.OCK EN STRUNT - Sockenstrunt.se

.OCK EN STRUNT
FRÖSUNDA
årgång
HEMBYGDSFÖRENINGS
KVARTALSTIDSKRI FT
nr 2
5
FRÖSUNDA SNICKERI
1983
FRÖSUNDA SNICKERI
NYGAMMAL SNICKARGLÄDJE I FRÖSUNDA
I vår nu startade hemma hos-serie
har vi i detta nummer glädjen att presentera Pär Ola (29),
Tina (29), Karin (1), Johan (1) samt hunden Fia (3), samtliga boende i den för
de flesta frösundabor välkända Be~g~­
hyddan..
Då Helge på sin tid minskade ner på
verksamheten i Frösunda Snickeri, var
det säkert många som oroade sig för utvecklingen på den fronten. Möjligheten
att kunna beställa en välgjord och i §itt
slag unik produkt till ett vettigt pris
försvann helt enkelt. Vad som verkade oundvikligt var att den välskötta maskinparken skulle skingras för vinden, samt
att en yrkeskunskap och ett hantverkskunnande som blir allt svårare att hitta i
dag, skulle försvinna för alltid.
Vald~~ ~ F~ö~unda,
Till vår oförställda glädje kom dessa
farhågor på skam, och detta beroende på
att Pär Ola har flyttat in i snickeriet,
med kunskaper och allt. Maskinparken fanns
också kvar, och har bara kompletterats
med några moderna inslag.
Pär Ola har bakom sig en utbildning på
skogsbruksskolan. Efter avslutad militärtjänstgöring ägnade han sig åt kraftledningsbyggen åt Vattenfall runt om i landet.
Därefter var han byggnadsarbetare i SaudiArabien under ett år. Nästa steg var yrkesskola med utbildning till snickare,
vilket han verkat som sedan dess.
Tina har arbetat ett år i Canada. Därefter studerade hon per korrespondens från
England. Nu arbetar hon som förskollärare
i Montezoriskolan i Täby. Dessutom har
hon bakgrund som fritidsledare i ryggen.
Tina är den av de två som har närmast anknytning till Frösunda genom att hon redan från barnsben har vistats på sina
morföräldrars sommarställe vid sjön Sparren.
Verksamheten vid snickeriet omfattar
följande: Beställningsarbeten, allt från
snusdosor till trappor. ,Pär Ola när dessutom ett hopp om att så småningom kunna
starta tillverkning av möbler efter en
specialmodell.
2
Han räknar också med att försöka driva
rörelsen på det här sättet, trots att
verkstaden är "något för liten för
nästan samtliga jobb". För att få bra
lönsamhet skulle en specialisering vara
nödvändig. Men då försvinnner samtidigt
allmänhetens möjligheter att beställa egna
arbeten.
Bra exempel på sådana arbeten som Pär
Ola vill utföra är tillverkning och renovering av möbler och inredningar, ytteroch innerdörrar, fönster och köksinred. ningar. Han hoppas att få göra mycket
möbler. Ett av problemen med denna typ
av verksamhet är att det inte går att
konkurrera med priset på masstillverkade
möbler. Däremot kan han konkurrera med
kvaliteten och servicen, att anpassa
möblerna helt efter kundens önskan.
Pär Ola hoppas även få göra mer detaljer till gamla hus som renoveras - man
bör vara rädd om de vackra gamla hus
som finns kvar, och vara tö rsiktig med
underhåll och renovering. Dm man ändrar
miljön för mycket i äldre hus genom att
ta bort ursprungliga detalje~ suddar man
samtidigt bort en bit kulturhistoria
för kommande generationer.
__.,_-----.-
· ,- -··-.
