Värdebaserat på nytt sätt

Transcription

Värdebaserat på nytt sätt
akademiska sjukhusets personaltidning nummer 3 2015
krönika
Vi översvämmas
av enkäter
organisation
Nya sjukhusledningen är
på plats
Värdebaserat
på nytt sätt
framtidens ak ademisk a Traumaprocessen
har varit först ut med ett mer koncentrerat sätt att
arbeta värdebaserat, som innebär att uppstarts­
fasen genomförs under en heldag istället för under
ett antal tillfällen under tre–fyra månader.
6
4
vård
Framgångsrikt
arbete mot
tryck­sår
10
dagboken
Nöjda, glada
och lite nervösa
­patienter
22
Ronden nummer 3 2015
Nummer 3 2015
Ronden är Akademiska sjukhusets
personaltidning sedan 1960.
Redaktion
[email protected]
Aktuellt
I detta
nummer
»De flesta av våra
patientmöten är
­väldigt korta. Trots
det får vi oftast bra
kontakt, vilket delvis
säkert kan bero på
att vi behöver ställa
­privata och personliga frågor.«
Redaktör
Hannes Ljunghall
018-611 32 27
[email protected]
Ansvarig utgivare
Henrik Pederby
Tryck
Strands Grafiska
Tryckt på Arctic Matt 100 g
Annonser
[email protected]
018-611 32 27
Ronden
Akademiska sjukhuset
751 85 Uppsala
[email protected]
Undersköterskan Kattis
Aretis Pettersson skriver
dagbok från venereolog­
mottagningen.
Manusstopp
nr 4/2015: 7 september
Sidan 22–23
Ny modell ger
fler chansen
Sommaren står för dörren
och Ronden återkommer
nästa gång den 25 septem­
ber. I det här numret tittar
vi bland annat närmare på
värdebaserad vård inom
traumaområdet, som har
varit först ut med ett nytt,
förenklat sätt att arbeta
värdebaserat. I den nya
modellen görs arbetet i
uppstartsfasen under en
enskild heldag, i stället för
under tre–fyra månader vid
fyra–fem olika mötestillfäl­
len. Detta för att möjlig­
göra för fler processer/
team på Akademiska att
arbeta värdebaserat. Efter
trauma har ytterligare två
patientgrupper haft sin
heldag: kranio­synostos och
neuroendokrina tumörer,
och många fler team på
Akademiska lär kunna ha
nytta av detta arbetssätt.
redaktör
hannes
ljunghall
gmottagningen.
Kattis Aretis Pettersson på venereolo
Nya sjukhus ­
ledningen på plats
I maj träffades den nya
sjukhusledningen för första
gången. Alla verksamhetschefer sitter nu med i
ledningen.
Sidan 4–5
framgångsrik kamp
mot trycksår
4
10
70 B1 har gjort en snabb
resa mot toppresultat i de
nationella punktprevalensmätningarna av trycksårs­
förekomst.
Sidan 10–11
Tryggve Nevéus
»Man kryssar i en sjua
av tio för att inte
göra chefen ledsen«
Sidan 11
problemlösare
tackar för sig
14
3
Ronden nummer 3 2015
17
Pelle Berg går i pension efter
40 år på ortopeden.
Sidan 14–15
Omfattande planering
inför årets sommar
Apotekarinsatser och platsmöten ska ge bättre flöden
vård – Vårt arbete har ­varit
inriktat på att kunna ha
lika många vårdplatser
öppna som under förra
årets sommar. Vi har kom­
mit nästan hela vägen
fram till detta mål, säger
chefsläkare Margareta
Öhrvall.
Dessutom finns denna som­
mar närvårdsavdelningen på
­Ulleråkersområdet, som öpp­
nades hösten 2014. Avdelning­
en kan ta hand om framför allt
äldre patienter som inte kräver
avancerad diagnostik och be­
handling.
Utvärderingen från förra
sommaren ligger till grund för
årets planering.
Två faktorer spelar en av­
görande roll för hur många
vårdplatser som går att hålla
öppna: dels ska alla medar­
betare ha möjlighet att ta
semester, dels måste patient­
säkerhetsaspekterna beaktas.
Liksom tidigare år ställer sjuk­
huset under sommaren in pla­
nerad vård som kan vänta och
koncentrerar sig på de akuta
flödena och den vård som måste
göras direkt.
–Under det år som gått har
vi diskuterat med fackliga före­
trädare om hur vi bäst ska för­
bereda oss. En rad synpunkter
har kommit upp. Bland annat
har det varit ett önskemål att
tydliggöra vem som är ansva­
rig chef i sommar på respektive
enhet. Dessutom har vi så tidigt
som möjligt försökt faststäl­
la antalet vårdplatser för att
­semestrar ska kunna planeras i
tid, ­säger Margareta Öhrvall.
­– Alla verksamheter har bidra­
git till att få fram öppethållan­
deplanen för sommaren, men
tyvärr har den redan behövt
revideras då det har visat sig att
det finns svårigheter att hålla
»Vi har förberett oss väl inför sommaren«
– Det kommer att bli tufft
tidvis, som det alltid blir,
men vi har förberett oss
väl och vi kommer att kla­
ra även denna sommar på
ett bra sätt, säger Anette
Skoglund, verksamhets­
chef för intern- och lung­
medicin.
Intern- och lungmedicins vård­
avdelningar 30 E och 50 E har
lyckats bra med rekryteringen
av sommarvikarier och ser
ut att kunna hålla lika många
platser öppna under somma­
ren som under våren. Anette
Skoglund ser två huvudsakliga
utmaningar inför sommaren:
sjuksköterskebristen på akuten
och vårdplatstillgången på öv­
riga sjukhuset.
– Vårt verk­
samhetsområde
har det största
inflödet på sjuk­
huset. Det hand­ Anette
Skoglund
lar om omkring
25 nya medicin­
patienter varje dygn som ska ha
en vårdplats, och det är inget
som tar paus under sommaren.
Tidigare mth-divisionen har tio
vårdplatser fler öppna u
­ nder
sommaren i år jämfört med
2014, men totalt på sjukhus­nivå
ser vi ut att ha färre platser.
Tidigare har vi kunnat flytta
patienter till andra verksamhe­
ter som drar ner på den elektiva
vården under sommaren, men i
år ser det svårare ut, inte minst
på grund av att kirurgen har
omkring 30 färre platser öppna
än tidigare på grund av perso­
nalbrist, säger hon.
En tjänst är avdelad för att
fortlöpande kontrollera Prator
och se till att kallelse till vård­
planering kommer iväg, och
samma person ska även hjälpa
till med mer komplicerade
ärenden så vårdplaneringen
inte stannar upp. Sjuksköter­
skebristen innebär att akut­
sjukvårdens diagnostikavdel­
ning stänger under sommaren,
då personalen istället flyttas
över till akutmottagningen.
HANNES L JUNGHALL
margareta öhrvall,
chefsläkare:
Vi har diskuterat med
fackliga företrädare
om hur vi bäst ska för­
bereda oss. En rad syn­
punkter har kommit
upp.
planerade platser öppna, säger
hon.
Liksom tidigare arbetar
­under sommaren apotekare för
att ge stöd vid utskrivningar till
korttidsboenden, med läkeme­
delsgenomgångar för utloka­
liserade medicinpatienter och
med läkemedelsstöd på akut­
mottagningen.
– Detta är mycket uppskat­
tade insatser som underlättar
vårdflödena, inte minst för de
mest sjuka äldre som ibland har
många mediciner, säger Marga­
retha Öhrvall.
Liksom tidigare år kommer
regelbundna platsmöten att
hållas och kontakt har tagits
med länets kommuner för att
förbereda en god kontakt där
det behövs.
HANNES L JUNGHALL
4
Ronden nummer 3 2015
1
4
6
7
8
9
12
10
13
14
16
18
15
17
11
20
19
21
26
24
22
23
25
27
28
30
29
33
31
34
35
37
36
38
32
foto: staffan claesson
2
5
3
5
Ronden nummer 3 2015
Den nya sjukhusledningen vid sitt första möte
den den 6 maj. 1. Hans-Olov Hellström, bitr
sjukhusdirektör, 2. Anette Skoglund, verksam­
hetschef intern- och lungmedicin, 3. Robert
Wålinder, verksamhetschef arbets- och miljömedi­
cin, 4. Karin Bernhoff, verksamhetschef ortopedi,
5. Jan-Erik Sundquist, bitr sjukhusdirektör, ­
6. Mikael Köhler, senior rådgivare, 7. Göran
Angergård, bitr sjukhusdirektör, 8. Hans
Hägglund, verksamhetschef hematologi, onkologi
och onkologisk endokrinologi, 9. Rolf Karlsten,
verksamhetschef rehabiliteringsmedicin och
smärtcentrum, 10. Maria Engedahl, verksamhets­
chef Akademiska laboratoriet, 11. Gunilla Nygård,
verksamhetschef plastik- och käkkirurgi,
12. Manochehr Amani, verksamhetschef
ögonsjukdomar samt verksamhetschef öron-näsoch halssjukdomar, 13. Claes Juhlin, verksamhets­
chef kirurgi, 14. Nils Wesslén, verksamhetschef
klinisk neurofysiologi, neurokirurgi och neurologi,
15. Lennart Persson, sjukhusdirektör, 16. Per
Andersson, verksamhetschef ambulanssjukvård,
17. Margareta Öhrvall, chefsläkare, 18. Per Adolfs­
son, verksamhetschef medicinsk teknik,
sjukhus­fysik och it, 19. Elisabeth Nelson,
verksamhetschef urologi, 20. Marianne Christen­
sen, verksamhetschef paramedicin, 21. Åsa
Nya ledningen på plats
I maj sam­
manträdde den nya sjuk­
husledningen för första
gången. Alla verksam­
hetschefer sitter nu med i
ledningen, vilket avspeg­
lar verksamhetsområde­
nas stärkta ställning inom
sjukhuset.
