Öppna dokument - Medelhavsseglarna
Transcription
Öppna dokument - Medelhavsseglarna
ODYSSÉ SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4/2014 Atlanticas båtförsäkring i Europa! Förutom det som ingår i vår båtförsäkring får du genom Europatillägget: • En försäkring som täcker hela EU/EES området och Tunisien • Valfri hemmahamn inom EU/EES • Svensk kundtjänst och skadereglering • Transport av båt ingår både på land och via båt Detta är en bra försäkring för dig som vill ta båten utanför Sverige och dessutom till en rimlig premie Din båt – vårt gemensamma intresse! Läs mer på vår hemsida www.atlantica.se • Kundtjänst 0200-27 27 27, utanför Sverige ringer du +46 8 56 206 780 LEDARE December 2014 ODYSSÉ SVENSKA KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE — nr 4/2014 Sommaren är kort Man säger ju att segling i Medelhavet till stor del består av motorgång. Antingen blåser det för mycket eller – inte alls. M en sällan har sommaren bjudit på så fina seglatser med sköna, lagom kraftiga, vindar som i år. Flera gånger har vi ombord på Thalassa förlängt etapperna bara för att seglingen varit så fantastisk. Vi ville bara segla längre och längre och längre. Kändes som om vår båt njöt av att sträcka ut på långa distanser. Precis som i Sverige har sommaren i Medelhavet bjudit på blandad väderlek. Sudden storms har dykt upp. Kraftiga åskväder och veritabla skyfall har dragit fram. Någon natt höll vi vakt i sittbrunnen. Risk för draggande grannbåtar eller att själva dragga gjorde att det kändes tryggast. När höstrusket och vintern nu omger oss är det mest det varma, soliga och sköna vi plockar fram ur minnets arkiv. Vi har ju verkligen njutit av sommaren. Kroatien har en underbar kustlinje att utforska. De avgiftsbelagda bojarna har blivit något fler de senaste åren men det är fortfarande relativt enkelt att hitta gratis ankring i fina vikar. Större öar erbjuder möjlighet till spännande utflykter med cykel, vespa eller hyrbil. Eller till fots. Intressanta museer för arkeologi, fiske, skulpturer och annat inbjuder till besök. Naturen med vattenfall, saltvattensjöar och naturparker lockar. Runt omkring växer oliver, rosmarin, kapris, vindruvor, granatäpplen och lavendel – ja, mycket finns det att titta på och njuta av. Och de flesta kroater är mycket vänliga och gästfria. Mysigt är det också att få uppleva seglingen med riktigt unga besättningar. En liten 3 ½-årings glädje över äventyren till havs smittar snabbt av sig till oss vuxna. Att upptäcka fiskar runt båten, att spana efter delfiner, att simma fram till ankarkättingen och titta ned mot ankaret på botten, att lära sig konsten att hålla i sig ordentligt när båten gungar i vågorna. Och självklart är det viktigt att kontrollera om piratflaggan under spridarna sitter som den ska när man som liten piratkapten själv hissat den. Sommaren är också ”kort”, fotografiska minnen. Har du någon särskilt lyckad bild att dela med dig av – gör det! Nu öppnar Odyssé en särskild avdelning för enstaka knäpp från semesterseglatsen. Se klubbsidorna! Visst är det ljuvligt att kunna plocka fram bildminnen från sommarens seglingar och bara njuta. Och börja längta tills nästa säsong! I vinter erbjuder våra regioner Syd, Väst och Ost träffar och Kasta-Loss-kurser. Information finner du på våra klubbsidor samt på webben. Hoppas att vi får se just dig på träffarna. Uppmärksamma även uppropet från vår regionansvarige i Norr! Vi välkomnar fler att ställa upp i det roliga arbetet att vidareutveckla Medelhavsseglarna. Kontakta oss i styrelsen! Maja på svaj i Milnas hamn. Foto: Nina Brodd INNEHÅLL NR 4/2014 3 Östra Anatolien 8 Maja i Kroatien 11 När resvägen blir målet 14Marinavardag 16 Så kom Windra hem 22 Den perfekta kanalbåten Fasta rubriker 26Signalstället 29Båtjuridik 30Klubbnytt 33Sjöboden Med soliga och varma hälsningar, Nina Brodd Ordförande, [email protected] ODYSSÉ utges av Svenska Kryssarklubbens Medelhavsseglare ANSVARIG UTGIVARE Hugo Tiberg, tel: 08-754 15 04 REDAKTÖR Björn Hansson, [email protected], tel: 0515-404 31, 0730-83 11 04 REPRO, TRYCK OCH BOKBINDERI IKEKO AB, Göteborg Certifierade enligt ISO 14001, ISO 9001, Nordisk miljömärkning (Svanen), FSC samt certifierad grafisk produktion. ÖMÄRK ILJ T M LAYOUT Jonas Arvidsson, [email protected], tel: 0300-298 38 ÖVRIGA I REDAKTIONEN Arne Nilsson, Eva-Britt Östlund, Nina Brodd, Ingegerd Alvbring och Elisabeth Gröndahl ANNONSER Annonsmaterial skickas till: [email protected]. Medlemmars privata annonser införs gratis en gång. REDAKTIONELLT MATERIAL Tidningen Odyssé är en medlemstidning. Åsikter i signerade artiklar är författarens och delas inte nödvändigtvis av redaktion eller styrelse. Upphovsrätten till insänt material är författarens. Insändandet innebär i sig ett tillstånd för redaktionen att publicera i såväl den tryckta som den digitala versionen av Odyssé samt på föreningens webbplats. Vi vill helst ha material som inte tidigare publicerats. Texter skickas till [email protected] Texter skickas i formatet Microsoft Word med e-post. Signatur accepteras men insänt material skall vara försett med för- och efternamn, telefon och adress. Bildtext skall skrivas för varje bild med referens till respektive bildfil och med angivande av fotografens för- och efternamn. Glöm inte att också bifoga textförslag till personruta och bild till denna. Bilder skickas till [email protected] Helst ser vi att bilderna är digitala. De bör ha formatet jpg och vara så lite komprimerade som möjligt, med tillräckligt många pixlar för att medge tryck med upplösningen 300 dpi. Detta innebär ungefär: Helsida = 3700 x 2460 pixlar Halvsida = 2592 x 1944 pixlar Kvartssida = 1600 x 1200 pixlar Vi klarar även analoga bilder, men hör i så fall av dig till redaktionen för