.. -
SKöRDEVESPER I FRöSUNDA KYRKA
Varje år firas i Frösunda kyrka skördevesper, ett tack för den skörd som
bärgats. Kyrkan smyckas med grönsaker,
blommor, frukter m m. I vanliga fall
är det en mycket stämningsfull och
trevlig högtid, så även detta år, men
som kronan på verket hade Bosse i år
tagit med musikanter och Sockenstämman,
som gjorde högtiden till ett oförglömligt minnen. Att så få sångare kan fyll a en hel kyrka med så mycket toner.
Jag satt och var glad, att man nyligen hade förstärkt muren, för annars
hade nog taket lättat.
Efter vespern bjöds det på kyrkkaffe
av CKF, vilket 30-talet kyrkobesökare
hörsammade och hade en trevlig samvaro
tillsammans vid kaffedrickandet.
Frösunda Snickeri startade på 20-talet.
Förste snickaren hette Udden och tillverkade möbler av hög kvalitet. Pär Ola
är intresserad av att få kontakt med personer som vet något om, eller har möbler
som tillverkats av Udden.
Som avslutning anser Pär Ola att det
skulle vara synd att behöva ge upp en
verkstad med så gamla fina traditioner
som Frösundas. - Som vi nämnde inledninsvis har Pär Ola utbildning vid skogsbruksskolan, med jaktvård som specialintresse.
Han är även intresserad jägare, men saknar jaktmark. I övrigt vill huvudpersonerna
framhålla att de trivs mycket bra i Frösunda.
Även Fia instämmer med ett djuriskt läte.
Snickare vid Bergshyddan
Bergshyddans första snickare var Knut
Udden. Han växte upp där och byggde på
1920-talet snickeriet. Som mest hade han
3 lärlingar. Uddens specalitet var möbler.
Vid slutet av 20-talet upphörde han med
sin verksamhet. Sedan låg snickerieverksamheten nere tills i mitten av 50-talet,
då Helge Helgöstam flyttade från Helgö
till Bergshyddan och sadlade om från bonde till snickare och var sedan verksam
t i 11 ca 1980.
NÄR KLOCKORNA RINGDE
Vart tog tystnadEn på landet vägen?
Traktorer, skördetröskor, motorsågar,
rallybilar, flygplan, torkfläktar ..•
Inte undra på att vi alla blir hörselskadade! Nog vak det bättke fiö~~!(Gam­
malt fint utrop. )
Men var det verkligen bättre? Inte
för alla minsann!
Frösundas siste orgeltrampare och
klackringare hette Anton Jansson i
Klippan. När första världskriget bröt
ut skulle rikets alla kyrkklockor
ringa till allmän mobilisering. Anton f~ck då tillsägelse att ringa
tills han blev avlöst.
Ingen kom till undsättning, och
Anton ringde och ringde. Efter sex
timmars ringning inte bara ringde
det i äroGen på honom. Anton fick
leva resten av sitt liv med starkt
nedsatt hörsel. Och han menade att
det var den långa ringningen som
gjort honom döv.
3
·~
PÅ LUFFEN MED
EINAR
Någka
1u66ak~
hak vi
knapp~t ~~tt
i
FkÖ~unda på många åk. M~n Ejnak Kak~~on
minM d~m va.t, oc.h b~ä..tt.M hä.Jc. om vad
d~ had~ fiök ~ig på 20- oc.h 30~tal~n.
N~dt~c.kning~n äJc. gjokd av AnnSo6i oc.h
Gö~ta Udrin.
Jag kom till Prästgården i Frösunda
1922 och bodde där i ett mycket gammalt
hus som 11 låg flygel 11 med den som finns
kvar nu vid Prästgården. Huset var troligen byggt omkring 1740 och revs 1926.
Familjen bestod av föräldrarna och 4
barn. Som regel var en djurskötare anställd, och sedan på sommaren hade vi
11 läsfolk 11 , de som kallades för luffare.
De kom när det var dags att börja täckdika trädorna och göra dem i ordning.
Sedan var de med under häskärden och den
övriga skärden fram till hästen när allt
var färdigt.
