Ladda ned

.ÅRSBÖCKER I S VENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
1(1927]
BOKSERIE l\IED UlWERSTÖD AV
(ÅRG . VII ]
FÖREN IN GEN FÖR S YE NSK UN lJERYISNIN GS HI. "TORIA
[Serievolym 21]
UTG IVEN AV B. R UT>. HALL
[Årsvolym 2]
B. RUD. HALL
UR DE N l(YRI(L I GA FOLKDISCIPLINERINGENS
HISTORIA
.OTRY CKTA
ACTA
OCH
SPRIDDA
UNDERSÖKN INGAR
II.
.l
(
DISTRIBUTION:
C. W. K.
GL E E R
P S B O K F Ö R L A G, L U N D
TREDJE AVDELNINGEN.
Stiftsvis givna stadganden
i synnerhet rörande ordning och vandel.
En clel av tryckningskostnadema för denna
volym bestrides av S. A. F., för vilket bidrag frambäres ett vördsamt tack.
Sättningen och tryckningen ha pågått i marsjuni 1927.
Aktiebo l aget
Skftnska Centra ltr yckeriet
Lund19~ 7
Kommentar.
Gud är ordningens Gud , sade han själv i bibeln; och han
hade där givit prästerna rätt- att skriva stadgar föt' folket. Den
SOI\1 ej lydde prästen , skulle dö. T. o. m. domaren skulle vara
denne underordnad och lydig, ty prästen sknlle framläsa straffet
lll' Guds lag. »Förbannad vare den, som icke håll er denna lagens ord och icke gör den! » - så hade Moses och leviterna
å Herrens vägnar formulerat sitt tolfte och sista anatema
(5 Mos. 27).
I viss anslutning härtill framträdde de äldstes stadgar,·
de kyrkapolitiskt orienterade saducceeruas påbud och fariseernas
minutiösa laglydnad. I stor utsträckning blev det emellertid
en blott utvärtes fromhet, och därför uttalar J esns sina bittraste
förbannelserop över sådan skenhelighet (t. ex. Lnk. 11: 39 o. f.).
Hans och hans trognaste själsfränelers krav å personlig religiositet förklingade emellertid ständigt jämförelsevis obeaktade.
Också blev handlingarnas etik i ej ringa mån även hos vissa
bibliska författare i nya testamentet en ersättning för eller
åtminstone en komplettering till hjärtats personliga religiositet,
- och elen hade varit sådan ännu mer i gamla testamentet.
Detta ger sedan stöd åt katolicismens gärningslära, åt luthersk
ortodoxism samt åt kyrld.i g maktfullkomlighet. Av denna sistnämnda ha vi (del I) sett ett utslag t. o. m. hos en svensk
luthersk biskop med - så vitt man kan se - levande kri sten-
-+ dom, i det ju Pauli nus hotade med helvetet elen , som åt och
drack före gudstjänsten eller som ej på fredagen i st. f. på
t . ex. söndagen kom till skriftermål (nattvardsförhör, bikt, k a tell:esexamen). Sådan episkopal härsklystnad i andliga ting trodde
sig· ·tydligtvis ha stöd i bibeln och väckte naturligtvis ont blod.
Också stod en svartmuskig man i templet och skrattade å t
biskopen s påståenden. »Honom sade H [ans] H[ögvö rdigh et] höra
Dieffwulen till » 1 ).
K;;rkan s ledare gåvo även andra påbud, som föga eller icke
överensstämtle med Kristi lära. Så. t . ex. underlä to stränga
kyrkomän att utdela nattvarden å.t sådana, som ej tillräcldigt
ofta infunna sig vid gudstjänsterna eller som trots tillsägelser rj
t. ex. erlagt utskylder till prästen. Dem ålades alltså lilla bannet..
Åtminstone gent emot många smärre försyndelser och i
avseende å allmänh etens moral var emellertid den kyrkliga
lagstiftningen och rättskipningen i stort sett till största gagn
och mycken fromma. Så var i synnerhet fallet med lwntrollen,
åtvarningarna och föreskrifterna,.
I avseende å, de sistnämnda ha många påstått, att den
svenska ky rkan s jämförelsevis polismässiga stadganden skull r.
uppkommit huvudsakligen på 1 GOO-ta let. Visserligen förskriva
sig de mest utförliga och de till s nu bäst bevarade nrkunderna
från nämnda sekel, men detta är intet bevis för att de verkligen varit de tidigaste och mest detaljrika. På sin höjd kan
det vittna om att de många olika bestämmelserna huvudsa kligen först i nämnda århundrade samma.nfördes och sammanfattades till · ingående sta tu ter, de där upplästes, diskuterades
och godkändes å, episkopaln , prästerliga och paroeciala sammankomster. Såda na möten hällos och beslut fattades emellertid
även i viss må n under den lutherska delen av 1500-tnlet, och
ett mycket stort ant al paragrafer inom den senare äro lånade
från medeltiden - direkt eller indirekt - ell er från 'rysklands
lutherska kyrkolagstadgam1en och oppositionella teologer 2). I vissa
l1änseenclen hade de dock benrbeta ts inom vår 1utherska kyrka.
1) Förra d el en (Å1·s1Jöcke r 19) sid. 127, 13 1, 132, 125.
' ) I Tyskland utfärdade b org mä stare och r åd t. ex. i X oi·dhause n en
Polizeionlnung· 1549 och i I-lirsciJl>erg· 1592. En "ern euer te nnd aud ere
ordnnn g"' ut ga,· Erfurts ma g istrat 1583 . I Meckl enlmrg uts änd es en dylik
I Tysldam1 hade ju den ky1·kliga rätten att lagstifta och
döma i väsentlig mån inskränkts och sekulariserats vid eller
snn.rt efter r eformation ens införande. Därför äro ifrågavarande
tyska statuter visserligen utfärdade av världsli ga myndigheter
t. ex. furstar, magistrater - , men de bära dock vanligen
alla kriterier på att, likso m t idigare varit fallet, hava blivit
avfattade eller åtminstone inspirerade av prästerskapet. De hava
nämligen ofta i lika hög grad omsorg om speciellt kyrkligt
som om samhälleligt decorum samt utgöra ofta ett provisorium
för och en komplettering av vad vi mena med uttrycket kyrkolagar. Vissa sådana med ell er utan viten försedda moral statuter
kalla sig »Polizeiordnungen ». Ordet betyder örclningsstadgar
rätt och slätt och det ej sällan med övervägande kyrklig bet oning, ehuru statuterna vanligen gillats ell er utfärdats a v
världslig myndighet . De äro kyrkliga till sitt ursprung och
till sitt huvudsakliga innehåll. Vissa, med dem tämligen likalydande st adganden utfärdades t. o. m. av kyrkliga my ndigheter
och oppositionsmän i vissa lanelsdelar och tider, där och när
staten ej förbjöd sådant eller ej mäktade kontrollera sina förbuds efterlevnad. Sådana påbud formuleras t . ex. av ett t iotal
präster under superintendentens ordförandeskap efter en kyrklig
synod i Ziegenhain i fnrstenclömet Hessen 1639 1 ). Stadgan
gillades av furst en men unelertecknades enelast av författama.
A v kyrkomän m sprungligen a vfattade och av fursten utfän1mle
specialstatuter äro bland andra den sachsiska kyrkoordningen
1580 och Ratzeburgs »Reformation und ordnung . .. zur Erhaltung christlicher religion und guter polizei » 1582. Den förra
nppta.ger bestämmelser om t. ex. dans, »spinnstnben nnd scheidabench . Den senare, som tillkom efter episkop al-hertig lig och
konsistorial inspektion, ger föreskrifter rörande svordomar, lyx
vid bamdop och bröllop, dröj smål med dop etc . 2) För staelen
La nenbnrg ges ungefär vid samma tid samma förbud. Åtski lliga
så ticljgt., att d en redan 1570 säg es vam "ticli gare utgå nge ll'' varför furste n
utgav en uy eclition sist nämnda år. I .Anhalt promu lge rad e fursten en 1592.
SEHLING Evan g. KO II s. 396 ; 1If s. -±70; fi s. 370 ; V s. 231 , 233 ; ]f s.
570. Jfr G. BILUNG Kyrkotuld en s. 50.
') RICHTER Evnn gelisch e Kirch en onlunu ge n I s. 290 o. f.
") SEHLI 'G Evm1g. Kir'!h en orclunu ge u l s. 4-±2 o. f. V s. 396, 477 o. f.
-
-7
6 -
stadganden fö t' sistnämnda orter, det vill , närmare ang ivet , säga:
för Sachsen-L auenberg, äro synn erligen likartade med eller förebildliga för svensk ky rkolagsstiftning å skilda tider och torde
även varit av betydelse för bl and annat vissa av nedan a vtryckta svenska acta (liksom även parallella med eller förebilder
t ill vissa inslag i de i voly m I (Årsböcker Hl) åt erg ivna nrlmndem a]. Från sådana tysk-lutherska eller från medeltida
ordningsstadganden härleda sig de t. ex. i Sveriges ky rkoordning 156 1, 1!171 1 ) och de seela n i oräkn elig a stadganden int agna förbuden om att under predikan hålla till på kyrkogården,
sälj a sta rka drycker eller ej delt aga i gudstjänsten. Variationern a äro mång a, de kyrkliga domstolama och straffsätten i
Sveri ge äro olika de tyska i luthersk tid, men i stora drag
äro de försyndelser, stadgandena vilja beivra , desamma i alla
länder . J fr nedan s. 1G o. f., 18, 21 o. f.
I ntill drottning Kristinas tid äro de flesta av de i Sverige
utfärdade moralstatnter, som tillkommit i a llmänt follmppfostra ncle och folkdisciplin erande syfte, enb art eller i över väga nde
grad ej blott avfatta de utan även utfärd ade av ky rkan (jfr
här senare). F ör vissa, mestadels under ordn ade folkgrupper
däremot beslut as etih::fordrin gam a och straffbestämmelsern a va nligen av regeringen eller dess statliga organ, om ock även dä r
elen prästerli ga påverkan oft a är tydli g t skönjbar. Såclana
stadganelen äro t . ex. hovordnin ga r , gårelsrätter o. d. från 15-10
års Örebromöte; från 1560; 1569 å 1573 ; 1574 ; 1590 ; 1655;
1671.
P r ästerskapet hade gå ng på gång begärt förordnin gar mot
och straff för lyx och det ej minst med tank e på »de förnäma ».
R ndbechius ådrog sig ril,sr åclens onåd 1636 genom sitt brev
t ill prostam a, däri han klandrar överfl ödigt ståt och prål i
ldäder , ma.t och dryck samt i privatbyggnader »till sitt eget
namps ähra och odöclelige åminn elsse, som fordom af dett stora
Babylons 'l'ornhyggiare». - Oxenstierna byggde just då Tid ö
nära Västerås ; r ådet trodde ej på R:ii und _vikande svar om
inskriptionen å biskopsimset i 1\'Iainz (1636 2 1/6) 2) . 1\iecl anled') Kapit let Or dui ug m edb precUclln. J> et l•iheh ålles i 1608 och 16 1\J
i\ rs kyrkoord uiug·sförsl ag .
') .T h· H ALL Ti ll R udiJecki i karakteri stik s. 10, 13; TENGST RÖM s. 15 o. f.
~1in g
i
av riksdagsprästerskapets fömyacle krav å lyxförbud
1643 ut t alar sig fö rmy ndarregeringen vid rikselagen s. å .
i a llm änn a ordalag emot elen överflödiga prakt, yppighet och
missbruk uti ldädedräkt såsom ock fåfänge store bekos.tnin gar
med Callas och gäst abud . A deln nämnes ej härvid men regeTingen lovar överl ägga med elensamma och taga under övervägande lämpliga åtgä rd er 1). Jfr nedan s . .22 o. f. , 26.
Det är med stöd av en mängel äldre kyrkliga och stat·
Hga statuter, som västeråsbiskopen Olof Lalll'e]ins i sitt
vidlyftig aste ky rkoordnin gsproj ekt (omkring 1660) avfatta r ett
mycket ingående »förslagh på en plichtorclning . • Trots sin
kä nda konservatism måste han åt staten, dvs. elen moclem a
t idsand an, imy mm a r ätten att a vgöra i en sådan fråga, som
dock förut - med stöd a v bibel!~ - an ~etts vara enbart ky rk lig och prästerli g . P liktstadgan kunde nämligen, säger han
(s. 216), få »'l'itnlum Politienm eller E cclesiasticnm, huilcket
.alt står nthi höga Öfnerb eetenn es nådige och wij sa betenckiande,
.a]] enast Fresterskapet hade en wiss efterrettelsse, ln>i' arigenom
the ktJnne uti all a Sti cht lij kmäti g t holla Disciplinen widmacht.
En sådan alfwarsam plichtordning är aldeles höghnöcligh, efter
t hen gemvördige wellusthoopen achtar nu litet eller intet trogna
fö rm anin gar, ell er th en nepsten, som skeer medh ord en; men om
plichten på nogot sätt skerptes, så . få t he större rädzla och
frnchtan i hiertat til at afstå medh sit lättferdi ga synclalefwern e. Och är t hetta Conceptet stält och upsatt efter then ord Jling som finnes i T ijo Gud z bud h, icke t il nogot p ra~j ndi tz för
höga Öfwerheeten eller andra, utan t il en begynnelsse och eftertenckiancle, huru t henn a plichtorclningen lmnne t~jdigt i wercket
stell as. » Emellertid äro j n denn a och de med den samtida
»polisordnin garn a » ej att anse såsom i sak nya utan såsom
dels bearbetningar och utvidgnin gar, dels samm elupplagar a v
·
äldre p{tbnd.
Det mesta av 1500- och 1600-talens ky rkliga lagstiftning
-och stadgegodkännande försiggick å de t ill riksdag saml ade
p rästem as specialmöten samt å prästm öten inom respekti ve stift ;
') S n E RNlVI AN R iksdagars b esl uth II s. 10J7 o. f. llovo rdui nga r, gårdsl'iiLte t· oeh lyxfö rhu d avt ryckta i S C HlVIE DE1VIA N K oug-1. Bref.
_:8gillandena jämväl vid
stämmor 1).
prostvisitations-
9
och vanliga socken-
1
) Jf,· de l I, Årsuöcker 19.
De Hesta av Uppsala och Strängnäs stifts prästmötesbeslut äro ut-g ivna av H. LUNDSTRÖ!\•I. l des sa synodalacta in gå äve n vis sa stadga nd en,.
och sådana fr ån flera håll upptagn s äve n i Kyrk ohisto risk årsskrift ( 1900·
o. f.) samt i han s Undersökningat· och aktstycken. Däri in gå r bl. a. växjöbisk open Nie. Stephanis cirkul ärbr ev (1584 ?), synodalact a o. a. handlin gar
fr ån Joh. Bolvielis v erksamh et., J. Rudbeckii ordning om konsist o riet vid'
St o ra Kopparb et·get samt Laureiii ordiuantier 1648. Som bilagor ti ll Kyrkoh.
årssl<rift hava utkommit Angermauni räfst;, Gummerus' edition av sy nodalacta och Rudbeckii ky rkostadgar. Från Uppsala (o delade) stift sta mm at"
Paulini (tryckta ) Oratio introductori a " D e Regni Chri sti inte!'l'is, se n Eecle-sine mi litantis l egitim a Con stitution e" 1637 (jämte App endix Con stituliouum.
Ecc lesiasticarum) ; vidare nol'l'iändska s tatuter ntg ivua jämte und ersökning"
i Kyrkol1. årss kr. 1911 av E . LINDERHOLM . E tt flertal acta fr ån Liuköpings.
stift hava åter g ivits i O. HOLMSTRÖM Linköpings stifts bibliotek.
Otryckt är flertalet av följande sti.{tskonstitutioner och därmed jäm-fö rliga acta, vilka delvis , ber ö r a Lukte n och vilka vä l förtjäna utgivas.
sam lade och komplettet·ad e. Ej alla kunna här uppräknas. Vanli ge n fin nes.
uå g ot ell er några ex. i re sp ektiv e domkapi tels bibli ote k.
l ) Uppsala stifts stadganden 161 9 (THYSEL!US Il andlin g-nr ;.örande·
kyrkan II s. 262- 265), 1637 (i N 1908, N 1910 UU B samt tryckta i }Jau lini Co nstitution es eccl.), 1648, 1649 (olika redak tion er) o. a. från Lenaei•
tid (t.. ex. i E I 1 i Uppsala d omknp i tels arki1• , förvarat i landsa rkiv et);:
1678 (J IV N:o 88, Prästestå ndets arkiv i Riksarkivet) . 2) S t?·äugnäs d: oc:a 1624 o. f. (i domkapi tlets protoko ll sa mt i N UHO UU B; tryckta L
WALLQUIST E cclesiasti q ue Sa mlin gar II: 49). 3) Västerås cl:o nnder J<Jh.
R.udbeckii t id (Kyrkoh. årsskrift i bilaga). 4) Li11köpings d:o jfr GuLL-·
STR AN D Sockensjäil•styr e lsen t. ex. s. 58 ; 5) Skant d :o under biskop Petru s.
Pauli (1612-1617; avskrift i K 23 Upps . uni1•. bib l. enligt en kopia i.
Österplana kyl'lwbok); Hi42 (Linköpings stiftsbib l. Teol. 67), 1647 (Hj er pås
l<yrkoarkiv I: l i Vadstena lan dsa rkiv S B T 49; N 1910 i Upps . nniv.
bibl. ; Sp egelska sa ml. i Uppsala dom k. arkiv I IV: 2. 6) Göteborgs d:o
1664 (clomkap. arkiv). 7) Växjö: Petrus Jouaes stift sstadgAr finnas av-t ryckta i en rdition av 1619 i Wallquisls Ecclesiastiqu e Samlingar (so m
jämväl upp taga andra bet.ycl an de avtry ck) ; en annan edition föreli gger
(otryckt) i K 23, Uppsa la univ er sitetsbibli otek . Baa:>.ii den äldres 1(\47·
(Wall q uists au f. ar b. l s. 90 o. f.); 1652 15 /o (an f. ar b.; Lagergreni an a i
Kungl. bibl.) , Baazii d en yng r es 1668 it 16G9 (Växjö gy mn. hibl., vol. u:o12 ), 1679 (Växjö domk. a rkiv kv artvo lym nr 46). 8) Visb y 1657 av biskopBroelinu s (jfr L emekes herdaminn e s. 35-37), densamme som avfattat hä r
se nare återgiv na sta dgand e i Västet·ås 1679. 9) J. bo: I sa k Roth o vii st adga nd en i flera olika editioner (en fr ån c:a 1630 av t ryckt i Åbo tidningat'
Nedan avtryckas först vissa 1·ä'ttsliga f rågor, tydligtvis:
framställda a v någon prost till superintendenten i Kalmar
efter åL' 1619. Förlagan är en avskrift i K 23 UUB. Dess.
paragrafrubriker i marginalen äro här ställda i böJjan å resp.
§§ och återgivna med kursiv. -Seclan återgives p·riistmötesbeslutet i Västerås 1616, alltså
från biskop Olaus Stephan i Bellini tid . Han avsattes två
gånger av det uppgivna skäl et , att han skulle varit för svag
att styra - ett märkligt skäl i en tid, då staten ville - och
i viss mån behövde - kväsa kyrkan. Skälet synes i verkligheten varit det motsatta; Bellinus var åtmin stone i beslut,.
dom slut och ansatser en motsvarighet till sin efterträdare (J oh.
Rnclbeckius).
Övergången från Bellians till Rndbech:ins är så hårfin och.
talet om biskoparnas IJersonliga självstyrelse så oberättigat,
a t t det diirniist avt·ryclcta mö'tesbeslu.tet jdm Viistel'ås kan lika
vä l hava haft som icke haft Rndbeckius till upphovsman. Han
va r visserligen vald och invigd till stiftschef men uppgives
hava ~j trätt in i utövningen av sitt ämbete förrän efter ifråga·
varanrle prästmöte (juni J 619). »Hela prästerskapet» uppgives.
_h av a närvarit, och det antog en stadga om 15 å. 20 §§. Detta
synes kunna tala för att R. varit tillstädes. 'l'örhäncla var han av
sjukelom hindrad. I varj e fall torde han a vfattat stadgan och
låtit förelägga elen för mötet till antagande 1 ) .
Den betecknade, som vanligt, intet eller föga nytt. Ett
flerta l §§ är o mer eller mindre ordagran t hämtade nr nyssnämnda st atuter från företrädarens tid (t616) 2). Vid synoden.
1793 n:o 19, 20; sa mm andr ag därav i La g us 'ka sarnl. Abo domkap. arki v;.
en edition på fin ska t ry cl<t i [TEN GSTRÖM] Handlingar I s. 30-35; en
tryckt i Wallqui s t ~ E ccles. saml.) ; Terse ri 1660. Gezelii d. ä:s Perbre1•es.
Commonitiones äro utgivn a J673. En del av dessa och fl era andra uppr äkna s i H. HOLMQUIST Domkapitlens förvandlin g sid. 58-59 sa mt av
E. LINDERHOLM i J{yrkoh. å rsskrift 1911.
1
) Här
avtryck es den m· Troiiiska avskrifterna i Västerås g ymna siebibliotek. l not er återgives, vad därutöver ingår i N 1906, som törhända
upptage r R udbeckii ·' för slag".
2
) Av stad g an 1616 upptagn s §§ 1- 5, 6, 7, 8 i p åtagli g må n vid 1619·
års junisynod i r es p. §§ 1-5, 8, 14, 10 (enlig t Troiiiska edi tionen).
-
10-
tre månader senare uppgiver protokollet, att åtskilliga uppräknade äldre stadganelen upplästs och ånyo godkänts. (Och Rudbeckii kyrkastadgar bestå nästan uteslutande av äldre påbud.)
Vid den kläppning fvå gång·er dagligen , som anbefalles i
·§ 2, skulle man bedja om frid, t. ex. med följande psalmvers:
Förläne oss Gud så nådelig Frid i våra dagar, Ty ingen är
på jorderik, som ofrid kan förtaga Utan du allena (Facsimile:
HALL Joh . Rndbeckiu s I, försättsplansch). 'l'örhända . är det en
återklang av elen 90 år tidigare påbjudna ringningen och andakten med bön mot tmkama., av vilken andakt en r eminiscens
ännu finnes kvar i dagliga morgon- och aftonringningar å. vissa
orter ä ven i vårt land. - stadgandet om brott mot kyrkafrid
går igen på beslut av t. ex. lfi54, 1614, 1616. Påbuden om lösekånor (bislåperskor) likna uttalanden vid en mängd synoder i
landet c: a L600; bl. a. många i Linköpings stift och 1609 i
Uppsala, vilka beslut, ovanligt nog, föreligga tryckta (HoLl\·ISTRÖM Linköpings stifts bibl.; TiiYSELIUS Handlingar rör. sv.
kyrkans hist. II s. 258 o. f.). Därefter ingår här höstsynodens besl-nt 1629 . Lika litet som
1616 års synods och 1619 års sommarsynods beslut är det intaget i protokollsboken ell er i kyrkostadgarna. D et har och:
i senare tid ansetts vara icke autentiskt. [Över aktstycket har
man (E. Ekholm?) nämligen skrivit: »Synes icke vara atithentik» .] Men intet stöd torde kunna framletas för ett sådant på
stående. Handstilen i mannshiptet är samtida med handstilen
i domlmpitelsprotokollen från samma tid. (Uteslutet äi· icke att de
äro a,v samma hand, varvid må. beaktas att elen förra är mera vårdad
än den senare, som tillkommit uneler större hast). Ovanligt tidigt
·begynte mötet; uppgiften i rubriken om synoddagarna är riktig.
Biskopens tillnamn är - vid övergången till ny rad - ute_g1ömt. Blott två biskopar i Västerås hava hetat Joh an, näm ligen Rudbeckins och Brodinns. Då näst sista siffran i årtalet
nästan lika gäma kunde sägas vara sjn som tYå, så kunde den
senare stiftchefen möjligen åsyftas. Ivlen det prästmötesbeslut,
han genomdriver motsvarande dagar 1679, skall bär avtryckas,
-och var och en kan se, att likheten är ingen. -stadgan 1629 är
i mycket stora delar en bearbetning a v och ett m val nr visi-
-11-
•
tationsstadgan i Nedersachsens kyrkolag 1585 . Denna visitationsstadga översattes tidigt jämväl till svenska, 1) befruktade t. ex.
cleri comitialis proststadga l G14 (Årsböcker 19) och anbefalldes
bland annat i Linköpings stift å 1640-talet, liksom denna lanenburgska kyrkoordning sj älv efterliknats och översatts till mycket
stora delar i våra kyrkoordningsförslag 1G08 och 1619 . Intet
uttalande i l G29 års synod nl beslut strider emot vad Rmlbeckius
å andra ställen uttala t. I sin efterhärmning efter tyska
mönster äro dessa påbud de första i vårt land, som visa a vsevärda framsteg eller ansatser i avseende å den svenska kristenelomsundervisningen utöver vacl vi fiirnt känt till.
Sist avtryckas beslu.ten vid septembe1'syuoden 1679 i Västerås. De föreligga i två olika redaktioner, och de återgiyas
hä r enligt a) domkapitlets protokoll, b) avskrift i tryckt edition , ombesö1jd av biskop Brodinus. Den senare föreligger även
i avskrift i N 191 2 UUB. Då den tryckta editionen nu förefinnes endast i ett par . exemplar och då stadga n är äYen
till . sin innebörd märklig, må det motivera , &tt mkunden
här återgives, trots det clen är tryckt förut.
Uneler ticlen mell Hn beslutets fattande och stadgan s tryckning omtalar Västerås domkapitels protokoll 1679 18/to § 7
följande. Rncliss: Episc. p1·oponerct1', alelenstund clet begärtes, in
Synodo sist hålclne, af Pastoribns i Stifftet, att Acta Synoclalia
måtte tryckias och kringsänclas, effter det fins wa.ra. besnärligit
att afskrifna så må nga Exemplar som behöfues: altså lä ste
Rncliss. Episc. wpp buad han i pännan fattat hafner, om Catechismi öfning, med lutad mehr som komm er till gudz onlz och
goda ordningars förkofring i g udz Försambling uthi Consistorialimn närwaro, och tillfrågade dem, om de had e något der emot,
eller der hos påminna. Respond. Det befans wara nödigt och
godt alt som fattat 1var
I marginalen vid paragrafens bö1j an står: Rncliss: Episc .
') Överensstämmelsel'lla mellan d etta . syno dalbe slut och den u lomordentligt in gående proststadgan kommer jag att belysa i sinom ti d vid
avtryc ket av d en senare. ·- Om " de 24,-' (§ 10) jfr GULLSTRAND Sockensjiihsiy re lsen; HALL Den kyrkli ga folkuppfostrans ursprung, o rgan och m iii.
wplä ser Acta Synodalia
Consistorio, förr än han lätt dem·
aftrykll:ia.
Kapitelsprotokollets § XXVII och stadgans § XIII
båda av 1679 - rörande barnamord torde åsyfta K. ni:ts Placat
a:v den 26 /-1 1669. Det inskärper, i ordagrann likhet med ediktet
av 1655 2 ~/2, att elen kvinna som »genom oloftig beblandel se
befinner sig hafwancl e, thet för ingen uppenbarar, för födzlen,
söker ock enslighet wicl sielfw!'l. föuzlen, och efter födzlen lägger
å löbn, then samma skal intet hielpa ifrån döclzstraffet hennes
föregifwande, at fostret war död t föd t, ther hon sedan med sådant beträdder blefwe, och fostret p rönves fullgångit». Samma
stadgande behövde man emellertid åter låta utfärd a t . ex. 16!31
1/H och ungefär detsamma 1684 15 /u 1) .
Vid siclan av de allmänna påbuden om ordning och vandel
förefinnas i nedan avtryckta acta även förordningar om ky rkli ga ceremonier, gudstjänstbesök osv. samt i viss mån om folkumler visnin gen, vadan innehållet i stadgandena del vis sammanfaller mecl vad för ut tryckts om »visitationsacta» (band I ,
Årsböcker 19). - Om de flesta i nedan avtryckta acta berörda
frågor jfr de förenämnda, av mig nu efter h aml utkommande
arbetena om kyrkotukt och annan folknppfostran.
Stadgan 1679 är det tidigaste uttrycket å denna sid an
Bottenhavet för de jämförelsevis l ångtgåend e hav biskop Gezelins d. ä . samtidigt stipulerar i Å bo stift. Strävanclena i båda
stiften hade sin a rötter i J oh. Rndbech:ii åtgöranden inom Västerås
stift ett halvt sekel _t idigare. 1\oien vid utarbetandet av 1686
års kyrkolag voro varken riksdagsprästerskap eller statsrepresentanter villiga att för hela landet föreskriva de län gregående
förbättl'ingama, sålnmla varken dem som här nämna s eller
dem som de t re ifrågavarande kraftnatnrem a på bisko1)sstola.rna
Llessnton~ infört i sina respektive stift.
') Avt rycl1ta i ]OH.
13 -
12-
SCHi\·IEDE MAN
Kong!. Bref s. 299, 584, 727, 876 o. f.
16. [Rättsfrågor i Kalmar superintendentia.]
Til minnes at förfråga hos R. D Supe1·intendentem Cal.mrwniensem om effterföliande fall, och förnimma th er vppå
hans bögw.tz Swar och decisivam.
1. The som intet 'Wilia betala lcyrckian sin skuld. Then som i
m å ng åhr, aff rätta arghet och treskhet stå tilbaka meclh
.kyrckiones g äld, och Prä'ltens rättighet och låta sigh th e r
til meclh \: när man them ther till manar \: höra medh ond
ord , om the icke m åg·e effter kyrckiobalken sältias i för·bndh Swar ther vppå.
2. Then som icke wil för än tilstundande stora högtijcl
1
och bönedagar i saken sigh rätta låta, skal yterhnas ) och
hans Nampn insendas til Ståthållaren, stå sin falHa. Om the
som här i Stifftet falla i ntigon last, och effcer Poli ticam decisionem äre faldee Vn der pnblicam pcenitentirwiam til l<yrckio
eller Oapitels vthi thet Stifft, ther lasten g iord är, och cle1J1'ecem hos then församblingh, ther förarg·elsen skedd ä r R.
Skal skriffuas til then Pastont.m uti huilken församblin g han
finnes: at honom icke g örs n ågon tienst, för än han hafLt er
giordt klar sin sak, der han förra war.
3. Om then åthskildnat som Pnepositi och Pastares
göra emellan lagelige troloffning nescio Superintendente
c(; Capitu.lo skal gillas. R. Fiaffua the icke synnerliga förloft, så skola sådana saker, effter ordninge n instellas till
·Capdelet.
4. Om löslce leonor Effter en Puncht in Act-is Synodal'il)l{s
Calman~iensibus 1619 stadgat: at Läskekonor skola. l ~ wekor ,
eff'cer barnsbörden ta gas i kyrckio, antingen theras Sak är
11olitice försona t eller eij, om icke bolaren skal med h the t
.sa mma stå medh bolerskan sin skrifft och plicht R. Effter
·then Nyia kyrckio Ordningen then öfuer sedda , han som
.hon
5. Om och icke hoorkonan , tå Poht?:ci vthan någ on
vv ichtigb orsak, gö ra p å theras sakz afhandling 3 eller 4
') Liis: åtntrnas
-
14-
åhrs vpskoff, oc h sådan a i medel tijdh, af Ht ondt sannvet
qwnld e, och meclh tårar sökia 1·esttition, om the icke
några sa ken , änn u 1 ) outförd ho s Paliticos, warda c·d emde til Capit·uZ.wn? R. Nä r 12 wekor äre vthe, må then
bliff\va tient, doch som förr ä r sagdt, then Sak 1·ejerems
till Capdulmn so m tijt hörer, och then til Prcepositmn so m
tijt hör e r.
6) Om them som fa lla vti Lönskelej e och bole rij, och
sedan effte r för manin ga r taga hwar a ndra til ächta, om sådana icke skola tilföm e vn dergå skrifft, fö r än the wijas?
R. all ena dempcem, medan the bättra sigh .
7) Om såda na bröder skola på theras heders clagh hafua
n åg on päll: R. jnge n päll.
8) Om n ågon som af Sochnen deputemt är at rin g ia
pro pace, af vpsått thet fö rs ummar, e lle r och någon annan
i Socbnen af rätta tr es khet och a rghet icke wil mz godo
vtgiffua honom si n lön som ringe r, icke må e{);clucl em s in til
des han rättar sigh, sak en ? R. Hoo so m fö rsummar ringnin g·e n, eller dra ge r sigh vndan för betalningen, han syndar
e mot wårt F ä derneslanclh, och emot. H:K. M:. tz gudeliga
Ordningh.
9) H ånlnaclcade menniskio1·. Huru medh the h å rdnackade Menniskor skal them gås , som fö r sin rätta sak warda
satte i förbudh , och seelan af motwilli gheet, och vnderstundom icke wilia förbudh und ergå elle r och försumma Predikningar på Sö nd<l ge n elle r a ndra 'fijdegärdzdag·ar, thet
them doch ordenant·ia tillåter? R. Hw a r Sochn en ic k e wil
gö ra Pastor·i bijfall , och skilia the onde ifrån sigh, miste
ti enste n.
10) NB stå t·ilbalca mz allehanda T1jende. Hnnt man
skal vptaga th en stora obehendi gbe t, som myckit kla gas
öfu er af Sombligom kargom åhörarenom, hwilka oansedl:, at
Gudh rijk eli ga wäl sig nar th em med fi sk af wint e r och Sommar Nothedrächter, sköter, håmor, torsknin g- och g·e dcl efb ke
af friske oc h saltsiöswatn e, och icke allenast inge n rätt
') K orrurnp el'a t ; =o m de då ic ke kuuna, ehuru sa ken ämm ä t· ...
-
16 -
tijende gö ra , vtan vppenbarligen emot Gudz ordh , ancl elig h·
och werldzli gh der om Staclga, säyia Frästenom i ögonen,
at han icke skal bekomma af them thet minsta fiäll, hwemth et stadgat hafu er achta the intet? R. Then icke gör
tij end af säd h, boskap och allahanda fisk eleko m, eff te r
Gudz Lagh och H. K. l\L tz ordning, han skal tin gföras,
öfuertygas, straffas, och böter vppå leggias såso m för annat
ti uffw e rij .
11) Dopet. The som h ålla sin bam ba rn hemma 2 eller
.3 wekor, ja wäl hela må na den ifrå Doppet? R In galunda
vtan the skola böta til sin Sochnekyrckia - l D:" för hwar
weka, the dröja medh bansens Dop.
12) Swä1·ict1'e. Huru medh them handles skal, som utan
åte r wendo mest widh lnvart och itt ord swäria och bannas,
och be möda 1 ) Herrans dödh , och förachta JYiinisten~ både
pnUlicas och privatas aclmonitione.s? R. När the ther till h emligen och vppe nbarlige n v ti fö rsamblin gen es n ärwaro ä re
fä rmante ifrå the farliga Eedhe r at affstå, der de doch icke·
wilia sigh r ä tta, skola the ställas fö r dömkyrckian och slij te
Rijs , wilia the icke lyda wil Hö ga Öfwerhten finna råd h.
medh them.
13) G·mfu.a nnder lijlc På byg den ha f ua som bli ge den
se den , at the 0111 Söndaggama grafua vnders deras lijk, och.
tö ras wäl vnde rstund en medan folcket är i kyrckian , vnder
Preelikan alt h å las ther medh, 0111 sådant ick e bör afstellas?
R. För then sto rra orclningh skull s om här m edh fö lli e r,
skall then oseden af läggias , och then dödas wå rdnad e r
skola antingen sielffua , eller handla medh klockaren , at han
graf uer om lörda ge n, elle r böte - l D: r ~il k yrckian , och
lijk e t inte t begrafuas, för än borgen ä r satt, och böter v tla gde.
14) Bönedaga1·s jo·1·swnmelse Äh r och itt gr äseligit klR gemål vti Häradt öfuer bönedagars försummelse och achta intet
Pastarum fö rmanin gar, hwad straff ther öfuer må skee. R.
The r ic k e til thet ringesta en komm er til kyrckio af huart
') Enligt , 'yenska akad e miens ordbok kan b em öda. b eteckna hes ,·ära
med .au h äll an , begä ran eller bön (t. ex he möda Gud om hjälp; 1647) .
-
-16 -
a1ion, skal husfaderen böta 4 öre, för första oc h andra re·san, föres icke böter vppå sättias i förbudh in til thz han
:sigh b ä ttrar.
17-21.
Acta från Västerås stift.
17. Acta Synodi Arosiensis A~ 1616:
1
)
l :mo De signo crucis. bl ef af hela Prästersk a pe t besluti t,
:a t e:ffter d et är e tt g odt Ohristelig it w ä rck, och en g od
U{yrckio se edh som ick e ut an th e enfa ldig as föra rgelse kan
.afl äggias, d erföre skal de t h ä r effcer uni for miter, in omni ·
bus E cclesiis behålla s och ward a brukat.
2: 0 Så skal dett och uti alla fö rsa mlin ga r kl ä ppas tw å
.gånger om dage n, morg on oc h a:ffton , at g udfru c ktige m e nniskiors hi e rta måge ig enom sådant kläppand e hafwa orsak
at åkalla Gud.
3: 0 Om kyrckiofrid är beslutit, när n ågor öf werfaller sin
11ästa med hu gg och slag, antin g en på kyrckiogården , wall en
eller kyrckiowäg , tå skal Pastor näs te h elge dag· ther e:ffte r
k alla h ela församlin gen i So cknestu gun, och fr åga th em om
the willia h ålla med th en som b å de emot Gud och k yr cki o·
lag synd a t h ahv er: Säij a th e j a ther til , så blifwe r th er
m ässofall. Men willi a th e fö rhi elpa til , at the n brotsli g-e
blifwe r straffat, tå må Pastor giöra ti enst i k y rckian , och
then som förarg elss en ås ta dkommit haf we r, sk a l stå för
kyrckiodörren och b edia Gudz fö rsamlin g om wänskap , och
.lida straff effter k y rckioordnil1 gen s ini1eh å lcl .
4:0 Är b es luti~ uti alla församlin ga r skal sättias wisse
.J<yrckiowacktare, h·wilk a h ela Soc kn e n sk al förswara oc h
beskydda , the skol a g rann eliga g·ifwa ack t up på at un g<l ornm e n m åt te blif wa qwar i ky rckian , på thet a t th e g ud') En ligt Yidim e racl a1·skri ft från Hiksarkin: t.
17 -
f ruektige ic k e blifwa förargad e, oc h Gudz ord blif we r fö r h indrat.
5:to Så skall och uti alla byg delag sättias wisse oc h
beskiedeli g e män , som sko.la h afwa vpsee nde med th e m som
-sä llj a öh1 oc h bränne wijn , m ä da n tijd egärden hå lles, th e
so m th e r til sk yldige blifwa , skole s traffas, han som sä llie r
·skal gifvv a til k y rcki a n l dahle r och then som ki öpe r l m .
6:0 Ähr och beslute t at ingen trolofwen sk al side, elle r
f ör r ä tt trolofwen wa rd a h ållin eller gilla t, med mindre en
.af Präs tern a ä r e the r tilstä des, och a t ky rcki oh erd en bli fwe r
th e r om 14 dagar tilförencl e å tsport och tilkiä nn a gifwit.
7: 0 Om sän g ele dnin gar uti Brud ehus ä r beslutit, at de r
s om h ede rlig it folck ä r, och inte t sä ngelag tilför end e ä r
s·kiedt, tå sk al Präs ten wara fört ä nck t t: om han ic ke lag ~ ig it fö rfall hafwe r :t wara th er tils tä d es; 1\ie n lutfwa th e
.tilfö rende haff t läge r tilsamm a n så må the gå til sä ng
•ut a n Präs t.
8:0 Ä hr beslute t af th en som wil ryggia sin trolofw en ,
·och ick e wil b a lla th e t h an läfwat hafw e r, h a n sk all fö rs t
.mista th e t han h enn e g ifwit haf wer, oc h g ifwa henn e ä n så
rmy cket till; Till th et tredi e, sk al honom intet annat gifte r•m å hl tilstädias på Tre åhr. Men hafwer han besofwit henn e
·och will sedan skillias widh henn e, då skall han förski ckas
!hi t til Oa pitlet och b öta efft e r lag.
18. [Synodalbeslut
17
/a I6Ig.]
D ess a e fft erskrefn e Puncter 1) är e af h eela präs te rsk a·pe t beslutn a in Sy·Hodo botolphiana Anno 16 19 17 Junii ,
.A rosi rn .
') En li gt Troiiiska avskriften i Viister ils gy mn asieh iiJliotek. Så got t som
·ordagrant därm ed lika ex. fi nn s N 1909 i UUB. Början av e n härm ed g ansim
likartad avskri ft i N 1906 lyde r so m följe r .
Acta synu odalia Both olphiani Co nventus jn Al'h usia A:o 1619 [da t um
]Jol'lklipp t] J mu j et seq ventibus proposila e t p ostea tot ius clcri suffra.r!'i o
approb ata et co nclusa .
l. On{ Elfzl>ol'gz l ösn efft er han nu ii hr allreeclh a 3 gå11 g:r wth g if:u
.och reste r all e nast th eu sidste gåug:n att d hp:i fyaz ii hr besl utit att hwar
2
-- 18 - I De Signo Crucis, blef af hela prästerskapet bewilliat r
att effter dät är ett christeliget 'värclc och en god Kyrckoseed, som icke utan de enfaldigas förargelse kan afläggias ;:
skall dät här effter Unifonnitet in omnibus Ecclesiis behollas och warda brukad,t, ne hostes religionis nostrre ansam.
habeant calumniandi, , - ac si ä nobis retineri defendique·
nequeant ejus modi. ceremonire.
II. Så· -skall däd och uti alla församlingar kläpp as twåå.
gongor om dagen, morgon och affton, att Gudfrnchtige människors hiärta igenom sådant kläppande måge förorsakas.
~tt åkalla -gud.
III. Om Kyrckiofreden är beslutet, att när någon öfwer-faller sin nästa med hugg och slag, antingen på Kyrkiogården, Kyrkiowallen eller Kyrckiowäg, tå skall Pastor
nästa helgedag där efter kalla heela församlingen i Sochnestugan, och fråga dem , om de willja hålla dem som bådeemot gud och kyrckiolag· syndat hafwa; Säja de ja där till ~
sh blifwer ther messofall; men willja de . hiälpa till att den
brotzlig·a skall straffas, må Kyrckioherden giöra tiänsten i
Kyrkian, och han som förargelse åstadkommit hafwer, skall
ståå för Kyrckedörenna öch bidja wänskap af Guds församling, och gifwa straff effter Kyrckeordningens innebolL
IV. Så är bewilljat, att uti alla församlingar skall sättias
wi~sa Kyrckewachtare, hwilka heela Socknen skall förswara
och beskydda: de skola gTanneliga gifwa acht uppå, att
ung domen motte blifwa qwar i Kiörckan, på dät att all
og udachtighet och guds ords förachtelse motte förta gen,
warda.
V. Så skall uti alla bygdelag sättias wissa och beskedelige männ , som sko~a hafwa opseende med them somsällja ööl och bränwijn, medan tijdegiärden holles: de som.
där skyldig·e äro uti , skola straffas. han som säll j er slwll
gifwa til kyrckan 1 dal til straff, och de som kiöpe gifwa 1 m.
VI. är och beslutet, att inga christelig åhörare här effter
fördrista sig taga af de fattigas pänningar i kyrckan och
och ehll skall hlif:a th er Yi dh som förr g im·d t ä ln· uuh vth g-if: a th z som
h vari om och ehll om t ill ällcl t ähr.
-
19 -
dem effter sin egen godtyckio utdela utan Kyrckeherden
skall wara förtänckt, att lefrera them här wijd domkyrckian.
VII. Sft är och bewilljat, att löse konor, som sig uti
okyskhet besmittat hafwa, skola ståå i 3 Söndagar för
kiörckedören, och sedan skall kyrckioherden lftta taga hänne
in uti kyrckian, effter prädikan, medan folket är tyst, ställandes hänne mitt på kyrckegolfwet. 1)
VIII. är och beslutet, att ingen troolofning skall skee,
der för rätt troolof nin g wara gillad, med mindre att en af
prästemu är thär tilstädes , och att kyrckioherden warder
här om 14 dagar tilförenne åtspord och tilkiänna gifwet.
IX. När någon person aftar barn, för än hon är trolofwadh, tå skall hon tagas in i kyrckan , om en böneclag
för prädikan, mitiori forma quam reliqua; men är hon laglig a trolofwat som förmält är, tå må bon niuta så mycket
ä chtenskapet åth , att hon intages lijkasom en ächta q-.,vinnn .
X. elen som will ryggia sin troolofning·, eller icke bolla
clät han lofwat hafwer, han skall först mista dät han hänne
gifwit hafwer, och gifwa hänne äntå så mycket där til; til
cläcl tredje skall honom intit annat gifftermål tilstädias eller
effterlåtas på 3 åbr: men hafwer han besofwit och belägrat
hänne, will sedan skilJjas wijd Minne, tå skall han förskickas
hit til Dom Capitlet, dock först hafwer för lag och böte för
sin synd effter lag. 2 )
XI. Om Domkyrcketunnan är beslutet, att bon årligen
skall lef wereras ifrfl. hwar församling til kopparberget, eller
och så monga p:gr, nämliga 3 daler.
' ) Avshiftell i R l 906 tillfo g ar följallcle: och se dhall halldi a med h
h e ull e eftersom i Nye han c11Jook en ähr fö rfattat.
9. Om Man sp ehrsolle u so m m edh henn e th e u syuclh b e drif:i t haf:r
ähr b es lutit a t t hall autiughen skall ståå breeclhe vijclh h euue e ll er giffwa
hy ridan 2 clhr till Böt.h e.
10. Ahr och Beslutit at lö s el<ouor när the låtl1a s igh för ste gå nge n
b e clrag ha , S tå ör Soc lm e kyrkian, thell alldm gång h en för p [r jostek yrkian ,
komm er holl tridi e g å ng h en ig hell sk all h o n säuclha z hijt till D oo ml< yri< ia n.
2
) N 1906 till ägge r: 'Thez wigsel som beso{' n äll r. l±. A hr Bes lutit, att
nä t· Brudhe n ähr haf: andh e, la ska ll h o n vijas li va rken m eclh Juu g fn1 sh uclh
h ell er IIU str os kruclb , och sk o la th e g ifvaz t ill s am m all e fter mä ss an , m eclh
m indre h oll lliu Lh e t· sill Bnn1hgumm e ålh för hall s p ehrso lm skull.
-20XII. är l.J ewilljat, att präster som utan någon laglig orsak äro här ifrå Capitlet, ifrå prästemöte, skole gitwa för
b ö te förste go n gen 2 <~r; h war han kormner igen flere g·ongor
böte dubbelt, hwilket skall deputeras fattig·e studenter som
äro i Tyskland.
XIII. är och beslutet fö r den oläglighet som prästerna
haa öfwer 1 ) Longheden att komma hijt ut om Botolphi tijd,
derföre skola conventus Synodales blefwa hollne om mårmessan, effter att t å hwariom och euom kan wara Wglighed,
att hijt komm a ·för marknad en skull. 2 )
XIV. O m Sängeledni.ngen uti brudehuset är bewillj at,
att där som hederwärdh folck är och intet Sängelag tilfö renne är skiedt, tå skall prästen wara förtänckt, som icke
lagligit förfall hahYer, att want th ä r tilstädes; men hafwa
de tilförenne sammanlegat, så ·m å the och gåå til sängs
utan präs t. R)
XV. Skall och på alla högtijder lysas för de studiosis,
so m äre här ifrå Stifftet och äre stadde i tysklan d ; och
skall en af prästerna gåå med pungen, där som så mon ge
ä ro och pänningama skola sändas hijt til Domk yrckan .
' ) ofwau Låugheecl en (s ti\ r det i Ruclbeckii kyrkostadgar kap. XII
9), e n höjdst-räckning i Västmanlands l än , som fordom ansi\gs vara g räns
mot. Da lam e.
2 ) K 1906 upptar dessutom följande.
18. Hwaclh Cappelaueruas lööu
Ahn lan ger, måghe the förlijka sigh m edh paslorihus suis som the bäs t
kunna, doch så att lhe b ewij 11 t.hem all hörsamheet och lydn o.
") N 1906 tillägger: 20. Om Bull e ruesi saak.
Detta avsåg tydligtvis rättegången mot Domiuus Pet.rus .Nicolai Bullern resiu s, som studerat hos jesuiterua och blev lärare vid Kopparh e rge t
( [•'alun ). Han sade sig haft hi skopens auktorisation på e n aY B. utgiYen
bok, vilke t Rudbeck iu s föruP.kade. B. förmanades tala och sicriva bättre
( latin ), uuclervi8n i grammatikauR elemente r samt i Luthers katekes o. a.
nyttiga böcker samt akta sig för " th e gam bl e Munk eboker" så a tt han P j
inclrucke och utsprecle "u åg re ga lna menin g a t·" . Ej helle r finge hnu söka
få flera sor.lmar ti ll siu slwla, dv s. me ra soekeugå ng åt l atin eleverna Iii!
förfång för Vä ~ te rå s läroverks Hi rjuu gar. (Vä sterås clomkap. prot. 1Gl9
*
20
/to,
11
/ 12) .
-~l-
rg. Acta synodalia ANNO r62g. -')
Thet är.
Prästemötes Handlin g:r, hvilk e, vthi Wästeråås Capitel.
ifrå n then 3 in till then (). 7bris af then Högwyrdige och
Höglärdhe Berren Doc t. J o han Biskop och the t Wyrdiga
Capitlet, och hela Prästerskapet som till förbemälte Präste
möte kalladhe woro, samtycht och bewiliat är, och alvarIige n befalt att thet vthi alla församling:r v pläses och trolige n skall drifuit 'varclha,
I Att Catechesis sampt th es eenfalliga Spörsmål tillika
med h Catechismi årsslexa vthi ottesången fliteligen och
trooligen vpläses vthi Gudz försambli: och medh alwar
dri fuin wardher.
II Vppå all a f ri e dagar skall vngdomen af wissa BygdeL agh till kyrldan i hoop stemnas till Catechismi för höör,
'l'hen sin stemningh försummar skall böta till kyrkian - 2
marker, theras fad h eli eller husbondhe sk all inthe fö tT gåå
till. H. attwardh, ä n thet vthla.gt wardher.
III vVardher n ågo n bef unnen att han försummar So nda gz predikan, antin gen han blif:r hemma, eller annorstädes.
fö r re ese r, ther han inthe fåår höra g udz ordh, skall böta
till kyrkian 2 daler. haf:r han eij rådh till i)ening:r sätties
i kistan i 4 dygn.
IV. Skola och Byewachtarenar flit elige n tillsee, om
någon sälier ööl eller brännewijn vndher predikan, eller
vpå Store bönedaga rs eller om Söneda.gars aftnar till öf:r
flödh, så att th er af sk.ee r någon slagz måål, Böthe hwar
thera , bådhe tben som öölet sälier, och then som köp er 4
dahler. Konung·z saaken fö rvthan, hafuer han inthe böta
medh, sätties i kistan i 6 dygn . eller stå i wapen huse t 8
Sondng:r och banLysas.
V Medhan prästerskapet högeligen beswärer, att een
stoor deel iblandh theras åhörare stå till baaka, icke medh
een vthan medh mån ga äåbrs rättigheter, som the efftcr
') Avskrift i Xordinslta saml. Upps . uuiv. bibl. 1910 u:o 20.
-
2:J -
Gudz och Sweries Lagh plichtige ähre att vthgöra, och
medhan så dant är een olijdeligh Syndh som inthe böt· vthi
the Christtrognas för sambling:r lidhin warda, Skole för den
skull predikanterna effter kyrkio ordningen, sådana tröga
åhörare ingen Christen doms tienst them bewijsa: Som är
inthe begrafua theras dödha, Jnthe theras kyrkie gångz
hustrur i kyrkian intaga, eij heller wijia theras Söner eller
Döttrar. eij heller besökia theras Sinka: inthe Christna eller
döpa theras barn: eij heller till låta them gåå till . H. Natwardh, till thes the all sin rättigheet vtl1göra eller förskaffa
sig h wissa Lyftes män. j te m Samma Lag h och ordningh skola
och Capelianerna och alla för samblingz medhtiänare hafua.
Jtem Samma ordningh och Lagh skall wara medh them
som medh trögheet och tresko till baka äro medh then
plichtige vthskulder, som the till sina präste gårdz bygning:r skyldig·e äro att vthgöra.
VI Blifuer och alwarligen, ther 1\iöieqvellar jsom man
thet kallar/ än nu vthi nogra försambling:r brukas, förbudna,
hwilke vthi mångh åhr tillföreune hafua warit förbudne ,
Och emedhan ther af fölier een stoor ogudhachtigheet, som
är drinkerij, skrij och roop, stoor gudz ordz föracht . Therföre the som eftter thenna dagh samma Möieqvellar hålla,
och Länger olyclhelighen emoot gudz församblingars Högnödiga ordniug:r göra, skall huswärdhen eller hus herren
som Möieqvellen håller bötha f:> dhr, brudg·ummen om han
dijt sig·h medh sitt selskap begiff:r skall och bötha- 5 clhr.
och hwar och een som mdh honom i fölie ähr, böte - l
dhr. Och sedhan i kyrkian inthe blifua vigdher. för än
effter predikan.
VII Man förnimmer och många onöcligha bröllops.
daghar af måugom alt för längie håldne wardha, therigenom
förorsakas icke allenast st.oor bekostnat, vthan och stoort
öf:r flödh i maat och drych, ther öf:r månger sä~ter sigh
icke allenast vthi stoor gäldh och skuldh, vthan och moste
sedhan heela åhret smelta myckin hunger, Ther före på
thet, att all onödigh bekostnat, och myckin öf:r flödigheet
må för hindrat warclha, Skole för denskull alle the som
bröllop göra , och the som sig· h thij t förfoghe, warclha för-
-
X
2.1 -
i änchte, ther inthe Läng·er bröllops högtijdhen hålla, än till
ondzdagz middagen, wardher nogon sedhan futmin som thes
förinnan eij är af wijken, tå skall wärclen botha - l dhr.
-och gesten - l dhr. til kyrk.
VIII Blifuer och alvarlighen förbudhit , att ingen hvarken vthi ringa eller stoort kallats skall så öf:r flödeligen
-dricka, att ban inthe kan sigh siälf regera eij heller mins
om morgonen , hvadh han om afftonen talat hafuer eller
g iort . then ther meclh befunnin warclher, böthe till kyrkian
- 3 marker förste gången , sedhan dubbelt vp . så offta han
sigh för seer till thes han sigh bätrar.
IX Plägar och brukas onyttigha Skiutningar vthi nogra
försambling:r, ther af fölier myckin skadha, och må ngha
-förargelser, skall för thenskul sådhant aleleJes 'här effter afskaffat wardha , Och then Rom mootwillelighen gör, böthc
till kyrkian - l dhr. för hwart skott, bössan tages af ho nom som then ägher och sälias bort till kyrkio1ies tarfuer:
X Emedhan stoor oLydlma finnes hooss een part på
kyrkievallen ståndandes för predikan, och göra ther ett
.S qvallertorgh och inthe komma till g·udz tiänsten, för än
the warclha tvingaclhe och clrifne in i kyrkian, Sådant nö.digt Gudz folie skola inthe blifua strafLöse, skola för den·skull kyrkiovachtarena, sampt medh . klockaren them vp-s krifua, och sedhan theras N am p n kyrkio herdhen och the
2 4 antwarclha , och låta them bötha, hwar thera till kyrk.
2 öre och sedhan dubbelt vp till thes .the sigh bättra Samma
Lagh och ordningh skall wara om them som . gåå vthaf
kyrkian eller församb. ante benediet
XI Medhan Man förnimmer stoor oskickeligheet vpkomma vthi nogra försam b: medh vnge folket som slagga
sigh tilhopa vthi Lekestug·ur, ther skrieka och danza, clrika
och sverma, och mykin annor ogudhachtighet beclrif ther
.af offta fölier slagzmåål mordh och dråp, att så dant motte
blifua afskaffat skole bygde wachterenar medh sådant Lekestugurss folk. hafua flitigt inseendhe thet predikantema
til kännagifua, och thetta böthe . them på Läggia l) then
s om them inrymmer att danza i sitt l~us . böthe 2 dhr. den
-
24
som dijt sälier öölet l dhr . nlle the som dijt komne äre
b ö the l mark till kyrk: göre the så offtare, b ö the 2 Dubbelt
XII Ther någor finnes som sellan eller qch åhr odn
dagh inthe gMr til H Nattw: willia the sigh inthe bätra.,.
och ther efft fliteligen achta sin christendoom. skole först
af predike stolen nampngifuas och Lysas till bätringh si
noluerint parere admonit: Sättias medh allo ifrån försam b ::
FINIS:
QO.
