docprogram Ladda ner som PDF. Högerklick för att
download 
Report Transcription
program Ladda ner som PDF. Högerklick för att
GöteborgsOperans Huvudsponsorer: Göteborgs Hamn, SKF, Volvo GöteborgsOperan Christina Nilssons Gata 411 04 Göteborg Tel: 031-10 80 00 Biljettkassa & Restaurang: 031-13 13 00 www.opera.se/danskompani facebook.com/GOdanskompani GöteborgsOperan 2015 Udda & underbart Shadowland/Neverland Säsongen 2014/2015 Wonderland– The Big Noise Koreografi och regi Michael Keegan-Dolan Koreografiassistent Rachel Poirier Scenografi Sabine Dargent Kostymdesign Doey Lüthi Ljusdesign Adam Silverman Kostymassistent Amanda Donovan Musikalisk ledning Ale Möller Musik Ny och gammal nordisk folkmusik GöteborgsOperans Danskompani Musiker Barn och statister If we shadows have offended Världspremiär 14 mars 2015 Koreografi, regi, scenografi och text Alan Lucien Øyen Koreografi och koreografassistent Daniel Proietto Dramaturg och textbidrag Andrew Wale Kostymdesign Stine Sjøgren Ljusdesign Martin Flack Ljuddesign Gunnar Innvaer Gästartist Kate Strong Musik Michael Andrews, Dustin O’Halloran, Frederic Chopin m fl GöteborgsOperans Danskompani Föreställningens längd: drygt 3 tim inkl paus. Vi vill informera om otäcka scener i första delen av The Big Noise samt att det förekommer cigarettrök från örtcigarett i båda verken. / We would like to inform you that the first part of The Big Noise contains scenes that some may find disturbing and that herbal cigarettes are smoked in both dance pieces. Innehåll Resor in i det omedvetna 4-5 Adolphe Binder, konstnärlig ledare The Big Noise Skuggor 11 - 12 Michael Keegan-Dolan, koreograf och regissör Det stora oväsendet 15 De svenska häxprocesserna Folkmusik är en kraft i sin egen samtid 19 Ale Möller, musiker och musikalisk ledning If we shadows have offended Om Peter Pan, vilsna pojkar och en rädsla för att dö 27 - 28 Alan Lucien Øyen, koreograf och regissör Hollywood-party och high school-film 30 - 31 Kostymdesigner Stine Sjøgren Om Peter Pan-syndromet 32 - 33 Av Nazanin Raissi, psykolog 2 Shadowland/Neverland Danielle de Vries, Delphine Boutet, Ekaterina Shushakova, Maria Chiara Mezzadri, Dorotea Saykaly, Therese Fredriksson Biografier 36 - 41 GöteborgsOperans Danskompani 42 - 43 Produktionsansvariga 52 Shadowland/Neverland 3 Resor in i det omedvetna Det omedvetna är vårt tema för säsongen med det mångbottnade ordet Wonderland som övergripande rubrik. Min konstnärliga vision innebär att med scenkonsten förmedla en nyfikenhet på vad det innebär att vara människa, våra historiska rötter – hur de påverkar oss idag och fortfarande berör oss. Det vi skapar kan svårligen stängas in i olika kategorier – det är uttrycksfull, komplex och utmanande hybridkonst. Att locka dagens moderna människor till teatern, och nå ut till dem, är både en stor möjlighet och ett stort ansvar. Det finns ett enormt stort värde i ett sådant tillfälligt möte och erfarenhetsutbyte. I dessa tider av intolerans och extremism ger det oss inte bara möjlighet att roa och underhålla, utan också att utforska smärtpunkterna inom oss själva och i våra samhällen. Vi måste undersöka de obekväma områdena. På så sätt blir publiken våra kompanjoner istället för enbart konsumenter. För mig är scenen en plattform där vi kan bidra till att öka medvetenheten om olika frågor. Avsikten är avgörande eftersom avsikten avgör människors reaktioner, resultaten och konsekvenserna. Skuggan är den mörka, skymda sidan av såväl människors personligheter som samhällena vi föds i. Utan en medveten analys av och reflektion kring den omedvetna skuggan inom oss och våra kulturer kan vi bara uppfatta den utanför oss själva och genom projektion på andra. Att konfrontera skuggan, d v s integrera den, är ett viktigt och oumbärligt steg på vägen mot att uppnå en helhet, eller en individualisering av den egna personligheten och en medveten civilisation. För detta krävs innehåll som vi en gång varit medvetna om, men som under tidens gång har uteslutits och blivit till bortglömda eller undanträngda delar av medvetandet. Det är målet för en livslång individualisering, som i huvudsak går ut på att införliva så mycket som möjligt av det omedvetna i det medvetna. 4 Shadowland/Neverland Jérôme Delbey The subconscious is our theme of the season headlined through the wide word Wonderland. My concept of stage art is that it should mirror a curiosity about what it means to be human, about our roots in history - how it reaches us today and still vibrates in us; Our making asks not to be fenced into categories, but to be a sensitive, complex and challenging hybrid art form. It’s both a great opportunity and a great responsibility to be able to gather a temporary community in a theatre, and to reach out to them. There is a tremendous value in this momentary gathering and sharing of an experience. In these times of intolerance and extremism, it allows us not simply to please or entertain, but to explore areas of hurt in ourselves and our societies. We must examine areas of discomfort. Through this our audiences become `partners in crime´, rather than simply consumers. For me, the stage is a platform to help raise consciousness; the intention is key, because the intention is going to determine the reactions, the results and the consequences. The shadow is the dark, shadowed side of the personality as much as of the societies we are born into. If there is no conscious analysis and reflection of the unconscious shadow in us and our cultures we can only perceive it outside the self and through projec- The Big Noise uppmärksammar en mörk tid i Sveriges och mänsklighetens historia samt vår egen skugga, vår mörka sida – men även ljuset som räddar oss. Tillsammans med den irländske koreografen Michael Keegan-Dolan och hans kreativa team letar vi efter ljuset i mörkret. I den norske konstnären Alan Lucien Øyens verk stiftar vi bekantskap med pojken Peters förflutna genom förbiflimrande minnen från hans barndom som väcks till liv inför hotet om att förlora en förälder i cancer. If we shadows have offended växte fram ur en önskan att utforska vårt inre barns rädslor och hitta vägar in i alla lager av minnen – vår vägran att bli vuxna. Två verk av mycket olika karaktär tar upp genus ur helt olika perspektiv – undersökningar av kvinnomord och häxjakter och av Peter Pan-syndromet. De för oss ned i det förflutnas kaninhål och försöker ta reda på hur det påverkar oss idag. Låt dig inspireras och bär med dig denna unika upplevelse! -Adolphe Binder Konstnärlig ledare GöteborgsOperans Danskompani The confrontation with the shadow, i.e. its integration, is an important and indispensable step on the road to wholeness or individuation of personality and an aware civilization. This involves contents that were once conscious but excluded in the course of time as forgotten or repressed areas of the consciousness. It is the goal of lifelong individuation, which essentially consists of incorporating the largest possible part of the unconscious to the conscious. The Big Noise uncovers a dark time in Swedish and human history as well as our own shadow, our darker side - but also the light that saves us. Together with the Irish choreographer Michael Keegan-Dolan and his creative teams, we seek the light in the dark. In the Norwegian artists Alan Lucien Øyen’s work we meet boy Peter´s past through flickering memories of his passed childhood, confronted through the threat of losing a parent to cancer. If we shadows have offended grew out of a desire to explore the fears of our inner child and ways into our multilayered memories, our refusal to grow up. Two `gender-study´ pieces of very different make and approach, examinations of femicide and witch-hunt and the Peter Pan Syndrome, taking us down a different rabbit hole of the past and how it effects our presence. Be inspired and take this unique experience with you. -Adolphe Binder Artistic Director GöteborgsOperans Danskompani tion onto others. Shadowland/Neverland 5 The Big Noise Koreografi och regi Michael Keegan-Dolan Koreografiassistent Rachel Poirier Scenografi Sabine Dargent Kostymdesign Doey Lüthi Ljusdesign Adam Silverman Kostymassistent Amanda Donovan Musikalisk ledning Ale Möller Musik Ny och gammal folkmusik Dansare Den ensamma kvinnan Maria Chiara Mezzadri Vargkvinnan Astrid Boons Dolkarenkvinnan Danielle de Vries Huldreslättekvinnan Mai Lisa Guinoo Tedornskvinnan Therese Fredriksson Den ystra gångerskan Ekaterina Shushakova Magdalena Jenna Fakhoury Ensamma fågeln Delphine Boutet Svarteborgenkvinnan Arika Yamada Timas Hans kvinna