MOBBNING. Förslag på vad skolan kan göra Den här

MOBBNING. Förslag på vad skolan kan göra
Den här antologin tar upp en lång rad aspekter på livskunskap
eller life skills, vilka visar på vägar till en mer harmonisk, fredlig och rättvis värld. Vårt tänkande är viktigt, vår kunskap, våra
färdigheter och insikter likaså. Slutligen behövs verktyg och
strategier för att förhindra förtryck. Ett exempel på förtryck är
mobbning. Här lämnar författarna till Hantera konflikter och
förebygg våld: Förhållningssätt och färdigheter. Teori och
praktik i skola och fritidshem sitt bidrag i form av en del av
bokens kapitel om mobbning, vilket i sin helhet kan läsas på
www.tradet.org.
För att bidraget ska kunna läsas fristående från boken har författarna anpassat texten genom att stryka sidhänvisningar och
vid behov införa en kort förklaring. /ku
1
26. Karin Utas Carlsson o. Anette Rosenberg Kimblad
MOBBNING
Förslag på vad skolan kan göra
Förebyggande:
Betänk konfliktpyramiden1 och att huvuddelen av arbetet bäst sker i
de nedre delarna av pyramiden. Träna barnen i god kommunikation,
empati och samarbete, se till allas behov av god självkänsla.
• Samarbetslekar. Idrottslektionerna är utmärkta tillfällen –
och raster, friluftsdagar. Koppla vad ni gör till teori för att
medvetandegöra barnen. I lekar kan koncentration, beröring, lyssnande, empati, bekräftelse (jag ser dig, du är värdefull) tränas förutom, förstås, samarbete och vinna-vinna. Låt
det ingå i den planerade träningen. Fråga gärna efter övningen vad eleverna tycker att man tränade.
Dramapedagoger har en uppsjö av lekar och övningar i sin
repertoar. Tyvärr har inte skolor som regel egna dramapedagoger, men kommunen kan ha samlat kompetensen i en kulturskola eller liknande. Lekar finns presenterade i Linds bok
om skolmedling (2001). Se också Leka lätt – 65 lekar för rörelse och samspel (Byréus & Snickars, 2005) och Lika och
unika (Grünbaum 2009).
1
Här avses Richard Cohens (1995) konfliktpyramid, ”det ideala systemet
för konfliktlösning i en skola”, där basen, den största delen, representerar
samarbete som bygger på självförtroende, empati och kommunikation –
konflikter förebyggs; området närmast ovanför där eleverna själva hanterar
konflikterna; nästa ovanför representerar medling (en tredje part underlättar
kommunikationen) och den översta delen representerar skiljedom/sanktioner
(den vuxne tar över och bestämmer). I den auktoritära skolan ställs pyramiden upp och ned så att huvudparten av hanteringen sköts av de vuxna. I den
ideala miljön är pyramiden rättställd.
2
•
Rastvaktssystemet är en väsentlig länk i kedjan av åtgärder.
Det är viktigt att det finns ett tillräckligt antal vuxna ute, att
man lätt kan identifiera dem med t ex särskilda jackor, och
att de är delaktiga i barnens värld. De vuxna, lika väl som
eventuella kamratstödjare, kan se barn som står utanför. De
kan ingripa när lek går överstyr, och de kan initiera lekar.
Rasterna är väsentliga i barnens värld för deras trevnad och
för deras sociala utveckling. De vuxnas arbete på rasterna
behöver uppvärderas. Det är viktigt – och inte helt okomplicerat – eftersom det finns ett naturligt intresse hos de vuxna
att vila ut emellan lektionerna och även att ta nödvändiga
kontakter sinsemellan. Rastvaktssystemet är en ledningsfråga, som behöver lösas i demokratisk ordning. Det är också
en resursfråga. När budgeten skärs ned minskas personalen,
och det blir färre som kan se till barnens psykosociala behov
och utveckling. Det ligger ett ansvar hos politikerna lika väl
som hos skolledarna och skolans hela personalstyrka.