[Synodalbeslut 1679 ,;/n].
A cta synodctl·ia Anno 1679 1 ). T hen ö. septem b:r begyn tes.
synodus effter wanligit sätt: Först med Prädikande i kyrkian.
ldock. 'i. af Pastore H:t· Hans i Söderberchie. Textus Evang :
Johann. 17 . Hrec est vita reterna. etc. Sedan begyntes.
Disputat: h. 8. Articulus de Deo ex Hafenreffero. Prreside
Mag: Gabriel: Holsten. Theol. Lect: ordin. H.espondentib.
Dn. Olavo Biörn Pastore in Kumbla et Dn . Olavo M.atthire·
Schedenio Pastore in åh!. och Continuerade in tillldock. 11.
Effter middagen h . 3. ge k R n diss: Episc : med Consist:
och Clero in Consi5t:
I. Hölt Rndiss: Episcopus en oration till heela Olerum
med en takseijelsse till dem, som hafua behagat lyda bans.
kallelse till denna synodum; och förmäler huru enigheet.
uthi gudz fruktan skulle bäst kunna hållas wid makt hos.
buar och en, andragandes der hos orsakerna buarföre sådana Conventus skee plägar.
II. Rndiss: Episc. säger att en lijkheet i alla försambUngar öfuer heela Stiftet bör wara, och frågar på buad sätt.
Catechismi öfning skall fortsättias med fruckt .
III. Predagogi som på åthskillige orter hafua sig p å .
landet underhållit, huilka , för detta besnärliga kriget, eij
') Enligt protokollsuolten. Vid första raden står i marg inalen: Acta.
synodalia A:o 1679. 5. septemb :r. (Protokollsl) oken i Västerås domkapitel s.
arltiv ).
-
2ö-
omolesterade blifun, böra genom H:rr Landzhöfdingarnas.
handräkning Consen.tems.
IV. Hustrur och Enkior på sombligs orter, föruthan det.
att de informera barn in Catechismo, tillijlm lära dem syy,
och der igenom sitt vppehälle sökia: Ehuruwtill på sombliga
orter, när det in på Sommaren skrijder, hos gement folk i
synnerbeet, på landet, plägar brist blifna på spijsning att
underhålla slijka personer; huillcet kan beroo wid en god
pastoris försiktigheet, ett sådant högnödigt wärk förfordra.
V. Klockare wid församblingarna pläga barn för en
billig· pänning wnderwijsa uthi sina Christenelom stycken.
VI. Pastor uthi huar försambling, bör alla Söndagar
taga för sig en ho op af Fö rsam bl ingen; Jtem Comminister
een deel, och der Adjunctus med scholemästare på landet
finnas , huar sin deel, att iuformera uthi Catechismo; ty een
gång om åhret allenast, ställa buar och een af ungdomen
till förhör, synes aldeles fruktlöst.
VII. Huar n·elca bör hållas Prädikan på landet, och den
det försummar, som ibland her till :,;kedt är, skall ställas
hi j t t till Consist01·iwn med tillbörlig pli ch t; och är Rndiss .
Episc. mening, att Doct: Paulini Catechismus då Prädikas
pft landet om fredagarna, men i Städerna är tiänligit att
een book af P.ropheterna prädikas, då bör och Catechismus
med de närwarnnde examineras.
VIII. Hafuer och w a rit brukeligit, uihi Sahl. Doc t: Lenrej
Archiepiscopi Upsal. tijd, när pnejation till Evangel war
itndat , lästes sedan upp ett stycke af Catechismo , med en
kort förklarning , effter ungdomen och gemena folket , kunde
då s å mykit bättre fatta , förr än de af långt sittiancle, af
s ömpn förtyngde blefuo.
·
IX Elliest är merändels brukligit på landet, att ett
bodh , articel eller Böön allenast, buar Söndag af Catechismo
med Doct. Luthed förklarning, och de andra styckerna,
som föllia bwar efter andra i ordning, uthan någon der
öf uer förklarning wpläses af Prädikstolen; fiedan Prädikas
Söndagz Evang·elium .
X. alla otte sång·er i Städerna Prädikas ett styke af
Catechismo.
-
~6 -
XI. Examen Catechismi bör skee emellan annangången
·och sammanringningen af Pasto1·e, Comminist1·o och Aäjnncto som tlll förende förmält är; doch så lagandes, att
siälfua prädikan på Söndagarna litet förkortas, der emot
åther, skola E xamina · Cateche#ca p1·olongeras. Icke heller
io rdras så noga Examen af de åldrige, som de unga, doch
alwarligen förmanas , att gifna akt uppå, att de må lära,
-och der de intet willia komma tillstädes, uthan, genom
tresko , och gudz ordz wanwyrdning absentem sigh, den ena
tijden effter den andra , sökes bistånd till lydno af bmchio
seculct1'i.
XIL Skrefftresor måste änteligen brukas, att föruthan
Catechismi E xamen då drifues, må och thesslijkes bättre
fömimmas om huars och ens lefuerne i huset och byar
omkring.
XIII. Ingen må gå till Herrans högwyrdig·e nattward ,
eller inträda Ektenskap , förr än han sina Christendoms stycken har lärt, så till orden, som till theras rätta förstånd,
huilket skall uthi alla församblingar af Prädikstolen förkunnas. Men der någ on af hög ålder, eller af oförmögit
först å nd funnes, som intet kunde läsa, eller lä<>a ofuanl..Jl~
Catechismi stycken, der han befunnes intet gö ra af förakt
och ge nstörtigheet, må öfuersees med honom, så wijda tohlas
kan, allenast han pröfuas förstå thet orden innehålla.
X IV. E en kyrkio book u p rättas n thi hua r försam bli ng ,
1nlar uthinnan författas och upskrifues · Christning barn, så
af Elda som oäkta säng födde: Item huru många paar brudfolk ln1art åhr wijas; med buad meer som kyrkiones saker
nödi gt angår . .
XV. Föreskrift för Tiggiare, att den icke må så· late
extendera sig, ty som skeer merendels , att de som hafua
allenast en Pastoris wittnesbörd, löpa kring om heela stifftet
·der med, huilket är ett stoort missbruuk; uthan böra haf ua
der om Prropositj wittnesbörd, huruwijcla de må tillåtas gåå:
-Elliest må buar och een i detta fall rätta sig efter tiggiareordningen.
XVI. Vplästes af kyrkioordningen om Prästerskapet,
:hurulunda de böra förhålla sig i kläder och lefuerne; vid.
-27-
Articul. exhibit. in Coronatione p. m . Regis Johannis Anno
l 569. Item buad straff dem må föllia, som befinnas uthi
marknadztijder gå uthan kappa , med huijt halsduuk , och een
käpp uthi handen; Eller och med gråå stackot kappa. Resol.
b9r . Citeras till Consist01·iwn och plikta derföre, som be- ..
finnas ej hålla sig her effter.
XVII. De som äre åldrige, do ch wäll meriterade, och
intet blifua hiälpte, som Exempel finnes , uthan de som sittia
Adjuncti i församblingarna , inställa sig med Sochnen efter
P etstoris dödh , och sålunda stäugia dem som wid små schoJar
länge tiäna, emedan stifftet är så med Präc:;ter vpfylt. Resol.
Der stora Pastorater äro, och klockarebordet blifuer löst,
må Adjuncti i medler tijd der med blifua hiälpte 1 ), till des
bättre gifuas kan.
XVIII. Huru en Pastor bör introduceras uthi en försambling till Pastoratet, nembl. att så wäll introducens som
introclucendus böra investiri, och haf ua på sig mässe kläder,
so m till förende wanligit har warit, och ännu uthi andra
stifft brukas. Resol. Dett må sålunda här efter i detta stifftet
-och så skee.
XIX. De som absentera sig uthi Synodis anniversariis ,
·om de böra slippa böter eller eij? Resol. uthi Upsala Stifft
böter 2 RDr. in specie huar och en, som uthan skälig· och
'\V iktig orsak borta är; huilket mft och här ouse1·vems.
XX. Om visitemingm· uthi församblingarna; så bör en
kyrkiobook uprättas , huaruthinnan inventeras alla Präste.gårdars egendom , åker, Engh , huus, med huad der tillhöri gt
:är, så att huart åker- och Engstycke, des längd och bredd ,
bör wara upteknat, huarest de belägne ähro, och huru
många tunnland huart och ett stycke är. Huarföre bör till
det ringesta icke allenast wara wid buar försambl: item
·hos huar Prcepositnm en sådan book, uthan iämwäll wid
Dom Capitlet en lijka lydande.
XXI. Elliest bör P.mpositns taga uthaf kyrkiorådet med
sig, när han i församblingarna visiterar, som kunde på sitt
samwete berätta och see, buad som finnas kan Präs tebordet
') Nä r klo cka rebolet blev l edigt sk ulle hjälpprästen erhålla det; så
cstaclgades redan J 596.
-
28-
tillhörigt, och om något wore borttag·it, huilket berättas uthi;
Bergz sochns försambling wara skedt..
XXII. Fins och mångastädes i Prästegårdar, att husen
äh ro mykit förfallne; och om des 1·epamtion, bör pådrifuas
af pastm·e; Men bönderna der emot besnära sig, att de i.ntet.
få math och dricka hos sin kyrkioherde medan de arbeta
Resol. bepröfwas wara slöiligt, att blifua wid som waant är,
och praxis på huar ort warit har.
XXIII. Bönderna äro pliktig·a hålla Frästegården wid
makt, antingen kappsäden räcker till eller intet, huilken
kåppsäd, brukas hos en part till Frästegårdars 1·epamtion.
XXIV. Om bönder i församblingarna döö bort., frågas
om då uthan åthskillna t uthfärdzprädikningar bör hållas? Re sol.
Såsom uthi lijfuet är åthskilnat emellan högre och nedrigare
Ståndzpersoner, så må det och wid dödz fälle observeras;·
doch må en Kyrkiowärd eller Sexman niuta någon större
heder än andra, nembl. med uthsiung ande, men ingen prädikan i buset.
XXV. Dee lijk som skola på kyrkiogården begrafuas;
frågas om de må stå under prädikan i kyrkian? Resol.
Tillåtes med de wilkor att de gifua något anseenligit till
kyrkian.
XXVI. Sombliga pasto1'es besutim sig öff:r Torpare ,.
som intet hafua åker eller Eng·, och intet willia gifua till
kyrkian, kyrkio heerden, eij heller någ·ot dagzwärke utbgöra .
J lijka måtto inhyses folk , som lijkwäll willia sina Salighetz
medel nyttia lij k a med de andra? Res ol. gånge effter Kong l.
1'esolntion, att de gifua tuå mark Svänska, elle r 16 öre Sö!E:r
mtt och göre sina wanliga dagzwärken , nembl. tuenne, och
hafue sin kost i Frästegården så länge de arbeta: och buad
elliest som pmcticabelt hos huar och en finnas kan.
XXVII. Kong!. :Maij:ttz placat om Barnmo.rd , skall tree
gångor om åhret p:\ alla Prädikestolar vpläsas.
XXVIII. Calleeten och Klockarpänningarna böra alla
på een gång in Consistario lefreras.
Dessa Acta äro öfuersedde, förbättrade, aftrykte och.
kring om Stifftet l: ände af Rndiss: Episcopo . Doc t. J ohanne·
Brodino.
21.
[Västerås stiftsstadga 1679].
IMMANUEL!
Ehrewyrdige, W yrdige, Högh-och W ällärde Herrar, Pro b s ter
och Kyrckioheerdar, i thetta loffl. Wästeråhs
Stifft, uthi Christo käre Bröder, Gynnare och gode Wänner.
D:r• Ehl'e- och TY yn{: "· tilskid:as hä1· med, cffter Ed e r begäran och min Tilsti.yelse, hwad här i vVäst er:\hs affhandlat och belehvat bleff uthi sidstholdne Syn o do:
l\'Ieclh någon Tilökning af thet, som förmenas ännu lända
til tå omtalte Catechismi Läros , och thes Öfning·s befrämjelse, sampt Församblingens nytto. Man haf\\rer ock rådh·
sampt funnit , at lå ta thetta omrörcia aff Trycket uthgå,
sål edes at förekomma och betaga then Möda som nffskrifwandet, så ock thet drögzmåhl, som således Commnnicationen ther aff, elliest förorsaka skulle. Med ftijtwänli gh
Begäran, och troligh Förmaning, at thetta, uthi alle Försambling ar motte tagas i acht, och , så myckit giöl'ligit är,
med ftijt uthi Wärcket ställas: På thet uthi alla Församblingar, här i Stifftet, een Lijldormigheet, och enigh Method,
må stifftat och hållen blifwa. Önskandes iagh aff alt Hierta,
at thetta kunde lända GUdi til Ähro, och hans Försambling
til Nytta och Upbyggelse! Wärs HErres JEsu CHHisti Nådh
ware medh Eder allom! Amen!
E
JOHANNES DRODIN US,
E pisc. Aros .
-~o-
Ahr r67g, den 5· Septemb.
I
Prestemöthet,
uthi Wästeråhs,
Blefwe effterskreffne Moment, uthi samptelige tå församblade Fresterskapets Nährwaro, förestälte, och af them
nyttige ehrkände, at ställas i wärcket, och hwad
the inneholla, practiceras uthi alla Församblingar i samma Stifft.
I.
C
Atechismi 6/tn·i ng och Fö1friimjelse d·r ijjwes medh allo
.flijt. Ty såsom Kuuskapen om GU d h, och the s heliga
Wilja, om Saligheeten, och hwad wij troo och giöra
skole, kortteligen författat är uthi Catechismo: Så åligger
thet oss, lnvilka waka skole för wåra Åhörares Siälar, såsom the ther Räkenskap skole göra, anwända all flijt på
Åhörarenas Upbyggelse i theras Christendom . Och thet eenkannerligen medh Catechismi Läro, thes rätta Uthtydning
och Gudelige Öffning. Hwilket befrämjes både medh Lämnde
och jö1·hömnde.
I. Först medh Lärande förrättas thet,
A. Publice och o.ff'entelig uthi Ky1·lcian aff ordiuariis Ministris medh Predi lcancle.
l. På Landet således, at Lärarena predijka (l.) Catechismum uthi \V e ck o- Predilmingarne, hwilcka bollas , th e r
twå Kyrkior äre, uthi then Eena om Onssdagen, och nthi
then Andra om Fredagen: Och thet således, at först upläsas the fem Catechismi Läro-Stycker. Sedan ther aff, thet
som tå predikat blifwer, hwilket enfalleligen och grundeligen uthtydes och förldares, medh thes anhörige Lärdomar,
Träster och Förmaningar. Then Siälesörjare som Wekopredilmingarne försummar skal therföre stånda til swnrs uthi
Cousistorio, och tilbörli g en plichta. (2. ) Uti Sondags och
Helgedags-Predikningar, loco Exordij, upläses itt Hu fwud-
-
31 --
stycke med Lutheri Förklarning, men på store Högtijdzsolenne Böne- och Tacksäyelse-Dagar, upläses thetta intet.
2. Vthi Stiiderne upläses intet Catechismus på Son- och.
Helgedagar (m indre på bemelte store Högtij dsdagar) uthan
uthi Ottesångs-Predikan, tå ock ett Stycke aff Catechismo
predijkas. Uthi vVekone, predikes någ-on Book, antingen aff
Propheterne, eller någon annan aff then heliga Bibel. Men
uLhi the Städer, ther ingen Ottesång balles, skeer thenoa
Catechismi förfrämjelse uthi vVeko-predikan, på ~;ätt som
förbemelt är. Beqwemligaste tijden til Catechismi Lähra
och Förhöör, uthsee Reverendi Domini Pastares sielfwe _
Tit och proponeras the förnehmste eenfallig·a Frågor och
Spörsmåhl, som här til hafwa warit brukelige, och Ungdomen bäst är wahner medh.
B. Privatim hemma i Hu.sen, kan ock Catechismi Lära
idkas, nembligen : (l.) Ther Barne-Schalar äre, skole Predagogi icke allenast lära Ungdomen wäl läsa i Book etc. Utan
ock, för all ting·, lära them sine Christendoms Stycker; så
ock wäl förstå thet the läsit hafwe. Hwilken Ungdom sedan
kan lära the andra, som intet gå i Scholan : Ther til the
ock så trolig-en och flijtigt skole förmanas. (2.) Uti någre
Församblingar hafwer här wal'it Dieknar, hwilke ömsom,
nu i thet ena Bylaget, nu i thet Andra, hafwe lärdt Ungdomen Catechismum, och läsa i Book. Thet wore wäl, at
ock så bär effter, sådane til Ungdomens Information kunde
förskaffas: Och torde wäl sådana finnas uthi Scholarne, besynnerlig The, som uthi studier intet kunna fortkomma:
Förthenskull man och them ther til svadera och råda wille ;
Och Reverendi Pastares intale Föräldrame, at the effter sin
lägenheet them för sådan sin Tienst belöna. Och på thet
sådana Dieknar icke må blifwa molesterade aff vVärfware,
som för thetta skedt är, eller ·w idh Knechtskrifningar tag·ne
för Löösdrifware, wil man sökia för them Högwälborne Hr.
Landzhöffdingens frijheetz Breff, så ock Kongl. 1\iay:tz, på
nästkommande Ri,ikzdagh. I medlertijclh kunde och Hustrur
elle r Encldor thetta förrätta; thet altredo somblig·estädes
skeer. (3. ) Synes intet mindre rådeli g it än nyttigt, at wedh.
hwar Kyrkia wore en godh Klockare, hälst then som kan.
-33-
32-
-läsa och skrifwa; Så kunde han, jempte Klockaretiensten ,
want Barn Scholemestare, besynnerlig ther ingen Schola
eller Prndagogus är, och han få therföre serdeles Löhn a.lf
Barnens Föräldrar. 'rhet oeh Kong\. May:t befaller uthi
Privil. 7. Punct.
II. Fö1· th et Andm, skeer och O<ttechismi Befrämjelse
med Examine och Förhöö1·, som holles , i Stiiderne, som bemelt är, och på Lanclet
A. I Ky?'lcian uppå Sönn- och Helgedaga r, straxt thet
är Ringt andre Gången; och the t således: Ungdomen fördelas i så monga Hoopar, som Lärare ä ro uti Församblingen: Pastor tager en Hoop, Sacellanus En, Adj unet us
Een, P re dagogus (ther någon är) också en Hoop, til at lära,
och förhö1:a; Nähr'vvarande the, som til ålder komne äre,
hwilka då stå uthi sina Bäncldar. Thessa kunna således
11thaf Tilhörandet lära sin Christenelom; så ock sigh pårninna hwad the utbi sin Barn- och Ungdom, ja alt sedan,
lärd t hafwe: desslijkest höra hwad theras Ungelom hafwer
lärdt; eller hwad brist och mangel hoos theras Barn och
Tienstefolck finnas kan, lwirilket sökes at förekommas , i thet ,
at Föräldrarna alffwarligen förma nes sådan Brist at rätta,
i ty , at the tilholla sin Ungdom oförsumligen bijwista Cntechismi Läro och Öffning, etc. Examen prolongeras, och
korttas Predijkan .
Holles tbesslijkes Examen och Förhöör,
B. Vthi Skr~(}'tehold, som bär Skr~tltereso1· kallas, hwilka
äre myckit nyttige och nödige, besynnerlig ther stora och
folckrijke Församblingar ä re; Ther hwar Rotha eller By·
lagh, på Sön- och Helgedagar, intet kan konuna til Examen
i Kyrckian, mehr än en, åth högsta twå gångor om åhr et,
fö r thenskul för rettes Skrifft-Resorne offtas t som ske e kan,
således
1.
Tijden
monga
på en
Söndagen näst tilförende förkunnas aff Predikestolen
och Rnmet til Skrifftehollet, och stämmes tijt si't
Familier, både Unga och Gambla, som pröfwas kan
gång och ett Ställe, kunna läras, undenYijsas och
fö rhöras.
2. \Vedh Sammankomsten förhöra Lärarena huru Ung-
(Jomen kan läsa sin e Christendoms Stycker, och wäl förstå
thet the läsit hafwe. Thetta fö n· ettas, effter Apostelens Förmaning, med Sachtmodigheet och Lärdom, om the intet
kunna rett swara, eller något stapla; nnd erwij sandes them
kortteligen och eenfalleligen thct retta Förståndet.
3. Ther til holles een richtigh linierat Skrifftebook, ther
uthi annoteres emellan Linierne, hwars och ens Profeet
medh särskilte Signis eller Märcken , för them som wällijtet- eller föga läsa kunna; eller förstå hwad the läsa.
So m alt redo sombligestädes een sådan richtigh Book ho\les.
4 . Både uthi Kyrckian och Skriffth ollet, skole the tilho llas at läsa, Clare, distincte & alta voce; men icke bwiska
eller sussla fram Orden, hwilka the läsa, thet wid b Visitationen bef unnit är, sombligstädes skee, så at Examinatores
intet höra kunna bwad the säya, swara ell er läsa.
5. Vi'idh Läsandet, holles the och til Gudeliga åthhäfwor, at the böya sina Knä, när någo n Person i then helga
'I'refaldigheet nämpnes; så ock boll a tilhoopa sina bara
Händer, effter som the tå in för GUdh , sine Böner och
·rrroos Bekännelse gö ra .
6. Effter förrättat Examen och Förhöör, ransakes och
·effterfråges, huru the lefwa uthi sine Huns och Huusholdningar? O m th e läsa Affton och Morgon? så ock t il och
frå Bo rd z? Om the bedia för Konungen, och om allm ännelig Landzfrijd? (ther til the ftijti gt skole förmanas) thessJijkest hwad feel och brister som finnes hoos en och annan,
.medh Trätor, olydna, swordom, Sabbatsbrott besynnerlig på
solenne Bönedagar, etc. thet corrigeras. Kan sådant ther
intet rättas, remitteres til Kyrckiorådet och Sochnestämma,
eller til werldzlig Rett, eller til Dom-Capitlet, effter Sakens
bes kaffenheet, sampt brottets och förarge lsens stoorheet.
7. Torde icke wara oråcleligit, at en eller twå Gucl·fruchtige, b älst aff Sochnenes Säx män ock så ther tå wore
. tilstädes, såsom Prestens 1\iedhielpare, at bolla g·odh skick,
förhindra hwa.d tber emöt löper, retta och affskaffa alla
fe hl och brister, så ock straffa the Olydige och brotzlige.
Oeh skola widb Skrifftehollen ing<t Bekostningar giöras, ell er
!Dryckenskap föröfwas, at undwijkas må Lastarens Dom.
3
-
34-
8. Enär någon 3ff then eenfallige Ungdom, förste gången
wil begå HErrans Nattward, moste han förruth thet kungiöra t;inom Kyrkioherde, och först aff honom sielff, eller
hans Comministro, examineras uthi sin Catechismo och
Christendoms Stycker, t;å til Läsandet, som til thes Förstånd· Sammaledes och the Enfallige, som förstegången
)
wilja begifwa sigh i Echtenskap. Inge aff thesse admitteres
til Altarens Sacramente, eller Echtenskap , förr än the, hwa<1
förmält är, lärdt hafwe. Thetta affkunnas aff Predikestolarne,
them, som wederböre, til effterrettelse. Hwilket them tU
flijt at lära sin Christendom, wisserligen upwäckiandes.
warder.
IL
Såsom Privil. 6. Punet förmäler; At emedan Biskopens
och Consistorij åhåga bör "vara huru alla Församblingar
uthi theras ombetrodde Stifft måge kunna beställas medh
dugeliga wällärde och Gudfruchtige Prestmän; Så skol e the
ock hafwa macht, at rett, effter Lärdom, ålder och förtienst,
sampt Gåfwor och Dygdalefwerne, uthdela Beneficia Ecclesiastica: Ty skole the, hwilka förmena sigh hafwa skähl
någon Legenheet at begära, infimia sigh hoos Consistorium,
som hwar och ens Lärdom, förtienst och qualiteter bäst
weet at pröfwa och skatta. Men löper någon ther effter,
eller lönligen practicerar at få FörsambUngens Vota och
Kallelse, eller molesterar hög·a Öfwerheeten, och andre förnehme Herrar och Ståndz-Personer om Promotorini; Then
skal effter Privilegiernes 17 Pnnct, citeras, ställas til förhöör, och, effter som hans brott wara kan, plichta, och ti1
Lydno bollas.
III.
När en confinnerat Pastor wärkeligen träder til K.yrkioherde Embetet, moste thet skee medh een solenn Investi-.
tura, eller offentelig·h Inwijgning, lnvilken ingalunda bör
sättias tilbaka. Ther widh och i acht tages hwad Kyrie
,Ordn. fol. 68: p. 2. förmäler. Tå moste både, then som Investituren förrettar, så ock novus Pastor, som instält blifwer,.
Embetet til heder, hafwa Messekläder uppå sigh . Sammaledes när han i Kyrkian messar, och HErrans Nattward
u t h el el ar.
IV.
Ther niigor således Iwmmen är til itt Prestegäld , skal
han, ifölje aff Kyrk. Ordn. fol. 69, granneligen beskrifwa
och uptekna Inventarium .
l. Fö1·st p å all Kyrkiones och Prestegårdz 1·örli ga Egendom, som äre Kyrkiones beholdne Penningar, Böcker, gambia
och nya Breff Documenter och Domar på Kyrkiones, Pt;esteCaplans- och Klockare Gårdars Egor. etc. Så ock Prestegårclsens Inventarium effterfråga, och granneligen upskrifwa
låta: Som är: Inventarij Sädh, Boskap , Husgeråd, och alt
annat, som honom warder handfångit. Thetta förbemälte
bör skee uthi Probstens nährwaro, tå han Investituren förrettat hafwer, så ock Kyrkiowärdernes och the äldstes nährwarelse. Är någorstädes thetta än intet skedt, moste thet
ofehlbart skee, hälst när Probsten visiterar. Och skal, som
Kyrkio Ordn . cit. loc. förmälar, Skrifftena (underskrefwen
aff här bemälte) fönvaras i Kyrkiones Kisto, på thet icke
skal warcla någon twifwelzmåhl, eller Träta framdeles, när
samma Inventarium skal lefwercras igen, förbättrat icke
effter talet, uthan effter Wärdet. Vidimerat Copia ther aff,
kan Pastor taga, och för sigh, och sine Effterlemnade, bebolla.
v.
2. S edan uprättes också itt Inventarium upprt all Kyrkiones-Prestegårdz- Cap lans- och Klockaregårdz Fasta, ehwad
nampn thet hafwa kan. Nampnet, eller hu-ru thet kallas,
anteknas o och inskrifwes utbi inventarij Booken. Nembligen,
(1.) Alcer, både stor och lijten, Wretar, Täppor, etc . och
huru mycket utbi hwarthera uthsåhs . (2). Äng, lijten och
s toor hwar för sigh, och huru monga lVIans Slätt hwarthera
~r , e!ler huru monga Slotterkarlar then affslå pläga. (3.) Haga1· ,
t1l sm storlek, sampt Skough och Uthmark, och huru wijda
the sig h på alla sijdor sträckia. (4.) Så ock Fiskewatn, Qwarn
- - 37 -- ;j() -
och qwamstä lle, Hambrar, oc h alt annaL, hwad thet w ara
oeh heeta må . (S .) Item hwad p å ett eller annat Stelle kan
wnr a kommit ifrftn Kyrkian , Preste- Ca plans- oe h Klo ckare gårdar , sampt huruleeles sådant th er ifrå nkommit är.
Thetta Inventa rium upr e ttes aff Pastor e loci, Ky rkio r å det och the äldsta i F örsamblin gen ; uplä,ses uthi allm ä n
Sochn estä mmo , u thi s amptelige Soclm emä nn e rn es n ährwar o,
och fr åges, om ick e således b efinn es, som upte knat är?
E ll e r om the me dh sk ä hl mehra wiste, för then Ky rkian ,
Pres te- Ca plans- och Klo c k a rbol e t, nu w a ra kommittb er ifrå n'?
Se dnn enär Probs ten visiterar , upre par han th e tta Inventarium uthi h ela Församblingens nährwaro me dh Förmanin g, at th e p å sitt Samwete wille ther om en sa nfärdi g
b e r e ttelse gifwa .
När nu a lt ric htig t ä r upteknadt, und er skrif wes aff
P rob ste n, Ky rkioh erd en , och K yrkiorå cl e t p å hela F örsa mb lin ge ns wäg nar : Sielfwe Ori ginal et, h ä raff, förwar es (äfwen
som t het fö nige Inve ntarium p å Ky rkia ns Mobili er ,) i Ky rkion es Kis to ; och vidim er at Copia a ff b e melte F asta, sidek es
til Consistorium , a t fönvaras uthi th ess Ar chiv o, sluif wi t in
quarto, inte t förn ähr in til margin es, p å th et, at thet ta må
kunn a inbind as särskilt för hwart Probsterij.
VI.
Är också nö dig t, b esynn erlig tå e n ny P as tor trä der til
Kyrkioherd e Emb etet, a t Syy n holl es.
l. Uppå K y rkiob yg na clt, n emlige n, Kyrki on es Murar,
hw alf, Fönster , D örar , L åås , Bog·årdzmura r , T aa k , e tc.
2. Så ock p å Huusen i Pres tegårcl en, Caplan s- och
Klockar egårcl en. Beskaffe nh ee ten a ff them not e res uthi K.y rkion es inventarij Book. Ther n åg on brist finnes p å förbe- .
m elte Byg·nadt, t å holles ock så Syyn n ä t' Probsten visiterar .
Hwilken förmanar Pastorem drifwa p rt, at hwad som fehlar ,
må botat och bygdt hlifw a.. Så. ock föreholl e r Sochn emä nn e rne sin Plicht och skyldi gh ee t, a t bolla la ga Byggnin g
w idh ma.cht, och a t th e t gö r es n åg ot i se nd e r eff te r möy eli gh eete n, på minnand es oc k huru th e t ltr t.h e m sielffwom
sk a deli g it, e när th e lå ta th e t fall a, som me dh rin ga Arbete
och bekostnadt strax kunde botat blifwa; men sedan medh
sit.~J.' t A~·b ~ te och Omkostnin g· g öras most e. Hielp er ing en
~o t ma.mng , hotas the meclh Straff; hielper the t och intet,
ta ~ag hför es, och , emot sådan tr es kheet, sökes alt skä li g it
ass1sten ce .
VII.
Widh Visita tion en ha fwer Sochnemä nn ern e uthi e en och
a nnan Församblin g för egifwit, orsak e n wara, at Huus en ä r e
förfah~e, n em?li gen , at the intet fått Ma.at och Dryc k , nä r
th e at b e tat p a Pres te -Caplans- och Klo c kare Gård a rs Bygo·.
na clt. ':'en. Cl.~rns berättade, at här i Stiffte t holles th; r
medh mt e t hJka , uthi somblige Sochnar få th e Maat och
J?ryc k ~1är th e b emelte Arbete g öra; uthi andra FörsambltJ~ g ar g tf~ves th em in ge n Maat. Pröfwacl es a ltså s käligit, at
bltf wa w1dh th e t, som aff å ld er hafw er w a rit waant, och
th e t som på h\oYar Ort oc h Stell e hafwer brukelig it warit.
VIlL
Uthi Synodo taltes om Kyrkioböcker , Skriff te- och Inv e ntnrij Bö cker i synne rheet, hwilke alle böre richti g't hollas :
Ther thetta ä n intet ä r s kedt, så förm an es, at thesse effte rs ~c r ef.n e Böcker, motte me dh th e t ford eli gs te inrä tta de , och
n cht1 g t holdn e blifwa . nembli ge n,
l. Inv~~1t ~rij Book , på. all e K y rkion es och Pres tegårdse ns e tc . rorh ge och orörlige E gendom , efftersom h ä r fö rmä lt ä r. l\iom. 4: 6: 6.
. 2. Räken sk a ps Book in folio Ther uthi g rann eli ge n upsknfw es alle Kyrkion es Inkomster och Uth giff ter. Inlcomsterne
1J~'/, then ena sijdan ; Th er specificeres hwaraff Kyrkion es Penn·J·n gar ~:ärkomne ä re; För hwacl prijs, och til hwem Wijnsaden a r förså.lcl. etc. P å then An dm Sij dan uthi thenna
Book n ~g a upteknas Uthgiffterne, til hwe m, och hwarföre,
snmpt pa hwad Dato p enning ame uthgiffn e ä re .
·- In ga Ky rkion es P ennin g ar skol e Ky rkiow ä rd e rn e uthla na utan god Pant, och skäli g Rän ta thera ff til Kyrkian ;
-
3~) -
;)8 -
IX.
Så ock Löffte, at the uthlänte Penningar, på sattan Dagh,
eller wid påfordran skole betalte blifwe. Eljest beUt~e then
som uthlänt hafwer. All Sknld til Kyrkian, besynnerllg then
som ]änge uthestudt, så ock then som intet säker n~gh
wore i tijdh at erhollas, uthsökie Kyrkiowärderne f~rderhgs t
som skee kan. Och thet, om så behöfwas skulle, formedelst
Execution , aH them som Justitien :tdminist.r ere , ?ch sko~e
alla Kyrkiones Penningar fönvaras i Ky.rkiones K1sta .Ch~vtl­
ken inge annorstädes bör sta, än i Kyrlnan, .~ner Sacnsttan)
·
tt·v Låa· s 11 war aff Kvrkioherden altJjdh skal hafwa
tnnom
J
< )
J
.
en Nyckel i sin förwaring·, och bemelte Räkenskap åhrllgen
H\,ta förferdiga. Privil. Art. 23 .
3. Protocol-Book , hwilken
distingveras i
t~;'å Delar,
illemligen,
.
.
.
A. 'l'h en jö1·sta D elen ä1 · Kyrkwnes 1\iemonal , ther uth1
rn som dörnu; medh theras Namn , och
no t eres (l .) <alla Ba
Föräldrars nampn; Ächta Barn särskilclt, och särskildt oächtn.
. och hwacl Dagh the ähre födde (2 .) Brudfolk som
n,
r
Bat
..
(") All·' Ll·J·I, som beoTaf\ves
meclh theras Nampn
0
'W!JaS.
o.
n
',.
'
.
.
och ålder . Hwarthera uneler sm 1ttul 1 bemelte Bo?l~. (4)
Förtekning på alla Kong\. 1\iayest:tz Placater, Oromngar
-och Resolutioner, besynnerligh sådana, som Prest~rskapet
angå. Hwilke noga efftersökes, bindes tilsamm~n, reg1streres ,
numereres antelmes Numeren ther uppå, utlu bemelte M~. 1
c'll fo" 1·wares uthi Sacristian , wederbörandom ul
mona ; o
Påminnelse, sampt hörsampt följe och efft_errettelse. Sammaledes och the Breff, Domar och Resolut10ner, som uthaff
Consistario til Pastorem eller FörsambUngen kunna want
-e ller blifwa skickade.
.
B . Then andm Delen ä1· Protocollum Casuum,_t~1er. ntlu .
noteres the fal l, som uthi Sochnestämmor, och Vts1tat10ner
:lire förelupne, skärskodade och aHclömbde. The störste och
swåraste Casus remitteres til ConsistoJ'ium. Thetta Protocol
·öfwersees , tå General Visitation holles.
.
..
c. Skrifftebook in folio. Efftersom här mentJOnerat ar.
M om. 1: Skrifftehold. §. 3. Betalning til thesse Böcker tages
.aff Kyrkiones Penningar.
Uthfärdz Predikan , må icke allom, som then begära,
t illåtas; Uthan höge- och fömehmlige Ståndz Personer: Ty
·s åsom uthi Lijfwet hafwer warit een åthskildnadt emellan
högre och lägre, så lir och skäligit, at widh theras J ord e ;färcler bör wara en skildnadt uthi Hederen.
x.
Til frågan: Om thet Lijk, som begrafwes på Kyrkio-gå.rclen, må stå i Kyrkian under Predikan? bleff swarat. och
aff Ven. Clero funnit skäligit: at om then Döde uthi L.ij ffztijclen hafwer warit heclerwärcligh , fördt itt Gudfruchtigt
Dygdelefwerne, enkannerlig om han en Kyrkiowärd eller
:S exman warit, som medh högsta ftijt hnfwer sökt K:yrkiones
bästa, medh Byggning, thess Inkompsts upfordrande etc.
'Then må niuta sådan Heder ; Doch så, at een Förährino·
"'
,g ih.,Tes til Kyrkian , h\vilket androm til Exempel och effterfölgd, medh berömmelse förkunnes aff Predikestolen .
XI.
Uthi siclstholdne Synodo, hafwe sigh monga absenterat,
en Deel ursächtadt sigh aff Sinkdom och ålderdoms Swao·"
'heet. etc. störstedelen ingen Ursächt giordt: 'l'her likwäl
Kyrkioordningen fol. 69 : p. 2. förmäler; At en Tijdh om
.å hret skole Prestemöte hollas , såsom aff ålder uthi then
'C hristelige Kyrkian hafwer warit Seed: Ty sko le alla Presterne
komma til Dom-Kyrkione etc. Förthenskul ther någor här
effter intet tå kommer i rättan tijdh tilstädes, uthan drager
sigh undan; Then skal, för sin O lyd no, wederfaras h w ad
honom uthi nästkommande Synodo skäli gen kan pålagdt
blifwa. Såsom thetta och uthi andre Stifft, brukeligit wara
pläg ar.
XII.
Efftersom Prestmän böra straffa andra för Lättferdig- \
lleet uthi Klädedrächt, therföre skole the theste bä ttre acht
-4140 -
hafwa på sigb, och stadigt blifwa widh then alfwarsamme
Klädebonat som theras Stånd bäst höfwes, och Prestmän
anstår at draga. Kyrlc Ordn . fol. 71. Så at the och ther·
aff må.ge ifrån andre Ståndz Personer kände, och för Prester ansedde warda. Förtilenskul skole the intet (besynn erli gh uthi Kyrkior, Preste möte, Städer, Marknader, och andra.
Samfunder) draga stackota Kappor, eller gå uthan Kappa
medh Halsduuk, och spånskt Röör i Handen; Icke h ellet'
draga stora och longa Kragar, longt Håår, Peruker och
· Calotter uthan i Nödfall , icke heller annat mehra, som
theras Stånd intet höfwes . Hwilket Kongl. May:tz Stadga
om Presternes Drächt strängeligen förbinder. Art . 27. Och
hafwer sadant medh sigh stor snöpligheet och rnongs Mans.
förargelse. Kyrie Ordn. fo l. 71.
XIII.
Kon gl. Mayest:tz P å budh angående Bame-Mord , skal,
effter thes aldranådigste ·wnja , och befallnin g , offenteligen
förkunnas twå eller tre gångor hwart åhr. The Pastores
som thetta tryckte Edictet intet hafwa , affskrifwe thet aff
them som hafwat, och före thet til förbemelte Kyrkiones
Memorial.
XIV.
11Ieclh Tig·giare moste s tricte bollas, lnvad Kongl. May:tz.
Tiggiare Ordning giorcl Anno 1642. för mäler. Hwar Försambling försörje sine Fattige medh Almoso effte r möyeligheeten. Ingen Kyrckioherde eller Probst gifwe någon Breff,
eller Föreskrifft at t.iggia, \Vidare än bemelte Ordning till å ter.
Art. 9 & 10.
XV .
. Somblige Pastores klagade ther öfwer, at the Torpare,
som intet hafwa Åker och Engh, wilja slätt intet gifwa til
sin Kyrkioherde , icke heller honom , för sin Tienst, något
Arb ete göra. Ven . Clerus hölt thetta "vara oskäligit, gom
sträfwer emoot Rättwijsan, Gudz Ord, och thet Bruuk som
mehrendels ä r uthi andre Försa mblingar: Förthenskul , erttersom Pastor medh Ordet och Sacramenten, medh Sochne-
budh e tc. ti enar så wäl Torpare som Bönder, ty är thct
billigt at ock th e sinom Kyrkioh erde sin Skyldigheet bewijsa, antingen medh Pennin ga r, eller Dagzwärker, ähven
på samma Sätt, som Torpare uthi andre Församblingar thet
gö ra . Ty Arbetaren är sin Löhn wärd, Luc. 10. v. 6. Hafwe
wij sådt Eder tl.tet som andeligit ä r: Synes eder the t t EL
myck et wara, at wij upskära edra lekammelig·e Ting? 1. Cor.
9. v. 11. Then som und erwijsat warder medh Ordom, han
dele alt god t medh honom, som honom undenvijsar. Gal:(-) .
v. 6. Treskas the, anklages för sine Husbönder; w ela the
thet intet rätta, stämmes til Tinge t, etc. och begäres öfwer
them Dom och execution. Gångande Embetzmän, som icke
bruka någon Åker, eller Swidioland, eller hafwa n ågon Boskap , doch bruka sitt enskylte Emb e te på Landet, skole
ock för all sin Rettigheet gifwa 2. Mark swenska. Men bruka
the å ker och Swedioland , och hafwa Boskap, gifwe lijka
medh en Bond e therföre: Förmäler Konun g Gustavi Adolphi
Tijonde Ordning. Dat. Örebro Anno 1617.
XVI.
Hwad uthi Synodo påmint bleff, blifwer och här med
uprepat och förehollit, nembligen: At Ven. Dn. Pastores.
wille utbfordra , och uthaff the treske, förmedelst Exec ution,
uthsökia lå ta resterande Domkyrkiopenningar för alla åhren ,.
effte r bijfogade Förtelming ther på. (hwilken Räst sammanr ä kn adt no gh stoor är) Och fo rderli gst som skee kan, skicka
samma Penningar til Sysslomannen: Sedan ock åhrligen til
honom Dom-Kyrkiopenningarne ofehlbart lefwerera låta,
uthi Mårmässo Marknad; Efftersom thetta här uthi Stifftet,.
tilförende hafwer w a rit brukeligit; t het också ske er uthi
andre Stifft. Sammaledes ock the Penningar, som aff Klockare·
(sampt andre som, emot' Klockare-Tienst och Skyldigheet,
hafwe fått niuta och nyttia klockare Lägeolleeter och Upbörder) utbi Må rmässo åhrligen lefwereras plägar, effter gammalt Bruuk uthi thetta loffliga Stifftet. Reverendi Dn. Prrepositi wille skaffa richti gheet på thetta ofwanbemelte, enär·
the visitera.
-
-!3 -
-42-
VOTUM.
rijdsens Gudh, som igenfördt hafwer ifrån. the Döda
then stoara Fårabeerden genom thes ew1ga Testamentz Blod, wår HERRA ]Esum Christum; Hangöre Eder
skickeliga uthi alt Wärk, til at göra sin Wilja, och skaffa
uti Eder h w ad honom täckeligit är, genom ]Esum Christum.
Hwilkom ware ähra aff Ewigheet i Ewigheet, Amen.
Heb. 13. v. :dO, ~ l. Frijdsens HERRE gifwe Eder frijd i allahanda måtto, HERren w are med h Eder allom! 2. Thess. 3. v. 16.
F
FjÄRDE AVDELNINGEN.
Kyrka och stat i samverkan och ka1np.
Kommentar.
Enligt gaml a testamentet och uneler Gncls egna auspicier
bedrevs i Israel en kyrlwpolitik, enligt vilken H erren var elen
egentlige konungen. I J ehovas folkbär offrade prästerna brännoffer, höllo prellilmingar, gåvo signal till anfall och buro överhärskarens centra lt empel 1). Även i fredstid Yoro de Guds legater,
som styrde och dömde å hans vägna r. D å dom sluten slm1le
exekveras, t. ex. då en gaelsförsmädare skulle stena s, skedde
det ej genom några av prästen oberoell(le rättsbetjänter utan
av församlingen själv, sam1i1anka1lad oeh sporrad av prästen. I
J ah ves förordningar härut innan såg elen ju eliska församlingen
2
.uppslag till och lagar för kyrkopolitik och kyrkocliscipli~1 ).
Så l änge israelitema läto sig leda på cletta sätt, giCk clet
·dem vä.l, enligt vacl de gammaltestamentliga författarna, försäkra .
:iVIen folket ville i l ängelen ej nöja sig mecl »kyrkostyrelse» utan
) Un e
l er den h eroiska t.id en togo sig intressena och maktub-ecklin gen
1
lmvudsaluigen for men av statsbildnin g, kri gförin g, la g:f~stning, stormakt: ·oeh pr~stYillde. Denna och den mosaisk-davicliska tidens karakteristik (h ~ r
i text och not) ltm·udsakli ge n enligt G IEROW i\lilitärl,yrko\'äsend et s. 7 o. f.
5 :\Ios. J 7 : 18-20.
•) Ä,·en den kristna kyrkan följde ofta dessa exe mp el men sugger erade
sig själv till att t ro , att det ,·ar J es u uttalanden, so m voro de gTuLHlläggau cle.
·önskade en väddslig statsbildnin g och en konun g, »såsom hedningarna hade». Allmänheten lät alltså det »väddsliga », »ohelgade» förnuftet vara vägledande.
Mot sin ursprungliga menin g läto H erren och översteprästen
.Samuel inför denna folkopinion förmå sig att villfam det gen-störtiga folkets begäran, varvid Samuel emellertid förutsade
·ofrihet, stora utgifter och andra olyckor såsom följeler d ära v.
·Också visade sig (genast och sedan) allt som oftast den vä rldsliga statsbildningens faror för »Guds kyrk a » - ordet här taget i
·synnerhet i den yttre betydelse, som kyrkan själv på gammaltestamentligt vis inlade däri , när hon talade om sin motsats.ställning till staten . Saul, Achab, Ammon, Ussia, H erodes och
många andra hlevo avskräckande exempel på regenter, som ej
.gingo Guds vägar och som därför ej heller gynn ade uen prästerliga gudsstaten 1 ) på jorden. T. o. m. genom David, som själv
var konung·, yttrade ju Gud: »Konnngama på jorden resa sig
upp mot Herren och hans smorde. Fören I, mäktige, rättvisans
talan? Dömen I människors bam rätt? Nej! . .. Sitta än furstar
och r ådpläga emot mig, så begrundar din tjänare din a stad.ga1-. » 2) I nya testamentet yttrade en apostel om lekmannamyndigh eter: »1\iig är det en rin ga ting, att jag vareler dömcl
av E der eller av mänsklig lag ». Panlus uppm anade korintierna
.att l åta sina stridigbeter avgöras icke av världsliga domare
utan av de heliga. D et ät' de senare, som skola döma världen !
·(l Kor. 4; 6). Och enligt de sista bladen i bibeln skulle fåglar
.äta konungars, befälh avares och starkes kött; vilclcljuret, konungar och härskaror sågos strida mot Konungars Konung och
Herrars Herre samt dräpas av honom (UlJpb . 19) .
På sådana uttalanelen och händelser visa kyrkans män
sedan med förfäran tillbaka. Åtminstone i förtäckta ordalag
jämföra de ofta bibelns furstar med senare ticlers och sin egen
tids stat srepresentanter. De påpeka cl e, hurn det gått för de
guds- oeh kyrkofientliga lwnnngama och deras länder: Sa nls
självmord, rikets delnin g, den babyloniska få ngenskapen etc.
1) Ordet g·udsstat präglades kau ske först av Aug ustiuus, men iden oc h
tend ensen hal' funni ts så län ge och nu·h elst någon form av g udskyrlm funuits.
1
2) l i\Ios. 3; l Kon. 8 : 10-17 (citel'at U\' Didaskalia kap . 9) ; l s. 2 : 2
(lO:de vel'se u cite rad ä\·en i \\'i gaudi !Jok om kyrkodisciplin en 156±); 58: 2,
:3; 11 9 : 2ö.
-
-!4 - -
hade blivit vamande följder av gudsstyrelsens borttagande ell el'
tillbahaträn bo·ande . Under t . ex . 300-, 400-, 1500· och 1600-talen
efter Kristus undergick ju hans kyrka och världen motsvarande
uppdelningar och andra olyckor, och även dessa ansåg kyrhan
vara föranledda därav, att man ej följde det styrelsesätt, bibeln
anbefallt i både andligt och världsligt avseende. Av Gud sh·affades nämligen ej blott sådana synclel', som utgjorde brott mot
Guds bud, utan även um1erlåtenhet att efterkomma all a hans
påbud. 1) Sålunda borde man åtminstone i stort sett bibehålla
eller återinföra elen av Gnc1 inspirerade kyrkodi sciplin , hyrkopolitik och kyrkliga maktställning, som under gamla test amentet
och l1en gammalkristna kyrkan varit Guds församlings dyrba ra
ägodeL 2).
Liksom konung David ville ky rkan gå ut
med världsliga resm ser . Kristendomsfientlig
slås i både inre och yttre avseende, med
väddsliga maktmedel. Kristi profetiska och
emot fienden ä ven
makt skulle nedbåde andliga och
öve1·steprästerliga
') D enna åsk ådrrin g bidrog· starkt t.ill att framkall a d en g ammal testame ntslikn and e miss ion ering kraften och auktoritetshund enh eten. Den anb e ·
falldes bl. a. i H.u clh eck ii Spörsm ål.
z) Särskilt ofta cit erar man fa ll e t Uss ia. E nli g t 2 Krön. 26 kap. , a ll tså.
en li o·t en av Gud inspirerad fram st.ä \lnin g, ville d enn e hö g modi ge konu ng
ant.ä:da rökv erk på altare t åt H erre n !.rots 8 1 oför skrä ckta präster s fö rlJud .
·' J) å sloo· s petäl ska u t p å h an s panna .... Och el e ch-ev o h ono m därifrån ....
Han va~ utesint en ifrån H e rrens bus och fr ån regerin gen intill sin clöcl''.
P i\ d e nna skildrin g stöder s ig t. ex. p å ven IIonOl'ius III (3/" 1220) ge n t
e mot J ohan Sve d tersson och svenska state n, för att d e unrle rtryck t hyrk ans
frih e t. AHa g ivna immunite tsh ekräfte lser e tc. v or o naturli g lvis ej u og fö.r
pål-ekyrkan och kunde för övl'ig t ej hell er de n oggnu~ t e fterl e va~ . [.Jfr
vVESTMAN Sv. kyrk. u tv. s. 149-163 ; HoLi\•IQUIST i\I attlw.B s. 133.] Sanlm a
simffclom över Ussia. r e fer eras äv en av vår förste lut h erske ärkebiskop i
företalet t ill elen år 1571 tryckta och vid Uppsa la syn od fö lj a nde år g·illncle
erli tion en av vår första kyrkoordnin g, medan man clä.re mot ej vå g at e ller
fått inta g a elen i själva ky rk oordnin gen vark e n uneler Gu stav Vasa s, Eri~'s
e lle r Jo h an s ticl. (Jfr HALL Om Sveri ges första lärove rksstadg a s. 72 o. f·.).
15S5 stöder si g Sach seu-Lau en b urgs för oss se elan för ebild li g a kyrko lag p i\.
:; amm a bib elstä ll e fastän d en äu mjuclre ä n La.ur. P e tr is vågade ell e t· mäk t ad e drag a konsekve use l'lla därav. D e ls i tyskl< y rkli ga oppos it ionsmä ns
vä ck e lses krifter 1550-1600, cle ls i mån g a av Ruclb eekii oc h m ecl h o nom
samtida s ve nskars u ttal and en re la te ras Uss ias olycka såso m ett fö rskräc kand e
e xe mp e l. D et nämnes sålundn, i Rudb ec kii preclikrriugar och i hans ut talancl.e u
mot försla g·e t om ett halv t p olitisk t rikskonsist o rium. TH YSE LIUS Hand l. I'Or.
sv. kyrkans h ist. I s. lll.
-!5-
:gäming vore i allt väsentligt fullgjord, vad världen i dess helhet angår . Hans konungsliga uppgift däremot var ännu blott i
ringa mån fylld. Det återstå r för hans ky rk a på jonlen att
genom mäktig mi ssioneringsgärnin g göra honom till härska re
clels i va1je människosjäl , dels i alla st ater och hela världen.
I synnerhet cle mera gammaJtesta mentligt än nytestamentligt
orienterade prästema och församlingsmedlemmarna se dänid
mer på Kristus såsom en himl arnas oeh jordens konung än
på Jesus såsom en hjärtats frälsare och omskapare. Den prästerliga majoriteten fattar si n uppgift såsom predikarens och,
i ej ringa mån , metllarens ; för många pi·ästmän blir u ppgiften framför allt densamma som Gabriels, som strider mot
·draken, ell er » llen kri stlige riddarens », som vill lägga en
motspä.nstig eller sy ndi g värlcl Kristus till en fotapall. Gud s
l~: yrkas uppgift blir ej blott att undervisa utan ä ven att fo stra
·och att driva till Kristus. För att främj a dessa båda senare
syften ansåg hon sig hava a.v Gud erh ålli t makt att öva både
hyrkopal itik och ky rkotukt.
1\iecl hänförelse visa lle elen gammalkatolska, på vliga oeh
ga mm alprotestantiska kyrkan därför hän på de n·genter, genom
vilka Gud vridit utvecklingen rätt igen. Det var först och främst
David, Salomo, Hiskia och Josia. 1 ) Om det nu så nödvändi gt
måste vara, att konungar över huv ud taget slmll e finnas , så
-borde de nämligen vara trogna medarbetare i gnclsstaten, ivrigt
gynn a G uds »kyrka » samt ej ing ripa förryckande i dess speci') Uneler och ge no m cle m gin g-o kyrkomakt eu · och stats makte ns iu !Tesse u till sa mman utan a tt sa mma11hlanclas, dvs., g udsdyrkan och kyrko r
gynn ad es och tin ga bib ehå lla s in själntändigh e t. sam t iDYerka på s ta te ns
.1\tg-Ö l'aitelcn utan att stat.ell · mäD to ga prästtjänster ell.er blauelade sig förli inclrande i präs ternas å tg ömude n. Också. fö rhär li g ados d e h å.da re ge u tCl· na
i rl e n pt·äste l'lig a liis torieskrivniu ge n p å ett. sätt,, s om icke ens fö r d en t,i.
·clous Jekmaunnuppf'aUnin g g äma kan h an motive rat s a.v dera s moral. [J f r
bl. n. Da\'icls hämndtankar i P saltar en och strax före d ödss tunde n ; hämncl
t. o. n1. för en ob e tydli gh e t: l Kon. 2]. Till d etta haYa vi e n Yi ss mots nH"ig·li e t i vå ra gammalprotes t-anti sim kyrkomäu s - Huclh eckii o. a:s ide li g a b er ö m ÖYeJ· J ohan III fö r hall s nit om d eras och kyrkan s inko mster
oc h yttre ställnin g, medan d e däre mot mer eller mindre full ständi gt förtig a
l1 a ns farli g a roll i fr åga o n1 l ä rans .r enh e t, lande ts hliyancl e självständi g het
•och ele n n edärvda e nk e lh e te ns h e yamucle .
-
46-
ella uppgifter och inre angelägenheter. Såsom dessa konungar
slm11e de sålunda stå över kyrkan på ett ,;ådant sätt, som om
de icke alls stocle över elen utan med sitt inflytande och sina
maktresurser gynna och tjäna den. Och liksom David, Josa~at,.
Hiski.a, Josia o. a. fromma regenter borde de hålla de anrlhga.
och de världsliga styrelsegrenama skilda från varandra. Detta
krav forrnnlerades ej sällan så, att prästen ej skulle sticka sin
1
fot i rådstugan och politici ej sin i predikstolen. )
Av kyrko- och profanhistorien veta vi emellertid, att denna
till synes plausibla gränsreglering kom i verkligheten att stanna.
på papperet : kyrkan fordrade övervälde (jfr här senare). Och
hon måste så göra, därest hon ville vara sin bi~el tr~gen. Hm~
tilltvang . sig ock detta övervälde - under v1ssa ticler och 1.