Dorotea Saykaly Statister Ledaren Jonnie Strömberg Torteraren Erik Johansson Kontrollören Kjell Rådholm Kedjemannen Hans Bäckåsen Häxmannen Kenneth Junström Den osäkre Leif Nyström Den behövande Lars Hansson Den sorgsne Per Lundberg ”Pojken” Nathan Clark/ Alexander Hedar Musiker Pappan Ale Möller (Flöjter, mandola, skalmeja, harpa, mungiga, kohorn, munspel, tramporgel) Farbrodern Henrik Cederblom (Gitarr, percussion) De tre systrarna Sanna Eriksson (Sång, fiol, viola), Larisa Ljungkrona (Accordeon, slagbordun), Guro Kvifte Nesheim (Hardingfela, fiol, bordunfiol) Längd ca 65 min. Se opera.se för låttitlar och upphovsmän. Please visit opera.se for music titles and authors. Musiken är en blandning av nyskriven och traditionell nordisk folkmusik. Många av låtarna har färdats i tradition från spelman till spelman i många generationer. Några av dem har vi lärt oss av spelmansvänner och kollegor. Tack till: Mats Berglund, Arto Järvele, Lena Willemark, Per Gudmundson, Filarfolket, Susanne Rosenberg och Gunnar Stubseid. / Ale Möller 6 Shadowland/Neverland Maria Chiara Mezzadri Shadowland/Neverland 7 Allt är redan heligt Djuren i skogen vet det Jorden, haven och molnen vet det Likaså hjärtat, som är fullt av kärlek Märkligt att en präst vill undanhålla oss denna kunskap och öka sin egen makt genom att heligförklara det som redan är heligt. Heliga Katarina av Siena All has been consecrated. The creatures in the forest know this The earth does, the seas do, the clouds know As does the heart full of love Strange a priest would rob us of this Knowledge And empower himself with the ability to make holy what already was. Saint Catherine of Siena 8 Shadowland/Neverland xxxxxxxx Hedar Alexander Shadowland/Neverland 9 Skuggor Koreografen och regissören Michael Keegan-Dolan om The Big Noise Michael Keegan-Dolans resa till ångermanländska Torsåker blev en omskakande upplevelse full av sorg och vemod. Men, där det finns skuggor finns det också ljus. ”Jag bad GöteborgsOperans Danskompani att ordna så att jag fick besöka Torsåker i Ångermanland där Sveriges största häxprocess ägde rum år 1674–1675. På toppen av en kulle, precis på gränsen mellan tre församlingar, halshöggs 71 personer, de flesta kvinnor. Deras kroppar brändes. I Torsåker träffade jag en guide, Håkan. Han tog mig till tre platser: källaren där kvinnorna hölls fångna i sex månader, kyrkan där de dömdes till döden och till kullen, det så kallade Häxberget, där de avrättades. Det var en omskakande upplevelse. Det som tidigare känts overkligt framstod plötsligt som verkligt. Kvinnorna fick namn. De hade kunnat vara min mamma, min syster eller min fru. Och de mördades helt i onödan. När vi satt där tillsammans, drabbade av platsens sorg och vemod, frågade jag Håkan vad poängen var med att jag skulle skapa ett konstverk utifrån dessa fruktansvärda händelser. ”För att bidra till att något liknande aldrig inträffar igen”, svarade han. Väl hemma ställde jag mig en annan fråga: Varför skapa ett mörkt och skrämmande verk om en mörk och skrämmande händelse? Men jag hade redan funnit svaret i de skuggor jag konfronterade i Torsåker. För varje skugga kräver en ljuskälla. Jag måste skapa ett verk som hyllar precis de saker som prästerna i Torsåker försökte kontrollera; naturens feminina aspekter, fantasin, musiken, dansen och energin. Männen som initierade häxprocesserna runtom i Europa var på många sätt en lika stor del av tragedin som de kvinnor som åtalades och dödades. De lät sig manipuleras 10 Shadowland/Neverland Maria JennaChiara Fakhoury, Mezzadri Astrid Boons ”I asked the people at the GöteborgsOperans Danskompani to arrange a trip for me to visit Torsåker, North of Sundsvall in Ångermanland where the largest witch trial in Swedish history had taken place in 1674–1675. On top of a hill where the borders of three parishes meet, 71 people, mostly women were decapitated and their bodies burnt. I met a guide there named Håkan. He took me to three different locations; a cellar where the women had been held captive for six months, a church where the women were condemned to death and a hilltop, known as the ‘witches hill,’ where they were executed. It was a moving experience. It made something that had felt unreal, in a moment very real. These women had names and could have been my mother, my sister or my wife, and they were murdered needlessly. As we sat together, bewildered by the sadness of the place, I asked Håkan what was the point of me creating a work of art around these horrible events? And he answered, ‘to help make sure that nothing like this ever happens again.’ As I returned home I started asking my self another question, why make a dark and disturbing work of art about a dark and disturbing event? But I had already found my answer in the shadows that I had decided to confront in Torsåker. A shadow needs a source of light. I needed to create a work that also celebrated the very things that the pastors in Torsaker were seeking to control, the feminine aspects of nature, the imagination, music, dancing and energy. The men who initiated the witch trials all over Europe Shadowland/Neverland 11 av den rädsla vi alla bär inom oss – rädslan för döden, för det okända, för det osedda, för allt som är främmande, annorlunda eller oförutsägbart. De utnyttjade dessa rädslor för att vända människorna mot varandra – far mot dotter, man mot hustru – i ett försök att kontrollera dem. Det var en fruktansvärd tragedi för alla och det är omöjligt att veta hur mycket händelserna påverkar våra liv idag. Vi lever i en värld av perfekt imperfektion där smärtan är lika oundviklig som njutningen, men där vi kan välja att bygga vidare på det berg av lidande vi har ärvt eller inte. Jag vill tro att vi genom konsten kan minska lidandet, steg för steg. Vi kan hämta styrka från vetskapen om att Moder Natur alltid kommer att hitta ett sätt att se till att livet går vidare, oavsett vad som händer. I Torsåker, rakt ovanför stenkällaren där kvinnorna satt inspärrade 1675, står idag två enorma björkar som sträcker sig majestätiskt mot himlen. Håkan berättade att en sensitiv kvinna som besökte platsen sa att träden har vuxit sig så höga att de kan rena platsens energi. Naturen accepterar sina motsatser. Det gör inte alltid patriarkatet, med sitt prästerliga sätt.” ”Vi lever i en värld av imperfektion där smärtan är lika oundviklig som njutningen.” were in so many ways as much part of the tragedy as the women they persecuted and killed. They were manipulated by the fear that we all carry within our souls, the fear of death, of the unknown, of the unseen, of anything unfamiliar, different or unpredictable. They used these same fears to turn the people against themselves, father against daughter, husband against wife, in an attempt to bring them under their control. It was a terrible tragedy for all and it remains impossible to quantify just how forcefully these events continue to influence our lives today. We live in a world of perfect imperfection, where pain is as inevitable as pleasure but where we can choose to add to the pile of suffering that we have inherited or not. I like to think that it is through the arts that we can work, little by little to reduce suffering. We can take strength from the truth that no matter what occurs; Mother Nature will find her way to ensure that life continues. In Torsåker today there are two enormous Birch trees stretching majestically to the sky directly above the stone cellar where the women had been incarcerated in 1675. Håkan told me that a sensitive woman had been here and told him that the trees had grown tall so they could purify the energy of the place. Nature is at home with its polarities; patriarchies with their priestly ways not always so.” -Michael Keegan-Dolan Choreographer and director 12 Shadowland/Neverland Shadowland/Neverland 13 Arika Yamada Det stora oväsendet De svenska häxprocesserna 1668-1676 Under hela 1600-talet pågick häxprocesser i Europa. Framförallt kvinnor anklagades för trolldom och samröre med djävulen. De drabbade dömdes till döden och brändes på bål. I Sverige tog häxprocesserna fart på allvar år 1668 när ett trettiotal personer dömdes till döden för trolldom i Lillhärdal i Härjedalen. De stod anklagade för att ha fört bort barn till Blåkulla och där haft samlag med djävulen. Ryktena om häxprocessen i Lillhärdal spreds snabbt över Sverige. Särskilt intensiva häxjakterna kom att bedrivas i Bohuslän, Värmland, Dalarna, Hälsingland och Ångermanland. Något som utmärkte de svenska trolldomsprocesserna var sättet att använda barn som