Ladda ned - TAM

"
Ärg. l
Ärg. Il
Ärg. III
Ärg. IV
Ärg. V
Ärg. VI
Ärg. VII
ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
~edlen:'mar av "Föreni.ng~n fö.r sven,~lc undervisningshistoria" erhålla
År~bocker 1 sve.~sk undervJsmpgs}nst~~:Ja mot medlemsavgiften: 5 kronor
pr ar sa_mt 36 o~·es porto pr argaug Jamt~. eventuellt erforderlig postförskottsavgift (25 ore). Medlemskap och bockar kunna förvärvas genom
hänvändelse till Lekto1· B. Rud. Hall, Lund.
(1921): l. B. Rud. Hall, Om Sveriges första läroverksstadga. Rör. reformationstidens skola och skolhågor. 166 sidor. Kr. 3: -.
2. G. A. Frykholrn m. fl ., Ur Fl·yksände, Upplands-Lana SkuHuna Snav'
lnnda och Välinge skolhistoria. 78 sidor. Kr. 2: -:
3. J. Karlsson, G. F. Lage1·st1·örn, D. Nysll·öm, J. G. Sanclg1·en Självbiografier av lärare I-IV. 75 sid. Kr. 1: 60.
'
4. Sveriges allmänna läroverksstadgar I-III: 1661 1611 och 1649 års
skolordningar i avtryck och översättning·. 191 ~id. Kr. 3: 50.
(1922): 5. Johannes Rudbeckii slutdemiska högtidNtal, utgivna i översättning från
latinet. 156 sid. Kt·. 3: -.
6. Lankasterskolor (i Dala-Husby, Huskvarna, Valleberga Göteborg Ham'
ri\uge, Åsheda, Wallby o. s. v.). 187 sidor. Kr. 3: -'.
7. Sveriges allmänna läroverksstadgar IV-VI: 1693 1724 och 1807 års
skolordningar. 124 sidot·. Kr. 3: -.
'
(1928): 8. Folkundervisning i Garpenberg, Leve de, Strömsholm, Tådene V. Ving'
åker, Västerhaninge, Västerljung. 187 s. Kr. 3: -.
9. Sveriges allmänna läroverksstadgar VII: 1820. 117 sidor. Kr. 3: -.
10. Till Rudbeckii karakteristik. Urkunder; kommenta1·. 96 sidor. Kr. 3:-.
(1924): 11. Sveriges allmänna läroverksstadgar. VIII, IX: 1856 och 1859 års stadgar
för elementarlärovet·ken. 126 sidor. Pris 3 kronor.
12. Ur Husby-Relcarne. Kroppa, N. Björke, Älvdalens, Silleruds Odensjö
Tådene och Gerpenbergs skolhistoria. 156 sidor. Kr. 3: --'.
'
13. Sveriges allmänna folkskolastadgar 1842-1921. 124 sidor. Kr. 3: -.
(1926) : 14. Ur Växjö stifts folkundervisningshistoria 1795:--1866. 190 sidot·. Kr. 3: -.
16. K. F. Krtrlson, K. Thttnctnder, Minnen från Örebro, Ny· och Jönköpings
läroverk samt Uppsala universitet. 99 sidor, Kr. 3: -.
16. Ur Malmöhus läns folkuudervisningshistol'ia. 100 sidor. Kr. 3: -.
(1926): 17. Eraami Gylclene Bok, Matthires . adelsskoleböcker. 108 sidor. Kr. 3:-.
18. Agardh, Fryxell m. fl., Enhetsskoletankar. 156 s. Kr. 3: -.
19. B. Rud. Hall, Folkdisciplineringens hist. I. 154 s. Kr. 3: -.
(1927): 20. Oskcw I, Geije1· m. fl., Enhetsskoletankar. 140 s. Kr. 3: -.
21. B. Rud. Ball, Folkdisciplineringens hist. II. Kr. 3: -.
22.
llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll
B.RUD.HALL
UR DEN KYRKLIGA FOLKDISCIPLINERINGENS
HISTORIA
rJ)
z
~
c.!>
l~
~
~
~ l
I.
l
~
p..
......
JU
19
llllllllllllllllllllllllllllllUIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllnlllnllllllllllllllllllUIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIUIIIIIII
LUND 19~7
UPPSALA UNIVERSITETSBIBLIOTEK
II~J~~~~~-j~~~'~
Em-c:k
( p)
1
AKTIEBOLAGET SKÅNSKA CENTRALTRYCKERIET
ÅRSBÖCKER I S VENSK UNDERVISNINGSHISTORIA
/[1926)
BOKSERIE MED. UNDERSTÖD AV
[ÅRG. VIJ
FÖRENINGEN FÖR SVENSIC UNDERV lSNIN GSHISTORIA
[Serievolyml9]
UTGIVEN AV B. RUD. HALL
[Årsvolyin 3]
B. RUD. HALL
UR DEN KYRKLIGA FOLKDISCIPLINERINGENS
HISTORIA
OTRYCKTA
AC~A OC~ SPRIDDA "\0.~~
UNDERSOKNINGAR
I.
I DISTRIBUTION:
~
~~~~
C. W. K. G L E E R U P S B O K F Ö R L A G, L U N D
Institutionen för Pedagogik
Uppsala Universitet
Anmärkningar·.
I) Ordförklaringar etc. givas vid volymens slut. Otydliga ·
eller felskrivna ord tydas i noter å respektive sidor.
<:!) Det stora flertalet citat äro nystavade i kommentarerna, .
enär dessa äro populärt hållna.
3) Upplösts hava sådana förkortningar, som fordra särskilda
tryckerianordningar för att kunna återgivas. Detta gäller
två tecken för »etc.» samt sådan dubbelbeteckning av n
och m samt halva ord, som i p1anuskriptet funnits angiven genom ett streck över ordet.
Den 14 nov. 1926.
l
Aktiebolaget
Skånska Centraltryck e ri et
Lnnd 19~7
Inledning. Med exkurser om lekmannaförpliktelser och om gammallutherska
särdrag.
Härm ed fmmläggas spridda act!t och smärre undersökningar om den viljefost.rings- och bestraffningsverksamhet., som
åsyftats, beslutats eller genomförts inom den kristna kyrkan
och i synnerh et inom Sveriges kyrka. Urkund er å klassiska
(men e.i å moderna) spr åk återges här på svenska och det för
första gåJlgen . :Med ett undantag är o även de Sl'enska källskrifter
förut otryckta, som här utges å gammalsvenska.. Däremot. har det
ej an setts lämpligt åt ergiva svenska för ut tryckta handlingar ,
så länge så mycket finn es otryckt. E.i heller utges delar av
såclan!t större, outgivna urkund er , vilka synas böra så snart
möjligt i sin hell1et bringas till trycket. Såclana äro t. ex.
domkapitlens protokollsbö cker , prostbö ckerna, Rudb eckii dag·bok samt de ur N eder sachsens kyrkoordning 1585 översatta
acta, nämligen elen största proststadgan i Sverige och de nya
inslagen i 1608 år s kyrkoordni.ngsförslag.
Såsom litteratur till dessa avtryck må anb effl llas dels de
arbeten, som uppräknas i und ertecknads snart utkommande
mulersökningar om Rudb eckii kyrka disciplin och om Den
kyrkliga folkuppfostrans m spruu g, organ och mål - titlamfl.
ä.ro ännu e.i fullt bestämda - , dels till själva dessa två undersökningar. I dessa b åda :fi1mas fl ertalet av· cle synpunkter utformade och de utvecklingslinj er angivna, vilka i föreligg·ande
kommentarer och exkm·ser påpekas mera sporadiskt, med hänsyn e.i minst till älllre tidevarv samt i vi s anslut u!ng till just
de i denna serie Ur den kyrkliga folkdis ciplineringens historia
avtryckta acta.
-- 4- --
Under hänvisning till elen framställning om folkuppfostrans
-och ej minst kyrkoclisciplinens syfte, som kanuner att lämnas i det sist nämnda arbetet, må här beredas plats åt en
framställning om de skylelig-heter varj e lekman hade i förhållande till andra - enligt kyrkans (och andra totalsamftUli:ls)
krav. Enär vidare elen svenska kyrkodiscipli.nens guldålder
uneler nya ticlen var garnmallutherdomens tid, må slutligen
några av dennas karakteristika framlägg·as jämförda med ·den
.s. k. ung-lutherdomens . (Såsom typ för den svenska gammallutherdomen väljes Ruclbeckius, som ju så ofta - alltför ofta
- prisats såsom elen mest karakteristiske representanten för
:äkta svensk lutherdom. F ör övrigt må tilläggas, att föreliggande bok tillkommit uneler förarb etena. till mina två förenämnda arb et en , vilka mer eller mindre handla just om honom
·Och hans stift.)
·
I hedniska länder, i Israel samt i den kristna antiken
,och medeltiden hade ungdom en dag efter dag· fått fostras och
'och leva sig in i cle äldres religion och uppgifter samt lära
.sig lyda de av ålder nedärvda familj e-, arbets- , samhälls- och
rättsorganisationerna. Än utan, än genom religiösa impulser
lärde man sig efter hand kärlek till h em, fosterland, moral och
kunskaper . En social, kraftväckande och fril1etsbegänsancle folkuppfostran var siikerlig·en redan tidigt verksam och det till
-en stor del blott genom mödorna och bero endet, genom sam-varon och kamp en för tillvaron, alltså t. ex. genom det offentliga och enskilda kolonisationsarbetet, krigföringen, skattebetalningen, näring·sgemenskapen samt. det utomordentligt intima
och alltomfattande samlivet i byarna. 1 ) Individens rättskänsla
·och det allmänna samarbetet framtvungo efterhand oskrivna
... ') Medlemmal'Da i germanska samhällen voro av ålder skyldiga att
1IJalp.a varandm och ansvara för varandra. En gammaltestamentligt, fornnordiskt eller gammalkatolskt färgad samhällstukt, sedestränghet och
ungdomsfostran fanns bland dem , fastän deras stamsläktingar och föt·fäder
st.~llt kristendomens, rättens och kulturens \' ärld inför en katastrof (i Rom).
Daremot hade en speciellt kristocentrisk religiositet svårt att förlikas med
:nrgerman~kt. kynne. Det torde nämligen varit för fria och blodfulla germaner ohdhgt att böja sig under korsets tuktan - ännu svårare än föt·
d eras efterkommande t. ex. på R.ndbeckii tid.
-5
eller, sederm era, skrivna lagar. Formulerade, skrivna eller eJ
torde mycket tidigt hava för efunnits oräkneliga motsvarigheter
till exemp elvis elen stadga, som år 1450 skrevs rörande fiskarlivet på Huvudskä.r och som gav föreskrifter i detalj rörande
skadegörelse å andras don , hinder för anclJ:a i· näringsfånget,
lika rätt för alla, samfälld hj älp åt nödställda ka.llll·ater, a.llmä.n åtlydnad av h amnfogelens tillsägelser, fiskens behandling
med sådan omsorg att fisldä g·et ej blev vaury ktat, stillhet
nattetid så att .fisken ej skrämdes bort, orätta namn p å eller
olämpliga uttal anden om fisk en så att ödet utmanades osv.
Vissa av clem som eJ "gjorde lagen" av naturen, för·
Även i Norden skipade folket självt rätt inbördes, "och konungens
hjälp var icke alls nödvändig, ehuru välkommen, niir han ville och kund e
göra sig besvä r därmed. Den lag, som gällde i Helsingland, var natUl·liglvis den, som nybyggarna förde med sig från sin a förra hem. Men i de nya
landskapen uppstodo nya behof, som framkallade ändrade rättssedvänjor
i vissa fall , medan åter där hvarjehanda gammalt kunde längre bevaras, so m
under tiden afskaffades i moderlandet. - Efter denna lag, som länge förblef oskrifven, dömde emellertid hvarje helsingelands allmoge för sig . .. .
Öfver lagen r ådde folket själft i hvarje särskildt land." (En bygds sammanträdande befolkning eller folkrepresentanter hade sålunda av ålder
haft eller togo de sig efterhand befogenhet och plikt att förmana, varna,
döma och straffa förbryt.are i omnejden). "En dom i gamla tider, vare sig
å konungens ell er å allmogens ting [i hednisk eller i kristen tid], för pliktade alla de närvarande tingmännen till de åtgärder, som tarfvades
för dess verkställighet. Och enär konungens ämbetsmän därvid ofta måste
vara ganska manstarka, så ägde de att äska nödig hjälp af tingsmenigheten .... Den som då gjorde länsmannen "följefall", väg rade att jämte
honom tränga in i brottslingens gård och framtvinga lydnad mot lagen han gjorde sig själf saker till tre markers vite." - När kristendomen
infördes, var brytningen med det gamla "ej så genomgripande, att folket
känd e sig tvunget att bortlägga sina mest inrotade fäderneärfda rättsbegrepp och seder. Hedendomen var ingalunda oupplösligen sammanvuxen
med det fornsvenska samhället. Å andra sidan visade det sig, att kyrkan
icke blott gaf ett väl behöfligt stöd äfven åt lagens helgd och det fredliga
arbetets förkofran utan ock erbjöd nya uppgifter för folkets medverkan i
allmänna värf." - Där kon~mgen ej t. ex. av dynastisim skäl behövde
falla undan för påvens apostoliska maktsträvnnden, där motverkade han
dessa men lwnde likväl gynna eller i varje fall tolerera de allmänkyrkliga
internationaliseringstendenserna i fråga om dogma, ritns och en statsjuridiken ej föregripande domsakt. -- Citaten om de samhälleliga dom savkunnelserna i äldsta tid enligt H. HJÄRNE Helsingelif (1901) s. 10, 22, 29, 13.
G-
måddes att följ a elen genom b'ång·. Lag satt nämligen ofta i
spjutstångs ända även då fråga var om individens skyldigheter
gentemot allmän välfärd och gentemot en moral som stod
J1ögre än egoismens. Respekt och lydnad voro ytterst grundade
på fruktan. Så had e fallet varit i gamla testamentet; så var
det ock inom förenänmda, yrkesmässiga arbetsgemenskap. 1)
Aven byn, staden , landskap et påverkade "den allmänna
opinionen" medelst uppfo stran, lagar och straff. Enligt både
hednisk och kriston åskådning· borde de ju känna ett l'isst
m edansvar för den allmänna moralen. Den folkliga rättsskipningen tog sig emellertid ej sällan groteska och grymma
former samt kunde t . o. m. shmdom bli ett slags TysDingshlandat follmöjc - alldeles såsom t. ex. de nakna yng-Jing·amas
årliga piskande varit det i Sparta och såsom åsynen av avrättningar ända in i sen tid kunde bland den r åa massan h a
över sig en anstrykning av fest. Dessemell an had e emellertid
foll;:domstolama och deras än clrakoniska, än milda domslut
en stadgael follaneniug bakom sig. Också förefmmos av ålder
skolade och mera välordnade rättsinstitutioner i samhällena.
Hade någon blivit dödad utan att gämingsmaunen upptäcktes,
borde mansbot erläggas av medlemmarn a i elen by, inom vars
r åmärken liket funnits. Och man skulle tvinga varandra att
unelerkasta sig samhällets lagar. Enligt en bonderätt vid
·Spangenber g borde grannama såhmda tillbomma förbrytarens
port, gräva on grav framför elen, stänga h ans b akugn, ej lån a.
honom e]d o. el. ; han skulle därigenom förmås att göra sin
samhälleliga eller moraliska plikt. T. ex. i trakten av Mainz 2)
r evo grannama eller samhället taket bort för den som felat,
') I Flensbm·g hotade sålunda. buntmakarna år 1437 en sk råbroder med
utestän g ning om han gifte sig med en viss beryktad kvinna, och uppre}Jade gånger framhöllo de skyldigheten att gifta sig blott med ärlJa ra
kvinnor. Och år 1631 utstöttes en skomakare ur sitt skrå i Helsingör för
att han "lånat hus" åt en fallen kvinn a, vilken mottog b esök av t. ex.
hödeln, alltså av den som var tillsatt att vid kåken och på avrä.ttsplat.seu
u tföra samhäll ets reuiugsdom. MATTHIESSEN De kagstregne (1919) s. 107.
2
Jfr G. L. v. MAURER Geschichte der Dorf1•erfassung, KONR.
)
MAURER Vorlesungen i.iber Altuord. Rechtsgeschichte I passim;. MATTHIESSEN De kagstregne s. 107, 115; H. REICHMANN m. fl. Eiu J ahrtausend (1925) I s. 296- 297.
-7 . Hn oTe ville hysa llOllOlll l'lJlancl. sio·o· Så förkastlig
.
·enä.r cl e CJ ' o
· l
1 skycldn. s1o·
oo·s elen, äkta man (pultron) vara, som eJ cunc e
o.
.ansa".
. M l t. mmor. pipor ouh flygande fanOl
t hustrun s slag. r ec
ru
.
h . t l t
mo
t'll b rfoo·cle'n anklaga mannen o c n va a ce
kunde man tåg-la \ .. ·.) li: un~lervisning i husbondemyndighet
- ett sl ags lanognp b
•
t
.
. l t . t l t Rivning·en kttncle utehh eller avs.. anu,t,
0 ch Rlltså l l US .l U U C .
l . f' n te sig med och t.illfreclsstäUcle ma.nnen,
'
. clre förhittrade på kvinnan för att
·Olll husfa~ eu~ Ol ~c0
vilka tydligtvis · vm mm
..
för att han
kränkt husbonclevä.rdighete n, an på mannen
hoo~
t ;Jli ohestraffat. I Darmstacltst.rakten lät man honom
laht
falle
i stililet genom samlu;·net lecla
. , en åsna , på vilken hustrun
tt bakfram hållande åsnan l svansen. .
..
'
'
,
å
.L
t
l
tt
eller
i
varj
e
fall
kunnat
ske
forutan
1\'Ieclan s c an s ce
.
. .
o O''
.
l
f tan
,o bib eln ' hade denna dels g'lVlt .cc..man
t.)•dh. o· lllVercan
. . ba
,xempel
"
. de eller någ·ot mildare hostram1lllgs
på mo t s' ,aran
il l .
.
L
els
aenom
J
e
sus
förkunn
at
h
elt
nya
och
m
c are
e.
f
orm
m
c
b
...
L
.
1)
dels
låtit
liksom
fallet
tillvägagångssätt mot felande 1J l o c el ,
,
.sa
.
') , t t v·n·J·e församliu-gs
mec11 e m o c11 eJ· minst cle förm·ättaähe ..I.J orde
.
·~ ' . , . ..
.
. t verka för sina mot.stå.nclares oc ovnga
J . I S fl era o·å.no·er : Förlika. dig
,))ortlägga sm a. bamudtaukar sanb1 t .
•· o ' o
·
") "tt: o·" det e onar est.
med mänmskors
m un., '
O
·oclet' brvter di o· emot så straffa
.
·
J
1 · f" · offrandet 1 m c1m 1J l
J
o
'
med dm Jroc er lOle l .. tt · · s1o·
: sao f"orl a• t l10 nOill c1et'· S]·u oo·åno-er
om dao
0
honom, och om lan )a rm
'..
f .. ·l · t sJ·u åuo·erfulle broder, so m
· ·
" . . · aåno·er bor n1an Ol a. a
o
.
.gen, sjuttiO ganger SJU o · o
.
J
, lla,,a förmana t individerna til l
.
l E o-ån o- nptlO'JVes es ns
·erkänne r sm sync. n o' o
o
.. l
l\'f tt 5 . 24 (J' fr 38-42 v.)· Luk.
• .. 1
t felande broc er. r a · ·
,
.strängare atgarc er mo
, Jfr 3 l\'Ios 19 : 15. (Och d et är detta bihel17: 3; i\latt. 18: 22, 15-17. . .
.' . sås m bevis för kyrk otukte ns
.ställe de hi era l'ldska kyl·koma Jdeb gen c.atlelrta• ·cpke eller fö o·a för att motli
nrs1Jrun cr - a sa 1
o
t
.gndomli gt-uytes amen g a
o
o
li
Ileristens inoTipande.) .l\'lecl
..
"tt l e ller uaO'OU va.n g mec
.
o
f
tivera en oro ra a c s
· " till rätta
(till-rätta• o •ftar J es us , ra.. tt a, VIs..
,. ,
"straffa·' i detta sa.maullang as) , .
·
• li .
·ä.mväl elen
· . . ·
_ 1· all synuerhet elen pav ga men 1
•
.
v1sa). Men luera.rlnen
. l t · hanclliug sa som
.
'
l .
l n·otestant1slm - to 11mr c e 1
k
_gammnlkatols a oc l gam m~ l ..
..
(r' l
•rlcli o· domstol; jfr här senare:
.stode det: bestraffa, ställa mfor r atta 'JC. 1{) .. o "] d cle - till synes .
OJ p t:
h J oh Rudb ecluus aro u an
Didaska ha).
· eu
1 ör försöka rädda eller åtminsto ne
få kyrkliga, so m fr~mha~a, at~ ~~~~~ n~ viio· Citerande Jesu ord om förhjälp a sin motpar~ m ll~ om~auc..\se. 01ot(saml. skrLfter I s. 381-382:
likning före off: rgavan papeka.r m~srr~l Bekänner för varandra edra synder!
jft· 380-381, 38o), att Ja~obs ~lanmb · t •. •ftar h emli g-t skriftermål inför
,
d
• •li . luerarkien mena , R~)
·ej,.. saso m en " p.a~ ~·a1 liave brutit var rtl1nan e mot, s.kole vi bekänna för
'
1Jrasten, utan nar '
o:
·
-8-
!)-
var bland flertalet andra folk , hemmen
uppfostringsorganen.
vara de viktigastevar annan och säga: Käre broder ·a b k"
.
•
. ' J• g e ann er att Jag haver o·J'ort orä tt
emot cliO' D ' k l d
., . a s o a e ocks a bed f" . ,. .
..
b
•
låte clig Gud! Och det ä. d t S JJ ak Obi ' ..'u annan och saga : Käre broder, för1 e · a o sao·er [5 · 16] · B d f''
I må bliva saliO'e" R" . .. . . . .
..""
·
· e er or var an nan att
.
"" . ar nr VIssel 1Ige n forsta steget till f"rl'k . .
..
..
o I nmg och hattr mg taget av den förfördel d
bliva J·u b elysta D
b t an e, men aven hans motparts skylclio·heter
·· essa e onas av R db ki
·
b
hibeleclitionen ( ·d J
u e c us 1 1Jans observanda i själva
VI
esu antydda uttaland
f" l åll d
.
Jn·öder) där Rudbecl .
h" .
.
. e om 01'1 an et tlll felande·
'
uus anv1sar t1ll det här
't
d
Jesus om "stJ-aff" 0 h f" ·l ' t
•
nyss CJ era e uttalandet av
01
1
c
a e se at felande bröd . (L k 17 3
,Je sus använt ett uttryck so J t d
er
u ·
: ). Trots det
Rudbeckii o"\•ei·sa"ttlll' .
m Je y er straffa och som båd e i Luthers och
..
'
ugar av OTtmdte ·t
man sålunda detta ord be~eck""
t ... x en ovei·sattes mec.l "straffa", låte r
f
ua. s ·lavan att fra isa
L"ätta. Ett g·ott förhålland
k il • ..
..
, sm ovan ' att öra till
' e s u e avao·abrmg·as
11
l
..
och "syndaren" samt
l!
o'
' me au c en fo rfördelade
'
me au c1en senare och G l 0 1 • ·
det för den förfördelade
.
.• : ·
uc · c J sa v1ktigt skulle
detta slnllle lyckas :yne va! ta ~tt tfa sm_ mo.tpart omvänd, att han, för att.
..
f
'
s a nnns one 1 frao·a 0 111
ali
""
smal'l'e el böra avstå
fr ån skadeersättning och
t aude kärlek '
r epress, er samt överhölja honom med förlå-
c··
. )
Detta mildhetsdrag framgår även därav att R d
.
.
manhang citeru tre au ·'-· J 'J l t "ll
u beckius l samm a sam. Ula JJ Je s .a en och det ' d
·
citerades å if .• 0 .
d
.
•
sa ana, som el] est sällan
•
JabavaJ. au e tJder av hard kyrk d ' . r
lo
mest i Rudb eckii sti'ft· "D
kall t ff
. . o ISC!p m, Janl kanske allra
·
u s
s ra a d1 11 .. t
• d
kall . ' ' .
uas n, Jla et du icke skall
lida fö1· hans skull' " "l\'r
·
~an s '
eJ utspnch ont 1· •l t
t
med deu det gäller att h
.
..
. '
) c e u an tala därom
'
'
an
LC 1ce mer o·or s 1o· sk lli
till
"Den som
..
l
""
b
Yc g
samma förseelse ,,
01nvauc el· en syndare, frälsar en ."·l f· '
..
l "d
.
overträdels e." 3 !VI os. 19 . 17 . S .
.
_sJ a . ran c 0 en och skyler all
•
· ' ' Yl · 19 . 14 (ha1· citerat nå o- t f" .. d
.
b o orau rat, enJIgt sammauhauo·et) . Jak " . 19 E 1 U .
1
tre som
de av 01.' P etri
det allmanna prästadömet. Tvdligeu ha. l
d
Ol OH e _a e u ta u om
•d
J
, r
Jos ess a o a b 1·l li
f.. f t
l)a a grupr)eruas förrJlikt'ol · .
..
seJ sammansm alt
enär l · '·
f" / .. t< ga or at are
hete r egentlige .. . l
'
c en oror a tades skylel io-u a.J o c esa mm a so m varje annan kristens.
"'
D enna sammaosmältninO' f" . u
l"
likhe tstecken mellan a·
"" .. louu~c as c ai:av, att kyrkan ide ligen sätter
, , , ena Sic an s1g och s1
.. t
•
dem Jesus eller i allmänhet hib l
. 't
ua pras er .och a andra siclan
fördelande g·enom sitt lJl·ott
-~ ~- gtn I . ett uppdrag at. Såsom elen för.
avsomu·a sw från
1 bl' 't
li
• b
,
oc l IV! veclerdelonmn
t.Jll sin "br oder" i l(J•J' t ' f"
s 1 orsam no· sa ställ l
·
.. .
dare" fientlig· t ill f" .
li
.. "''
c e sJg- nam 11geu varje "synOlsam ugens overhuvud (Kr' t )
h .
Is us oc tlll alla församlingens medlemmar eller m. a o . till G l
~arje församliugsm~cllem var ~~u~å ett sl~~:s
.~~-a~s ~·ex,~·esentaut, kyrkan .
~Itt. .till för syndarens omvändelse till Kr~s~us ~l .o r .~ a och borde göra.
.
' ' aJ e SJg m edlem men \'O re i
vanlio· Jneuino· fo" ·f " · l l l il
""
"" l orc e ac e er OJ Patl . h l
tt l
sådana, vilka hålla med l
. .. l us ac e u a at eu sträng dom över
c em som gora d et onda. Och i tredje art-ikeln he-
~ufö~·d: l;il;eiorcien ~~keel~~~. 11~ ~~d~~nJt~·s.;~~; ~le~sa
o,;:,
Av Henen själv h ade ju hemmen, föräldrarna, insatts att-.
vara de primära och i främsta rummet ansvariga uppfostrings- ·
organen. Och i avseende å tjänare hade husbönder och mat- .
mö drar övertagit de förras förpliktels er. Alla folk p å jorden
skull e ju varda välsignade i Abraham, enär Gud visste, "att
han befaller sina barn och sitt hus efter sig, att de skola
hålla Herrens vägar och göra vad rätt och gott är" .
I bibeln lägges baruens fostran ofta föräldrarna om hjät·ta.t; mildare barntuktan anb efalles av J es us och Paulus. Uneler ·
de n första kristna tiden voro hemmen av största betyclelse
för evangelii b evarande , och b åde gammallcatol<;ka och p åvliga
kyrkan verkade livligt för deras andliga sanering. Såsom så
ofta elj est göra pseudoapostoliska shifter och tlera kyrka- ·
fäder sådana uttalanden, som gå direkt tillbaka på ganila testa- .
mentet och som seelan ganunalprotestantismens stadganelen
skulle i viktiga del ar efterlikn a. 1 ) Resultatet blev emellerticl
ofta sådant, att många seloter klaga - väl även i viss mån
överdriva i sin klagan. Ej ·minst bittert klagar Luther t. ex.
i stora katekesen, och där angiver h an även allmänna bo te- ·
medel. Sålunda yttrar han exemp el vis följande.
"Både tmga och gamla sakna aktning och vönlnacl för ·
dem de böra hysa aktning · och . vör clnacl ·för . De göra i cke"
något av vad de böra, om de icke mecl hugg och slag driv as
därtill. Så dåraktigt som förälclrarna levat, l eva der as barn
efter dem . Man lever som om Gud gåve oss barn enelast till
vårt nöje eller vårt tidsfördriv, eller som om han gåve oss
tjänare för att vi skulle b egagna -dem blott till arbete såsom
man begagnar kor och åsnor. Det är som om det ej alls angin ge oss vad de l är a sig eller hur de l eva. Ingen vill inse,
att det ii.r fråga om en Guds b efallning, vars uppfyllande h an
str ängt skall övervaka. GLtcl h ar fördenskull givit oss barn att
vi e1liigt hans vilja skola uppfostra och leda dem; annars .
tjänade ju honom fäd er och mödrar till intet. Vid förlust av
Guds nåd är var och en skyldig att fr amfö r allt fostra sina.
l<änn er sig kyrkan vam både helig- och allmännelig. Hennes jordiska herelur
och rätta mecllemmar hade därför plikt att bringa varje orätt församl ings- .
medl em tillhaka till ett 1·ätt förh ållande till Gud och hans försa mli ng .
' ) Jfr t. ex. de apostoliska kou st.itntiou erna IV : 11; VII: ~5 .
-10-
·barn till g udsfruktan och till kunskapen om Gud. Till att utföräldrars ämbete och myndighet vill Gud icke hava bovar
·och tyranner. Han har befallt oss älska andra men hedra och
·vörda våra förälclrar. Det senare vore my cket högre än det
·förra. Man bör värdera föräldrarna såsom eLen dyrbaraste skatt
_p å jorden, alltid ·vara hövisk mot dem samt tjäna och _
.senare - försörja dem i ödmjukhet. Lydnaden mot dem rill
·Gud sätta närmast lydnaden mot Hans eget majestät, ty Gud
har satt deras stånd främst, ja i sitt ställ e på ;jorden. Denna
•Guds vilja och hans välbehag bör vara oss bevekelsegrund
nog till att villigt och glatt fylla våra plikter emot b::trnen. Varpå beror det väl, frågar Luther , att det nu finnes så
·många skälmar, som man dagligen måste häng·a., halshugga
och rådbråka, om icke på olydnaden? Eniir de icke velat l åta
uppfo stra sig med godo, har det i följd av Guds straff kolllluit
med dem därhän , att cle hava bragt olycka och lidande över
·sig och de sina, ty det hän dm· sällan, att sådana gudlösa
mä1wiskor dö en rätt och natmlig död. De gudfruktiga och
lydiga åter åtnjuta välsignelsen att få leva i god ro och . . .
få se sina ättlingar i tredje och fjärde släktled. Man vet ock
:av erfarenheten , att tillvaron av l1 ederliga gamla, välbärgade,
.barmika släkter beror därpå, att några av dessa blivit viil
uppfostrade och haft sina föräldrar för ögonen. Däremot står
·det skriv et om .-elen gudlöse i Ps. lOD : l ::l: Hans framtid Yarde
:avskuren; i nästa led vare hans namn utplånat". 1)
Till barnen rälmaeles i folkpedagogiskt avseende stundom
även tjänstefolket. Ofta ställeles cle båda grupperna Yid var:andras sida. T. ex. Ordspråksboken och Syrales bok anlitades
i stor utsträckning i avseende än å ens egna barns upp·fostran, än å tjänstefolkets, än å bådaderas . Palma, Ruclb eckii
medarbetare, framch·og bibelspråk för att påvisa befallningar
och sätt rörande barnuppfostran, och han citerar såltmda ay
Syrale följ ancl~ på tal om tjänstefolkets 11anclieclning till tukt
·och kunskap. Asnan bör få sitt fod er , sitt gissel och sin börda;
:så ock tjänaren sitt bröd, straff och arbete. Håll din tjänare
·Öva.
.1
') Fj ärde budet. Såsom å ett och ann at ställe dessutom följ es här
stort sett Bensows översättning.
-11-
gå
ill m·b e t e, s a· l1av er du ro för honom:
..l åter du .. honom
·
1
1
1
)
...
å
ill
1
an
vara
en
junker
.
Tollllllar
boJa
1a
sen,
fåf-lno S Y
l<
·
<
o> l
1 . bÖJ. a en tj 'inare. Håll cli.n. tjänare så, som vore
hugg OCl s ag
<
<•
•
•
Håll ·
·
chtt
eget hv.
e1
det
clu SJ...a.l v 1· TvJ clu behöver honom såsom
•
•
•
han
lör) er bort 1från chg, var vill clu få
du l10110m 1'll a, sa· att
<
<
t
söka honom igen?
...
Det är alltså i el etta såsom i fl era hänseenelen . on fogft
r
• t
us-en11·bo· eller el).. est r eformeracl samhä.llsåskåclnmg, SOlll
J\.l'lS
lio·o·er bakom gammitlprotestantismens krav å hemuppfostran
· lca lisk husag·a · Därför säo-er
ock en
ftnnan av
Rudocolo1 l_.)ftt nar
o
.
. .
.
bedcii vii.nner , växjöbiskopen Petrus J on~e : Curs:~s ~rlsitithO. . "När un o·domen i cke strftx vitrcler fi1tehgen cla.rtill hållen
lll S .
I< ·
o
t • l .. l
att han av barndomen läror, vad vart och ett s anc m·., 1uru
det aktas , äras och vördas skall, så följer ett barbariskt leveme i landet och vareler folket oböjligt så länge el~ leva. · ·
clem bliva så uti barndomen borts]ca.mda, att
·OC1J nlcån 0o·a< av
<
dem kan ingen seelan föra på vägen igen." Husbonclefollcet
borde tillse att tjänstefollcet bekom "aga".
Det patriarkaliska förhållanclet mellan husbonc~ efo lk ?ch
tjänare bottnade nämligen i den gammaltesb~ent~.1gt- somala
.åskådningen, vars kännedom är fundamental for ka.nnedo~ en
om folkuppfostran och folkundervisning fordomdags: Paulmus
uttrycker elen kort och väl på f ö~~ an el e sätt:. "Uh vartelera
ståndet sitta två slags personer : hogre och lagre. Dem som
över äro, haver Gud givit sin stav för att . cl~.rmecl håll a dem,
·som uneler äro, uti god skicklighet och orclnmg. De skola b e:
forcha Guds vilja. Med dem som uneler ä.ro, ~lav e:· Gt~.d sa
skic kat, att de skola låta regera sig och beVIsa sma ov~r­
herrar tillbörlig vördnad, hörsamh et och lydnad." I anslubung
till denna åskådning göras ju hustavlan och utläggningarn a
·däröv er till en speciell handbok i livsföring för var och e n
i hans stånd och rörande hans speciella förpliktelser.
I ordagrann enlighet med elen ne:lm·sachsiska. kyrkoordning en 1585 och i någon likhet med ~~chs~n~ W1ttenb ergs,
1\'I e klenburo·-Rostocks och Kmsachsens nagot tHhgare statuter
·samt med Sveriges kp:koorclning och tYå nästföljande kyrka' ) Här i överförd betydelse : fri, självs tämlig, otyglad, o]y(lig .
-
12
ordningsförslag kräves därför i en ovanligt ing·ående ,-isita-.
tionsstadga, som torde anbefallts i fl era. svenska stift å IGOOtalet, att barnen skulle vara föräldrama lydiga., gäma låta sig·
rätta av dem, icke vara föräldrama motsträviga eller n eka.
bliva i skolan, i tjänster och i hantverk som de blivit satta.
till, icke beclriva skallestycken och otukt samt icke upphäva sig
emot föräldrarna med svärjande, slående eller annat våld
eller neka försörj a sina gamla föräldrar, när de till män av
föräldrama hulpna äro. Man borde ej tillstäd j a pigor och dräng al'
hålla om nattetid dryckjom, förargliga danser och sådant.
1
straffvärt. ) [Jfr här sechn avtryckta stifts- och visitationss tatu ter!]
Sylll1erligen många hem gåvo tydligtvis en utmärkt, gocl
eller å tminston e försvarlig barnuppfostran och bamunderYisnuJg; många ktmcle däruti säkerligen vara mönster ä l' en för·
senare tider. Men alltför ofta stannade haven å hemmen vicl
ett principuttalande; alltför ofta tvangs kyrkan att undervisa.
och fostra så, som om ingen undervisning och fostran gäves
i hemmen. Dessas prestationer' ökades sålunda ej i paritet
mecl kyrkans. Denna tvangs av Kristi kärl ek cless mer, ju m er') K 23 UUB. Bland andra verkar Rndbeckins ej sällan för ökad
mildhet emot tjänstefolket - liksom han i viss mån söker förklara och
därmed ju i viss mån försvara vissa. av de förseelser, so m de fatt iga plä-gade göra. sig skyleliga till. I predikan å 21 sönd. e. tref. ytkade han t. ex ..
följande . Av berättelsen om konung-smannens tjänare (Joh. 4) hava bådeherrar och tjänare "till att akta, huruledes de iubördes skola vara till siunes, nämligen alt de glädjas åt vars annars medgång och äro bech·övade
av vars annars motgång och olycka .. .. P å det att detta må ske, så .
skola de som her mr äro, icke vara såsom lejon och bjömar i deras [=sitt].
hus, att var som får se dem, fruktar och skälver för dem såsom för sin
fiende. Utan de skob vam milde och fromme emot deras tjänstafolk, så
tmna deras tjänare dem åter allt gott igen och göm dess välvilligare vad
dem bliver befallt .
[Ef. 6, Job 31]. Husbönder skola icke allenast Vll-l'a .
milda emot sina tjänare utan såsom konun gs ma.unen undervisa dem ut.i
deras kristliga tros - och l'eligiousartiklar, så a~t ock de kunna lära. känna
Kristus och evinnerli gen saliga varda. Tjäna re oc h tjänarinnor åter skola .
efte rfölj a denne . konungsmanuens tjänare och höra, vad den h elige Ande
säger Kol. 3: 22-24 [Varen lyrliga .. .]. Nät· så går till, så står vii! till i
husregementet och det är Gudi en hehaglig ting."
o
o
Emellertid skulle det dröj a änuu 215 år innan husaga n mer eller·
mindre fullstämligt förbjöds i svensk lag.
-13.. . tid förmåga eller lust ::ttt fylla
.. "llrarn::t hava f og::t
'
· "Il
-elen såg f ora. c
- .. l
. · hemmet voro e) sa. an
.ft Barnens bre mua.I l
l
sin höga uppgi tt. l m Jcyrl can ge·a'' . Fo"l·äldrar
,
' kamrater, m sdiametralt mots a a c e
t n unelervisning och tukt, och
l"
le ofta. de unga u a
f' .
bönder a.muac
.
litför ofta fallgrop::tr och snaror Ol
de förras exempel vol o a
. l som de voltuninös ::t clomsDen råhet och omol a '
, t
l
o(l e senare.
. ..
. l".
måste ofta h::tva föregat s o c l
l 11 n eJ sa.llan avs OJa,
.. t
m
proto w e
..
b.· tfälliaare h emuppfostran an .. o.
.
·åtföljts a.v en annu ns
o
l aar bevittna.
ll ..
å
-el en v, ra. c abc
t.
borde lemvet å det a manna
I en god hemuppfas l an
l .. ..
Både Mo ses
fi
båcle resonans oc l nanng.
J11'iistaclömet kunna lllla . . .
. . .
an att ingå ett pactum
l cle förbJucht memge m, c
och Salomo la rrudakti. o· ell el. att ll ålla' med och vittna me c1
el
ttu·pc me en o.,
.o
l E Ii at Ps . 141: 5 skall man
il . ringa 1 det onc a. n b
l
.
.. det O'år dem ill a. 0 e l
n ågon stor e et
}
0
l . f' de rättfärc11ga, nar
allt.icl beC]a or
. l" ·e l g·enom elen till synes gans 'a
l t
ål l ken vill sporra a.sal l
·Orclspr cs JO
till·"ttavisar människor, s n ...
mina en att den som
I a
l .
clubiosa sal
b
t ..
len som smickrar mec sm
.
''il.lner mera ynn es an c
l1gen
1
·ttmga.
t'll 1 1 folket sacle J esus:
)
l
te a
.
.. l el t
.l .J
.
l världens ljus. Man borde vane a. e
I ä.ren JOrdens salt oc l
l' .
lt giva och låna åt dem
. dl
t , t den som s ai' san
.andra km Jene a
..
.. erna. välsio·na de förbanMan skall a1s1ca ova.nn
''
o
l
b ..
.s om ega.
r
a.
.
'
.
l
t
l
e,
..
,..l mot de 1a anc e, lJ ed]'. 't' för de försmäclanc
...
n::tncle, gora 'a:.
t . Paulus uppmanade hela forsa.muppsöka det forloracle e c.
' l
dare - visserligen
.
t .. - t l t mot upp en J ara syn
lingen at o va u c
t
Pa.uli eller prästens ledibland med men ock flera gånger u a~. t
Faren alltid efter
byao·en varanUJ. a . - · · ·
ning. "Trösten o ch upp o b
,. .
n t I som ä.ren
..
l t o· l mot varandra och mot 'ar ma .
cc
.att gora c e ooc a
lt
el' . ande den i synd fallne!
·ätten mecl sa c mo Ig '
l
Ii
:mule ga, upp1
. o· .
Jå det att mgen av Be er
<<Förmanen varandra alla da.,ard, .. -bll·"aeri tv vi hava bli.
f .. l .. l l o·enom syn ens ec I a., ' J
må varda or uuc ac o
_ ll ,' . första tillförsikt intill
vit delaktiga av Kristus, om Yl hå a 'ai
E' l lott till lärjungarna uta.n
M
23· l o f . Syr. 19: 14; Ordspr. 28: 21,
I) 3 Mos. 10: 6 j 19; 17 ; 2 r' os. . . 'd . .s, 'älvständio-het i andliga tiug
. 1. l
. do ck varl e sa an l
<>
23 (jfr v. 6). For llUC en va~.
k.
t T , den som ej lydde prästen, skulle
·
J emot prasters ap e · Y
. • t) .·d
t
:som res e stg npJ .
.
llfcl föl' a denne även (och el mms ' l
·dö. 1\fenighetens lJlikt var att a l
l
Jl'eli giösa meningsskiljakt.igheter.
-
14-
iind en." "Låtom oss akta p å varancl f' '
r a or att U}J}Jli lra t'll
lCl.l-1'
·· le l( ocl l go da gä.rnino·a.r .
r c .·
l
]" .
•
<>
•• , Olmanande varandra" « l r ·
.
c 1g en partunä.unislca seelan 1
· 11sa 1från
va.macl, vetande, att 'en .: l lO~ e~.l ~Uer två g·ånger blivit
· ..
sac au ar forvån d 0 11 f .. 1..
S.J a1v med sin synd " 0 J1 J k
·
c Ol'f omer sio·
.. l
·
c
a o b framhöll tt l
b
vane er en syndare f. · J
..
' a c en som om.
•
1
an
1ans
va
o·s
J
f
..
fran döden och ö ve J l
'b •
l a, um ra.l sar en s ,.'il
r s cy er en my cJe e l t
.c
Det J • å •
.
n w av synder l)
.. ..
lat P< statts, att ett slao·s helt r
• •
•
for forsamlingsarb ete t . f" . l
o
n.) a ocll fl'la form er
f l
•)
m Ol c e s uneler den all
f" t
Je en. - Lämnande riktio·hete h"
<· ra
ors a. kristna
15
n a.rav obestridd ma·
')
,
man c1ock
''il
'
l 1 ess. 5:11, 14-15 · G
3; lO ; Jak. 5: 20.
,
al. 6: l ; Ebr. 3: 13-14; 10: 24- 25 · Tit
s 13 ?.) Jfr HARNACK i Tex t'e und Untersuch o·
,
'·
:. . 7, att det var fö rsamlingen som l tll
un.,en II s. 139. Han p åp ekar
avvJstt och döma falska lärare
·f
s n e upptaga och pröva vanclt·areu
··
' 'att01 ara
med .profet
"o·elii f"o:•es k l'lfter,
ansvam för
.·
t
.
el' oc 1l 1··aJ·are eulio·t evan -'
'ltt d t ·
•
' ' P 11 Va a str!d,o·bete . · f"
"'
'.
e eJ sta r vem so m skull d"
"
l eJ orekommo. Vidare
tzll fl U.l'nac k s slutsats el".
e
opa
etc
Men
d
t
•
·
·
'
e ma. l vzss m otsa"ttn'
'
U.l U.V t'.l ll"ao·tras
tt·
· lU O.
medl em förvisso icke hade full ;:t~ 't;'t. ~J.· oc h en (döpt) fö rs amlino·s~
d e~ . roll, prästen och l eviten en , a l ~ ~ d:ssa häns ee nd en Ö l·e t't>~"o·a
reli::,Tiouer. De hemska. straffdomm·sa~nma._ l~a.ft l bade judiska och hedniska
o. a. för sådana. ·'brott" l ·1
, ~ om l sra el uttalats Öl•er AJ.·ous so" .
I
.
,. JOIC e va l'! t a.vsl ...
d ..
...
nez
eke hellei' l avseende p å lärotroh t :a.~ 1mu e aven for urkriste ndomen.
gamla testamentet. P etri ocl p Ii e
og denna näntlige n avstånd Ii-ån
hreven gåvo stöd f'o" .
b l a.u utta.Iaudeu i apostlagärniu o·a.ru a ·l
1 en
etydand e ... t k
o' • oc 1
avseende å tuktan och avo·ift . ~ l~las ma. t, som fann uttryc k bl. a. i
som hestämdes o·euom a
ei. uaruas och blodskändarens o 'l'S öde
påta lio· lik
"
, pos aruas bannstrålar (A Jo· 5 l K
. ,.
u,
' • .g o
het med .i\iirja.ms Korahs D
~o· ;
or. 5), ha,·a en
mauga andra folkli<Ya. uppror~- elJ . ' h ata.us, Ahu·ams, AJ.·oussöueru as oc h
"D t l
b
el ny etsmakares 1· o· 1
e o v apostlarnas lära" ... till
.,am a. testa men tet. _
samt prästedio·a. och J l
' a.! . stoL' del ett uttryck för den o·e
"
b
e nna.nuakyrkau D
" menl..,) : "Anställ ingen o en.1 h t t
'. . . en yttrar härom (kapitel 4 l C)
J) "
..
g e u an sti fta fast
f 'l
' -,
om ratt' Se ej till
.
..
' ' mera l'I C bland de str'd l '
so
nen
nar
dn
ti
llr"
tt
.
l
auc
e.
}leJ
a aVIsar någon för haus fö rs ee1ser! .. . Bortvisa icke den lJe h"
o.ch säg det ej vara cliu eo·endol~~~n~~ · . uta n dela allt med din br oder
sma. hopålar borcl e hall f'' 1., .
. .
at en from vamlt·are ville sla· ned'
.
'
c
a c r1va sJn n·· .· .
· c
De.n eJ ville läm, borde man håll
. a.I.~u ~ (ba.utverk) eller lära ett yrke.
Kri stus. Åt en profet boz·cle
a ftslg l r~n, ty han sökte viuuino· o·e uom
ma.n e er bon t 1
o "'
0 rJa, peuga.r, kläder
d F
.
es une en ge av sitt bröd vin
0
k ll
. . u n u es m o·eu . f t (
,
,
s u e man själv 0o·e de!ll ( l '. k t) • "'
lJl O e att utdela dessa o·åvo r)
l"
cn e
at de f t t'
AJ
"'
'
ge Il ande. Evangelium nämnes fl e .
•
a Jga.
lt horde gö ras i e l•anla o·e
·
Att }Jresbyter er föo·a o t l la ~<Yano·er·
': .· '"' u eJ.
•
·
· o'
m .n as 1 D1da l ]j 1
ma.u ge nstädes avsåg vad vi skull e 1 Il l ... ; s ca: a, eau bero på att tite ln
ca a lJR pprast, medan biskopen nämnes
f.·
U
'
15-
därjämte betona., att det säkerligen ännu alltjämt och fram-för allt funno s sådana institutioner och vicltogos sådan a åtgär-der , som förekommit äv en ibland judarna och grekerna samt
varit kända av Jesus. Det nya är vä.l förnämligast, att försmnlingsmedlemmar nu - för en tid - måhända erhöllo mera
vidgad e uppgifter än vad fall et kanske varit i hiera.rlciska
kyrkor före och efter deras tid. Prästema, diakonerna o. n.
för samlingslärare och församlingstjänare hade förvisso större
inflytande och mera reglerande verksaml1et, än va.cl dåtida
stadganelen direkt giva vid handen. De olika. kyrkorna och
p eriodema voro nämligen då liksom alltsedan mera till graden
än till arten åtskilda, Ty bibeln, som jämväl giver mångil
föreskrifter om prästmakt och organisationer, var rättesnöret
för dem alla., och menigheten kunde förvisso ej ännu r edil
sig utan ett slags a.nclligt förmynd erskap i fl ertalet hänseenden.
Att urkristendom och gammalkatolicism ej voro diam etralt
motsatta varandra. i fråga om allmänt och ämbetsmässigt
prästadöme framgår t. ex. därav , att fl era stora kyrkomän inom .
varelera p erioden yttra sig· på tämligen likartat sätt i fr åga
om allmänna prä.sta.dö,met . 1) Dida.skalia o. a. pseucloapost.oso m ofta var den egentliga församlingsh erden (ofta sålunda vad vi kalla
kyrkoh erd en): Däremot : Texte u. Unters. X.,'(V s. 272.
1
) I
sitt korinterbrev citerar CLEMENS ROMANUS bibelordet, att
Herren ville nedlägga. alla Kristi fi ender, dvs. dem, som sa.tte sig up11 emot
hans vilja. L åtom oss därför, fortsätter han , själva. göra lu-igstjäust och giva
akt på mecl vilken punktlighet, villigh et och lydnad våra medkrigare utföra befa.lluiu garua! Ej alla kommend era över alla eller över tusen, hLmdra,
femtio osv. Men va.r och en bör }Jå sin plats. utföra det, som på.lägg·es ay
konung och härförare. D e stora kunna. ej undva.r a. de små och de små icke.
undvara de stora. Allt är sammansatt av olikheter, och just däri ligge r
auväuclbarheteu . Lemmama äro olika, men alla. underordna sig samfällt, på
det a.tt h ela kroppen må bli frälst.. - Arbeten med varandra, kämpen, löpen,
liden, vilen, upJlStåu med varamlra såsom Guds hushållare, medhj älpare
och tjänare " ! förmanar IGNATIUS i brevet till PolykaJ:pus.
·
[Jfr J es. 1: 16-20 och Justinus Martyrens 44:de npolog·i! BASILEIOS'
ståndpunkt framgår t. ex. av hans shivelse till prästerna i Taa·sus (c: a 372), att
det h os meni gheten ej längre funn es uppbyggels e; ej h eller rättad e elen
felen, hade medlidande med de slu·Ö}Jliga eller försv!u·ade sina sanna brö·
der - klagomål, som Rudbeckius o. a. ännu 1000 a 1100 år seua.re höjd e
-
IG-
1iska skrifter skatta församlingen högt: icke såsom blott föremål för prästens missionering, icke såsom hans enbara tiondegivare, såsom stundom fallet blev i katolska kyrkan. t) Au"·us~ tinns tillät lekmän att mottag·a både bikt och meddela avlösn~ilw
~ åtminstone då i trängande fall ingen präst var närvarand:.'
Detta var emellertid oförenligt med vare sig en ]\'Iose
-e~er en bmocentius III:s åskådning. Påvekyrkans u1bördes
hJälp är av en annan art än den, som nya testamentet och
l
' senare, elen unge Luther närmast åsyftade. "De som tillhöra
·den stridande kyrkan, unelerstödja varanclra g·enom olika tjänster av andlig art: av den enas gocla verk bill· den andre
·delaktig, individens förtjänster äro en nådekälla för samfundet
liksom han å sin sida har del av dettas nådeg·åvor. Den en~
beder för den andre och för kyrkan; denn a beder för indi·viden, och honom komma frukterna av de gemensanuna kärleksgäl'llingarua till godo" etc. 2) En sådan "hjälp" av eu
~ världsfrånvänd, präststyrd kyrka upptager ju föga ay det all·över förhållanden a å sina verksamhetsfält. I inledning-en till sin }Jredikau
·om askesen liknar Basileios den kristne vid en Ju-igare. Detta har ej, så~ ~om ..Harnack ~·.a. an~agit, sin g r·und däl'i att han ristats i krig t. ex.
1 Afi-ika, utan dart att btbeln använt denna bild].
Enlig-t TERTULLIANUS kan vilken god försam lingsmecllem som helst
: r epresentera församling-en och J esus. Huru livligt ha u önskar samverkan och
~ tror på ett slags allmänt }Jrästadöme, framg-åt· av följande uttalande (Om
boten § 10) : En kropp kan ju icke vara glad, då någ-on av dess lemmar
plågas. Nödvändigtvis måste han i sin belhet känna smärta och medverka
till tillfrisknande. l både den ene och den andre lever ju kyrkan. Me;
1
k;•r kan är Kristus. Om du alltså kastar dig till någ·on medbroders fötter,
~·sa_ omfattar du Kristi fötter och am·opar honom. Och, omvänt, om medbro?erna fälla tårar över dig, så lider Kristus .och anropar sin Fader. Lätt
· ernar man städse, vad Sonen beder om.