– Det har gått väldigt bra så här
långt. Jag tycker det har funnits
en entusiasm på hela sjukhuset
som har hjälpt till och under­
lättat det hela. Sen ska vi ha re­
organisation
spekt för att vi säkert kommer
in i en tid av svårigheter framåt
hösten när vardagen kommer
igen. Det kommer att ställa krav
på oss alla. Men min förhopp­
ning är att det kommer att gå
bra, och min tro är att det här är
en mycket modernare och mer
patientanpassad organisation,
säger sjukhusdirektör Lennart
Persson.
–Vi hade nyligen ett inter­
nat med sjukhusledningen och
det var alldeles uppenbart att
det var en helt ny situation, där
verksamhetscheferna för första
gången faktiskt kommer till tals
fullt ut. Det känns jätteroligt,
säger Lennart Persson.
En viktig del i förändringen
är att sjukhuset nu styrs efter
tre perspektiv: Det ena är den
traditionella linjestyrningen,
det andra är den tematiska eller
värdebaserade styrningen och
det tredje är vårdproduktion.
Akademiska har tre nya biträ­
dande sjukhusdirektörer, var
och en med ansvar för ett av de
här tre perspektiven, vilket ger
en annorlunda styrning.
– Patienterna rör sig inte i lin­
jen, de rör sig i flödet som pas­
serar olika enheter, verksam­
hetsområden, avdelningar och
laboratorier, och då måste vi
ha en ledning som speglar den
verklighet vi har, säger Lennart
Persson.
HANNES L JUNGHALL
Hagberg, verksamhetschef psykiatri,
22. Björn Lövgren Ekmehag, bitr
sjukhusdirektör, 23. Frida Antesson,
administrativ direktör, 24. Fredrik
Lennmyr, verksamhetschef
thoraxkirurgi och – anestesi, 25.
Fredrik Sund, verksamhetschef
infektionssjukdomar, 26. Johan
Lugnegård, verksamhetschef
kardiologi och klinisk fysiologi,
27. Tomas Skommevik, verksamhets­
chef specialmedicin, 28. Johann
Valtysson, verksamhetschef
anestesi- och intensivvård, 29. Adel
Shalabi, verksamhetschef bild- och
funktionsmedicinskt centrum,
30. Bengt Sandén, chefsläkare,
31. Marianne van Rooijen, bitr
Röster från verksamhetschefer:
Vad innebär det för dig och din verksamhet att du
­numera är med i sjukhusledningen?
Anette Skoglund, verk­
samhetschef för internoch lungmedicin:
– Jag kommer att
ha möjlighet att
själv driva frågor jag
anser vara viktiga
för mig och för det
verksamhetsområde jag repre­
senterar utan mellanled. Det
innebär även att vi verksam­
hetschefer kommer att få en
starkare relation till varandra
och därmed varandras om­
råden. Jag hoppas det leder till
ett ökat samarbete och att vi i
större utsträckning känner att
vi arbetar mot samma mål eller
spelar i samma lag.
Claes Juhlin, verksamhets­
chef för kirurgi:
– Jag kan i alla fall
inte skylla mindre
bra beslut på att
”någon däruppe”
tagit det. I och med
att jag blir mer delaktig i beslut
som går både i rätt eller fel rikt­
ning för mitt verksamhetsom­
sjukhusdirektör, 32. Masoumeh
Rezapour Isfahani, verksamhetschef
kvinnosjukvård, 33. Sven-Erik Keisu,
verksamhetschef handkirurgi,
34. Charlotta Nordgren Therma­
enius, tf verksamhetschef akutsjuk­
vård, 35. Lena Stigsdotter, verksam­
hetschef geriatrik (slutar i juni),
36. Henrik Pederby, kommunika­
tionsdirektör, 37. Sune Larsson,
forsknings- och utbildningsdirektör,
38. Eva Telne, chef dat-divisionen.
Saknas på bilden: Christophe
Pedroletti, verksamhetschef
Akademiska barnsjukhuset, Lena
Hadad, HR-direktör (tillträder 22
juni) och Kristina Holmberg,
chefssjuksköterska.
råde kan jag lättare motivera
det för mina medarbetare. Det
blir en ännu mer än tidigare
spännande balansgång mellan
att företräda verksamheten och
sjukhuset i sin helhet. Själv­
klart hoppas jag på mer ”verk­
stad” när det kommer till frågor
som både gynnar mitt verk­
samhetsområde och sjukhuset
i stort.
– Nu i början känner jag mig
som Bambi på hal is. Jag vet vad
som tagits bort i och med att
divisionerna avvecklats. Det
var dit jag gick när jag inte själv
kunde lösa problem. Jag känner
mig ärligt talat något osäker på
min nya roll och befogenheter,
jag tror att den tar tid att växa
fram. Det känns spännande och
mer krävande, för nu måste vi
verksamhetschefer hitta lös­
ningar själva i större omfatt­
ning, sannolikt genom att jobba
närmre varandra i nätverk,
program och råd. Det känns
faktiskt redan som vi har en
bättre dialog.
– En annan positiv föränd­
ring som jag kan se idag är nog
den diskussion och förslag om
det stöd vi verksamhetschefer
behöver, ansvarsfördelning för
olika chefsgrupper och hur våra
resultat allt från ekonomi till
kvalitet ska följas upp.
KARIN EDENHOLM FORSELL
6
Ronden nummer 3 2015
7
Ronden nummer 3 2015
Värdebaserad vård trauma:
När trauma­
vården på Akademiska in­
för värdebaserad styrning
inkluderar man regionen
redan från början. Trauma
blir också en av de första
processerna som testar
ett nytt, mer koncentrerat
sätt att arbeta värdeba­
serat.
Allt fler medarbetare och che­
fer på Akademiska har efter­
frågat värdebaserad styrning
av sina patientprocesser. Det
största intresset finns generellt
när det gäller patientgrupper
där flera verksamhetsområ­
den är involverade, eftersom
det ofta är svårt att driva ett
­effektivt förbättringsarbete
över enhetsgränserna – det
som gynnar den ena enheten
gynnar inte alltid kortsiktigt
den andra.
Fokus ska dock alltid ligga
på patienten, och för att fler
ska kunna införa värdebaserad
vård har sjukhuset tagit fram
ett snabbare arbetssätt, där
man koncentrerar uppstarts­
fasen till en enskild dag. Under
dagen arbetar man intensivt
med att kartlägga patientgrup­
utveckling
fredrik linder,
processledare:
Vi kan inte nöja oss
med att säga “tyvärr,
det går inte” när vi
möter administrativa
hinder. Det går visst.
pen, synliggöra flödet/vård­
kedjan och vad som kan utgöra
hinder på vägen, identifiera vik­
tiga utfallsmått och ta fram en
handlingsplan för det fortsatta
förbättringsarbetet.
Processledaren för värdebase­
rad vård inom trauma, Fredrik
Linder, tror inte att den snab­
bare modellen för att dra igång
värdebaserad vård innebär
­någon kvalitetsförlust.
– Det har fungerat bra för
oss, eftersom vi på flera sätt
redan var igång. Vi hade redan
etablerade multidisciplinära
grupper inom traumavården,
där vi kände varandra väl och
hade diskuterat dessa frågor
under lång tid, säger han.
Den patientgrupp som
­berörs utgör sammanlagt 800
patienter om året. Av dessa
kommer 150–200 från regio­
nen; det handlar då oftast om
multitraumapatienter. När
Akademiska den 18–19 mars
höll en första regionkonferens
om värdebaserad vård, ägnades
hela den andra dagen åt diskus­
sioner om hur Akademiska och
regionen tillsammans kan ut­
veckla värdebaserad vård inom
traumaområdet.
– Vi ville ha med dem som
remitterar patienter till oss re­
dan från början. Det var viktigt
för oss att veta vad de tycker att
vi gör bra på Akademiska och
vad kan vi jobba med att för­
bättra. Mötet gav flera viktiga
lärdomar och insikter, säger
Fredrik Linder.
En sak som efterlystes var
snabbare besked om Akade­
miska kan ta emot en patient
eller inte.
foto: staffan claesson
Snabbare
process med
regionfokus
Planering i slutet av maj inför kommande multitraumaronder på civa ihop med regionen. På bilden syns från vänster Jyrki Tenhunen, iva-läkare, Per Florin,
ortoped, Fredrik Linder, processledare och kirurg, Elisabet Axelsson, radiolog och Lars-Gunnar Eriksson, radiolog.
– Om de ringer oss och
­ eskriver en svårt skadad
b
­patient som de kanske redan
har jobbat med i två-tre tim­
mar, vill de ha ett omedelbart
besked. I första hand vill de ha
ett ja, i andra hand ett nej, och
i tredje hand ett ”kanske”. Hit­
tills har det för ofta blivit det
tredje svaret, vi har saknat en
struktur som gör att vi kan han­
tera varje förfrågning på ett bra
sätt, säger Fredrik Linder.
En annan sak som efter­
frågas är bättre återkoppling
om patienterna, både löpande
under behandlingen och efter
avslutad behandling.
– Det är kostsamma behand­
lingar det handlar om, och om
regionsjukhusen inte får bra in­
formation hela vägen ökar det
risken att de börjar ifrågasätta
det vi gör, säger Fredrik Linder.
