RESEBERÄTTELSE TOKYO Staden Jag vet inte riktigt

RESEBERÄTTELSE TOKYO
Staden
Jag vet inte riktigt vilka ord jag ska använda för att beskriva Tokyo. Det är verkligen en häftig
stad, annorlunda från alla andra städer jag sett, lite konstigare och lite coolare. Tokyo känns
oändligt stort och det kryllar av människor, samtidigt fascineras man över hur lugnt alla tar
det. Man kan utan problem sitta två timmar på tunnelbanan och när man kliver av är husen
fortfarande lika höga. Människorna var alltid extremt vänliga och hjälpsamma, även om
deras engelska kunskaper var dåliga eller obefintliga. Man skulle nog kunna säga att Tokyo
saknar vad vi kallar city, istället består staden av olika stadsdelar, som alla är lite olika från
varandra.
Skolan
Rikkyo University ligger i stadsdelen Ikebukuro. Byggnaden är charmig och fräsch, och det
finns bra pluggutrymmen i bibliotek och ”international lounge”. När vi kom till skolan hölls
flera välkomstmöten, med middagsbuffeer som antingen skolan eller en ”kompisklubb” på
skolan anordnade. Första tiden kunde det vara ett bra sätt att träffa och lära känna andra.
Nivån på undervisningen är betydligt lägre än i Sverige, skulle jag säga. Det japanska
skolsystemet fungerar helt annorlunda och för de japanska studenterna spelar kursval och
betyg ingen som helst roll, det viktiga är att man tar examen. Det var inte helt ovanligt att de
japanska studenterna sov på lektionerna, till exempel. En skillnad från Sverige var att i Japan
var ens närvaro mycket mer betygsgrundande. Det märktes att de internationella
studenterna oftast var mer drivna, vilket uppskattades av lärarna.
Kurser



Intercultural business management; kursen fanns i två uppsättningar. Jag gick den
som hölls av professor Gercai. Kursen handlade om kulturella skillnader och de
problem och möjligheter som medföljer, samt om hur dessa bör hanteras inom
företag rent organisatoriskt. Jag skulle nog säga att den här kursen var en av de
bättre av de jag läste. Läraren var italiensk och pratade mycket bra engelska
(uppskattades!!) och verkade verkligen brinna för sitt jobb, han gjorde allt han kunde
för att involvera alla. Vi hade två större prov och nån mindre gruppuppgift.
Global business; den här kursen var inte alls vad jag trodde den skulle vara och hade
inte alls så mycket med global business att göra, jag skulle snarare säga att även
denna var en management-kurs. Läraren i den här kursen, Mikinari Higano, var
professor i Action Learning, vilket handlar om problemhantering och om hur man
genom att ställa rätt sorts frågor kan uppnå bättre lösningar. Denna kursen var på
graduate level, och var en ganska liten klass i och med att det var ganska få som läste
på de högre nivåerna. Man ska inte skrämmas av att den är på en ”högre nivå”, utan
absolut alla kan delta. Detta var en diskussions-klass och man examinerades
kontinuerligt. Vi lämnade även in sammanfattningar av en bok i ämnet.
International business A & B; står som två olika kurser men måste läsas tillsammans.
Det här är nog den enda kursen som jag strongt skulle avråda andra från att läsa. Den
hålls på väldigt dålig engelska och håller långsamt tempo, eftersom japanerna inte
förstod språket. I den här kursen gjorde vi också ett grupparbete där de spridde ut
utbytesstudenterna så att man var en internationell per åtta japaner ungefär. Detta