CLEMENS · ALEXANDRINUS har i motsvarande hänsee.nde sin tanke
icke på ett visst prästerligt ämbete utan på sådnna kristna som äro
framståen de ge nom personliga företräden. ORIGENEs har både lekmän och
}ll'äster i tankarna och undergräver därmed en lJrästadömets allsmäktio-a
au~iori.tet. Prästerna skulle förvalta boten men borde hava personliga f~·­
utsattrungm:; de skulle hava Kristi ande och el· låta sio· överväldio-a ,
l I el vetets portar. Det hä1· sag-ts om Clemens och Orige nes:" mest-adels
.
"' '31
euli<Yt
- HOLL Enthusiasmus sid. 228-239.
"'
~ fäst
1
2
)
)
Enligi ACHELIS s. 283, 284 i Texte und Untersuchuugen XXV.
KOBER Der KirchPnbann (1863) s. 239-240, jfr 506-507.
-
17 _:_
.~männa
prästerskapets förpliktelser, och dessa voro därför
tämliaen okända och ouppfyllda, då reformationen framtvangs
för
befria menige mari ur omyndighetstillståndet De för.blevo det ock sedan i beklaglig utsträckning uneler ännu ett
:sekel då ju okunnigheten och hjälplösheten varit så stora
.och ~l å d~n unglutherska reformationen mångenstädes snart
·Övergick till att bliva en gammalprotestantisk reformation ,
-där prästen bibehöll viktiga delar av sin foma. yttre makt,
:sina politiska intressen och sitt gannnaltestamen~hgt betonade
_ideal. Luther hade haft för hög tanke om memgheten. Han
blev desavuerad och missmodig; optimisten blev tidvis pessilnist..
·Calvin hade allt för ringa förtroende till mängelen och gjorde
i sin stränghet föga för det allmänna prästadömet. 1 )
Luther hade emellertid visat vägen till J e sus och till
bibelns allmänna prästadöme. I sin skrivelse till adeln 1520
~ tadlar han "påhittet" och "hyckleriet" at.t kalla blott påve,
biskopar, präster och munkar det andliga ståncl~t. "Ty i sanJuuo· äro alla kristna av andligt ståncl. ... Euhgt l Kor. 12
äre"' vi alla en lekamen, men varje lem har sin uppg·ift, därmed han tjänar elen andra, ty vi hava alla . .. ett ev~ngelium,
·en tro. . . och enelast dessa åvägabringa ett andhgt eller
·1als
.· tl'
. 1g·t follc . . . . Enliot
o Petr. 2: l ärc vi ett kungligt präster:skap, ett heligt folk, och enligt uppenbarelseboken har Jes:ls
,genom sitt blod g·jort oss till präster och konungar. " I s_~l
:st 01·a katekes (S:de budet) betonar Luther att den ~ne bor
bestraffa den anclro för synd. Och i sin konunentar till J oels
profetia säger han: "Du har en granne, du käru1e~· hans le~ verne och seder; för din själasörjare äro de antmgen helt
-okända eller föga kända, ty huru skulle m~n kunna känna var
och en? Om du alltså ser din granne rikta sig genom orättmätio· vinst leva osedligt eller vm1sköta sitt familjeliv, så
förm:na hoJ~ Om först och d et med mildhet, att han tänker på
. sin välfänl och undviker förargelse. Vilken helig gäming· g·ör
du icke om du på så sätt kan vinna honom!" Enligt Luther
lJorde vi alltid vara varandras hjälp , på det att Herren m~tt~
~få ett andligt hus , el. ä. en rätt kristlig församling, varuti n
:u
•) Jfr GALL! Kirchenstrafen (1879) s. 24-25, 29, 270.
2
-
-
18-
alla vore lika uti en tro samt lagda och fogade till varandra,
och inneslutna uti varandra genom kärleken , utan all ondska.
och skrymteri, hat och förtal. Luther och efter honom t.. ex ..
P. Palladins i · Danmark, 01. Petri, 1) vår kyrkoordning 1571
samt kyrkoordningsförslagen 1608 och 161U 2) framhålla de
medluistnas skyldigheter och rätt t. ex. att mottaga synda-·
bekännelse och giva tröst, att sålunda vara lekmannabiträden när som helst i syndanöd, vid bön och vid behov
av kristendomsundervisning. Och vissa tyska och nordiska.
kyrkastatuter inrymma ett ej ringa inflytande åt menighet en
i avseende å församlingens r epresentation, kyrkoekonorni oclL
tuktverksamhet 8 ) men tala vanligen föga om le]unäns skyldighet att personligen i enrum påverka varandra i god riktniJlg' 4). [Bland dessa ville emellertid ingen utom Martin Luther ·
och 01. Petri giva lelunän rätt att såsom prästerna meddela .
syndaförlåtelse; det stred nämligen mot g·ammaltesta.mentliga..
intentioner]. 5)
I en predikan inför sin konung beton ar Hudbeckius just
- förpliktelsen att påverka: Var och en rättsilmig kristen skall
påminna sin medmänniska och varna för Guds onåd; ty fela
och synda det är lätt, och det händer med en hast, meiL
känna sin synd, ångTa elen och göra en sairnslcylclig bot för e-.
kornmer människoma svårt. Därföre behövs det väl, att hon_
bliver straffad och påmind av en annan. Det skall syndaren
med största tacksamhet upptaga; elen som sig gärna straffa .
låter, han vareler klpk, men den där ostraffad vara vill han
bliver en dår e. Alltså kan en människosjäl varda rättad. ' hulpen och b efallen genom en annan, när hon tillåter en a~nans.
') Samlade skrifter I s. 386.
') Kyrkoordniugen s. 62. Förslaget 1619 s. 411.
3
) GALL! Kirchenstraf en s. 67 -G8.
4
nämnes iutet t. ex. i det från Nedersachsen lånade·
) Därom
tillägget i Sveriges kyrkoordningsförslag 1608 och 1619 (~. 518 o. f .) där·
en mängd bibelspråk citeras "om alla Guds ords åhörares ämbete". Vi~ser­
ligen är det där närmast fråga om kyrkoh e1·deus in stallation, vadan plik-tel'lla mot denne komma i första rummet. Men det talas ock om å tlydnad
mot Guds ord i avseende å försam !ingens och in d i videns egen v ä o- till
frälsning, vadan det allmänna prästadömet ock kund e förtjänat påpek;nde._
") Matt. 16: 19 ; 18: 18 ; Apg. 20: 21 - 22 ; - 4 Mos. 16 ; 2 Krön. 26 kap ..
19
förmaning; hon kan göra bot och bättri11g och därigenom
komma till Guds vänskap igen och till en evig salighet. Därtill hjälp e Gud var och en! 1 )
Att de bibliska och lutherska uttalandena om allmänneligt
prästadöme r efer eras och inpräglas i t. ex . Ruclbeckii och
Laureiii stift (Västerås 1619-1670), framg år av prosten Gi.i.thraei shiftligen b evarade anförande om kyrkotukten , vilket här
(s. 85-04) avtryckes i översättning. H an hänvisar till fl ertalet
a;v de uttalanden i gamla och nya testamentet samt aY Luther ,
vilka här ovan citerats, samt tillfogar följ ande: "Kyrkan i dess
helhet och var och en i;1om densamrn a tillhålles att hava akt
icke blott p å sig sj ä.l v utan även på amlra., så att nitet för
fromhet och goda gäminga.r är l evand e bland oss . ... Det är
uppenbart, att en sådan "censm " och tukt [i bibeln J anbefalles alla. gentemot nästan . . . . O att hänsynsfullhet och
Tättrådighet nu r ådd e bland de kristna! Säkert vm e vårt liv
angenämare; men nu höra vi intet annat än tadel, falska anklao·els
er , il l villigt bedörnand e och ömsesidiga beskyllningar.
o
Varje kristen borde tänka på a.t t han h ar Guds befallning:
att förrnana och rätta sin broder. "
Sådana på en gång milda och enträgna uttalanden höras
hos oss allt oftare i och med det att en mildare strömnin g·
börjar bli märkbar (blaml annat genom de blivande biskoparna.
J oa.nnes Ter serus och ,J oh. "Matthi::e) J G37 o. f. Så t. ex. b etonar J oh. Nlatthires broder Hans Matthi::e (i sin bo k om
kyrkoclis ciplinen 1G38 s. B v:o), att "var och en i försam-lingen är skyldig att hava ins eende med sin nästa, honom
undervisa, t rö sta, förmana och straffa, efter som behov kan
göras " .
Att med ord och lämpor vända felande in på ångerns.
' ) 1tiatt. 18: 15-18; Jak. 5: 20; Ordspr. 27:5 -6 , Beatum regis sceptrum s. 312. - I predikan på den 21 sönd. eft. tref. yttrar Rudheckius.
följande (på tal om Rom : 10: 17 och om konungsmannen i Kapemaum) ~
Tron är ofta i beg ynnelsen svag. "Dock kan hon sedan genom Guds ords.
flitige hörande och betraktande . . . så · bliva stadfäst och förmerad, att en
ock andra med sig undervisa och styrlta kan." Och i sin märkliga botpredikan över Dan. 9 (s. D2) maltar han var och en att ej följa ens sin
bäste vän till dryckjom utan hellre r åda b åde honom och sig självdärifrån.
20 <>ch bättringens väg, därtill saknade emellertid församlingsmedlenunarna mestadels nödig kunskap, vana, framställningsförmåga och auktoritet. Ännu unel er h ela eller så gott som
J1ela 1500-talet höll nä.mlig·en svenska follcet på med att inprägla det minsta minimipensum: lilla katekesens textord,
bland vilka de flesta :ju varit för eskrivna redan under tus en
.år; uneler större del en av 1600-talet hade man den till synes
Jnycket svåra uppgiften. att därjämte. inhämta dessas lilla uttydning och ännu svårare: att m ed något eget ord
kunna besvara n ågon enkel fråga om elen Ju·istna tron och
:sedeläran. Först unel er seklets senare hälft beg'}'nner ett nä.mJlvärt antal i · varj e församling lällllla sitt analfabetstaclium 1).
Dii.rj ämte hade det katolska och i betydande mån även det
_gammalprotestantiska prästerskapet .:..._ i enlighet med g·amla
testamentet men i strid med Jestl åskådning· - vanligen h elt
JJ åtagit sig de medkristna fostringsuppg"ifterna. OI. Petri, Rucl.beckius o. a. ändrade visserligen elen av Luther , L aur. Anclrere
·och 1526 års översättning av nya testamentet använda formulm·ingen: Siig det till kyrkan! till att lyda : Säg det till församlingen! Men Rudbeckius och svenska kyrkan hancHar ofta
fortfarande så, som om det stode främ st och framför allt
·"pastorn", "biskopen". Ännu lektorn och prosten Giithraeus i
Västerås stift yttrar i sin nyssnälllllcla fram ställning om kyrko-tukten (§ G), att m ecl församlingen förstås dess styresmän (i
Matt. 18: J es u or el om förhållandet till felande bröder ). Ovanligt nog åsyftar h an här visserligen närmast ett kyrkligt-borgerligt kyrkoråd något som ju principiellt sett måste
innebära ett betydande framsteg utöver t . ex. p åvekyrkans
vrästvälcle. Men älllln läng·e var det så, att präst en vanligen
innehade den verkliga makten äv en i sockenstyrelseu.
Inmängda ibland nedärvda institutioner och missförhållanden synas ju här ligga vissa framtidsdugliga upp slag till
·en allm än uppfostringsreform inifrån samhällets eget innersta
·djup. Rudb eckius o. a. synas tro på möjlighete n av en sådan
·utveckling· i Sverige. Och det är intet tvi ve l, att deras för') Jfr HALL Till Ruclbec ldi karakteristik s. 31 o. f. (Årsböcker i svensk
lUndervi sningshi sto ria X).
-21hoppningar ej lcOllllllit fullständigt på skam och att deras
åtgöran den för att frammana religiös t-s ecUig-a insatser av el e·
förförclelacl e och av clet allmänmt prästadömet varit flera och
större än vi känna. Vicl oräkneliga tillfällen (t. ex. vicl en -:skilcla samtal i hem, biktstol och sockenstuga, om vilk\1. källorna just ingenting förmäla), kunna biskoparna och cler as·
"medhjälpare" h ava "uppfostrat uppfo stra.r e", elvs. verkat för
det allmänna prästadömets mission erande insatser i omgivningen. Och det torde ej vara tvivel underk astat, att elen
allmänna kyrkliga uppryckningen und er slutet av 1500-talet
och förra h ii.lften av 1600-talet också funnit sitt uttryck i, j ru
ä ven en hävstång i just en sådan inr e mis sionsverksamhet
bland och av församlingsmecllemmarna. Föga är det b ekant
därom , enär hithörande insatser ing-ing-o i elen enskilda själavårelen och därför vanligen ej nedtecknades. Detta ä.r dock
ska.cl a, ty man bringas kanske alltför lätt att tro , att all go d
påverkan skedde genom prästerskapet och ingen genom någon
annan. Dvs. , det allmänna prästadömets insatser och de förorättades tilh·ä.ttavisning-ssträvanclen (s. 7-9) ställas av hierarkien
~tllt för mycket i skuggan i kyrk ans uttalanelen åtmiJlStone.
Och i ej ringa mån torde så varit faUet även i levande livet.
Särskilt stora likheter i avseende å pril1eiper och kyrkliga
Jua.ft resurs er förefinnas m ellan gaml a testamentet, gammalkatolicismen (före 500) och gamm alprotesta.ntismen. 1 ) !VIe el sistnämnda, uttryck avs es jn de protestantiska kyrkornas mest
framträdande karakteristika särskilt 1mcler 1500- och 1600-talen.
Det är i synne1:het uneler dess a tre "gamm aldags'~ -p eriode r ,
kyrkotukten h aft si na uppg-ångstider och sin kulm en.
på
1) D e hittills antydda likheterna b erodd e till stor d el
motsva.rancle
överensstämmelser i kyrkans förebild , bibeln . l\'len denna foreteclcle Jamval
påtagliga div erge ns er i m ånga prak tiska häns ee nd~n ~- vidare !_1ade vissa
ticler farli gare po litiskt-k yrkliga kon stellationer och darfor aven stot'!'~ !<raftmänniskor än an dra tider. Av dessa o. a. skäl funnas betydande ollkheter
trots och mi tt ibland d e här nämnda öve rensstämm elserna. Om detta och
det följande jfr börjau av boken Den kyrldi g-a folkuppfostrans msprun g,
organ och må l.
-
22
-23-
Denna ganunalpl'otestantism .synes hava l'uxit fram såsom
en motvikt dels mot de lutherskt el'angeliska frihetstendenserna, dels - framför allt - mot den katolska motrefonnntioncn. Mnn går tillbaka och hämtar sina ideal från bibelns
och de 3.-4. kristna årJnmdradenas uttalaJJClen och exempel.
J~ mera ser man på exemplen än på läropunktern a, då det
g·nllde kyrkans pmktiska livsfrågor. Det blev alltså huvudsakJ~gen till de historiska böckema, man vände sig, i all synnerhet
till gamla testamentets, ävensom till pastoralbreven. De nämnda
1cristna seklen J1ade samma intressen och kraftkänsla. Åskådningen bland prästerliga seloter inom lutherska kyrkan
framträder bjärt och med ett våldsamt nit i t. ex. roskildebiskopen P. Pallad.ii Visitatz Bog (c:a 1540 · uto·iven i tre
l't'
'
5
ec I IOner; bäst är Svend Grundtvig·s, 1872) samt i den mecklenhur~·ska superintendenten Wigandus arbete Vom Straffampt
der Sunden (tryckt 15G4); vidare ock i en män o· d statuter
d"
~n~ cl en gammallutherska kyrkans män ej sällan E> sökte med'
b1bJiska citat och i förtäckta ordalag hedriva opposition emot
de världsliga myndigheter, som ej ville gå i kyrkopolitikens
gammaltestamentlig·a ledband. 1\Hirkl.iga och tidiga stadganden
av kraft och oböjlighet i vårt land förskri va sig i sym1erhet
från 1540-1640 1 ) .
Det förefinnes emellertid ej oväsentlig-r. skillnader mellan
dem1a strönming· och den evan~·eliska. som J e sus den un o· e
o
L
utber och andra milda reformatorer påyrkat, och det i avs.~endo såväl på kyrkopolitiken och kyrkotukten som på trosIaran eller predikan. I förstnämnda avseenelen må hänvisas
till mina förenämnda m1dersökningnr; i avseende å läran må
här blott .följande framhållas.
u
,
'
Hos Moses hade egendomsfolkets och individens stä.HG ud tillspetsats till att bliva huvudsakligen ett rättsforhallancle . Genom dc reformatoriska profeterna, Döparen,
sinnesriktnino·en
sedan
rJesus och Paulus hade den personlio·a
o
o
att gen.omhryta de .inridiska oeh prästerliga skranlcomn. Och
~~~ng·. till
') Många äro referet·ade och några tryckta i GULLSTRAND Sockensjälvstyrelsens historia. I Hnndlingar rörande Sveriges historia ingå 1571 års
kyrkoordning; ~ova ordinantia (1575); Laurelii, Emporagrii samt 1619,
1682 och 1685 ars kyrkoordningsförslag. Denna deras edition avses här.
·den unge Luther med sina mest reformatoriska lärjungar bland dorn Ol. Petri i Sverige - an slö t sig i elen nya tiden
till de sistnämndas personlig-hetsreligiositet. Däremot uppbyggas
·eller bibehållas de nämnda israelitiska och hedniska skrankoma - vissedigen tmder kristliga former - av Leo I, Greoo·01·ius I ' Innoccntius III o. a. storpåvar samt kyrkofäderna
före dessa och gammalprotestautismen efter dem, allt under
det de med kraft och nit str äva att förena det gammaltestamentliga och det nytestamentliga goda sålunda, att de_frä.m;ia
·en individens personliga hjärteställuing· till Gud medelst nulitande av ej blott ny- utan även gammaltestamentliga väckelse-,
bot- och frälsningsmedeL lVIollan dessa män och riktningar föref unnas sålunda många likheter men även mång·n motsatser och
övergång·sformer. De skilja sig i väsentlig mån i fråga om förekomsten av förtolkning·ar, maktlystnad, utombibliska nuktoriteter,
krav på kyrkans oinskränkta rätt att förfoga över "de båda svä.r·den ", hänsyn till statliga och lekmannasynpunkter etc. T. e~. aY
·01. Petris "Swar påå tolf spörsmål" (1527) och "Een hten
lJoock om Saclcramenten" (1528) framg·år elen påvlig·a och elen
unglutherska uppfattningen i vissa centrala tros- och hotfrågor. Jämte ett referat av dem må här antydas elen gallllll~l­
lutherska kyrkans åskådning och praxis, sådan elen kommer till
.synes speciellt i Rudbeckii uttalanden (161D-1G46). Olikhe~~r~a
beröra ju vanligen icke frälsningsspörsmålen och ktuma clnrf?r
buske för vår tids uppfattning förefalla mindre viktiga. For
dåtiden syntes och voro de för visso icke obetydliga. Det rör
.sig mestadels om frågor, som voro av utomordentlig räckvidd
ej minst i praktiska hänseenelen och som därför voro av störstn
vikt i tider, då individens rättsliga ställning var föga skyddad.
Påvekyrkan har fört hundraden, kanske tusenelen till an·ättsplatsen på grund av mindre meningsskilj aletigheter än dem ,
.som förefunnas mellan å ena siclan den unge Luther och
.å andra sidan biskop Rudbeckius och hans "lutherska" kyrka.
Enligt km·ians tolkning av Ebr. 5: l skall prästens förnrimligaste uppgift vara "att sae1·era och viga ~år Herres
lekamen och offra honom för människorna" - alltsa nattvardsliUISSflll.
..
I Illotsättnin2' härtill frnmhåller den unglutherska
u
-24riktningen (i 01. Petris formulering), att prästen borde enligt
Jesu och Pauli ord framför allt predika. "FörJmnna Guds ord
är prästaämbete, såsom smida är smeclsämbete" 1). För elen
rudbeckianska riktningen lig·ger däremot kyrkans, biskopens .
och kyrkoherdens förnämsta uppgift i insp ektion och kyrkotukt, i allmänhet sagt i de angelägenheter, som direkt röra .
vandeln och församlingslivet 2) . Och det är i viss likhet med
dc påvliga, som Rudbeckius bibehåller strävandet att i praxis :
om än ej i teori ställa nattvarelen högre än Guds ord, varav
följer ett starkt b etonande av kyrkotukten , som kontrollerad e ·
att enelast "värdig· a" ring o tillträde till nattvardsbordet och
vara medlemmar av Guds församling. Däri l åg alltså en andlig··
fränelskap med elen gammalkatolska och - i viss mån - m ed
den påvliga kyrkan och sålunda en viss motsättning till den
unge Luther och till 01. Petri. Den senare bemöter nämligen
direkt katolicismens påstående, att priisten vore av Kristus
befullmäktigad att h ava "herradöme", en andlig· makt, ett andligt svärd etc. mot alla dem, som voro olydiga mot Guds bud.
Den viktig· as te del en av det bibelställe, varpå elen patristiska .
stödde denna meoch den påvliga kyrkan - orättmätigt
') OL. PETRI Saml. Sh. I s. 239, 250, 241, 357, 359. Jesus hade ·
befallt det med hot om högsta straff (" förmalediels e"). Och Paulus hade
sagt : Ve mig, om jag ej pt·edikar. l Kor: 9: 16. Det är mig okänt, var ·
Jesus skulle ha utsatt nämnda vite. Möjligen åsyftas Luc. 11:82. Bröderua
Petri jämföras i LINDERHOLM Gustav Vasa och r eforma tionen i Sverige ·
( 1917) sid. 45.
')' Rudbecltius betonar nämligen följande: "Icke är det fömämli ga n
prästeämbete att predika Guds ord efter en bok eller postilla, utdela sakramenten och förkunna enom syndernas förlåtelse efte r en annans befall- .
niug utan fast mer om lärare rannsaka, döma och befalla, den ena döma ·
värdig att få sakramenten och avlösning och den andre det förhå ll a [även.
om han icke själv utde lar dem]. 'Den som detta av en laglig kalle lse kan
göra, han är rätt biskop eller präst; det andra kunna Diacoui och Capel- ·
laner göra." R.udbeckius behåller därvid i stort sett samma uppdelning i
tempeltjänaregrader, som kyrkofadern Cyprianus omtalat. Skrivelseförslaget.
emot consistorium gene t·ale THYSELIUS Haudl. rör. sv. kyrkans o. lä1·ov.
hist. I s. 107. Jfr att R.udbeckius önsk.a de få si n likpredikan hållen över ·
Apg. 14:20 o. f. - Jfr HANs VON SCHUBERT Grundzi.ige der Kirchen-·
g eschichte, Tiibiugen 1919, sid. 58.
-25
. llt utmärkt med större stilslag i
ning, har H.uclb eckius speCie
1
sin bib eleditiou. )
•
nl .. o·er deJl
Med denna prästerskapets ställnmg samma rano t l +.
. Ol Petris bevisföring: om brott mo cyr ~
fölJande punl~.ten]'Jl .. ··J.o·t mecl S'rncl. För sin uppfattning cite1'
t d o· ar ar 1 ev are lo
J
tt.
rga s a o' ' ,
f'T l tre bibelord av J e sus och e
rade ]J åvekyrkan t. ex. o Jane e .
..
l l
l' ·'ftla··r·da.
.. 1101
... · m 1o·
o· Goren ' vac c e s ~u
p t
D
Eder lror
av e rus:
en .. . l V .' t å eller tre äro församlade i mitt
o
Mos e stol sa o a.
ai
v
l"
pa l
..
..
.
o ·u ibland dem. Samt: Varen Edra arare
namn dar a,r .l ag nu
..
01 f t t ndast
. o·,
l föl' en dem 2)! Därtill svarar master o , a e ' .
lychoe oc r
J.
l .. . r el Ingen prästerlig har makt att
brott mot Guds ore ar S) n .
.
.
' . det
b. l . ruelen för brott mot mänmskors bud. ElJest 'or e .
. lll~ a l S) l :n.racl lllellan .Gud och mä.n niskor eller mellan der as.
] u uro·en
0
s CUJ.J '
'
1
D t .. ·
..
1Ian s t"ocl er. s'o·
bucl. Och aven
Lo 'å Kristus och Pan us : e ar
Skr. I s. 241 o. f. Diir påvisas även påv~l<yrkaus
') OL. PETRI Sam l.
b'b l t" Il e . l\'latt. 18: 15-18. Enligt R.ud] t ...
tolkumg av detta l e s a .
o
1541
teuc eu
1osa
..
..
,
.. b'b 1 d't' n som uforandrat 1Jl'b el1a"Ile.1 formuleringen fran
•
beck u L e e J lO '
.. .
d . "O
lin hroder syndar dig emot, sa
K· t
d "t· yttrat fo!Jan e .
m l
.
•
hade
ris u s a
di"' och honom allena! Hörer han dJ g , sa
gack och straffa honom emellan l\~r
l .. . . han di"' icke så tag ännu
t d·
broder n .en 101 et
o
'
f .. ..
haver du orvarv a
m
.. l!
l l Il bestå vid tvenne eller trenne
med dig en eller tva, pa det a. ksa < ~m.. g det församlingen ! Hö r er han
1 H"
r han dem 1c e sa sa
vittnens mun·
o re
• '
ec1ning· och publikan! Sannerr
· håll honom sasom
en 11
.
icke för sam m ge u, sa
. b. l
å jonlen, clet sicall vant bundet ~·
ligen säg.er Jag eder: Allt ~let t ~nc e~~d P d t skall vara löst i himmeln ."
lit det I Josen pa JOl en, e
O l
himmeln.
c l .. at
.
OJ Petn. p el1e1. Ga Il e s pr'a·' stideal bland au u at genom
- I vngt bemo er
·. ·
p 1
Jak ou ,åyrka att man bör uppugehsterna
au us o c1l
h
1
l. t J 1
att en 1g oe, eva
'
' I
t "tt .
till IJ åvekyrkau betouar au
f"r
varandra
mo sa m ng
,
. d
0
f .. b ..
sända or ouer
r
K ·istus "'ivit löse- och bm e-·
• ..
jämväl, att det är åt hela fotl·s~ml lll~~:~er ;lenue ~ch är pliktig (var så
" • att var och en <rls en
ft
1 1
nye te u, sa
" Det var av praktiska skäl, den makten e er
u till "de förståndigaste ti ll sådant ämbete
behöves) att bruka h~~ne . .
hand överlämnats av fotsamiinge
. I
244-245 262-263. - I
.ft]'' OL PETRI Sam l. Skt . s.
'
[=sådan uppgl
·
·.
t
a
!H'aktiska livsfrågor kan
t"ll
"' tuktver 1<B am 11e 0 · ' ·
avseende å ltyrkans s a nmo,
l
l taten steg för steg-. l luthersk
man följa kraftmätni~gen .mellan te~~~ toc ~r~psl ag mot kyrko~akten , och
tid är Västerås ordmantLa statens 015 a o" b
b l t 1529 etc. Vidare
.
.
,
tt genom
re ro es u
kyrkan konsoliderar slg pa nyl\I·t l . "kerli g·en skrivit sitt namn under
.
f'T de volym K 1
lat sa
härom 1 en o JRll
•. ·
·t
.
avskrifter nu ståta med sådan
blott ett fåtal av de kyrkhga ac a, Yl 11{RS
uud ershift. Jfr senare.
Ebr. lB: 7 . DeLta o. f. jfr OL. PETRL
•) Lule 1O: 16; Matt. 23: 2, 3;
Saml. Skr. I s. 230, 253-259, 379.
-
2G-
·en fåfänglig gudstjänst som sker efter människors bud och
lärdom (Matt. 15: 9) . Vi dyrt återlöst a böra ej vara trälar
uneler människors bud (l Kor. 7: 23; Kol. 2: 23). Att sitta på
1\'l ose stol etc. betyder blott att lä sa och predika Guds ord
för menigheten. Men de p åvliga disp utera [= bråka sina hjärnor] mycket om lmr de med sina påbud skola kunna bli våra
h errar och med sina stadganelen r eger a och råda över oss.
Och man får ej sj~ilv uts e vilka man vill att erkänn a sina synder
inför, "utan dem allena som romerska sätet skickat [= p åve stolen utnämnt] haver för [=till] biskop . eller sockenpräst'' .
Som vanligt intager gammallutherdomens (Rnclbeckii) kyrka
·en mellanställning me]] an de båda ytterlighetsriktningarn a.
Hon skriver en utomordentlig mängel bud och stadg·ar, som
·ej stå i bibeln och som delvis ej kunna sägas vara förenliga
med bibeln, i varje fall ej med de reformatoriska profete rnas
och J esu bud. Likväl måste var och en lyda dem; de olydiga
:straffas på olika sätt och de i motstånd framhärdande harullysas och få höta, alldeles som om stadgandet Yarit av Gud.
Vi finna en mä.ng·cl exemp el därpå. Rudbeckii domk apitel tillät
·ej att en viss länsmanshust ru erhöll kristlig hegr avuing·, enär
hon ej för prästen men väl för andra erkiint en vis s - för
övrigt ej tillräckligt bevisad - brottslighet. Detta bmms allvar och innebörd framgår därav, att t. o. m. augshm·gslca
bekännelsen (§ 28) upptog den bibliska, gammalkyrkliga och
påvlig·a föreställningen, att prästens bann verkligen utes tängd e
från salig·h et (Matt. 18: 18). Sina egna r eformt ankar til l trots
dömer Rudb eckius till bann även sådana, so m ej lydde kyrkans icke-bibliska p åb ud , alltså även sådana, som m aktläto at.t
_giva tionde eller att erlägga ådömda kyrlcoböter. 1)
Däremot had e 01. Petri betonat, att "plikten " ( = dylika
böter) ber odde p å människostaclgar, att alla ägde makt att
a vlösa, att prästen ej äger rätt att fördöma, att skilj a från
Gud (men väl från församlingen). 2) "Ty så sii.ger Gud genom
') Enligt OL. PETRI I s. 38i, 388 bannlyste p åve kyrkan lå ngt oftare
fiit· dylika förse else r än föt· sy nd er·. Jfr GULLSTRAND Sockensjäh·styrelsen
s. 20-21. Jft· Acta synodica i Linköping 16 14 om interdikt.
') OL PETRI l s. 385, 386, 389, 548, 2Gl; jft· 380-388 (om skrift ermål).
-27 -
.
Mos 32· 39]: J ag gwer
ct··ocl o c1l g· 1· ,,e1· liv . " ( Detta iir
Mos es [5
.
.
..
t
.
01
'
s
L f' o·åno·er mas e1
a' 11 citerar 0O'amla t_. estam. entet,
en 'fav c e astället
n o o·amma
' , lk a t.ol s{,
l a , IJåvli orra och rndb eclna.nsk
. a)
dän ra.n l· t ... . t o'
..
l
.
.
l·a·
o·acle
hämta
sina
bibelb
ens
.
utstr ac mmg P 'o
kyrkorna l s oI s a.
18 l
rill H erren· o·lömma dens synd ,
Enligt Heseh els
mp. '
..
bl. t 01 P etri "en
..
. . D:irför är pra.sten en tg
.
som omvaucler stg .
' •l
J
s Herr es tillbjudna nåd med
·
ll l t . t ··· are som sac an tan
.ska ca c tg Jan, ,
l f 11 . O' icke dela och honom
efter Herrens Je a m no
··
lt . ··
.sin mec .J a.n are .
..
•
'Il" ( lliot .Matt. 18: 22). Annu
utan veclergä.llnmg los lata! Vll 1 ei obfta hårcla villkor för
r.
å
t .. Il r doc c cyr can
'
under. . 1;>0
r s a Gud
e
o cl1 f..01.saml'11 tg·en · Åtminstone un eler
.
1
.återforcnmg me c
• ;·o·o· s i det luther ska Tyskland en
1520- och 1530-talen pal<1. oo~
, • . 0 ] s'älve Luther s
· Jerson over toh al. c 1 .l
t •
nattvardssk at a varJe l
•
. l b' l te . 'l'ror du att min
•
·· t
frao·a VH 1 c n.
'
lilla .katekes later p~:as. en ? bEtt sådant spörsmål få svensim
förl åtelse ~i r Guds forlatels e. l
tt sekel Och lik a länge
syndare b esvara offentligt une er c
·,.
attvardso·äst..
tt slao·s kollekt av vatJ e n
o
U}J}Jtar man hos oss e
<o ..
l
.
. 1641 s xrXII)
Detta
·· · ·t f
sfor ornmn o
~ •
·
(Jfr här Emporagrn VlSl a ton . l
1 .. l ;öranledcl oför siktighet.
å om en av ekononus ca s ca
t Il
kan o l ms
. . Slll
. f 010
.. , l)l'll
ch sitt msprung i syn-l
( O
t l s ls t rdhgtvlS
.Men t e lac
e
)
.
.
l
l
t
synd- oc t
··t.t · ·sskvlclio·het YH oe JH'ästerlig·a
·
-darens ers~L mng J b
t . l
första kristna kyr.
l testamentet sam l c en
'
ff
:.sknlcl o ret 1 g·am a.
..
allmosa. i "biskopens"
. tt :tttvarclsgast erna 1ac1e en '
'
l
kan s praXIs
a m
' 43). Efter
·
ltancl 1l,a el e emellertid an o re sid
·fr
hiir
l (
hane
Jf • tt ' hismak
.
. l a 'll<äl:skardrömmarna
samtl av
,
av cl e lmna.
'
lf
ningcn a en
'
.11
t . Karl IX Gustav Il Ac o
'l l t ho s kyrkan Yl cen '· ex. '
'
en viss sm cen te
' '
l .. . t) Också uraktläto
. och de hög· a riksiimbetsmiinnen klagac e o vel .
o
•
• . l k •rko- och statsmän må här på·
') En annan olikhet mell:.~ ld~ttc ~ns)tav II Adolf o. a. självständiga
·pekas. Euligt Gustav Vasa, Ka
'\.
. satsen och Jn-aften h elst vara
l ·de den person tga m
t
·statsrepresentan t er JO t
.
. . e · blott i handling n an
·
tidsenlw, ursprun g 1tg l
•
.
..
ori<Yinell , t basta m enm g
o
J • J t ef•et·bildande i åvseende a
"
d ... ot var S aVI SC
•
även i taukeliv. Kyrkan atem
r och kraftful. l .1 avseen de å vi ll·elivet. statsmännen
i'leer
men
ursprung
. sa t ser I. uu tt'den till ga<Yn
föriram,
.. .
. tgs ·älva öra för m
o
.
.
frågad e: Vad bor a VI l
g
•
V l .. e s i nya och eJ mm st,
l l ..
ft·aaade .
a c s ag
,
. tid en ( J{ yr ko- och s w mannen .. .,
. l .. a a Lut.her och Melan chth on,
erna , vac sa"
g am la testamen t e t·, va d s ade kyrkofad
..
d .
,
uttalanden i luthers 1m
• d
. lade foror mngat o. 8 ·
vad säga de p a em g.runc ..
f .. . ·nsatser i nutid en Wl gagn för h·amd
an bor aora 01 1
. • .
.
.kyrkan om va • n~
" .. ·kl ··naarna dels till den h'ettwarr ga, n e;
c tiden? Därm ed far man en av fot
att "
- 28 -
kyrkans oancllig·a motståndare icke - r edan då - att förh åna.
denna oclt andra obetänksamma sallllllanbla.ndningar av Hen ens
J1 eliga nattvard, menigJ1 eteJts sedliga tuktan och kyrkans eko-.
nomiska behov. Dessa sammanblandnin g·ar visa.de sig· vara lika.
ödes digra i kyrkans liv som det sammanför and e av statlig och
kyrklig styr else,
vi1J{et Rudb eckius sJcarp t kritiserad e lw s sina.
1
motstånd ar e ) men vilket llfl.n do ck i viss mån fr ämj ad e, n. b.
så långt han ansåg att Gud s sak och kyr ka kunde h a n 1 gagn
därav.
Rudb eckiu s och h ans vilj ekraftig,a, kyrkop oJit.isJct betonad e
sj älsfränder torde h ava. mtsett, att Luther genom att i bety-.
claud e mån ansluta sig till statliga och "model'Jta " önskemål
om kyl'kostyr else och kyl'kotulct anslutit sig till Smils, Ussias ,.
de medeltida gormank onungam as, H em·ilc VIII:s, Gustay Y as as
o. a. "förnäm a" "prä.s tha tar es" fördömliga man er a t t hindra.
g udsstatens utbre dning gen om att minska gudsl egatem as verksamhetsområden och egend om. Medan dessa "politici " sålund a
"satte sin fo t .i predikstolen " och medftn p åven "satte sin fot
i rådhuset ", ansåg elen ä.ktbiblislca (ruclb eclcianslca, ort odoxa,.
gammaltest amentliga) linj on sig ej göra sig skyldig till någotder a över gr epp et (.jfr 2 Krön. 19: 8, 11). Därmed 1tad e den
gammallutherska kyrkan fått sin tydligaste avgränsning gent
emot elen unge Luth er och den modem a stat mt. Dessas och
Gustav II Adolfs planer r örande konsistori er och k}'l'kotukt
vor e dömda och fördömda. Och Ruclb eckii kyrka kallar sik
säll an eller aldrig luth er sk utan "ortodox ". Detta ord fö r dåför tiden tanken n ärm ast till det som för den l'.iJj ekraftiga
gammalprotes tautismen var om möjligt ännu ömtåligar e än
reJJ]ärigheten , nämlige n kyrkop olitiken och kyrkotukten. Det
var i synn erJ1 et dessa båda, som hindrade Sveriges kyrk a från
fyrahundraårig a kamp en om consistorium general e och statslig läroverks-.
inspektion, dels till d et faktum att kyrkoplikt bibehölls i Svet·i g-e längre
än i andra länder, dels därtill , att vardagsnytta, realism och kulturella .
fram steg karakterise rad e sta tligt påve rkad e in stitu tion et· långt fö n än de
enu art kyrkliga, och dels d är till , att de se nal'es sen t infö rd a n•fo rme1· vanligen måste te sig såso m h alvmesyr er i förh ålland e till de m, som GustavVasa, Gnstav Ad olf, adeln och andr a statsrepresen tan ter önsk ade se ge uon•-·
fö rda . - Jfr HALL Om Sveriges första lärov erksstadg a s. 86 o. f .
') Jfr THYSELIUS fl an dl. l s. 109.
20 -
l
k ller 1. l1varJ.e f·>
" ll ''er·kli bot r eformerad under
:att bli tulglut lers~ e n K rkofäclemas t eor eti ska utläggningar
y
l f" . b åde Luther och Rud1500- och l GOO-tale .
.
.. .
l
. . .· o·a mån normeranc e Ol
..
..
elen fön e folJde c en
voro 1 eJ llll5. l o t hooTe
oTacl an
b eckius ; men l aug
b ..
o .
' eende IJå organi satorisk
l kvrkan aven 1 a' s
sen
ar
e
den
gam
a
J
'
1 · · ·"lrnelio·a
. ,
. . . . . -· OchavRud1)eccuoJ
a.
o' dom s·och kyrk oclisclpllllar pmxis.
t .
test amentliga luther ska
ost e han tro s sm ny
'
.
l ..
protokoll att c om a ma
..
ol
s h ava varit. i praXIs så
.
. t ·etisk a sporsrn a anse
' ,
. .
UIJpfattmng l eoi lt t mentho·a
.
och l VISS
ganun ,al'ratolska
L~
bunden av gamm a es a
~
,l
eciella fallen ej tillräck.. ster •ttt han l c e sp
l
o ]'
, ' . l' . l
behov eller hans psyko omån p av tga mon
ligt gnuulligt beaktade mc lVlc.eni~ . t' förl åtande rättfä.nlig1 . l ncle till och l U'lS l
'
,
• l Man får i ställ et den uppfattningen
giska fram s en~ a ..
gömncle och saliggorancle ua~ . l"
l e i h ans stift sn!l,rt nog
t 1 il
att svndarnas c omauc
.. l t
av pro o co en, '
anu e så eJ n• sko11at - f aot·t o"ver sio·b nåo·ot
b
_ efter ett p ar r s l
' . .. . . ll . t ri vial t _ näs tan
.. . . ··r ·kt ja maskmma.sstgt
e el
mannamassJgt, ]uu: I S , .
l . l de vii.rl elsliga domstolam a.
.-som f a.ilet V ''H' i [1aYekyrka.n oc l vtc
~31-
elen gammaltestamentliga och hellenistiska åsh:åclningen äro kyr-kofädernas arbeten samt de tre, fyra första kristna århundra denas (pseudo-)apostolislm skrifter . Trots namnet intogos de·
FÖRSTA AVDELNINGEN.
Bot och straff i allmänhet samt »process >>
och återintagning i synnerhet.
Kommentar.
l_
(I synnerhet om förebilder och prästämbetet).
Den kristna kyrkan har i alla tider med största enstämmighet hävdat, att gntndvalen för jö1·smnlingstuJcten var Jestt
ord i Matt. 18: 15-18 (om det tillbörliga förhållandet till felande bröd er). .Nien i verkligheten utgöres grundvalen i långt
högre grad av hedningars och judars prästerliga, kommunala
och privata metoder att låta vedergällningsstraff drabba >>syndare » eller ock att genom milda eller hårda mellel återföra
syndare till en bättre vandel eller tro. Därom må hä nvisas dels.
till judendomens partiella beroende av kringboende folk i religiöst och kulturellt avseende, dels till den mosaiska och sen.Jndiska lagstiftningen 1). I vissa väsentliga delar besläktade med
') Exempelvis 2 Mos. 19 o. f.; a Mos. l o. f.; 4 Mos. 4 o. f. kap., J a,
Avgränsning fr ån det. hedniska var dock en ge mensam paroll för jud endom en och histendom en
(och dPt i synuerhet föt· deras kraftu tvec klin gsj)eriod er). För att Abraham
skulle kunna bli stamfader för Guds egendomsfolk, måste han gå bort f1·åu
hednin garna. För att Israels barn skull e kunn a h ålla sig obrottsligt till sin
Gud och ej straffas med död en, ålades de att ej på uågo t sätt beblanda
sig med hedningarna. Om än i förandligad form gå dessa enhetssträvand en
igen bl. a. hos apologeterna, Libanius, den romersk-greki ska r iksreligioueu ,
manikeismen, nyplatonismen , Julianus o. a. Liksom Gud och Nioses beJ 4, 16, 18, 25 o. f. kap. ; 5 Mos. 27: 15 o. f. -
kämpat den hedniska faran i gam la testamentet och det med delvis bPd-niska medel, så bekämpades - eller helgades - aoO-talets hedmska tendenser av den kappadokiska nyortodoxieu (som härsk ad e t. ex. å andra
ekumeniska mötet a81 i Kou stautiuopel), av Krysostornos o. a. kyrkoledare.
[HOLMQUIST Gam la kyrkan s. 81, 2a9-251; l{y~·kobisto~·ia s. 143 o. f-J
Och för gammalprotesta nt-ismen gälld e det 1:100 a 1a00 ar senare att pa .
motsvarand e sätt fjärma och besegra de h edniska, gudsförsmädand e an satserna i statens kyrkopoliLik, i "filosofers" och andra ogudaktigas olydnad
mot Gud och kyrkan, i villomeningar och vidskepelse etc.
Det har varit av betydels e ej minst i r eligiöst avseende, att det var ·
från Kald een, Auraham inflyttade i Kan aan, och att det var i Bgypten ,
hans ättlin o-ar och bland dem Moses fingo vistas. Från Egypten, Persien,
Babel o. a. hednaländer lånade denne, Hi sk ia, Josia, Hilkia och Esra mön·
s ter till sina lagar, tempel, offer och riter. 2 Kon. 18, 22 o. f. kap .; 2 Krön ..
29 o. f., Esras bok. Med dessa lån och påbud skulle hedendom en och hedningarna själva nedslås . Detta liksom lånen och påbuden sker i Israels .
Guds namn och till hans rikes behämjaade.
På motsvarand e sätt bibehållas och nyupp!agas judiska och hedniska
( f'j minst egyptiska och hellenistiska) moment i mån ga olika kyrkliga statuter och utr edningar, som under kristendom ens första århundraden av-fattas till kristna för samlinaars rättesnöre. För att gö ra deras värde oomtvistliat och deras giltighet evig utgav man dem i Jesu, apostlakoll egiets,
enski lda apostlars ellet· (för att göra trovärd igheten stö rre) apostlalärjuuga_rnas eget namn . Vid inlånaudet och i sin allmänna kultursyn uppskattas JU
"det ohelgade förnuft ets" kulturbragder, ritualer och färdigheter mer av
den österländska kyrkan än av västerlandet. Det senares prästerskap och
kurian synes hava uppta git vissa gudstjänst- och kulturmom ent av hedniskt
ursprung, först när österländska kyrkor "helgat" dessa. Dessförinn~n o_ch
därjämte bibehöll västerlandets kyrka de judiska (gammaltestamentliga) msatserna mera renod lad e, än vad fallet var österut, vadan den förra b e-tecknar ett lägre kulturs tadium med fattigare individualiteter, mindre kul .
. turvänlighet, färre institutioner och hårdare tukt.
Ej minst på det berömda aOO-talet eft. Kr. uppb landades teologie n"med mycket hellenskt-hedniskt stoff•'. Botgörin gen hat· sin rot i hednisk (och judisk) religiositet. E xempelvi s kateketläraren Olemens av Alexandda "byggde sin teologi på den grekiska idealistiska filosofien". Bland
de andra banerförarna för hedniska inslag (hellenism, fil osofi, världsli g ·
vetenskap) må här endast nämnas :Marius Victorinus, Gregorius av N azians,
Hieronymu s, Synesius (i Cyrene), Juven cus, Prudentius, Nonnus (i Egypte_n ),
nynicaenaren sy rern Ephräm, Di onysius Areopagita. J ohannes Rudbeclnus .
-
32
-33-
:senare ej i bibeln men innehålla ett utomordentligt stort antal
bestämmelser i:örande önskvärd eller förverkligad församlings·disciplin. Denna delvis judiska, delvis grekiska tuktsed erhåller,
:såsom antytts, falskeligen sådan signatur, som vm:e ifrågavarande
skrifter förfaJtade av apostlarna, andra av läl'jnngar, apostla lätjungar, ja av Jesus själv, och bli därigenom .i viss n:ån före bildliga fö1: ky rkofäder, påvekyrha och kloster (t den man dessa
.kände desamma).
T. ex. Clemens Romani brev, .Jesu testamente och flera
:andra hitbörande skrifter skulle till största delen kunnat vara
a vfattacle nästan lika väl före som efter Kristi tid. Så gott som
.uteslutande gammaltestamentliga, ja del vis hedniska , äro bl~nd
:ann a t vissa böner i Jesu testamente (j fr än koma s bön , besvät'jel:sen före dopet, förbönen för katelmmenema: I: 43; II.: 7, 5). -~å
Jehova.s prästlag (3 lYios. 21: 17) grundar Didaskahas förtattare sitt luav, att biskopen skall vara utan tadel (Funks
-edition II: 1). K lerus jämför han i väsentliga hänseenden .med
.gamla t estamentets prästadöme; 1\'Ioses och Aron äro. förebtld er
.för biskopen och diakonen (II: 26, 30). Folkets omynd1ghet gent
·emot biskopen j ämföres med Israels gent :mot ~in ~onung:_(II : 34;
jfr 1 Sam. 8). Löneinkomstema liknas vtd de JUChska prastern~ s
. och levitemas tionde (II: 25, 26). Att begjuta hllvuclet n~ed olJ~
vid dopet påminner om prästers och . konung~rs smöl'j~ncle .. l
gamla förbund et (III: 12). I Diclaskaha, som .JU utger stg ~or
.att vara apostolisk, finnas l ångt mer gammal- än .uytestamenthgt
.betonade föreskrifter t . ex. om dödsdomar för mo slags synder,
·om en mera jabvistisk än kristocentrisk rättfärdighets~ära, 01~1
aronitemas (,, biskoparnas ») uppgifter, om deras tillb?rhga obö.J.lighet gentemot synd och last samt om deras tydhga mellanställning mellan Gud och folket. Hela 4 1\'I?s. 18 kap.,. som
avtryckes, . är tolkat så, som stode prästen 1 ännu .tydhgare
!mecllareställning, än vad våra dagars bibelöversättmnga.r an_giva. _ Också förefanns den mgamla botdisciplinen inom. den
_grekiska kyrkan i årh undraden, vilket är ett av de. man~·a
-exemplen på hnru institutioner fort:leva o.cb m:cl fanat~_sm for:svaras, även l ångt efter det de v1sat stg ottllfredsstallande,
_yttrar RoLL Enthusiasmns s. 301. O~h vi sko~~ ~är finna en
viss motsvarighet därtill i elen rudbeclnska och ovnga gammal:protestantiska kyrkotukten. I Didask~lia (II: 2~) framhålles
·exempelvis nödvändigheten av att en b1s~;:op har for og-~J:eu det,
.-som skett uneler längeseelan förflutna hder, för att dangenom
hade tillgång till åtminstone den sistnämndes arbeten; Flera av dem och
många· andra arbetade j äm väl på att dessa o. a. huvudsakligen östm·ländska
inslag - asketiska tend enser inklusive - skulle intränga i västerlandets
kyrka samt att denna och österlandets måtte få en enhetligare karaktär.
Från Kappadocian o. a. orter i Mindt·e Asien samt från Syrien och Egypten
•synas de flesta av dessa inflytanden hava kommit till västerlandet och sedan
till oss: Med dessa österländska bygders författniugat· äro i varje fa ll vissa
·Österländska och många nordiskt-gammalprotestantiska drag närmast besläktade. För övrigt torde l\'I indre Asiens och likaså Frankrikes betydelse
:direlct för oss kunna förklaras i viss mån därav, att dessas och vår kyrka
·titlvis lågo i ovänskap med Rom. Och även i Rom hade ju motsvarande
tendenset· trängt in. I likhet med vad falle t var i östel'iändska kyrkan
böra vi dock tydligtvis ä1;en i fråga om den västerländska hålla klart för
·oss - tvärt emot vad ofta uppgives - att inslagen av hedniskt lli'SJlruug,
prästernas medlarställning och övernaturligt höga ämbetsmyudighet, olikheten mellan dem och lekmännen, sedlighetens löst·yckande från religiosi·teteu etc. lång t mindre utgör nyinträdande föt·eteelser än kvat·dröjaud et
·(möjligen återupplivandet) av hedniska ocli framför all t judiska prästprivilegier och tidslyten . - På motsl'araude vis vill den ältta gammalprotestan tismen uppskatta och ösa m· den grekisk-romerska litteraturen. Likasom
·denna påverkats från Egypten, Assyrien och Babel, så påverkas .R udbeckii
kyrka och kultur från det hedniska Hellas och Rom och - genom d em
eller direkt - fr ån de nämnda hedniska afrika- och asienländema. Nyaristotelismen är en sådan vinning, - bildning, kyrka och meni ghet tillntom·ordentligt gagn. - Men ej enbart till gagn. Den kultur, som stod högst,
blev i längden segrande eller åhninstoue farlig. Därigenom h ade ju många
undanträngda lmlturer blivit en lmlturell surdeg. Och t. ex. Galliens präster. skap visste begagna sig av detta, då det innästlade sig i statslivet och
-dät:igenom ej säl lan blev <len · verkliga styrP.smannen. P å ett i viss mån
liknande sätt bemängdes både judendomen och kristendomen med hedniska
·tendenser, medan de förras rep1·esentantet· dock trodde sig betjäna sig a1·
·på sin höjd allmän-m änsk liga, genom hednisk kultm· möjliggjorda framsteg ..
Israels historia äi· helt ge uomspräugd av fortsatt men ej sällan resultatlös
kamp mot hedniska inslag; Augustini o. a:s gudsstat är en storslagen plan
·till ständig kamp mot det hedniska i åskådning, lära och sinnen. Men
både urkristendom , katolicism och gammalpt·otestantism måste ej sällan
·kämpa förgäves mot "filosofer" och vidskepliga , arv- och verksynder, hård·nackenhet och återfall . Och själva voro klerkerua oclt kyrkopolitiken ofta
"oandliga", bemängda med hedendom, om än åthävorna och predikan van:.Jigen voro jämförelsevis kristliga.
3
-
34
kunna gtva lärdomar om huru man skall frälsa själar, tillrättavisa, varna oeh förmana de ångerfulla. När biskoparna (inklu-·
sive prästerna) dömde människorna, borde de ivrigt studera Guds:
vilja; såsom han gjort, så passade det sig även för dem att.
göra vid sina domslut, säger författaren. Därpå avskriver han:
komplett bland annat 2 Kon. 21 samt delvis 2 Krön. 33 och_
Manasse bön. Alltså skildras, huru konung Manasse gjort sig·
skyldig till gräs_liga ogärningar, bestraffades, bad , omvände sig·
och erhöll förlåtelse. I fråga om hårdnackade syndare avtrycker Didash:alia. ä ven dels 5 Mos. 29:. 19 o. f.: att Gud aldrig·
skall förlåta den som uppsåtligen vandrar i sitt hj ärtas hårdh et;:
dels uttalanelen om Amons vandel och öde: han hopade syn eL
på synd och ämnade omvända sig på äldre dagar [denna föresats nämnes dock ej i bibeln], men Gud lät plötsligt utplåna
honom från de levandes antal - alltså utan förlåtelse. Detta
var tydligtvis argmnentum ad homines, vi lka tredskades emot.