vittnen, oftast barn till den anklagade kvinnan. Barnen torterades ofta och efteråt berättade de inför domstolarna att de hade förts till Blåkulla av häxorna, och att de tvingats att delta i djävulens gästabud och döpts i djävulens tjänst. Den 15 oktober 1674 hade häxhysterin nått Ångermanland. Rättegången ägde rum på gästgivargården i Hammar i Torsåker. Ett sjuttiotal sockenbor från Torsåker, Dal och Ytterlännäs stod anklagade för häxeri. De ska ha fört bort barn till Blåkulla, utövat trolldom och ingått förbund med djävulen. De sjuttioen personerna dömdes hårt av den statliga trolldomskommissionen. Efter en straffpredikan i Torsåkers kyrka fick de dödsdömda motta nattvarden. Fyra av dem var barn. Alla avrättades på det som senare döptes till Häxberget genom att först halshuggas och sedan brännas på bål. Detta är Sveriges största dokumenterade massavrättning i fredstid som haft stöd av gällande lagstiftning. En av de mest drivande personerna i häxprocessen i Ångermanland var prästen Laurentius Hornaeus. Han hade fått i uppdrag av kyrkoherden i Torsåker att spåra upp alla häxor i pastoratet. Både Hornaeus och kyrkoherden i Torsåker var övertygade om att det rasade en kamp mellan Gud och djävulen där framförallt många kvinnor skulle ha ställt sig på djävulens sida. För att rädda kvinnorna från helvetet var det tvunget att få dem att erkänna. Tortyr var ett effektivt sätt. Jöns Horneaus, Laurentius Hornaeus sonson, skriver i En sannfärdig berättelse (1741) om tortyren som barn utsattes för under häxprocesserna i Ångermanland: ”Jag minns en del av dessa vittnen, som genom sådana våldsamma framfarter och hårda medfarter förlorade sin hälsa för all framtid.” Totalt avrättades cirka 300 människor för trolldom i Sverige under häxjakten 1668–1676. Under häxprocesser i Stockholm 1676 började man ifrågasätta barnens vittnesmål, och därefter avtog häxprocesserna. Den sista lagliga processen i Sverige skedde 1757 då två kvinnor från Dalarna dömdes till döden. Inte förrän år 1779 avskaffades straffet för trolldom. Den korta med intensiva period av häxhysteri som skedde i Sverige och involverade barn kom att kallas Det stora oväsendet – på engelska The Big Noise. - Lisa Iverstam Källor: Alf Åberg, Häxorna. De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668–1676, Esselte studium. (1989) Karl Hamberg: De stora trolldomsprocesserna i Sverige åren 1668-1676. www.kramfors.se 14 Shadowland/Neverland Nathan Clark Shadowland/Neverland 15 Kvinnorna har levt länge i detta slutna utrymme. Det har skapat en stark, nästan magisk samhörighet. När en kvinna rör sig svarar alla, som vilda fåglar. Deras dans är långsam och sorgsen, längtansfull och vacker. Dansen får oss att, för ett ögonblick, stanna upp och begrunda den sorg och ensamhet som ryms i deras oåterkalleliga förlust. - Michael Keegan-Dolan Ur manuset till The Big Noise The women have been here, in this confined space for a long time. This has forged a strong energetic, almost magical connection between them. When one moves they all respond, like wild birds. Their dance is slow and sad; full of yearning but is very beautiful. It allows us to ponder momentarily on the sadness and loneliness of these women’s irredeemable loss. - Michael Keegan-Dolan From the script to The Big Noise 16 Shadowland/Neverland Shadowland/Neverland 17 Therese Fredriksson, Ekaterina Shushakova xxxxxxx Folkmusik är en kraft i sin egen samtid Ale Möller, musiker och musikalisk ledare ”Poesins, dansens och musikens språk är i första hand inte ute efter vårt intellekt. Språken söker istället efter att koppla ihop intellektet med den emotionella delen av våra hjärnor. Det är då, när kontakt plötsligt skapas mellan våra hjärnhalvor, som vi får de starkaste upplevelserna. 18 Shadowland/Neverland Arika Yamada Ibland kan det bara vara ett ögonblick i en danssekvens, en enkel rad poesi, en klang som får oss att rysa, eller till och med gråta. Vi har fått kontakt med något i oss som vi inte riktigt visste fanns där. Den nordiska folkmusiken vi spelar i The Big Noise är skapad i vår egen tid, av mig eller någon annan. För mig är folkmusik en kraft i sin egen samtid, där gränsen mellan nytt och gammalt är otydlig, som sig bör i en levande tradition. Vi har framförallt jobbat med att driva det rytmiska framåt. Tillsammans har vi destillerat och renodlat musiken för att nå fram till kärnan. Det kan röra sig om en klang, en attityd, som vi vill nå fram till, inte nödvändigtvis en melodi. Ibland har vi förändrat tempot, tagit ut svängarna åt olika håll och gjort saker som traditionellt inte är självklara men som fungerar i ett sammanhang där gränserna ska tänjas. Under repetitionerna har jag försökt att vara lyhörd för vad Michael Keegan-Dolan och dansarna har reagerat på i musiken. Beroende på hur dansarna har rört sig har musiken förändrats – när vi musiker har sett deras reaktioner har det också gjort något med oss och hur vi spelar. Det här samspelet går så snabbt, jag bara märker att det händer. Och att det sker hela tiden. Och eftersom musiken utvecklas hela tiden spelade vi in efterhand, inspelningar som har kommit att fungera som ett slags dagbok dit vi har återvänt och jämfört olika versioner. Det här är ju inte teater, det är inte en berättelse om häxprocesserna. Ibland har vi kallat det för en hyllning till de som gick förlorade i detta vansinne. Själva den kollektiva paranoian känner vi ju igen från vår egen tid. Behovet av att söka någon att demonisera och klandra för allt.” ”The language of poetry, dance and music is not primarily striving to approach our intellect. Instead, the languages are seeking to connect the intellect with the emotional part of our brains. It is then, when contact is suddenly made between the two halves of our brain, that we have our most powerful experiences. Sometimes it can be simply a moment in a dance sequence, a single line of poetry, or a connotation that makes us shudder, or even cry; We have had contact with something in us that we did not really know was there. The Nordic folk music we play in The Big Noise was created in our own time, by me or someone else. For me, folk music is a force in its own time, where the boundary between old and new is unclear, as it should be in a living tradition. We have mainly worked with pushing forward the rhythmic aspect. Together, we have distilled and refined the music in order to reach its core. It may involve a connotation, an attitude, that we want to achieve, not necessarily a melody. Sometimes we have changed the tempo, been unreserved in different ways and done things that are traditionally not obvious but that work in a context where the boundaries should be expanded. During rehearsals, I have tried to be responsive to what Michael and the dancers have reacted to in the music. Depending on how the dancers have moved, the music has changed – when we musicians have noticed their reactions, it has also affected us and how we play. This is not theatre, after all, it’s not a story about witch trials. Sometimes we have called it a tribute to those who have been lost in this madness. The actual, collective paranoia, we recognise from our own time, after all. The need to find someone to demonise and blame for everything.” -Ale Möller Musician and Musical director Shadowland/Neverland 19 Andelig visa Nog är världen trötter Av svek och sorg är världen full Det vet jag alltför väl Långt ner i jordens svarta mull Dit längtar nu min själ Där finnes frid för hjärtat mitt Där får min plåga ro Där kan jag bli min smärta kvitt Där mask och ormar bo Nog är världen trötter och nog är världen grå Men liten fågel hon sjunger väl ändå Bara en liten visa The world is full of betrayal and grief I know that all too well Deep down into the black soil Is where my soul longs to go There, my heart can find peace There, my agony gets to rest There, I can be free from my pain There, where maggots and snakes live Trad. Översättning Sanna Eriksson Så skall människan göra när sorgen faller på Glädjen blir större och sorgerna blir små Små de äro The world is tired and the world is grey But the little bird she sings anyway Just a little song So shall people do when sorrow comes upon them The joy becomes bigger and the sorrows becomes smaller Small they are Trad. Översättning Sanna Eriksson 20 Shadowland/Neverland xxxxxxxxde Vries, Maria Chiara Mezzandri, Jenna Fakhoury Danielle Shadowland/Neverland 21 If we shadows have offended Ett teater- och dansverk Koreografi, regi, scenografi och text Alan Lucien Øyen Koreografi och koreografiassistent Daniel Proietto