') ]~ nli gt den gam mallu therska o. a. h ögo rtodox~t kyrkors menin g_ ä r
rättskipnin gen ursprun glige n en kyrkan s upp g ift. l\Ten staten had e eft e r·
haud a1ltm e 1· herövat h enn e elen och själv överta git delar ur cleu samma .
ntau att u tverka prästerskap ets t ill åtelse och utan att. döma enli gt :\Iose·
Iao·. Sådaut - eller i varje fall clet seuat·e - stocle i strid mo t Guds ord
oclt var alltså gudlöst. L ydnadsplikt ålåg ju alltin g i världen. J os afa t ha r~ e­
~täll t en öve rstepräst över folk et ·'i alla 1-Ie n·eus saker" sa mt en Yärldsh g·
"i alla kouungeus saker " sa1nt gjort g ud stjän stliga "ordui11 gar" m ecl hj älp
av präster och leviter. Han hlauclade sålunda icke de auclliga och de ko nn11 gs lig-a uppgifterna och ämbetena samman. ~esu s a~så~s haYa åsy.fta~
detsamma m ed orden: " Given kejsaren det keJ saren ttlUtarer, och Uucl1
det Gudi tillhörer " . Därför förfäktade också bland andra vi ·sa försa mlin ga r
i 1\Iill(lre Asien (omkrin g år 180), Tertulliauns, An gnst.inu s, d en h egyt~nande·
klnnia cens erströmnin ge n, Lanr. P etri , Nova onliuantia och llndb eckm s den
principen, att in gen verklig sam manhlaud~u1g av andli ga .oc~ Yäl'ldsliga
hefoo·euh ete r skulle för ekomma. D enn a standpunkt k om pa folJandc satt
till ~ttryck i vårt kyrkola gstillägg, den med Rndb eckin s befryndad e Nova_
onliuantia (s. 24!:l- 252) : "'!'h et äro thn åtskelelige kall och embetbe, so m.
icke skola blauelas i hoop, uempliga werldzligh öffuerh ee tz macl<t o<.: h
E\\'an gelij tionst. Gndz ordz tienare ... haffne r meclh ingen gnrlrlo m~ligh
rätt ellPr ti lståud b åclhe snerdh en bruka .... Ty ther emo ot taalar slmffteu
medh klarom ordom .... Verldzli ga Komm ga r r egera , och t he som ma ckt.em1
haffna öffn er t.h em kallas nådi ga herrar, men I icke så . ... Thet And elig-h a
kallet skall icke infalla vth.i w erldzlig~t sake r, ey heller skola th e, so m thet
werldzli o·a emb etet Wh etrodt är, wara th et audm e mh et.itt t.il förloinclet',
vthan ~å b ådha sijdor b eflij ta sigh, at Gndz w.ili a måttlte. hliff.na fo orchat t [=befordrad] och fr emiat. " Det ii t' en sådan fö t·fattnmg- (och delL
dännecl följande t.nkte n), Rndh eckin s säg-e r vara rätt ort odox .
1
-
47-
vissa länder. (Eljest skulle hon fyllt sin plikt försumligt.) JHedeltiden. sö ndersl ets därigenom. Åtminston e den svenska kyrkangjorde även uneler 1500- och 1600-talen anspråk på ett i viss
mån gammaltestamentligt betonat primat.
:M:ed sådana anspråk från en kristen kyrkas sida kunde
emellertid ej de olika ländernas statsrepresentanter låta sig
nöja. Så fort dessa mäktade, gjorde de motståncl och funno där-·
vid stöd av majoriteter både bland de »uppsatta» och inom
folkets breda lager, ja motståndet började ofta först hos dessa.
Ej minst i anledning av kyrkans disciplinära förfaranelen 1)
tog sig motstå ndet djärva och många uttryck hos en ganska utbredd folkmening. I :Magdeburg och Strassburg dödades ärkebiskoparna, i Zurich voro cle andliga fördrivna m1der tio år,
enär de uppläst bannbullor. I orter belagda med interdikt hände
det, att lekmän övertogo prästemas funktioner (trots Ussia .=;
exempel; 2 Krön. 26). Eller sökte man med chikan, fängel se,
hunger och pereat-rop tvinga kleresiet att trots interdiktet utöva sitt prästkall eller att utverka frigivning ur bannet. Kyrkans förbannelser negligerade t. ex. Erfnrt under 3 år, Frankfurt
a. O. 28 år, Ulm 14, Zurich 10 år (1240--1348). Luther sade
sig äga kännedom om flera sådana fall av mord, prygel och
fångenskap.
staten och »filosofer » hade tidigt - ehmu på mildare sätt
') Und e t· l 300-talen fö releonuna !·le ra kätterska rörelse r i folkets br erla
lage r. De opponerade mot ondska n, pr~s terua , d eras makt och lära. 1\Iång-a
av tle fromma meni ge förstodo sig ej p å eller gillade de kyrkli ga maktsprål\en, or ganisationerua och åt-hävorna utan levde .i d et fördolda sitt tilla
liv med Gud samt talade hårda ord om kyrkah erelamas och omg-ivniugeus
vande l. .i\led de m i stom drag likartade vo ro d e ·' bondeprofete r", borga re
n. a. so m i R.udb eckii o. n. lutberska stift uppträdde såso m "sanningssägat·e·'.
Atmiusto no i Ruclb eckii o. n. kyrka mäns ögon hade de till föregå ugm·e
falska "profeter el ler ch-ö mmare" som Moses sade möjli gen komma ntt
tränga sig in i Isra e l. Sådana borde dödas. "Dn : kall skilja det ouda ifrån
di g.'· "D en profet so m tala l ' i mitt namn nta n att jag bjudit bon om , han
skall dö !·' De ledo ofta nöd och e1·h öllo ej sällan b estraffnin gar t. ex. för
förm enta kätteri et·. :När t. ex. dominikanmunken Ventminus had e giss la t
påvens och kurian s sedefördärv i Avi g non, förföljdes han länge - uästa n
so m om han varit en av d em som gjorde uppror m ot l\Iose och Aron. 5 i\Ios.
13: 1- 5 ; 18:20. - 4 1\ios. 16. Jfr Ein Jahrtause ucl III s. 13, 31, 32,484!:); Yädet·ås domkapi telsproto koll 1619 22 / , 2, 1621 18/2.
-49-48uppträtt bland cle gudlösa, el vs. kyrkan s motståndare. Ett mo-clernt statsväsen hade småningom uppkommit, och det förutsatte
l1ierarkiens tillbakash:jntancle och subordination. Frankrikes monark
hade efter hand ej nöjt sig med att vara blott elen översta spetsen på en pyramid av osäkra länsrättsliga förh ållanden utan
begynt förvärva en central regeringsmakt, som visste att omgiva sig med lydiga ämbetsmän och som strävade att göra
ä ven storvasaller och feodalherrar till undersåtar och de lägre
stånden till sina vänn er. England , Tyskland och Italien gjorde
sig samtidigt självständigare än förnt i förhållande till påve·dömet. Samtidigt hade nya teorier om förhållandet mellan kyrka
oeh s t.at framkommit . Utgående från Aristoteles' statslära förka stade man den kyrldiga och påvliga makten, ty »den evan geliska lagen ä r frihetens lag ». Nödtill s tåndet uneler schismen
mell an på varna gjorde dessa O- a. t eorier av modernare art levande. De tyska furstarna och än mer Frankrik es frigjorde sig
frå n Rom. Landskyrkasyst emet ntveeldarles mer än någonsin , i
natnrlig motsättning mot romanismen. H ela det medeltida kyrkasystemet darrade.
1
)
1) D etta styck e i text oeh uot : m e~ t~ del s enligt ScHUBERT Grnndzlige
HJl9 s. 199 o. f. i.\Ian kunde ty dli gtvis ej m er väut~ sig, att missf:örh ålla ucb un skull e ~vhjälp~s hlo tt ge nom e u fö1·fa ttning ·äuclriu g, genom en åte rg-aug till Cyp rian ns och konciliet i Nic<ea, aUtså till ett slags ga mmalka to lsk
episkopalis m. - Lika vä l so m biskopskyrkan menade påvekyrkan och statstankeu var för ·ig, att. de själ va h ad e gudomli ga ursprun g; de senare Yore
sa lnuda åtmi nstone likvärdiga med den förstnämnda. i\Iedan IJiskovs kyrknn
ansåg sig u edstamm a. från det uppdra g, J esns ge mensa mt g·ivit alla apost ·lama, härl eclcle de p åvliga sin makt fr ån J es u ord till P etrus, klipp an, Jlfl
vi lken hau skulle IJyggR sin försa mlin g. Och där cleu sta tliga myndi ghete n
1n ed dess öved1 ögh et öve r kyrkan sökte sin moti ve rin g i bibeln, fmm elen
·en såcbn sä rskilt i nytesta meutli ga uttalanden. i.\Ien m·svrun ge t till både
d eu llåvli ga och ele n episk opaln prästmakten var ju i stäHet hecluiska oc\1
jn cli~lm öve rste]_Jräste rs och ]Jrästers myndi ghet. Oeh pli motsvarande sätt
had e fiU'ste makte ns överh ögh et över kydmn siu gen esis och för ebild dels i
den judiska , av Sa mu el fru k tade och av ,·issa. profete r fö rkä ttrade konpnganwk te u, dels i elen romerska kejsa rförgndningeu, dels i gotiska h ärskares
värclighet a\ llå en gå ng fm ste, hä rförare och överstepräst. I ga mla testamentet tillkom kom111 ga värdi gh eten så:om en motvikt mot elen fö rfä di g<l
domaretidens offe rpräster, meni gh eten till skyclcl. D essas efte rfö lj are lJie,·o
fnri seern a, . cle skri ftHirch och de äldste, och mot deras ensidi ghet oeh .ÖYe l'7
statsrepresentanterna frnktacle eller inså,go, att det kyrkliga
1mclerskattandet av statsbegreppet var farligt för statens anseende hos allmänheten. Ofta måste staten mot sin vilja lyda
kyrkans order och bestraffa oförvitliga ämbets- och lekmäti , ja
:stmffa dem för vad de gjort på statens eget uppdrag. Sådant
·måste hämma den statliga organismens fria och snncla utveckling, och det är ett bevis på hälsa och livskraft, att staterna
:sökte lösa sig från sådana band genom lagar och förordningar.
.Sålnnda fordrade 'Frankrike oeh England och - senare - Tyskland, att va1je kurians anslag och va1je bann 1 ) sknlle prö vas
_g repp uppträdde J es ns. P åvekyrkan IJlev elen närmaste motsvn rio-h eten till
·domareticleu s och faris eernas prästmakt ocl1 bekämpades clärfö~ i siu ensidiga maktlystund under medelticlen och nya t iclen de ls av st.atsn1''1Hlio·hc·' "'
te r, dels av landskyrkoma P å sa mma gång had e sistnämnda kyrko r, allts å
.äyeu gammalprotesta nt.ismeJJ, att ,-ar a på sin ,·akt m ot furste maktens och
·cle ·s tjäna res maktlystnad.
D et fö rsta stacliet av deu ge rm anska kri stendomen (arianismen) a\·lägs nades ur den sto ra romerska statskyrkan och förlorade sålunda samhandet mecl h enn es hi erarki. Arianismen verkad e däreft er för ut.IJ ildaudet
.a\' små g-e L'IlH\.uska , för r espektive sta mmar aysedcla. statskyrko1·. D essas
·orga u.isation anslöt sig lika nära. till den german sk a. folkorg auisatiou eu, so m
-elen r omerska. stutsl,yrkaus organisation an slöt sig till elen romerska. state n ~.
Bandet med moderkyrkan återknöts visserli g-e n, då frankerkonung-en g·e rman en .Kloclvi g ÖYe rg-ick till lmtoli eismen - såso m .Konstantin det gjort-,
men .Kl ocl vig och övrig-a mer ovin ge r bib ehöllo sin na.tionella kyrk oförfa ttning. Den frankiska kyrk oorgnu isa.tiouen höll sig kva r eller segrad e i alla
katolska germauländer. Germ ankonun geu, ej påven, skull e beskydda oc h
.stödja kyrkau. Kyrkan förb lev alltså en r ege nten lydi g statskyrka, då deu
förut romauiserade ky rkan ge rmanise rades. Frankrike och En g-land stoclo
länge fria fråu R om. i.\Ien kyrkaus rätt att helt få a>göra all a kyrk\icrn
.ärenden utau intrång fr ån r ege ringen ell er andra politici tra mpades und~r
fötterna av, bland andm, an gelsachsare och västgoter. I betydande mån
var d en däre mot t,il\ g-o dosecld ibland frankerna. Från d essa lii.ncle r l åuacle
,.i statskyrkoiden. Och enli g t dessas föredöme k omm o huvu clB akli ge n IJlot.t
n ågra. unelan gö mda kyrkor inklu sive clet likalecles avlägsJJa. Sverige s kyrka
.at,t bib ehålla. och efter hand åter utveckla sina i ej ringa mån neclän·cln
förfat tnin gar, då de avlä gs nades m· den kato lska kyrkan samt Ö\'e J·o·in o·o
till en annan troslära och kult. - Detta mestadels en\i o-t ScHUBERT F'rLUJmittelalter s. 26, 28, 150, 179, 286; Grundz[ige s. 146-l57. Jfr HOLMQUIST
i\Iede lticleus kyrkohisto ri a s. 3-8.
1) "Placet";
"appella tio ah ahnsn" . - Det sagda om det utländska
motstå nd et uucle r medelt iclen enli gt GALL! Di e Kirch enstrafen s. 1 5 -l!:l.
50av staten före knngöranclet. 1) Efter hand höj er även elen svenska.
staten samma krav gent emot elen svenska kyrkan .
Så länge Sverige hade dåligt utvecklat stats-, kontroll- och
r ättsväsen och så länge konungarna behövde stå i starkt beroende av kurian, hade staten måst nöj a sig med, j a vara tackflam för kyrkans hjälp och mildare jurisdildion. ~len så snart.
reo·enterna blivit jämförelsevis oberoende av lmrian och så snart
0
de fått det statliga och folkliga rättsväsendet i landet mera
tillfredsställ ande ordnat, ville både cle och flertalet lekmän un-·
rlantränga sin klarsynte, nitiske och närgångn e hjälpare, kyrkan ..
Detta syntes vara så mycket nödvändigare, som hon bla.mlat
utländsk och påvlig politik i sina svenska göranden och latanden, som hon anlitade jämväl timliga straffmedel och som h en~1 es.
och statP.ns rättskilmin g utgjorde en principlös el nbbelbestraffmngav alla cle brott, vilka nämndes i civiljnriclikens lagstadganden.
Även många av filosofiens , kyrkans och litteraturens stormän uttalade sig emot · clet hejdlösa bruket av bimlenyckeln.
:M:ånga höll o före, att ];:yrkan s bannväsen bragte mera skada,.
än vad själva försyndelserna gjorde.
I vårt land ville Gustav I genom Västerå s' riksda g få ett
slut ])å svårigheterna: få slut på kyrkan s hårdnackade motståml
i a-vseencle å kyrkotukten samt slut på skyldigheten att upp') D essa lu·av vä.clm naturligtvis den sta rkaste h ar m_ hos p_åv_e:<yrkan ..
Och senar e ärves denna förtryt e lse av gammalprotestantl~meu 1 fraga om
landskyrkans bannlysuin gsrätt.. Detma kyrl<Ornas ståncl1n mkt vore svå~·fattli g.
om man ej hölJ e klar för sig deras uppfattnin g·, att det urspnmgbgen och sålund a egent.ligen - \ al' kyrkan (egendo msfolket), so m handh ade :'11
t uktan och att staten ej hade någon rätt att ingripa i den rätt och phk t
att t ukta och döma, so m Gud själv givit präster och församling i gam la
och nya testa mentet. L ekmä.ns ing rip and e had e ju Herre~ straffat otali ga.
o·ån o·er. Enlio-t Rom. 13 kuucle· även staten hava straffskyld1gh et, men rlen na
en par:llellföreteelse till, ej en er sättnin g för kyrlwdisciplinen. s tate ns
lagstiftnin g· om edsö re torcle uppkom mi t. mer ell e r miuclre såso~n en _av.. o·o·a ·e av elen bo·am maltesta men tlio·a.
offerg-ärden
och cle kyrkliga.
ph k. ttl
•
la'l:)ij( 1 (
pen gftma sa mt varit avsedel att ersätta både dessa o?h cle spe~1~ll.t kyrkl1_ga
freclslagarna, likso m för övrigt hela kyrkan s sp eme ll a lags tlftuwg enl1gt
statens och ot.ali ga lekmän s mening borde väsentligt inshänbs eller _h elst
h elt försvinna. l\Ien kyrkan ansåg staten tydligtvis ej berätti gad att hm cha
kyrkan s verksamh et ge nom förhud att i vissa. fall böta. t.ill kyrkan ellet
genom någon so m helst inskränkning i h enn es ·' lagliga ·' rätt och makt.
7
:01.;
-
51-
rätthålla alla orimliga kyrkoprivilegier. Trots det Gustav Vasa
ville höra Guds ord rent och klart predikas, önskade han i
kyrkopolitiska och kyrkadi sciplinära frågor tydligen blott nytestamentlig förkunnelse, medan kyrkan mycket ofta clrev elen·
gammaltestamentliga. Trots sina t idigare uttal anden, att reformationen enelast bestod i åvägabringanclet av en fullt bibelenlig··
ordaJörkunn else, form ul erade han beslut även om kyrkans ställning och makt, sålunda om hennes resurser för <ttt tvinga de·
okunniga, brottsliga och motspänstiga till rätta. Det var tydligtvis i dessa senare hän seenden, som kyrkam ännens flertal år ·
1527 levererade det intensivaste motståndet - lik s~m det var
· i dessa hyrkligt-praktiska hänseenden, som själ va L anr. Andre m·
och 01. Petri - åtminstone senare - skulle taga avstå.nc1 (och
då falla i onåd). Medan de prästerliga beredvilligt sökte refol'mera sin kyrka i avseende å själ va nådemedlen, förhindrade de
- i verkligheten - reformation en i avseende å nattvanlstillträdets yttre förutsättningar, nämligen l~:yrkoförfattnin g och
kyrkotukt .
En instit ut ion, som stod på biblisk grund och kan sägas
nedärvd frå n Abrahams tid, en ky rka som tack vare sin religiositet, sin kultur och sin kyrkotukt innehade elen högsta andliga makten och ett utomordentligt infly tande över allmänheten,
lmn ej brytas ned genom ett riksdagsbeslut eller genom olagligheter, vore de oek framdrivna av en Gustav Vasa L andets
kyrkliga menighet var alltför efterbliven, okunnig och bnnclen,
statens organ alltför få, valhänta och oskolade, för att en verklig förämlring av kyrkoförfattning och kyrkotukt skulle på
konungens eller rikselagens befallning kunna komma till stånd
] 527 eller under det närmaste seldet - eller, låt oss genast
säga: under de närmast följande 120 gammallutherska åren 1 ) .
1) D et är sålu nda mestadels blott på papperet eller blott under något
eller några årtionden eller ock för st e fte r något århundrade som ett stort
antal forskare an sett fnll et vara mer ell er mindre regelmässig och beståndand e så i verkl ighet, nämli gen att ·' den andli ga domsrätten aktades
ej mer" (GEIJER Sam l. shifter 1875 V: 2 s. 45) ; att Västeråsbesluten
J 527 "försatte l< yrkan i ett helt nn nat förh ålland e till state n, än d et h on
förut stått i ·' (A. T . HAMMAR Kyrkotuk t s. 45), att "Re formation en
åsta dk om en fullständig omstörtnin g af hela den na rättsordning utom be-
-52Att verkligh et en i påfa llande gracl strecl mot gäll ande
föreskrifter och offentliga uttalanden, därpå finnas otaliga vittnesbörd även inom elen t eoretiska unrlervisningens historia. Detta
träffa nd e vissa kyrkobalksb estämm else r , och nu följde en ny kyrk li g lagstift uin g
und er ko nungamaktens led ning, men un der kraftig medve rkan af kyrkomöte n -och riksdagar " (N o rd . Fam.-bok upp l. 2, art. Kyrkolag), att "b iskoparnas po litiska inflytande i riket. och der as stora episko pal a mnkt i stiftnt
försvann, och präste rna blevo m e dborgar e som andra" j att konun gens
maktbefogenhet inom kyrkan bl ev " h art när obegränsad " j att "elen förordningsmakt, so m bi sko parn a i stiftet och p åven i kyrkan förnt utövat.,
öre rflyttacles på ko nun ge n , so m också blev h ögs ta domare i kyrk liga
m å l" : eller att de nn e om d et Gu ds or r1 , som nu r ent och klart skull e
predikas, hade "a tt säga sina tungt vä g ande ord" (GULLSTRAND s. 24,
j fr do ck aa sid. 4 t , 42, 48, 49) . Det ät· ej så, att de svenska r e format or ema "renade . . . Kyrkodi sci plineu ifr ån alt Påfwiskt slagg" (S. B iELTER
l{yrko-Cer emoni erna s. 58B), alt r efo rmatio nstidens svens ka kyrk ot uktslagstiftnin g föga vårdade sig om alt skilja mell an statsmakt och lcy rk omakt,
att 1529 års örebrobeslut inn ehar en kyrk otuktens nytillkonma användnin g
"s om ett s upplement ti ll po li smak t e n" ell er alt vå r kyrkoordnin g öppnade
·'mer än en sidoport för det jurieli ska str affväsendets inmängande "i ky rkans
tuktv erksam het och d är med också för statsmaktens inblandning" (HAMM AR
Kyrkotukt s. 47, jft· 50-56). l allmänh et är d e t så, att det ä r m ed eltid a
s tr affa r ter, som i !J egynn aucle m å n avvecklas i s täll et för att cl e slwll e
hava börjat nyinföras. D enn a sa mmanblandnin g had e nämligen funnit s
r edan e tt h elt årtusen i utl and et och minst et t halft å r tuse n ho s oss.
Stat ens strävan går i stä ll et ut på a tt avv eckla sammaublauclninge u g·enom
att staten skulle öve r taga åLlömanclet av d e elittills avlnmnade lcyrkostraffeu
av timlig ar t (jfr de ömsesicli ga beslcyllni ugarna o m alt stå. med ena fote n
i det andra läg ret). 1527 års beslut had e sft luucla till nödvändig konsekl- ens
dels 1623 år s kun gli ga fö r slag om co nsisto r ium geuerale, del s 1686 å rs
kyl'lw\a <Ys sa mt ticli<Yar e och sena re statute r s minsknin g av ky rkans domsmakt.. D~t är icke h~Ji er så, att ''ve rknin garna af Veste r ås riksd ag beh öfde
sjutio å r att i Sverige mog na'' (GEIJER Sam l. skrifte r 1875 V: 2 s. 55 );
de behövd-e tre a fem gånget• så Ji\ ug tid (a lltså ti ll 1686, ja 1855) . .Tfr
LINDERHOLM Gustaf Vasa (HJ17 ) s. 34, h är eiteracl sid. 73 not l.
Att konun iYe n och r åde t ensamma utan ky rkan s medv erkan ut.färcl at
ordin au tian , sås~ m ock TUNBERG \'"ästerås rikscl ag s. 63 påpekar , kan
ha Ya bi rlragit till kyrkans o lyd nad mot den samma j hon skull e ju lyda Gud
mer än männisl<Or. Gustav Vasa säger vid Väst erås rik sdag, alt han
och jämväl många anr1t·a så nu här so m i fler e andra riken , hah·a l ärt
besinna många stycken, der kronan, ridd erskap et och el en men e man af
hyrkans perso ner hafva m ed bedra g na och förtu ngade varit. - Väst~rås
ordiu antia ( latins k a orig inaleditionen § 16, sv. öve rsättningen § 14, TUNBERG Vä sterås riksda g s. 36) förbjuder !<y rkan ålägga böte r för lä ge r sm ål
m ed fäste kvinna " effter em ell om th em är rett egtasl<ap för Gudi" . Si st-
-
53
manar t ill ett ökat beaktande av huru veddigbeten gestaltade
sig, ej blott huru som teorier framkastades och statuter beslötos.
Både den teoretiska och den prakti ska pedagogikens historia
är - liksom ju även nutiden - överfull av kamp emot både
de rådande och de sig framarbetande kulturströmningarna. En
sådan kamp fönles inom kyrkan och vilj efostran av många
seloter, i sy nn erhet medan motreformation en följde på reform ationen oeh den förra utlöste h aft hos de reformerade. En våg
av nitälskan gå r från 1540- ~~- 15GO-talen över dessa. De bekämpade på ven och syndarna och ofta även sina respektive
länd ers regeringar. I ny- och framför allt ga mmaltestamentlig
nitäl skan och kraft ledde sålunda en opposit ionell skara prästerliga län ge motståndet emot »värlclsstaten» söder och även n o l'l'
om Östersjön. Tyske superintendenten Hessb11Sins avsattes ett
otal gånger bl. a. fö r motstånc1 1); bans vän 'Wiganclns tryckte
ännn 156-l: en gisslan de bok om kyrkotukten ; sachsiska präster
n ä mnda åskådn ing har även kyrkan m en straffa r änd å likso m unel e r katols l<a
tiden - kun g li ga "orclinautier" t-ill trots. Sv. R i le sel. akt. I: l s. 71.
') Tilemann Hesshu sius, född 1527 i \Vesel i he rtigdömet Kl eve, erh öll ma g iste t·gracl i Wittenberg· 1550, blev kyrkoh erde och sup e rintend e nt
i Goslar, avsatt 1556. Utsågs ti ll l(yrlcoh ercl e i Rostock s. å. av h e rti ge n,
vilk et mottogs m ed ovilja av s tadsstyt·olse n. Borgmästaren uppträdde mot
h ono m men bannlystes . Magistraten stängde då kyrkan samt förch· ev Hesshu si ns och en annan professo rli g selo t. Hesshu sius bl e v pa stor i H eid elberg
och J\Iagdeb urg samt lVi ga neli efterträda r e såsom sup erintend ent.. Sedan han
bannlyst :Magdebmgs magistrat, förde s ban på vå lelsamt sätt ut ur stadeu n at tetid. Ö1re rallt var han lika förfö ljd och det ej minst på grund av sitt nit fö r
kyrkotukte n och ej minst söudagsh fl lgden. Om dessa samt om faddrar,
äl(tensl< ap och b eg ravning g jorde h an till ägg i 1557 å rs ena upplaga av
l\Iecklen lmrgs kyrkoo rdnin g. Bland a nn at föreskrev han, att namn en å
offe ntli ga sy nd are borde offe ntli gen angivas på prediks tolen sa mt att dessa
borde få va rk en s tå fadel e r ell er hi stJi gen b eg ravas - alltså de urga mla
ha ven å t erupptagas oc h skola förv erkli gas i viss motsältning till el en anda
av mil !lh et eller släpphänth et, som fötts ho s so mli ga. genom r eformati one n ,
bos andra gen om lik gi lt igh et., h os andra genom mäuni sk ofruktau. i\Iel anc hthon so m ans lutit sig till Justus Jonas statsvän li gare riktnin g , sy nes f'j
gillat tillägg e n. l varje fall för anstaltade han 1559 en Hy, n ågot b ear betad
Wi tteube rgsupp laga av sin tidigare editi on av samma kyrkolag (1554). D e n
blev synnerligen långlivad. Jfr SEI:-ILING E v. KO V s. \35 , RI CHTER Ev .
1{0 lJ s. 115 o. f., 222 j Jöch e rs Gelehrteu-Lexicon.
-54·nekade åtlyda den nya kyrkoordni11gen 1580 1); i Hadeln förmådde prästerskapet fursten att låta bygden behålla sina gamla
statuter, och i Sachsen-Lauenbnrg fick den nya stadgan bibehålla synnerligen många gammaltestamentliga o. a . ålderdomliga
drag, reformationen till trots. I Storbritannien gjorde puritanerna och de högkyrkliga ett våldsamt motstånd (s. G9, t! l). På
i viss mån .motsvarande sätt kämpade hos oss själva reformatorerna samt många biskopar o. a. kyrkomän för kyrk ans bibliskpatristiska sj älvständighet inldusi ve kyrkotukt. H adelns nämnda
kamp för sin gamla kyrkoordning hade både tidigare och senare motsvarigheter hos oss . Minst två gånger tmller medelticlen
hade vår kyrka genom sitt motstånd tilltvungit sig rätten att
få behålla sin speciallag. Ännu senast år 1561 behåller och i
viss mån förordar ännn vår lutherska kyrka ett halvt medeltidsmässigt appendix (»Augment»; här avtryckt senare) angående
motsvarande medeltida kyrkonäpst, ehurn vasakonungarna tyd ·
ligtvis ej ville veta därav. Lanr. Petri försökte förgäves under
30 år att få kyrkans lagförslag (kyrkoordning) sanktionerat
eller dess olika huvuddelar sanktionerade - ; »Augment»
har kanske först ingått såsom en integrerande del av stadgan och
varit förnämsta orsaken till statens motstånd. Sedan skulle man
uneler 125 år få gång på gång lika fåfängt begära sauktion
på kyrkliga forändringsförslag . Del s l 529 års mötesbeslut i
Örebro, dels Uppsala mötes samt 1595- 1596 års kyrkliga uttalanden voro det starkvordna prästerskapets energiska svar på
statens (och allmänhetens) motstå nd. Under en mansålder därefter syntes åtminstone några stift uppehålla kampen mot Karl
IX:s och Gustav II Adolfs l\yrkopolitik. Och. under tiden 1560
- 1617 beslötos i consistorium regni oeh på sy noderna väsentligen skärpt kontroll och strängare åtgärder mot sy ndare. D en
allmänna svenska kyrkans strängh et kulminerar i stadganden
av 1617, varefter regering , dori1are och allmänhet lyclmcles i
påtaglig mån stävja vad de an sägo vara ky rkliga maldmissbmk
' ) Den inn ehöll jämförelsevis litet o m ky rk otukten, något SOIIi kau
ha medverkat till prästernas opposition . Kon sistoriets sekularise rade maktbefogenhet avhaudlades numera mes tad els i sådau a stadgar (konsistorialstatuter), som voro från kyrkolagen avsk ilda. Kyrk oråd o. d. församling sstyrelser ville man i T ysk land ge föga dömand e befogenhet.
55
men vad prästerna. sade vara bibliskt påbjudna och av tidigare
·furstar godkända botövningar. D en i litteraturen någon gång
11ämnda hårdheten hos Gustav II Adolf intill l G17 ät' näppeligen
·h ans men den gammaltestamentligt betonade kyrkoledningens.
:Strängast torde kyrkotukten efter nämnda år ha uppehållits i
--Västerås stift (av biskoparna Bellinus, Rudbeckius och Laurelius)
1
,gamt i Finland (av Rothovius). )
') Enstaka bev arad e predikniu ga t· vittna om samma gammaltestamentliga nit emot synden, ej minst emot de "förnämas " sy nder samt obibliska
Jostrings- och straffv erksamh eL Sträng näs' stift var under 1580-talet en
för specialkyrk lig åskådning och g igantisk kraft. Rudbeckiu; växte
0härd
·upp i denna livsluft och i Uppsalas, som e.i var annorlunda. Och hans
·b livande vänner Olaus l\Iartini och 01. Stephani Bel linus äro att rälma
·bland statens oböjligaste episkopala motståndare. Fr ån det nämnda Ned er·sachs ens likaledes kraftanspännande kyrka hämtar någon - kanske d t~t var
Paulinus, han som snart simile bli d et nämnda Strängnäs stifts biskop ·vissa utom ordentligt b etydelsefulla och ingående stadganden till våra kyrko·ordningsförslag och visitationsstatuteL Och ho t om avsättnin g, so m sach'siska pt·äster utsattes för ( l580), blev tv å gånger verkli ghet i avseende å
Bellinus i Västerås, och för det hotet vot·o i\Iartini och Rudbeokius i
.s tändig fara . b:ndast geuom avbön kunde den sonare undg å d ess verk·stii llighet. Om Rudbeckii nämnda barndomsstift jft· Svenska synodal·akler II t . ex. s. 3, 29 o. f.; HALL Rudberkius l. I hans barndom lik som
·sä kerligen även långt de ss fö rinnan hade hans anförvanter och lä rare samt
·övriga präster i haus barndomsstift ans ett sig hava anledning klaga, at t
landshövdingar och fogdar behandlade kyrkli ga må l utan att hänvisa d em
'till "kyrkans rätt och ordning''. Därigenom blev e den urgamla, av övcr'heten alltid omhuldade jurisdietio ecclesia stica hos oss antingen tillintet·gjord ell t~r förkränk t och omsatt in i politisk dom och handel , som därom
·i u gen lag och rättelse hav er. Rudbeckii episkopal e företrädar e, den a v
·Karl IX förföljd e B ellinu s, had e i skrivelse till rikskansl ereu måst klaga
över att misselådar e genom befalh1ings männen s försumm e lse stannade 6 - 7
-å r "från församlin ge ns tjänst". Nästau ordagrant samma fram ställniug SO ill
·d en nyss från Rudb eckii bamdomsstift refererad e har Rudbe ckiu s sjäh~, d å
ltan 4.0 å t· seuare vill avfatta riksdagspräste rskapet s avvärjande svar rörande
-~o nsis torium generale . Därvid betonar hau äv e n f<irfattningens och kyrkotuktens meranänl!lda fö raukring i bib el och kyrkolag samt jämväl d ennes
·(oc h därför äve n författningens) oa vhän g ighet av r egeringen . Och i sin
•predikan vid avs kedet fr ån hovp rediltantsä mb etet yttrat· han inför kouun ge u
och haus närmaste män följande (s. C 4 o. f.). David förmanad e Salont o
·a tt hålla Guds rätter. "Härmed förstås nu . . . Gu ds stads- och lan dslag
·ell et· rådstugulag, efter vilken Gucl ville domare sku.ll e dö ma på dera s
:t iu g och r ådstug or. . . . Emot denna lagen sy ndas svå rlig a hos oss i så
i5G Rörande kyrkans lednin g och självstämlighet betona ky l'komännen sedan gammalt, a t t vid de första kristna seklens största
kyrkomöten statsrepresentanter visserligen hade närvarit melll
blott såsom sammankallande och hedersgäster, ej såso m i besluten deltagamle - alldeles som sedan fallet var vid Uppsala:
möte 1 ) . Lekmän, som 1 övrigt deltagit i bibliska ell er tidigt
kyrklig·a författnings- och domsär enden, vore aldrig utsedda av
den världsliga staten utan av den kyrkliga församlingen . D era s.
motsvarigheter i modem tid vore alltså ej a v staten utse cM a
jurister och rättsbetjänter utan av kyrkaförsamlingen valda
mållo, aU so mli ga g r ova synd er straffas allsiutet, so mli ga allt för litet_
Såsom de gTova eder och bannor som ske emot det andra budet, vilka.
Gud i det ga mla testamentet have t• stt·affat till liv er, de st raffa s nu intet. . . ,_
Här borde en väddslig överhet antingen upptaga Gud s lag e ll er göra.
nago n lag därom och däröver strän gelige n h äll a. Sammaledes sabbatens.
förakt och bro tt vardet· nu platt iu te t st raffad, det ock Gud i gamla testam ente t straffad e till liv et . ... H or eri som är en stor sy nd och stö rre ä ntjuveri, varder n u ringa st r affat. ... De sm å tjuvarna hänger mau upp ,
de m Gud hav er efterl åtit slippa med b öte [j fr 3 Mos. 6: 5], m en d e stora
sl äppe t· man m ed höter. " LUND STRÖM Sv. synodalaltter II sid . 33.
1) En motsvarighet t ill
de äld sta l< yTkom ötena vo re de h all' årsvi s.
sammanträdande ge ueralsynoderu a vid ö verkon sistori e t i Sachse n ( vid vilka ·
t. ex . bannlysningarna skulle avkunnas). Rudbeck ius kan visserlig en vara,
med om att såso m ett mindre tilllala nde alternativ uppt aga ett såda nt.
kon sistori um i Stockh ol m, vilk et skull e sammanträda i början av vatje
halv å r. (Och denna sachsiska institution tord e varit för ebilden till Rndb ecltii
dubbla syn oder i Västerå 'l' stift.) i\ll en in ge n makt i värld en kund e föt·m å..
hou om att åt sta tsrep rese utanter imymma annan plats å alla d ess a slags
priisterlign m öten än den ärade men tysta h ede rsgästeus. Statsä tu betsmäl1
borde ej få vara rö stberättigade eller äga vetorätt i teo loge rna s mö ten
eller r ent andli ga angelägenheter. Sådl\n t vo r e bib elstridigt och og udli g t._
Uppsa la mö te var därför sammausatt p å gam mall< atolskt vi s. Och R ud beckius h än vi sa r till denna praxis i sin kamp mot consistorium ge ner ale.
Den strid en kämpar han m ed sa mm a nit som Gud visat, då h an slog
kOJlllllg Ussia m ed spetälska och Arons sö ner m ed eld , för att de inh·ängt.
i temp let och tjänstgjort i ämb ete, elit de ej enligt gu dom li g ordning
kallats. Samma åskådning , kraft och segh et h ad e t. ex. en Ambrosius, t·n
Cyp rianus oc h en Au g ustinu s ådagalagt del s i dom slut, dels i fö rb erecland et
ell er utförandet av läran om gudsstatens organisation och ledning . - Jfr
N o va ortlin antia s. 258, 263. I det sveu ska lngenn anlan d blev ett ämb etsv e rk
infört med det namn , som Nova ord . upptagit, nämli geu co nsist. ecclesiastic um . Jft· THYSELIUS Bidrag till sv. )<y rkan s o. l. hi storia ~. 89.
- 57 sexmän , kyrkoråd och vad allt de kallades i sin a än olika , än
täm ligen likartade befogenheter. Enelast sådana lekm än vore
lagliga medrepresentanter för Guds församling , tillsatta uneler
prästens ledning och i viss enlighet med cle bibliska levitema
oeb de kristna församEngamas diakoner. l\iecl församlingarna
mena kyrkamännen då - törhända självrådigt - blott lokalförsa mlingarna, vadan lekmän borde hava säte och stämma
en bart i dessas kyrkoråd, ej i stiftets och landets högsta kyrkaledningar. Dessa skulle nämligen äga befogenh et att t. ex. i
bannlysningsmål döma rörande sakramentsförvaltningen . I sådana beslut ägde enelast prästvigda rätt taga del, enligt kyrkan s tolkning av elen gamla tidens kyrkohistoria . Genom konungars redskap, sådana som Georg Norman och P etrus F ecbt,
gjordes visserligen ansatser till partielllekmannastyrelse inom bögsta kyrkaledningen - enligt tyska förebilder, varom mera senare
-, men genom sådana farliga ny heter skulle vi ju säga vå ra
kyrkliga förfäder hava varit heterodoxa och villfarande, medan
de dock av och bland alla lutheraner ansetts vara ortodoxa.
Dvs , de hade varit gammalkristna och gammalprotestanter i
emin ent mening; de had e sålunda haft den högsta sanninge n.
(Den älclsta sanningen var nämligen den högsta.) 1 )
') Kyrklig sjä lvstä nd igh et är t. o. m. vikt iga r e än själ va liturgiens
undertryckande, framhåll er R udb eckiu s ( L62i). D et av staten föreslag ua ,
halvt se kulari ser ade rik skoll egiet vore sålunda kass era t r eda n av vår kyrkoordning, i synner het i dess avde ln ingar om präster och om lärove rk en.
"Ty alt thet i thessa Artic ld at· ti ll äg na s Episcopis et Ecclesictslicis, thet
ward er j th etia Consis torio, mehr än halfp ar ten them ifrån tagit och
g-ifuit Politicis. - Seclan är th et ta en R eligions fråga, om Kyr ckiou es
Rege rin g, theu Clw istus j N. T es tam . sinom Apostlom och th er as Snccesso ri bus, Episeopis et pres hyteris befalt hafu e r, ther e moth iulh et borde
di sputer as . Ther om och Th eologi in Articnl o de Eccle sia [i dogmatik en]
shifua pläga . - 1\len th er n ågo t eli sp utats th er om ko mm a kau, hörer
t h et ick e b es inta [=bö r det ick e avgö ras] i itt sådana Co nsist ori o, ut han
til l S ynadum Prov·incialem.. Såsom senast skedd e de LUhw·gia, hwilk e t
fa st rin gare war än t henna fr åga n, ther man m ·i nisterium et 1·egimen Ecclesiae will fö raudra .... Kyrkio Ordningen är skri fwiu af Höglär de, wij se
och Gudfruchtige Män, uthj fl er e Consilijs Proviucialibus, så wäl so m
Co nsilijs gillat af hög lotli ga Kun g-a r Co nfirm erat. Oeh m ed stor fr ucht nu
så l enge practiserat . .. . Gudh gifwe wij icke will e synas för wij se i wå r
ögon , at andre må h å lla oss för fåk unn ige,. at wij så offta thet ga mmalt är, .
- 58 Kyrkan skulle alltså vara en av staten jämförelsevis obe'l'oende folkkyrka under kyrkamäns fasta ledning. Hon borde
·s:'tlunda ej vara en statskyrka i vår tids mening utan i görlig
.m å n avsöndra sig från beroende av staten och utgöra ett sla g s
<teokratisk fristat i denna, en svensk gudsstat alltså. Ett
motsvarande program hade ju i ej ringa mån följts av gammal.katolicism en samt av hovsamma kluniacenser och andra hov·-samma påvliga. Konungen skulle sålunda ej kunna få avgöra
frågor rörande kyrkaläran och domsmakten (samt prästtills ätt·ningar). Men väl borde han stödja gudsstaten samt kunde hava
-uppsikt över och skriva förordningar för prästema i övrig a
-avseenden. staten skulle sålunda ej styra kyrkan, och kyrkan
.slm1le ej styra staten. Men Guds ord skulle styra båda , och
·enligt bibeln skulle Gud medelst legaten, prästen (alltså ky rkan)
-leda furstars hjärtan såsom Yattubä.ckar . Så hade Ambrosius
.skrivit därom. Och så citerar Jonas Rothovius honom i själve
.Ax. Oxenstiernas minnesalbum 1603: »Intet är mera hedrande
.än att kejsaren kallas kyrkan s son . Ty en god kej sare är in om
.ky rkan, iche över kyrkan. I den sanna kyrkan önska kejsarna
·w ele ogilla och improbera . Wijk e wij ther ifrån , som medh th etta Con s istorij form tilbiudes, siryll e wij wår e Förfäder , som här t ill pro Orthoclox is inter et apucl omnes Lutherano s äro håldne, för I-J.eterocloxa och will.far elsse [= willfarnud e?]. '1\'ij wijk e i cke all e na st ifrån Konun g GUSTAFFZ
Testamente: Uthan och ifr å n wår Edh, m edh hwilk en wij på å th skilligl\Iö lh e oss h ä r till bul](lit hafua ." THYSELTUS Randi. I s. 135, 136. R.udhecltii Högtidstal s. 7}, (Å r sböck e r V).
Omkring å ret 3:24 had e kyrkom ä tm en g latt sig över s tatsky dwiu s ti t u>ti onen och sett i de n e n fast bo rg för det kristna mi ssionsarb et e t i lt e mlancl P.t. Och så göra m å ng a ju vanlig eu ä ve n nu , 1600 år se nare. Men
när en mängd kato lska oc h alla luther ska r egeute r i Sveri ge ön skade in·korporer a kyrkan i stat en (s t atskyrka), hindrad es det alltså av kyrkan sjä lv.
En motiverin g, som var byggd p å erfarenheten och p å, tö!'l1 ii nd a, öve r·drivna farh ågot·, torde denna skillnad mellan då- o ch nu tida ståndpunkt
.äg-a däri , att man för 300 år sed a n vän t ad e ofrihe ten från stats- och ad e lsväld et s sida , icke fråu fo lltet, som i r eli g ions-, förfa ttnin gs- o ch lä rofr ågo r
-ännu ledel es av sina kyrkoh erdar ell er i vat:j e f all ej ännu had e ski ckli gh et och kraft a tt in t aga en självständi g position. Kyrkan var Rtöclcl p å
·församlingarna, ön skade verk sam hjälp frå n "d e uppsatt as" ell er " d e mäktigas" sida m en h ade erfare nh et av att d ess a i ställ et kund e le\·er era e t t
obiuli : kt mots tå nd mo t eller vi sa e n oandli g lik g il tigh e t för lcyrkan s nrb e.te .
Jfr EKLUND And elifl-e t II s. 69.
-
5\:.1-
m era prästadömet än de andliga det värld sliga väldet. » 1 )
Också avtrycker Rudbeckius Ps. 2: lO såsom motto till sin
tryckta edition a v preelikan vid avskedet från hovpredikantsämbet et: Så lå ter nn unelervisa Eder, l konungar, och låten
tukta Eder, I domare på jorden! Så ä ven Ords pr. ~O : 28 :
Fromhet och sannfärdighet bevara konungen , och hans säte be-står genom fi:omhet (jfr aa s. B 3 v:o). Trots sin eg en försäkran
sticker kyrkan sålunda till hälften en »fot i råd stugan » - men
det sker vanligen icke av maktlystnad utan av gammaltestamentliga och praktiska skäl. Det är alltså omöjligt för den
.kon servativa kyrkan att gå med på kompromisser med statens
liberal-radikala program rörande den andliga styrelsen, inklusive
elen nedärwla ky rkotukten 2). Kyrkan finner sig böra vidhålla
') I. FE!iR Minn esalbum i Sträng näs bibliotek s. 22. Någon präste ns
ämb e tsmässi g a underl ydnad under staten kund e så mycke t mindr e komm a
i fr åga ~_ framhåll e r t. ex . R.udbe ckiu s 16:24) , som den föne och icke d en
·s enare l1ad e i uppclt·ag at t vaka öve r männi skornas själar samt s kull e avlägga r ä kenskap därför p å dom edag (Ebr. 13: 7-17). T!iYSELIUS Hand!.
rör. Sv. kyt'kans l>is t. I s. 127-128. Jfr No1•n 01·din. s. 250. Naturligtvi s
gör t.. ex. R.uclbe ckiu s vissa inskränkniug ar i konungen s lydnadsplikt und er
kyrkan. Han skulle ej i allt och obese tt behöva lyda d e un a. Också kriti·serat· h au p å ven på följande sätt : Denne vårdar sig ic ke till att röra sig
en gå ng upp , uär n åg o n konun g komm e r till att ltyssa hans föt-tet·, myck e t
miuclr e alt han skulle sätta n ågon konung frammanf ör sig till di sk
'[= vid bordet], dänn ed han låter se, att han vark en eft e rfölj er den Heli g e
and es lära ell er de h eli g as exe mp el ut an h ellr e djä vulen, som ä r högfär·dig he te ns a nd e (Beatum r eg is sceptnun s. 101). lllen d å Rudb ec kius
fordrar , att rege nte n skall göra upp kt-igsplao e rna i e nli g he t m ed vad
)Jr ästerna kund e framl äs a ur b ib eln , för s tå vi , att konun g-ens sjä h stä ncligh et
kund e bli minimal och att kyrkau s blick var g au ska skum för tid ens och
·statens s tora behov och mod e rna krav.
2
sitt mödo samma a rb ete hade Hndb eckius e mellel'ticl alt
) U neler
:glädja sig d ä råt, att k ampen m ellan kyrka och stat m estad els ej v m· personlig utan "blott" prin cipi ell, Och ele n mildrad P.s ofta nv nytes tamentlig
p å ve rkan , pi etet, hänsyn , beräkning ar , maktl ösh et ell e r t1•ekan . Förh å lland e t m ellan t. ex . Gu sta v II Ad o lf och R.udb eckiu s var vanli gen id ealiskt.
D en förr e visad e p å mån g a sätt sitt Yälbehag med d e n se nar e. Och d enn es
likpt·edikningar över de n förre kan ej ha va s krivits utan äkta t acksamh e t och
s tr ö mmand e t åra r. I Jord efer dz Predi ka u s. D 4 ut bras t han : Oss p räste r
t illhör er de t "att straffa oc h förmana t ill bot och bältriu g u tan nlig on
)Jer sons au see nd e .. .. Vi l>av om [und er de nn E> konun gs ti d] fri tt kunna t
p redik a sanninge n oc h m ed öpp en mun förk unna I sra el sin a sy nde r och
-60 -sina bibli ska och nedärvda ståndpnnkter. Hon vill därför stanna
i det oavgjorda, själv verka förbättrande i det tysta och hoppas
på bättre tid - ett program eller en politik, som många av
hennes ledare sett sig tvungna att följa även i senare tider. Jakobs hu s sina missgärnin ga r, oc h in ge n haver därföre to d s kYälja och
anfäkta oss." - Tidigare hade doc k Ruclbeckius ansett sig hav a skyldi ghet
att i predikningar bemöta statste nd en se rna och åtminstone en gång i biktstolen bestraffa konungen själv . På motsvarande sätt hade ga mmaltestamentliga, gammalkatolska och gammalprotestantiska kyrk oleda1'e vetat att
hävd a siu r ätt och fylla sin plikt såsom självständi g a Gudslegater gente mot likgiltiga eller på andra sätt "brottsliga" laudsfurstar. Furstar r:'\<1slogo och r evo lterade emot Herren. i\:Ieu "låten undervisa Eder, I lcouungar i
låten varna Eder, I domare på jorden!" yttrade Psaltaren (2: 10), och dP. t
citerades bland annat i pseudoapostoliska arbeten (t. ex. Didaskalia kap.
21 ), i Wi gandi kyrkligt oppositionell a arbete om kyrkotukten (1564) och
av Rudbeckius. Den under f urstar sorterande men dock självständighetsälskande kyrkan ville sålunda efterlikna bibeln och g agna gudsstalen även
däri ge nom , att den uppträder mot brottsliga "höga" och "förn äma" med
hotkrav, stl'affta l och bann. I bibeln omt alas ju Natans "ordastraff" till
David, Elis ord till Ahab, Döparens till H Ar odes. Athanasius ålad e en libysk
ståthållare an atem a på grund av omoraliskt liv. Ense bins och C.:hrys ostomos
berätta, att vissa histna biskopar uppträtt med helig haft mot sin kejsarP .
Enli g t d enn e Chrysostomo s had e en biskop i Antiokia genom sin modi ga.
gä rning bragt h edningarna i förv åning över att Kristus lagt så stor makt.
i sina tjänares h än der, medan h edni ska präst er stode i smädli g und erd ånighet und er sina kejsare. Sistnämnda präster böjde sig djupar e för sin
furst e ä n inför g- udabild erna. men d en kristne biskopen had e rättmäti gt
ålag t det största- tänkbara st raffet (bann et). E tt sådant tillvägagångssätt
högaktad es av ail a dem som ännu VOI'O vid sina sinnen , yttrade Chrysostomo s. Enligt kyrlraus åsikt vore värdighet och makt blott lomma n amn ;
om d e diadembärande vore straffvärda , så borde d e var a jämställda med
de lägsta och ringaste. Chrysosto mos förbjöd sina präster släppa fram
ovärdi ga till nattvardsbordet - vore de äu fältherrar, kon sul er ell er
diademsmyckade. "Haven I ick e mod därtill , så underrätten mig! Jag skall
aldrig låta d et ske" . Ocks å uteslö t han själv a kejsarinnan Eudoxia. Enligt
Ambrosius bl ev en domar e p å Juliani tid exkommunicerad av kyrkan där·
för, alt han i e nlighet m ed si n stats liga plikt dömt en medkri sten för alt
denne nedrivit et.t hedni sk t altare. Biskop Syuesius bannl yste den tyrannisk e ståthållaren Audroni cus , se dan måug-11 bättringsmedel förgäves blivit
försökta. Då den hedni ske ståth ållare n Symmachus i Rom ville åter ställa
avgudatjänsteu, försähade Amb rosi us, att på sin höj d en lägr e stående
prästman komme att vara närvarande fö r at t tillbakavisa offergåvorna. Då
några överh etspe rsoner blivit stenade i Tessalo nika och kejsar T eo dosiu s
-
Gl-
Ä ven »pohtici » kunde emellertid för sin ståndpunkt finna
vissa s tö el i nya testamentet. Och enligt uttalanelen a v Tertullianns, Krysostomos, Ambrosins o. a. kyrkofäd er var det ej
prästerskapet ensamt uta n prästerska pet tillsammans mecl gudfruktiga , lärda och »beskedliga » lekmän anför trott att handh a va
den andliga jurisdiktionen och det tydligtvis ej blott i vad vi
skulle kalla kyrkoråd utan även i kyrkans högre domstolar.
Dessa och Pauli uttalanel en om lydnad för överheten blevo i
det lutherska 'ryskland t idigt ett stöd för en halvt sekul ariserad kyrkostyrelse för land, snperintendentier eller kontrakt.
Sedan t . ex . augsburgska bekännelsen, dennas försvar och de
där fö r låtit döda 7000 personer, n ekad e samme Ambrosius honom inträde
i templ et., förehöll hon om han s stora förbrytelse och uteslöt hon o m från
at.t de ltaga i g udstj änsten. Först efter kyrkobot tilläts honom fömyad delaktigh et av kyrkan , och h an var den för ste att erl<änua rättvi sa n i straffet.
Det hela va r, säga hislori esl<rivaru a, et t b evi s p å en biskops kri stliga frimodigh et oc h en kejsares storhe t och ödmjukhet.. Den so m ursp run g li gen
fö rtäl jt hände lsen är Teodore tus , och det ä r en händ else so m ser u t so m
e 11 ta nk e, att Ruclb eckius käml e och citerad e d enne författare. Detta skedde
visserligen i annat sammanhan g, m eu Rudheckius had e tydli gtvi s känn edo m
även om d enna skildring vare sig m· Teodoretus eller ut· de många senare
l< yrkohi stori ska författarna och staclgnndeua, som omtalat händ else n. En
såd an lag var Nedersachsens 1585, d en Rudbeckius tydli gtvi s l'änt och so m
partiellt blivit översatt fö r elen sveuska kyrkan s räk niu g . I varje fall är
l~udbeckii uppträclaude ge nt emot Gustav II Adolf i den s. k. i\IargaretaCabeljou -fr åg an ett värd igt mots tyc ke till alla föreuiimuda fall och d ärjä mte exe mpelvi s till John Knox' uppträdande emot den sedeslösa l\laria
Sinart och t ill lutheranen Osiauder8 avvisand e svar till den h erti g liga
mätressen i \Viirtembe rg . (Hon b egä rd e bli upp tage n i kyrkobönen, men
Osiande r sva rade, att h on fauns där redan : i bönen "Fr äls oss ifrån ondo"!).
Vi fiuua kanske Rudb ecl<ii kra ftiga bot.predikan i d en lmu gli ga biktstolen
vara bevis på en Ol' aulig djärvh et, och t. o. m. en svensk biskop har vari t
så främmande för gamla test.ameutet - det var naturli g tvi s und er upplysningstid en - att han trott tal et vara framsprunget ur politiska avsikter.
Fö1· R.udbeckius var d et sährligeu i ställ et Jn.alfullt, att han mås te nöja
sig med denna lilla predikan. Ty då n ågon yar "kommen i sto rt rykt e och
klander för någon last", simli e enlig t hyrk oo rduiugeu (s. 73) kyrkau vara
h onom p å 11ågon tid förbjuden ett stadgaude, so m g ick tillbaka pi\
gammalkatolska och påvliga sta t ute r och som Ruclb eckiu s sedan l åter inflyta i sina kyrkostadgar (V: 8). Jfr KO BER De t· mrchenlJann 1863 s.
10! o. f. : ZIEGLER Geschichte der Ethik II 1S92 s. 514; HALL Till Rud.IJec kii karakteristik s. 3 o. f.
-62-
- 63 -
schmrtlkaldiska artiklarna uttalat sig för inskränkningar i kyrkadi sciplinen hade ett av Justus Jonas utarbetat samt av Luther
och Melanchthon gillat betänkande lagts till grund föt· ett av
de allra första konsistoriema av sådan kyrkligt-statlig typ
och det i själ va \ Vitten berg (1509). I något skiftande former
hade ä ven å de mest centrala lutberska orter t ill satts konsistorier och överkonsistorier, vilka vanligen bestoclo av lika många
jnrister eller andra lekmän som teologer. Bland andra gåvo
Meck 1en bnr g-Ro stocks och Sachsen-\ Vi t ten bergs ky rkaordningar
1552 o. f. samt l\iecldenburgs konsistorialordning 1570 pl ats föt'
ett dylikt konsistorium 1).
Staten nöjer sig således ej med defensiv. I synnerhet i de
tyska stats leclningamas judiciell a befogenhet ingick efter hand
allt oftare den rätten, att, i de fall där de funno clet lämpligt
och där de själva ådömde borgerliga straff, förbjuda de prästerJiga, resp. de halvt sekulariserade kyrkostyrelserna dels att
ålägga ky rlrobann , del s att best ämma när kyrkan skulle få.
avkunna stora bannet och i viss grad även det mindre 2) . Detta
·sy nes den katols4a och i bötjan ä ven elen gammalprotesta n-·
tiska kyrkan vara ogudligt, obibliskt, upproriskt. Det vore att·
låta ett mot Gud upproriskt samfund avgöra, vilka som skullevara medlemmar i hans försam ling, j a i hans eviga rike. I viss,
likhet mecl vacl fallet blivit i Tyskland genom de mer eller
mindre sekulariserade konsistorierna , skulle man mecl få. orcl och.
mecl frånseende av ett flertal smärre olikheter kunna formu lera
svenska statens kyrkadisciplinära program i luthersk ticl på
följande sätt. KyrkanB lagstiftnings-, doms- och straffrätt inskränkes så mycket, att rlet högsta och det lägsta formn (biskopskonferens, kyrkoråd) ej få äga dömande myndighet, att ky rkorådets (inklusive kyrkoherden s rätt) överflyttas på landskyrkans.
ledning, att denna blir halvt (eller kanske ännu mera) selmlarireracl samt att dess speciella a vgöranclerätt övergår till en rent
statslig domsmyndighet, som bör samarbeta med och infordra
yttranu en av kyrkans närmaste my ndigheter. Staten önskar få
en så rationell gränsreglering som mqjligt, få ett slut på oklarheten i åtminstone det stora antalet tvistepunkter, få en speciell institution för de mest orogivande frå.gomas lösning·.