Gud och hans kyrka. Och ad episcopos, vilka borde utesluta.
sådana syndare för tid och evighet 1 ). Det är sådana förebilder·
') För att bibehålla och utvidga en biblisk auktoritetsbundenhet trädd e·
dessa o. a. kyrkolärare i bräschen t. ex. nHld ett sto rt antal predikning-at·
och skrifter. U ud er tre, kansk e fyra sekler efter Kri sti död författade
okända personer därjämte ett flertal statutartade utredningar, som VOL'O.
avsedda i främ sta r umm et att giva handledning för det praktiska församlingsarbetet (i mestadels österländska episkopal- ell er presbyterområden) ..
Av de sistnämnda shifterna iutogos några i bibeln men de flesta icke ..
Att de ofta skrevos i Jesu, apostla rnas ellet· apostlalärjnngamas namu, är·
karakte1·istiskt för uppfattniugen av det tra dition ella och origi uella (och
det i ·ej rin ga· mån ända fram t. o. m. gamm al protestantisme n). i\Ian ville·
och vågade ej fram häva sig själv och komma med nya meningar, när·
bibeln så föraktade dylika. Vä rd et av ens uttalanden sku ll e bliva stö tTe,
om man icke satte ut sitt nam~ utan smugglade in sina arbett>n i de mest.
gudsben ådad e personernas alstring. i\ian dolde alltså sig själv bakom en.
sådan , med vars inteutioner man trodd e sig vara helt överens. Förfalskare·
kan en sådan ](all as med modern terminologi men en mera sympatisk och·
frCJm, mer rätts kaffens och är lig än kanske de flesta, sä.g er ACHELIS i Texte·
und Untersuchungen X.,'\.V (jfr sid. 377, 381, 385, 355). Denne yttrar om författaren till en av dessa skrifter (Didaskalia), att han är en käl'llfull personlighet.; som utgör ett gott vittnesbörd för sundheten i hans tids kriste ndom. ".Med sådana män kan man övervinna världen." Denne synes varit
biskop och en god kristen men en dålig teolog. Han besitter betydande
bibelkännedom samt !tar ivrigt studerat bibeln i alla dess delar och det
-
35
som seelan åsyftas i företalet till 1608 års edition av vår landslag samt av Rudbeckins och de övriga gammallutheranema, då
de kräva domslut »enligt Guds lag ». under synp unkt en av vad som kan komma i hetraktaude för hans föt·samling. '/ • av texten består av citat. Gamla testame nt et är församlingens
förebild, och Jesu ord riktas till det levande släktet Han ger rikliga prov
p å typologisk exeges, vilken dock knappt kan uppfattas såsom vetenskap.
Texten ser han med trons ögon och vet att tillämpa den på samtid en. Så
långt Achelis. - Följande må allföras såsom ett exempel på försöken att
ln·in ga klarhet och ordning i förvil'l'ing e n av vissa efterapostoliska skrifter .
Ur SCHWARTZ Uber die Pseudoapostolischen Kirchenordnungen sid. 2 kan
lånas följande. Hanlers Veron eser Palimpsest upptager l ) Didaskalia, 2)
Apost. KO. som är en överarbetuing av Didakä, sam t 3) en koptisk (s. k.
egypt.) J(O. Under 300-tal et hava m· dessa bildats de apostoliska. konstitutio nema, på så sätt, att dessas bok l!.._6 uppstått ur Didaskalia, bok 7 m·
Didal(ä och bok 8 m· den koptiska KO. I slutet ha fogals s. k. apostol.
Canones, uppkomna efter mönsler av de synodalstadgar, so m fastst ä llts
under 300-tal et. Jfr aa. s. 11 om olika actas samband. Sid. 20 yttras följande. I någon mån läl'R vi känna ej mind re än fyra hedersmän , vilka
sammanskreva en Jitteratlll', omgive n av urkristendomens nimbu s. D et ät·
förfaltarna till de aposto li ska kon stitutiunerna och de apostoliska Canones,
dessas interpo lator och Pseudoignatius. De had e ej mod att skapa si na
verk ur intet utan höllo sig ti ll det förhandenvarande. Därvid höllo de
sig d els till l(yrkoordningar, vilka r edan länge kunnat glädja sig åt apostoli sk auktoritet, dels ti ll brev, avfattarle av en biskop, som enligt tr aditionen levde under den apostoliska tiden och som enl igt sin egen utsago
t. o. m. vat· onlinerart av Paulus själv, dels till synodalbeslut. Ur dem lånade de fo rm en och en god del av innehållet för att dymedelst kunna
formulera den Canon, på vilken synoder na så gät·na åberop ade sig. Detta
man er alt foga sådana lämligan frist.ående Canones intill varandra, upp fordrade just till interpolationer. Nämnda kva t·tett har icke spelat unisont;
ett gott öra kan avlyssna olikheter .... i\Ien dessa nyanset· är o försvinnande små i förhållande till det för dem gemensamma: en så planmässig
t illverkning av gamla skrifter , en sådan innedig överensstämmelse i tank at· och tendenser ät· tän l(b:tr blott om d essa littera te r genom bestämda
syften drivils ti!l att påtaga pseudony ma maske r och om de hade au ledning hoppas · lnmn a emå en starkare verkan såsom maskerade än i öppen
kamp. Jfr HOLMQUIST Gamla ](yrkans h. s. 186, 76, 77. Ur ÖHLANDER Can.
Hippolyti sid . 21-25 (jfr 33-37; 63-64; 69-71 ; 97) : Enligt sin överskrift
skulle Jesu testa 1ente blivit efter uppståndelsen g ivet av Jesus ti ll hans
heliga apos tlar och ordnats av Petri lärjunge Clemens Romatms. Andra
lJoken nämner Johannes, Petrus och Matthena såsom författare eller möjligen avskriftsgranskare. - En handskrift av Jesu testamente utfördes
1348. Bl. a. har den romerska prelaten Frances Pen a känt Jesu testam ente
36-
Trots de mosaiska (och sen-j udiska) dödsdomarna oeh for ·
bannelsema över dem som medvetet begått synd, förkunnade ju
profetema, Kri stus och Paulus frälsning jö1· alla. Petrus föll
visserligen tre gånger men räddade sig genom ånger och suckar :
han »grät bitterligen». Och han blev därför av Herren återinsatt i sitt utomordentligt höga ämbete (såsom tillsyningsman
över kyrkan), och Petrus :fick nåden att älska Herren mer än
de övriga. Chrysostomos o. a. hänvisar till detta o. a. dylika bibelexempel. Den första kristna kyrkan kunde därför ej i längelen
upprätthålla sina pä Moses grundade förbud mot större sy ndares återinförlivande med kyrkan. Denna bestod av heliga ,
liksom egendomsfolket varit särskilt »avskilt» av Gud. D enna
åskådning samt de nämnda förbannelseropen och J esu orcl
rörande kvarn stenen om halsen för onda exempels skull motivera
emellertid, att va1je offentlig syndare ej längre fi nge rälma s till
församlingen, att han skulle med tjänli ga medel förmås till återinträde sa mt att före och vid återupptagningen verkligen gåves
säkerhet för att han blivit ren från sin synd. Detta måste tydligbris ställa helt nya och svåra anspråk och ansYar på både
försam lingsmedlemmar och präster. Genom ifrågavarande syndares återintagning, all tså genom lösenyckelns användand e, förpliktade sig ky rkan nämligen att väcka till andligt liv. Denna
uppgift vore svårare än att uppfostra någon till att bliva kate·kumen, påpekade Origenes 1) . Så uppstå kyrkans hotkrav. De
utgöra en högst betydande del a v henn es vilj efastringsverksa mhet och tuktan. l\iitt i sin bundenhet under gamla testamentet,
ja mestadels just i samband med sina många avtryck nr gaml a
testamentet betonar sålunda t . ex. elen pseudoapostoliska Didaskalia ivrigt, att vägen till nådastolen är fri även för syndare.
Och hon gör det under sådana förmaningar till biskoparna, som
kunna sy nas hava varit i detalj förebildliga för gammalprotestantiska kyrkachefer - bl. a. Rudbeckin s - 1200 å 1300 år
senare. Även jag, lYiattens, yttrar Didaskalia 2), var fornt en
och den apostol. kyrkoordningen (på syriska). Han av led 1612. Och 1576
skrevos i en äldre syrisk handskrift Didaskalia , de nämnda acta, sy nodalb eslut, kanoni ska brev osv. HENNEKE Neut. Apo kryph en (1924) s. 142, 554,556.
') Contra Celsn111 III: 51 § 20. Jft· HOLL E nthusia smus s. 23 1 (239).
2
) Funks ed iti on II: 39. Hä r återg iyet re fe ratvi s.
Jfr P s. 118- 120.
37publikan n1en mig bevisades barmhärtighet, och jag blev en
apostel och ordets predikare. J ohannes döparen predikade ock
för tulln ärer, avskärande icke hoppet för dem utan visande dem
huru cl e borde förhålla sig (Luk. 3: 13) . Jesus mottog den sig
ångrande Sackeus, åt med publikaner och syndare och uteslöt
icke de sig omvändande hednin garn a. Ej de friska utan kranka
behöva läkare, sade han. Såsom pub li kaner och hedningar borde
därför illgärningsmän och lögnare behandlas a v biskoparna. Men
om rle förra ångrade sig, skulle de :Uerupptagas.
Åt sitt värde må Jämnas senare forskares påståenden (t. ex.
E. ScHWARTZ s. 1), att ursprunget till elen äldsta lcy1'lcans ämveten var andens kari sma, som var levande i henne. Att karisman i vmje fall ej var det end a ursprunget för den gammalkatol ska kyrkans verksamhetsformer , framgår av det sagda och
a v de tiotusentals andra exempel på förebildlighet och aul\toritetsbundenhet, som här kunde framdragas 1 ).
') Den prästerliga hi eral'lciens tän kesä tt oc h an språk må illustreras
genom följande k ortfattfide r eferat ur Pseudo-Diouysii n yp latouska skrifte r.
Änglarn a - ordet ta get i vidsträckt mening - utgöra den högsta av
de hierarkiska triaderna: den himmelska , den kyrkli ga ocb den gamma ltestamentliga. Varje hierarki fö r håll et· sig aktiv gent emot en lägre, passiv
mot en hö gre samt stt·iivar att föm sig oc h de lägre upp åt.
I. Den föt·sta gruppen i elen h·i mmelska hie1'Ct1'kien stå r nä nnas t Gud,
liknar honom mer än de övriga göt·a det, och mottager de gu domliga str ålarna omedelb ar t. Medlemmarna av denna h ögsta ordning äro rena (he liga),
skåda ele n tl'ee11ige i ett immateri ellt ljus och stå i den närmaste gemenskap med Jesus. D e äro fullkomliga , ty d et gudomliga genomlyser och
fullkomnar dem omedelb art. A) Därför ät· dera s väsan och namn Renhet
(Serafim), Vish et (Cherubim) och Fu ll ändning (Troner), och de ä ro intet
annat ä n en emanation ur det nrguclomli ga vetandet självt (Himm elsk hierarki VII : H). A) Den högs ta arten (Se rafim ) ät· uttryck för den him 1i1e lska
elden i h ögsta potens. Ser afim bete cknar g lödan de ljusv äsen som tända,
rena och höja lägre ordningar unclE'r sin oupphörli ga. rörli gh et krin g det
g udomli ga . (Törhända h ar detta tiiukta r enhetsarbete och nit påvE'rl<at
kyrkan till att ställa kyrkotukten så utom ordentlig t högt som hon gjo t·de
och att me<l nit omhu lda den.) B) Cherubim ll]JIJtag a den högsta visheten
ge nom att omedelbart skåda Gud och de sprida den t ill den andra ordningen s iinglaväsen. C) Äxen "l.roner" ä ro h öj da över allt världsligt oc h
över de l ägra äuglaregionerna sa mt mottagliga för de t ljus och den !muskap, som Gud omedelbart ingjuter hos dem och som genom dem renar,
upp lys er och fullkomnar de lägre änglaregion erna.
-38-
Didaskalia yttrar härom följande (II: 25, 33, 34): » Tabernaklet är i alla avseenden en mbild till kyrkan .... I hiskoII. Den and1·a grupp en b estå r av " H enadöm ena, Makterna och Väldighe te ma. Hit höra de av Zackarias, Dani el och Hesekiel näm nda änglarna.
III. Den tredje utgö 1·es av Furstendömena, A1·keänglarna och Auglama i
inskränkt betydelse. I de sex små gruppernas namn antydas i stora drag
derag väsen (jfr pseudo-Dionysii arbete, dät· begreppsbestämningarna nat urli gtvis äro synn erlige n vaga). - Att Aron i bibeln kallas i'lfose äro ge l, visar
hän på det nära sambandet mellan himm elsk och kyrklig hierarki .
Den sistnäm nda (andra.) ll ierw"läen skall va ra tjänare åt oc h rep re sentant för den h eliga mystagogien , dv s. för den vetenskap, verksamhet
och fu lländning, som äro g rundade i Gud, uppenb arade av Gud och verk-sa mma genom Gud. Den himmel ska och elen kyrkliga hi e rarki en är o analo ga. Båd a hava till princip Jesus, till mål upply snin g och förklarin g i det
g udomli ga ljuset. Men medlen äro olika, enä r änglarnas natut· är ren and e,
människornas ä1· sinnli gt-andlig (I: l ; jf1· 2, 3). Den l<y rkli ga hierarl<i en
har andlig åskådni ngsförmåga liksom den himm elska hierarkien och en
·brokig må ngfald sinnesin tl-yck liksom lagens hierarki . T1·e grupper ingå i
·denna ky rkli g a hierarki (läroståndet) : diakon er, präster, lJiskopa1·, vilka
r ena, upplys a, resp. fullända. Detta göra de inom var sin grupp av n ed ers t.a
·ordnin ge n: ofullkomliga, .fu llln ynd iga för sam lingsmed lemmar, 1·esp. munkar,
Liksom i de båda andra triad erna erh å lla de läg r e sin vishet fr ån det1
J1ögs ta representanten för tL·iaden , i d etta fall biskopen. Han har högsta
-makten i avse end e å sakr am ent, lära och undervisning samt inviger mynn ,
·altare och präste!'. De sistnämnda uppl ysa; diakonerna re u a och avskilja
:sa mt hava d örr- och anna n biträdande tj änstgö rin g (jfr levi te1·, kyrk or åd,
kyrkvak tare). Med dessas bi träde för va lta prästerna de h eliga sakramenten : dopet, nattvarelen och den heliga smörjelsen. Prästerna få icke h ryta
mot de h eliga anord niu garna och böra leda det invigda men icke invig :ningsbefullm äktigade ståndet (döpta icke-prästerlig a). Detta består ti ll sin
första tredjedel av ofullkoml iga ell er bristfälliga. De skola renas ml.' d
·di akone rna s hj älp samt äro utestä ngda från kultakter och sakramen t. De
~1ehöva få en häl sosa m sjä lslig omvårdnad för att ett andligt liv skall hos
·d em kunna väckas och bibehållas. De utgö ra s av fem g rupper. l ) Kate,J<Um enerna, vilka utbildas av liturgerna till att und erg å kyrklig t-andli g
;födelse. 2) Den andr a gruppens medlemm ar erh å ll a m· goda skriftet· förilllaning till att för a ett heligt liv, e när de avvikit från r ätta vägen. 3) Den
'tredje gr upp en l åte r sig ännu fö rsvaO"a och förskräcka av fientlil)"a skräck~J ilder och bli ver därför styrkt geno~l stärkande ord ur den heGga skrift.
·4) Den följande avdeln ingen är på väg att ledas över från bristfälliga
•St1·ävanden till heligt handlandl.'. 5) Den sista avdelningen har visserl igen
·redan övergått därti ll men har ej ernått de n fulls tä ndi g t heliga oföränd erilig heten i gudomliga oc l1 obeve kli ga tillstånd. - Den andra tredjedel en
:av dem, som ä ro underg ivna prästerna och som b livit av dem upplysta,
39 ]par 1 ) ären nn folkets präster och leviter, vilka stå framför Guds
tält, elen heliga katolska kyrkan . . . . I ären alltså för edert
·folk präster, profeter, ·anförare, ledare, konungar och medlar.e
~m ell an Gud och hans trogna. I ä ren ordets mottagare, prech(kare, förkunnare, skriftlärda, kunniga i Guds skrifter och löften
-och vittnen till Guds vilja. I bären allas synder och skolen av·
lägga räkenskap för dem alla ..... Biskoparna hava befri at
' utgör den Jn-istna menigheten. Den är r edan i viss mån skicklig fö r ett
andligt bett·aktande och för andli ga hemligh ete1·, fyll es av helig glädje och
:är fast inriktad på det goda. D en har g å tt h ela r enings vägen och är värd
att bli delak tig av sin gmds heli ga åskådning och invig niugsakt er . Dionysius
'kallar d en därför " det h eliga folket" (jfr 2 Mo s. J9: 6).
D en trec~je lderw·ki en. Medan vi, för att tala m ed bibeln, ännu vo t·o
lbam skänkte oss u rtidernas Gud lagens hi erarki , och Herren visade Moses
på Sinai urbilden till det tabernakel , den hi erarki och det lagceremo niell,
lban skulle åväg abringa (2 Mos. 25: 40). Hieral'lden had e till sy ft e att höja
·folket till en andlig kuJt., och åt de outvecldade ("ba rn en ") gåvos dunkla för •n imm elser, Jilm elser, gåtor och förebilder r örand e sanningen. Denna hier.arl<i motsvarar den n eders ta ordningen av äng lat• och av sakrament (fursten·dömen, ä1·keäng lår, änglar, resp. dop et). D ionysios hade flytt fr ån persiska Assy d en till Caesar ea, synes ha
gTnndat elen be römda teol ogisim siwlan i det romerska Eclessa oc h bl ev
·hu vurlpersouen i östligas te Syrien. Genom Hilarius föt·d es Ephr ii.ms folkliga
diktform till Ambrosius . Enligt HO LMQUIST Gamla kyrkan s. 250-251,
·266: jft· 358-400. Syrien är hem orten föt· vi ssa pseudoapostoliska stad:ganclen, som h är· omtalas.
') En ligt Didaskalia (U: 6) bar biskopen ansvaret fö.r den synd, so m
någon sig ovetande begått. (Jfr l\lose offerstadga r: 3 i\Ios. 3 -5.) Biskopen
·slwlle inför Gud ansvara för sig och hjordl.'n. Han hät· församlin g ens
synde r, såso m Kri stus bar h ela vär ldens, yttrar Didaskalia flera gånge r
·(II: 25). - Med ut.giingspnnkt i det mosais ka bibel~tället om MosP.s såso m
·G ud och A ron såsom hans profet (2 Mos. 7) betonar elen för hi e1·arki en
l< ämpan cle D id as kalin följande (II: 29 o. f. ) : Va rför håll en I då ej ordets
·förm edl are för profeter och bedjen till dem såsom till gudar? Nu å r nämli ge n Aron för oss diakonen och i\Ioses är biskopen. Om alltså Herren
kallat 1\ioses för Gu d, så måsten även I ära biskopen såsom e n Gud oc h
di akonen såso m · e n p rofet. Därför måsten I för att ät·a biskopen medd el a
·h onom allt vad I gören , och ge nom honom bö1· d et fulländas. Såsom det
·för icke-leviter var förbjudet att fram träda ti ll altaret ell er att där förutan
-öve rsteprästen frambära offer, så hören också I [fö rsamlingsmed le mm ar]
in genting göra förutan bisk open. Om någon likväl gör så, sker det för.gäves, ty det kommer ej att rälmas h onom till go do , enär det icke är rätt
:at t företaga något förutan biskopen.
-40-
-41-
Edei· från synuerna, fött Eder på nytt genom vattnet; uppfyll t-.
Eder med den Helige ande, uppfött Eder med oruet liksom med~
mjölk, uppbyggt Eder genom läran, befäst Eder genom tukten ,
låtit Eder bliva delaktiga av Guds heliga nattvard samt gjort
Eder till delägare i och medarvingar till det gudomliga löftet ....
En konung härskar blott över kroppen, och han binder och löser
denna blott på jorden : Men. biskopen härskar över både själ.
och hopp , så att han binder och löser på jorden med himm elsk
makt, ty den stora, himmelska och gudomliga makten är honom,
given » - alltså uttalanden , som ännu dag predikas i katolska
kyrkor.
I nära likhet med uttalanden av Clemens Romanus, Igna-tius, Basileios och Chrysostomos framhåller nämnda församlings-stadga ivrigt Ironsekvenserna härav för församlingsmedlemmar-nas vidkommande. Ignatius t. ex. hade framhållit följande slut;
satser och maningar: »Alla böra följa biskopen och prästerna,.
såsom Jesus Kristus följde fadern .... Ingen bör förutan biskopen
företaga sig något, som rör kyrkan. Varest biskopen visar sig,_
där må folket vara, liksom den katolska [allmäni1a] kyrkan är,.
där Kristus är . . .. Vad biskopen godkänner, det är också Gud.
välbehagligt, på cl1!t att allt. som företages, må vara säkert
och giltigt. . . . Den som vördar biskopen, han äras av Gud ..
Den som förrättar något förutan biskopens vetskap, tjänar djävulen .» Och vidare: »Håll Eder till biskopen, på det att Gncl
må hålla sig till Eder! J ag sätter min själ in för dem, som.
underordna sig under biskopen, prästerna och diakonerna.. Måttedet förunnas mig tillika med dem att nå fram till Gud! Aven Basileios och Chrysostomos framhöllo, att det som gjordes
förutan prästernas anvisningar, vore tempelrån och förue till
döden, resp. att den som ringaktar prästerna, är långt mera .
ogudaktig och straffbar än Dathan och hans anhang. 1)
Enlig·t ScHUBERT (Grunclzttge) hade nu kyrkan blivit en ·
fräl sningsanstalt, till vars nödväneliga utstyrsel syndarna hörd e
såsom föremål för uppfostran. Kyrkan hade blivit en så obj ektiv
och grundväsentligt helig institution, att en prästmans eventuell a lastbarhet ingenting betydde; ämbetet såsom sådant hade
en outsläckligt helig karaktär. Kyrkan vore sålunda Guds stora
objektiva nådesbevisning, som inbyggts i elen onda världen för
att uppfostra henne. Blott elen , som levde i kyrkan , kunde bliva
salig; - om hon blev salig, det var emellertid en annan fråga .
S. y ttrar vidare, att Augustinus och, i synnerhet, Cyprianus .
hade från hedendom en och judendomen bibehållit institutionen:
de utvaldas stånd (klerus), vilket stod i altarets ~jänst och för-medlade n1E'nighetens förbindelse med Gud. Folkets barnaskap till denne är sålunda bundet vid en annan människas ande och
vnja. Prästen representerar elen eviga sanningen, förvaltar det
heliga och blir domaren, som upp- och tillsluter himmelrikets
port (Matt. 18: 18). Ej längre församlingen utan kyrkan är ·
helig. Den förras suveränitet övertages av prästen, som handhar
botdisciplinen, uppfostrar folket och svarar för dettas andliga
väl och ve. Kyrkan har blivit en frälsningsanstalt, bli,1it Guds .
stora objektiva institution för nådemedclelelse. Blott den, som.
lever i henne eller står under biskopsämbetet, kan bli va salig.
Ur sammanslutningen av församlingar framträder en konfeeleration av biskopar såsom kyrkans med varandra jämställda.
ledare. De-nna starkt organiserade kyrka skulle vara en stat i
staten, vara., såsom Augustinus sade, en Gncls stat i djävulens
stat. Henne skulle alla lyda i an<lliga ting, såsom hon '\jälv
var sin höge Herre hörsam. Hon skulle hava resurser att nedslå
hinuren, att trampa på skorpioner. ScHUBERT anser, att
nr broderskapet inom församlingen utvecklades efter hand hierarkien. J ag menar, att både kyrkabegreppet och hierarkien äro
i stort sett de gamla »bestående » (dels gammaltestamentliga,.
dels hedniska) och att »broderskapet» var föga mer än en ide,
en förhoppning, en ansats. (Så var för övrigt förhållandet även
1
) Olemens förebrår kot·intierna för att de gjort uppror mot prästerna .
och ville få bot·t biskoparna, fastän dessa iugi~ge i Guds menighetsord- .
nin g. I ett bevarat yt.trande av honom på tal om lcyrkans enhet kan fram läsas .
önskemålet, att kyrkan måtte erhålla en fast och alltomfattande organi- sation. Om denna citerar han därjämte ett "bibelställe", som nu e.j finnes
e ilet· som åtminstone bar en annan lydelse men som på hans tid lydde så :
Tillsamman med en oskyldig skall du bliva oskyldig, och tillsamman med...
en utvald, skall du bliva ntvald. Och han anföt· ett annat bibelställe som.
ej 11u finnes i bibeln: Hållen Eder till de heliga, ty de som hålla sig till
dem, skola bliva heliggjorda. Jft· Ohrysostomos åttonde predikan över botfln
och skriften Om prästämbetet III § 4-6. Joh . l: 13; 3: 5 ; 6:54. Här s. 70 ..
- 42 -
i feåga om den nnge Luthers reformation) . Likaså torde man
-.b öra hålla före, att det är föga .motsättning utan snarare iden-titet mellan apostlamas uppfattning att kyrkan borde vara en
»de renas och heligas» kyrka, och ky rkofädernas åsikt att hon
·var en uppfostrings- och frälsningsanstalt, Guds stora och objekt iva nådesinstitution i en ond värld. 1) - T . o. m. augsburgska
:artikeln ger uttryck för en sådan el1 er en i betydande mån
·därmed besläktad - om än försiktigt formulerad - uppfattning (§ 28) - - trots elen upprepade försäkran, att det är på
-Jesus, kyrkotukten vilar. 1585 års nedersachsiska kyrkoordnin g
.samt 1608 och 1619 års s.venska kyrkoordnin gsförslag anföra
.bland annat fyra gammal- och sex ny testamentliga bibelställen
.såsom stöd för att prästämbetet instiftats av Gud. Dessa skulle
-uppläsas vid kyrkoherdars invigning. Men bland dem äro blott
två av Jesu mun: om att H erren borde skicka arbetare ti ll
:säden och att Jesus sände lä1jungarna såsom Fadem sä nt honom
·själv. Alltså intet om prästens himmelshöga kraft och yttre
·makt kunde man finna i nya testamentet, men av det sist.nän:mcla bibelstället drog man i alla tiders ortodoxa kyrkor de
.mest vittgående konsekvenser i gammaltestamentlig anda .
Kring den självständiga biskopstypen uppst å eller vidarentbildas efter hand predikande, undervisande och penitensombe:söi:jancle medhj älpare (ej sällan väldoterade kapitnlares) med
jämförelsevis självstä ndiga uppgifter. Enligt den efter hand
fi-amväxande kanoniska rätten äro biskopar, kapitulares och
.prostar en högsta grupp av ämbetsinnehavare (ordines maiores
·vel sam·i). De äro ansvariga för vidsträcktare områden inom
.kyrkan , hava domsrätt över offentliga syndare och övervaknings-myndighet över kyrkoherdarna 2 ) (Föga högre än de sistnämnda
') Jfr SCHUBERT Grunclr.iige s. 99 o. f., 134 o. f.
Ota liga vittn esbörd finnas, att t. ex . p se ud oap os loli skn skrifter med
·ordet "biskop " ganska ofta åsyfta vad vi kalla lt y dwh erde. Skilluaden
mellan biskops- och vanligt prästämbete ell er mellan biskop och kyrko'h erde har vållat my ck en strid och medföd långtgåe nd e kon sekvense r i
och uto m kyrkan. Även i elen vetenskaplig·a li tteraturen hav a m ening-arna
varit delade. Hän·id må beaktas dels den påfallande bundenheten i prak·tiska hän see nd en und er Libeln med dess en h etstvång och dubheltydig-heter,
-dels utv eckUn gens beroende a\' praktiska, lokal a faktorer. Ur de befogenJ1eter och den lokal a räckvidd , so m ue olika prästel'lig a o. a. temp elämbete n
2)
-43:stå de däremot i avseende å gudstjänstens »förvaltning »: dinin o
·cultni mancipati). Kapitulares äga befogenhet att kollegialt verka
-och döma över många försam lingar och - eventuellt - land
skap (jfr vårt »domkapitel»).
-had e i ga mla och nya testamentets böcke t·, Ituod e ue för sta kri stna år-hundrndena ej draga. tydligt normntiva slutsatRe r, oc h även om man det
kunn at-, voro de kyrkliga, statliga , lok ala, ekon omiska och peuag ogiska fö rh å lland ena så utomordentligt olikn i olika länder och p å olika or ter , att
·ej någon överallt ell er ens meRtadels allmän praxis före fanns . Sid. 47-48.
Att " biskopen" mången städ eR var "kyrk oherde", fram gåt• t. ex. H \'
Didaskalia (II: 6, 26 o. f. ); han had e ansvat·et för va rje sy nd n ågo n sig
·ovetande b egå tt (en lig t Mose lag hade "prästen'', ej översteprästen ett mot.:svarand e ansvar), ocl1 nattvard•g ii.stel'lla borde lägga allmosa i "b iskopens"
hancl . Jfr att konfirmationen skedd e i ka to lska kyrkan genom bi skopen, i
luth erska somligstädes ge nom biskope n, somli gstädes genom kyrk oherd en,
och att ord et p res byter användes t. ex. å 1300-ta let i betydels en hjälppräst.
[Biskopar, präster och diakoner in vigeles ti ll sina prästerliga ämbeten t. ex. enli gt Cyp riaui förordningar . I katolska och rudh eckislt a kyrkot·
_gavs för diaconi en särs kild introductionsakt med (åtminstone i Västerås)
skl-ift.li g- förbindelse att bl. a. fort sätta si11a stnclier till " fnll" prästerlig invign ing. Jfr Rndheckii Memoriale Quoticlian nm sn mt Texte und Un te r.suchnn gen H s. 57 o. f. - B.udb eckius h ade ju h ela stift s styrelse m akt~n
(in k lusive elen judiciella) i siu hnncl, men h an uppd el ade själ v b åde arb etet
·oc h an svaret ge n om att införa omröstni ng i domkapitl et, vari ge nom han
ju så lunda själv kunde bli öve tTöstncl. Detta hade urga mla anor ell er mot. svarigheter.]
~Iå.n ga d iakoner väntade befordran till kyrkoh e rdeämbet e. Enli g t hl. a.
-d eu apostoliska kyrkoordningen (B : 6) siwli e de diak one t·, so m skött sin
tjänst beröml ig-t och uta n tadel , kunna förväl'\'U sig h e rdestä iLning. Ocks å
tänker sig nämnda kyrkoordni ng, att Yissa av dem \'Oro olärda , när de
skulle väljas till "biskopal"' (även h är åsyftas tyclligl.\·is "kyrkoherdar") .
-J h- att knplan e rnn (kommiui st.rama) seda11 ofta ,-oro klockare samt ky rkohe rdens hitt·iiden såso m "vittnen·' , sex mä n och kyrk or åd sa mt att mång-a
und er deu na sin 1Jiträdande tjänstestä lln.in g- vald es t.ill kyrkoherdar.
Enlig-t g-R mmalk atolska. källor b orde den hii ste diakonen utses at.t
härbärge ra. fl'ii.mling-ar. Ha.n sk ull e all tid h e liun a sig i närbeten av g-ästh e mm et, so m var byggt i kyrkan. Rudh eckius lät bygga ell e t· återupprätta
!.re fatt ig- och sjukhus samt fö rordna en p erso n till att inottao·a väo·faraud e nödstä lld a fl'äm lin g-ar. - Den ä ldre kyrkans dia ca nis uppg-if~r m o~­
. svarades sedan jämväl av kor·gossarnas, t. ex. i det man uppsände förbö ner
och åtvarnade de mol varandra fient liga att försonas. - Ur cliakouien oc h
lektorate n hat· framträtt äv en klockarens (oc h i se nare t id foll,skol lärarens)
-undervi suin g-sl)likt - för vil ken Rudb ecki us är en av de alll·a första ta le_miinnen i Sverige. (Häri föreligg-er sålunda ännu en pal'illlell mell an honom
44-
Vid sin sida hade pastor vanligen även en eller flera hj älppräster. Gränslinj en mellan dessa å ena sidan, kyrkoh erdar och
högre kyrkli ga dignitärer å andra sidan betecknades av gammalt
genom nttrycken icke-förvaltare, resp. förvaltare av gudstjänsten .
Den utpekar Rudbeckins genom yttrandet, att det ej vore »förnemligan Fräste Embete, att Predika Guds Orclh . . ., Uthcleela.
Sacram enten och förkunna enom Syndernas förlåtelse effter en
annars befallningh: Uthan fast mehr . ,. . elen ena döma ·wärcligh
at få Sacramenten och aflössningh, och them andre thet förhålla »
[även om ämbetsinnehava.ren icke själv utdelade nattvarden].
Endast ett sådant ämbetes innehavare vore en >> r ätt präst». 1 }
Gent emot en sådan gammalkatolskt och påvligt färgacl
åskådning· hade en svag opposition förmärkts här och var inom
både elen katol ska och den lutherska kyrkan. Såclan r estes dels.
i västra Emopa senare av Quesnel, Van-Espen o. a., vilka hävdade, att församlingen ursprungligen ägde r ätten a tt ålägga.
bannet, dels av de ticligare poenitentialia pseudoromanum och
merzeburgense, vilka tillerkände diakon r ätt att i pastors frånvaro pålägga och lösa från bann, 2) dels av många andra_
och ga mm alkatolicismen, vilken par aHell mall även här kan se fortsatt in
i vissa detaljer, t. ex. at.t diakon en enlig-t J es u testameute ej borde Yara.
kuunio· i ett yrke och att. klockaren-unelervisaren borde, om h an var t. ex.
smecl,"'hortlägga. hammare och tång'). Enligt elen apostoliska kyrkoordnin gen
borile Leetor nämli gen läsa hö gt för e d e okunni ga (Text.e II ). Och enligt.
Canones llip]Jolyti .och J es u testameute borde cliakonen besöka kat ekum enem a för att väo·leda. de tvivlande och unelervisa de okunnig a. Bland annat
för denna lärare:·ämiugs skull borde han ock föra ett oför vitligt liv, an dra
. till föredöme. (Om detta jfr ÖHLANDER s. 292 o. f., 299-303). Diakoner·
skulle en ligt Cypriann s ]Jrästvigas, unclercli akonema icke. Hänvisas må till
undersökningar i Texte und Untersuchungen II s. 42, 57 o. a. om d e lägre.
tjän ster na: lektorer, sui.Jcli akoner, exorciste r och kantorer.
' ) THYSELIUS HaucUiugar I s. 107. Jfr BÅÅTH Den kan on iska rälten
s. 212-213, 21 8; ScHUBERT Grunclziige s. 5 8; GULLSTRAND Sockensjälvstyrelsen s. 2. Enligt Dielaskalin hör biskopen till typen härska r e, ty så
som kommgeu plägade taga sig tjänare ur folkmassan, så toge även hiskopen bland fo lket elen, so m han ansåg och visste vara passande för honom
och h ans ställning. Och h a.n anställde en presbyter såsom sin r ådgivare samt
vi dare även diakone r och su bdiakoner o. s. v., allt eftersom behov gjordes.
2 ) Jfr KO BER Kirche~bann (18G3) s. 64 o. f. i WASSERSCHLEBEN Bussorclu nu gen passin1. Fd\gau gället· alltså, om det är församlingen eller tlet
-
46-
.som t . ex . i anslutning till fallet Korah, Datan och Abiram o. a.
bibliska uttalanelen betonade det allmänna prästedömet. Vi hava
reclan sett (i förordet) hurusom den unglutherska riktningen, till
villren j u Ol. Petri hörde, ansåg a t t predikan vore prästens förnämligaste, prästadömet kon stituerande uppgift. Och denn a kom
·efter h and men trevande och dröj ande att vinna anslutning 1)
och att minska överskattningen av tnktomecllen. L ågkyrklighet,
-statsmakt och allmänt prästadöme tränga fram; kyrkamakten
tvingas bakåt. Inom vår kyrka skedde det i samband med att
:kristocentrisk åskådning bröt igenom ä ven på de kyrkligtpraktiska områdena, vare sig den hade pietistisk a nstrykning
·eller ej. 2) Enligt 5 :Mos. 17 : 9 borde man i tvistiga mål rådfråga ej
·- blott prästema utan även levitem a och elen fungerande domaren;
·de skulle »avkunna utslaget», och elen frågande borde vid livs:straft lyda prästens och domarens tolknin g av Guds ord. L eviter voro tydligtvis rådgivande· eller besittare i en nämnd ,
·vilken den dömande församlingen ägde r ådfråga. Det torde vara
·ä r prästen, som är helig sa mt har e rhå ll it makten att mottaga och ute stänga sy ndare (l öse- och bind enycke ln ). Jfr OL. PETRI Sand . Sk r. I s.
:386, 387. - D e u fransk e teo logen Paschasius Q.uesuel ( 1634 - 17 UJ ) förfat ta de Reflexions morales le nouv eau testament (vilka fördömdes i påvlig
.b ull a 1713), fördrevs ur kon gregationen Oratori i, d å ha u nekade und er~kriva Formula doch·iu re (upp satt 1678), häkta des, lämnade Frauhike 1685.
.Den rättslärde belgiern Zeger Bernard van E spen (1646- 1728) auklaga·•l es - till synes ut an r ätt - fö r oriktig lära om d en episkop ala juri sdi ktionen. - Enligt JÖCJ-JER Gelehrten L exicou .
') En knnskapsup]Jska ttande, . kos- och viljestark ortodoxi samt e n
t.ros-, kunskaps- och gärningsöverskattaude orto doxism uppmjukas ell e r
·efterfölj es av tr e mindre stridb ara ri ktningar: a) sådana h ögkyrkliga, w n1
ej vi lj,l , våga eller mäkta fö lj a de selotiska kraft.natnrema i allt; h) de
profetiskt-demokratiskt lågkyrkliga, som vänd e lJi beln mot hi erarki en, krävd e
sinn esä ndrin g och förberedde pietis men; c) " modema" framtidsmän som
p åverkades av frihetsströ nm ingarua runt om Sachsen , ve rk ade för evangeli sk t fromh etsliv och gillade stat.lig kyrkoled ning. Därom mera i volymen
·om folkuppfost,raus ursprung och aukto ritetsb undeuhet.
') Jfr principiella u ttalanelen i t. ex. Lieg-ni tz Kasten -Onlnnng (i Sc ltle.sien) 1523 och Brauuschw eig-GrulJenhagens kyrkolag 1581. GALL! Kir·chenstrafell s. 67 - 68; RICHTER Kircltenorclnuugen II s. 454.
46en sådan nämnd, som åsyftas med orden, att >> de äl<lste » skulle·
t. ex. på föräldrars ann~älan döma dessas genstörtiga söner att.
stenas 1). Eller åsyftas sådana slags domare, som Josafat ·tillsatte: »leviter och präster och huvudmän (förordnades] för Israels:
fadershus till att döma Herrens dom och avgöra rättstvister» 2) .
I elen första tidens kristna kyrka talas ibland om äldste(t. ex. Apg. och pastoralbreven), där ordvalen och uppgiftern a,
ofta äro såuana, att hjälppräster, diakoner, halvprästade eller·
presbyterer måste hava åsyftats. I l Tim. 5: 17 och l Pek
:i: 2 talas om »de äldste •, »som väl förestå » och borde vanu
värdiga en dubbel heder, i synnerhet de som arbeta i ordet och
lärdomen, resp . de som borde vårda Guds hjord och hava akt.
på elen. Några bibelställen härom anföras t. ex. av Rudbeckii:
vän Gitthraeus (jfr här hans tuktstadga). Förvisso »utvaldes:
bland folket [fordomdags] värdiga och betroelda män , som skulle·
med kyrkoherdarna handhava kyrkotukten i gemensam rådplägning·
'
') 5 i\! os. 21: 21. De lJå Hiskia s tid tillsatta levitem a oeh de ay apastlama ut 1•alda. diak on e ma skulle ju bland ann at uppb äm tionden och gå,·or ·
~a mt fö rval ta och fönlela de senare. ''P å heder och tro·' skull e de först-.
nämnda göra detta., upprepar man gån g på gång i gamla testam entet. Så-so m J esus sagt sig h ava kommit till jorden för att tjäna och sag t, at t dett
so m ville bli fr ämst., skulle först vam a.llas dräng, sit skulle i sy nu erh et
tjänande bröder finn a sin glädj e i såd an t a.llm oseutdeland e sa1n t i att p å
andra sätt bispringa sjuka, ålderstigna, främlin gar, barn o. a. värnlösa ..
Matt. 20: 26- 28 i Mark. 10: 43-45 ; J oh. 13: 14. (Föreu ämnd a. o. a. ntt alauc1eu av J es us citeras även t. ex. i Didaslm.li a.) Vi ha.va här källor dels t.ill
den kristna kyrkan s sega mots tånd m ot statens krav p å vissa in täkter från.
kyrkan, d els till pse udoap ostoliska , l'Udbeckiau ska o. a. kyrkliga kral' att .
kyrkan s clig nitärer skola vam befi·iade ·fr ån r edovimin gsskylcligh et, dels t.ill
de sociala och ekonomiför val ta nde di akon- och se xm ansinstit.u tionern a . .l\'Iecl
hänsyn till att missionsarb etet i g udsstaten skulle understödjas ge nom en.
folku]lpfostrand e domargåmin g och de materi ella understöden etc ., kau.
l eviterna s och, i sistnämnd fl. avseend e, cliakonemas verksamh et jämväl säg as
ha.va. förh er ett k yrkor åclsinstit uti ouen.--: Om redovisningsskylcligh et : 2 Krön ..
3J : 14 i Ap g. 6: 3 i Didascalia (Funks edit ion) II: 35, 36 (i Achelis edi tion
sid. 51) i HALL Till Rudb eckii kankte ristik s. 19. En p åtänkt r evision av
Rudb eckii förvaltning skulle ha gjor t h a.us bam a,rvlösa, ty r eclo,·isnio g-;
skulle de icke ell er sällan kunn at förete (ehuru hans l\Ie mori ale qu oticlia-utllll ge r ga nsk a ingåe nde in teriörer).
2
Om de 70 äldste jfr 4 Mos. 11: 24, 25.
) 2 Krön. 19: 8.
47
L-
och med gemensam auktoritet, och de voro såsom censorer i a v-·
seende å sedernas korrigerande. Kyrkofadern Ambrosius klagar,.
att denna sed försvunnit på grund av lärarnas slapphet eller·
fastmera övermod, då de ensamma ville vara styresmän . . ..
Hurudana presbytererna och de äldste fordom varit, vilka skulle
vara närvarande i konsilium och handhava disciplinen, det framgår av olika bibelställen, t. ex. l Petr. 5: 2, l Tim. 5: 17, varför·
man icke bör tro att alla varit lärda (Doctoresj utan i övrigt
hedervärda män, ostraffliga och såtlana som älskade fromheten.
Man kan alltså inhämta. att det funnits två slag av presbyterer,.
emedan icke alla förordnades till att undervisa (ad docendum
ordinabantur). » Somliga torde »varit utmärkta och värdiga före-ståndare utan att dem anförtrotts uppgiften att undervisa. » 1 ) ·
') D et är av in tr esse att se, att även t. ex. de apostoliska. konstitn-t.ionerna auv ä.ncle b enämningen presbytere r p å b åde dem t.ill höge r om
biskop en (pt·äster , några troligen h ah1Jrä stade) och dem till vänste r (dia koner). Vid sammanträelen - otydligt angivna i t exten - skulle sex pres-byte rer stå till höger och sex till väuster om biskop en. D en förra. grullpen
b orde motta g fl. offe rgåvo r och u tde la allm oso r (jfr cliakoner och se xm äu) ..
D en andra grupll en, pres byter erna, b orde undervi sa de fö1·samlad e om
h örsamh et · (underka stelse) sam t övervaka ordninge n bland dem (jfr kyrk or åd, kyrk- och byvaktare ). "Men om e u av de uppmanad e svan .r frä ck t,.
skola pres byter em u [ka nske blott de sex till hö ge r] för ena sig vid altaret
och ge mens amt ådöma den skyleli ga ett välfö rtjänt straff, p å det att ä1·eu
au dra m å fruk ta ." -· Om "presbyter er " jfr HARNACK i T ex.te · und Uu ter-suchung en II Die (~u e ll e n s. 8 : "Ej ens 12 rö stb erättigad e funn os" ....
·'D e tr e t illkallade skola 1n·öva den av församlin ge n upp ställda kandidate u ...
D e tre skull e väl i stället a,vgiva. vittnesbörd o m d en till kyrkoh erd e-befa ttnin gen p åtänkte, som sy nes bort vara i deras fö1·s amlin g verksam
(här all tså en annan öve rsättnin g än Ha.rnacks) : om " han har gott rykte·
bland h ednin gam a.", om han är ä rb a r, icke ch-in kart>, girig ell er irrläri g
etc., allt frågor, p å vilka "aspiranten " ej själv borde giva. svar. Oc h
de tre (ej eusa.mma, såso m H. synes an se) skulle tillsamman med försa mlingens egna r eprese nta.uter fram ställa fr ågor till pr ästen römnde sådant
han borde d eklarer a. (Jfr visitationsfrågorn a i t . ex .. Sachse ns KO 1580 och
~ edersach sens 1585, vilka senare inl ånades till Sveri g-e och som hava vissa
tala.ude likheter m ed de ap ostol. k onstitutionerna.) D e 12 kunn a ej utgö ra
fö rsamlin gens h ela antal husbönd er, b es utna, "husägare" e. d., ty så få
ku nde ej gäma hel,öva en kyrkoh erde, i varj e f all ej en biskop. Dielaskali efö rsamlin g-ens b e1·älmacle invånarean tal var 1000, och dock äro förhålland en
och upp g-ifte r till stora del ar tämli gen lika i b åda nrkundema. [Samman hanget ge r vid handen, att det ej är h åga om att utse en biskop i Yår
-48-
-49-
De sistnämnda måste varit ett slags lekmän, motsvarande
än senare ticlers kyrkoråd, än bisittarna i domkapitlet, respektive det halft sekulariserade konsistoriet. 1) I synnerhet i elen mån Jesus .i människasinnena undanträngde .Moses, världslig kultur och in di vidnell fi:ihet utvecklades
samt den kyrkliga domsmakten inkorporerades i den statliga
·organisationen , fick mildheten en större pl ats vid strängh etens
sida. I avseende å förståelse och psykologiskt grundad moralfostran innebära ju många profeters uttalanden ett stort framsteg
framför den »mosaiska » och övriga officiella frälsningsvägen och
församlingsdisciplinen i Israel. Och ehnru med .a vbrott och ater·fall göt• mildheten efter hand allt större och större landvinningar
- åtminstone sedan påvedömet för några århundraden tvungit
utvecklingen till baka i riktning hän mot elen mosaiska och senjueliska tidens drakoniska hårdhet. Bland andra hade Augustinus 1) uppmanat till mildhet, motiverande elen med hågkomsten
:av den mänskliga naturens skröplighet; icke hätskhet utan medlidande borde vara vägledande vid förmaningar och förebråelser .
Kärlek borde man visa de nr kyrkan utestängda - något som
·även Paulus, Chrysostomos o. a. någon gång anbefallt.
1\iot elen prästerliga strängheten, ja hårdh eten framträdde
t. ex. Luther. 2) J det han citerar Hes. 34 om I sraels herdars
:stränghet och häftighet, tillfogar han: Med mildhetens ande må
· broder trösta en broder, då han fall i t. Och dansken Nicol. Hem·ming yttrar (i »Pastor»): Då somliga ha va att tillrätta visa syn·dare, bruka de förfara så strängt, som om de lagt bort all
mänsklighet, och då först vilja de anses behjärtade och starka
i sin tjänst, när de i sin brist på själ v behärskning hava med
ilskna ord slagit till jorden någon arm stackare, som försyndat
:sig. Men Paulus vill, att en tillrättavisning skall mildras a v
.människokärlek. Ty ingen underkastar sig gärna en censor, som
,8 ynes handla av fientligt sinnelag. Däremot mottager man icke
·ovilligt en förebråelse, ~m man vet, att den som giver den,
icke är ens ovän. - Aven Peder Palladms, Johann es Rnd·beckius o. a . karakteristiska gammallutheraner mana ej sällan
till mildhet vid sidan av det de anbefalla oböjlig stränghet mot
·det onda och dess utövare. 1\'Ien ett genombrott i mild och psykologisk riktning hos oss bö1jar ej äga rum förrän med Terserns
·och JVIatthire (å 1640-talet). Den senare sammanställer (i Pastoralis Zelot.ypia) nyss anförda och ett flertal andra maningar till
mildhet. Men ännu länge satt hårdh eten i högsätet, och där
·den då, tidigare eller senare, mildrades, skedde det ej sälla.n
tids mening- utau kyrkoh erd e eller möjli ge n prost. Aven Diduskalia kap.
•l l synes höra tolkas så, alt "biskop " närmast är kyrkoherden ("olärd" etc.)].
- De sex presbytert:>rna t ill h ög-er äro tydligtvis prästvigda e ll er åtmins tone
'' halvprästad e" diakon e 1·. ilenämningen pres by te r er på dessa illustrerar den
·dåtida bristen p å mark era ~le gräuser mellau uUry cken . I I-lippolyti Canones kallas de förras ämbete sacerd otium , de seuares miuisterium famulatus.
•ÖHLANDER s. 288-290. I delvis motsvarighet bärtill augives följ. i Jesu
t estamente ( 1: 23): Då de u nyorcliuerade prästen offra~·, står hisleopen ft·äm st
i mitten och på sicloma bakom l10nom stå i orclniug pr esby t er erua, äukoma
( till vän ste r), diakonemu (till höger ), lelttorerna, uuclercliakonel'lla, diakoui ssoma. Något senare i s amma kapitel kallas des sa alla f0t· p1·&ster (uton1
·diakonissorna). Jfr att även Glithrrnus i Västerås auväuder ordet presbyte•re r och äldste om kyrkoråd. - Jfr KOBER Der Kirchenbann s. 168.
') Oliklieter uppkomma genom påvekyrkans iver at t hierarkisera och
·geuom dess sätt att välja sig g·a mmaltestamenLiiga förebilder, varemot stat
·och uuglutherdom hellre valde nytestamentliga ideal. Bibeln' gav naturligtvis inga tydliga anvisning-at• om vare sig domkapitel eller liyrkot·åd j
man tolkade d en då desto lättare eftet• sitt bt:>hag. De Jesus tillagda orden
·om förhållandet mot felamle bröder (bl. a. Tag med dig en elle1· två vittnen! Matt.. 18: 16), kunde enligt den unge Ltll.her, cu 01. Petl-i och vissa
mod ema statsmäns åskåclniug utgö raslöd för allmänna prästadömet.. Enligt
hll'ian däremot och i ej ringa mån även inom gammalprotestau ti s men hlev
'kyrlcoherden ställföreträdare både för den förfördelade och för d e n "förargade" församlingen. Hjälppräster blevo åtminstone inom påvekyrkan
1hans vanliga "vittnen". I sin bundenhet under antikens judiska och kristua
för sa mlingar lå ter gammallutherdomen prästmänu eu bliva vittnen eller
·bisittare i vad vi kalla stiftsledningar (domkapitlen kring biskopen ), medan
olekmannaelementet ofta framträder såsom åtminstone r å dg ivande i försam•lingssty,·elsen (vad vi sedan kalla kyrkorådet). i\Ied stöd av samma eller
'andra förebildliga uttalanden från samma urå.ldriga tider verkade politic i
i stället för lekntaunaiuflytande, ja statlig sekulariserin g inom domkapitlen
·och för unel ertryckand e av kyrkoråde.ns dom smakt..
' ) De sermone Dom. in mon te. Jfr hans E xpnsit. Epistolrn ad Gal.
-cap. 6. J Sermon d e anathemate hade Aug ustini lä ra1· e Clu·ysostomos sagt,
,att man borde mitt mHlet· anklagelsema och straffen för synden skona personema själva och bedja fö1· deras frälsning.
2 ) Tomvs Qvar tvs et idem vltimvs Omnium opcrum ·R euerendi ]Jatris,
\Tiri ·Dei. D oct. M art. Luth. Ienae M. D. LXXXIII j knp. 6 sid. 181.
4
-
i)() -
mindre på grund a v kristligt sinne och psykologiskt betraktelsesätt än på människafruktan och statliga förbud.
