Jesper Larsson, B

LINKÖPINGS UNIVERSITET
Institutionen för kultur och kommunikation (IKK)
Konstvetenskap och visuell kommunikation
B-uppsats
Vad skådar mitt norra öga?
Om Gerry Johanssons fotografier av norra Sverige
VT 2015
Författare: Jesper Larsson
Handledare: Gary Svensson
1
Innehållsförteckning
1. Inledning..........................................................................................................3
1.1 Presentation...........................................................................................3
1.2 Frågeställning........................................................................................3
1.3 Teori och metod.....................................................................................4
1.4 Avgränsning...........................................................................................5
1.5 Tidigare forskning och litteratur.........................................................6
1.5.1 Om Gerry Johansson.........................................................................6
1.5.2 Om norrlandsskildringar...................................................................7
2. Analys................................................................................................................12
2.1 De nordliga bilderna.............................................................................13
2.2 De sydliga bilderna...............................................................................16
2.3 Komparativ analys................................................................................18
2.3.1 Likheter...............................................................................................19
2.3.2. Skillnader...........................................................................................19
3. Slutdiskussion.................................................................................................21
4. Käll- och litteraturförteckning.................................................................23
2
1. Inledning
1.1 Presentation
Gerry Johansson (f. 1945) är en svensk konstfotograf från Skånska Höganäs.1 Han har framför allt
blivit uppmärksammad för sina svartvita bilder i kvadratiskt format föreställande mänskligt
påverkade miljöer. Med tanke på denna stilbeskrivning är det inte särskilt långt gånget att placera
Johansson i den nytopografiska stiltraditionen, inom vilken framför allt fotografer som velat visa
den mänskligt påverkade världen verkat (till skillnad från t.ex. rena natur- eller
arkitekturfotografer), tydliga paralleller kan dras från Johansson till exempelvis Robert Adams,
Frank Gohlke och paret Bernd och Hilla Bechers fotografier2, något som också görs i ett antal texter
om fotografen.3
I sin fotobok Sverige4 från 2005 Johansson valt att publicera bilder tagna i Sverige under perioden
1988-2005. Boken innehåller totalt 160 fotografier varav samtliga bär titel efter platserna på vilka
de är tagna. Med tanke på de många bildernas namn efter byar, småorter, tätorter och städer är en
utgångspunkt jag redan nu vill fastställa att Johansson verkar göra anspråk på att vara ett slags
sverigeskildrare. Själv har han hävdat att hans fotograferande är ”...ett bildsamlande utan
långsiktiga mål.”5 Detta kanske är sant, men det tar inte bort det faktum att han valt att ge ut ett
antal av dessa bilder i bokform med den anspråksfulla titeln Sverige.
1.2 Frågeställning
Uppsatsens frågeställning kretsar kring Johanssons regionsskildringar, och de eventuella regionala
skillnader som kan finnas mellan dessa. Mitt intresse riktar sig framför allt mot den del av Sverige
som kallas för Norrland6, de 58 procent landyta som utgör norra Sverige. Det finns en stark tradition
1 Gerry Johansson, ”CV”, http://www.gerryjohansson.com/styled-9/index.html, hämtad 19/5-15.
2 Exempel tagna från antologin Reframing the New Topographics, The center for American Places at Columbia
College Chicago, Chicago, 2013
3 t.ex. Leif Wigh, ”Gerry Johansson i ljuset!”, Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000, Bokförlaget Arena,
Lund, 2014, s.245
4 Gerry Johansson, Sverige, Byggförlaget, Stockholm, 2005
5 Stefan Nilsson, ”En märkbar frånvaro”, Bildkonstnärsfonden Stora stipendium 2012 har tilldelats Gerry Johansson,
Konstnärsnämnden, Stockholm, 2012
6 Jag vill redan nu distansera mig från begreppet 'Norrland', även om jag fortsättningsvis blir tvungen att använda det
ofta. Begreppet används i regel mycket frekvent och på ett helt annat sätt än de motsvarande regionindelningarna
Svealand och Götaland, som i princip bara hörs i väderleksrapporter. Användandet av Norrland för att beskriva hela
norra Sverige utan hänsyn till de landskap som finns där kan liknas vid användandet av ordet Afrika. Båda orden
uttalas oreflekterat för att beskriva stora landytor, trots att landytorna består av många andra indelningar med stora
3
av olika typer av lättkategoriserade norrlandsbilder, av vilka många vi dagligen ser rör sig i ett
stereotypt bildlandskap. Min huvudfrågeställning blir således huruvida Johansson skildrar hela
Sverige på ett likvärdigt sätt där Hasslarp, Hedemora och Helsingborg är svåra att särskilja utan
bildtitlarnas hjälp, ett intryck man lätt får vid en första läsning av Sverige p.g.a. den utpräglade
estetiska inriktningen, eller om han väljer att skildra Norrland på ett annat sätt än resten av Sverige,
vilket inte sällan är fallet. Reproducerar han en stereotyp bild av Norrland, eller skapar han sin
egen?
1.3 Teori och metod
Min teoretiska utgångspunkt ligger inom ramen för postkoloniala studier, och hämtas i huvudsak ur
Madeleine Erikssons avhandling (Re)producing a periphery7. Avhandlingen har postkolonial teori
om framför allt skapande och reproduktion av bilden av 'den andra'8 som utgångspunkt, och har
applicerat detta på norrlandsskildringar. Tidigare har postkoloniala studier framför allt riktat in sig
på dikotomin 'öst-väst' medan Eriksson, och jag i hennes efterföljd, har 'nord-syd' som
intresseområde. Min uppsats utgår från denna teoribildning för att undersöka om Johanssons
fotografier bär spår av traditionellt koloniala tanke- eller handlingsmönster. Centralt för min uppsats
är begreppet 'rumslig andrafiering' och hur bilden av den 'rumsliga andra' upprätthålls, vilket
formuleras i Madeleine Erikssons bok. Andrafiering används i regel vid diskussion om människor
och socialt konstruerade skillnader mellan dessa, men här används begreppet för att beteckna en
bild av en plats, i det här fallet Norrland, som skiljer sig från den önskvärda eller normativa bilden
av hur platser är och representeras. Således, 'rumslig andrafiering' i den svenska diskursen rör sig
framför allt om bilder som visar motsatsen till den önskvärda urbant normativa staden9, exempelvis
smutsig och förfallen glesbygd eller orörd vildmark. Eriksson menar samtidigt att den 'andra
platsen' inte alltid behöver vara det som visas som det sämre, vildmarken kan naturligtvis användas
i t.ex. marknadsföringssyfte. Viktigt är att denna bild i regel förhåller sig till bilden av staden, och är
till för människorna som bor där, samt att bilden sällan leder till något önskvärt för den som
befinner sig i den avbildade periferin.
skillnader sinsemellan.