Det fanns två slags luffare. Dels den
arbetande luffaren, som var en klass för
sig~ dels den så kallade yrkesluffaren
som inte gjorde annat än att gå på luffen. Ibland hade yrkesluffaren väldigt
stora pretantioner när de kom till sina
ställen.
Det var en luffare som kallades 11 Långrocken11. När han kom till mina föräldrar
sa han alltid till mor att nu skulle hon
göra i ordning pannkakor och mat åt honom- det spelade ingen roll vilken tid
det var på dagen. Mor gick dock inte alltid med på det. Den här luffaren var en
förläst kemist som hade mycket konstiga
saker för sig. Han kunde sitta utmed lands
vägen och läsa sina böcker. Då hade han
en stor ryggsäck full med böcker och på
sidan en vanlig skolväska - också full
med böcker.
Där satt han och läste, och vi skolbarn
gick alltid på andra vägkanten när vi såg
honom. Han arbetade aldrig, utan bara
läste och tiggde. När han kom riktigt
igång med sina studier och sin böcker
kunde ha ta fram snusdosan och sitta och
knacka sig i huvudet med den.
4
~
Många luffare återkom regelbundet. Ett
par stycken kom tillbaka under tio års tid.
Oftast kom luffarna två i sällskap. Det
kunde komma ett eller två par i veckan
ibland, och de fick alltid mat på kvällen.
Om de kom tidigt på eftermiddagen så
blev det kaffe och mat. Sedan på kvällen
låg de alltid i stallet. De gjorde i ordning sin bädd i en stallspilta som fanns
ledig, och hade hästtäckena till täcken.
De brukade binda en tross mellan stolparna så att inte hästarna skulle kunna komma in och trampa dem om de kom läs på
natten. Och sen när det blev morgon så
kom de in och fick grät och mjölk innan
de gick vidare till nästa ställe.
' Som regel var det alltså två luffare
som kom åt gången. I min barndom förekom det avsevärt större antal. Det hände
på en gård strax norr om Sigtuna som heter Lövstaholm att det kom 13 luffare
en nyårsafton. Då fick mor gå ut i dagsverkstugan och elda upp så de kunde vara
där. Efter maten fick de gå ut och sova
för natten, men på morgonen var det inte
mer än 6 kvar - de andra hade gått för
de tyckte att de var för många.
Vad jag minns häll de flesta luffarna
sig i Stockhomstrakten. De kanske rörde
sig 10 mil åt vardera hållet. I Stockholm förekom det fester i Gamla Stan eller Klarakvateren där många var med och
bjöd varandra så länge pengarna räckte.
Det hände väl att kunde ställa till oreda i samband med festerna.
Jag minns att en som hette 11 Fjärdingsmanspelle11, han hette egentligen Pe~ter­
son, fick åka till tinget från Frösunda
med en luffare som hade att svara för
sina gärningar vid en tidigare festlighet. Det var dock mycket sällan som det
förekom bråk. Det hörde till undantagen
i samband med lite starkare drycker.
När det gällde att luffare skulle bidra med arbetsinsatser fick man som regel göra upp om det. I Prästgården hade
vi mycket avverkning i skogen, den så kallade storskogen, där kyrkoherden hade
hundra kubikmeter ved som skulle huggas
varje år. Det hann vi inte med, utan här
kom Fröström och Lill-Johan i många
vintrar och hägg ved åt oss och kyrkoherden.
Daglönen var 3,50, vilket var en
överenskommelse mellan luffarna och
prästgårdsfolket. Då ingick också mat
och logi i stallet. Detta måste anses
vara goda villkor med tanke på att
en kubikmeter ved vid denna tid gav 80
öre och att man fick vara väldigt duktig i skogen för att klara av 4 kubikmeter på en dag.
Att beskriva den generella karaktären på en luffare låter sig kanske inte göras, men jag anser att de ofta
var intelligenta personer med stor
självaktning.
