bransch
har visat sig vara fel. De kan ha problem med den mentala hälsan, såsom lindrig depression och ångest. När
man tillsammans med dem går igenom orsakerna till
att de inte arbetar eller studerar, framkommer ofta
någon sådan sak som det lönar sig för uppsökaren att
ta tag i vid sidan av arbetet med att hitta en studie-
eller arbetsplats. Det kan till exempel handla om inlärningssvårigheter eller helt enkelt det att de inte vet
vad de vill göra med sina liv. Uppsökarens uppgift är
då att erbjuda alternativ och vid sidan av hjälpen med
att hitta en studieeller arbetsplats även ge stöd i att
förankra sig i denna. Serviceprocessen för dem som
klarar sig med lätt stöd löper ganska snabbt, eftersom
de inte har behov av intensivare stöd och att stärka
funktionsförmågan. Andelen unga som klarar sig med
lätt stöd är i Vamos uppsökande arbete i nuläget ungefär 15 procent.
Bland dem som behöver
mycket stöd finns unga med
varierande bakgrund. Många
av dem har isolerat sig i sina
hem och lider av brist på interaktion. Många i den här
gruppen använder knappt
droger överhuvudtaget. Andra åter är drogberoende och en del beställer droger
på nätet. Några har isolerat sig i nätvärlden och virtuella relationer är de enda interaktionsrelationer de
har kvar. Andra åter har inte vänner ens i den virtuella
världen. Unga som har isolerat sig i sina hem är ofta
ångestfyllda, deprimerade, somatiskt sjuka och socialt
skygga. Många av dem har lidit av allvarlig skolmobbning.
I allmänhet framförs oron om dessa till uppsökarna av
föräldrarna eller andra släktingar. Många som har isolerat sig hemma har inga vårdkontakter, vilket delvis förklaras av att man kan neka till sådana efter att man fyllt
18 år. Många har haft flera vårdkontakter sedan tidig
barndom, men hamnar utanför servicesystemet efter
att de nått myndig ålder. En del av dem har avbrutit
grundskolan redan på högstadiet och utsatts för allvarlig mobbning. Med dessa personer inleds arbetet med
mycket små steg, såsom att ta promenader i näromgivningen och röra sig i miljöer där man träffar andra
människor, som till exempel att använda kollektivtrafik.
Unga som
behöver
mycket
stöd:
“Hur började ert samarbete?”
“Det var svårt att ta emot hjälp. När man
är isolerad länge blir det som en filt som
man lindar in sig i och förändringar känns
skrämmande.”
– Tomi, 26.
Bland dem som behöver mycket hjälp finns också
blandmissbrukare. Blandmissbruk omfattar både olika
bokstavskombinationer och mera traditionella droger
som alkohol och cannabis. Många har också vänner som
missbrukar, och processen att lösgöra sig från missbruket är svår även av sociala skäl. Dessa unga måste allra
först få hjälp med att sluta använda droger och bygga
upp ett nytt socialt nätverk. Då måste uppsökaren
21
fokusera på att stödja den ungas självkännedom och
känsla av egenvärde och skapa nytt innehåll i vardagen
med alternativ till drogmissbruket och de tillhörande
följdverkningarna. Om man lyckas öka den ungas självrespekt och erbjuda alternativ och meningsfull sysselsättning, är det möjligt att man blir kvitt drogerna utan
egentlig missbrukarvård.
Bland dem som behöver mycket stöd finns även
sådana unga som av en eller annan orsak är i psykiskt
väldigt dåligt skick, men inte använder droger och inte
heller har isolerat sig i sina hem. Många har traumatiska erfarenheter, såsom skolmobbning eller ångestfyllda upplevelser i den tidiga barndomen. För dessa
unga är det viktigaste rehabiliterande elementet ofta
att erbjuda en trygg gemenskap, där de kan känna sig
accepterade. Många av dem har också avbrutit skolgången, i en eller flera skolor, där den bakomliggande
problematiken inte har identifierats eller lämpligt stöd
inte har erbjudits.
Många som behöver mycket stöd har också neuropsykiatriska problem (såsom autism, ADHD eller
Aspergers syndrom). Också många invandrare hör till
dem som behöver mycket stöd. Det är ofta en utmaning att hitta dessa unga, eftersom de inte hänvisas till
tjänsterna via olika institutioner i lika stor utsträckning
som majoritetsbefolkningen, och deras anhöriga inte
har tillräcklig kännedom om det finländska uppsökande
arbetet. En ung person med invandrarbakgrund kan på
grund av olika utmaningar med anknytning till språk och
kultur få kämpa med många problem. Många har lidit
av inlärningssvårigheter och brist på tillräckligt stöd.
Svårigheterna har kunnat leda till mobbning, vilket har
satt fart på spiralen som leder till marginalisering och
även gjort att den fortsätter. Andelen unga i Vamos
uppsökande arbete som behöver mycket stöd har ökat
år för år och är för närvarande cirka 85 procent.
22
Uppsökande arbete
är inte en tjänst
som den unga föses
in i när alla övriga
professionella medel
har tagit slut.
Majoriteten av de unga på Vamos upplever att de har varit utsatta
för skolmobbning och lidit av inlärningssvårigheter. Att identifiera inlärningssvårigheter fungerar enligt våra erfarenheter inte lika
väl som man kunde förvänta sig. Många som har avbrutit grundskolan och hänvisats eller sökt sig till Vamos i tjugoårsåldern har
konstaterats ha till och med svårare grader av dyslexi, vilka inte
har uppmärksammats i grundskolan.
Många unga litar inte helt ens på sin närmaste krets och förhåller sig misstroende speciellt till utomstående. De upplever att
människor inte uppskattar dem, och många känner att inte ens
familjen eller vännerna uppskattar dem. En stor del identifierar sig
som misslyckade individer och lägger skulden för sin situation på
sina egna val. Många har allvarliga problem med självrespekten. Vissa upplever att de inte har
tagits omhand tillräckligt som barn. Majoriteten av dessa unga börjar emellertid må bättre
under verksamheten vid Vamos. Också deras framtidstro ökar avsevärt. Tre av fyra anser det
troligt eller åtminstone möjligt att de studerar eller arbetar om ett halvår.22
SR
Uppsökande arbete är inte
lösningen för alla unga.
Om den unga inte vill ha
stöd, är uppsökande arbete inte rätt tjänst. Om
den unga har ett akut
drogproblem, som han eller hon inte vill bli av med
inom en nära framtid, har
uppsökarna väldigt begränsade möjligheter. Då lönar
det sig att inleda arbetet vid den tidpunkt, då den unga
eventuellt funderar på att frigöra sig från drogberoendet. Unga som lider av en akut kris eller verkligt svåra
problem med den mentala hälsan kan inte heller i första
hand höra till uppsökarnas ansvar. Dessa unga behöver få hjälp av yrkesmänniskor inom offentliga sektorns
mentalvårds- och krisarbete. En uppsökande arbetare
kan emellertid hjälpa till med att hitta de rätta vårdplatserna. Också för unga som får stöd till exempel i
barnskyddets eftervård bör man fundera över vilket
mervärde uppsökande arbete kan ge. Om den ungas
situation är sådan som beskrivs ovan, är det emellertid
bra om uppsökaren kan säga vilken tjänst det lönar sig
att vända sig till. Men verkligheten är tyvärr krass. Ibland
finns det ingen lämplig tjänst, och en del unga hamnar
För vem
lämpar sig
uppsökande
arbete inte:
23
utanför även i fråga om uppsökande arbete. Ansvaret
kan aldrig i sista hand vila på uppsökaren, men i brist
på lämpliga tjänster är det tyvärr ofta det som händer.
När en tjänsteinnehavare i den offentliga sektorn hänvisar en ung person till ett samtal med en uppsökande
arbetare, bör uppsökaren fråga vilket mervärde det
uppsökande arbetet kan ge den unga. Kanske kan den
hänvisande tjänsteinnehavaren själv hitta en fortsatt
väg innan ansvaret överförs till uppsökarna. Det uppsökande ungdomsarbetet hör inte till myndigheternas
lagstadgade arbete och det slutliga ansvaret kan inte
vila på uppsökarna. Det uppsökande arbetets förmåga
att avgränsa verksamhetsområdet är viktig, eftersom
myndigheterna har väldigt varierande uppfattning om
arbetets innehåll. Uppsökande arbete är inte en plats
där den unga placeras när de egna medlen tar slut.
Unga som lider av en akut kris
eller verkligt svåra problem
med den mentala hälsan kan
inte heller i första hand höra
till uppsökarnas ansvar.
24
Handlingsmodellen
utvecklas genom att
identifiera behoven
hos varje enskild
ung person och
dennas närmaste
krets och genom
att observera olika
stadsdelars eller
kommuners särdrag.
SR
3.
Vamos arbetsmodell:
Interaktion och att bry sig om
Vamos arbetsmodell grundar sig framför allt på hur den unga
bemöts. Det sker genom att visa respekt för och bry sig om den
unga. Först när den unga klarar av att engagera sig i den trygga
interaktionsrelationen, kan han eller hon sätta upp mål och hålla
fast vid dem.
Vägen till positiv förändring
I · UPPSÖK ARE
II · UPPSÖK AREN OCH DEN UNGA
ATT MÖTA OCH SE
ATT BYGGA UPP FÖRTROENDE
Det sätt på vilket uppsökaren
skapar grunden för ett
fungerande samarbete:
Det sätt på vilket uppsökaren och
den unga bygger upp samförstånd
om den ungas situation:
·· Lämna kontoret
·· Använd ord som den unga förstår
·· Låt den unga själv bestämma tid
och plats för mötet
·· Våga vara nära
·· Lyssna och möt blicken
·· Möt en människa, inte ett problem
·· Visa att du bryr dig – också med
gester och tonfall
·· Låt den unga bestämma
arbetets riktning
·· Var närvarande som människa,
inte enbart som yrkesmänniska
III · DEN UNGA
IV · DEN UNGA
ATT KNYTA AN
ATT BLI SJÄLVSTÄNDIG
En emotionell kontakt som är djupare
än förtroende, med vars hjälp den unga
som befinner sig i en svår livssituation:
Den tidpunkt i samarbetet,
då behovet av uppsökaren minskar
och den unga:
·· Vet att hon eller han inte blir
övergiven eller lämnad
·· Vågar identifiera och känna
sina känslor
·· Vågar drömma och sätta upp mål
·· Klarar av att ta emot stödet och
tjänsterna som erbjuds
·· Tar sin förmåga i användning
·· Kan uppskatta och bry sig om
sig själv – och andra
·· Förbinder sig till sina mål – den
positiva förändringen börjar
·· Upplever att de sociala relationerna
bär och att vardagen är meningsfull
25
26
Ju bättre
förhållande som
uppkommer mellan
uppsökaren och
klienten, desto
svårare ärenden
kan behandlas i
samarbete
Vamos arbetsmodell inom uppsökande ungdomsarbete har under sex år
byggts upp till sin nuvarande form. Modellen är inte färdig. Det hör till
dess natur att kontinuerligt utvecklas utgående från observationer som
görs i arbetet. Därför kan man tala om en kontinuerligt förnyad handlingsmodell, som utvecklas genom att identifiera behoven hos varje enskild ung
person, med tillhörande närmaste krets, och observera särdragen i olika
stadsdelar eller kommuner och ha ett nära samarbete med olika aktörer i
servicesystemet.
Trots att handlingsmodellen formas enligt behoven bland klienterna och
på områdena och varje uppsökare också arbetar utifrån sin egen personlighet, är enhetlighet ett kännetecken på en högklassig tjänst. Vamosmodellens styrka ligger speciellt i det sätt på vilket den unga bemöts, hur uppsökaren är närvarande, vad och hur hon eller han pratar. Det väsentliga är
alltså inte enbart vad man gör i det uppsökande arbetet, utan hur man gör
det. Därför har vi ägnat ett helt kapitel åt just det i den här handboken.
Yrkesmänniskan måste bry sig om
Många undersökningar visar att det som är viktigare än vilka metoder som används i hjälparbetet är hur hjälpmottagaren upplever sig bli bemött.23 Sättet att bemöta har till exempel i
läkar-patient-relationer visat sig vara förklaringen till det som benämns placeboeffekt.24 Ur
synvinkeln för framgång handlar det om vilken serviceupplevelse det uppsökande arbetet
ger. Ett bemötande som kännetecknas av respekt och att bry sig om är utgångspunkten i
uppsökande arbete. Ju bättre förhållande som uppkommer mellan uppsökaren och klienten,
desto svårare ärenden kan behandlas i samarbetet.25 Möjligheter till träffar måste finnas tillräckligt ofta, så att interaktionen mellan uppsökaren och den unga framskrider och förtroende byggs upp, vilket gör det möjligt att anknyta.
Att anknyta innebär att det mellan den unga och uppsökaren uppstår ett nära och positivt
förhållande, med hjälp av vilket den unga förbinder sig till gemensamt uppsatta mål. Uppsökaren måste ge den unga tid och utrymme. Den unga får inte pressas, utan i växelverkan med
uppsökaren gå framåt i sin egen takt. För många unga är det inte enbart fråga om en ålderskris
i ungdomen utan om en djupare svårighet att hitta mål och mening i sitt eget liv samt om
svårigheter att ta hand om sig själv. Enligt vår erfarenhet har dessa unga förlorat sin känsla
för egenvärde och sina intressen. Det tar tid att hitta ett borttappat egenvärde, och det händer
inte utan en interaktiv relation som präglas av att någon bryr sig om en.
23 se t.ex. Martela 2012
24 http://yle.fi/uutiset/uskotko_lumevaikutukseen/7136102
25 Särkelä 2001
27
SR
Det är viktigt att observera att de unga ofta inte har någon svårighet att veta vad som är bra
för dem, men de saknar krafter att börja arbeta för en bättre framtid för sig själva. Istället
tillbringar de sina dagar med droger och spel, mitt i ett planlöst virrvarr, eller isolerar sig helt
från andra och sjunker ner i apati och depression. Allt för många unga saknar känslan av att
vara värdefulla som människor och ha en meningsfull framtid. I stället känner de att livet går
ut på att tillfredsställa kortsiktiga, tillfälliga begär, eller att livet är en jämntjock ensamhet
som saknar mål och mening.
Vamos modell för uppsökande arbete har utvecklats genom att man har funderat på vilka de
faktorer är som gör att unga människor handlar på sådana sätt som är skadliga för dem själva.
Man har begreppsmässigt separerat ”tillfälliga begär” och ”varaktiga goda” saker. Genom att
på ett djupare plan förstå ungas motivationsfaktorer kan man se att de sällan vill förstöra sin
framtid eller skada sig själva. Majoriteten av de unga som omfattas av uppsökande arbete vet
mycket väl vad som är bra för dem och vad de borde göra, men av en eller annan orsak klarar
de inte av att handla enligt sina insikter.
Den här begreppsmässiga indelningen beskriver Vamos sätt att förstå de ungas situation. De
gör inte medvetna val, eller val som beror på lathet, för att förstöra sin framtid, utan de klarar
inte av att förbinda sig till sådana saker som är ”varaktigt goda”. För att den unga ska kunna
förbinda sig till mål som är bra för det egna välbefinnandet måste hon eller han först klara av
att förbinda sig till en trygg interaktionsrelation.
28
”Hurdana tankar väckte det här arbetet till en början hos dig?”
”Först kändes det konstigt med det här daltandet. De övervakade att jag fyllde
i blanketter och förde dem ända fram. Det kändes konstigt. Nog hade jag väl
klarat av det ensam också.” – Marko, 23.
För många unga blir uppsökaren en viktig person i deras liv. I en emotionellt laddad relation
upplever klienten att uppsökaren verkligen bryr sig.26 De flesta unga behöver inte nödvändigtvis det här, men för målgruppen för uppsökande arbete är det väsentligt. En trygg och
emotionell interaktionsrelation kräver mycket av uppsökarna. Förändringen i deras professionella självkännedom var en stor utmaning när Vamos startade. De var tvungna att göra sig
av med många tidigare inlärda handlingssätt. På Vamos försöker man få bort maktpositionerna från klientrelationen, utan att för den skull avstå från yrkesmässigheten. Och även som yrkesaktör talar man ett sådant språk som de unga
verkligen förstår. Det betyder inte något mystiskt ”ungdomsspråk”, utan
en uppriktig strävan efter att göra sig förstådd och samtidigt försöka förstå den unga.
Behöver de unga
i första hand en
yrkesmänniska
eller en människa
som bryr sig?
Det räcker inte att bara undvika kanslispråk. Man måste med sitt språkbruk visa att man lyssnar och bryr sig. Förenklat betyder det här att man
vid varje möte frågar den unga hur hon eller han mår och visar att man
tar den ungas upplevelser på allvar.