7 Madeleine Eriksson, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, Department of
Social and Economic Geography, Umeå, 2010
8 Förmodligen mest känt genom filosofen, författaren och feministen Simone de Beauvoirs Det andra könet där teorin
om 'den andra' blir ett feministiskt analysverktyg. I regel handlar begreppet om hur människor distanserar sig från
andra människor genom motsatsförhållanden. 'Den andra' får, eller har fått, ofta epitet som t.ex. 'dum' och
'ociviliserad', medan den som 'andrafierar' ser sig som smart och civiliserad.
9 Denna norm beskrivs förutom hos Eriksson även i t.ex. Kobra, ”Stad och land, del 1”, Svt, 28/4 -15
4
Jag kommer att applicera min teori i undersökningen om Johanssons konst genom att genomföra två
analyssteg. Ett första steg där jag kortfattat undersöker varje bild för sig, för att ta reda på vad som
utmärker dem och se vad det är de visar. Det andra steget är en komparativ analys där bilden av
norra Sverige jämförs med bilden av södra Sverige. Detta för att kunna applicera min teoretiska
utgångspunkt, genom att jämföra bilden av ett icke-koloniserat centrum med bilden av en tidigare
koloniserad periferi. Jämförelsens huvudsyfte är att se om Johansson konstruerat bilden av ett 'andra
rum', eller om hans bilder rör sig inom samma jämlika rum.
1.4 Avgränsning
Sverige innehåller 160 bilder vilket i sin helhet inte är ett rimligt studiematerial inom ramen för en
grunduppsats. Av bokens bilder är tolv tagna i Lappland. Att beskriva och analysera dessa tolv har
jag bedömt vara genomförbart. Anledningen till att Lappland valts, och inte bilder från något annat
av de norrländska landskap som finns representerade, är att landskapet ligger längst norrut rent
geografiskt. Det är dessutom det landskap som oftast nämns i litteratur om Norrland, och även
Norrlands största. Lappland får således, i min uppsats, representera hela den del av landet vi kallar
för Norrland. Jag medger att detta urval kan och bör kritiseras, men jag vill hävda att det för syftet
är en rimlig lösning för att nå ett resultat. Att enbart välja ett av de norrländska landskapen, och inte
ett urval, beror på min studies beskaffenhet. Eftersom jag vill se hur Johansson väljer att skildra
någonting förhållandevis specifikt, bedömer jag att det är bättre att analysera helheten av hur han
fotograferat ett av de norrländska landskapen, än ett urval av bilder från olika landskap. Ytterligare
en anledning är för jämförelsens skull. Att helt sonika jämföra bilder från platser med bilder från
andra platser skulle inte ge samma möjlighet till analys som att jämföra flera fotografier av ett
specifikt landskap med fotografier av andra specifika landskap.
Materialet för min jämförande analys är valt på samma vis. Sverige innehåller sju bilder tagna i
Södermanland, och tre bilder tagna i Östergötland. Södermanland har valts eftersom de städer som
ligger där, exempelvis delar av Storstockholm, vanligen ses och upplevs som ett centrum till vilket
resten av landet måste, eller bör, förhålla sig. Således får detta landskap representera centrum,
medan Lappland får stå för periferi. Östergötland är valt i egenskap av ett slags mellanting. Ett
landskap som både kan ses som centrum och periferi, beroende på vem man frågar. Dels finns där
stora förhållandevis glest befolkade jordbrukslandskap, men samtidigt innehåller det två växande
medelstora städer, Norrköping och Linköping, vilka båda ligger längs vägen mellan Stockholm och
Göteborg. Tillväxtregion och avfolkningsbygd inom ramen för ett landskap
5
1.5 Tidigare forskning och litteratur
De texter jag kommer att använda mig av är framför allt litteratur som behandlar hur bilden av norra
Sverige skapas och upprätthålls. Mycket har skrivits om Norrland, men om den konstnärliga bildens
skildringar har inte särskilt mycket skrivits, varför jag även kommer att bearbeta studier som
behandlar litterär framställning och reklam. Inledningsvis kommer jag dock att koncentrera mig på
ett fåtal av de tryckta texter som skrivits om Johansson.
1.5.1 Om Gerry Johansson
Texter om Gerry Johansson med akademiska anspråk är sällsynta. Ett av undantagen är en text i
Niclas Östlunds avhandlingsprojekt Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000 där Leif
Wigh skriver ett kapitel med namnet ”Gerry Johansson i ljuset!”. Wigh vill framför allt, vilket titeln
avslöjar, göra betraktaren uppmärksam på Johanssons ljusbehandling. Wigh påtalar att det i
”Johanssons senare fotografier finns en medvetenhet om och en stark känsla för dagsljusets
indirekta belysning av motivets skilda element.”10 Tycka vad man vill om Johanssons
ljusbehandling, men det är inte, för min uppsats, det mest intressanta i Wighs text. Viktigare
förefaller hans placering av Johansson i den tidigare nämnda nytopografiska rörelsen. Han skriver
bland annat att Johansson inspirerats av exempelvis Robert Adams och Stephen Shore, men hävdar
också att det inte är omöjligt att Johansson inspirerat dem. Om det kunde ledas i bevis att det
förhåller sig på detta sätt skulle Johansson kanske ha en större läsekrets. Inte minst då det
nytopografiska fotografiet förefaller ha ett högt anseende just nu.11 Anledningen till att denna
stilplacering är viktig för min studie är att de som ingick i utställningen New Topographics12 verkar
ha haft en delvis ny inställning till den fotografiska bilden, där den mänskligt påverkade miljön, i
huvudsak fri från människan, blev central. Detta gör Gerry Johansson extra intressant att studera ur
det teoretiska perspektiv jag utgår från.