anvisningar. www.medelhav.se UTGIVNINGSPLAN FÖR ODYSSÉ v10, v18, v 40, v49 Material skall vara redaktionen tillhanda senast sex veckor före utgivning. PRENUMERATION Icke medlemmar inom Sverige 248 kr/år, utomlands 300 kr/år. [email protected] KANSLI FÖR MEDLEMSÄRENDEN SXK-Med, Box 1189, 131 27 Nacka Maria Fasth, 08-4482882, [email protected] ODYSSÉ – nr 4, december 2014 1 F Ö R S T K L A SS I G FÖRSÄKRING FÖR MEDELHAVET I SAMARBETE MED SVENSK A KRYSSARKLUBBENS MEDELHAVSSEGLARE I ÖVER 20 ÅR V I V E T VA D S O M K R ÄV S 2 Mariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected] Göteborg +46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com ODYSSÉ – nr 4, december 2014 Östra Anatolien – en resa utan Prima Donna TEXT OCH BILD: LISBETH OCH HANS FRIDÉN Slottet Van. I bakgrunden skymtar staden. Vi hämtades med buss klockan fem på morgonen på Marmaris Yacht Marina för att åka till Izmir. Efter två timmars flyg till Gaziantep är vi inte mer än femsex mil från den syriska gränsen. Där byter vi återigen till buss. V i hade sju spännande dagar framför oss, en lång bussfärd till ett totalt annorlunda Turkiet ett par hundra mil bort till det nordöstra hörnet, inte långt från Georgien och Armenien. Efter staden Dogubeyazit passerar vi väldigt nära gränsen till Iran. Vårt sista bussmål är Kars 1 900 meter över havet. Staden har ett ganska bistert klimat. Sommaren brukar vara i högst två månader; vintern är lång och kall. Däremellan rikliga regn som ställer till med mycket vatten på gatorna. Efter en skumpig nedfärd landade vi vid middagstid i Gaziantep. Flygplatserna i Turkiet är oftast nybyggda, luftiga och eleganta. Bussresan började med lunch på en trevlig restaurang med Kebab som specialitet, bara en rätt varje dag som alla fick äta. Räddad mosaik Innan vi körde från stan besökte vi Zeugma museum med mycket vacker vägg- och golv- mosaik som räddats undan vattenmassorna när den stora Atatürkdammen i floden Eufrat byggdes. Mosaiken har fortfarande kvar de vackra färgerna. Det är häftigt att se hur små de olika bitarna är. Dagens sista etapp bar upp i bergen förbi staden Kahta till ett vackert beläget hotell. Det var som att förflytta sig upp i Alperna. Vår minibuss kunde med nöd tas sig upp för de brantaste partierna. En ny buss anlän- I Zeugma Museum finns vacker vägg- och golvmosaik med väl bevarade färger. Minibussgrupp Ove och Christina Allerby på Najaden Nymf, hemmahamn på Amundön i Göteborg, kompletterar den svenska delen av sällskapet. Vi var 14 personer, en liten och bra grupp, lagom för en av de turkiska minibussarna. Några var bekanta från resan till Kappadokien förra hösten. Till exempel hade vi samma duktiga guide, Tas, väldigt kunnig i Turkiets historia och oerhört hjälpsam. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 3 Romersk bro över Eufrat Efter nedfärden kom vi till Gerger nära byn Oymakli, ett slott med ursprung runt 200 f Kr. Det användes också under ottomanska perioden. Omgivet av starka murar har det funnits en moské, affärer, bostadshus och vattencisterner. Vid foten av det antika Arsemia, sex mil från Adiyamen, finns det en fin relief av Herkules som hälsar på Commagenekungen Mitridate. Vid sidan om reliefen finns en stor grekisk inskription i berget, den största i Anatolien. Vi åkte sedan till en gammal romersk bro, Cendere, över Eufrat. Den byggdes av en romersk legion på 200-talet efter Kristus. Nu är floden reglerad. Det var inte mycket vatten som rann där. Huvudet från statyn av kung Antiochus I på västra terrassen av hans mausoleum på berget Nemrud i östra Turkiet. de sent på natten med ny förare och kändes som en ny och bättre värld. Den rymde lika många men var mycket rymligare. På hotel Euphrats sköna terrass kunde vi avnjuta en fin morgon med frukost och utsikt över de solbelysta bergen och dalen. Antiochos mausoleum Vi började med att åka upp på berget Nemrud. På toppen finns, vad man tror, ett mausoleum över kung Antiochos I. Han vaktas av stora stenfigurer uppradade i väster och öster på varsin terrass. I dag står huvudena nedanför själva kroppen i den ordning man tror att de stått. Platsen är upptagen på världsarvslistan och har en fantastisk utsikt över det bergiga landskapet. Själva mausoleet är en konisk jättehög av mindre stenar som bildar toppen av berget. Vilket kneg det måste ha varit att bygga detta 2 100 meter över havet! Att promenera upp till platsen för statyerna, 450 trappsteg, var lite kyligt men väl uppe värmde solen skönt. Flåset kunde varit något bättre. Det var gott med lite turkiskt thé vid återkomsten ner till bussen. Primitivt men problemfritt Via en nyare bro över Eufrat kom vi till ett färjeläge för vidare färd mot Diyarbakir. Dammbyggena har ändrat flodens utseende till ett stort insjöområde. Färjan var något primitiv men vi kom över utan problem. På andra sidan byggs en ny stor pelarbro som skall ersätta färjan. Framme i Diyarbakir inkvarterades vi på en Karavan Saray, sedan 1500-talet härbärge för kamelkaravaner från Mongoliet till Turkiet. Kamelerna fick hålla till på bottenplanet medan dess herrar fick bo på en trappa upp. I dag är det ett fyrstjärnigt hotell med lite annorlunda rum med väldigt låga dörrar och höga trösklar. Trapporna hade väldigt höga steg. En vacker innergård omgärdades av en altangång runt om. Ett spännande ställe med mycket historia. Heldag i Diyarbakir Diyarbakir har 900 000 invånare och är känd för sin smugglande befolkning som lever sitt eget liv utanför myndigheternas kontroll. Betala skatt är ingen populär syssla och att få kvitto från en restaurang eller affär funkar inte. Svenska UD har åsikter om säkerheten när man rör sig i staden. Men det var ingen större fara i den gamla stadsdelen som om- Resterna av statyerna på mausoleets östra terrass på berget Nemrud. 