De många spörsmålen t. ex. om hnr ingripande domsmyndighet kyrkan skulle hava, blevo tillsvidare besvarade unclerhaftmätningar mellan kyrka och stat, mellan religiösa och världsliga synpunkter, mellan panbiblicism och timligt·statsliga kulturkrav. Såsom så ofta eljest i fråga om bilclningsimpnl sernas.
förverkligande togs ledningen va1je gång a v den starkare eller·
av den hänsynslösare - oavsett om han var elen visare eller ej.
') Enligt sistnämnda stadga (SEHLING Evang. Kir chenordnun gen V
s. 244) borde den kyrkliga dom stol en eller konsistori um icke bes tå av flen
allm änna, oförståndiga, oerfa rn a, folkma ssan (= pöfel), ej heller av en tyranni sk påve ell er biskop ensam, än mindre av ev ang eliets offentli ga fi endet·
utan av de förnämsta medlemmarua av den sanna kyrkan , nämli ge n g udfrukti ga, kristliga, lärda, fö rståndi ga män och äldste: ej blott bland l1yrko ·
h erdar och [andra] predikare utan även av andra upplysta [ve rstän dig en]
kristna m· vilket som helst st ånd , åt vill1a Guds församl ing uppdragit
kyrkans judiciella befogenhet (kir ch engericb t), såsom Kristus säge r i Matt.
18 : Var två eller tre äro församlad e i mitt namn, där är jag mi tt ibland
dem. - Samma tankPgång framgår i vår No va ordinantia; j fr senare. Jfr·
KRABBE Cythrrnus s. 247 om skälen för ett blandat konsistorium.
") l långt högre g rad i Sverige än vanli ge n ann orstäd es behöll ell er
återförvä 1·vade g ammalpr otestantism ens kyrka fl em konstitutiva drag av
sin fria ot·ga ni sation - trots Västerås riksdaga rs o. a. riksmötens heslut,
trots konun ga rnas och råd ets inskränkande å tgärd er, trots d e från Tyskland påv erkade, svenska hovet närståemle kyrkamännen LaUI'. Andre rn ,.
Georg Norman, Baazius el. ä., J oh. J\fattbi rn och Emporagrius. Laur. P etri,
liturgikämp arna och Rudb ecl1ius anse vi hava angivit knrsen, men många .
svenskar had e· förvis so gjort det tidigare och kan sk e med samma kr aft
s om de. Enligt statuter i t. ex. Pommerit, Köln och Danmark simlie end ast.
världsliga straffa med viiridsliga straff. Den från det nämnda Pommern
bördi g e Georg Norman talar ej om världs lig a strafl' såsom tuktomeclel, vii-
ket med stöd av det sagda och av hans ställni!lg ti ll Gustav I torde böra·
anses iunebära , att han ej önskat tinlliga l1 yrko st raff (å tminst oue ej andra·
än ri s och böter, dem även sexmä nn en ådömde). Men att han ej skull e
g ill at åte rinta gningsakten (AHNFELT Den sv. !<yrkans o rdning s. 605, 329 ·
- 330), är fö rvi sso ej riktigt. Ty i alla lände r var d enna d en norm ala nkten för befriels en ur stora bannet.. Och få förl1asta syndaren m ed så sträu ga.
ord som Norman. I fJ:åga n om de av Kri stus anbefalltia å tgärder mot fe lande sfiger han, att sy ndarna simli e bannlysas oc h överantvardas åt satan ,,
såso m Paulus gjord e enligt l 1\or. 5. Den pr ästman simile straffas, so m
g å ve sådana " veterli ga Lovar" nattvarden, yttrar Articuli ordinanti rn. Han
hade ju d ärmed tagi t sig en biskops myndi gh et - nftgot so m sedan även,
R udb eckiu s o. a. bestraffa.
-
G-l
Den store konungen talade ju så hänfört till sin store ·
kansler om »Sveriges majestät och Guds kyrka som därutinnan
vilar », och man har sedan prisat honom därför i höga tonarter.
Föt' vår ortodoxa kyrka däremot - liksom även för bibeln och
Augustinus - var ett sådant tal väl närmast en hädelse 1). Då
Skytte år 1G3G ~% yttrade, att kyrkan är i staten, icke staten i
kyrkan, inföll biskop Panlinus: Vi ä re legati Christi .... Staten
är i kyrkan, emedan magistratus är en del av kyrkan. » - Oxen·
stierna säger: »Att det intet är rättat på banen, skole dee
[prästerna.] fi.·amdeles gråta både bänclerne fulle. » Rudbeckius
yttrar: »Nu är hinnan ifrån ögonen tagen » . ... [Det är] »en
religionsfråga., om kyrkiones regering, elen Kristus i nya. testamentet sinom a postlom och dera s snccessoribus, episcopis et
presbyteris befallt haver, däremot intet borde di sputera s.» 2)
' ) Jfr. t.. ex. SönERBLOM Den enskild e och kyrkan 1909 s. 27-28.
Om Rudl.Jeckius mcnacle väl r ådet så som Napoleon svarade ärkebiskopen
i Gent, då denne sade sa mv etet förbjuda honom att ansluta sig till kejsarens kyrkopolitik: "Ni har ett dumt samvete."
' ) THYSF.LIUS Hand!. I s. 117, 135. Jfr privilegieboken med N 1882
UU!3. Sv. Riksrådets protokoll 1636 '"h e. m. Jfr HALL Till Rudbeckii
karakteristik s. 92. D å Ruclb ec kii son Johannes försvarat· teser (inför dom·
prosten Holsten ius, 1643) å gymnas iet, fran1hålles, att både hyrka och läroverk behöva statens skydd, m en att detta ej får föranl eda att " i\ios es contra
Aron murmuret". Jfr HALL Ruclheclcius I s. 293.
Nät· sve nska kyrieans ledare lånade ur ty ska stadgar lill sin egen
kyrkoordning, till dennas förord och till lcyrko orclning sfö rslagen, ersatte de
alltså de förras sammansatta, av staten utsedela teolog- och jnristkonsistor!er med enba rt. teologisl<a domkapitel , elvs. de reformerade de tidigar e
stiftsstyr elserna i riktning häu emot vad de ansägo ha Yarit gammalkalo·
li cismens motsvarande institutioner. När regeringen på all var tagit upp
planerna på en omo rgani sation i tysk anda, söker Ruclbeclcius möta dessa
jämväl genom att anföra sina erfarenheter hån det se kulat·is erade Tyskland ,
där förhå llancl ena enligt hans mening voro ännu sorgligare än i vå rt land .
Un der sin a studieåt· därnere had e han bevittnat eller hört om r es ultat en
av sa mkonsistoriernas verksamhet samt haft lJlicken öppen för och säkerlig en även överskattat de sorgliga följderna av el en kyrkliga domaremaletens
partiella undanträn gan de. Måhända hat· han ock träffat några av de sachsiska präster, som för oböjlighet i avseende å kyrkotulcten hotats med
avsättn ing. Jfr THYSELIUS Hand!. l ~. 1Hl, 129 ; li s. 209, 216, 219 ;
RICHTER Ev . I{irchenordruugen li s. 426 sp. 2; 427 sp: l ; jfr 338- 339. Först
ett tiotal är efter Ruclbeckii död skulle kyrkomötestanken i jämförelsevis mo·del'll form framträda (i 1655 - 1659 års kyrkolagskommitte; jfr Emporagrii
-
G5-
Den månghundraåriga kampen pågick ju från kyrkans sida
·därför, att hon önskade se Sverige bliva en gudsstat i -- över·
:siktligt sett - augustinsk-kyrkl ig mening. Från statens sicht
t
•
'KO-förslag s. 297 och 1682 års s. 209). - Kär prä ste rskapet lo2.J, ställes
>inför den allt mäkti gare statsmakten, vågar flertalet ej längre helt och
fullt ansluta sig till Rudbeckii program eller oförblommerade uttalandeu .
Läugst in i lidandets dal mäktade ej ens Paulinus folja Hudbeckius, trots
·det cle under årtiond en samverkat i avseende å privilegiemlmnderua. Och
·ä,·en Rudbeckius sjäh• tvangs av elen uu sta rkare Oxenstierna att för till·fällPt falla till föga . SY. Hiksrådets protokoll 1636 s. 336. I princip bib e•höll l1an dock alltjämt sin uppfattning. - Att ståndet ej vi\gade fram lämna
·hans utomordentligt upply sande men häfti ga och hetsiga försla!,l' till prästeståndets svarsslcl'iv else 1624 betecknar i vida minc!t·e grad ett frång åe nde
·1\ V intagna position e t· än ett konstaterande av huru statsmakten och l ekmannaintresset nu vuxit sig sta r·ka. Kyrkan (=domkapitlen) hade enligt
.Rndheckius haft en betydande del i religionsstridigheternas stäckandP. Då
Skytte svarade med att tillshiva konungarna äran, högg Rudbeckius j:
"Tacka Gudh först! " Drotsen saclP.: "Huru extraordin1 1'ie vi ä re överlunne
.av orolige präster, blamerandes och tadlandes bisperne impune, veta Epi
scopi sjä lve. " Till det sjätte kollegium hade Gustav II Adolf velat visa
·dylika. klagande. Örerdriftema i Rudueckii förkastels edomar över förlr å l·landena i Tyskland kunna illustreras med följande citat. Varest consistaria
·ecclesiastica "iihro med flijt tilbörligen hålue, är tlrer igenom myckin Oorcl·ning, splijt och förarge lsse uthu Församblingerua afskaffat, och god Ordnin g oc h di sc iplin i statlen [=i ställ et] Uprättat." Emellertid had e j
·det för Rudbeckius ofta så förebildliga Necler·Sachsen verkligen sekulari--serade konsistoriers visiterande medlemmar I'eda n unelanröjt de svå raste
•missförhållandena och infört en se nar e berömd ordning. Det var ju just
·e tt r esultat av ett sådant nedersachsiskt visitationsarbete, som till stor del
·Öve rsattes ordagrant samt iut<Jgs i två S\'enska lc y1kooi'Clningsförslag och
·en visitationsstadga i Sverige å Rudbeckii tid. Jfr THYSELIUS Haucll. II
,g, 215; j fr I s. 102, 113.
Såsom Laur. Petri el ler andra kyrlc o miin vågat i förordet till kyrko ·orclningen kritisera tanken på en kr aftig statssty rd kyrka, sägande (s. 10),
.att "en part lettferdi ge Swermare förwandla theras Kyrkeorduingar nästan
,Jnvart må nade mo o t, " så yttrar dä1·föt' även Rudbeck iu s följande. "För•uthan thet th e med sine Kyrkiostadgar, thet· hwar Staclh, FurstP, Greffwe,
.Frijherre, som icke haCuer så st<J rt landh som itt härad eller Fögdrrij hiir
<hoas oss hafuer, effte r sit t hufuudh ... låt.hi t göra sigh Kyrkio Orclningh
till behagh, ·hafua effter ll'lichce Exempel, Judic: [=Dom.] 17 antagit hwar
·s in r eligion .... Och blifua ey heller lengt·e wiclh en troo än som t.he tyckia
thtit· är någon lekamelig J ördeel meclh , en lijthen tijclh Lutheraner, så Oal·yinister, åter •Lntheran e.r, ·så Papister etc . .. . Thess föt·uthan säger man ,
•l1afua the mångestlides lå.ti.t så förfalla all lucht oc h Kyl'!cio di scip lin , alt
5
- 67 -
-66fördes den däremot förclensknll , att den ville åvägabringa ett
de viHigare kyrkaärendenas koncentrerande till och högsta avgörande genom ett sjätte rikskollegium (consistm·iwn genemle). 1 ) ;
Liksom de S\;ensh:a prästmännen plagierade tyska uttalanden,.
så ville de svenska statsrepresentanterna nämligen i ej ringa
mån efter] ikna de tyska furstarnas åskådning och åtg·ärcler och
det åtminstone i ft'åga om steä vandet att min ska kyrkans makt
i ekonomi skt och judiciellt avseen de. Regeringen kunde nämligen.
ej låta det antydda rikskollegiet, consistorium general e, b li
så ensidigt sammansatt, som Rndbech:ins o. a. äldre kyrkomän
ville. Det skulle kn appt blivit annat än en skenreform . Statens.
ledare sade sig hava haft nog av kyrkans ensidiga bibeltolkningar; de hade tröttnat på henn es sätt att ideligen torgföra
gamla testamentets exempel på prästers opposition mot ko nung a r ~
the so m Guds Församblings fö rnemli ge ledemoter skulle wara, Studente r,.
Dielma1·, Präste r , fritt dricl<a, P e rl emanta [=gräla], g ra ssera uthj Uppenba r a krogar, och ö hlhu es, dau ss a och spee la, thera s lära re och Förmän·
age ra och begabba, om r eli g ionen och werld zlige saker fri tt skrifua, di spu-.
tera och tryckia, och sådana Con sisto rial es wela eller !<Unn a ther iuth et
emot göra, S up erintend en tes et Theo log i !<Unna och thöra in th et, Politici·
adse ssores låta sigtherom intet wå rda . .. . l\Iau skall icl< e här m ånge g rofwa
syuda1·e so m h eela Fö rsa mb lin ge n !1afua förarg at, see thet puhli ce avbidia.
ell er försona: Uthan är allsom största Li ce ns och ft· ijh eet, Cuiu s r ei oculares
lestes ipsi sumu s [vilket jag med mi na eg na ögon varit vittne till ], thet·
Gudh uu uthan twifwe ll m edh thelta blodig a krigett och U pror hoos th em,.
m ed Papist Sege r oc h framgåugh h emsö ller och straffar. Th er wij doch ,
tbes Gudi skee !off ännu tämli g tucht och ag a j wå re Församblingar h afuaheh ållit, et ah his mal is immunes sumus [och fr å n dessa olycko r b efriad e
äro]. Ähre förd ensk nll sådana Exe mpel icke till att effterföllia ulhan h ell ertill att fly och wachta sig före " . [ Härova n har kom m nterin gen ändr ats på
tre ställe n föt· t.ydli gh ete ns skull: l ) eft er i st. f. för e m edh : fördeel med h ;-:
\l) eft er tij dh Lutheraner; 3) m ellan Studenter och Diekn ar .) - Förnämligast va r det domat·emakten , so m konstituerade prästämbetet. B land annat.
just därför borde domkapitl en ellet· kvns istori erna b es tå enbm·t av präst-män . I varje fa ll skulle enelast sådana äga rösträtt. llleve dro tsen ordförand e, så bleve h an därm ed ock bi skop. J f,· Radprotokollet 1636 28/o. THYSELI US H and!. II s. 215 ; I s. 12±-126; 104-109; 154. - Omkring år
'1.700 uppgives Tyskland hava h aft 3 14 riksständli ga och 1475 rik srid derli ga
ter ri torier med var sin regering och vad därtill hiirde.
' ) Från dem skulle ock skiljas vissa domsfrågo r, som sku ll e läggas.
und er civil dom stol.
•
medan man säll an eller aldrig 11ämnde nya testamentets stöd
fö r kungamakt eller env älde ('- HO sig sätter emot överheten »).
I ställ et för att godkänna 1608 och 1619 års djärva kyrkoordnin gsförslag tillåter sig därför Gustav II Adolf sistnämnda
år att - liksom fö rut hans fader - betvivl a eller underkänna
t. o. m. själ va kyrkoordningens rättmätiga tillkomstsätt och
dämwd dess laglighet oc h allmängiltighet 1 ) . Kyrkan tvangs
efter hancl att låta synd are för större och medelstora förseelser
först bestr affas av politici, inn an kyrkan gav sina botföreskrifter,
ja till och med att tåligt in vänta t ill åtelse fr ån civiljuridikens
sida att t. ex. bannlysa. [Detta stadgas mest tydligt och ofrållkomligt i 1686 års kyrkolag, sedan t . o. m. 1682 års prästerliga
förs lag måst upptaga en sådan stra:ffordning.J 2)
' ) MALMSTRÖlvl i Frey 1S50 s. 203, hänv isa nd e till riksreg istraturet 3 ' / 3
16 19. P etr. J o nre " ' ex . och Rndbecl<i us försäkrade där e mot, att kyrkoo rduin ge n var gi llad a v alla stä nd er. PETR. ]O NJE ANG. Ctll·sus vi sit. s. 2.
2
) I de prästerliga botför eskrifterna fö"r ärk estiftet 1344 oc h i en bearbetning därav fö r Strä ngnäs stift frå n 1500-talets b ö rjan fö r es krives, at t
de kyrkliga holövnin g arn a kunna fö rb e r edelse vi s börj a, däre st de timli g a
domsto larna sk ull e dr öja län ge med do mens avkunnande och d är est. syucla r e ll fö rband sig att i sinom t id ställa sig "politi cis " domsutslag till efterrättel se . :Jien den sve nsk-luth erska !< yrkan s kraftu tvec kli ng, so m i Lau1·.
Petri had e en päs kyndar e oc h som i Rudb ec kiu s nådde sin höjdpunkt, vill
så li tet so m möjli g t visa sig- ~i g a l<änn edo m om den vä rld sli ga straff l ag~­
stifl nin ge n . Jfr EKLUND And elifvet Il s. 19 -20; DUKMAN Antiqui tates E ccl.
s. 343-344. i\Iau skull e vä ntat sig, att kyrk oordnin ge n snmt 1608 och
J G19 å rs kyrk oordniugsförsla g· i Svet:ige skulle - lik so m fl era medeltid a
ncta rl et gjo r t - p åpe ka de "större" brottslin ga ma s sky ldig het att först
undergå rann sak nin g och bestr affni ng- inför världsl ig domsto l, innan de unde rk asta de sig kyrkans hotöv uin gar. :Jl en de yttr a blot t, att han skall h ava
fiirlikt sig ell et· tillbjudit sl<ä li g fö rliknin g åt rätta målsägand e eller d<!lll
h an brutit em ot - all tså ett sväva nd e uttryck, so m törhända ej all s inn ebär för stnämnda fö rplikt else ell er so m i varj e fa ll ej gav tyd liga föreskrifter. I Ruclbeckii stif t blir det bl o t. t i eustaka protol<oll m en ej i all männa
laR·st adgnuden talat om po li t icis u iimuda krav och p r ax is. :Jien äv en han
och hans domkap itel fnnno sig i p raktik en u ödg all e t ill det utt aland et, att
den poli Uci gjo r t fri , kan kl eru s i ck e skyldig h ål la. Och i förslage t t ill
svar r örande co nsis t. ge n eral e yttrar h an: I Ca pitel en ... p ro cederas simp liciter et de pl auo. Ty sak en är ge menli ge n politice fö rr dömd . TJ-tYSELIUS
Hand!. rör. sv. kyrkans hist. I s. Hl3, 140. Jf1· ock Riksrådsprotokol len 1636.
statsmyndi gh eten s och civiljnridik eus fr amma rsch und er fl er a hundr a
år imp onerar m e ra på -ll y rkol ednin gen in om fl era andra stift ä n på Rud -
-
GS-
När Ruclbeckins fattat i pennan ett förslag t ill uttalande
från präst erskapet i fråga om det föreslagna riksh:ollegiet, vågade ju prästerskapet ej godkänna och framlämna det. l\ian
»skickade sig efter tiden ». M:en det slutli ga, hovsammare betänkandet föranleder 1ikafu1l t ett oYanligt skarpt yttrand e av
konungen: 1 ) ,, D her Prästerskapeclt (:emot andre reformerede Församblingers stadige brwk: ) tyckes dhem skee på något sätt föt'när , io·enom
dhen Punct uthi Instit utionen , som stadgar, att the
b
skole taga politicos till CollE·gas och A ssessores : då måge dh e
war a wisse upp å och förtänch:te, a t t dhe skole taga och d hem
_godhe kä nna brede widh sigh, som Censores, och befalte Kon.
lJe ckiu s. Och t.. ex. 1682 års präste r ska ps ];yrk ola g-s försla g, som eljest i
fl ertal et huvuclpunltter är en avslo-ift av Rudh eckiilid ens , ge r in gi\e ncl l\
fö r Pskrifter rör and e d et kyrkli ga förfarandet m ed d en ''som för någ on
uppenbara last ankl agat, och för Ye rlcl zli g d itt dö mbel er är " (s. 53-55).
Efter det h ät· sagda var det ej ovä nt.at, d els att kyrkan d ärvid använd e
.åtmin stone ensta ka av de ord aln g (i ö1·er sättnin g), so m återfinna s i nä mnd a
·o. a. m ed eltidsacta, del s att kyrkol agen 1G86 kom alt upptaga det stad gan det., att "uti the mål , so m Id ar l ag är uppii, bör st raxt förfara s efter lag
:inför verld slia domare" (aa. kap. 10 § 2).
') THY;ELIUS Hand!. II s. 2 11. - Åt minston e n åg ra _svenska kyrkomän b egy nte använd a ord en superintendent oc h kons isto rium , som i sam baud med för söken att genombryta den kyrkliga org anisation en inll'mat s
fr ån de tyska , halvt sekulari sera de <loms-konsi stori erna. Till fö ljd av dessas
"politisk a" (statliga) l1araktär uraktlät där emot Rudh eckiu s att i sitt stift
använda nligotdera ordet. D å 01. i\'Iartini 1608 före lade sin visitati onsstadga
för pros tarna, nämn es, ntt dessa kalla s "speciales sup erintendent.es", ett
uttryck, so m antytts av Georg No rman och som endast förefinues i Sach: ens
kyrkoordning 1580 och några andra statute r frlin länder med halvt seku l ariserade konsistorier. Sv. sy nodalakter I s. 17. A 1•en Gustav II Adolf följer tydli gen det sachsi ska överk onsisto ri ets exempel, då han vill förlä gg a
consistorium ge ner ale till huvud stade n och !ät a d ess "politiske" ordförande
vam rillet s \iiro verksin spektör. Och d et är tydli gtvi s m ed förebild i d essa
univ e rsitetsstäders und er -, r espektiv e öve rk onsistorie r, so m Rudbeckiu s
fö resl år, att ett perman ent överl< o nsist o rinm simli e vara fören at m ed akad emi en , lil1so m det torde va ra i fö renämnda sach siska ö verkon sisto rii in str uk tion, Ruclbeckius funnit förebilel en t ill sin anordnin g m ed tvi'1 sessione r i
vecka n i dom kapitlet. Jfr Br audenb m gs lw nsistorialo rdu in g 1573 (1•arest
d enna anordning skull e prak t ise ra s I.J ott o m det ,·a r m ånga är end en).
RICHTER Ev. Kir clt enorclnungen II ~ - 380, 422. L F. BURMEST E R Kir ch engeschi chte des Her zog-t hum s L auenb urg pass im.
. -
•
69
l\{:tt dhem uthwälia hwilket dhe häl st \ville, och emot K l\i:tt
här opå sigb förk lara ».
~4..n häftigare fal la riksr ådens ord efter hj ältekonungens frånfälle, när medl emmar av vår riksstyrelse fått i Tyskland bevittna frekvensen och gagnet av sekulariser ade domskonsistorier,
när man läst Rudbeckii pri vilegiebok och hans bönedagsbrev t ill
prostama etc. och när man insett att ky rkan s kamp för sin
s tällning i betydande må n var riktad just mot högadeln, >> h:yrkopatronerna ». E nli gt dem borde biskopsmakten stävj as , den som
Gustav Vasa velat minslut och so m förorsakade, att den svenska
kyrkan ej kund e så lätt inordnas i statslivet, som den tyska,
biskopssaknande kyrkan det kunn a t. I synnerhet skulle biskoparna , präst erskapets ledare (inpiskare), brytas ned. - - Det hetsigaste uttrycket för denna ståndpunkt torde vara fö lj ande orcl
a v Oxenstiema i rådet: »På remedia måste I , gode H errar,
tänka i tid och tillse att bispen i Västerås icke tager Eder på
handen och pulsen och sedan stryker Eder under näsan. A ll egerade ock, huru s trängt håll es i Engeland över regementet,
och vad förl edn e år hände npp ft en engel sk präst, att honom
blev öron av- och näsan uppskuren uti publico loco, för det att
han haver publicerat ett scriptum contra comrndias. >> 1) Oxen' ) Oxenstieroa frågar försmädligt., var ifrå n l1yrkan erh å llit siu di scipli uä ra befogenh et, d enna, so m huvudsa kli gen anv änd es fö r a t t tvinga syndal'lla till återförenin g med ky rk an. Kyrkans sva r h ade ju dock redan
g ivi ts och ideligen upprepats unele r 1600 år . D et ä•· därför blo tt en r epetitio n av även fö r Oxenstierna välkända p å pekanden, so m Laurelins senare
give r, då h an i det m es t kända av sina kyrkoordnin gsförsla g (s. 185) y ttr at· följaud e : lu gen borde "dristeli gen och öfwe rd ådeligen ther om [= om
en skälig, förordnat! och stad gad kyl'lwdi sciplin] ta la oc h sej a: Käre hwe m
h afwer g ifwit Pres tern a th e n macbten, at så lunda n epsa och st raffa fol ck et?
Efter nu kl art är, at Cbristus sielf hafw e.t· tben kra ften Lhe m ordenteligen
meddelat och antwanlat" . Lamelins borde kunnat i ställ et sva ra , att våt·
ky rk ot ukt särskilt i de strän gare forme r Oxensti e rn a påtalad e, ege ntli ge n
framspr un g it ur och h e lga ts av judisk lag, samt - del vis - av p åv li g
r ätt och sveusk hu saga. Ox enslierna och hans m enin gs fränel e r sy nes ha va
menat något såd ant. ]{ådet to rd e hava i främ s ta rumm e t åsy ft at sin oc h
andm icke-kl erk ers upp fat tning o m den h årdar e l1 yt· kodiscip lin en inklusive
sto ra bannet och kyrkopolitik en, d å de beto ua, att R udb eckii bibeltol knin g-a t' vore hårkly ve ri er, alt ban vi ll e l ägg-a fund amenta papatu s och ha de
en slä ug av Petri kjo r te l etc.- Sl' . Rik sr ådets prot. 1636 s. 247, 266, 304,
307, 396- 39'/ , 421 o. f., 444, 452, 464, 477.
--7 1 -
-70stiema trodde sig kunna försäkra, att biskopen förlorat en stor
1
del av sin auktoritet, samt att hans privilegiebok och kyrkotnkt )
hade ringa stöd i bibeln , hm mycket Rndbeckins än sökte håxclraga dennas uttalanden . Så fi ck biskopen höra den panbiblicism
nnclerkännas, åt vilken han under 25 långa år offrat all sin
våldsamma kraft och alla sina bevekande böner. Underkännandet
kom från elen, som varit hans gynnare och som ej blott var
elen verklige regenten i ett Yäldigt rike utan som ä ven var
Rndbeckii filosofiske meningsfrände. En mer förkrossande dom än
den över panbiblici smen skulle icke kunna fällas över biskopen.
:Men denne ansåg sig ej - åtminstone ej i princip - böra böja sig
för statliga, »filosofiska », världsliga »människop åfunder >> . Det
höll honom uppe. Det var han s styrl,a. 1\ien det gav dödss töten
åt hans kyrkopolitiska l i vs verk.
*
Föl'egiven staclgeprom ulgel'ing. I gamla ticler hade motsättningen mellan ky rka och stat ofta genombrutits därav, att den
förra ägde en väsentligt högre kultm än den senare. Genom
kyrkan s bildningsarbete hade germanerna upphört att vara
barbarer. För deras statsväsen och kultm måste p1·ästerslcapets
tjänster bliva ovii·J'clerliga . Kyrkans organisation blev ett mönster
för staten och en haftkälla åt staten. Bisk(•pama voro ofta
2
mäktiga herrar i stäclerna och ln'aftiga hjälpare i folkets nöd ).
') l England utgav själv e Jakob I en b ok emot prästersimpets anspråk
att såsom legater ell er folktribuner mästra konungen. Och i Tyskland hade
ju kyrk otukten tidi gt tnmgits tillbaka. Så var fallet även i Danmnrk. Jfr
HALL Folkuppfostran (1919) s. 155 not 4. Kord. Familjebok andra upp·
!aga n XII sp. 11 82. - Om slitningar mellan kyrko- oc h lek män jfr Strällgnäs do mkap. protokoll 1625 ' /12 o. f. Rådsprot. 1636 s. -!28, 449.
2 ) De byggde vattenleduingar, re glerade flodbäddar, förbättrade och
undervi sade om åkerbruk och trädgårdsskötsel, anlade skolor och bruk,
vidtogo anstalter för folkhygi e u och fattigvård. Genom talril\a prästmö t esb eslut reglerades kyrltans verksa mhet jämförelsevis sjä lvstä ndigt, kätte ri er
bekämpades , sträng t nkt införd es , epis kopala institutioner utvecklades
ytterligare, och de olika nationalitetsgruppernas sedliga liv ställd es undet·
d en kristli ga uppfostraus en hetliga sy npunkter. Det intygas. att elen franIdska staten å sin sida hindrad e natiouall;yrkan från att allt för myået
överskrida sina befogenheter. Aven Joh. Rudbeckius försäkrad e i rå<let
J63G, att Sveriges !<yr ka oub stat hållit varr~ndra i sikte uud er huudra år.
Kyrkans duglig-het - ~j minst för och i en avsig·kommen
:stat - bidrog till att g-iva henne en härskande ställning, även
·där kyrkan på papperet var staten underdånig- - alldeles som
Grekland lmltnrellt besegrat sin beseg-rare (Rom). Härtill kom,
att kyrkan ägde ett utmärkt stöd i sina egendomsbesittningar
och ofta .~1tverkade nya privileg-ier av staten 1 ). Så Ll ev fallet
överallt. Aven Sverige äger flera lysande exempel på huru alltomspännande biskoparna kunde vara (t. ex. Brask och Rudbeckius) och huru mäktig kyrkan kunde bli genom förenämnda
faktorer, trots det hon var formellt underdånig staten. Kyrlcans
män fonnulerade tydlig-tvis själ va stat11oter, privilegienrlcunder
o. el. betydel sefulla ntlåtamlen. Blaml dessa erhöllo någ-ra kanske
aldrig kunglig sanktion men följeles ändå; å anclra erhölls däremot vid någ-ot tillfälle konungens underskrift.
Privilegier behövde kyrkan nämligen i rikaste mån, för
-att hon slmlle lmnna bestå som gudsstat i en ond värld. Där
hon ej kunde sätta makt bakom orden, förklingade henn es
}Jredilmingar, maningar och hot alltför ofta ohörda. För öv rigt
borde man ej behöva uppräkna några än så talande skäl för
nödvändigh eten av hyrkans rika doterande och makt; det skulle
vara nog med en enkel hänvisning till att Herren i sitt eget
ord anbefallt, att hans tempel, präster och tempeltjänare sknlle
få sitt unelerhåll av menigbeten och därvid bland annat det
bästa och första av skörd, boskap och offer. rrioncle och en
mängel andra avgälder til} prästerskap och kyrka utkrävdes
mecl stöd av bibeln. Denna tillät eller påbjöd även, att präster·
liga stadga nelen avfattades rörande samhällslivets angelägenheter och att gudsstatens och templets ägodelar och makt stän·
digt ökades.
Häri lågo natndigtvis stora faror för kyrk ~ n s män. Farorna
ökades därigenom, att ej ens bibelns heliga män alltid varit
så nogräknade med medlen, clå, det gällde att f3rlla en hög
uppg·ift, ja t. o. m. då de blott såg-o på sina egna fördelar.
Det hände, att kyrkans män förväx1acle Guds och sina egna
.angelägenheter, sanning och osanning-, Mose och J esn moral,
81•.
'j Det.ta och d et närmast följande om medeltid en en ligt WESTMAN
kyrk. s. 228, 26l-266, 270 o. f.; HOLII•I QUIST Gamla tidens kyrl<a s. 420.
-72jordiska privilegiebrev och himmelska skatter. Sådana bristet~
och synder fmmos ~j blott och ej tidigast hos jesuiterna och
voro föranledda ej blott av gammaJtestamentliga uttalanden
och egoistiska intressen utan tidvis även a.v kyrkans nöd. Konsta ntin ska donationen och de övriga pseudoisidorish:a dekretalerna (om lderi oberoende av staten) tala sitt märkliga språk .
JJ1ånga jö1"(alslcningm· kwnde u.tföms bl. a. genom kyrkan s inflytande i statslivet. Möjligt är ej att säga, om det var kydmn
eller staten, som gravast, oftast och tidigast trampade motpartens privilegier och rättsurkunder uneler fötterna.
Å båda sicloma användes dock ofta - eller oftast - milda.
medel. Såclana kommo mestadel s till användning inom elen luth er:'l ka. kyrkan. Både där och i katol sk tid utverkade kyrkan mecl
bibel i hand ofta utfästelser av ~j ringa räckvidd, och det var
ej .-äl1an suå1·t både för de kungliga. givarna. och - framför
allt för deras efterträdare att ·i njha jö1·bindelsenw. T. ex .
till följd av kyrkans maht över menigheten vågade en ell er·
annan furste ej neka sitt bistånd 1). Nödläget betvang honom.
Politici innehade alltså i senare tider en svår mellanställning·
mellan kyrkan och givna kunga.brev å ena sidan, statsprinciperna, dagsbehovet och allmänhetens knot å andra sidan. lVIecl.
rätt eller orätt nekade de ej sällan till de ),yrkliga kraven och
fömekade stundom öppet men oftare i hemlighet - vissa
kyrhliga rättsurkunders äkthet och värde. Kyrkan anställer
efterforskningar efter äldre pri vilegie-, donations- o. d. brev; i
vårt land bötjar en sådan senast med Joh. Rndbeckius, som får·
medbiskopar, jmister o. a. till hjälp och som ger ut · en serie
av känt eller nyfunnet urlmndsmateria.l (1636). Det är en ma.ktkyrhans sista, halvt våldsamma, halvt förtvivlade kraftyttring-.
Samtidigt därmed hade emellertid statsmakten blivit nog stark,.
för att gammaltestamentliga. maktanspråk och tertnlliansk-·
augustinska åskådningar skulle falla även om clet måste
ske under ett slags löftesbrott, brott mot till stor del avtvungna
löften.
') När till ~ist t. o. m. Axel Oxeustiema böjer sig för det kyrkliga
motståndet i kou sistoriefrå gau, bevekes han tydligtvis mest genom behovet.
av medel till det trettioåriga krigets fortsättande. Jfr EKLUND Audelifvet.
l V s. 174, L75 ; LINDERI-JOLM Rosen s. 396 .
73T. ex . uneler och efter dessa och tidigare razzior efterkyrkaacta kan det hava funnits personer. som t. ex. av nit för
l\yrka.ns sak eller av pnrt oförstånd antingen sökt bättra på.
arkivaliebeståndet eller falskeligen skrivit konunganamn och nya.
data. under vissa äldre, enbart kyrkliga eller av sYenska kyrkan
önskade stadgar o. a. uttalanden. Häri hade man ju många
föregångare inom påvekyrkan och fick en i sitt slag- storartad
efterföljare i Nils Rabenins, 1) som systematiskt och monomant
Ledrev förfalskningar och det nära nog för förfalskningarnas
egen skull. De förra. hade väl vanligen åtminstone elen ursäkten
vid eventuell.a. arkivalie- »förbättringar», att de ville hjälpa. GuLl
att styra världen, alltså att g-ynna. gudsstaten.
1\iånga tillagda ingresser, data och unelerskrifter kunna
hava. tillkommit på rent gocl tro. Det h:yrkliga konceptet kan
hava blivit hänt i ett eller några exemplar. Utan att vara
förseelda mecl kunglig påskrift kunna dessa ha förelegat i kopior,
och avskrivare kunna. ha försett dem uied sådan unelerskrift
t. ex. i tro att konceptet var en ofärdig avskrift. Eller hava
co nsist01·ii regn i o. a. kyrkliga beslut med frejdigt mod a v någon ell er några utgivits för att vara promulgerade, något som
ju rätt väl stämde .med den gammaltestamentliga , gammalh-a tolska och gammalprotestantiska uppfattningen om kyrka·
styrelsens befogenhet i kyrkligt-etiska frågor. Aven detta ske<lcle·
väl alltså vanligen i god tro - om än ej i den betydel se vi
vanligen lägga i detta uttryck. Några kunna väl ock ha tillgripit en sådan utväg i förtvivlan över sakläget. De fingo ·
nämligen bevittna ocb alla lutherska länders kyrkor hacle·
sedan länge bevittnat det - , hmu svenska staten handlar så,
som åtminstone den påvliga kyrkan gjort oräkneliga gånger i
sin politik: l ovat så länge man var tvungen men natt och tlag·
arbetat på att komma undan oket, till dess efterhandmaktens da.g
och därmed de mer eller minch·e Hagranta löftesbrottens ramlades ..
') Om honom jfr N. At-INLUND Nils Rabeuius. Sthlm 1927 .
Törhäuda är d et eudast TUNBERG Väster.ås riksdag (t. ex. sid. GO)
so m påpekat ett motsva rande tiJ.lvägagångssätt i fr åga om textrevision, samt.
LINDERHOLl'd Gustaf Vasa (1917) si d . 34, so m påpekat., att "Västeråsbeslut en
i sjii lf va \'erket ti lls vidare vot·o mest ett ZJJ'Ogram, hvilket blott små uiu gom sk ull e kunna förverkligas".
-7-!Om sorgliga erfarenheter Yittna följande ord a v Rndbeckins,
yttrade med anledning av hovrättens upprepade löften om bistånd mot de hårdnackade : »Men h vad ä re mandat och bref
utnn ratt] cle hållas? » 1 ) Vid avtryckanclet av privilegierna upptager han t. ex. m· kyrkoordningen l 571 ej mindre än åtta
avdelningar rörande biskoplig tlom smakt. Jlllen regeringens sva r
blev ju då och ofta eljest ett annat, än kyrkan velat hoppa s.
Och dock hade rådsregeringen bl. a . två år förut resolverat,
att grova syndare skulle vederbörligen straffas »såsom ock ifrån
hyrkaplikt icke unelandraga s 2) .
Åtskilliga hitbörande acta skola enligt avskrifter eller litte·
raturen bli vit promulgerade eller på andra sätt a v konungen
gillade eller rent av hava emanerat från riJrsstyrel sen. Och
dock har regenten för visso varken gillat eller unelertecknat
dem. Simile så dock skett i uågot enstaka fall i fråga om dessa
och dy lika ha ndlingfll', må ste clet ha va skett i k l ar motsättning
till moclernt-statsliga pt·inciper. De acta , jag i detta sammanhang särskilt Yill nämna , äro foljancle: 1529 års kon ciliestatu ter (beslutade å Örebro möte), »K onung Göstaffs och Sverigi s rikes råd z onlinantia, som gionles i Västerås år 1544 »,
') Yttrandet fälldes närmast med anledning därav , att i juli 16:20 utgingo till biskoparna sltrivelser fd't 11 S\'ea hovrätt, av inn ehål l, att priist erna borde halv å rsvis till de m inlämna och cl e~s a sedan t ill hov rätt e n
vidar esända fört eck nin ga r över de fall, d å fogdama ve rklig e u tillhällit de
till liv e t benådade malldråpare o. d. att und e rgå si11 kyrkoplikt. Ordern till
Åbobis kopen är avtryckt i [J. ]. TENGSTRÖl\ l] Handlin gar , Till upplysn in g
i Finlanels ICyrko-Historie häft I. Aktstycket till Västerås finn s i avskrift
t. ex . i K 23 UUB . Och "Utur StenlJy ä ld sta Kyrkouok" iir en av skri ft av
bre vet till Linköpings stiftschef gjord i N 1909 UUB. Dät· återgives äv e n
bi skop ICylauders och domkapitlets cirkulärskrivel se här o m av ~% s. :i.
2
sålunda hade "uppifrån" rests jä mföt·el sev is mindt· e
) l\ledan det
hinder und er ticler av splittrin g och svag het för statse nhe tsta nken s re presentanter, så hade det blivit ell er blev de t efter hand annorlunda, då still smakte n blev starkare. Jfr THYSEL!US Hand!. r ör. Sv. kyrk. o. l. hi st. I s.
14<1 -145; 134 ; 137-138 ; 140. N 1!J09 n:o 83 UlJB. WIGANDUS Vo m
St.raffamvt 1564 s. E 2 v:o . Rudu eck ii Pri1·il eg iebok s. I v:o o. f. Jft· HALL
Folkuppfostran (191 9) s. 5, G. Ac ta Eec!. 1600- 16!9 ( 1617, 1634 28/7 ) Riksarki,-e t. Jft· 81•. synodalaktet· II s. 40; kungl. brev 16'20 "iu. Västerås clom},apite lsprotolwll 1683 sept.-sy no den.
-
75 --
1554 års stadga om kyrkofred, Acta ecclesiastica av s. å. 1 ),
1560 och 1562 2) års beslut (av consistorium regni), »Konung
J'ohans Ordinantie om Horsaken 1577, 1617 års disciplinstadga a) samt elen klockarelag, som senare intogs även i Rudbech:ii kyrkastadgar 4). Bland de viktigare statutema m.::cl kyrkopolitiska eller kyrkadisciplinära inslag från reformationens forsta
halvsekel har ungefär varannan formul0rats av elen ena parten
och ungefär varannan - såsom ett slags svar, skydclsåtgänl
eller schackdrag --· av <! en andra parten. I stadganden, där ej
kyrkopolitik eller strängare ky rkotukt beröres, är det ej så lätt
att avgöra, om promulg-ering skett eller ej. I sådana fall var
en sådan ock av mindre betydelse; ännu å ifråga,;arande tid
överlämnade vår kyrka vanligen ej speciella ceremonialstatnter
till promnlge'r ing. Staten som sådan hade jn ock mindre intresse
.av dessas innehåll eller form . Om t. ex. vadstenaartiklarna
godkänts av regeringen, är därför en fråga av mindre betydelse
än motsvarande fråga rörande de förenämnda stadgandena.
Gustav II Adolf samt en och annan dätjämte vågade t. o. m.
.anse, att kyrkoordningen 1571 ej blivit promulgerad. Och hur
otroligt det i hö1jan än kan synas, finns intet bärande skäl föl'
att hålla hans mening för osann. [Att clet icke underskrivna
Angmentet (tuktstadgan) till 1561 års kyrkolag aldrig gillats
.av konungen, behöver ej ens antydas. Den hade tidigare möj) De tv å äro avtryckta hos J. scHMEDEMAN Kong!. Bref ( 1706) och
h os THYSEL!US Hand!. till Sv. reform. och kyrkohistorien II [I de andra
fall, då här i serien hänvi sas till THYSEL!US "R andi". eller "Hand!. till
sv, kyrl,ans historia" avses ej det ny ss nämnda verk e t]. 1554 års stad g a
om kyrkofred är i e n r erlnktion avtryckt även i GULLSTRAND Sockensjälvst.yrelsens historia s. 139.
' ) 1560 års stadga finns återgiven bl. a. i Hallmans lev nad s teckning
öve r 01. och Laur. Pet.ri ( l72G). Både 1560 och 1562 års acta äro avtryckta
i STIERNMAN Rikscl. Besluth , Bihang. Jfr ICyrkoh. årssh. J.911. s. 2- 3.
3) Avtryckt i [J.]. TENGSTRÖMj Handlingar, Till upply sning i Finland s
Kyrko-Histori e. Första Häfte t, 1\ bo, 1825, sid. 16 o. f. Till de nna ntgå1·a
äro fogade uppgifte r om stadganden mot lyx, yppighet etc. i\ lot lyx ha<le
s tadgats 1589 "ia; jfr STIERNMAN Hil, sdagars Besluth, Bihang.
4
) A. a. kap. XVI. IYallq uists E ec!. sam!. V n: o 40. Boken finns try cl<t
av H. LUNDSTRÖM . Klo c karest.adga n finns (utom halva sista stycke t ) otryckt
i Strängnäs domkapitels arkiv und er rubt·iken "Kon. Gustaf Adolph s
Stadgar om Klo ckar e !·' och uudertecknad Gustavns Adolphus.
1
76
-77-
ligen ntgjort en intE-grerande del av den kyrkoordnin g , som cli\.
de facto var gällande förutan någon som helst statlig promulgering]. Troligen har Gustav II Adolf ej hell er underskrivit
originalet till den sexmansstaclga, som nu föreligger Levarad i
avskrift från 1600-talets slut försedel med underskrift av hans
namn och L. S . samt »Gifne i Örebro Anno 1617 ». 1 ) D enn a
är föt· övrigt nära nog ordagrant översatt frå n Nedersachsens
kyrkoordning 1585 2) .
Å r J617 skull e Gustav II Adolf i Örebro hava unclertecknat (»signatmm) en Ordnin g för Prästerskapet, om upbörcl
som införa s skall uthj kyrkioorclningen. Avskrifter finnas i K 23,
N 1894, 1909 UUB, och i rl'engströms Handlingar ä.r ett därmed tämligen lika lydande Document (i avskrift i Åbo domkapitels arkiv) avtryckt. Urkunden hänvisar till kungliga, ingående statuter om prästernas olika slags intäkter men är
troligen icke äkta. Detsamma gäller ett annat aktstycke, som
ba r samma finlän dska fyndort och närmare beröres här neda n
under A : Statligt-kyrldiga statuter (Joh an III:s stadga 1675;
hät; sid. 79-80). - Någm andra misstänkta. fall nämnas här
nedan (s. 83 o. f.)
Originalurkundema har jag ej varit i tillfälle att se; vet
E>j, om sådana finna s ; riksregistraturet synes· hava föga eller intet
att förta lja om dylika acta. Gjonl förfråga n i riksarkivet
rörande förefintligheten av origin al till vi ssa av här nyss nämnda
acta har besvarats nekande (% 1927). E n grundlig undersök·
ning har dock ej medhunnits. 1) Av lokala shäl har jag ej själ v
kunn at företaga en sådan .
Resultatet av en sådan kan för övrigt vara tä mligen likgiltig
fät' huvudfråga n, nämligen kyrkans och statens principiell a förhåll ande till varandra i Sverige å antydda tid. Innan Neptunns
påträffats, hade man ju beräknat dess förefintlighet. Om några
urkunder av denn a. art skull e visa .sig kunn a göra an språk på
att vara originaldolmment eller vara dessas vederlikar , måste
äkt heten i vatje detalj hos dessa acta grund ligt prövas. Sk ull e
mot förmodan några visa sig äkta, dvs . i sin helh et promulgei·acle, skulle det vittna om band, hän syn, förhållanden ell er
påtryckningsmedel , som måste känts och varit pinsamma och
föm edrand e för en »fri », »modern » stats regerin g och som icke
kunna anses försvarliga elier hedrande för kyrkan - hur mycket
åtgärdern a än möjligen kunnat äga stöd i t. ex. gamla testamentet och hur mycket ky rkan än »nitälskade för sin Guc1»
(4 Mos. 25: 13).
.
I likhet med en viss praxis i utlandet men i olikhet mot
elittill s gäll ande praxis i Sverige avtryckas i flera eckl esiastiska
sta dganel en och statutförslag vissa - äkta, »förbä ttracle» eller
oäkta - privil egieförsäkringar . D etta skedde tydli gtvis för att
-
') Avtrycl<t i GULLSTRAND Socke nsjälvs tyrelse ns hi st o ria sid. 143 o. f .
) Därifrån lå nade ä ro även vät· m es t in aåe nd e vi sita tio ussta<lo-a samt
d e nytillk o mn a delarna av l60S o~h 1619 å rs "kyrkolagsförslag. De~ kund e
tyckas, att man näppeli ge n ve lat läggR inför konungen t ill underskrift en
så pass ordagrann översättning (plagiat) ; och do ck voro dessa kyrkoordningsförslag än nu mer lika o ri ginal e t.
Enligt HoLMDAHL Prästestå ude ts l<yrk opo litik (som ofta betona r
motsättningen mellan !<y rka och stat) J s. 19 , 20 är d et i G~1stav Vasas
namn ställda för svar et för r ecesse n vid Strän g nä s riksdag 1529 e tt !dart
oc h iutressa nt bevis för at t konuu ge n d å ännu "st år på samma sli\ uclpunkt
so m t. ex. e n Lalll'. Petri i sin något se nar e förkla ring p ä r ecesse n". (Jfr
samme författar e s. SS, 141). Gnstav Va sas sk ri ve lse til l påven ' 0 ,'" 1523
o. a. acta åda g alä gga dock han s ticliga oc h kon se kv en ta ståu clpunk t i fl'ii ga
om kyrkan s oc h state ns förhållande till var andra. (Jfr RUND GREN Laur.
Andreae s. 21.) Gustav I: s auktorskap till elen förstnämnda ä t· Yäl en mystifi kation. - )/är ärkebislwp Kenic:ius ö nskad e få Gustav II Adolfs unrlerskrift å kyrk oordn in gsförslaget 1619, för e låg detta redan fo r mulerat så.,
som om det vore g ill at av konu ngen - trots det man borde haft på käun,
att divergenser11ft mellan l< yrlm oc h stat ökals i st. f. minskats geno m
fö rslag et. Roskilde b iskop kuugöt· 1568 sådan a påbud, so m endast
kon un gen ägde utfärda. B iskop e n hade tillsagt, att alla skök or oc h bo la r e
sk nll e därefter mi s ta hud e n på k åken. Och utan att hava blivit p å mind
ell e t· uppfordrad had e K. ;\I:t r edall låt it hutl slr yka fyra skö kor vid F r ederik sb o rgs ga lge n yss fö rut, såso m h ans Nåde s egen prä st öp pet ti llldiu nagav
vid land smötet i Roskilde. iVIATTiilESSEN D e kagstrog ne s. 4.5 .
Kyrkans fria sätt att to lk a kungliga påbud belyses t. ex. där av, aLt
Rudbecki i e!P.v bislwp Ge~e lin s d. ä. i Abo i sin :;\Iethodus infornnuHli 16S3
uppgiver, att Kungl. :;\Iaj:t fö rordnat, att icke allenast i alla städe r utan
ock i alla församlin ga r p å landsbygden skulle va r a Pceclagogia, där barnen
kuucle lä r a [läsa J i bok - ett påburl so m dittill s aldrig staten (men väl i
viss må n !<yrka n) låtit utgå.
2
') Hiksark ivet sk riv e r : " Yt te rli g are fynd sk ull e möjligen l<uuna gö t·as
t. ex . sam lin ge n Juridica".
-
-79-
78-
man dänned ville stärka sin position genom att påvisa för
menigheten , att kyrkan hade stöd av staten (i st. f. att hava
en fiende i denna, såsom mången ibland menige ma.n säkerligen
trodde eller hoppades. Detta sätt att emot statliga och privata
»rättskränlmingar» åberopa statliga föt•säkringar av äldre data
förekommer nämligen ofta från denna tid sa mt träder i dagen
i synnerh et i Rudbeckii privilegiebok och i hans skrivelser rörande consistorium generale. Detta äger ett visst sammanhang
metl det av Rudbeckius organiserade uppsökandet av äldre kyrkliga acta och bar måhända haft något slags betydel se för tillkomsten av kungliga namnteckningar på förenämnda o. a. avsh:rifter, om än ej Rudbeckius personligen eller hans episkopala
och rättskunniga medhjälpare behöva tänkas haft någon andel
i eventuella »förbättringar » av arhivaliebeståm1et 1). Såclana kunna
och böra tänkas vara förefintliga i första hand i acta eller
paragrafer av kyrkopolitiskt, ky rkodi sciplinärt, elwnomisht eller
privilegiebetonat innehå.ll. Även hortom de tre sistnämnda slagen
a v nr kunder döljer sig ej sällan en än ädel, än krass och hård
kyrkopolitik, dvs. realpolitik föt' gudsstatsidens utbredande och
befästande bland stater och människor.
:j:
:;:
Rörande de handlingar, som i det följande komma att avtryckas
i denna ~järCle avdelning·, må i hortbet anföras fii]jande.
A. Statligt-lcydcl·iga stat·uter. Såsom n:o 22 i serien acta
återgives här det s. k. Hertig Ka.rls Plakat om eder och sabbatsbrott etc., enligt uppgift daterat 7 okt. 1602. Den avtryckes
enligt en avskrift (i Nordinska saml. 1909), som emellertid i
slutet har årtalet 1603 och salmar undershift. Plakatet är helt
eller övervägande av kyrkligt ursprung. Det salmar emellertid
h:yrkopolitisk inriktning, varför intet behöver ha binch·at Karl
IX från att underskri va ordem. Hnrnvida så verkligen skett,
är mig okänt.
') För övrigt ltau jag ej närmare ingå på denna viktiga fråga, enär
jag är placerad fjänan från riksregi stratmet och de event uella originalnrkuudernn. Det är huvudsakligen blott avskrifter jag lt i\ nn er, och det är
närmast om d em jag talar. De här nämnda stadga rna och underskrifterna
äro ej de enda misstänkta utan ha anförts huvudsakligen såsom exemp el.
Olavus Petri hade på nyåret 1539 låtit. trycka »Een pretJican emoot the gruffueliga eedber och gud z försmädilse, som n w
almenneliga brukas ». I denna del vis våldsamma framställning
angrep förf. t. o. m. överheten för att den föregick med dåligt
exempel i st. f. att straffa ogudaktigheten och förvildningen.
Ochså svarar konung Gustav med en reprimand i brevform och
med censm på boktryck. Men han låter jämväl sin gårdsrätt
l 5-!4 begynna den svenska lagstiftningen mot eder. Dels under
dennes dödså r, dels 1889, dels 1917 utgavs mäster Olofs predikan ånyo. 1 )
Flera stadganden om eder och sabbatsbrott utkommo senare
än den här a,;trych:ta. Den märkligaste är kungl. förordningen
av 17 /Jo 1G87 , föregången den 2 "/ • 2 1686 av h. stadga om slags·
mål, oljnd och förargelse i kyrkorna. ~) Tidigare statuter om
eder och sabbatsbrott, om katekesförhör, om frånvaro från visitationer etc. bekräftas ånyo 1720 1 Jj 6 3).
Om ett förbud 1599 rörande eder talar det därefter
(såsom n:r 23) återgivna aktstycket, en, enligt uppgift, av
hertig Johan utfärdad förordning om bönedagsfirande och
vissa. syndastraff. Stadgan är tydligtvis ursprungligen utformad
av kyrkomän , vartill av dessa eller andra fogats sådana speciellt civil-jurieliska bestraffningar som det ohyggliga lemlästandet.
I viss mån motsvarande statuter hade, säges det, utfärdats av
honung Johan för Sverige och Finland 1575 4 )
Ej heller de äro i princip överensstämmande med den modema sta ten s krav och med tidigare s\ eDska regeringspåbnd.
3 lllos. 24: 16 .. 'ty cket om 01. P et ri enligt hans SamJ. skr. IV ( 1917)
s. Xlll-XY.
2)
Båd a före l igg~ i tryck (hl. a. i Sve•·ig-es l1yrkola g· af år 1686; ntg.
af A. J. Hyd en. Andra upplagan, 1846).
3 ) Jfr S. WILSI<MAN Swea Rik es Eccl. \Värck s. 348 o. f.
' ) "D en Stormecht.ige, Höghhorne Förste oeh Herre, Her JoHAN l.ll
me el h Und z Nåde, Swerig-es, Göthes oc h " 'endes ICouun gh stelte och ut.h gångne Articlar, ibland theu meenig-e man i Swerige oc h Finlancl ntt hruka.
A.l575.·' D e äro tryckta i []. ] : TENGSTRÖi\I] Handlingar, Till upplysning
i Finlanels Kyrka-hi sto ri e. H. l. I\ho 1821, sid. 7-9. Enligt Tengströms
uppg-ift är avtrycket g jOt·t ·'Efte r en gammal Afskrift i Åho Dom-]{apitels
äldsta Samling af Kuu ga-B•·ef och itudra till Landets Ecclesiastika FörwaltlJ ing höran de ii renel er, l'· 51.·' Till denna kat ego ri hör tydligtvis även elen
s. k. stadg· a för Norrhmcl oc h F'inlnnd 159!l .
1)
-801\ian finner det t. ex a v § 3: Th e, som icke kom ma till Kyrkorna att böra Guclz Orclh och Preclijhan , them skola Kyrkaherd am e huclhfl engia, eller böte G mark penning~tr. § 5 hotas
med förvisning ur försa mlingen och med förnekande av kri stlig
begravning de , som utebliva. fr ån skl'iftermålsförhör. I § (j cit eras 5 Mos. 17 att elen skall dö, som ej ly der prästen. J nst i
dylika avseenden · är det elen kyrkliga jurisdiktionen sk il jer
sig från elen statliga. Ej ens en Johan III torde ha lmnn n.t
promulgera en elylik stadg~t ell er i va1je fall elylika para grafer
- t ill trots för avskriftens egna uppgifter om kungl. sa nktion.