Allmänhetens och de världsliga myndighetemas motstånd
mot ky rkotukten förorsakades nämligen ej blott av den gam-maltestamentligt betonade dubbel bestraffning, som från kyrkliga.
och statliga myndigheters sida drabbade flertalet anklagadesyndare, samt av den atavistiska kyrkopolitik, som låg bakom _
och m~jligg:jorde kyrkodisciplinen, utan även av den oskicklighet
flertalet ky rkomän visade i domarens värv. De flesta präster ägde varken universitetsbildning eller juridisk kun skap . Gränsern a för kyrkobot och ky rkadisciplin voro all~j ä mt otydliga ;.
praxis kunde vara olika i olika stift, prosterier och pastorat. _
Och med sin bibehållna eller enelast föga inskränkta dom smakt
missförstod och missbrukade prästershapet ej sällan sin ställning
och »domsrätt» . Enligt Sachsens kyrkoordning 1580 hade stora_
olikheter förekommit vid det prästerliga straff- och botåläggandet : vissa präster bestraffade blott några få laster , andra många
eller alltför många. Vissll. följd e sin egen hämndlystnad eller
togo ej tillräcklig kännedom om de respektive fallen. De pinade
därigenom de stackars samvetena och utsatte sig för stor motvilja oeh fara, något som strede mot Kristi ordning. Aven i
Sverige vill e många präster genom bannet uppehålla sitt eget
anseende eller gynna sina egna intressen . En och annan hindrade
ifrån nattvardsgång sådana·, som häftade i skuld till eller råkat
i personli g ovänskap med honom själ v, någo t, som både utländska och svenska statuter tidigt varnat för. Somliga voro
alltför släpphänta, andra tillgrepe för snabbt de str änga åtgärderna. Ej sällan voro sådana missfö rhållanden avhängiga
av maktlystnad, oförstånd eller bristande utbildning, av prästmännens ·ekonomi ska och rättslig-a beroende eller a v adelns och
menig.o mans motst ånd eller hårdnackenhet.
Från Rnclbeekii stift må. anföras följande fall. Bonelen And, _
Larsson i Dingtuna socken »haver druckit i prästegården på
nästförleden söndag, näst förra ä.n de ginge i kyrkan. » [Då .
kom hela socknert med matslwtt.] Pastor, kaplanen och denne,
villren »haver kastat upp [i kyrkan ], skole komma alle tre hit
till kapitelet förra än lle få kyrketjä.nsten igen». Kaplanen
inställde sig och svarade, att det varit så brukligt att giva_
-
01 -
böndema en tunna öl att ch·icka, förrän de gingo i kyrkan.
[Härvid avses nog endast de tillfällen, då bönder gåvo matsh:ott.]
Kyrkoherden dömdes att giva till hospitalet en tunna malt och
en d:o skal. Bonelen skulle stå i vapenhuset till jul , och cl å
skull e prosten eller en capitularis intaga honom. - En ovanligt
försumlig ky rkoherde (i Ramnäs) sålde öl till församlingsborna,
lät obetydligt straffa fjärdingsmannens dräng som kastat upp i
h-yrkan, samt näpste varken ett par pojkar som slag·its till blods
i templet, eller en dräng so m högljutt sagt: »Stor tack, I där
framm e! » när man i bokstolen sjungit till slut psalmen »O tu
helg he a nde kom! » Den ne kyrkoherde och hans komminister voro
för övrigt sådana, att det knappt ens kunde bli tal om sj älavård eller ordnad kyrkotukt. - Det uppgives att i Orsa ~j
funnits disciplin under 44 år, vari ingick hela Ruclbeckii biskopstid. Församlingens alla tre, jämförelsevis mycket r1ugliga
kyrkoherdar hade uneler denna tid måst dömas till böter eller
suspension av domkapitl et på grund av församlingens tillstånd.
Pastor i Skinnskatteberg hade »a v räddhåga låtit 4 sina soeknemän gå till Herrans nattvard, som vore dä rifrån sagde in
visitatione och seelan ingen bättring gjort uta n mer förökat sina
synder ». Rndbeckii clomka1)itel måste suspendera denne präst
för 3 veckor (1ö22). - lVIånga präEter stodo ännu kvar på den
medeltida och ~j alldeles obibliska ståndpunkten rörande prästä mbetets översvinneliga maktbefogenhet samt r örande ståndens
uppkomst och nat ur. Ruclbeckii måg Simon Beneclicti och elen
kände moraprosten Petrus J ona e Helsingins sa mt flera andra
präst er . g:jorcle det segaste och kraftigaste motstånd mot att
clera.s 10- å 20-mila pastorat skulle »snöpligen delas ». Den
-,.,istnämnde o. a .. präster påstoclo att de icke kunde »a nsvara för »
sådana personers själar, vilka. ej gåvo rätt tionde. 1)
-' ) Västerås domk apitels protokoll 1621 10/11; 1628 "h•, ' 0/,• ; 1631 7/9•
Hö rand e en prästs obehagliga ta l om nattvard en etc. i Strängnäs stift:
dess domkapitelsprotokoll 1625 17 /s, 1629 3 "/o, " /; , '1/s ; på det danska Gottland LEMKE Visby stifts herdaminne s. 276. Till soc kn ens "största förskr iickelse '' lät t. ex. en norrländsk kyrkoherd e orätt1' ist och trots -iwbön
antvarda en föga brottslig person "i djävul ens händer på kroppen s vägnar ".
Uppsala domkapitels pt'otokoll 16!1 17 /11; 1642 •; ,.
-52 -
Nitiska män inom kyrkans leJning hade emellertid i alla
tider arbetat för en annan tingens ordning. Liksom förut gammalkatolicismen (men i strid mot kurian) ville gammallutherdomen ej blott förneka, att det allmänna prästadömet är förkastligt och att prästen äger en högre religiös art som upphäver
hans personliga olämplighet för kallet, utan i likhet med Jesaja,
Hesekiel, Osea, Cyprianus, Augustinns, Gregorins och oräkneliga
andra uppställ er den jämväl synnerligen höga religiöst-etiska
krav å prästema. 1) Såclana krav äro kriterier särskilt på den
viljekraftiga ::;elotismen i den gammallutherska tidens Tyskland
och Sverige. Genom dem börjar kyrkan dels minsim de påtagliga olägenheterna av elen gammaltestamentligt färgade principståndpunktens förverkligande i ett modernt kultursamhälle, dels
nmlergrä.va sin egen gammalclagsstånclpunkt. Hade Moses ställt
prästen före alla andra, så hade han ock låtit honom efter förseelse plikta mer än någon annan individ , mer t. o. m. ä.n höYclingen. Och denna princip upprätthå.lles ~j minst i Rndbeckii
stift, dä.r brottsliga präster fingo större straff än andra.. Där·
nppmauades ock prästerna ideligen till sanm1a nit, oböjlighet
och renlev nad, som Gud genom Hesekiel, makabeerna 2 ) o. a.
') IOag-u må l över präster: Jesaja 28:7 - 8; Hes. 34; Os.6:9. Omhiug·
å t· 1300 m åste t. o. m . påven varna " många andliga doma1·e" för att de
Rlltför SllaLLt å lade interdikt (torde avse även individuell exko mmunikatiou) och det t. o. m. " mer av hat äu av kristli g· kä rlek''. KOBER Kir chen uann s. 87 . SCHILLING Oorpus juris Il s. 859. l kristen tid saknas ej exempel
på "rötägg", - även Rudbeckii stift hade några sådana - ehnru naturligtvis felens proportionet· och beskaffenhet vanligen E.'j kunna mäta sig
med vad profete rna överklagat. Klago mål jfr REICHMANN Ein Jahrtansencl
Hl s. 65, 87 , :284; GALL! Die luth . I<ircheu strafen s. 133-136: Var t\'1'1
eller t.re komilla samman, är .det strax kl agan ej över det gudlösa lev eru et
i världeu ntau fastm er över prästemas stränga och allvarliga straffpretlikningar, klagar sup erintend enten Greg. Striegeuitz 1568 ; s. 245 (bätskhE.'t
·OCh hi erarki på predikstolen), 253-254. OL. PETRI Sam!. skr. nr s. 480,
491 , 495. Dennes ord om priistens tillbörliga mod och stånda]{tighet aa M.
4 74 o. f. Om klagom ål jfr ock J ena konsistorialordning 1569 SEJ-ILING
Kircheno rdnungen I s. 239 .
2 ) \'id sekelminnet av domkyrkans restauration visade lludheekius
ltän på Judas i\Iackauei efterföljansvärda exempel. Denne brukade både
präster oeh kri gsfolk till att rena helgedomen : icke "de klenmodiga och
.ostadiga·' präster, utan dem so m stadige ooh beständig e hava blivit i lag·en,
-53gammaltestamentliga kraftgestalter ålagt sina »legater». Också
länder det till bislwpens evinnerliga ära, vad hans forna dom:kapitelsh:amrat Gitthraens vittnar vid hans bår, nämligen att
prästerskapet var ett helt annat vid hans frånfälle, än när
Rndbeckius tillträdde episkopatet.
Ett sådant markbrytningsarbete skedde - såsom hät' förnt
antytts -- i nära anslutning till vad man under tidigare perioder anbefallt (men kanske sällan mäktat genomföra). Sålunda
hade exempelvis kyrkofaclem Clemens Alexandrinns i Ritt här
delvis återgivna arbete låtit en uppfostrare och lärare (» pedagogen ») ideligen relatera heliga handlingar för människorna,
bevaka dem med oavbruten omsorg och föra eller betvinga dem
till att leva ett Gudi behagligt liv, till deras egen frälsning.
?lien såsom en styrman icke alltid följer vinden ntan undP.rstnnclom styr skeppet emot densamma · för att bjncla sto rm en
trots, så leder - enligt Clemens - »pedagogen» oss emot
världens stormar, emot kärlek t.ill världen, emot fråsseri och
försjunkande i köttet, tills vi nå den himmelska. hamnen. Med
alla vishetens medel drager han omsorg om att föra de omyndiga till välfärd och frälsning. Även skarpa medel använrlP.r
han därvid för att tygla cle fömuftsvidriga lustarna . 1 )
Snart därefter betonar Tertnllianus, 2) att man efter val:Je
större synd borde komma till biktstolen och för övrigt va1:]e
"dem hav er han befallt låta uthi\va och borttaga, vad som oheligt var inkommet i templet, och det åter rena och tillpynta igen. ( Detta sku lle ej
vara ln-i gs folkets uppgift; jfr Oonsistorinmgenerale-striden ~amma år. Tacksägelsepredikan 1637 s. C2.) T. ex. i sina stifts- och 1·isitationsstndgar, i
det detaljerade synodalbeslutet 1629 samt i kraven på församlingsstämmornas ordningslagar ivrar H.udbeckius i sy nnerhet emot söndngamas, gudstjänstens och kyrkogåt·dens ohelgande - alltså emot det som nödgat Jesus
att gr ipa till giss let, och det som framför andra förseelser bestraffades med
interdikt.
1
) Olemens anbefaller en seg kamp mot syndaröttema. HOLL Enthnsiasmus sid . 227 yttrar, att Olemens simli e varit den förste i detta arbetP.
Emellertid hade ju redan Herren Gud ~jälv sagt till Kain (l Mos. 4: 7)
att individen borde själv tygla sina begät·: Om tlu icke har gott i sinnet,
ligge r synde n för dörren, och till di g står hennes åtrå , men du böt· r åda
iiver henne. Psaltarens många böner om rening i hjärtat tala om samma
kamp mot begät·en .
2
) De p re nitentia § 6, 9, l O, 12.
- 54 dag ställa sig· inföi· sitt san1Yetes domstol. Boten, yttrar han,
är Pj blott av ime art utan bör även komma till synes medelst
en yttre akt (Exomologesis). Denna består av syndabekännelse
inför Herren. Genom denna förberedes gottgörelse och ådagalägges boten, vilken i sin tnr tjänar till att blidka Gud. Sålunda är denn a akt en anledning för människorna att kasta sig
ned och forödmjuka sig; hon pålägger dem en Ii vsföring, ägnad
att framkalla förbarmande. Hon befallt>r dem ligga i säck och
aska, vanställa kroppen genom åsidosättande av renlighet, forsä nka anden i sorg samt åter och å ter under .·orgsna tankar
fl'amkalla minn et av sitt syndaleverne. Visserligen få de fortära
vatten och okryddad föda men icke för gommens skull utan fot·
att kunna uppehålla .Ii. vet. Bedjandet Lära de göra ännu ivrigare
genom att fasta , sucka, gråta, dag och natt ropa till Gud samt
bedja präster och för.'amlingsmedlemmar upprätthå lla botkrave11.
Exomologesis utför allt detta for att göra sinnesändringen an·
ta.glig för Gud. Hon ärar Gud genom att frukta för faran a v
de eviga stra~e n ; hon träder i stället för Guds ovilja (i det
hon själv fäller domen över syndaren). Och genom en kort, övergående pina låter hon vi~>serligen icke tillintetgöra men Yäl ersätta de eviga straffen . I det denna botgöring kastar människorna ned i lidandet, l1öj er hon dem så mycket mer. I det hon
låter dem framträda osnygga och ovårdade, renar hon dem. I
det hon anklagar dem, urskuldar hon dem. I det. hon dömer
dem, frikänner hon dem. I samma grad man maktlå ter att
skona sig själ v, skall Gncl skona en. Om man hyser betänkligheter mot tle yttre botövningarna, så bör man föreställa sig
helvetet, vilket skall utsläcka ens betänkligheter. Utom dopet
finnas blott dessa botövningar såsom räddning från hel Vftet.
Vadtir då lämna sin räddning i sticket? 1)
Dessa och liknande föresln·ifter och utredningar äro vägledande såväl föt• individens clag·liga strävan att döda sin benägenhet att synda som även för kyrkans verksamhet att åter-
') Tydligtvis ha vi att i dessa uttalanden se en början till den i senare kyrkli ga stadgar ej sällan framhållna åskådninge n, att hoten ej är att
skämmas föt·. l:iå betona bland andra 1548 års merse burgska botstadga,
1585 års nedersa chsi ska kyrkolag och 1686 års svenska kyrk olag.
iöra f:yndare in på den rätta Yägen. Båda dessa syften söker
l~yrkan främja genom predikan . 1) En framställning om denn.H
faller emell ertid ej inom disciplineringen utan inom undervi s·
n m gen.
:;:
1) Här aYtryckta nn·al nr Clemens nämnda moralpedago:gislm skrift Pa-idago,qos angiwr mera utforligt motiverin gen för
elen allmänna kyrkotukten sHmt de mildare formerna för ky rkans clisciplin~lra verksamhet. Paidagogos vill nppfostra människor till kristligt sinnelag och slutar med en skildring aY det
kri stna livsidealet.
Clemens (född a,. hedni ska föräldrar omkr. t 50, troligen i
Aten) bleY, sedan han omfattat kristendomen, föreståndare för
kateketskolan i Alexandra (c:a 200). Bland andra Yar Origenes
han s lä1jun ge . Förclriw•n från Alexandria nnder Septimius Sewrus förföljelse (202 å 203) le\'Cle han sedan i Mindre Asien
och dog troligb·is före 21 G.
2) Därefter inflyta några aYsnitt a v Didascaha . A postJama säga s l1ava återvänt till Jerusalem för att tillbakaYisa
kätteri och styrka. de trogna. Därav synes, att boken gör an .språk på att vara skri ven därstädes. Författaren har tydligtvis
vi sta ts i !'lalestin a eller Syrien (kan ske Coelesyria). Enligt Funks
edition är biskop Epiphanins på Cypern (c:a 315-403) elen
förste som talar om Diclaskalia. Han kallar den dä rvid Diataxis
eller Diataxes apostolornm (= apostlHförorclninga r). Harnack anser
elen stamma från ticlen 2ö0 -- 302 (i T exte nnd Untersuchungen
II L- ·2 sid. 2-1,2). Funk har lämnat en tidigare ståndpunkt
{om åren 200- 250) och instämm er liksom Achelis i stort sett
,med Harna ck Jfr nämnda TeX:te XXV s. 3G9.
3 a , b) De ritualer och övriga ceremoniföreskrifter, som uneler
katolska oeh gammallutherska tiden fö1;efnnnos i svenska ky rkan ,
äro mestad els i påtaglig mån inlånade från kontin enten. (Därom
1) Jfl· t. ex. Brandenlmrg-Ansba(;hel' Absc hi ed 152u; RICHTER Er.
] {irchenordn. I s. 52.
-
5G-
se nuna förut näm11da arbeten om kyrkotukten och fostrans ursprung). I svenska arkiv finnas många dylika i översättning,.
vilka icke influtit i våra officiella gudstjänstböcker men som
likväl säkerligen vunnit ej ringa efterföljd. (Dessa ritualer·
torde bland annat varit alternativ till de av flera och högre
myndigheter föreskrivna) . Ett stort antal märkliga ritualer o. a.
stadgedelar inkommo till Sverige i samband med förarbetena till
1608 års kyrkolagsförslag. Så hava törhända de fyra svenska.
acta, som efter 2) komma att här avtryckas, översatts (och bearbetats) under förberedelsema till vår torsta kyrkoordning, till
den i Pommern födde Georg Normans Articuli ordinantiae, till
den i Rostock och \Vittenberg skolade Petrus Fechts Nova ortlinantia samt till kyrkohandboken.
Såsom n:r 3 a) och b) återgives här en exlcommu.nilcationsformel, som är längre och pinsammare än dei1 som upptages i
vår ky rkoordning 1571 men ej så lång och pinsfUll som den ,
vilken under en märldig kraftutvecklingsperiod inlånades från
Nedersachsens kyrkolag 1585 till 1608 och 1619 års svenska
kyrkoordningsförslag. Den förstnämnda, medelstränga ritualen har
därför måhända följts i synnerhet av selotiska kyrkom än och ~
svårare fall. I .samband med den svenska avskriften i K 23
UUB angives, att den är författad av Luther, och i avskriften
i N 1900 förtydligas detta till »ex Past01·ali ·Lntheri. p. 275. »
Den tyska, här återgivna förebilden till dessa svenska editioner
ingår bland ann at i \ Vittenbergs konsistorialordning 1542 och
i· Pommerns agel1C1a 15G8 (E. SEHLING Kirchenordnungen I sid.
206; IV sid. 4fi5 o. f.) Den förra av dessa acta utgör en hearLetning av 1538 års uttalanelen om disciplinen,_vilka förskriva
sig i synnerhet från Justus Jonas samt delvis även från Luthel'
och hans övriga närmaste vänner.
4) Efter denna uteslutningsformel må här inflyta ett: stad-.
gancle om dem som legrtt ban~ ihjäl - en ideligen förekommandeeller påtalad synd som ofta kan ske blott utgjorts av vanvård,
olycksfall eller försumlighet.
Separata böner ··om föd åtelse för dem som »legat barn i
hjäl» , f'unnos t . ex. i Preussens kyrkoordningar 1544 och 1568,
men de böra antingen an:=;es hava gällt en slutlig, offentlig'
återförsoningsakt eller ock. - möjligen - tillhöra ett annat
-
57
utvecldingsstadinm , enär prästen där ej uppsänder förböner om
förlåtelse utan i indikativ form tillsäger syndaren avlösning.
Si:;tnämncla skillnad i böneformulär hade haft motsvarigheter
t. ex . i Skara och Uppsala stiftss tatuter under 1330- å 1340talen, av vi lka det senare här kommer ~tt längre fram tryckas
i översättning.
5-6) Den tillbörliga botgöringen avslöts ofta med återintagningsakt. En sådan avhandlas jämväl i aktstyckena 5 och
6, i två böner vid återintagning : efter vållamle till barns död
och efter »någon annan grov synd. » Törhända hava även rle
utgått från Luther eller hans vänkrets. Den senare av dem
skiljer sig fördelaktigt från flertalet av de i 1608 års och följ ande kyrlwhandböcher och kyrkoordningsförslag intagna ritu alet'
däri , att den beder Gud om förlåtelsen. I den ortodoxa hyrkan
tillsade prästen däremot (f. o. m. 1200-talet) synd ar en, att han
erhöll förlåtelse (.Matt. 18: 18). Vi tonle hava att se lösningen
av problemet clä.ri , att elen här åt ergivn a bönen måste i all synnerhet hava använts i de förberedande återinta.gningsakterna ,
medan de officiellt i handbok och kyrkolagsförslag intagna ritualerna va nligen följts vid den slutliga, offentliga återinförlivningen med församlingen. Genom elen förra akten blev syndaren
nämligen försonad med Gud (från vilken han utestängts redan
genom synelen och genom nattvarclsförbuclet). Genom den senare
akten däremot vann han återförening med den heliga församling,
elen guclsstat, den Gucls hjord , som han genom sin synd »förargat». Denn a tolkning stödes dels genom -forskningar i ett stort
antal tyska bot- o. a. kyrkostatuter, dels därigenom att förenämnda svenska återintagningsLön efter någon annan grov syncl
än barnförkvävning har tydliga motsva righeter vid en förberedande försoningsakt t. ex. enligt l\ferseburgs halft gammalkatoliceramle botordning senast från år l 548. Dessa motsvarigheter
ur denn a stadga, som författats av den för katoliceringstendenser
bekante fursten och bisko1Jen Georg av Anhalt, angivas här i
samband mecl avtrycket av elen svenska editionen. Liksom Luther,
vilken .15-±5 besökte :i\<Ierseburg-, blev av avsevärd betydelse för
Georgs Orclinationsform, så torde han åtminstone i viss måtY
-58
varit av betydelse för och vid ntarheta mlet ·a Y nämnda botstadga. 1)
7) Sedan återgives en här översatt botonlning, som anger
sig vara utfärclatl av biskop Juusten i Å bo . (Han Yar stiftschef
1563 - 1576). Den latinska editionen är avtryckt i Tengströms
Handlingar, som antag·a, att den förskriver sig frå n de första
åren av hans forvaltningsticl. Man lägger märke till födattarens
önskan att efterlikna den gammalkatolska kyrkans tillvägagångssätt men und \'ika påvedömets. Däri har ban naturligtvis ej
lyckats, men så svåra överch'ifter, som vi se exempel på i svenska stadgar 1344, 155 1 och 1561, har han dock undgått. Enligt det femte spörsmålet borde syndaren förbinda sig att
i'ätta sig efter den världsliga domstol ens beslut. Däremot pläga
andra stadganelen ålägga prästmannen att efterfråga Yilligheten
att åtlyda de kyrkliga vederböeandes utslag. De statliga
( »1\fagistratus >> ) tala de gammallutherska kyrkam ännens stadgar
sällan om, annat än när dessa själva påyrkat biträde av »det
världsliga svärdet» eller då man tillsin-ev dettas »slöhet» skul den till den allmänna, brottsligheten. TänHart, ja troligt är
att >> Magistratus » i avtrycket beror på fel skrivning, gjord i en
iid, då man glömt att kyrkan själv ådömde ej blott andliga
botövningar utan även timliga minnesbetor. Ordet »Ministerii »
[=prästämbetets) bar man då ersatt med »Magistratus », sedan
iämyäl i sak en sådan överflyttning av domsmakten ägt rum.
8) Därpå a v tryckes en skildring a v en 1·em:ngsa let eftm ·
lokalt interdikt. Den · avser ett Herrens tempel, som förorenats
av synd (1590). Akten påminner i viss mån om de gammalkatolska och katolska motsvarigheterna, och fi:amställningarna
om dopfunten, predikstolen och altaret äro som ett eko från
Palladii visitationstal femtio år förut (s. 3-l o. f. i s,·encl Grnncltvigs edition).
9) Därefter upptagas prosten G-i ithmei {ö1·eslwijter om det
jJrocessuella fihfamndet i lcy?·lcliga domsmå l. G., som Yar född
i Skottlancl 1602 och fick skolundervisning i Örebro nncler rektor
Jacob Rndbeckins Bcoses tid, blev sedan i dennes broders läro1
)
E . SEHLIN G Kirchenordnungen II s. 6 o. f. , 40; KirclJ eng-ese t.zgebun g
unl.er 1\loritz von Sachsen sid. G9 o. f. Om " förar ge lse-- jfr 2 1\or. 2: 5.
2
) SEHLING Kir chenorduungen IV s. 70, 95.
-59Yerk i Västerås gymnasist, lwllega, konrektor, lektor i logik
och - senare - grekiska. samt, från 10 jr, 1634, poenitentiarins
publicus, alltså kyrkotuktens främste representant i stiftet näst
.biskopen, Han bleY kyrkoherde i Sala 1638 och i Stora Tnna 1648.
Som vi se, på minna hans anvisningar i viktiga hänseenelen
-om Dielaskalias eller den övriga gammalkatolicismens tenelenser
oc:h åskådning. Så är fallet även understundom , där jämförelsemateriell från elen senare ej lämnas i föreliggande bok - alltså
ännu ett stöd för min framställning om speciell parallellitet
mellan gammalkatolicism och gammallnthenlom. Ett annat stöd
finna Yi exempelvis i en av de följande huvudavdelningarn a,
där de synnerligen evangeliska avslutninga-ma å de stränga.
botstadgandena 1551 och 1561 påminna om de milda slutförma.lling·arna i den stränga Didaskalia.. Gii.thnei stadga kan synas
Tara mycket mildare än dessa sina båda svenska föregångare,
·enär den ej talar om stränga, medeltidsmässiga åtgärder. Emellertid finnas tusentals beläggställen föt' att sådana kvarlevat
-eller återupplivats i Rudbeckii domkapitel, inom vilket Giithrr.ens
Yar den främ ste speciella tuktrepresentanten på sin tid. (Sådana
beläggställen givas t . ex. i biskopens dagbok och i protokollsböckerna, vilka alla hm·ele in extenso utgivas.) 1) Detta utgör
ett nytt stöd för det gamla på pekandet, att man ej bör bedöma ett lands knltm och en kyrkas åtgärder blott efter stad_gar och uttalanden.
Den här översatta m kunden anger tydligtvis elen underTisning rörande kyrkodi sciplinen , som meddelades i själve ·Johannes Rudbecl;:ii prästseminarium, alltså åt flertalet av de prästliandielater som å ifrågavarande tid utbildades för tjänstgöring
inom Västerås stift. Aktstycket, som hittill s ej .omnämnts i
litteraturen, torde Yara det första eller ett av de första beYaTade i sitt slag åtminstone i vårt land.
1) Ett litet urval är gjort i HALL Till Rudbe ckii karakteri stik, r espekt i\·e Kultur ella interiörer, Kyrkli g-a och kultmel\a interiörer. Memo rial e
-q uotidiannm före ligg-et· uu i avskrift för att ingå i Arsböcker, när s.fidant.
l'an bli ekonomiskt m öj li g t-.
-- 61 -
r.
Clemens Alexandrinus.
Ur Paidagogos.
1
)
Med uppbjudande av alla våra krafter böra vi sträva att s ~l.
mycket som möjligt undvika synden. Ingenting ät· så trängande nödvändigt som att först och främst befria sig från
själsliga begär och lyten, därefter att hindra sig från att.
- något som är mycket lätt - åte rfalla i en syndig vana ..
Den högsta gTaden av fullkomning är f ullständig syndfriheL
Denna egenskap tillägga vi Gnd. Näs tfö ljande grad ä t' att
synda blott omedvetet; så långt kommer den vise. Den
tredje graden är att icke alltför ofta falla i of rivillig synd.
Denna förmåg·a hava de, som stå under "fostrarens", "pedagogens" förträffliga ledning. Att icke län g e framhärda i:
synden må man uppställa såsom den nedersta graden .... 2 }
Åt "pedagogen" [Jesus, Log os] giver profetian därför
fi"irlan i handen. Tuktens, husbondens och maktens färla
får han , på det att hotelsen må bringa hä lsa åt dem , som
Logos icke kan bota genom väglednin g, och p:\ det att
fä rlan må bota, där hotelsen icke hjälper. Men dem, vilka
färlan icke förmår bättra, skall elden förtära. "Ett skott
skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam" heter det. 3 ) GiY
') Utdrag hät· i översättnin g av S. Snld e rs ur O. Stählins edition (i
"Die g ri echischen Chris tlichen Schriftsl.e ll er der ersten d re i J ahrhun derte",
Dancl J, Leipzig L905). Början här enli g t auföl'(la arhete bok I kap. II
sirl. 91 o. f.
' ) Det följ an de stycket enligt kap. VII sid . 126.
") J es. 11 : l , 3 o. f. Olemens tolkar här det grek iska ordet för "skolt"
såsom ris, g issP- l, färla.
.akt på pedagogens omtanke, vishet och kraft! Det heter:
·" Han skall icke döma efter som ögonen se, eller skipa rätt
ef ter som öronen höra. 1\ied rättfärdighet skall han döma
.cJ.e arma och nedslå de syndfulla på jorden ." David säge r:
·"Väl tuktade mig Herren , men han gav mig icke åt döden.'' 1)
Ty att uppfostras och tuktas av Herren innebär bef riels e
i rån döden. Och genom samme profe t säger han: "M:ed
j ä mspira skall du styra dem ." D e tta driver även aposteln
att skriva i breve t till korinterna: "Vad viljen I? Skall jag
Jcomma till Eder med ris eller med kärlek och saktmodig
.ande"? Hos en annan profet heter det: "Din makts spira skall
Herren utsträcka från Sion" . .. . 2 )
Hur kan nu Gud vredgas och straffa, dft han älskar
människoma och är god? Vrede och stn~fl äro nödväneli ga
l1jälpmedel vid en rätt barnuppfostran. Mån ga moralislm
lyten botas genom att man straffar, ge nom att man upp.ställer strängare bud samt genom att man ger underv isning i
vissa ämnen. Till1·iittavisning är en helande behandling a v
:sj ä lens sårskador. De senare bestå i avfall från sanningen ,
·och man mås te avlägsna dem med operationskniven. Att
,giva fö rebråelser är som att ordinem ett läkemedel, ty de
upplösa de sjukliga förhårdnaderna, rensa bort ur livet det
:smutsiga, nämli g en vällusten , dämpa högmodets svulster
.samt g öra människan åte r frisk och sann. Fiirmaningen ä r
lik en die te tisk föreskrif t för d en sjuka själen , i det att
·d en ge r rå d om vad man skall äta , oc h fö rbjuder det man
icke få r äta. I allo går den ut på f rälsning och evig Yhlfä rd. Även fä ltherren har det goda för ögonen , då han
ådömer böter, vanärande kroppsstraff i fö rening med bojor
och den svåraste skymf, ja till och med då han straffar
;med döden . Han gör det för att avskräcka sina underl,v·dande . OckHå den store fältherren, han som styr värld ;;alltet, fö r ge nom tvång de motsträviga tillbaka till heli g
·endräkt inom församlingen, i d e t att . han medelst förma •nin gar verkar för deras befrielse från träldom , från vill' ) Ps. ll8: 18.
2
) l
Kor . 4: 21; Ps. 110: 2. Jfr Ps. 23:4 '"VIII sid. 127 o. f.
Det följande enligt kap .
-62-
farelse och från fångenskap hos fienden. Därigenom skall
själen återvinna sin hälsa ... .
Klandel' är et t bevis på välvilja, icke på hat. Visserligen kritisera b;\de vännen och fienden , men den senare·
klandrar med ett skadeglatt leende och vännen med hjärtat
fullt av vä lvilja. D å Herren givet' mä nniskoma fö rebråelser,.
gö r han det icke av hat. Han had e ju kunnat fö rinta dem.
fö r deras synders skull , men han har i s tä llet lidit för oss ..
Just emedan ha n ä r god, inhölj er "fost raren" ("pedagoge n")·
helt konstmässi g t sitt klander i den stränga fö rebråelsens
form , och liksom med en piska väcker han det tröga sinne-laget med elst smädelser ... . Dem som berömmet icke verkar på, låtet· han reta medelst klander, och de vilka ligga
liksom döda och icke kallas till frä lsnin g ge nom klander,.
bringas till vak enhet för sanningen ge nom s mädelse r. "Aga.
och tukt äro alltid vishet" 1 ) . . . . Likso m en kniv borttage r
Logos de vilt utv äxande sidoskotten och fra mk allar på så
F:ätt förmågan att bära f rukt, medan begären und ertryckas ..
Då han tuktar syndare,har han deras frälsning till mål, och.
Logos styr med skicklighet varje människa efter hennes
~·enart. I somliga fall håller han tyglama stramt, · i andra
släpper han efter. Tydligt ä r det sagt hos :Moses: "Frukten
icke, ty Gud har kommit för att sätta Eder på prov, p å
det att I mån hava hans fruktan för ögonen, så att I icke·
synden." 2) Denna tanke har även Plato n uttryckt på un gefär fö ljande sätt: Alla so m lida straff, mottaga i sanning
en välgäming. De hava nämlige n därav den nyttan , att.
deras själ blir bättre, när de lida ett rä ttvis t straff. 3 ) Om.
nu de , som tillrät tavisas av en rättråd ig man, även enligt
Platon röna en väl gärning, så är man öv er ens om att den,
rättrådige är g·od. Fruktan själv är därfö r nyttig· och skapad till människors f romma. "De som f rukta Herren, deras.
ande skall förbliva vid liv, ty deras hopp står till honom ..
som räddar dem" .... ") .
') Sy t·ak 22: 6.
) 2 1\fos. 20: 20.
3
.\.
) Jft· PLATON Gorgias 477, 4
) Syrak 34: 14 o. f. Det följande enlig t ltap. I X sid·. 133 o. f.
2
-
ti3-
l\led all makt, med uppbjudande av all sin vishet strävat'
alltså mänskli g·hetens uppfostrare , vår g udomlige Logos,
att f rälsa sina barn; han manar, tillr1Lttavisar, förödmjukar,
tuktar, hotar; han meddelar läkedo m samt g iver löften och
gåvor, på sn mma gång som han lägge r band på mä nniskorn as oförnuftiga drifter; kort sag t : Herren förfar med
oss , likso m vi gö ra med vå ra bam. "Har du bam," säget'
visheten, "håll dem d~t i tukt, och böj deras na cke allt
ifrå n un gdo men! Har du döttrar, vaka då över deras kyskhet och visa dem icke en all rfö r blid uppsyn!" 1) Oc h ä nd å
älska vi våra barn , söner och döttrar över allt annat. D e
mäi1niskor, som ständigt vilja gö ra andm till lags , hysa
föga kärl ek till dem, som de vilj a skona f rån bedrövelse.
De däremot, so m använda en hälsosam hå rdhet, även om
den för ett ögonblick skulle kännas smärtsam, gö ra sin
medm ä nnisk a sto rt gagn för fra mtid en. Så har även Het'ren
icke för avs ikt att behaga. fö r ögon bli cke t utan att bereda.
till den eviga g lädjen . Vi vilja alltså betrakta denn e människov ä ns uppfostrings metod efte r profeternas vittnesbörd.
Fönnanin,r;en ii.r ett klander, so m dikteras av omsorg·
och fö rm ed lar den riktiga in sikten. Pedagogen förmanar på
ett sådant sätt, då han i evangeliet säger : "Hur ofta har
jag icke velat fö rsamla dina barn, liksom hönan församlat'
sina kycklingar under sina vingar, och I hav en icke velat." 2}.
Till?·ättavisningen är ett klander på g rund av skamliga.
överträdelser. D en vill åstadkomma ett inriktande på det
sedliga. Ni'tgot sådant finna vi hos J er emia: "De likna välfödda., ys tra hästar; de vrenskas vm· och en efter sin
nästas hustru . Slculle jag icke fö r sådm!t hemsöka dem?Häger Herren. Och skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk, som detta är?:' 3 ) Med allt fö rknippar han fruktan,
ty Herrens fruktan är vishetens begynnelse .... Han påvisar tydligt deras syridfullhet och f ramhåller tillika deras
egen vetskap om att de synda med vett och vilja... .
Fdrebråelsen ä r ett klander mot fö rsumliga och otack,
') Syl'ak 7: 23 o. f.
) ;\Iatth. 23:37: Lulr. J 3: 34.
8
) J e!'. 5: S o. f.
2
-
G-!-
samma. Herren använder denna form av det pedagogiska
klandret, då han säger hos Jesaja: "Hören , I himlar, och
lyssna , du jord! Barn har jag uppfött och fostrat, men de
hava avfallit frän mig. En oxe känner sin ägare och en
åsna sin herres krubba, men Israel känner intet" . . .. 1)
D et st?·änga tilltalet är en tillrättavisning eller ett klander, som tillika innebär en bestraffning. Pedag ogen begagnar
sig· av detta uppfostringsmedel, då han hos Jesaja säger:
~'Ve eder, I vanartiga barn , säger Herren, I som gören upp
rådslag, som icke komma från mig, och hopspinnen planer,
utan att min ande är med." 2 ) Såsom ett aptitretande hjälpmedel av mycket bitter smak använder han i varje särskilt
fall frukta11. Däi'igenom väcker han hunger bos folket och
tvingar det på så sätt att mottaga frälsning, liksom tyget
före färgningen plägar m ligga i en skarp lake för att varaktigt upptaga färgstoff'et.
Fö1·iidn~iukelsen är ett offentligt framdragande av synden.
Gud använder densamma som ett nödvändigt uppfostringsmedel, när tron a v tager hos m~ingden . Han säger nämligen
hos Jesaja: "De hava övergivit Hen·en , föraktat Israels
. (( ... . 3)
h e l 1ge
Vcmzingen är ett klander, som är avsett att verka på
förståndet. Ej heller detta pedagogiska moment har Gud
.g lömt, ty han säger hos J eremia : "Men inför vem skall
jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron
-äro oomskurna ." O saliga långmodighet! Åter heter det
hos samma profet: "Hednafolken äro alla oomskurna., och
hela Israels hus har ett oomsknret hjärta." "Ty det är ett
.gensträvigt folk," heter det, .... "barn , som icke vilja
höra." 4 )
H emsölcelsen i:ir ett tilltal i strängaste form. Herren begagnar sig härav i ~vangeliet: "Jerusalem , Jerusalem, du
som dräper profetema och stenar dem, som äro sända till
dig!" Upprepningen av tilltalsordet förstärker bannandet. Hur
') .r e s.
2
)
3
4
)
)
1: 2 o. f.
.Tes. 30: l.
J es. 1: 4.
.Ter. 6: 10 och 9: 26. Jes. 30: 9.
-65IJmn nämligen den , som känner Gud, förfölja hans tjän·a re?
Han säger därför: "Se edert hus skall lämnas Eder qde.
·Ty jag säger Eder : Bärefter skolen I icke se mig, förrän
I skolen säga: Väl5ignad vare han , som kommer i Herren s
namn"! 1 ) Om I nämligen icke mottagen välviljan, skolen I
få pröva strängheten.
Smädelsen är ett häftigt klander. Herren begagnar d en
såsom uppfostringsmedel , då han säger hos Jesaja: "Ve
·över det syndiga släktet, det skuldbelastade folket, ogärningsmännens avföda, de v anartiga barnen ." I evangeliet
säger Gud ge nom Johannes: "I ormar, I huggormars avföda." 2 )
Anklagelsen är ett klander mot sådana, som handla
orättrådigt. D etta uppfostrin gs medel an vänder David: "Folks lag som jag icke kände, blevo mina tjänare. Vid blotta
ryktet hörsammade dc mig, me n de mot mig avogt stä mda
sö nerna hava beljugit mig och haltat bort från s ina vägar."
.I-Ios Jeremia säger han: "Fastän jag hade skilt mig vid
Jsrael, den avHUiiga, och givit h enne skiljobrev, sä skräm·des dock hennes syster, Juda, den trolösa, icke därav" .. . . 8 )
Velclagan ä r ett dolt klander, som i sin förklädnad är
·ett väl funnet hjälpmedel till frälsning. Gud betjänar sig
av den hos Jere mia: "Huru övergiven sitter hon icke, den
folkrika staden! . .. Bittert gråter hon i natten." 4 )
Hån är ett fö rsmädlig t klander. Även detta begagnar
·den gudomlige pedagogen, i det han talar g·enom J eremia:
"Dn hade en äktenskapsbryterskas panna, dn ville icke
blygas"- ... Oeh: "hon , den fag ra och trollkunniga skökan". 5 )
P ~t ett skicklig t sätt gissJar han d en unga kvinnan genom
att håna henne fö r otukt oc h söker så kalla henne tillbaka
till dygdens väg.
Indign emt tilltal är en tillrä ttavisning, som riktas ti ll
·oförsynta m ~inniskor, med anledning av vad de borde hava
') i\Iatt. 23: 37 o. f.
2)
Jes. 1: 4. Om Johaunes döpn r eu: i\rntt. 23: 33.
Ps. 18: 44 o. f. J er. 3: 8.
4
o. f .
) Je!'. ldag. 1: l
·•) J e r. 3: 3 o. f . .Kah u m 13 : 4.
3)
5
-
66 --
gjort. Såsom en uppfostrare, som använder ett sådant medel talade Herren genom Mose på följande sätt : "Det
vrånga och avoga släktet! Är det så, du vedergäller Herren , du dårakti ga och ovisa folk? Är han då icke din Fader,
som skapade di g?" ... J)
Denna samling av medel fö r att uppväcka fruktan ä röverhuvud taget källan till vår frälsning .. . . H errens barmhä rtighet sträcker sig till "allt levand e. Han agar, tukta.r·
och undervisar ; han fö r till rätta., såsom en herde sin hjord .
Han förbarm a r sig över dem , som ta ga emot tuktan , och
över dem , s·om med iver följa hans rätter" .. . . "Så stor·
som hans barmhärtig·het är, så stor är hans tuktan ." 2) Det
är vackert att ick e synda, men det är även gott, när syn-daren omvänd e r sig. Likaså är de t myck e t gott att alltid
vara frisk , men det är även got t att tillfriskna fr å n en.
sjukdom. Också befaller Herren g~ nom Salomo: "Sl å din.
so n med ri set och r äd da hans själ från döden!" Vidare·
heter det : "Spara icke på att tukta gossen och v isa honom.
tillr ä tta med riset , så skall han icke dö."
F0'1·0'dmj1t-k else och j0'1·ebråelse äro ... gissel för själen.
De bestraffa 1:>yndarna och hålla döden borta samt föra dem.
till besinning , som låta sig rycka bort i tuktlöshet. Så er-känner även Platon i överensstämmelse med Logos , att
det är det förebrående klandret, som ä r mest verksamt
till upprättelse och rening·. Han påpekar, att den , som är
i högs ta grad syndig, h a t· blivit så ouppfostrad och osedlig·
därför , att han ej fåt t känna tadlet, under det att däremot
den måste vara högst ren och sedlig, som vill bliva verkligt
lycklig. 3) "De styrande äro icke till skräck för de goda.
gärningarna;" skall då Gud , som till sitt vär,;en är god ,.
bliva en skräck föl' den , som inte syndar? Aposteln sägeL
emellertid: "Men gör du det onda , fl'llkta då!" 4 )
') 5 l'l'fos. 32: 5.
) Syra k 18: 13 o. f.; 16: 12.
") Jfr PLATON Sophista § 230, D. E.
4
) Rom. 13: 3 o. f.
-
67 -
2) Ur Didascalia Apostolorum.
1
)
O biskop! I din förkunnelse måste du kraftigt be tona ,
att synden straffas såsom det ståt· skrivet i evangeliet, ty
även till dig har Herren sag t: "Du , människobarn , jag har
satt dig till e n väktare för Israels hus; så höJ' ordet från
min mun , och varna dem på mina vägnar! När jag säger
till d en ogudaktige: "Du og udaktige, skall döden dö ," och
du icke har talat och vamat honom för hans väg, så skall
han , den ogudaktige , dö fö r sin synd; men hans blod skall
jag utkräva av din hand . Och om du har varnat den og udalnige till att omvända sig ifrån sin väg och han icke
vänder om ifrå n sin väg, så skall han dö i sin synd , men
du skall hava frälst ditt liv." 2 )
På Eder [biskopar] fall e r ä ven del'as skuld , so m synda
utan att veta det. 3) Därför bören I predika, betyga , förmana och offentligt klandra dem , som uppfö ra sig tuktlöst.
Därigenom att vi ofta säga och upprepa det , ki:ira. bröder,
undgå vi anklagelse , ty tack vare mycken undervisnin g
och fliti g t hörande händer det , att en människa börjar blygas och g ör det goda samt vänder sig· bort från det onda.
Även Henen har i lagen sagt: "Hör Israel!" men intill
denna dfl g hava de icke hört. Detsamma förkunnar han
ofta och säger i evangeliet: "Den som har öron till att
höra , h a n hö re!" Men de hava icke hört, ej ens de , so m
trodde sig· hava hört, ty de hava inom kort. fallit i förd ä rvbringa nde och fruktansvärd vantro .. ..
Om någon överbevisas om att hava begått n åg on
brottslig gärning, är han ingen kristen utan en skrymtare ,,
som ljugit för Herren. Därför skall en biskop , som är utan
tadel och icke har anseende till personen , frimodigt visn.
sådana ifrån sig, om de blivit avslöjade och offentligt överbevisade.
2
1
) II, 6: 12- 18: l och 22: 1-24: 4. Översättnin g av S. Sold ers ur Fr ..
:Xav. Funks ed itio u Didascalia et constitutiones apostolorum , vo l I, Faderb om 1905, sid . 40 o. f., 80 o. f.
2
) Hes. 33: 7-9.
") Jft· 3 Mos. 4 o. f. kap.
69 -
68 .Men om biskopen själv icke har rent samvete, om han
bar anseende till personen för orättrådig vinnings skull
-och om han skonar den brottslige och låter honom förbliva
i kyrkan , en sådan [biskop] har skändat sin församling inför
Gnd och människor. l\1ånga katekumener och nykomna
medlemmar samt ynglingar ouh flickor bringar han med denne
i fö rdärvet. Ty när de se en sådan mitt ibland sig, bö1',ia
-de i följd av hans fräckhet tvivla i sin själ, efterlikna
honom , bliva själva · förförda och delaktiga av just detta
·onda och gå under med honom. l\fen när syndaren ser
biskopen och hans diakoner rena från varje tillvitelse och
ser hela hjorden ren , så skall han till en början icke drista
sig att träda in i kyrkan , emedan han anklagas av sitt
samvete . lVlen om han ändock befinnes oblyg och har den
-djärvheten att infinna sig i templet, skall han nv biskopen
.anklagas och tillrättavisas . Då han nu betraktar dem
.alla och icke finuer något fel vare sig hos biskopen
eller hos dem , som äro med honom , då kommer han att
känna sig skamsen och under djup blygse l stillsamt gå sin
väg, gråtand e och med förkrossad själ, och hjorden skall
-därmed förbliva ren. Ni:tr han gått sin väg, skall han ångra
si na gämingar, g råta och sucka inför Gud samt hava hopp. 1)
Vmje församlingsmedlem , som ser denna människas g råt
·och tårar, skall känna ett styng i sin själ i medvetandet
·Om att elen som syndar, går under.
.
·
Därför, o biskop , må du ivra för att vara ren i dina
gärnin gnr. Du ·bör inse att du blivit d elaktig av den allsmäktiges fullkomlighet , och du måste diirför söka efterlikna
den allsmäktige Guden. Intag· i församlingen en sådan stäilning och tal a som en , den där har makten att i Guds ställe
·döma dem, som syndat! Ty ti ll Eder, I biskopar, är det sngt
i evnng·eJiet: "Allt vad I binelen på jorde n, det skall varda
bundet i himmeln". 2 )
·
·
Döm o biskop. st rän gt såsom Gud , men uppta g med
kiirlek , såsom Gud den all sm~i ktige [upptager] de ånge r') nopp om åte l'illtl'äde i kyl"l;an.
) M~tt. 18: 18.
2
fulla. Klandra, förmana och undervisa , ty även Herren Gud
har medelst ed lovat förlåtelse åt dem , som syndat .... "Du r
människobarn , säg till Israels hus: lVIed rätta sägen I så:
avåra överträdelser och synder tynga på oss , och vi försmäkta g·enom dem. Huru kunna vi då bliva vid liv?" .M:en
svara dem: Så sant jag lever säger Herren , Herren: Jag·
har in gen lust till den og udaktiges död , utan fastmer
därtill , att den gudlöse väneler om från sin väg, så skall
han leva. Så vänden då om , ja, vänden om från edra onda
vägar! Varför viljen I dö , I af Israels hus?" 1 ) Här har Gud
alltså givit de botfärdiga syndama det hoppet, att de genom sin ånger skola vinna frälsning , pi\ det att de ej mtt.
uppgiva sitt hopp, ej förbliva i sina synder och ej foga
nya till dessa utan göra bot, sucka och gråta över sina
synder och av hela sitt hjärta omvända sig .
Men de , viilut icke håva syndat, må förbliva utan synd ,
på det att de må undslippa gråt, suckan och sorg· och ej
behöva förlåtelse. Ty varav vet du , o människ;a, som syndar , huru många ditt livs dagar äro i denna värld , så att
du kan få tillfälle att omvända dig·? Då du icke känner
någo t om ditt utträde ur världen , kanske du dör i dina
synder utan att ångra dig , såsom det är sagt genom David:
uvem tackar dig i dödsriket?" 2 ) All fara undslipper var
och en , som skonat· sin själ och förblir syndfri , så att även
den rättrådig het, som dessförinnan utövats av honom , blir
honom bevarad. O biskop , döm nu alltså först och främst
med stränghet, och därefter uppta g med kärlek och bannhärtigbet den , som lovat' gö ra bot! Klandra honom, gö r
honom ängslig, övertyga honom , och hjälp honom enligt
det ord , som talats så genom David: "Utlämna icke till
fördärvet den själ, som bekänner dig!" Och sammalunda
säger han hos J eremia angående de syndfullas ånger sålunda: "Om någon faller, så står han ju upp igen; om
någon går bort så vänder han ju tillbaka. Varför har då
mitt folk fräckt vänt sig bort och stärkts i sin egenvi lj a
') Hes. 33: 10-11.
' ) Ps. 6: 6.
-
samt icke velat gö ra bot och omvända sig?" 1 ) Därför upp tag alltså den , som ångrar sig, tveka icke och låt dig icke
tillbakahållas av dem , som äro obarmhärtiga och säga , att
det icke passar sig att vi låta besudla oss med sådana. 2)
Ty Herren Gud har sagt: "F ö räldra ma skola icke dödas
för bamens skull , och barnen skola ick e dödas för föräldrarnas skull". 3 ) Vidare talar han genom H ese kiel: Herrens
ord kom till mig; han sade: "Du mä nniskobarn, om ett
land syndade mot mig och beginge otrohet, så att jag·
måste räcka ut min hand mot det och fö rd ä rva dess livsuppeh älle och sända hungersnöd över det och utrota därur
både människor och djur , och om då där inne funnes dessa
tre män: Noa , Daniel och Job , så skulle de genom sin
rättfärdighet rädd a allenast sina liv, säger Herren , Henen .H
Skriften har alltså uppenbarlige n visat, att om en rättskaffen-s man ä r tillsa mmans med en sy nd a re , han icke går
under med honom , utan varje människ a fåt· leva tack vare
sin rättfärdigh et, oc h om han blir hindrad , blir han det på
g rund av sina eg na synder. Oeh i Visheten säger han åter :
"Var och en fast nar i sin egen synds snaror." 4 ) Varje lekman skall alltså avlägga räkenskap för sina egna synder,
och ingen skall få lida för andras. Ty icke ens Judas har
dragit någ on skada över oss , då han bad med oss , utan
han har ensam gått under. Ä ven ble vo i arken två a v
N oaks söner r äd dad e och välsignade men ick e sonen Ha m,")
utan hans säd blev förbannad. Även de djur, som gått in ,
komma åte r ut. 6 ) D et ä r alltså nödvändigt för Ede r att
icke lyssna till d em, s om ä ro hem fallna åt döden , som ha ta
1
-
70-
) J er . 8: 4.
') = bes udl a oss ge nom sa mva ro med såda na syndare .
3
) 5 Mos. 2±: 16, 2 Krön . 25: 4.
' ) H es . 14: 12-14. Orcl spr. 5:22.
') Han r äddades visser ligen, men h an vä lsig nad es icke.
") D vs ., ej helie t· dessa träffades av elen förbannelse, so m vilade öve r
Ham. - Än• n Callistus använder liknelsen om arken (Philosoph umeni IX :
12, Dunekers edition sid. 401), då han talar om re11a och orena djur för
att påvisa ' hnrn so m synda re kunna finnas bland de heliga i församlingen.
71-
s ina bröder, som älska brott oc h som söka · döden ge nom
-att kasta sig i faror.
Hjälpen fastmer de sjuka, de m, som sväva i fara och
leva i v illfa relse ! Befrien dem från döden! G ören det icke
· :i hj ä rtats hårdhet och enligt mä nskli g vilja utan efter Her.r en vår Guds vilja och befallning . Ty du , o biskop , du,
~o m ä r huvudet, får ic ke lyss na till svansen, det vill säga
-till en lek man , en stridslysten mä nniska , som gärna traktar
·ef ter elen andres fördärv, utan h av såsom ögonmärke blott
Herren Guds ord. Och uppenbart ä r, att en människa icke
kan gå under fö r en annans synd eller bliva besudlad
tillika med honom. För att borttaga en dylik misstanke
oeh för att komma illvilliga människor på skam [har Hert·en Gud inspirera t I:Ies. 18: 1 --:32 1 )] • . . .
I sen alltså, älskade bam , huru stor Her ren vår Guds
barmhärtighet, god het och k ä rlek är mot oss, huru han
t rö star sy ndar e, att de må omvända sig, och huru ofta h an
talar diLrom . I sen , att han icke give r rum för deras miss tankar, v ilka äro h å rdhj ä rtade och vilj<:t döma samt obarmhärtigt och öppet förkasta de m, so m ha syndat, liksom om
·de icke hade den möjligh eten att ångra sig. Men Gud ä r
<icke sådan som dessa, utan även syndarna kallar han till
·omvändelse och ingiver dem g ott hopp; och de , som icke
hava sy ndat, behöv a enligt honom icke frukta att de skulle
vara delaktiga i och hav a att bära andras synder. Med
:glädje och utan att göra svårig·heter bör du alltså upptaga
dem , som å ngra sig. Om ånge rn talar han på samma 1:ätt
.åter g·enom samma profet [Hesekiel i k ap. 33: 12- 19] 1 ) • •• •
Det tillkommer alltså Eder, I biskopar, att i enlighet med
s kriftern a döma syndare med mildhet och förbarm and e.