•
Tänk på hur gruppindelning går till så att inget barn känner
sig oönskat, ”icke-valt”. En idrottslärare jag träffade i New
York inom RCCP, Resolving Conflict Creatively Program,
ville ha likvärdiga lag i bollspel utan att någon skulle känna
sig utpekad som dålig spelare. Han gjorde på följande sätt:
Vid varje tillfälle fanns det en klasslista. Två elever (nya elever varje gång efter listan) sattes på vanligt sätt att utse var
sitt lag. De valde snabbt och tyst på avskild plats och antecknade på klasslistan lagbeteckningen för varje barn. Sedan
fick kamraterna veta lagindelningen utan koppling till upplevt ”värde” i laget. Således blev ingen utropad först eller
sist.
•
Öka medvetenheten om allas självkänsla – metaforen ”krukan”2 som står för upplevelsen av det egna värdet, självbilden. Detta görs genom att man vid lämpliga tillfällen syftar
2
Detta är en metafor, hämtad från Virginia Satirs bok Familjeliv (1972),
beskriven i Hantera konflikter och förebygg våld (Utas Carlsson, Rosenberg
Kimblad, 2011, där också lektionsförslag ges.
3
till nivåer i ”krukan”. (Hög nivå i min ”kruka”: jag känner
mig älskad omtyckt och duktig; låg nivå: jag känner motsatsen.) Så t ex kan man säga: ”Härligt lyft det där!” eller: ”Inga
sänkningar är tillåtna. Det där är inte okej. Du kan bättre!”
•
Arbeta med gruppdynamiken: Hurudan är en god ledare?
Hurudant är dåligt ledarskap? Höistad (1994, s 111) har ett
antal bra frågor att ställa vid samtal i klassen, t ex: ”Vad är
det som gör att vissa blir ledare?”, ”Vad kännetecknar en dålig ledare?”, ”Vad kännetecknar en bra ledare?”, ”Kan det
vara jobbigt att vara ledare?”, ”Vad är det som gör att man
följer ledaren trots att man kanske inte tycker att det ledaren
bestämmer är bra?” Gruppåverkan: Låt barnen ge exempel
på grupptryck (negativt) och positiv gruppåverkan. Även här
handlar det om att öka medvetenheten och förhindra negativt
ledarskap. Civilkurage: Exempel kan ges i samtal (om fiktiva
händelser, utifrån vad som hänt på skolan, i massmedia,
etc.), uppsatser, teckning, rollspel. Här, liksom överhuvudtaget i arbetet med konflikthantering, kan man gå från lokal
nivå till den globala. När det gäller civilkurage kan man t ex
ta upp exempel från Andra Världskriget eller diktaturer idag
eller i historien. I Mary Craigs bok De vågade allt (1984)
finns en rad goda exempel på personer med enormt civilkurage. Även i dagens tidningar kan man hitta exempel, även
om, tyvärr, negativa berättelser är vanligare. Berättelser/uppsatser om hjältar kan kopplas till civilkurage.
Höistad (1994, s 59) föreslår att flera ur mobbningsteamet3
ska intervjua klassens elever, alla eller kanske hälften. Han
föreslår följande frågor: ”– Hur trivs du i klassen? – Finns
det någon i klassen som brukar bestämma? – Vad brukar du
göra då den personen bestämmer? – Händer det att du får
vara med och bestämma? – Finns det någon som inte trivs i
klassen? – vad kan du göra för att han/hon ska trivas bättre?
– Vad kan han/hon göra för att trivas bättre?” De här grundfrågorna föreslår han ska finnas med vid alla samtal. Sedan
3
Höistad kallar det mobbningsteam, vi kallar det antimobbningsteam, men
det är samma sak. Deltagarna består av några personer på skolan.