Klientrelationen kan också ses som en samarbetsrelation, där målet är
att öka den ungas välbefinnande i sin helhet. För att lära känna varandra och samarbeta är det
viktigt att uppsökaren har förmågan att sätta sig in i den ungas situation. Enbart medkänsla
räcker inte i hjälparbetet. Den kan till och med försvåra hjälpandet. Däremot måste uppsökaren ha förmåga till yrkesmässig empati. Det här betyder att uppsökaren förutom att sätta sig
in i den ungas situation även har förmågan att förstå den ungas handlingar.27
I detta tidevarv av yrkesmässig specialisering anser vi att det är befogat att ställa sig frågan om
yrkesmässigheten ibland i alltför hög grad skymmer mänskligheten. Behöver de unga i första
hand en yrkesmänniska eller en människa som bryr sig? Äkta klientorientering kan uppnås
endast genom att man bekantar sig med klienten på djupet. Uppsökaren måste tro på det
goda i den unga, och på möjligheterna, och även visa detta för den unga. Det här är ett motiv
för att bygga upp en emotionell relation, som den unga kan anknyta till. Det är viktigt att
tillåta och sträva efter att den unga knyter an till uppsökaren, eftersom det hjälper den unga
att ta emot sådana möjligheter som leder mot ett bra liv. Att sätta upp mål hjälper den unga
att bygga upp en framtid som är hållbar och värdefull för såväl den unga själv som för hela
samhället.
26 Särkelä 2001
27 Särkelä 2001; Kierkegaard 1998
Utvecklingen av Vamos modell baserar sig på Helsingfors
Diakonissanstalts rehabiliteringsmodell, som grundar sig
på principen om människovärde, och på främjandet av
mänsklig handlingsberedskap.
I arbetsmodellen som betonar handlingsberedskap ses
människan som en aktiv aktör, som lär sig och utvecklar sin förmåga i samverkan med övriga medlemmar i
gemenskapen under hela livet. På Vamos utgör idén
om handlingsberedskap utgångspunkten för det arbete
för samhällets välfärd som utförs med unga. Den unga
ses som en hel individ som utvecklas och ingår i sina
gemenskaper. Målet är att erbjuda verksamhetsmöjligheter och att som yrkesmänniska fungera tillsammans
med den unga för att skapa ett bra liv i de ungas egna
gemenskaper.
Handlingsberedskap
och ett
bra liv
29
I Vamos modell identifieras tre förutsättningar för ett
bra liv:
1. En tidig interaktion i familjen, identifiering och kontroll av känslor, trygghet att knyta an till sociala relationer i ett tidigt skede samt uppföljning på rådgivning, daghem och skolor, måltider, utevistelse osv.
2. Den unga klarar av att fungera i olika gemenskaper
och knyta an till dem, använda sina färdigheter och
sitt kunnande (familj, vänner, skolor, hobbyer osv.)
a) Klarar av att knyta an och fungera på olika platser och i grupper b) Känner sig trygg och har handlingsförmåga i olika gemenskaper.
4. Den unga får i sin utveckling känna sig som en värdefull och betydelsefull medlem i samhället. Genom sitt eget kunnande och görande får den unga
känna sig som en värdefull samhällsmedlem, som
har framtidsplaner.
30
Att bygga upp förtroende tar tid
På Vamos har det uppsökande arbetets strukturer utformats så att uppsökaren har möjlighet
att träffa den unga tillräckligt ofta. Det har visat sig att täta träffar är av avgörande betydelse
speciellt i det inledande skedet, för att ett ömsesidigt förtroende ska byggas upp. Med förtroende menar vi inte tystnadsplikt, utan det att den unga känner att uppsökaren är på samma
sida – en bra typ som är till hjälp. I förtroende ingår ömsesidig uppskattning och respekt.
Som tidigare har konstaterats förhåller sig majoriteten av Vamos unga med förbehåll både
till sina nära och till utomstående.28 Det här utgör en utmaning för serviceproducenten,
eftersom det gäller att bygga upp förtroende till en ung person som har svårt att överhuvudtaget lita på någon. Den unga måste känna att uppsökaren verkligen bryr sig. Ett sätt att visa
det här, förutom genom verbal interaktion, är med hjälp av gester, miner och en närvaro som
inte präglas av brådska. Det att någon vidrör ens axel, möter ens blick och säger att de tror på
ens möjligheter, kan vara en ytterst betydelsefull upplevelse.
”I vilket skede började du lita på uppsökaren?”
”Allra först tänkte jag att är det här nu bara sånt där snack igen. Men sen då
uppsökaren kom med och redde ut mina saker fattade jag att hon verkligen
bryr sig. Det var så det började.” – Riikka, 20.
I uppsökande arbete har vi märkt att de unga knyter an till interaktionsrelationen istället
för till tjänsten. Därför är det viktigt att uppsökarna inte byts ut för ofta och att träffarna är
tillräckligt ofta. Tiden finns, förutsatt att man har byggt upp arbetsmodellerna väl. På Vamos
behöver uppsökaren till exempel inte anteckna innehållet i träffarna med de unga. I stället för
till rapportering kan så gott som all tid användas till den huvudsakliga uppgiften, det vill säga
klientarbete. I femte kapitlet tar vi upp hurdana strukturer och hurdant ledarskap Vamos
arbetsmodell behöver som stöd.
”Hur skulle du beskriva ditt och uppsökarens förhållande?”
”Han har blivit min förtroendeperson. En vuxen som jag litar på. Jag vet att det
inte blir nån katastrof när han är med.” – Karri, 20.
Förtroendet byggs upp över tid och genom träffar och gemensamma erfarenheter. Arbetet
görs där det behövs och där den unga tycker det är meningsfullt att träffas. Det här betyder
att man går med den unga till exempel till myndigheter, till deras hem och på kaféer. För
vissa passar det att sitta och prata på kontoret. För andra åter ger det upphov till ångest. Att
införa funktionalitet i det uppsökande arbetets klientprocess har ofta hjälpt att få den unga
att öppna sig. Att göra saker tillsammans kan stärka förtroendet, så att den unga under en
cykeltur berättar sådana saker som hon eller han inte har klarat av att tala om under sex års
terapi. Uppsökarna har förbundit sig till att arbeta med de unga utan tidsgränser och de unga
har tid att förankra sig i verksamheten. Uppsökaren måste dock se till att de unga inte fäster
31
SR
sig vid verksamheten på ett sådant sätt att de klänger sig fast vid den.
Man måste göra det tydligt för den unga att frånvaron av tidsgränser inte är synonymt med
en evighet. Uppsökande arbete är alltid en temporär tjänst. När den unga kommer framåt i
sitt liv, är det på uppsökarens ansvar att så småningom göra sig obehövlig.
”Vad tycker du att uppsökararbetet är?”
”Ert yrke är att vara nyckeln till det lås som har hindrat mig från att röra
mig. Sen har jag så småningom klarat av att prata om det också med andra
[terapeuten].” – Karri, 20.
Många unga som är klienter inom uppsökande arbete saknar en trygg och pålitlig vuxen
person i sitt liv. Många har också erfarenhet av att ”samhället” inte har haft mycket att ge och
inte har litat på dem. När den unga börjar lita på uppsökaren och uppsökaren visar samma
förtroende för den unga, börjar den ungas förtroende även för andra människor ofta stärkas.
Den unga börjar se möjligheter där det tidigare enbart fanns misstroende och potentiella
upplevelser av misslyckande.
”Hur har ert förhållande blivit fungerande?”
”Eftersom vi har känt varandra länge och förtroende har uppstått med tiden.”
– Daniel, 23.
Förtroendet byggs upp genom att även prata om uppsökarens personliga erfarenheter. Det
här är ett exempel på att uppsökaren i sitt arbete, förutom att vara yrkesmänniska, även bör
vara en människa med en egen livshistoria. För förtroendet är det också av avgörande bety-
32
SR
delse att uppsökaren tror på den ungas möjligheter. Tron på förändring – eller bristande tro
på den samma – kommer fram under arbetets gång. Om uppsökaren verkligen tror på den
ungas förmågor och möjligheter, börjar också den unga själv tro på möjligheterna till förändring. Många unga inom uppsökande arbete har i början av arbetet inte ens några drömmar.
Utan drömmar är det svårt att vara motiverad att göra saker. Men det räcker ändå inte att den
unga litar på uppsökaren. Enligt vår erfarenhet har misstroendet i många hjälprelationer som
de unga har upplevt varit ömsesidigt. I en fungerande samarbetsrelation litar även uppsökaren på den unga. Även det förtroendet kräver tid och en fungerande interaktion för att byggas
upp.
”Hur tycker du att det sker en förändring i ditt liv?”
”Det behövs alltid motivation och mål eller delmål.” – Karri, 20.
Förändring sker genom växelverkan
Den nu ofta omtalade modellen med all service på ett och samma ställe är utmärkt. Den skulle förenkla det splittrade servicesystemet på ett avgörande sätt. Men det finns också problem
med den. Modellen fungerar inte om den unga kommer till servicestället och det var tred-
I ett bra samarbetsförhållande
litar uppsökaren
på den unga.
33
je gång är någon annan person som tar emot, eller om mötena inte
ordnas i tillräckligt snabb takt. Det är en uppsökare – inte en tjänst
– som lär känna den unga. Det uppsökande arbetets styrka ligger i att
den unga har en yrkesmänniska som hon eller han har möjlighet att
lita på och knyta an till. Yrkesprofilen lyfts inte fram särskilt mycket
i arbetet, utan man försöker möta den unga som en jämbördig aktör.
Ett förhållande som präglas av ömsesidigt förtroende och som för den
ungas liv framåt kan inte byggas upp utan god förmåga till dialog. Där
ingår förutom verbal även ickeverbal interaktion. Hur vi tittar på den
unga, hur vi gestikulerar och hur vi använder vår röst. Den ickeverbala
interaktionen är i själva verket till och med viktigare än den verbala.29
Att bygga upp förtroendet och sättet att bemöta den unga kan inte
begränsas till att omfatta enbart det verbala innehållet. Det är oerhört
viktigt hur uppsökaren ser ut och pratar.
En av de viktigaste uppgifterna är att stärka klientens aktörskap. Då måste klienten, i stället
för att vara ett objekt, ha en aktiv roll i samarbetsrelationen. Om den unga upplever att uppsökaren leder in arbetet i sådana riktningar som inte känns rätt, kan den unga tolka det som
att hon eller han inte är accepterad.30 Å andra sidan kan uppsökaren att även ställa krav. Om
relationen mellan klienten och uppsökaren är god, upplevs uppsökarens krav som omsorg.31
Att ha en rak dialog är också en viktig del av en fungerande klientrelation.
”Upplever du att ditt förhållande till [uppsökaren] är annorlunda än till andra
aktörer som du har haft att göra med [rätt så mycket]?”
”[Uppsökaren] är på nåt sätt mera vardaglig, vi är på samma nivå. Inte så där
att jag patient, du vårdare. [Uppsökaren] ger stöd och använder inte för fina
termer. Man kan prata om vad som helst, inte bara om sånt som handlar om
vården.” – Emilia, 22.
Interaktion är en process som inte kan planeras i förväg. Uppsökaren måste acceptera att
inte i förväg veta hurdan den unga är, hur samarbetet med den unga kommer att vara och
”hur man borde göra” med den unga. Till exempel vid det första mötet i en ung persons
hem används inget standardiserat frågeformulär, som gås igenom med den unga oberoende
av situationen. Man kan förbereda sig för olika situationer, men det går inte att följa ett visst
schema, eftersom arbetet görs utgående från den ungas behov. Mötets informella karaktär
ses även i undersökningar som en faktor som ökar oförutsägbarheten.32 Anne Puuronen,
som har forskat i uppsökande arbete, har konstaterat att metoderna i arbetet snarare utgörs
av situationsspecifika lösningar än av förhandsplanering.33 Enligt Puuronen är det ovanligt
att aktörer utanför uppsökande arbete förstår det här. Det syns också i de mätare med vilka
29 Helkama m.fl. 1999
30 Särkelä 2001
31 Särkelä 2001
32 Puuronen 2014
33 Puuronen 2014
34
Frivilligheten gör
att uppsökaren
måste skapa en så
bra relation till
den unga, att hon
eller han faktiskt
vill arbeta
tillsammans med
uppsökaren.
arbetets effektivitet mäts, vilket lätt leder till en felaktig organisering
av arbetet. Det tål således att upprepas: uppsökande arbete utformas
alltid enligt klientens behov, och kan inte ses som en standardiserad
process. Uppsökaren kan utvecklas genom aktiva observationer och
närvaro, men någon färdig schablon finns inte. När processen framskrider och klientrelationen fördjupas minskar oförutsägbarheten,
men den finns ändå alltid där.
”Vad har du pratat om med uppsökaren?”
”Vi pratar om mitt liv, inte bara om att hjälpa mig. Jag fick
snabbt en känsla av att uppsökaren förstår mig, trots att jag
inte kan finska så bra.” – Paul, 20.
Många klienter i uppsökande arbete lider brist på fungerande och sunda
interaktionsrelationer. Det här kan påverka såväl relationerna i näromgivningen som möten med personer som arbetar inom servicesystemet.
Fungerande interaktion gör att relationen mellan den unga och uppsökaren även blir rehabiliterande och terapeutisk till sin natur. Att i praktiken utveckla interaktionsfärdigheterna är
av avgörande betydelse för många ungas framtid. De har kanske ingen nytta av de tillgängliga
tjänsterna, eftersom de inte kan eller förmår uttrycka sina egna behov. Här har uppsökande
arbete en stor möjlighet att hjälpa. En tjänst som tidigare inte har fungerat kan börja fungera då den unga bättre klarar av att berätta om sig själv och vad hon eller han behöver få ut av
tjänsten. Oförmågan att berätta om sina egna behov leder lätt till tolkningen att klienten är
svår.
Frivilligt samarbete
Eftersom uppsökande arbete är frivilligt för den unga, är det möjligt att skapa en jämbördig
interaktion. Å andra sidan gör frivilligheten att uppsökaren måste skapa en så bra relation
till den unga, att hon eller han faktiskt vill arbeta tillsammans med uppsökaren. Den unga
och uppsökaren är jämbördiga aktörer med ett gemensamt mål, som bestäms av den unga.
Samarbetet grundar sig inte på maktställning. I uppsökande arbete används inte sanktioner
och den unga får ingen ersättning i pengar. Eftersom målen uppkommer av den ungas egna
intressen, känner den unga också att de är värda att arbeta för. Tvång ingår inte i interaktionen mellan uppsökaren och den unga, och arbetet ger inte ens möjligheter till något sådant.
Uppsökarens arbete är att hjälpa den unga att identifiera sina egna förmågor och stödja
den unga i riktning mot sådan verksamhet där hon eller han kan använda dessa förmågor.
Uppsökaren erbjuder ofta olika alternativ för den unga. Om uppsökaren i en klientsituation
känner att det endast finns ett alternativ som är det rätta, är det skäl att stanna upp och tänka
om.34
34Särkelä 2001
35
SR
36
”Vad tycker du har fungerat bra i det här uppsökande arbetet?”
”Det att hon [uppsökaren] erbjuder alternativ, men inte tvingar mig. Jag
känner mig inte instängd. Hon pressar mig inte, utan vi går igenom allt i lugn
och ro och funderar tillsammans hur vi ska göra.” – Riikka, 20.
I uppsökande arbete påverkar både uppsökaren och den unga varandra. Målet är att båda
får ökad förståelse för den ungas livssituation. Det här betyder att arbetstagaren inte enbart
identifierar sig med den ungas situation, utan genom sitt yrkesmässiga kunnande även försöker öppna nya synvinklar på situationen.35
”Är det något som har irriterat dig i det här uppsökande arbetet?”
”De problem som vi ska behandla irriterar ibland, men man måste ju gå igenom
dem.” – Daniel, 23.
Uppsökaren måste emellertid klara av att kontinuerligt granska sina egna synpunkter och
även kunna ändra sig. Uppsökaren måste godkänna sådana val som hon eller han inte själv
understöder, om de är viktiga för den unga.36 Att hantera meningsskiljaktigheter utan att
motsättningar uppstår kräver god social förmåga och långsiktigt tänkande. Uppsökaren kan
inte veta hur det känns för den unga. Att bli arg eller visa att man är arg ingår inte i en professionell interaktion. Varje uppsökare hamnar någon gång i en situation
där otacksamhet eller någon handling irriterar. Det här förekommer
emellertid mycket mera sällan än en utomstående kan tro. Men även
den mest härdade yrkesmänniska upplever sådana situationer där man
har lust att ge upp. Att identifiera och hantera motstridiga känslor är en
viktig del av yrkesmässigheten. Uppsökaren har emellertid sin fulla rätt
att berätta för den unga om de känslor som samarbetet väcker. Äkthet
eller bristen på äkthet syns lätt igenom.
I en bra interaktionsrelation
måste uppsökaren
föra fram sina
åsikter, men också
motivera dem.