FRÖSUliDA HÖSTMARKNAD
Frösundas första höstmarknad hölls den 4 september vid
Frösundagården. Det var lite
av ett experiment. Skulle
någon vilja sälja något? Och
skulle någon vilja köpa något?
Jomän! Målsättningen var
att så många som möjligt skulle
få tillfälle att sälja egna
produkter eller andras, och
dessutom bidra med en slant
till upprustningen av Frösunda station. Och det gick galant. Nettot blir ca 9 000:kr, meddelar stationskassören
Thomas Adlercreutz. En stor
del av det nettot hänför sig
till de litografier BerndtRune Jäverbrant skänkt.
LÖSDRIVARLAG
Enligt 1885 års lösdrivarlag, som
gällde till 1965, beskrevs lösdrivare
som en person, vilken
••• antin.ge.n. -!>IJ-t>-t>.f.o.f.ö-6 -t>bc.tjk:VC. omJr.k.<.n.g
nkån. Okt t.{..f..f. an.n.an. utan. me.de..f. t.{..f..f. -t>.<.tt
uppe.häi..f.e., däJr. e.j om-6tä.nd.<.ghe.tvc.na ådaga- ··
.f.äggvc. att han -t>ökvc. akbe.te., e..f..f.vc. e..f.je.-t>t
utan att äga me.de..f. t.<..f..f. -t>.<.tt uppe.hä.f..f.e.
undvc..f.åtvc. att e.ntvc. nökmåga -t>öfla äJr.i..<.ge.n.
nÖk-6 Ök j a -t> l g oc. h t.<..t..t..<.ka nÖk e.tt -t>åda.n,t
.f.e.vnad-6-t>ätt, att våda däJr.av upp-t>tåk nök
allmän. -t>äflvc.he.t, okdn..<.n.g e..f..f.vc. -t>e.di..<.ghe.t.
i
l
l
l
l
Under lagen föll de s k luffarna samt
asociala personer som spritlangare, bonfångare, yrkesspelare etc. Den som anhölls
för lösdriveri blev först varnad, men kunde vid upprepande dömas till tvångsarbetsanstanlt. Lagen tillämpades dock sällan
under senare tid.
Men det första delen av m~l­
sättningen uppfylldes ocks8.
Här fanns allt från de små
barnen som sålde hemkokt godis, till mera professionella
handlare som sålde begagnade
kläder, grönsaker och träningsoveraller. Där fanns också
saft och sylt, hembakt bröd, ,
vävda ting mm. AnnSafi Lid~n
sålde smycken som hon gjort
med utgångspunkt i ett ornament på en kyrkklocka i Frösunda klockstapel. På loppmarknaden kunde man köpa
de mest märkliga ting för
liten peng .
Serverades, gjordes det
också, och till ungefär
lika många som under hembygdsförening~ns julmarknad. Hur
många det är tycktes dock
ingen veta.
Alla tycktes glada och nöjda, så det kan nog hitta på
och hända att det blir en ny
höst i Frösunda. Med marknad.
Den tredje tavlan står vi på Sockenstrunt för. Ibland är det skönt att ha
ett "vi" att krypa bakom·, men faktum är
att "vi" är ganska ensam om tavlan. Det
gäller den ansvarige utgivaren som så
när omintetgjorde hela utgivningen av
detta nummer.
Den första tavlan är gjord av BerndtRune Jäverbrant och visas här. Motivet
är Frösundas, av somliga älskade stationshus. så som det ser ut i da~. Som
bekant har hembygdsföreningen i flera
år hållit på att rusta huset i en fart
som bestämts av tillgången på frivillig
arbetskraft och pengar.
För att öka tillgången på pengar har
Berndt-Rune gjort litografin på bilden
här. Ake Lindström, f d frösundabo, och
Bengt-Arne Jansson har ställt upp med
arbete och material för tryckningen.
Litografierna säljs alltså till förmån
för rustningen i en upplaga på 150 ex
till ett pris av 200 kr per styck.