1J. Ekonomiska spÖ1'smål. I del I sid . 28 äro här framhållna respektive präst ershapens klagomål över att tyska, engelslm och svenska furstar i evangelisk tid berövade kyrkan henn es
egendomar eller på annat sätt inträngde hindrande på G ud s
legaters verksamhetsområden. 1 ) D et materiell a unelerlaget för de
' ) J fr 5 i\Ios. 17: 9-13; 3 i\Io~. l o. f. Kra,·et å ti ond e och andra
ut skyld er ti ll kyrkans män (och till latinskolan s ele\•er ) va r dåtilldags en
stä ndi g p redikan om Guds fo rdr an å sitt kyrkofolk. I sin predikan ön>.r
Dnuiels bön (s. C3) yttrar B.udbeckiu s: "Då vi sato und er d et påve ska
mörkret . . . cH\ gav man runde li ga till all a dess [ = l1 yrl1ans och skolan s]
nölltodter, m et· än behövdes. Men nu se dan v i have beko mmit Gud s r ena
oc h klara ord . . . have vi icl1e allenast tagit meste del en igen uta n däriive r så högt besväre d e p erso ner, som uti Guds ord arb eta skola , att
mänge för fattigdoms skull nappast hava ldäclerna på kropp en obor gade,
och mangen maste låta stå sitt ä mb ete tillbaka och med sin a händ ers
arbete söka si n nä rin g, om han vill hava nH go t att äta ocb göra sina utlagor med". Jfr HALL Folk up pfostran ( l919) s. 190 o. f. I sin marknadslJredikan 1628 ger Rmlb ecl1ius (sid. B2-3) en ko rt och klar beskrivning
r öt· and e sagda !lravs ber ättigande. (Inn eh åll et kan jämföras med and eme·
uingen i Nedersachsens kyrkoordnings hav å församlin gs medl emmarna i
ekonomiskt avseende och i d e därm ed Ö\•c rensstämmand e uttaland ena i
Sve ri ges kyrko ordningsfö rslag 1608 och 1619 s. 518 - 520). Hudb ecldus
yttrar: Allt det du gi ver till kyrkor och skolor, präste r och lärare, eft er
G;His bud ol!h lagliga bevi ljad ordning, d et giv er llu d em intet, utan det
hii rer dem elj est ti ll , och Gud hav er dem elen d elen tillag t, såsom dig den
delen du kv ar hav er. Hör bevis: Ty den sa mm e Gu den som ha,·er insti ftat
hu shåll ss tåndet och b efallt dem föda sig av sitt anl etes svett, a,· åkerbruk,
boslmp, fisk eri , bergsb ruk eller annat såda nt, han ha\·er ock insatt läro ståndet och överhets stånd och be fall t dem le1•a av tull och tiond e.
Så säge r Kristus, Guds son, om lärare, i\Iatt. 10: Arbetaren är värd
si n lön. Och Paulus l Kor. 9: Den so m tjänar altaret, han skall hava sin
81
:svenska prästemas ställning ansägo dessa vara hotat genom en
fortsättning och utvidgning av G ustav I:s reduktion samt genom
menighetens underl åtenhet och fullgö ra sin a eh:onqmiska förpli kfö<la av altar et. Den sa mme H etTen so m have r lå tit säden växa på jorden
·oc h givit boskap en den vä lsig nelsen att de kunn a alstra av sig, och d är
av haver givit di g de Jtio delarn a, - han ha ver ock g ivit prästen tion den
och överheten tull oc h avrad därav ; elen hörer dig intet till; ej hell er
.åke l'li , den du bruka r, u ta n l an det hörer Herran ti ll, och du är hans landbo
.[=torpare]. D et är di g förlänt, att du skall göra rätt därav varjom och
e nom , som Gud dig befall t have r. Och efter så ä r, så g iver du intet prästen
tionden eller överh eten sin tu ll och avrad, utan om du för snillar, förminskar
det ell er ha ver d et bort, så är du överhete ns och prästens tjuv. Det vill
ma n med ett lik a exemp el bevi sa : Guds och Yärldsli g lag b efalla , att när
·en dör, sa sko la icke ens grann ar, icke ens tjä na re utan hans h arn ell er
·nä sta skylm än [=nä rm aste släktingar] ärva hono m, där e.lj est kunde
va ra en an nan så r ätt där till so m de oc h ha va bät tr e d et förtj änt än de.
Den som nu ha ve r såda nt arv hos sig och låter det r ätta arvingarna be·komma, han skänker d em det intet utan få t· dem det deras är och d em
ti llh örer. i\Ien om han fördöljer något därav, haver något bort därav ell er
-utf å r an drom det, så gö t· han orätt och är en tj uv. Och kan av arvingarna
anklagas och med lag drivas till att giva d et ifrån sig och betala vad
-bo1·ta är. All tså hörer avrad och tull världslig öve t·h et ti ll, tionde och offer
prästerna. Oc h el en det bort hav er, han tager d e t med orätt, d et honom
in tet till böre r. Och för snillar dä rm ed icke allenast prästen utan ock Gu d
.sjä lv, såsom ban där öve r klagar hos Malak. i det 3 kap. Och är tiond e
och andra g aml a rättigh eter icke någon gå va utan prästemas arv edel och
.lön för deras arbete. - ::>å långt Ruclbeckiu s.
Uneler 1600-talets ~ena r e hälft översätta visserli ge n enst aka svenska
:Prästmän engels ka och andra revoltböcke r i samm a "bibliska" anda , men
·d e få d em van ligen ej ens tryckta. Den tid var till stor del förbi , då kyrkan kunde föra ekonomisk och judiciell särp olitik eller skriva så, som en
·e ngelsk, ti ll sve nsk a öve rsatt men ej tryckt bok utt ryckte sig ( L613, L67R) :
"Inge n må tänka d et var a en rin ga synd, att hålla de vägat· öppna d er
·yi Jclsvin (Ba rb aries och groEva hedendomen) inkomma uti Guds Yingård ,
d eri genom också G n di varder berö fvat han s namn s är a" . I N 1759 UU B
.fö rvaras denna Ö\·ersi\ttning i msk r.: HEN RI CH SPELLMAN De non tem e.r and is Ecclesiis. [ l6 13]. Efft er den fi erd e editi on som ä r trycl1t i Oxforclt
A nn o 1668 . . . uthtollmclh. I Halmstadh Anno 1678 in Februario. Jo han
l 'orsman. " (En Nie. J. Forsman nämnes s. 670 i Ska rstedts h erdaminn e.
Han var gymnasist 1676 och blev komminister 1688 i Romeh ed ; va r kanske
öv~ rsättar e ns son.) Såso m prov på dåtidskyrkans tänkesätt mä följande
utd rag göras. [§ 8:] "Yacl är det att förakta honom [=G ud], om icke d et
.är, att beröva honom hans är a, elle r . . . alt taga ifrån honom de ting so m
-äro giv ne att befl)l·clra han s ära? D ärföre när Israels barn förhöll o tionden
6
-
83
8~-
·tal st atuter och fö rmaningsbrev utfärt elser mot dem. Ett fl el
dade eller utverkade de röram1e und erl åtenb eten att » ~~tgö~·~ ».
el Ett stadg ande i J ohan III:s namn avtryc ,es lat
.. l
·
t ton c en o. . ·
som n:o 24; det är utgivet i konllngens namn . Han pri sas mången
gång för sin godhet mot kyrkan ej min st i ekon omiskt avseende.
Det är emellertid tvi ve1aktigt, om ens J ohan III skall ha va h:llmHtt
. •
,- .
så ro Jar hau själv ho s l\la l. k ap. 3, att han·
och gåvorna lf ra n le\ Itei n a,
bl t l
Och vart därav så h öge !Igen
es n en.
b esv ik en och
sjä lv b le v av d em
f"
il ll ela släkt e t. och till att gö r a
. f" ·d
J 11 or 1Jan na e
'
• ..
·t ar h a n d esse övertr ädar e alt
förtör nad att han or ens eu
•
k et fa sh ga re sa avet yg
..
ileona sym1en · sa myc
'
,
SJ'a"lve n atur sens la g som a t·
.. t 1
1 0O'S sta c1o·ar than
'
de icke a ll en ast hro o Jans a _
1° ... t t' säaer han vill nåaon män.
.
l E'llS männi skas !J a r a , ) )
n
. l
besk l'lv en 1 vars oc 1
.. .. Kan oåaon såd an mämus ca
'
.
'l
. G d') Såsom h nn VI 11 e saga .
.,
ni ska b esv 1 ca s m n ·
.'
d n vil ken a llt folk i världen
.
, J ll er t ör s b ed riva d enn a syn e
.
·. Il
finoas som ' e e e
..
• f" . k ·äckelia och ogudakti g , t1
. . e ls e rakna sa Ol s r
o
,1 J:-l d ? S in ege u Gud? So mliga hava
av själva natu r ens mgiv
.
'l
Il . b erJrova sm Guc1 . ..va !l er slcövla
.
f t
att besv1 \n e e1
andras g ud ar , as
·l1 då våga d e att 1)e r ova e
,
• Il
.
.
fnumts , som nu o c
f" ... i d ess e sista tider ät· fa e er
t utan straff m en or! a n
1
det ej h e Il er sJce t
·
'
h arli o·eu besvikit och sköv at
·
en Guil hav er upp eo
b
•
..
ingen funnen, som S l~l eg
räknar d et ej för uppenbart, uät· V I go ra
som Jurister na b eskl'lva d e t.. Jag .
ell e r avelraga od es i hån Gud
.
S 1 · ·a doiJane1es u ne1au
såsom Anamas oc11 • ap !Il '
.
.
Il e. u är vi gö t·a såso m Israel s
1
. l
lo •a e ll e r aJva eJ le L
n ågot det Vl Jonom
' •
d b ] t' . så böra giva a v vår t eget goda,
..
.
·d
e
k
varhall
an e s l e V l .
ff l
.
ha m d et lH ll' g]Ol '
·e och fö r sk r äck e li ge n st ra a e P·
l • da voro styage 1!ge syn e1ar
.
d
ehuru att ess a Ja
b
..
Gud n ä t· vi ka sta oss själve 1 en
1wv 1a
·
·
UIJIJenb
art
att
s
'
•
l\l en det l'a Il ar Jag
.
. . .. iutaaa -a ndra s g udeli ga g a vo r
, d cFl VI uppen 1Jal 1Jgen
b
J'
.
my eket f nr l tga r e S) n • ' . •
·l ( · so m den ogudaktiga At h a ta
'f.1 · G ud och lfrau hans 1{)' l ca sa
l
t
l
och t aga e e l an
.
•
.. ·t' l l även ky r k ans land och goc s,
..
b 24· '/) vilket vi aldng gavo c1at 1 ' ' ·
2 Kron . .
· •
... 1 kPjsar en Valentianum d en store,
[§ 12:] Emot. SJa va[.. . i\ItliJI' Osi us· '' 0 J låt h on om
)·a ofta . själva kyrkan.
. , ..
• t de Anau er sage1
·
'
.
ud mitt ods och vad helst jag äger ; Jag
som v!I IP. hava J_,) t 1,~u a .
uta n det borttagna varde r igengivet. . . . Det ät· en plikt, rä ttvisa och nödvändigh et att g iva sådana go ds . Guili igen. Ty om Jud as som var d e n förste
före gångar en i d eu11a sy nil en , var e n t.juv, såsom den Helige ande kallar
honom [.Jo h. 12: 6] fö1· det han besmittade det som honom var födrott ti ll
Kristi och hans lär jungars uppe h ä ll e,- el. ä. till Guds ky r ka , med samma
skä l måste det ock vam t.juver i att ta g a b01·t det som var givet t ill kyr](a n s och Kristi tjä nares uppehälle. Och därutinnan är e n grad över .Judas
Jskariots sy nd , såsom röveri är [vä rre ä n] tj uvnad, ty .Judas h an dolde
allenast st illa o ch h emli gen för s ig d e p ennin gar, so m h ono m voro antva rd ade. :Men jag och våra fä d er hava inkr äktat kyrk ago d s och likasom
med storm tagit d em ifrån heli ga män och lcy rkopersoner. - - D et är e n
stor synd att stjäla hån vå t· granne. Mycket stö rr e är d et, ja en kyrk atjuvnad att s tjä la ifrån Gud . O m det va r en st.ygge lig gämi ng av ,\n a ni as
att inneh å lla en del av sitt E>g et goda , vilk et han föregav sig vilja g iva
Gudi, hnru mycket styggetigare ä r det av oss att överd å cleligen r öva det fr å n
Gud, vilke t andra längesedan hava Gudi tilläg nat oc h ti ll honom överlevererat. Sa lomo säger (Ordsp r. 2S: 24 ) : Den som tager ifrån fa d er e ll·ei·
moder och sä g e r: Det är ic ke synd , han ä r fördä rvarens sta ll br od er. i\! en
d en som uuda nd r ag-E'r det som Gudi tillhörer, han rövar [=bes tjäl] si n fnd e r
och . . . mode1· . ... Kyrlcan s fäde r och lärare, m å ng a allmänna möten o ch ga mla
församlingsstadgar befalla, att d e tin g· som äro tagna if1· ånky rk or, skol a in g iv as .
I ett t illä gg yttrad e SO llE'U CLEMENT SPELUviAN följande: S kövlin ge n
R l' kyrkagodsen är en fö rbannad ting ibland oss . ":.\Ied a n d e auileliga
hns e n stoclo och b rukad e inkomsterna efter giva r en s fö rordniu g , öppnade portarna och b ådo alla fatti g a resande vara välk o mna , de h jälpte
de nästa husarma , de hade försorg för uugdom e us , lHid e högrPs
och läg-res uppfostran, utan d er as arv s förminskuio g och förätdramas bes vär, så alt de intet som uu ofta till otjän li g t, a r mt och las tfullt leverne
öve rgåvos. Vi b e hövd e in tet då så m ång a barnhus och tukteslugor , ej h el ie t·
ntt giva å rl iga u tlag or t ill de fattigas hj älp. Då b levo ndeliga oc h andra
för nä ma fami lj er och d eras arvgod s beh å ll na och nyttja d e mån g a lede r
igenom. " J Sam . 2: 17. 2 Mos . 9. Ps. 83: 13. C.: lement Spellmau klagar över
att \V o lsey, dennes fo ru e tjänare Cr omwe ll, Henrik VIll, Hertigen a v No rfolk, äg ar pu av Cobh am m. fl. röv at kyrkogods . Alla had e de dra gits i
o ly c b , bliv it utau arv ing ar e ll er fått annat straff. [Troligen gj ord e det
sveuska p r äste r sk apet motsvarande reflexioner över sina konungar o. a.
" p rä sthata r e ·' .] Striden i En g land jf1· här s. 54, 69 t e xt och not.
H os oss gö t· s ig 157 1 lirs kyrkoordning (sid. 14.0) ti ll tolk för den
sy npuukten, att borttagandet e ll e r fönninskaudet ('' rappand e t") av kyr\(an s
äg od elar bid ra ger till att ned slå elen kri s tna religionen - något som ju
förida rar varför bann lystes öv e r ifrågava rand e "ra p pare" .
M
'
begära det so m ar mitt, nntt l a l ' 1 t .. g ' eke mitt utan h örer ile fattiga
'
det D oc c c e at' 1
vill intet n e Jca J10nom
·
. .. . . Gudi till är int et und erkastat
t
..
.
h an som 1101Br
'
d
' .. : .
. kl'O[)l) så vill jag bära den till
ti ll. ... Men e , sageJ
" Il
Om h au bega1 e1 · · · Ull 0
'
·
k Pjsarens va c e.
. . .. . 1
· t' !l döden d et behagar m1g
l
·n h ava mt"' l fauge se , JU J
'
' Il
h onom ; om _Jan VI
, ·l t"'folk försvara mi g, ej h e liet· vill jag fly• t l
väl. Jag v!ll 111tet m.ed m) ~ce . ,
g 14]: Om h an som saml ad e spana t'
1
altaret till att beha ll a !11l•lt • 1\: . : [~·tt oh elga d e sabbaten, vad hav a då
.. ] et han p a S~l l'! n o a s.t
•
b lev stena d f Ol' l
..
.. "
·l . a fiirstö r a sJ' älv a s_abbaten, Sfl.
· 1 t de forsto ra 1cy1 Will ' '
1
de alt vänt a, so m c e
.. . f" ·ordnad e till sab bate ns allmätma
.
l
l ·ttaga ile hu s som mo or
' l'
..
H en rik VIII:s "32 åhr s s tad gar " o. a. som VI Ie
vJcla alt c e JO!
helgande." I § 16 bemotes
.
.. Il .
enelom " Författaren fortsätter
1 offe 1· t !Il var e s1tg eg
·
"gör a G u d s Jms oc 1
·a· l·d eles benäaen het och godh e t
..
· t t • ot ver1c av en s mot slutet: ]Jet ar ... !Il e nag
'I II l
tan el et är ett ve rk därtill man
1 fi l G d Jcyrka t1 Ja ca , u
'
att giva sådana go l s ·l
u s ..
1'1 t tt o .1\' a det Gudi som Gnili till '
' l t ' D t a r en p l { a .,
l
1
ä r sky ldi g och P ' tg . e
k
.. dväncli gt verk till att lwnua
22 21 O J1 det är ett gans a no
'
.
h örer, i\! att.
: · e
..
..
Synelen ska ll in tet förlåtas,
undfå syndernas förlatelse . Augustmu s sagel ....
utfärda plakatet ; snarare då en biskop, t . ex. elen apokryfisl\e
»\ Vij Johannes meclh Gudh Nådhe Biskop Vthi Linckiöpingh »
som 1614 utfärdat en t iondestadga (avskrift i K 23 UUB) . De
båda Johannes äro befrym1ac1e eller identiska med varandra.
Hertig Karl har i stort sett sannolikt gillat ell er i vmje fa11
kunnat gilla originalet till den bristfälliga avskrift, som häi·
ingår under n:t• 25 .
Blaml riksdagsprästerskapets många böneskri vel ser till reo·eringen torde de flesta 'irara tryckta. En av de mest signifikativa är den nedan under n:r 2ö avtryckta, vilken så mycket
1
hellre återges, som svaret på densamma finnes tryckt ) men ej
den und erdåniga skrivelsen. Dessutom är å ett exemplar av en
2
helt ann an r esolution antecknat att ·elen utfärd ats »c:a 1Gl4» )
och sålunda väl skulle närmast vara svar på. de här nedan avtryckta Gravamina, medan elen i st.ä11 et torde föreskriva. ~i g
från 1617. K. 1\i:ts resolution i jan. 1614 å förstnämnda pebbon
ger obetingat bifall åt §§ 5-8. I anslutni11g till §§ 1- 3
vi lle K. M:t trycka bibeln när pengarna för bibeltryckstunnan
utbetalades, resp . granska kyrkoorclningsförslaget, när det inlänmats i kansliet. § 10 skulle komma att bifallas, varemot
biskoparna borde förplikta sig att ej ordinera för många präster.
Med anl edning av § 11, 12, ville K. M:t avstå humle, får, hön::;,
ägg, halm och halva höet. Begär~n i § 15 skulle prövas i c~e
speciella fallen Rörande § 14 borde riksdagsprästerskapet (blskopskonferensen) namngiva någon kandidat till superintendenturen i det finsk-svenska Viborg. §§ 4, 9 och mestadels § 3
lämnas åt tystnaden - talande nog.
.
Vad staten gav med den ena handen, kunde den taga igen
med elen andra. Kyrkahaven t. ex. å återställandet av »roffach
egendom stud sade mot såda na argum ent som t. ex. följande i
Gustav II Adolfs brev 16/J 1617 om klockarebolen: »sådana
J on1er äre skänckte til Kyrkiorna., och således in-g en an nan
vthan Oss tilhöre ». Oekså förefann s umler hans tid likaväl som
1) ST!ERNiVIAN Hiksda g ars B os lnth I s. GU5 o. f.
2) UUB . N 1902 s. 168, jfr 161, 196. N. 1909 n:o
58. De tta är aY Yikt
ej mit.tst m· skolhisto risk synpunkt. [I samma auda hacll' t. ex. l> is k opal'l1a i Väst e rås, Yäxiö och Upp sala uttalat s ig i bö1·jan n1· d et nya i\ r hunclrade t.]
85 --
sedan under Karl XI:s tid elen fruktan hos en del präster, att
kyrkoherde- eller kaplanbolen skulle inclra.gas 1).
Rnclbeckius o. a. kämpa sin modiga kamp i tydligt medvetande om att ett Damoklesvärcl hängde över kyrkan s huvud.
Detta torde framgå bl. a . av hans ord att politici skulle taga
allt, därest de komme in i kyrkostyrelsen , och att lwnsistoriefrågan vore farligare än själva liturgistriden. s ekulariseringen
skulle vrida både folkdisciplinen och prästbildningsskolan (läroverket ) nr kyrkans hand, göra kyrkan så osjälvständig och beroende som vinclfföjeln oeh klockaren (säger Rndbeckins) samt
medföra ej blott irrlärighet utan även sedligt förfall, gudsförakt
och osalighet.
C. Staten och lcyrko1'ådet . Kyrkan fick allt som oftast göra
den smärtsamma och bibelstridiga upplevelsen, att hovrätten ../
ansåg sig- vara högre forum för domkapitelsärenclen. Tydligt
stadg·acl .i lag blir denna hovrättens ställning dock först år
1687. Uneler 1600-talets senare hälft hade nämligen det statsliga centraliseringsarbetet fram skrielit allt längre; ståndsstriden
hade börjat; tyska religionsstrider och fran sk filosofi inkomma
i Sverige. D å blev praxi s, vad under reformation stiden och storhetstidens förra hälft varit av fl ertalet poli tici och menige man
eftersträvat samt av slappa biskopar oeh präster till åtet men
a v kyrkastatuterna i förtäckta ordalag motarbetat och av nitiska kyrkomän öppet förbjud et . Då var det, som enväld ets reD iit·om yttr?. s i Sträng näs ' domkapite ls protok oll 1629 22 f, följand e.
J( y rkoh ercl e Ja cob Hond e letius i Kni stacl had e fr ågat kon sistori et, o m han
fi nge borta rrenclerff b olet. D e t svarad e : "Con sistorium vnd er st å r ooh chi sta r sig h ic ke ti ll att samtyc kia han s vp så t om Preste bol'lle t, för th esse orsak er: l. f:lå cl ant sku ll e iu comittijs ti \lk en na giffwas R. D . Ar c hi ep [ iscopo]
oc h Ac1· Episcop is om the och s å dant s ine Dioeces eum pa sto ribus, d er
nugot så dant och åstunclaclhe, effte l'l åt.a kunclhe, ell er clris tad he si gh th et
alt gö ra. 2. Geuom sådant ti\\fell e kunclh e till ew e ntyr s I-I. K. ?.I:tt r e voce ra all e P res t elJord h, efft e r s om en lå.ngh tijdh , haffw el' så dant warit i ry c kt e,
hwilk et fa st mongom woro t ill oh å te li gh skaclha. 3. Om n ågr e pasta r es
wore här meclh t ill f ricl h z, så wor e l ickw ä l störste parten inth z, vth a n här
alf fo lg clhe e n s toor or e clha" .
Enli g t Sveu ska rik srå d e t s pr ulo koll 1636 ytt t·~d e Ruclb eckiu s "J ao·
se ije r ä n n n så sa-nt mig h Gud h hjelp e, a lt så frampt el en [= j nri sd ict i on e 1~
t ages oss ifrå n, lära vij li gg a und e r all e man s föt te r " .
1)
-
86 --
presentanter tydligare ä n någonsin gåvo uttryck åt den mening,
vilken statsmakten s och civiljuridikens män i ej ringa utsträckning omfattat uneler hela elen lutherska ticlen och i viss må n
även under medelt iden. Så t. ex. utvecklad e l 684 års lekmann a1
kommission vad Oxenstierna och Skytte på sin tid betonat, )
medan 1682 års prästerliga kyrkoordningsförslag däremot i sy nnerligen väsentliga delar y ar en a vsl;:rift a v kyrkoonlningsf'örslagen åren 1608 och 16 19. Kommissionen kritiserade n.ämligen
att forslaget 168:2 syntes Yilj a åstadkomma en ny kanomsk rät t .
Prästema och domkapitl en sacles däri » affectera att belasta sig
med mycket annat [ä n med att predika Guds ord ], som kunde
dem fuller föröka a.nktoriteten och fördelen men ock ifrån dera s
egentliga oeh nödigaste arbete divertera, i det de uneler namn
av skälig disciplin och kon sistm·ii dom allestädes och fast hela.
boken igenom stå på mycket mer och mäkta. yrka på att haYa
uneler sitt ämbete rätt, dom, makt, våld , rättigheter och formell
process i sina händ er, bristandes alltid ut med de orden, som
betyda regera, styra, förestå församlingen >> . På allehand a sätt
söka de binda och förplikta åhöram e till en blind lydnad och
när någon felar, trycka. och tvinga honom med kyrkoplikt, kyrlwnäpst och aga; däri lägga de in ej enelast rätten .att straffa
med bann utan också mecl fängelse, ris och böter, vtlka domar
de sedan vilj a, att >> höga. överheten (clet cle kalla konungens rätt
vid kyrkosaker), dess lanelshövdingar och befallningsmän >> skola
exekvera. 2)
Också är natnrligb·is kyrkans verkliga ledning sedan gammalt, nämligen consisto1·iwn 1·egni, förhatlig för regeringen. Det
') Oxcnsliema h ade yttrat till de prästerliga vid. 1640 ~rs ril<SCl ag:
I gö r en Jeges sump tuari as, avskaffancleti lu x mn utt brollop, v1lket ar allt
lovligt och väl gjort. l\Ieu Eder anstår sådant intet göra, väl bli abhorr era seandala m en intet däröver statuera. Ej l<nnn en I h ell er annat straff
n ågon pålägga utan [andli gt] l<yrkost raff. Dock sådant oaktat !ä Il a I _de m
som br yta h äremot, till pen nin gt-böter, Yilka cle fattiga fuller m asteerlagga
och b etala men de r ike och yä]di ge exemptera sig h ärifrån , vad k ommer,
att ministerium bliver vau\·ördat och föraktat. - Jfr ock Svenska H iksr ådets protokoll 1636 sid . 420, 444.
•) Enligt GULLSTRAND Sockensjäl\'St.yre lse ns historia s. 121 o. f.
-
~7-
utgjorde ryggraden i motståndet mot staten och annat världsligt, i elen mån detta ej ville införlivas i •gudsstaten eller i övrigt tjäna Herren och gynna hans rätta k}<rka. Därför förbjöds
man t . o. m. att använda detta ord. 1 ) Och på samm a sä tt var
institutionen och ordet lcyrlco1·åd förhatlig, och det åtminstone
så länge elen drev separat kyrkadi sciplin med t imliga. straftme·del. Denna in stit ution hade nämligen enligt gammalkatolska
im pulser eller mönster mångenstädes återinförts av ky rkan och
ställts vid kyrkoherdens sida samt erh ållit dömande och exelnrerande myndighet. Ett utslag av politicis missnöje med dess
maktst ällning synes i här under n: o 27 återgivna brev från
Magnus Gabriel de Ja Gm·die till biskop Laurelins i Västerås
1667 . 2 )
Tysklanels lutb erska kyrkaorganisation hade i viss må n
.segrat i detta den svenska statslednin gens ståndpunktsta ga nde.
V arken consistorium regn i eller kyrkoråd omnämnes därför i
1686 års kyrkolag. :Men enligt vissa ungefär samtidigt därmed
utkommande kungl. förordningar godk ändes och befästes pastors
och de äldstes straffbefogenheter i en viss inskrä nkt omfattning.
Kyrkorådsinstitutionen hölJ sig nppe tack vare detta och tac:k
vare ky rkan s passiva motstånd, detta som övats genom sekl er,
.Ja årtusenden.
') Kungabrev till alla biskopar och konsistori er 30/ 12 1686. Eu av~krift.
finnes i N 1912 UUB. Cons. regnis acta borde snarast samlas och utgins.
~) Om dessa lJåda kyrkliga institutioner, consistorium r egni och kyrkorådet, jfr mina l<ommande undersölmingat· om upp fostringso r ganen och
Ruclbecki i kyrlwdiscipliu. Civiljuri sterna ansägo kyrkans makt och jurisdiktion va ra alldeles för stor redan dem förutan. (Av samma anledning var
det state n ock motsatte sig lngfiistandet av konfirmati one n, då fri\gan därom efte r hand allt oft ar e vii cktes.)
-- 89-
22. [Hertig Karls stadgar mot eder, sabbatsbrott etc. 1602.]
B ert,i gh Ca1'ls Fö1·bu.ds Placat, om Eecler och swäriande
med förestält Gudz hoot och straff. 2. Befalningh till all a
Domhafwande, att the icke städie i twif welachti ge Saker
pcwtema för snart till E e d . 3 Sedan om Präs ternas falslene
l ä ra , om kri g h och d yr tijd etc. förorsnkan, att hel gon eij.
tilbedias, Lördagen eij hel gas, och kött om fre dagen ä tes,
s om her af Guclz ordh förlägges. 4. Sedan fö rbudz hel geda gz brått, och p å biudz rätta Sabbatz h elga nde, med '" älsignelsers upr ~i.knande fö r them som thet hålla, och fö rban nelse öfwerträdarenom . Datwn Stoclc:holm 7 Octobr 1602.
Wii Ccwl m.edh Gttdz nåde Sweriges Rijkes R ege rand e
Arfturste, Herti g till sudermanneland Närike och \Verm eland , etc. tilbiud e eder oss elskelige, Edle , wälborne och
wälbördige , h ederli ge och wäll ä rde wij se och försicbtige
go de m ä n, Eh rlige och manhaft'tige krigz mä n, Rytter och
kn echter, så och ehrli ge Dannemän alle so m byggie och
boo v thöf wer alt Sweriges Rijk e, wår synnerlige g un st och
nådige benägenheet m ed Gud Alzmechti g tilförende etc.
Och lå te eder her m e d Samptl. och Synnerligen n å deli gen
fö rnimme , att wij årom effter Gudz byrd lö9!l Låte nth gå.
en alfwarsam förmaning till meni ge Rij k s ens vnderså ter,
om the grufwelige E e cler som [: Gud bät tre :[ af cli efwul en s
in o·ifwa nd e och en ond se dwan e är utbJ. wå rt fä de rn esland
o
'
upkompn e, och uppå then tijdh warnade eder, att i th er
med skulle afstå, så. frampt at t hw ar ther upp ~L bättrin g·
ick e ske dde , då måste Gudh eff te r sitt sa nfä rdi ge Ordh ,
sådant både m e d timm elig och Ewigt straff h e msökie oeh
•
s traff e. Förtby 'så säger Gudh uthj then andre Mosi book ,
uthj thet 20 Cap. Tn slcalt iclce missbntJca H ermns t-ins Guds
nam2m, ty Hmnn wardm· iclce låtaudes them bl-ifwa ostntf}-'at so m
hans hampn missun.tJca. Hwarföre wore godt att i sådane
Guclz befalnin g och helga Budordh wille ihugkomma , och
icke wår nödige opåminnelse , som allena peeker och wijser
e de r till Gudz stren ga budh och befalnin g, så aldeles slå i
'vädret: Förty Gudz hotelse hon drabbar wi f:se li ge n en
gång· op å them s om han in ge n bättrin g finn er hoo s. Och
biucle wij förth enskull alle Bbkoper, Prädikanter och Lärare, att i flij teli ge n wele förman e ed re åhörare, att the
taga sig för sådanne grufwelig Synd och Eecter tilwara:
Och i andre som uthj werldzligit ståndh brukade wnrcla ,
som äre Lagmän , Häredzhöfdin ge r , eller the som th eras
Dom hafwe i wäri e, Borgmästare och Rådh i Stäclerne , Här e dzn e mpd vtbj hwardt Härad, eder bcfalle och fö rman e
wij och , att i hafwa ther med itt flijtigt inseende, att nä t·
någon Sak komm er fö r Här edz eller La g manstin g, oeh är
twifwe lac htig, att i då icke städie strax partem e till E ed h,
på thet att the th e r m e d icke m åge fåfängeligen missb ruka
H e rrans Gudz nampn , och före sig sielfwe och andre so m
medh the m swärie, vthj timm eligit och ewigt strnff. Och
ther Saken icke på e tt Ting, tw eller trij , kan 's lijtas, eller
uthfö ra s, så. är th e t bä tter att taga th e r lä nge r tijclh till ,
~t n att gö ra af e n Syndh tw å, som Gudh bättre nn eso mofftast händ er , att må nge finnes, so m w ele m e d theras Eecl
och Guclz å kal la n s k yle och b etäcki e theras onde Sak , och
komme doch icke ihog h, att G udh ä r then, som bå de will ·
och kan straffa them som han s nampn miss bruka, effte r
so m förr är bemält, att hwilke n som hans nampn miss bruker han skall ieke warcia os traffat. effcer nw Gudh säo·er
o
,
att h a n skall ick e os traffat warcla , så borde wäl hw a r och
en betänekia s ig, förr än han miss brukade Guclz nampn ,
förty Gudh ä r sanfärdig uthj sin ordh. wore fö rthe nsk ull
råcl eli g it att man th etta wille hafwe uthj god acht och hu g·komm elsse.
Th e t:t1ä'lt låte wij ede r go de mä n, sa mptli gen och synnerligen n ådeli ge n förnimma, hurul edes en hop förrädare
-
91 -
90-
och hemlige Papister, her och ther sig· allestädes uthj Landet instinga, ln\'ilke gerne wele opwäckie allehanda olycka
uthj wårt Fädernes Land , och låta sig icke nöija medh
thet Blodh badh , som the på någre åår her uthj rijket hafwe
hulpit, till att ställa i wärcket, vthan effcer the icke hafwa
kunnat tilförende plantat theras afgudcske lära, såsom the
thå gerna hade welat med wold och krigzmacht her uthj
wort Fädernes Land att införa. Så understå the sig nu att
leonuna ett nytt uproor och blodzvthgiutelse till wäga, medh
hemlig Sweek, Löng· och bedrägerij , och förthenskull fara
the hela Landet omkring·, och ther the see theras tilfälle ,
hafwa the in gen ftij t ospart, till att öfwertala the n Simple
och enfaldige almoge, och föregifwa, ::~tt thet man hafwer
onaturlig, som är med osedwanlig köld , som i thette förlidne åhr mycket wankat lu1fwer: Jtem krigh och Örlig,
hunger och dyr tijclh, Pestilentia, O\Yanlige Siukdomar, sådant förorsakas ther af, att man icke tilbeder helgon, icke
fastar och helgar Lögerdagen, Jungfrw Marie , Christi wår
återlösares moder till åminnelse: Jtem att man äter ldött
om Fredag, Jtem att man icke helgar helgedagar, som g·ammalt och fort \Varit bafwer. Ett sådant Etter och förgiffc
spyy the uth ibland then Simple Almogen, ther med att
komma mera buller och oroo astadh, än som the allareda
Gud bätter, förmycket på gång kommet hafwe ..Men then
helge skrifft hon underwijser oss , att Gudz straff och wrede
förorsakas icke ther utaf, uthan af Synden , som Guclh igenom Proph: Jesaiam vthi thet 59 Ca1J: säger: Att eder onsko åthskilier eder och eder Gudh ifrån hwar annan , och
edra synder göme bort hanss ansicbte ifrå eder, att i icke
hörde warda. Och såsom thet Gudh Alzmechtig misshagar,
och strengeligen förbi nd er, att man skall icke missbruka
Herrnus nnmpn och then skall icke blifwa ostraffat som thet
gör: Så säger och Gudh uthj samma Cazritel som förbemelt
är: Jag är Herren tin Gudb som tig uthfördt hafwer af
Egypti Lande, uthur Träldomsens lnws. Tuskalt inge andre
Gudar hafwa iempte migh. Tu skalt icke göra tig något
beläte, eij heller elliest någon lijknelse, antingen effter thet
ofwan till är i Himmelen , eller effter ther nidi·e är på
•
J ordenne, eij heller effter the t som i vVatnena är under
Jordenne, bedh icke till them, och tiena them icke, Ty iag
Herren tin Gudh är en stark hempnare then som söker
fä.dernass missgiäming in på barnen a lt in til tridie och
fiärde leedh. Her af seer man , att Gudh ingalunda will , att
wij skole någon annan tilbedia och åkalla än honom allena ,
och sätter ther hoos ett hårdt straff' uthöfwer alle them
som hans ähra gifwe eller tilägna något annat Creat~ll'
eller sättie någon annan fram före eller bredh wid honom ,
~å. att han thet icke allenast will hämpnas på them som
thet göra, uthan och iämwäl uppå theras bam och effterkommande. Och är thet en stor galenskap oc.h Gudz förtömelse att tilbedia helgon , som då Syndige menniskior
hafwe warit, så wäl som wij, och icke kunnat hielpa sig
sielfwa, uthan hafwa måst lijta till Christi förskyllan allena .
.Så säger och S. Panlus Vthtryckeligen , att thet är allena
en medlare, nembligen Christus, som är sanner Gudh och
I\ienniskia. Hwarföre är thet en stor Gudz förachtelse, att
sölda någon annan medlare, än Cbristum allena, och tillägna dödelig menniskior then ähran som Gudh allena bör.
Om Saubatz clagens helgande. Sammaledes säger och Gudh
uthj offt bt.e Capitel Kom ihug Sabbatzdagen att tu helgar
honom. Sex dagar skall tu arbeta, och göra alle tin \ Värk ,
men uppå Siunde dagen är Herrans tins Gudz Sab bath, då
skall tu intet arbete göra, eij heller tin Son , icke heller tin
<:lotter eller tin tienare eller tienarinna, icke heller något
af titt Fää, icke heller tin Fremling som är innan tijne
portar, för ty i Sex dagar hafwer Herren giort Himmel och
J ord, och hafwet, och h w ad the r uthj är, och hwij lade ptt
Siunde · dagen, och therföre wälsignade Herren Sabbatzdagen och helgade honom. Ewangelisteme , S: JJfatheus uthj
the t 15 och S: JJfm·cus vtbj t het 7. the r the tala om rätt
fastande skrifwa the så, att thet ohelgar meuniskian intet,
som går igenom munnen, men thet som gi\r uth af hiertat ,
som är hoor, mord, onde tanckar, bolerij 11'landdtp Stöld,
.g irigheet, Sweek, ilistig·heet, otuclltigheet, ond öga, hädelse,
högfärd galenskap , alle theune onde stycke gå innan uth
effter, the besmitta och förareena menniskian. Hwarföre ,
-
ther man nu "\Yille fölia. Gudz fö rsamblin g effter, och afstå
med sådana g ruf weliga Eecle r och synder, som tilför ende
ä re opräknad e, och effter Ewangelistens och S: Panli Lära
rät t hel ga hwijloda g en , såsom ä r, att ha fwa ett Christeligit
up såt e mot sin nästa och ge rna hi clp a then nödtorffti ge,
ge rna gå i k y rkio , och höra Gudz ordh , hafwa b öne r och
förböner till Gudh Alzmechtig fö r he ela församblingen , !>å
kunn e thet wara tiänli gare till att blidka Gudz st re nga
urede, än a tt å kalla Helgo n, fas ta Lö g·e rd ag·e n och Fredagen och andre H elge da ga r, so m Gudh inte t hafw e r befallat.
l\fen Gndh bättre, man finn e r twen emot mäste deles uthj
\Verlden så tilgå, att uthj th e n Staden man rä tt skulle
helga Sabbathen och öfwa sig utj alle Christelig-e Dyg der ,
so m nu upr äknade äre , då sö le sig mmmiskiom mest uthj
allehanda v;rederstyggelse Laster, J a ä ndoch Gudh hafwer
· befa llat, at t ma n Sinnde dagen skall h elga och intet a rbete
drij fwa, hwilk et lät teligen wo re till att gö ra , the1·
men niskian wille Regnlem sig eff te r Gudz ordh, Så seer
man doch, att ther blifwer mäst handlat emot: Så att
när något är till att gö r a, ther so m en ringa re macht
li gge r upp å, om th e t wore fö rsummat heela weckan ige nom ,
tå skall th et p å Söndagen Vthrättas, och mås t e då rijda
och r ä nna både tittnare och 'fi e na rinnor, Prici.st, Borgare och
bonde, så att alt mås te tå beställas, hwarken skonand es
fo lck elle r fää, ther e mot Gud z ut tryckelig-e befalningh.
'fhesslijk est så befinnes och, att fa lek e t söla sig mäst, upp å
Söndag·en uthj dryck , Swalg och frosse rij, ther nthaf alle
andre grofwe Laster och ett ordentelig it 1 ) lefwe rn e fölie r,
som Gud icke will lå ta blifwa ostraffat, uthan utbj th en
heli ge skrifft mångestädes ropar wee uthöfwe r, och will
them sådant göra, hård eli ge n med stra ffet h emsökia . Hwarför e w ele wij h afwa eder sa mptl. och sy nn erli ge n, troli ge n
förmanat , att i ha fwa H e rrans Gud z budord nth.i acht, och
hon om allena dyrida och tilbedia, så och wachta eder, att
icke missbr uk a hans na mpn m ed Eecl er och Swi:i.riancl e,
') Läs : oorclenteligit
-
\!2-
93
Vthan hel ge Sabbaten, och i then Staden 1 ) man rä nn er,
fijkar och faar om Söndagen sijne ärender, elle r sätter sig
till dri c kz eller annan oloftigheet, att man tå går till k yrcldo , och med eder böner ti en e och tilbedie Gudh och hafwa
bön och förbön so m förb:tt 2 ) är. Så skole i fö rnimma , att
.alt edert arbet e skall wara drygare, och hafwa m e ra wHl,
sign else med sig, än när man tager sig fåfäng Gudztienst
före, so m är, tilbedia h elgon, fasta och h elga Löge rda g·e n
eller fre g dagen, elle r och taga sig andra h elgedagar fö re,
.än the s om af Gud befallade äre. Förty så säge r Gud
till :tllos en uthj sin 5 book i th et 28 Cap. Om tu H errnns
·tins Gudz rö st lydig är, at tu behåller och gö r all
.hnn s bndh, som ia g binder ti g i da g; Så skall Herr e n tin Gudh gö ra tig hö gs t öfwer alt folck på Jord en, och
.all thenna wälsig nelse skall. komma öfwer tig, och drabba
·upp å tig , therföre att tu hafwe r Henans tins Gudz rö st L y dig
warit. wälsignat skall tu wara uthj stad eno m, w älsignat på
.åkrenom , wä lsign at skall wara tiu Lijffsf ru cht, tin Landz f r.u ch t, ocb fruchten af tin boskap, wälsignat warder tin
.korg och tina öf werlefwor, wälsignat skall tu wara n ä r tu
uth och ingår. Th er emot, när tu icke Gudz ordh lydi g är,
och hörer Henans tins Gudz röst, så att tu håller och gör
.alle hans budh, och rätter ti g effter som iag· bind er tig i
da g, så skole alle th esse fö rbannelse kom.m a öhver tig, och
-drabba uppa tig. Förbann at skall tu want i Stadenom, förbannat på Åkrenom , förbannat skall wara tin korg och tine
öfwerlefwor, förbannat skall wara tin Lijfsfruc bt, tins Landzfrncbt, f rnchten af titt fää, fruchten af titt fåå r, fö rb a nnat
skall "·ara när tu ingår, fö rbannat när tu uth går. 'fhette
hafw e wij eder sam p t!. och synne rligen, till e n tlij tig opåminn else och troge n förmanin g emot alle illistige Epicu1·ee1·
och Papister, ic ke w elat nå d elige n oförmä lt låta, och befa lle ede r samptl. Gud Alzmechtig. Af Stockholm d. 7 Octob.r
.Åår etc. 1603.
Vnder wårt Furstelige Secret.
i stället för att
") fö rb e mält
1)
-94-
23. [Hertig Johans stadga om böndagar, synder och straff.]
Hertig Johan af Öste1·götland Pettent om twänne bööndagar, boor, Ocker, Truldom förgärnin gar 1 ) widskepelser, trH,tor och bandskap, Datum Konungsbroa den 19 1\fartij 1614.
T-Vii J ohan med G1tds nåde Sweriges Göthes och Wändcs
Arffurste , Hertig till Östergöttland tilbiude eder oss elskeli~·e wåre trogne män, tienere, och Vndersåter, Ancleli o·e
och Werldzlige, Ridderskap, Adel , Clerkerij, Krigmän , B;rgerskap och menige Almoge, sampt ft ämmande som uthjwåre köpstäder nu äre , eller framdeles komma kunne, han del . och liVandel till att bruka, wåt· nådige hälsan , besynnerltge ynnest nåde och benägenheet medh Gudh Alzmechti g tilförende. Och althenstund edet· allom nogsampt är
kunnogt och wetterligit hwad straff och plågor som den
Alzmechtigste rättwijse Gud , för alles wår margfl'\.lli ge Sy.n cler skull, hafwer nu fast en lång tijdh pålagt thette wå rt
K: Fädernes rijke, med Krigh, blodzuthgiutelse och andre
höge
beswäringer, hwilke hans alzmechtio·heet
doch g·önom
.
b
)
~m. mil~e . nådh och barmhertigheet, hafwer l oss en cleel
tfrantagtt, 1 det at det är kommet till fl'ijclh och förli'jknino·
.
o
me d vvåre näste grannar dhe danske, dess hans Gudclommelige Maij ~ ware ewinnerligh lofwet och prijset. Men ~;å­
so.~n öfwer rijket ännu J: thet Gud bättre :j uthj samma
olagenhet med wåre grannar the hed ske Fiender upp å then
nndre sijde, och ther wij skole kunna nå frijden med them,
~ller och göra them manligit motståndh , och the till f rijden
tcke .äre benägne , så måste then nåderijke Gud , med ödtuiukt af allo hierta ther om ftijteli gen bidin warda. Och
medan man ingen krafttigare w ä ria bafwer, eller bruka kan
uti nöden, än äfwen thet samma medl et, som den hele
h~~ ge skl'ifft, E x empler, och förfarenileeten nogsamli ge n uthWl.JSar, så är deth ibland annat det högnödigste och för-
-
95-
nembli g:;;te ä rende , som i Örebroa uthj sis t holdne .Rijkzdng
blef beslutet af Kong· l. Maij ~ wår ålskelige K: Herbroder
och Swåger, oss, Rijksens Rådh och Stender som der församlade wore , att twenne Almennelige bönedagar öfwer
alt Rijket uthj detta Åhr b ~tlles skole , den förste den 20
Ap1·il. nästkommande , och den andre d. l 7 Ju.nij nä<;t der
effter, ri.1ed sådana Innerligheet och Alfwarsamheet som
H ~ Kon g· l. Mai/z JJfandat, som eder her ho os föreläsas skall ,
thet wijdare uthtrycker och förmäler. \Vij wele fö rthenskull
hafwa e der alle , och hwar och en i sin Stadh både Andelige och liVerldzlige, Adel och Oadel, yppre och ringare,
iniendske och utlendske , fattige och rijke, fiijteligen , trolige n , och nådeli ge n förmanat, och af Ifurstelig macht och
myndi gheet , strengeli gen och alfwarligeu budit och befallet,
att i för".e böneclagar h ålle och begå skole, uthj nöchtert
lefwerne , med idkelige och alfwarsamme böner till Gud
Alzmechtig, att han alles wåre Synder och missge min ge r
för Sonsens Jesu Christi w år ende Frälsares och saliggörares sk ull. förglömme och förlåte, och alt wälförtient straff
nådeligen afwända wille. Och ther sådant af enigt hierta
skeer, wele wij intet twifta, att Gudh Alzmechtig iu alles
wår ödmiuke bön hörandes warder, och dher hoos gode
Rå dh och medel tilfoger, så att then fahra och olycke, som
synes föt' handen ware kan wändas oss till hu g nat och
g läd ie. Och alden stundh det JJfandat som högbe~e wår K:
Herrbroder ocll Swåger ltafwer lå tet utb gå, nogsampt uthtrycker , huru hwar och en thesse förschrefne bönedagar
både medh Gudztienst och lefwe rne h å lla skole, och under
hwad straff the skola wara förfaldne, som annorstädes låte
sig befinne, så lå te wij wara onödigt thet wijdare h ä r upräckna, uthan alle skole theruthinnan sigh rätta för förschrefne JJJmulatz innehåld , både Biskopen , Prästerskapet
och wåre Ståthållare och befalningzmän , och them som
brythe, med straffet, wid w å t· On~tde tilgörandes, ingalunda
förskone. Men effter och s~t tilböl'iigit är, på det man må
wara dess beqwämligare till att :\kalla och bedie Gudh, att
hwar och en h åller fasto och återbåld uppa maat oc h dryck ,
hwilket är en berömmelig dygd, doch effter den rätta faste
-96-
icke all" står ther utbinnan uthan förnemblig-est ther nthj ,
.att hwar och en afstår sitt onda och Ogudachtige lefwerne,
till att undfly horerij och bolerij, Lönskelä ij e, Truldom och
löfierij, Ocker haat och afwund, Kijff, Trätor, swä ri ande,
bannande och annat sådant mera ont, med stygg·eligit och
förarg·eJigit lefwerne , hwilke missgeminger och grofwe Synder 1: Gud bättret :1 nu alt förmycket hafwe tag·et öfwerhanden, därföre äre wij högeligen förorsakade wordne aff
en rätt nij tbälskan till Gndh, så och uppå wårt Furstlige
-kall och Embetes wägne, nu at låte uthgå desse effterschrefne Stadger, hwilke och her effter skole hålles för
Lngh, som är först, att alle elen som her effter bedrifwe .
·dubbelt hoar, skole både man och qwinnn blifwe straffade
till Lijfwet och ingalunda n.iuta nåder: Dee som bed riEw a
·enfaldt hoar 1: som man det kallar :1 skole förste gång böte,
mannen ett hundrade d~· men hoarkonan miste näsa, öron och
Lockar wid Stupen som Lag· säger, eller böte så rnånge
pgr som mannen, om hon niuter dher till särdeles Nåder,
·och både skole the Jijkw äl ther hoas stå straff och slijta
rijs wid domkyrkiodören, men g iör thet någon annan gång·,
då miste lijfwet , uthan all förbön och Nåder dee som liggia
·uti bolerij och Lönskeläg-i och effte r nogsam fö rmanin gh
icke wele gifwa sig· i Echtenskap, uthan härde fram utj
theras Synder och onsko, skole af ware Stathållere och
Befa.lningzmän blifwa förde till Radhuns eller ting, och der
.Sakerne granneligen skärskådns och seelan fengzli ge anhållas in till dess deras brott blifwe oss kungiorde så wele
·wij där öfwer så straff<t låta, att andre skole see the r ,~·edh.
Så skole och dhe som bruke otilbörlige ocker uppå sin
.näste, det nu ochristeligen och alt för mycket är ge mcent
wo rcl et, thet her effte r afl.åte, wid theres uthl änte penning·ers förbrytelse, bandlysning och wär häfhige hempd och
wrede. Dee so m finnes upp enbarli gen bruka Truldom och
förgärning-er dhe skole uthan all skotzmåhl bekomma deras
domb och fö rti ente straff, effter som Lagbooken i bokstafwe n förmäler: Men dhe som are i uppenbar rychte kombne,
ntt the sådant utj långsam eller mindre tijdh brukat hafwe ,
other alt förmånge finnas nthj wårt Fustenclöme, så wäl som
-
97
annorstädes, dhe skole föras till Rttdstufwu eller tinge , der
:fl.ijteligen blifwa förhörde, och ther the med sandfärd ig Ed
OCh >Vitne icke kunne gå sådane laster och rychte ifrån
sig, då skole the tolff som i Nämbcl sittia 9hem anten frija
eller fälla, och sedan h<mdlas med them effter Lagsens beskrifwelse. Men the som umgå med läsningar och Löfierij
oeh and re sådane widskepelser, the skole forste reesa blifwa
straffede med 'Torn och hächtelse wid watn och bröd en
månad, och sedan gå wid kalkbalian eller annadt arbete
·uthj halsiern och spore wicl wart Slott eller gårder uthj ett
halfft åhr, finnes någon seden offtare sådant brukar miste
·öron och näsa , och · den som ~indå icke will wände åter
der med,· straffes till Lijfwet. Sammeledes skole och the
som icke 'vele afwäncle med kijff och trätor, swäriande och
bannande, när the af theres kyrkieherder äre nogsampt
förmante, bliffwa aff wäl och förbe 1.e ";råre Ståthållere och
befalning·zmän tagne utbj tilbörlig näfst, straff och aga med
•peningeböter torn och hächtelse wid watn och bröd. Och
der som Biskopen och Prästerskapet fömimme sådane laster och obotfärdigheet, så skole the sådant gifwa tilk änne
·och nampn gifwa personerne. :Men om thet wetet och fördöliet elle r tage muter och gåhve r, st~ skall den som der
med blifwer beslagen miste både präst och gäldh warder
och befunnet med wåre befalningzmän, Borgmästere och
Råd i Städerne, Häradzhöfclinger, Lagbläsare Nämdemän
och Länsmän opå Landzbygden , att the någre sådane grofwe
Syndei·, dö lie och öfwerhölie, eller dhe icke fordre och
fäll e dom öfwer sådane menniskior effter theune Stadga en
Tätfärdig S entens och domb, och hielpa till att straffet må
·hnfwa sin framgång dt't skole dee med onåde och böter
.tilb öl'ligen dubbelt blifwa straffade, och uth af theras Em·bete afsatte warda, och aldrig meer till deres föme kall
tillbetrodde blifwa . The som nw fört.e st raff undwijka wele
så är wår nåclig·e förmaning att the afstå med sådane och
andre grofwe Synder och laster, och i staden faller till Gud
och före ett · boatfärdigt lefwerne, Så warder hans Guddammelig-e Alzmächtigheet åter tilwänclandes oss sin barmhertigheet och tilbaka hålla thet straff som han oss for
7
-99-
_:_ 98 synden skull hafwer ärnat påleggie. Thette trogne män
tienare och Vndersåter, wij icke hafwe welet oförmält låta ,
där hwar och en weet sig effterrätta, aff Konungzbroo d .
19 11Ia1'tij Åhr 1614.
tungan i mun röra kummo mig aldrigh till bästa eller hugnadt, och alt mitt arbete bådhe på åker och ängh ware
förbannat, om iagh weet än att iag'h haffuer giordt rätta
tijondh. 1 )
Q5. [Tiondestadga 1603.] 2)
Q4. [Tiondegivares ed.]
Commonefactio Regis Johannis Xi
Anno CHR!. 1603.
1
).
Effter Gudh sielffucr haffuer buditt sitt folck göra ti.i ondh, såsom och all wärdzligh Lagh , särdeles wär Swenske
beskreffne lagh och sedhwenio thet samma kräffuer,. ther före skole alle the r medh w ara warnadhe och förman te,.
att the göra rätt tijondhe , och icke slå och stinga vndet'
sigh thet som gudh haffuer ährnadt Ministm"io , såsom llll
vthi några åhr, (doch the rättwijse vndantagandes) allt föt'
mycket skedt ähr, hwilket kanskee icke ringa orsak är,
oeh haffuer warit till then dyra tijdh och hårda 1\.hr som
haftuer warit; för then skull , skola alle wara förtenckte
att vthgöra theras rätta tijonde, och när the haffua then
framgiordt, så skall hwar och een g·öra sin eedh, således
som här effter föllie r: Hwilken eeclh fordom och haffuet·
waret brukat, och finnes i gambla Lagh böker skriffuen.
Jm·am entwn .
Jagh bedher mi gh så g udh bullan , och all helgon i himmelrijket, så och the helga Sacmment, att iagh effter rnitt
bästa förståndh och sannvett haar giordt rätta tijonclh, aft
2
alt thet som är skriff'uit i book och then helge Läst ) bådhe
i gudz gamble Lagh och Nyia , theslikest och alt thet godha.
som iagh giordt haffuer, och alle tbc godhe ordh som genom min mun ähro sagde och bedhne , sädan iagh kunde
') Avslo'i{t i K 23 Uppsala univ er sitetsbibliotek. :X tydli g tvi s felskri vning fö r nr.
2) =
D et lästa, bibeltexten (vid gudstjä nste n).
.. Denn Högborne Furste och Herre Herr Carl Swäriges
RtJkes regerande Arfwrste, Hertigh till Swdermanneland
Närike och wärmelandh etc. Arfwarlig·a 3 ) budh och Stränge
befallningh och Instn!Ction, Effter hwiket 4 ) Sochnenes Säxmänner efter thänna dagh sigh rätta skola, och efterkåmma,
Och dän här emot handlar, Skal wara förfallen Vnder döds
straf såm her Efterföllier ..
I. Huru Säxmän skola räohna Tienden Till thän förste , när
all Sädh, på åker, wretar och Suidier vpskurin ähr, Skola
Socbnarnas Säxmän räkna Sädhen på markena , så wäl hoos
Cronones och frälsses tienare, Såsåm alle andre annorstädz,
the thär någån Sädh bekomma Ing·en vndantagandes.
II Allmogens lydigh et mot K. Säxmän. Till thet anch·e
Skall ingen sigh fördriste , 9ch skal ing·en efterlåtet warda.:
Införa eller i Hwss bärga någ·on skyl eller bandh, för än
han thet Räclminga männerna tillkänna gifnet hafuer.