hade kunnat vara jättekul, men blev faktiskt väldigt påfrestande på grund av
kommunikationssvårigheter och extremt olika arbetssätt. Utöver grupparbetet och
redovisning av detta, examinerades vi genom två större prov.
International marketing; den här kursen var nog den mest krävande. Vi hade två
större inlämningsarbeten, så det var den här kursen jag la mest tid på utanför skolan.
Läraren hette Caroline Tan och jag gillade henne verkligen, hon var både rolig och
personlig. Är lite osäker på var hon kom ifrån men hennes engelska var bra! Det var
många utbytesstudenter som tog den här kursen, och trots att den innehöll en del
repetition lärde vi oss ändå lite nya saker och det var väldigt intressant att se hur
olika marknadsföring fungerar i olika delar av världen. Jag skulle rekommendera den
här kursen. Utöver de två inlämningarna, fick vi varje lektion lämna in mindre
uppgifter.
Business communication; en kurs i, som namnet säger, affärskommunikation. Den här
kursen hölls av en amerikansk kvinna som jobbade deltid som konsult. Renee Renjel,
hon gav näringslivets syn på vad som förväntades av oss om vi ville ha en
internationell karriär. Vi diskuterade aktuella artiklar på lektionerna, skrev CVn, BIOs,
skapade LinkedIn profiler etc. samt hade ett mindre test.
Argumentation and debate; hölls av Douglas Schules. Vi fick öva på olika sätt att
bygga argument, öva debattekninker mm. Vi hade alltid läxor och förhör, och kursen
avslutades med en större debatt-turenering och inlämning. Kursen hölls av skolans
business department och även om ämnet argumentation och debatt inte har så
mycket med ekonomi att göra, så lyckades de ändå sy ihop det ganska bra, då vi fick
applicera våra argumentationskunskaper på ekonomiska frågor – till exempel
handlade våra slutdebatter och inlämning om hur Japan kan förbättra sin
konkurrenskraft i en global värld. Jag tycker att Schules var bra lärare och att kursen
var givande.
Japanese and East Asian business environments; den här kursen hölls av en indisk
kvinna, hon var jätterar men borde faktiskt inte undervisa ochjag tycker inte att
kursen var särskilt bra. Även denna kursen var inte helt vad den till en början utgav
sig för att vara, utan handlade istället om CSR och socialt entreprenörskap. Det är ju
intressant i och för sig, men tyckte inte att jag lärde mig så mycket. Vi examinerades
genom ett prov och en inlämningsuppgift.
Hett tips skulle jag säga är att gå efter professorernas nationalitet när man väljer kurser. Det
fanns en hel del utländska professorer och deras kurser var alltid bättre oavsett vad kurserna
handlade om.
Boende
Jag bodde i Shiki dormatory, som är ett av skolans boenden och som man ansöker till via
skolan. Det finns en väldans massa regler kring dessa boenden som gjorde att de kändes som
mindre attraktiva boendealternativ när jag gjorde min ansökan. Till exempel att man inte fick
vara ute efter midnatt, eller ens prata med det motsatta könet om man inte befann sig i
matsalen, inte skypea mm. Dessa regler var det ingen som brydde sig om, utan de var nog
mest riktade till japanerna.
För oss tog det cirka 20 minuter med tunnelbanan och sen 10 minuters promenad för att ta
sig till skolan. Japanska mått mätt är det inga avstånd, då många pendlar i timmar.
Jag är jätteglad att jag bodde på Shiki, då jag fick många vänner där och närheten till dom var
underbart. Jag tror att jag lätt hade kunnat känna mig ensam annars och jag märkte hur vi
som bodde i skolans boenden fick fler kompisar fortare. Vi gjorde många grejer tillsammans,
och att vi också bodde tillsammans gjorde att man alltid var inkluderad.
Dock fick man alltid räkna med en timmes transport när man skulle någonstans, oavsett vart.
En del av mig hade velat bo mer centralt, för att underlätta för spontana äventyr. Dessutom
finns det många mer levande områden än Shiki.
Nöjen och fritid
Det finns flera måsten;
1. Okinawa; underbar övärld i södra Japan. Paradis och skönt avbrott från Tokyo-pulsen
2. Bestig Mt Fuji. Både fruktansvärt och fantastiskt. Måste göras ganska tidigt, då spåren
stängs när det blir kallare.
3. Sumo-turnering. Finns det nåt mer japanskt??
4. Åka skidor i nån av de japanska orterna. Jag själv var i Niseko.
Och mycket mycket mer!!
Caroline Engström ht 2014
[email protected]
Man får jättegärna höra av sig om det är något man undrar över!