Aktivism och feministiska frizoner på nätet

Aktivism och feministiska frizoner på nätet
”Alla fattar inte riktigt varför jag gör det här”, sa Joanna som är en av de fem
nätaktivister jag intervjuade till min kandidatuppsats. Hon och många andra
lägger varje dag flera timmar på sitt engagemang via internet och soci ala
medier. Men varför då? Hur funkar det? Och varför gör de ingenting ”på
riktigt” istället?
Under våren 2013 började en ny rörelse mot sexuellt våld och för samtycke skapas. Vanessa Marko
och Ida Östensson tog initiativ till kampanjen FATTA som vill se en samtyckeslagstiftning och
normförändringar i samhället. Rörelsen började växa fram i sociala medier när initiativtagarna bad
om berättelser från personer med erfarenhet av övergrepp. Dessa över 150 historier blev basen för
vad som idag är en organisation med över 45 000 följare på facebook.
I januari 2014 mobiliserade FATTA tillsammans med ett tjugotal andra organisationer en stor
manifestation i Stockholm under parollen ”Manifestation mot sexuellt våld – för samtycke”. På bara
fyra dagar bjöds över 70 000 personer in till evenemanget de skapat på facebook och mellan 3-6 000
av dem dök upp på Medborgarplatsen för att ta ställning. Justitieutskottet krävde kort därpå en
utredning om våldtäktslagstiftningen med specifikt fokus på om samtyckeskrav bör införas. Det är
tydligt att manifestationen satte press på makthavarna. Engagemanget online fick människor att
samlas i ett forum där de kunde ta ställning mot sexuellt våld och påverka samhället.
Att saker har förändrats i hur rörelser organiserar sig de senaste åren är uppenbart, men hur
påverkar det den feministiska aktivismen? Forskning har visat att sociala medier är användbara
verktyg för unga kvinnors politiska aktivism men att de samtidigt kan vara exkluderande för de som
inte engagerar sig på internet1. Kommunikationsforskaren André Jansson skriver till exempel att
1
Schuster, Julia (2013). “Invisible feminists? Social media and young women’s political participation”, Political
Science. 65(1) s.8–24.
internet möjliggör nya former av kommunikation och nya möten men att det fortfarande är en
segregerad plattform och ett medel främst för de som har de grundläggande resurserna för
kommunikation2. Med tanke på att alla inte är närvarande på nätet så skapas emellanåt missförstånd
kring vad aktivism på nätet innebär. Ibland används termen ”slacktivism” som ett nedvärderande ord
med motiveringen att aktivism på nätet inte är lika effektiv som annan aktivism. En menar då att
människor bara själva försöker må bättre genom att gilla eller dela saker på nätet och att det inte har
syftet att förändra samhället. Henrik Serup Christensen har undersökt ifall dessa fördomar stämmer
och kommit fram till att nätaktivism snarare har en positiv inverkan på att engagera sig även utanför
nätet3. Nellie började engagera sig i FATTA genom sin praktikplats. När hon deltog hon på en stor fest
som FATTA arrangerade förstod hon att det var i FATTA hon hörde hemma.
– Det var så mycket känslor under den kvällen och det var då jag insåg att det här är så jävla rätt för
mig, säger Nellie
Numera engagerar hon sig för rörelsen i bland annat sociala medier där hon, tillsammans med andra,
administrerar FATTAs konton. Precis som för Nellie så menar forskning att online och offline inte är
två skilda världar, utan att hänger ihop och påverkar varandra4. I Serup Christensens artikel framgår
det bland annat att de som engagerar sig online ofta också är engagerade utanför nätet.
När det gäller FATTA-rörelsen så berättar aktivister att det är oerhört värdefullt att människor gillar
deras sidor och inlägg på sociala medier. Det handlar inte bara om det faktum att över 40 000
människor medvetet tryckt på ”gilla” utan det är också en möjlighet för rörelsen att nå ut med
information till många människor samtidigt och att mobilisera människor snabbt. Om någon gillar
FATTA på facebook så får de information om alla kommande evenemang som FATTA arrangerar. Iris
beskriver att det var först när hen var med på en av FATTAs manifestationer i Almedalen som hen
kände sig som en del av rörelsen. Informationen om manifestationen hade hon fått via sociala
medier. Hen tror att engagemanget utanför nätet är det som får en annan tyngd för människor. Att
engagemang på internet är något som smittar av sig även på ”verkliga livet” är något som Serup
Christensens studie också vittnar om5. Det finns alltså ingenting som tyder på att aktivism på nätet
och utanför skulle vara två skilda saker du måste välja mellan, utan de påverkar och inspirerar
varandra.