4 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 Vid foten av det antika Arsemia hälsar reliefen av Herkules på Commagenekungen Mitridate (t v). gärdas av en fem kilometer lång mur. Det går nästan att promenera runt på muren. Området kring floden Tigris, som rinner genom Diyarbakir, är väldigt grönt och frodigt. Mellan floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak låg en gång det antika Babylon. Vi var inne i både moskéer och kyrkor, ortodoxa och armeniska. Den stora moskén i centrum har tidigare varit bysantinsk kyrka men när det ottomanska riket bildades blev det en moské. Den var som vanligt mycket vacker inuti. Här var det strikt klädkod, herrar var tvungna att ha långa byxor, damerna långa kjolar. Trevligt vattenhål I en basar med livlig kommers fanns allt från fiskstånd till mekaniska verkstäder i en trivsam blandning. Ett trevligt vattenhål var Hasan Pasa Hani, ett handelshus som uppfördes under 1500-talet och används än i dag, med caféer och affärer i flera våningar, både på in- och utsidan. Fasaden är häftig med svart basalt och friser av vit kalksten. Diyarbakir uppvisar ett brokigt stadsliv med hög ljudvolym. Människorna är vänliga och vi betraktades med nyfikenhet. Det innersta av den gamla stadsdelen höll på att restaureras. Vi blev insläppta i en gammal kyrka/moské. Den stora moskén i Diyarbakir. Handelshuset Hasan Pasa Hani uppfördes under 1500-talet och används fortfarande. Vi övernattade på Karavan Saray igen. Det skulle bjudas upp till förlovningsfest på innergården; vi trodde först det var bröllop. Vi blev lite snopet hänvisade till baksidan där poolen låg. Där firade samtidigt en massa flickor sin skolavslutning av skolgången, troligen någon form av studentexamen. Det var mycket dans med såväl inhemsk som modern internationell dansmusik. Vi satt uppe länge på balkongen och tittade på danserna under den turkisk-kurdiska förlovningsfesten. Färgrikt och festligt. Kanske lite enahanda med all ringdans som ser väldigt lika ut men nog har olika innebörd. Mot Vansjön En lång dags färd skulle ta oss mot Vansjön. När vi försökte lämna Diyarbakir körde vi fel i de äldsta delarna där det var trångt om utrymmet – även för vår lilla buss. Inte ens en Navigator kunde hjälpa oss. Vi fick ta samma väg tillbaka för att hitta ut ur staden på lite större gator. Innan vi kom rätt hann vi besöka stadsmuren och en gammal antik bro över Tigris. Första stoppet skulle bli ytterligare en gammal bro, Malabadi, från den ottomanska eran. Bron låg vid ett stort dammbygge efter staden Silvan. Här sjunger traktens pojkar och berättar om bron. Så fort vi stannat hoppade dom in och började sin show som dom ville ha pengar för. Ottomanska Malabadibron nära staden Silvan. Förlovningsfest på hotel Karavan Sarray Hotel i Diyarbakir. Jättevulkan På högre höjder förändrades landskapet markant. En jättelik vulkankrater vittnade om sitt utbrott för årtusenden sedan. Det hade haft flera olika utlopp och spridit lavastenar över ett enormt område. Vi åt lunch i Bitlis på 1 400 meters höjd. Här kan det vara riktigt kallt om vintern. Överallt satt gubbar utanför caféer och restauranger eller bara på en stol på gatan. De njöt av sitt te. Kvinnor såg vi nästan inga. Bitlis hann vi inte se så mycket av, det var många mil kvar till Van och ibland togs vägen upp av fårahjordar. Det gällde att ta sig lugnt förbi. Vi gjorde också en utflykt till en vulkansjö, en strapatsrik färd på slingrande grusvägar upp mot toppen och ner i kratern. Vägen såg flera gånger ut att ta slut eller inte räcka till för bussen. På ett ställe pågick vägarbete; det såg ut att vara omöjligt att ta bussen förbi de båda stora lastbilarna. Vår chaufför gjorde ett strongt jobb och lotsade bussen genom sandhögarna. Här hade det varit bra med fyrhjulsdrift. Väl uppe på kanten av kratern hade vi en fantastisk utsikt. Handarbete på väg Nere vid de två sjöarna höll man på att lägga ny vägbeläggning med små kubiska stenar. Hela vägbanan var uppriven. Vägarbetarna satt i gruset och la sten för sten, enligt arbetsledaren 75-100 meter om dan. Vi fick promenera en halvtimma. Tyvärr var solen på väg ner över kraterkanten så vi missade det vackra färgspelet i sjön. På tillbakavägen mot Vansjön hjälpte arbetsledaren, som fick lift, oss att hitta en bättre väg. Hela vägen ner var ett stort vägbygge mer eller mindre färdigt. Nästan nere passerade vi ett liftsystem till en skidanläggning. Det var mörkt när vi äntligen kom fram till Van. Saltare än havet Vansjön har ett intensivt blått vatten som speglar de omgivande bergen, en del över 4 000 meter höga med snö på topparna. Sjön är flera gånger större än Genevesjön och saltare än havet. Det sägs att traktens innevånare inte behöver tvål; sjön är så alkalisk. Nästa dag åkte vi söderut till en seldjukisk begravningsplats med ett litet mausoleum. Vi fick bland stenar och i det höga gräset se upp för en rätt så giftig huggorm. Allt gick väl. I en liten hamn bytte vi till båt för att ta oss ut till ön Akdamar. Där finns en berömd katedral, Heliga korsets kyrka, byggd på 900-talet. Armenien var det första land som officiellt anslöt sig till den kristna tron kring 300-talet efter Kristus. Kyrkan är inte speciellt stor men har vackra reliefer med bibliska motiv runt fa- Den ofärdiga vägen till kratersjöarna. Det tog en halvtimme att gå ner. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 5 Ett par av relieferna på Heliga korsets kyrka föreställer David och Goliat. Palatset Isak Pasa Sarayi, med utsikt över staden Dogubeyazit. Vid ett vattenfall några mil efter Van var det populärt att ta bilder av brudpar på en hängbro. Gatorna i Ani är intakta. Av de forna byggnaderna syns bara stenhögar. . ODYSSÉ – nr 4, december Sällskapsrummet i K-märkta ryska restaurangen2014 i Kars. 6 saden. Unika fresker pryder innerväggarna och kupolen. Efter 1915 har kyrkan blivit utsatt för vandalism men renoverats och är numera museum. Resterna av ett kloster finns kvar i närheten. Munkarna försvann från ön vid samma tid som vandalismen startade. Turbåtarna använder två små hamnar, i övrigt finns bara vacker natur. Det var skönt med en tur på sjön; det var redan ganska varmt. Svenskögd katt I Van besökte vi slottet, en massiv fortifikation byggd av stenblock eller huggen direkt ur berget under kungadömet Urartu 900-700 f Kr, det största i sitt slag. Borgen – som inte var försvar mot främmande makter utan mer för att kontrollera regionen – ger ett mäktigt intryck uppe på en höjd. I det platta landskapet nedanför finns resterna av den forna huvudstaden Tushpa. Flera folk har genom tiderna haft kontrollen. Vi anslöt oss till en grupp som skulle klättra upp för att få se uthuggna rum och gångar till övre delen. Där hade vi fin utsikt över Van och Vansjön. Man kunde skönja resterna av den antika hamnen strax under slottsberget. På väg tillbaka till hotellet fick vi se några av de berömda vankatterna. Var fjärde unge föds med ett gult och ett blått öga. Jodå, det är sant. Ottomanskt slott Första stopp nästa dag blev ett vackert vattenfall, osynligt från vägen. Dit kom stora sällskap i tutande bilar, brudpar som vallfärdade för fullkomlig lycka genom att bli fotograferade på hängbron eller på kanten vid fallen. I staden Dogubeyazit hade det regnat. Gatorna var leriga med massor av stora hål. Vi fortsatte upp mot Isak Pasa Sarayi, ett vackert ottomanskt palats från slutet av 1700-talet med blandade byggnadsstilar. Slottet låg vid en viktig väg för karavaner och har 306 vackra rum, flera stora salar, ett harem, männens bostäder, ett kök och en liten moské. Efter rundvandringen smakade det gott med pidé, turkisk pizza, på en nyöppnad restaurang, ”naturligt” placerad vid en mattfabrik. Givetvis köpte vi en liten matta. I bakgrunden såg vi den snötäckta toppen av det mäktiga berget Ararat. Noaks Ark museum På eftermiddagen åkte vi upp till Noaks Ark museum där man analyserat och tolkat spår i marken då arken efter syndafloden strandade på berget. Från museet hade vi också en bättre vy upp mot det vackra Mount Ararat och det mindre, Little Ararat. Över Iran hade himlen mörknat rejält men vi slapp resans första regn. Under nedfarten kunde vi se de milslånga köerna av lastbilar som ville in i Iran och kunde få vänta i dagar. Inget kul att vara chaffis. På höglandet med höjder på 2 000-2 300 meter passerade vi genom ett sällsamt och mestadels öde landskap, ibland med små byar och någon stad. Mängder av får strövade omkring. Det märktes att detta var ett, för turkarna, säkerhetsmässigt känsligt område. Vi körde genom flera vägspärrar med Jandarma, militärpolisen. Ibland vaktades de av pansarfordon. Vi passerade smidigt förbi. Även denna dag kom vi sent till hotellet. Det var kyligt i luften när vi steg ur bussen i Kars för väntande buffé. Bagraditisk kungastad Ruinstaden Ani ligger på gränsen till Armenien fem mil österut från Kars på en vindsvept gräsplatå utmed gränsfloden Korn. Staden innehåller viktiga lämningar av armenisk arkitektur, inklusive stadsmuren, som till vissa delar är intakt. År 961 blev Ani huvudstad för de bagraditiska kungarna av Armenien. Deras storhetstid inföll under kung Gagik I (9901020) och kallades då Staden med de tusen kyrkorna. Den plundrades av turkarna 1064 men återuppstod för att förstöras igen 300 år senare – av en jordbävning. Området att ströva kring på är jättestort. En i vår grupp blev hejdad av en 1,5 meter lång huggorm som snabbt ringlade förbi. Gatorna har kvar det mesta av sin stenbeläggning. Av byggnaderna finns bara stenhögar kvar. Kyrka-moské-katedral Den berömda Anikatekatedralen är fortfarande relativt intakt även om trumman som håller upp det koniska taket har rasat. Kyrkan grundades av kung Sinbat II mot slutet av 900-talet, blev sedan moské men återgick 1124 till kristen gudstjänst. Uppe från Menucehrmoskén ser man ruinen efter en bro som korsade Kornfloden. Den var byggd som ett enda 30 m långt valv över gränsen mellan Turkiet och Armenien. På väg tillbaka stannade vi vid en liten gård med ett par familjer. Byggnaderna såg primitiva ut för våra ögon. På marken låg mycket fårull. En kvinna bankade kraftigt på den med en lång pinne. Kanske var det för att ta bort skräp och ohyra. Nyfikna barn såg på oss med stora mörka ögon. Vi kunde inte annat än ge dem lite godis. Hjordar av hästar strövar fritt på de gröna vidderna mellan Ani och Kars, men övervakas av pojkar och män på små snabba hästar. Kulturlunch à la russe I Kars åt vi lunch på en gammal rysk restaurang. Ryssarna ockuperade stora delar av nordöstra Turkiet under början av 1900-talet. Restaurangen är ett kulturminne och får inte ändras eller målas om. Väggarna har gamla papperstapeter som saknar all färg. En del rum hade kvar möbler från den tiden. Maten var inspirerad av gammal rysk kokkonst. I en ostaffär fick vi se och provsmaka. Osten smakade bättre än den såg ut. Honungen var svår att låta bli att köpa. Det sista vi gjorde i Kars var att ta en rundtur i ösregn genom gamla staden och besöka Kars museum. Där fanns en gammal vävstol; mönstret på mattan är troligen kurdiskt eller armeniskt och kommer igen i dagens mattor. Regnet öste ner. Åskan mullrade. Vattnet forsade fram på de stenbelagda gatorna. Det var skönt att komma tillbaka till hotellet. De som valde att ändå ta en titt på staden såg något blöta ut vid återkomsten. Det var det enda regn vi upplevde under resan. Solen hade annars flödat varje dag. Vid kvällens middagsbuffé avtackades vår guide och vår chaufför, som verkligen gjort vår resa till ett fantastiskt minne. Hem till seglarlivet På morgonen flög vi tillbaka till Izmir med ett kort stopp i Ankara. Det är fantastiskt att se hur turkarna satsat på inrikesflyget. Terminalen i Kars var av allra modernaste slag för en så relativt liten stad. I Marmaris väntade Prima Donna som var alldeles röd av saharasand efter dåligt väder med stormvindar. Det var ändå skönt att komma tillbaka till seglarlivet. ⚓ LISBETH och HANS FRIDÉN seglar sin Najad 355 Prima Donna i Medelhavet sedan 2009. De gick utsidan av Europa ner till Portugal året före, och har sedan dess tillbringat fem à sex månader varje år med att sakta ta sig österut mot Turkiet där de sedan 2012 ligger hos Yat Marina i Marmaris. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 7 Vegaodyssén i Kroatien Höstterminen igång på Maja TEXT OCH BILD: JACOB ROMANO, ANDERS HANSANDER, PETTER och KALLE MOGENFELT – Tuff segling blir det nog, konstaterade Petter medan vi satt vid köksbordet på Ponza och begrundade vindprognosen för Tyrrenska havet. – Men vi ska nog kunna undvika det värsta om vi går nära kusten. V ad som låg framför oss var en etapp på 200 sjömil i sydostgående riktning mot Messinasundet. Den inkommande franska kallfront vi betraktade skulle enligt rapporterna snarast dra väster om Sicilien. Det skulle gå, tänkte vi. Kalle cafépluggar i Trogir, Kroatien. Runt tolvslaget natten mellan den 31 augusti och 1 september hivade vi alltså upp ankaret från Cala Feolas botten och lämnade bakom oss familjen Romano som tagit hand om och skämt bort oss under den senaste tiden. Ombord på båten fanns då bara kapten Petter och Kalle – Jacob skulle umgås lite med släkten på Ponza, Anders hade redan dagen före tagit en sväng hem till Sverige för att besöka sina nära och kära. Två veckor senare skulle vi mötas upp på nytt på Italiens östkust. Ändrade planer Som överenskommet satte vi inledningsvis kursen närmast rakt österut, mot Neapel, men det tog inte lång tid innan vi började ifrågasätta vår rutt. Längs hela kusten framför oss lystes beckmörkret gång på gång upp av ljungeld som hotade att ställa till med obehag och eventuellt problem för oss på vår illa åskledade skuta. Vi beslutade oss för att hellre ta oss an Aiolos’ ilska än Jupiters nyckfullhet och justerade vår kurs söderut. Vulkanön Stromboli, som behandlats ingående i en artikel i ett tidigare nummer av den här tidningen, föreföll nu vara ett lämpligt delmål före Messina. Blåst i aktern, blåst från ovan Morgonen påminde oss om var vi befann oss: Solen lyste upp majestätiska molnsalar på ett sådant sätt att det inte var svårt att förstå vad som fått greker som romare att tro sig leva övervakade av gudar. Mot slutet på förmiddagen dök små uppoch-nedvända koner upp bland molnen. Från vårt perspektiv blev de flesta just inte större än leksakspyramider men en av dem hade bestämt sig för att på smal och slingrande väg ta sig ända ner till vattenytan. Väl där inledde den en våldsam dans och reste för några minuter upp en veritabel trumpetsvamp av vatten innan den sakta drog sig tillbaka in i det lapptäcke från vilket den fötts. Vad beträffar de vindar som drev oss framåt trodde vi de nått sin kulmen på eftermiddagen då vågorna hunnit resa sig höga 8 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 nog för att ibland ge oss friska akterduschar. Vi seglade för stormfock och med två rev i storseglet. Då föll mörkret på nytt över oss. Kuling och lava Snart fick vi möte med två större fartyg som vi gjorde vårt bästa för att få en väderrapport av på vår trilskande VHF. På sprakande vägar fick vi höra att prognosen ändrats så till den grad att vi nu behövde ställa in oss på Beaufort 8 natten igenom. Det var tungt. Lyckligtvis hade vi fortfarande stabil läns, faktum var att vindriktningen knappt ändrades alls under hela överfarten. Under natten drog ständigt nya byar förbi och öste sina sprängfyllda regnkärl över den som hade olyckan att sitta vid rodret just då. Så såg vi den till slut: Långt borta i allt det svarta dök en liten rödglödande fläck upp ovan den horisont som inte gick att urskilja; rakt föröver låg den eldsprutande jätte vi satt vårt mål på och vi begrep den tacksamhet Odysseus måste känt för vulkanen den gången för så länge sedan då han själv seglade på samma vatten som vi, utan moderna tiders navigationsinstrument. Trötta men lyckliga gled vi slutligen, i gryningen, förbi Strombolis mytiska lavaflod för att ankra upp på öns östra sida, i gott skydd för den avtagande men ännu starka vinden. En storslagen etapp var till ända. Vi sov, sov och sov och tog oss sedan på fluktuerande vindar den korta resterande biten till det berömda italienska sundet. Jobbtider När vi nådde Messinasundet så hade vi mycket att bocka av från att-göra-listan. Det skulle bli flera dygn av ”arbetspass” fyllda med svordomar och irritation över, till exempel, impellrar som inte passar. När vi inte jobbade hade vi det dock riktigt trevligt vilket blev vår räddning. Först låg vi i Scilla precis utanför sundet där vi på grund av en full hamn fick lägga oss på en riktigt usel plats som fick båten att rycka fram och tillbaka. Först trodde vi inte att det skulle gå att stanna men tack vare otroligt hjälpsamma människor så gick det. De lånade ut en enorm fender, goda råd och verktyg när vi servade motorn. Pengar ville de inte ha, även hamnplatsen var gratis. När vi lämnade hamnen så gav vi dem två vinflaskor i ett försök att visa tacksamhet på italienskt vis. besöka där. Vi ville komma vidare och hade därmed planerat in en dag av ärenden och måsten men plötsligt var vi mitt i karusellen som ofrånkomligen drar igång när man möter Saverio. Saverio är en lokal kändis i Calabria och god vän med Rod Heikell som skriver