4
ska intervjuarna sammanställa svaren och på så vis få en god
bild.
I Lära leva samman (Utas Carlsson, 2001, ss 292 ff) beskriver jag resultatet av intervjuer med 18 elever i åk 6 där jag
bl.a. har tagit upp stämningen i klassen, ledarskap, grupptryck och civilkurage. Vi får här en inblick i barnens värld
när det informella ledarskapet är negativt och baseras på
rädsla.
Katrin Byréus har i sin bok Du har huvudrollen i ditt liv
(1990, s 38 ff och 2008, s 42 ff) beskrivit två fyrahörnsövningar: vad deltagarna uppskattar hos en vän resp. vad de avskyr att kompisar gör4. Man kan låta en övning utmynna i
rollspel eller statyer i stället för att enbart låta barnen, som
valt olika alternativ, berätta om hur de tänker. De barn som
valt ett alternativ (d.v.s. hörn) kan utgöra en grupp som på
c:a 10 minuter (kortare tid för små barn) planerar ett spel
som sedan utgör basen för ett formspel5. Att prata illa bakom
4
(1990 års upplaga) Vad uppskattar du mest hos en vän? Alternativen
(hörnen): 1) Man pratar om allt; 2) Man har samma intressen; 3) Man kan
skratta tillsammans; Till det kommer ett öppet fjärde hörn (alternativ) där
barn som har andra förslag ställer sig. Hur avskyr du att bli behandlad av
dina kompisar? 1) De ljuger eller sprider falska rykten om dig; 2) Du blir
alltid bemött med nedlåtande kritik; 3) De sviker dig; Till detta kommer det
fjärde, öppna hörnet för andra möjligheter.
5
Forumspel är en typ av rollspel där åhörarna, klassen i detta fall, deltar i
att söka efter alternativa lösningar på ett problem (konflikt). Man kan kort
beskriva det på följande sätt: En grupp elever förbereder och framför ett
spel. Spelledaren som kallas ”joker” leder arbetet. Gruppen utser vilken av
rollerna som är den mest utsatta/förtryckta. Denna ska sedan vid nya uppspel bytas ut. Efter det första framförandet tas spelet från början och barnen
i publiken får ropa ”stopp” när de vill byta ut ”den det är synd om”. Efter
varje inhopp återgår de ursprungliga aktörerna i sina roller och fortsatta
inhopp görs. Jokern är naturligtvis av stor betydelse för att forumspelet
löper så att alla mår bra och att nya lösningar prövas, insikter nås. I en modifierad form kan även passiva åskådare bytas ut, men aldrig förtryckaren.
Byréus (1990, 2008) har genom sin klassiska bok givit verktyg till pedago-
5
ryggen på någon, eller svek av annat slag, brukar vara sådant
som skapar konflikter och dålig klassanda.
Vid rollspel kan man låta två personer prata illa om en tredje
fiktiv person, X, och sedan låta ännu en elev ingripa i samtalet för att förändra situationen. Olika metoder kan då användas: Hänvisa till regler; stämning; rätt och fel; humor; ta i
försvar; avleda; föreslå konfliktlösning; etc. Det finns många
fler sätt, något man upptäcker när man gör övningen. Jag har
gjort övningen som par-rollspel med en tredje inhoppare.
Par-rollspel, eller på engelska “hassle lines”, innebär att alla
i gruppen spelar samtidigt i samma rum. Spelledaren samlar
efteråt upp erfarenheterna från spelet och kategoriserar de
metoder som använts: skriver t ex ”avledning” eller ”tar i
försvar” på tavlan. Då får alla lyssna.
Anita Grünbaums bok Lika och unika: Dramapedagogik om
minoriteter (2009) är liksom Byréus’ bok mycket användbar
för arbete med grupper.