Att skapa samförstånd
För många unga i uppsökande arbete är det till en början svårt att handla
på ett sådant sätt som är bra för deras välbefinnande på lång sikt. Många
unga handlar enligt hur de känner sig för stunden. Enligt välfärdsundersökningar är det här väldigt vanligt.37 Användning av droger, ohälsosamma matvanor, en stillasittande livsstil och spelande på småtimmarna kan ge tillfredsställelse för stunden. På längre sikt minskar sådana
vanor välbefinnandet för vem som helst. Det är uppsökarens uppgift att identifiera, och
hjälpa den unga att själv identifiera, goda och skadliga handlingsmönster. Uppsökaren måste
diskutera öppet med den unga och uppmuntra till bättre val. Utan förändringar i handlingarna sker inga förändringar i livet. Vikten av öppen diskussion betonas också av det faktum
att inga hemliga agendor hör till uppsökande arbete. I en bra interaktionsrelation berättar
uppsökaren om sina egna synpunkter, men måste också motivera dem.
34Mönkkönen 2002
36 Bohm & Peat 1992
37 Se t.ex. Lyuobomirsky 2009; Seligmann 2011
37
”Har det funnits några meningsskiljaktigheter mellan dig och uppsökaren?”
”Först hade jag jättesvårt att acceptera att uppsökaren tyckte att vi skulle ta
det lugnt. Men nu förstår jag att det var jättebra att sänka ribban och bara
göra det som jag orkade. Annars hade jag bara gett upp igen.” – Emilia, 22.
Det är viktigt att uppsökaren gör sig förstådd. Ett bra sätt att försäkra sig om det är att be den
unga upprepa det man har kommit överens om. Å andra sidan är det viktigt att försäkra sig
om att man själv har förstått den unga rätt. Menade du nu att ... förstod jag rätt att ... ? I många
tjänster tar man till expertspråket, som ingen person utanför myndigheten begriper fullständigt. Språkbruket är av avgörande betydelse när man skapar en fungerande interaktionsrelation. Man måste prata det språk som de unga förstår och som de också själva pratar.
”Vad har uppsökaren hjälpt dig med?”
”[Uppsökaren] har hjälpt mig att se min egen förändring. [Uppsökaren] har
alltid påmint mig när det har skett någon utveckling.” – Karri, 20.
När man är tillsammans med den unga måste man koncentrera sig på honom eller henne,
inte på någonting annat. Viktiga egenskaper för uppsökaren är att vara tyst och klara av tystnad i arbetet. Det är lätt att fylla obehaglig tystnad med sitt eget prat, men då kommer man
lätt in på fel väg. När man klarar av att vänta kan man märka att den unga själv tar upp just
den sak som uppsökaren själv hade tänkt ta upp till diskussion. Diskussionen kan också leda
in på nya vägar som för arbetet framåt.
”Du har haft ganska många aktörer som har hjälpt dig i ditt liv.
Är det här uppsökande arbetet annorlunda på något sätt?”
”Nå åtminstone på så sätt att man inte behöver stressa livet av sig nu. Man
måste inte boka tid till fem olika ställen, utan uppsökaren kommer med och
vi går dit tillsammans. Det är liksom en person som kontrollerar alltihop.”
– Riikka, 20.
Att stå ut med
tystnad är en
viktig egenskap
hos uppsökaren.
38
Den huvudsakliga
betoningen måste
vara på det intensiva
första skedet och
på att bekanta sig
med varandra.
SR
4.
39
Vamos serviceprocess för
uppsökande arbete
Uppsökande arbete görs enligt den ungas kraftresurser och
målsättningar. Trots att uppsökaren konkret går med till
myndigheter och skolor, är avsikten att hjälpa den unga att
klara sig självständigt i livet.
I det här kapitlet beskrivs klientprocessen för uppsökande arbete på Vamos. Trots att den här
presenteras som en kurvig linje, löper processen för klientarbetet sällan helt enligt modellen. Med undantag av hänvisningen till Vamos kan de olika skedena i processen överlappa
varandra, stanna upp, gå framåt och bakåt och allt där emellan. På Vamos indelas processen i
sju skeden. För en del unga kan man hoppa från den första punkten direkt till den sista, men
i de flesta fall ingår alla processens delområden i arbetet. Till särdragen för uppsökande arbete
på Vamos hör att arbetets rytm avviker från många andra tjänster som riktas till unga. Den
huvudsakliga betoningen är på det intensiva första skedet och på att bekanta sig med varandra.
A. HÄNVISNING
Man kan komma till Vamos varifrån som helst, utan remisser och diagnoser.
B. AT T SK APA KONTAKT
C. FÖRSTA MÖTE T
Man berättar om tjänsten.
Försöker komma överens om en träff.
Man kartlägger behovet av stöd,
men låter den unga berätta om sin
situation i egen takt.
E. SERVICEHANDLEDNING
OCH NÄTVERKSARBETE
D. ARBETET I DET INLEDANDE SKEDET
Uppsökaren hjälper att hitta lämpliga
tjänster och bekantar sig med dem
tillsammans med den unga.
Man bekantar sig med varandra
och gör tillsammans upp planer
på kort och lång sikt.
F. AT T FÖRANKRA SIG I
DEN FORTSAT TA VÄGEN
G. AT T FÖRBINDA SIG TILL
DEN FORTSAT TA VÄGEN
Man söker en meningsfull
gemenskap för den unga.
Målet är studieeller arbetsplats
med stöd av uppsökande arbete.
40
A
Hänvisning:
Inga remisser, inga diagnoser
Uppsökande arbete har alltså utvidgats från gatuarbete till att ta emot unga från vilket håll
som helst. Uppsökande arbete görs fortfarande på gatorna, men det når endast de unga som
vistas på gatorna. Genom de befintliga tjänsterna och t.ex. via skolorna når man inte alla
unga som befinner sig i en svår situation.
Den hänvisande
instansens
uppfattning om den
ungas situation kan
skilja sig avsevärt
från den ungas egen
upplevelse.
På Vamos har vi satsat på att både de unga och deras närmaste ska
bli medvetna om Vamos och vid behov kunna vända sig till oss. Till
exempel efter dokumentären som berättade om unga på Vamos
samlade en ung person, som hade isolerat sig i sitt hem, mod till sig
under ett års tid, för att sedan kontakta en uppsökare. Nu går den
unga personen i skola och mår bättre än på åratal. Det första steget
har gjorts så enkelt som möjligt, genom att man kan hänvisas eller
själv söka sig till Vamos uppsökande arbete varifrån som helst, utan
remisser eller diagnoser.
Det är också enkelt att hänvisa en ung person till tjänsten. Det räcker
att man tar kontakt med en uppsökare per telefon eller e-post och
berättar den ungas förnamn och telefonnummer. All verksamhet är
frivillig, och ingen kan tvingas att bli klient inom uppsökande arbete. Enligt ungdomslagen anmäls till uppsökande arbete personer under 25 år som avbryter
studier på andra stadiet eller militärtjänstgöring samt unga som inte har någon studieplats
efter grundskolan. Olika myndigheter har laglig rätt att lämna ut information om unga personer till det uppsökande arbetet. Myndigheterna måste emellertid alltid överväga om den
unga behöver stöd från uppsökande arbete innan de överlämnar uppgifterna.38 Det här har
på fältet ansetts strida mot det uppsökande arbetets frivillighet.39 Problemet är i sig inte stort,
eftersom det efter telefonsamtalet från uppsökaren är upp till den unga själv att avgöra om
arbetet ska fortsätta. Om den unga inte nås trots upprepade försök per telefon eller textmeddelanden, skickar man, förutsatt att man känner till hemadressen, ett brev. På Vamos försöker man nå ungdomarna under några veckors tid.
”Hur kom du till Vamos?”
”Det var nog av en slump. Jag hörde om det av grannen.” - Mira, 27.
38se bilaga 1.
39 Puuronen 2014
41
När den instans som hänvisar den unga till uppsökande arbete tar kontakt är det skäl att
diskutera behovet av stöd och orsakerna till hänvisandet. Vad kan det uppsökande arbetet
erbjuda den unga? Får den unga kanske redan hjälp av sådana tjänster som borde ge tillräckligt stöd? Uppsökarens arbete ska inte vara en ersättning för de resurser eller det arbete
som enligt lagstiftningen hör till andra tjänster. Det är bra att komma ihåg att den sändande
instansens uppfattning om den ungas situation kan skilja sig avsevärt från den ungas egen
upplevelse. Om den som ger den ungas kontaktuppgifter är en myndighet, eller annan aktör
som hör till servicesystemet, ordnas det första mötet hos den sändande instansen. Om den
första kontakten tas av den ungas föräldrar eller närmaste släkt ingår ofta en stark emotionell
laddning. Många närstående till den unga kan själva lida så mycket av situationen att uppsökaren bör lyssna på dem och vid behov hänvisa dem till det stöd de kan behöva. Ett ökande
antal unga tar även själva kontakt med uppsökarna.40 Det är oerhört viktigt att uppsökarna
svarar på alla kontakttaganden. Det är möjligt att telefonsamtalet har krävt mycket mod, och
den unga kanske inte ringer en gång till.
”Kände du att det var den rätta tidpunkten [för ett halvt år sedan]
att börja arbetet?”
”Nå jo, kanske, men nåt sånt här liknande kunde också finnas redan i skolan.
Man sku ha fått diskutera och fundera. I skolan är handledningen så ytlig, går
som på löpande band.” - Emilia, 22.
När telefonen ringer, kom ihåg:
1. Lyssna i lugn och ro, utan att avbryta.
2. Om den som tar kontakt är någon annan än den unga själv, försäkra dig om att
den unga har gett lov till kontakttagandet, bor på din kommuns område och är
under 29 år.
3. Berätta i korthet vad uppsökande arbete är. Fundera tillsammans över vilken hjälp
det kunde ge den unga.
4.Be att du får ringa den unga genast och berätta vad uppsökande arbete är.
5. Om den som ringer är en tjänsteinnehavare, fundera över vilket mervärde uppsökande arbete kunde erbjuda den unga.40
40Företeelsen är allmän på hela det finländska fältet för uppsökande arbete, se Häggman 2014
42
B
Att skapa kontakt:
”Hur är läget?”
När den ungas kontaktuppgifter ges till uppsökaren, ska uppsökaren försäkra sig om atvt
den unga har gett sitt medgivande till detta.41 När den ungas kontaktuppgifter har anmälts
till Vamos uppsökande arbete, ska uppsökaren gärna ringa den unga redan samma dag,
även om arbetet kanske inte kan starta genast. På Vamos har man märkt att det är viktigt att
man så fort som möjligt berättar för den unga om den tjänst som hon eller han är på väg till.
Uppsökarens första kontakttagande per telefon kan vara avgörande. Vissa unga har gett sitt
medgivande till att man ger deras kontaktuppgifter, trots att de inte är motiverade att inleda
någon klientrelation. Uppsökaren måste kunna sälja tjänsten. Det är viktigt att uppsökaren
tydligt berättar vad arbetet går ut på och hur det skiljer sig från övriga tjänster. Samtidigt kan
uppsökaren kartlägga den ungas situation och tillsammans med den unga fundera på vilken
nytta hon eller han kan ha av samarbetet. Den unga får alltså själv bestämma vilka frågor hon
eller han vill ha stöd i.
Vi har märkt att det är viktigt att nämna att vi inte är någon myndighet och att vi arbetar utgående från den ungas egna behov och önskemål. Många är vana vid att besöka olika kontor och
det är bra att uppsökaren berättar att arbetet till sin natur är sådant att det sker där den unga
själv vill. Viktigare än själva sakinnehållet är emellertid det sätt på vilket man talar med den
unga. Känslan att någon bryr sig kan skapas redan under det första telefonsamtalet. ”Bra att
du gav oss lov att kontakta dig”, kan uppsökaren säga. Diskret, mänskligt och effektivt.
”Vad minns du av det första telefonsamtalet?”
”Ganska lite. Vi kom väl överens om en träff. Jag frågade nog ingenting,
men efter samtalet kollade jag på nätet.” - Marko, 23.
Att köa är alltid en beklaglig sak för unga inom uppsökande arbete. En tidsperiod som ser
kort ut i kalendern kan kännas som en evighet för den unga. Stöd borde fås när man är redo
att ta emot det. Annars kan problemen växa och bli svårare att ta sig över. Om det ändå är så
fullt i det uppsökande arbetet att den unga tvingas vänta på att arbetet ska inledas, ges den
unga stöd och råd i saker som hon eller han kan göra för att arbetet ska komma igång. Det
kan handla om att ge råd om hur man anmäler sig som arbetslös arbetssökande eller hur man
fyller i bostadsansökningar. Redan i det här skedet klargör man för den unga att hon eller han
erbjuds hjälp av en yrkesmänniska i både små och stora frågor som rör olika livssituationer.
Man berättar för den unga att hon eller han kan ta kontakt med uppsökaren under väntetiden, ifall det behövs. Förtroendet stärks också av att den unga vet att samma uppsökare som
har ringt också kommer att svara på detta samma nummer.
41 Se bilaga 1. punkten ”Att lämna ut uppgifter för uppsökande ungdomsarbete”
43
SR
”Vad tycker du har fungerat bra i det här samarbetet?”
”Det är jättelätt att ta kontakt med [uppsökaren]. Hon är lätt att få tag på.
Jag vet att jag kan skicka ett meddelande till henne på natten och sen på
morgonen kollar hon telefonen och tar kontakt med mig. Och man får snabbt
tid för en träff och vissa saker kan man sköta per telefon.” - Emilia, 22.
När du talar med den unga första gången, kom ihåg:
1. Berätta vem du är.
2. Fråga hur läget är.
3. Berätta att din uppgift är att ge stöd i de saker som den unga själv bestämmer.
4.Fundera tillsammans om uppsökande arbete kunde vara till hjälp.
5. Föreslå en träff och fråga var den unga vill träffas.
44
C
Första träffen:
”Min enda uppgift är att hjälpa dig.”
Att första gången träffa en ung person som befinner sig i en svår livssituation är alltid en unik
situation för både uppsökaren och den unga. Om den sändande instansen har berättat saker
om den ungas situation, lönar det sig för uppsökaren att försöka nolla läget och möta den
unga som om ingen information hade getts. Det är också möjligt att den sändande instansens
uppfattning om den ungas situation helt enkelt är felaktig. Det första intrycket säger mycket,
men inte allt. Ibland kan det också leda helt fel. När förtroendet byggs upp kommer det ofta
fram sådana saker som man inte hade förväntat sig när man träffades första gången. Därför
lönar det sig inte att tro att den första sak som den unga säger sig behöva hjälp med är den
enda.
”Kommer du ihåg någonting från er första träff?”
”Vi gick på café i köpcentret och jag fick nån jättedyr kaffe.” – Mira, 27.
I arbetet handlar det alltid om ett möte mellan två olika personer. Det är viktigt att satsa
på den första träffen, så att den unga vill träffas igen. Det är ytterst viktigt att den unga får
känslan av att uppsökaren respekterar och verkligen bryr sig om den unga. Om det inte sker
under den första träffen, kan det vara svårt att korrigera i ett senare skede. Många unga har
flera liknande möten med hjälpande aktörer bakom sig. Det gäller att skilja sig ut mängden.
Man måste marknadsföra uppsökande arbete och de möjligheter det ger den unga.
”Vad kommer du ihåg från den första träffen med uppsökarna?”
”Jag fattade inte varför de betonade ett långvarigt förtroendeförhållande.”
– Marko, 23.
Den första träffen sker alltid på en plats som passar den unga. Det här betyder istället för kontoret i allmänhet den ungas hem, ett café eller någon annan offentlig plats. Under det första
mötet är det viktigt att lyssna på den ungas berättelse om sin egen situation. Träffen inleds
ofta med den enkla men fungerande frågan: ”Hur är läget?” Efter att man har växlat några
ord berättar uppsökarna kort vad uppsökande arbete är. Det är viktigt att fördjupa de saker
som man har pratat om under det första telefonsamtalet. Vi för vår del betonar att arbetet är
frivilligt för den unga, att vi inte är någon myndighet och att vår uppgift är att ge den unga
stöd på vägen framåt i livet. Den unga måste känna att arbetet görs utgående från hans eller
hennes egna behov och mål. Eftersom arbetet grundar sig på växelverkan, är det viktigt att se
till att den första träffen inte blir en ensidig ström av frågor. Också den unga har möjlighet att
berätta och fråga saker, som till exempel om uppsökande arbete eller om uppsökarna. Under
den första träffen lönar det sig alltså att speciellt fokusera på att lyssna på den unga och skapa
en bild av att det är vår uppgift att hjälpa den unga vidare.
45
”Kommer du ihåg hur det kändes att komma till den första träffen?”
”Jag var förstås nervös, och jag var van vid att alla bara vill bestämma,
så jag var hoppfull men befarade det värsta.” – Mira, 27.
På den första träffen går man sällan djupare in på den ungas situation. Det är bra att betona
att den unga själv får berätta det hon eller han vill. Det är ändå viktigt att få någon slags bild
av vad den unga tycker sig behöva stöd med och tillsammans fundera på hur uppsökarna kan
hjälpa för att man ska nå de uppsatta målen. Under den första träffen lönar det sig att hitta
åtminstone en konkret sak som man börjar arbeta på. Det här kan till exempel vara att hitta
en lägenhet eller ansöka om utkomststöd.
”Kommer du ihåg vad ni gjorde när ni träffades första gången?”