"Ty om någon g·år på stranden av en flod och faller ned
och du låter honom falla , så bar du knuffat och kastat
honom i floden och begått ett mord. Om någ·on faller vid
-en flodbrädd och är nära att förgås , räck honom fort din
hand och drag honom upp, att han icke må gå under! Så
1
)
All a dessa bibelverser cite ras i Didaskalia.
-
-- 72
måste du nämligen g öra, på det att ditt folk må taga .
lärdom och bliva förståndigt och _ syndaren själv ickegå under.
När du ser, att någon har syndat, så må du gripas av·
harm och befalla, att man för ut honom , och när han gått
ut, skall man upptändas av vrede över honom , gå till rätta
med honom och hålla honom utanför kyrkan . Därefter må.
man gå in i templet och bedja för honom. Ty vår Frälsareinlade förböner för syndarna hos sin Fader, såsom i evangeliet står skrivet: "Mina bröder v eta icke vad de göra, ej
heller vad dc säga. Om det är möjligt, förlttt dem dock!" 1)·
Och befall syndaren däref ter du , o biskop, att träda in ,.
och undersök; om han ång:rar sig, och om han är värdig·
att återintagas i kyrkan. Ålägg hon~m därpå fastedagar ·
allt efter hans förseelse: två veckor eller tre eller fem
eller sju, 2) och sänd bort honom, sägande honom allt det,
s om är ägnat att varna och undervisa! Förebrå honom ,.
och säg, att han skall förbliva ödmjuk i sin själ och under
de dagar, hans fasta omfattar, bedja och anropa, att han
må bliva värdig syndernas föl'låtelse, såsom det står skrivet
i l :Mosebok: "Har du syndat? Bliv då stilla och gå in L
dig själv, så skall du bliva herre över synden. 3 ) Även till
Maria, lVIoses syster, har det blivit sagt av Henen, då hon.
hade talat mot Moses och där efter ångrade sig och visade
sig värdig förlåtelsen: "Om hennes fader hade spottat henne
i ansiktet, skulle hon j u hava fått sitta med skam i sj u,
dag ar. 1\'Iå hon alltså nu hållas innest ä ngd i sju dag ar·
utanför lägret; sedan får hon komma tillbaka dit ige n." 4 ) .
Så måste även Ni handla. Dem , som lov a att gö ra bot fö r ·
sina synder, skolen I visa ut ur kyrkan i den utsträcknin g ,,
') Jfr Lule. 23: 34. Förf. citerar J esn ord nå got frit t.
) Denna mildh et vid utmätande av straffen är ägnad att förvåna , onlmau jämför statuter från kyrkomöt ena i Illiberis ca 300, i Arelatum och,
Aucyra 314 samt i Neoc a esarca och Nicaea 325 eller Basilius d en stor es,.
Can ones paenitentiales. (Bas i lins d og- 37\:l.)
") Jfr l Mos . 4: 7.
") Jfr 'l l\Ios. 12: 14. Maria här = l\:Iirjam .
2
.,
73-
deras förseelser det kräva; och återintag-en dem därefter·
såsom barmhärti ga fäder. 1)
1\ien om man mot biskopens egen person kan rikta en
anklagelse , huru skall han då kunna inskrida och undersö ka någons förseelse eller klandra någon och fälla en dom'?·
Därför att antin gen han eller också diakonerna haft anseende till personen eller mottagit gåvor,. hava de näm-lige n icke rent samvete och kunna icke hjälpande kämpa
vid biskopens sida; ue hava ju att frukta att av någon ,
som till synes uppträder fräckt, få höra det ordet i evangeliet : "Varför ser dn grandet, som är i din broders öga ,.
men bliv er icke varse bjälken i ditt öga? Du skrymtare,
tag först ut bjälken ur ditt öga; seelan skall du se klart
nog för att uttaga grandet ur din broders öga." 2 ) En biskop
och hans diakoner mås te alltf:iå taga sig i akt, att de icke
av den syndare, som uppträder till synes fl'äckt, få höra
sådana Herrens ord. Ty han vet icke, att det är farligt,
om någon talar mot biskopen och anstöt väckes i hela
staden; ty den, som plägar synda, har blott föga förstånd·
och skonar ej sin egen sj ä l. Då biskopen a v någon orsak
hyser fruktan, låtsar han , som om han icke visste av syndaren, samt går honom fö rbi och klandrar honom icke.
Och därför bemäktig·ar sig satan även de andra, när han
ge nom denne ende har funnit tillfä ll e t. Måtte icke ~ådant få
inträffa! Och på så ~ä tt kommer det sig, att församlingen
blir sådan , att den för framtiden icke mer kan bringas i
ordning. Ty om syndarna äro många , då blir det onda
v ärre; och då de, vilka syn dn , icke få känna tadel och
förebråelser, så att d e omvända sig, då uppstår hos envaren frestelse till synd, och det uppfylles, som är sagt: "Mitt
hns kallas ett bönehus, men I gören det till en rövarkula."~) Om biskopen dä remot ick e tigande vänder sig bort
fdtn dem som syndat, utan klandrar syndaren, varnar, tillr ät tavisar och gö r honom ängslig·, då skall han även injaga
skräck och fruktan hos de övriga. Ty en biskop måste ge') Dvs. så som barmhärtiga fäder åte t· moltag-a si na förlorade sön er.
) l\Ialt. 7: 3, 5; Lule 6: 41 o. f.
8
) l\la tt. 21: 13; L ule 19: 46.
2
-74 -
nom undervisnin g avvända synd och död , uppmuntra till
rättfärdighet, väcka till goda gärningar genom undervisning
-och tukt, prisa och hänfört förkunna de kommande och av
·Gud utlovade välgärningarna i det eviga livets boningar
·'Och dessutom predika den kommande vreden vid Guds
dom genom att hota med den kva lfulla eld , som är out-härdlig· och icke slocknar. Vidare må han icke förakta
någon , ty vår Frälsare har sagt: "Sen till , att I icke förakten någon enda , ej heller någon av dessa små, som tro
.på mig." 1 )
Biskopen må allt~å sörja för var och en, både för dem ,
som icke ha syndat, att de må förbliva syndfria, ~åsom de
-äro , och även för dem , som ha syndat , att de må omvända
sig; och de senare skall han giva syn demas förlåtelse, så·som Herrens ord säger hos Jesaja: "Lossen alla orättfärdig.hetens bojor, och sönderkrossen alla våldets och svekets
band! ... " 2 )
Du måste [härunder], o biskop, hava fö r ög·onen, vad
fordom tilldra g it sig, för att därav hämta exempel och lära
dig att vår.d a själarna samt varna, tillrättavisa och förmana
dem, som ångTa sig·, och dem, som behöva en förmaning.
När du dömer i ett mål och därvid gör jäm förelser, må du
vidare med mycken kunskap efterforska Guds vilja. Såsom
han har handlat, så höves det också Eder att handla.. Hören
alltså på detta , I biskopar; ett lämpligt och nyttigt exempel
iinns i andra konungab oken och i andra krönikeboken. ~)
I haven hört, mina kära bam, hurusom Herren förlät
.Manasse, som varit den mest ondskefulle avgudadyrkare
och dödat de rättfärdiga men som ångrade sig. Och dock
.finnes icke en svåmre synd än avgudadyrkan; men icke de sto
mindre gavs rum för ångern. Men om någon syndar överlagt, får han icke någon förlåtelse, såsom det står skrivet:
·"Men om du säger i ditt hjärta : det skall bliva G n di be-
l1agligt, emedan jag efteråt skall vandra i mitt hjärtas omvändelse; skall jag räcka ut min hand över honom och
·förgöra honom, till en varnagel och en skräckbild, säger
.Herren." ') Ty även Amos 2 ), Manasses son, bar på överträdelsens onda tankar och sade: "lVIin fader har i sin ung-dom så ofta förgått sig men på sin ålderdom visat ånger;
äYen jag låter mig nu leda av min själs alla begär, och
på sistone vill ja g omvända mi g till Herren." Han gjorde ,
vad ont var inför Herrens ögon, och härskade blott i två
år, emedan Herren Gud plötsligt utplånade honom från
hans g·o da land. 3)
Tagen Eder därför i akt, I lekmän, att icke någon av
Eder låter Amos 4 ) tänkesätt växa sig starkt i sin själ och
plötsligt går en bråd död till mötes! Bevara därför, o biskop,
med all elen kraft, du besitter, dem vilka icke ha syndat,
·att de må förbliva syndfria, samt hela och återintag dem,
-vilka omvända sig från sina synder! Men 9111 du i obarm:bärti~· het icke återintager den, so m ångrar sig, så syndar
du mot Herren Gud. Du lyssnar då nämligen icke till och
tror icke på vår Frälsare och Gud; du handlar ej, såsom
han gjorde med synderskan, vilken de äldsta ställde framför honom, i det de gingo sin väg efter att ha överlåtit
dömandet åt honom. Men han, som rannsakar våra hjärtan ,
frågade henne, om de äldste hade dömt benne. Och
när hon svarade nej, sade han : Gå; icke heller dömer jag
-dig." ") Härutinnan måste alltså vår Frälsare, Konung och
'Gud vara för Eder en förebild, I biskopar. Liknen ho nom , i det I äre n milda och saktmodiga, barmhä rtiga ,
fridsamma och utan vrede, undervisande och tillrättavisande, återintagande och bönfallande, och varen icke snara
.till vrede och icke tyranniska, icke smädelystna, icke uppblåsta och icke skrytsamma!
') Jfr Matt. J 8: LO.
' ) Jfr J es . 58: 6. Följande stycke enli gt Fu nk aa. sid. 80 o. f.
3
) 2 Ko n. 21: 1- Jö ; 2 Krön . 33: 11 o. f. och l\rauasses böu 1-15 åter. givas in extenso.
') Förf. sy nes hät· hava. plockat. uttry ck från åtskilliga stä llen i liibelu .
.Jfr t. ex. 5 i\Ios. 29:19 ; Hes. 6: l4. ; 14: 9, ll: J er. 24:9.
2
) Dvs. Amon, Manasses son.
") Jfr 2 Kon. 21: 19 o. f. om deuu e Amou .
4
) Am o us .
'') Jfr Joh. 8: 11.
-
76 --
-
3) [Bannlysningsformel.]
a) Forma excommunicationis.
1
)
Nach dem Hans N. seiner tauf verg·essen, dem teufel'
gefolget, und ein ehebruch (hic nominetur peccatum commissum) begangen, darumb er vielfeltig briiderlich vermanet.
und erinnert, davon abznstehen, und doch fursetzlich zu
seiner seelen selbst verderben , darinne verharret, also, das.
kein rad noch hiilf seiner besserung, zu hoflen ist, so thun.
wir genanten Hansen N. ans kraft der schlUssel, die Christus
seiiwr kirchen gegeben, und die unbussfertigen damit zu
binden, auf erden gelassen hat, in den bann, schliessen in·
ans der versamiung der heiligen christlichen kirchen. Verbieten im aut:h hiemit den brauch der christlichen saCJ·a ..
ment, bis so Iange, das er sich selbs bekeret und erkennet,.
widerumb zu dem, der dem sinkenelen Petro die hand
reichte, und keinen siloder wil verloren haben. Erinnere
auch hiemeben alle, so gehorsame glieder christlicher·
kirchen sich erkennen, das sie denselben Hansen N. als
ein mutwilligen und unbussfertigen meiden wolten, auf das
sie sich mit im nicht beschmitzen, und sich frembder sUnd•
teilhaftig mach en. Denn die schrift sagt l. Corinth. 5: Ihr
sollet nichts mit ihnen zu schaffen haben, nemlich , so je-·
mand ist, der sich lest einen bl'Llder nennen, und ist ein
hurer, oder geiziger, oder ein abgöttischer, oder ein lesterer,.
oder ein trunkenbold, otler ein reuber, mit demselben solt.
ihr auch nicht essen.
b) Fonna Excommunicancli 2 )
ex Pastorali Lutheri. p. <:l75·
Effter thet N N. haftuer sitt doop förgätbit och föllier·
Diäffulen och är fallen wthi (hic nominetur peccatum com1
)
Ur Constitution und artike l des ge istlich en co nsisto rii zu Wittemberg
l 542 enli gt avtryck i E. SEHLIN G Eva ng . J{ircb en ordnun gen I sid. 206207. Jfr RICHTER Evan g. Kirch e nordnnu gen I s, 372-373.
' ) Avskrift i )l 1900 Upp sala uni ver sitets bibli ote k sid. 208. En annan
77
missum) dedrå. affståå är offta formanther, och dock lijckwäll mootwilleligen och witterligen will sin siälz förderff,
. ther wthi ännu framhärdar att man see kan ino·en
bättrino·ll
o
o
saledhes är förmodhandes: Alltså lyse och saie wij forbelläm de N N. aff' then macllt Christus sin forsamblingh och
·Chl'isteliga kyrckio på J ordenne giffit haffuer att the n
obootfärdhige bindha wthi bandh, och låthe honom wthwr
then Christeliga kyrkiones församblingh. wij förbiudhe
honom och här medh att brucka thet heliga och höghwärdhiga Sacmmentet så länge och tillthess han sigh besinne!', och Olmvänder till den hwilcken then syndige oc.h
.suckkande handen räcker och will ingen syndare skall
förtappat wardha. Påminne och bär medh alle som kenna
sigh rättsinnige lemmar wthi othen Christelige forsamblingen
att the then samma N N. så ssom en mootwilligh och oboot·fä.rdlligh syndhare wndfty wellia, att the sig·h icke aff honom
besmitta och göra sigh deelachtige aff bans syndh Sassom
Paulus 1 Cor. 5 förbindher att man medh sådhana obootfärdige och wppenbara syndhare inthet skall haffua att
·Skaffua, och medh sådana skole wij icke äthn ,
4) [Botordning efter ))barnförkvävning>>.]
Forma agendi Publicam ptenitentiam,
oppressoribus infantium prrescribenda ')
Timmeli git kiyrkiostrnff etc. Föt' försummelse skull att
the icke så hHfwa achtat theres bamn, som saken kräfcle
pål.agdt widh domkiyrkian , I: etc. them och androm i
avs krift i K 23, UU:B , ät· härm ed likalydaude med undantag av någi'll obetyd liga, ordförändringar, ordomkastningar, felskrinungar och stavningen .
Där är "att p1an kan see . .. fo1·modhandes" ute lämna t, varem ot de-nna
avskrift bar en med de tyska för e bilde rna stö rre likbet än K 19JO e r!Jjuder i f.råga om Jesu s Kristu s : "ltwileke n tlt en S,Y.ncligh c och siun cka ncl e
Jle h·o handenna räckte" . Tit eln i J\: 23 lyd er: Formula exco mmuuic·ancli ex
D. D. Luth er o.
1) .Avskri ft i lC 23
ppsala uui,·ersite tsbi hli otek
-
78
framtijden och syndabättrings pröfningh etc. Anno etc ..
Die etc.
1). Vthur alla Guds Församblings, samwijster och tij degiärder, Predikanen vndantagandes, skola the vtheslntne·
blifwa etc. till thz etc.
2). Alla Predikadagar och tijdegiärder skola the flijteligen medh the första wara tillstädes i kiyrkian och medh
the sena,ste tädan , låtandes allom see sanferdiga syndaboot~
doch skola the wara vthur kiyrkian så län ge Sacram.entetförhand!as .
3). I then må naelen skola the kiöttätningh fördragh
hafwn. 1)
'!). Alla Fredagar som falla innan föreskrefne tijdh och
then dagen skadan skedde, skola the fasta widh watn och
b rö db.
5). Hwar dag:; morgon och afl'ton skola the Gudj tack a
och bedia för sigh och alla ständer, om alla nödhtorffter.
In g en giästabodh skola the i medl er tij d h antingen sielfw a
g iöra, eller androm besökia.
6). Catechesin skola the flij teligen öfwerläsa och någorledes wäll kunna, för än the åter till theres fö rra Christelig·a Priv-ileg'im· och willkor låtne bliwa.
Tempore prredicto exacto, Si verre serire poenitentire signa.
istic Ecclesi re. Christi dederint, Sui Domini Pastaris literis
muniti ex Scripta testimanio revertantur, pristime, Christianire libertati restitnendi, interdum etiam å propria Pastore,
Sed cum eons ens u poenitentiarij pub: recipi possint.
Sedan skall Biskopen eller Visitato1· läggia handen på.
the m och säga , Gudh styrk e tig h med h then H: A~:' i e en
rätt troo , I Evangelij kundskap och hörsamheet till ett
Christeligit lefweme Gudj till ähro , tigh till Saligheet och
androm till itt godt Exempel och förbättringh , genom Jesum
Christnm wår Hena Amen.
[I marginalen mitt för de första raderna av det latinska
stycket är skri vet:] The skola och böta l k ~ wij n till Kiyrlc
1
tord e vara uteglömt efte r "the" . Betydelsen: de skola e j äg·a
) .Med
l ov att ä ta kött.
-
79
[Mitt för sista stycket står i marginale n följande:] Nä1··
th e thetta effterkommit haf"' in stelles th e und: Predilc på.
kiyrkio g olf ~ och effter Predilc absolvem s,
5-6) Förböner vid återintagningsakter.
1
)
5) En böön till att brucka
när någor anammas
kyrckio som h aff: ge nom forsumelse kommit
för barns dödh.
O Herre Christe Jesu tu som aff tin stoara barmhertigheet hnff:r tagit mandom, lidhit pijna och dödh for menniskiones saligheet skull , och är wordhen ett offer for oss
alla , g iff thess 2 J tiänare nadh ena , att the måghe effte r
thenna dagh tagha sigh till wara for forsumelse och andra
g roffu a syndher och skeeka sigh medh Gudhz fruchtaneffter tin h eliga wilia med een rätt troo och Christeligit.
leffu e rn e, och sedhan bliffna titt barn till ewigh tijdh.
5) En böön till att brucka
~)
när någo n anammas i Christe församblingh som i någon annan grooff
syndh fallit haffuer.
O Herre Gudh himmels ke Fadher wij bidhie ti g h fö r·
1) Följande
två rit.ual er enligt avskrift i N 1900 s. 205-206, U 13..
Huvudsalu ige n blott till stavs ättet olika finn as avskrift e r även i K 2ö Uppsala univers itetsbilJliotek. "ähre borne" i d en sistnämnda m·kuudeu och·
edition en är tydlio-tvi s felskri vuiu 0o· för enbome, enfödde.
2) Torde . ås)~ftat.s thesse, me u ordet h ar ej fått rum . där clet st-år vid
radens slut. I K 23 står thesse tina.
3 ) D en i k omm entm·en nämnda botol'Clningen i l\iers elmrg
c:a. 1548upptager hlancl annat följande uttalanden av su1Jerattenclenten eller pasto r ·
vid sy nchrens föt·sta offentlig a försonin gsakt ("fur elen altal·") : "Zum letzten,.
wil ich euch vormanet hab en, das ihr in sonde rh e it au ch vor di esen N. N ..
[Jakob und Catherina] woll et cli ese acht tage got.t den h errn fl eissig hitten,
das er ihm e sein e sunde, uncl zwar uns allen a.uch uu sere sunde umb J esu
Christi willen gnediglich eu woll e vergeben . . . . Darauf lese man diese ·
volgeud e und ge mein e collecta. : Her got himli sch er vater, der clu nicht.
-80tin eenfödde 1 ) Sons Jesu Ch riste forskyllan att tu wärdigas
·förlåta denna tin fattige tiänare all hans syndher och syn
•nerliga den missgärningh genom hwilcken han haffuer sig·h
·ifrån den Christeliga forsamblingen aff:;öndrat, och effter
;thet O himmelske fadher , att tu haffuer låtit till säia genom
: tin e en bom e son J esum Christum , att tu icke will syn. darens dödh : wthan myckit heller · att han om w änder sig h
· och leffner: Bidhie wij efftcr thet ståår icke i wår formöghenhect oss omwändha att tu wille wärdhigas ther till
, giffua tin helige andhe, och see honom nå dheli ga till, såssom
tu haffuer se dt till konungh Dawidh, sampt Röffuaren och
andra, och anamma honom . wthi tin heliga arck som är
then Christeliga församblingh, här effter honom regera och
bewara , ifrån nll Di äffuelz äggelse, att han then syndh som
han ha ff ner fallit wthi och alla andra laster och synder
wndfly må, och se dhan medh alla Christne bekomma th e n
.Ewigha salighe e ten. Amen.
7) [Paulus Juusten].
Påminnelse om sättet för offentlig penitens, utsänd till
kyrkoherdarna i Österbotten. 2)
Paulus Juusten, biskop i Åbo, tillönskar läsare n evinnerlig välgång i H enan. - Följande metod anser jag vara
den lämpligaste, då det gäller att behandla ä kten skap s brytare eller andra, som fallit i dödssynder. Ty den öve rensstämmer med elen katolska kyrkans gamla sätt att förhöra de fallna, som skola återupptagas, utan att den ändå
lust hast an de r armen sunel er to d, l essest ·ie nnch nicht gern ,·erclerb en,
·so nclem wil t, das ~ie h ekert. warelen und leben, wir hitten di ch herzlich,.
du woll est di e wolYordin te strafe nu ser er suucle g·ueclig·lich abw encleu un d
uns h infort zu hesse ru, deiue hamih erzi g-keit. milcl iglieh vorleih eu, umb J esus
Christus nn~e 1 ·s he rrn willen . Amen," SEHLING l\in:heuordnuug-eu II si d. 40.
') Ovanför födde är skri,·et bome .
') E fte r m·skrift i Gamla Karleby kyrkoarkiY adryckt i [J. TENGSTRÖM ]
Handlingar, Till upplys ning i Finlanels Kyrk o- Historie. Första Häftet. Ål•o,
18:21 sid . 11-- 13. Jl är i ö,·ersättning- a,· S. Sold e rs.
-
81
i sig har något som påminner om papismen .· Lev väl med
·Gud , min läsare!
Med dem , som levat i uppenbar ,s ynd och som öppet
nnklagats, må kyrkoherden företaga sig följande. Dtt. den,
s om fallit, å tervänder till kyrkan , bedjande om absolution.
bör prhsten ic ke på en gång eller alltför beredvilligt å terupptaga honom , utan han bör ställa vissa frågor och allvarli g·e n förehålla honom Guds vrede över synden samt
.u ppmana honom till sann ånger.
1\'lå han fråga den brottslig·e ,
I:o. om han bekänner, att han fö rbrutit sig.
II:o. Om han av själ och hjärta ångrar sin synd.
III:o. Om han önskar absolution.
IV :o. Om han på allvar beslutat att (med Guds hjälp)
börja ett bättre liv, och om han lovar att gö r a
detta.
V:o. Om han bett kyrkan , som han ge~10m sin förargelseväckande gärning svårt upprört, om förlåtelse. Ävenså, om han beslutat att rätta sig efter
d en världsliga domstolens dom och att gottgöra
den förorättade parten .
Sed'nn alla dessa frågor i tur och ordning samt med
:stritnghet blivit ställda, må prästen i andras närvaro 1 ) giva
<len brottslige en from på minnelse om Guds vrede över
synden, om de evig·a och timliga straffen och om d en
mämnda föra rgelse n. Vidare bör han uppmana honom till
allvarlig å nge r och tili att känna sann smärta i sin sj äl.
.D ä refte r bör han förhöra honom rörande syndernas .f örlåtelse av vå r frälsare Kristi nåd och förtjänst ävensom om
hans tro och dess innebörd. Efter hållen undersökning och
dylik förmaning må prästen uppmana den brottslige att
·offentligen förklara, att han är skyldig till förseelsen och
att han är en syndare inför Gud och människor. Därjämte
bör den skyldige försäkra, att han dock .ej förtvivlar om
' ) Avtry c kets {acinorosontm är tydligtvis felak t i_g-t; skall vara faciuot·osum. ;\[ånga för ebilder tala ·om öv ri g a närvarande, dvs. d em som sy n <1aren ell er kyrkoma nn en eller båd ad era tillkallat (såsom vittne u etc.). Bl ott
en ank lag ad ("sy ndare") va r närvar and e.
6
-82-
- 83 -
Guds nåd och syndernas förlåt!3lse, att han i förtröstan på;.
Guds Son flyr till Herren, att han av honom ber om och
hoppas att få förlåtelse för sina synder. Likaledes bör han
lova att bättra sig· och föra ett nytt liv. Härpå följer ab_solutionen:
Jag, pastor, efterskänker dig e'nligt Sonens befallning ::
"Vilka I för1ftten syndema" etc. etc., dina synder för Guds
Sons skull, och jag· meddelar dig evangelii ord, som fö 4o
säkra, att. synderna varda de omvända förlåtna på grundr
av deras tro på Gud. I Faderns, Sonens och den Helige
andes namn. Amen.
·
Icke länge bör absolutionen uppskjutas eller mångt~~.
och långa ceremonier åläggas i11änniskoma, såsom Canones
poenitentiales hava gjort, vilka fördärvat Kristi sanna kännedom och fört samvetena på ett fruktansvärt sätt in i
tvivel, sorg och misströstan. Efter absolutionen bör den
brottslige ej genast tillåtas inkomma i församlingens gemenskap utan suspenderas av henne under två eller tre
månader, allt efter som fallets svårighetsgrad fordrar , på
det att man må lära känna , huruvida hans ånger är allvarlig. Men under tiden bör syndaren vara tillstädes under
den heliga gudstjänsten på alla söndagar, då ban icke har
Inga förhinder . Och icke må denna föreskrivna tid hindra
honom från att bliva delaktig av nattvarden, om han faller
i någon sjukdom eller svaghet. Efter denna tid må den
brottslige återvända till kyrkans gemenskap, varvid kyrkoherden offentligen skall under gudstjänsten intyga för folket ,.
att en sådan återvänder till kyrkan och beder om förlåtelse
för att han syndat emot Gud och kyrkan , samt att han
l.?var bättring· och därför nu kan återintagas offentlige n .
Aven må han tillägga följande: Det är Guds allvarliga vilja
och befallning, att vi vända oss till honom, och han skall
förvisso förlåta våra synder för sin Sons skull. Vidare att
Gud anser dessa två, ånger och tro, för det yppersta, vi
förmå prestera, samt att han mildrar domstolars straff och
allmänna straffdomar, om vi omvända os~, såsom man kan
se av Ninives exempel. Därefter skall pastor i syndarens.
namn anmoda hela församlingen att . för Herrens skull för-
låta honom oeh bedja för honom . Efter detta tillkännagivande må den botfärdig·e falla på knä framför altaret;
do ck må han där först avgiva enskild syndabekännelse.
Därefter må han träda fram till nattvardsbordet, och den
övrig-a förs~tmlingen må veta, att denne person ånyo blivit
medlem av församlingen.
8). [Tempelreningsakt efter interdikt 1590].
1
)
Anno 1590. D en 14. Aug·ttsti. vppenbamdes ett hoo1· i .
Calmar, hwilcket bedriffnit war i kyrckian, i klocktornet
och säij er wärgz kammaren. Säclhan bleff kyrckian igenläs t,.
och ingen tienst giordt der inne till den 2. Septembris. 4.
dagar tillförende bekom kyrckioherden Biskopens breff,.
lydhandes, att Prosterna och någre andre präs ter, skulle
kallas till att reptwgem templet ige n. Vthi hwilcken ?·eptwgat-ion·
desse ceremonie1· förhandlades. I. F yro präster medh Rökelijn stego vthom den södra dören emot faleket som då
w oro försmnblaclhe. 'l' å hadhe e en a tf Prästerna, N embligh
herr Pär i Gärdzlöössa en concianem till folcket, hwilcken
innehöJt desse punchter. 1). För hwadh orsak prästerna
och ge meena foteket då 'voro försambladhe. N. till att
samptelighen affbidia thet straff, som medh sådana skam
gerning-h förtient war. 2). Rwadh för platz kyrckiogården
är, och hwadh han kallas i skriffterna, H ebmice Betbarn:
the leffuandes huuss . Gnece au te m x•~ll)'t'Ec;tov: en soffuekammar. Bm·barice, En fruchtsam åker, och derföre höör
sådana rum ährlighen hållas, Item hwadh rum kyrckian
ähr, wardt och tillkänna giffuit, hwadh man skulle betänckia
när man ingår i kyrckian. När man seer funthen, dl\ skall'
man komma i hogh, hwadh platz det är, N. een mönster
platz, på lnvilken wij mönstras ifrån dieffuulen, och till
then alzmechtighe Gudh. Inskl'iffnas i hans book elen ewio·a
lijffzens. Item g·affs tillkänna, hwadh predikastolen är,
ett sådant rum , aff hwilcket wij höra wår leffuernes Regell ,
N.
') Avskrift i IL 23 Uppsala universitetsbibliotek.
-
8-l-
hwadh wij skole göra och låtha , Item bleff och talt om
Altaret, att man i gambia Testamentet plägadile offra på
thet, bwilcket offer betydde thet ena fullkombligha offer
·Gudz Evvig ha Son Jesum Christum, till hwilcken wij nu
offra skole wåra da ghelighet böner aff itt bootfärdigdt hierta.
När themut Concia war ändat, låso the samptlighen fadher
wår medh högila röst och vplyffte händer, och strax lås o
Presterna 4. Dawidz psalmer. Sädhan gingo Presterna in i
Jcyrckian medh sampt thet meenigha fo lck och sungo themUl
psalm. förbarma tigh gudh öffuer mig h, etc. och bleffue
ståndades widh funthen, och när psalmen war ändat: föllo
the alle på knään, och twå präster sungo litanian och när
the woro vth sungne, sangh een aff prästerna een böön ,
·och stodho vp, och begynte Te Deum och gingo fram moot
koren, och när T e JJewn var vth sungen, tå sångz Veni
&mete. etc. och pastor civitatis 1 ) gic k på predikostolen, oc h
hadhe een concianem till folcket aff 2 paralip: ca p 6. de
oratione salmonis vthi hwilcken före gåffuor ~) thesse
Jmnchter. 1). Om thet Ternpell salmori. omtalar i Texten ,
eller om sådhana Tempel!. 2) . Om thet andeligha Templett,
llwilcket är Menniskioma, hwilken ät· grundat på then rätta
l1örne stenen Christtun Jesum. 3). Hurulunda hwar och een
christen skall bruka samma Tempell: När predikan war
ändat sångz Loffuat ware herren Israels Gudh etc. oc h
.stodh een präst på knä för chor dören och sångh 1: ther
vnder :1'tw å böner, och giorde B enedictionen, Sädhan sångz
förläne oss g udh så nå deligh etc. och fo lcket gick heem .
·Och tå begynte ringias i alla klockorna som woro i
kyrckiona.
') De kyrkan s mä n so m närmar e angivas i d e tta aktstycke, äro följande. Biskopen var D o minus Petrus Beneelieli Oe lanclus (J 53 J - 1606) i
Linköping, so rn utn ä mnts för egående år. (Kal mar or te n o ch Öland ul evo ~up e r­
inten d entia J 603; bi sko psdöme 1678). 1579 had e hl i vit till ky rkohe rd e i
Kalmar utnämnd Ericus A udr ere (s om varit r ektor därs tädes fråu 1585
och d og cirka 1598). Han och h err Pär i Gänlzlöö ss a und ershei'O Uppsala
mö t es beslut. Den senare he tte Petrus Jonre oc h had e ut nämnts 1558
(dog 1609).
2
) Liis : före gåff nos l framstä licl es J.
-
Sö-
g) [Jacobus W. Gi.ithrceus Scotus.]
1
)
Anmärkningar beträffande kyrkodisciplinen.
l ) Med kyrkotukt menas, att man i sin vandel och sitt
umgänge med människor rättar sig efter Kristi lä ra. D är
så icke ske r, bÖr tukten vid lä mplig t tillfälle, med di skr etio n, nit och tillbörli gt allvar upprä tthå llas ge nom för·
manin g och tillsägelse.
2) Kyrkli g dis ciplin är för de kristna samt och synnedi·
ge n n ödvi:indig, för att man skall kunna meddela den reli gionsundervisnin g, som Gud fordrar , ävensom för att de olvckor
skola kunna avvändas, som ett åsidosättande av t~1kte n.
plägar förorsaka såväl den enskilde so m sa mhäll et.
3) Kri sti lära avse r icke blott vår kunskap u ta n r egl erar i:iven vår verksamhet och vå ra handlingar, Tit. 3: 8. 2)
Huru ringa framgång våra förehavanden röna utan denna
k ontroll, dä rom vittnar erfa r e nh eten . och f. ö . få vi und e rvis nin g hä mti genom H erre ns och apostlarnas manand e
ord , Matth. 7 3 ) och Rom. 2: 6-9 . J)O m tukten och nitälskan
fö r vå rt leve m e fö rsvinn e r, kommer därige nom itven varje
själ och hela k y rkan tillika med r eli gionen i fara , Matth .
') Över sä t tn in g av S. Sold er s m· Giithr re i otryckta an teck nin ga r på
lati n i B e 4: Västerås läroYerksh ib liotek. Om Giitbneus jf1· HALL Valda
ak tstycken s. 155 o. f. H är har införts ind e lnin gsbetecknin ge n a) b), aa)
bh) etc., tlär förfatla1 ·en villsamt nog anviint l ) 2) 3) såsom beteckuiu g på.
nnd e i·avrlelningai' und e r d e första J) 2) 3) osv.
") De so m t ro p å Gu d, böra vi nulii gg·a s ig att öva go da gä rnin g ar.
Sådant är gott och nyttigt för mäuui sko r na .
") Ver s 16, .20. Av frnkt eu sko le n I kän na clem. Ver s 19 : Varj e t räcl
so m ic ke biit· go d frukt. , a vhu gg-es oc h ka stas i e ld en. V. 21: Den skall
inkomma i himm elril(e t so m gö r min Fad e rs vi lja. Jfr v. 24 o. f.
1
' ) Ve r s 6- 7: Gud skall giva var oc h e n ef ter hau s gä 1·nin g nr, niim·
l ige n ev igt li v åt d e m som med tå lamod i go d gii ming söka h ä l"ii g het, ä r a
oc: h oförgänglig het, men över d em so m ä r o parli siuuad e och icke lyda
sa nnin ge n utan orättfärdi gheten, konun er v red e och fört ömelsc. (Ve r5 8-9
ha unge fär sa mma inn ebö rd som d et cite rad e) .
-
8()-
18, 1) Rom. 2: 2ö, 24. ~) Därför är det en bjudande nödvändighet, att syndens utväxter i leverne och seder bliva
botade medelst tuktens läkedom. l Kor. 11: 31. 3)
4) Detta tuktens läkemedel är anbefallt alla och envnr
inom kyrkan. Härvid är att iakttaga följande.
a). Kyrkan i dess helhet och var och en inom densamma tillb ålles att hava akt icke blott på sig själv utan
även på andra, så att nitet för fromhet och goda gärningar
är levande bland oss; Ebr. 3: 10; J) l Thess. 5, 5 ) Iviatth.
18. 6) Hit hör även Luthers kända uttalande i fjärde volymen av jenaupplagan på latin: kommentaren till Joel , 7)
där han säger: "Du har en granne, du känner bans leveme
och seder; din själasörjare är antingen helt okunnig därom
eller känner föga till det, ty huru skulle han kunna känna
var och en? Om du alltså ser din g ranne rikta sig genom
orättmätig vinst, leva osedlig t eller försumma sin familj,
så förmana honom först och det under milda former, att han
tänker på sin välfärd och aktar sig för att komma förargelse åstad! Vilken helig· gärning gör du icke , om du på
så sätt kan vinna honom! Se 3 1\'Ios. 19: 17. 8 ) Pauli före1
) Vers
15- 18. Jesu förmaning om rätta förhållandet till felande
bröder.
') Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom lagens
överträdels e; ty " för eder skull försmädas Guds namn bland hednin garua".
Jfr 2 Sam. 12: 14; Es. 52: 5: Hes. 36: 20 o. f.
3
) Om vi dömde rätt om oss sjäh•a, så. vorde vi icke dömda. Ps. 32: 5.
') Den Hel ige ande blev förtörnad på Israel i öknen och sade: All tid
fara de vilse m ed sina hj ärtan . Men de ville icke veta av hans vägar.
Jfr Tit. 3: 10.
5
oss icke sova så som d e anclt-a, utan låtom oss
) Vers 6: L·å tom
vaka och vara nyktra! Vers ll: Trösten varandra, och uppbyggen den ene
den andre! V et·s J 4: Förmanen de oordeutliga, trösten de klenmodi ga,
.t agen Eder an de svaga, varen lång modi ga mot alla!
0
) J e sus talar om rätta förhållandet till felande bröder.
7
) Sid. 764 o. f. i Commeularivs Dfomini] i\I(artini] L(utheri] in Ioel em
Prophetam, i\I. D. XLYJI i foliovolymen Tomvs Quartvs et idem vltiml's
omnium operum . . . [LutheriJ. Ienae i\I. D. L XXX IH.
8
tillrättavisa din nästa, på clet du icke måtte åd raga dig
) Du skall
sy nd för hans sk ull.
-
87-
skrift Galat. 6 1 ) strider ej mot detta uttalande, vilket ådagal ägges genom uttydningen av ordet Spirituales, ett ord som
·.ej är liktydigt med "Ecclesiastici". 2) Jfr Luther och Balduin! 3)
net är uppenbart, att en sådan "censur" och tukt även
.annorstädes anbefalles alla ge ntemot nästan (Jak. 4: 5, J)
:2 Mos. 23 ; 5~ Ps. 141 , 6) Ordspr. 28). 7) O, att en sådan hä ns~r nsfullhet och rättrådighet nu funnes bland de kristna!
Säkerligen vore vårt liv angenämare; men uu höra vi intet
.annat · än .f örtal, falska anklagelser, elaka omdömen och
·ömsesidiga: beskyllningar. Varje kristen borde tänka på att
,han har Guds befallning att förmana oeh rätta sin broder.
b). Kyrkan verkar i de särskilda rättsfallen genom
·vh;sa ordinarie ämbetsmän. Där den felande icke kan bring·as
"till bättring medelst den för alla gemensamma vården och
.tukten , där vidtager prästens tjänsteplikt.
ö). Denna tillsyn tillkommer kyrkoherdarna , som med
·-ordet och undervisningen äro ledare för sin hjord. Vid
-d eras sida böra även finnas "presbyterer" och "äldste",
.som tillsammans med prästerna skola handhava denna tukt.
6) Dessa skola hålla sammanträden, vid vilka de böra
•undersöka, diskutera och besluta i de kyrkliga ärenden,
som kunna avgöras förutan konsistoriets kontroll. Ett sådant
•kyrkoråd förordar Herren själv Matt. 18, där med "ecclesia"
.menas dess styresmän . Paulus förordar detsamma 2 Tess.
1) Vers l:
I som ären and elige, uppditten med saktmodig ande den
•i synd fallne!
2
) Spi ritu ale s = andeliga. Ecclesiastici = präster.
3
) Friclericus Balduin (1575-1627), teol. profeswr och superintendent
i Wi tte nb erg, skrev bland annat komm entar er till Pauli Lrev. Lärare ti ll
l~ucl!Jeckius , ~~o m anb efallde hans prediko metocl. Jfr HALL Rudb. s. 72, 319 .
4
) .Med nitälskan trängtar elen Ande, vilken l1ar tagit sin bostad i oss.
..Jh· Jak. 5: 20: Den som omvänder en sy Ddare från hans vägs villa, hall
frälsar eu själ från döden och överskyler en lll)'llkenhet av synder.
6
) Ve rs 1: Du skall iclce giva åt en oguda kti g din hand, att bliva ett
-orättfärdigt vittne.
0 ) Vers 4 : Tillrättavisar mig en rättfärdig, så är det såsom olja på
huvud e t.
7
) Vers 23: Den som tillrättal'isar människor, vinner slutligen mera
,ynnest än smickrar en.
-88-
-89
1
3: 13, ) däi· han uttalar som sin m ening, att den, som föraktar sådan tukt, bör ' straffas med uteslutning·.
7). Hurudana presbytererna och de älqste fordom varit,.
vilka skulle vara närvamnde i ett sådant konsilium och
handhava disciplin en , det framgår av olika bibelställen, ex.
2
l Petri 5, ) l Tim . 5: 17. 3) Enligt dessa be höver man icke
tro att alla voro lärare utan i övrigt h edervärda män , ostratfliga och sädana s om ~ilskade fromheten. l\ian kan alltså .
inhämta att det den tiden funnits två slags pres byte r er ,
emedan i ck e alla förordnades till att und ervisa. T y de t
säges uttrycklige n, att det fanns utm ~irkta och värdiga föreståndare utan · att dem anförtrotts uppg if ten att undervisa.
Och just bland fo lket utvaldes värdiga och betrodda män ,
som skulle tillsamman med kyrkoherd a ma handhava kyrko -.
tukten i gemensam r å dpl ägning och med kyrkans auktoritet
och vilka skull e säs om censorer verka fö r se dernas förbä ttrin g . K yrkofade m Ambrosius klagar över att denna sed
försvunnit på g rund av lä ramas slapph et elle r fas tmera på
g rund av deras övermod , då de ensamma ville höja sig
över mängden .
8). Ett sådant de ätdstef:l r å d och presby terium finn es .
i några församlingar. (Någon betyd els e syn es de t här oc h
där hava. ) Därför m å några anvisnin ga r givas i följand e
avsee nden.
a) P å vad sätt de äldstes personer böra inran ge ras vid sidan,
av kyrkans lärare.
b) Huru k yrkans jurisdiktio n skall h a ndh avas.
9). Bet räffande de ä ldste bör m an veta,
a) att det ä t· nödvändigt, att sådana utses, såso m ovan·
visats;
b) att de böm hava utomordentli g t go da förutsättningar och
egenskaper. Se Tim . och Tit. brev sa mt Ap g. pass im ;
1
)
~u vers 14.
2
Vers 2, 3: Vå rd en Guds hjo rd .. . icke såso.m henar ÖYer för sa mliuga rua utan såsom fö redömen fet· hjorden! etc.
)
8
) Sådana äldste som äro goda församli ngsfö r estånda r e må. aktas dubbel
h eder värda, fö rst och främst de som arbeta m ed predikande och under- vis ni ng.
c) att deras tjänst består i att g iva akt såv äl på sig själva
som på hjord en; Apg. ~0.
d) att man är skyldig dem ära, vördnad , respekt, varj e slags
välvilja, hörsamhet och underd å ni g h et. l Tim. 5 ; Rom.
15; E b r. 13 etc.
10), Utövandet av den döm and e verksamheten fordrar,
att man få r klart besked om n) ge nt e mot vilka rättegång
bör anhängiggöras, b) av vilka orsaker och c) huru man
skall gå tillv äga.
11). För de t första bör ma n fas thålla vid vad det betyd er , att icke blott den stora hopen utan alla, som vilj a
anses såsom kyrkans medlemmar, äro underkastade denna
domstol. Andra böra anses vara h edningar och publikaner
(Matt. 18). Alltså utg ör l1ärvidlag in gen ran g eller ställning
inom församlingen något undantag, äve n om vid vissa förrättninga r diskretion o<.:h hän sy n m ås te tagas, så s om n eda n
skall sägas .
För det a ndra är att mäl'ka följande. a) Förd ensk ull
upprätthå lles i församlingen en sådan disciplin , att vars och
e ns liv och seder i arbete och um gänge m å överensstämma
med den sanna kristendomen. b) D e som synda och ic k e
vilja lyd a, m å L~nd e rvisas enligt Guds ord att göra det go da
och undfl y det onda. c) D e f romm as i e nrum gi vna tillrättavisn inga r och prästemas trog na fö rmaningar böra få
stö rr e effek t. D et är nödvändigt för kyrkans , d. v. s. dc
älds tes a uktoritet att skaffa rättelse, där synden finn es, piL
det a tt denna icke m å växa och bliva stö rre .
12). För det tredje bör observera~, a) huru denn a disciplin bör i a llm ä nhet ledas; b) hur den skall handhava s i
de spec iella fa llen med hänsyn till personemas olikhe t samt
modereras i tillämpn ingen. a) Generellt bör i denna dom stol no ga observeras aa) anklagandet, som skall vara tilllå te t fö r var oc h en; bb) ved e rbörande s försvar eller han s
bevis för sin osk uld. Detta bör icke hindras, om brotte t
ick e ä r öppet och notoriskt; i så fa ll m edgives ursäkt men
icke neka nd e ell er försvar. Om vittnen finnas, skall man.
enligt Pauli ord 2 Kor. 13 ej bry sig om vederbörandes.
-90·försäkran, att han är oskyldig; cc) målets avgörande och
.slutdomens avkunnande.
13). Förvisso bör mati vid domslutet oc.:h målets av:görande noga skilja emellan [å ena sidan] vad som begåtts
. av okunnighet, svaghet, försumlighet, obetänksamhet, oför-stånd och ovarsamhet och å andra sidan vad som fram·sprungit ur illvilja , trots och hänsynslöshet. Likaså mellan
·det som i Guds ord anklagas såsom skamlig·t Ef. 4; 5: 4 och
:ytterligare strängt fö rdömes l Kor. 6; Rom. l: 29, 30; Gal. ö;
Ef. 5; 1 Tim . 1; 2 Tim. 3. 1 ) Allt eftersom man ser de olika
:·fallens grovhet, omfattning, orsaker och omständigheter vara ,
så bör man ~;å till väga med omdöme och förstånd (omsikt).
Där trots och illvilja framträder i förseelsen, där skall nit:".älskan framträda, od1 i synnerhet pastor skall i de äldstes
närvaro frambäva brottets förfärli g het ; de övriga böra var
. och en efter sin fö rmåg·a icke svika kyrkoherden utan med
värdigbet framlägga även sin åsikt. Detta tillvägagångssätt
-är en bestraffning·, given av ett flertal personer (2 Kor. 2: ti ).
·>Om intet vinnes på detta sätt, böra andra medel prövas.
1\ian bör t. ex. a) tillgripa offentlig tillrättavisning med an,givande av namnet; b) förbjuda um gänge (2 I~or. 5; 2 Tess . 3. 2)
och c) förbjuda nattvardsgång (Matt. 7 [: 6]). Om rättels e
icke vinnes på detta sätt, bör d) den trotsige exkommuni-ceras offentligen, högtidligen och ritualenligt. Detta är den
kyrkliga disciplinens sista steg.
14). Till denna sista åtgärd inom kyrkotukten bör man
.gå fram
a) varlig t och med saktmod; och
b) före densamma bör man giv a allvarliga fö rmanin gar .
c) Om intet hjälper, bör domen fromt, högtidlig t och
visligt avkunnas allt efter brottets gTäslighet (l Kor. 5). Se
,kyrkoordningen 8 ) ; läs därefter på nytt Luthers förenämnda
') Ef. 4:19 .... 1 Kol'. 6: 18 ; .. . Ga l. 5:16 - 21 : Ef. 5: 5 ; l Tim. 1: 10;
·2 Tim . 3:9.
') Torde åsy ftas l Kor. 5: 9; 2 T ess. 3: 2.
_
.
..
3 ) 1571 års l< yrkoorclning: Om Bann; forma exco mmumca ud1. l oversiittuin g ifrån Nede rsa chs en s kyrkola g 1585 in tages en strängare och Y1Cl.lyft iga re bannlysnin gsa kt j 1608 och 1619 ars l< yrk oo rduingsfö rslag.
-
91-
fra n1ställning till Joel i band IV av den latinska jenaupplaga n. A v Kristi mening framg år tydligt, att man bör i
enrum fö rmana syndaren, 1\fatt. 18, innan de som innehava
det offentliga ämbetet, avkunna denna dom om uteslutnin g .
Domen bör icke ens då avkunnas, om den ej föregåtts av
en allvarsam och from uppmaning frå n innehavaren av det
·offentliga ämbetet. Om syndaren föraktar denna anmaning
·och fortsätter att synda, då äntl igen bör han bannlysas.
d) Under sådana form er , att församlingens bedrövelse
framhäves; l Kor. 5, 2 Kor 7.
e) Om brottet skall straffas av staten, så skall straffet
behålla sin skärpa och kyrkans straffdom icke avbrytas, på
det att en sann ånger [= poenitentia] må kunna ås tadkommas.
f) Om den bannlyste fortsätter med sin penitens , bör
ban välvilligt och på lä mpligt sätt åte r intagas i försam·linge n genom ett beslut av kyrkliga myndigheter.
g) Om någon und er sin bannlysningstid r åkar i sjuk·dom, så bör kyrkans tjänare icke st't lätt bevärdiga honom
.med besök, ty då styrkes den förre i sin ondska. Dä rför
bör man vara sträng, för att icke den, som föraktar Gud,
skall bli hedrad . l Sam. 2. Om kyrkoherden från rannsakningen kan förstå, att ångem är all varlig, då skall han icke
vägra att besöka den bannlyste och att hjälpa honom med all
välvilja. Om det råkar vara en dödlig sjukdom och den
·krank es vänner och släktingar påyrka, att en präs t skall
tillkallas, så ä r en förståndig fö rsiktighet av nöd e n. Se
P etri handlin gssätt emot Simon 1\iagus (Apg. 8)! Där ång·ern
-är sann, skall han utan tvekan meddela honom fullständig
avlösning.
h) Om han dör i sitt trots, bör han icke hedras med
någon beg ravningshögtidlighet Se kyrkoordningen! 1 )
i) Om nu vänner och blodsförvanter i ett sådant fa ll
enträget önska att någon hed e r skall bevisas den döde, så
fordras fö rvisso av kyrkoherden både värdighet och omsi kt. Han bör vara på sin vakt, att icke Guds ord profa') Kapitl et "Ordning med Chri steli g h hE'g r affuin g".
-92n eras. Detsamma bör iakttagas i avseende på självspillingar.
Likaledes vid begravning av sådana som ej omfattat d en
rena läran. I avseende å dem bör man no ga skilja mellan å.
ena sidan föraktande, trotsiga, hädare och å andra sidan enfaldiga och lä ttledda . Med de senare bör man ha överseende m e n icke m ed de förra. Man bör beakta , att d e t förvisso i särskild g rad fordras klokh et v id b ehandlingen av
dems själa r, som ä ro främmande fö r vär religion, på det
att de icke må tte bliva förbittrade ge nom allt för s tor
s trängh et och ob eve klighet (l Tim. l; Syr. 20; l Tim. 6.)
Detta tillmötesgående är i hö g gn1d av nöden, för att vi
icke må förlora dem ; som vi skulle kunn a vinna för Herre n.
Ty diskret blygsamhet och blygsam di skretion är det alltid
en g od ma ns plifet att iakttaga. D e n i:t r s tändi gt nödvändig och tjänar till uppbyggels e.
15). I det speciella fallet bör fö ljand e domsförfaran d e
prövas ehuru icke utan hänsyn till personemas sam hä lls::;täl lnin g.
a) En ordets tjänare må vinnliigga sig om att uppman a
alla utan und antag till penitens (J es . 3; H es. 3; Lule. ~.J ).
Det bör s k e utan avseende på p er:son €n, såsom Samuel och
Nathan allvarligen förmanade Saul och David (l Sam. lfl,
2 Sam. 12) och säs om Döparen förmanade Herodes (l\Ltrk.
6). l\fen d enn a disciplin bör användas med disk retion oc h
vö rdnad infö r personer i politisk . makts tä llnin g och hög
rang (Ps. 50; 82). 1) Om man möjli gen sk ull e behöva använda strä nghet, så bör man do ck tillse, att ä mb ete ts off e ntliga auktoritet ej lid e r avbräck (Tit. 3). Men om de stora
vilja sätta sig upp e mot tukten och kyrkan s auktoritet, e nligt P s. 2: 3, då bör man hän skjuta sake n till Gud, : :; om själv
skall hämna (sa mma psalm v. 4, 5). Gud ä r domarett och
sin egen · ordnings hämnare.
b) Prtis t er och d e äldste ä ro v isst i ck e fritagna u tan
skola , om d e anklagas, iakttaga d etsam ma. Men ic k e liitt~ inni gt s kall klagomål till åtas ( l Tim . 5: 9). 2 ) I d etta bibel') I de ss a h åtla p sal mer säg er Gud at t han själv skall döma de og ud akti g a (furstar o. a. ).
' ) Tyd li gt vis ås yftas vers 19.
-
93 -
ställe synes Paulus vara alltför släpphänt mot prästema;
l.age n, som är ge mensam för alla, g ör han nämlige n till e tt
pr erogativ för dessa. Ty d en lagen gäller för alla att ur
två e ller tre personers mun alla m å l skola avgöras. Ty
varfö r skyddar han prästerna ensamma medelst detta särskilda privilegium? Är det fö r a tt trygg·a deras oskuld ge nt
emot falska anklagelser? Det är nämligen ett nödvändigt
skyddsmedel mot människors illvilj a . Ty inga äro m era
utsa tta för falska beskyllningar och förtal än fromma lärare.
En präst är sanningens tjänare , och det är nu en gång så,
.att me dgö rli g het åstadkommer vänskap och sannin g hat.