Det är tydligt att Wigh är fascinerad av Johanssons konstnärskap, och därav den i huvudsak
hyllande biografiska texten. Avslutningsvis beskriver han, smått obegripligt, att fotografens bilder
”...framvisar ensamhetens gemenskap (om uttrycket tillåts) genom betraktarens varsamma
beaktande av bildens innehåll.”13 Dessa abstrakta resonemang kring vad som utmärker Johanssons
10 Wigh, Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000, s. 244
11 Ett exempel är vårutställningen ”Constructing Worlds” på Arkitektur- och Designcentrum i Stockholm (den har
tidigare visats i London) där bland andra Stephen Shore samt Bernd och Hilla Becher har funnits representerade.
12 Den stilbildande utställningens hela namn var New Topographics: Photographs of a Man-altered Landscape och den
visades i New York 1975.
13 Wigh, Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000, s. 246
6
konstnärskap är inte någon ovanlighet i texter om fotografen. Han verkar vara svårfångad.
År 2012 blev Johansson tilldelad ett stipendium från Bildkonstnärsfonden. En katalog tryckt i
samband med detta innehållande ett urval av hans bilder innehåller även en text av Stefan Nilsson
kallad ”En märkbar frånvaro”. Även Nilsson vill koppla Johansson till New Topographic-rörelsens
bildvärld. Intressantare i Nilssons text är dock att hans påstående att Johansson ”...fotograferar
världen och tingen som om han själv inte var närvarande eller ens existerade.”14 Detta är centralt för
min uppsats, då den syftar till att ta reda på om påståendet är riktigt. Är det sant att Johansson
fotograferat Sverige på ett sätt som inte speglar hans, eller samhällets, föreställningar om regionala
skillnader? Går detta att göra?
1.5.2 Om norrlandskildringar
Antologin Regionernas bilder15 innehåller ett antal forskares texter om bilden av 'det nordliga'.
Bokens inledning handlar om hur regioner skapas och upprätthålls. Författarna påtalar att regioner
är ett mer otydligt och flytande begrepp än 'nationer' och att de skapas på andra sätt. Gemensamt för
regionen som begrepp är den är en del av något större, och att gränserna kan vara oklara och
vandrande. Detta stämmer exempelvis in på Norrland. Vad människor menar när de använder
begreppet är sällan självklart.16 Vidare hävdar författarna att vikten av att diskutera och granska hur
dessa regioner byggs upp och visar sig för oss, vilket är en bärande tanke genom hela antologin.
Centrala är historikerna Simon Schamas teorier. ”Varken områden, platser eller regioner har ju
någon inneboende betydelse utan blir betydelsefulla genom våra föreställningar och projektioner”17
är författarnas tolkning av en av huvudteserna i Schamas bok Skog – Landskap och minne18.
Schama själv uttrycker det så här, vilket också finns citerat i antologin:
...när väl en viss idé om landskapet, en myt, en vision, blivit etablerad på en fysisk plats
har den en förmåga att sudda ut gränserna mellan kategorierna, att göra metaforerna
verkligare än referenterna, att i realiteten bli en del av natursceneriet19
14 Nilsson, Bildkonstnärsfondens Stora stipendium 2012 har tilldelats Gerry Johansson, 2012
15 Red. Heidi Hansson, Maria Lindgren Leavenworth och Lennart Pettersson, Regionernas bilder – Estetiska uttryck
från och om periferin, Institutionen för språkstudier, Umeå, 2010
16 Eriksson, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, s.28-30
17 Hansson, Lindgren Leavenworth och Pettersson, ”Inledning”, Regionernas bilder – Estetiska uttryck från och om
periferin, s.9
18 Simon Schama, Skog. Landskap och minne. En civilisationshistoria, övers. Gunilla Lundborg, Gedins Förlag,
Stockholm, 1997
19 Schama, Skog. Landskap och minne. En civilisationshistoria, s.82-83
7
Bokens första kapitel, det för min uppsats viktigaste, Heidi Hanssons text ”Isbjörn i snöstorm –
bilder av regionen Norr” utgår bl.a. från Michel Foucaults begrepp 'diskursiv formation', i detta fall
betydande att regioner och bilder av dem skapas genom tidigare representationer av dessa regioner,
men Hansson exemplifierar också från Schamas bok, och här blir det tydligt att Hansson på egen
hand, precis som i inledningen, vill göra gällande att landskap och bilden av dessa konstrueras
genom representationer vi tidigare tagit del av.
De bilder som förmedlas är inte några direkta återspeglingar av landskapet utan
produkter av gängse estetiska, sociala och politiska förståelsemodeller, projiceringar av
författarens eller konstnärens jag, effekter av genreförutsättningar och genrekrav och
strävanden efter att möta publikens eller läsekretsens förväntningar. 20
Hanssons text är framför allt en studie om ett antal textskildringar om 'regionen norr'. Intressant är
att hon hittat exempel där författare de facto beskrivit resor till Norrland på ett sätt som de själva
och läsarna förväntat sig, trots att det är uppenbart att deras upplevelser inte alls stämt överens med
dessa förväntningar. Jag bär med mig frågan huruvida detta på något sätt överensstämmer med
Gerry Johanssons fotoskildringar.
Ett flertal av antologins kapitel berör Norrlands koloniala historia, något som inte heller kan
förbises i en uppsats som gör anspråk på att diskutera denna del av landet. Ofta berörs endast
europeiska stormakters kolonier i t.ex. gängse gymnasieundervisning, eventuellt med undantag för
ön Saint-Barthélemy. Att svenska staten, sedan lång tid, använt och betraktat Norrland som en
koloni är välbelagt21, och fortfarande görs anspråk på ursprungsbefolkningens marker trots vad som
borde vara en nutida postkolonial medvetenhet. Det utgör ytterligare en laddning i varje försök att
skildra Norrland. Heidi Hansson har detta i åtanke när hon skriver om skildringar av 'regionen norr'
som visar på tomhet, eller vad som till synes är tomhet.22 Hansson hävdar att denna tomhet blir en
del av människors medvetande, och kanske skulle detta kunna utgöra en delförklaring till
exploatering av samers renbetesmarker. En diskussion om denna tomhet kan alltså också vara viktig
vid analys av Johanssons norrlandskildringar.
