Åm 2015-3773

Sida 1 (6)
Överåklagare för resningsärenden
Datum
Dnr
2015-05-27
ÅM 2015/3773
Ert datum
Er beteckning
Överåklagare Agneta Isborn Lind
Högsta domstolen
Box 2206
103 12 STOCKHOLM
Ansökan om resning
Sökande
Riksåklagaren
Box 5553
114 85 Stockholm
Motpart
GK
Tidigare avgörande
Svea hovrätts, avd 5, dom den 7 oktober 2013 i mål B 3309-13, bilaga 1.
Yrkande
Jag yrkar att Högsta domstolen beviljar resning beträffande åtalet för rattfylleri.
Bakgrund
GK åtalades den 15 februari 2013 för rattfylleri, narkotikabrott, ringa brott och
olovlig körning, grovt brott. I gärningsbeskrivningen angavs, efter viss
justering, att han den 27 november 2012 hade fört personbil efter att ha intagit
cannabispreparat, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter
färden funnits narkotika kvar i hans blod. Som bevisning åberopades ett
analysbesked i en rapport från Rättsmedicinalverket. Rapporten ingår i det
bifogade förundersökningsprotokollet (bilaga 2, s. 6 f). Under rubriken Analysbesked droger/narkotika framgår det att det i GKs blod inte påvisades
tetrahydrocannabinol men att det fanns tetrahydrocannabinolsyra i blodet.
Under rubriken Information upplyses att tetrahydrocannabinolsyra är en
metabolit till tetrahydrocannabinol. Vidare upplyses att tetrahydrocannabinol
ingår i hasch och cannabispreparat och är klassad som narkotika.
I brottsanmälan (förundersökningsprotokollet, s. 1) angavs brottstiden till den
27 november 2012 kl. 21.50. Blodprov togs enligt protokoll över kroppsbesiktning (förundersökningsprotokollet s. 10) på GK samma dag kl. 22.55.
GK, som förnekade att han intagit cannabis före körningen, dömdes av
Västmanlands tingsrätt den 1 mars 2013 för olovlig körning, rattfylleri och
narkotikabrott till fängelse i en månad. Tingsrätten konstaterade i domskälen
Postadress
Gatuadress
Telefon
E-post
Box 5553
114 85 STOCKHOLM
Östermalmsgatan 87C,
Stockholm
010-56 25317
[email protected]
Telefax
Webbadress
www.aklagare.se
Sida 2 (6)
Datum
Överåklagare för resningsärenden
Dnr
ÅM 2015/3773
att det genom den av åklagaren åberopade bevisningen är utrett att GK intagit
cannabis på det sätt att det funnits narkotika i hans kropp vid körningen.
GK överklagade domen till Svea hovrätt, som med ändring av tillämpat lagrum
beträffande rattfylleriet, i en dom den 7 oktober 2013 fastställde tingsrättens
dom.
Tetrahydrocannabinol är den aktiva substansen i hasch, marijuana och andra
cannabispreparat. Ämnet är klassat som narkotika, vilket framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika (LVFS 2011:10). Tetrahydrocannabinolsyra är en metabolit till tetrahydrocannabinol och finns inte
med i föreskrifterna, vilket innebär att ämnet inte är klassat som narkotika.
Rättslig reglering
Innebörden av att en dom vinner laga kraft är att den ska verkställas och att
frågan om den dömdes ansvar i princip inte kan tas upp i en ny rättegång
(orubblighetsprincipen). Mot orubblighetsprincipen står sanningsprincipen,
som ger ett visst lagstadgat utrymme för att undanröja en lagakraftvunnen dom
om ny utredning ger tillräcklig anledning att ifrågasätta domens riktighet.
Rättskraften i brottmål kan under vissa förutsättningar brytas genom resning.
De väsentliga materiella resningsgrunderna till förmån för den tilltalade finns i
58 kap. 2 § 4 rättegångsbalken och brukar indelas i huvudregeln och tilläggsregeln.
Enligt huvudregeln får resning beviljas om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare lagts fram, åberopas och dess förebringande sannolikt
skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller att brottet hade hänförts under
en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Även om det inte föreligger någon sådan sannolikhet får resning enligt samma punkt beviljas om det,
med hänsyn till vad sålunda åberopas och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott, för
vilket han eller hon dömts (den s.k. tilläggsregeln).
