TYPSITUATION: EN PATIENT DÖR

LERN kliniskt diskussionsfall VFU. Ansvarig doc Anna Milberg. (Senast uppdaterat 21 aug 2015)
EN PATIENT HAR DÖTT
Varje år dör drygt 90 000 personer i Sverige, varav 80% dör en ”långsam” död. Ca 40% av
dödsfallen sker på sjukhus, 20-30% i hemmet och 30% i särskilda boendeformer.
Form: VFU-ansvarig läkare handleder en patientanknuten genomgång av den kliniska
situationen kring en patient som dött, med fokus inte på själva döendet, utan vad som
sker just före och efter dödsögonblicket. Har någon av studenterna erfarenhet av att ha
vårdat en pat som sedan dött berättar studenten lämpligen om detta, om inte gör
handledaren det. Tid ca 5-10min. Därefter är det studenterna som förväntas ha förberett
sig inför diskussionen och vara aktiva med fokus på det praktiska handläggandet och vad
man gör i en sådan här sitaution som underläkare, se nedan.
VFU-läkaren kan utforma diskussionen själv, på handledningssida finns några förslag på
möjliga punkter att beröra. VFU-läkaren försöker stimulera aktivitet hos studenterna och få
till en diskussion, och återkopplar sedan sin syn på handläggningen.
På handledningssidan är nätadresser till Socialstyrelsens föreskrifter om fastställande av
dödsfall samt om utfärdande av intyg för dödsbevis resp. dödsorsaksintyg, samt en text
som kan var till stöd för diskussionen.
Tid: 45-60 min
Mål: T10 C 95: Medicinsk vetenskap och klinik: Praktiska färdigheter: Nivå 3: Kunna
utföra självständigt: Konstatera dödsfall
LERN kliniskt diskussionsfall VFU
Handledningssida
EN PATIENT HAR DÖTT
Nätadresser:
SOSFS 2005:10: Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kriterier för bestämmande
av människans död:
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2005/2005-10-10 (besökt 2015-08-21)
Ändring i föreskrifterna (SOSFS 2005:29) om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården,
inklusive utfärdande av Dödsbevis och dödsorsaksintyg:
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-1-27 (besökt 2015-08-21)
Möjliga diskussionspunkter:
-När är man död? Begreppen hjärndöd resp hjärtdöd: Kan man missta sig på att någon är
död?
-Tecken som kan föregå själva dödsögonblicket? (Cheyne-Stokes-andning, marmorering)
-Hur kan själva dödsögonblicket te sig? (Andningsuppehåll följt av suck-muskelanspänning; )
-Hur fastställer man ett förväntat dödsfall? Vad undersöka vid förväntat respektive oväntat
dödsfall? (Vanligt med ljud från ventrikeln som man hör vid ausk av cor-pulm osv.)
-Hur gör man om pat. har pacemaker? Hur ser man det i så fall?
-Hur gör man om närstående är kvar i rummet när man kommer för att fastställa dödsfallet?
-När kontakta polis?
-Hur gör man med dödsbevis respektive dödsorsaksintyg?
-Hur informerar man närstående? Om inte är på plats?
-Obduktion/Ej obduktion – Hur samtalar man med närstående?
-Vad händer efter dödsfallet med kroppen? (Hur länge kan den ligga kvar på avd?, snabbare
nedbrytningsprocess vid tex tarmperforation, utbredd tumörbörda i buken, utbredd
pneumoni osv)
-Vad förväntas närstående göra efter dödsfallet?
Exempel på hur man kan fastställa dödsfall med indirekta kriterier
Viktigt att fastställande av dödsfall sker med respekt för den person som avlidit, samt att
läkare på ett professionellt sätt förklarar för närstående om de är kvar i rummet vad han/
hon ska göra och ger dem möjlighet att vara med om de så önskar.
Situationen kan vara skrämmande för närstående, de kan vara i kris, och det är viktigt att
man som läkare skapar kontakt med dom närstående och förmedlar lugn när man kommer
in i rummet, att man förklarar i enkla termer att man kommer att göra en undersökning av
den avlidna personens kropp, känna att det inte är några pulsar, lyssna på hjärta och lungor
och lysa i ögonen. Man frågar om de vill vara med när man gör undersökningen, eller ej. När
man gör undersökningen går man varsamt, lugnt och systematiskt tillväga och med respekt
undersöker kroppen, drar försiktigt tillbaka ögonlocken när man lyst i ögonen, lägger kläder
och täcket i ordning efter auskultation. Sedan berättar man att undersökningen visar att
personen är död och frågar om de har några frågor.
Man berättar också, att man kommer att utfärda ett dödsbevis och om man är underläkare
att ansvarig specialist kommer att ta ställning till dödsorsak. Bra att höra med närstående
om de har några funderingar allmänt om sjukdomsförloppet eller om dödsorsaken. Frågan
om dödsorsak respektive obduktion eller inte obduktion kan man gärna ha pratat med
ansvarig specialist om innan man går in till närstående. Om det inte ska bli någon obduktion
kan man informera att någon ytterligare undersökning av kroppen, det som kallas
obduktion, är inte aktuell. För en del närstående är detta med obduktion skrämmande, och
det kan vara skönt att höra att det inte är något som sjukvården tänkt. Om det är aktuellt
med obduktion, så är det förstås viktigt att förbereda närstående på vad det innebär. Ibland
kan obduktion vara av stort värde för närstående, de kan ha funderingar kring
sjukdomsförloppet, sjukdomsspridning osv.