Dramaturg och textbidrag Andrew Wale Kostymdesign Stine Sjøgren Ljusdesign Martin Flack Ljuddesign Gunnar Innvaer Gästartist Kate Strong Musik Michael Andrews, Dustin O’Halloran, Frederic Chopin m fl På världspremiären dansar Angelina Allen, Nigel Campbell, Jim De Block, Simone Deriu, Matthew Foley, Toby Kassell, Maxime Lachaume, Fan Luo, Pascal Marty, Jonathan Savage, Ján Špoták, Oleg Stepanov, Lee-Yuan Tu Både text och koreografi har utvecklats med bidrag från och i nära samarbete med dansarna. Tack till repetitionsledare Stephan Laks! / Alan Lucien Øyen Längd ca 1 tim 30 min. 22 Shadowland/Neverland Kate Strong Shadowland/Neverland 23 Mitt namn är Peter. Jag är 10 år. Fast egentligen är jag äldre. Eller är det tvärtom? Min mamma är vacker. Jag sitter på sängen och tittar på henne. Utanför fönstren faller natten. Men vi lämnar aldrig huset. Hon tar bilder av mig. Hon håller mig kvar. Hon fångar mig och minns mig. Mina vänner är från åttiotalet. Michael kommer på besök. Han känner min mamma. Han försvann, men sager att han är tillbaka nu. Men, jag vet att han är död. Jag minns honom. Jag går i mellanstadiet när fröken Peabody sätter upp vår midsommar. Jag har på mig shorts, men våra kostymer stämmer inte. Demetrius är en nattfjäril. Jag spelar Puck. Våra ord blir fel. De dansar, men när vi kommer dit är det redan Halloween. Jag är rädd. Michael är ett skelett. Han tittar på mammas röntgenbilder tillsammans med djävulen. Mamma ringer. Mamma är döende. Vårt liv är en filmkuliss, våra rum stillbilder som vi tittar på. T(h)ink tittar på dem. Hon hjälper mig. Hon är en älva. Låtsas jag. Ibland när mörkret faller, medan vi faller, flyger, upplöses våra rum. Det finns ljus bortom skymningen och gryning framför dunklet. En dimension. Ett Aldrigland. Ibland är det för svårt att vara vuxen. -Alan Lucien Øyen My name is Peter. I’m 10 years old. But in reality I’m older. Or is it the other way around? My mom is beautiful. I sit on the bed watching her. Night falls outside our windows. But we don’t leave the house. She takes my picture. She holds onto me. She captures me and remembers me. My friends are from the eighties. Michael comes to visit me. He knows my mom. He disappeared, but he’s back, he says. But I know he’s dead. I remember him. I’m a sixth grader when Mrs. Peabody stages our midsummer. I’m wearing shorts, but our costumes aren’t correct. Demetrius is a moth. Puck is played by me. Our words are wrong. They’re dancing, but by the time we arrive at the party it’s already Halloween. I’m scared. Michael is a skeleton. He watches mom’s x-rays with the devil. Mom is on the phone. Mom is dying. Our life is a movie set, our rooms still photographs that we look at. T(h)ink watches them. She helps me. She’s a fairy. I pretend. Sometimes at night while falling, while flying - our rooms dissolve. There is light behind the twilight and dusk in front of the dim. A dimension. A Neverland. Sometimes you just can’t be man. 24 Shadowland/Neverland Shadowland/Neverland 25 Matthew Foley, Jonathan Savage Om Peter Pan, vilsna pojkar och en rädsla för att dö Koreografen och regissören Alan Lucien Øyen om If we shadows have offended ”När jag var liten hörde jag ofta min farfar sucka över att allt var bättre förr. Idag är det jag som säger samma sak. Vi är många som tenderar att förlora oss i nostalgiska drömmar. Men en längtan efter en flydd barndom behöver nödvändigtvis inte betyda att uppväxten alltid var bra. Det kan lika gärna vara ett uttryck för något vi aldrig fick. Mina verk handlar ofta om vår rädsla för att dö. Rädslan blir mer påtaglig när dina egna föräldrar är döda och du själv är näst på tur. Vi lever också i ett samhälle där många är rädda för att bli vuxna. If we shadows have offended har vuxit fram ur min önskan om att utforska Peter Pan-komplexet. Vad innebär det att inte bli vuxen? I sagan om Peter Pan möter vi en pojke och hans vänner, de förlorade barnen (The Lost Boys). De är varken barn eller vuxna. De är lite ”lost”, lite vilsna. Jag tycker mig se dessa vilsna själar lite varstans. I If we shadows have offended vill jag ta reda på mer om den här vilsenheten. Ibland tror jag att vi ägnar lite för mycket tid åt att tänka, känna och reflektera. Gör navelskåderiet oss verkligen vuxna? All tid vi lägger på reflektion skulle kunna leda till ett mer upplyst samhälle men verkar istället göra oss till en generation som inte vågar bli vuxna. I föreställningen möter vi en serie minnen som slår i varandra, som i ett kalejdoskop. Den ena bilden avlöser den andra, nästan slår bort den, för att ännu ett minne ska få plats. 26 Shadowland/Neverland Toby Kassell, Pascal Marty, Oleg Stepanov, Lee-Yuan Tu ”When I was young, I often heard my grandfather sigh and say that things used to be better. Now, I am the one who utters these words. Many of us tend to become consumed by nostalgic dreams. But a longing for a childhood that has past does not always presuppose a good childhood. It may just as well be an expression of something we never had. My works are often about our fear of dying. This fear becomes more palpable at the death of your own parents and when you find yourself next in line. We also live in a society where many people dread growing up. If we shadows have offended originated from my own desire to explore the Peter Pan complex. What does it mean to not grow up? In the story of Peter Pan, we meet a boy and his friends, The Lost Boys. They are neither children nor adults. They are a little lost, adrift. I find I that see these lost souls all around. In If we shadows have offended, I want to further explore this sense of being lost. Sometimes, I believe that we have too much time to think, feel and reflect. After all, do these musings make us adults? All the time we spend on contemplation could lead to a more enlightened society but instead seems to make us into a generation that fears growing up. In the performance, we encounter a series of memories that crash into each other, as if in a kaleidoscope. Shadowland/Neverland 27 Vanligtvis arbetar jag mycket med teater, det skrivna ordet. Till den första repetitionen bad jag dansarna att själva skriva en text, ta med sina egna barndomsminnen in i processen. Några av dessa berättelser finns med i föreställningen. Minnesbilderna gestaltas av dansarna som förvandlas och återuppstår. Vi befinner oss än i det ena minnet, än i det andra. Dansarna går ut och in i sina roller, ut och in i minnen, i pjäsen, i berättelserna. Precis som Peter gör tillsammans med sin KBT-terapeut T(h)ink. Han befinner sig både här och nu, där och då. Med på scen finns en redigerare som klipper i minnesbilderna. Klipper, klistrar och redigerar bort de dåliga minnena. Vi möter också barndomsvännen Michael, som försvann ner i älven efter en blöt fest. Tillsammans studerar de den kedjerökande mammans röntgenbilder. Peter minns också skoluppsättningen av Shakespeares En midsommarnattsdröm. Där Peter Pans Tingeling vill få oss att klappa händerna för att kunna tro, ber Puck oss klappa händerna för att förvandla allt som hänt till en dröm. Och visst kan vi låtsas. Men minnena kommer alltid i kapp oss. Jag skapar mina verk för publiken. Min förhoppning är att jag lyckas skapa något som stannar kvar hos dem, om så bara för en liten stund. Jag vill beröra – jag tillhör dem som strävar efter en form av katharsis. Kanske är vi alla smittade av Peter Pansyndromet. Som dess arketyp Michael Jackson sjöng: You are not alone.” ”Jag vill väcka något, beröra jag tillhör dem som strävar efter en form av katharsis.” The images succeed one another, nearly pushing one another away, to make space for one more memory. Usually, I work a lot with theatre – the written word. For the first rehearsals, I asked the dancers to write their own texts, to bring their childhood memories into the process. Some of these stories are included in the performance. The recollections are portrayed by the dancers, who change and reappear. The dancers slip into and out of their roles, in and out of memories, the play and the stories. Just as Peter does, with his CBT therapist T(h)ink. He is at the same time here and now, there and then. Also on stage is an editor, who edits the recollections. Cuts, pastes and edits out the bad memories. We also meet Peter’s childhood friend Michael, who got too drunk and drowned after a party. Together they study the x-rays of Peter’s chain-smoking mother. Peter also recalls the school production of Shakespeare’s A Midsummer Night’s Dream. Where Peter Pan’s Tinkerbell wants us to clap our hands to believe, Puck