En utgångspunkt för resning är det s.k. nyhetskravet. För resning krävs att det
finns nya omständigheter eller nya bevis som inte prövats i målet. Vad som ska
prövas är vad utgången sannolikt skulle ha blivit om omständigheten eller beviset skulle ha förebragts i rättegången. Resning kan därför inte beviljas endast
på grund av en omprövning av i målet gjord bevisvärdering.
Det nya materialet måste vidare ha ett visst bevisvärde. Hur stort detta värde
ska vara kan inte anges. Det måste sättas i relation till värdet av den tidigare
förebragta bevisningen. Ju mer övertygande bevisningen till stöd för domen ter
sig, desto större krav måste ställas på det nya materialet för att resning ska
komma ifråga. Motsatsvis kan sägas att ju mindre övertygande den ursprungliga bevisningen är desto mindre krav bör ställas på nya omständigheter eller
Sida 3 (6)
Datum
Överåklagare för resningsärenden
Dnr
ÅM 2015/3773
bevis. Den prövning som sker i resningsärendet torde mot denna bakgrund i
praktiken oftast inbegripa en omprövning av värdet av tidigare förebragt
bevisning (jfr Welamson/Munck, Rättegång VI, 4 uppl. 2011, s. 201 och
Bengtsson, Resning i brottmål vid synnerliga skäl, Process och exekution,
Vänbok till Robert Boman, 1990 s. 1 ff.)
Högsta domstolen har i flera resningsärenden uttalat att mot bakgrund av det
uppställda kravet på synnerliga skäl och med beaktande av att resning är ett
extraordinärt rättsmedel, bör tilläggsregeln ges en restriktiv tillämpning och
användas endast om de nya bevisen till följd av särskilda omständigheter är
ägnade att framkalla tvivelsmål om den tilltalades skuld till brottet (se t.ex.
NJA 1992 s. 625).
Lagstiftarens utgångspunkt vid regleringen av de extraordinära rättsmedlen har
varit att den som vill angripa en lagakraftvunnen dom har att visa att det föreligger grund för resning
Regler om rattfylleri
I 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) stadgas att den som för ett motordrivet fordon efter att ha förtärt
alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller
efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter
i utandningsluften döms för rattfylleri. I andra stycket föreskrivs ansvar för
rattfylleri enligt första stycket för den som för ett motordrivet fordon efter att
ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen i så stor mängd att det
under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet.
Enligt 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) förstås med narkotika i denna lag
läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller
euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med
sådana egenskaper eller effekter och som på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt eller av
regeringen har förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen.
Enligt 1 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika avses med narkotika i den
lagen detsamma som enligt narkotikastrafflagen. I paragrafen anges även att
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket ska upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Ett sådant bemyndigande för
Läkemedelsverket har regeringen lämnat i 3 § förordningen (1992:1554) om
kontroll av narkotika. Förteckningarna ska avse både sådana substanser som
anges i förordningens 2 § och sådana substanser som är föremål för kontroll
enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt. I 2 § föreskrivs att de substanser som anges i bilaga 1 till förordningen ska anses som
narkotika enligt narkotikastrafflagen. Förteckningarna ska således uppta alla de
substanser och ämnen som har förklarats som narkotika.
Sida 4 (6)
Datum
Överåklagare för resningsärenden
Dnr
ÅM 2015/3773
Som ovan nämnts framgår det av Läkemedelsverkets föreskrifter om
förteckningar över narkotika (LVFS 2011:10) att tetrahydrocannabinol är
narkotika. Tetrahydrocannabinolsyra finns däremot inte i förteckningarna.
Grunden för yrkandet
Enligt min mening framgår det av vad som angetts ovan under rubriken Bakgrund att den åberopade bevisningen inte kan anses bevisa att GK hade
narkotika i blodet under eller efter körningen. Det finns ingen annan bevisning
i förundersökningsprotokollet som åklagaren skulle ha kunnat åberopa till stöd
för att så ändå var fallet. Det framstår som klart att varken åklagaren eller
domstolarna fullt ut förstått innebörden av analysbeskedet. I annat fall hade GK
inte åtalats för rattfylleri. Än mindre hade han dömts för samma brott.