”Vi diskuterade åtminstone pengar och varför Vamos grupper [från vilka den
unga hade hänvisats till uppsökaren] inte var min grej.” – Emilia, 22.
På Vamos ordnas den första träffen alltid med två uppsökare, alltså ett arbetspar. Det är bra
med två par ögon. Den ena kan koncentrera sig mera på observationer medan den andra har
huvudansvaret. I slutet av träffen kommer vi ofta överens om nästa träff, om den unga själv
vill det. Om den unga inte är säker, kan man också komma överens om att hon eller han kan
fundera på saken och att uppsökaren ringer om några dagar. Enligt vår erfarenhet är nästan
alla unga villiga att sätta igång med arbetet genast efter den första träffen.
”Hur har det känts att det alltid är den ena uppsökaren du arbetar med,
istället för att de båda hela tiden skulle vara med?”
”Det känns mycket naturligare med en.” – Marko, 23.
När du träffar den unga första gången, kom ihåg:
1. Var närvarande, lyssna på den unga och visa att du bryr dig.
2. Försäkra dig om att den unga förstår vad uppsökande arbete är.
3. Betona speciellt att arbetet är helhetsbetonande, frivilligt, målinriktat
och deltagarorienterat.
4.Berätta med vilka konkreta saker uppsökande arbete kan hjälpa den unga.
5. Var dig själv, göm dig inte bakom din yrkesroll.
46
D
Det intensiva första skedet:
Framåt på den ungas villkor
Också på den andra träffen är arbetsparet vanligtvis med. Då gör man klart konkretare planer än på den första träffen. Man sätter upp kort- och långsiktiga mål för arbetet. Efter den
andra träffen bestämmer den ungas situation och behov om man fortsätter arbetet i första
hand med en uppsökare eller som ett arbetspar. Oftast fortsätter samarbetet med endast en
uppsökare.
”Vad tog du först itu med tillsammans med uppsökaren?”
”Något av det första var nog att ansöka om utkomststöd. Några veckor senare
sökte vi bostad. Sen började jag träffa Vamos psykiatriska sjukvårdare och sen
började jag i Vamos grupp.” – Marko, 23.
Senast under den andra träffen börjar man reda ut hälsotillståndet och andra akuta frågor,
som utkomst och boende. Ofta kommer frågorna emellertid fram redan under den första
träffen. För många klienter inom uppsökande arbete är de grundläggande sakerna i oordning
när arbetet inleds. Den fysiska och/eller psykiska hälsan är i obalans. Av en eller annan orsak
har klienterna inte ansökt om utkomststöd, bostadsfrågan är inte löst och obetalda hyror
hotar att leda till vräkning. Det lönar sig att ta itu med de akuta frågorna genast. Därtill är det
för många unga ett problem att de inte förstår besluten från FPA eller socialbyrån. Då fungerar uppsökaren också som tolk.
”Vad har du haft konkret nytta av?”
”[Uppsökaren] känner de där byråkratiska systemen, så man inte själv behöver
fundera i onödan.” – Emilia, 22.
I det inledande arbetsskedet reder man, förutom de nämnda grundläggande frågorna, ut om
den unga möjligtvis har vårdkontakter eller andra aktörer, som uppsökaren bör känna till.
Det är viktigare att definiera målen än att definiera problemen i det uppsökande arbetet. Att
tillsammans med uppsökaren sätta upp mål gör att den unga kommer igång med förändringsprocessen. Eftersom målen utgår från den unga själv, är det naturligt att förbinda sig
till dem. Vissa unga berättar om sina verkliga önskningar och om sin egen situation först när
klientrelationen fördjupas. Därför uppdateras de planer som gjordes i inledningsskedet ofta
vartefter. Det är viktigt att uppsökaren hjälper den unga att se sådana saker som han eller hon
är bra på – i stället för att koncentrera sig på misslyckanden i det förflutna.
Det är inte meningen att uppsökaren ska sköta olika ärenden istället för den unga. Uppsökarens roll är att ge stöd och försäkra sig om att den unga själv sköter de ärenden som är nödvändiga för det egna välbefinnandet. Avsikten med stödet är att den unga i fortsättningen självständigt ska klara av motsvarande situationer utan stöd av uppsökaren eller någon annan.
47
SR
”Vad gjorde ni då till en början?”
”Vi pratade och skötte om olika myndighetsärenden. Jag fattar ingenting av
dem, det där språket är helt obegripligt för mig.”
”Nå, vi förstår dem inte heller alltid …”
”Men ni klarar ändå av det.” – Riikka, 20.
I början av arbetet är det viktigt att tillsammans med den unga bestämma arbetets innehåll
och takt. En uppsökare med längre erfarenhet kan bilda sig en klar uppfattning om hur man
ska gå till väga och hur den ungas ärenden ska fås i ordning. Det är naturligtvis viktigt att
förklara de här tankarna för den unga, men samtidigt måste man vara lyhörd för hur den
unga själv vill börja och vad som känns meningsfullt för honom eller henne. Uppsökaren
måste ändå prata öppet även om sina egna synpunkter. Det är lätt hänt att man tror sig veta
vad som är bra för någon annan. Istället måste man fråga den unga hurdant liv han eller hon
vill leva i framtiden och sedan tillsammans börja arbeta mot det målet. En av de viktigaste
uppgifterna för uppsökaren är att respektera och stödja den ungas autonomi. Många unga är
tysta och tillbakadragna när det uppsökande arbetet inleds. Det lönar sig också för uppsökaren att portionera ut de saker som ska gås igenom med den unga. Till exempel drogproblem
eller frågor som har med familjen att göra tas upp så småningom, så att den unga får tid att
själv fundera och gå igenom dem. Om allting kastas fram direkt finns det en risk att den
unga försvinner.
48
SR
För många är
det lättare att
diskutera när
man samtidigt gör
någonting konkret.
Flexibelt men enträget arbete
Trots att det enligt vår erfarenhet är ovanligt att den unga vill
avsluta arbetet innan målen är nådda, finns det orsak att förbereda sig på en sådan situation. Den ungas livssituation kan ändras,
och förmågan att få ut någonting av det uppsökande arbetet kan
försvagas till exempel på grund av drogproblem eller en livskris.
Om den unga vill avsluta arbetet, måste man naturligtvis göra så.
Men ju bättre klientförhållandet är, desto mera kan uppsökaren
ifrågasätta den ungas beslut. Det är inte meningsfullt att avsluta
samarbetet bara av den orsaken att den unga för tillfället inte har
tillräckligt med krafter. Man kan ta en paus och fortsätta senare, när tidpunkten är bättre. Om
den unga inte längre svarar på uppsökarens kontakttagande, är det bra att vänta lite och försöka på nytt om ett par veckor. Det här är också en av det uppsökande arbetets styrkor och en
faktor som skiljer arbetet från många andra tjänster. Inom många andra tjänster är det svårare
att vara flexibel på det sätt som den unga behöver, och det kan leda till att tjänsten avbryts helt
och hållet. Några träffar som inte blir av eller en tid av tystnad betyder inte för det uppsökande
arbetets del att arbetet avslutas. Särskilt i början av arbetet händer det att träffar avbokas eller
49
inte blir av, och det måste man helt enkelt stå ut med, även om man i det här skedet inte får
någon ordentlig förklaring till frånvaron. Att knyta an tar tid och saker framskrider inte alltid
enligt planerna eller förväntningarna. Förmågan att vara flexibel och klara av att planer inte
genomförs ökar med tiden och ingår som en naturlig del av uppsökarens vardag.
””Vad har fått dig att fortsätta med det här arbetet?”
”Det att vi utvecklar de här sakerna tillsammans. Man känner sig viktigare när
hon inte bara ger råd.” – Emilia, 22.
”Vad har varit bra i det här arbetet, tycker du?”
”Det är bra att man har valfrihet, även om man inte använder sig av den.
Och världen går inte under fastän man inte kommer till en träff, man känner
sig inte instängd.” – Marko, 23.
Istället för att ge råd är uppsökarens viktigaste uppgift att med hjälp av öppen dialog hjälpa
den unga att identifiera de saker som hon eller han på kort eller lång sikt önskar sig i livet och
som främjar välbefinnandet. Att reda upp skuldärenden genom utmätning eller att förnya
arbetsansökningen på arbetskraftsbyrån är inte nödvändigtvis det som den unga är mest
intresserad av. Det är viktiga ärenden, och de måste i något skede tas omhand, men de är ändå
sällan helt akuta. Den unga kan känna att det viktigaste är att hon eller han nu har en människa att dricka kaffe och prata med om vardagliga eller personliga saker. Det är viktigt att det
finns möjlighet även för det här i det uppsökande arbetet. Under sådana vardagliga samtal
kan man försöka nå samförstånd om varför det är viktigt att reda ut skuldfrågorna eller förnya arbetsansökan.
”Minns du vad uppsökaren hjälpte dig med till en början?”
”Först var det med olika papper. Allt sånt där var ett mysterium för mig.
Nu går det automatiskt.” – Daniel, 23.
För många är det lättare att diskutera när man samtidigt gör någonting konkret. Till exempel
promenader, cykelturer eller någonting annat som den unga tycker om kan vara helt avgörande. Om den unga tillbringar sin tid i videospelens värld, kan det vara en god idé att uppsökaren efter den första träffen följer med den unga hem och spelar spel. Diskussionerna om
den ungas frågor ger inte bara uppsökaren behövlig information som stöd för arbetet, utan
hjälper också den unga att själv identifiera sina mål. Att göra någonting konkret gör det möjligt att bekanta sig med varandra på ett naturligt sätt, utan press. Somliga unga, särskilt de
som har isolerat sig i sina hem, är i början av arbetet i så dåligt skick att uppsökaren besöker
dem en gång i veckan i deras hem, och det första målet är att få den unga ut ur bostaden.
”Har uppsökaren hälsat på dig i ditt hem?”
”Jo, det har han. Vi öppnade räkningar och ordnade alla mina
viktiga papper i en mapp.” – Daniel, 23.
50
”Hur byggdes er relation [med uppsökaren] upp?”
”Efter några gånger var vi på samma våglängd. Jag märkte att hon var
intresserad av mig, och inte tänkte att jag bara var någon sån där typ.”
– Emilia, 22.
Om det inledande arbetet inte är intensivt, är det mycket sannolikt att samarbetet går i fel
riktning och man inte lyckas bygga upp förtroende. I uppsökande arbete gör man upp en
gemensam plan, som har vettiga mål enligt båda parter – den unga och uppsökaren.
”Har den här tjänsten på något sätt varit annorlunda än andra tjänster?”
”Den har varit mycket mindre byråkratisk. Mycket flexiblare med tidtabeller
och hur man själv kan påverka. Uppsökaren berättar inte hur allting
är, utan man kan också säga vad man själv tycker, det kan man inte på
arbetskraftsbyrån.” – Marko, 23.
Särskilt unga som lider av flera olika problem har ofta svårt att skapa realistiska framtidsdrömmar eller skilja sina behov från kortsiktiga önskningar. I sådana fall erbjuder uppsökaren som känner den unga sin yrkeskunskap som stöd, och i den ingår som en väsentlig del
även den intuition som växer i takt med erfarenheten. Trots att arbetsmodellen utgår från
den unga, vore det dumt att påstå att allt arbete görs på den ungas villkor. Om den unga har
sådana handlingsmodeller som är skadliga för honom eller henne själv, är det brist på yrkeskunskap eller mod om uppsökaren inte ingriper. Till exempel önskningar med anknytning
till sysselsättning är inte de första sakerna som man ska ta itu med för en person som lider
av akuta drogproblem, även om den unga själv tycker det. Man måste emellertid motivera
riktningen för den unga.
”Hur skulle du beskriva det här arbetssättet?”
”Hur säger man på svenska, alltså solution oriented [lösningsorienterad].
Alltid då man träffas är det någonting som man ska få gjort.” – Tom, 26.
När arbetet kör igång, kom åtminstone ihåg:
1. Gör upp en preliminär plan för samarbetet, ta den ungas önskningar på allvar.
2. Ta hand om ärenden i anslutning till det akuta hälsotillståndet, boendet och
utkomsten.
3. När relationen fördjupas, uppdatera planen och sätt upp konkreta mål.
4.Förverkliga målen tillsammans, ett i taget. Låt förändringen ta tid.
5. Gör också trevliga saker tillsammans.
JM
51
52
E
Servicehandledning vid rätt tidpunkt:
Med nätverkens kraft
Det finländska servicesystemet är omfattande och ter sig för många som en komplicerad
labyrint. Bakom hörnet öppnar sig alltid en ny korridor, men något slut syns aldrig till.
Majoriteten av de unga som hänvisas till Vamos uppsökande arbete är inte helt i studieeller
arbetsskick. Då utgör rehabiliterande och socialt stärkande arbete den centrala delen av tjänsten. Det intensiva inledande skedet, när den unga bekantar sig med tjänsten, skapar grunden
från vilken uppsökaren och den unga funderar på vilka tjänster som är de rätta för att studier
eller arbete ska bli ett meningsfullt mål, som känns realistiskt. Det egna intresset – den ungas
egen grej – kanske redan finns, men funktionsförmågan behöver stärkas. Att söka en genväg
leder lätt till nya erfarenheter av avbrutna planer och misslyckanden. Att ha bråttom leder
ofta in på fel väg.
”På vilket sätt har uppsökaren hjälpt dig, om du jämför med andra tjänster?”
”Genom att komma med mig till olika ställen. Jag hade aldrig gått dit ensam!”
– Emilia, 22.
De flesta tjänster som den unga behöver produceras inte av det uppsökande arbetet. Att lösa
själva problemet är inte alltid det uppsökande arbetets uppgift, men däremot att göra den
unga medveten om problemet och hitta rätt sorts hjälp. Uppsökande ungdomsarbete skiljer
sig från många andra tjänster som riktar sig till unga också genom att nätverksarbete är en
viktig del av arbetet.42 Man kommer långt med uppsökande arbete, men i många fall krävs
sektorsövergripande samarbete för att en förändring ska ske. Utvecklingen av nätverksarbetet har hamnat i kläm i klientprocessen. En utmaning är också det olika språkbruket olika
aktörer emellan.43 Man kan fråga sig om det är rätt att förvänta sig att den unga ska förstå
yrkesmänniskorna, om dessa inte sinsemellan förstår varandra.
Om man inte bekantar sig med den unga, är servicehandledningen meningslös. Vikten av
att bekanta sig med den unga framhävs speciellt om den unga i tjänsteprocessens inledande
skede inte är i sådant skick att sysselsättning eller studier för tillfället är möjliga. I det här skedet kan man indela servicehandledningen i fyra olika riktningar: mentalvårds-, missbrukar-,
social- och boendetjänster. Ett stort problem inom uppsökande arbete är att dessa tjänster
inte är tillräckligt tillgängliga, och till sin uppbyggnad inte tillräckligt intensiva. För många
unga är det också svårt att förankra sig ordentligt i tjänsterna. Därför är en möjlighet, som
man på Vamos har konstaterat vara fungerande, att integrera kommunens social- och hälsovårdstjänster i samma servicehelhet som uppsökande arbete. Det betyder bland annat att
Helsingfors stads psykiatriska sjukvårdare arbetar i Vamos enhet. Likaså har stadens socialar-
42 Puuronen 2014
43 Puuronen 2014
53
Individualiserad servicehelhet och aktivt nätverksarbete
Uppsökaren hjälper den unga att hitta lämpliga tjänster vid rätt tidpunkt och stöder den unga i att förankra sig i dem.
Hälsovårdscentralen
Socialväsendet
Folkpensionsanstalten
Uppsökaren
Boendetjänst
Den unga
Missbrukar tjänst
Rättsfrågor
Läroanstalt
Skuldrådgivning
Psykiatrisk vård
betare ibland jour på Vamos. För den unga är det lättare att kontakta tjänster om de tillhandahålls av en person som åtminstone ser bekant ut.
”Var det lätt eller svårt för dig att börja träffa vår psykiatriska sjukvårdare?”
”Tröskeln var förstås lägre då han var här [på Vamos]. Jag blir lätt nervös av
nya platser och då blir allt bara så konstigt.” – Marko, 23.
Det är lättare för den unga att övergå från en tjänst till en annan, då tjänsterna är lätta att nå
och vid behov själva kommer till den unga. Samarbetet mellan personer som arbetar i olika
tjänster blir speciellt viktigt då den unga både övergår från en tjänst till en annan och samtidigt använder flera olika tjänster som stöder olika områden. Att övergå från en tjänst till
nästa är ett skede då både den unga och den information som behövs för bästa möjliga service kan försvinna på vägen, om inte uppsökaren följer med på vägen. Det är ytterst viktigt att
erbjuda stöd i övergångsskeden. Till en början kan det här för det uppsökande arbetets del
betyda att uppsökaren tillsammans med den unga bokar tid till en ny tjänst, eventuellt går
med den unga till avtalat möte och med den ungas medgivande försäkrar sig om att behövliga uppgifter om den ungas livssituation överförs till den nya tjänsten och att de personer
som arbetar med ärendet förstår den ungas behov.