pilotböcker. Han vinkade in oss i sin lilla gula bil och efter att ha åkt runt mellan båtaffärer så hamnade vi i hans garage med utsikt mot Messina. Han pratade och vi både drack och åt rikligt av de smakprov han ställde fram. Glada och salongsberusade så tackade vi ja till det mesta och bilen lastades med delikatesser. Väl tillbaka i båten kunde vi inte riktigt bestämma oss för om vi hade blivit lurade eller bara betalat en skälig summa för en rolig dag med taxi och annan service. Vi ryckte på axlarna och lossade förtöjningarna: nu gällde full fart emot de adriatiska böljorna. Återförening och dunder Två dygn senare blev besättningen fulltalig igen i staden Otranto efter att Jacob och Anders tagit sig dit med tåg från Rom. Maja låg där gratis, ensam en bit ut på vågbrytaren. Norrut verkade det åska oavbrutet. Så fort det blev mörkt såg man blixtarna. En tidig morgon drog ovädret in över oss och i vår utsatta position, ensamma med mast ute på vågbrytaren, kände vi att vi borde göra vad vi kunde för att skydda oss och gömde oss därför alla fyra i fören tills det värsta ovädret passerat. Vi vågade språnget Efter någon dag i Otranto var väderleksrapporterna bättre än tidigare. Från att ha garanterat åska och dåligt väder kunde vi nu med lite tur slippa det. Vi begav oss därför norrut mot Brindisi. På vägen skulle vi överväga att ta oss direkt över till Kroatien. Anders kände ett visst motstånd på grund av åskrisken men väderleksrapporterna berättade om goda vindar det närmsta dygnet som vi inte ville missa. Så vi lade om kursen och lämnade Italien. På vägen lyssnade vi på flera väderleksrapporter på radion och Anders ansikte visade en plågad min varje gång man mellan vindstyrkor och “Gale warnings” hörde “Thunderstorms”. De höll sig dock på avstånd och vindarna var bra. Välkomnande delfiner Morgonen därpå simmade några delfiner längs båten som ett välkomnande till Kroatien. Det var trevligt. Ett mindre trevligt välkomnande var det första kroatiska vädret vi fick uppleva. Det bestod av ett sådant där regn som, trots regnkläder, på en tiondels sekund tar en från torr, glad och varm till att känna sig som en genomblöt hund som står bunden utanför en affär. I inklareringshamnen Cavtat fick kapten Petter prata med olika myndigheter medan övriga i besättningen blev tillsagda att de inte fick lämna båten. Efter en stund var allt ordnat och vi kunde börja leta efter en plats där vi hade råd att ha båten. I den lilla staden Srebreno hittade vi en brygga där vi kunde ligga gratis. Bryggan användes också av en utflyktsbåt och en kväll också av en polisbåt men där fanns ändå plats för Maja. Det var perfekt för oss, det var snällt mot vår budget och vi kunde stanna så länge vi ville och med buss ta oss in och utforska Dubrovnik. Utsikten från Saverios verkstad. Shopping i gul bil Vi åkte dock inte längre än till Reggio Calabria mitt i sundet eftersom vi hade affärer att ODYSSÉ – nr 4, december 2014 9 Scilla. Dubrovnik I Dubrovnik var det tjockt med folk och det hördes mer engelska än kroatiska. Detta trots att vi kom dit i en tid som ansågs vara efter turistsäsongen. Det är dock förståeligt att många åker hit för det är en väldigt vacker och trevlig stad. Vi skaffade oss snart kroatiska nummer till våra telefoner. De kostade bara 50 kuna (60 kronor) för en månad och där ingick en ganska stor mängd datatrafik så vi kunde surfa obehindrat på Internet via telefonerna. Vi hade alla en del studier att göra så det passade bra. Det blev mycket tid på caféer och Kalle gjorde några maratonstudiepass på ett internetcafé där han som tur var fick rabatt. Vi hann också med ett besök på en fotoutställning med krig som tema på War Photo Limited. Väldigt bra, väldigt sorglig. Studier och elektronik Studier är överhuvudtaget svåra att anpassa till en seglats. När man är ute och seglar så har man redan en del att tänka på innan kurslitteraturen kommer in i bilden, och när man väl ligger stilla så blir man ju sugen på att upptäcka omgivningen! Ännu prekärare blir situationen om distansstudierna kräver flitig datoranvändning. I Maja finns tolvvoltsuttag, men inte alla datorer har så lätt för att utnyttja dessa. Det får oss att vilja tipsa läsarna om att vara extra noga, när de väljer datormodell, med 10 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 att tolvvoltskabel går att införskaffa enkelt till just den modellen. Speciellt kinesiska märken, som i detta fall Lenovo, kan vara krångliga (de där fina universalkontakterna ni köpt på Clas Ohlson kommer inte att funka). Inte ens officiella återförsäljare, med stora Lenovoskyltar utanför, kunde hjälpa till. – De går inte att få tag på. Ledsen. Fantastiskt! Dock kan det gå att få tag på direkt från Kina. Detta gäller naturligtvis inte alla Lenovodatorer, men det är värt att hålla ett vaksamt öga. Caféer som andra hem Därav följer att caféer har blivit något av ett andra hem eller åtminstone ett kontor. Här spenderas halva dagarna framför skoluppgifter av alla möjliga slag. Balkankunskap, juridik, praktisk harmonilära, Androidprogrammering, nordsamiska... I vissa caféer börjar personalen känna igen en och – om de är särskilt öppna och empatiska – kan de bli riktigt förälderliga av sig. I Milna (där vi för övrigt också mötte upp med Nina, Medelhavsseglarnas ordförande, och åt middag tillsammans med henne och hennes familj) trodde vi att caféägaren var i färd att köra iväg oss efter att vi suttit där sedan morgonen. Middagskunderna var på väg in, så det hade inte varit så konstigt om de ville bli av med oss. I stället fick vi gå in i en mysig, liten och tyst utomhusplats bakom en kamin och blev bjudna på filt och varm choklad. I Dubrovnik delade Jacob och Anders på ett enda eluttag i en liten jazzbar, som spelade