En tredje punkt på önskelis­
tan handlar om sammanhål­
len information efter avslutad
behandling.
– När vi som hittills använ­
der journalsystemet för att
dela upp ”påsen med pengar”
innebär det att varje verksam­
hetsområde som tar hand om
en patient gör ett eget avslut.
Vi måste få till stånd en över­
gripande slutanteckning och
ett sammanhållet vårdtillfälle,
­säger Fredrik Linder.
Likaså betonades behovet av
rehabiliteringsplan efter avslu­
tad behandling.
Den 23 april höll arbetsgrup­
pen och styrgruppen på Akade­
miska sitt första möte. Arbets­
gruppen inkluderar personal
ur en mängd olika professioner
och enheter som arbetar med
traumapatienter; för närva­
rande ingår 14 personer. Bland
de utfallsmått som gruppen
tog fram under dagen märks
över- och undertriage. Övertri­
age innebär att man larmar på
en högre nivå som sedan visar
sig vara obefogad, medan un­
dertriage innebär att ett sådant
larm uteblir trots att det hade
behövts. Målet för undertriage
sattes till fem procent, vilket
Akademiska redan idag klarar
av. Däremot ligger siffran för
övertriage idag på 70 procent,
vilket med det nya målet ska
ner till under 50 procent.
GOS (Glasgow Outcom Scale)
som visar patientens tillstånd
vid utskrivning, ska också mä­
tas systematiskt. Exakt hur det­
ta mål ska formuleras återstod
i skrivande stund att avgöra,
liksom målen för andra mått
som 30 dagars-mortalitet, pa­
tientens upplevelse av vården,
Texten fortsätter på nästa sida
8
Ronden nummer 3 2015
9
Ronden nummer 3 2015
Kommentar Morten Kildal
forts. från föregående sida
smärta, bemötande, informa­
tion och komplikationer. Nästa
steg blir nu att inkludera en
patientrepresentant i arbets­
gruppen och att gå vidare med
utfalls- och processmåtten, det
vill säga att direkt börja mäta
det som går att mäta, och samti­
digt se till att det som ännu inte
går att mäta görs mätbart.
– Vi som jobbar med trauma­
vården vill göra allt vi kan för
att ge våra patienter så bra
vård som det är möjligt. Snitt­
åldern för våra patienter är
omkring 35 år; det handlar om
personer som är mitt i livet.
­Genom att vi tar bättre hand
om dessa patienter innebär det
stora vinster inte bara för dem
själva utan för samhället i stort.
Traumavården är en väldigt
komplex verksamhet, men vi
kan ändå inte nöja oss med att
säga ”tyvärr, det går inte” när vi
möter administrativa hinder.
Det går visst – det handlar bara
om att vi måste organisera vårt
arbete bättre, säger Fredrik
Linder.
HANNES L JUNGHALL
Ny jourmottagning på
Akademiska ska utredas
Landstinget ska se över
möjligheterna att förläg­
ga en jourmottagning på
primärvårdsnivå i när­
heten av akutmottagning­
en på Akademiska sjuk­
huset.
– Det här blir ett steg mot att
förbättra akutsjukvården i
länet, säger Vivianne Madcisi
(S), ordförande för hälso- och
sjukvårdsstyrelsen.
– Akutmottagningen har ett
stort söktryck och stundtals
väldigt långa väntetider. En del
av de som söker vård behöver
komma till den högspeciali­
serade sjukhusvården. Andra
har enklare åkommor och får
bättre omhändertagande på
primärvårdsnivå.
– Det är inte självklart för
patienter vart de ska vända
sig. Därför vill vi skapa ett
akutcentrum på Akademiska,
där vårdpersonal får bedö­
ma ­patienternas vårdbehov
och hänvisa dem rätt, säger
­Vivianne Macdisi.
För närvarande har lands­
tinget avtal med Cityakuten i
Praktikertjänst AB, som driver
Uppsala närakut med ortope­
dakut. Avtalet löper ut 31 janu­
ari 2017. Utredningen handlar
om hur primärvårdsjouren ska
organiseras efter detta.
Hälso- och sjukvårdssty­
relsen gav hälso- och sjuk­
vårdsdirektören i uppdrag att
utreda förutsättningarna för
att ­lokalisera en jourmottag­
ning på primärvårdsnivå vid
Akademiska sjukhuset för att
skapa ett sammanhållet akut­
centrum. Enligt direktiven till
­utredningen är utgångspunk­
ten att jourmottagningen ska
drivas i landstingets regi och
att lokalen ska ligga i anslut­
ning till Akademiska sjukhu­
set. En delrapport ska ges till
hälso- och sjukvårdsstyrelsen i
november 2015.
JESSICA ELGENSTIERNA
VBV – på en dag
Inom många sjukdoms­
grupper arbetar man sedan
länge i tvärprofessionella
team med att systematiskt
förbättra vården. Många
verksamheter har ett fung­
erande kvalitetsregister
där ­resultaten återförs till
teamen och används för att
förbättra utfallet för patien­
terna. Några har redan en
nära samverkan med berör­
da patientföreningar. Andra
­engagerar patienter och
­anhöriga i förbättringsarbe­
tet. Alla dessa arbetssätt ingår
i värdebaserad vård.
Samtidigt finns det ett
önskemål från många av dessa
team att få ta del av struktu­
ren som nu finns på sjukhuset
för värdebaserad vård. Av den
anledningen kompletterar vi
det nuvarande arbetssättet
med en enklare version. Syf­
tet är att erbjuda teamen som
redan har kommit en god bit
på väg ett fortsatt stöd i för­
bättringsarbetet enligt värde­
baserade grundvärderingar
med ett tydligt fokus på värde
för patienten.
Grundstrukturen
är densamma: En väl sam­
mansatt arbetsgrupp med de
mest berörda professionerna
och enheterna represente­
rade, patientrepresentation,
en styrgrupp med de mest
­berörda verksamhetschefer­
na, och en engagerad patient­
processledare med stödperso­
ner som leder arbetsgruppen.
Skillnaden är att arbetet
görs under en heldag istället
för under 3–4 månader vid
4–5 olika mötestillfällen.
Styrgruppen och arbetsgrup­
pen träffas en timme på mor­
gonen för att få en gemensam
bild av nuläget och målen för
dagen. Arbetsgruppen kart­
lägger patientflödet, iden­
tifierar förbättringsförslag
och påbörjar arbetet med att
identifiera viktiga utfalls­
mått. På slutet av dagen får
styrgruppen en presentation
av dagens arbete där man
­gemensamt går igenom och
prioriterar förbättringsförsla­
gen och diskuterar förslagen
på mått. Avslutningsvis tar
man fram en handlingsplan
för det fortsatta förbättrings­
arbetet anpassad för den
­aktuella patientgruppen och
de berörda verksamheterna.
Traumaprocessen var
först ut med det nya enklare
arbetssättet och i artikeln på
föregående uppslag berättar
Fredrik Linder mer om deras
erfarenheter. Sedan dess har
ytterligare två patientgrup­
per haft sin heldag: kranio­
synostos och neuroendokrina
tumörer. Vi tror att många
fler team kan ha nytta av detta
arbetssätt.
Morten Kildal är huvud­
ansvarig för värdebaserad vård
på Akademiska
Akademiska först i landet med virtuella operationer:
Kirurger tränas med 3D-teknik
utveckling Akademiska
är första sjukhuset i Sve­
rige som inför virtuella
operationer som ett led
i utbildning/fortbildning
av kirurger, ST-läkare och
operationssjuksköterskor.
– Med hjälp av avancerad 3Dteknologi, liknande den som
används för dataspel, kan man
uppleva en filmad operation
tredimensionellt och förbereda
sig bättre, säger Daniel Nowin­
ski, initiativtagare och överlä­
kare i plastikkirurgi.
Systemet, som har utveck­
lats av ett franskt företag, in­
tegrerar smartphoneteknologi
med en teknik kallad oculus
rift, allt inbakat i ett headset vadderade glasögon som liknar
äldre tiders slalomglasögon.
Liknande 3D-teknik används
inom dataspelsvärlden.
Tidigare har kirurger varit
hänvisade till anatomiska atlas
och tvådimensio­
nella röntgenbil­
der. Assisterande
personal, å sin
sida, har förbe­
rett sig genom att
Daniel
läsa olika kvali­
Nowinski
tetsdokument.
Nu kan man
uppleva en operation tredi­
mensionellt och vandra runt
med blicken i 180 grader innan
man själv ska utföra operatio­
nen. Användaren väljer själv
vilka moment han/hon vill se
och kan valfritt hoppa fram
och/eller gå tillbaka med hjälp
av en kontrollpanel på sidan
av headsetet. En fördel för ki­
rurgen är samlad tillgång till
Daniel Nowinski, överläkare och plastikkirurg, demonstrerar den nya 3D-tekniken som införs i utbildning av blivande
kirurger och annan operationspersonal på Akademiska sjukhuset.
patientens röntgenbilder, ana­
tomiska data och all tänkbar
information via en webbläsare,
precis som på en smartphone,
dator eller Ipad.
– Systemet ger en uppslu­
kande tredimensionell upple­
velse som underlättar inlärning
både av vanliga ingrepp som
höftleder och mer ovanliga,
komplicerade operationer som
medfödda skallmissbildningar
(kraniosynostoser). Att kirur­
ger och annan operationsper­
sonal kan träna på olika mo­
ment och grepp gör dem bättre
förberedda inför operationer
vilket också bidrar till ökad
patient­säkerhet, säger Daniel
Nowinski.