54
Enligt våra
undersökningar litar
de unga starkt på sin
Vamos-uppsökare.
Uppsökarna hjälper
de unga att lita
också på andra
yrkesmänniskor.
Uppsökaren går med den unga till de olika tjänsterna och sitter
vid behov med till exempel hos psykologen. Om det i det uppsökande arbetet kommer upp trauman från den ungas barndom,
kan uppsökaren ge den unga stöd i att berätta om upplevelserna
för en eventuell vårdkontakt. Ibland kan uppsökarens uppgift
vara att hålla den unga i handen hos tandläkaren.
En bra regel för nätverksträffar är att man också lämnar dem
tillsammans med den unga. Om uppsökaren stannar kvar i
rummet med den andra tjänstens yrkesmänniska, kan den unga
få känslan av att de båda stannar kvar och diskuterar den unga
utan att hon eller han själv är med. Man måste komma ihåg att
också nätverksarbetet ska ske på den ungas villkor. Uppsökaren
berättar sina egna insikter i och åsikter om den ungas situation
endast om den unga själv vill.
Det enda undantaget utgörs av arbete med minderåriga eller med en sådan ung som själv har
ett barn. Då är uppsökarna enligt 25 § i barnskyddslagen skyldiga att
”utan dröjsmål och trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till det organ
som ansvarar för socialvården i kommunen, om de i sin uppgift fått kännedom om
ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar
barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd
utreds.”44
Om det inte är säkert huruvida en anmälan om fallet ska göras, bör man vända sig till kommunens socialväsende, där man kan få reda på rätt handlingsförfarande utan att ange den
ungas personuppgifter.
Att hantera helhetssituationen
Eftersom många unga som är klienter i uppsökande arbete helt eller delvis har tappat förtroendet för utomstående människor, är det viktigt att få den unga att känna förtroende för
de personer som arbetar med att hjälpa honom eller henne. Enligt våra undersökningar litar
i praktiken alla unga på Vamos på sina egna uppsökare.45 Vi fungerar också som de ungas ”advokater” i servicesystemet, där många inte känner sina rättigheter eller skyldigheter.
För många unga är arbetet med uppsökaren i sig rehabiliterande och stödjande, men många
behöver också sådan hjälp som uppsökaren inte kan ge. Missbrukar- och mentalvårdstjänster är exempel på sådana tjänster som uppsökaren vid behov ska hänvisa unga till. Erfarenheten visar emellertid att det inte på något vis är säkert att tjänsterna är tillgängliga vid den
tidpunkt då den ungas motivation är tillräckligt hög, eller att tjänsterna till sitt innehåll
motsvarar behovet. I praktiken utför uppsökarna, oberoende av kommun, även sådant arbete
44 http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2007/20070417
55
som egentligen hör till missbrukar- och mentalvårdstjänsternas uppgifter. De unga kan nog,
enligt Vamos uppsökares erfarenhet, rehabiliteras till exempel i Vamos egna gruppverksamheter, men någon hjälp av specialyrkesmänniskor är det inte.
De unga som hänvisas till uppsökande arbete är ofta i så dåligt psykiskt skick, att de inte kan
hjälpas enbart genom uppsökande verksamhet. Det här är i och för sig inte fel. Situationen
blir problematisk om det inte går att hitta lämpliga tjänster för dessa unga, eller om de inte
lyckas få fotfäste i tjänsterna. För att uppsökande arbete ska ge resultat, behövs fungerande
kommunala tjänster. Uppsökande arbete kan inte, och bör inte, ersätta dessa. Uppsökaren
kan emellertid koordinera tjänsterna kring den unga, eftersom hon eller han ofta är bättre
insatt i den ungas helhetssituation än majoriteten av de övriga personer som arbetar med att
stödja den unga. På fältet är man ibland rädd för att uppsökarna ska ta plats på andra yrkesmänniskors område.46 Sådana professionella murar har lyckligtvis börjat försvinna i takt
med att arbetet har visat sig utgöra ett stöd för, inte ett hot mot, alla övriga tjänster.
På Vamos slutar arbetet så gott som aldrig med servicehandledning. Även om den unga har
alla tjänster som behövs, är servicesystemets splittrade struktur fortfarande ett problem.
Uppsökaren arbetar tillsammans med den unga och kan se till att den unga får tillräckligt
mycket ut av de tjänster som tillhandahålls.
”Har det [uppsökande arbetet] motsvarat dina förväntningar?”
”Det har varit mindre pinsamt än jag trodde. Först tänkte jag nog att jag är ju
en vuxen man och borde klara av de här sakerna själv.” – Marko, 23.
Eftersom man inte klarar allting ensam, kom åtminstone ihåg:
1. Hänvisa den unga till behövliga tjänster först när du känner den unga och
hans eller hennes behov.
2. Förbered er för mötet tillsammans med den unga. Diskutera varför ni går till stället i fråga.
3. Gå tillsammans med den unga till och från nätverksmötena.
4.Ta i nätverket upp endast de saker som den unga har gett sitt medgivande till.
Försäkra dig om att alla medlemmar i nätverket har ett gemensamt mål.
5. Kom ihåg att nätverksarbete är samarbete, bemöt även yrkesmänniskorna
med respekt.
46 Puuronen 2014
56
Uppsökarens dag
KL. 11
Första träffen på
socialen i Hertsikka
Jag cyklade till Fiskehamnen. Där
lämnade jag cykeln, så att jag lätt
kan hämta den senare på dagen.
Från Fiskehamnen fortsatte jag österut med metron.
KL. 8
Hämtade Toni
Dagen började i Konttula. Jag var
lite trött, men cykelturen piggade
upp. Jag hämtade Toni hemifrån
till Diakonissanstalten, där Toni har
gått grundskolan. Avsikten är att avbryta Tonis skolgång för resten av
vårterminen. Toni avbröt grundskolan på nionde klassen och har
nu försökt slutföra den med varierande framgång. Han hade redan
på hösten svårigheter att vakna på
morgnarna och komma iväg och
sedan januari har han varit i skolan
endast ett par gånger, då jag har
hämtat honom hemifrån och följt
honom ända fram. Nu har Toni
och jag kommit överens om att det
inte lönar sig att försöka slutföra
skolgången med våld, utan det är
bättre att börja med att förbättra
funktionsförmågan med små steg.
Jag är nöjd att Toni själv insåg hur
viktigt det är att få upp farten lite
nu. Vi kom överens om att Toni
deltar i Vamos verksamhetscenter under våren, med målet att få
vardagsrytmen i skick och lära sig
gruppfärdigheter. Skolan skulle han
sedan fortsätta med på våren. Jag
tror verkligen att den här planen
fungerar.
Toni sov när jag kom för att
hämta honom. Hans rumskompis
släppte in mig. Det var som vanligt.
Toni hade trott att vi skulle träffas först mitt på dagen. Han drack
kaffe, klädde sig och rökte en cigarett, och sedan for vi iväg. På vägen berättade Toni att han tycker
det är obehagligt att sitta i metron,
speciellt utan hörlurar, då man hör
andra människors andning. Vi pratade också lite om rymden och universum, som Toni hade läst om på
natten på Wikipedia. Till en början
kan funderingarna verka rätt virriga,
men när man lyssnar ordentligt, så
inser man att han i själva verket har
verkligt intressanta och bra tankar.
Det gick helt ok att avbryta
skolgången, ingenting konstigt. Toni
returnerade skolböckerna. Vi kom
överens om att vi skulle bekanta
oss med verksamhetscentret om
två veckor. Han talade om att börja
träna på gym med sin brorsa, men
det har han sagt tidigare också,
men inte ännu gjort. Jag tänkte att
om han inte börjar så ska jag nog
försöka puffa på lite.
Från Kallio tog jag metron till Fiskehamnen, där jag hade lämnat cykeln
på morgonen. Jag fortsatte från Fiskehamnen med cykel till Hertsikka
och följande träff.
Jag träffade mitt arbetspar i socialbyråns aula. Där är alltid litet förbryllande stämning. Vaktmästaren
trodde också idag att jag var klient
på socialbyrån. I väntrummet satt
förutom vi en ung flicka, som verkade väldigt blyg, tillsammans med
sin mamma. Efter en stund blev det
klart att de var på väg på samma
möte som vi. Flickan sade med svag
stämma att hon heter Mia. Mia var
under hela mötet väldigt tyst, men
mamman pratade rätt mycket.
Socialarbetaren berättade att de
hade träffats endast ett par gånger.
Jag försökte koncentrera mig på
flickan och filtrera bort en del av
mammans prat. Det händer att närstående har ett färgat sätt att se på
den ungas situation.
Mamman berättade att Mia
under en lång tid bara har varit
hemma. Hon är mest på datorn
och dygnsrytmen är omvänd. Socialt umgänge med andra endast
i liten utsträckning. Mia svarade
några gånger, när vi frågade henne
om hennes situation, och hon log
emellanåt. Leendena var trevliga,
hon verkar vara en schysst typ.
Mia längtade tydligen efter en förändring i sin livssituation, och något annat att göra på dagarna. De
har gått hos yrkesvalspsykolog och
mamman berättade att det nu har
kommit fram att kläddesign skulle
vara Mias bransch. Jag frågade Mia
om branschen intresserar henne.
Hon svarade försiktigt positivt. Jag
blev nu inte helt övertygad, men vi
hinner diskutera de här sakerna
senare, många gånger. Socialarbetaren deltog inte desto mera i mötets framskridande. Mia gick med
på att genast komma överens om
en ny träff. Vi kom överens om att
vi träffas om en vecka i Hertsikka, vi
går på kaffe och gör upp noggrannare planer. Jag fick en bra känsla.
Jag cyklade från Hertsikka till Östra
Centrum, där jag åt lunch. Följande träff (hembesök) var om en halv
timme på andra sidan stan, så jag
lämnade cykeln och tog bussen. Jag
hoppades att den skulle finnas kvar
på eftermiddagen. På vägen till träffen skickade Petski ett meddelande,
att om vi ändå kan träffas vid Böle
station, eftersom han hade varit hos
en kompis och inte hinner hem i tid.
Det var okej. Jag sade att jag blir
lite sen.
KL. 12.30
Med Petski på kaffe i Böle
Petski och jag gick på kaffe till Nelmanni. Petski berättade att skolan
börjar imorgon. Han kände sig spänd
inför skolstarten. Två kompisar börjar i samma skola, vilket gör att det
känns lättare. Petski har inte ännu
någon riktigt klar bild av verkstadsmekanikerstudierna. Det har inte jag
heller. En treårig utbildning. Petski
berättade att han har varit i Helsingfors i sommar. Det hade varit meningen att han skulle till sin lillebror
i Raumo, men det hade inte blivit av.
Han hade senast varit ute i lördags
(nu onsdag). Han verkade ändå må
riktigt bra. Han har slutat röka.
När jag frågade om han vill
träffa vår sjukvårdare, sade han försiktigt att han inte tycker att det
finns något behov för tillfället. Trots
att jag inte helt håller med honom,
kom vi överens om att han berättar om behov uppstår. Det går nog
att ordna träffar. Petski funderade,
att om behov uppstår, kunde det
ändå vara lättare att träffa Vamos
psykiatriska sjukskötare än skolans
hälsovårdare, eftersom han skulle
vara tvungen att förklara allting från
början för den senare.
Vi kom överens om att vi ses
om en vecka och pratar mera om
hur skolan har kommit igång och
om det har uppkommit något behov av stöd med anknytning till
skolgången.
Efter mötet satt jag kvar på Böle station. Jag svarade på de e-postmeddelanden som hade kommit under
dagen och ringde upp en klient som
hade försökt nå mig. Jag påminde
också en klient, via sms, om fredagens fotboll. Jag hoppas verkligen
att han kommer den här gången.
KL. 14.30
Med Jocke på kontoret
för att reda upp
skulderna
Vi träffades vid Sörnäs metro.
Jocke var på plats redan före överenskommen tid. Han sade att allt
är helt okej, inga förändringar. Jag
frågade om judon och Jocke berättade att han fortfarande tränar på
Kisis med kompisarna ibland. Han
har tidigare vunnit silver i junior-FM.
Han har också spelat fotboll.
Vi gick tillsammans igenom
Jockes räkningar i 1,5 timme. Hans
skulder är totalt cirka 7 000–8 000 €.
Jocke ringde tålmodigt till de olika
57
fordringsägarna, trots långa köer.
Jocke sade att han klarar av att betala bilskatten (40 euro) och skatteintyget (21 euro). Med utmätningsmannen kom vi överens om
att denna reder ut situationen och
sedan ringer upp Jocke. Det går
eventuellt att få en månads respit
innan skulderna går till utmätning.
För snabblånens del kom vi överens om en betalningsplan på 2 x 50
euro/månad. Snabblånen var just på
väg till tingsrätten, arbetstagaren på
snabblånsfirman betonade hur bra
det var att Jocke ringde, eftersom
det var alldeles i sista stund. Annars
hade räkningarna snart fördubblats.
Trots att jag är van vid det här så är
jag ändå irriterad på de där snabblånen. I början av nästa månad ska
Jocke alltså betala cirka 200 euro
(han lever för tillfället på utkomststöd), men han försäkrade mig att
han klarar av det. Han konstaterade
att han helt enkelt måste betala de
här räkningarna. När jag sade att det
blir ganska knappt, eftersom han
också har hunden som ska ha mat,
svarade han att hunden aldrig har
behövt gå hungrig och att eftersom
de har överlevt hittills, så ska han nog
klara av det här också. Jag önskar att
jag själv också kunde ha sådan tillit till
att allting ordnar sig. Jocke var ändå
väldigt lättad över att räkningarna nu
hade gåtts igenom och att han hade
en plan för hur de skulle betalas. Vi
kom överens om att vi kollar upp läget på fredag, om utmätningsmannen har ringt, och att vi sedan ringer
socialen. Ganska många saker att
reda ut idag, det snurrar i skallen,
men på ett rätt bra sätt. En bra dag.
Hämtade cykeln från Östra Centrum
och cyklade hem.
58
F
Att bygga upp styrka inför fortsättningen:
De första drömmarna i livet
Särskilt när det gäller sådana unga, som inte klarar av eller vill börja studera eller arbeta när de
kommer med i det uppsökande arbetet, koncentrerar vi oss på två saker: att stärka funktionsförmågan och öka känslan av meningsfullhet. Målet är att stärka den beredskap och de förmågor som krävs i arbets- eller studielivet, d.v.s. en normal dygnsrytm, identifiering av egna
inlärningssätt, kännedom om arbetslivets spelregler (t.ex. att man måste anmäla om man
är försenad eller sjuk), klara av socialt samspel och sköta sin personliga hygien. Långvarigt
utanförskap och sysslolöshet lamslår mångas funktionsförmåga.47 Enbart individstöd räcker
sällan som stödform för att förbättra funktionsförmågan och öka känslan av meningsfullhet
hos en ung person med svag psykisk hälsa.
”Har någonting hos dig förändrats under det här halvåret
[som klient i det uppsökande arbetet]?”
”Jag har nog fortfarande brist på motivation, men en bra
sak är att jag inte längre bor hos föräldrarna.” – Marko, 23.
Utan drömmar har
man ingenting att
arbeta för.
Enligt vår erfarenhet lider en stor del av ungdomarna inom uppsökande
arbete av en kronisk känsla av meningslöshet. De har under en lång tid känt
att deras insats eller de själva inte är viktiga. Till känslan av meningslöshet
kan också höra en handlingsoförmåga som beror på depression, vilken gör
att individen har svårt att se någon mening med att till exempel försöka
hitta en sysselsättning. Bakom handlingsoförmåga hos en ung person, som
utåt kan verka lat, finns ofta många saker som den unga behöver stöd i att ta
sig igenom. Många unga som kommer till Vamos har inte ens några drömmar. Utan drömmar har man ingenting att arbeta för. Uppsökaren måste försöka hitta den ungas inre motiverande faktorer. En fortsatt väg som bygger på dem är ofta ett hållbarare alternativ. Den externa motivationen byggs upp med hjälp av morötter och piskor. Då försöker individen undvika
bestraffningar och uppnå belöningar. Den inre motivationen däremot utgår från individen
själv och personer som handlar utifrån den är mera entusiastiska och mår bättre.48
På Vamos har man i den servicehelhet som har byggts upp runt uppsökande arbete skapat
flera meningsfulla platser där man kan vara tillsammans och ha olika aktiviteter. Gruppverksamhet med låg tröskel utgör för många unga en fungerande väg till studier eller arbetsliv.