horribla reggae-covers på välkända låtar. Sedan, på ett lite vanligare internetcafé, fick vi en rabatt som var så stor att de lika gärna hade kunnat låta oss gå utan att betala. På turistinfocentret i Sutivan, en liten by på ön Brac som sedan länge insomnat efter en intensiv sommarsäsong, blev personalen överlycklig att ha någon som satt tyst och studerade dagarna i ända hos dem då de “inte får så mycket besökare mer”. Vid det här laget skulle vi kunna skriva en hel guide om caféer och andra smålokaler i Europa och dess lämplighet för digitala studier: “The studying yachtman’s cafépilot”. Betygen som tilldelas caféerna grundas på ett antal olika kriterier: Antal eluttag, wifinätverkets hastighet, Capuccinopris etc. Nog om författardrömmarna. Tillbaka till plugget. ⚓ Petter och Anders är glada trots regnet. När resvägen blir målet TEXT: KATINKA BILLE LINDAHL BILD: ODD LINDAHL OCH KATINKA BILLE LINDAHL Natthamn Canal des Ardennes. Höns och getter ingick. Ä garna grät när vi betalade handpenningen. Vi jublade. Äntligen hade vi en båt som kunde ta oss till Medelhavet! (Vi håller fortfarande kontakt med Karl-Hans och Olli, skickar bilder och vykort.) Första sommaren ägnade vi åt att segla hem Ellem till Flatön och lära känna henne. Vi bestämde oss tidigt för ombytta roller ombord. Odd har ett helt liv som seglare bakom sig. Det är jag som behöver träna på att köra och manövrera. Det beslutet har ingen av oss ångrat. Under långa dagspass byts vi förstås åt bakom ratten. Nästan pensionärer Vi är 64 och 65 men arbetar fortfarande båda två. Skulle vi vänta med drömresan tills pensionen? Nej, vem vet hur länge man får vara frisk och stark. Två månader på våren och två månader på hösten ville vi vara borta. Arbetet kan vi hålla igång hjälpligt med hjälp av Internet. Svårare då att vara borta från fyra barn och sex barnbarn, åtta tackor och ett hus med stor trädgård. Det dök upp många anledningar att skjuta upp drömresan. Hösten 2013 bestämde vi därför ett ovillkorligt avresedatum från Flatön: 1 maj 2014. Fram till dess utbildade Hösten 2012 hittade vi vår drömbåt i Gråsten, södra Danmark. Det sa klick direkt. Ett gammalt tyskt par, 85 år, hade ägt henne sedan hon var ny 1985: En LM32, dansk motorseglare med extra allt, ömt vårdad och underhållen, hade stått inomhus varje vinter. vi oss, tog kanalkort, kustskepparen och utsjöskepparen, skaffade kartor, planerade rutter och läste allt vi kom över om kanalresor. Den 1 maj var vi långt ifrån färdiga med allt som måste vara klart ombord. Men vi kastade loss ändå. Drömmen om långresan Vad drömde vi om? Östra Medelhavet, Turkiet och Grekland. Odd ville uppleva Frisiska öarna och inseglingen till Paris västerifrån – inspirerad av Göran Schildt förstås. Jag är en kruka när det gäller stark vind och höga vågor, men ville också komma till Paris och gärna stanna där ett tag. Vi ville båda uppleva småstäder, kultur och natur längs Europas kanaler. Vi ville absolut inte ha bråttom, inte segla i dåligt väder och inte ta några onödiga risker. Vi skrämdes av historier om lyxlivet och prisnivån längs franska och italienska kusterna. Tusen kronor natten för att ligga vid en boj? Vägen via Donau och Svarta Havet kändes betydligt mer lockande och lagom äventyrlig. Bortsett från krigsrisken på Krim förstås. Constanta eller Marseille? – Det behöver vi inte bestämma nu, sa vi till varandra. Vi väntar och ser hur det känns. Kanske vänder vi hemåt efter Paris. Bloggat hela resan Midsommarveckan 2014, efter fyrtiosju dagar, var vi framme i sommarhamnen Charleville-Mézières, tjugo mil nordost om Paris. Vi hann alltså inte riktigt ända fram under första etappen. Om jag inte hade skrivit min blogg varje kväll skulle det mesta av den resan vara glömt nu. Marstal, Kielkanalen, Cuxhaven, Norderney. Dagens natthamn suddar fort bort minnet av gårdagens. Men på www.katinkabloggen.se finns allt förevigat, både det roliga och det trista. Hur har det gått? Nu närmar vi oss slutet av andra etappen mot Medelhavet. Vi har slussat nerför Ardennerna, haft en underbar vecka i Paris, långsamt avnjutit det vackra Champagne. Planen var att lämna Ellem över vintern i Nancy, platsen är redan bokad. Men planer är arbetsverktyg och ändras hela tiden. Ett läckande propellerdrev gjorde att vi hamnade i fina trygga Toul över vintern. När du läser detta är vi hemma på Flatön igen. Slutligt facit finns i bloggen. Här följer några smakprov från den senaste tidens äventyr: ODYSSÉ – nr 4, december 2014 11 Farlig impuls… Hjälp! Mittknapen! Förtöjningen i stegen! Vattnet steg i slussen men båten satt fast och kunde inte följa med. Odd lyckades i sista stund lossa på repet, hela båten reste sig som en badleksak man försökt trycka ner under vattnet. Några sekunder till och mittknapen hade varit under vattenytan. Det vill jag helst inte tänka på. Jag hann inte bli rädd och vill inte få ångest efteråt. Odd har svårare att komma över detta. Hur kunde vi båda göra ett så fatalt misstag? Efter etthundratjugofyra slussar? Den förklaring vi kommit fram till är att vi plötsligt och på impuls ändrade en invand rutin genom att Odd stannade kvar uppe på kajen. Vi hann inte prata igenom noga innan hur vi skulle göra. Klättra på stege i slussen. Inte kul alls. … och hjärnsläpp Fortfarande omskakade och bleka om själen lade vi till inne i Meaux och gick för att handla. När vi kom tillbaka låg en huspråm förtöjd akter om oss. Med svensk flagga! – Jag tog mig friheten att ändra på er förtöjning, hälsade skepparen Johnny Magnusson, kanalresenär sedan åtta år och dessförinnan världsomseglare i tolv. – Ni låg bara på en lina, den andra hade hoppat av. Den missen kan bara förklaras med hjärnsläpp. Att förtöja utan att trä igenom tampen, bara lägga den över en rak pollare