I Lära leva samman har jag ett kapitel om klimatet i klasser
och skola (ss 229 ff). Där finns bl.a. beskrivet hur vi gjorde
upp klassregler på ett demokratiskt sätt. Eleverna i åk 6 fick
också skriva en uppsats med titeln ”Min drömskola”. Sedan
gjorde vi en klassuppsats där delar av allas bidrag togs med.
Det var med påtaglig stolthet som eleverna gav sin tillåtelse
till att deras klassuppsats skulle anslås i lärarrummet.
I Lära leva samman (ss 251 ff) finns också ett kapitel om hur
vi i klasserna arbetade förebyggande mot mobbning. Vi använde oss av litteratur (film är också utmärkt), uppsatsskrivning och rollspel. Det visade sig vara viktigt att inte direkt
börja med rollspel där eleverna skulle hitta lösningar, eftersom det var för svårt för dem. Uppsatsskrivning efter att man
i klassen läst en lämplig bok gav mycket intressanta uppsat-
ger och andra som vill arbeta med den här metoden som bygger på Augusto
Boals forumteater (se kapitel av A. Grünbaum i denna antologi).
6
ser, som renskrevs. Dessa kunde sammanställas till ett häfte
att sälja på skolan.
Katrin Byréus (2008) har s 40 ff ett avsnitt ”Värderingsövningar med barn och ungdom. Övergångar till forumspel.”
Där finns olika, mycket angelägna teman, ss vänskap (nämnt
ovan), ledarskap, våld och rädsla.
I klasser och skolor bildas hierarkier bland barnen, som blir
olika populära. Den här rangordningen är inofficiell. Den är
nära kopplad till ”krukan”, d.v.s. självbilden. Att ha låg status är mycket plågsamt. Den som mobbas har ofta låg status
och tappar ännu mer p.g.a. mobbningen. Andra blir rädda att
själva förlora i status genom att vara kompis med den utsatta.
Här har kamratstödjarutbildningen en hel del att tillföra genom att fokus sätts på detta, och kamratstödjarna får i uppdrag att särskilt förhöja statusen hos den de uppfattar som utsatt. Det är viktigt att lärarna också gör det. Genom tillrättavisningar kan läraren (givetvis även rektor och övrig personal) sänka eleven. Vid ett tillfälle blev en elev, som tagit
strupgrepp på en annan (som länge trakasserat henne), avstängd 1-2 dygn från skolan Detta resulterade i att flickan
blev mer utestängd av andra elever som sa ”Hon dödar oss!”.
Situationen blev ohållbar och flickan flyttade från skolan.
Ett sätt att medvetandegöra barnen om hierarkier, och hur
skadliga dessa är för klimatet i klassen, är att på ett enkelt
sätt visa på hur våld leder till våld i en uppåtgående spiral.6
6
Den holländska utbildaren i konflikthantering Pat Patfoort (1995, 2001)
säger att roten till våld ligger i maktobalans. När individer och grupper stöter på skillnader i åsikter, egenskaper eller förhållanden försöker de komma i överläge i förhållande till den/de andra. Det har sin
grund i självbevarelsedriften, säger hon. Patfoort talar om överlägeoch underlägepositioner. Någon i överläge sänker medvetet eller
omedvetet en annan som kommer i underläge. Denne/denna försöker
i sin tur komma i överläge och gör det genom att sänka den första
eller någon annan (det kan också hända att aggressiviteten vänder sig
7
Våld är inte bara fysiskt våld. Att stänga någon ute är också
våld och räknas till mobbning när det är systematiskt. Patfoort har föreslagit att man i klassen tar upp frågeställningar i
stil med: ”Har du någon gång känt dig nedvärderad/mindre
värd?” (Enligt vår erfarenhet hör det till barnens språkbruk
att tala om upplevelse av värde.) Detta får naturligtvis ske
med omdöme så att en utsatt elev inte blir ännu mer drabbad.