Hittills har en film spelats in
i utbildningssyfte på Akademis­
ka. Den speglar olika moment
under en operation av ett barn
med skallmissbildning (kranio­
synostos), ett relativt ovanligt
ingrepp som sedan 2012 endast
görs på Akademiska och Sahl­
grenska inom ramen för så kal�­
lat rikssjukvårdsuppdrag.
Enligt Daniel Nowinski räknar
man med att producera fler
filmer framöver för medicinsk
utbildning och fortbildning.
– En utmaning i dag är
att ­kirurger i utbildning har
svårt att få tillräcklig träning
eftersom vissa komplicerade
operationer är så ovanliga. På
Akademiska görs vissa neuro­
kirurgiska ingrepp endast 30
gånger per år. För operations­
sjuksköterskor kan det inne­
bära att man får uppleva/med­
verka i vissa operationer endast
1–2 gånger per år. Även här kan
den nya tekniken bidra, infli­
kar Morten Kildal, överläkare i
plastikkirurgi.
ELISABETH TYSK
”Kirurger i utbildning
har svårt att få
­tillräcklig träning
­eftersom vissa
­komplicerade opera­
tioner är så ovanliga.”
10
Ronden nummer 3 2015
Aktuellt
Krönika Tryggve Nevéus
Framgångsrikt trycksårsarbete på 70 B1:
Snabb marsch mot toppresultat
I den senaste natio­
nella trycksårsmätningen
hade 70 B1 bästa möjliga
resultat: ingen av patien­
terna hade trycksår vid
mättillfället.
– Det handlar framför allt om
att ha en medvetenhet kring
dessa frågor, säger avdelnings­
chefen Anna Karlsson.
Trenden för 70 B1 i SKL:s
­senaste punktprevalensmät­
ningar av trycksår har varit
smått enastående. Våren 2012
hade 32 procent av de innelig­
gande patienterna trycksår vid
mättillfället. Siffran sjönk till
22 procent 2013; den sjönk yt­
terligare till 17 procent 2014
och var i år alltså nere på noll
procent.
foto: MAgnus Laupa
vård
Siffran är inte ett genomsnitt
utan visar endast förekomsten
av trycksår vid ett enskilt ned­
slag, men avdelningens egna
fortlöpande kontroller visar
samma huvudtendens: andelen
trycksår hos patienterna har
minskat betydligt på senare
tid. Det som ligger bakom är
framför allt ett
målmedvetet
arbete för att
öka kunskapen
och medve­
tenheten om
trycksår hos
personalen.
Anna Karlsson
– Det ska
helt enkelt inte vara okej att
våra patienter får trycksår. A
och O är att vi lyckas identi­
fiera riskpatienterna i god tid,
så att vi kan sätta in rätt åtgär­
der. Man ska alltid ha risken
för trycksår i bakhuvudet när
man tar hand om en patient och
planerar den fortsatta vården,
11
Ronden nummer 3 2015
Undersköterskan Jeanette Nilsen och specialistsjuksköterskan Elin Essemyr vänder en patient.
säger Anna Karlsson.
70 B1 är en kombinerad av­
delning med dels kärlkirurgisk
inriktning och dels kirurgiska
akutvårdsplatser. Medelvård­
tiden är omkring fem dagar,
med ett spann från några få
timmar upp till flera veckor.
Många patienter har dålig cir­
kulation, vilket i sig är en risk­
faktor för trycksår.
Hur ser då framgångsrecep­
tet ut mer konkret? Den ökade
medvetenheten hos persona­
len är delvis ett resultat av olika
utbildningsinsatser. Persona­
len har fått gå på ”trycksårsbio”
med utbildningsfilmer om hur
man identifierar riskpatien­
ter och arbetar förebyggande
i praktiken, och de har även
genomgått en utbildning i Ping
Pong-verktyget.
– Sedan pratar vi mycket
om de här sakerna kontinuer­
ligt. Det går inte på två veckor
att skapa en medvetenhet som
verkligen sitter, jag har tjatat
om det här i flera år, säger Anna
Karlsson.
Alla patienter över 65 år
genomgår en särskild riskbe­
dömning, liksom patienter med
neurologiska sjukdomar, funk­
tionshinder eller annat som
gör att risken för trycksår ökar.
Vid behov upprättas en särskild
vårdplan med förebyggande åt­
gärder, vilka varierar beroende
på patienternas riskprofil.
Alla patientsalar har fått en
särskild typ av madrass som fö­
rebygger uppkomst av trycksår.
– Tidigare hade vi ett begrän­
sat antal sådana madrasser. Det
är en stor tidsvinst att inte hela
tiden behöva göra bedömningar
av vilka av patienterna som ska
ha dem och sedan flytta runt
dem, säger undersköterskan
och trycksårsombudet Jeanette
Nilsen.
Avdelningen har även en
madrass för aktiv behandling,
en luftmadrass där belastning­
en kan flyttas runt. Ytterligare
en sådan madrass kan lånas in
tillfälligt vid behov. Dessutom
har avdelningen köpt in särskil­
da kuddar som avlastar hälarna
på liggande patienter. Dessa
finns inte på marknaden utan
har fått specialbeställas från en
verkstad. Patienterna uppma­
nas kontinuerligt att göra min­
dre lägesändringar i sängen.
Om detta inte är möjligt, vänds
anna karlsson,
avdelningSCHEF:
Jag tycker att det här
är minst lika viktigt
som produktions­
planering.
de av personalen var tredje timme
enligt ett särskilt schema.
– En annan viktig faktor är att
sjuksköterskor och undersköter­
skor jobbar nära tillsammans kring
patienterna. Undersköterskorna
är de som ser mest av patienter­
nas hud vid omvårdnaden, och det
är viktigt att de för en fortlöpan­
de ­dialog med sjuksköterskorna,
­säger Anna Karlsson.
Hon lovordar också det s k faci­
lity management-konceptet, som
70 B1 har använt sig av sedan förra
året. Det innebär att service och
hantering av exempelvis förråd,
textilier, logistik och kost tas över
av servicepersonal från Lands­
tingsservice, medan vårdperso­
nalen kan fokusera mer på det
­patientnära arbetet.
Patienter med trycksår kan för­
sämras snabbt om inte rätt åtgär­
der sätts in. I värsta fall kan såren
leda till amputation eller omfat­
tande plastikoperationer, men
även lindrigare varianter ställer till
mycket besvär.
– Generellt gör trycksår väldigt
ont, även ett litet sår kan orsa­
ka stor smärta. Patienterna blir
­lidande och det blir även en stor
ekonomisk belastning på sam­
hället på grund av förlängda vård­
tider och ökat vårdbehov, säger
Elin Essemyr, som är specialist­
sjuksköterska inom kirurgisk vård.
De tre medarbetarna på 70 B1 är
överens om att det i grunden hand­
lar om ganska enkla åtgärder som
har gett resultat.
– Jag tycker att det här är minst
lika viktigt som produktionspla­
nering. Det finns ingen anledning
att inte andra avdelningar skulle
kunna göra samma sak som vi har
gjort. Grunden är att man har en
medveten personal som snabbt
kan identifiera riskpatienter och
vidta förebyggande åtgärder, det är
inga konstigheter det handlar om,
säger Anna Karlsson.
HANNES L JUNGHALL
Om enkäter
helst (Gud?) så är den frågan hopplös att
svara på. Man skulle i regel vilja skriva
digheter skickar listor för att kartlägga
våra levnadsvanor, vi fyller i arbetsplats­ något i stil med ”tja, chefen gör väl så
gott hen kan”, men det alternativet finns
enkäter då och då, alla kurser avslutas
oftast inte med, så man kryssar i en sjua
med en kursvärdering och vi ber våra
av tio för att inte göra chefen ledsen.
patienter fylla i forskningsenkäter. Allt
detta har lovvärda syften – vi behö­
Rekordet i luddig enkätfråga fick
ver ökad kunskap för att få ett bättre
nog min fru nu i j­ anuari när vi var på
samhälle – men enkäterna har blivit
förlossningen: Hur vill du gradera din
så många att vi tenderar att strunta i
förlossningsuppdem, och då blir
levelse? – med en
­resultaten skeva
skala från noll till
och svårtolkade.
»Man kryssar i en sjua av
tio där tio var bäst.
Och det blir inte
tio
för
att
inte
göra
chefen
Hon skulle samti­
bättre av att vi
ledsen.«
digt vilja skriva noll
dessutom utsätts
(det gör ju inihelve­
för enkäter vars
te ont att föda barn)
syfte egentli­
och tio (vi kände
gen är att hjälpa
oss fullständigt trygga), så det fick bli en
­företag att tjäna pengar på
femma som egentligen inte ger någon
vår tid. Alltså alla dessa gånger när en
värdefull kunskap alls.
hurtig människa från något ”oberoende
marknadsundersökningsföretag” vill
höra vilket schampoo jag använder eller Och nu, kära läsare, behöver vi veta
hur du ställer dig till följande påstående:
vilka mediciner jag förskriver.