III Huru Kyrketienden skall inbärgas T1·iclie, skole the
förehålla Almogen , at the icke blanda i hop Tijenden medh
theras Sädh.
IIII Om årsväxenses prof och forslagh. Fierde, När Sädhen
är i Hwss kommenJ. til hwilket man önskar af Gudh Allzmechtigh täneligh väderleek, Skole Säxmännerna hwar i
') Slutet förstå s endast om orde t annat insättes m el.l an weet och än.
N 1909 n:r 28 U B. Rubrik e rna i marginale n ha här satts i början
å varj e paragraf och med större stil.
3
) Läs: Alfwarliga.
4
) Läs : hwilket.
2)
-
.
101 -
100
.
sitt bygdeJagh, tage en skyl Säm\)rä och en skyl bättre
sädh, och trysida til sammans , och så förslå huadh thät
spisa eller gifua kan.
. 5 Huru säxmän skola rächna tienden, Till tltätf Fämte
skole Säxrnännerna hålla, En Rättwijss Hingd på buar bonde,
huru många skylar huar föt' sigh af huart slagz Sädh bekommet ltnfwer: Så at the tryggeligen kunna göra eedh at
the hafwa rätt räknat.
6 Huru mång bdndh skola wara i een skyll Siätte, skall
Ingen sig h fördrista h af we fl. e e re båndh I Skylen än l O.
Hoos huilken räknaren flera båndh finner, skola the thäm
granneliga vptäkna, Och skola the therföre vtan all nådher
straffuncle blifua
Om Införslen I Kyrke Härbärget.
7 Huru tiende skall införas Si·mule. Skall Tijenden alt på
en dagh intag·as , När the är här om tillförenne a.ft' Pred-ilcstolen 3 vekur Förmante , Och de såm thå icke på samma
dagh komma tillstädes, Skole the mädh fl.ijt vptäknas, och
vtan alle nådhe strafuade blifua. Och Kyrkiones Säxmän
skole tillstädes wara, när sädhen intag·es, Och ingen otorkat eller orensat Sädh vpskäm, Så frampt the all skadhan
ther af kommer icke vpfylle och bettala Skola:
Huru tiende skall uttagas utaf K. B. Och när Tijenden
ät' inlfomen, Så hörer han C1·onon till, och skall ingen tillstadt wara :1 när Gnclh will dän tijdh kåmmer, vttaga mindre än J T"' eller 2 ått dädh minsta.
8. Säxmäns fullmacht uttaga alle handa tingh, Ottoncle,
skole the hafwa macht at vtpanta, hooss alle thäm mottwilligom, som Ingen Tijende göra, så wäl Cronones såm
frällsses, såm alle andre, Och the såm Såå till låtans meclh
bondan, Item af Suidier, och Ingen Tijendh göre will.
9. om Tunnan hurudan T" skall wara i Kyrkioherbergeet,
Nionde, Skall I Ky1'7ciohärberget wara en rätt Trä om 5~
kannor, Eff'ter Stokhollms Slåtz mål , Såm samtyckt är på
nästhållen rijckzdagh I stokho1m , Och 3 järne bt'tnclh skall
och wara. åmkl'ing samma T"' , och handh håll på nidher
bftndet, bettalningen thär till m åga the taga af Tij enden,
Oc:h huart armt mål fins, skola the bötha sina Penningar,
t här efter skal spä n och 1/2 s p än och Räkningh göras.
l O. Pastor acht om Räkenslwp. Tijonde, Skole the gode
miin Präs terna Rättrådeliga: vpskrifua sine T e1·ti al , och icke
blanda honom Ihop medh Präste bordz sädhän , Och mädh
sin eedh hålla, huru mycket 3tial öfwer heela hans gäldh:
om theras underhålld/1. Och ingen Prästeman fördriste
sigh taga meer vnderhålldh af Kyrkioherberget tin 79 Ahrs
Onlning Innehåller, hwilken thee i Vpsala Ca1J·itell bekomma
skole, wele the mehra. hafua, Så förskaffue sigh breff hti.r
p;t : Och Prästerna skrifua sig h wissa längd och utgiftz summer, och thäm medh sine Signeter och Säxmäns sampt
Kyrkiowärdens boomärke bekräffca.
11 om Kyrkiobygningh och thett ther tilhörer Ellojte, skole
Kyrkones Säxmän· Pådrifua medh alla ftijt, at Ky11cio1·s Ky1·kiogå.nlcw, Klcwlcct1'egärdz, Sochnestufuors, Ky1·lcioherbe1',QZ, Och
Prästegårdh Gårdars bygningh, wäll widh macht hållas vti
kyrkiones Sochn och grant antekna huadh åhrligen förbättras.
1
12. Om Kyrkio bokeniiCl och huadh ther in s/w/ skijuas )
T-ill thätt Tolfte, skall göras een bok , vti huilken Ky1'lc-iones
ln ventcwiwn, sambt medh Präste bordzens In ventcwio vpbörden prt wijnsäden vtgiften , Och annor Kyrkiones inkomst
emot 3tialer, Så och ett Register På Åhrs wäxten, Tienden
skall och tber inskrifuas , och sättias i Sachrasteen Innom
4 låås, een Nykel skall Pa~tor hafua. Säxmän thän andre,
Kyrkiåwärden thän tridie.
Säxmäns straf Till thätt Siclste, om Sochnenes Säxmän,
Heremot willigen 2) göra, böthe buar 40 m, och all skadhan
ågälla.
') Läs: skr ifuas.
Läs: owilli ge n.
2)
-
-
102-
gemene allmogens straj och om allmogen her emot bryter, skole the och vnder samma straf förfalla, Och achtas
för Rijksens Otrogna och Ohörsamma Män , Dätta skalllmar
och e en Hnlldeliga Effterkomma Datcon den 28 Juni} Åhr 1f:i03.
Carolij Duois Artiou!j de
Deoimis.
Q6. [Riksdagsprästerskapets underdåniga hemställan 1614.]
Gravamina et postula Cle1j.
på Riksd. i Örebro in Januar. 1614. ')
Vthaf then Stormechtige, högborne Furste och herre,
her Gustaff Adolph, Swerigis Göthes och Wendes vtkoradhe
konungh och arffurste, storfurste till Finlandh, hertigh till
Estlandh och \Väsmanlandh etc. etc. Herre och Konuno·h
"'
begäre Prästerskapett öffu~r hele rijkett ganska vnderdånelighenn, att H. K. M~ wille dessa effte!·~e post'ltlate1· gunstelighenn optagha, och gifua ther oppå itt n~Ldigt Swar.
Bibelens try ok: Till the t t första . Att H. K 1\i ~ med h the t t
aldraförsta wille gifua sitt konglige p1·ivilegium, att wår
Swenske Biblia måtte blifua trycht I Vpsala, effter som til
förne ofta vtloffuat och bewiliat är.
Kiyroko Ore/n: Till the t t andre: Att H. K. lVI ~ nådi gest
eff'ter Evangeliske konungars och furstars lofflig·e Exempel,
wille v n der sitt konglige N am p n låta vtgå aff trycke d t w år
Kyrkio Ordningh,. som effter H. K. 11'rt:z herfaders, konungh
Oarlz j: höglofftigh och christelig-h i åminnelse :i Befalningh
öfuersedd är.
Kyrokedisoiplin Till thett tridie : Efter Kyrkio disciplin
högelig·en är aff nödenne, begäres vthi vnderdånigbet, att
H. K. l\i ~ wille anten Confinnem then fulmacht som H. K.
1\i:t.z herfadher j: saligh hoss Gudh :i ther på giffuit haftuer
') Avskrift i N 1909 (u:o 51) Uppsala uuiversitetsi.Jibliotek. Postula =
postnlata. Ruhrikerua i marginal en äro här placerade i texteu med störr e sti l.
103 -
uthi Örbro then 28. 1\Iaij. Anno 1586. eller och eliest sitt
€ghit alfuarlighe Mandatt låta ther oppå vtgå.
Till the t t fierde: Effter Almoghen esomoftast warda förhindradhe ifrån kyrkian genom Tingestämpder, försler , Skiudz
ferder , Skallebudh och annat sådant, vndertijdhen warda
the medh trugh kalladhe vthur kyrkione vnder predikan
til Skiudz ferder. somligestädes i Städeme brukes oppenbare handell på Bönedagar, Söndaghar och helgedaghar, aff
huilkett alt sigh förorsaker att Gudz Ordh bliffuer förachtadt, Evangelij lopp förhindrat , gudfruchtighe 1\fenniskior
förargadhe , och mång·e ogudachtighe vthi sin ondsko styrkte:
Derföre begäres vthi vnderdänighet att H. K. M~ s}tdant
medh sitt stränge och alfuarlighe Mandat wille förbinda och
afskaffa.
Tiende Till thett fämpte: Effter man förnimmer att the n
alfuarlige Befalning om rätt Tij ende som är I Gud z Lagh
Swerigis beskrefne Lagh , och höglofl.ige konungars alfuarlige och stränge 1\'{anclater, mykit blifuer för gätin och
försummat , huar vthaff många taga sigh dristighett att behålla Tienden inne hoss sigh , och inthet låta henne komma
in I kyrkioherbergett. Der til medh finnas en part aff Actelen som tagha Tiende af theres land bönder fyre , fäm eiier
sex Miler rundt om sina Säthegårder emot theres eigne jwivilegim· , kyrkior, hospitaler. Scholer och Regementet till
en merkeligh skada och afsaknadt : Derföre bidie wij v thi
vnderdånighet, att H. K Mt: wille låta vthgå sijnn Stränge
Mandat och befaldningh att ingen j: Actelen vndantag-andes
på sine Sätegårder l fordriste sigh att behälla Tienden ,
vthan låta henne konuna i rättan tijdh i kyrkio herberget,
€ffter som the plichtige äre, thett ware sigh Adelens landbönder, håpmän , 1 ) knechtar, Ländzmän , ingen vndantagandes , bådhe aff the gärdar the besittia , såsom aff' the gårdar
som them förlänte äre , Såsom och att bönderna må göre
rätt tijende både aff sin åker, såsom och Stubbe och Rödie
landh , effter som g·amble Mandater innehålla .
Jus Patronatus Till thett Siette: effter en part som ny1)
= båt smän.
-
104-
!igen optagne äre til Adelz Ståndett, tagha sig· stor myndighcet före öffuer JJiinisterij Embethe föregifuandes sigh
hafua jus patronatns, ändoch the' aldrigh kunne bewijs~~t , att
the eller theres föräldrar på kyrkian i the n försam blingen ,.
Prästeägorne , eller något annat thz församblingen tilhörer,
till the t t minsta kostat haffua: Derföre begär e wij ganska
vnderdånlighenn att H. K. l\I ~ genom sitt konung·zlige Edict
och Mandat 11ådelighenn wille förklara huru wijdt Jus Pettronatus sigh sträcker Ty wij aff kyrkiolaghenn och höghlärde · mäns skrifter inthz annat kunna förnimma , v than
them allenast hafua potestatem nominandi et pro.;sentand·i en
kyrkioheerdhe och lärare til samma försambliugh ther the
boandes äre , som modh godh skääl knnne bewijsa , att theres framfarne Slächt och föräldrar hafua then församblingen
medh äghor, kyrkiobyg ningar och annan donat·ion dotemt
oeh förährat: Och icke the som allenast berömme sigh
hafua Jus pat1·onatus, och doch lijkwi:ill i sanningh finnes ,.
icke allenest ingen hielp eller Befordringh bewijse kyrkian
och Jlfinisterio: vthan och medh all ftij t wilie förminske kyrkiones vrminnes häffd och ägendom. och komma them vncler sigh och sina Arffuingar.
gästning Till thett Sinende: Att the n ötTuerflödige Gäst-.
ningh som skeer medh 1\iunstringer, Stämpninger Landz.
och Häredz tingh och m;wga andra sådana tilsökningar·
till Prä<>tegårdenn , buar igenom Evangelii Tienare esomoftast bliffuer i sitt kall och embethet förhindrat måtte
bliffua genom H. K. M.tz alfuarlige l\Ianclatt affskaffadt, effter·
som framfarne konungar, och i synnerheet konung Göstaft,
Anno 1537. och H. K. lll. tz herfadher konungh Carl! , Anno
1586. 1: bådhe högloflige vthi en Evigh åminnelse :1 medh
sina konglighe Mandat predico Embethe nådelighenn p1·jv·ilegemt och frijkalladt haffua. Doch är prästerskapet så nu
som til föme gerna bewåghenn konungens trogne Män att.
vndfå effter Htgenheten och r:\dhen. Samma ledhes begäre
wii vthi vnderdånigheet, att länclz och fierdingzm ä n, icke
må hafua macht, Ryttare, Soldater, Knechter och andra sådana inläg-gia. eller fordra Skiudz ferder att
-
105 -
prästerne , effter som någTe nyJighenn hafua sigh före tag-hit.
Till thett ottonde: Effter Swerigis lag h och gambia Recesser förmå, att Almogen är plichtigh at byggia 7. la gha
hws I Frästegårdenn; Och wij fömimme att I Wästergötlandh och någre andre städhes sådant inthet bliftuer effterkommit: Derföre begäre wij vthi all vndcrdånighet, att H.
K. l\1 ~ wille gifuR. sina trogne Män I Befalningh att haft u a
ther opp å itt nogha opseende , att sådant må warda effterkommit, och ther thett icke skeer, att tillbörligh itt straff
ther oppå måtte bliffua förordnadt.
Till the t t Nij onde: Bi die w ii v t hi alsomstörsta vnder ..
dånighett, att H. K. M~ såsom en Nut·ricius et aclvocat-lts Ecclesice Dei, vthi wårt käre fädernes landh , nådigest ' 'v ille
tagha lcyrkiones och 1Jfiniste1·ii Äghor och ägendom vthi sitt
kon g lighe hägn och förswar , och icke tilstädie , att någon
må haffua macht att förminska eller bortsyna, Prästegårder,
Stompner, vtiorder, Torpestädher, Klåckarebool och annat
sådant , som . vthaf vrminnes häffd till JJtfinisterij Personers
oppehi:ille leghat hafuer. Och huar sådant är skedt, att thz
måtte lefreras tilbaka igen , effter som H. K. :M.t.z fadcrfadher , Kon ung h Gustaf; faderbroder Konungh J o hann;
och H . K. l\'P~ herfadher saligh Konungh Carl! l= nu alla
hoss Gudh medh sina konungzlige Mandater och förbodh
JJfin·isterij Embethet haffua p1·ivilegemt.
Till thett Ti,ionde: På thett fattige Caplaner på landzbygdenn , måtte hafua någon hemwijst för sigh , sine hustrur
och barnn , hafl'uer H. K. 1\'P." herfadher l= nu saligh och
högs tberömlig-h ihugkommelse :1 vthi Örbro then 2. Aprilis ,
.Å !Jl' 1ö9ö. gifuit Bisperu e tilstånd och skriftlig h fulmach t,
att tildele them Klåckareborden medh thes Ränte och opbördh , ther så läg-enheten kan finnes. Men effter månge
sättie sigh ther emot, och snarare inrymme andra Klåckareborden , som them medh något handawerk kunne wara til
fordeel och egen nytto , oansedt the icke haftua lärdt en
Bokstaff, och huarken kunna eller haffua tifälle att läsa för
Soknebarnen , och vnderwijsa them i Catechismo , som högelig-hen är aft nödenne , till huilkett Capellaneme moste
-
106-
·w ara forplichtadhe: Derföre begäres vthi vnderdånighee t,
att H. K. lVP förbe 1 ~ fulmacht wille 1·enovem och bekräf-
tighe.
Till thett Elioff te: Effter Prästerskapet för then stora
oförmögenhett skull, som the aff th€m långlige feigde vthi
kompne äre, faller then ·gärden , som nn nyligen pålagdt är,
ganska beswärligh: Derföre bi die the ganska vnderdånlighenn , att H. K. M ~ nådigest wille sigh låta behagha att the
vtgöre för huar 64. fulle Mantal son1 the hafua i sina för1
samblingar, Spanmål 4. T~" ldött och fläsk :3 1 ) , smör /2 . och
sedhan nådelighen förskona them medh the andra partzeler,
om huilke the i framfarne konungars tijdher, aldrigh äre
anmodde. Huad the landz ändar anlanger som Spanmålen
I närwarande åhr är ganska ringa blifuen , är prästerskapet
vthi then vnderdånige förhopningh , att H. K. .M t: effterlåter
them vtgiöre andra partzeler som the bäst kune komma
till wäghn , i then stadhen the skole vtgiöre Spanmåll.
Till the t t Tolfte : Begäre the vthi all vnderdånigheet,
att Prästerskapzens leghofolk, bådhe I Städeme och på
landz bygden , måtte bliffua förskont medh then Cont1··ibntion
som bewiliat är, till Elffzborgz lösen medhann Prästerskapet
en anseende hielp sielfue ther til Cont1··ibuem.
Till the t t Trettonde: Begäres och vthi alsomstörsta vnderdånighett, att the Prästmän som fienderne haffua hemsökt, antingen medh brandh eller försköflingh. Såsom och
the som aff wä.rt egit Kri gz folk vtg·ästadhe äre , måtte någo n Lindringh til en tijdh på vtlagorne bekomma .
Till the t t fioitonde : Aldenstundh bögeligen är aff n ödenne , att en Supe1·intendent förordnes til Wijborg z Stadh och
Su1Je1·intendentict, som och tillijka wore Kyrkioheerde I stadhen , och the r boss hadhe 1Jotestatem o?"Clinandi ]fin istros Ecclesice: Derföre begäre wij vthi vnderdänighett, att H. K.
lVI ~ thett nådigest wille låta ställa I werkett, och honom
meclh itt tilbörlighitt oppehälle försörie lå tha.
') Här och efter '/• skal l i texten st å Ptt tecken för lispund.
-
107-
2.7. [Förbud mot kyrkorådets maktutveckling
och namn.]
Ährewyrdige och Höghlärde H: Biskop
Högtährade herre.
Af dhen särdeles go dha wänskap och förtroende iagh
Ed ers ährewyrdigheet tilldrager, förorsakas iagh widh
hwarjehanda tillfälle at betyga min redebog·enheet til at
befrämia hwadh Eders Ährewyrd:t och dhes huns till
wältrefnadh kan lända. Och fördenskull, såsom här berättas
will, at Eders lhrewyrd:t sampt medh Consistario j vVästeråhs för god t funnit hafwa; een dhel af d h ess Stiffts · fö rsamblingar at inrätta wisse Kyrckiorådh som icke allenast
-clhe saaker som egentligen Kyrckiodisciplinen tillhöra , uthan
<Jch dhe ährenden som emot Eecler och Sabbatzbråtz Pincaten kunna förelupne wara , och för dhetta und er werldzlig doomb lydt hafwa , afhielpa skohle, således, at dhe och
-clhe brotzlige medh Penninge böther beläggia; Så hafwer
iagh ey vnderlåtha kunnat Eders lhrewyrd:t här meclh tillkenna at gifwa, dhet Kongl: lVIaij:t fuller intet annat än
meclh serdeles nådigt behagh förmereka kan dhet godha
affseende som Eders lhrewyrd:t häruthinnan hnfft, och uthan
twifwel dherhän warit hafwer, at allehanda förargelser och
<Jtillbörligheeter dhess bättre afstyras och godh skick och
orclningh sampt et Christeligit lefwerne j församblingarne
handhafwas och befrämias mot te; Men så ä re tu ting h so m
dhärwidh något anstötelige synas , först at Eders Ährewyrcl:t
hafwer behagat nt tilläggia dhe Perssohner som ofwanbem:te
cu,?·a.m slcole hafwa., dhet nampn af Ky?·clcio?·ådh, som nytt och
owånligit är och något större upseende gör hoos folcket,
än dher man sigh af dhe gamble och för dhetta i församblingerne öfwelige nampn hade betiänat, som är Kyrckiones
äldste, Kyrckiones Sexmän, Kyrckiowärdar etc. till dhet
andra at bem:te Persohner, fö rmedelst dhet dhe extendera
dheras omfångh in till dhe ährenden som fö r dhetta, werdzlige domen immediate hafvva \Varit undergifne , synes wela
-
108 -
göra ett ingreep i dhet werldzliga Embetet; dhetta hafwet·
ingh så af een wälmening hos Eders Ährewyrd:t welat göra
päminnelse om, medh wänlig· begäran , at såsom i11gh om
dhetta wärcket intet plenarie informerat är, Eders Ährewyrd :t täcktes obeswärat migh een uthförli gh berättelse
tillkomma låtha, huru dbermedh egentligen fö reweter på
dhet iagh dher så behöf wes Kon g!: 1\iaj:t hä rom een behärlig relation må kunna gö ra. J dbet öfriga önskar ia gh
af hiertat at dhen högste Gudh , Ed e r::; Ähre\Yyrd:ts häl sa
och Kraftter ~i.nnu j må n ga å hr mildeligen styrckia techtcs ,
p t't dhet hans Christeliga försambling j wårt Käm. fädemcsland förmedelst Eders Ährewyrd:ts beröme lige nijtälskan
än wijdare må styrckt och upbygdh warda , näst dhet iagl1
ofö randerlighn förblifwer .
Stockholm d. 23. 8bris 1667.
Eders Äluewyrdigheetz
Tienstwillige W e n
Mag nus Gabriel
de Ja Gat·die
mp . l )
FElVITE AVDELNINGEN.
Anbefallda, ådömda och likväl ej tillåtna
kyrkostraff.
Dödsstu~tl Genom syndafloden hade Herren straffat männi skomas synder med döden. Enligt l\fose lag skulle liv kräva s
för liv. Va1je medveten synd var en gudsförsmädelse och borde
' ) A tergo: Then ährewyrdige och höghl ärd e h errn Doctor Olaus Laur elins Biskop i W ästeråhs, komme dh etla tillhanda A W esterå h~ . - [Sigill.)
R11ks Cance ll eren s bref om disciplina E cclesiastica, senl eJes om th et namuet l<yrkiorädh etc. - - Original i K 70 UUB.
-
109-
därfor sonas medelst bål , stening eller annat sätt för avdagatllgning . Avlivas skulle sålnnda t. PX. otuktiga personer, tjuvar
sa mt uppstudsiga eller gensträviga barn. Skonen dem icke!
hade Herren sagt om sina fiender 1 ). Enligt t . ex. 3 Mos. 24
smädade en israelitisk y ngling Herrens namn . Moses ålade alla
att lägga sina händer på han s huvud och att utanför lägret
stena honom. Enligt 4 Mos. 15 kap. skull e den dödas, som uppsåtligt synd ade och som sålunda hånade Herren; ntanför lägret
stenade därför hela menigheten t ill döds en man, som hopsamlat
vecl lJå sabbatsdagen. Samma bibelboks 25 kapitel avhandlat·
en ofta bestraffad synd 2): en manlig israelit förde en midianitisk kvinna in till sig. Och Pinehas tog ett spjut, gick efter
clem i tältets sovrum och genomstack dem båda, »mann en och
kvinnan ända till hennes k vech. Därmed upphörde elen förskräckliga hemsökelse, genom vilken Herren dödat 24000 israeliter för synd ens skull. Och Pinehas erhöll av Gncl ett förbund
om ett evärdeligt prästadöme till lön, därfö r att han nitälskat i
Guds ställe, på det Llenne icke »i sin nitälskan skulle göra slut
på Israels barn ». Också borde folket nu angripa rnidianiterna
och döda dem för att de . bedragit Israel genom sina lockelser.
-- Att speciellt de hårdna ckade skulle dödas, hade Gud föreskrivit t. ex. genom J esaia (1: 20): Om I ären gensträvige och
ohörsamme, skolen I förtäras av svärd.
Enligt J esus själ v vore det bättre att en k v amsten sänkte
förbrytaren i havets djup, än att ban »förargade » de små, dvs.
förledde de unga till synd genom sitt exem pel. Och vingårelens herre skulle banna och förgöra vingårdsrnännen. Enligt
') 3 Mos. 20. - 3 l\Ios. 19: 8; Hes. JS: 4, 20; 2 Sam. 12: 5, 7 ; P s.
'/8 : 32, 33 citeras av Chrysostomos i fj ärde homilieu. - l Sam. 15 : 3.
D~u i t exte n givna upp1nanin ge n citeras t. ex . i elen av Ruclbeckius ofta
följda Nova orcliuantia (s. 252). Och såso m exe mp el p å g ammaltes tam entli ga ställ en, dem Rudbeckius själv anför, må nämnas följande ur han s
]J r ev till prostarna 1636: Vem skull e fr åga eft er ell er bry sig om att låta
str affa ens svordomar, l<y rk oskolk och sönclagsarbete, fastän Gud själv i
d et gamla t estam entet h ave r befållt och l åtit straffa dessa sy nd er till livet,
so m Lcviticus 24 et N um eri 15 [angiva) ? frågar han b ekymrad . HALL
Till Ruclbeckii karakter istik s. 13 (Årsböcker n:r 10).
2) Den är elen seelan i t. ex . Rudbeckii stift ojämförligt oftast strarfad e.
-
110-
Pauli ord skulle han och den korintiska församlingen överlämna
blodskändaren »åt satan till köttets fördärv, på dflt att anden
må bliva frälst på Herren J esu dag >> , ett uttalande, som sedan
upptogs i så gott som alla strängare stadganden om kyrkotukt. 1) Dödsstn~ft' hade sålu.nda ri kligen ·i ngått i G·uds domar
över miinn·i skorna; och enligt ett otal bibelställen var det »kyrk1iga », p1·ästerliga eller andliga församlingsdomstolar som avlwn1l{tele dödsstrc~tlen (även om eventuellt den levitiske domaren uttalade sentent ian).
Alltså borde den kristna kyrkan övertaga samma rätt och
plikt. Den medeltida kyrkan verkade i sådan riktning, och hon
fullgjorde uppdraget i den mån hon ägde den yttre rörelsefrihet,
som den syndiga världsstaten strävade att förmena henne. Elle1·
1 vai:Je fall verkade kyrkan ofta för att staten skull e i detta
och för övri gt även i andra fall skriva lag och skipa rätt i
enlighet med Guds lag. I fråga om straff å lelmn1en (jfr sena re)
och å li v uppstod tidigt ett samarbete mellan kyrka och stat
eller en verksamhet av endera i avseende å lagstiftning och
rättskipning. Den slmlle vara avskräckande och sålunda pedagogisk, men i grymhet kunde den dock mäta sig med gamla
t estamentets och dess offer blevo flera än krigens. Enligt Ka.rl
elen stores Capitula.re (år 785), som liksom så många andra
stadgar under medeltiden och gammalprotestantismen tydligtvis
åstadkommits genom samverkan mellan kyrka och stat, borde
man med livet böta för stöld ell er mordbrand i kyrka, för monl
å prästman eller husbonde, för köttätning i 14-dagars-fasta, för
likbränning och för otrohet mot konungen. Många sådana str affbestämmelser få sin motsvarighet i t. ex. svenska landskapslagar. De av jesnitem a utverkade eller verkställda avrättningama och pinamedlen samt de av civiljurister i skilda länder
åvägabragta åtgöramlena i motsvarande hän seenflen tävlade ej
2
sällan med varandra i vad vår tid kanske skulle kalla satanism. )
') Lule 20: 16. - l Kor. 5.
Detta och d et närmast följnnde enli gt H. REIC~IMANN m. tL Ei11
Jahrtause11d I s. 145, 277-279, 283 o. f., 305; jfr III s. 282 o. f_ M ATTHIESSEN De kagstreg ne s. 129-13 1. Jfr HOENSBROECH Das Papsttum
(1904) t. ex. s. GO. Enligt furstbiskopens av Wiirzburg för ordnin g 1629
s kull e varje listlag 15-30 brännas å b åL Und er åren 16'23- 163 1 lät han
2)
Lränna 900
m~m1iskor.
-
111-
:Man t. ex. kokade myntförfalskare i olja, begrov tjuvar levande,
nedgrävde barnamördare och gränspåleförflyttare till hälften i
jorden och slog dem en stång g enom hjärtat , band syndare t. ex.
med deras egna tarmar vid ett vilt djurs hom, dränkte för
otukt och ' släktmord personer t. ex. tillsamman med en hund
(eller tupp), en katt och en snok 1 ) Enligt de icke-kyrkliga delama av Sveriges landskapslagar lät man i enlig-het hä rmed
ofta hänga eller bränna mordbrännare och manliga ~juvar,
stena el1 er levande begrava trollkäringar, kvinnli ga mördare
och tjuvar, bränna eller levande begrava )) ticlelagare », halshugga och stegla manliga mördare och kyrkofriclsbrytare. - Kyrh:an deltog- mestadels icke i exekution erna och gillade väl
ej heller alltid de meningslösa gräsligheterna, men enligt gamla
') Enligt .Mose lag siwli e h äxor och falska "profe t e r" avlivas. Senast
f. o. m . 1000-tal et h ade ''dä rför" p åveky rk an tillåtit oc h h elg at n ed slaktalldet av de mot påven olydiga (kättare) o. a. ex kom muni cerad e. I " Häxhammaren" berättas om en män g d häxb ål; LL a. hade 4 1 häxor bränts,
fö r att ett barn skulle h a uppätits vid ett nattli gt h äx möte, Enli gt Innocen t ius Vlii:s h äxb ulla sintlie inkvi sito rer o. a. tukta, fä ugsla samt ti ll liv
och förm öge nh et straffa h äxo r , trollkarlaJ', svartk ons tuäreL· o, d. De sk ull e
döda s, ty, såso m p åvedömet yttra t ända in i seuaste ticler: "de11 h eli ga ink visiti onens ly cldi ga vaksamhet har mnn att tacka för r eligionsf r ed och
trofasth et. _ , , O I vä lsigil ade flamm.or frå11 h åle11! Se dnn få f ull s tändigt
fördärvade människor bortsopats från jonle11, blev o ge11om Eder tuse11 och
åte r tusen själar r äddad e från irrlärors avgrund och den ev iga fördöm elsen.
Befriade genom Eder fr å n tvedräkt och borgarkri g h ar det borge rli ga
sam häll et geuo m Eder ly c k)jge n ·upp eh ållits und e r århundraden" . Också
brätl(le inkvisi tion e11 uneler 150 å r minst 3(1,000 kviunor i Spauieu, Italien och Tysldand, - Dogens biktfader vil ade und er bö n i det med palatset (och imm edi ate m ed fäugelset) sammallbyggda Mark us t emp let i Ve tledig på stund erna m ell a11 de tillfäll e n, hall gav doge11 r åd r örand e kättares o. n. ill gii rniu gs rnäns "bibelenliga" behandlin g. Påvekyrkan överl ämil ade
k ätta re åt den världsli ga straff makte11 , sägande föL' sylls Bkull, att de ras liv
och lelnuu etl borde skollas, Men t ill de världsliga strafflagarna var kyrka11
sj älv ofta upphov et och därm ed till blodsdomarna, Utleverera11det till väL·Idslig rätt sa mt t alet om att kyrkan ej törstade efter bl od och att sy uda rtl n
borde skona s, voro osaunfärdi gheter, ty mnn ville cl ärm etl blott skydd a sig
personligen fö r följd ern a, och elen världsli ga domst ol batllllystes , som ej
ådö md e dödsstraffet. Jfr 5 "Mos. 18 : 20; HoENSBROECH Das Papsttnm (1904)
s. 52-53 ; 56-57; 117, 11 9, 123 o. f. , 145. Jfr HoLMQUIST Gaml a kyr4ans
historia passim, Lu th, ref. hi st. passim. Att avrättningar ej skedde ojämförli gt oftare, var sålunda en "gudlös" e fterg ift åt det värld sli ga, oh elgade
förnuft et och en olydnad mo t gaml a testamentets bud ,
-
t es tam entet måste hon gilla sj älva avrättamlet. Enligt avskräckningspl'incipen höll hon ä ven fast vid sådana ohyggligh eter,
som knnde bidraga till att hos den dömde och åskådarna väcka
en föl'smak av hel vet ets kval och därmed eYentueUt å vä ga·
brin o·a omvä ndelse och mor al åtminstone hos några. 1)
5
Såvid a den lu thersk a ky rkan verkligen vill e oclt Yågac'le
vara salt i en ruttnande värld, bord e även hon t ill styrka dödsstraff. D å bibeln föregått med anvisnin gar, var därom »intet
att disputer a » - för att nu använda. Rnd!Jeckii termin ologi.
Ville man dessutom söka pedagogiska skäl , fann man ju sådana
dels däri, att vi ssa brottslingar ej kröpo till lwrset infö r annat
än döden, dels däri, att avlivandet måste avskräcka alla från
synden. Också erkände man i alla ln-istna länder det berättig ade i satsen: Vad offentlig t synd ats, bör offentli gt sona s. Så
borde brottslingen om ej fö tT så på a vrättspl atsen fyll a sin
allm änm änskli ga plik t att omvänd a sig själv och att genom
sin bestraffning påverka andra till at t ak ta sig för synden i
st. f. att följ a bans exempel .
Ivielanchthon gillade livlig t t. ex. a.tt Calvin lät å båle
bränna den icke r enlärige men fromrue Servet (1553). 2 ) Vår
nitälskande kyrka 1527- 1G17 t orde åtmin ston e uneler de speciella l>:l'aftperiodem a an sett sig· . höra i görligaste mån rekommendera J ahves exempel, helst som ju tiden ansågs så g udlös och
r å, a.tt ingentin g annat ä n de allra hå rdaste medlen syntes
kunna för a människosläktet till besinning. D ärvid följde vå r
kyrka t . ex. Branclenhnrgs kyrkoordnin g 1533, som var vida
omkrin g känd och följd oclJ som med skärpa moti verade och anbefallde livsstraff. Enligt K obenh avns r ecess 1537 borde t. ex.
en i äktenskapsbrott gripen man halshuggas och kvinnan clränkas i en säck. Enligt Sveriges Articuli onlinantioo några år
senare borde prästerna i katekespredikningarna bet ona (rörande
överheten), att det just är Guds egen befallnin g, · at t tjuvar och
') J fr HALL F olku ppfost ran ( 1919) s. 137 o. f.
EDligt l\ielanchth oll vo r e Serv e ls avrättni ng et.t fr omt och minn esvär t exempel fä t· all fr am tid. E nli g t Calvin m åste elen avr ättas m ed s1•ärd,
so m sk änd at Gud s ära. E nli gt ga mm altes tamentlig, gamm alkatolsk och
g ammalluthersk ås k ådning var varje synd eu skym f m ot Gud , en g utl sfiit· smäd else. At t b lot t de medvetna synd erna skull e li estraff as med döden,
var sålunda ege ntligen ett efterskänkand e, en n ä d.
2)
11 3 -
11 2 dråpa re avrättas. Också uttalade sig prästerskapet år 1544 i
Vlisterås i en Jwnut1gen fal skeligen till skri ven st adga, a tt alla,
lövj ekarlar ot: h lövj ekäringar skulle uppbräni1a s. Enligt 1586 års
Örebro-artikl ar borde den som smäd ade l ärau och svenska hy rkoseder , ö1·erlämn as åt överheten - en fullk omli gt medeltidsky rklig terminologi (för dödsstr aff). T ol v kyrkrJhenl ar i Bellini
stift angåvo Pauli h är nyss förn t nämnd a uttalandP. Yara g nm·
den till deras »endräktiga » upp tr ädande emot en viss las tbar
prästman, »uppå det att vi icke skull e synas vilj a så dan oskickligbet främj a utan hellre dess straff gill a, efter P auli ord som
bjuder , a tt vi sjä lve sådana skole driva ifrån oss. l K or . 5 ». 1)
I predika n inför konungen över l Sam. 15: 7-1 2 anbefaller
så även J oh. Rndbeckius direkt li vsstraff'. Såso m ofta. elj est cit erande J er . 4t> : J O: om förbann else över dem som göra H errans
verk fo rsumli o,
o-t, säger han, at t sådan fordöm el se åsamk a sig
»all a överhetsperso ner , domare och befallnin gsmän . . ., som förskona horkarl ar , ma ndråpare, meneda re och and ra ogä rnin gsmän,
vilke Gud hade bjudi t rhäpa ». 2)
') Ifr åga varand e präst (Eri cus Tljom ae i Dingtuna och Ba delnnda)
upp g iv es verkli ge n hav a blivit halshu gge n ( 1607).
2 ) Jfr llrand e ubnrgs
kyrko orduin gs tryc kt.a ot·ig in alnppl aga s. V v:o
u. f. 3 Mos. 20; 5 :Mo s. 17 : 8 -11 . R I CHTER Ev ang . Kir chen ordnuu ge n II
s. 441. J. RUDBECKIUS Beat um r egis sceptrum s. 306. 81•. riksdagsa ki er I
s. 391. Yäs ter ås clo mk api tels p ro tok oll (V DP ) 1621 ~ 8 / t.
I sa mb and mecl R mlb ec kii invi g ning till bisko p 1619 \'Oro tre. vill olärare anldaga de och någ ra biskop ar, dä r ib land R udbecki us, h ade att ytt ra
s ig d äröver. Fö r h äde lse r etc. a nätta des P er på Hyttan i Gt·ytnäs ( 16 19 10/a).
Rud bec ki i egen hät,diga r efera t, och aucl t·a ut talan den hä r om jfr K 1909
u: o 77 UUB; jfr TH. NORLIN Fy ra svenska j uclai ~ t e r på Gustaf li Adolfs
tid ('l'h eol ogisk tid skrift 186U). (Jfr]. NORDLANDER Kato lsk prop ag an da
inom en sve nsk skola; Gävl e IUI S. Någr a dä r avhandlad e tal a r Hndb eckiu s
om i sitt br andtal o m or sak el'lla till kri g, oeni g het os v. 1611.) I I\ 23 fin ns
dels en fö rtec knin g p å svenska avfälling ar, de ls upp g iften att en i\la lt hi as
Ph ennun g (?) so m utg ivit sig för att vara eu p ro fet, a vrät tats på S öd ermalm. I enli ghe t med alt Htidbeckiu s i tiin öd esdi gra skrivelse till pt·ostarn a 1636 h äuvi sa r till a tt Gud alagt dödss traff för all a sy nd er mot först a
ta vl an, och i enli g h et m ed Gud s ord om fal ska profeter (5 i\I os . 18: 20)
förh ör R udh ecki us samma sitt för sta biskopsär ("'/ ") en ga mma l bonde
(Jo u Olo fsson), so m hade upp eub arelse t· av e n änge l, oc h so m tt yss sk ri vit
en hok b l a. ont at t lär an om de lre g udomspe rsonerna upp kommi t g c uom
en p åvens lögn. H an skull e "gripas och str affas, so m h an a lla re do fö rtjänt
s
-
114 -
Rnclbech:ius kom mer jämförelsevis mycket sällan in på de
speciellt dogmatiska tvistefrågoma, ehmn han, när han nägon
gång yttrar sig om dem, ej spar orden . Han och han s närmaste
havPr, oc h nu lik vii i s kona s". i\Ien han å liig-ges "g iva siu ob liga t ion och.
bekänn else" , .. . lova h ä r eft er av stå m e d sådant h ed rägr-ri och in te förföra
e ufaldi gt fo lk i land et'' utan föt·vi sas m stiftet. l3ok e n hnd e h a n bPtt ffL
ski ckad till konungen . till vilk en h an tydlig-en har större förtroende än
t ill r eli gionens s peciella väktare - alltså e t t obibliskt och därfö r gud löst
sätt att för edraga ku nge n fram fii r Gurl s leg-a t er i andliga ting. i\Ie n Rud beckiu s lovar o mb esö rj a, . at t han s öns l<a n blir uppfylld. Fjorton m ånarl er
se nar e ('"h 1621) tilltalas en borg·a r e i He demora (på la t in först!, sedan
p å svenska) fiit· att vara e n "fal sk profet·' , en enke l " fan tast" m ed upp enbare lse r , förut.säge lse r och niti ska st raff ö ver mä nni skornas sy nd er . Han
sa d es vara "in ge n profet ut an en drö mmar e, en fal sk pr ofe t, och sa tan s
ä nge l h ad e ta lat med h onom.'' D ock gö r 1nan in te t för att b est raffa
honom. Och först 17 å1· sena r e togs frÅga n upp på nytt. Han s t.ä lld es d å.
i va pen hu se t lil<a m å nga sö nd aga 1·, SO III ha n var it borta fr å n natt, \•ard e n
( 18). Oeh därm ed för sv inn e r han m hi sto ri e n. (Rudbeck ii r efera t: K 23 UUB .)
Till trots fö 1· all Rudbeckii strängllPt i o rr1 tord e man här kunna se
eu betydande skillnarl me ll an d en och h aus i ve r att handla. Det är mest
i fraga. om irrl äror vi fiu na honom yttra sig o m död sstraffets tilhi1 npnin g
i något föreliggande fall. Och äve n i avseencle å irrläror had e han y ttrand en som visa e n h~rt n ä t· fö rvånand e vid hj ä rtenh et och obundenhet.
Vi böra icke 1n ed ol d oc h svä rd utiJr~. d a Kri s ti rik e, menade h an. Tydli g tvi s hade h an dä r n ä rma st lerig i tanke , men kon se kve nse n föt· !< yrkan s
vardagsgäming- kan h a n svål'lig e n hava und er låti t att d1·aga.
1655 ""/" utfårdarles J\ ong l. Maij:tz Religions Sta dga, m· vilken följ and e m å an fö r as ( Ur SCHMEDEMAN 1\ong·l. B ref s. 311 ) : DAr ock så
woro, at 11ågo n, dhen 111 å wara af hwnd R eligion han wil , ell e r pnetenclerar wara , finnes i wå rt RiJke, och <l oJs und erliggiande Provincier, som
fö rdri st.ade sigh med ord ell e r g ierningar at försmäd~ e ll e t· förtala Gud ,
hans h e li ge o rd , och wftr Cbristeli g a Gndztienst, d en samme skal dh erföre
fordra s til förswa1·, och dh e r h an b efinn es wa n t skyl dig , d å efter beskaffe nh et en, af han s bro tt , pli chta och lijd a str aff eft er lagh, eller om i ngen
wiss lag- wore stad gat, öfwe 1· e tt slijk t hrått, sa ke n d å lämbuas til w årt
nådigstA nth slag; Me n cn l< a nn erl ig s ka l clhen , som öfwert.yg-as at h afwa.
sig fö 1·g rijpit emot Gud m ed en grof bla8phemia e fter fiir e~cråu ge n Dom
för st w ssems ifr å n sin tienst., oc h sedan blifwa st raffat til lifw et. - Reli g ion splakat u tkomm o även 1663, Hi67 och 1671, avtryckta liksom d et
för euämncla av 1655, i STIER NMAN Samling af s tadgar . .. an gående r e ligiouen. - Jfr Apg. 23: 9; THYSELIUS Handliugat· t ill Sveriges Refo rmationsoch Kyrk ohi storia II s. 323; Ii. HOLMQU!ST Den religiösa toleransens
hi storia ; H . LEVIN Relig ionstvång och re li!!ion sfrih et i Sverige 1686-1782;
KARLSON ÖreLro sko la s hi sto ria IV s. CCLXVII o. f.
-
115-
själsfräneler äro i sin folkuppfostran l ångt mer besjälade av nit
för det leva nde livets frågor än fö r l ärostricler . I annat fall
slml1e de kunn at få renlärigh etstvister nppdri vna va1:je .dag eller
åtmin ston e varj e vecka. Och även om de ej slmll e velat ha fu llt
så få. lärotvister, som dem, vilka verkligen kom mo till beivrande,
så hade tidsandan och staten redan en sådan makt, att det endast säll an hände att irrläriga avlivadf!s. H är om någonsin
stod kyrkan bunden av staten. D enn e hade sedan l änge tv un git
henne att i avseende å den strängaste kyrkotukten »full göra
sitt nppch·a.g förs umligt ».
I vårt och andra lä nder var redan uneler katolsk ticl ky rkan s str affbefogenhet i betydande mån inskränkt. Kropps- och
livsstraff samt flertal et andra minn esbetor förbjöd man kyrkån
att ådöma. I lutherska länder med sekul ariserade l;:yrkostyrelser .
gick staten a llra lä ngst i att beröva ky rkorn a befogenheten att
ådöma timliga straff, vilket j n på det kraftigaste bidrager till
en Rndbeckii li vsl{wga lmmp mot försl aget om consistorinm.
ge.nerale. Även i vårt l and s första kyrkoordning (s. 149) är man
nödsakad stipulera om kyrkan s dom , att den »icke går på någon mä nni ska s li v, lekamen, gods ell er ägor , vilken överheten
tillkommer, utan allenast går på bannsmål oeh vad därtill hörer». Härvid tord e ord et »liv, lekamen >) Yara en översättning av
uttryeket Leib und Leben i ·wittenbergs kon s istorialordn~111 g
1542 o. a. tyska la gar. Onlvalet upprepas t . ex. i elen för
svenska stuelerande i \Vitte11berg säkerligen väl kända sachsiska
kyrkoordningen 1580, och elen svenska vers ionen därav intages
- såsom vår kyrkoordning mestadels i övrigt - även i våra
kyrkoordn in gsförslag 1608, 1619 och 1682. 1 )
rr örhämla hade staten intvungit uttalanuet i vår första
kyrlwordning - vilket i så fall skulle vara det så gott som
e.mla positiva vittnesbördet om statlig medverkan före auktori1) Om L eib und Lehen jfr G A LLI Ki rchen strafen s. 126-1'28. Ridderslcnpets svenska förs la g 1GS5 (i Han dl. rör. Sv. historia li: IV s. ·
359) talar 0111 straff till " liv, lem, go ds e ll e r är a" hl ott i avse e nd e å kyrl<an~ och lärove rke ns pe rso ner. Ave n därvid göras betydande in skr iinkniugar i kyrkans dom srätt. Jfr l ö86 år s kyrkolag 24: 2, 3. Att man i de
lryrkli g a förslagen och l aga rn a 1571-1682 ej tänkt sig den na inskränknin g
till kyrkomän, fram går av sammanhan g et.
-
-
116 - 1
sera.ndet - om nu ett auktoriserand e verkligen skett. ) Då det
ju ej överensstämlle med bibeln, kunde clet E>j ky rklig »åtgärd
föranl eda », i va1j e fall ej fullstämlig efterlevnad. Man kallade
det vanli gen ej kroppsstraff, ej böter, utan vad ti ll bannsmål
hörer . Därm ed ansåg sig kyrkan hava uttryckt lydnarl för både
bibel och h1g - ehuru hon näppeligen lmnda lyda någondera;
åtminstone kund e hon ej lyda. båJa på en gång.
(-:l-enom det ky rkliga mötesbeslutet 1617 når strängheten
sin kulmen. Religionskriget i Tyskland, Gustav Adolfs och han s
närmaste mäns toleran s och maktspråk samt tillkomsten av ett
begynnelsevis mildare biskopssläkte samverka till en rnin slming
i trosförföljelserna och i det eventuella tillstyrkandet av dödsst~·aff. Och dock äro synderna så många och grova samt lagama all~jämt så hårda, att avrättningarna äro ohyggligt
många. J a skulle l\'Iose lag hava full ständigt tillämpats, slmlle
antalet avrättade blivit må ngdubbelt större. Enbart t ill följd
av t. ex . .! Mos. 15 : 22-31 skulle ju alla de dödas, vilka med
2
berått mocl begått en synd (mot Mose lag); ) alltså skulle väl
ej en end a skonats i hela Rudbeckii stift eller i hela landet.
(Det kunde ej bli fråga om att säga sådana statuter vara en
ceremoniallag, som up1Jhävts av J esus.) Kyrkan stod sålunda
häl' såsom ofta elj est inför omöjligheten och olämpligheten a v
att i allo följa Mose lag. Men hennes biblicitet och a uktoritetsbundenhet tillät henn e ej att draga sådana kon sekvenser a v
denna svårighet, som »politici » o. a. världsligt sinn ade gjorde.
Först nät' nya t estamentet fick bli mera väsentligt än ga ml a
t estamentet i kyrka och stat, blevo dödsdomarna fåtaligare. Då
fick det nya ferment göra sig gällande, som före och vid kris' ) Negativt viltnesbörd var törhända frånvaron av d e .b es tämn1 els e r
om de tv å svärden, som La\11'. l' e tri sedau uppt~ger 1 ett sarsk ilt foronl.
Ett appeudix om ltyrkotukteu 1561 utg jorde ett slags bilaga el le r .~g eJ.lda,
otryck t men säkerli ge n ·å tlydd (här senare avtryckt). Jfr HALL Om Svenges
först a lä t·ove rl<sstadga passim.
2 ) Jfr LINDERHOLM Ro sen s. 63 not 4. 5 Mos. 27: 2G. 2 Kon. 21: 6 ;
23: 20-24. Rudbeckins fick b evittna att &ynuerligeu m ånga avt·ältades i
hans stift· hland andnt avl ivades e n gift man för lägersmål m ed en ogi ft
och e n gift kvinna, av vilka den senare dess utom var eu avlägsen släktin g
till man sp erson eu. Det förra kallades enk elt hor, d et senare dubb elt.
1l7
t em1omens uppkom st ingjntits i mänskligheten, genom vilket
natnrlig eld och smitlda svärd förklarades ej vara lämpliga medel att sprida .Jesu frälsningslära eller främj a etisk vandel.
K1·opps- och bötesstu~ff'. Det andra förbudet för kyrklig
dom smakt gällde ju >' lelwmen» . Därmed torde man i första r ummet åsyftat stympning, vare sig av levande ell er av avrättall
persoH. 1) B åda. straffsätten hade förefunnits av ålder. Lika väl
som t. ex. ett p{Lv ligt sämlebud på jakt efter albigenser be·
fallt döda både »trogna » och kättare med clen motiveringen, att
Gntl känn er de sina, 2) lika väl kunde man i avseende å stymp·
mng av levande brottslingar tro sig· äga rätt att tillämpa Jesu
ord, att det ä t' bättre ingÅ. i himmelriket med en förlorad lem
än att kastas helbrägda till helvetet. Och även ett ann at bibliskt lag·bud hade kunnat tillämpas: »Öga för öga, tand för
tand, hand för hand, · fot för fot, brännskada för bränn skada,
sår för sår , blånad för blånad ». H) Det är än på, än utan jesuitisk tillskynd an, r åa bödelsknektar utföra sitt hemska hantverk
i tortyrkammaren eller vid kåken. Därvid bibehöllos gamla och
uttänktes nya, utsökta pinomedel. T. ex. faltertorn et i Nitrnberg
talar om civiljuridiska ohygg ligheter värre än vilddjurens.
Straffet lmnde t. ex. riktas mot den lem, varmed man syndat hade - alltså en förgrovning av satsen, att straffet borde
r ik tas mot det ifråga varande begäret. 4 ) Hos oss a nbefaller t . ex.
upplandslagen, att arm en skull e avhuggas för medverkan vid
öYerla.gt, svårartat överfall (»högsta sår»). På en som stuli t en
kniv , lät man i Tyskl and (år 1466) hugga kniven genom handen in i porten. 5 ) Tun gan rycktes nr munnen för gudsförsmädelse eller men ed (1489). 0) Otaliga, till synes meningslösa, dju' ; Enligt Svenska akademiens ordboksex pe rter fin nes ord et " l ekam en"
dåförtiden i b e tyd elsen av l ev and e och av död människokropp.
2 ) HOENSBROECH Das Pap st tnm (L e ipzig 1904) s. 32.
") 2 :\Ios. 21: 24; 3 i\lo s. 24: 20; 5 Mos. 19: 21. Jfr Matt. 5: 38 o. f.
4 ~ Den sistnämnd!\ satse n upptag es av luth e rska kyrkan och kommer
ti! l uttryck bl. a. i vår första kyrk oordnin g .
") Detta o. f. e nli gt H . REICHMANN m. fl. Ein Jahrtausencl I s. 287
o. f. Stn denter s närvaro ännu år 1783 aa s. 293. MATTHIESSEN D e ka gstrogne s. 58, 126.
0 ) Jag känner
ej, om man i kri sten tid låtit, såsom i det hedn iska
romarrik et varit fall et, k aq tr era för otukt. E ller om man såsom h os p e rserna Hit sicä r a bort ögonlock, läppa r och föt te r .
-
-
11 8 -
riska eller perversa straffsätt kommo till användning· i sy nn erhet
i den jesuitiska och i den statliga rättskipningen. I fråga om
den senare må följande anföras. .!\fan antände sulorna under
fötterna och skar remnta.r nr huden (JötH). År 1616 slets en
1
person formligen i stycken p~L en höjd så, att det sy ntes på /,t
mils avstånd, inom vilket en stor människoskara var församlad;
genom hjulnaven och bröstet drevs en påle sex fot ned i jorden
på en höjd av 10-12 fot över jämna marken, och där fick liket
stanna till fågelföda och människaskräck På stegel och hjul
behandlades så även avrättade, t. ex. de som begått onaturlig
synd. I Danmark o. a . länder a vskuros fingrar e. el . för hor,
falskmynteri etc. De a vskuma kroppsdelarna spikades ei sällan
på kåken, vid vilken syndaren sedan gisslades. stympning rekomm enderas ännu i her tig Johans här avtryckta lag 161-l (t.
ex. förlust av näsa, öron och lockar för et1kelt hor första gången).
Genom dylika bödelsgärningar kunde väl staten och eventuellt Jesu kyrka söka upprätthålla sin auktoritet gent emot
brottslingar. :Men för må nga katolska och lutherska kyrkomän
torde dessa straff tett sig långt mera tvivelaktiga än avrättning, enär de in ~j eller otydligt anbefallas i bibeln. Det är trots allt - kyrkan s ovanskliga förtjänst, att antydda ohyggligheter minskades i gräslighet och antal, att även mannen
börjar få straff för otuktsbrott samt att bans ofta omänskliga
1
bestraffningsrätt över hustm, barn oeh tjänare bö1jar minskas. )
Kanonisk rätt och landskapslagar tilläto dispens ifrå n
stympning emot erläggande av böter. Dekretalema föreskrevo,
att så kunde ske efter särskilt domslut eller speciell överenskommelse. Landskapslagarnas icke-kyrkliga delar däremo t hade
det stående påbudet, att blott den »plikte med kropp som ej
äger lw » ell er som ej kan ställa borgen för sig. Den lutherska
och gammalprotestantiska kyrkan ger oftare än medeltidskyrkan
rum för nytestam entlighet, hum anitet och d idsamlan » och torde
därför ej ofta tillst;n·kt de gräsliga kroppsstraffen, åtmin stone
ej under och efter Joh. Rndbeckii biskopsperio(l. Dennes domkapitel hyser stundom medömkan med de av Yärlclslig rättskip') Jfr L. i\I. BÅÅTii Den kan onis ka rättens historia ( 1905) s. 7!J, 80.
119-
m ng dömda och schavotterade: »Politici lHtfva farit illa med
henne ». 1)
Straff »å lekamen » kunde - dess utom ell er i ställ et åsyfta ris o. a. vanliga kroppsstraff. Att sådana - i motsättning till stympning ej sällan ådömdes av ky rkan , skall
framgå av ett mitt senare arbete om Rndbeckii ky d:oclisciplin.
Alla ohyggligheter till trots torde det knnna sägas, att
de mer eller mindre hård a straffslagen från början bidragit till
att skapa socialitet och lmltm. Efter hand blevo de ett slags
mätare vå sin nations kulturella nivå , för övrigt en mätare
kan ske mera på den lmltmella än på den sedliga niv ån.
Kyrkolagens begrän sande bestämmelser om »gods och ägan>
upprepas i kyrkoordningsförslagen 1608 och 1619 samt i Rndbeckii kyrkostadgar. Och liksom kyrkoordnin gen varit, bli vit
och förblivit ett uttryck för så gott som alla svenska kyrkachefers uppfattning, så önskar Rnclbeckius medbiskopamas underskrift på en försäkran inför regeringen, att kavi tlen vid si na
domslut alltid noggrant hållit sig inom den av K. M:t gillade
ky rkoordningens gränser. 2 ) Bristande gränsreglering och K. M:ts
givna tillåtelse vidhåller, resp. åberopar lluclbeekius ännn inför
' ) Väste rås domkapitels protokoll. En annan ohyg-glighet vid den
civila lagskipningen h erättas i samma protokoll sserie 1622 "'/4. Hundar ouh
sYin slt>to i e n avrättad kvinna~ lik på avdittsplatsen (Knmpiin gs bron vid
Yäste r ås). Fogden had e förbjudit mak en begrava henn e och tog h äs ten
från honom "såsom hetaluin g för sitt omak" nä r mnkeu ville rida tilluästa
by för ntt lå na en spade . Bödeln begrov henne fö ljand e dag och t og
h e un es kjortel för besväret utom den dal e r fogden givit honom. Jfr d:o
16'29
Il/2
lll.