Det kan t ex göras i samband med att vissa enkätsvar (om
elevenkäter se nedan) på ett generellt plan tas upp i klassen
som återkoppling. Tala inte om någon som ”mobbad!” Ja,
tala självfallet inte heller om någon som utövare av negativa
handlingar såsom, mobbning, trakasserier el. dyl.
Observera att det här inte är fråga om att ta upp aktuell
mobbning i klassen. Detta ska man inte göra, något som också Höistad poängterar. Det är ytterst viktigt att den som är
utsatt/mobbad inte blir ytterligare utsatt. Därför rekommenderar vi att:
• System för information om negativa beteenden skapas. En
brevlåda där eleverna anonymt kan skriva och berätta om
fall av kränkningar är ett utmärkt hjälpmedel. Med anonymt
menar vi att deras eget namn inte behöver stå skrivet men
naturligtvis namnet på den som behöver hjälp. Den här brevlådan ska inte tömmas av rektor eller någon person med hög
formell makt på skolan utan gärna kurator, skolsköterska eller kanske en lämplig person i antimobbningsteamet. Psykologen är också lämplig om hon/han ofta är på skolan.
Höistad rekommenderar en jourtelefon, något som kräver
bestämd telefontid – eller telefonsvarare – men för övrigt är
en utmärkt idé.
Det viktiga är att dessa åtgärder ska vara väl kända på skolan
och bland föräldrarna. De är ett led i att tydliggöra skolans
aktiva engagemang för elevernas psykiska och sociala hälsa.
mot individen själv). På så sätt leder våld till våld i en upptrappande
spiral.
8
Elever som är utsatta av sina kamrater ska känna sig trygga
i att mobbarna inser att de negativa handlingarna kan rapporteras av vem som helst.
Använd elevenkäter minst varje läsår, gärna varje termin. Låt
det inte gå för långt in på terminen innan dessa besvaras.
Fråga inte efter mobbning som är ett laddat ord och dessutom används på olika vis. Kom ihåg att den som är utsatt troligen skäms över detta och vill förringa beteendet. Dessutom
kan han vara rädd att det blir värre om mobbarna får reda på
– eller tror – att ”offret” ”tjallat”. Återför resultatet av enkäterna till eleverna utan att utsätta någon. Om någon utsatt har
namngivits, sätt igång efterforskningar men inte öppet i klassen. Tala först med personen i fråga. Tillförsäkra denna sekretess och skolans ovillkorliga stöd. De negativa handlingarna ska upphöra.
•
Lär barnen att hantera konflikter konstruktivt. Visa på vad
som trappar upp konflikter och ge verktyg i enlighet med
förhållningssättet vinna-vinna (empatiskt lyssnande, uttryckande av känslor och behov utan att lägga skulden på någon
och förhandling/problemlösning där allas känslor och behov
tas i beaktanden.) Rollspela fiktiva händelser, och, när stämningen tillåter det, aktuella situationer, kanske sådant som
barnen upplever en viss stolthet över att ha löst på ett bra
sätt. Utsätt ingen vid dessa spel! Låt inte personer spela sig
själva! (Undantag kan göras om någon gärna vill spela sig
själv och man bedömer det som okej.) Med fiktiva situationer minskar man risken att någon ska känna sig utsatt och
illa till mods. Forumspel är en utmärkt metod. Den nämna
boken av Byréus är bra för den som är nybörjare. Det finns
tre upplagor (1990, 2008 och 2010). Grünbaums bok (2009)
ger ytterligare stöd och inspiration. Finns dramapedagog att
tillgå är det förstås det allra bästa men inte nödvändigt. Vi
önskar att dramapedagoger ska knytas till alla skolor, och att
de ska samarbeta med pedagoger och annan personal på skolan. Det behövs långsiktighet för att träna konstruktiv konflikthantering och skapa skolor med gott klimat.