I antologin berörs också frågor om tolkningsföreträde. Är det den som bor i Norrland som visar sin
bild eller den som kommer utifrån? Även här blir kolonialhistoria viktig att ha i åtanke. Begreppet
är kanske mest aktuellt inom debatter om feminism och rasism, men uppenbart är att begreppet även
kan appliceras när det kommer till vem som skildrar en sedan tidigare marginaliserad plats. Viktigt
20 Heidi Hansson, ”Isbjörn i snöstorm – bilder av regionen norr”, Regionernas bilder – Estetiska uttryck från och om
periferin, s.16
21 Beskrivs t.ex. i Nils Arell, Kolonisationen av lappmarken, Esselte Studium, 1979
22 Hansson, Regionernas bilder – estetiska uttryck från och om periferin, s. 15-16
8
att klargöra är dock att Johansson är fri att fotografera Norrland hur han vill, men att han i samband
med detta måste vara beredd på att bli granskad.
Madeleine Erikssons avhandling (Re)producing a periphery syftar till att analysera olika former av
norrlandskildringar med utgångspunkt i postkolonial teori. Eriksson använder sig av ett antal
begrepp som kommit att bli centrala för min uppsats. Det bör inledningsvis påpekas att Eriksson i
huvudsak rör sig inom samma teoribildning som flera av författarna till den ovan beskrivna boken.
Hon menar att”...it is important to point out that representations of places and people är not neutral,
but suggest certain ideas and views of the world.”23 Hon ställer sig således frågande till Stefan
Nilsson, och mitt eget första intryck av Sverige som neutral och likriktad.
Ett av de mest centrala begreppen i Erikssons bok är den 'rumsliga andra'. Detta begrepp har stora
beröringspunkter med ett klassiskt begrepp använt framför allt vid diskussioner om kolonialism och
rasism, men också om könsdiskriminering, nämligen 'den andra'. Eriksson menar att Norrland
framstår som den 'rumsliga andra' i förhållande till resten av Sverige. Precis som bilden av 'den
andra' präglats av ord som exotisk, naturlig och obildad och skapats genom rasistiska och koloniala
strukturer, menar hon att Norrland genom sin koloniala historia och perifera ställning i förhållande
till Sveriges makttunga södra del blir till den 'rumsliga andra', alltså 'den andra platsen'. Folket som
lever där, låt vara samer eller icke-samer, blir således, med Erikssons begreppsapparat, de 'interna
andra' inom ramen för nationens gränser.
Centralt för denna 'andrafiering' är skapandet av motsatsförhållanden som meningsskapare.24
Eriksson tänker sig det som att exempelvis den i Stockholm boende ekonomiskt starke ger mening
åt sin identitet genom att se sig som en del av kultur, urbanitet och modernitet, medan den i Dorotea
boende i detta maktförhållande kan ses av stockholmsbon som en del av natur, landsbygd,
traditionalitet och konservatism. Dessa senare epitet behöver inte vara något negativt, men sett i
ljuset av samhällsutvecklingen blir dessa beskrivningar mindre önskvärda. Den som inte verkar vara
en del av moderniteten, och den urbanisering som följt i dess spår, bidrar inte med tillväxt på
samma sätt som den som följer rådande samhällsnorm.25
Erikssons studier av bl.a. mediebilden och bilden av Norrland förmedlad genom film leder fram till
några viktiga slutsatser. Genom undersökningar av Norrland i nyhetsmedier kommer hon till
slutsatsen att den nyhetsbild som förmedlas i stor utsträckning handlar om glesbygdsproblematik,
och att den generella bild som skapas således sätter Norrland i samband med problem och med
23 Eriksson, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, s.1
24 Ibid, s.5
25 Ibid, s.147
9
negativa människor som inte vill anpassa sig till den moderna världsbilden.26 Eriksson påpekar att
de nyheter som förmedlar en annan bild, eventuellt med undantag för tillväxtregionen Umeå27,
tenderar att hamna i skymundan. Min uppsats har visserligen inte som syfte att undersöka just
mediebilden av Norrland, men då Gerry Johansson inte står helt fri från en dokumentär bildtradtion
bör hans bilder av Norrland vara intressanta att studera på detta sätt.
Det bör emellertid påpekas att Eriksson ser att det finns ett flertal återkommande stereotypa bilder
av Norrland bortsett från den ovan nämnda. Ett ord som återkommer vid studerandet av t.ex.
marknadsföring och filmrepresentation är 'autentisk', hur norrlänningen inte anpassat sig eller gått
förlorad i en ytlig postmodern värld.28 Detta kan dock kopplas till en 'inre exotism' i kolonisationens
kölvatten, och ord som 'naturlig' och 'obildad' vilka jag ovan skrivit om.
Po Tidholms essäsamling Norrland har visserligen inga uttalade vetenskapliga anspråk, men då
Tidholm anses vara något av en auktoritet på området anser jag att den kan vara viktig i
sammanhanget. Tidholm ger dock en tämligen nedslående bild av Norrland, dess framtid och
människorna som bor i de många landskap som finns där. Viktigt att påpeka här är att varken
Tidholm, eller för den delen de ovan nämnda författarna, är fullkomligt neutrala i sina texter, men
kanske allra minst Tidholm då essäer, och särskilt essäer skriva inom ramen för tidningar med
uttalade politiska riktningar29, i regel har andra krav på uppenbar objektivitet än avhandlingar och
andra texter med vetenskapliga anspråk.
Vad som framför allt är intressant i Norrland är författarens erfarenhet av icke-norrlänningars syn
på landsdelen. ”Be en vanlig svensk blunda och han kommer prata om skogar, myggor, fjäll och
raksträckor. Möjligen tänker hon också på döende centralorter.”30 Kanske går Tidholm här väl långt
i sina generaliseringar, men med tanke på vad som skrivits om Norrlandslänen i andra böcker kan
han inte ha helt fel.
Också Tidholm berör vad Eriksson kallar den 'interna andra'. ”...Norrlandsbilden är en konsekvens
av nationalstatens behov av en motpol i berättelsen om den moderna, urbana nationen. Medan
städerna växer och gläds växer svårmodet som sly i de norrländska vägkanterna.”31 Visserligen kan
Tidholm här kritiseras för att bli allt för politisk i sin kritik mot nationalstaten, men bortsett från
detta är det viktigt att bilden av den meningsskapande dikotomin framhålls av flera.