När detta skrivs har vi ännu god tillgång på litografier, men antalet minskar
i allt raskare takt mot den annalkande
julen.
Men vi börjar från början. Innehållet
utgåva var praktiskt taget klart
i början på sommaren. Vi skulle bara lämna över materialet till montering och
klistning av bilder, gnuggning av rubriker osv. Men efter ett sammanträde den
7 juni var materialet spårlöst försvunnet. Ansvarige utgivaren vände upp och
ned på ansvarige utgivarens hem. Sedan
övergick han till att anklaga samtliga
som var närvarande vid sista sammanträdet.
Räfst och rättarting! Allt resultatlöst.
Misstänksamheten spred sig ömsesidigt.
Något nummer av Sockenstrunt kom inte
ut, och sommaren gick sin kos.
i denna
Så blev det höst, och enligt planerna
skulle nu nästa nummer av Sockenstrunt
färdigställas. Ett modstulet gäng samlades för att om möjligt kunna rekonstruera det försvunna numret på nytt. Det
fanns vissa små rester, men ack o ve.
Köp tavlan och stöd huset. Och pryd
huset! Räkna själv ut vad som är vad,
men ring till Berndt-Rune, tel 301 33,
och beställ medan tid är. I första hand
kommer pengarna att användas till att
förbättra taket. Det är väl ingen konst
att laga ett tak, kan man tycka, men i
det är fallet är det faktiskt det!
När kvällen var nästan slut hade vi
emllertid fått fram en ansvarsfördelning
och en plan över hur numret skulle återskapas. Då kom vi emellertid att börja
leta efter ett negativ till en bild.
Ansvarige utgivarens många negativ rymdes
i en stor låda. Men lådan rymde också
något mer, som den inte alls skulle!
Den andra tavlan hänger samman med den
första tavlan. Den hänger ihop genom att
den rör hembygdsföreningen. Men den här
tavlan är ingen konst att göra. Vi skulle nämligen posta flygblad med höstens
program till de medlemmar som inte bor
i Frösunda. Frösundaborna får ju sina
flygblad genom personlig utdelning.
Alltnog - flygbladen till de utsocknes
låg färdiga i adresserade kuvert. De
skulle bara frankeras och läggas på lådan. Tyvärr råkade de här två sista operationerna att utföras i fel ordning,
dvs kuvarten lades på lådan innan de blev
jrankerade. Nu kan man ju inte frankera
"posthumt", men tack vare ett välvilligt
och humant postverk löste det sig ändå.
Utan lösen s a s. Den tänkande posttjänstemannen frankerade försändelserna åt
oss, och skickade räkning till föreningen.
Därmed räddades den andra tavlan. Heder
och tack åt ett sådant Verk som löser
problemen i stället för att belägga breven med lpsen!
6
Och därmed, ärade läsare, kom det sig
att det här numret i alla fall blev vad
det var tänkt som. Om än lite senare.
~~
~~~
.··
·\' 1
RÄTT KRANSAR
Helena Karlsson är Frösundas
lingonkransentreprenör, vilket genom
ett missförstånd inte framkom vid intervju i Norrtälje tirlninq.
Vilket härmed är
r ~ tt a t
och bekransat.
Ulla Öhrlund
VARPROMENAD ~~
~@
~~
®~
®~
~e)
Vå/[e.M mut oc.h bä;o.t 0/l.ga.n-Ue.Jr.ade.
p.tr.ome.na.d gic.k. 6.tr.å~ F.tr.ö.ounda.Qå/[de.n, .öve..tr.
Långba.c.k.e.n, Be..tr.g.oa.t.tr.a. oc.h v~da..tr.e. ~ll
Ulla. Ta.lle.n.
Den 15 maj samlades en skara vandringslystna människor vid Frösundagården, för
att tillsammans ta sig till Lilla Tallen
och få avnjuta sin matsäckskorg.
För dem som av någon anledning inte
kunde eller ville ta sig fram gående,
fanns traktor med skrinda.