asks us to give hands to make all that happened disappear as a dream. We may pretend. But our memories always catch up. I create my performances for the audience. My hope is that I will success in creating something that will linger with the audience, if only for a little while. I want to awaken, or stir something – I am the type of person who seeks a form of catharsis. Perhaps we all suffer from the Peter Pan Syndrome. As its archetype Michael Jackson sang: You are not alone. -Alan Lucien Øyen Choreographer and director 28 Shadowland/Neverland Shadowland/Neverland 29 Kate Strong, Simone Deriu, Lee-Yuan Tu, Jim De Block Hollywood-party och high school-film Kostymdesigner Stine Sjøgren om If we shadows have offended ”Alan och jag började med att fundera brett kring temat om Peter Pan, de förlorade barnen (The Lost Boys) och Landet Ingenstans. Vi har talat mycket om män, om manlighet, om pojkar – och om män som inte vill bli vuxna. Samtalen har blivit många, och långa. Tillsammans har vi hämtat inspiration från amerikanska high school-filmer från 1980-talet. Mycket av det vi har inspirerats av syns inte i de färdiga kostymerna men våra gemensamma referenser ligger som grund för vårt arbete, något att ta avstamp i. Vi har också behövt definiera The Lost Boys. Vilka är de? De kan vara män med familj och barn, men som mentalt fortfarande är 12 år gamla och som tar skateboarden till kontoret. Jag har försökt att skapa tydliga typer. Gemensamt är att de är män som är väldigt upptagna av estetik. Samtidigt ville jag göra det hela lite sött och barnsligt. Kanske kortbyxor till kavajen, kanske en keps, för att nå fram till blandningen av pojk-män. The Lost Boys fungerar också som Peters skuggor och som tydliga siluetter, därför ville jag ha kontrollerade gråtoner. Alan och jag har talat mycket om människors skuggor. Är skuggan döden? En sjukdom? På röntgenbilder framstår ju cancer som skuggor. Karaktärerna i If we shadows have offended kan ha flera roller och vi får följa med ut och in i deras minnen. Peter har bland annat starka minnen av Michael, hans bästa vän som dog och som vi möter i olika situationer. Jag har funderat mycket på hur jag ska hantera de här stora frågorna i kostymdesignen. ”Alan and I began by reflecting broadly on the theme of Peter Pan, the Lost Boys and Neverland. We have talked extensively about men, manliness, boys – and about men who don’t want to grow up. Our discussions have been thorough and numerous. Together, we have taken inspiration from American high school movies from the 1980s. Much of what inspired us is not visible in the final costumes, but our work and springboard are based on our common references. We have also had to define The Lost Boys. Who are they? They may be men with families and children, but are mentally still 12 years old and ride their skateboard to the office. I have tried to create distinct characters. The common thread is that they are men who are very preoccupied with aesthetics. At the same time, I wanted to give it a sweet and childish air. Perhaps by combining shorts with a blazer, maybe a cap, in order to achieve a blend of boy-man. The Lost Boys also serve as Peter’s shadows and as sharp silhouettes, which is why I wanted to use stringent grey tones. Alan and I have discussed peoples’ shadows abundantly. Do they signify death? A disease? Cancer, for example, shows up as a shadow on x-rays. The characters in If we shadows have offended may have several different roles and we follow them in and out of their memories. Peter, for example, has very intense memories of Michael, his best friend, who died and who we meet in different situations. I have pondered widely on how to approach these grand questions in the costumes. Some memoires that are depicted in If we shadows have offended are from a Halloween party. American films from the 80’s often include a party of some sort. Being at a party of this sort is also a bit like being in purgatory, waiting for something to happen. This is how the teens are too, after all. A kind of purgatory that you must cross. To become an adult, you need to go through different phases. Stumble and be lost. In If we shadows have offended, memories of a school play flicker past – the production of A Midsummer Night’s Dream. Here, too, we encounter a kind of American nostalgia. I identify it with American school plays, En del minnen som spelas upp i If we shadows have offended är från ett Halloweenparty. I amerikanska 1980-tals filmer ingår ju ofta en fest av något slag. Att vara på en sådan fest är också lite som att vara i skärselden, att vänta på att något ska hända. Så är det ju också med tonåren. Ett slags skärseld som du ska igenom. För att bli vuxen behöver du gå igenom olika faser. Vackla och vara vilsen. I If we shadows have offended flimrar också minnen av en skolpjäs förbi, uppsättningen av En midsommarnattsdröm. Också här möter vi ett slags amerikansk nostalgi. Jag associerar till amerikanska skolpjäser där mammorna har sytt fantastiska kostymer som används fem minuter och sedan inte mer. Där indelningen av roller är tydlig. Någon får vara träd. Någon annan, mer försigkommen, får en krävande huvudroll. Jag har strävat efter att få de barnsliga, färgstarka kostymerna att se hemmagjorda ut. Peters allra starkaste minne är nog det av hans mor. Hon finns med som i ett stort Hollywoodnummer från 1930-talet. Läkarna blir hennes hovbalett, klädda i operationskläder i regnbågens färger. Som kostymtecknare försöker jag att tolka Alans vision. Jag litar på att det blir bra. Det brukar bli det.” where the mothers have sewn amazing costumes that are used for five minutes and then never again. Where the distinction between the roles is clear. One person plays the part of a tree. Someone else, more precocious, is given a demanding starring role. I have endeavoured to give the childish, vivid costumes a home-made look. Peter’s most intense memory is probably that of his mother. She performed in a huge Hollywood hit in the 1930s. The doctors become her court ballet, clothed in scrubs in the colours of the rainbow. As a costume designer, I try to understand what Alan wants to achieve. I trust that it will work well. It normally does.” -Stine Sjøgren Costume designer 30 Shadowland/Neverland Shadowland/Neverland 31 Barndomen är en karta vi bär med oss resten av livet Att bli vuxen är snårigt och dramatiskt. För att klara färden behövs beskydd och lyhördhet från någon som är större och starkare. För att möta världen, både den inre och den yttre, krävs ett mått av förutsägbarhet. I ett tryggt och följsamt samspel med sina föräldrar lär sig barnet att handskas med omgivningen. Ibland behöver barnet stanna och ta några steg tillbaka till det redan kända. Med visshet om att det existerar en trygg bas vågar barnet sig ut igen. Utmaningar blir äventyr. Sakta förvärvas nya förmågor som att kunna trösta och trygga sig själv när faror dyker upp. Blir utmaningarna för stora finns tilliten att ta hjälp av andra. Modet att drista sig längre bort får lov att växa. Mot självständighet, mot att bli vuxen. Våra tidiga nära relationer och erfarenheter blir likt en inre karta som vi bär med oss resten av livet. I det som inom psykologin kallas för anknytningsteorin beskrivs hur vi under våra första år skapar ett anknytningsmönster som blir grunden för vår personlighetsutveckling. Grunden för de förväntningar vi riktar mot oss själva, mot andra och mot hela tillvaron. Ett mönster som definierar hur vi formas till vuxna. När trygghet inte ges konsekvent eller när föräldrarna blir överbeskyddande och står i vägen för utmaningarna, när barndomen präglas av hot och förluster, eller för lite motstånd, blir färden mot vuxenlivet orolig. Utmaningar blir faror. Med bristfälliga förmågor blir separation och ensamhet laddat med otrygghet. Att våga sig bort blir skrämmande. Känslor av ensamhet och längtan blir svårtyglade och ageras ut. En vuxen med dessa erfarenheter behandlar världen utifrån barnets föreställningar och förväntningar. Likt Peter Pan som bor i Landet Ingenstans för att slippa bli vuxen kan en fantasivärld skapas som ett skydd mot krav och svårigheter. Peter Pan-syndromet 32 Shadowland/Neverland Becoming an adult is tortuous and dramatic. To cope with the journey, we need protection and attention from someone who is bigger and stronger. Meeting the world, both internal and external, requires a degree of predictability. In a safe and smooth interplay with their parents, the child learns to cope with its surroundings. Sometimes the child needs to stop and take