Sålunda bar man i sådana fall att frukta , att något före•t ages av hat och avund . Vidare: om icke ordets tjänares
.auktoritet är oantastlig, så blir deras förkunnelse av rin ga
verkan. Om det blir fritt för alla att, när dem lys ter, an.fa ll a pastors förkunnelse och vandel , så störtar hans aukt oritet fullständigt samman. För a tt alltså värdighet oc h
.auktoritet sk ull e ingjutas i präste ma och deras und ervi s·ning ick e skulle r tt.ka i vamykte, så föreskrev aposteln , att
e n anklagelse icke skulle upptagas, som icke stöder sig p å
g ilti gt vittnesmål. Det är nämlige n icke underligt , att d e
hava många ovänner, vilka ha d en sysslan att tillrättavisa
alla fö r deras fel, att sätta e n g rän s för dålig·a seeler och
att med strän gh e t hålla dem i tukt, som gå vilse i synden.
Huru sk ull e d e t gå, om de falska anklagelse r, som s pridas
ut om dessa, vunne beaktand e? Sådana anklagelse r bör
m an icke gärna höra på, emedan d e ä ro suspekta och em edan de so m stå i spetsen [för k y rkan], bliva till en större
förargelse, om de bliva utpekad e och misstänkta för brott.
c) Men p å e tt annat sätt kan man behandla folket, s om
.är kyrk a ns allmänna hjord. Därför synes det behövas en
strängare kontroll , i vilken man bör visa, att ingentin g
annat ef ters trävas än de förmanade personernas förbättring
oc h frälsning. Alltså, fromm e kristn e, förvärva dig i sådant
fall Davids sinnelag (Ps. 141: 5)! Han var en man enligt
-G uds s inne och d e t i synnerligen hög grad. Understundom
·erhöll han en tillrä ttavis nin g och underkastade sig den
•
-94 gärna. Varför skola vi, som äro ringare, bliva förargade
över en sådan?
16) Lärarna och åhörarna borde betänka Pauli vittnesbörd, som framställdes till Timoteus (l Tim. ä: 21, 2::!). Ty
de förra tillkommer det att i fruktan så handhava kyrkans
tukt, att Guds ära och de fallnas bättring åsyftas. J\llen
dessa senare tillkommer det att böja sig för Guds ord s
föreskrifter samt hålla tuktens välgärning· i vördnad till
sinnets renande. Amen.
ANDRA AVDEJ.1NINGEN.
Visitationsacta.
Kommentar.
I anslutning till avd. I sid. 42-43 må fmmhållas följanelerörande prostämbet e och visitationer. - Ursprungligen hadebiskopen-kyrkoherden ofta - t . ex. å smärre och fattiga. orter·
- i sin person förenat de flesta eller alla högre prästerliga
ämbet en, sålunda varit biskop, diakon och kyrkoherde. Efter·
hand framtva ng det praktiska behovet, att ämbetet fördelades.
på några få eller flera personer. Såsom radierna i en cirkel
löpte de småningom ut från det episkopala centralämbetet; senare·
kunde ett på så sätt avskilt ämbete också uppdelas i två eller
flera. Så skedde exempelvis för att man ville få en mellaninstans'
att å från stiftsstaden avlägsna orter representera domkapitlet
i avseende å domslut över vissa mindre svårartade förseelser·
samt i avseende å kontroll å undervisning, moral, ekonomi etc.
En sådan prostinstitution - den omtalas hos oss redan å västgöta- och upplandslagens tid - hade sålunda till uppgift att,
såsom f. d. prosten i Västerås stift växjöbiskopen Petrus Jonae·
(i sin Cursns visitationis 1604, 1605 sid. 2) p å~jöd , vid visitationer igenletn , »vad ulven satan ifrån sockenprästens hand förryckt haver ». Visitationsresorna voro ett slags kombin erade.
-
95 -
härnadst åg och rädclningsexpeclitioner, där det gällde att bådegenom undervisning, inspektion och domslut rycka utur ulvamunnen och elden dyrbara själar, de där elj est syntes vara tillspillogivna. 1 ) Ett flertal paragrafer i 1614 års stadga, här nedan
avtryckt, varierar och kompletterar samma tema. Pastorat, stift
och lä nder blevo nämligen ej sällan verkligt - om än möjligen
blott för en kort tid ~ reformerade endast i den mån hyrkans .
kontrollerande verksamhet framskred .
Mer eller mindre ingående föreskrifter givas om visitationem as tillbörliga förlopp, vilka. föreskrifter äro i jämförelsevis
påfallande gr ad lika varandra. Med cle tysk-lutherska· statntema överensstämma. cle svenska efter hand än blott i huvudsak,
än jämväl i detalj er och i vissa ordalag. Bland dessa. må. här
blott angivas Processus visitationis i l\'Iecldenburg 1552, \ Vitrtembergs Snmmarische E egriff 1559, Pommems kyrkoordnin g ·
1535, J 568, flera instruktioner för visitationer inom Albertinska
Sachsen t . ex. 1574, 1575 samt en cl:o för Halberstadts biskopsdöme 1588.
A v nämnda Processns (eller någon dess därmed mer eller
mindre lika föregå ngare) hava påverkats exempelvis Vadstena
visitationsartiklar, l5fi l och 1571 års svenska kyrkoordning ~) ·
samt 1614 års proststadga 3 ) . Den avtryckes därför här. Den
') P å sistnä mnda. sätt fo rmul erad e H udb eckius preelikaus syfte, - någ·ot so m utgör ett b ev is för han s strävanden efter enh etli gh ot och sa mverkan i förståndet.s och vil j ans uppfostrau. Företalet till Rndb ecku botpredikan över Dan. 9. - Prosteu finuer stuuclo m p astor vara ·'eu ela k mes "
e. d.: Finsim kyrkoh. sa m f. haucll. VI s. 333, 395; jfr 211-214, 22 1 o. f.
2) Så ock elen sistnämndas
avh·yck i kyrk oordnin gsförsl agen 1608 .
oc h 1619.
8) So senare. Både Pommems l'y rkolag 1535, Process ns och Vad ~te na
artiklar b etona t. ex. pastors skylclig het att preclika vid visitatiou eu för att
visitator m åtte känna. han s duglighet Jlå området. Vår kyrko ordnin gs sa mt
1614 års proststadga t· mera. refe rn tvi ~ givua uppräknin g av en biskops vis itationsangelägen h ete r hära alla. k rit e 1·i er pit at t utgöra en samm anfattn in g
av frågoma just i Process us. Och .i nlednin gstal eu vid Paulini och Zehrocy nthii visitationer efterli kna. tro get anmanin o·a rua till såcla.mt i nämnda .
l:'rocessus. I sy nn erh et i sin senar e h älft synes Proeoss us - vare sig den
är jämförelsevis ursprnnglig elle r ej - giva en sällsy nt trogen bild av en
gammalluth ersk visitat.ion , sådan elen bedrevs jämväl i Sve t·ige (ehuru akten
h os oss vanli gen va r av enhart kyrkli g ar t) . Man jämföre t. ex. Proeoss us 1552·
o~ h Pauli n i hä1· avkyckta. vi sitationspr otoko ll 1641 (hL a. om avg uclab ilde d ).
-
\:JG-
nämnes eJ av AHNFELT, som dock (i Lunds umv. årsskrift
1895) uppvisat att sarmua lands (i\iech:lenburgs) kyrkoordnin gav nämnda år varit i viss mån förebildlig för vår första kända
kyrkoordning.
Ovanligt ingående och med varanlira mer eller mindre fullstä ndigt lika äro visitationsfrågorna i 1577 års Visitation sInstruktion i Albertinsh:a Sachsen, 1580 års ky dmorclning i både
A lb. och Emestinska Sachsen samt i Nedersachsens kyrkoordning 1585, ur vilken sistnämnda frågorna inlånas och översättas
till Sverige och utgöra dettas längsta och intressantaste stadga
röramle visitationsspörsmålen . 1 )
Om visitationssta.dgan i lVIeissenkretsen 1574, 1575 påminna t . ex. R udbeckii synodalstatuter 162~) och Broclini d: o
1679 ; all a tre avtryckas i denna eller följ ande volymer. ~) Likheterna mellan å ena siclan lVIeissens och andra liknande tyska
lutherska påb ud och å andra siclan 1629 års statuter i Västerås
t räd a tydligt i dagen, men böterna i Tyskland ådömdes av det
sekulariserade konsistoriet, i Sverige av el et kyrkliga domka pitJet .. Dvs.: i Tyskland hade staten redan tvungit undan elen av
allmänheten hatade dubbelbestraffningen, som ådömdes av en
kyrklig och en statlig dom smyndighet och som t. ex. G-ustav
V asa kritiserat genom sitt tal om svårigheten att vara "under
tu herskap ».
Från samma 1570-tal eller årtiondena däromkring torde
även förskriva sig de tyska förebildern a till den här senare avt ryckta "Praepositi kall» . l avskriften har elen ursprunglige n
') SEHLING Kirc heu01·dn nn gen I s. 346 o. f., 352 o. f., 354 o. f. , 359
o. f., II s. 466 o. f. , l V s. 406 o. f., V s. 221 o. f., :397 o. f.; RICHTER d: o II
s. 198 o. f. H alberstadts förordning upp t.ager ovanligt system at iserade spö rsmål sa mt de till pasto r ställda kunskapsfJ:ågol'lla. - Enligt 1571 års kydworduing siwli e poo oiteutia rius, enligt 1619 år s kyrlwordoi ngsfö rslag skull e
"onlinariu s e ll er oc k don so m ordinarius detta ärend et betrott hm·e r'·
nmnsaka i fri\g-a om upp enbara. sy nde r. Em ellertid känna Yi i allm änh et
fög·a om prosta m as und ersökande och dömand e verk sa mhet., enär prost<H'kiveu vanJi g-en äro förstör da. SYeuskama kunna spoli era! säger hiskop
]. A. EKLUND så ohyggligt sant.
2 ) Säll synta statuter är o t. ex. pålmdct om inh yseshjons uraktl åtua
prästlönehetaluing (~ 6 i 1\1 eissens och XXVI i llrodini statuter). D et uppr epa8 sedan t. ex. i ärk ebiskop Joh. Bnnzii stadga 1680 ; N 19 l2 U 13.
97'(oriktigt) angivits härleda sig från 15 1-J. och säges senare Yarrt
från 1614. Men elen kan lika gärna Yara frå n 1570 ~~ 1590talen . I nämnda efterlikningsticler skrev man nämligen kritiklöst
.a v och översatte äldre eller nya re stadganelen in exten so eller
merendels styckvi s - och sökte väl även få dem godkända oclt
efterlevda. Ej få stadganden, vare sig ö\·erYä ga nde inlånade
·eller övervägande inhemska hava sålunda en ålderdomligare
prägel än den tid, for vilken de översattes och åsyftades. "1614»
·å rs nHmnda prostlag och, vida mer, R udbeckii kyrkastadgar
-äro sålun da gammaldags färgade statuter, som sYårligen kunna t
bli genomförda och efterlevda på. den tid, för Yilken cle se nast
voro utfärdade.
Den i 1614 års stadga in tagna § 13 om kyrkafrids återställande utgör en bearbetning a v Vadstenaartiklarnas sista §
-samt av ett stadgande från sena st år 155-!. 1) Att detta i väsentliga delar följdes, framgår av 1590 års renin gsprocess i Kalmar,
om vilken ett aktstycke här avtryckts s. 83 - 8-!. - I många
avseenelen gå r 1614 års stadga tillbaka på 167 1 års kyrko·ord nin g och användes senare exempel vis Yid utar betandet a ,.
1629 års synodalstatuter i Västerås (vilka här senare aYtryckas).
Enligt 1571 års kyrkoordning (s. 6-1-) samt i 1608 (och
1619) års kyrkolagsförslag va r det praxis, att det före nattvardsgång övliga skriftr.rmålet skull e äga rnm å sönclagf:l mor_gonen. Det bibehålles i 1614 års näm nd a stadgande (§ 15).
Men vid Paulini visitationsresor (1641) skola Yi finna det epi-skopala strävandet att förlägga detta skriftermål till veckodag.
Detta anbefalldes tydligtvis främst av pedagogiska skä l. Dels
,<Jknlle syndaren därigenom under nå.gon eller några veckodagar
.avhålla sig i görlig mån från synd , enär han redan erltållit
-avlösning; dels skulle pastor förmå honom till ett intimare
samtal, en djupare ångerkänsla, en mer detaljerad symlabekännel se och ett grundligare lmn sh: apsförhör; dels sk nlie folket avhållas fi·å n att skocka sig hopvis kring pastor för att därig-enom
un dgå, att han i enrum sk ull e ställ a närgångna frågor till nu·
och en om synd, synclanöcl och kristenclomsknnskap . (På sönd ag.~') Avh·yckta i oli ka redaktion er: de förra i Lunds tmi,· e rsitets iu·sskt·ifi XXX I: l s. 1-8, 35-40, det senare i scHMEDEMAN Kongl Bref ,',
29-30 och i GULLSTRAND Sock eusjäh·styr eb ' Il s. U9 . .Tfr Acta ~(· e l. L\54.
7
-
8S-
-99-
morgonen borde skriftermål förekomma endast i undantagsfall,.
såsom i fråga om ~juka och långväga nattvardsgäster.) Samma
strävan som Panlinns har exempelvis Rudbeckius. lYien vi kunna.
av de här avtryckta påbuden av dennes svåger Zebrocynthius
i Paulini f. d. stift finna, huru omöjligt det måste varit att få
de kyrkliga önskemålen förverkligade och huru t. o. m·. den nitiske biskop Z. måste böja sig för de långväga församlingsmedlemmarnas motargument.
J\~Ied förvåning finner man, att t. o. m. den fromme Paulinus
säger <let vara i avseende å de katekeskunniga tämligen likgiltigt
om de infinna sig till skriftermål å söckemlag eller å söndagsmorgon - ja, om de alls komma till bikten. Samma tankegång
hade antytts i Vadstena artiklar. Det är ortodoxismen, som
ligger på lur. 1 )
Paulinns våpekar, att sedan han nu fullgjort sin skyldigbet
att predika och varna, så finge va1:je församlingsmedlem seelan
alldeles ensam bära ansvaret för utebliven omvändelse. Detta
farliga men bibelenliga resonemang stöder sig å Hes . 33 och
Ebr. 13: 17, och vi finnå det även i Didaskalia (här sid. 67).
- alltså återigen ett stöd för teorien om tydlig parallell mellan
de tre »gamla » tidsperioderna.
I några av förenämnda statuter (samt i t. ex. Norrländsk
kyrkolag c:a 1600) givas tydliga uppgifter rörande böter och
dessas storlek i speciella fall. Eljest plägade i kyrkliga stad-.
ganden givas få e1ler inga specialbestämmelser därom. Här avtryckes en tysk stadga, som upptager uttalamlen om böter något som för det lutherska Tyskland var mycket sällsynt,
sällsyntare än hos oss.
Liksom vissa tyska förebilder betonade Sveriges kyrkolagsappendix 1561 och kyrkoordning 1571 2) i stället, att det på
olika slags brott måste följa olika slags >> plikt», ja, att över
olika personer, som gjort ett och samma slags förseelse, dock
måste avkunnas olika domslut. Därför kunde man ej författa
några allmänna stadganelen om vissa straff för vissa slags brott,
utan avgörandet måste hänskjutas till den dömande kyrkamannens »fömuft, beskedlighet och trohet» samt hans kunskaper i
bibeln och han s kristliga samvete. Blott några allmänna påpekanden givas, utgörande mestadels blott åtvamingar för vissa
katol ska missbruk Det angivna skälet ägde naturligtvis sin
riktighet och kan möjligen betecknas såsom ett psykologiskt välmotiverat framsteg . Och det må gälla, vad det kan . Emellertid
får fråg-an onekligen en någ-ot annorlunda belysning, om man
beaktar, att man länge får i praktiken se långt mindre av
psykologisering än man kunde tro sig våga hoppas, att domslutf~n alltjämt äro ganska schablonmässiga, att kyrkoonlningen
an befaller ådömamlet a v »plikt», a1lmosogift» , lydnadsplikt etc.
och därmed tydligtvis avser rätt och slätt böter, ehuru kyrkans
domsmakt i kyrkoordningen själ v förklaras ej sträcka sig till
»gods eller ägon. 1) Detta och e1~ mängd andra vittnesbörd om
bristande överensstämmelse mellan teori och praxis, medan stadgar och domslut ge vid hamlen, att även den gammallutherska
h:ydmn i detta och i vissa andra praktiska avseenden varit
nödsakad driva konjunkturpolitik, lita till försiktig-hetsmoral , använda brasklappar. Därmed kunde kyrkan - åtminstone skenbart -- fören~ lydnaden för Gud och lydnad fqr världslig överhet
samt dä1jämte anse sig mer lyda Gud än människor.
Ett ytterligare exempel därpå är förefintligheten av 1551
och 15131 års tuktstadgar 2): spridda, antydda i kyrkoordningen,
tydligtvis efterlevda i görligaste mån bland seloterna men likväl
~j officiella i statlig- mening. Förvisso hade kyrkan i alla tider
') Jfr HALL H.uclbecldi katekesutv eckling: i Kyrkohist. årsskr . 1919;
separat. J fr här sid. 45 not l.
2 ) Till d ennas avtryck i HmuU. rör. Sv. hist. II: U: l sidan 71 hänvisas.
Det följ es här i tex t-en. 1561 års nämnda. Au g ment är i sak men ej i form
lika kyrk oordnin gen ; jfr i det förra avd elnin ge n Couclu snm admonitione
med det här i texte n säges. Kyrk oorcln;_ngsförslageu 1608 och 1619 stryka
de t här i lexte n an g ivna partiet i kyrkoordnin ge n, vilk et ä.r egendomli gt,
då de i övl'ig't nästan i va1·je detalj up1Jtag a dennas ordalag till punkt och
pricka.
') .D et to rde ock verkat umlau s kymmllnd ~, att detta förh111l inflikats
p å kapitl et om biskoptu·, alltså i en helt annan del av kyrkoorrlnin ge n nn
där kyrl< otnkten ordillariter avh andlas.
') I den med år talet 1551 betecknad e tnk ts tadg an äro så g-ott som all n.
d e förplik telse r prostens, vilk a i 1561 års clisciplinstatu te r lill shi vns
poenitenti tn·ius. B åde 1551 och 1561 års stad g·and en k omma här se nare att
lWtryckas. I sista stuucl me llaukomua. hincle L· omöjligg öra plan.e n at t lflhL
de m o. a. mede lt idsmässiga stad gar hä r utgöra avdelning II.
-
100 -
haft en prekär ställning, och clet är tydligtvis den, som bidragit
till att i praktiska hänseenden framtvinga en viss dubbelhet i
ordval och förtegenhet i stadganden. I hennes uttalanelen fåt·
man ofta läsa mer mellan än på raderna, när kyrkan är i nöd
och staterna i oppositionell maktställning. För visso kan detta
förldara. eller bidraga till att förklara den påstådela företeelsen,
att ej detalj erade straffbestämmelser funnits , där källorna i de
första ln·istna seklen tala om botpräst (poenitentiarius). Posito
det otroliga, att botpräst och straffstatuter verkligen (såsom
HoLL påstår i Enthusiasmus) ej omtalas i sa,mma tiders och
orters urkunder, :å kan man därav ej få (såsom han gjort) draga
den slutsatsen, att poenitentiarii til:ivaro onödiggjorde kyrklig
speeiallagstiftning. Sådan fanns för visso likafullt åtminstone
»i smyg », vare sig särskild botpräst var tillsatt, eller de di sciplinära spörsmålen fortfarande till hörd e biskopens personliga
åligganden. Det är jn en ren tillfällighet, om fullständiga serier
av acta i kyrkligt-praktiska frågor inom en viss landsända i
orienten nu finnas beva,rade från 1600-1800 år tillbaka. (Svenska
kyrka n s allmänna om än mer eller mindre hemliga botstadgar
för 1551 och 1561 (alltså för 346 a 336 år sedan), vilka säkerligen funnits spridela i många exemplar, förefinnas nu blott i
ett enda exemplar vardera. Och t. o. m . den tryckta, här senare
ätergivna editionen av l 679 års sy nodalbeslut i Västerås finnes
i blott ett eller ett par ex.) Bristen på vissa slags nrkunder
kan sålunda ej tillmätas beviskraft. I föreliggande fall kan frånYaron dock giva stöd för ett slags sannolikbet, men den härande
grunden till denna är i va1:je fall ej denna frånvaro, utan elen
är den kyrkliga sitnationen i ifrågavarande bygder å ifrågavarande tider. Där kyrkan var förtryckt ell er i övrigt hade
motvind, vågade hon ej detaljerat och i offen tliggjorcla stadgar
tala högt och vida om sina straffåtgärder. Därifrån äro sådana
statuter ieke eller fJällan 'bevarade, även om cle omfattats, spritts
i hemlighet och efterlevts; under såchna tryckta förhållanden
kunna våra tuktstadgar o. a. hyrkoorclningar ännu å 15601570-talen hava tillkommit. 1\fen just då bö1jar kyrkans haft
växa, sta.tschefema ä ro svaga och orolighetema stora. Då skärpas
efter lmnu tle ecklesiastiska åtgärdema, då fälla kyrkamännen
visiret, och då bli deras statuter flera och tydligare . Böter och
-
101-
andra timliga straff ~dömas även i stadgama (och rj blott i
verkligheten) och det ej (såsom man genom en parallell med
Hulls nämnda np]Jfattning kunde tro) i samband med borttagandet av utan just med ökade befogenheter och ökade kraftresnrsrr
åt poenitentiarius.
I de avlägsnare landsändar, där staten i mindre mån mHktade eller ville hindra kyrkan i henn es judiciella befogenhet,
där synas denna och de detalj erade hötesstadgarna hava kommit
att tydligast framträda. I överensstämmelse hämwd Yar det,
som l;:yrkotukten kunde i de nmlangömcla och i statligt aYseelHle
svaga länderna Sachsen-Lauenburg och Sverige bibehålla mera
ålderdom liga drag än annorstädes . N arrland tortle därför uppvisat långt flera detaljerade bestämmelser om böter o. a. timliga
kyrkastraff än våra sydligare landsändar; 1 ) RtHlbeckii kyrkosta,dgar nämna blott i några fall böter. Det här avtryckta
synodalbeslutet i Västerås 1629 har flera dylika, men det intogs ej i den vanligeu med nttrycket Rudbeckii kyrkastadgar
åsyftade statutserielL I hans stifts domkapitelsprotokoll läser
man dock om tusentals sådana straff, som ådömdes i verkligheten. Straffen torde ofta hava föreslagits av poenitentiarius
och i ej ringa anslutning till straffbestämmelsema. 2) Och i
mindre svåra fall av offentliga förseelser kunde prosten avclöma.
på egen hand allt efter sig- teende omständigheter, vm:jämte han
liksom den förre hade att deltaga i arbetet mecl syndares väckande
ur synelen och deras återintagande i kyrkan.
Prostens pedagogiska uppgifter må illustreras m e~l elRt fiiljaude utdrag m Rudbeckii kapitelsprotokoll (1621, 1636). »Olof
Olofsson, mandråparen i Gagnef, för det han ännu intet sin sy nd
känner, låter henn e ej gå sig till hjärtat, skall ännn till en tid
') Jfr LINDERHOLMs edit.ion av or: h und e 1·sölmin gm· nm tlnJJJ i l\yrkoh .
å rsshift 1911.
2 ) D etta allts å trots Hall s u ttaln ude u rörand e cle11 gan11nalkatolska
tid e u, vars för e hilclligb e t för vår gammallu th e rska kyrka jag tydligare pilll ekar i annat sam manhan g·. Om Rnd!J ec kii hötestrafik m ed listor p å inflytaucle "sy ndap engar", vilket måst e synas m e nigh e ten st.å avlaten niira
if.r itveu Rudb eckii dagböcker (l\Iemoriale qnotidiauum och J·enskri\•et ut dmg- nr de nsamma: :'IIem . pulJlicum) samt HALL Till RudJJeel;ii knralderi stik (Arsbö c kc1· X) sicl. 23, där iiv en domslu t oe l1 straffli stor ä1·o a\'lryckht.
•
-
102 --
stå hemma uti Yåpnehuset, och när pastor kan förnimma, att
synden går honom något till hjärtat, skall han förskriva honom
till provesten, och han skall · honom där absolvera och lägga
honom böte uppå efter hans lägenhet - 5 eller - 6 daler».
- »Jakob i Högfors vid Skinnskatteberg ha ve r hållit sig ifrån
sakramentet i 8 år, skall till en tid stå hemma uti vå.pnelmset.
Sedan när pastor fömimmer på honom någon bättring, skall
han förskriva honom till praepositum , och han skall lägga honom
mer plikt uppå» . Vid prostvisitation i Ore 1635 »blev unge
drängars byrännancle om lägerdagarna emot söndagarna eftet·
kvinnfolk alldeles avlyst, vid högsta straff tillgörandes. Om
föräldra.ma och nppseendesmännerna icke ha va inseende härmed,
skola de ock bliva straffade ». Barnen i Orsa som »ränna till
lekstuva, föräldrarna oveterligen , och lyda dem intet, skola sitta
i stocken en ·söndag och böta 2 mark till kyrkan ».
Efter de hitr s. k. 1614 års stadgar avtryekas här de troligtvis enda bibeh ållna protokollen fdtn ärkebiskop Laurentius
Paulinus Gothus' (1585-1648) Yisitationer. Om honom jfr H.
LuNDSTRÖM Paulinus I-III. Dessa paulinska acta återfinna s
i avskrift i N 1910 UUB. Där påträffas jämväl det därefter i
föreliggande volym återgivna aktstycket från en av Paulini efter·
trädare å Strängnäs biskopsstol J acobns J oh . Zebrozynthius, sori1
visiterade i Närke i maj 1641. Seclan den efter Paulinus till stiftschef valde \Vallins avlidit före tillträdet, hade Z. utsetts men
levde ej längre än till juli 1642. Trognare än kanske någon
annan stod denne vid Rudbeckii sida i kampen för kyrkostyrelsen. Till denna tenn soldatens ställningstagande kan hava
medverkat, att han såsom förmäld med en dotter till ärkebiskop
Nie. Botniensi: , var svåger med R.
Den törhända enda rikssvenska p1·ostboken från 1600-talet
(övre Dalarne) förvaras i Uppsala landsarkiv, och dess synnerligen upplysande och ingående motstycke fi·ån Ålands prosteri å
1660-talet finnes aytryckt i Finska kyrkohistoriska samfnnclets
handlingar VI.
10.
Processus visitationis
burg 1552].
1
)
Erstlich werden die rete in den stedten samt den pastorn
·sehl'iftlich vonvarnet und inen kunt gethan, uf welchen tao·<>
man bei inen sein und die visitation fumehmen will, damit
sie sich mitler zeit mit den vorzeichnissen und registern
-aller einkunft der kirchen , der geistlichen lehen, caJande
bruderschaften , gilden, hospitaln und was mehrzur kirchen
.gehorig gefasset maehen und das sonderlieb die patroni der
kirchen, der lehn und die kirchgesworen uff bestimte zeit
:zur s tett o der einheimisch gefunden werden; au ch werden
die amtleute aus den nehisten emtem und den zugeordenten
lantsassen verschreiben . Alles vermog und inhalt der in-struction .
Zum andern , wen nu die visitatom ankommen, beschei·den sie den radt ufs radthaus, zeigen da an, mit was bevehl
und instruction sie von unserm g . f. und h. abgefertigt.
Mit erholdung, wie solche visitation uf gehaltenen
Jandtagen, item in der huldung gesucht und beschlossen ,
·dal'tlm auch jedermann diesen werk so viel desto mher ge·wogen und hulf und volge thuen gevliessen sein soll.
Zu dem , das nichts anders, denn g·ots ehr, der menschen
-ewige selickeit und auch zeitliche wolfart dieser land und
furstenthum damit gesucht wirt etc. Den darzu werden die
Jdrchen bcsucht, uff das sie mit rechtschaffenen lehrern ,
' ) Aktstycke i Stadt-Archiv ::i chw e rin , Kirchenvisitalion, Gen. 1552 1572 e nligt avtryck i SEHLING Kirch enorduun ge n V sid. 221 - -224 : jfr aa
. id. 136.
-
lOJ -
die den lenten gottes seligmachendes wol't rein und unvorfelschet furtragen mogen , versarget werdeu. Item, das
in schulen die jngent zu gots erkentnuss und zu guten
kunsten und tugenden uferzogen vverden, damit die notige
lehre auch uf die nachkommen moge rein und unvorfelscht
gebrucht werden.
Zum dritten , dieweil aber solche personen , so in solcl1em
amt , den kirchen und sebulen dienen, von notwegen auch
mussen ei·neret und underhalten werden , so ist zug'leich
unsers g . f. und h. befehl, das sich die visitatom erkunden
sollen aller inlnmft der kirchen, elen ~olche wollen s . f. g·.
bei den kirchen in ah.vege erhalten haben und nicht g·e-.
staten , das sie den kirchen entwandt noch von den personen, so der kirchen nicht elienen mit leren und studieren,
ingehabt oder gebraucht werclen, sondem zu solchen besoldungen der kirchendiener und schuldiener, item zu erhaltung der beu , so den kirchen zugehorig, sollen sie hin fLu·der, wie billich, gebraucht werden. Und was ubrig ist,
soll uff stipendia artner studenten, so in kunftigen zeiten
den kirchen elienen mogen , item zu underhaltung armet·
leut in hospitaln gewandt werden.
Derhalben fordem die visitatorn die vorzeichnis und
register solcher einkunft und errnanen den radt bei den.
pftichten. damit er u . g. f. und h . verwant, hierin treu und
nicht senmich zu sein.
So viel im solch register von der kirchen einkommeu
ubergeben , die weri:len von den visitatorn ubersehn , gerechnet, auch vom notario ab copiert unde in das visitation
buch bracht. Dabei conferirt man die ubergebenen register
mit den protocoln, fundation , item mit den vorzeichnissen ,
so vor etzlichen jarn aus bevehl des landesfursten uber die
geistlichen lehen gemacht. Und wenn dan ungleichet oder
sunst etwa,; unklares befunden, geschihet nach vorsehung·nach klarerm und gruntlichem bericht, und wo et'i\'as nicht.
vorhanden , wo dasselb geblieben, wie es von der kirchen
gekommen, wer es inne hab , und dergleichen.
Es g·ehen auch die visitatorn in kirchen und capelien
von altar zu altar und fragen die priester und kirch-
-
106 --
geschworen, was fur lehen zu jederm altar gehorig, wer
passessor sei, etc.
Auch wird das silberwork in den kirchen besehen und
ufgeschrieben, item vonadt an barschaft, so etwas vorhanden , aber nichts we ggenommen.
Nachdem sich die visitatom der geistlichen guter, so
viel ine moglich, erkundet und in eine summa bracht, thun
sie die ordnung.
Erstlich wie viel personen in der kirchen und schuldienst
davon sollen eJ'halten werden und was ein jeder zu besoldunge haben soll.
Zum andern werden geordent stipendia fur die studenten so viele moglich, zugleich vor die vom adel, fur
burget· und fur predicanten kinder.
Zum clritten, ordnung und vorschung der hospitaln nach
des orts vormogen und gelegenheit.
Auch wirt ein oeconomus verordent an den ortern, da
die einkommen was gross sein, der alle solche der kirchen
einkommen einne]une und davon den kirchen und schnlendienern ire besoldm1g·e zu rechter zeit entrichte und davon
jerlich den kirchen-personen neben den rats-personen oder
amtmann rechnunge thue , und wo der in solcl1em amt nicht
tuglich noch treu befunden, das inen der superiiltendens
und pastor zu entsetzen und einen andern anzunemen haben. Diesem wirt auch vorordont eine zimliche besoldung
und wirt voreidet, bei solchem amt treulich zu handeln.
Es geschicht alda auch erinnerung· und bevel, wie
hinfurder das gelt zum gemeinen kasten fur die armen zu
samlen, alles unter der predigt, item bei den begrebnissen
etc. und jerlich rcchnung von den vorwesem sol genommen werden.
Die patronen der lehen werden ermanet und gebeten ,
dieselben zu g otseligem gebrauch zu legen und ir jus, welches •inen ·damit unvorkurzt bleibt, nichts miss zu brauchen.
Den es ja nicht besser, den zur notturft der kirchen und
erhaltung· der waren lere und rechten gotsclienst, auch almussen der elenden armen kann g ebraucht werden, dahin
-
106-
es .auch Yon den stiftern gemeint, wiewol es ans unverstand
zum theil zu abg·ottisehen ceremonien gestiftet.
Zum vierden werden examina gelutiten der pastor, cappellanen, schulmeister nnd irer gehulfen.
Die pastom und diaconi werden laut des examinis, so
in u. g. f. und h. gedruckter kirchcnordenunge vorfasset,
verhoret, und wirt aller muglichP.r vleiss furgewendet, ·nicht
allein, das man hore und erfahre, was solche pastor und
diaconi vorhin wissen und bisher gelert haben, sondem das
sie der fumemesten und notigesten artickel bessern vorstand bekommen mögen , auch erinnert werden, welche
stuck sie furnehmlich in den predigten allezeit treiben, und
mit wasserlei warten sie solche notige lehre elen zuhorern
einbilden sollen.
Wo aber etliche so gar unerfaren befunden, das nicht
hofnung, sich sonderlich zu bessern und der gemeine fruchtbarlich furzustehen, die werden des amts entsetzt und andere in ire stelle verordent, damit nicht die armen leute
an irer selen selickeit verseumet werden, etc.
Die schulmeister samt iren gehulfen werden g·Ieichet·
gestalt von christlicher lere (welche sie auch furnemlieb in
die jugent pflanzen sollen) gefragt und uberdis von andern
kunsten, so einem rechten schulmeister notig, item was er
den knaben furg·ebe und was er fur ordenung in seinem
leren halte. Auch wirt von jederm ein scriptum erfoddert,
daran seine geschicklicheit zu spuren, und was notig ist zu
erinnern. Ernach werden auch etlicbe lenaben verboret im
catechismo , in der grammatica und was sie mehr gelemet,
das man auch an den knaben hore, wie sie zugenommen
und wess der scbulmeister zu erinnern, wirt inen den schulmcistern aucb endlieb bevoblen , sich der ordenung, so in
der gedruckten kirchenordenung ausgedruckt, vleissig zu
verhalten.
Zum funften geschieht die versamiung des ganzen leerspels in der kirchen uf einen bestimten tag, welcher auch
durch den radt der gemeine angekundig·t.
Alia res erit in magnis urbibus. Den dieweil man in
denselben lange vorharret, kunnen die pastaren und diaconi
-
107-
wol auf andere tage (ausser des visitationtags) gellort werden und muss am visitationtnge einer von den visitatoren
u f die can z el tre ten, dam i t er von j edermenniglich . muge
g-ehort werden, auch gnugsame zeit habe seinem befehl
nach notturft furzubringen und auszurichten , item summam
<ioctrine in solche predigt zu fassen.
In kleinen stedlin und dorfem , da man nicht lang·e zu
vorharen hat, lest man als denn pastor selbst preeligen und
das testament halten , damit man aucb in solcher predigt
und im gebrauch der ceremonien spuren moge, ob er wess
.zu el'innem .
vVirt auch dem pastor bevehl gethan , die leute in der
predigt zu vormanen , das niemant aus der kirchen gehe,
bis sie der visitatorn antragen und bevehl g·ehort.
Nach der predigt und communio treten die visitatorn
:zusamen fUr den boben altar und redet it· einer die ganze
g·emeine an uff solche meinung.
Erstlich warl1ln solche visitation oder besuchung irer
kircben von u. g. f. und h. befolen und furgenommen.
N emlich zu erkunden , wie sie mit lerem des got lichen
worts und mit den heiligen sacramenten versorget.
Item wie sich die gemeine j eg·en den le rem und s uns t
in gottseligen wandel verhalten.
Uff das , wo in solcben stucken mangel befuuden, der ..
selbe a.bgeschaft und in besserung bracht werde. was aber
bei inen gut und wo! ge-ordent befunden, dasselb bestetigt
l1infurder in seinen wesen bleibe.
Hiebei geschicht vermeldung, wie hoch solchs von
nothen und christliche obrickeit solcbs zu vorordnen fur
.gott schuldich , auch allezeit in gots valk und in der waren
kirchen von g·otseliger obl'ickeit geschehen, derhalben aucb
unser landesfurst hocbloblicb daran thue , das er solcben gotc
lichen willen und lobliche exempeln der gotseligen regenten
volge und fur diese allerhoheste not seiner underthanen
soro·e wie sie nemlieb die reine lere des evangelii haben
o '
mogen, dadurcb sie einen gnedigen gott und erbschaft des
Bwigen lebens bekommen, auch in diesem leben got in
rechtem erkentniss anrufen , und also die allerbobesten und
-
108 -
angenemen gotsdienst got dem heren leisten und erzeigen
lebendige tempel gots werden etc.
Item, das auch sunst offentliche ergerliche laster wedder an den kirchendienern noch andem gelitten werden etc.
Darauf heist man den pastor, diaco n und custos ans
der kirchen entweichen und fragt alsdann . erstlicb die vom
adel, den rath und furnehmesten und ernach das ganze
volk von lere und sitten ires pastors und det· andem kirch endiener, wes sie strefiichs wissen, das sie ald·a treulich sollen
anzeigen bei dem gehorsam , den sie gott und irer obrickeit
schuldi g.
Und insonderheit, ob er inen das wort gots rein und
lanter one varmischung mit menschen satzungen oder abgo ttischer lehre furtruge.
Ob er in seit1em amte vleissig sei, zu reellter zeit predige, beicht hore, jeden insonderheit absolvire, sacrament
r eiche, in lere des catechismi guten vleiss furwende, die
jugent a uf bestimte zeit darin verhore , der ubergebenen
kirchen ordenung sich ge mess ~1alte, kranken besuche etc.
O b er im ehestand ehrlich o der s uns t zu ch tig le be ,
niemants mit unzucht, uneinigkeit mit seiner ehefrauen,
v ollsaufen und dergleichen ergere .
Und in summa, was sie uber ine zu Idagen wissen ,
sollen sie dafur brengen .
\Vas nu da angezeigt, wirt mis vleiss angehoret und
bewogen . . dem pastor darnach furgellalten u n de damit naeh
nottorft gehandelt.
\Vo sie ni chts strefiichs wissen anzuzeigen , werclen sie
vo rmanet, in destomer zu lieben, zu ehren und gehorsam
zu sein.
Den wirt der pastor widenun in die kirche gefo ddert
mit den andem kirchendienern .
Und geschihet den die nachforsellung von sitten und
''v andel des pfarvolks aller ding laut und vermoge der instruction und der ge druckten kirehenordenung.
Ob jemand in offentlichen sunden lebe, in ehebruch,
nn ebrlicher beiwonunge etc.
Ob eheleut von einander gelaufen,
-
IOU -
Ob eheleut in uneinickeit mit einander leb en ,
Ob zauberei getrieben wi rd,
Ob abgotterei, anrufnng der bilde, walfarten im selben
orte geschehe,
Ob lesterer da sint,
Ob sich die lent auch mit vleiss zu gots wort halten,
d er h eiligen sacrament g·e branchen nnd insonderh eit znr
predigt des catechismi komm en, ire kinder darzn halten ,
das sie in vleissig lernen und ub en. ·
Und solchs zu erforschung werden etliche von den
j ung·en und alten ans dem haufe n vor die visitatores ge for de r t und examiniert, wie sie die zehen gebot, die artikel
des christlichen glaubens, das va ter unser etc. ktum en und
vorstehn und wen alda mangel hef unden (wie ge meinlic b
g·eschicht) wirt dem pastor ern stlieb danun zugeredet, und
wen er sicht entsclud.digt, als sei der mang·el an den z nhorern , das sie nemlieb nicht in di e kirche und zur verhore des catechismi kommen wollen, wirt die gemein e mit
ernstlieb worten darum ges trafet, und solchs zu bessem
verman e t mit anzeichung, das der superattendens alle halb e
jar wid erum visitieren nnd sie verhoren vvenl e, nnd wo
nicht besse rung befunden, sie nach erkentnis uns ers g. f..
und h. werden ges trafet werden.
Auch den personen , so sich der sacrament nicht gebrauchen , wirt angezeigt, das man sie zn kein en chri stlichen emtern , als gefatterschaft, ehestand , begrebniss bei
den et·iste n gestaden wolle.
Mehr ·w irt gefragt, ob widerteufe r und sac ram entschender da sind,
Ob wucherer da sincl,
Von gehorsam der pfal'leut gege n elen ministris, nn d
der kind er g·ege n den eltern,
Ob auch etzlich kinder ire eltern pochen , schlage n etc .
Weiter wirt gefra g t von den beg rebnisse n, wie es damit gelutiten und befebl ge than , wie di e kirc hhof und beg rebniss verwaret und bei den begreb nissen in den ge mein en
kasten soll ge opfert werden.
Item wie die schule regirt werde.
-
110-
Auch wirt angezeigt, wie es mit den festen oder fe iertagen hinfurd er uber das jar eintreg tiglich soll gehalten
werden, nemli e b das uber die fest Cl'isti allein der apostel
tage sollen g·e fiert werden, wie in der kirchenordenung·
nach der le ng ausgedruckt und insonderheit d as man das
fest Assumptionis Marie hinfurd er ni cht balten noch dulden
will, sondem den tag Michaelis an desselben stadt ein vierzeiten fest sein sol!.
Ob jem and d e n kircheu etwas entzoge n oder varenthalte und ni cht bezalen wolle, was er den pastorn und
vorstehern der kirchen scbuldig ist.
Und solchem wirt ein termin gese tzt, innerhalb welcher
zeit sie b ezalen sollen odervom amtman ge pfendet werden.
Item von gebe uwen der kirchen,
behaus un g des pastors, diacon,
schulen und des c ustos wonunge,
und was daran nothwendig zu banen , wirt auch den
kerspels lenten ufe rl egt, bei einer straf, innerhalb gesetzetes
termins zu banen .
Entlich von hospi talen und armen , wie di e versarget etc.
Ern ach wen solche inquisition und befehl geschehen,
vvirt dem pastor alda die ganze ge meine offentlich zum
treulichsten bevo hlen , das er wo! zus eh e als der fur jede
seel, so im alda bevolen wirt, re c hensc haft ge ben so ll, d-anuu
er sie mit vleis suche n, weiden und erbauen soll uff allerlei
wege, da rmit sie von der notige n lehre und dem r eellte n
brauch der sacrarnent wol unterri c ht et werden, sich derhalben zn den sacramenten willig h alten und oft ge brauche n
und in allem wandel sich cl'istlich erzeigen, in seinem leben
nicht gee rge rt werden etc.
Gleichergestalt wird die ganze gemein vermanet, irem
seeisarge r in allen go tlichen t>achen gehorsam zu sein tun
des amts willen und irer eigen boben notturft und ewige1'
selickeit willen etc.
Alsdann , nachdem endlieb die ganze ge meine g ott befolen , wirt inen e rlaubt, vo n dmmen zu gehn .
Den kirch geschwornen aber geschi chet bevel, die ciboria.
und altar , item die fanen aus der kir ~ hen hinweg zu thuen.
-
111 -
Ehe m a n abe r die altar befilt abzuthnen, erkundet man sich
mit vl eis uf den dorfern so wol als in stedten, was fur
lehen -darzn gehorig, wie au ch oben ge meldet. Und wo man
erferet, das etwa ein gotz od e r bilde vorhanden, so man
hat pfiegen anzubeten , wirt alsbald hinweg ge thaen, zerbroch e n und verbrennet.
Diss ist a!so der gemein e process dieser visitation . vV o
aber sonde rli c h e sachen furfallen oder neue verordnun gmit kirchendienern, schulmeistern, hospitaln etc. ge macht
w e rden , das wird alsdenn auch in der samlung, so viel von
nöth en angezeigt und publiciert.
[Untersc hrift d es Simon Leupold .]
I I.
[Visitationsstatuter
1
I574, 1575.]
Meissenon1rådet
1
)
Die v isitatores im meiss nischen kreis hab en bei allen
und jed en pfarhem, die sie visitirt, nachfolgende ve rordenun g· gethan , die sie auch, wofeme sie un se rem gnedigs ten c hurfurs ten und h enn gefellig, durch ein gener a l
ausschreiben notw endi g zu verbessern e rachten.
l . Alle di e, welche am sontage und geordneten festen
di e frue oder na chmittages predigt ohne sonderlieb ihres
pfarherm und 1'ichters oder ander e r oberkeit erleubnus
verseumen, sollen um X gr. halb der kirchen und h alb der
gemeine in sted ten a ber dem almosen zu gut gestrafe t
werden, a nch jed es orts richte r und schappen uf die seinen
vleissiges aufmerken zu haben bei straf eines neuen schacks
verpflichtet sein.
~ . Di e wochen predigt sol! aus jederem hause de r wirt
ode r wirtin au ch personlieb bes u ch en, und sonderlich die
kind er und gesinde zn anhonmg de rselben anhalten und
') Ak tstycke i Dresden , H. St. A., Loe. 2050. Visitationsbericht von
1574, 1575 enligt avtryck i SEHLIN G Kir ehe noJ·duuu ge u I sid. 354-355 ;
jfr aa si d. 121.
-
11~ -
treibeu. Ans welchem hans aber solcl1es nicht geschehe soll
der wirt der kirchen und gemein so oft es verbleibet funf
groschen verfaJlen , auch bei obgehorter pön richter und
schoppen achtung darauf zu geben, verpflichtet sein.
3. Alle arbeit an sontagen und g eordeneten festen, do
sie nicht mit erleubnus pfarhers und richters oder auch in
stedten des burgermeisters (die doch nichts den in hochwichtio·en
unvermeidlichen notsachen erleuben söllen) mit
o
den pferden geschicht, soll umb XX gr., mit der hand aber
umb X gr. der kirchen und gemein oder dem almosen z.n
gut gestrafet werden, auch richter, selloppen und oberke1t
bei ernster straf solches zuvorkommen und aufsehens zu
haben verpflichtet sein . Diese obgemelte strafen alle sollen
der weltlichen oberkeit straf olme selladen und abbruch ,
und derselbten ihre straf vorbellalten sein .
4. Den pfarherrn und andern dienem des worts soll
ihr zins und decem uf einen tag, welchen der pfarherr
ihnen benennen wirdet, in der pfaiT, auch uf den filialen
beim richter, so g ut sie es uf ihren selbst acker sehen , eingeschi.i.ttet und erlegt werden; richter und selloppen sol~en
darbei sein, aufsehens haben, das den pfarherrn an getreide
und mas gleich geschehe. Wurde aber einer ungehorsam
aussenbleiben, oder auch an getreide und mas vorthel gebrauchen der soll der oberkeit angesagt und umb ein neu
'
schock , richter
und selloppen aber, die in ihrem ampt unfieissig befunden, um zwei neue schock gestrafet werde11.
fJ . Der kirchendiener gebiir an getreide und g-eld soll
auch uf einen tag wie oben gemeldet bei straf XXX gr.
denen der vorthel und falsch gebrauchet oder aber gar
aussenbleibet, uberantwortet werden.
6. Nachdem auch vielfeltige ldage einkommen, das eingebaute heusler und hausgenosen, auch andere, ~ie zuvorn
dem pfarherrn nichts den das opfer gegeben , dw zweben
groschen, die in vorigen general artikeln pfarherm :md
kirchendiener an stadt des decems verordnet, gar mcht
oder doch mit grossem unwillen g·eben und aber die pfarherrn und kirchendiener gewoniglich mit denselbten mehr
mUhe, gefahr und arbeit den mit andern haben mUssen, als
113 -
öst
bei
·das
und
durchans geboten, das die richter und oberkeit solche
straf XXX gr. deme der sich des wegert, sowol auch
opfer und missales bei den eingepfarreten ermahnen
den pfarhern zustellen sollen .
7. Der germeine tanz in dorfem und stedten, so ausserhalb hochzeit und verlobnus geschicht, ist einem jederen
wirt bei straf eines neuen schocks, dem gast, tenzer und
spilman aber bei straf XXX gr. verboten. Und ist nicht
·olm das dieses fieischlichen wollusts ha.lb allerlei vorhitt
und klage an die visitatores gelanget ist, als wiirde derenthalb weniger bier vertrieben und also die churfl. tranksteuer gehindert, die auch so schenkstedte hetten in armut
.gerathen. Weil aber von den pastol'ibus fast durchans ldage
vorkommen und e. c. f. g. ausgegangen general meldet, wie
,g rosse leicbtfertigkeit unzucht und versemuung gottliches
worts lesterung-, hader, zank, todtschlag und ander grosser
unrath darans erfolge, als haben die visitatores die vorige
ausgegangene general ordenung zu erneuren nicht umb.gehen konnen, stehet aber bei chmfl. durchlauchtigkeit, was
sie disfals bestetigen verordnen, nachlassen odet· mitigiren
wollen. 1\iag· auch wol sein, das in der superattendenz
.Dresden, welche die erste gewesen, dei;gleicben vorbot des
.t anzes nicht geschehen ist aus ursach das derenthalb von
·den pastoribus nichts sonders geklaget worden. Weil aber
.n nhmer in andern superattendenzen vorgewendet wirdet,
warumb sie den tanz abstellen solten, do er doch im Dresdi·schen nicht verboten were, wolte die nottm·ft erfordem,
·das es alldo auch sonderlieb verboten wurde, woferne unser
.gnedigster cburfurst und herr an solcher verorduung und
verbot des tanzes, wolgefallen, "·ie wir nicht zweifeln ,
haben konte.
8. Also auch haben die visitatores alles gestsetzen, wein
und bier aueh gebrante wein schenken vor und under den
fri.ie und nachmittags predigten dem wirt bei straf eines
.schocks dem gast aber bei XXX gr. ve~·boten.
9. Bei gleicher straf seind auch alle spinnstuben, scheida·bent, fandenabent, des abzihenden gesindes lmecht und
'meide ergerliclle zusammenkunft uf weinachten und andere
8
-
114-
dergleichen leichtfertige versamiungen verboten, in betrachtung, das darans allerlei unzucht und ergernus entstehet, wie
man dessen genung·same nachrichtung und erfahrung- bekommen hat.
12.
Thetta är Ransakande på Prostetingh
1
eller Sochnestemna. )
Om kiyrkiobyg·ningar, kiyrkiogårdz byggninger, Prästegårdz hws och andra ägor, Ther näst om kiyrkiones tijonde
afraclh och annan vpbördh. Item om then Christeliga troo ,.
och om någor brukar andra troo eller oloftigh lääsning,
om them som icke rätteliga hålla Janelags stadgan, som är
boor och lönskeläge Item, om them som icke sölda till
kiyrckian om söndagar eller Apostledagm· böthe - 6 m.
Item, gåår någor stielandes till Guds bordb , eller och i förbudh. Stånde uthan Kiyrkio för olydno skull. och böte 3 m. Och then som icke will bättra sigh drifwes af Kiyrkio·
som een heedningh. För Lönskeläge böthe - 6 m., För
möökrenkningh böthe - 6 m. Hwilken som wetterliga omgål'
medh then, som är satt i bandh honom till styrkelse, böthe -6 m. Hwar som slåss om Helgedagar bötbe - 3 m. Item een
hufwudh menedare böth e- g m. och stånde vthan kiyrckio i 6.
åhr medh plicbt och boot, och hans wederwitnesmän botbeInvar tbera - g m. Item boo som drag·er annan af kiyrkio.
eller kiyrkiogårdh e~11oot kiyrkiones frijheeter böte konungen - 20 m. och kiyrkian 20 m. och Bi~kope för bansmåhl - 6 m. Item hoo som bullrar i kiyrcldo under Gudz.
tijdegierd eller Predikan medh taal eller roop böthe -- 6
m. Item h war som · slåår klåckare bo the kiyrckionn 6 m ..
och Biskope för bansmåhl - g m Item the som ståå eller·
gåå i kiyrkiogårde, och hafwe fåfengt taal under Gudz.
tijdegiärdh eller Predikan böthe - 3 m.
') Avskrift i K 23 Uppsala universitetsbibliotek. Därmed besläktad e,
stadganden finnas avskrivna i N 1894, 1900 m. fl . UUB.
-
115 -
13. Prc:epositi provincialis kall A:o 1614
1
),
reviderat och vppå åtskilliga herredagar förbättrat.
l . Först fiijteligen gifna acht vppå hurn häradz Prästema
Christl. hiord med läro och lefn erne vpbyggia, hwad th er på
brist warder funnit, at t å höter meclh trogen förmaning föli er,
ell er sådant Capitnlo tilkänna gifna.
2). Vthi häradet draga och förnimma hnrn Gndz församblingh förbättras i Catechismi läro, och andra dygder, besynnerliga när hind er infalla, at Episcopns icke kan visitera., effter
som KyrcldoOrdningen innehåller, och bära nijt theröfner när
stora synder i häradet taga öfnerhanclen: Som :M:icaha son reda
öfuer sina åhörares synder Mich . l. Cap.
3. \Vara Pastoribns behielpelige, medh beskedeligheet at
sökia · :M:ennish:iorna til wägen rättas, och th e blödige til Vnderwij sningh k omm a, och the Casus som- i Capi tlet rättas höra, at
the tij t försendes,
4. At förekomma i tijd hw ar bull er låter sigh höra emellan
åhörern a och I.Järorna, thet Sath an myckit drifner, til at nederslå kyrckio embetet, och göra å.hörerna skada på theras Siäl::us
wägnar, Såssom och hielpa til föming 2) ther förargeligh trätta
vpstigen är ibland åhöremar,
5. A t Prmpositns förmanar folket meclh Pastor at hålla
kiyrch:ior widh macht, och vtan all försummelse see til, at Pastor
och kyrckiowäriare göra Sachen räkenskap för thet som församblingen 9 ) til kyrckian , hielp 4 ) så frampt folket icke missfäneker Pi·ästerna nedersl å hielpen och kyrchian mister sin inkom st af någen försummelse. Men när folcket å.hrligen får weta,
huru troligen ther medh handlas, så vpwäckes the Til Yttermera bijståndh.