Denna krönika från Tryggve Nevéus
­inspirerar mig att leva upp till landstingEtt annat problem är att enkä­
ets värdegrunder. Svara genom att ge en
terna ofta missar målet. Det frågas om
siffra från 0 till 10, där 0 betyder ”tar helt
saker som inte är helt väsentliga eller
avstånd” och 10 ”håller helt med”.
ges svarsalternativ som inte riktigt är
­relevanta. Man svarar så gott man kan,
men känner ändå efteråt att man inte
fått sagt det man ville få fram. Som när
Blå korset hade en enkät om maten i
matsalen. Ett av de påståenden man
skulle gradera på en skala från ”hål­
ler helt med” till ”tar helt avstånd” var
­(ungefär): Salladerna från råkostbordet
är fräscha. Hur svarar jag om min främ­
sta uppfattning om utbudet av hackad
tomat, riven morot och kidneybönor är
att det är ointressant? Inte ofräscht men
inte heller upphetsande. Eller när man
på medarbetarenkäten får ta ställning
till påståenden i stil med ”Min närmaste
chef stimulerar mig att utvecklas i mitt
arbete”. Så länge man inte har en chef
som endera är sociopat eller en ängel
Tryggve Nevéus är
med hur mycket pengar och makt som
överläkare på Akademiska barnsjukhuset
Vi översvämmas av enkäter. Myn­
12
Ronden nummer 3 2015
13
Ronden nummer 3 2015
Sjukhuset ur medarbetarnas perspektiv – allt fler följer @akademiskasjukhuset
På Insta­
gramkontot ­@akade­miska­sjukhuset håller en gigan­
tisk bilddagbok från Aka­
demiska på att växa fram.
Många medarbetare och
enheter har visat intresse
för att delta och antalet
följare växer stadigt.
– Vi startade ett pilotprojekt
i januari 2015. Då hade vi ett
schema färdigt
för tre må­
nader, där en
medarbetare
per vecka an­
svarade för att
visa upp bilder
Pia Olave
och texter från
sociala medier
sin arbetsplats. I slutet av april
utvärderade arbetsgruppen hur
det hade gått och tog beslut om
att fortsätta satsningen, s­ äger
Pia Olave, webbredaktör.
Hur många är det som föl­
jer Akademiska på Insta­
gram?
–Antalet följare ökar hela
­tiden. Vi började på 20 följare
i januari och i dagsläget är det
omkring 1 500. Vi hoppas att
alla som jobbar på Akademiska
och har ett Instagramkonto vill
följa oss!
Hur många bilder har
­publicerats?
– I skrivande stund finns 134
publicerade inlägg. Vi försöker
publicera ungefär två bilder per
dag. Om en verksamhet har väl­
digt många fina bilder så sparar
vi dem gärna till nästa gång de
tar stafettpinnen.
Vad är syftet med att visa
upp Akademiska på Insta­
gram?
– Målgruppen för kontot är
främst befintliga och poten­
tiella medarbetare, men även
alla som kan vara intresserade
av sjukhusets verksamheter.
@akademiskasjukhuset kan
beskrivas som en gemensam
medarbetardagbok. Här får alla
vi medarbetare en möjlighet
att med bild, text och film visa
vår vardag och arbetsplats. Vi
ville ha en kanal med innehåll
som vi skapar gemensamt för
att förmedla en så genuin bild
av sjukhuset som möjligt. Vi
vill också visa på bredden av
­yrkesroller och den mångfald
av arbetsuppgifter och verk­
samhetsområden som finns
inom sjukhuset. Vi hoppas att
vi kan skapa intresse för sjuk­
huset, liksom stolthet och enga­
gemang hos medarbetarna.
Känslan man får av kontot är
att vårt sjukhus är en fantastisk
plats, på alla sätt och vis, med
personal som engagerar sig i
sina patienter, sina kollegor och
sin arbetsplats. Och vad mycket
man får lära sig om vårt sjuk­
hus! Många följare kommente­
rar glatt när en ny vecka inleds,
och det är tydligt att de ser fram
emot vem som blir nästa veckas
representant.
Vad är det folk gillar mest?
– Alla bilder får faktiskt väldigt
många ”likes”, men om det är
något som vi vet att folk gillar
lite mer är det foton på glada
medarbetare. Den mest gillade
bilden hittills var den på sjuk­
husclownerna. Mycket förstå­
eligt eftersom de gör ett mycket
uppskattat och behjärtansvärt
jobb på barnsjukhuset.
Är det många på Akade­
miska som hör av sig och
vill vara med?
– Vi får regelbundna förfråg­
ningar från verksamheter som
vill medverka, och blir lika gla­
da varje gång någon hör av sig.
Men det finns många verksam­
heter kvar. Om du som läser
detta tycker att det låter intres­
sant, hör gärna av dig så berät­
tar vi mer om vad det innebär.
Hur kommer det sig att så
många vill vara med?
– Det här är en möjlighet för
den som jobbar på sjukhuset att
med egna ord och bilder berätta
om sin arbetsplats. Jag tror att
det finns ett behov av att både
få berätta själv, liksom att ta del
av andras berättelser. Det finns
en nyfikenhet, både internt
och externt, om vad som pågår.
Instagram är ett ganska enkelt
verktyg som är lätt att ta del av.
Det bygger på bilder, vilket ger
en annan upplevelse. I kontot
kan man uppmärksamma kolle­
gor och beskriva sin avdelning.
Det berättas om arbete som
pågår i sjukhusets olika delar,
avancerad teknisk utrustning,
metoder och rutiner, och inte
minst fina inlägg som visar på
patienternas betydelse. Vi får
önskemål från både allmänhe­
ten och medarbetare om vissa
avdelningar som man är nyfi­
ken på, och då försöker vi så­
klart övertala den avdelningen
till att ta stafettpinnen.
Hur ser det ut på andra
storsjukhus?
– Vid en snabb jämförelse så
kan jag nog konstatera att vi
är först, och störst, i kategorin
storsjukhus på Instagram. Och
tack vare våra instagrammares
engagemang och härliga bilder
så vill jag också påstå att vi är
bäst!
HANNES L JUNGHALL
14
Ronden nummer 3 2015
15
Ronden nummer 3 2015
Porträttet Pelle Berg, ortoped
I dagarna är det exakt 40
år sedan Pelle Berg klev in
genom dörrarna till orto­
peden för att tillträda sin
fasta tjänst där. Han har
varit arbetsplatsen tro­
gen sedan dess. Nu är det
dags för pension. Fast den
nyblivne 70-åringen vill
gärna hänga kvar lite och
fortsätta ha kontakt med
kollegor. Hör gärna av er
med frågor, hälsar han.
Som pensionär tänker Pelle
Berg vistas mer i stugan i Vem­
dalsskalet, resa, lyssna på tal­
böcker och lösa korsord, träna,
umgås med familjen med mera
– sådant som pensionärer gör.
Men han vill också använda sin
hjärna till att lösa ortopediska
klurigheter.
– Ortopedi handlar mycket
om problemlösning och det är
så roligt. Jag svarar gärna på
frågor och funderar på lösning­
ar. Det är inte många dagar som
jag ångrat mitt yrkesval och jag
tycker att det är lika stimule­
rande än idag.
Det var ingen barndomsdröm
att bli läkare och orto­ped. Ett
gott läshuvud tog h
­ onom från
det lilla jordbruket i Jämtön, en
by mellan Kalix och Luleå, till
medicinstudier i Uppsala.
– Jag valde mellan det och
teknisk fysik på Chalmers. Av­
görandet låg helt enkelt i att
två av mina gymnasiekompi­
sar skulle läsa medicin här. Jag
hakade på dem. Jag tyckte att
läkare verkade vara ett bra jobb.
Första jobbet på Akademis­
ka var på blodcentralen 1967.
Praktik under studieåren ledde
honom bland annat till den
­legendariske Erik Ask Upmark.
– Även om han inte var fullt
så elak under sina sista år som
yrkesverksam, fick vi i alla fall
höra att vi studenter var paria.
Oss placerade Ask Upmark
­under biträdena i sin hierarkis­
ka pyramid med honom själv i
topp, skrattar Pelle Berg.
Under studierna vikarierade
han bland annat på ortopeden.
När det blev dags för at-tjänst­
göring lockade bra ekonomiska
villkor i Norrbotten och han
flyttade tillbaka till hemtrak­
terna. Under tiden på sjukhu­
sen i Boden och Luleå hade han
skaffat sig erfarenheter som
ortopeden på Akademiska be­
hövde.
– Så sommaren 1975 kom jag
till ortopeden, som just flyttat
in i nya lokaler i 70-huset. Det
var en underbart bra stämning
på arbetsplatsen. Här lärde jag
känna Tor Hierton, ett av de
stora namnen inom ortopedin.
I Norrbotten hade Pelle Berg
skaffat sig en unik merit. Han
hade blivit idrottsläkare tack
vare en chef som hade uppdra­
get att vara OS-läkare. Pelle
Berg fick ta över chefens roll
som läkare för handbollslands­
laget.
– Det spred sig att jag har
ett stort idrottsintresse. Det
gjorde att jag fick i stort sett alla
elitidrottsmän i Uppland som
patienter. Det var verkligen kul.
Jag skötte om basketspelarna,
Sirius fotbolls- och bandylag,
flera tennisspelare och nästan
alla som höll på med motorcy­
kelsporter.
Arbetet med idrottsmedicin
ledde till att Pelle Berg intres­
serade sig för knäskador.
– Jag ägnade mig många år
åt knäkirurgi. Så småningom
övergick jag till frakturkirurgi.
Det var ett lyckokast för jag
fick arbeta nära Göran Danck­
wardt-Lillieström.
– Han var fantastisk att jobba
med! Vi opererade alla större
saker tillsammans och han
bestämde när vi gick in genom
dörren till salen vem av oss som
skulle operera. Båda var alltid
pålästa och förberedda, vilket
gjorde att vi gemensamt kom
fram till den bästa lösningen.
foto: daniel asplund
Framgångsrik
problemlösare
tackar för sig
Det var ett år av mitt liv när jag
inte snabbt nog kunde ta mig
till jobbet!