a few steps back to what it already knows. With confident knowledge of a safe base, the child dares to venture out again. Challenges become adventures. Gradually, new abilities are acquired, such as being able to comfort and secure oneself when danger looms. If the challenges become too great, they have the confidence to enlist the help of others. The courage to venture further afield is allowed to grow. Towards independence, toward adulthood. Our early, close relationships and experiences become like a map that we carry with us throughout our lives. In what psychology calls attachment theory, it is described how we spend our first years creating an attachment pattern that becomes the foundation of our personality development – the basis for the expectations that we direct at ourselves, at other and at the whole existence. A pattern that defines how we are shaped into adults. When safety is not consistently offered or when parents are overprotective and stand in the way of challenges. When childhood is marked by threats and losses, or too little resistance, the journey towards adulthood becomes disturbed. Challenges become adventures. With inadequate abilities, separation and loneliness become charged with insecurity. To venture away becomes daunting. Feelings of loneliness and longing become hard to keep in check and are acted out. An adult with these experiences treats the world using the child’s beliefs and expectations. Like Peter Pan who lives in Neverland to avoid becoming an adult, a fantasy world can be created as a protection against constraints and difficulties. The Peter Pan syndrome can be seen as a metaphor for an emotional immaturity. An immaturity that is enhanced if our time kan betraktas som en metafor för en emotionell omognad. En omognad som förstärks om samtiden tillåter flyktvägar. Ett uttryck som beskriver ett otryggt jag som förnekar eget ansvar. Ett jag som har svårt att komma andra människor nära och att få relationer att hålla. Utifrån – ett uppblåst själv. Inifrån – olycklig med bräcklig självkänsla och självbild. När livets prövningar blir för stora behöver vi få tillgång till barndomens och nostalgins värld. I en viss mening ryms det hos oss alla ett inre Landet Ingenstans. Som vuxen kan nostalgin eller fantasin vara en representant för en trygg bas vi ibland återvänder till. En plats där överraskningar och utmaningar är lekfulla och hanterbara. Precis som Landet Ingenstans där odjuren ser vilda ut men lätt kan tämjas. Där magi alltid finns till hands. Men till skillnad från Peter Pan som bestämt sig för att stanna, hämtar vi tröst för att sedan återvända till verkligheten. - Nazanin Raissi leg psykolog permits escape routes. An expression that depicts an insecure person denying any sense of responsibility. A person who finds it hard to be affectionate with other people and to make relationships last. Externally – a pompous self. Internally – unhappy, with a fragile selfesteem and self-image. When the trials of life become too great, we need to have access to the world of childhood and nostalgia. In a certain sense, we all have our own Neverland. As an adult, nostalgia or imagination can represent a safe place where we escape to sometimes. A place where surprises and challenges are playful and manageable. Just like Neverland, where the monsters look wild but are easily tamed. Where there is always magic. But unlike Peter Pan who decided to stay, we find solace there and then return to reality. in different situations. I have pondered widely on how to approach these grand questions in the costumes. Some memoires that are depicted in Neverland are from a Halloween party. American films from the 80s often include a party of some sort. Being at a party of this sort is also a bit like being in purgatory, waiting for - Nazanin Raissi Licensed psychologist Maxime Lachaume, Nigel Campbell, Oleg Stepanov Shadowland/Neverland 33 Stray Dogs Om vi skuggor er misshaga, O, så låten bli att klaga; Tron, att i en slummer blott För ert öga syner gått, Och att detta skuggspel här Blott en dröm, en villa är. Klandren ej vårt spel, vår sång, Bättre blir det nästa gång; En midsommarnattsdröm av William Shakespeare, översättning Carl August Hagberg If we shadows have offended, Think but this, and all is mended, That you have but slumber’d here While these visions did appear. And this weak and idle theme, No more yielding but a dream, Gentles, do not reprehend: if you pardon, we will mend: A Midsummer Night’s Dream by William Shakespeare 34 Shadowland/Neverland Jim Maxime De Block, Lachaume, Nigel Campbell, Maria Chiara Pascal Mezzadri, Marty,Fan Jonathan Luo, Ján Savage, Spoták, Oleg Janine Stepanov Koertge Shadowland/Neverland 35 The Big Noise Michael KeeganDolan Koreografi och regi/ Choreography and direction Michael Keegan-Dolan föddes 1969 på Irland. 1997 grundade han Fabulous Beast Dance Theatre och var dess konstnärliga ledare och vd fram till 2014. Han är utbildad vid Central School of Ballet i London. 2001 började han studera japansk svärdskonst och yoga för John Evans. 2002 träffade han Zhander Remete och har studerat yoga under hans ledning under de senaste 12 åren. Han var knuten till Barbican Centre i London mellan 2006 och 2010 och är sedan 2011 knuten till Sadlers Wells Theatre i London. Bland Michael Keegan-Dolans senaste verk kan nämnas en ny dansdubbel med Stravinskys Våroffer och Petrusjka samt Rian, båda samproduktioner med Sadlers Wells. Rian tilldelades 2013 års Bessie-pris i New York. Michael Keegan-Dolan was born in 1969 in Ireland. He founded Fabulous Beast Dance Theatre in 1997 and was its artistic and executive director until 2014. He trained at the Central School of Ballet in London and in 2001 he began studying Japanese Sword and Yoga with John Evans. In 2002 he met Zhander Remete and has been studying yoga under his guidance for the past 12 years. He was an associate artist at the Barbican Centre, London from 2006 to 2010 and became an associate artist at Sadlers Wells Theatre, London in 2011. 36 Shadowland/Neverland Recent work includes a new Stravinsky double bill, The Rite of Spring & Petrushka and Rian, both co-productions with Sadlers Wells. Rian won a Bessie Award in New York City in 2013. Sabine Dargent Scenografi/ Set Design Sabine Dargent är en erfaren scenograf med internationellt renommé. Baserad på Irland har hon gjort både kostym och scenografi för tv, film och teatrar. Flera uppsättningar har fortsatt på turné i övriga Storbritannien, till Australien och USA. För Michael Keegan-Dolan och Fabulous Beast gjorde hon scenografin till Rian som, efter bejublade föreställningar i Dublin och London, nu turnerar runt om i världen. Nämnas bör också Sabines samarbete med Mikel Murfu, Enda Walsh, Conall Morrison, Selina Cartmell, Fishamble samt hennes arbete med gatuteater. Sabine Dargent is an experienced set designer with an international renommé. Based in Ireland, she has created both costume and set designs for tv, film and theater – several sets going on tour the rest of the UK, Australia and USA. Together with Michael KeeganDolan and Fabulous Beast she created the set for Rian which, after successful performances in Dublin and London, is now on tour around the world. Worth noting is also Sabine Dargent’s collaboration with Mikel Murfu, Enda Walsh, Conall Morrison, Selina Cartmell, Fishamble as well as her work with street theater. Doey Lüthi Kostymdesign/ Costume Design Doey Lüthi har en fil mag i teaterdesign vid New York University. Idag arbetar hon inom teater, dans och opera. Doey Lüthi har designat kostymer för flera opera- och teaterhus runt om i Europa, såsom Opéra National de Bordeaux, Badisches Staatstheater Karlsruhe, Saarländisches Staatstheater, Theater an der Wien, Den Norske Opera & Ballett, Theater Basel, Deutsche Oper och Staatsoper Unter den Linden Berlin. Hon har tidigare arbetat med Michael Keegan-Dolan i Julius Caesar, för English National Opera, och Rian. Doey Lüthi received her MA in Theatrical Design from New York University. She works in theatre, dance and opera. She has designed costumes for many theaters around Europe; among others Opéra National de Bordeaux, Badisches Staatstheater Karlsruhe, Saarländisches Staatstheater, Theater an der Wien, Den Norske Opera & Ballett, Theater Basel, Deutsche Oper and Staatsoper Unter den Linden Berlin. She has worked with Michael Keegan-Dolan on Julius Caesar for English National Opera and Rian. Adam Silverman Ljusdesign/ Light Design Adam Silverman arbetar internationellt som ljusdesigner inom