" Wij weta inga sak er i Co nsistorijs Ecclesiaticis antingen purne
€1l e r mi xtae, som thet werldsli ga R egem enl.t>t synnerligen augåå .. .. Ey
h e1l e r döntes ther om uågors gods, lijff eller ä bra: El'l'ter werldslig la gh
e ller Statnter: Uthan , ... om Ban u oclt afflössniug . .. efftet· Guds Ord h
oc h wå r Uum gi llad e Kyrkio Ordningh, in om hwilk ens g rentser wij oss
på det stre nge li geste altijd lt förltålle .... At hafua någon Coact·ivmn Exsecutionem, med perempto? ·il~ Oitatione, medh Cm·cere: Med ZJOenis ?·ealilms et 1Jenoualibus, höre r tl•em [= konsi sto ri erna och prästema] inthet
eg-ent eli ga t ill : Uthan så widt. som t het ad levem ,Co rrectiouem uytte li ga u
af Chri"tna framfarne Konungar i Kyrltio Ordningen th e m ä r effterl åtit,
the t the och skiäliga bruka skol e". THYSELIUS Hand l. r ör. sv. lt yrkaus
2)
j1i sto ria I s. 123, 137; j h· 9!:1.
-
-
1~0
Jo mare inom rådet: )) Så. mycket måste vi traktera [=
handla] i Consistorio, som G nus ord och praxis eccelesiae i:tr
likmätigt och så mycket överheten haver g ivit oss t ill ståncl
till» . - Dessa uttal anel en strida emell ertid - om än mindre i
form i:tn i sa k - emot ky rkans domsprotoko11 samt emot statens och men ige man s kla gomå l. Oekså vågacle prästerskapet
Pj . godkänna oeh nmlershi va sin cli ttillsvamncle leclares Rkrivelseförslag, sellan stats makbm n n allt mera övergått från passivt
till aktiv t motstånd.
Vad »äran >> vidkommer, som Rndbeckins men ej kyrkoonlningen omnämner, så <.lömd es vi sserligen ingen uttryckligen till
att bliva ii1·elös. n{en syndarens åtvamande mell namnets nämnande, hans skam straff med ris och halv klädedräkt, han s bannlysning och återintagning i templet var för visso all t annat
än ärorikt ej hl ott enligt vårt utan även enligt den tidens lekmäns si:ttt att se. Så., som Rudbeckius säger , rättade sig visserli gen ky rkan vid domarnas avlmnn ande ej efter världslig l ag,
men hennes straffdomar voro dock en - ofta visserligen huma niserad - parallell till de civiljnridiska straffen. Rmlbeckius
hi:tnvi sade till bibel och kyrkoordning såso m kyrkans lagcodices,
men dessa - och »framfarne honungar » - had e ej all s talat
om en hel del av de straffarter, som kyrkan å lade. Och här
har i förra avdelningen påvisats haltlösheten i många påst åenden, att regeringen verkligen skn lle hava g jort vissa uttalanden, som utgivits för att vara gjorda eller promulgerade avdensamma.
Den »·lddi1'tes plilct som var och en sätter [ådömer] sig ;> , kallar t . ex. Nova arelinantia 1) för »en självvilj andes flit till att
späka vår lekamen och börer tilJ en sannskyldig bättrings fmkt,
till vilken vi alle ock äre alltid pliktige ». Minnesbetan var
självpåtaget »vårdtecken och vederkännelse », varigenom syn llaren desto bättre skull e komma ihåg att akta sig för "ynclen
och sålunda även för dess s traff. Men det s. k. R,jälvpåtagna
var vanligen de facto E'j alls självålagt, utan det var den ky rkli ga dom stolens utslag. »Vårdtecknen » uppfattades av menigh eten såsom straff oeh voro ofta t ill sin verkliga natnr straff S l!l(l,
' ) Sitl. 247, 256. Lnk. 21: 3 J ; l l\ or:-c9:27 .
'
121
j)l'iverancle och tvångsålagda som lle j n Y oro - men kyrk an
kallade dem lydnaclsbevis , »plikt», »allmosor och missknnd samliga gi:trningar ». D essa ägde endast hyrkan s prästerliga medlemmar »sätta », ålägga.. Ty de sammanhängde med sakramentsförvaltnin gen och exkommunikationsrätten samt voro alltså medel
för gurlsstatens utbredning. 1)
Enligt ridder:.,kapets förslag 1685 och ky rkola gen 1686
fl'åntages dock kyrkan ännu tydligare än fötT det mef'ta av
rätten att ållöma timliga minn esbetor. Och vid samma ticl
blir kyrkan s vm:kliga om än bemantl ade inflytande p~t politicis
rättskipning avsevärt min skat. Detta bidrager exempelvi::; till
att den sista häxavrättningen ägde i vårt lanu rum »redan »
1704 2) - alltså vid den »verkligt» nya ti<lens bö1jan.
' ) l\Iånga l<yrk omän sade, all de yttre kyrko sLraffe n å diimrles av kyrkan
i P.t!li g h et m e d lt e un e av furstarna givna rä ttig he te r. :\nd ra framhöllo, att
utd eland e ! !IV så rl ana st1· aff vore kyrk liga pr er ogativ , g ivna av Gud t. t'X.
i gam la testamentet. Av den senar e uppfaltniu ge n voro - åtmin sto ne in u e rst. · inn e - - Rndbeckins och Laur elius. T. o. m. Emporngrius (kyrlwla gsk o mmi tten å 1650-tal e t ) yttrad e (s . 89), att kyrk oaga ej vo t·e "n [tgot
we rld zli g it wäld e . . . uthan :il' fiinämblig e u audeli git". Enli gt båd e bib e ln s
oeh ky rkohisto ri e n s vittnP.sbörd had e Gurls fiir •amlin g (kyl'lr a n) rätt att
pälägga grova sy nd are både attdlig näpst och "utviirtes plikt". Därför hacle
ingen makt att undandt·aga sig detta e ll er gö t·a motstånd. (Jfr Nova ot·tli nantia sicl . 255 .) 1682 å rs pt·ästerliga lr y rkoordnin gs för sla g (s. 4l o. f. )
nppt.ag e r d etta uttaland e och förtyrlligar d et n ågot i avseende å " hvatl vijd
h e nu e [= <l et upp e nb ara skriftermålet] hä nge r ".
' ) Redan i västgöta la gen "o mtalas hä x traff, ett b ev is på d e t l< yrldiga
infly tand et virl stadg ans avfattande i ifrågnvat·ande del. Den ga mmalln t.h e rska kyrk ans ställnin g ti!l tl ödss tr afft>t b e lyses i vi ss mån där av , att Pet·
Bau e r - si\.s om ett s la gs t röst ä t och försvar inf ö r H.udheckius - anför<1e,
att fl era avriittad es und e r Gustav li Adolfs och Kri stinas tid iin förut . Sv_
rik sr ädel s proto koll 1636 s. 31!. De.tta b ely ser även rl e n d åti da r ege ringe ns stå ndpunkt, ehuru motiveringe n är delv is e n annan än lryrknn s. P.åclet
ansåg nämlig e n , att kåk strykaud d burit fög a frukt: 1Jiittre vore att ta ga
huvud et av hovarna.
-
1~2 -
S]ÄTTE AVDELNINGEN.
Föreskrifter i synnerhet o1n utestängningsperioder och botgöring.
Kommentar.
I den påvli?·a. lmrian sa mt i kyrkor och kloster ntmrj slades
efter. hane~ ett mgående botgöringssystem. Det komm er till synes l otaliga botstadganelen i a Ila länder. 1 ) Här må återo·ivas
ett medeltida och två gammallutherska stadganden, avsedela for
svenska bygder.
lVIärkligt eller natudigt ~~.og forefinnas vissa betydande likheter mellan dessa tre acta. Overensstämmelser mellan den katolska kyrkans praxis och de två sistnämnda »lutherska »statuterna skall den än tydligare finna, Yilken med de sena re jämför
en för. Strängnäs stift bearbetad edition a v elen här avtryckta
m ee~eltu1 s~tadgan från Uppsala. (Från bö1jan av 1öUO-talet foreslnwer s1~· den avskrift a v stadgan för Strängnäs stift, Yilken
avtryckts l GuMMERUS Busswesen s. XXXV) . I många menino·ar
mestac~eJ s i .bö1jan på styckena, finn er man en jämförels:vi;
stor, Ja delv1s påfallande likh et åtminstone i formellt avseende
mellan denna sena botstadga för Strängnäs stift och 1340-talets
nppsalien ska stat uter. 2)
•
') E~ba rt i . Uppsala universitetsbibliotek finnes eu mycket stot· mängd
saclana foresh1ft.er o. a. etiskt-religiösa utr ednin gar. Hän visas m å till
R.euter~ahls och Gummeri sa mlin g ar av synodalstaclgar, till el en senares
l~nder s okllln g och avtryck rörande bikt- och botväsend et samt ti ll Samlmgal~ ut~tfna af S v ~ n~ka fom skr i ft~sä llskape t (bl. a. vol. 20 oclt 33).
) Ltkh eten ma dinstreras med följande . Både 1344 och 156 L års
tuktsta.dgar bö rja. med att tala om den åte rintagning-sal:t, som fö reg-ick de
~~·e ntiJ~a botovn_mgarna, förbj.uda. att hårda b~tövningar åläggas havande
'\U H Ol och S]ul-a personer, g iva 1 eJ nn ga man med varandra lika stadg~ nden röran .~l e barnadråp sa mt fö r g rov a oc h fö r onat urlig a A)'IHler etc.
Biktfaderns forsta utt.a land e inför syndaren, dennes synd~bei<äunelse och
avlosnlllg sa mt Yarn i nge u mot h ård a botiivningat· för havande och sjulm
uppta gas uugefä r ordagran t l1ka i 1344 års Upp sala statute r, i Skara biktstadgar e uligt en uppteckning från sl ut et av 1-!UO-tal et och i Sträugn äs'
-
123
'Sverige hade j u i betydam1e må n bibehåll it sina medeltida
stiftsin stitutioner (domkapitlen), och därigenom hade kyrkan
lyckats rädda sin i synnerhet på gamla testamentet grundade
organisation och frihet. rrysklancl och Danmark däremot hacle
infört ett till hälften sekulariser at kon sistorium, varigenom en
betydande del av den kyrkliga. ~Hlvstäncligheten och domsmakten
gått föl'lomd eller i väsentlig mån krin gsknrits. 1 ) Därför lmnde
ock en mera medeltidsbetonad botgöring krävas i Yår kyrka ä n
i andra lutherska länder. Också torde det vara omöjligt att i
någon annan luthersk kyrka finna någon så gammalkatolskt och
kurialt orienterad stadga som de två, vilka här återgivas såsom n:r 29 och 30. Jag frånser här icke t . ex. vad de i jämförelsvis mycket hög grad gammallutherska biskoparna Georg
av Anhalt och Pouchenius i Ltibeck velat och lyckats göra för
att kvarh ålla eller återinföra äldre eller uråldrig·a återinta o·"'
ningsvillkor o. a. kyrkoseder. I va1:je annat land ä n vårt torde
200 å. 300 års l'yrkodisciplinära utveckling inklusive reformationen hava uppvi sat långt grundligare oeh vid sträcktare re·
former i både kyrkapolitiskt och kyrkoclisciplinärt avseende, än
vad vissa delar av dessa båda »lutherska» statuter giva vit1
hanelen e11er antyda för vårt lands vidkommande. Det är sant,
att utestängningsårens antal och cle timliga bestraffningarnas
från början av 150:J-tal et. Jfi· GUMl'vlERUS Bu ss- u ud Beicbtwesen s. XI o. f.
Ge mensam för de.n för st- och sistnämnda är äYen t. ex. upprä kninge n
Yisito, poto, ciho etc.
Specialavd elningen om dem, so m "legat. barn ihjäl", mördat, gjort
sig skyldiga till onaturlig-a l!rott etc., återfiunes i de medeltida tuktstadga rna oc h bib eh å lles ej sällan liven i de protestantiska. En sådan tradition
bibehöll s t.. ex. i P o mm ems l<yrkoonlniu g 1542 ocii agenda 1568 samt i
Preu s~ens kyrkolag 1544, 1568 [SEHLING Kirchenordnun gen IV s. 70. 95,
3ö7, 459] ; så ä ven i 1551 oc h 1561. års ]dir Rvtryckta svenska statuter. Den
stora skillnad en i , ln~h e r sk tid mellan de tyska och danska tuktstadgandena
å ena sidan samt de svenska å cleu andra är den, att icke de förra men väl
några av d e senare bib eh ålla sådana gammalkatolska e lle r katol ska in slag ,
som g iva in gåend e h es l<rivuiu gar om fyrtio dn ga rs bot.fa sto r (karenor) samt
m ång a andra mgamla botöv ningar och strnff atgä i·d er. Detta berodde tydligt\•is närmast därp å, att stater na på andra sidan Östersjön ta g it sig eu långt
störr e ma k t öve r l•ydmu än vad den sve nska state n mäktat.
') Ännu då Gottland blev sve nskt ( L6!5), måste dädör d ess sek ulariserade ko nsistorium o mbildas till kyrldigt domkapitel (under Brollinu s).
-
124-
art är högst avsevärt mildare i dessa än t. ex. enligt 1344 års
uppsalastaclga , men i gengäld får man ej underl åta att läsa
mellan raderna, vad de dubbeltydiga uttrycken både av gammalt och vid dessa urkunders avfattande samt ännu ett sekel
senare verkligen inn ebnro. Vi få ej, såsom vissa fo rskare i några motsvarande avseenden gjort, frånkänna stadgarna giltighet
och föm eka deras efterlevnad på en sådan grund som den, att
de ej varit utfärdade av statsmyndigheten. T y just i den mån
stadganden utfärd ades av staten förutan kyrkanR gill aJHle, blevo
de - åtmin stone jämfö~·el sevis - verknin gslösa, 1 ) varemot de
a v kyrkan s leda.re anbefallda påbuden - åtminstone jämförelsevis - efterlevdes. En ky rkolag, so m var av kyrkan ntfärdarl
(Västerås arelinantia 15-±4 samt 1561 års kyrkoordning och tuktstadga t. ex.) var sålunda oj ä mförligt mera norm erande nnc1er
gamma1lnt11 enlomens o. a. viljekraftiga perioder än en sådan
hyrkolag, som utfärdats av regeringen mer eller mindre emot
kyrkan s önskan (Västerås ortlin antia l 527 t. ex.). 'fy enligt
bibeln skulle all a lyda prästen och borde man mer lyda Gud
än m änni~lwr .
De av Cyprianus o. a. gammalkatoliker och katoliker ideligen påpekade botgöringselementen: hj ärtats förkrosselse, munnens bekännelse och satisfaktion en, motsvaras i den kyrkliga
praxis alltför ofta av kraven å fasta , bön och allmosor. Båda
des. a parall ell a serier upptagas i Uppsala nämnda stiftsstadgar
1344 och hava naturligtvis även vissa tydl iga motsvarigheter
i bibeln och hos kyrkofädema. Kyrkan är andligen livskraftig
i den mån hon undviker att låta elen senare serien undanskymma
den förra och i den ruån hon ej låter någondera unda nskymma
profetemas och .Jesu botlära. llien en betydande del av ky rkans
yttre makt och hårda tuktan beroclde just på ett sådant undanskymmande. Där mak ten var mera av yttre än inre art, stod
sålunda den verkliga., innerliga religiositeten i fant. Denn a fara
bl ev däremot mindre, i den mån boten blev av inre art. I sådan
r iktning vill reformationen arbeta, och den åsyftas tydligtvis
') i:lfl var fallet äve n i avseen de å lät·overken. Jfr t . ex. de n verkningslösa stadgan av Gustav II A dolf '"l• 16'2() (avtryckt i TJiYSELIUS
Handlin ga r t·ör. sv. kyrkans och lä r o verk P.ns hi storia I s. 28 - 37).
-
125 -
t. ex. i lVIela nc;hthons Unterricht det' visitaturen 102B
1
) (e n av
de tydligaste förebildema. för vå r första ky rk oordning). Där anbefallas ånO'er
o
, bikt och oo·ottg·örelse men ei
J fasta och allmosor.
I den mån man i detta hänseende (liksom i så må nga andra
hänseenden) följ er normen »både - ock >> , i den mån man sålund a ej låter de speuiellt mosaiska, i övervägand e mån utvärtes kraVPil bortskymmas av de inre, blir kyrkan gammallnthersk;
d ä r för äro de här för första gå n gen tryckta auta från 155 1 och
1561 jämförelsevis sig nifik ativa för gammallutherdomen i Sverige under 1500-talet. Lik denna till arten men mera modera t
till gTaLlen är den högkyrkliga uppfattningen i Sveriges kraftigast »styrda >> kyrkasamhällen under 1600-talets förra hälft.
Åven de tyska gammallutherska seloterna voro visserligen i vä·
sentli g grad av sam ma mening men mäktade ej bjuda state n
tillräekligt motståml för att få sina gammaltestamentliga oeh
delvis paulin~ka. meningar genomdrivna. Luther ger än dem , ä.n
staten stöd och och blir därför tämligen betydelselös för ytte rlighetsmänn en i de kyrkligt-praktiska frågorna i svenska ky rkan.
l avseende å läran däremot är ha n nästan alltid denna s och
tysk-lutherdomens beundrade »gndsman >> . Oeh Llet är hans läro·
renande verksamhet, som kraftigast - om än här blott indirekt - bidragit till den evangelisk a och övriga mildh eten i
våra eljest så stränga lagstadganden av 1551 och 1561 , då de
i slutet - liksom Didaskalia. - avstyrka vatje yttre bottvång,
där hjärtats ånger och botvilja vat· uppenbar .
.Jag håller det ej osannolikt, att den här Rå kallade 1551
års stadgeedition i väsentliga delar haft normerande betyclel~e
ej blott för ett visst stift - något som möjligen kund e inneligga
i ingressen och slutorden -- utan för hela s,·erige. 1\iecl andra
ord uttryckt: den skull e vara den ticligas te bevarade av de med
årtal försedua h:yrkoorclningar eller kyrkoorclningscleJal' för J et
lutherska Sverige, vilka utformats av den gammallutherska kyrkoleclningen. 'fill stö rsta delen upptar den förordningar om pre-
') SEHLING Kirch enorduu uge n I s. 16~ o. f. Tl'å ti ll sju veckors
fasta an uefallde ju Didaskalia (i en li g h et med 4 Mos. 12: 14), och vtcl
i\ t erg i vandel dä rav anfördes h är (Årsböcker n:o 19) flera ky rkomöten och
e n kyrkofader som anbefalld e vida lä ngre uteslutningsticl.
126 dikan och kyrkotukt, medan va.dstenaartiklarna mest tala om
äktenskapet, högmässan och nattvarden. De båda hava sålund a
kompletterat va.randra. De hava haft andra specialstadganden
till pendanter, och de samtliga hava efter hand sammansmälts
och bearbetats till att utgöra en samlingskoclex, den vi kalla
kyrkoordning. 1) D elstatuterna och de förbättran de tilJäggen kunnq
utilln » 1551 års stadgeedition >> hava varit Örebro mötes beslut
1629, 2 ) vaclstenaartikl arna, läroverksstadgan ~), de av Brandenbmg·Ntirnbergs kyrkoordning 1533 påverkade kapitl en I och
VIII, de nr l\iecklenbmgs kyrkolag och visitationsordning 1552
inl ånade delarna 0111 preclikoämbetet, präster och ordinationsformnlHr, resp. biskopar •; sa mt de tydligtvis av kyrkliga och
statliga representanter t illsammans utarbf:'tade, på tyska förebi lder byggda stadgarna om fattigvård (1633) och årsräntan
vicl prästaskifte (1559) samt Gustav Vasas brev dels om allmänh etens skyldigh et att sä nd a ba.m en till läroverket, dels om
prästerskapets nytta (1545) . 5 )
Utredningen 0111 detta., om stadgans datering och föreb ilder
etc. är emellertid så omfattande, att elen ej kan inflyta här.
Detsamma gu ller en kommentar riimnd e 1344 och 15(51 års här
avtryckta stadganden. Hänvisnin g må här endast lämnas till
PAuLus Geschichtr. des Ab lasses 1m Mit telalter t . ex. II sid.
83 o. f - Föreliggande avdeln in g VI Yar avsedd att utgöra andra
avcleln. i denn a och förra senen om folkdisciplineringen (ehnm
') 1551 års stadga efteriiiwas i lö7 L åt·s l<yrkoorduing å någrn, stiil1en,
men dess tuktavde lning var fullstäurligt motsalt statens intentioner (och
därför kan ske fö r bjuden t. ex. vid Arboga riksdag 1546).
2 ) Jfr AHNFELT i Tidskt·. f. teo logi 1893 s. 58 o. f., 373 o. f.; HOLMDAHL
P1·ästeståudets l<y rk opolitik I s. 18; LINDERHOLM Gustaf Va•a ( 1917) s. 39.
") A HNFELT i Tidsh. f. teologi .1893 s. 373 anser att skolordn in gen
" näppe li gen kommit ti ll und er konung· Gustafs tid, åtminstone ej allmänt
tillämpats". thmiustone till sin fiirra del torde detta antagande ej vara
riktigt. Jfr Da nm arks läroverksstadga 15fH, 1539 samt HALL Om Sveriges
första lär overksstadga. Vår första skolo rdnin g har tydliga förebilder i utlandet från t.ide u låugt för e Gustav I:s död.
4 ) Jfr här del I -Årsböcker 19 s. 103 o. f.
") Dessa br ev till Köpings marimad och ti ll r äfsternännen äro avtryckta i THYSELIUS Randi. till Sv . reformationshistorien II s. 260, 263.
-
127-
den a v ark ivaliska skäl ej hann in g fL i volym I, Årsböcker 19);
man kan sålunda lämpligen läsa den efter första och före andra
avdelnin garna i Årsböcker 19. På så sätt komma dessa båda
avdelningars nära frändskap att klarare framstå . Deras acta
äro ock bland de äldsta i samlingen.
Q8. [Uppsala stiftsstadgar I344·J
1
)
Huru mrw biir gå ti ll viiga vid offentlig kyrkobot, är i llet
fö lj ande uppteck nat, på det att vederbörande myndigheter må
knnna på enh etligt sii.tt ådöma den samma.
F örs t må den so m p ~tliigger boten, framstiill a för bot3·öraren, att i den sanna boten in gå tre viisentliga moment, näm1igen h.i ii.rtats förkro sselse, mun n ens bekännels e, gottgöre lse.
Sedan må man hör a botgöraren röra.nde det ifrågavarande
fallet oe h noga nndersöka omstiimlighetema cHiri. Så t. ex. då
bam förkviiYts , 2) frågas , om föriiltlnma iiro lagligt gift.a; om
barnet liinge företett sj nlulomstec ken ; om barn et dött, medan
det låg i stingen tillsamnuws med föräldrarna eller med en
av clem eller medan clet låg på ou avslö lll plats; om. bamet
fa llit i eld eller vatten i . fr åuvaro ell er närvaro av föräldrarua;
bur gammalt det var osv. Likaså angående äktenskapsbrott:
om en hustru eller en ii.kt.a man begått sådant med en ogift
eller gift person eller med en niira shiktu1g; s9. ock om synda.r cn begått g~imu1gen överlagt eller i hastigt mod; om det
skett uneler rus ets intlytaude; om han lä.nge l evat i såclan
brottslighet o. el. På samma sätt angåellCle mened : om han
med vett och vilj a ·svmit falskt eller förlett anclra till men ed
o. el. Lika.letles i fråga om dråp: om han gjort det mecl vilja
eller utan att vilj a det., överlagt eller av våda, om av ha.t
eller i plötslig Yrcele, tillder ru set eller :w vill<en orsak o. el.
.Man bör taga hänsyn ej endast till omständigheterna vid då1) Avskrift i
Regist.rum ecclesim Upsalieusis (Riksarkivet) ; nvt1·ycket
i J. GUMMERUS Beiträge zur Geschichte des Buss- und Beichtwesens I
s. XXII o. f. återges här i översät.!njug från latinet.
') Oppressio iufautis.
----'-
det utan ii,·en till perso nen, tiden och platsen oeh såda nt som
kan ·innobii ra försvårande e ller för mi ld r an de omstiindighoter.
Sedan må don skyldi ge ödmjukligen falla nod och skrifta
på modersmålet, beldimJande si na syndol'. Och elen som påtigger bote n, må Hisa över hon om: 1 ) Herre, förbarma dig
över mig! He rre, hör mi g ! F ader vår; Och [inled] oss icke !
Gå icke till doms! Emedan ingen· Yänel dig till oss, o Herre!
Friils din tjiiuare! Siintl honom hj iilp från ·det hel iga! \'ar
honom, o Herre, starkh etens torn! Herre, hör oss! Horren
\'are med Eder! L åtom c>.·s heclj a ! \'i bedja dig, o Herre :
Förliina. de nn e din tjiinaro boten:; viirdi ga f.rnktm·, att han
genom sina syndor s förl åtelse må syndfri. åtorgi vas åt din heliga kyrka. från vilkens renh et han genom sin synd avvikit!
tionom Kristus vår H erre. A.Jnen. - .Under det att han lii ggor lmndon på den botflinligas huvud , må ban siiga: Gud cl e u
allsmiiktige fiirbanne sig över dig ! Absolution och förlåtelse.
Henen J es us Kristus må förlåta dig, och jag m·lösor dig i
lu·aft av den myndigbet jag utövar, från elen synd som dn
åclragit ·dig genom barnets fö rkv iiv ning elJe t· genom äktenskapsbrott elle r ge nom clråp etc. Och jag innesluter dig 'ånyo i don
heliga mod erns, kyrkans, förböner. I Faderns oeh Sonens oeh
Andens JWllllL
Saclan besbitnmes för st tlen gottgö r else, synd ar en biir
hmna, dels till elen skadade, om clot iir ett så dant fall då dylikt. bör fiirekomma, clel:; till kyrkan . Diirdtm· ådöm es botgöri nge n.
För uamjö1'lcväuning åUigges tre års botgöring och under
dessa tre å t· tre hotperioder (kar enor) utanför kyrkans gemenskap. En ka ren a omhtttar sex veekor. Varje vecka unel er lmr ona må mm1 uneler tre e ller två dn.ga.r förtlira eJI(lr1St ln·iicl
och vatten, alltefter omstii.ndigheterna vi et försyndelsen. Avens å
må :;ynclaren uneler tre år fasta. på hröd och Yatten d agen
fiir e el en heliga J\laria s oeh n.postlamas fester samt före kl'a) I det följande i texte n angivas d e lar av nliissau i det katoblm lou tsa ham ente t : så t. ex. fl era llavich psa lmer 111· Yul g rtta: u:o 50 (51 i dr
hih el) ; 142 ( 143 i d\ r) m. tl.
2
) Op press io infantis.
1
1 2~)
-
te mber. 1) Efter fullgj or el a karen or må vederbörand e und er
·den åter stående tiden a.v de tre åren a.vbålht sig från kött
·tre \'edor för e . J ohannes döpar e och tre veckor före Mik:.:cli
jämte heht acheut. Ej heller får botgöraren uneler någon ka.r ena begagna linnekHidcr , bolstet·, skor, b ad och äkta sä ng.
Varje da g unel er karena må han läs a 20 eller 10 Fad er vå.r
,och lik a många Ave I\hria.
Föl' äktenskapsbl'ott, mened och bloclsfcwn i tl'edje ellel' fjän /e
rgrad åhigges sj u års bot och sju karenor u tanför kyrkan att
fullgöras uneler dessa sj u år. U nder tre eller två clagar eller
1i:tinclre i varje vecka uneler karena må sy nd aren leva p å bröd
·och vatten, alltefter tlådet och omständigheterna. Ä ven så må
;han under sju år fasta p ft vatten och bröd dagen före Sankta.
Maria , apos tlama och kvatember. Efter fullgjorda karenar må
h an 1mclc r elen återståend e titlen a.v de sju åren . avhålla sig
från köttmat tre veckor före Johannes döpare ns d ag och tre
före Milucli, fasta m1cler advent t) samt fasta på bröd oel t
vatten varj e fredag under dessa perioder. E j heller får boto·örar en tmcler karena begagna linnekläcler , bolster
eller skor ,
..
och han skall avhålla sig fr ån rikta. säng. Aktenskapsbrytare
bör undtly elen p er so n, med vilken han syndat, och hålJa sig
på. så långt avstånd från tleima , som möjligt iir. De omntimuda.
botgörama skola r arje dag muler karenarna läsa 15 Fader
våt· och lika många Ave Maria. Är botgöraren rik, skall han
två gånger varj e vecka uneler karenan b espisa en fattig.
Fö1· dnlp pålägges sju års bot och uneler dessa 7 karenor.
nder kareun må r ederbörande alla da gar fasta. på bröd
·oclt vatten. Do ck iir clet av barmhärtigbet medgivet att friköpa sig från detta en dag eller två i vecka n allt efter oms tiindighetema vid dådet ocb allt efter p orson ens eget bohoY.
Är han rik, skall han betala fyra penningar 3) men tv å, om
~
1 ) Fastau,
miclsomnuu·, i\lik re li och adveut, dvs. de Eym långa faste tide rn a. J fl- härom och om k arena: 1561 års appendix, hä r seu are aytryckt..
2) Vid advents fastan skulle num IJlaud anuat adiålla s ig från kött nia t
onsdagar och f redagar (<!a rni sp rivium ) sa mt ej äta sig fullt mätt (chs. blott
ett ord en tlig-t mål om dagen samt litet till morgou oc h kYäll ).
s) Se utredujug om deum·ii i Glossarium av M. Hamm a rström (Hel-
.siugfors 19'25) s. 1'27-
-
130hnn är mi.nclre bem edlad; iir han utfattig, må han i stället fö1·
att fasta på vatten läsa denn a ~lag 30 Fader vår och lika
många Av e Maria. Uneler och efter andra kil.r euan må botgörin gen minskas och mildras , så som d et tycke· drm person
skäli gt som pålägger boten. Uneler karena bör botgöraren fasta
p å bröd och vatten samma veckodagar som elen, då han b egick dråpet, samt uneler de sju åren utom ka.r euorna leva
denna dag på fastmnat. Efter de sju åren må ban stiindi gt
avhålla sig från köttmat den veckodag han b egått dråpet. Har
det iigt rum på en fr edag, bör han avhålla sig från lacticinier
elen dag en. Men bar han clräpt en mä.n niska på en sö llllag, 1)
skall han sju år unel er karenarna fasta på vatten varj e måndag.
Efter de sju karonorna s slut bör han uneler elen övriga d elen
av dc sju år en avh ålla sig från köttmat tre veckor före JohRnn es döparens dag och tre. för e l\Iibeli samt fnsta uneler
nclv ent; 2) ltnller de omnämnda tid er na bör han å fr edagarna
livnära sig med bröd och vatten, och de dagar då dråp et begåtts, skall han leva på fastlagsmat. Under vRrje karena bör
han dagligen läsa 10 Fader vå~· och lQ Ave Maria för sin synel s
skull samt lika många för el en dödes själ. Under karena bör
han l åta läsa tr e eller två eller en mäs sa för de avlidn:-1, allt..gfter sina fönnögenh etsförhålla.nd en.
Om elen , som gör elylik bot, vi stas i en stad, bör han under leRrena st å framför kyrkans port varje dag ell er åtminston e
varannan uneler elen tid, då en mässa läses. Vistas han p å.
land et, bör han uneler Jca.rcna åtminstone två gånger i veckan
utom sömlagen gå i kyrkan . ncler karena får . han ej brulm
linnekläcler, skor, bolster eller bad; han skall avhålla. sig från
ii kta säng; och han får ej bära vapen, oin hR n i cke för sitt
försvars skull ä.r tvungen därtill. Uneler karena bör han jä.!aväl söka undvika gillen, bjucluinga.r och offentliga gii.sta.bud ,
där överclåcl i mat, cilryck och förlttstels er plägfl. iiga mm. Under pågåend e karena skall han äta på bara golvet utan lmuclPå söndag '' ar fasta förbjuden. (Dock bo rd e man ej ät.a ell er dri cka
före hö g mäss Rn , av det skäl att mau skull e bereda sig tillnattvardsbegåend e
sa mt lätta re kunna övervara gudstjänsten ä u da till slu tet. Jfr här del I:
Paulini visitRtionsresor.)
2
) So nyss i not.
1)
t
131 -
kliid e eller bordduk , oeh r esterna av han s måltid skol a kastas
för hunchma .
Seda.n botgöringen på. ova.nniimnda siitt påla gts syndaren.
må denn e få veta, att det finn s tre slag av bot,1 ) niim.ligen fasta,
bön och allmo sor, och att den del av fa -tandet, som ej fullgö res, lom er sättas av och utbytas mot bön och allmo ·or.
Till fasta höra kropp slig ~t späkningar, såso m att b ii ra grov
kl ndnad , ligga på hård bildcl, göra pilg rim sfnrd , gå barfota
osv . Till bön höra auclaktsövningar, såsom att åhöra mfi ssa
och predikan , gör a knäfall, slå sig för sitt bröst o. d. Allmo sor ku1u1a givas på mång ahanda sätt enlirt d en biuda upp riikningen: ves tio, poto, cibo, 1·eäimo, teg o, colligo, corzdo [J ag
bekHid er , jag ger att clricka, jag · bespisar , jag friköper, jag
bes kyddar, jag ger härbärge, :jag begraver dc döda]. i\fau bör
se till, att botgörarna framhärda. i att bedj a och i att giva.
allmo so r; så ock att de b esöka heliga platser , sär skilt n ågon
stor kyrka, vid offentliga och högtidliga tillfällen, såsom på
skärtors dag och på den helige Latu·entii och den helige Eriks
fest . Då kan deras botgöring avkortas eller efterskänkas. Aveuså må llen, som p ålägger boten, siiga åt botgö rar en, att han
efter första karonan ej skRll fullgöra mer än halva kar onan
på en gång och p å vissa tider , nämlig en för e Joh annes dö pare, Mi lucli och jul; men under fastlags tid en skall karena
vara fullständig.
Om någon ge nomgår en hel eller halv karena för mycket,
må han ändå icke tidigar e vinna återintriicle i kyrkan , och
dess utom bör man icke giima lita på honom , ty genom de n,
so m ål:1gt botgörin gen, nr han förklarad sådant förtroende
förlustig.
Den som p ålfl gt botgöring, får ej medgiv:t någon bot gö rare återintriicl e i ];;:yrkan utan på herr iirkcbiskopeus sär skilda
uppdra g. Botgörare som iiw äkta.makar, .kunna efter 2 eller
l 1/ 2 karenar komm a på skiirtor sclag eller S:t Laurcntii eller
S:t Eriks dag till Uppsala , clii.r de då kunn a föras in i kyrkfln.
De so m gjort sig skyleli ga till mened , iikte nskap sbrott och
blodskam, kunJHt un gefä r vid årets slut återinta gas efte r fnll') Satisfactio .
-
132·gjorda 4 ell e r 3 1/2 kar enor. Dr1'L pare int agas ej annr.t iin efter
ett holt år och fyra gånger fullgjo rda lou·enor ; återfö r enin gen
sker e ndast i Uppsa la och det vid offentlig hö gtid. Har n ågon
fått tillåt else att komma innanför kyrlums tröskel , bohö,·or
:han tmtler återstående karonor e.i st å utanftir kyrkan . Alla ,
so m gö ra offentli g b ot. böra efter b egånget brott avhå11a sig
från köttmat, till · do åter fått tillträde till kyrk an.
Man må al<ta sig· för att på.liigga kvinua h ård bot om ett
barn blivit kvävt strax efter barnsbörden. i\lå man h ellr e uppskjuta bot göringeu , tills hon någorlunda åt erfått krafterna. Så
~1Y en om hon fött tvillingar , av vilka el en ene lever me n den
andre o1'nkommit genom kvtiming. Man och hu stru kunna ömses idi gt hj rilpa varandra i fastoma; genom elylik ömsesidig
hj tilp uucl erHittn s lcarenornas fullg :irancle m en icke ett snabbare åt erintrticl e i kyrkan . Åt de n, som efter sin a förmö genhotS\7illlw r och efte r gi,·en föreskrift ger allmosor, må bruk e t
av linneldiicler oc h bolster uneler karenm·n1t medgiYas; cl o fattiga lm11nn i stä llet ålä ggas ntt ltisa b ön e r, niir derns arbete
gör efter gift er i sådant u öchiincli ga.
För brott mot nat uren ell er blodskam mecl moder ell er
egen dotter ell er syst e r såsom ock för dråp å fade r eller mo der ell er s]ii.lding åb ggas nio års bot och nio gånger brena .
På grnncl av el en avskyviireta oc h förskrti c kliga bos biffe nh eten
av deras brott plii ga r man skick a ifråga varand e syndare till
1
de h eliga apostlama Petri och Pau]i t emp el. )
Till hruk Yid privatbikt anbefaller hen tirkohiskopen i
Uppsala följande tillvtigngåugssiitt. Efter bikten må priisten
siiga : Gud elen allsmtiktige förbn!'lue sig över dig. A\'l ösnin g
och förlåtelse. Låto m oss bedja! Herren J esus Krist us må
avlö sa dig, och .i ag avlöser dig å hnn s Yiignar fr ån exkom mnnilcat.ion ens boja, likaså fr å n det dn ådragit clig ge') Dv s. t ill ' påv en, hos vilk e n d e mes t av sl<yvärda b rotten skull e so na s. Emellertid lmnde det geno m di spe ns ä ve n ske hos någon särskilt befnllmäl<tigad legat. Uttrycket P etri och Pauli limina (portarua t ill deras
graYar och kyrk or i Rom ) har sål unda iut et med den till P etrus och Paulus helgad e katedralen i Linliöpiug alt. skaffa (si',so m dock GU!'viMERUS
l3usswesen sid . XXVIII upp g iver).
133-
gomens kap mod ex kommunicerade, L) och jag giv or dig
åte t· delaktigb et i elen h eliga. mod ern s, kyrk ans, sakram ent
oeh fijrbönol'. J ag a.v]ös e t· dig fr ån dina för mi g skriftaclo synder och fiit·seolse r. I Faderns , So nens och don Helige and es
1Htll1 n.
J!Om
29. [1551 års stadgeedition.]
2
)
The nn e Effter"~ styckion Hohöffwa pa. ·t01·es. gifwa <techt. tl)
vpp å att. t hee sigh vthj t.hem endr echteli gen skicka.
Först om Prädikan.
l. Pdiclikan sk all altijclh sk ee .i Rättan ti.iclh; men ther
någr a förfall tihre p{L fiirde, tå iihr Lideliga re att man något
afkortar ij sångh och andre cer emoni er , iihn thet medh proelikan skee skull e.
2. Prii clikaren skall och \Yiillb etii ngdt gå p å Prhclikestolen
1: och ther hörer stnd,i wn ti1l 1: och l aget~) att Pl'ediknn i cke
skeer ltingm·e ä11 een time.
3. Th et finn es wara emot skrifftenn e att mess an slca.ll
hållas vtha.n prediekan m on i eke tener t emot prii.di kan sko or
vthau i\l essa..
4. Catechismi pa·rtes p å laucltzbygclenne Ju n ågo t stycke
hw nl' helgedagh effter Ewangelium.
5. Buller och aliutlh 5 ) som skeer sombligstii cl es i.i kyrkome vndher prädikan, må så afstiilles att Past01·es förs t för mane allw arliga So<.;k nefålket , hw ar toda.n 6 ) någor treskas och
1) I
e nlighet med si u a förebil el er och med praxi s m ås te d et här "likso m å Aera andra ställ en svår översättliga orig inal et betyda , att Bynciaren
löstes från bannet, var e sig nu detta förskr e v sig frfin någon annan hans
ogärning ellet· ifr å n hans b r ott mot förbudet att um gås med en bannlyst.
2
N 18!.14 Uppsala universitetshihliotek
) Delvis bl'istfällig avs krift i
(från c: a J 640 ~) .
") = akt
4
) I st. f. Inga
•) n felsh i1 ning- för o.
6
) Läs: sedan
7
-
- · 13+will eij afl åta , lindo ch han en gångh eller annan fönnant , t å
skall han Jyssns först till Biittringh och siidan vtlum kyrkio ,
om tär annars icke komm or bötter oppå.
G. Sammalunda må t het och bötas att som blig o komma
aldrigh till priidikan ele t· och ander e tijd er.
7. P å th et att fålket må lära Cate hi smum synnerliga
orcl er 1 ), lir yttigclt att "·ara 2) gucltz åkallan sk eer för priiclikan mz fadher wår, att och j thet samma förtiilli es tron
och budhorclen.
8. När E vangehum. förklam s skall , skall sådant skeo med
fömufft, at th et oldart ähr medh fl em·e orclh och större flijt
förfölli es .
Om döpelssen.
Kyrkiopros tema förmana sitt Socknefål k at the e mod h ·
thet alclraförsta them möij eliget iihr låta komma barn en till
döpelssen och i cke för gästebuclh eller aucha fåffingia skull
thor modh förclröija. findo ch thet hafw er sin skiiill , kyrkioprest en frågar guclhfacler och Gncllunocler hw om barnet tillhörer skall han lijkwel ther Ythiunan icke förstrii.nckt, handla
så att han förglömer 3) barnon dop et om han i cke strax fin ge
weta fad er on, utan brwka h oller nunor medel förr rin inledningen skeer m ed modrena , för th en farligh eet skull som kan
skce mz bamet , om th et eloge odöpt.
:i\'Ieclan paulus säger att thet ähr eeu döp elsse och i ·ke
fl er e, s kall in gen döpas på Nytt. som förr rfitelige döpt ähr ,
i cke heller medh Welkor.
S ackram ente , myckit mindre trugas the r till , do ch äh r clfitt
Chl'isteligit, och clom Nytteligit, att the e sigh så skicka si elfw e
tillföreno, at th ee sielf kräfiancles och obidiandos thor om
gåå her till.
Om Skriftermål.
Slcriftormåhl mås te ingahwd a förkunna s 1 ) om fa stetijdh
Dm
P å ka t å man b esynnerliga pläg-ar hålla Riist 2) med alla.,
och hwariom wcd sigh wthaf So clmefålk et, i cke gillar man
thet, en part i hopen enskylett gifw es afflössningh.
Thet iilu· lijka mycket 1: När förb? Skriftermål är 1: ]mad
landtz Prestorna hielp e hwar annan eller och ensam en hwm:
för sigh wili o höro samma skrifftermå.hl, När thettnnu aecl1tas 3 ),
at thee som hi elpa llWar annan , bortläggia sina öfwerflödig-o
coli atz : et c.
Om vppenbara Skrifft:
Efft or vpp enbara Skrifft sätties Mandråparenom , then ~)
s om tiufwerij Kiätterij 5 ), och slijke grofwa laster herlrifw e,
s kolla past01·es skrifwa meclh them 6) och berätta sakeuua, om
Kouuugz fougcle eller lanclz höfclingen thet försummar, th es. lijkes och när th ee leonuna igen och hafna tagit skrifft, skolin
thee wäll öfwers ee th eras bi·ef, som them g-ifwit är aff p cenitentiw·io pu.blico , och vtspana hmw thee vpp enbarligan fö1·
Jcyrkioclören , eller enskilett hema när sitt hwsfålk sigh håll a
s koll e och öfwer ssee hwaclh th~:.m satt' är till Kyrkiouäfst, och
ther om åth er gifw a them sitt kunskap til pwnitentim·iwn publicwn när thera s skriffte tijcU1 vthe ä.hr.
Om Meszona.
Past01·es b eflijta sigh meclh Chresteligh förmaning att th e
altijclh vndfå Commu.nicat·ionem i Mossona , och hafwn miisso .i
sitt riitta bnrk , thot rihr tngn, Clll'istj loknmmen och drickn.
hans Blodh honom till åminnelsse
Bruclh och brudgumru e g·ångo icke ob er edd e till altarens
1
2
)
)
3)
= ord en (tox torclen)
w å t·
F elskrivniu g- för förlJjnde t· ( fördröje r (
135-
Skrifftasätt För Barens dödh.
Först skall Prowesten låta th em
1
)
')
'')
')
")
")
')
7
)
hrotzliga menniskian
Läs : försummas
räfst, et t slag-s årsexam en i avsee nde å kri ste nd omskun skap e r.
achtas,
th e m
Okysk förbinde lse med en släktin g.
Till domkapitl et (p re ni te nti a rin s) ell e r pros ten.
den
-
13G-
som shifft b egiärar. vpp enbarliga, och t.het hii lst för Kyrkio-.
dörena på u ~g on he lge clagh bekennrt huru barens död en t illkommen ähr, med olclh eller annan wåcle Prowesten skall hiir·
brede wijdh b espörja om h am ssons dödh tillkom vthaf någo11
siltkdom , till hwilke n sann teelm och wiss lijlmelsse tillför end e
sedd e woro ell er och i cke, Samm alodes befråge om barn et
afl odh liggiaucl es i wägg·en ') eller se ngene ho os. fö r 1ildrama ,.
spöria och om thet llog i sä nge na. niir båden ther ell er anna t
thora 2 ) Samrnaledes skall och förhöras hurw gambalt Bamot
\\'at' nfir thet dodh 3 ), Item om i\Iodoron ähr gifft hustro ell er
l öö ·kona, om såcl ann a och andr a slijke omb estäucligheeter ·
~ kall Prowosten. Wfi.ll nm s':laalm j fö r sto ne hum st oor föriildr nrn as försmuelse warit hafuor mz barnet, p å t.het h an må.
förfara om thee hafw e orss ak till barnssens dötlh , antingen
wiillia.ndes eller och ått min .· ton e wållancles, eller å 4 ) dhet.
blef döllt aJ sådana wåde.. som thee int het kunde med sin
åtwack och tillsy n förekomma , ell er förhinnclera. Niir so m
Proboston hafwer så på thot flij teli gas t åt spon1t om sak onnn ,.
må han tå ther n äs t hålla the m brottslige b2, clom eller annattora fi) för e effter so m fall e t sigh begifwcr till, at th ee.
med sin försumm else om the l'as baren och egit lciött : och
bloclh h afua hö geli gen förtöma.t g uclh j lummelen. Ty försumelse älu· ceu stoor synclh all få,lk och wa.clh skadh c so m
händ er för wår försmnels sc. skull t å måste wij S\rara till skadan när wij hade kunnat bii.t.tera och 6) förstunmad e thet
såsom man seer på th eu skadan som een oxe gi ör Exod: 21
Item en gTafwen brwnd som boskap faller vthj för th cn s kull
att hans ägand e icke tillfol'l'enc hafw cr hå ll et 7) h on om Nä r
so m nn sålellos antin gen medh Her e ord ell e r fi.err e sa ke iir
chifwin hnrw förälrlmrna iu Modor en h ade bordt opföcla sitt
hal'en, och icke medh for snmm elsc eh opet thii.t, M~ thiit· n iist_
1
)
vagga n
') hos håda ellet· enel era
") dog·
4
)
0 111
5)
båda e ll er enelem
") oss och
;) = ltölj U (stängt, lagt lu ekan på) .
..
-
137 -
}Jrostc n spörir then brottzliga till om han något alw art be]; nnn er sigh medh såcla.nna missgiä.rningh hafwe illa. giord t y
sammaledes och om han thet å.ngerar af alt him·ta och ås tundargmltz wänskap igen . yter ·t spörior Prowesten om h an will
gifwa, sigh vndor the11 plicht och kyrki onäfft. all ena st timm e-·
li ga, till a.t t blifwa achtsamma:re , och andra till E xempel.
Sädan Prowesten hafwer them brotssliga thenna vnrl er-·
wij s ·nin gh flijteligcn förhållit, må han tå wijdarc tala om
sa k ena för st effter gndtz ord h och t hor nä st offter kyrkion e s.
skepclsse ättia. skrifftenn a; befallandes honom som skrefftas
skall falla på knii. och giöra sin vp penbara b ekiänn clsse så
sä.ij andes J ag h fattigh. etc. Solen ni mod o .flere mutafis nmlanclis
ap. tnm sje?"et ad se etc.
Tär nä st Spör Prow es ten honom och säger troor tu och
full komm eliga etc j uxsta solenne m. 1)
Så liigger Prow asten hanelena på h ans hufuuclb. och sii-·
ger först så. Skeo ti gh som t u troo1· Tb er näst låter oss b cclia..
Alzmechti ge G-ndh han ware tigh nåcleligh , och förläte
t igh tinna Missgiämingar och sy nd er , och iagh p å gncltz
wän guar , vt haf t he n nacht som 1illgh af gndj mcdhgifwon ähr·
till säger tigh synd ern as förlåtelsse, och gudtz wenskap igen,.
I Nam p n Faclhers och Sons och th e n s heli ge and es am en.
2
Ga~ k j fr edh och haf här offt er synden a Hirden a fördragh ) ,.
att tigh ann u ick e weclerfar · något wärre. Sedan sättes honom
fö r e: för st att th en brottdig a sä.ttes twegge ålue skrifft, och
andoch honom meclh rätta j: th et doch fordom skedd e :j borde
stadigdt och uthan all lij ssa och vpp ehåldh , Tij åhr vthöfwer
lijcl a thenna skrefft. Så må h an lijkwäll niuta th enna nådh
och möij cligheet , at han allenast j förstoun e fullk omnar emoth
theo trij åhr, tr ee. Karenar, hwar karen innehålle r G wekor·
och skall hållas med besy nn erlig vUryckte strängh eet oc h
plick, H) som h er offter komm er.
I. Första kar onan som plägar ka.Jla.s Swn rte 4) kar euan ,.
') = .l!:uligt cl eu lt ögt idli g·a [ritunleu] . Jfr motsvamncl e fråga i hörjan
av 1561 års Au g ment, li\ nad fr ån Lu thers En eh iridi o n 153 1.
' ) l pphör med ynd en.
") pl ic ld,
' ) Jfr Quartt> karenen si d. 14.J., vil ket ord tord e h e ro på fe lshimiu g_
138 -skall then brotzliga torfn ste, så att han yl lcr 1), fl y all gii st ebudh , och icke gå i wmna stuuo. 2) eijh ell cr sittia till honltz
medh annat fålk, vthan afsides han skall thesslikes sex wekor
vthöfwer stå uthan kyrkio och lijkwell ll\var helgc dagh 1: th er
la ga forfall thet icke förhindrar :1 wara till för 3) kyr ckiodoren e vncler m esso och Predikan.
II. Thor näst skall then brotzlige fullkomma 4 ) thee andre
twå karmler do ch med mil1der e striiughcct så at the festas
till sist 5), så när som tuå eller tree dagar i wekon e och
blifwer hälst l ögerdagen en, the dagar m åge tonfastas på
thet att han som Skrifft tagit hafwer, må wara thes beqwi:i.mmare att inn erliga b edia gudh om alla Nötorfftige saaker, till
att hööra gucltz ordh m ed ston·e tiijt; och hwar han icke så
giörliga kan höra gudtz orclh, ståndandes för kyrkiod ör en må
hon om offterlåtas gå in j Kyrkian som gudtz 01·dh förhandl as;
medan ingen syndar e, hmu stoor han älu:, b ör st engins ther
ifrån, när han elli cst will falla till fögo och bäter sigh. Sammaledes ähr och wetandes at thenna twa. Kar enar 1: Yndantagaudes om någon thera icke faDer .i långfasta :1 icke skola
fulkomn as tillhopa, uth an in helf km·l e j sönder 6): och thet
allena på thellllft twå åhrs tijder, som ~i.lu tr e wckor för Joh:
Bapt. tree wekor för i\fekaelis, och tree wekor för Jul , och
.ä.n tå honom offter et ga.mmn,lt ])rwk i cke borde siittias .i kyrlcian, fören ::tlla t hesse Karluer 7) thet är Nijo wekor eller
.stundom :1 när broten ieke är förstoor :1 offter Sex weekor
kommn, både .i kyrkia och till altar ens Sackramente, så at
han niuter sådauu a nådh medb th euna förskiä.l at hau thess
för innan läro 10 Budorden , Fadher wår och h·oon , om han
t hem tillförrene iäke rät lärdt had e . Sädau nu t.ben brotzliga
är stadd er .i Kyr ckia , tå offt erl åtes honom först äta. kiött och
') för yllen = g·å r oc h li gg-er u ta u liuu e e Il e r s kj orta (har yll e uärJnast kl-oppeu. J fr följ. aidstycke (avd, om harnsdöcl).
") warmstng-a =badst uga.
") ti llstädes framför
4
) fu llkomna
' ) Liis : fasta s ti ll slu t,
0 ) e n half karen i sä nd er:
' ) I st. f. karene r.
-
13!) -
·och icke förr , do ck må han lijkwcll ätta annan miölkmat så
bråt.t ha.n th em 1 ) förstn karenen haf''. öfwerfa rit.
Här för vthan ähr och merkinneles n,tt uiir samma trcc
karener äro öfwerfame, så skall t hen brotzlige lijkwell 1: theu
tijclh igen ähr på thec för~e trijåhrs tijcl er , so m sag clt iihr :1
begynna R älma ifr å th en tijdh han företogh skrifftenn a ferma.
ki öt 2) och ther med blif11·e på miuter.
III. Th e un a Skrifft för uthan , plägar then brotzlige och
på liiggias någere almosser , till at gif1ra. th em fattigom thet
3
må och Prowerstera honom för eliggia som wederhiifftigh iir )
·och seij a honom så månge före som han fömimm er han s råd
iir till at vtt gifwa om wckan, eller och heele Skrifftctijcle n
Ytthöfwer, ja om han fast ri.ik wore så må han förmanas ther
till att han vpföder et baren igen , för gucltz skull.
SaJnmaled e må oc h så skee meclh lessniuger som ther
pl äga r sättias at then brotzlige må hwar clagh, serd eles afto n
oc h 1nårgon förtälia BmU10rclen och or odona '1) och beclia tree
r essor sinnom fadh er wår: hwar han och kunde lässa för sigh
woro thet Nyttigclt att förelaclhes nå.gre vuder ") Davidz Psalt.
IV. Så gillar man icke heller för miinni.slciornes ondsko
:skull , som i weldenues ålder all för my ckit tilL wexa, at ther
Pro westen fornlinm er N agon s toor försnnnuelsse an t hen med h
lVIoder en eller , 6) ell er och meclh b åde förälclrom en, at han
och th em vphögier teras Näfst ock Skrift lii ggian ~l es them och
fö r e at tbee samma trij åhr uthöfwer t årrfa sta alla Apostlars
afftoner alle Laucltz bellige vår fruafftnar etc p å thet at thee
·efftcr såclanna åter hålclh måge thess Skickeliga r e warcla på
belgeclage n ther effter , achta på Sitt Siiilla ga ugh och th en
:sann skyllige Gudtz tiänst en.
Y Mähn . öf~· alt thetta, bör Prow as ten bege rund a at th e') t h.eu
") Tydli ge n fels krivet. TÖrhända !\syftas fjerma, fjel'lta , avsti\. ifrån
kött. Köttföda var nä ml ig-en då för!Jjucl en.
3 ) Prowestel'lla före leggia h ono m so m h ar råd ti ll det.
4 ) Jag tror . .. : trons artik la r.
") vthwr
") Fadhe r en tyd li gtvis uteglömt.
-
140 -
ras. beskecleligheet my eket behöfw es .i thenna Saekcua till at
st.undum brwka strii.nghe etenn, och stunclnm .Möij eligheet enua.,
offter som thce fömimma th eras hi ertans hånlh eet. eller Blöcligheet, som Sln·ifften taga skole att komma iu .i hngh att
findoch sådaJm a Scrifft baf~· en lå.n gh tijd h warii. brwkat och
må iiunn :j effter wå.r l ägcnh cct framgint blifwa brukat. lij kweil medan kiiirleken måste altijclh wara rä.ttclssen, och wäll
till gucltz egen lagb, så måste h an mykct mer brwk as till
thenna m enniskiostaclga meclh theuna Skriffte nna för barn s
döclh at han a.ltijclh Hinder tilJ förhätt eringh och ick e till förw erringl~ ell er skada, såsom skee måtte nä.r man icke see
will e t hen qwiunors welkor meclh samma Skrifft, 1) som iinnu
fast swag e woro . offter barns dödh , vthau lä.gia henn e förstar
fa sta och tw åugh upp å th er vtthöfwer hon måte blifna ytter
cler 2) förswagct, och j: till efwe utyrs :/ meclh tijden fördiirfwat Samrn~t skiäll skall och wara m edh andera swaga o<.; h
skroplige meuiskior. therföre äskias at H) Prowestern a bcs kedeligit och någon snilla, 4 till att wijssliga frtra her meclh efft.er som fålket ähre till.
Anno Domini. p. 1551.
30. [Augment till 1561 års kyrkoordning. fi ]}
Om vppenhara Scrifftt en yterligare vnderuisningh.
När någhor kommer for Kyrkiodören som will taglut ncrifftt
s k al Prenitent·im·ius formana honom att h an fors t forkunn ar
oc h fortii.l sina iiiisgemingh, så att han !m arken mcer ell er
') = man vid detta skrift erm i\.1 icke ville tag·a hänsyn t ill cl e kvin nor s tillståndh (hälsotill stå ncl ),
2) yttermera
3
) af ·
4
) beskedeli ghet och uågo t sui lle = förstå ud, försikti g h et, e fle rtauk e;
klokhet, v ish et..