') K 23 Upps. nniv. hihl. Avskrift. D em1 a har "1514" meu ovanför 5
är se nare (med hly ert-s) skriv et 6. Parag-rafunmreu stå i margin alen. I detta.
av tryck iir lat.in sk st.il ej ang iven genom särsl<ilt stilslag.
2
) Tydli ge n felshivnin g för för so ni ng.
' ) Gi ve r elle1· givit tord e här vara utelämnat.
' ) = til ltyr ckians hielp
-
116 -
Thetta är Ransakande På Probstingh.
l. At alla skola wara ens i the Christeliga Tros artiklar,
som Augustan a confessia förmäler.
2. Skall Prästerskapet hafua granna acht hwar och en i
s in försambling, Så at thet går skickeligen til och förmana Almogen till gudelige böner, och åkalla til Gudh ty ther li gger
stor macht vppå.
3. Skola Prästern a flijteliga förman a Almogen at the lära
.sm Cateehismum och Vttydningh,
4. Skola Prästerna förmana sina åhörare, at the fliteliga
gå til kyrckio, och Sacramentet och absolutionem och the som
.thet försumma skola straffa s, om the icke haffua laga förfall.
5. Skall hållas bönedagar i hwatio "\Veka om onsdagen,
ther 2 altaria äro , och om fredagen.
6. J nga helgedagar skola hållas Vtan t he som äre i kyrckio·ordningen beskriffne : ey lysas.
7. The som i oträngde mål e löpa V t ur liyrckian Vnder
l'Yiesan eller Predikan, eller s ittia vthe på kyrckiogården eller i 1)
:klockarestnffnan och sqnalra , skola straffas och böta kyrckian
--3111.
8. Kyrch:ian skal hållas ren och pur, och vti tilbörligh
wyrdningh för Guclz ord och Sacramenten slml som ther inn e
bnvkas. K y rckiogården skall hållas ren och graneligen stengias.
för the Salige kroppar skul , som ther inne liggia. 1) Och intet
t ingh eller språk skal hållas på kyrckiogården, wiclh högsta
straff tilgörandes, ty thet är en styggelse fö r Gudj: hwilcken
som slepp boskap in på ky rckegårclen sielffwiliandes böte .3 m Item ther oliml skeer i kyrckian , skal Prästen göra
Messefall.
9. Skal Probsten förspöria sigh hos Sochnefolket om th era s
,lärefader äre flijtige i sitt kall, predika Gudz ord i rättan tijdh,
~nom tima skal han Predika, och wara i tijdh i kyrckian til at
förhöra , predika , och wara 2) at förhöra Cattechismum, höra
skriftermålen, och skriffta folket, förman a folcket til almenneliga
böner, söki a och trösta the sinka, begraffna the döda, och alt
') l kant en står NB :
2
) R edo torde här vara uteglömt.
-
11'7 -
annat som ky rckiones tienst och Prästeembetet rätteligen luäffia,
och fl~jtigb vtl·etta.
10. Skall Probsten ransalm om theras omgenge och lefuerne,
om thet är Christeligit och vata n l) förargelse, och th er han
Vti så måtto finner någon brist , sl<::al han förmana then brotzliga til bättringh: Men ther ingen förmaning wil hielpa, skal
han fnllfölia medh kyrckiones dom och str aff. om någon sticker
sigh in i församblingen vtan Pass och bewijs, och hwem honom
hyser, och icke låter Präst en få weta böte - en kanna wijn
til kyrckian .
11. Skall Probsten Spöria Prästen huru hans åhörare sight
förehålla: l . Om the fliteliga gå till h:yrch:io. 2. till Sacramentet .
3. lära Catechismnm . 4. Gå til aflösningen. 5. Om någor är·
som ligger i V]Jpenbara synd och förargelse, hoor, bolerij och
annan otncht. 6. Om någor bedrifner trnlclom, Swartekonst,.
lefjerij ell er andra sådana dieffwulz handlingar. 7. Om misshandel i ächtenskapet, om någon lefner il a tilhopa sweria och
bannas. Om the vpföda sin barn i Gnclz frnchtan, l åta them gå
tilla 2 ) kyrckio, l åta them läm sin Catechismnm, icke städia
them sielffzwol til at lära giöra illa, om the settia them i Schola.
om the äre wälwillige till them som gå i Skohlan : Så konm1e1· '
Gndzwälsignelse öfner them och theras effterlefne igen .
12. Skal Probsten förman a almogen til hörsamhet mot öfnerheten, bedia för henne, och icke banna henne och wälwilligen
vtgöra henne sin Rätt ighet, Som Panlus inqt Rom : 13 3)
13. Skall och hållas kyrckiöfredh, om och h:yrckiofrid warder
brutin: så talar lagen ther om altså: hwilken som träter på
kyrckiogården, så at han stöter åt sin näst a, eller hotar honom,
eller tager i håret drager eller kindpustar, eller skinter honom
med hand oeh werio, eller gifner hugg mz yxe, eller annat vti
wredez modh, böte 40 m. eij skal heller tienst hållas i kyrckian
i 8 wekor, in til thes ordinarins ell el' Biscapen görs bndh ther
om, hwilken som slås vppå hyrekegård eller i kyrckia, ell er på
kyrckewägh, och gifner blodzwijte böte lijff och lösöre. Och om
han blifner benådh, tå skal han ch ·aga til domkyrcki a och t aga
'j Läs: vtau.
) Läs : till.
3
) Läs : iuquit [=säger]. Rom. 13: 1-7.
2
-
-
118-
vppenbara skrifft. Jngen Tijdegärd skal hållas i samma
kyrckio för än Bispen eller någor af Capitels råclh, eller Probst en
sat och förhandlat medh Almogen och Sochnefolket, och låta
them förstå, huru illa thet är giorclt, at wanähra och förachta
sådana rum , som skickade äre til Guclz pr~js och Christna l\ienniskior til l ärohws, och hwad thet kostar, at göra kyr ckegå.rden
skiär igen, skal vtleggia och bekosta som Skademannen war.
Seclan skal han som brutit hafuer falla på knä i allas åsy n,
och bidias Nåclh af Gnclhj och församblingen, och beclas wenskap
för th et the hafna honom n uti t ond t åt, och mist för hans skull
:ll'Iessor och Predikan, och bekänna sig illa hafua g·i01·clt at han
sådana styggelse och förargelse åstadkommit haf:r
14 Jnthet drinckerij skal skee wid kyrckian om Sondagen
eller andra helgeclagar, wicl stort straff tilgörandes.
J 5. Kyrckiogångz hustrur, och barn som Christnas, skola
stå vthe, om the icke komma fram i rättan tijclh, Item the som
wilia gå til afl.ösningen skola först komma til kyrckian, på thet
at Pastor Loci kan hafua tijclh, at skriffta och förhöra them för
än tiensten begynnes.
16. Jngen troloffwan skal skee vtans Prästens nän~raro och
·Samtyckio: Om t he bida öfuer före sagdan Bröllopz dag h böthe
för lnvar Månad t : 4 m
17 . Iliöjeqwellar skol e afleggias: bruclebång, äre the dru ckne,
skinte och äre oskickelige, eller icke komma i rättan tijdh, tå
skal them ingen tienst bewijsas then dagen.
18. Om the som Lijk bära, äre druck ne och obeskedelige,
tå skal lijket icke jordas then dagen. [I kanten står: NB]
19. Hwilken clrängh som fäster sigh pijga eller troloffwer,
och hafner sängelagh medh henn e för än the wijas, böte 3. m
Hwilken Encklingh eller Enckia som går till gifftermål, skola
stragz fästas och wijas, Men bruka the sängelagh för än th e
äre wijgde böte l D.r för hwar Månadt. Item hwilken drän gh
eller pijga som äre r edeligen fäste och troloffwade afbryte, eller
oens, och wilia skilias åt, then som afbryter, mi ste sin fästninga
fä ä och g iffwe ther offwan vppå, så 1113 ck i t som fästainga fä ä e
drager, och än tå. böte 3 D:r
20. Skall Probsten förmana Sochnafolket at the hafua theras
kyrckioherde för ögonen, och troligen vtgöea them theras rättig-
119-
l1eet, som the theras kyrckioherde effter gammal lagh som i
Swerige brukas, gammal Sedwennia, och kyrckiobalken plichtige
:äre, och ware sigh tijencle af å ker och Swedian, ja af all sädh ,
som Gndb låtee wäxa, Påschamål, offer, brudePenningar, altariej e, Jijkstol, tij endefisk, humbla, lijn, hamp, hånnngh eller och
-annat hwacl som ther rette liga tillagdt är: P å. thet the för
-armod skull eller andra beswäringar icke warda förhindrade i
t hera s embete och öfningh i Skrifftenne Hoo som helst af rätta
-a.rgbet och tresko innehåller förberörde vthskulder Så at th er
af kan komma Klagemål, then samma skal effter tillbörliget
straffat blifna, lnvar han sigh icke besinner, och gör rätt för
sigh. ty arbetaren är wärd sin lön och lVIaat - lVIatth. 10. l.
·Cor. 9. Mal. 3. T hen som tienar till altaret.
21. Böuclerne skola och hå lla sin laga hws wid ma cht i
Prästegårclen och ldockaregå.rtlen, och låta kockare 1) få. sin ld oclmre Skeppa.
~2. The som gå stiäl ancle eller och i förbodh til Guclz boedh
h emm a eller annorstädes, stånde vtan kyrch:ia för olyclna skull,
oQch böte 3 m. then sigh icke bättrar cleiffwes af kyrckian
s om en hedningh.
23 . Hoo som slår klockare böte 3 m til kyrckian .
24. Om klockaren icke ringer till alla tijclegärder 3 gånger,
böte, kyrckian - l m.
~5 . Om klockaren försummar klempta affton och morgon
böte för !mar gång - 3 öre.
14. [Ärkebiskop Paulini visitationer
1641.]
1
Roslagen
Anno 1641, d. ~I . Februarij, Visitavit R : diss . Dn. Archiepiscopus in Ecclesia Rimbocea, convocatis Ecclesij s
Hussbyskädri et Fastad h. 2 )
Visitationem ordiebatnr R. D . A. ex hominum: 1). Statn, ante
aapsnm , ~). Ipso l apsn, 3) Statn, post lapsnm, 4) Restauratione,
') L äs: Id ock are.
Kyrkoherde i RimiJO var Dominua Olaus Andrem (1632-1674). l
IHusi.Jy och Skederid var Matthias Martini Stat· ck pastor (1630- 1651). Fasta
2)
120-
quomodo sz Christus Vineam in terris plantavit quod ex Euan-:
gelio prrnsentis Dominicre VII post Epiphan. satis demonstratum
fnit. Quibus absolu.tis, instituit ipsum Examen Catechetieum , in,
quo Qurestiones quasd.am proposuit, Quarum:
l. Om Lärarenar hafuva waridt flijtighe i Gudz Ordz driftwande? Församblingama swarade wäll Ja; Men R . D. A. färmante them troligen seija sanningen, påminnandes them, att the·
stå inför Gudz ansichte. Vmlerwijste så them huru the skola.
lära och här effter förh ålla sigh, Nembl. swara, l Pet. 3. och
frågha, när de intet förstå .
Färmante och Lärarenar medh flijt, om the här till icke·
ba:ffwa giordt sitt ämbethe medh fl.ijt, att the tå här effter thett
göra, att the oförskrächte kunna stå för Gudz domstol.
2. Om Åhörarenar plägha wara flijtige in Examinanda Catechismwn. 1 ) Dn P./'cepasitus beswärade sigh öffwer stor f'örsumelse, R. D. A. sadh e; E en lijtben tijclh bli:ffwom wij här, och
om wij äre försnmelighe här i Gudz ordz hörande och gömande,,
står oss intet annadt före, e:ffter thetta liffwet, än döden, he1wetit och ewigh fördömelsen.
3. Om the allesammans aff hiertatt wille lära Catechismwn? Det loffwade alla med h en mun: J a. J a. Än en gång·
frågades dett samma. Och clee loffwade J a.
Lärarenar loffwade och så willja förhålla sinom åhörarom
heela budhorden, som medh thett första hanclladt war. Nembl.
vpräckna h\Yart ord för sigh , och thes bemerkelse förkunna.
4. Hwadh mening de hadhe om barnen, som döö för än the·
komma till doop och Christenelom? Här till sw arades distincte.
Förmantes församblingarna lath9, barnen vthan drögzmh ål komma ..
till Chr:istendomen .
5. Om th e plägha affton och morgon haffwa några gudeliga.
handlingar förhänder, läsa och sitmga etc? De swarade allesammans J a. Skola och inga admitteras til Eechtenskapet, för·
än de kunna Catechismi stycker.
6. Om Absalu.tianis Oordning, huru f harligitt thett är, att.
var särslti ld för sam lin g tills den vid sammanbyggnaden av sin kyrl<a och
E s tema kyrka 1801 fick namn et Fastern a. Kyrkoherde (1638 -1656) : :i'\ il s.
Henirci Kemp e.
1
) Ändrat från in Examine Cateche tico,
121
mau i sa mma stunden går till absal·utianem och Herrans h. N attwarcl. Stctttterades fördensknld, att samma ordning skulle antagas i dessa försambl:ingar, som annorstädes allaredo antagen
är, Nembl. att absalotd-ia skall företagas om fredagarna , för sine
höghnöclige orsaker. \Ville cle denna Ordning antagha eller elJ ,.
stodh hoos them, sitt ha:ff:r H. H tt giordt till saken.
7. Om boott och bättringz nyttighett, lästes aff L ev. 26.
sampt om thes försummelses påföllj ancle straff. Om the förthenslml al lesammans wille göra en san boot och bättring? De
swarade Ja Ja. H: H tt påminte them, att the sådant intet loffwade menniskiom, vthan Guclh. Här opå fram sattes Mose E xempel.
sam pt J os nre, J os. 24. H wilket H . H tt e:ffter folgcle: i dett
H. Htt togh dem siel:ffwa till witte, och deres samwet, att the
på thenna daghen loffwade tiena Gndh i helighett och rettfärdigh et i alla sina Lijffzdaghar. Lnc. l. Sedau Luther deras
Lyffte vpscri:ffwas. och ytherst tagher stenama :i muren , som
ha:ffwa hörtt deres Lyffte, till witne på then ythersta daghen. etc.
Sic1st sattes them före, wällsignelse och förbannelse, Lij:ff
och dödh, och badh dem vthwällja hwilkett thera the wille, togh
så H. H tt himmel och j ord till wittne, att H. Htt på sin sijclha
ha.ffwer gim·dt till saken. Önskade så att allesammans kunde
så forh ålla s:igh i denna werlclenne, att de in extrema cl·ie, måghe
stå oförskrechte för Gndz dom stol, och höra denna rösten: Venite
benedicti Patris mej etc.
De tmnslatiane Altaris.
Visi tatio JEs tunensis, el. \14 Februarij , S. Matthire,
pr resente Eeclesiii Lohäredt ')
Loco prrefationis in Visitationem lEstunensem , demonstravit
R. D . A Conclitionem hominum in hac Vita, ex dicto l\iattb. 11.
Venl.te ad me omnes etc. In quo duo nobis observanda occnrrnnt;
I Qualis homo est, nimirum l. oneratus peccato, P sal. 38. qnocl
demergit illnm in infernum, Apoc. 21. ~. laborans, non solnm
r1uivis imp:ius sed et:iam pins J er. 30. II. Qualis et quomod o
') Kyrkoherde i Estuna blev under 1641 Thomas i\lich rel is Kidronins
(sedan, 1654, pastor i Hä1•erö ti ll sin död 1664). Pasto r i Lohärad va t'
P etru s Jo h. Lodinus ( 1638-165 1).
-
122-
·adfectus est Deus erga hominem, mitis videlicet et humilis ex
·corde, ad refocilandum et dandam animabus hominnm reqniem
-etc. Hisce transactis,
Frågades l) Om Lärarenar flijte lig·en haffwa förhalliclt sigh
;j_ sitt ämbethe, Examinem Catechismu.m i rättan och ordentligh
tijdh? etc. 2). Om åhörarenar sigh ostraffeligen för hallid t haffwa ?
-Swaracles, att de på båclhe sijclher hafl\va giorclt sin flijtt, och
intett hafl\va något hwarandra att beskylla.
Sedan, när Catechismi nyttighether \voro vprälmadhe, frågades om the wille tå lära honom? De loffwaclhe J a . Vnderwijste så församblingarna hnrn och på h1-vaclh sätt de snart
·Gudz ord och Catechismwn lära kunna, ganska nyttigt så wäll
för lärarenar, hwilkas ämbethe är fharligitt, som åhörarenar.
För then orsaken sk uld , äre förhör och Examina instichtade, att
'h ållas och företagas i alla försambling:r
För affgnderij och widskepelser, fönvarade R. D. A för·samblingarna granneriigen tagha sigh till whara, och· the sådant
till förrenne haffwa bnvkadt, vnclerwijsandes så them, huru så·dant haffwer sitt vhrsprnng aff hedendomen . Frågades och ther
hoos; om några funnes som tiena bwken för sin Gnclh? äther
·och dricker, för än hon går till kyrckia, eller går till arbethe,
for än de falla på knä, och biclja om welsignelse etc. De swaTacle neij. lVIeclh sådant förmantes hwar och en aff.<;tå, och tagha
sigh whara före.
Om man får löpa till Herrans N attwarcl, när man sielffwer
will, frågade R. D. A.? Här till swarades: neij . Orsaken lnvarföre thett skeer, fingo the fnlkomligen höra. Frågades så när
scrifft hålles? Swarades: Om Fredagarna.
Om Boott och Bättring, hanellades nogh widlyfftigt, alldeles
-effter then ordning, sätt och wijs, som J osua medh Israel z folk
brwkaclhe. Och när folket bleffwe t illfrågadhe, om the wille göra
-en san boott och bätring? swarade de sigh gerna willja thett
göra, och på then daghen wändha sigh ifrån sitt ogudachtigha
wäsende, och tiena Gudh i helighett och rättfärdighett i alla
-sina liffz dagar. Hwadh nytta der af föllger, om the thett wille
_göra, och hv;radh straff, om the icke wille, lästes aff Lev. 26.
Frågades o;u kyrckians saker stodho i godh ordning? Swaras
-
123-
.J a . Om någre groffwa syndare funnes i Församblingen? Swarades: N eij.
Andre dagen framkom Dn. Pnepositus och D. Pastor in
Söderby, och först angaff D. PnepositHs en casum om tu ächta
folk, boendes i Ästuna försambling, hustru, när hon aff dieffwulen en tijclh anfechtadt, bleff hon i Bamsänge rasande, och
ännu i gruffwelig Phantasi staclder, och mannen för Tre åhr
·sedan öffwergiffwitt henne, seneler henne allenast om åbret en
1/2 T:a säd h till vppehälle, och har tagit tienst på en herreg·ård i \Vermbdö försambling . The t ta skötz vp till H. H tt näst
·Guclz hielp, kommer till vVermbdöö att Visitera, och förmantes
Dn. Gi01·gius troligen handla meclh henne, att komma henne
-till r ä t ta.
Sedan 1·eje1'e1·ade D. Pnepositus om twencle Personer i Lo·
·häredtz Försambling som woro tL·oloftwade för 3 åhr sedan, och
·m1 will Pighan intet hålla sin Joffwen, emedan hon ostadighet
.aff sin fästman förnummit haffwer. Och är hans Nampn Thomas
Larson och hennes Karin Pärs Dotter. Be.t·e Thomas haffwer
ioffwarlt willja bliffwa hos sitt swärfolk, och seelan wille han
·in tett thett effterh:omma, effter han någre ord aff sin swärfadher
hört haff,~ver. Och mädan han intett wille, wille hans swärfolk
·intett heller hålla sitt lyffte.
Honom skulle Dn. Pasto1· i Lohäreclt förskaffa till Frötuna
Vis1:tation elen 3 JJim·tij .
Omsijdher kom be.te Thomas Larson tillstädes, honom påminte R. D. A hnrn han hancllaclt hafl\ver, och giorclt sigh sielff
till en lögnare, och emot lyfftet ofl\vergiffwit båclhe hustro och
h emman . När han till frågades om han intet wille hålla fortt,
swaracle han: Lätt migh få henne tijt jagh är, R. D . A. saclhe.
'Tu har loffwadt blifl\va när henne, och hon intett annorstädes
-hoos honom, än hoos sine Föräldrar, Ty hennes Föräl<lrar wille
intett effterlåtha sin dotter på ödeshemmanett som han antagitt
haffwer aff Her Peclher Baneer. När han bleff till frågaclt, hwij
han haffwer så bryttet sitt lyffte, haclhe han ingen orsak förebära. Han vthwijstes att betänkia sigh .
Pighones moder gi01·cles thett lyffte, om han ingalunda will
·hålla sitt lyffte, skall hennes dotter bliffwa frij för honom. och
:see sigh om en annan man.
-124När nu drängen bleff omsijdher inkalladt, war han bortluppen, Pijghan bleeff frij för honom, och fick loff träclha till
annadt ächtensh:ap, men drängen skall sättjas i frå Församblingen, och skaffas ho 1) aff Past01·e till Frötuna som för sagt är.
När H. H,tt reeste ifrå Ästnna till Södherby, war H. H.tt in
i Karlz kyrcll:ia, ther ganska älendigt till stoclh, båclhe medh
Predikostolen, bänkiama och annadt. Fram i Höghkhoren stoc1l1
vnder Maria balethe så scriffwidt: Help Maria! Baak i kyrch:ian
war en stygg brnm1 muradt medh gråsteen, mitt i Qwinfolkz
bänkiarna, medh en fams diuupt watn, och gambia bräclher
öffwertäkt.
Vthan för kyrckian, war en källa , hwilken kallades Karlz
källa, i hwilken myckin ,vijskeppelse brwkas, somblige ofra dijt
penningar, och sombl,igha t aghe der watn, hållandes dett wara
gott för alt ondt.
Om afftonen i Söderby, 1·e[eremde Dn. Pasto1· loci, huru en
adelzman be.d Arhn Karlzson halp klockaren i Almunge ringa,
och effter strängen war twelde:ffwadt höllo de i hwar sin ända,
. och bäst som de ringde, snarde aclelz mannen strängen om halsen på klockaren, Doch bleff han eij döclh, vthan en stund togb
effter andan.
I Karl z kyrckia war och ett skrij n, vthi hwilkett en mans .
been be.<l Ka?'lttng, lågho, hwilka de för affgnd dyrkaclt haffwa.
Oeh äre i elen meningen, att ban skall haffwa vpsadt eller ått
minsto fnndm·adt kyrckian.
Acta Visitationis in Ecclesia Södherby, d . ~6 . Februarij, Anno 164r. ConVocata Ecclesia Wäddöö ').
Pro Exordio, demonstravit R. D. A primo cansam propter
qnam, Dens hominem in summa sanctitate, justitia et perfectione,
ad imaginem et similitndinem suam creavit, ut se. sibi in terris
Ecclesiam campararet etc. Deincle denlin ationem et alienationem
hominnm a bono ad malnm, E sa. 5.
' ) =han.
pastorat var uu Allrahamns Erici (1628) Kyrkoherde i Söderhy
1654; riksdagsman l 650). Å Väddö tjänstgjorde prosten J ohann es Pet-ri
Roslagius (som blev riksdags man 1G43 och dog 1655).
2
-
125 -
Seclan frågades först, om Lärarenar i alla motto äre flijtig he i Predikande och E x amin emncle ? Der till swaracles : Dhe
haffwa warillt flijtighe . Wijclhare frågades när E xamina hållas
förhäncler? Swarades aff ·Wäclclö Försambling, Om Söneclagz·
morgm:n a, Men aff \Vecldö F örsambling swarades, om Sönedagama
effter Predikan, och för den orsaken, att de komma seent tillstäd hes. Samma \Vittnesbörd goffwo och Predikanterna sma
"åhörarenar , vnclantagandes naghre f hå.
;:l, När Catechismi utilitates woro vpräknade, frågades FörsambEngam a om the hadh e fått lust att lära Catechismum ?
Allesammans swarade: J a J a . Att de tå snart knnnde lär a
honom, vnderwijstes Lärarenar hmu de på sin sijda, och åhörarenar på sin sijda ställa och förhålla skola .
3. Tillfrågades Ländzmannen i \ Vädclö Försambling, om
någre sårlana Visitationes haffwa tillföreune waridt? Han swarade neij. \Vijdare frågades han , om E x amina ·höllos till förrenne, som nu skedde? H an swaracle Ja, 1\'Ien icke så nogha
som nu .
4. När affguclerij förldaradt war, tillfrågades Lararena.r om
the sålunda haffwa förehallidt. sine åhörare thett? De swarade
J a, cle haffwa offta hörtt, men cle minnas intet .
Då ?·e[e?·e1·ade H. H .tt. hmu när han inkom i Karlz Kyrckia ,
fans ther som Christus säger , JJ!latth. [24: 15] förödelsens styggelse i thett helgha rumm et. i clett JYlcwice bäläthe fans bredhe
wijdh altaret, vnclerscriffwiclt medh stora bokstäffwer sålunda:
Eiel:p Jl'lm·ia.
5. Frågades, när Ausol·u t·io halles? Swaracles: om Fredagarna, R. D . A . sadhe : Gå här till om fredagarna allenast, är
så intett högeligen aff nödhenne, Är någon wäll grundatt i sine
Christendom s stycker, är lijke när han går till afflössning, J a
fast han än intet ginge ther till, om han bekände sigh för Gndb.
JHen hwarföre afflössningen intett wäll kan skee om Sönedagzmorgoma, hörde församblingarna, icke vtban \ Vicht ighe orsaker,
båclhe på Lärarenars och åhörarenas wägna. När här om handlades, stoclh en med swart skegg och 1ogb, honom sadhe H. H:tt
höra Dieffwulen till, alelenstund han intett mer achtacle sin Salighetz vnderrättelse.
-
126-
-
6. Skall ingen admitteras till Echtenskapett, som intett kan
Catlwchismmn.
7. Om thett ligger mach t opå., att man gör boot och bätt-·
ring? De sw ara de J a . Tå tillfrågades de om de tå wille göra,
boot och bättring? De swarade, Ja. Om de dett tå wille göra
till sades tbem allebanda . wällsignelse bådbe här och i den
andra werldenne. Men allebanda förbannelse, om de tbett intett
wille göra. Aff L ev. 26. men effter Församblingarua loffwacle·
många gångor effter bwar andra, att the wille göra boott och
bättring, hanellades medb tbem, som Jos. cap. 24 beskriffwidt
står, hwilkett och för alt folhet 'vplästes. Och sil1st påmintes.
folket, att de loffwacle sielffwa Gnclhi, och icb nå.gro menniskio.
Ytherst förmantes folket affskaffa elen affguclen Karlung
som de en gång om åhrett clyrcke, hwilkens been i Karlz kyrckia.
liggia vthi en skrijn, honom skulle de vpbränna. 1 )
Altaret skulle fhöras till m men, och göras mindre.
Andre dagen framkommo nå.gre bönder, och frågaclhe om en
Troloffning, som war skeclt i någre Ryttares nhärwarw, vthan
någon Prästman, om bon war gill eller eij? R D . A. swarade:
Hon är gill. Sedan frågade så wijclha.re, om gå:ffworna, som
Ryttaren ga:ff sin fästermhö, skulle bestås, alelenstund han haffwer ta.gitt a:ff obyttau deel, som bördhe så wäll hans modher
till, som honom och bans syskan? Dett kunde in tett bestås, effterhan haffwer giffwidt thett han intett sielff rådde om.
Orsaken hwarföre elensamma Ryttaren intett wigdes meclh
sin Troloffwade fästermhö, war thett, att han så hastigt måste
a:ffreesa till Tyskland.
Sedan framkallades Dn. Abrahamus pasto1· loci, och honom
förehöltz, huru han haffwer förseec1t sigh, i clett han hafwer i så
långan tijclb lijclit thett affguclerij som fans i karlzkyrckia.
Effter han slapp vthan privatione, loff\vacle ban willja giffwa till
Consist01·iwn 6. clhr. kpp .
Jfr G. CARLSSON i Kyrkohist. årsskr. 1919 s. 343-848; N.
Olgoberget och Ladugårdsgärde sid. 72 o. f.
1
)
AHNLUND
127-
Acta Visitadonis in Eeclesiii Broo, prresente Ecclesia .
Wäthöö, el. ~8. Feb . ' ).
In prooemio, demonstravit R. D. A hominem dnab. constare
partibus, anima sz et corpore, ex clicto Gen. 2. Et fecit Dens..
hominem ex pul vere tetTffi etc. Deincle utramque partem incligere
sno alimenta, corpns sz q ex t erra, corporali, et animam q ex Deo .
spiritnali ex testimonio ipsins Christi :Nratth. 4 Quomodo v.
aclquirenclns cibns ille spiritualis, clocet ipse Christns Matt 6.
Secl qnam difficilis homo ad hm1C qnrerenclnm, nniversis et singnlis ex Euangelio Dominicre 8 post Epiphan . ob ocnlos posnit.
Hisce et alijs prremissis, aclgrecliebatnr qnrestiones.
Doch beswärade H. H. tt sigh högeligen der öffwer, att J_,ärarenar intett sielft\.va kunde någott swara, mychitt mindre lära
andra. som: Tu1'J.Je est Doctori, clwn c11lpa 1·ecllt1'guit ·ipswn. Seclan
frågades om Lärarenar haffwa fliteligen förhalliit them Catechismttm? de ropade alla: Ja. Ja. Sedan frågades effter åhöra- ·
renars flijtt? Der till swarade Dn. Pasto1· i vVäthö: min Försambling ligger wijtlt i haffwett, kan för owäcler intett altidh,
wara till städes. Frågades så om the wille och haclhe lust att
lära Catechismwn? De loffi.vacle Ja Ja. Om Examina plägha
haffwas för händer i Församblingarna? De swarade : J a, ln-var söndagh, icke allenast i kyrckian, vtan och hemma i hwsen.
I denna. Församblingen, lnppo myckitt folk vthm kyrckian..
stt"axt Visdatian begyntes.
Sedan frågades om några fnnnos i Försa.mblingen, som vthwällja Ny och nedhan, til1bidja solen och månan, och annaclt? ·
Dee swaracle Neij. Om några för sådant brwkadt haffwa, förmantes de nw meclh sådant a:ff.'3tå. Omsijclher sadbe R. D. A.
sigh i denna Församblingen haff\va förnummit affgnderij, N embl.
bnnhzclyrkancle, i dett man äther och dricker för än man går i.
kyrckian, hwarföre kan människian intett hålla sigh i kyrckian,
vthan måste vth, och så kommer dieff\vnlen , och binchar henne ·
') Kyrkoherd en Ericus Erici Bodiuus (1688-1648) hade varit suspenderad; återinsattes 1641. Även kaplan en (Magnus eller Måns) var, enligt .
domkapitlets uttalande, en svag man, Vice pastor måste utses 1642 i Ros- ·
lags bro. I V ä tö var en Laureutius Petri pastor. Huru dennes efterträ<lare ·
anlitade "siguare " för att vinna lycka med fiske och brygel jfr FANT Ups . .
ärkestifts herelaminne III s. 458.
-
128-
ifrån Gudz ord, och thett menniskian så hördt haffwer, tagher
·dieffwnlen vthur hennes hierta.
Och effter så ymkeligen tilstodh i Församblingen, frågade
H. H .tt när Jlisitatio senast v;rar hållen? Svvarade en gammal
man: icke L ar här någon Visitation waridt på 80 åh r, som J agh
minss tilbaka.
När folket 1·eciterade elen Förste A1·ticulnm, woro de intett
-vnclerwijste om Gudz Faders andeligha \Välgerning, vtan · then
-mnitterade.
Ther effter frågades när Absolntio skeer? Om Fredagarna
. och Lörclagama, swarades . Hwarföre så bör skee, vnclerwijstes
Församblingama merkelig~n, att afflössningen måste haffwa s
förhänder någre dagar för än man går till Henans N attwarcl.
.Den Ordningen sad he cle sigh gerna \Villja antagha.
Lärarenar i \ Väthö och Bro Församblingar haffwa intett
lärt sine åhörare, icke heller wiste de siel:ffwa, Ingången till
Laghen, Gm1z Fadhers andeligha wälgeming l. Art. och hwadh
1. Confessian bör achtas om Gudh och menniskian, vthan saclhe
sigh föllja handboken.
Till Eechtenskapet skola inga admitte1'{(S, föt• än de kunna
·Catechismwn.
Booth och Bättring, lo:ff-.vacle de må ge 1 ) gängor göra, och
att de på then 28 Febntcwij wille wända sigh ifrån sitt ogudacbtigha wänsende 2), och tiena Gudh i helig bet och r et ferc1ighet
i alla sina lijffzdag har.
Aff Lev. 26 vplästes hwadh wälsignelse hwar och en haff'\ver att förwänta, som thett wille göra, sampt hwadh straff
hwar ha:ffwer föt' wänta, som intett willja thett göra, Och seelan
hanellades meclh them om boot och bättring, som Josua meclh
Israelz barn giorcle. Jos. 24. och JJ1oses Dent. 30. hwilkett och
vplästes.
Foll,et påmintes och att H. H.tt war på Gudz wegna. kommen till meerbe.te Församblingar, och icke på sine egne, och
hwaclh de loffwacle, loffwacle cle sielffwa Guclhi, och icke några
människio, hwilken och på elen ythersta clagen skall weclergella
hwatjom och enom e:ffter cleres tro.
1
)
2
)
många.
wäsende.
-
129-
Altarett skull e tmnsje1·m·es till Gaffwel mhuren.
Ytherst, effter tidhen war kort, förmantes sexmännerna komma
:andra dagen bittidha i Prästegånlen, att handla medh them om
n,yrckiones vtbgifft och Inkompst.
A ndre dagen pnesentemde en gammal Stndent Franciscus
JJ!fatthi~e b~1 en scri:ffwelse, vthi hwilken han begärade någon
.~n·om otw n , 1 synn erhett, om han nå.gre T :or säclh aff Hospitalet
'l _Vl>sala .bekomm a kunde. Här på kunde H. H .tt intet på reesan
;grffwa nagon swar, emedan owist är, hwaclh i förråclh finnes.
Sedan framkomma Olu:ff Oln:ffzson Pastaris dräng i Broo,
·och han~- Troloffwade fästerm hö, Malin lVI atz Andersons dotter i
Lar~ i Astuna sochn, för hwilke en gång war lyst a:ff Precliko:stolen, och begäracle skilljas i från hwar andra.
. _Nät: ~rän~·en tillfrågades först orsaken, hwij han så wille
s lnllJ as tft:a_n . s1_~1 fästermöö? Fans i Dn. An el? we fordom pastaris
-et Pr(eposttt 1 Astuna seriffwelse, att han skylte henn e först för
·en brottfelling, och sedhan för lönsld eije medh andra karlar l);
Men han sadhe: Jagh frnchtar die:ffwnlen bliffwer oss för stark,
·emedan dett så illa är begynt. T å påminte H . H.tt honom hwaclh
han war. för en, the1~ ther offta hugger och skadar sigh sielff,
:att han mtett skall ttena C1·onan, som andra om honom berättade, h>v~lken .. och war en hnffwndskalk 2). Emedan han ingalunda w1ll WlJaS medh henne, tillfrågades han, huru han wille
~st~ll-~.s sigh, 01~1 ~lan _wille bidja och for lijka sin fästermhö B)?
_T1lboclh ban wtllja gtffwa henn e kasikeklädhe, om 4 dhr alnen
.kopp m.
_
Sedan tillfrågades Pighones Fadher hwaclb mening ha n
'hadlu~ här om? 1·eje.rerade så huru Ol uff Oluffzson handla el t
ha:ffwer , tycbte så intett rådeligitt wara, att the komm a till·~ammans, emedan ~å illa begynt är. Pijghan sadbe och sigh
mgen lust ha.ffwa hll honom, alelenstund ban alt ondt 0111 henn e
vtbsprijdt haffwer, och icke beller ett ord på 3 åhr sedan Trolo~ning~~1 ~ske~de, meclh henne t~ladt haffwer, haffwer och månge:stades for ) sa hanclladt, och stelff tagitt neij .
') Beskyllde henne för otukt med en epi leptiket· och andra karlar.
' ) Ovanligt stor skäl m.
3
) Bedja om fö rl åte lse och giva henne ersättning·.
4
) Fön.
9
-
130
-
Omsijclher inkallades bådhe dr~ng~~l och Pighan, och n'äl'
om han • wtlle achta
henne? han s"l allan p a ny tt tillfråg·ades
<
'
••
.. B leff för thenskulcl P1g·han fnJsagclt, ooh loffwac es
ra.cl e neiJ.
träclha till annaclt ächtenskap, när Guclh så förseer. Och drängen
skall giffwa henne i förlijkning en silffwers~eedh och -- 10 dl:r
lwpp m, och 4 dhr till the fattigha · för hw1lkett Dn. PasloT m
Bro gick i Lyfftet.
.
. .. ..
Thereffter framkom en Båtzman Ped her Eenchson .l N a as.
1· B ro so ch n, hw· 1' Jk "~n haftwer friJ' aclt till en änkia. Mane Jöns
dotter, och ther på räckt Sacellano i Bro hand, hw1lken och war
å· h ren t zman , och tag·it henne heem i sins Fadhers
.
. .gård,
. och medh
henne hafft sängelagh, och wille nw ände11gb sk1ll)a~ 1fran h:nn:,
sadbe och sålunda : J agh weett effter min Faclher m tett wlll sa
will eij eller Guc1h. Haffwer och gi:ff\vidt henne en rmg och
en skeecll1.
.
Nähr konan framkom, bekände hon sängelagh wara skeclt.
alt ifrån komanelen och till Jwl.
Sent. t) Han war hennes man, och hon hans hustro. När·
han tbett hörde gaff han skamligha ord.
.
Fadhren och sonen sättes i från Försambhngen .
Thereffter inkallades Dn. JJiägnus Sacellanus i Broo, och
förehöltz huru fåwiskeligen han handlade medh Guclz tienstena
0111 daghen till förrenne i kyrckian, för ä~1 Visitettian ~.egyntes ,
fick så tillijka medh sin Pastm·e en temhgh filz, oc~ f0rmantes
trolighen 2) tagha sigh ther effter till \Vhara, hw1lket de och.
flijteligen vthloffwad.he.
.
Dn. JJiatthias Jacobi, Concionato1· Aul~cus pa B.athna, anhölt 0111 någon lijthen lägenhett, och begärade antingen någon
Sacellaniam, eller .2Eclituatwn 3) någor.stäcles. Honon;L loffwacles,
när lägenhet så sigh begiffwer 4.) kan.
o
o
o
o
') Sententia, domslut.
') Sk.rapa och föt·manacles att troget.
. .
") Familj~-, adels- eller husprästen begärde få komtmmstrahu· ellw
klocilaretjänst.
4
) begiffwa.
131 -
Acta Visitationis in Ecclesiä Frötunensi, convocatis·
incolis Nortaliensib . d. <;l Martij. 64r ').
Exorclium cepit R. D. A ex, ad versus hominem: l) Ineffabili
Dei Misericordia, quam ex prima creatione hominis in summa
sanctitate, Justitia et perfectione ad Vitam mternam, probavit.
2. Immani Diaboli Invidiä., Sap. l. et. 2.
l) Frågades, om the w1lle lära Catechismwn? De lo:ff\vad.e :
J a. Sedhan frågades, effter lärarenars f:Iijt? Den fans godh, Men
öfwer åhörarenar beswärade Dn. Pnepositus sigh högeligen, besynnerligen ö:ff\ver bondefolket, hwilka vnder tidhen sända allenast några pighor, och inga gossar. Hwadh fhar1ighett sådant
medh sigh haffwer, vnderwijstes folket merke1igen. H. H .tt frågade them hwadh mening de tå hadhe, om the nu här effter
wi1le ]ära Catechismwn? Sombligha sadhe ja. Att the thes
större lust måtte fhå ther till, lätt H. H.tt them höra alla Catechismi nyttigheter.
2) Om affgnderij hanellades wiclhlyffteligen, och så nogha
explicemdes, att hwar man knnd.e görligen förstå hwadh, och
huru affgurij 2) skeer.
3) .Frågades hwacl mening de hadhe om bamen som dö för
än de komma till Christendomen ? De mente, att de äro lijkwä1
saligha. Hwadh mening der om bör wara, vnclerrättade H. H tt
dem merkel igen.
4. Frågades, om alt thet som hörer till beredelsen, när man
will begå Herrans högwärdighe Nattward, kan vthrättas på en
stund eller ögnablek? T her till Sivarades: N eij . Man måste
haffwa tijclh ther till. Sedan till frågades Dn. Pnepositus, när
Absoltttio administ1·m·as? Han swarade: Om Sönclagz morgom ar, .
när thett 1;inger annangången.
Huru fharligitt thett är, lätt H . Ht.t them merkeligen höra,
Så wäll för Lärarenar som åhörarenar, hwilke snart kunna sigh
sielffwa f höra till fördefwel sen. Matth. 7. Nihil Sacrum obijici') Pastor i Frötuna och Norrtälje var prosten Johannes Oest.onis Tut·dinus ell er Trast (1621-1642). 1643 blev Norrtälje särskilt pastorat.
2
) Läs:
affguderij. Efter klagomål av prästerskapet 1643 resolverat·
regeringen att vid skepelse och avguderi finge äga rum varken vid Svinnevads källa i Tillinge socken eller annorstädes. STIERNMAN Riksdagars
Beslut II s. 1048 o. f.
-
13:? -
enclum Catellis. Och den som nn sådant intet will lydha, taghe
.sin egen ·hatt opå, · och draghe till helffivetit.
·5) Förbödz att inga Pi g hor eller drängiar skola effterla t has
lwmma till Eechtenskapet, för än de kunn a Cateahisnw.m.
6) Frågades Församblingarna om Gudz Ande på then andre
tiagen JJ!Im·tio, hadhe så regeradt them, att the nn wille göra
boot och bättring. Och tiena Guclh i sauskylligh helighett och
rättferdighett i alla sine liffzclaghar ? De lo:ffwadhe allesammans:
Ja Ja.. T å lästes aff Deut 30 Ca:p . lmrn JJ[oses handlade meclh
Israelz barn. Och sedan aff Jos. ~4 Cap. huru J os11a och medh
them handlat haffwer, äffwen på samma sätt hanclladhe och
R. Htt meclh Frötum-t och Telghe Församblingar . Lätt så läsas
.aff L ev. ~6. hwadh welsignelse the skola haffwa om the thett
~wille göra, men wille the intett, hwacl straff the th erföre haffwa
skola. Alt folkett ropade och Joffwacle willja göra boott och
bättring.
Den andre dagen, fi:amkom Dn . P.rmposit·11s, och beswärade
·sigh der öffwer, att han måste lhöna 'rwende Cappellaner, och
hadh e sin Filinm hemma i gå rdan vthan tienst och någon
vpbörd på 11 åhrs tijdh .
Bleff så dea·i demdt:
Alelenstund Dn. A ncl1·eas JJ[atthice haffwer tagitt sigh ett
h emman på Rådhman, och icke är beqnemligitt, att han wijdh
sochnekyrkian hwar gång kan göra tienst så offta behöffwPs,
hleff honom i detta. åhrett effterlatidt sin wanlighe vpbörd båclhe
.aff Pastore och sochn en. 1\ien sedb an skall han antagha klocka rebordet wijdh Capellet, och ther vthe vpbära båclhe Sacellani och
klockarens Salm·iwn. Och Dn Johann es 'l'unl·inns junior behållPr
~ Cappellans och klockarens räntha wijdh sochn ekyrckian. Ther
medh wore bådh e Dn. Pasto·r och Sacellanus tillfridz .
Nhär Borgemästaren i N ortellje tillijka medh twende aff
Borgarskapett framkom, förehöltz them att the skola hålla Borgerskapett till att giffwa lijkstol och Testamente, hwilkett här till
haffwer waricH Dn. P.rCl'posito mästedelz förhallidt. The vthl offwade willja thett effterkomma.
Sedan begärade Borgemäst.aren att gången som löper till
.Sacrrwimn måtte wara frij för nå gons stånd och bänkiar, att
133 -
man obehinclradt ther in- och vthgå kan. Thett bleff effterl aticlt,
och ingen skall ther hafwa något stånd.
Thereffter begä rade och Borgemästaren, att Dn. Gothschalcus
injonnato1· pum·o1·wn i N ortäll je, måtte någott bliffwa för sin
beswärligha ambethes tienst, anseclt, och hans Salm·i·mn måtte
angeraclt bliffiva, medh en sochn eller annaclt. Honom loffwades
när lägenhett bli:ffwer.
Omsijdher framkomma Hindrick Mattzson i Degaren i Malsta
försa mbling boenecles, och hans hnsaro Sighrecl bed hwilken haffwer \variclt ifrån sin man ett heelt åhr, och hoos sin dotter
boendes i Cnntby i Frötuna sochn .
När hon bleff tillfrågadh orsaken, hwij hon honom så rlese,·emclt 1 ) haffwer? Swarade hon, at han skylte henne för otrol1ett
medh maat och andra pertzeler 2 ). Thett nekade han, och lmnde
intett öffwertyghas. The skulle förfogha sigh samman vthan all
försnmelse. Och mannen förmantes \Vara from emot henn e. \ Vi ll e
hon intet, skall Dn. P.rmpositus sät~j a henne ifrå Församblingen.
The rechte hwar annan hanclenne.
Dn. Pasto1· in Lohäradt frågade hurn medh Thomas Larson,
om hwilken in aGtis Visitationis /Estnnensis scriffwiclt står?
Han skall stå Tre söndagar wijclh kyrckeclören, och intett effterlåtas träclha till någott ann adt Eechtenskap, för än hans troloff\\'ade fästerm ö bliffwer försed t.
Ac ta Visita tionis in Ecclesiä Lenna, eL 5 Martij,
A:o 64r. 3 )
Loco Exordij, declamvit R. D. A . dict\1m Esa. öö. Extendo
mannm meam tota die ad . populum inobedientem . In quo duo
observanda proposnit. 1.) Cm am Dei, in q uerenda omnium hominnm Salntem. lVIatth. 11. 2.) Hominis erga D eum: l Obstinaciam. 2 ambnlationem in l. pravis cogitationibus humanis. 2.
Vift ampla ad interittm1 clucens.
') descert oradt
") =persed lar , hans tillhö righete l' .
8
) Kyl'lwherde i Lemut var Olaus Jon re Prosverius (1635-1655). Var
ri ksdagsmau 1638 och 1643 samt dog såso m prost.
-
134-
I förstone kunde folket intet swara, vnclantagandes \Vb.'"'
Fnv Kcttm·inas tienste folk på Penningeby, lnvilka hon sieJfr
hemma pläghar informem, the swaracle wackert. Men öffiYet·
de andra olärda beswärade H. H.tt sigb högeligen, och lätt folkett förnimma, huru de stadde \Yoro på förderfl:Zsens wägh, all e
de som intet kunde eller wille lära Catechismwn.
När folket tillfrågades om theras Lärare haffwa wariclt
fl.ijtigha? swarade de: Ja. Ja. Men öffwer åhörarenars oflijtt,
beswärade Dn. Pasto1· loci sigh högeligen, att han om Bönedagarna mästedelz preelikar för tom a wäggiama. Tå lätt H. H. tt
fornimma, huru fharligit ämbethe Preelikanterna haffwa, om th e
intet göra sitt ämbethe medh syndarenar, skola the swara för
sine åhörames förclerff; Men göra de hwadh theras ämbethe
kräffwer, och syndaren döör i sine synder, skall syndaren sielff
s wara.
Seclan tillfrågades heela Församblingen, om the nu här effter
medh fl.ijtt wille komma tillstädes, och gärna lära Catechismwn ?
De loffwade allesammans enclrechteligha: J a gerna. Tå lätt
H. H.tt them höra hwadh nytta Catechismus meclh sigh haffwer.
Om affgnderij fans i Församblingen, frågades'? De swarade:
Neij . Tå stegh Dn. Pasto1· loci vp, och berättade att the intett
willja trädha i Eechtenskap i Nedhan. Hans H.tt straffadethem
och för bwkz dyrkande, effter så många luppe vthnr kyrckian.
Att icke någon människia skall owärdeliga gå till Herrans
N attward,· ätha och dricka sigh sielffwom domen, gim·des elen
ordningen , att afflössningen skall ske några dagar för än någon
g-år till Gudz bord, så wäll för Lärarenar som åhörarenar
ganska merkiligitt. Den sådan ordning intett wille antaga, skall
sielff swa.ra för sin synd
Om the wille nu på thenna dagen onnvända sigh aff hiertatt
ifrån thett onda? The loffwacle J a. Tå stegh Dn. Pastor loci
vp och saclhe: Ij som plägen komma en gång om åhrett tillstädes, och ij som så försumeligen plägha meclh edra bam fram·
komma till E x amen, Loffwen vtha.ff hiertatt att här effter
bättra eder. De loffwacle J a. Sedan handlades om boot och
bättring medh them, som JJfoses Lev. 26. och Josua Cap. 24.
medh Israelz barn gim·cle.
Andra dagen framkomma kyrckiones sexmän, och them
-
135-
iförehöltz huru illa the bygde 1) kyrkian och Prästegården, medh
al:ffwarsam förmaning, att the sådant här effter vthan försumelse
;i wärkett ställa. De loffwade willja effterkomma., så myckitt
l10os dhem står tillgörande.
Acta Visitationis in Ecclesiä Åker, prresente Ecclesiä
Rialensi, d. 7 Martij, Dominicä Esto mihi, A:o 1641. 2 )
ProffiJHium cepit R. D. A ex causa incarnationis Filij Dei ,
·qua.m duplicem clemonstravit, ut l. cloceret nos omnia ad Salufcm necessaria. 2. Salvaret nos ab omni peccato. Matth. l. 8)
JYiunns Sacerclotale quocl attinet, effecit illucl Christus modo
.3plici: 1) pnedicanc1o, 2). Argnendo, 3. Reformando.
.
Sedan fråg·ades effter huru flijtighe lärarenar ha.ffwa wandt
folket swarade : J a the haffwa waric1t myckit flijtig-he. .l.VIen
·öffwer åhörarenar beswäracle Dn Pastm·es sampt Prowesten, att
-en stor cleel · ära swåra treeska och motwillighe, och när Pro·
westeting plägar hållas, löpa the sin wägh och acbta intet.
När the tå bleffwe tillfrågade, om the här effter wille bättra
·sio·h?
Swarade de Ja.
0
Ther effter frågades om några affgudeclyrkare funnes i För·samblingen? Pastor loci swarade: Sådana finnes nogh som in tett
willja binda noott, giffwa sigh i Eechtenskap etc. i nedan, och
;mycken annor \Vidhskeppelser.
.
.
Vthi denna Församblingen lnppo några vtbur kyrlnan, Ta
_gick Prcepositus vth effter them, och när ban kom igen , sade
.h an att en stor deel woro på kyrckeg;ården och vthan steghlnkan.
·Om them sadhe R. D. A. att the hörde clieffwnlen till , Ty alla
the f:Om intett höra Gndz ord, äre aff fadren dieffwulen, och
.honom höra the oeh till.
H. Htt frågade när Absol·utio culminist1·eras? Swarades, om
Fredagarna. Dn. Pastor i Riala sade: några haffwa nw på en
iijdh intett welaclt gå för än söndagz morgonen, föregiffwandes
ihett, att alla Församblingar haffwa intitt then ordningen we·dertagi t .
') = reparerade.
2) Pastor i Österåker: Olaus Israelis Acrelius (1627-164.6), i Riala
l'ehr Tollstadins (1639-1670).
3) Vers 21.
-
136-
-
Om boott och bättring hanellades medh folkett aff Esa. l
A mos 4. Je1'em. 18 Lev. 26. Dettt 30 Jos. 2'L Och när de bleffwe·
tillfrågade, om the wille göra boot och bättring? Swaracle the·
a-llesammans J a. J a.
Acta Visitationis in Eeclesiii Vermdöensi, d .
A:o 1641 ')
IQ
l\tlartij,
Pro Exordio Visitationis Wermdöensis probavit R. D. A.
Visitationes non ab heminibus; Secl ab ipso Deo in ven tas, Doctoribus traclitas, omnibnsque Muneli temporibus usitatas, ex clictis ::
Jer. 23. Ezech. 3. Act. 20. etc. 1 .
.
Seclan frågades om thett är aff nöclenne, att man lärer
Catechismwn? Dee swaracle J a. Med h thett samma swimade
en hnstro, hwilken leddes vthur Församblingen.
När lärarenars fl.ijtt effter frågades, swarade fol~ett att the
plägha examine1'{t hwar fredagh, men Dn. Pasto1· loci swaracle
sigh hwar sönclagh, vnclantagancles när lijk är, tagha sigh dem
före i Choren, och granneriigen meclh ln-var ransaka. Men o1n
åhörarenar sadbe han sålunda: Dett är klagandes att sochnen
~lr mechta wijdt belegen, men cle som när boendes äre, kunna
enclelz wara vthan skuld. Dn. Pasto1' saclhe och sigh ifrån
miclhfasto och hwar dagh in till Påsk plägha hemma i hwsen.
bwar och en i synnerhet Exanrine1·a och förhöra, hwilkett och
heela Församblingen medh honom wittnade.