Ytterligare ett lyft kom när
Sven Olerud började på orto­
peden 1981. Han var känd över
världen och hade ett enormt
kontaktnät.
– Sven var oerhört innovativ
och påhittig. Devisen löd ”prova
var gränsen för vår förmåga
går”! Hade man en bra idé fick
man alltid hans stöd. Det har
gjort att jag vågat prova vingar­
na själv och utvecklat lösningar
på komplexa problem.
Detta har betytt väldigt
mycket för Pelle Berg. Han har
gjort sig ett namn både inom
Pelle Berg är väl närmast ”Mr
Ortopedi” på Akademiska i dag.
Inför pensioneringen framhåller han
de läromästare som format honom
till den ortoped han är i dag.
– Jag har haft en otrolig tur som fått
arbeta med dem, säger han.
och utanför landet för att hitta
lösningar, ofta okonventionella
sådana, på knepigare fall.
– Jag har haft sådan tur att
få sådana läromästare, dels det
här med min chef i Boden, dels
de här legendarerna i fraktur­
kirurgi!
Att han själv nu är en legen­
dar värjer han sig emot.
– Jag kan inte uppfatta mig
som det. Det är fortfarande väl­
digt roligt att jobba med det jag
gör. Nu jobbar jag när ortope­
den tycker att de behöver mig.
Vi får se hur det blir i höst. Jag
är gärna med ett tag till, det är
ett mycket bra gäng på fraktur­
sidan i dag.
INGELA WIMAN
Röster om Pelle Berg
Cia Olsson, operations­
sjuksköterska:
– Pelle utgör en
sorts norm för hur
man bör göra och
inte göra när man
opererar. Vi på ope­
ration kan säga till andra dok­
torer ”så där gör inte Pelle eller
så här gör Pelle”. Hans kollegor
kan också fråga oss hur Pelle
brukar göra. Han är en fantas­
tisk kliniker, en bra arbetskam­
rat och en god vän.
Björn Ragnarsson, f d
­biträdande sjukhusdirek-
tör och tidigare kollega på
­ortopeden:
– Hantverket
och patienterna
är det som Pelle
främst fokuserar
på inom orto­
pedin och han gör det på ett
mästerligt sätt. Att hitta kloka,
nytänkande och ibland unika
lösningar på svåra kliniska
problem kännetecknar Pelles
sätt att arbeta. För min egen del
har jag under många års arbete
nära Pelle lärt enormt mycket
av hans sätt att förhålla sig både
till läkeriet och till patienterna.
Sven Olerud, professor
emeritus, 92 år
– Den patient som kommer
under Pelles vård
kan känna sig
mycket privili­
gierad. Utöver ett
mycket varmt om­
händertagande får
patienten den kvalitativt bästa
tänkbara specialistvården.
Pelle Berg besitter nämligen ett
kirurgiskt kunnande som få och
har därför fått ett välförtjänt
erkännande landet runt för sin
skicklighet.
16
Ronden nummer 3 2015
17
Ronden nummer 3 2015
Aktuellt
Barnkirurgen utökar
regionkontakterna:
Akademiska
ska vara
kunskapsnav
I mars hölls ett regionmöte
om högspecialiserad kirurgisk
vård för barn (i samarbete med
andra vo som har högspeciali­
serad kirurgi) och i april hölls
ett första möte inom ett kliniskt
nätverk för alla i Uppsala-Öre­
broregionen och Norra sjuk­
vårdsregionen som opererar
barn. Avsikten är att fortlöpan­
de uppdatera kirurger, barn­
medicinare och narkosläkare
utanför universitetskliniker om
aktuella behandlingsprinciper.
En ny st-kurs i barnkirurgi
har skapats i samarbete med
universitetets avdelning för
uppdragsutbildning. Målgrup­
perna är st-läkare i barnki­
rurgi, kirurgi, pediatrik och
allmänmedicin, men även
sjuksköterskor och stomitera­
peuter. I höstas gav man även
en välbesökt och uppskattad
st-kurs i barnurologi. Dessut­
om har särskilda heldagsutbild­
ningar arrangerats för sjukskö­
terskor och undersköterskor
inom akut buk och ortopedi,
med fördjupning inom bland
annat smärtlindring och mobi­
lisering.
Kunskapsöverföringen sker
på alla nivåer, från verksam­
hetschefer till undersköterskor,
och Erik Sköldenberg förklarar
att det handlar om både stra­
tegiska insatser för att stärka
Akademiskas roll som kun­
skapscentrum och om att se till
att patienterna får rätt vård på
rätt sjukhus.
– Akademiskas roll är att ta
hand om den högspecialise­
rade barnkirurgiska vården. De
patienter som hamnar utanför
Erik Sköldenberg, Rolf Christoffersson och Emilie Holmquist från barnkirurgen.
den kategorin bör vårdas inom
hemsjukhusen i respektive län.
Genom att vi ökar kunskapen i
regionen blir det tydligare vilka
patienter som bör remitteras
hit.
På samma sätt som Akade­
miska har ett intresse av att få
ut denna kunskap, finns ett in­
tresse från andra hållet att lära
sig mer.
– I flera fall handlar det om
kurser som aktivt har efterfrå­
gats, men även när initiativet
har kommit från oss har re­
sponsen varit mycket god, säger
Erik Sköldenberg.
Han vill särskilt framhålla
Rolf Christofferson, överläkare,
som har hållit i planering och
upplägg av utbildningsinsat­
serna, och Emilie Holmquist,
sekreterare, som har skött den
administrativa hanteringen.
Kunskapsöverföringen kom­
mer att fortgå i oförminskad
takt framöver.
– Det är ett generationsskif­
te på gång i regionen och den
yngre generationen förväntar
sig den här typen av utbildning­
ar. Att vi gör det här ligger både
i deras och vårt intresse och vi
ser också till att utbildningarna
inte blir dyra, i princip handlar
det alltid om självkostnadspris,
säger Erik Sköldenberg.
HANNES L JUNGHALL
Sektionschefen Karin Fugmann vid
den nya provbanan på klinisk kemi
och farmakologi. Ett vardagsdygn
inkommer omkring 6 000 provrör till
klinisk kemi och farmakologi och
25 000 analyssvar avlämnas. Klinisk
kemi och farmakologi är ett av
landets största laboratorier och mitt
bland provmottagningsrobotar och
analysinstrument pågår installation
av en automatiserad bana för
transport av provrör. Dygnet-runtarbetet på laboratoriet pågår
parallellt med att montörerna
installerar banautomationen.
foto: jim elfström
utbildning Barnkirurgen
på Akademiska har kraf­
tigt utökat satsningen på
kunskaps­överföring gent­
emot regionen.
– Akademiska befäster sin
ställning som kunskapsnav för
barnkirugi, vilket alla inblan­
dade har mycket att vinna på.
Vi ökar möjligheterna att ge
patienterna rätt vård på rätt
ställe, säger barnkirurgens chef
Erik Sköldenberg.
Den senaste tiden har barn­
kirurgen växlat upp ordent­
ligt vad gäller utbildningsin­
satser gentemot sjukhusen
i Uppsala-Örebro-regionen
och Norra sjukvårdsregionen.
Bland ­annat håller man vid två
till­fällen i år en ny kurs i vård
av akut sjuka barn, avsedd för
olegitimerade läkare, at-läkare
och tidiga st-läkare som arbe­
tar på akutmottagningar dit det
kommer barn. 10 av de 20 kurs­
deltagarna kommer från andra
landsting än Uppsala. Kursen är
den enda formella kursen i vård
av akut sjuka barn i Sverige.
Rätt placerad etikett
på provröret från
början är en
förutsättning för
snabb och problemfri
hantering.
Automation förenklar provhantering
utveckling Genom ökad
automatisering och robo­
tisering av provrörshante­
ringen ska klinisk kemi och
farmakologi kunna leve­
rera säkra provsvar dygnet
runt.
– Det innebär även en bättre
­arbetsmiljö för personalen
på laboratoriet, med mindre
spring och mindre plock med
prover, säger sektionschefen
Karin Fugmann.
Under våren har klinisk kemi
och farmakologi automatiserat
produktionen ytterligare för att
kunna ta emot fler prover från
vården och upprätthålla en god
svarsservice trots ökat inflöde.
Den nya automationen består
av en provbana, till vilken är
kopplat bulkinmatning där
provrören hälls ned för att se­
dan automatiskt tas omhand.
Det finns ett in- och utmat­
ningsbord (för till exempel
akuta prov), centrifuger, prov­
rörsavproppare, analysinstru­
ment (för allmänkemiska och
immunologiska analyser) och
påproppare av provrör inför
placering i ett kylskåp med
plats för upp till 16 000 rör.
­Automationsbanan är flexibel
så att det finns möjlighet att
koppla på fler analysinstru­
ment i framtiden.
Sjukhusdirektör Lennart
Persson inviger den nya auto­
mationen den 16 juni.
HANNES L JUNGHALL
18
19
Ronden nummer 3 2015
Ronden nummer 3 2015
Glada miner
trots ruskväder
evenemang Den 19 maj sprang flera hundra medarbetare på
­ kademiska Blodomloppet. Trots regn och rusk var det många
A
­glada miner i minglet. Många sprang i Akademiska-t-shirt och gjorde
­sjukhuset synligt i mängden av alla löpare.
foto: magnus laupa
Patientsäkerhet
Hur vet vi hur många vårdskador vi har?