26
27
28
29
30
31
10
Ibid, s.147
Ex. Po Tidholm, Norrland, Teg Publishing, Luleå, 2014, s.314-325
Eriksson, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, s.150
Tidholm har exempelvis skrivit för den vänsterinriktade tidningen Arena
Tidholm, Norrland, s. 320
Ibid, s.10
Avslutningsvis kommer en annan röst få höras, en röst som rör sig inom en mer konstnärlig diskurs
och som gör sitt för att nyansera bilden av Sveriges norra del.. I tidningen Konstperspektiv32 skriver
Anders Olofsson om att en negativ och illavarslande bild fortfarande ligger kvar över Norrland, och
detta trots att tillväxtregioner finns även där, och trots att det i tidningen förmedlas en bild av att
konstlivet i allra högsta grad lever.
32 Anders Olofsson, ”Ledaren”, Konstperspektiv, nr 4 2008, s.3
11
2. Analys
För att på ett givande sätt kunna se hur Johansson skildrat norra Sverige krävs något att jämföra
med. Jag har, som ovan nämnts, valt tolv bilder tagna Lappland vilka behandlas i delen ”De
nordliga bilderna”, och tio bilder tagna i Södermanland och Östergötland vilka behandlas i delen
”De sydliga bilderna”. Inget av de två senare landskapen skulle nog ses som direkt 'sydligt' i
traditionell mening, men då jag i min uppsats utgår från norr får dessa landskap i sammanhanget
ändå betraktas som sydliga. Varje bild kommer att beskrivas genom en kortfattad innehållsanalys.
Det som kommer beröras är enbart vad bilderna uppenbart föreställer. Johanssons ljusbehandling,
kompositionsteknik eller kamerainställningar kommer endast i undantagsfall att behandlas, då jag
bedömer dessa, och liknande förhållanden, irrelevanta för min studie. Efter varje del kommer de
sydliga respektive de nordliga bilderna att sammanfattas var för sig, och därefter kommer en
jämförande diskussion att föras.
Då antalet bilder är förhållandevis stort kommer jag för enkelhetens och begriplighetens skull att
tillämpa ett kategoriseringssystem med utgångspunkt i Erikssons binära motsatsförhållanden33.
Kategoriseringarna i sig kan naturligtvis kritiseras för att vara subjektiva, godtyckliga och
stereotypa, men jag bedömer de fem kategorierna som viktiga för att kunna sätta ord på landskapen.
Jag kommer att koppla varje bild till ett nyckelord, baserade på en skala som sträcker sig från
urbanitet till känsla av vildmark, för att beskriva vad som präglar bilden. Urbanitet, suburbanitet,
industrialitet, ruralitet och naturalitet. Med dessa menas att bilderna upplevs tagna i storstadsmiljö,
förortsmiljö, industrimiljö, lantbruksmiljö eller naturmiljö. Syftet med detta är att utreda vad
Johansson riktat kameran mot. En invändning som redan nu kan riktas mot min resonemang är att
Lappland de facto har en lägre befolkningstäthet än Södermanland varför exempelvis det urbana
landskapet inte på samma sätt går att hitta där. Detta är förvisso sant, men det betyder inte att den
som fotograferar landskapet måste välja bilder från rurala eller naturala områden. Det finns trots allt
många tätorter även i Lappland.
33 Eriksson, (Re)producing a periphery, s.5
12
2.1 De nordliga bilderna
Arvidsjaur34
Bilden tagen i Arvidsjaur föreställer någon form av tvåvåningsbyggnad framför vilken ett plank, en
papperskorg och två lyktstolpar står placerade. I bildens förgrund finns en gräsmatta, eller vad som
verkar ha varit en gräsmatta, den är mycket gles och jord har kommit fram. Kanske är byggnaden en
skola, mina egna bilder av skolor och skolgårdar verkar stämma överens med vad bilden visar.
Bilden präglas i huvudsak av urbanitet och suburbanitet.
Dorotea
Bilden, vilken har en mer komprimerad komposition än många av bokens andra bilder, föreställer
delar av någon form av tågvagn ämnad att frakta last. Att döma av hur vagnen ser ut är den till för
att frakta timmer. I bakgrunden syns delar av ett hus. Huset har räfflat plåttak och en port. Porten ser
sliten och trasig ut.
Bilden präglas av industrialitet.
Karesuando
I bildens förgrund finns tunna grenar, vilka betraktaren måste titta igenom. Grenarna är, beroende på
kamerans skärpedjup, oskarpa. På resten av bildytan finns gräs, buskar och träd. I bakgrunden
skymtar någon form av upphöjd i landskapet. I mitten av bildytan står en träkonstruktion som ser
sliten ut. På konstruktionen ligger vad som ser ut som hö. Kanske är det en höhässja, till för att
torka hö, även om höet nu rasat ner och ligger oregelbundet i en hög.
Bilden präglas av ruralitet.
Kiruna
I fotografiet från Kiruna syns ingen mark. Kameran är riktad uppåt mot en tornliknande byggnad.
34 Då Johanssons bok inte innehåller någon sidnumrering, alla bilder är istället ordnade i bokstavsordning, kommer jag
fortsättningsvis inte källhänvisa till varje bild. Jag kommer inte heller kapitelindela varje fotografi, då även jag valt
att skriva om dem i bokstavsordning.
13
Byggnadens fasad ser ut att bestå av sliten betong. De tolv fönster som finns är alla igentäckta
inifrån. Från byggnadens högra sida försvinner någonting ut. Detta ser ut att vara till för transport av
någonting, varför byggnaden kanske är ämnad att användas inom industri eller jordbruk.
Bilden präglas framför allt av industrialitet.
Kuttainen
Bilden från Kuttainen är en av de bilder i Sverige som till synes visar på mycket liten mänsklig
påverkan. I förgrunden finns, från vänster, någon form av buske eller några låga träd, en ledning
eller lina som diagonalt går från förgrunden och ut ur bildytans övre kant samt en låg stolpe. I
bakgrunden syns en ojämn äng vilken försvinner i dimma.
Bilden präglas av ruralitet och naturalitet.