När alla Catechismi nyttighether woro till pricka vpräpacle ,.
frågades om the som för haffwa wariclt försumelige nw wille
här effter wara flijtighe? De swarade Ja Ja. Tå vnclerwijstes.
folkett huru medh Catechismo handlas skall, att the vthi en
kort tijdh kunna lära honom.
När a:ffguderij förhandlades, frågades om några affgudaclyrkare funnos i Församblingen? Tå swarade Dn. Pasto1· loci och.
sade att många wijclhskepelighe menniskior finnas, medh clagawälljancle och annaclt. Sådana menniskior ti~na clie:ffwulen, ocl1
Guclh är intett deras herre. Frågade så. om the wille aff.ståJ.
') Kyrkoberue
(1638-1 654).
å Värmdö var Domiuns Petrus Johannis Amlerus.
137-
ther meclh? Der till swaracle de fögho. Refe1'emdes så att sådant war kommiclt aff en r1winna som för någon tijdh sedan i
\Venndö Försambling p1·ophetemde om Futm:·is aff dieffwulen,
och kommitt folkett att brwh:a uwekitt affguderij meclh clagawelljande etc. Öffwer them som meclh sådant intett willja affstå,.
lästes elen domen aff [Uppb. 6] att ångest och bedröffwelse skall.
bliffwa cleres lhön på wredennes clagb.
För bwkz a:ffguclerij förmantes och folkett troligen och medh·
alsomstörsta alffwar tagha sigh whara, N . intett gå till sitt
arbethe för än the läsa, och bidja Gudh om welsignelse, och
intett heller gå till h:yrckian medh brenwijn, öl och maatt öffwerfnll.
Om Bamen som clöö antingen i moclediffwett, eller sedan.
effter föclzlen, för än the komma till dop och Christenclomen, att
the ära saligha, Siquidem Deus non adligatus medijs, secl nos·
aclligavit, p1·ivatio e1'go non, sed Contempt-us damnat. Befaltes.
förelenskuld att sådana Bam skola begraffwas meclh lijk creremonier som andra menniskior, såsom medh siungande, ringiancle,.
predikande etc.
Om afflössningen hanellades och någott, när the blefwo tilJ.
frågade när the hålla afflössningen? Swamde Dn. P1·cepositus
och saclhe: D hem som när boendes äre, absolvems om Fredagarna,
men them som longa wägha ähro, absolve1'et1' man om Sönclagz.
morgama när annan gången ringes. Tå lätt H. Htt them merkeligen fömimma, huru fharligitt thett är, att man oberedt löper·
the.r till, vtan man måste pröffwa sigh först, och kan sådan
pröwelse icke skee i ögnablek, vthan tijclh hörer ther till. Och.
then beqwemligaste är om Fredagarna. Doch the som wäll
grundade äre i sine Christendoms stycker, är lijka 1) när dhe·
absolvems.
Vtbi denna Församblingen woro folkett mych:it skamliga
att löpa vth, så att slijkt war vthi ingen Försambling funett
tillförrende. Och Dn. P'}'(epositus sadhe att thett är \ VermdöFörsamblingz gambia sedhwhana.
För Guclz nampns ähras befordring i husstånclett, skall
') =i avseende å dem är det likgiltigt
-
'ingen dräng eller pigha effterlåtas komma till Eechtenskapett
för än de kunna Catechismnm.
Om Boott och Bättring handlades wicllyffteliga, och så offta.
folkett bleffwo tillfrågade, om the wille göra boott och bättring?
.Swarade de J a J a. Tå lästes aff Lev. 26. hwacl gagn tber aff
fölljer, om the tbett wille göra, och hwadb straf om the icke
wille thett göra. Sedan hanellades effter Josme Exempel, c. 2-1-.
bescriffwidt. Och alt folkett icke en gång vthan många loffwade willja göra en sann bättring.
Ytherst handlades om Dn. Past01·is loci inkompst, och alelenstund sombligha haffwa alclrigh giffwitlt Past01·i så mykitt som
·en ströming, förmantes the fördenskuld här effter bewijsa honom
1nvadh the effter h:yrkeordningen plichtige äro.
Andra dagen framkomma säxmennarna och klagade att
Pasto1· är för sträng i sin lhöns vpfordrande, i thett han tagh er
·g marker för brudwijgningen, etc. Th er till swarade H. H.tt att
the ähro plichtighe bewijsa honom effter K. Mttz giffne ordning
Anno 1617 i Örebro, 1)
I Stocholm, begärade R. D. Launlius att någon för andring
må skee om Respondentib. in proximå fnturä Synodo, alelenstund
R. Scholce Stocholmensis är allena bådhe Recto1· och Conrecto1'
:som der till designemdt är.
Visitationum Uplandicarum
FINIS.
15. Reverendj. Episcopj. Zebrasynthij.
Meditatio visitatoria ad ncevos Ecclesice Emendandos
exemptata. Anno r64r sub visitatione
Nerichiana jn mense Maijo. 2 )
l Se1·ovenientja l. De Serovenientia ad Sacra potissimum
diebus festis; Ex Consensu Ecclesiarum Constitutum , Sacra
' ) Det följande sena re tillskrivet.
aletstyckets paragrafindelning och rubrik er angivas i marg i) Hela
nalen men hava här ställt s i början ii. resp. stycken . Exempt. = exemplata.
2
-
138-
1:39 -
esse inchoanda Hora octava, licet prolixiorem prootendant
vin m; itaque horolugia exactissima u bi vis sol u ta sunt eri,gencla.
2. Ringningm· ~. Ringningar i oträngde måle skal ingen
obiden til löpa, antingen ferre eller fl~re; hoo dett giör
böte förste gången til kyrkian wijn - 2 kannor: ita andre
reson, böte Iijka och stå priverat sitt rum i kyrkian m e d
Pronumciatione Ex Su.ggest·u.: 'rriclie gången föres til Tinget
och plichte sädan Eclesiastice, såsom .aldeles olydige effter
som afdömdt bliffwer.
3. Store högtijcler skole icke förgätas otte sångh och
affton sång· med tilbörlig sång och predikning. der så skee kan.
4. På Store Bönedager effter högste Öffwerhetenes befaldning måste skee flere 3 1) Predikningar, och tijden ta g as
i acht, elliest blifwer cz.issonler emellan församblingarne;
som blig·a lutfua flere predikningar än sombliga; dagarna
warda inthz tilbörlign firadhe, vtan hellre förnötte i andra
ärenders fåfän~·e vträttelser.
5. Confessia ante messam legenda.
6. Ynglingar och gåssar löpa vnder messan och Predikan på walld och kyrckiogården med ropande och narrespeJL
E1'go Skole Past01·es iämpte med förmaningar och alwart
gudeligit hörtande 2 ) aff Prediko stolen, iämwäl tilseija och
r å da theras föräldrar, att the sädan gudztiänsten begynt är,
hwar haffwe sijne barn och ynglingar wid sijne bänker,
eller ögonen opå them ehwarest the stå. Så skole och Sex
männerna hwar sin gångh, eller hwar sin månadhz tijd, iu
een resa eller twå gåå vht vnder tjdegärden, att tilsee
huru alt tilgår, och före olydige barn och ropare in i kyrc·
Idan; Ther flere än som enn pre dikant äro, kan och en n nf
· them /: sz then som icke til titinsten brukas: / göra thett
samma, skeer något här vtinnan som not01·iwn ähr aff
· olydno , sädan all medel till rättelsse anwäude äro, så 1·e[e. 1·e1·as sak 3) til Consist01·iwn.
') Siffran 3 står högre än ord en och torde skrivits senare än de.
) Pådrivande, manande, uppmuntrande.
3 ) Bortrivet; torde stått saken
2
-
140-
7. Loffsångerne på Store Fester och hög tijder sunges.
för Fader Wår effter bogtidzons fordrande och den i alla
höge tijderna . Män ptt Store almänne Bönedagar någon
psalmus Pmnitentialis eller någon annar som stemmer öfwer·
enss med Texten .
8. \V oro och wäl g·ått 1: ther man kunde komma tilwäga :1 att Kyrie Sanctus, agnus Dei etc. effter thoon och
nötter 1) varie1'ades, så som högtijderna eller andra gemeene
åh I'.~ ens tij der falla; särdeles på, J ule, Påska och Pingesdagh; särdeles på gemene söndagar; På apostla dagar
sinnges meradeelss Kyrie Nativitates , Män Kyrie advent·tts
cum consequ.entib . sinnges så i fastetijden för Påska och
på alle almenneliga Bönedag·ar, som bete adventz tijdh woro
thz icke otiänligit: Doch kan then som sitter w id Pmxi
Ecclesiastica sådant vtan t'l'vång anstella, effter som han
omständigheterna och församblingenes qvalitet finner rijm· ligit och beqwemligit wara
9. 8-nb descensn e.x suggestu., sunges enn psalm eller
Wärss som öfuer enss kommer med E vangelio,- eller Bewara oss gud i tijn ord. Pro Exitu en Psalm eller vVerss
för öffuerheeten eller Frijdh.
l O. Mädan ganska fåå af the gemene, Psalmer lärd t
haffua, sunga och them the någorledes haffua lärdt med
föga art, 2 ) ther then ene lychtar radhen bliffuer han aff
then andre begynt, nästan gåå emoot hw·ar andra, och ingen
a.chtar effter någor liufligh melodie: alt thetta att rätta
hålles rådsampt, thz Man och Qwinfolk til dess the lära,.
hwar sijna Werser sunga til skifftes , med itt lithet Bilentio eller jntm·stit-io , emellan hwar radh, män then förste och
sidste IVerssen sunge alla tilhopa , David råder att för- .
samblingen skal sunga henanom til skifftes . Ps . 127.
11. E xamen Oatechet·i cwn blif:r hå11en wid thetta sättet,.
att vngdomen af heela Församblingeu kallas fram i choren,
til altaro , eller til det rum som kan beqwemligast wara,
dren ger och gåssa stå på ena sijdan; qwinfolken på then,
') = not er.
;) skickli ghet., dugli ghet, kon st, h ehag.
-
14l-
andra, och E xaminems i heele hoopens åhörande, som ther
hoos i Choren stå, sampt med alt inhyses folket som til
-d hän Rotan lyda . Sädan tå vthj itt lij the t förtaal förmält
.är om någre almenne stycker, hälst hwad E x amen går vht
vpå; huru månge Pm·tes Oatecheticce äre, huru the orclentelighen sammanhängia etc . förhörer man thå l. huru the
vnge kunna ve1·ba fundamentalia, them the hwar effter andra
i förefalna stycke läsa och igenom och tiländå läsas: 1 ) 2)
Läsa the Explicationem fölliandes bete verba funclamentalia o1··dine hwart effter annat. 3. P.roponems qu.cestiones huru the
både verba cwn ipsa E x plicatione förstå, enkannerlighen
vtfråg·as thett som mäst af nöden är, och af them eenfaldigom begrijpeligit. Om the vnge sijna Catechismi stycker
eij lärt haffwa, tå ropar man theras fäder och hwsbonder
fram och vtfrågar om the heller bete theras barn och ynglingar sielfua til sådana försummelsse orsaken äro, när förnummet är hwart skullen står, kan man gifwa hwartera
parten sijn förmaningh: Tijdhen som til E xamen lägligast
.i:i,r, kan Pastor locj aldra bäst vtsee
The åldrige af samma roota E x aminems vthj fremsta
bänkiarna anteen strax tillijka med the vnga, om twänne
1Jfinist1·i äre för handen, Eller om en allenast är, tå på en
.anuan tijd som Pastor föresätter: The andre vtan bete Roote
stände qwane i bänkiarna effter åtb. Om the åldrige icke
alt så kunna läsa vtaf minnet, måste the likawäl haffua
lärdt vtaf förståndet at swara til före stelta nödige och
Captu öfuerens kommande fråg or. Sädan dän ene Roten
så enn eller twå Söndagar förhörd är, fordras the andre
Rotema huar efter andra fram med samma beskeed til dess
dee fölliande stycker i Catechesi företagas, och då begynner
man af dbän första rooten ig·hän och fulfölHer så alla styckerna, m·dine som förmält är.
12. Sz. \Voro märkelig·en nyttigt att 1: ther läg·enheeten
medgåfl\;o :1 itt Stycke af Catechesi hwar helge och s ·öndag·h,
strax post 1·ecitationem E vangelij effter bookstafwen allenast
·och vthj kortheet aliqu.o ties 1·ep etendo i dem, hisce vel simi1
) Tydligen n ågra felskrivningar. Flera ändrings sätt äro möjliga. Mr lli nge n är rlo ck klar.
-
libus verbis. Hwar än nw en gångh etc. opläsitt wordo, the1·
effter kundhe man fulföllia medh Predikan; T her medh
skulle en lithen tijd afgåå och doch stor nytta effterföllia.
Om Pastores wille sådant giöm och effterkomma.
13. P1·o o?'Clincwio textn j Wekone Ondzdagar eller Fredagar kan man och på enn wiss Tennin om åhret, Ett eller·
flere Styker aff Catechesi: doch så att andra nödige Läxor
aff Prophetiske eller Apostoliske Schrifter, the fölliande
T erminer eij warda förgättne effter som Ecclesia wedertarfwar, hwilket Pastor bäst kan vtsee som sitter wid Pmx i.
och haffuer förstånd hwad attd·itm·es bäst behöfwa.
14. Wid Dopet Brwkas inga lett färdiga eller ogärningz människior til Faddrer, vtan sådana som Prestera
kunna hwad som i förmaningen effter doopet innehållas,.
kunna och det rummet, vtan förargelsse och oför wijtelighen bekläda.
15. The som forandre medh hädelsse eens Christelige
vnfångne nampn i dopet , vthj skamligt tilnampn: sändes til
Consistm·iwn sädan dee för tinget warit haffwa.
16. Ähro någTe wid Bergzbrwken eller ibland Smederna
aff fremmande och kättersk religion, så måste the medh
tiijt för manas, att gåå vthj kyrkia och gudz församblingh,
är och så nyttigt att Predikanterna eenskylt altijd medh
them tala och råda til agnitionem vm··itat·is et conve1·sionem,
är tå för hopning om them , att the låta lära sigh, och omwändelsse kan wara til att förmoda, oansedt hon icke så.
äfwän strax ther på fölgde, handlar man altijd medh then 1)
på thet lindrigste sättet att man them aldeles winna måå.
theslikes desses barn må och döpas sedan man om theras
eenfaldigheet för wissadh är. och om the inga för smädare
eller Dogmatister äre; doch medh förordh, att the til Faddrar tage gudfruchtige, trogne och ordhåldne menniskior,
som medh oss aldeles eense ähro j trone, hwilkee man
bamet förtroo kan til lära och vptuchtelsse, att the och
medh wittnen vtloffua , thet fostret skall aff hamsbenen til
wåra kyrkior hållas Scholer och Religion therföre Faddrarne
') them
-14:3-
142-
och 1 ) flere om så tarff\ves :1 godh seija: föräldrama skol1t
· aldrig med jmådande, lärande Exempel elle1; tilskyndandeaffleeda them frå wår troo kyrkio och tuchtan, och hwad
mera ·want kan som enn Prudens pastor tycker nyttigt wara,.
effter rums och Personera qvalitet, i detta fallet att Condi ti onem. Om några sådana willia träda vtbj Echtenskap ,.
må ther om först befrågas in Consistm·i o ther medh nogare
jndicio skärskådas kan. Herrans Na.ttwardh tillåter man
them, om the ther på förstå sigh: Haffwa lärdt alt hwacL.
the r till hörer, och är e från sij n wilfarelsse aldeles komne,
om w ände til wår christelige troo; Eliest jng·alunda, ehum
wäl the än Simplicitatem förebU,ra, eller låta opåskijna; E en .
faldigheet är offta sammanfogat med skrymterij. Then som
ministerij och sins Saligheetz medhel vtan omwändelsse til
sijn dödzstundh aldrig· sökt haffwa äro och döde i sijn wilfarelsse , vtan tröst och Sacramentz begär, eller anammande;
är man inghen tiänst skyllig på theras graaf. Synes Past01j
och them äldstom in Ecclesia g·ott wara så må the niuta
någon klocka och läggias på sådant mm som beqwemligit
är: är och saaken aff stöne jmportans och lij der drögzmål,
må och Dominus Pr:::epositus sijn mening säija vthi wissa
fall. äre någTe aff desse parter Dog·matister , vppenbare försmädare oomwändelige förachtare etc. om huilke platt ingen
förbopningh är; Så är man them plattinghen tiänst skylligh
effter Pcutli Råd Tit 3. Fly een kättersk menniskio tå hon
en gångh eller annan förmanadt är, wettandes att enn så -.
dana förwändt är, och syndar såsom dhen sigh sielff fördömbt haffwer: thess barn tilstädies doopet medh större.
beswär: doch fordras enkannerlighen j thetta fallet assecu?'ettio p{t dee Conditioner, som om Baptizanclis, här hardt
tilförendhe anteknadhe ähro. Om här vtinnan såsom och
vthj thett tilförendhe omrördt ähr, något aff synnerlig wichtigheet än 2) faller, befrågas ther om hoos Consistm·iwn.
XVII. _l\fedh Nöddoop hålles säsom vthj kyrk.ioordningen.
och hand boken förmäles, medh jnseendhe och flijtig·h för
maningh, att the som ther til brwkas, ähro gudfruchtige,.
' ) Före detta "och" torde det första pareutesteclmet skolat slå.
Torde läsas: in
2)
-
144-
·och wi:il förstå saken , icke någ ot där vthinnan giörandes,
vthan J: människeligen til synandes och säijan des :J thet
'högste dödz nöden är på färdhe.
XVIII. Kyrkegåns hwstrur och dee som effter bam
·offra, trädhe af store gången, ge nast til altaret, parom 1 )
·och medh wyrdning. ohöfligit är att dee gåå kringh om
.altarett, emellan altaret och mwren eller ifrå dhen wänstra
sijdhan af altaret J: öfwer stellet dher Pres ten ståår som
messar :J til dhen hög re.
XIX. Hardt för Sacramentzens vtd elande läses aclmom:.tionen til ·Commu.nicantes och Ecclesiam, O m christi lekam,mens ·och blods wärdiga anammelsse .
XX . The som icke haffwa läridt sijna troos m·t·iclcltw,
.verba instit-1/.tionis, och andra sina Saligheetz Stycker; förstå icke heller hwadh Herrans Nattward ähr, och haff wer
.att inneb ä ra, mås te icke admittem s til dess bnvk, för än
•the om alt informerade warda. Kunn a the för ålderdom
skwl eij lära sielfwa ordhen, så mås te the doch ther om
;)ulff"'e itt rä tt först å nd; doch går man bär om eij så diwp ·sinnigt, att Sannvett lijder någ ot qwal.
XXI. Många hålla sig i frå Herrans Nattwardh halfwa
åbret och wäl ther öffwer; gifwandes til orsaak att the
warda h å rdt strengde till A bsolntion om ondzdagarne , tå
-them omögeligit ähr komma Hrå Brwken och Cronon es
.arbete, h elst medan wägen twå eller 3 miler långh ähr, att
the eij mechta sådant beswär vhtstå: ka n och wäl wara att
.hoos dee E enfaldiga emellan ondzdaghen och söndagben tå
.the th en helga spijsen anamma skole, någo n orichtighee t
J människelighen : J infa ller, ehuru wäl dhee sig h til whara
'ta gha som rörer thera's tankar och Samwett, om vnfång·ne
-Absolutions kraft, så selsampt går här medh till, att någre·städes klagas , thz mässa allenast några fhåå gängor om
.åhret hållas kan. Till swars ähr man måste icke twinga
·blödige Samweter medh vhtwärtes stad gar, til något som
·them ifrå th eras salig hzz medel förhindrar, och länder ordett
~;ampt thet H . Sacramentets til baka sätti elsse och föracbt;
1
)
pal'vis; jfr§
xx.rr.
-
145-
•effterlåtes dhärföre, att de e s om arf dhen långa wäghen,
s toara arbete och mera sådhant, ii,re beswäradbe, må sö kia
til absol·ution, antingen lördagz afftonen, eller J: th er an nor- ·
lunda eij skee kan :J Söndagz mårge nen tijdelighen, för ä n
sielfwa g udz tiänsten fö retages, och tå med tilbörli g sampt
.alfwarsam fö rmanin g-h, om alt so m tilhörigt ähr, v nderwijses:
'The and re so m närm are boa och aff bete Swär inthz weete,
icke haffwandes någon rättmätigh vhrsächt, må hålla sig
..wie! then ordniug fö r achtadt ähr.
XXII. Communicantenze må warda tilhåldne så my ckit
·skee kan J: ther rumsens läge nh ee t, så tilsäger :J att gå fram
i Chore eller in åt altaret, när Sanct·us siunges, och där
s tå man och ·Qwinfolk hwardera på sijn sijdo, til dess Prcefationen vpläsin ähr gå så sädhan medh ordning och stö rste
wördningh, f ram bättre falla nd es på knää fö r dwk en, laga
·och så att til d wken kring h om altaret stå så många so m
numnet taga kan. Then so m dwkpennin gen Colligemr gå
icke kringh om altaret, iämpte högh medh Pres ten, vtan
vträtte hw acl honom bör på then andra pallen.
XX III. The som wid sijn skäl ähro , och antingen af
ingen eller g·anska ringa orsaak, hålla sigb en lån g tijcl , jaa
Jh eele tw elle r trij åhr J: vnder 1) eller ifrå Herrans Natt-.
w ar d h; degmelera s : effter föregångne fö rmaningar :J fr å sij n e
rum i k y rkian, hi el per eij thet, må the E xcomnmnicems Ex·commnnicatione mino1·i, thet ä r alt g udz ord och onlinant~js
Ecclesiasticis Jijkmätigt, fö rblifwa the wijclare ij sijn syndh ,
·sändes hijt ad Consistoriwn. Om them som ähre oppenbare
·G udz ordz fö rac htare, och g·anska sellan g·åå i k yrkia, med
fö rsa mblinge nes stora förargelsse, achtes samma beskeed ;
·Om th etta Partijet giffwer man och th en '\iVälborne Landz··
h öfclinge n, Handrä knin g aff hans H tt förmodandes, ti ä nstelige n tilschrifwit.
XX IV . Måste och noga inseende haffwas med dhem
:som trä da vthi troolofningh , för mod and es f ulkommelige n
Echtenskap meclh hw ar andra är någertera Personen fremmande eller okändh; är nys hemkommen : och haffwer een
') = \'JJdan, bo r ta f l' ån kyrkan
11)
-
146-
anseenlig lång h tij d h w a rit bort to; Mannen haffwer långt
warit, eller är ännu borto: är och J: kan skee :J sport att han
dödh är oansedt aff owiss berättelsse; Doch täncker hwstrvn
som hemma är sigh til nytt Echtenskap: och hwad mera
onämpdt är eller wara kan; vthi sådana fall skal man med
trolofning och Echtenskaps stadgande icke alt för myckit
hasta, vtan om all beskaffenhz grannelig-hen förhöra och
fråga, effter wittnesbördh, Elliest kan myckit ondt med
månges förderff bringas på banen.
Ordförklaring<;lr och tillägg.
Sid. 3 rad 9. Jfr do ck härn edan i fråga om sid. 76.
, 26 rad 19. Ett annat exe mp e l å gammaltestamentligt och gnm•.m a lkatolskt fät·gnd åskådni ng ät· följand e, om än ut.ta lanclet är jämförelsevis
•försiktigt formul erat . I biskopen ]ONAS PETRI LINC. Christe ligli Lijkpre·dikan . .. I . . , Johannis Botvidi . . . begraf'l'ning [ 22 / 11 1635; tryckt 1636]
yttras s. C v:o: "Vthau om Gudz Försambling, ther är möt·ksens rijk e, och
itt yukeligit och bedröfweligit tilstånd, ty ther ä1· ingen hugswalelse i nödeune". [2 Petr. l: 19; E f. 2: 12]. Avståndet fl'ån Cyprianus är ej så stort,
:som man kanske lnmn at boppas och vanligen ansett.
Sid. 28 rad 5 nedifrån. I anslntuiug ti ll det därstädes i noten sagda
' må p~1. det starka ste betvivlas, att Rudbeckius författat den houom tillskl'ivua begärau att få inrätta en provskola för snahbare latiutill ägnelse .
Sid. 37 rad 11. Hänvisningen göres till arbetet Uber cEe pseudo·aposto li scben IG1·chenol'(1nungen (Schriften der ·wissenschaftlichen Gesellschaft in Strassbmg 6; Strassburg 1910). Jfr HENNEKE Neutestamentliche
Apocryphen (Ttibingen 1924) s. 551.
Sid. 37-39. I Lucidarius, En Folkeho g fra Micldelaldereu . l\Ied Iud·ledning og Oplysniuger ved Johannes Knudsen, Kebeniiavn 1909, kan läsaren fiuua jämförelsevis må nga illustrationer till och exempel på d en me·deltida å~kåduiugen om änglakörerna, kyrkans ställning, världsalltet, bibliska
uttalanelens åskådl iggö rande genom varje rlel av mässan osv.
f:)id. 76. Nä1· föreg. komm e ntar samt det tyska och det svenska formuläret redan var nppsatt på tryckeriet, fann jag, att domprosten H . LUND.STRÖM avtryckt den svenska editionen i Kyrkoh. årsskrift 1911 l\Iedd. sid.
121 -122. Han har ]{änt upplagan i K 23 m en ej den här avtryckta, ur
N 1900, 1rarför h an ock har måst lämna t. ex. ett sådant skrivfel orältat
·och oföt·klarat som det i första raden: han "faller" dieffvulen i st. f. "fö lj er "
-denne. T1·ots vad här sagts sid. 3 rad 9, att blott ett av de svenska akt·styckena vore förut tryckt (- Det avser rarissimitrycket av Västerås synodalstadgar 1679 som inflyter i en följ. vo lym-), bibehålles detta formulär här,
enär det åter~ives i en åtminstone delvis riktigare edition och euät· det
•nu kan utkomma i samband med ett parallellt därmed gående avtryck av
·en dess utländska förebild, som jag funnit. - Enligt LUNDSTRÖMs enda
l
l
-
148-
kommentar till utgåvan simlie aktstycket enligt sin översi<rift härstamma
från 01. Martin is tid och "synes vara anbefalld t af honom" samt av J a c.
Erici stockholmensis och Laur. Paulinus Gothus. Emellertid utgöra de tr es
namn ej överskrift till nämnda Formula utan underskrifter till ett aktstycke om pastors i Ovansjö rätt att bekomma häst "i Sochneboclh''. Detta
misstag hinch·ar emellertid ej att formu lan verkligen kan hava blivit anbefalld - även och kanslce framför allt av dem och på deras tid ;
tvärtom stämmer eH sådant antagande myck et väl med ticlskaraktäreu.
Denna, icke "överskriften", är härvid det enda vägande vittnesbördet.
Formulan kan hava använts hos oss under ett helt sekel eller storsel,el
(1530-1630 a 1650).- Den föreskrevs även i Pommerns kyrkoordning 1568.
Sid. 76 rad 4 uppifrån, 6 n.: hic osv.= här skall angivas det begångna
brottet.
Sid. 78 rad 2. Die= dag. Aktstycket utgör tydligtvis i början ett
förkortat utdrag UJ' en annan mlmnd.
Sid. 78 rad 16- 12 nedifrån: "Sedan nämnda tid förflutit, må de, om
de därstädes inför Kristi församling bevisat sann och allvarlig ånger, återkomma med intyg hån sin kyrkoherde, däri han ger det intyg, som deras
skyivna testimonium påkallar. Då må de återfå sin forna kristliga frihet ;
i somliga fall må de även knnun återintagas av sin egen kyrkoherde , dock
endast efter medgivande av prenitentiarius publicus". D enne var den clomkapit.e Jsmedlem, som närmast hade att handlägga kyrkotuktsäre.ndena.
Att märka härvid och vid följande översättningar av referaten fr ån
Paulini inleclningsauförandeu ät·, att latinet ofta är bri~tfälligt och meningen
stundom ej fullt klar. Övers. utförda av S. Solders.
Sid. 83 rad 11 tienst = gudstjänst eller annan kyrklig akt.
, 83 rad 14 repurgera, repurgation =rena, reningsceremoui.
, 83 rad 15-16 Rökelijn. Röklin eller superpelliceum var en del
av - åtminstone den mecletuclc' prästens vardagsdräkt, "var av linne
och påminde mycket om alban eller mässesärl< en, ehuru kortare än denna
och med vida ärmar". Enligt E. RODHE i Studier tillägnade 1\i. Pfannenstill sid. 412.
Sid. 83 rad 18 (Concio) concionem = predikan , religiöst anförande, tal.
, 83 rad 20, 29, 32 N.= nämligen.
, 83 rad 25 BarlJarice = på modersmålet. Endast hebreiskan (Guds
talspråk t.. ex. i paradiset) ansågs ursprungligen heligt. Övriga tungomål
ansågos hava uppstått ~åsom ett straff vid "Bab els förbistring", Men grekiskan och latinet blevo sedan helgade genom nya t.estnmeutets avfattande
på grekiska, respektive inskriptionens på Jesu kors avfattande på latin.
Sid. 83 rad 25 fruchtsam =fruktbar. J h HALL V. aHst. s. 160 r. 17.
, 84 rad 14 o. f. Te Deum , Ven i san c te= lovsånger j jfr Sl' . psalm b.
n:r 263-272 j 132.
Sid. 84 rad J 6 Pastor oivitatis = staelens kyrkoherde.
84 rad 17 o. f. 2 Paralipomenon cap. 6 de oratione salmouis,
Benedietinnen = 2 Krön. 6 om Salomos bön ; välsi g ue.lseu.
-
149-
Sid . 84 rad 13 nedifrån . Frielsbönen j daglig bön vid kyrkklockans ljud:
"Födäue oss gudh så nadeliglt Fridh i wåra da~ar. Ty ingen är på iorderijk, T hen ofridh kan föl' taga Uthau tu allena". I Sachsens kyrkolag 152S
(Untenicht der visilatoren an die pfanherrn) hade r efo rmator e rua framhållit det önskvärda i att man lärde folket, "wie ein g ut kö stli ch ding
frid se i·' . De m ål a krigets olyckor och skändligheter och fortsätta: "Dariim \y
solt man go tt billich teglieb hitten, das er un s nicht mit dieser scharfen
ruten strafe." I exempelvis grevskapet Mansfelels kyrkaagenda 1580 upptagas en kyrkböu mot turken och fyra för fred. SEHL!NG I\irchenordn. I
s. 171 ; II s. 231. Fridsbönen ingick även i svensk a gudstjänsten och autydes här i Zebrocyuthii visitationsdekret § 9.
Sid. 103-109 [u.] g. f. und h. = [uuser] gnedigster Fiirst und HetT
, 104 s. f. g.= seine Fiirstliche Gnedigkeit
, 106 rad 2 Il. Alia gtc.= I stora städe r går man till väga p fi andra sätt.
, 110 rad . 6 Assumptionis Marie = Marias himmelsfärd (firad 15
aug. i katol ska kyrkan)
Sid. 111 r. 12. Leupold var selcretera t·e vid ett flertal kyrkovisitation ee
i J[ecklenburg und er 1540- och 1550-talen.
Sid. 111 r. 13 o. f. Visitationsstadgan, som för~ta gången tl'yclcts hos·
SEHLIN G , har till överskrift: "Die Visitatore s vom .i\fei~suis chen h e is hab en
b ei allen und jed en pfarherru, die sie visitirt, na chfolgeucl e verordnung.
gethan , die sie auch, wofern sie nu serm guädigsten churfiirsten und h ~ tT e lli
ge felligk, dureh eiu general-ausBchreiben nothwendi g zu verbessern erachten" .
Sid. lJ l o. f . gr. = g roscheu.
, 112 rad 3 pöu = poena, straff, bot.
, 113 1'. 14 e. c. f. g.= li:UI'er churfiirstlichen Gnedigkeit (genitiv
till allmänna påbud].
S. 114 aktst. 12: olof!igh lääsnin g- = att ·•Jäsa bort" sjukdomar, "förgöra" lcreatur ellet· att pa andra sätt vilja genom Guds eller dj iivulens
akallande få andm att tro att man ägd e en övernaturlig förm åga; m.= mark er j - stielancl es etc., i förbud h = förutan föregånget skriftermål
(bikt med katekesförhör), respektive emot kyrkoherdens eller domkapitlets
förbud. Jfr här 1614 års proststadga § 22 ; - mööhenkningh = lcön slig för bindelse med fli cka emot hennes vilja, jfr 2 Mos. 22: 16 o. f, 5 Mos . 22:28
o. f.; - omgår medh then, so m ät· satt i band h honom till styrkel se= den
som umgås med el en offentligen bannlyste för att dymedel st stärka honom
i hans halsstarrighet mot den Helige and e och hans heliga lcyrka; - hufwndh etc. = den so m au stiftat mened; -·för b~nsmåhl =för sådant brott,
so m föranlett ban u; fåfen gt tnal =prat, skvaller, nyhetsförmedling. · I
1629 års synodalstadga (§ X), som kommer att avtryckas i en följande
vol ym, kallar Itudbeckins det att på kyrkievallen göra _ett Sqvallertorgh.
S icl . 114 r. 9 afradh =avg ift för arrende
, 117 rad 14 Enkelt hor= könslig förbindelse mellan en gift och
en ogift. Dubb elt hor = el: o mellan två gifta som ej äro förmälda med
varaudra. Boleri , lönskal äge= cl:o mellan två ogifta.
-
150-
Sid. 117 r. 15 u. utgöra sin Rättighet = betala sin skatt.
, 117 r. D n., sid. 118 r. J tienst, Tijdegät·d =gudstjänst.. Interdikt~
ådömes alltså församliugen i luthersk tid. Trots motsatta påståenden skeeldesådant ofta i de sträugare styrda stiften - vilket är ytterligare ett stöd
för teorien, alt gammallutherdomen var mycket olik den unge Luthers
intentioner och starkt besläktad med äldre tidevarv. Om intereliktet jfr·
här s. 83, 84.
. 'id. 119 § 22, 23. Jfr här aktstycket 12 slu tet. Lil,het med 1554 ars~
stadgar jfr bär i kommentar en sid. 97.
Sid. 119 r. 9 n. Anno 1641 etc.= År 1641 den 21 febr. vi siteraLleHans flögvördighet Herr Ärkebiskopen i Rimbo församling , dit även Hu sby-Skederid och Fastads församling kallals att närvara.
Sid. 119 r. 6 n. Visitatiouem ..... quarum =Högvördige Hen Ärkebiskopen inledde visitationen med [att redogöra för l mätmiakornas ställning: l. före syndafallet: 2. under och 3. efter detsamma; 4. hurusom deupprättades och Kristu s planterade s in vingård på jorden, - något som.
just belyses av evange li ~t för denna söndag, elen 7:de e fter Epifania. Därefter började han själva det kateketiska förhöret , varunder han gav några.
frågor. Bland dessa:
Sicl . 120 § l R. D. A. = Reverendissimus Dominus Archiepiscopn s~
Hans Högvördighet Herr Arkebiskopen.
Sicl. 120 § 3 bemerkelse = innebörd.
120 § 4 komma till [doop och] Christeudom =döpas
, 120 § 5 admitteras= släppas fram till
, 120 § 6 Absolntiouis Oordning= ordning elle r sätt för meddelande al' förlåtelse. - Kyrkan g av därvid tillgift dels för den "förargelse"
syndaren åstadkommit i församliugeu , dels, å Guds vägnar, för den synd
han begått mot Gud. Hon stödde sig därvid på t. ex. :Mfltt. 16: Hl; 18: 18 ;.
Lnk. 17:1-2. Den katol ska kyrkan drev tollmingen av dessa till en syudaförl åtelse- och avlatslära, som kan kallas obiblisk blott - på sin höjd i sina allra svåraste ensidigheter och överdrifter. Gammalprotestantismen
stod ej denna mer ell er mindre på bibeln och i syunerhet på gamla testamentets botgöring g rundad e födåtelselät·a så fjärran som man i senaretid er t.yckes hava föreställt sig. J oh. RndlJe ckius har prisats såsom den
svenska lutherdomens främste och hans b!ld har på vårt nya riksdagshu s.
ställts såsom vore han vår hitherska kyrkas mest representative man och.
berömvärdaste ledare. T. ex. bans och andras listor på kyrkliga synclaböter·
motivera ordet "syndapengar" ; "avlat" torde måugen då hava täukt på
med bitterhet. De och många hans hemska domslut tala sitt hittills föga be-aktade språk. Det är värt at.t lägga märl(e lill alt vål' llyrkas gammal -te stamentligt, gammalkatolskt och katolskt fä1·gad e domar oc h )(yrkopolitik.
t1aglig eu och uppeubarligen stt·edo mot Jesu nytestamentlighet och mot kyr-kans bibelutläggningar å predikstolen. Kyrkans verkliga ledare ställde d et
så . Del bör beaktas exempelvis i å r, då 400-årsminn et av en lu th ersk
-
161-
reformation i Sverige skall firas. Dubbelbeteckningen av O texteu är en
händelse, som skall knuna se ut som en tanke.
Sid . 121 o. f. H. Htt = Hans Högvördigl1et.
, 121 r. 18 wällsignelse etc. jfr 5 :\Ios. 28 kap. - Ju extremo die~
etc. = på yttersta dagen ... ; Kommen , I min Faders välsignade! - De·
etc. = Om altarets flyttande.
Sic1. 121 r. 12 11. Visilatio etc. = Visitation i Estuna el en 24 febr. å
S:t i\fatthim dag, i nän·aro av Lo härads församling. -- Loco .... trausact is = Såsom inledning till visitation en i Estuna gav Högvördige Hen·
Arkebiskopeu en fram ställning av människornas lott i detta livet, i det han.
utgick från ordet hos lVIattens 11: [vers 28]: Kommen till mig. I al la etc.
Där hava vi att mädca två tiug : l. Hurudan människan är, näwligen belastad med synd (Ps. 38), vilken drager henne ned i avgrunden . Upp. 21
[: 8J. Vidare får hon utstå vedermödor, och det icke blott den ogudaktigeutan även elen fromme (J er. nO); 11. Huru Gud är sinnad gentemot människan, el. v. s. mild och barmhärtig, så alt han vill väcka till nytt liv oclb
skänka mäuuisl(ornas själar frid. Saclan de tta g enomgåtts,
Sicl. 122 r. 16 fönvarade R. D. A = förmanade (å tvarnade) Haus Högvördighet Herr Arkebiskopeu
Sicl . 123 r. 3, 4 Dn . etc .... en casum =Herr prosten ... ett rättsfall
, 124 r. 17 Arhn, måhända= det äldre Al'll, Arui, Arne. Jfr E. H.
LIND Norsk-lsläudska dopnamn ock fingerade namn hån medeltideu. Upps.
1905- 1915. Doceut H . PLEIJEL har h jälpt mig "läsa" orde t Arhn.
Sicl 124 r. 10 u. Pro Exorclio . ... Esa 5 =luna n han skred till verket,.
gav Högvördige Hen Arkebiskopen först en framställnin g av orsakeu till
att Gud skapat människan full ständigt helig, rältrådig och fullkomlig, till
haus eget beläte, för att han så skulle för skaffa sig eu kyrka på jorden.
- Därefter talade han om människornas aYVikel se och avfall från det goda
tiJl det onda, Jesajfl 5.
Sid. 125 § 2 Catherismi etc. = det gagnet man i olil(a hänseenden.
hat· av att äga katekeskunskap.
Sid. 126 § 7 aff obyttan deel = ur oskiftat bo.
, 127 r. 3 In prooemio ..... qu restiones = ~ en inledning p åvi sad e·
Högvön1ige Herr Ärkebiskopen, hurusom människan heslår av tvenn e delar,
nämligeu själ och kropp enligt ordet i l Mose bok 2 (: 7]: "Herreu Gud
danade mänuislcan av stoft från jorden'1; vidare att vardera cl eleu behöve-r·
sin näring, så att hopp en får sin lekamliga från jorden och själen sin.
and lig a nv Gud euligt Kristi Pget vittnesbörd i l\Iatt. 4. Huru denna andliga spis skall vinnas, lär oss Kristus själv i i\'Iatt. ,6, men hur obenägen
människan är att söka den, har evangeliet på 8;de söndag en efter Epifnnia
åda g alagt för alla och envar. Efter dessa och övriga inledniugsord började han med frågorna.
Sid. 127. Tnrpe etc. = Det är skam för en lärare, om hans eget fel-steg anklagar honom.
Sid. 128 r. 9 omitterade = försummade, underläto.
-- 152 Sid. 1.~8 r. 17 l .-\.rt.. =en li gt första arti k eln i katekesen.
, 128 r. 18 Co ufessio = sy ndab eltä un else
, 128 r. 10 u . Dent. = Deuterouomium, 5 Mo se bok.
, 128 r. 7 u. me e rbe.te =merbemälte
, 129 r. 6 bd= benä mnd
129 r . 7 T :or= tunno r
" 129 r. 15 u. kasikeklätlhe = tyg ti ll finare k vinnodräkt
" H!O r. 11 ähreutzmau =böneman
" J 30 r . 13, 12 u . fil z, troli g hen = sin·apa, troget.
" 130 r. lO n. Co nciouator Aulicus o= bus-, familje-, slottspräst.
" 130 r. 8 u. Sacell auiam etc. = kommini stratur e ller klockarbe"
fattni ng.
Sid. 131 r. l o. f. oo nvoca1is . . . Not'lali eusibus = till v ilk en visitation
äve n inv ånama i :Norrtälje kallats. - Exo rtlinm . .. .. Sap . l. et 2. = Högvördi ge H etT Al'lteb iskopeu h ö ll såso m inledning en betraktelse över huru
människan f å r röna : 1. Gn els ou tsägli ga barmh ä rti g het, so m ban geuast
f rån männi skans skap else har bevisat i el en största h eli g h et., r ät tfärdig h et
och fullkomlighet ti ll evigt li v [=för att bereda människan evigt liv (?)];
2. Djävulens vilda hat, Visheten l och 2.
Sicl. 131 I', Il Pighor etc. Här åsyftas katekesgudstjiinsterna eller åtminstone katekesförhören. Pigho r =flickor.
S icl . L31 r. 8 u. ~ihi l ... Catellis = Ka sten icke det h eli ga åt hundarna!
[.\Iatt. 7: 6.]
Sicl. 132 Filinm =son. Salarium = lön
, 132 r. l Sao rarinm =k apell, helgedom, här: altare. Vid riksda gen fa t tades k ort där efter beslut i likhet h ärm e d.
S icl . 133 r. 3. Bibliotekarien D:r B. MäLLER hat· hjälpt mig tolka
ordet Goth sc hal cns .
Sicl . 133 r. 4 informator etc. = lärare n i elen lärda barndomsskolan.
, 133 r . o, 6 anseclt; Salarin ru anger ad t = honorerad; lön öka el
, 133 r. 7 lägenhett = ti llfälle, m öj lig h et
, 133 r. 14 n. fö 1·sedt. =gift.
, 133 r . 11 n. Loco Exordi i ..... du cens =, 'åsom inl ed nin g förklarade Högvö rdi ge H en· Arkebiskopen ordet ho s J esaja 65 [: 2]: "Hela.
dagen har jag uträ ckt mina händer till ett gensträvigt fol k". Härvidl edd e
han uppmärksamheten på I. Huru Gud har omso rg om alla männi skors.
frälsning i\Iatt. 11; II. Hu ru som människan gente mot Gu d l. är upp st ud sig;.
2. va ndrat· a ) i mänskli ga , förvända tankar; b ) p å el e n breda väg, som
l eeler till fördärvet.
Sid. 135 r . 5 o. f. pnesente .,. mihi = i uärvar o av Riala försam lin g,
d en 7 mars år 1641 å elen sö nd ag-, d å bibeltexten Vat· lllig [e n bergfast.
boningl predikas. [Ps. 71: 3; i d en latinsk a bihe l11 pplagan Vulgata, varifrån
dessa textens begyn u elseor cl äro hämtad e, Ps. 70: 3. Dagen i fråga är fastlagssö nda gen, quinquages i ma, sjunde söndagen före påsk.] - Prooemium .. , .,
R e formanclo. = Högvördige Herr Ärkebiskop en ntgiok vid sit t inl e dnin gstal
-
153-
f rå n or saken till Gud s Sons människobliv else. Han Yisad e, att or saken Yar
tvåfaldig: han ville näm ligen l. Lära oss allt, so m är nödvändigt för frälsnin g; 2. F r älsa oss från all synd (M att. 1). Sitt prästerliga ämbete fullg jorde l{ristus på ett trefaldigt sätt, nämli gen geno m att: l. predika, 2.
anklaga, 3. förbättra.
S icl. 135 r. 14 u . stegh luk au =en mindre dörr infälld i d en stllra
port, som ledde ut från kyrkogå rd en.
Sicl . 136 r. 7 Pro exorcl io .. , Act 20 =Såsom inledning till visitationen
på Värmdö visade Högvördige Herr Arkebis lwpen, att visitation er icke äro
uppfunna av mä nni sko r utan av Gud, att d e överlåtits åt lärare och att de
varit brukli ga i a ll a tid er, enli gt orden ho s Jer. 23, H es. 3, Apostla.gärn. 20.
Sicl. 137 r. 3 om Fu tm·is = om framtiden , varvid djävulen in spirerade
h enn e. Pastor sammanb l andade tydligtvis h en n es folkfromhet (jfr h ä r s . 45
not 1 b) med d et h e dni ska uecläi·vcla cla g väljancl et. Detta om dj äv ul ens inspi 1·era ncle ve rk sam h et jfr Paulini uttalande om den besatta fli ck an i Kumla .
D enna jämförel se har påpekats av D:r SVEN BERG i Sven ska akadem iens
-ordboks r edaktion.
Sicl. 137 r. 9 N.= nämligen
, 137 r. 15 Siqu id em .. . damnat. =Efter so m Gud icke ä r bunden
-av nådemedl en utan har bundit oss vid d em , så hli vi icke fö 1·dömda för·d enskull , att vi gå miste om dem, utan därest vi förakta dem.
Sid . 138 r. 20 om Respondentibus etc.= om dem som skola försvara
ieserna i närmast kommande prästmöte
Sid. 138 r. 10 11. Revere nclj. osv. = Utd rag- ur Han s Högvö rdig h et
Biskop Zebra sy n thiu s' visitat.ionsbetänkancle, till av hj älpand e av missförh åll anden inom kyrkan. I maj månad 1641 under visitation i Närke. Serovenient.ja osv.= Sen cmlwmst. l. A ngåe nd e sen ankomst till gudstjänsterna, sä rskilt uneler h elgelagar; försam lingarna ha kommit över en s om
-den bestämmelsen , att gudstjänsterna skola börja k lockan åtta, även om
-man påstår, att man h ar för lång väg. Därför skola nr uppsättas, so m
verkligen gå rätt.
Sid. 139 § 2 ila= så ock ; prive r at =beröva d ; Pronunciatione etc.= till-säge lse fr å n prediksto len; Eolesiastic e = i kyrkan, inför kyrklig dom sto l.
S id . 139 § 3 di sso rd er =o likh et (oordning)
, 139 § 5 Co nfe ss io osv.= Bekänn elsen bör lä sas före m ässan.
, 139 § 6 sz (s cilicet) =elvs., nämligen , na tu rli g tvis
, 139 § 6 n oto rinm = upp enba rli gen b r otts li g t
, 140 ~ 7 psa lmu s Poenite ntialis =en botpsa lm ; en av Da v. Ps. 6
:32, 38, 51' 102, 130, 143.
Sicl. 140 ~ 9 Sub etc. =Under d et prästen stiger ned fr å n predikstolen,
S icl. 140
"
"
§ 9 P1·o Exitu =såso m utgångspsalm
140 § 10 Silen tio , juterstitio = tystnad, paus
14l § 11 Partes etc.·= katekesen s ln!Yudstycken; verba etc. =
-
lö4 -
= textorden i kat o~esen i Explicatio, verba cum ipsa explicatione =fö rklaringeu , med själva förklar ingen. Propon eras qu restiones = ham stälJas
f rågor i l\1inist ri =p rä stmän i Cap tu= med vederbörand es fattningsgåva ;
orrline =i [sådan] ordning.
S id. 141 § 12 Sz, sc ilicet = Yidare ; post etc. = eft er evangeliets upp·
läsande; aliquoties etc.= några gånger upprepa detsamma antingen ordagranL eller med andra [egna] ord.
Sid . 142 § 13 Pro etc. = I st. f. den ordinarie predikotexten . "Pre ·
dika'·' är uteglömt i följand e rad mellan "åhret," oclt "Ett". D et aner
införandet eller bibehållandel av katekespredikningar. Vid dessa a) upplästes ett katekesens huvud stycke samt på nytt ett elle r två sty cken däray:
b) utlade pdisten detta ell er dess a två stycken t. ex. enligt Luthers stora
.katekes; c) avslöt han denna barnpredikan med r eciterandet av 'Lnthers
li lla utläggning till dessa samma stycken; d) inövades och förhördes bamen
å dessa stycken samt - efterhand - även å d en lil la utläggningen dä t·av.
Sid. 142 § 16 agnitionern etc. = att lära ](ä nna sanningen och omvända sig.
Sid. 143 § 16 Conditionera = uppställa villkor; Prudens pastor= förstån dig, försiktig kydwherde; judicio =omdöme, sakkunskap, fackmässigrutin ; Simplicitatem =enfald igh et; i\Iinisterij =prästämbetets ; importans =
= vikt; assecuratio på dee Conditioner, som om Baptizandis, hä t· hardt =
= försäkran p å d e villkor, som om dopkandida te rna hät· omedelbart
Sid. 144 § XIX admonitionen til etc.= Förmaningen till nattvards·
gäste ma och församlingen
Sirl. 144 § XX verba institutiouis =instiftelseorden
, 145 § XXII Prrefationen = företalet, anmaningen (ti ll värdig nattvardsgång) j Gulligerar = in sam lar
Sicl . .145 § XXIII Skäl = förnuft; Excommunicera s etc.= bannlysas
medelst det lilla bannet j ordiuantijs etc.= de [(yrkliga stadgandena, kyrkolagen; til schrih1·it : torde åsyftas tilscrift e. d. Tilscrift betydde do ck i tidiga re svenska närmast tillägnan, dedikation .
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid .
Förorcl. i\Ied exkurser om lekmannaförpliktelser och om g ammallutherska särdrag .. .. . ..... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
f:>
FÖRSTA AVDELNINGEN.
l)
2)
3)
4)
:5, 6)
7)
8)
9)
Bot oc h straff i allmänhet samt "process'' och åte rintagning i
synnerhet .. . ..... ... ....... . . . . ........... . . ... . ...... . .
Kommentar
Ur ClemP ns Alexandrinns: Paidagogos; i övet·sättning från grekiskan..................... . .................... . .......
Ur Didascalia ; i översättning från latinet . . . . . ..... . .. . .. .. .. .
Bannlysnin gsformel. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ....... .. .
a) Forma i Wittenbergs kon sistor i al kon stitutioner 1542 ..... .. .
b) Samma formulär i t idig svensk översättning .............. .
Botoi'Clning efter " barnföl'11vävning·" ....... . . . .. . .. .. ... . .... .
Förböner vid återintagningsakter ... . . .. . . .. ... ......... .... .
5) Bön efter "barnförkvävning" . ...•...... . .. .. ....... ...•..
6) ,
,
annan grov synd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..... .
P. Juu sten "Commonefactio d e m o!lo publicre preniteutire, ad
D:nos Pas to res in Bot hnia haiJi tau t es tr ansmissa :" - i översättning hån latinet.......... .. ... . .. . ............... . . .
Tempelreningsakt efter interdikt ·1590 .. ... ....... ....... . ... .
[J . W . Giitht·reus] De Disciplin a Ecclesiastica Observati ones; i
övet•sättuiug fl' ån latinet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
30
GO
G7
76
76
76
77
79
7H
80
83
85
ANDRA AVDELNINGEN.
Visitationsacta.
94
Komm entar ... . . ... . . . ....... . · ... ·············· · · · · · · · · · · 94
10. Processus visitationis [i i\leckleuburg 1552] ........... . ...... . l03
~ 1.
[Visitationsstatuter i i\Ieisseuområdet 1574, 1575 :] Die Visitatores
vom 1\feissnischen kreis haben ... na chfo lgende verordnuug
gethan . . . . . .. . ...... . . ....... . ... . .. . .......... . ...... . 111
Sid.
Jt2, 13. [Svenska förord nin gar om y[sitalioner och 1Jestraffningar, al'fatlade under årtiondena fö re eller efter å t· 1600] ......... .
12. Th etta är Bansakande på Prostelin gh . . . . . ..............
13. Pr repositi provin cialls kall; med bifo ga de stadgauden: Thetta
är Hansakande På Probstingh . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14. Ärkehisl<Op Paulini visitationer i Hoslagen 1641 .... .. ........
15. Reverenclj. Episcopj. Zebrasynlhij . i\Ieclilatio visitatoria . 1641 ..
114
114
115
119
138
nmärkn ingar och tillägg til l denna första volym . . ..... . . . .. . ..... . 147