Det främsta målet med verksamhetsformerna är att stärka den ungas sociala förmågor och
öka interaktionsfärdigheterna. På det här sättet kan den unga känna sig betydelsefull och som
en del av en gemenskap, och även uppleva sig vara ett stöd för andra. När man inledde uppsö-
47 Campbell m.fl. 2006
48 Martela & Jarenko 2014
59
SR
kande arbete på Vamos, märkte man att det i Helsingfors inte fanns tillräckligt många grupper med låg tröskel, där unga i dåligt skick kan klara av att förankra sig. Därför byggde man på
Vamos upp olika gruppverksamheter utgående från de ungas behov, till vilka många klienter
i uppsökande arbete hänvisas. I grupperna övar man upp sina arbetslivs- och studiefärdigheter i en trygg miljö, i synnerhet med hjälp av funktionella metoder. För många unga som
under lång tid har varit sysslolösa är grupperna en orsak att stiga upp på morgonen och gå ut
genom dörren. De kan också fungera bra för unga som har ett tillfälligt avbrott i sina studier
och som riskerar att hamna utanför övriga tjänster och behöver en verksamhetsform som
upprätthåller eller stärker deras funktionsförmåga. Även Puuronen (2014) har i sin forskning
i uppsökande ungdomsarbete observerat att den centrala uppgiften för uppsökande arbete är
att få den unga att bli en del i någon gemenskap.49 I Vamos grupper främjas samma mål som
i det uppsökande arbetet. Till exempel för att söka studieeller arbetsplatser behövs då inte
uppsökaren nödvändigtvis i någon större utsträckning.
”Hur kom du med i Vamos grupper?”
”Motvilligt, jag ville inte riktigt, men jag kunde ändå inte säga nej.
Sen bara fortsatte det. Nu känns det ändå bra [deltagit ett halvt år i
Vamos gruppverksamhet].” – Marko, 23.
Många unga har de mest negativa erfarenheterna från situationer tillsammans med jämnåriga. Också därför är det redan i sig rehabiliterande att göra något meningsfullt tillsammans
med andra unga i samma ålder. När den unga får fotfäste i gemenskapen minskar det uppsökande arbetets intensitet och ökar åter nästa gång den unga hamnar i ett krisläge eller övergår
till följande tjänst eller till exempel börjar studera.
49 Puuronen 2014
60
”Hur har det gått för dig i Vamos gruppverksamhet?”
”Svårt att förklara, på något sätt fattade jag att jag hade glömt hur det
känns att må bra.”
”Märker du någon speciell sak som har förändrats?”
”Egentligen insåg jag just att i förrgår pratade jag för första gången på ett par,
tre år med människor i min egen ålder. Och jag var den som pratade mest.
– Mika, 20.
Att göra saker tillsammans och en trygg grupp har en viktig roll i processen med att stärka
de sociala färdigheterna. Ingen kan rehabiliteras i ett tomrum eller i interaktion med endast
en person. Att höra till en gemenskap och bli accepterad är en av våra mest centrala psykologiska behov.50 Därför är det särskilt viktigt att hitta en meningsfull gemenskap för en ung
person när studieeller arbetsliv av en eller annan orsak inte är aktuellt. Om vi på Vamos
inte hade byggt upp en servicehelhet som utgår från behoven hos ungdomarna i uppsökande arbete, hade det uppsökande arbetet ständigt stått inför samma fråga, dvs. vart man ska
hänvisa de unga som ännu inte har tillräckligt god funktionsförmåga för att fortsätta vidare.
Dessutom finns det för alla unga på Vamos olika hobbymöjligheter, kamratstödsgrupper
och meningsfull frivilligverksamhet. Exempel på sådana finns på servicekartan på sidorna
64–65. Om det inte finns något lämpligt, utvecklas flera möjligheter.
”Hade det varit tillräckligt för dig med enbart uppsökande arbete?”
”Jag tror inte att det hade hjälpt mig så mycket med bara uppsökande arbete.
Det har varit ett stöd i praktiska saker. [Vamos] grupp har varit bra på så vis att
jag har lärt mig att kommunicera igen och fått några kompisar också. Därför
har jag det mycket bättre nu. Jag kan fara till olika ställen och sköta mina
ärenden själv.” – Daniel, 23.
När det ännu inte är aktuellt med skola eller arbete,
kom åtminstone ihåg:
1. Utvärdera hur den gemensamma planen genomförs och uppdatera den
vid behov.
2. Bekanta er tillsammans med olika alternativ i fråga om studier, arbetsliv
och hobbyer som intresserar den unga.
3. Hitta tillsammans med den unga en meningsfull funktionell gemenskap.
4.Ge hela tiden mera ansvar till den unga och gör dig själv mera obehövlig.
50Se t.ex. Lyuobomirsky 2009; Seligman 2011
Ungdomarna på Vamos
har tillgång till olika
hobbyverksamheter
och kamratgrupper.
Om det inte finns något
som passar, utvecklas
flera alternativ.
JM
61
62
G
Att förbinda sig att gå vidare:
Stödet slutar inte vid handledningen
Som tidigare konstaterats, är målet för uppsökande arbete att nå den unga och hjälpa honom
eller henne till sådana tjänster eller sådant stöd som stöder utvecklingen mot självständighet.
Det sekundära målet är att stödja den unga att hitta en studieeller arbetsplats och stärka de
färdigheter som behövs för detta. Men också sådana unga som redan i det inledande skedet
har så god funktionsförmåga att man efter den första träffen fokuserar på att hitta en studieeller arbetsplats hänvisas till uppsökande arbete. På Vamos utgör dessa unga endast en dryg
tiondel.
”I vilket skede behöver du inte längre uppsökaren?”
”Vi börjar nog vara i det skedet nu. Åtminstone till pappers börjar allt
vara i skick. Jag har en långsiktig plan [universitet] och går regelbundet i
Vamosgruppen.” – Marko, 23.
Det finns ett stort utbud av läroanstalter, och utbudet är i ständig förändring. Det samma gäller arbetsplatserna. I en stad av Helsingfors storlek är
det omöjligt att ständigt hålla sig uppdaterad om alla förändringar som
sker på fältet. Den offentliga diskussionen om ungdomar är ibland aningen
fördomsfull, men enligt vår erfarenhet vill i praktiken varje ung som har
kommit till Vamos antingen studera eller jobba i framtiden. För att sysselsättningen ska förverkligas så effektivt som möjligt, har man vid Vamos
utvecklat en funktion för karriärservice (fi. urapalvelut). Dess uppgift är
att enligt modellen för uppsökande arbete hitta praktik- och arbetsplatser
för de unga. Också i karriärservicen är utgångspunkten att den unga själv
vet vad som är bäst för honom eller henne själv. Arbetstagaren på karriärservicen bygger tillsammans med den unga upp en väg till arbetslivet som
utgår från den ungas kapacitet och önskningar. Ibland går vägen via studier,
men majoriteten av de unga som omfattas av karriärservice är i första hand
intresserade av att hitta ett jobb. De unga ges individuellt stöd i att utforma, planera och förverkliga sina yrkesmässiga mål. En viktig del av verksamheten är att skapa och upprätthålla
ett omfattande och fungerande arbetsgivarnätverk, främst bestående av företag.
Den unga får
alltid komma
tillbaka, om
det behövs.
I karriärservicen förankras det uppsökande arbetet i det omgivande samhället och man går
tillsammans med ungdomarna till de ställen som de behöver besöka för att nå sina mål.
Karriärservicens arbetstagare besöker tillsammans med den unga både arbetsplatser och
arbetskraftsbyrån och hjälper till med praktiska saker som främjar sysselsättningen och
stärker arbetslivsfärdigheterna. Också det stöd som erbjuds till arbetsgivarna är av avgörande
betydelse för arbetets effektivitet. Målet är att sammanföra en arbetsgemenskap med en ung
person som passar in i den och att bygga upp förtroendet mellan dessa båda. Både den unga
63
och arbetsgivaren ges stöd även efter att ett eventuellt anställningsförhållande har utformats
– alltid när det finns behov.
”Vilket skede är nu på gång med uppsökaren?”
”Vi håller långsamt på att avsluta samarbetet, mycket mindre kontakt nu och
mest bara om det blir någon kris.” – Mira, 27.
En del av ungdomarna i uppsökande arbete fortsätter mot studieeller arbetslivet via olika
förberedande eller rehabiliterande utbildningar. Också sådana finns det, särskilt i större städer, gott om. Även på det här fältet sker ständiga förändringar. Det lönar sig för uppsökarna
att uppdatera sina kunskaper genom olika frivilliga utbildningar. När man har hittat rätt väg
framåt och den unga har förankrat sig i den vägen, börjar klientförhållandet ofta avvecklas av
sig självt. Enligt vår erfarenhet lönar det sig att stärka uppsökarens roll när den unga inleder till exempel studier eller praktik. I övergångsskeden är det viktigt att stärka stödet eller
åtminstone intensifiera kontakten, eftersom övergångar för många unga i uppsökande arbete
ofta har lett till nya avbrott. För många är det lätt att börja något nytt, men för att förankra sig
i verksamheten behövs särskilt stöd.
När den unga inte längre behöver uppsökaren, är det bra att uppsökaren och den unga pratar
om att klientskapet ska avslutas. Samarbetet blir på grund av sin intensitet viktigt för både
den unga och uppsökaren. Det är bra att arbetet inte avslutas helt plötsligt. Efter det egentliga
arbetet är det till och med önskvärt att uppsökaren kontaktar den unga några gånger och frågar hur det går. På Vamos har vi bestämt att den unga alltid får komma tillbaka, om det behövs.
Det händer sällan att någon kommer tillbaka, men för de som gör det är det viktigt att veta att
det alltid går att ringa en uppsökare – ofta dessutom samma välbekanta människa.
”Hur känns det nu, när ni håller på att avsluta ditt klientskap?”
”Nu när jag bor ensam känns det nog bra att veta att det finns någon jag kan ringa
till om jag verkligen behöver hjälp. Fastän vi inte längre träffas.” – Daniel, 23.
När samarbetet avslutas, kom åtminstone ihåg:
1. Träffa den unga några gånger efter att han eller hon har fortsatt vidare.
2. Avsluta arbetet genom att till exempel gå på lunch.
3. Gör klart för den unga att han eller hon fortfarande kan ta kontakt efter
att arbetet har avslutats.
4.Kom överens om att ta kontakt ett halvår efter att samarbetet har avslutats.
64
Vamos tjänster
Varje ung ska ha möjlighet till en bra framtid
HANDLEDNING
TJÄNST FRIVILLIGHET
FÖR VARJE UNG EN EGEN • Den unga själv
• Föräldrar
• Kamrater och den
närmaste kretsen
Band
Kamratstöd till föräldrar
Gym
Förlängning
Cirkus
Utbrytningsgrupp
• Socialväsendet
• Hälsoväsendet
• Läroanstalter
Klättring
Barndom av glas
FC Vamos
Regnbågsgrupp
HOBBYER
KAMRATSTÖD
Individstöd
AT T B R Y S I G
Uppsökande ungdomsarbete
AT T LYS S N A
Karriärservice
Gruppverksamhet
Verksamhetscentral
Startträning
Arbetsverksamhet i
rehabiliteringssyfte
AT T B E K A N TA S I G
STÖD I VARDAGSOCH LIVSHANTERING
Utvärdering av stödet
Gemensam plan
Dygnsrytmen i skick
Interaktionsfärdigheter
Psykiskt välbefinnande
Missbrukarrådgivning
Munhälsa
Sexualhälsa
Ekonomirådgivning
SERVICEHANDLEDNING
& NÄTVERKSARBETE
Mentalvårdstjänster
Missbrukartjänster
Boendetjänster
Utkomst
Arbetskraftsförvaltningens
tjänster
Övriga myndighetsärenden
HELHET
ATT BLI SJÄLVSTÄNDIG
ARBETSTAGAREN OCH EN PLATS I GEMENSK APEN
TRO PÅ FRAMTIDEN
Verkstäder &
Föreläsningar
Utflykter & läger
Senior-Vamos
Utbildning och
sysselsättning
Bemärkelsedagar
Amigo-mentorer
Årstidsfester
FRIVILLIGVERKSAMHET
Meningsfull
verksamhet
HÄNDELSER &
EVENEMANG
Funktionsförmåga
och livshantering
AT T G Å T I L L S A M M A N S
Den unga
Vad är ett bra liv
för mig?
FÖ R T R O E N D E
(egen definition)
AT T K N Y TA A N
FORTSATTA VÄGAR
ATT IDENTIFIERA
SINA TALANGER
Studie- och
arbetslivsfärdigheter
Att utveckla sina
egna färdigheter
Att hitta ett intresse
Att fungera i en
gemenskap
EN STÄRKANDE
GEMENSKAP
En trygg och
meningsfull plats
Integrerade tjänster
Att ställa iordning lokaler
Utbildning som
förbereder för examen
Utbildning på andra stadiet
Praktik
Sysselsättning
Drömmar och mål
65
66
En av Vamos
styrkor är att
de som leder
det uppsökande
arbetet även
själva arbetar
som uppsökare.
JM
5.
67
Ledarskap och strukturer
i uppsökande arbete
Uppsökande arbete sätter stora krav på ledningen. Chefen måste
ha goda insikter i arbetet och också själv arbeta på fältet då och då.
Chefen måste ge uppsökarna tillräcklig frihet, men samtidigt säkra
deras arbetshälsa genom att avgränsa arbetet tillräckligt noggrant.
Ledningskulturen har haft en stor betydelse för att Vamos uppsökande ungdomsarbete har
utvecklats till sin nuvarande form. Vamos styrka är att de som leder det uppsökande arbetet även själva arbetar som uppsökare. Chefen är en av oss. Varken uppsökarna eller chefen
behöver kunna allt. Chefen behöver inte ha svar på alla frågor. Det viktigaste är att vara närvarande och ha förmåga att lyssna och vilja att lära och garantera uppsökarna goda förutsättningar att sköta sitt arbete. Chefen måste identifiera uppsökarnas styrkor och låta dem
använda dessa i arbetet. Om chefen och ledningen är långt från det grundläggande arbetet,
kan det vara svårt att förstå verksamhetsmiljöns mångformighet. Chefen kan inte vara en
utomstående. Arbetet måste vara uppbyggt så att det innehåller regelbundna möten och
dialog med uppsökarna. Grunden till gott ledarskap ligger i att föregå med gott exempel och
använda en coachande arbetsmetod. Chefen är ett serviceproffs, som ska arbeta för att arbetstagarna ska känna entusiasm och engagemang i sitt arbete. Han eller hon ska skapa förutsättningarna för att arbetstagarna använder sitt kunnande så effektivt som möjligt till förmån
för arbetsgemenskapen och de unga, och även försäkra sig om att de gör det arbete som de är
anställda för att göra. En engagerad uppsökare engagerar även sina unga klienter. Precis som
när det gäller ungdomarna är sättet på vilket man bemöter sina underordnade det avgörande.
Ledarskapet måste alltså vara öppet och värna om arbetstagarnas välbefinnande, för att
man ska kunna nå målen med arbetet. Eftersom uppsökarna huvudsakligen arbetar ensamma, är det viktigt att det tillräckligt ofta ordnas gemensamma möten och att dessa präglas
av öppenhet och ömsesidigt förtroende. Arbetet är tungt, och svåra saker kommer upp till
ytan. Det går inte att utföra arbetet om man är i halvdant skick. Varje uppsökare måste ha
möjlighet att med chefen och de andra arbetstagarna ta upp de frågor som uppkommer i
arbetet, genast behov uppstår. Arbetet är ofta väldigt belastande, och inkluderar även risk för
empatiutmattning och medtraumatisering. En fungerande arbetsgemenskap tar i bästa fall
gemensamt ansvar i de svåraste frågorna. På Vamos har det uppsökande arbetets effektivitet
även byggt på att samarbetsrelationerna med de unga är långvariga. Om arbetstagarna ofta
byts är det inte säkert att det uppstår en sådan interaktionsrelation som för framåt. Att satsa
på arbetshälsan underlättar för arbetstagarna att förbinda sig till arbetet och gör att arbetet
upplevs som meningsfullt.
68
Man bör hålla fast vid arbetets särdrag
Förutom att värna om arbetstagarnas arbetsförmåga är ledarskapets uppgift även att möjliggöra att de grundprinciper som presenteras i den här boken förverkligas. Vid rekryteringen
är det skäl att fästa särskild uppmärksamhet vid arbetstagarens förmåga att bemöta unga och
försöka ta reda på attityderna till ungdomar som befinner sig i en svår livssituation. Arbetstagarna får inte ha flera unga än de verkligen klarar av att stödja. På Vamos har vi märkt att en
arbetstagare kan ha cirka 20–25 unga i aktivt arbete. Också det är för många, om alla befinner
sig i arbetets intensiva skede. Om antalet klienter ökar, förlorar det uppsökande arbetet sina
karaktäristiska drag. En bra indikator är uppsökarens kalender. Om där finns tomt utrymme
finns det plats för flera ungdomar. Träffarnas längd varierar beroende på de ungas behov.
Om uppsökaren
inte minns namnen
på alla klienter,
är de för många.
På Vamos har vi satt som mål att en uppsökare träffar i genomsnitt
tre unga per dag. Eftersom man oftast bestämmer träff med de unga
utanför kontoret, går en stor del av dagen åt till resor. I Helsingfors
fungerar kollektivtrafiken täckande och de olika tjänsterna finns ofta
på samma område. Situationen är en helt annan till exempel i Lappland, där en resa till arbetskraftsbyrån kan ta nästan en hel arbetsdag.