Promenaden startade vid Frösundagården, öster ut mot Berg och vidare över
Långbacken, över Vredahage, genom Bergs
skog till torpet Bergsättra, ett torp
som legat under Berg. Av torpet finns
inget annat än syren- och krusbärsbuskar
kvar. Vi gjorde halt på den öppna plats
där torpet legat, och Inge Ohlson berättade att Bertil Lindecrantzs farfar
hade torpet för länge sedan. Det är ca
90 år sedan han med familj flyttade därifrån.
Där satt vi en stund och vilade benen,
njöt solen och drömde oss tillbaka till
den tiden då människor ännu bodde här
långt upp i skogen, med långt till dagsverken, skolor och annat.
Vi fortsatte så vidare genom skogen
och kom så fram bakom Stora Tallen, vidare förbi torpet Lövsätra och till
Lilla Tallen, som var målet,för vår promenad. Under färdvägen hade Sigvard
Jansson satt upp frågor, som vi förhoppningsvis skulle kunna svara rätt på, och
på stallväggen vid Tallen hade han satt
upp en karta över Sverige. På den skulle
vi namnge några städer. Det var mycket
skralt med geografikunskaperna hos de 50
som deltog i tävlingen, visade det sig.
Vi slog oss ned på sluttningen mot sjön
och åt, drack och njöt i fulla drag av
samvaron, det vackra vädret och mycket
annat som fanns att glädjas åt en så
vacker dag.
Inge hade med sig ett gammalt arrendekontrakt för torpet Tallen, upprättat
1934 mellan Göte Österberg och Abel
Gustavsson, där det stod uppräknat torparens alla skyldigheter och någon liten
förmån såsom att ta vedbrand i skogen.
Torparen hade att göra vissa dagsverken
på gården för arrendet och han var sky-
att göra extradagar vid skörd eller
annat som var brådskande. Han fick
heller inte avyttra gödsel från torpet
och mycket annat.
Så till höjdpunkten på programmet,
när prisutdelning skulle förrätt~s på
tipstävlingen. Vinnare blev Bert1l
Hellsten, som hade prickat in 3 rätt
på karten! Ingen av de andra fi~k mer
än 1 rätt. Sigvar hade mycket papassligt tagit med sig mikrofon, så det
blev stor och mycket uppskattad segerintervju. På delad andraplats kom Ulla
öhman, Nicklas Lundin och Anne-Marie
Karlsson.
Vid hemfärden tog många chansen att
slippa gå och trängseln på skrindan
var ganska stor. Allt gick ändå bra,
och de ca 75 personer som deltagit i
utflykten av alla överens om att det
varit en mycket trevlig promenad.
SAMDOK
Runt omkring i landet pågår sedan några
år en 11 samtidsdokumentering av Sverige.
Detta innebär att man vill försöka följa utvecklingen under vårt eget århundrade. Arbetet utförs och samordnas huvudsakligen av
museerna. Upplandsmuseet hade t ex en fotoutställning i april om pappersbruket i Hallstavik.
Men även hembygdsförbunden har sina SAMDOKgrupper, och ett tiotal hembygdsföreningar
i Stockholms län håller nu på med en dokumentation av bygd och samhällen kring Raslagsbanan. Tillsammans hoppas vi kunna ge ut en
skrift om bygden runt banan i samband med
hundraårsjubileet av Rimbolinjens invigning
i december 1885. Om det dessutom kommer att
framgå från vårt arbete att Roslagsbanan
fortfarande är en livsviktig kommunikationsled i hela bygden så blir vi väl inte ledsna
för det!
I Vallentuna kommun har Frösunda, Orkesta,
Vallentuna och össeby hembygdsföreningar valt
att samarbeta med varandra i studiecirkelform. Det mesta arbetet för Frösundas del har
hitintills utförts av tre tidi9are frösundaNbor (numera bosatta i centralorten), nämligen
Signe Andersson samt Ake och Rut Ekstedt.