Malmberget
Bilden tagen i Malmberget föreställer ett antal byggnader. Till vänster ses hörnet av en
tegelbyggnad med ett kors på. I bakgrunden står ett högt flerfamiljshus. Det skyms delvis av någon
form av garagebyggnad, men det går att räkna till minst åtta våningar. I förgrunden finns en
asfalterad väg.
Bilden präglas framför allt av urbanitet.
Merasjärvi
Fotografiet förställer en äldre bil stående på gräs med mörka träd i bakgrunden. Bilen är i mycket
dåligt skick. Hela karossen är väldigt bucklig och vissa delar av den saknas, och bilens nedbuktande
tak verkar göra det i princip omöjligt att sitta i den. På bilens sida finns otydliga bokstäver i vitt
sprejade. Bilen bär flera nyanser av grått. Av de två däck som kan ses är båda utan luft.
Bilden präglas av ruralitet.
Moskosel
Fotografiet från Moskosel visar en miljö med olika typer av träd. Elledningar sträcker sig via stolpar
genom landskapet. Till vänster ses delar av ett staket, och i bakgrunden skymtar genom träden en
ljus tvåvåningsbyggnad.
14
Bilden präglas av ruralitet.
Nedre Sopporo
I bilden från Nedre Sopporo kan i förgrunden två vita balar ses, varav plasten på den ena delvis gått
sönder och ligger på marken. I bakgrunden finns ett trähus som med balarna och miljön i åtanke
verkar vara en lada. Bakom balarna sticker en stolpe upp, från vilken en fågelkropp ser ut att hänga
i något slags metalltråd.
Bilden präglas av ruralitet.
Voumajärvi
Bilden tagen i Voumajärvi är den enda bilden i boken, bortsett från framsidebilden, som inte
uppenbart verkar visa spår av mänsklig påverkan. I förgrunden ser vi ett antal grenar från låga träd
eller buskar. Grenarna är skarpa, och oskarpt i bakgrunden syns en sjö, och bortom sjön vidare ett
landskap med träd och buskar.
Bilden präglas av naturalitet.
Åsele
Åselebilden visar en garagelänga. Det går att se, eller skymta, sju garageportar. Bakom dessa sticker
radhus upp. Vi ser endast en våning, men det går inte att avgöra om radhusen har en eller två
våningar. I förgrunden finns endast asfalt.
Bilden präglas av suburbanitet.
Övertorneå
Huvudfokus på bilden från Övertorneå är något slags medelhögt bilsläp med fönster på alla sidor.
Släpet står på oklippt gräs, bredvid en grusväg. Vid sidan av släpet ser vi en stolpe, och bredvid
stolpen skymtar ett trähus. Den omgivande miljön verkar bestå av högt gräs och träd och i
bakgrunden syns vad som ser ut att vara ett hus i skogskanten.
Bilden präglas av ruralitet.
15
Sammanfattning
När man tittat närmare på de tolv bilder som tagits i Lappland kan en del konstateras. En
förhållandevis stor del, femtio procent av bilderna, bär helt eller delvis en känsla av lantbruks- och
glesbygdslandskap. Endast två av bilderna konnoterar urbanitet respektive suburbanitet, och samma
antal bilder bär spår av industri. Naturen, eller naturaliteten, finns framför allt närvarande i två av
fotografierna.
2.2 De sydliga bilderna
Alberga
Fotografiet från Alberga förställer delar av ett staket och delar av ett hus. Staketet av olackerat trä
finns i förgrunden, och i bakgrunden syns ett trähus. Det ligger plankor på marken innanför staketet,
och husets fasad är ojämn. Mot väggen står en stege lutad. Det verkar som om fasaden håller på att
bytas ut.
Bilden präglas av framför allt suburbanitet.
Boxholm
I bilden från Boxholm syns många byggnader. I förgrunden syns ett litet trähus med blindfönster.
Det är oklart vad det lilla huset är till för. I bakgrunden står vad som verkar vara byggnader ämnade
åt industri eller jordbruk. I bakgrunden står också, på en ställning, något slags behållare från vilken
ett rör löper in i en närliggande byggnad.
Bilden präglas av industrialitet.
Fittja
Bilden från Fittja verkar vara tagen från en gångbro, eller liknande. I förgrunden syns ett räcke, och
framför räcket finns en högre del. Vi ser genom den högre räckesdelen, men det som finns bakom
blir mörktonat. Nedanför bron skymtas en väg, och längs med vägen en betongbyggnad. Bakom
denna stora betongbyggnad med regelbundna rektangulära fönster sticker flera höghus upp.
Bilden präglas av urbanitet.
16
Järna
Fotografiet taget i Järna visar en rund byggnad omgiven av träd. Vad den runda, kanske tre våningar
höga, byggnaden är till för är mycket oklart. Framför byggnaden passerar en grusväg, och i bilden
nedre del syns några stenblock, en låda och en modern lyktstolpe.
Bilden präglas av suburbanitet och ruralitet.
Mjölby
Bilden från Mjölby är en av bokens minst av föremål innehållsrika bilder. I förgrunden ligger en
stor sten på ett underlag av grus. Bakom stenen tar en gräsmatta vid, och bakom gräsmattan ett
räcke. Vid räcket står en lyktstolpe.
Bilden präglas av suburbanitet, även om den med mitt kategoriseringssystem är svårbeskriven.
Nyköping
Nyköpingsfotografiet föreställer ett flerfamiljshus i fyra våningar. Hela husets främre fasad verkar
synas framför vilken en cykel- och gångbana löper. Framför huset står ett trafikljus och en stor
vägskylt som vi bara ser baksidan av. En liten del av en asfalterad väg går också att se i bildens
förgrund.
Bilden präglas av urbanitet.
Oxelösund
I bilden från Oxelösund ser vi ett stort oregelbundet föremål, stående på grus eller sand. Vad
föremålet är till för, eller vad det är gjort av, är svårt att avgöra. Antingen är det en skulptur, eller
någon form av leksak i en lekpark. Bakom föremålet skymtar buskar och ett fyrvåningshus.
Bilden präglas av suburbanitet.
Prostökna
Bilden tagen i Prostökna föreställer en vagn omgiven av träd, stående på en grusplan. Vi ser endast
vagnens bakre del. Den har grova däck och sidorna är tillverkade av trä. På vagnen ligger två
stockar, och på dessa ligger vad som ser ut att vara en stor rund behållare fastspänd med rep.
