Svensk revisor – med amerikansk CPA?

Fördjupning #2/2015 | Balans
FÖRFATTARE: OLA LARSMON
Svensk revisor
– med amerikansk CPA?
förhoppningsvis bidra med inspiration till svenska revisorer som
överväger att förvärva en internationellt gångbar certifiering.
Vilka skäl finns det för en svensk revisor att skaffa sig en utländsk revisorsexamen? I denna artikel belyser
Ola Larsmon när och för vem det kan
vara en karriärfördel att komplettera
den svenska auktorisationen med en
utländsk licens.
Varför CPA?
Det finns i dag över 600 000 CPA:s, och American Institute
of CPAs (”AICPA”) utgör därmed världens största branschorganisation inom redovisning och revision. År 2012 var cirka
en tiondel av de utexaminerade bosatta utanför USA, och flera
faktorer pekar på att AICPA vill få den andelen att öka. Bland
annat togs initiativet International Qualification Examination
(IQEX) under 2011, vilket för bosatta i vissa utvalda länder
gör det möjligt att erhålla en CPA helt utan att behöva besöka
USA – något som markant ökat antalet kandidater i dessa
länder (flera med en treårstillväxt överstigandes 100 procent).
Samtidigt pågår ett omfattande harmoniseringsprojekt på
redovisningsområdet mellan IASB och dess amerikanska
motsvarighet FASB – vad det kommer mynna ut i och om en
liknande harmonisering kommer ske inom revisorsprofessionen
återstår att se, men oavsett vilket så förefaller det orimligt att
AICPA skulle lägga sig platt i ett framtida försvar av världens
mest erkända revisorslicens.
I dag är det dock ännu en försvinnande liten del av nyutexaminerade CPA:s bosatta utanför USA som har sin hemvist i
Europa – siffran från 2012 stannar på två procent, vilket ger en
indikation om det relativa förhållandet till länder som Kina, Japan och Sydkorea där det absoluta antalet är mycket större och
där den årliga ökningen i CPA:s varit mycket hög de senaste
åren. Det låga antalet i Europa är dock inte särskilt förvånande
med tanke på historiken av mindre enskilda ekonomier, där var
och en etablerat en egen revisorsbehörighet, och med beaktande
av konkurrensen från brittiska Association of Chartered Certified Accountants som underlättat för internationella kandidater
och därmed vuxit snabbt. Det finns därtill ett mörkertal i
CPA-statistiken i och med det relativt stora antalet amerikanska expats som arbetar med amerikanska bolag i Europa, vilka
i regel utexamineras i USA före utlandstjänstgöringen och
därmed räknas till den inhemska statistiken. För en svensk revisor med amerikanska kunder och en CPA i bagaget torde det
därför finnas goda möjligheter att inte bara utröna kunskaper
och erfarenheter från dessa ”importerade CPA:s”, utan också
D
et första som slår mig när jag ska förklara
varför en svensk revisor skulle behöva
en utländsk revisorslicens överhuvudtaget, är att inte alla svenska revisorer
arbetar med globala kunder. Och så är
det givetvis, och kommer alltjämt förbli.
Kompetensutveckling och fördjupning
bör alltid ta avtramp i den enskilde revisorns situation och de
krav som marknaden och normsättarna ställer, och med det sagt
är det bara för en liten del av den svenska revisorskåren som en
utländsk licensiering överhuvudtaget kan bli aktuell. Men för
denna del kan en utländsk licens som ett komplement till den
svenska auktorisationen väga tungt.
De flesta svenska revisorer har nöjt sig med att skriva ett eller
två prov för att bli kvalificerade i Sverige, vilket sedan 2013
kommit att bli enbart ett. Detta trots att det sedan en längre
tid pågått en globaliseringsprocess inte bara på många av våra
kunders marknader, utan också på vår egna marknad. Detta har
gestaltat sig bland annat i form av revisorers ökade internationella rörlighet, ökad kontakt med utländska revisorer i och
med ISA 600-förändringarna, och för många revisorer också
en ökad specialisering. Med bakgrund av den utvecklingen,
och med utgångpunkten att kompetensutveckling utgör en
grundpelare för vår profession, är det inte orimligt att påstå att
en modern revisionsbyrå som bistår globala kunder i Sverige bör
bestå av mer än bara svenska auktoriserade revisorer.
Med denna artikel vill jag förklara varför en amerikansk
licens som Certified Public Accountant (”CPA”) kan vara ett
lämpligt komplement till den svenska auktorisationen, och
1
Balans | Fördjupning #2/2015
FÖRFATTARE: OLA LARSMON
på sikt minska beroendet av dem. Därtill ställer det dörren till
utlandstjänstgöring på vidöppen glänt.
Två vanliga missuppfattningar är att en CPA-examinering i
sig är uteslutande inriktad på US GAAP och GAAS, och att
det krävs fortsatt arbete med revision av amerikanska bolag för
att upprätthålla licensen. Faktum är att CPA-examineringen
sedan 2011 täcker både US GAAP och IFRS, och även inkluderar ISA på revisionsområdet. Vissa delstater har förvisso krav
på att kandidaten ska ha arbetat med amerikanska bolag under
en viss tid vid tillfället för licensutfärdandet, men långt ifrån
samtliga. Licensen i sig är inte heller knuten till revisorsyrket på
samma vis som exempelvis den svenska auktorisationen och det
finns därför inga krav på att ett visst antal revisionstimmar av
amerikanska kunder måste upprätthållas efter utfärdandet. Det
är till och med så att en majoritet av alla CPA:s arbetar utanför
revisionsbranschen, som exempelvis CFO:s eller controllers.