2
Jansson, André (2009). Kommunikation. 1. uppl. Malmö: Liber
Serup Christensen, Henrik (2011). “Political activities on the Internet: Slacktivism or political participation by
other means?”. First Monday, 16(2).
4
Knappe, Henrike & Lang, Sabine (2014). “Between whisper and voice: Online women’s movement outreach in
the UK and Germany”. European Journal of Women’s Studies, 21(4) s.361–381.; Jane, Emma. A (2014). “You’re
a Ugly, Whorish, Slut”. Feminist Media Studies, 14(4), s.531-546.
5
Serup Christensen, Henrik (2011). “Political activities on the Internet: Slacktivism or political participation by
other means?”. First Monday, 16(2).
3
Även om aktivism på och utanför nätet hänger ihop så finns det såklart skillnader. Maria beskriver att
hon orkar engagera sig mer, just på nätet, för att hon kan ta hjälp av vänner eller stänga av när det
blir för jobbigt i diskussioner. Här finns e viktig tillgänglighetsaspekt.
– Eftersom jag lider av psykisk ohälsa är mina medel för att kunna delta aktivt i kampanjer väldigt
begränsade, säger Maria.
Nellie tycker att det kan vara svårt att vara med på aktiviteter på en annan ort och menar att många
FATTA-aktivister tycker det är skönt att då kunna vara med åtminstone över nätet.
– Det kan jag göra på min lunchrast på jobbet. Många av oss jobbar heltid eller går i skolan och då
kan det vara svårt att projektleda evenemang. Det är skönt att man kan bidra digitalt också, säger
hon.
Även effekten av aktivismen kan vara olika. En av de intervjuade säger att det exempelvis kan hjälpa
mer individnivå just nu att vara vänlig mot personen som ber om pengar utanför ICA än att ”gilla” ett
foto på facebook. Men det ena utesluter inte heller det andra och fördelarna med nätaktivism är
många. Facebook är ett bra sätt att sprida information, eftersom folk generellt använder facebook
när de har lite tråkigt och har tid över. När någon står och väntar på bussen så kanske de klickar
vidare på saker de inte skulle ha läst annars. En stor skillnad mellan engagemang på och utanför
nätet är också möjligheten till ensamhet på nätet. Du kan sitta ensam i din lägenhet och läsa igenom
artiklar i lugn och ro medan du på en manifestation på ett torg måste ta dig dit, lyssna och vara alert
och sedan komma ihåg vad som sägs för att sprida ordet vidare.
– Jag tror inte att det finns någon som skulle ställa sig ensam mitt på Stortorget och börja propagera
för FATTA. Men på internet är det okej att vara ensam på ett annat sätt, säger Bea.
Samtidigt som ensamhet möjliggörs på nätet så är det också enkelt att skapa gemenskaper. Sociala
medier hjälper människor att hitta information och varandra och det skapas gemenskaper genom
kollektiva identiteter och delade värderingar6. Om du till exempel har gått med i en feministisk grupp
på facebook så kan du utgå ifrån att andra i gruppen delar ditt intresse för feministiska frågor. På så
sätt blir det lättare att söka sig till människor som delar dina grundläggande värderingar. Om du
träffar människor i andra sammanhang kan det vara svårare och ta längre tid att nå sådana djupare
frågor. Maria beskriver sig själv som ”en introvert person som älskar att kunna träffa andra som är
som hon, utan att faktiskt behöva träffa dem”. Hon berättade att hon svarat på ”kontaktannonser”
från personer som ville ha fler feministiska vänner för att fylla sina flöden med mer kärlek och pepp.
6
Lievrouw, Leah A. (2011). Alternative and Activist New Media. Cambridge: Polity Press.
– Plötsligt är en inte ensam längre. Så nu har jag väldigt många nya vänner, som jag aldrig har träffat
och detta genom internetengagemang, säger hon.