opera, teater och dans. Han har nyligen arbetat med Michael Keegan-Dolan i Rian, Julius Caesar och dansdubbeln Våroffer och Petrusjka. På GöteborgsOperan var han med och skapade Lucia di Lammermoor. Kungliga Operans besökare har kunnat se hans arbete i Otello. Adam Silverman works internationally as a lighting designer in opera, theatre and dance. He has worked together with Michael Keegan-Dolan recently on The Rite of Spring, Patrushka, Rian and Julius Caesar. The audience at The Göteborg Opera has seen his work in Lucia di Lammermoor and Kungliga Operan in Otello. Shadowland/Neverland 37 If we shadows have offended Ale Möller Musiker och musikalisk ledning/ Musician and musical direction Med den nordiska folktraditionen som utgångspunkt gör Möller resor genom många geografiska och musikaliska kulturer.Improvisation är en viktig komponent i hans musicerande där oväntade kulturella möten är hans signum.Ale Möller har tilldelats en lång rad nationella och internationella utmärkelser för sin musik. Han är medlem av Kungliga Musikaliska Akademin och gästprofessor vid Musikhögskolan Ingesund och Det Syddanske Musikkonservatorium i Odense. Using Nordic traditional music as a starting point, Möller travels through several geografical and musical cultures.Improvisation is an important component of Möller’s musicianship and unexpected cultural encounters are his characteristics. Möller has received various international and national awards for his music. He is a member of The Royal Swedish Academy of Music and has a visiting professorship at School of Music Ingesund and The Danish National Academy of Music. Alan Lucien Øyen Koreografi, regi, scenografi och text/ Choreography, direction, set design and text Alan Lucien Øyen är en av Norges mest efterfrågade konstnärer. Hans arbeten som regissör, koreograf och dramatiker har rönt stor uppmärksamhet både i Norge och internationellt. Øyen studerade dans vid Kunsthøgskolen i Oslo. Efter examen 2001 anslöt han sig till Carte Blanche, Norges nationalkompani för modern dans. Senare ingick han i Amanda Millers Pretty Ugly Dance Company i Köln, Tyskland. Øyen grundade 2006 sitt eget kompani, Winter Guests, som redan har turnerat till 16 länder på tre kontinenter. Sedan 2009 har Øyen arbetat främst som regissör och dramatiker. Han har skrivit sex pjäser, och förra året vann han norska Heddapriset för det fem och en halv timmar långa skådespelet Coelacanth. Alan Lucien Øyen är från och med januari 2013 knuten till Den Norske Opera & Ballett som artist in residence och huskoreograf. Alan Lucien Øyen is one of Norway’s most popular artists, and his work as a director, choreographer and dramatist has met with great acclaim both in Norway and abroad. Øyen studied dance at the Oslo National Academy of the Arts. Following his graduation in 2001, he joined Carte Blanche, The Norwegian National Company for Contemporary Dance. Later, he formed part of Amanda Miller’s Pretty Ugly Dance Company in Cologne, Germany. Øyen established his own company in 2006 – Winter Guests – which 38 Shadowland/Neverland has already toured in 16 countries on three continents. Since 2009, Øyen has worked mainly as a director and dramatist. He has authored six plays, and last year he received the Norwegian Hedda Award for his five and a half hours-drama Coelacanth. From January 2013, Alan Lucien Øyen is attached to the Norwegian National Opera & Ballet as an artist in residence and in-house choreographer. Stine Sjøgren Kostymdesign/ Costume Design Stine Sjøgren Kostymtecknaren Stine Sjøgren har en Master of Fine Arts i kostymdesign och scenografi vid Northwestern University i Chicago samt en utbildning i design från ESMOD modeskola i Oslo. Hon har skapat kostymer och scenografi för såväl dramatisk teater, musikaler och opera som dans. Sedan 2008 är hon chef för kostymateljén vid Den Norske Opera & Ballett. Hon har arbetat tillsammans med Alan Lucien Øyen i flera tidigare produktioner. Stine Sjøgren holds a Master of Fine Arts in costume and set design from Northwestern University in Chicago as well as an education in design from ESMOD fashion design school in Oslo. She has created costumes and set designs for dramatic theatre, musicals, opera and dance productions. Since 2008, she is the Costume Shop Manager at the Norwegian National Opera & Ballet. She has collaborated with Alan Lucien Øyen on several productions in the past. Shadowland/Neverland 39 Martin Flack Gunnar Innvær Kate Strong Martin Flack har en kandidatexamen i filosofi från universitetet i Bergen. Han avbröt sina magisterstudier och började jobba som frilansande tekniker på olika kompanier, evenemang och teatrar i Norge. Han har turnerat med en rad produktioner som bland annat scenmästare, ljudtekniker och ljustekniker. Bland hans uppdrag kan nämnas scenmästare på Grieghallen i Bergen och Assembly Theatre, Edinburgh Fringe Festival, teknisk chef för Borealis-festivalen, festivalen Oktoberdans och Bergen International Festival. Gunnar Innvær har arbetat som ljuddesigner med Winter Guests sedan 2006 och är också ljudtekniskt ansvarig i Norges nationalkompani för modern dans, Carte Blanche. Han står bland annat bakom ljuddesignen i Oslo-baserade föreställningar på Nasjonalballetten, Teknisk museum, Riksteatret samt Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Gunnar Innvær har samarbetat med flera uppmärksammade koreografer, bland dem Marcos Morau, Rui Horta, Ohad Naharin, Sharon Eyal, Hofesh Shechter, Örjan Andersson, Ingunn Bjørnsgård, Eva Cecilie Richardsen, Ina Christel Johannessen och Heine Røsdal Avdal. Kate Strong utbildade sig på Royal Ballet School i London innan hon började vid Zürichbaletten. Senare kom hon till Frankfurt-baletten och arbetade under tio år med den legendariske koreografen William Forsythe. Kate Strong har även arbetat vid ansedda Volksbühne i Berlin med Johann Kresniks Choreografischem Theater och senare som skådespelare med regissör Frank Castorf. Sedan 2001 är Kate Strong frilansande skådespelare och har anlitats av en mängd institutioner i flera olika länder. Hon har också arbetat med Alan Lucien Øyen och Winter Guests tidigare, i What’s not to love? Gunnar Innvær has worked as a sound designer with Winter Guests since 2006 and is also head of sound at Carte Blanche, The Norwegian National Company for Contemporary Dance. Among many other accomplishments, he is responsible for sound design at Oslobased performances at the Norwegian National Ballet, Teknisk museum, the National Theatre in Norway as well as Kulturhuset City Theatre in Stockholm. Gunnar Innvær has also collaborated with many acclaimed choreographers such as Marcos Morau, Rui Horta, Ohad Naharin, Sharon Eyal, Hofesh Shechter, Örjan Andersson, Ingunn Bjørnsgård, Eva Cecilie Richardsen, Ina Christel Johannessen and Heine Røsdal Avdal. Kate Strong was educated with Royal Ballet School in London before she joined Zürich Ballett. Later on she joined Ballet Frankfürt and worked for ten years with legendary choreographer William Forsythe. Kate worked at renowned Volksbühne in Berlin with Johann Kresniks ”Choreografischem Theater” and later as actress with director Frank Castorf. Kate has been freelancing as an actress since 2001 working in and out of institutions in several countries. She has also worked with Alan Lucien Øyen and WinterGuests before, in “What’s not to love?” Ljusdesign/ Light Design Martin Flack has a bachelor in Philosophy from the University of Bergen. He dropped out of his MA to work as a freelance technician for various companies, venues and theatres in Norway. He has toured various productions as stage manager, sound technician and lighting technician. Past and present jobs include Stage Manager at Grieghallen, Bergen and Assembly Theatre, Edinburgh Fringe Festival, Technical Manager for Borealis Festival, Oktoberdans Festival and Bergen International Festival. 