5)
r: T 131 Linköpin gs stiftsbibliotek. Sicrivet omedelbart efte1· det .
n lgiste r so m är upptaget efter slutet p å 1561 års kyrk oo rdning. Paragrafel'!las nummer och 1·nbrik e r st.å i margi nal e u meu tryekas h är i hörjan å
resp ek tive stycken och det med kursiv stil.
14 1 -
~l,
minel er siigher, iin som thett iir r ett eliga tilgångit, elies worc
thz il5kie någor Skrifftemåål vtau ett vpp enbara skrymtcri.i,
th er meclh Guclh bliffuer mce re fortörnat aff, iihu bleclkatt.
Seclhan när th ,et nr skedtt, må Pcen it entiarius yt erli gare
fråga honom om alla omständigheter .i saakmm e. ther han
icki c så grantt sielffu er , kunde vttryekie,
.
Teslikes må han och spörij e thcm åå th som haffua folgtt
the n brottzlige for witlmcsbyrclh skull , som almenneliga pliignr
och böör skiee.
l. Th er efft cr frågor han ännu t.he u brot zlige till , om
han och b okenu er t.hz wara illa giortt, och ångrar t.het aff
altt hiertc.
2. Jt em. Om han åstundar guclz wenskap och syndenn es
t orl åtilse
3. Om hnn 1·ill bättre sigh och sådant ci.i meer e b edrijffne.
4 . Thor til ·och thet som llll är g·iortt meclh them s011i ther
aff iiro fortornade, will forlijk e och forsonc.
5. Om han sigh gm·ne giffun will vnder then plichtt som
honom nu mo st e h crfore pålagcU1 warcla ,
Och ]mar ha n t hå til all tes se s ty cker så snarar som riitt
oeh tilbörligit är , och ther rn edh Niel erfall er på knäii begiirauclcs for guch skull affiö suingh , måå honom thett wecl crfarns,
så, att P ce nitentiarius siigher .
Gudh wari tigh Nådehgh.
Och åther sägh er: Troor tu och fulkommeliga att ia gh
haffr på g udz weg ne full e rna chtt t.il att afflö sa tigb , aff
th enne synden och alle andre tina synd er , Näär h'an och
.thertil haffuer sagtt J a a.
Lä ggor P renit entiarius ha!lll ena på han s hoffuucl och sii gcr:
Så ske c tig h som tu h·oor, Och i ag h efft er Y år s HelTes
.J os u Clu·isti befalnin gh afflöösor tigh aff theune syllClenuc
.samptt m edh alla andra tiua synder, j N ampn Faders Sous , och
thens H elge Andes. Amen. Hact;ft' fr·i dh och synda ~·clcie meer.
Seclhan sä.tter han thå honom Scrifftena . och skal han med
thett forste wiil fororcla , att så dhan a plicht ickie warder honom
satt i then achtt, lijk e som syuden th er m edh skal boothas in
for Guclh huilk et allcreclho skecltt. nr g·enom Chri sti clöclh ,
huarfore och han s syudh un hl ecff genom afflösniugen alz-
-
142 -=-
tinges forlåtin Vthan att thette är en timeligh agha och tu chtan, ti enand cs och så th,e r till att andre skol e see th er widh ,
och Uire lJ ett rc tagrt sigh ti1 vara. for sådhana gcminga.r.
Temii st skal haml och see till att plichten som han sä tter
the brotzlige in mestedecls th er til dra ger , att tilfelle och
orsaker til såd hana sy ndh kunne thor ige nom någorlunde affskaffas och f01·tagas.
Såsom ther man sa.tte :Mandråp erenom att han i ckie sk ulle
bära wärijo, och Hoorkarlom, att the tly skole all misUin cktt
rum, och wmgengelse.
i\·I cn huadh som hii.lst her till ickie tieuar, eller clies kann
nyttigtt wara honom som brotzligh ii.r eller androm, skal pmnitentiarius ickic sottie, såsom tilforcnne plägar skee medh
P elegrijm s forclhcr, Rooscn krans och vVårfru psaltar e, Än såå
myckit miu ch e skall han settie thz som är platt Ocristeligit
thett thå ochså plägar skiee tilforenne mccUl Offer i\Iessor och
Kiö öpmessor , Helgo na tienst och mångellande affguderij
l ) Så sätter han honom thå forst vthan Kyrkio på en vis7.
t.ijdh , om huilk en man h er effter vill tala, i\I eu så.l engie t heune
tijdhen warar, måå thcn brotzlige vol sö kie til kyrkio n iir
kyrkio tijdher skee eller säijes, eller elics, Do gh i ckie konun a
ther .in , vthan allenest thå prä.dika.u holles, Ty man måå thz
i ckie fonn eena h edniu gom eller anclrolil Ocristnom , Effter thz
ma.n är skylli g alle locka til bättringh, huilket genom priidikan
skee mostc.
2) Fasta och återh all plägar man och sättia, besynnerlig
och for altt annat, thctt och vel såå är möicligit, så fiti rran
thz skeer medh beskeclelighett, att man seer til per son en
och mu1er Omständigheter, Elies kuunc h er medh snarare s kiee
skach ähnn forb~i.ttringh, Såsom ther man Hi gger myclciu fasto
eller anc1ru såclhana tuångh, på then Qninuo som tin nu fust
sua.agh worc effter barnsbyrc1h , eller n åge u annor som olies
kra.u ckeligh wor o.
3) \ isse böner och tidestunder siittcr man och wiil vta:ff
psaltaren, eller eli es a:ff then Helge Scrifft, är och then brotzligc såå eenfalligh att han ick ie annat kan åstadkomma , såå.
läse på sin e bestemc1c tijc1her, Faclher wår , Trona , och Bnr1orclen, Kan han icki e hell er theune nöc1todftigc stycker så
-
143-
skall honom thett fram for altt annat vpp åläggia.s, att han
th em Hircr , och iclcic fol'l' konune Kyrkion a änn haml them
lärcltt haffuor .
4) Al mos or och Miskuuclsamligc gerniugar må å Pmuitcntiru·ins setti e them som ther til någre ämpne haffurt, Mcu elics
them so m i ck ie rååclh haffua., settie något annat i thenn staaclen,
Enelog ing·en kan thcn wara som så är stältt att han ingm1
misknudsamlighe gcrningar skulle lcnnn e androm beuij se.
:i\! en the L aaster som effter sid nenion plägar ko nuna vn el"
Vppenbara scrifftt, äro Barnsclöö , 1\Ieeueeclh, B oor , Freudspildh,
:Manchååp , Tijclclaag meclh fää, Kä.tterij , Enclogh fordom när
man noogm·e vps eencle had e på thenne sakena, skedde t.h ette vel
m ed tl er e laster, såsom m eclh Bol01·i.i, Sna.lg, dobb el, Gcckerij,
Men e:ffter slijke l aster äro vordne (: Ty veLT :) så almennelige·
iblandh them som kallrts Cristne, att ingen tijdh wil tilrii.ckia,
]mar m an skull e fharrt såå no gga, Terfore moste the sli ttias
gud.i' i händ er , som tesse Misgemingar intet låter bliffue opli ctacle, enclogh han synes clröije t her meclh.
I fortijcU10n plägade· man settie thenue scrifftena til såå
mångh heel åår , fl er e ·eller fi el'l'e, effter som Misgcrniugen
thå waar stor till, hnilkc åår theraff och Anni p r:enitentiales,
bl e~no ka.llacl e, thet är, Scriffteåår , ?lie n m ecl tijdlten thå
onskoon forökades och slijka gerningar begynte offtm·e meer e
skiee, h rtffner man vordet nödgatt till a.t t göra mNUwll och
afflaag her medh , så att Sicrifften ickie uu såå bliff ner hollin
heela åår en, vtan allenest på någre wisse tijcU10r vti samma
scrifl't åår ( :År plieten nu stackottarc, t.hå vari så myckt alffuarsammer e :) WicU1 huilka tijdher thett ähnnu ochsåå må bliffne,
när man theune Scrifften sä.ttia skall , l\Iecl mineler sn,a ken
meclh uågrom kan krä:ffia någott besynncrlighit.
Tcsse sannnn, scrifft åår for the b erörd e ogerningar haffuer
Man så taaltt, for barnsdöö 3 åår, for hoor , freud emijo spild
meneedh och i\Iandråå.p 7 åår, for ticlelaag, ICätterij , Moders
och Faders i\Iorclh, !J. åår , Men scriffte tijderna om huilke omtalat är, iir then forsto ouisz, Ty nä.r som helst scrifftt bliffuer
satt, går han forst vppå.
Sedh an fyre wisse tijclher om åår ett sållinge script åår cn
rä ckie tilhollancle, Nemliga, L ångefastan, Någre wikur for J o-
-- 145
- - 144 hannis Baptistru , Någre wikur for i\Iichaelis, ocl1 någrc wikur
for Junll , Och plii gade huar oc h en aff t essc Scrifftet.ijdh er vt.i
forsLomw wara G vijknr lå ngh, i\'Icn her lir och i\Ioclell ink onunit, Ty mclantagin then tidhon thå. skrifftt forst warder
sa.tt, Och sädhan så offte L ångfastan igenkomm er , holle ingen
aff the andre Scrifft ijclcr Hinge r j sondher iin 3 wiknr.
Så haffuer och t eslikest thenn e Scrifften varit altidh
stl'fin gest j forstonne , hnarfor e n åg t·e aff the forste aff th ellJ:e
foro sagde scrifft etiicl er ä ro bliffnc affsy nclracle medh besy nn crli oo· h str'Lu
the som fa ll a the s forinnan t hen
c
oo·hect , N emJio·h
- b
brotzlige ståår vtan Kyrkio, huillw the och haffua niimptt
Km·ene1·, Th ott skall lydlut så myekt som h offnucltid er och
synes som man haffner wel11.t in satt tessc Km·ene1· i •; tan den
ige n for Scrifftååreu. huilk a man haff ner encleels (:so m sagtt
ti r :) låtit slåå tilbaka 1), Ty man rticknar och Ka1·emt1WJ' lijk e
må no·o
wiclh Scrifftååren.• så att hnadh som hiilst 1\lisge rniugh
b
.
t het är, siittcr man en Kareen for hu arit åår , aff th em som
Scrifft åår kallas. Såsom ther man slitt er for Barnsclöö triggia
åår o skrifEtt thr siitter man och 3 K a r ner
Dogh plägar man ochsåå göra skilfångh på tesse Karcner,
så att thcn forste J\:ar en CJl Ytj thcnnc scriptenne lir altijclh
strängest, hnarfore th e och h enn e alm e nt kalla (Jum ·tekm·enen,
Men medh the andre Kcwene1· som efft erfölije, h affuer altidh
1rarit n ågott 1\Iedel tillåtit , s1örr e ell er min dr e, såsom t h en
brotzliges liigenhet haffuer tilsagtt , och b esy nnerli gh sii clhan
han iir ink ommin .i kyrkion Ty thctt nr och nu p å sidstonn c
ther til kommitt. att the som sta dd e iiro vt.i vp pen bara scrifftt,
något måghe f01:r o k omm a j kyrkionn e tin Karenana r iire vth e,
hnilket i fö r stonne ickie skedde. Och iire nu tesse tijdhcr som
Man pHigar ståå vt.an kyrkio för huar och en aff forberörcl c
J\'lisgemingar, för Barnsdöö åth min sto sålenge then brotz lige
haffner fnlkompnadh halff annor Kc/.1'een, thet l öper ·om offtast
offuer U. wikur. For h oo r cl om , fr e uclsemiospil och ?lle ncccl h
halffierde Kareen, ther medh forlöp er sigh n ågot näiir ett å[tr ,
För Mamlrå åp 4 Karen.e1· fulle thz gåår Ytoffncr ett åår , så som lä tt nr riiclma när man thz acktar att K are nerna ickie
') Böl' ty<lligkis Hisas: stå ti ll baka (= tillbakatl'iingas, minskas).
]101l es alle vt.h åå t slaa.gh, ell er såå. st rax !mar offter then
andre, vtan påå lagda. och bestomda tijdher om åår et, Och
att ingen K aren vndllnta.gancl8 theu forste, och thcn som
·faller p å Lå ngfast en måå all fulbord as tillijka, Vta.n (: som
sagt.t l:i r :) att man h alffcleelen thcr aff allen est, the 3 " ·ikur i
.se nd,. effter se clw enion holln mosthe, mecl h huilk 11. ti:jclh en
thå forclröij e s.
For Ketteri.i, Tijcl ela.ag, Faclcrs MorcU1 etc ~ir in gen vi sz
tijclh forolageler om Kyrki ogången vtan most e ståå :i pre nitentiari.i welkor,
Man h affuer och plägat tilstiiclie att then brotzlige måå.
inta gin warclha i Kyrldo , ehu::trsomhiil st lut.n stadder fi.r n ii r
L aa.gstå.nclit nr, och p ro nit entiarius thz haffuer samtyclctt Do zh
effter "Jianclrååp in gen aunorstäclz ä.lm vidh Domkyrki on, och
hiil st. p å the tijclh er thå stort samquem faller.
Bcwnnsdöö For Bal'llsclööclh haffuer eenclels varit scdueui o
så sä ttia shifftt, först siigcr p ronitenti arius then brotzliga
triggieh ancla serifftt fore, ther til hörer 3 K11.rener, som tilfor cnn e sagtt l-ir, Men sålen gc Karen erna wara sätties thcm
brotzli ge t uegge eller treggeclllga fasto . vt.i hullL' we ku vidh
w11.ttn och brööclh, altt e'fftcr so m fallet sigh begiffuit h affuer .
Jtem ntt h a.n gåår och ligger i yllen, holler sigh ifrå giistcbuclh , oeh clrycki cstugor , ifrå baaclh och annat slichtt ther han
Bli cs plägar haffua Just till.
Thcm brotzlige måå och wel p åla.gtt warcla., att han tesfo rinn an giffu cr en om fattig an en l\iåltirlh Ma at t nå eller
tr cc reesor om vikun , är han och wiclcrhäfftig så att lum oc: h
vi l thctt vndergåå, att h 11.n vpfoostrar eller vpfostra låther nåo·ott almosobarnn i theu stiladen han h affuer forkommit eller
o
·for mnmat sit egit barn, Men hans b öön affton och Morgon
var.i Faclher wår , etc. och n ågor bönopsalm, sådh11.na som thcn
51 lir, ]mar h an sielff läsa kann , Ther til måå han och ln sn
Tro on a. och Budorden
Vthi t.hen forste Karenen skall altt vtan afflaagh hollas,
]l{en vt.i then andre Karenen och sedhan th e h eel11. tree skriffiern e igen om, måå p ronitentiarius göra så stortt Medhel som
J10nom sy nes, Dogh med skn li gh z och såå att theu brotzlige
JO
-
tesforinnan in former 1 ) !Gött the 4 tijdher om åårct, på h:1ilka
Karenerna pliiga h ollas, N emligh Långfas ton , tre c wikur for
Johannis, tre e wiknr for :Michilsmesso , och Aduentet , Himmerdagema skola och teszforinnan achtaclc warcla, Vtan Kyrkio·
skall h an ståå som sagtt är.
Boormål lJtieneedh etc. JJicmcldtp \ idh th etta sättet Scriffter
man och for all e andre laster , såå näär som, att altt motte
lagas effter som 1viisgeminganar äro swåår till, Ty for H oormåål, fr ends emiopill och Men eeclh, thordastas 4 daghar .i
vilnmnen, Men for i\'Ia.nclråi'tp heela vikun igenom , med minclre
t.hen brotzlige kan niuthe någen n åådh.
Herutoffucr haffuer man och plägatt forbiud e Manch-åpar enom sålenge Kcwenenu:t inne äro sittic tilborcl z mod annat
folk , och lagtt them thet vppå att the skole sittie p å Golffnett,
ther the fi.ngo sigh ma at vthan bordduk, \ tan hanclkläcle, och
huadh som leeffnacle vtaff th eres mååltijclh, skulle altsamans
ka stas vth for hunclhem a,
Teslikes och att på then chigen dråp et skeeclt waar skulle
dråparen alrigh ätha kiött, om thet elies hade wnrit kiöttclaagh, 1\Ien had e thz och varit fiskedagh thå mostc thå altidh
then dagen ton·fasta s, Men lmar dråp ett hade häncltt på Söuedagh , så mott.e han tagha :Måndag en j then staaclen.
1\Ien 2) almosogifftt och böneplictt Lagar p mnit entiarius
effter som folT lir sagtt, Ty for alla Laster brukes tesse triggiehande plictt, som ä.r Fasta, Biclia, och giffua. almosor.
Tijdelaag . För Tijdelaagh gör s theune scrifften ähuu
str engiarc meclminche a.tt Offuerheten tesz skarpare här emot
hanelia-t haffuer, så att then som slijk ogerni11gh b edriffnit
haffner, .Antingen är J ernslagin eller tagin vt.i Euigh trää.lclom , etc.
slijte 1·ijsz . Man plägar och setti e them som vti slijke
ogerningar N cmligh , Ticlelaagh , Kiitteri.i , Faders Mord h et c
b cfuncln e varda Jaa, och them som illc leffna mod Fader och
Modher a.tt the for alle Domkyrkior n akn e ståå skol e och
slijthe th er rij sz.
') =försmå r ?
l marg inalen är utsatt: )if. ll.
2)
-
146-
147-
Thor plägar teslikes och setties i th eun e scrifftenne att
sålcnge th en brotzligc står vtan Kyrkio mo ste han alle dagar
haffua åtherholl aff l' iött, thett samm a skall han och göra på
nlle Karenet.ijdher , såå wti.l niir Kar enema vthe iire, som
medhan th e waradhe. in till t esz all skrifftetijclerna framleeclne älu·o.
Conclus. cum aclmoni tione. Thetta måå nu wara them so m
vp pen barliga Scrifft s ä t tie sko l e, til en lithen rättils e, efftcr
the t t n å g on fulkomlig Form o eller sätt i saakenne i ckic giffun.s
kan , Ty the t ä r ganske s toor åthslcilnadh , b åde på i\li sgernin gernc som bcdriffnas, och p crson ern e som ther vtj brotzlige wardha, såå att mcdh lmar och en äro besynn erlig a.
Om stendighetcr , huilkit gauska my ckit gör til saak ena, lmarfor c mo ste thctt och m estodeels ståå til hans fomufftt, b cs kicdelighx och Trooh et, som skrifftem a sätter Ty äskes att
th e per son er som thette ämb et et j bcfalningh haffua , att the
wel forfamc äro .i then helgc scrifftt wara. skol e, och haffua
ett Cristeligit Sarnu ett.
i\Ia.n skall thet och ickie forgäte eller for stunrna thct hiir
j for stenn e sagtt waar, N emlig att ransalm och fåå fornetta
aff th en brotzlige, hmu han är tilsiunes , om ther och är uågeu
r ett b ekenn else eller och ång er for syncl ena, ödmiucktt 1) , Troo
och sanskyllig bättringh.
Ty lmar och någhor framkomm e t· som slijktt i ckie haaffucr
ell er acktar, honom skal thå pmnitentiariu · troolig och alffuarli g formana, giffuandes honom fore aff then helgc Scrifftt
och Gud z Laagh: huru stoor och forskrä.ck elig hans fharlighett
och Siälawåde är, att han ther aff til e nentyrs måå leonuna
sigh i hugh , i\Icn ]mar någor wore såå forhäiinl vtj onskonnc,
att han inga sådhana formaninger hönt eller lyda will e, honom
skall p mnitentia.rins ingelundc afflöösc, Ja, lmarken skriffta
eller pli ch ta, vthan hollan och vttropan for en Bann smann , til
tesx h:Ln få.år ett annat sinn e kan komma till wecl erk ennilse
och en sa nskyllig ödmiuktt ') Huar och någh er vareler ther
meclh beslagen a.tt ham1 ickic ståå.r sin pli chtt, och r ccdcliga.
holl er thet h onom j tesse shifftemåål satt är, så att t hctt skccr
') Ödminkhet.
-
148-
aff foractilsc, oeh ickie aff sua ghett, Then samma skal och
sä dhan han är Cristeligh formaant, Bansåttia s och ]mar thett
iekic hielp er , in for Offn erhoten b ekl agat, och ther lagliga
str affat bliffne.
P åå thett siclst e, endogh theune Se1·ifft och Seriffte sätt
haffuer en tij dh Lå.ngh varit i brun k vtj cristenh etou, :i\'Iåå
1
ochså ii.lmu thor lii glighct en sigh såå hegiffner, EHter som )
och besynnerli ge hor i Snorige sii.tt ä.r , brukatt warclh a, Li ckuel medhan k erlicken moste altijd vara R egell och rettelse,
oehså til Gnch ägen laagh , älm sidher til i\'Ienniskiors stadgar ,
sådana som theun e plieten alttsamans är , Terfore skall och
han som pamitontiarius är thett ackta, och her medh altt så
langa , att a1l ehaude Mishnmk vth e slutes, och slijktt måå
ti e na til en sanskyllig b iittriugh. Elies ]mar ickie såå skodd e,
vtan man vill e b aholl e the brotzliga vti thett l\1isbruuk som
vncl er påwen warit haffuer , thå wore t het myckit bättre, att
så clhana scrifftt platt lwd es forclraag , och man låthe sigh honöi.i e rnedh blotta afflö sningon t her nå.gen haclhe en r ett och
Chri steligh bokennelse, ote Intet. annat stittiancles h onom foro ,
iinn han h er offter bät.ter t agh er sigh till want , Effter som
oeh nn mostedels vt.i alle andre Cristelig e Forsamblingar t her
som then Euangeliske läL"an anammat är , tilgåår , Ty när såådana synd are Ypp enbarlig framkomm e i Forsamblingenno henn e
sina :Misgemingh bokennor , och bättrar sigh vtj all e måtto ,
och [ir reed ehogen t il sanskylligh bä ttriugh T hen må .i Kyrkion
str ax intagin ward a och vpp eubarliga afflöösas, såå att honom
ingen yterligere b es u~i.rniu gh såd hana som theune Kyrkioplictten
iir, vppåliigges, rett:mdes sigh effter Christi Exemp ell och Orclh
som han snclhe til then synderskon en so m hoor h eclriffuit
h ade Johan. 8. säijancles. Gaak och synda icki e moer, ,Ttom
til them1 han h elbregda g iord e Johan. 5. Sij tu list helhr ogcla
worclin, synda icki e meer , att tigh intott arg ar e henclh cr.
') I marg i11aleu : NB
Ordförklaringar och tillägg.
(Jfr även noterna å res p. sidor.)
Sid. 4 rad 1. Av åld er to rde nattvardsgäster i r ege l gått till (em kilt)
skriften nå l å sönda gs morgon en. Också är det törh ända ej bl ott bik tande i
vanlig men in g utan även kom nnmikauter, so m åsyftas , då vår äldsta kyrkoordniu g föres kriv er, att ll räst mauu en om m öjligt skull e '/• it I timm e före
hög mässa ns h örjan "höm skrift". I varje fall torde praxis måst vara denna
i past.orat med l ånga. avstånd mell an ky rk orna, med eu enda prästman och
i avsa knad av g udstjän st å sö ckendag . Så torde ock för P o mm em s vidk ommand e få tolkas dess kyrkoo rdn in gs oeh Age nclas stadg anden (1568,
156D), att sö nda gs morgon en finge bli elen vanliga biktstund en för alla, där
pastor had e mer än en kyrka att predika i. I avseend e å k omrnunikant e t·
ta lade fö r en sådan anordning även den ka tolska satse 11 att, ingen kau
vara ett h elgon natten över.
Geno m en sådan p r ax is löpte man e mellertid fara , att kri ste ndom sfö rh ö ret lJleve ytli gt, och att syndab ekänn elsen (elen ege ntli ga bikten) bleve
ej indivi du ell eller föreko m kan sk e icke alls. D et nämnda sönda o·ss kriftermål et blir därför efte r h and åtminsto ne enligt stadgam a en nödL1Usntväg.
i\redan Po mmem s nämnd a stat uter sålunda anb efall a. denna praxis för
sämre ställda. landsbygdsfö rsa mlingar, för eskriva de sa mt idigt att elen får i
IJätt re förseelda pa storat för efinnas hl ott j avseende å svaga, hava nd e oc h
dem so m haft gilt iga fö t·fa ll. D e övriga h orde skri fta å lö rclagseftennidda gen efter aftonsången. I många. länder - bl. a. j Sverige - infördes
emell er tid efter hand även veckO]Jreclikniu gar (Jlå bön edagar). Ofta ställes
då shift.ermålet i sa mhand m ed dessa. Så sk er även enli gt Nedersachse11 s
kyrko ordnin g 1585, va rs ordala g i detta såso m i så många. andra avsee nd en
efterliknas i Sveriges kyrk oo rdnings försla g 1608 och 16 19. D e yttra följ ande
(försl aget 16 19 s. 413). Frästema l.Jöm. vara i templet å sö ncl agsrnorgone 11
och även kvällen dessförinn an samt dessutom fli t igt "förmana åh örarna, at, the
som wilia besölria H e rmus Nat.\\'a rdh , gå ti l skrift nä st föregången höneda gh, på th et th e kunn e th es bättre öffwerw ägh a th en vn clenvi sniu g h so m
th e g·e nom Gnclz Ord h af predikanten h örd t ltafua." Det är tyd li gtvis d etta,
Paulinus hat· i miuu e vid visitation ern a - något so m är så myck et lätta re
ntt föl'!dara, so m han tord e vm·it en av d e mest ve rksamnw, då det gä llde
att förmed l a de n edersachsiska och r ostocki ska r eformrö relse rn as infl y-tand e
-
150-
p å och i SYeri ge. Onsdaga r (och fr edagm·) voro uä mli ge n yanli ga (e ll er
altema tiva) höucla gar. F ö r elen grundli ga n attvarclsförb eredelseus, kl'i ste n·d omsförh örets oc h syndab ekänn else ns skull är det han utslun gar sina. förk as telsedomar över den gän gse prnxjs, och han fr ånse r eller und ervärderar
t. o. m. att många sy nde r hunn e man h egå fr ån onsdagens bikt till sö nd agens natt vardsgå ng.
Ett ann at k nl\· å e ff ekti va skrift er mål upptogs t. ex. i Wi tte nb ergs
konsistorinl ordn ing 1542. Ej m ångn fiu g·e sa mtidigt gå till skrifterm ål sa mtidi gt, och detta k:J·n ,· återfinn es h os oss t. ex. i den såso m ,·an]j gt
rcfonnYäuli gn Novl> orcliunnti a (1575 sid. 234). Och p å sådan t sätt t?rd e
man jämväl böra tolkn den här avtryekta s. k. 155l års stadg a, so m ogillar,
att 11 åg ra "i h op en" euskil t gives nvlösuing. Detta torde inuebära förhud
för sådana ytliga ge mensamhetsskriftenn ål å söndagsm orgo nen. SEHLING
Kireh enordnun geu IV sid. 449 ; RICHTER KO I s. 3ö9. I enli gh et med Nedersac hseus u ämnda kyrkoonlniu g göra våra kyrkoordnin gsförsin g lGOS och
\619 (geu om Paulinu s?) det t illägg et att meni gh et en ej borde få "så i h op etals gå t il Absoluti ou, vthan en och en. " Sy1Jclnbek änu else och t röst kunde
p å så sätt lättare gi,-ns. Och därigen om kunde "pr eclikanten" g·å fri frå u
ans• aret fö r syndarens fö rtapp else, där est denne ej omvänd e sig. Hes. 3 ;
33 kap . J er. 5.
Sid. 9 rad S. Buli gt LÖFGREN Tj enste män i Kalmar stift funnos vissa
sakli ga anmärknin gar mot Bellinus, och dessa synas haYa vari t av såd an
art., att de skull e kunna tänkas meclfört avsättnin g, euär ju baus eft ert rädare , Rudb eckius, .aYsatte sin vän J ouns P alma för i yiss mån motsvarnude,
"rin~·a" fö rseelser. Det är n ärma st m ot p åståeuclet och rn ol.i,Terin ge n, att
B elJjuus vnrit svng, so m man bör ställa sig tYek snm och öuslm få niirmare
utrett, i . vilkn avsee nelen och unel e r ,-ilkn p eri od er svagbeteu framt.rätt..
10
Sicl. 11, 21. E nli gt Väs ter ås domkapitelsprotok oll 1629 / 10 III : lll eff
h esluthi t nt nu tb eun e tijclhen b egynn e tb eu Kyrkeorclningeu som fö r ett åå r
sednn giordes, effectue ras . Törhäucl a åsyft as 1629 år s h är nvtryckta syno dalsta tuter, som enli gt detta antngnnde skulle ad atta ts 1628 och slu tgiltigt
go dkän ts 1629 (j fr tillvägagån gss ättet 1679: h ä1· sid. 12). Tänkbart är, ntt
i stället en edition av Rudb eckii kyrkos tadgnr åsy ftat s, d e där utYiclga ts efter
biskop ens återkomst från E stlands fänl en 1627.
Sicl. 13 rad 4 clecisivam (decisiou em) = b eslut.
Sid. 13 § l rä tti gh et= avlöniug ; sättias i förbud = åläggns lilla hnnn et.
Sicl. 13 § 2 P oliticam etc. = enli gt civiljlll'i cliskt domstolsutslag äro
skyleli ga und er gå offeutlig botgöring ; faldee = fuldu o; p renitent iariam felsk rivnin g för poeuite nti am = ]Jo t . H= Hesp ousio, svar, domslut; cleprecera =avbedja ; Past.orum fe lskrin1iu g för pas to r em (kyrk oh erde) .
Sid. 13 § 3 u escio etc. = bisk open och domknpitlot OYetnnde.
Sid. 13 § 4 Ny ia etc. En nv de första gångern a, man i S\·erige h äver
offentligt straff jämväl fö r mansp ersou eu i fråga om syuder mot sjätte lmdet,
.är i biskop P au]jni sy nodalbeslut i Strängnäs 16 10. Ä,·en h oo rknrlar skulle
n äm]j ge u (likaYiH so m h oork onor. mnn ch åp are o. n. so m h eclriffwa g rooffw a
-
15l-
laster) tingföra s för e åte rförso nin g med kyrkan, och " th e, so m b edriffwa
l önsk eläge r," skull e straffns i h emförsamlin ge n. Om sist.nänmda bl. a. från
Neder snchs en iufluet'acl e stadgand e uttalade sig Paulinus och det övri o·n
riksdags prästerskap et t. ex. vi<l Öreb1·o riksdn g 1617, eu tid so m heteckn~r
höjdpunkten av cleu kyrkli grt maktutvecldiugen (eft er och utöve r h aftp eri odem u 1560- 1562 och 1584 - 1586). Flera staclgeliknande p aragr afse ri er u tarb etndes och autogos. Någr a av dessa vo ro avse dela ntt åtminsto ne delvis inflyta i 1619 års kyrkoo rdningsförsl ng. Så ble,- deh ·is fallet
bl ott med eu ekono misk stnclg a, varemot beslu ten om fö r enämn da t uktsp örs mål ej där inflöto - trots aktstyckets försäkran här sid. 13. (Tydligtvis är det n ämligen detta kyTkoorclniu gsförslag, som åsyfta s med uttrycket
Nyia kyrckio Ordniuge n. ) Sistnämnda onlinantia i Örebro § 2 stipul ernde,
·att bolare Rkulle för förstn r e. an inställ a sig h os pros ten, undergå p enit ens
h os h onom samt höta: mnnn en tre daler , kviuuan sex mark er (= l cl:r 2 m:r).
Följande gåuge t· b orde de iu .;tälla sig vid domkyrkan (inför p oe nitentiarius) . D et
kyrkli ga b eslutet för eligge r t ryckt i TENGSTRÖM Hauclling ar I. - Så so m vi
.nyss se tt fallet vara i Strän gnäs (1610), måste man emellertid fl erstädes
min ska p å straffresorun till bi skopsstaden . i\Iång a väljn eu medel väg. Åtmiustou e i ärkestiftet ( 1619 "/o; THYSELIUS Haudlingn r r ör. sv. kyrk aus
QCh l äroverkens bistoria II sid. 262) och i Ruclb eckii sti ft (beslut vid synoden 1620) n ödga des mnn l åtn - för ifrågnvnrnucle synd ers myck euh ets
skull - d e b otgör ande "taga skrift" vid siu ege u fö rsnmlin gskyrka försin
r esan, h os p ros teu för st nuclra gånge n oc h i biskopsstaden tredj e o. f.
gå nger. Bötema voro åtmin s.tone enli gt Väs terås uämncla syn odalb eslut,
som intogs i kyrko stadg nmn : kvinnan l daler, mnun eu l 1/ 2 (3 om ban ej
vill e stå offeu tlig kyrkoplikt); andra gånge n dubb e lt ; sedan tredubb elt.
Sicl. 14 § 5 i medel tijdh = emellertid, uneler tiden. Paliticos fel·skrivuiug för p oliti ces; cite rade t il = in stämd a för (domkapitlet).
Sid. 14 § G dernp cera säk erligen felskrivniu g fö r deprece ra. =avbedja.
Sicl. 14 § 7 bröder felskrivnin g för brudnr ; heders clagh =bröllopsdag .
S~cl 14 § 8 sa ken ? torde läsas sak er ?= t ill vilket strnff skyldig?
S1cl. 14 § 9 th emgås fe lskrivnin g för Umgås. I fö1·budb =i bann . Ej
torde Yara utegl ömt efter onlenan tia (= Örebro u ämucln stadg-n 1617).
l\liste t.ienste n = ådömes interclikt.
Sid. 14 § lO stå tilbaka med = b a va unel erlåtit l ever era; ab eb endi gh et felskrivuiug för ob esk edli gh et ( olydnnd, motstånd); karga= snåla ; N oteclräcbter = notdrag ; i "werldzlig " är b okstaveu d sennre ditskrh·e n.
Sid. 15 § J 3 ordnin g felskrivning för oorduing (jfr del I sid. 120
-§ 6; 150).
Sicl. 16 § l ; s. 18 § l De sig uo Cru cis = korsteckuet; Unifol'lni ter
·etc. = eultetli gt i alla försnmlin gar (kyrkor).
Sid. 18 rncl 5 - 7 n e etc. = p å det att iek e vår religions fi end er skola
h ava orsak att smäda oss [fö rm eunud e] ntt dett a sl ags ceremoui ej skull e
kunn a av oss bibeh åll as ocb fö rsvaras .
Sid. 18 r ad l nedifr ån: ti ll änclt är t roligen fe lskrivnin g för tillämnat
-
-
152-
c ll e t· tillämat; d et första enligt tollmi n gsfö rslag av D oktor erna L. LARSSON,,
Sv. BERG och B. MÖLLER.
Sicl. HJ § IX miti ori etc. = enligt en mildare åte rinta g·nin gs t·itual än
and m (jfr Årsböcker 19 första avdelninge n); ni uta. äch tenskap et åth = hava.
äktenskap et att tacka fö r.
Sid. 19 § X hufiver för lag·= bahves inför civi ljuridisk cl o mst~l.
Sid . 23 § IX Skintniugar ; törb ända avses närmast skottlossum g· vid'
]}l'öllop (jfr § VIII). I Al bertinska Sachsens kyrkoo rdnin g 1557 och i andra.
tyska, källor förbjuda s fåge lsk ju tning och skott m ot. kyrkan. l sy nn erh et
vid pingsten släppte mau tydligtvis Ban·abam lös. Det är mot urga mla råhete r
och hed niska. pl ägse der, kyrkans mäu m åste iugTipa med kyrkli ga medel ;
straff av andlig art kunde då ej vara tillräckli ga, nt>m timliga straff mftste·.
till gripas. Jfr SEHLING Ki1·ch enordnnn geu I s . .332 o. f.
Sid. 23 § X an te benedictione m = för e välsignelse n.
Sid. 24 § XII si etc. = om de ej vi lj a l yda, förmanar h an dem [oeli,
efter frukUös lJefunn en vam in g ådöm es d em det stora bannet].
Sid. 24 rad 13: Hrec etc. = D etta är det eviga li vet osv. \_J oh. 17: 3] ..
Sid . 25 § IV försiktighet= omsikt, förutseende, klokh et, omso rg.
Sid. 26 § XI absentera= avläg·sna; bracbio seculari = den världsl igR
arm en (statsmakten).
Sid. 26 § XV så late etc. = [tiggeriet icke m å] så vidsträckt utbreda .
sig, ieke få eu så stor omfat tning.
Sid. 26-27 vid . .Articul. etc . = se cleu för ordnin g som utfä rdades'
vid [num era] salig konung J ohans kröning h 1569 . Den avhancllar präster ska pets skyldi rth eter, är utgiven i try ck fl era. gånger (bl. a. i STIERNMAN.
Riksd., Bihan g~ och finn s i många avslu-ifter. Titel: Ad icttli inhascrip ti in.
Corona tione J ohannis III. .Ex mandato S. R. nl tis Upsali ro, Anno 1 569~
proponnutnr. Pamgraferua. äro 13. Någ ra upprepas i H.udb eckii kyrkosbdga t·. I de sistnämnda hänvisas om lyx jämväl till Norrköpings präste rli ga.
mötes heslut 1604 och Öreb ro artiklar 16l7. I utlandet h ade t. ex. Pommem s kyrkoordning 15GB uttalat varnin g ar i avseende å prästmännens klädedräkt. SEiiLING Kirch enorclnun gen I V sid. 407 .
Sid. 27 § XVII Kl ockar ens boställe sk ull e en li gt stadga. av 1596 stå
ti ll komministerns förfogande i större församlin gar. Jfr sid. 105 § 10.
Sicl. 27 § XX ICyrkohokförin gen infördes . i_ Sv e ri g~ åtminston e,
uneler R.udh eckii ticl och had e min st '/• sekel t.Icligare varit anb efalld 1.
Tyskland. D en m otiv erades ej miust av kyrkodisciplinära och kyrkligt-ekonomisim skäl. .Att fo gdam a o. a. r offade från kyrkob ol en, överkl agas ständigt
åtminstone fram till 1640-talet. i\Iecl hjälp av kyrkobokför ingen kund e man
hålla någon r eda på vilka som hörd e till pastorns " hj ord" och vilken s?m
orättmätigt där "instack'' sig t. ex. för att undgå kontroll och hestraffmng
i sin h emiörsamlig.
Sid . 28 § XXlll kappsäd =ha Yre och vånåg sådda ti llsamman. Så.
ausågos d e kappas i att växa. S.AOE:s samlin gar (genom D:r SVEN BERG).
t
163
f:li d. 28 § XXVI. Krav et å torpares avgälder (li ksom även å förbud
för l e l's t ngo r, cl ans etc.) jfr Meisse nom •·ådots visitationsstatu te r 1574, 1575,.
här avt ryckta del J (Arsböcker 19) s. lU- 113. Klaga n ooh moti1·erin ge n,
att de trots ute blivet ti ond e o. el ''likväl vilja si na sali ghetsm edel ll );ttja
hk a. med de auclm" , h elyse r ju vad här och i del I sii ges om ett slags a1·
m e u• ~·h ete n h a~ad "beta lning för nattvarden" och om präste n · kmssa upp-·
fattmng om sitt ansvar inför si n hjord. Jfi· 1527 (och 1557) års stadn·a r i
Sachsen SEt-ILING Kirch enordnun g·e n I s. 148 (333) ; B AELTER Kyrk o-Ceremouier (18il8) sid. 361 o. f.; Årsböcker 19 sid. 27. Oe !<så. avstäno·des åtskilli ga. från nattva rdsbordet för (efter varnin g ar) utel:liven kyrklig skatt,
t ~·ots upprepade kun gliga förbud. J. Rudb eckin s uppta ger påbud därom i
s ma _l<y rkostadgar. Och u orm Narrlanels förste sup erin tend en t ( 1647 o. f.).
ger folptude "R.eso lu t io M P etri Steuchij . Om dem so m draga l å.ugclt håå r ..
Effte t· i Fö rsa mblin gar11a finna s Vnge bönder, och bonde Söner oc h
~lräng i ar, elen slemm a ody gden, att de draga siclt., lång clt håår: Ty skole·
m ge sliippas till Skrifft., ell er Sacra mentett, föl'!' än th e haffue thet affs!' uritt. ·~r e clska s th e, oeh h åll a sig förel enskull ifrå Sacramentett, Löth e·
t.Ill kyrcku1n 3 dr Söllf:rmyut." (Enligt avskri ft i N. 1900 UU B; hela staelg-an iir avtr yc kt av E. LINDERHOLM i ICyrkoh. å rsskrift 1911).
Enligt R.udb ecki i domkapitelsprotokoll 1641 "i' skull e en viss skräd- •
daredo tte r ställas från saluam entet oc h kyrkan (autså vara. unelerkastad
sto ra. hannet mecl ell er uta n offentlig tillsägelse från predikstolen ), därest
hon ej upphörde med att bruka "ohövli ga och hö g-färdiga kläclebonacl er " .
Om stra ff . för fä rgade hand i hattam a och för mä1mens långa hår ("lijka
so m qvmfolk" ) 1653 jfl' LÖFGREN Tj enstemän . .. uti Kalm ar Stift s. 8-9.
.Aa sid. 9 (å r 1654): "Tugga de tobaak och gåå till Herran s Nattvard, J, öte
L R:clt· och stånde upp eulla ra skri ft". D et sistnäm nda strafret. fö1· utsatte att
sy nden i sig inn eburit stam bann et (ehm·u icke bannlysnin gen behövt a l' kunn as på predikstolen). 1660 '"h bestäm mer bidskop Laurelius, att de m
skall nekas nattvard , vilka ej k omma till katekesförhör et på de söndags-·
morgna•·, de därtill kallats, samt att interelikt skall ålä 00
o·o·as en fö t·s·I( mliu ~o·
so m ej r epat·erar si n b ofälli ga prästgård. WALLQUIST Eec!. sam !. VIII
s. 616.
Lilla. banne t skulle (vid tredska) efter en ticl utbytas mot stora bam 1et ..
Tr ~ds ka dömdes nämligen såso m ge nst rävighet mot den Helige uncle. Och
e.nhgt ga mm alka tolsk oeh go mmalprotestant.isk åskå dnin g meclförde såYii l
lilla so m stora bannet skilsmässa från Gncl. Enligt kyrkan s termin ologi var
bann et ett ytt.re tecken p å sådan skilsmässa.
Naturli g-tvis skall varje t.id och person dömas efte r sin kulturståndp uul~t., och vi ha ingen auleclning att se ifrågava rand e ticler och deras
människor över axeln. Men man må ock komma ihåg, att dessa meromtalcia
peri oders ky rkomän ansåga sig själva vara mera bibel- och kri sttrogna än
andra och att de hava alltse elan tämli g-e n enstämmi gt ansetts varit sådana.
l> å böra även deras ås kådnin g och varelagsgärnin g - så lun da ej blott ell er
kan ske ej ens främ st dera s sö ndagspredi kni nga r - jämföras med de ra:
154
ideals, J es u, åskåd nin g , gärniu g- och fö rkuun else. Vid ett sådaut. förfarande måste se nare tiders värdesättning i betydelsefulla hän seenden
justeras.
I auslutuiu g- härtill må äu en gång underst rykas, vad även i volym I
framhölls: att gammalluthe ran erna s ga mmaltestam en tlighet ofta - oftast?visade sig l ångt mimlt·e i p redik an äu i kyrkadi sciplin och kyrkotukt. Deras
kyrkliga · idealtid var mindre den första än den andra 175-årspe ri odeu i
den kri stna kyrkans historia. Den föna är mera de fo lkliga fromhetsrör elsernas ideal.
Sid. 33 § 4 Clare etc.= tydli g-t, clist.inkt och högt
Sid. 35 § 5 l\Ians Slätt = ängsstycke n, så sto ra, att det fordra s en
he l dag för en man att slå av grä set (c:a ett tunnland).
Sid, 37 r ad 3 Omstostning ha1· här rättats till Omkostuing
,
5 skåligit
,
,
,
, skäligit
Sid. 41 rad 17 Gust.av i har uti ori gi naltrycket bokstave n i upp- och
nedvänd.
Sid. 43 rad 21. T. f. professor E. EIDEM b ar på tillfrågan upplyst mig
om var detta bibelställe stå1·. Ifråga,·arande normalupplaga och vissa avtryck
haYa, tycUigl\·is genom felt ryck, ordet dag i st. f. lag.
Sid. 63. Geo rg :Norman synes hava i sitt visitationsarbete nä r mast fö lj t
"De1· visilatoren amt·' i Pomme rus kyrk oord ning 1535. SEHLING KO l V
s. 334 o. f. Tre vä rldsliga deltog-o i kyrkavisitation en i Rostockbygden 1566 i
KRABBE Cytbr re us 234.
Sid. 70 rad 2. Rudb eck ii anseende måste t. ex. inför r ådet hava sjunkit även däri genom , att han sade sig hava t.ryckt 70 ex. av privilegiebok en,
medan b oktryckaren m ed ed fö 1'säln·ade sig h ava tryckt 156 ex. Vidare
ock däri genom att han vid försvar et 1636 försö kte "slingra sig" t.. ex. genom påståendena, att. han ogillade äldre priYilegie r och att h an ej åsyftat
närmast svenska förh ållanden ut an Yärlden i allm änh et.
Sid. 77 rad 3. I b earb etat skick intogs en del av denna "stadga"
en av de många fr ån 1617 - i 1619 års kyrkoordnin g förslag (kap. XIX),
vilket ju emellertid ej sanktionerad es. D en av Paulinus ägda avskriften av
1617 års beslut h ar, eft er d et den gjorts, förse tts med iuleduingsorde11
Kongelige i\I:~ [Ordning fö r Prästerskapet etc.]. Osig-n. 74 Engeströmska
saml. Kun gl. bibliotek et. - Om de prästerliga inkomste ma finna s eu mängd
stadgeavtryck och historiska utredninga r; n ågra äro omb esö rjda av Modee,
Wilskman, J. J. T eng-ström och J. A. Thurgren. -Exe mp el å målrörand e
tionde : Väste1·ås domkapit els protokoll 1630 5/11 I (avtryckt i HALL Kul turella in teri ör er ).
Sid. 79, 98. E u annan , strängare ed om rätt tionde: N. 1910 n:o 49 .
D en säges varit stad fä st av Gusta v I 1528 i Västerås oc h 1556 i Uppsala,
av Johan Ill 1572 i S.tocld10lm och drottning Kristina 1638 " /•. (I bunten
K. 23, där den här avtryckta av skriften av eden för efinn es, li gger även eu
ungefär samtidig förmanin g till alla dem so m orätt' ed svä rja .) Som en
!parallell därtill och till det här å annan plats (s. 76) gjorda påpekandet,
-
155 --
:att el en s. k. l 617 års svenska sex mansed är nästan ordagrant h ämtad m·
N edersachs ens kyrk olag l585, m å nämnas, att l\Iec kl enburgs visitations-stadg a. 1542 upptar en ed för alla d em som hav a hand om kyrkans egendom. SEHLING IG1·ch en ordnun gen V s id. l M!.
Sid. 85 rad 7. I kamp en mot r ådet 1636 ytt1·ar Rudbe ckius: "Det hafver
1nau aldrig hört och näppligen skall kunna b evisas, att någon episco pus
haver mås t stått exam en och gjo rt r äkensk ap föt· sin admini stration ." Sv.
Riksr. prot. 1636 s. 338. Jfr HALL Till Rudbeckii karak te ristik (om hans
·dödsbos eventuella r edovis nin gss ky ldigh et: s. 19).
Sid . 86. Vid Karl XI:s kröning benådad es vissa brottslingar, men
naturlig tvis undgin g-o de likväl icke kyrkoplikten. - Om tvist er an gåe nd e
jurisdiktionen 1684 jfr N 1912 n:o 84-87 UUB.
Sid. 89 rad 7 nerifr ån. Genom att efter åt skriva siffrorna 2 och l
:öv er ostraffat resp. warda har man antytt att orduingeu hör vara motsatt
·den .här i texten angivna .
Sid. 94. Avtrycket enligt a\·skrift i N 1909 n:r 50 UUB.
,
, rad 7-6 nerifrån: ödmiukt = ödmiukhet.
,
96 , 11. Torde vara en korrumpering av un gefär följand e me·
·ning: alt andra skola se dä1·pä och kä nna avsky därvid (avskräckas från att
föl ja exe mplet).
Sid. 96 rad 7 n erifr ån: penningers förbry te lse= bes lag tagand e (de
skull e föddara_s förbrutna ).
Sid. 97 rad 16 gä lclh är sista ordet å sidan, står uneler dennas si sta
·rad men har uteg lömts vid hörjan av den följande sidan.
Sid. 98 Commonefactio R egis = P å minnels e av konungen. (Att. ur sprungs·beteckningen skä ligen m ås te anses oriktig eller tvivelaktig, antydes här
.sid . 84. Ett av slräieu för detta antagande är klagomålet att det uteblivna
·tiond et torde åsamkat hungersnöd en, - ett ofta framfört reso nemang i
-k y rkli ga kr ets ar under det gångna årtusendet.). Upplysninga1· om edgå ng
-avtryckta i TENGSTRÖM Handling ar häft. I sid. 27 o. f.- Juram ent um =ed.
Sid. 100 r ad 3 förslå (otydligt)= före slå. Spisa= rä cka till.
,
,
, 4 nedifrån Såå till osv.= beså och sköta andras jord
mo t rä tten att erhålla hälf te n av avkastningen. ilel ydelsen finuer man lätt
-av sammanhanget, men ordet lott i dylik mening (t. ex. lottafå1·) finn es ej
i alla landskaps ordförråd. Jag är D:r B. MÖLLER tacksam för p åpekandet
.att ordet har sådan b etydelse som det i texten åsy ftad e hälftenbruk, någo t
-som jn även Rietz och Dahlgrens g lossarier bestyrka.
Sid. 101 § 11 Klackar e läs klockare.
, 103 avd. Ti end e.. Regementet = rik ss t.yrelsen.
,
105 § 9 N ut riciu s etc.= d en som g-e r Gud s kyrka det ekonomiska stöd et och för sva rar h enn e.
Sid. 105 § 10 läsa för= läsa med, und ervisa. Om klockarens dåti da
undervisningsskyldighet och nm biskopa rna s krav att yrkesmännen skulle
lägga bort gr ova rb etet, därest d e skull e bli klo ckare - harualä1·are jfr HALL
'e kelmiunen inom Sveriges bildnings hi storia sid. 2.
-
156 -
Sitl. 107 l'Rd 8 neril'd\.n: cm·am = om so1·g ; rad l n . immccliate = omedelbart.
Sid.
,
FÖRTECKNING Å I NNEHÅLLET
OS rad 6 fö1·eweter = förh åll e r sig
.
,
, S lJeh ö rlig =beh öri g
113-114 not: Om sabbata ri sk a " villfarelsE>r" j fr Ahnfe lt i Tidsk1·.
J
för teo logi 1893 sid. 366.
Sid. J 28 rad 6. l i\Ierseh urgs av den luth e rske furst-hi skop Georg
avfa ttad e Ordning der öffentli ch en Bnsse (senast 15JS) ingå Dav. Ps. 5 1 och 130
i iiterin t agu in gs altt en (" Gu d, var mi g nådeli g !" "Utu r djupen ropar jag"). Jh·
SEHLING Kirch e nord nun gen li s. 39. S. yttra r, att elen för katoli cerand e tendense r h es kylid e Georgs botordning ·'na t urli gtv is" ej följd es i kurfurstendömet
Srichsen. Men lika l iingt eller än län gre i k yrkli gt-a ntik anda. g in go ju de
sveusk-lutherslca. hib e lstat ut e rna. för e 1686, siiso m här uppvisats och i senare
arb e t en om kyrkotukten skall än tydli gar e vi sas.
Sid. 130 rad 10 la cticini e r = mj ölkmat, ägg· o. el.
,
142 , 2 jfr h ä r föru t sid. 96 r ad J J.
,
, § 2 så fiäl'l'an =så fram t
,
143 § 4 }'rendspilclh, fren dse mij ospild, ](ätteri j = osed li g förbindel se med uära , r esp. my cket nära. sl äktin g .
Si d. 14± rad 3 upp ifr iiu, 15 u erifrån : i\Jeclel = mi l(hing, lindring.
,
17 n erifrån : Form en Quartekarene u tord e Ya r a fel shivuing för Svartelmr eue n. J fr här sid. 137 .
Sicl. 145 r ad 9 stiiå etc.= öve rl ä mnas till p oeui tcutiarii avgörande.
,
J46 , 10 med mindre= så vida icke
, 147 , 7 Condusio etc.= Slntsa.ts mecl anmaning
,, 148 , 3 beklagat= au kla gad
,
J47 , 17 uerifrån : eller är säkerli ge n felsk rivnin g för idh e1· ==
åuge 1·. Telh e r och ånger nämnas ofta. i detta sa mm aullau g meu clett.a förra
ordets betydel se var tydli gtvis glömt när avskriften gjoi·cl es, ell e r i yarje
fa ll okänt fö r avskri varen. T örhända kan han h a påverkats dämv att ordet
ii ug·e r står strax efte råt och att det kunde hli ett slags mening, o m
iclh er lästes såsom eller.
Sid. 148 mcl 8 besy nn erli ge [h är i SYeri ge] =i synne rh et.. Ett, vittnesbö rd bä t tre än många an dra ·o m den svenska, ga mm altestamentli gt betonade
praxis - trots Västerås orclinantia. 1529 o. a. lwu gli ga p åbud.
Sid. 148 rad 17: pl att h ade fordrag = uecUades , icke ådömd es, ej
konun e tiJJ användning.
Sicl . 148 rad 12 u erifrån: h enn e iun. l\Iissgerniu gh =, fö r h enn e osv.
,
4-3 ,
Svenska uppla gan av nya. testa me nt et 1526
11
11
har här , J oh. 5, denna formulering : Sy tu äst wordhe u h elbregda , sy nda.
iuke h är effter, ath tigh icke widherffars u ågh ot wärre, B ih eln 15±L (och
J61 8) h ar endast stavningen något olik a. denna översätt ning·. Slutm ening·en
i 156 1 iirs Au g ment fö lj e r sålunda icke n ågo n av dessa öve r ·ättningar,
i del II.
TREDJE AVDELNINGEN.
Stiftsv is g ivna stadganelen i synuerhet r ö rande ordning och vand el
Komm entar .. . ............ . .. .... .. ... . ......... .. ......... .
16) [Hättsfrågor i Kalmar superint eudeutia] . .. ... ...... . .......... .
17-21 ) Acta från Vä ste rås stift ..... ............... . ....... .. .... .
17) Acta Synodi Arosieusis A:o 1616 . ...... . . .. . ... .. .. . . . . . ... . . .
18) [Synodalbeslut 17 /a 1619] ..... .. .. . ..... ... ....... . ... . .. . . . .. .
19) Acta synoclalia ANNO 1629 . . . .. ................... . ... . . ... . .
20) [Sy nodalb es lut 1G79 5/o] . ... ................... . .......... . .. .
21) [Stiftsstadg au 167!:1 , slu tformade editionen J ....... . .. .... .
sid.
3
3
13
16
16
17
21
24
29
FJÄRDE AVDELNINGEN.
22)
23)
2!)
2ö)
26)
27)
Ky rka och stat i samverkan och kamp. . . . . . . . . . . . . . . . . .
42
Ko mm entar .... . . .. . .. . ........... .. ......... .. . . .. ... , . . . 42
A. Statligt kyrkli ga statuter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . 88
[He rti g Karls stadgar mot ecle1·, sabbatsbrott etc. 1602] . . . . . . . . . 88
r " Johans "
om bö ndagar, synde r och straff 1614] . . . . . 94
B. Ekonomiska spörs mål.. ... . ...... .. ...... . . . .. . ...... . .. . . 98
[Tiondegivares ed] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lJS
[Tiondestadga 1603] . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
[Itiksdagsprästerskap ets und erdåni g a hem stä ll an 1614] . . . . . . . . . . . . 102
C. Stateu och kyrlwr åde t
[ l~örbud m ot kyrko r ådets maktutv eckling och namn 1667] . . . . ... . 107
FEMTE AVDELNINGEN.
Anbefa ll ch, ådömda och likväl ej t.ill ii tua hyrleo straff . . ... ... . . . . 108
Dödsstraff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
108
11 7
Kropps- och hötesstraff ... . .... .. . . .. . . .... . ... . .
SJÄTTE AVDELNINGEN.
sy nu e rh et om uteslä ngnin gspe ri oder och bot gö rin g
Föres luifter
Kommentar
2S) [Uppsala stiftsstadgar 131.4] . . . . ....... . ....... .. .. . . .. .. . . .. . .
29) [ 1551 å 1·s stadgeed i li ou J . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
RO) [Aug m ent till J561 års kyrkoordnin g] ...... . ................. ..
122
127
133
140