17
Behållaren ser sliten ut.
Bilden präglas av ruralitet.
Stockholm
Stockholmsbilden föreställer något slags föremål stående i vatten. Att döma av föremålets placering
verkar det vara en stor skulptur. I bakgrunden syns en del av en husfasad, bestående till stor del av
glas. Några företagsnamn skymtas vid byggnaden markplan. I bilden finns också ett antal
människor. De står på marken framför byggnaden. Bilden är den enda av bokens 160 som uppenbart
innehåller människor.
Bilden präglas av urbanitet.
Ödeshög
I fotografiet taget i Ödeshög syns sidan av ett ljust tvåvåningshus med sliten putsyta. Två av husets
fönster syns, och båda är igentäckta. I husets trädgård står ett blommande träd. Framför huset
passerar en lutande asfaltsväg, och i bildens absoluta förgrund syns två slags metallstaket.
Bilden präglas av suburbanitet.
Sammanfattning
Bland de sydliga bilderna bär fem av tio tydliga spår av suburbanitet, och tre kan tydligt kopplas till
urbanitet. Ingen av bilderna verkar vara tagen i 'naturen', även om två kan kopplas till
jordbrukslandskap, alltså ruralitet.
2.3 Komparativ analys
Det är tydligt att det i de 22 bilderna finns skillnader mellan syd och nord. Väljer man att titta på
min statistik finns det tydliga resultat av vad som i huvudsak präglar fotografierna från delarna av
landet. Samtidigt är det uppenbart att många av fotografierna, var de än är tagna, bär på likheter.
18
2.3.1 Likheter
Att bilderna i sig har många likheter, det är uppenbarligen en riktigt påstående. Inledningsvis kan
det konstateras att alla bilder går i gråskala, och en enhetlig sådan. Ljusa högdagrar eller mörka
lågdagrar syns sällan då kontrasten hållits nere. Alla bilder är dessutom kvadratiska och har samma
mått.
För att röra sig till de regionala likheterna är det tydligt att flera, egentligen de flesta, av bilderna
skulle kunna vara tagna var som helst. Kanske är det bara stockholmsfotografiet som vid en första
anblick avslöjar var det är taget, förutsatt att man har någon uppfattning om storleken på de av
Sveriges städer vilka finns representerade i fotoboken, eller en förkunskap om hur Stockholm ser ut.
Resten av bilderna är onekligen svårplacerade. I en text i Svenska Dagbladet beskrivas hans bilder
som tagna på ”svårbestämda ickeplatser”35 och det är lätt att i sammanhanget förstå vad författaren
menar.
2.3.2 Skillnader
Trots de ovan nämnda likheterna finns det också en hel del skillnader, något som inte minst min
statistik pekar på, vilket är intressant med tanke på min teoretiska utgångspunkt. Bortsett från
skillnaderna mina kategorier visar på bör också det sätt på vilket de olika kategorierna gestaltas
diskuteras. Det är skillnad på förortsvilla och förortsvilla även om båda verkar placerade i en
suburban miljö. Byggs den om, eller förfaller den? Den gängse bilden i nyhetsmedia skulle tala för
att den villa som byggs om, eller till, är placerad söderut, medan den som förfaller, bildstatistiskt
sett, troligen skulle ligga i Norrland.
Det statistiska belägget för att skillnader finns ligger i hur ofta kategorierna finns representerade i
landskapen. En betydligt större del av bilderna från Södermanland och Östergötland visar urbana
eller suburbana miljöer, medan fotografierna tagna i Lappland innehar en mycket större andel av de
rurala och naturala miljöerna. Natur i vilken spår av människan knappt, eller inte alls, syns står
enbart att finna i bilderna från Lappland. Lika slående är att den enda bild som i fotoboken visar
människor är tagen i en storstad.
Angående hur byggnader och föremål i de olika Landskapen ser ut finns det också tydliga
skillnader. Bland bilderna tagna i syd är det få som visar på förfall, även om det finns t.ex. i bilden
av den slitna vagnen i Prostökna och den mycket slitna fasaden på huset i Ödeshög. Bilden från
35 Erica Treijs, ”Betraktelser”, http://www.svd.se/kultur/gerry-johansson-cover-svd-1-c-010-kul-1-svdse_6681806.svd,
22/5-15
19
Alberga, vilken till en början kan se ut att visa ett förfallet hus, verkar istället visa ett hus under
ombyggnad. I Lappland finns det däremot mycket som ser ut att förfalla. I Dorotea har en dörr gått
sönder, i Karesuando har höhässjan säckat ihop, i Kiruna är fasaden tydligt sliten och huset verkar
igenbommat, i Merasjärvi har en bil förstörts och i Nedre Sopporo har en bal gått sönder och ladan i
bakgrunden verkar vara i behov av att målas om.
Hur ser det då ut med centralbegreppet 'rumslig andrafiering'? Eriksson beskriver att bilden av den
'rumsliga andra' i förhållandet nord-syd inom Sverige i regel skapas genom att visa på
glesbygdsproblematik och vildmark, trots att den även i norr finns städer och arbeten som liknar
syd. Det är, vid sina tillfällen, mycket tydligt att Johansson faller inom begreppets ramar. Söder är
hos Johansson framför allt en plats där människor vistas, en plats där det i huvudsak är rent och
fräscht, en plats där byggnader finns och inte förfaller. Kanske låter det här som att Johansson ger
en positiv bild av syd, men detta är tvivelaktigt. Hans fotografier beskrivs i regel som allt annat än
optimistiska, men i förhållandet jag diskuterar är det tydligt att grader av optimism existerar även i
Johanssons bildvärld. Norr är istället en plats där människor inte förekommer, där en stor del av
bilderna är tagna i glesbygd där föremål och byggnader verkar ha de bästa åren bakom sig. Det är
också bara i norr som den 'rena naturen' förekommer. Denna naturalitet verkar överensstämma med
den 'tomhet' som Heidi Hansson beskriver i Regionernas bilder. Det landskap där inget byggts är
med dagens logik outnyttjad potential, ett hål i samhällets plånbok, fritt att exploatera.