Därmed är CPA-licensen intressant även för andra än revisorer,
och även för de som inte tänkt arbeta med amerikanska bolag
utan snarare söker en global profil med en internationellt erkänd
licens.
Hur erhålls en CPA?
Utfärdandet av en CPA-licens bygger på ”The Three E’s” –
”Education”, ”Examination” och ”Experience”. Ett första steg
är att ansöka vid någon av delstaternas ”Board of Public Accountancy” eller motsvarande, eftersom licensen i sig utfärdas
på delstatsnivå. I många delstater krävs antingen amerikanskt
medborgarskap eller social security-nummer och urvalet är
därmed kraftigt begränsat för den internationelle kandidaten.
Många av dessa registrerar sig i dag i Illinois, Alaska eller
Kentucky, sedan en rad andra delstater ändrat sina regelverk
de senaste åren varvid alternativen minskat. Vilken delstat som
utfärdar licensen spelar i sig dock inte någon större roll eftersom
proven är likformade i alla delstater och dessutom kan skrivas
på valfri ort i hela USA. Därtill är det möjligt att, vid eventuell
tjänstgöring i USA i framtiden, relativt enkelt flytta licensen
från en delstat till en annan så länge erfarenhets- och utbildningskraven uppfylls.
Kraven på ”Education” och ”Experience” kräver en nogrann
analys av den internationelle kandidaten. All högre icke-amerikansk utbildning måste utvärderas, oftast via en amerikansk
tredjepart-aktör, och det är inte självklart att en svensk examen
motsvarar de 150 ”US credits” som behövs (en amerikansk masterexamen) samt de specifika ämnesområden som vissa delstater
kräver. Hur en svensk utbildning uppfattas kan variera kraftigt
mellan delstater och olika utvärderingsinstitut, och jag fick själv
vända mig till två stycken innan min svenska magisterexamen
med närmre 200 ”gamla” högskolepoäng kunde anses motsvara
mer än 150 USA-poäng. Erfarenhetskravet är däremot relativt
problemfritt, då de flesta delstater inte kräver mer än 1-3 års
kvalificerat arbete och enbart ett fåtal kräver erfarenhet av
amerikanska bolag (i sådana fall kan i regel det kravet uppfyllas
efter examen men före licensutfärdandet).
”Examination”-kravet består i AICPA:s ”Uniform CPA
Exam”, som består av totalt 14 provtimmar förlagda över fyra
prov inom ämnesområdena redovisning, revision, regulering
och affärskoncept (i vissa delstater tillkommer också ett onlineprov inom etik). Proven är datorbaserade och likformade av
AICPA oavsett delstat, och även om de fyra proven måste avklaras inom 18 månader så kan de i övrigt förläggas i fråga om
ordning, dag och tid samt ort helt enligt kandidatens önskemål.
2
Självstudier är möjliga med hjälp av särskilda studiepaket, vilket
kan få ner studietiden väsentligt om än till en relativt hög kostnad – i mitt fall kostade studielitteraturen runt 30 000 kronor,
vilket dock fick ner studietiden till 75-150 timmar per prov.
All flexibilitet till trots så är CPA-examineringen en relativt
komplicerad och kostsam process för den internationelle
kandidaten – inte minst på grund av all administration kring
ansökningshandlingar, och de resor till USA som krävs för att
avlägga proven då Sverige ännu inte ingår i AICPA:s IQEXinitiativ. För många behövs minst fyra resor med tanke på de
omfattande förberedelserna till varje prov. Detta adderat till
initiala ansökningskostnader, studielitteratur, studietid och
slutligen licenskostnader, gör CPA-licensen relativt dyr jämfört
vad en inhemsk licens kostar i många europeiska länder.
Var det värt det?
Som jag skrev i början av denna artikel bör kompetensutveckling och fördjupning alltid ta avtramp i den enskilde revisorns
situation och de krav som marknaden och normsättarna ställer.
Att erhålla en CPA-licens tar tid och tålamod i anspråk – det
är en inte helt okomplicerad ansökningsprocess, och det krävs
omfattande studier och resor innan målgången. I mitt fall
öppnade CPA-licensen upp möjligheten att arbeta med en ny
stor kund och delaktighet i marknadsinsatser där jag inte annars
hade haft en given roll, vilket har gjort mödan värd redan i det
korta perspektivet.
Faktaruta
CPA i siffror
Antal nyutexaminerade CPAs
utanför USA (2012)
8 503
Antal prov
4
Godkännandenivå (per prov)
75%
Provresultat
(snitt per prov, Q4 2014)
42% (revision)
44% (regulering)
46% (redovisning)
52% (affärskoncept)
Ola Larsmon är auktoriserad revisor och för tillfället
baserad vid EY i Amsterdam, och avklarade CPAexamineringen i december 2014.