R
apportering av avvikande händelser är en av de vikti­
gaste delarna av vårt kvalitets- och säkerhetsarbete. Vi
använder ett särskilt system för avvikelsehantering,
MedControl. Vi har definierat avvikelse så här: Med avvikelse
avses en icke förväntad händelse i vården som medfört skada
eller risk för skada för patient eller händelse som inte uppfyl­
ler verksamhetens krav och/eller kvalitetsmål.
Alla medarbetare ska rapportera de avvikelser de identifie­
rar. Syftet är förstås att ge ett underlag till förbättringar för att
förhindra att avvikelsen upprepas. Rapporten ska fokusera på
att beskriva vad som inträffat snarare än att spekulera kring
vem som orsakat avvikelsen. Avvikelsen ska sedan utredas, och
lämpliga åtgärder ska identifieras och genomföras så långt det
är möjligt. Om vi inte hanterar de avvikelser vi har, kommer vi
inte att utveckla kvaliteten i vården.
Vårdskador och risker
Avvikelserapporter
Ger då avvikelserapporterna en heltäckande bild av risker
och vårdskador? Vi kan i vår egen verksamhet se att alla vård­
skador inte hamnar i avvikelsehanteringssystemet. Man vet
också från undersökningar som gjorts på andra sjukhus, både
i Sverige och internationellt, att det är många vårdskador som
inte rapporteras. Man har som ett genomsnitt uppskattat att
endast 10–20 procent av allvarliga vårdskador och risker för
allvarliga vårdskador rapporteras i ett avvikelsehanteringssys­
tem. Det finns flera orsaker till det, tidsbrist kan spela in, men
den största orsaken är att de inblandade ofta inte identifierar
risken och inget allvarligt inträffar. Det finns också, som bilden
visar, ett antal avvikelserapporter inom rubriken patientären­
den där det inte rör sig om någon vårdskada.
Det finns därför behov av andra sätt att hitta vårdska­
dor, och en metod att göra det är journalgranskning. Många
studier har visat att journal­
granskning är ett tillförlit­
ligt sätt att bedöma vilka
Endast 10-20 procent
vårdskador man har och
av allvarliga vårdska­
att mäta antalet. I Sverige
dor och risker för all­
används metoden Markör­
varliga vårdskador
baserad journalgranskning.
rapporteras i ett
Ett slumpmässigt urval av
avvikelsehanterings­
journaler görs, och utbildade
system.
granskare går sedan igenom
journalerna. Definierade markörer identifieras, och man bedö­
mer i ett senare steg om någon vårdskada uppstått under vård­
tillfället. Vi har sedan flera år gjort sådana journalgranskning­
ar där journaler från hela sjukhuset granskats, och metoden
har sedan spridits till många verksamhetsområden, där man
bedömer den egna verksamhetens journaler för att få en bild
av vilka vårdskador man har och ungefär hur många.
Vi behöver alltså fl­ era
­ etoder för att bedöma hur
m
många vårdskador vi har.
­Analyser av avvikelser ger unik
och viktig information, och jour­
nalgranskning ger annan viktig
information. Om man använder
båda metoderna har man ett bra
underlag för förbättringsarbete.
Bengt Sandén är chefsläkare
20
Ronden nummer 3 2015
21
Ronden nummer 3 2015
Henrik Lindman talade under internationella dagen för klinisk forskning.
Cancer toppar klinisk forskning
evenemang Hälften av alla patientstudier på Akademiska sjukhu­
Bilden är hämtad från ”en svunnen tid”
set berör cancer. Just nu pågår cirka hundra kliniska studier, bland
annat nya behandlingar med biologiska läkemedel vid lymfom och
malignt melanom. För första gången uppmärksammades betydelsen
av patientstudier på internationella dagen för klinisk forskning den
20 maj med öppet hus och föredrag.
– Stora volymer klinisk forskning har flera fördelar. Patienterna får
tillgång till nya behandlingar och noggrann uppföljning samtidigt
som sjukhuset kan ligga i framkant och utveckla arbetssätt och me­
toder, säger Henrik Lindman, överläkare i onkologi och medicinskt
ansvarig för den kliniska forsknings- och utvecklingsenheten, KFUE.
Framstående
forskning prisas
Ökat fokus
på vårdfrågor
pris Landstingsstyrelsen har
utsett pristagarna av Landsting­
et i Uppsala läns forskningspris
2014. Fyra priser om 10 000 kr
vardera delas ut för patientnära
forskning som har bidragit till
betydelsefulla förbättringar i
hälso- och sjukvården.Landsting­
ets forskningspris 2014 tilldelas:
Per Hellman, professor och
överläkare i kirurgi, för sin forsk­
ning inom området endokrina
tumörer med särskilt fokus
på diagnostik och behandling
av neuroendokrina tumörer i
buken.
Stefan James, docent och
överläkare i kardiologi, för sin
forskning inom interventionell
kardiologi.
Tanja Tydén, professor i
vårdvetenskap och barnmorska,
för sin forskning inom sexuellt
överförbara infektioner (STI).
Anna-Karin Wikström, docent
och överläkare inom gyneko­
logi och obstetrik, som med sin
forskning bidragit till betydelse­
fulla förändringar i mödra- och
förlossningsvården för patienter
som drabbas av preeklampsi.
medier Publiciteten för
Akademiska sjukhuset ökade
med 17 procent under marsapril jämfört med perioden
innan. Flertalet artiklar/inslag
är neutralt vinklade och knappt
tio procent positiva. Sjukhusets
medarbetare citeras i var tredje
artikel, enligt den senaste med­
ieanalysen från Retriever.
En förändring är att något
mer, cirka 20 procent, av publici­
teten är negativt vinklad, vilket
delvis anses bero på ett ökat
fokus på vårdfrågor som nor­
malt brukar vara mer negativt
vinklade än frågor som berör
forskning och specialistsjukvård.
I analysen ingår totalt 118
artiklar/inslag i etermedia
med potential att nå drygt tio
miljoner läsare/tittare. Nära 70
procent av genomslaget härrör
till tryckt press och Uppsala­
baserade medier står för 67
procent. Akademiska sjukhuset
har en framträdande roll i mer
än hälften av de granskade ar­
tiklarna/inslagen, vilket speglar
en fortsatt god position.
Minnen från en svunnen tid
bok En ny bok med titeln ”En
Innergården till Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterske­
skola, som låg strax norr om Blå korset. Byggnaden revs 2001.
svunnen tid – minnesbilder från
sjuksköterskeutbildningen i
Uppsala 1960–1964” berättar
om en utbildning med stränga
regler och om ett hierarkiskt
sjukvårdssystem där den färdig­
utbildade sjuk­
sköterskan – alltid
en kvinna – skulle
arbeta.
Miljön är en inter­
natskola med strikt
kontroll av alltifrån
skoputs och kläde­
dräkt till uppvak­
tande kavaljerer.
Teori varvas med
praktik på sjukhu­
sets vårdavdelning­
ar, där man under­
ordnas handledare och möter
sina första patienter.
”Mycket har blivit bättre på
dessa 50 år då det gäller till
exempel hierarki. Ingen skulle
någonsin niga för en läkare
idag. /…/ Idag tycks omvård­
naden ofta få stå tillbaka för
det medicinska samtidigt som
omvårdnad blivit legitimt inom
universitets värld. Detta är sjuk­
sköterskans ok idag – att hitta
en balans mellan medi­
cin och omvårdnad
för ­patientens bästa”,
säger en av rösterna i
boken.
Initiativtagare och
medförfattare till
­boken är Birgitta
­Kulling, Barbro Hägg
Jonsteg och Margareta
Jakobsson, som alla
läste till sjuksköterska i
Uppsala 1960–1964.
– Det är en viktig bit
kvinnohistoria som måste beva­
ras, säger Birgitta Kulling.
Boken kan beställas via inter­
net på adressen www.ensvun­
nentid.se.
Foto: Per Anderson
Noterat
Infektion firade
50-årsjubileum
Patientsäkerhets­
dag i Blå korset
evenemang Den 22 maj firade
evenemang Den 28 maj hölls
infektionskliniken 50 år med
öppna föreläsningar och visning
av delar av verksamheten. Bland
de många talarna i Gunnesalen
märktes Erik Salaneck, spe­
cialistläkare och Björn Olsen,
professor i infektionssjukdomar,
som talade under rubriken
”Pandemier från antiken till
framtiden”.
Besökarna kunde även titta på
infektions eboladräkt, testa sin
handhygien, ta en närmare titt
på maskar och andra skadliga
parasiter och vaccinera sig mot
TBE inför fästingsäsongen.
Ambulansen lockade storpublik
evenemang Lördagen den 25
april hade ambulansstationen
öppet hus för allmänheten.
Sammanlagt uppemot 1 500
besökare fick bland annat
prova på hjärt- lungräddning,
titta på katastrofutrustning
och ambulanser, inklusive en
veteranambulans. Personalen
höll också förevisningar om hur
man arbetar vid hjärtstopp och
trafikolycka.
Nya AT-läkare på Akademiska
utbildning Här syns en sam­
ling nya AT-läkare på Akade­
miska. Övre raden från vänster:
Parya Rad, Hanna Andersson,
Marie Wigander, Erik Hedin och
Samuel Tegmyr.
Nedre raden från vänster:
Emma Malmström, Linnea
Signér, Maria Ehlin Kolk, Johan
Kugelberg, Karl Stattin och Carl
Trolle.
Erik Salaneck i Gunnesalen
den 22 maj.
en patientsäkerhetsdag i Blå
korset. I en serie öppna föreläs­
ningar fick åhörarna ta del av
förbättringsarbeten som pågår
på sjukhuset, utifrån resultaten i
den patientsäkerhetskulturmät­
ning och enkät­
undersökning
som genom­
fördes bland
medarbetarna
på sjukhuset
2011 och 2014.