Vi har haft rol~gt i studiecirkeln och vi har
upptäckt att dokumentationsarbe~et är spänna~de
men outtömligt. Därför hoppas Vl att flera v1ll
hjälpa till att samla material till vår moderna
historia.
.
Har DU några minnen från gamla tide~? V~~l du
vara med i dokumentationsarbetet? Du ar hJartligt välkommen! Kontakta studieförbundet Vuxenskolan, Anna-Britta Welander, tel 713 33 1
eller också skicka in dina minnen och gamla
protokoll till Sockenstrunt, så vi kan använda
dem först!
11
7
Frösundas framtid?
Sonja Mattsson, Fogelsunda
Jag vill få bo i Frösunda även som pensionär.
Kanske skulle vi ha någon form av hyreslägenheter
mera centralt. För övrigt tycker jag att förtätning av befintliga byar är bra. Det ger nytt
liv till byarna. Jag vill ha så många invånare
att det skulle kunna finnas underlag för förskola och kanske också lågstadieskola.
Elsa östervall, Rolsta
Underlag för förskola och lågstadium tycker
jag att man skall sträva efter. Förtätning av
byar är bra för olika generationer kan då få bo
tillsammans. Att bo i Frösunda som gammal är
inget som hägrar för mig. I Vallentuna finns det
så mycket mera att göra av verksamhet, affärer
och dyl. tfl.en någon form av pensionärsbostäder
fyller nog sitt behov ändå om sådana skulle
komma till stånd.
Gunnar Karlsson, Tarsholma
Ett hyreshus för ungdomar och pensionärer
centralt tror jag att det finns behov av. Själv
är jag lite rädd för att bli isolerad som pensionär i Frösunda. Ungdomarna har ingen som
helst möjlighet att bo här om de inte har familj
eller satsar på eget hus.
Jag kan också tänka mig ett mindre villaområde
centralt men också förtätning i befintlig bebyggelse. Befolkningsunderlag så det räcker för
egen förskola vore bra. För övrigt vill jag ha
badmöjlighet för barn, och spolad isbana på
vi ntern.
Gun-Britt Malmlöf
Förtätning av befintlig bebyggelse tycker
jag vi skall ha i Frösunda så att befolkningsunderlaget räcker till egen förskola. Hyreslägenheter för pensionä~r och ungdomar tror
jag . inte på. De gamla vill nog ha bättre service än Frösunda kan erbjuda, när de blir så
gamla så de vill ha en lägenhet. Jag tror
också att ungdomen vill flytta till ett större samhälle under en period innan de skaffar
familj. Oå kanske de flyttar tillbaka igen,
som så många andra gjort.
FRÖSUI'IDA
CKENSTRUNT
HEMB'iGDSFÖRENINGS
KVARTALSTIDSKRIFT
Adress:Björkås,Frösunda,186 00 VALLENTUNA
Redaktion: Bertil Hellsten (artsv utg)302 54
FRÖSUNDA HEMBYGDSPÖRENING
Ordförande: Anne-Mar i e Karlsson
Kassör:
· Nils Björk
Postgiro nr 80 58 98 - 4
302 05
300 31
Medlemsavgift per år: 15 kr för vuxen,
5 kr för ungdom mellan 12 - 18 år.
8
DRAGNING PA LOTTERIER SALDA PA
FöRSUNDA MARKNAD.
Tavlan "Nybroviken" av BRJ. Röd lott
nr 5Z.
Ej uttagen
Tavlan "Bergs gård" av BRJ. Vit Lott
nr 157.
Uttagen.
Orange lotteri, 3 vinster
Stora Trädgårdsboken, nr 12, uttagen
Jultallrik 1977, nr 8
uttagen
Korg med kycklingägg, nr 123,uttagen
Ta en titt en gång till på Era röda
lotter, kanske just Du vunnit!
Affl!rs· och Tidskriftstryck, Vallentuna 1983