Motstånd på nätet
Men det finns såklart även nackdelar och begränsningar på nätet. Något som satt spår hos
aktivisterna är rädslan för hat och motstånd. Inte heller hoten är begränsade till nätet utan smittar av
sig på livet utanför. Rita Stephan lyfter i sin studie om solidaritet på nätet att hot och kränkningar blir
allt vanligare online – men att du på internet samtidigt är skyddad mot direkt våld och har en större
geografisk frihet7. Även om detta stämmer i teorin del så påpekar flera av FATTA-aktivisterna att
deras rörlighet både på nätet och utanför påverkas av motståndet de möter. Iris berättar till exempel
att hen noga tänker över vad hen skriver eller säger utanför trygga sammanhang. Hen tar upp hoten
som programledaren Alexandra Pascalidou fått utstå som exempel på vilka konsekvenser det kan få
om du som kvinna i offentligheten lyfter kontroversiella frågor.
– Man blir så pass hotad att man inte kan vara kvar i sin egen lägenhet och så vidare. Det gör att även
jag tänker lite på vart jag kommenterar, vad jag kommenterar och hur offentlig jag är. Om man som
privatperson sticker ut hakan i mer offentliga forum så är risken att man blir slagen rätt hårt, både
bokstavligen och över nätet, säger Iris.
Det är baksidan med nätaktivismen. Aktivister tvekar och låter emellanåt bli att publicera saker de
egentligen velat eftersom de vet att det kommer bli starka reaktioner. Nätaktivisters rörlighet och
vad de skriver offentligt är i hög grad påverkat av en rädsla över vad de kommer att få för respons.
– Jag kan sätta vänner på stand by bara för att jag vet att det kommer att komma bli en shitstorm i
kommentarsfältet. Andra gånger har jag varit rädd för att aggressiva och hotfulla personer på nätet
ska leta upp och skada mig, säger Maria.
Feministiska frizoner
För att hantera det hat och motstånd aktivisterna möter vid sina tangentbord formar de sina egna
rum och frizoner i sociala medier. Många kritiserar sociala medier för att människor skapar ensidiga
flöden och väljer att följa de som redan håller med – och att detta skulle vara ett problem. Men för
de som är aktivister på nätet så är det alltså nödvändigt att skapa dessa frizoner. Många av de jag
träffat förklarade att de inte hade orkat vara engagerade om de ständigt hade behövt försvara sig
och debattera. Bea beskriver hur hon en gång satt uppe hela natten i en stor diskussion med några
män och hur det tog på krafterna.
7
Stephan, Rita (2013). “Creating solidarity in cyberspace: the case of arab women’s solidarity association
united”. Journal of Middle East Women's Studies 9(1), s.81-109.
– Det var fruktansvärt, det gör jag aldrig om. Att diskutera på internet blir så dumt och fel hela tiden.
Jag undviker den typen av diskussioner ganska ofta. Antingen tar jag det med personen ifråga direkt
eller så klickar jag bort dem ur mitt liv, säger Bea.
Frizoner i sociala medier skapar aktivisterna genom att utesluta personer som provocerar eller på
andra sätt inte delar deras värderingar. Maria berättar att hon har blockerat flera
meningsmotståndare och även tvingats ”göra slut” med sin egen svåger eftersom han älskar att
diskutera, men provocerar för mycket och inte slutar när folk blir ledsna. Gemensamt för
nätaktivisterna jag träffat är att de tvingats börja sortera och prioritera för att orka fortsätta
engagera sig. När de uppmanas till att alltid ”ta debatten” så skapar de istället feministiska frizoner
där de slipper motståndet. Det låter kanske motsägelsefullt, men frizonerna verkar vara en
förutsättning för aktivismen. Möjligheten att välja sina strider är viktig för att orka fortsätta kämpa.
– Nu har jag den typen av människor i mina sociala medier som jag kan och orkar diskutera med utan
att vilja slå skallen mot en betongvägg, säger Iris.
De hämtar energi och inspiration på sina personliga facebookkonton där de sorterat bort hat och
provokatörer. Sen använder de energin till att föra kampen vidare, genom rörelser som FATTA. För
att omformulera lånade ord av Virginia Woolf: ”En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon
skall kunna skriva historia”.
*Maria, Bea, Iris, Joanna och Nellie heter egentligen något annat.