Hans Rutberg,
professor i
utvärdering och
hälsoekonomi,
med inriktning Hans Rutberg
på patient­
säkerhet, talade under rubriken
”Vad behöver hända framöver
i svenskt patientsäkerhets­
arbete?”. Hans Rutberg efter­
lyste samma fokus från vårdens
sida på säkerhet och kvalitet
som på ekonomi
och tillgänglighet.
Bland övriga
­talare märktes
­civas avdelnings­
chef Marie Thorén,
som tog upp pro­
Marie Thorén
blem med brister
i överföringen av
patient och information, och
­Anders Hallén, specialistsjuk­
sköterska psykiatri, som talade
om ett förändrat
synsätt inom den
affektiva slutenvår­
den, där vård­
insatserna nu är
objektiva och mät­
bara genom tydlig
dokumentation.
Anders Hallén
Konststråk blir upplevelsestråk
utemiljö Konstvandringsstrå­
ken som finns vid Akademiska
sjukhuset ska utvecklas till så
kallade upplevelsestråk. Det har
landstingets produktionsstyrelse
beslutat.
Sedan tidigare finns konst­
vandringsstråk på sjukhuset som
ett hälsofrämjande inslag för
patienter, besökare och personal.
Dessa stråk ska nu vidareutveck­
las med bland annat förbättrad
skyltning och kompletteras
med de hus och konstverk som
tillkommit sedan stråken gjordes
i ordning 2010. Så kallade QRkoder kommer att sättas upp
som hänvisar till information
om konsten och platserna på
Akademiskas webbplats. Det ska
också ställas i ordning utsikts­
punkter för vila och kontempla­
tion. Satsningen beräknas kosta
75 000 kronor.
22
Ronden nummer 3 2015
Ronden nummer 3 2015
23
Nöjda, glada och lite
nervösa patienter
J
ag jobbar som undersköterska
på venereologmottagningen,
som är en del av hudkliniken. Vi
har omkring 5 000 läkarbesök
per år, ­utöver det har vi dagligen
inbokade besök till ssk/usk samt till våra
kuratorer. Här jobbar läkare, sjuksköter­
skor, undersköterskor och kuratorer som
är specialiserade inom området sexuellt
överförda infektioner.
Vi tar emot patienter som misstänker
sexuell infektion eller vill testa sig för
­säkerhets skull. Patienterna kan själva
boka sin tid på telefon eller via mvk, där vi
har en öppen tidbok, vissa kommer även på
remiss.
7.30 kommer jag till jobbet och jag och
min kollega börjar med att göra i ordning
våra undersökningsrum. 7.50 samlas all
personal på hud- och venmottagning­
arna för gemensamt ”tavelmöte”, där vi
går igenom dagen och de planerade mot­
tagningarna. Där checkar vi hur många
behandlingar och inplanerade operationer
vi har under dagen och om någon kommer
behöva uppbackning. Mötet avslutas med
eventuella reflektioner från gårdagen.
Våra första patienter kommer kl 8. Min
första är en ung kvinna som kommer på
grund av att hon fått ett partnerbrev med
uppmaning om att testa sig för klamydia.
Hon är orolig både för eventuell smitta och
för att det är hennes första gynundersök­
ning. Vid kvinnliga patienter är jag med
och assisterar läkaren under undersök­
ningen.
Patienten önskar även att ta ett blod­
prov för att kontrollera hiv. Vid provtag­
foto: magnus laupa
Dagboken Kattis Aretis Pettersson, undersköterska, venereologmottagningen
Kattis Aretis Pettersson lämnar över ett prov till läkaren Ella Leijonhufvud.
ningen får vi tid att prata lite, hon tycker
att undersökningen har gått bra men kän­
ner oro inför provsvaren.
telefon och min kollega som assisterat vid
den andra mottagningen, med oss matlå­
dorna ut.
Nästa patient är en man som söker på
grund av kissveda. Efter undersökningen
ordinerar läkaren antibiotikabehandling.
Patienten får tabletterna och information
om behandlingen av mig här på plats. Ef­
teråt får han träffa en av våra kuratorer för
att göra smittspårning.
Tiden går fort fram till lunch med två
fulla mottagningar, där patienter kommer
var 15–20 min. Vid hinner ändå med en
­fikapaus. Idag bjuder jag, min friskvårds­
ombudkollega och vår chef på hälsofrukost
till alla kollegor.
Vi har bokat ett av hudmottagningens
operationsrum till första patienten efter
lunch, som är lite av ett specialfall eftersom
vi inte opererar så ofta här på venmottag­
ningen. Under operationen assisterar jag
läkaren och kollar då och då med patienten
att det går bra för honom - vilket det gör.
Jag plåstrar om honom och ger honom en
återbesökstid innan han lämnar mottag­
ningen.
Den sista patienten jag träffar idag
ramlar in stressad med andan i halsen,
på grund av att han länge har letat parke­
ringsplats. Han har symtom från ögonen
och kissveda så vi tar klamydiaprov från
ögonen och urinen. Han vill även ha prov­
Eftersom solen skiner tar jag, en kollega
som suttit i vår tidsboknings-/rådgivnings­
svaret på hiv-testet han var här och tog
förra veckan. Det är negativt och han blir
både glad och lättad. När han går ut från
provtagningsrummet får han med sig några
kondomer.
De flesta av våra patientmöten är väldigt
korta. Trots det får vi oftast bra kontakt,
vilket delvis säkert kan bero på att vi behö­
ver ställa både privata och väldigt personli­
ga frågor för att kunna hjälpa dem på bästa
sätt.
16.30 är det dags för mig att cykla hem
från min arbetsplats där jag trivs väldigt
bra. Det jobbigaste med mitt jobb är att
träffa patienter som blivit utsatta för något
mot sin vilja, eller varit med om något de
inte kunnat styra över. Men idag, likt de
flesta dagarna, har jag mött många nöjda,
glada och lite nervösa patienter.
»De flesta av våra
­patientmöten är
­väldigt korta. Trots
det får vi oftast bra
kontakt, vilket säkert
delvis kan bero på att
vi behöver ställa både
privata och personliga
frågor.«
Krönika Maria Engedahl
Nu är vi på väg
Min granne är en före detta företagare i
80-årsåldern som utöver sitt företagande ock­
så genom hela livet engagerat sig i Uppsalas
utveckling. Kort sagt – en man som ”känner
allt och alla”. När han fick höra att jag fått jobb
på Akademiska sjukhuset sa han över staketet
”stackars dig!”
Jag studerade i Uppsala på 1980-talet och
har efter studietiden haft mycket att göra med
Akademiska sjukhuset, även om jag inte har
varit anställd. Med bara goda erfarenheter och
minnen var det med stor förväntan jag kom
hit på min första arbetsdag för snart fyra år
sedan. Ganska snart var det några saker som
slog mig – varför pratar vi så lite om forskning
och utveckling, vart tog undervisningen vägen
och varför samarbetar vi inte mer kring hur
patienten har det hos oss? Och vart är vi på
väg? Mina kollegor och chefer upplevde nog
mig som en ganska besvärlig verksamhetschef
de första åren, då jag envist upprepade mina
frågor om förbättrat samarbete mellan verk­
samheter och långsiktiga mål för sjukhuset.
Nu är det 2015 och vi kan konstatera att
vi är på väg. Sjukhusledningen har tagit fram
en vision och långsiktiga mål. Den k
­ ritiske
som sett mycket komma och gå kan tolka
­orden som floskler, men för den som funde­
rar en l­ iten stund till på ”vad betyder detta för
mig?” blir orden kloka. Och som nästa steg i
förändringen ska sjukhuset också omorgani­
seras för att på ett bättre sätt kunna ta hand
om våra patienter. Det här med att förändra
arbetssätt, att skapa tema/program samtidigt
som vi bygger en ny organisation, är allt annat
än enkelt. Få har nog tänkt så här på ett uni­
versitetssjukhus tidigare.
Det kommer att bli klurigt, men skruvar vi
ihop vårt nya arbetssätt klokt så kan det bli
riktigt bra. Allt det här känns helt rätt för mig!
I den nya sjukhusledningen och de delpro­
jekt jag deltagit i under årets första månader
har det samtalats om precis det jag efterfrå­
gat – ett förbättrat samarbete kring patien­
ten. Och samtalsklimatet har varit precis som
det ska – öppet utan förutfattade meningar,
nyfiket och respektfullt inför olikheter. Jag
har stora förhoppningar om att samtalen även
fortsättningsvis ska vara så när vi nu kommer
till de svårare sakerna; som hur vi ska göra.
Visst finns det saker som oroar. Divisio­
nerna har tydligen gjort olika när det gäller
till exempel ekonomisk uppföljning, krav på
skrivna handlingsplaner för året och annat.
Nu behöver vi göra lika och det kommer nog
att upplevas som svårt i början för många av
oss chefer. Det är jobbigt med förändringar
eftersom invanda rutiner ska ändras och man
aktivt måste tänka annorlunda innan de nya
rutinerna blir invanda och vardag igen. Det
tar energi. Vi kommer att behöva hjälpas åt
med allt detta.
Häromdagen när vårsolen tittade fram
och alla var ute i sina trädgårdar så pratade
grannen och jag återigen över staketet. Mitt
svar var tydligt: ”jag trivs fortfarande alldeles
­utmärkt på Akademiska sjukhuset, tackar som
frågar!”
Maria Engedahl är
­verksamhetschef för
­Akademiska laboratoriet
”Få har nog
tänkt så här på
ett universitets­
sjukhus tidigare”