Att åklagare och domstolar uppenbarligen tolkat analysbeskedet som att GK
haft narkotika i blodet torde bero på ordalydelsen i rapporten. Under rubriken
Analysbesked droger/narkotika anges resultaten av undersökning av både blod
och urin för ett flertal ämnen, varav de flesta är klassade som narkotika. Som
resultat har angetts antingen ”ej påvisat” eller ”negativt” beroende på om
resultatet gällde blod eller urin. Beträffande tetrahydrocannabinolsyra har
resultatet angetts som 0,003 ug/g. Detta i förening med informationstexten där
det upplyses om att tetrahydrocannabinolsyra är en metabolit till
tetrahydrocannabinol, som är narkotika, innebär uppenbarligen risk för
feltolkning. Genom rubrikens formulering framstår det för läsaren som att
redogörelsen ska visa i vilken mån narkotiska ämnen påvisats. Läsaren har,
enligt min bedömning, inte skäl att tro att analys av ämnen som inte är narkotika ska redovisas. Det har också visats vid en undersökning som gjorts inom
åklagarväsendet att motsvarande rapporter tolkats på det felaktiga sättet vid
andra lagföringar.
I ett annat ärende, där det väckts åtal för bl.a. rattfylleri och som gällde metaboliten 7-amino-nitrazepam, begärde åklagare utlåtande av Rättsmedicinalverket i vissa avseenden som har bäring på den i det här ärendet aktuella frågan
(bilaga 3). Där framgår bl.a. (s. 2 punkt 2) att frågan om en substans är narkotikaklassad inte avgörs av om den är en metabolit utan av vilka dokumenterade
effekter den har på människan. Det innebär enligt min tolkning att en metabolit
till ett narkotikaklassat ämne kan vara narkotika men inte måste vara det.
GK har således dömts, trots att den bevisning som åberopats inte styrkt brottet
och trots att han sannolikt inte gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Med
hänsyn till skillnaden mellan tetrahydrocannabinol och tetrahydrocannabinolsyra när det gäller hur länge respektive ämne finns kvar i blodet och med hänsyn till hur kort tid som förflöt mellan att körningen avslutades
och blodprov togs (1 timme 5 minuter) bör det, i brist på bevisning för motsat-
Sida 5 (6)
Datum
Överåklagare för resningsärenden
Dnr
ÅM 2015/3773
sen, anses sannolikt att det inte fanns tetrahydrocannabinol i blodet vid körningen eller under den tid som gick därefter fram till provtagningen. Av det bifogade informationsbladet från Rättsmedicinalverket framgår påvisandetiden för
respektive ämne (bilaga 4).
Vid oriktig straffdom tillvaratas den dömdes trygghet bäst genom att domen
upphävs. Att det blir så bidrar också till att respekten för människovärdet upprätthålls (se Ekelöf, Rättsmedlen, 12 uppl. s. 189). Enligt Ekelöf i det anförda
arbetet (s. 189) bör man av flera skäl i vidsträckt omfattning tillåta resning till
förmån för den tilltalade. Welamson och Munck anser (a.a., s. 189) att det, för
att straffrättskipningen ska fylla sin avsedda moralbildande funktion och för
övrigt ytterst med hänsyn till respekten för människovärdet, är väsentligt att
ingen får förbli oskyldigt dömd eller för strängt bestraffad ens om det rör sig
om en skäligen obetydlig påföljd.
Resningsreglerna bör tolkas i ljuset av denna grundsyn. Den resningsgrund
som bör komma i fråga i det här ärendet är huvudregeln i 58 kap. 2 § 4 rättegångsbalken. Det förhållandet att det numera klarlagts hur Rättsmedicinalverkets rapport ska tolkas bör enligt min mening kunna anses vara en sådan ny
omständighet som krävs för resning. Förutsättningen i lagrummet att det ska
vara sannolikt att förebringandet skulle ha lett till frikännande är enligt min
bedömning uppfylld.
Högsta domstolens avgörande i detta ärende kommer att få betydelse som prejudikat i fråga om resning för andra lagföringar av drograttfylleri med motsvarande bevisning i form av rapporter med analysresultat avseende sådana
metaboliter till narkotika som inte är narkotikaklassade.
Eftersom yrkandet gäller resning till förmån för den tilltalade och den yrkade
ändringen inte bör påverka påföljden förefaller det finnas utrymme för Högsta
domstolen att enligt 58 kap. 7 § första stycket andra meningen rättegångsbalken omedelbart ändra domen och ogilla åtalet för rattfylleri.
Anders Perklev
Agneta Isborn Lind
Bilagor
1. Svea hovrätts dom i mål B 3309-13
2. Förundersökningsprotokoll, dnr PO79.531-12
Sida 6 (6)
Datum
Överåklagare för resningsärenden
Dnr
ÅM 2015/3773
3. Rättsmedicinalverkets yttrande den 24 januari 2012, dnr K2012Y00025
4. Rättsmedicinalverkets informationsblad om tetrahydrocannabinol och
tetrahydrocannabinolsyra i blod