9
•
Hantera konflikter aktivt när de uppstår. Konflikter uppstår i
alla mänskliga sammanhang. De är en oundgänglig del av livet och nödvändiga för lärande och växt. Vi förespråkar att
man i lugnt skede lär barnen att lugna ned sig först för att
sedan kunna reda ut ensamma eller med stöd av annan, vuxen eller elevmedlare. Ge barnen hjälp att reda ut problemet
om de behöver. Glöm inte att följa upp!
•
Var en god förebild. Hantera alla, barn och vuxna, med respekt. Skilj negativt beteende från personen. Det är inte personer som är problem utan förhållanden, situationer, negativa erfarenheter etc. Det handlar om behov som behöver tillgodoses. Du har ett icke-dömande (icke-skuldbeläggande)
förhållningssätt. När du talar med barnen visar du hur man
hanterar konflikter konstruktivt t ex genom att vänja dem att
se – och ta hänsyn till – andras lika väl som egna känslor
och behov. Du gör dem medvetna om upptrappning. Antingen skolan har ett skolmedlingsprogram eller inte kan du som
förebild ge barnen erfarenhet av medling med det förhållningssätt vi har beskrivit här.
•
Inför skolmedling7. Ett villkor är att skolledningen är positiv
och aktiv. Om kamratstödjare finns, ska de utbildas och få
handledning och stöd. De kan vara elevmedlare med speciellt träning för detta, men också andra med intresse kan bli
elevmedlare. Det måste finnas vuxna på skolan som kan
medla och handleda eleverna. Arbeta långsiktigt.
•
Bilda ett antimobbningsteam på skolan. Utbilda detta i konflikthantering och medling förutom i frågor om mobbning
(det finns nu mycket litteratur om mobbning). Sätt upp namn
och bild på alla deltagare i teamet väl synligt på platser i
skolan samt informera i brev till föräldrar varje termin. Informera också om handlingsplanen mot mobbning (likabehandlingsplanen).
7
Se i denna antologi kapitlet om skolmedling av L. Marklund. Se
även kapitlet om personalledd medling i skolan av L. Araya och T.
Maskovic.
10
•
Handlingsplan mot mobbning och diskriminering. Enligt lag
skall denna utarbetas och revideras årligen. Ta med alla i
personalen, även om det finns personal som står under annan
huvudman såsom städbolag. Handlingsplanen föreslås innehålla följande avsnitt: främjande (av goda värden), förebyggande (negativa handlingar), och hanterande av konflikt och
mobbningssituationer.
Stoppa mobbningen:
• När upprepade negativa handlingar sker, vid en svårare förseelse mot någon elev, eller när någon blir utpekad (t ex via
brevlådan eller elevenkät) eller känner sig illa behandlad/mobbad, försök ta reda på vad som hänt och händer, fakta. Lyssna! Anteckna detaljer. Var, när, hur, vem/vilka? Vänta dig dock inte att skolans personal ser kränkningarna. Det
behövs inte. Den utsattes upplevelse räcker. Det är inte heller
nödvändigt att kalla det mobbning, om man är osäker. Det
viktiga är att det är negativa handlingar. Även uteslutning
och kroppsspråk som tyder på nedvärdering av personen i
fråga räknas förstås dit. Låt inte barnet/ungdomen vänta och
känna sig rädd, osäker och ohörd. Tala med den utsatte, men
gör det så att omgivningen inte ser eller anar det. Informera
dig från omgivningen. Höistads förslag till frågor till klassen
finns angivna ovan under den femte punkten.
Mobbaren (X) skiljs från medlöparna genom att till den utsatte – eller andra som tillfrågas vid faktainsamlingen – ställa
frågan: ”Om X slutar, vad kommer att hända då?” (Höistad,
1994 s 59.)