Även om uppsökaren träffar de unga på kontoret, rekommenderar vi
inte flera än fyra träffar per dag, eftersom uppsökarens förmåga att
vara närvarande för flera unga än så blir lidande, och arbetet inte längre känns meningsfullt.
Undervisnings- och kulturministeriet samlar årligen in uppgifter om bakgrund, antal och
genomförda handledningar angående unga som deltar i uppsökande arbete. De i sig värdefulla uppgifterna och siffrorna utelämnar emellertid en stor del av det arbete som det uppsökande arbetet, åtminstone på Vamos, huvudsakligen fokuserar på. Utmaningarna i anslutning
till statistik och mätningar av arbetets effektivitet är kända både av aktörerna inom uppsökande arbete och på ministeriet, och nya lösningar håller på att utvecklas. Servicehandledningar eller att hitta arbetsplatser berättar inte nödvändigtvis någonting om de ungas välbefinnande. Om det finns lokala brister i utbudet av arbete eller till exempel missbrukar- och
mentalvårdstjänster, kan det uppsökande arbetet inte nå goda ”resultat” i den mån som de
nuvarande indikatorerna mäter det. De bristerna är också en knäckfråga för att ungdomsgarantin ska lyckas.51 Chefen måste hålla huvudet kallt och låta arbetstagarna utföra sitt arbete
väl, trots att kraven på effektivitet är höga. Man bör hålla fast vid arbetets särdrag. En bättre
bild av arbetets kvalitet än vad siffror kan visa får chefen genom att vara närvarande i uppsökarnas vardag och även själv delta i det uppsökande arbetet.
Om väntetiderna mäts i månader, betyder det att det finns klara brister i resursallokeringen
och organiseringen av det uppsökande arbetet. På Vamos har vi haft som princip att uppsö-
51 Tuusa m.fl. 2014; Notkola m.fl. 2013
69
SR
karna tar emot nya unga i den takt som de föregående går vidare, även om det finns unga i
kön. Om man genast tar emot alla unga som anmäler sig, och varje uppsökare får flera tiotals
egna unga, är det inte möjligt att utföra arbetet med den intensitet som är utmärkande för
uppsökande arbete. Om uppsökaren inte minns namnen på alla klienter, är de för många.
Strukturerat kaos
På Vamos har vi märkt att uppsökarnas varierande arbets- och utbildningsbakgrund och
olika arbetserfarenhet är en stor rikedom. Det är också bra om uppsökarnas könsfördelning
är jämn. Eftersom utmaningarna och problemen, liksom även servicesystemet, är så omfattande, är det bra att det finns mångsidigt kunnande i det egna teamet. Trots att uppsökarna
har sina egna specialområden, har vi ändå inte i någon nämnvärd utsträckning preciserat
arbetsbeskrivningarna sinsemellan olika. För att leda ett mångprofessionellt team behövs
smidighet och förmåga att identifiera de olika uppsökarnas kunnande. I uppsökande arbete
är det viktigt att chefen skapar sådana strukturer inom vilka det fungerar bra att utföra ett
arbete som kräver flexibilitet.
Uppsökande arbete är fullt av osäkerhet och överraskande situationer. Det är viktigt att värna
om arbetstagarnas arbetshälsa genom att erbjuda sådana strukturer som bildar viss regelbundenhet, såsom veckomöten och professionell arbetshandledning. Det är också viktigt att
säkra arbetstagarnas möjlighet att utvecklas i arbetet. Om de inte får pröva nya saker och ta
sig an nya utmaningar tynar det uppsökande arbetet bort. Det finns inte någon modell som
70
kan fungera som en patentlösning för allt uppsökande arbete. Dagarna består av nya situationer och kräver kreativa och snabba lösningar av både arbetstagarna och förmännen. Alla
arbetsdagar är olika. I flexibelt individarbete är det viktigt att chefen ser till att arbetet inte
börjar kännas kaotiskt.
Eftersom man ofta arbetar med individer som mår dåligt, och de behövliga tjänsterna inte
alltid är tillgängliga, består dagarna inte enbart av framgångar. Därför är det viktigt att chefen
skapar strukturer och håller fast vid dem. Arbetstiderna måste gå att justera enligt de ungas
behov. Huvudsakligen – men med möjlighet att flexa vid behov – utförs arbetet emellertid
på tjänstetid. Chefen måste försäkra sig om att uppsökarna inte fortsätter arbetet på fritiden.
På grund av arbetets natur måste chefen lita på arbetstagarna och ge dem utrymme att utföra
arbetet självständigt.
På Vamos inleds och avslutas varje vecka tillsammans med arbetskamraterna. På måndagen
startar veckan med en genomgång av gemensamma ärenden och veckans arbetsfördelning.
Om någon märker att den har sådana uppgifter i sin kalender som förutsätter stöd av andra,
är det här rätt tillfälle att be om och få stöd. Eftersom uppsökarna i stor utsträckning arbetar
ensamma är det viktigt att alla deltar i de gemensamma mötena. Nästan ännu viktigare än
måndagens veckomöte är fredagsgenomgången. Då har varje arbetstagare möjlighet att ta
upp aktuella eller problematiska frågor som har uppkommit under veckan. Det är viktigt att
behandla dessa frågor tillsammans, inte enbart för att få dela med sig, utan även med tanke på
arbetets utveckling.
Tillräckligt stöd måste erbjudas
De ungas olika situationer och livserfarenheter som uppsökarna tar del av i sitt arbete kan
vara väldigt betungande. Samarbetet med vissa unga kan vara långvarigt och trots att relationen alltid är professionell, utvecklas även en emotionell sida av relationen. Det är också
möjligt att uppsökaren upplever att hans eller hennes betydelse för den ungas välbefinnande
är större än den i verkligheten är. Salmisaari (2013) har beskrivit ett fenomen av det här slaget
i missbrukar- och mentalvårdsarbetet som ”suuren sylin syndroomaksi” (ungefär: ”den stora
famnens syndrom”). För att undvika det här är det viktigt att chefen verkligen är insatt i arbetet och systematiskt går igenom klientsituationer tillsammans med arbetstagarna. Kanske
ännu viktigare är att tala om fenomen av det här slaget och få arbetstagarna själva att fundera
på sina roller i de ungas liv. Arbetet måste utföras tillräckligt – inte alltför – väl. Annars blir
arbetstagaren utmattad och resurserna riktas fel. Att definiera den önskade kvalitetsnivån är
chefens uppgift, inte arbetstagarnas.
På Vamos har arbetshandledning ända sedan starten varit en central del av det uppsökande
arbetet. Med hjälp av en utomstående arbetshandledare har vi behandlat både situationer i
anslutning till klientarbetet och arbetsgemenskapens handlande. Tyvärr är det inte så här väl
ordnat överallt. År 2013 fick ungefär en tredjedel av de finländska uppsökarna ingen arbets-
Att definiera
den önskade
kvalitetsnivån
är chefens
uppgift, inte
arbetstagarnas.
71
handledning.52 Förutom arbetshandledning varje månad har varje
uppsökare på Vamos möjlighet att genom företagshälsovården få
prata med en psykolog, om det i arbetet har förekommit en sådan
situation som upplevs kräva individuellt stöd utanför arbetsgruppen. Uppsökarna möter i sitt arbete olika slag av mänskligt lidande
och även om arbetstagarna är erfarna kan chefen inte förvänta sig att
de klarar av varje situation. Det är viktigt att chefen håller sig uppdaterad om uppsökarnas arbete, och vid behov erbjuder professionellt stöd eller hänvisar till företagshälsovården.
Det närmaste stödet på Vamos finns i arbetsparet. Arbetet parvis har
ingått i Vamos struktur för att främja arbetstagarnas arbetshälsa och
utvecklingen av arbetet. Som ovan konstaterats sker den första träffen med de unga tillsammans med arbetsparet och beroende av situationen är arbetsparet med i större eller mindre utsträckning under
hela processen. Senast en månad efter den första träffen sker en träff
med den unga tillsammans med arbetsparet. Arbetsparets uppgift är att stödja den ungas
egna uppsökare i arbetet och erbjuda sitt yrkeskunnande speciellt i sådana skeden då arbetet
verkar stampa på stället. Å andra sidan är parets uppgift att diskutera och ge respons på det
arbete som har utförts och ständigt utveckla de enskilda uppsökarnas och hela arbetsformens metoder. Även här är förtroende viktigt. Arbetstagarna måste känna varandra och lita
på varandra, så att båda vågar tala även om sina tillkortakommanden och blandade känslor.
Arbetsparet är alltid den första person som uppsökaren diskuterar den ungas ärenden med.
Redan vetskapen om att paret finns lättar uppsökarens börda.
Du som är chef, kom åtminstone ihåg:
1. Utför också själv klientarbete.
2. Var tillgänglig för dina underordnade och lita på din arbetsgrupp.
3. Håll uppsökarnas klientantal på en måttlig nivå och definiera tillräcklig
kvalitetsnivå.
4.Se till att strukturerna är tillräckligt starka och tydliga.
Försäkra dig om att de iakttas.
5. Samarbeta intensivt med andra producenter av ungdomstjänster. Sätt ihop en
mångprofessionell ledningsgrupp som stöd för det uppsökande arbetet.
52 Häggman 2014
72
Vi påstår inte
att Vamos
modell skulle
vara färdig och
allsmäktig.
SR
6.
73
Mot ännu bättre uppsökande
arbete
Uppsökande arbete är till sin natur som en kameleont. Det måste
anpassas till verksamhetsmiljön och servicesystemet, som båda
är i ständig förändring. Dessutom måste man kunna erbjuda varje
ung person individuellt stöd som utgår från den ungas behov. Den
ständiga förändringen utgör också grunden till en flexibel utveckling.
I den här publikationen har Vamos verksamhetsmodell presenterats på både filosofisk och
konkret nivå. Vi påstår emellertid inte att Vamos modell skulle vara färdig och allsmäktig.
Det bör den inte vara, eftersom miljön som arbetet utförs i är i ständig förändring och de
ungas behov alltid är individuella. Vi påstår ändå att modellen erbjuder en fruktbar grund, på
vilken man kan bygga ännu bättre uppsökande ungdomsarbete. Vi anser att det är förenligt
med det uppsökande arbetets ideologi att vi inte är låsta i våra yrkeskategorier, utan ständigt
redo att utveckla servicen så att den blir allt mera helhetsbetonande och allt bättre stöder de
unga. I det här kapitlet presenterar vi fem utvecklingsriktningar, som det uppsökande arbetet
kunde utforska. De har alla utformats i samspel med unga och utgående från deras behov. De
är inte avsedda att minska stödet från de befintliga målgrupperna, utan att styra uppsökande
arbete även i andra riktningar, där Vamos arbetsmodell kunde vara till stor nytta.
SR
74
Fem utvecklingsriktningar
för uppsökande arbete
1.
Aktivera de närstående
Idén med helhetsbetonande stöd till individen är bra. Individen är emellertid inte
nödvändigtvis alltid ett tillräckligt omfattande mål. Om man utvidgar det helhetsbetonande stödet, är det skäl att även observera de närstående som omger den unga,
dvs. kamrater och familj. Vi har märkt att stödet till de unga i många fall skulle stå på en hållbarare grund om även de närstående skulle få det stöd de behöver. Till exempel en ung som
har problem med droger kanske inte har någon annan närmaste krets än missbrukargemenskapen. Det kan vara verkligt svårt, och kanske inte ens önskvärt, att bryta sig loss från den,
eftersom den kan vara den enda gemenskap den unga upplever sig tillhöra. Om familjerelationerna är problematiska räcker det inte nödvändigtvis att den unga ges individuellt stöd.
Då borde familjen fås med, även om den unga har fyllt 18 år. För att uppsökande arbete ska
kunna betjäna hela gemenskaper bättre än i nuläget, borde det bättre svara mot de befintliga
behoven. I uppsökande arbete har betoningen på individen kunnat leda till att de närstående
inte uppmärksammas i klientprocessen.53
2.
Hitta dem som har hamnat utanför
Trots att unga hänvisas till uppsökande arbete från vitt skilda tjänster och man
på vissa orter letar upp unga på gatorna, finns det ändå sådana unga som inte nås.
Om den unga inte har sådana närstående som oroar sig för honom eller henne,
eller om de närstående inte känner till uppsökande arbete, kan den unga förbli utan stöd.
Speciellt bekymrande är situationen för invandrare, eftersom deras närstående är mindre
medvetna om uppsökande arbete än majoritetsbefolkningen. Den proportionella andelen
invandrare har minskat avsevärt i uppsökande arbete i hela Finland och är nu under fem procent.54 Redan genom en omfattande informationskampanj som riktar sig till specialgrupper
kan man få mycket till stånd, men det räcker inte hela vägen. Det uppsökande arbetet måste
hela tiden utveckla sina tjänster i en sådan riktning att även de som är i skymundan får det
stöd och de tjänster de behöver. Det uppsökande arbetet borde i fortsättningen sträva efter
att genom mera direkta kanaler hitta invandrare med behov av stöd. Det här kan i praktiken
betyda att man till exempel bildar nätverk med myndigheter som arbetar med invandrare
och med invandrarnas egna gemenskaper.
53 Häggman 2014
54Puuronen 2014
3.
Arbetspar som handlar snabbt
4.
Intensivare uppsökande arbete
5.
Tillräckligt tidigt uppsökande arbete
75
Till uppsökande arbete hänvisas ofta unga som är i akut behov av stöd. Till det
uppsökande arbetets natur hör att omedelbart svara mot behovet. Eftersom det
tidvis är kö till uppsökande arbete är det här inte alltid möjligt. På mänsklig nöd
borde man svara när den uppkommer. En snabbare reaktion är också mera kostnadseffektiv.
Det vore kanske orsak att utveckla en modell med resursallokering till varje kommun, med
hjälp av vilken det uppsökande arbetsparet kunde åka iväg och träffa den unga genast efter
den första telefonkontakten, för att kartlägga situationen.
Vi har märkt att en del av de unga som hänvisas till uppsökande arbete skulle
behöva en ännu intensivare tjänst än uppsökande arbete för att rehabiliteras.
Å andra sidan är den uppsökande arbetsmodellen just vad de längtar efter. Ett
flexibelt stöd som är människonära och bryr sig om och kommer med till de ställen där det
behövs. Stödet vore klart effektivare om träffarna ordnades så gott som varje dag. Vanligtvis
träffar Vamos uppsökare sina unga ungefär en gång i veckan, men det räcker inte för alla. Den
nya modellen vore till sin karaktär klart mera terapeutisk och skulle fokusera ännu starkare
på den kraft som interaktionen mellan två människor utgör. Vi tror att en intensivare modell
också skulle vara mera kostnadseffektiv för de unga som verkligen behöver stödet.
Vi tror att en arbetsmodell i stil med uppsökande ungdomsarbete skulle fungera
bra redan i grundskolan. Då skulle det uppsökande arbetets förebyggande funktion få en mera framträdande roll. Det vore mycket mera kostnadseffektivt att ta
tag i problemen när de uppkommer. Uppsökande arbete idkas redan nu på vissa orter bland
unga i grundskoleåldern, men huvudsakligen stöder arbetsformen unga i åldrarna 15–19 år.55
Den modell som presenteras i den här boken skulle fungera bra också med yngre klienter.
Till exempel på högstadiet kunde finnas utomstående uppsökande ungdomsarbetare, vilkas
uppgift – liksom även för unga över 16 år – skulle vara att bekanta sig med den unga och ge ett
helhetsbetonande stöd. Många som får stöd på det här sättet skulle inte vara i behov av rehabilitering efter grundskolan och modellen skulle också förebygga avbrytande av grundskolan
och stödja förankringen i studier på andra stadiet.
55 Häggman 2014
76
JM
7.
77
Dumma frågor
Varför namnet Vamos?
En av de uppsökare som var med och grundade Vamos hade som sin idol den spanska tennisspelaren Rafael Nadal, som efter ett lyckat slag ropade “¡Vamos!”. Det är ett uppmuntrande tillrop som används i spansk idrott.
På vilket sätt skiljer sig Vamos modell från ”vanligt”
uppsökande ungdomsarbete?
Det finns inte något sådant som ett ”vanligt” uppsökande ungdomsarbete. Det görs på olika
sätt beroende på ställe och uppsökare. Avsikten med den här boken var inte att berätta hur
Vamos skiljer sig från andra modeller, utan hur uppsökande arbete görs på Vamos och varför.
Vi hoppas att vi genom att berätta om våra sex års erfarenheter ska kunna bidra med någonting till andra aktörer.
Vad betyder ”en helhetsbetonande arbetsmodell” egentligen?
Det betyder att uppsökaren stöder den unga i alla de frågor i anslutning till välbefinnande
som den unga behöver stöd i. Vi bemöter den unga som en person istället för som till exempel en missbrukare eller arbetslös. Få problem uppstår ur tomma intet och ett mera systematiskt tänkesätt är väsentligt för ett hållbart och effektivt stöd. Vi hänvisar inte de unga
vidare till följande instans så fort vi möter ett problem som vi inte själva klarar av att lösa.