40 Shadowland/Neverland Ljuddesign/ Sound Design Skådespelerska/ Actress Shadowland/Neverland 41 Fan Luo GöteborgsOperans Danskompani är Nordens största moderna danskompani med 38 dansare. Produktioner på Göteborgs-Operans scener varvas med turnéer runt om i världen. GöteborgsOperans Danskompani sammanför koreografer och artister från ett brett spektrum för att forma nya kreativa uttryckssätt. * Dansare som medverkar i Shadowland/ Neverland Angelina Allen* USA Anna Altès Spanien Toby Kassell* England Janine Koertge Tyskland Maxime Lachaume* Frankrike Fan Luo* Kina Micol Mantini Italien Pascal Marty* Frankrike Kyoko Matsumoto Japan Satoko Takahashi Japan Astrid Boons* Belgien Delphine Boutet* Frankrike Jim De Block* Belgien Nigel Campbell* USA Jérôme Delbey Frankrike Simone Deriu* italien Jenna Fakhoury* USA Maria Chiara Mezzadri* Italien Jonathan Savage* England Dorotea Saykaly* Kanada Ekaterina Schushakova* Ryssland Ján Spoták* Slovakien Oleg Stepanov* Ryssland Therese Fredriksson* Sverige Matthew Foley* USA Andrzej Glosniak Polen Mai Lisa Guinoo* Norge Aviad Herman Israel Chiaki Horita Japan Erik Johansson* Sverige Heather Telford Kanada Lee-Yuan Tu* Taiwan Danielle de Vries* Sverige David Wilde Tyskland Arika Yamada* USA Ingeborg Zackariassen Norge 42 Shadowland/Neverland Shadowland/Neverland 43 BANBRYTANDE 1900-TALSVERK AV BÉLA BARTÓK / ARNOLD SCHÖNBERG Riddar Välkommen till bords! Förgyll ditt föreställningsbesök lite extra med något smakrikt från GöteborgsOperans Restaurang, Café och Bar. GöteborgsOperans Restaurang serverar menyer och à la carte med start två timmar före föreställning. Vi erbjuder även lättare förtäring i samband med paus. I GöteborgsOperans Café finner du varma och kalla drycker, vin/öl samt sandwichs och sötsaker. Våra två barer har ett rikt och varierat utbud. Välkomna upp till vår OperaBar! Vardagar serverar vi goda luncher inklusive sallad, bröd, kaffe, chokladbit och frukt. På måndagar bjuder vi dessutom på dessert till kaffet. borg/Erwartung INTRÄDE SKER PÅ EGEN RISK. Riddar borg/Erwartung För menyer se www.opera.se/restaurang Mer information och bordsbeställning (även grupper): Tel 031-13 13 00 eller boka via vår hemsida. Beställningar för pausförtäring till restaurangen tas upp av hovmästaren en timme före föreställningens början. Fax 031-10 82 10. E-post: [email protected] Hos oss kan du äta med gott samvete. Hösten 2011 erhöll GöteborgsOperans Restaurang miljömärkningen Svanen. Vill du sprida upplevelser? Bli OMBUD på GöteborgsOperan! Som ombud på GöteborgsOperan får du en personlig kontakt och erbjuds att förhandsboka biljetter, se genrep, få specialerbjudanden och fri ombudsbiljett vid gruppbokningar. Du får information om våra föreställningar som du kan sprida till vänner, kollegor och andra intresserade. Läs mer på www.opera.se/ombud. För mer information tel 031-13 13 00 e-post: [email protected] Dansintresserad? Gå med i Danskompaniets vänner. Danskompaniets Vänner är till för alla och verkar i samarbete med GöteborgsOperans Danskompani för att öka kunskaperna om och intresset för dans hos publiken. Genom att bli medlem stödjer du GöteborgsOperans Danskompani och får samtidigt trevliga erbjudanden om föredrag, resor och fester. Men framför allt får du tid och tillfälle att träffa andra med samma intresse som du och prata om det bästa som finns: dans. MEDLEMSAVGIFT: 175 kr per person, upp t o m 22 år kostar medlemskapet 100 kr/år, 120 kr för studerande och pensionärer, eller 250 kr för hela familjen. Du kan betala avgiften direkt till pg 45 00 98-9. FÖR INFORMATION: Skicka e-post till [email protected] eller skriv till: Danskompaniets Vänner 44 MER Shadowland/Neverland GöteborgsOperan, Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg. www.danskompanietsvanner.se 18 APRIL – 25 MAJ 2015 Dirigent EVAN ROGISTER Regi DAVID RADOK Scenografi MARTIN CHOCHOLOUŠEK Kostymdesign ZUZANA JEZKOVÁ Ljusdesign TORKEL BLOMKVIST RIDDAR BLÅSKÄGGS BORG: Riddar Blåskägg ANDERS LORENTZSON Judith KATARINA GIOTAS ERWARTUNG: Kvinnan KATARINA KARNÉUS GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER Shadowland/Neverland 45 GÖTEBORGSOPERAN HAR NÖJET ATT PRESENTERA SÄSONGENS SPONSORER Kom in, var med, dansa! HUVUDSPONSORER Fredrik Benke Rydman skapar en ny version av Eldfågeln där GöteborgsOperans Danskompani dansar tillsammans med amatörer i alla åldrar. Norrsken av modern danskonst Musik av Igor Stravinskij. Med GöteborgsOperans Orkester. 30 maj–5 juni Världspremiär 24 april 2015 spelas t o m 16 maj GöteborgsOperans Lilla scen O PE R A S P O N S O R E R + SPONSORER AstraZeneca, Saab AB AkzoNobel, Dunross & Co, Göteborgstryckeriet, HandCenter, Pulsen, SEB, Semcon, Setterwalls Advokatbyrå, Schenker, Ten Points O PE R A S P O N S O R E R Borås Bil, Bostadsbolaget, Ericsson, Handelsbanken, Hertz Sverige, KPMG, Nordstan, Swedbank Dansprogram av Martin Forsberg, Tilman O’Donnell, Pascal Marty SA M A R B E T S PA RT N E R Göteborg & Co Närmare kan du inte komma Följ med under huden på huset – bakom kulisserna och in i dess hjärta. 24 april samt 15 och 16 maj. Läs mer om danssäsongen och dansturnéer på: www.opera.se/danskompani och facebook.com/GOdanskompani. Biljetter 031-13 13 00. 46 Shadowland/Neverland Se opera.se för mer information. Shadowland/Neverland 47 www.vgregion.se H Ä R H I T TA R V Ä R L D S A R T I S T E R N A S I N A A R E N O R I Västra Götaland har ett gott liv många uttryck. Västra Götalandsregionens uppgift är både hälso- och sjukvård och hållbar regional utveckling. Men också att öppna dörrar. För 14 000 år sedan kom de första invandrarna. Idag lockar Västra Götaland världsartister, internationellt näringsliv och en stor andel av turisterna i Sverige. Och gränslösheten blir allt viktigare. Därför stödjer vi insatser för såväl besöksnäringen som för kulturens mångfald, infrastruktur och miljö. Allt samverkar för att forma det goda livet. Varje år kommer 900 000 containrar med kaffe, papper och andra varor till Göteborgs Hamn. Vilken tur. Stolt huvudsponsor av GöteborgsOperan. 48 Shadowland/Neverland Shadowland/Neverland 49 NU FINNS MILJÖKLASSADE MOTORER TILL ALLA VÅRA MODELLER. Stående innovationer Att öka energieffektiviteten har varit vår uppgift i över hundra år. Nu mer än någonsin hänger en hållbar utveckling inom industrin och samhället på våra innovationer. Vi på SKF är stolta över att kunna erbjuda nya innovationer som står emot tidens tand. Vå r v i s i o n ä r a t t u t v e c k l a b i l a r h e l t b e f r i a d e f r å n s k a d l i g a u t s l ä p p . S o m e t t s t e g p å v ä g e n l a n s e r a r v i n u m i l j ö k l a s s a d e m o t o re r t i l l a l l a v å r a m o d e l l e r. O c h d u b e h ö v e r i n t e l ä n g re v ä l j a m e l l a n s n å l b r ä n s l e f ö r b r u k n i n g o c h h ö g p r e s t a n d a . D e n y a m o t o r e r n a h a r 115 –181 h k , m e n d r a r b e t y d l i g t m i n d r e o c h s l ä p p e r i n t e u t l i k a m y c k e t s o m v a n l i g a b i l m o t o r e r g ö r. Vä l ko m m e n t i l l n ä r m a s t e Vo l v o h a n d l a r e e l l e r b y g g d i n b i l p å v o l v o c a r s . s e The Power of Knowledge Engineering 50 45x170.indd 1 Vo l v o V 6 0 k o s t a r o r d p r i s f r å n c a 2 51 0 0 0 – 4 4 6 5 0 0 :– ( D 4 m a n –T 6 A W D A u t ) e x k l . l o k a l u t r u s t n i n g . B r ä n s l e f ö r b r u k n i n g v i d b l a n d a d k ö r n i n g ( D 4 m a n –T 6 A W D A u t ) 3 , 8 –10 , 2 l i t e r / 10 0 k m . K o l d i o x i d u t s l ä p p C O 2 ( D 4 m a n –T 6 A W D A u t ) 9 9 – 2 3 7 g / k m . M i l j ö k l a s s E u r o 5 . B i l e n p å b i l d e n ä r e x t r a u t r u s t a d . N ä r d u k ö p e r e n n y Vo l v o i n g å r a l l t i d Vo l v o A s s i s t a n s s a m t v a g n s k a d e - o c h r o s t s k y d d s g a r a n t i . L ä s m e r p å v o l v o c a r s . s e e l l e r k o n t a k t a d i n Vo l v o h a n d l a r e . Shadowland/Neverland 51 Shadowland/Neverland 2012-08-23 11:02 Vd Ronnie Hallgren Konstnärlig ledare GöteborgsOperans Danskompani Adolphe Binder Produktionsansvariga Repetitionsledare Stephan Laks, Fernando Melo, Pascale Mosselmans Inspicient Tove Molin Översättning till textmaskin och textmaskinsoperatör Cecilia Selander Moss Scenmästare Fredrik Engler Scentekniker Johan Berg, Hanna Östergren Produktionsoperatör Hans Algelid Belysningsmästare Kent Hellberg Ljusprogrammering David Stokholm Ljudtekniker Dennis Barkevall B-ljud Isobel Nyström Måleri Michael Forssén Smedja Johan Wikström Snickeri Mattias Persson Tapetseri Leif Holdnes Konstruktör Sanna Lundberg Rekvisita Jonna Pedevilla, Lars Peder Lindström Herrkostym Monica Andersson Damkostym Sara Di Benedetto Maskör Susanne Åberg Patinering Mia Persson Modist Therese Schimmelsohn Lädermakeri Karin Johansson Påklädare Helena Avander, Sara Ståhl Barnansvarig Anna-Maria Kallhed Brakel Musikbibliotek Inger Marie Garcia de Presno Orkesterservice Anders Haglund Marknadskoordinator Sandra Nordström Pressansvarig Jenny Jernberg Projektledare Eva Lindberg Program Ansvarig utgivare Ronnie Hallgren, vd Redaktör och skribent Carin Arell Skribent Lisa Iverstam Grafisk form Camilla Simonson Föreställningsfoto Mats Bäcker Omslagsbild Lennart Sjöberg Tryck och repro Billes Tryckeri 52 Shadowland/Neverland