•
Tala i enrum med såväl mobbare som medlöpare. För att
dessa inte ska hinna lägga upp en plan vad de ska säga, föreslår Höistad och andra att de ska tas med överraskning en
och en, ev. av flera i antimobbningsteamet samtidigt. Höistad
(1994, 2001) ger förslag på hur samtalet ska genomföras. Det
är viktigt att ta avstånd från de negativa handlingarna (men
inte från personen) och få mobbarna att se vad de gör och
lova konkreta förändringar. Samtalet följs upp redan nästa
11
dag och dagen därpå o.s.v. Föräldrarna informeras samma
kväll på ett positivt sätt om vad som hänt och vad eleven lovat göra samt vad skolan gör och tänker göra. Den utsatta
och hennes föräldrar har skolan givetvis fortlöpande kontakt
med. Mobbarna uppmuntras kontinuerligt till positiv förändring och stöds i denna.
•
Frikoppla klassläraren från ovanstående arbete. Klassläraren och annan personal har i uppgift att hålla ögonen öppna
och förhindra och rapportera negativa handlingar som de ser.
Elevens status höjs genom de vuxnas respektfulla bemötande.
•
Den utsatte får individuellt stöd av lämplig person på skolan.
Han kan behöva hjälp i att förändra visst eget beteende som
är störande för omgivningen eller inte ändamålsenligt för
hanteringen av problemet. Han behöver i varje fall bli hörd
och förstådd och få hjälp att höja nivån i sin ”kruka”.
•
Mobbarna och medlöparna kan också behöva individuellt
stöd. De kan ha stora personliga svårigheter, kanske något
för skolhälsovården. Deras föräldrar behöver också stöd.
•
De passiva åskådarna kan man tala med i ett senare skede
när de negativa handlingarna har upphört. Klasskamrater vet
mer än de vuxna troligen anar. Vad kan man lära av detta?
Kunde de ha gjort något annorlunda? Grupptryck kan medvetandegöras och bearbetas.
Referenser
Byréus, K. Du har huvudrollen i ditt liv. Om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. 1990, 2008. Sista
reviderade upplagan Stockholm: Liber; 2010.
Byréus, K. & Snickars, Kj. Leka lätt – 65 lekar för rörelse och samspel. Malmö: Gleerups; 2005.
Cohen, R. Students resolving conflict. Peer mediation in schools.
Glenview, USA: Good year books; 1995.
12
Craig, M. De vågade allt. Örebro: Libris; 1989.
Grünbaum, A. Lika och unika: Dramapedagogik om minoriteter.
Göteborg: Daidalos; 2009.
Höistad, G. Mobbning: En bok om att förebygga, upptäcka och stoppa mobbning. Stockholm: Informationsförlaget; 1994.
Höistad, G. Mobbning och människovärde. Om förtryck och utanförskap och vad vi kan göra. Solna: Ekelunds; 2005.
Lind, E. Medkompis. Medling och konflikthantering i skolan. Jönköping: Brain Books AB; 2001.
Patfoort, P. Uprooting violence: Building nonviolence. From nonviolent upbringing to nonviolent society. Main, USA: Cobblesmith: 1995.
Patfoort, P. I want, you don’t want: Nonviolence education. Maine,
USA: Cobblesmith; 2001.
Satir, V. Familjeliv. Stockholm: Wahlström och Widstrand, 1975
(orig. 1972).
Utas Carlsson, K. Lära leva samman: Undervisning i konflikthantering. Teori och praktik. Jonstorp: KSA; 2001.
Utas Carlsson, K & Rosenberg Kimblad, A. Hantera konflikter och
förebygg våld: Förhållningssätt och färdigheter. Teori och
praktik i skola och fritidshem. Jonstorp: KSA; 2011.
Webbadresser
Samtalsforum utifrån ”Collaborative Problem Solving” enligt Ross
Greene: www.cps.tradet.org
KSA:s hemsida där bl.a. kapitlen om mobbning och medling finns
utlagda i sin helhet. Där finns också avhandling. www.tradet.org
Sveriges Lärare för fred: www.larareforfred.se
13