Trots att vi stöder den unga i att hitta fram till de tjänster som passar bäst, bär vi ändå ansvaret för helheten. Enligt vår erfarenhet är det ett oumbärligt stöd för såväl den unga som för
servicesystemet.
Är den här arbetsmodellen dyr?
Nej. Genom att satsa på intensitet i det inledande skedet, dvs. genom att bekanta sig med den
unga, blir den fortsatta vägen hållbar. Kostnadseffektivitet på lång sikt uppkommer genom
intensitet, individualitet och genom att det finns en yrkesmänniska som bryr sig om den
unga. I själva verket blir vår modell väldigt billig för samhället.
78
Hur får man med övriga aktörer i nätverkssamarbetet –
de har säkert väldigt bråttom?
Övriga aktörer har så småningom märkt att uppsökande arbete ger mervärde åt servicesystemet. Nätverkssamarbete har funnits redan innan den nuvarande formen av uppsökande
arbete, så det är inte fråga om någonting nytt i sig. Majoriteten av de övriga yrkesmänniskorna har ändå inte beredskap att besöka de unga i deras hem eller gå med dem till behövliga
tjänster. Därför lönar det sig att vända sig till den uppsökande sidan när behov uppkommer.
Ett fungerande nätverksarbete sparar allas resurser.
Vad betyder det att en interaktionsrelation är emotionell och
förmedlar att uppsökaren bryr sig om den unga?
Det är grunden till vårt uppsökande arbete, och betyder att vi respekterar och bryr oss om
den unga som människa. Uppsökaren måste också genom sitt handlande visa det för den
unga. Varje människa är värdefull och förtjänar ett sådant liv som han eller hon själv tycker
är bra. Många unga i uppsökande arbete har saknat goda interaktionsrelationer. När de får
uppleva att någon (uppsökaren) tycker att de är värdefulla och unika som människor, blir klientrelationen mycket stark. Den kan få mirakel att ske och förädla upplevelsen av förändring
vidare till en känsla av egenvärde och självrespekt. Då är relationen till uppsökaren inte längre ett livsvillkor för de här goda känslorna, utan den unga kan så småningom börja frigöra sig
från uppsökaren och leva ett självständigt liv.
Hur går det med yrkesmässigheten om känslorna är för mycket med?
Hur går det med yrkesmässigheten i hjälparbete, om känslorna inte alls är med? Inte bra. Det
är klart att för mycket känslosamhet är en nackdel, men om arbetet utförs strikt rationellt, får
den unga inte nödvändigtvis någon känsla av att uppsökaren bryr sig om honom eller henne.
Arbetet måste utföras med känslor. Det finns inte någon enkel lösning på den här frågan.
Varje uppsökare går en balansgång, där den ena ytterligheten är kall yrkesmässighet och den
andra är en varm vänskapsrelation. Ingen av dessa ytterligheter hör till uppsökande arbete.
Kan man använda modellen i kommunens tjänster?
Allt är möjligt. Å ena sidan har vi märkt att mindre organisationer mera flexibelt kan erbjuda stöd till unga som befinner sig i en svår livssituation. För motsvarande tjänster med låg
tröskel, som snabbt utvecklas enligt behoven, kan det vara svårt att skapa fungerande ramar
på kommunnivå. Å andra sidan, utan intensivt samarbete med kommunerna skulle det inte
vara någon idé med hela systemet. Vamos är en servicehelhet som kompletterar kommunens
79
tjänster, och utvecklas i samarbete med kommunerna för att på bästa sätt svara mot lokala
behov. Vamos erbjuder en grund i vars servicehelhet det går att flexibelt integrera även kommunens egna tjänster.
Kan ni på något sätt bevisa att ert system fungerar?
Vamos uppsökare är så motiverade, att de hade stuckit någon annanstans om vår modell inte
hade fungerat. Om Vamos inte var en verkligt kostnadseffektiv modell, hade vi inte uppnått en så central roll i servicesystemet för unga i Helsingfors och Esbo. Åtminstone inte så
här snabbt. Systemet fungerar bättre för varje år, och enligt våra undersökningar stärks de
ungas övergripande välbefinnande och tro på en bättre framtid genom uppsökande arbete
och Vamos övriga tjänster.56 Eftersom vi ser positiva förändringar varje dag, är vi övertygade
om att vår modell fungerar. Till exempel Kalle, som vi presenterar i början av boken, har just
studerat färdigt och fått ett yrke, och hans framtid ser lovande ut. Förutom att bry sig om är
det oerhört viktigt att yrkesmänniskorna tror på de ungas förmågor och möjligheter, eftersom den tron förmedlas vidare till de unga. Uppsökarnas tro på en förändring till det bättre
är av stor betydelse för Vamos effektivitet.
80
Källor
Intervjuer med experter:
social exclusion and self-control. Social
kommunikaationa ja suhteena. Vastaami-
Neuroscience. Volume1, issue 2, 2006.
sen, vallan ja vastuun merkitys sosiaalia-
Psychology Press.
lan asiakastyön vuorovaikutussuhteessa.
Merja Angle, handledare för uppsökande
Kuopion yliopisto. Kuopio.
ungdomsarbete, Jyväskylä stads ungdoms-
Helkama, Klaus & Myllyniemi, Rauni
tjänster Reetta Karvonen, handledare för
& Liebkind, Karmela 1999: Johdatus
Notkola, Veijo & Pitkänen, Sari & Tuusa,
uppsökande ungdomsarbete, Esboregionens
sosiaalipsykologiaan. Edita Publishing Oy.
Matti & Ala-Kauhaluoma, Mika & Harkko,
utbildningssamkommun Omnia Helsingfors.
Jaakko & Korkeamäki, Johanna &
Katariina Kauppola, uppsökande ungdoms-
Lehikoinen, Tuula & Lehtoranta, Pirjo &
arbetare, Joensuun nuorisoverstas ry Hjort, Haldis 1995: Etsivän työn psykologia.
Puumalainen, Jouni & Ehrling, Leena &
Sanna Kyriopoulus, handledare för upp-
Gummerus Oy. Jyväskylä.
Hämäläinen, Juha & Kankaanpää, Eila &
sökande ungdomsarbete, Esboregionens
Rimpelä, Matti & Vornanen, Riitta 2013:
utbildningssamkommun Omnia
Häggman, Erik 2014: Etsivä nuorisotyö 2013
Nuorten syrjäytyminen. Tietoa, toimintaa
Tarja Laukkanen, ansvarig handledare,
tilastoraportti. Trenditietoja 2008-2013.
ja tuloksia? Riksdagens granskningsutskotts
Tammerfors stads ungdomstjänster
Undervisnings- och kulturministeriet.
publikation 1/2013. Riksdagen. Helsingfors.
arbetare, Vasa stads ungdomsavdelning Kaartinen-Koutaniemi, Jaakko 2012:
Puuronen, Anne 2014: Etsivän katse. Etsivä
Jenni Turpeinen, uppsökande ungdoms
Etsivässä työssä. Nuorten keskus.
nuorisotyö ammattina ja ammattialan
arbetare, Joensuun nuorisoverstas ry Helsingfors.
kehittäminen - näkökulmia käytännön
Kirsi Päivinen, uppsökande ungdoms
Paula Väänänen, koordinator för upp
työstä. Nuorisotutkimusverkosto, julkaisuja
sökande ungdomsarbete, Rovaniemi stads
Kierkegaard, Sören 1998: The Point of View.
ungdomstjänster Kalle Ylönen, upp
Princeton University Press. Princeton.
sökande ungdomsarbetare, Heinola
stads ungdomstjänster
144. Helsingfors.
Rif, 2010: RiF Riksförbundet för
Lyubomirsky, Sonja 2009: Kuinka
fältarbete, Fältarbete och Forskning – en
onnelliseksi. Uusi tieteellinen
sammanställning av forskning som gjorts på
lähestymistapa. Basam Books. Helsingfors.
fältarbete i Sverige, RiF Rapport 1/2010.
Emilia, 22-årig klient i uppsökande arbete
Martela, Frank 2012: Caring Connections
Salmisaari, Timo 2013: ”Suunnitelman
Paul, 20-årig klient i uppsökande arbete
- Compassionate mutuality in the
mukaista hoitoa.” Teoksessa Moring ym.
Erika, 20-årig klient i uppsökande arbete
organizational life of a nursing home. Aalto
(toim.) 2013: ”Kansallinen mielenterveys-
Mikael, 20-årig klient i uppsökande arbete
University publication series. Doctoral
ja päihdesuunnitelma 2009-2015.
Marcus, 23-årig klient i uppsökande arbete
Dissertations 144/2012. Unigrafia Oy.
Monipuolista sisällöllistä ja rakenteellista
Mira, 27-årig klient i uppsökande arbete
Helsingfors.
kehittämistä 2012. Arbetspapper 15/13.
Tom, 26-årig klient i uppsökande arbete
Karri, 20-årig klient i uppsökande arbete
Daniel, 23-årig klient i uppsökande arbete
Institutet för hälsa och välfärd.
Martela, Frank & Jarenko, Karoliina 2014:
Sisäinen motivaatio. Tulevaisuuden
Seligman, Martin 2011: Flourish. A New
työssä tuottavuus ja innostus kohtaavat.
Understanding of Happiness and Well-
Riksdagens framtidsutskotts publikation
Being – and How to Achieve Them. Nicholas
3/2014. Riksdagen. Helsingfors.
Brealey Publishing. London.
Vamos-nuorten hyvinvointikokemukset
Mikkonen, Mika & Kauppinen, Jaana &
Särkelä, Mikko 2001: Välittäminen
ja tulevaisuuden odotukset. Helsingfors
Huovinen, Minna & Aalto, Erja 2007: Etsivä
ammattina. Näkökulmia sosiaaliseen
Diakonissanstalt. Helsingfors.
työ. Euroopan syrjäytyneiden väestönosien
auttamistyöhön. Vastapaino. Jyväskylä.
Litteratur:
Alanen, Olli & Kainulainen, Sakari & Saari,
Juho 2014: Vamos tekee vaikutuksen.
parissa. Suuntaviivoja yhdenmukaisiin
Bohm, David & Peat, David F 1992.
etsivän työn palveluihin. A-klinikkasäätiön
Tuusa, Matti & Pitkänen, Sari & Shemeikka,
Tiede, järjestys ja luovuus. Gaudeamus.
raporttisarja nro 58. Foundation
Riikka & Harju, Henna & Saares, Aurora &
Helsingfors.
Regenboog AMOC. Amsterdam.
Pullianen, Marjo & Kettunen, Aija & Piirainen,
Campbell, Keith & Krusemark, Elisabeth &
Männikkö, Jaana 2011: Etsivän nuorisotyön
tuloksia. Nuorisotakuun tutkimuksellisen
Dyckman, Kara & Brunell, Amy & McDowel,
ja työotteen pika-analyysi. Kaupunki-
tuen loppuraportti. Kuntoutussäätiö ja
Jennifer & Twende, Jean & Clementz,
innovaatiot -hanke. Helsingfors.
Diakonia-ammattikorkeakoulu. Helsingfors.
Keijo 2014: Yhdessä tekeminen tuottaa
Brett 2006: A magnetoencephalography
investigation of neural correlates for
Mönkkönen, Kaarina 2002: Dialogisuus
81
Bilagor
Bilaga 1 Ungdomslagen angående uppsökande ungdomsarbete
7 b § (20.8.2010/693)
grundläggande utbildning men inte har
det organ som ansvarar för socialvården i
Uppsökande ungdomsarbete
placerat sig i utbildning efter den grundläg-
kommunen.
Syftet med uppsökande ungdomsarbete är
gande utbildningen,
att nå unga som är i behov av stöd och att
2) utbildningsanordnare ska lämna ut
7 d § (20.8.2010/693)
hjälpa dem att anlita sådana tjänster och
uppgifter om unga som inte har fyllt 25
Behandlingen av uppgifter som lämnats
övrigt stöd som främjar deras tillväxt och
år och som avbryter sina yrkes- eller
ut med tanke på det uppsökande
självständighetsprocess och som bidrar
gymnasiestudier,
ungdomsarbetet
till deras möjligheter till utbildning och till
3) försvarsmakten eller civiltjänstcen-
Unga personers identifierings- och kontakt-
inträde på arbetsmarknaden. Arbetet grun-
tralen ska lämna ut uppgifter om unga som
uppgifter för det uppsökande ungdoms-
dar sig i första hand på information som
inte har fyllt 25 år och som befrias från sin
arbetet får lämnas ut på elektronisk väg.
den unge själv har gett och på den unges
värnplikts- eller civiltjänstgöring för att de
Utöver det som i personuppgiftslagen
bedömning av sitt behov av stöd.
inte är tjänstdugliga eller som avbryter sin
(523/1999) bestäms om behandling av per-
tjänstgöring.
sonuppgifter får uppgifter som inkommit
När kommunen ordnar uppsökande
ungdomsarbete ska den till ansvarsper-
En undervisningsanordnare, en utbild-
i samband med arbetet samköras eller
son för verksamheten utse en kommunal
ningsanordnare, försvarsmakten eller
annars behandlas inom ramen för det upp-
tjänsteinnehavare eller en person som
civiltjänstcentralen som utifrån tillgäng-
sökande ungdomsarbetet i syfte att iden-
står i arbetsavtalsförhållande till kommu-
lig information och med beaktande av en
tifiera unga som är i behov av stöd och för
nen. Den som arbetar inom uppsökande
i 2 mom. avsedd ung persons situation
skötseln av uppgifter inom det uppsökande
ungdomsarbete ska ha tillräcklig utbild-
och stödbehov som helhet bedömer att
ungdomsarbetet. Vid behandlingen av ett
ning och erfarenhet av arbete bland unga.
personen inte är i behov av i 7 b § avsedda
ärende som angår en enskild ung person
Uppsökande ungdomsarbete verkställs
tjänster och annat stöd behöver inte lämna
inom ramen för det uppsökande ungdoms-
av en kommun eller av flera kommuner
ut uppgifter om honom eller henne.
arbetet antecknas den som har anmält den
gemensamt. Kommunen kan ordna med
Också andra myndigheter än de som
unges kontakt- och identifieringsuppgifter,
uppsökande ungdomsarbete också genom
nämns ovan i denna paragraf får utan hin-
beslut om fortsatta åtgärder samt vilka
att skaffa tjänster från en sammanslutning
der av sekretessbestämmelserna lämna ut
uppgifter om den unga som lämnats ut och
som producerar tjänster för unga. I detta
en ung persons identifierings- och kontakt-
till vem. Kommunen är registeransvarig för
fall ansvarar kommunen för att de tjänster
uppgifter till hans eller hennes hemkom-
behandlingen av personuppgifterna.
som den har skaffat ordnas på det sätt som
mun för det uppsökande ungdomsarbetet,
avses i denna lag.
om myndigheten utifrån information som
ungdomsarbetet får uppgifter om en ung
den fått i sin myndighetsroll samt med
person lämnas ut till andra myndigheter
beaktande av den ungas situation och stöd-
endast med den unga personens samtycke.
7 c § (20.8.2010/693)
behov som helhet bedömer att han eller
Om den unga personen är minderårig,
Att lämna ut uppgifter för uppsökande
hon utan dröjsmål är i behov av tjänster
krävs också vårdnadshavarens samtycke.
ungdomsarbete
och annat stöd.
Uppgifterna ska förstöras omedelbart när
För att information ska få lämnas ut för
Den som lämnar ut uppgifter som
I samband med det uppsökande
de inte längre är nödvändiga för skötseln av
uppgiften.
det uppsökande ungdomsarbetet krävs den
avses i denna paragraf ska på förhand på
unges samtycke, om inte annat föreskrivs
lämpligt sätt underrätta den unga personen
i denna lag eller någon annanstans.
och vårdnadshavaren för en minderårig om
ungdomsarbetet får inte för utomståen-
Den som arbetar med det uppsökande
att uppgifter om den unge kan lämnas ut
de röja vad han eller hon i samband med
sekretess ska en ung persons identifierings-
för det uppsökande ungdomsarbetet i situ-
skötseln av uppgifter som avses i denna lag
och kontaktuppgifter med tanke på det
ationer som avses i 2 och 4 mom.
har fått veta om den unges personliga för-
Utan hinder av bestämmelserna om
uppsökande ungdomsarbetet lämnas ut till
hans eller hennes hemkommun, som följer:
1) undervisningsanordnare ska lämna ut
uppgifter om unga som har avslutat sin
Uppgifter som avses i denna para-
hållanden, hälsotillstånd eller ekonomiska
graf får inte lämnas ut om en ung person
situation eller om förmåner eller stödåtgär-
som man enligt 25 § i barnskyddslagen
der som han eller hon åtnjuter.
(417/2007) ska göra en anmälan om till

Proffs på att bry sig om - Vamos handbok i uppsökande

Transcription

Similar documents

Sveps årsberättelse 2013 hittar du här.

– Inspirationsdag om att arbeta med barns och ungas rättigheter och

Underlag till presentationen om åldersmaktsordningen

Här kan du ladda ner stora hamnkartan

fulltext - DiVA Portal

SIMBA-modellen för samverkan kring barn och ungas