Hos Johansson är alltså Norrland annorlunda. Det 'rumsliga andra' är svårt att bortse från när en
statistik har skapats. Det är viktigt att påpeka att denna 'andrafiering' av landskapet Lappland inte
verkar vara närvarande i alla bilder. Bilderna från exempelvis Malmberget eller Åsele avslöjar
knappast att de är tagna i Lappland, och min egen gissning, utifrån hur också min bild av Norrland
konstruerats genom tidigare bilder jag sett, skulle snarare vara att bilderna är tagna i en medelstor
stad i Svealand.
Viktigt att komma ihåg är att han i sin bok inte tar ställning för vad som är bäst, urbant, ruralt eller
vad det än må vara. Det är samhällets normer och ekonomiska system som avgör detta, och det är
svårt att utgå från någonting annat. Eriksson hävdar, tämligen politiserat, att det är en kapitalistisk
'centraliseringslogik' som skapar dessa normer36, där staden i söder är tillväxt och utveckling, medan
det mesta i norr blir problem och bakåtsträvande, eventuellt med undantag för gruvbrytning,
skogsbruk och elproduktion, vilket i kolonial anda framför allt sker i Norrland, ofta av ditresta
veckopendlare37, för att exporteras, tillsammans med stora delar av inkomsterna, söderut.
36 Eriksson, (Re)producing a periphery, s. 148
37 Tidholm, Norrland, s. 40-62
20
3. Slutdiskussion
Jag har i min uppsats undersökt Gerry Johanssons fotobok Sverige, och i samband med detta läst
tidigare forskning om hur Norrland gestaltats i bl.a. konst, litteratur och nyhetsmedier. Jag har
koncentrerat mig på att jämföra hans fotografier av Lappland med hans fotografier av
Södermanland och Östergötland utifrån frågeställningen om huruvida det finns skillnader eller inte,
och om dessa eventuella skillnader eller likheter speglar en stereotyp norrlandsbild eller inte, med
utgångspunkt i begreppet 'rumslig andrafiering'.
Efter att ha undersökt de 22 bilderna kan jag konstatera att det finns ganska stora regionala
skillnader mellan landskapen i Gerry Johanssons fotografier. Lappland ser onekligen betydligt
mycket mer slitet, förfallet och uppgivet ut än Södermanland och Östergötland, precis som man att
döma av litteraturen om norrlandskildringar kunde vänta sig. Samtidigt är det också otvivelaktigt så
att detta inte är sant i alla bilder, många förefaller vara tämligen regionsneutrala.
Den tomhet som beskrivs i Regionernas bilder finns också mycket riktigt till en större del
representerad bland de lappländska bilderna, gestaltad genom tomma naturlandskap där var och en
verkar fri att göra som den vill. Norrland förefaller vara den 'rumsliga andra' när stad och urbanitet
utgör en samhällelig norm. Vad skådar mitt södra öga? I huvudsak välbehållna städer och förorter.
Vad skådar mitt norra öga? En överrepresentation av jordbrukslandskap och förfall. Följaktligen är
det också tydligt att 'rumslig andrafiering' i Madeleine Erikssons mening förekommer hos
Johansson.
Ett resonemang som skulle kunna riktas mot min studie är att Johansson kanske enbart praktiserat
en form av realism. Att han hittat intressanta motiv i Norrland som sett ut på ett visst sett, men att
dessa motiv inte funnits på samma sett i södra Sverige varför han valt att fotografera andra saker.
Detta går inte att veta något om, och faktum är att det finns natur och förfall även i syd, och att det
finns nybyggnation även i Lappland. En av mina utgångspunkter, utifrån Eriksson och Regionernas
bilder, är att fotografier delvis ser ut som de gör för att vi tidigare sett liknande representationer, och
tydligt är att Johansson lever upp till vissa av de gängse förväntningarna på norrlandbilder. Hans
motiv för fotografierna är i sammanhanget ointressant. Min studie har enbart koncentrerat sig på
vad han de facto riktat kameran mot.
21
Poängen med uppsatsen eller mina resonemang är inte att 'anklaga' Johansson för att stereotypisera
och därmed upprätthålla ett kolonialt förhållningssätt, det är ju dessutom så att det till stora delar
verkar göras omedvetet, men det är naturligtvis så att frågan om hur Norrland representeras måste
kunna diskuteras. Stereotyper riskerar att göra konsten tråkigare, varför de bör undersökas och
ifrågasättas. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det måste gå att fotografera landskap på det sätt
man vill, utan ideologiska pekpinnar. Poängen har dock varit att titta på fotografens konstbilder och
se om stereotyperna faktiskt finns även där. Konsten har ofta förmågan stå i framkant när det gäller
mycket, inte minst ideologiskt, det är i konsten nya förhållningssätt kan och får tillåtelse att prövas,
men det står ändå klart att konstfotografer som Johansson, trots sin egen lätt igenkännbara stil och
originella bokpublikationer, delvis har lyckats reproducera en gammal invand bild av Norrland.
22
4. Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Erica Treijs, ”Betraktelser”, http://www.svd.se/kultur/gerry-johansson-cover-svd-1-c-010-kul-1svdse_6681806.svd, 22/5-15
Kobra, ”Stad och land, del 1”, SVT, 28/4 -15
Tryckta källor
Bildkonstnärsfondens Stora stipendium 2012 har tilldelats Gerry Johansson, Konstnärsnämnden,
Stockholm, 2012
Eriksson, Madeleine, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North,
Department of Social and Economic Geography, Umeå, 2010
Foster-Rice, Greg och Rohrbach, John red. Reframing the New Topographics, The center for
American Places at Columbia College Chicago, Chicago, 2013
Hansson, Heidi och Lindgren Leavenworth, Maria och Pettersson, Lennart, red. Regionernas bilder
– Estetiska uttryck från och om periferin, Institutionen för språkstudier, Umeå, 2010
Johansson, Gerry, Sverige, Byggförlaget, Stockholm, 2005
Konstperspektiv, nr 4/2008
Loomba, Aina, Kolonialism/Postkolonialism – en introduktion till ett forskningsfält, övers. Oskar
Söderlind, Tankekraft Förlag, Stockholm, 2005
Schama, Simon, Skog. Landskap och minne. En civilisationshistoria, övers. Gunilla Lundborg,
Gedins Förlag, Stockholm, 1997
23
Tidholm, Po, Norrland, Teg Publishing, Luleå, 2014
Östlund, Niclas, red. Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000, Bokförlaget Arena, Lund,
2014
24