med hål i mitten… Vi hade gjort likadant både Odd och jag, fast det var min tamp som hoppat av, kanske av vågorna från en förbipasserande. Hur kul hade det varit att stå där på kajen med kassar i händerna och se Ellem flyta iväg mot vattenfallet längre bort? Vi flyttade oss till ett lugnare ställe. Fick våra första riktiga kanalkompisar i Johnny och hans Laura som bjöd hem oss till sitt fantastiska pråmhem senare på kvällen. De bor där permanent och flyttar runt på Frankrikes kanaler efter årstid och lust. Pråmen har samma standard som vilken modern lägenhet som helst. Den är förresten till salu, Johnny längtar efter segelbåt igen. Se mer på www.spicetoo.se Fast i slussväggen Det var en treochenhalvmeters sluss. Med bara en stege i slussväggen att lägga fast i, pollarna var uppe på kajen högt ovanför våra huvuden. Vi la fast i stegen vid mittknapen och Odd klättrade upp, jag räckte honom linorna från för och akter med hjälp av båtshaken. Du kan stanna där uppe, sa jag. Jag klarar resten själv. Hellre än att se honom klättra på de där slippriga pinnarna. Champagne-Ikea Ännu en dag av Champagne. Epernais är huvudstad i champagneland. Här finns Avenue de Champagne med alla de stora: Moët & Chandon, Perrier Rouget, Pol Roger, Mercier och många fler. Alla med sina slottsliknande huvudkontor. Det är som en blandning av Glasriket i fornstora dar, och Las Vegas. Nästan alla har visningar med guidning och provsmakning. Vi hade fått tips om att välja Mercier. Eugenie Mercier startade sitt champagnefö- 12 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 Vattnet släpptes på och det gick galant tyckte vi båda, det räckte att jag tog hem på aktertampen som låg runt skotvinschen. Men efter ett tag kom vattnet väldigt fort och Odd ville inte vänta däruppe. Samtidigt som han kom ner på däck upptäckte vi båda att båten lutade konstigt. Som om den fastnat på mitten. Styrbordssidan drogs inåt nedåt mot slussväggen, en kastrull ramlade ner från spisen. retag i mitten av 1800-talet. Han påminner inte så lite om Ingvar Kamprad. En man med en passion, som inte lät sig hejdas av någonting och som tänkte stort från början. Vi åkte på en guidad tur med tåg genom arton kilometer grävda tunnlar. Här förvaras över två miljoner flaskor champagne i konstant temperatur och luftfuktighet. Inlåsta på Moët & Chandon På väg tillbaka till båten är vi kanske lite omdömeslösa, lite luddiga i kanten av tre glas bubbel var. En stor grind står öppen, en sån där fjärrstyrd ambassadgrind, och en osannolik park skymtar innanför. Det står Moët & Chandon överallt. – Ställ dig där framme så jag får fota, säger jag, och vi går in på det krattade grushavet där ingen gått före oss, i alla fall inte sedan det krattades sist. När jag tagit en bild på Odd framför den märkliga bassängen med en förgylld jättesked i mitten, hör vi båda hur grindarna stängs med ett dämpat klick. Vi är inlåsta. Inte en själ i sikte. Jag går in i den slottsliknande byggnaden som liknar ett tiostjärnigt Sheraton, men där är helt folktomt. Vi känner på alla andra dörrar i de olika hus som inramar den stora grusplanen. Alla är låsta, det finns inga ringklockor. Det enda som fattas nu är blodhundarna som kommer rusande, tänker jag. Tur att Sigge är kvar i båten. Ska inte va’ mer här… Då öppnas grindarna igen. Ljudlöst svänger de upp och släpper ut oss på Avenue de Champagne, stängs sedan snabbt bakom oss. Någon såg på oss genom ett fönster eller en kamera när vi irrade runt som två förskrämda vinlöss, oinbjudna och opassande. I morgon kör vi vidare. En dag här räcker. Det känns som om vi börjar få nog av Champagne. Det tog oss över sex timmar att komma drygt tjugo sjömil på Canal latéral à la Cyklarna är ovärderliga för oss. Marne, inklusive sex slussar. Vi hade inga förväntningar alls på natthamnen i Chalons-en-Champagne. Det stod i kartboken från Fluviacarte att det var ”a shame” att den vackert belägna staden inte brydde sig om båtturisterna… Och så kom vi till ett under av finesser och service. Fina pontoner med el och vatten, toasug, fräscha duschar och omklädningsrum med hårtork och tvättmaskin, bra wifi och en hamnkapten som talar som en engelsk filmskådespelare. Marinan har blå flagg och är nästan nybyggd. Det kostar åtta euro per dygn att ligga här, inklusive allt. Stads-amour Men det bästa av allt är nog själva staden. Efter en snabb kvällspromenad är jag helt förälskad. Urgamla korsvirkeshus och spännande murade fasader i trånga, krokiga gränder. Runt varje hörn ett litet torg med mummel och sorl från fullsatta uteserveringar. Bilfritt i nästan hela centrum. En hisnande katedralkrokan som jag måste utforska imorgon, inte för att jag är speciellt intresserad av kyrkor, men den här var något alldeles i hästväg om jag får uttrycka mig så vanvördigt. Halvvägs hit förtöjde vi för lunch vid en allé av valnötsträd. Under ett av träden låg abnormt stora valnötter. Som små äpplen. Tänk om det är en mutation? Tänk om jag kan få en sådan nöt att gro och växa upp till ett träd som får jättenötter hemma i trädgården på Flatön! I morgon ska jag knäcka en av de fem jag hittade och testa hur den smakar. I dag är det 2-dag och halvfasta. ⚓ Skit i bogpropellern. Då måste matte bada. ODD LINDAHL och KATINKA BILLE LINDAHL bor på lilla Flatön i Orust kommun. Odds seglarliv började i en bohuseka med sprisegel och fortsatte med skärgårdskryssare – var tre gånger med om att vinna Kryssarpokalen. Som marinekolog kunde han vistas på sjön även på arbetstid. Katinka hade barndomens somrar i pappas olika motorbåtar i Fiskebäckskil. Sedan de gifte sig har de i tur och ordning haft en B 22:a, en Soling (innan tvillingarna föddes), en shetlandssnipa, en gullholmensnipa, en IW 25 och nu en LM 32. Dessutom har de en 606 för dagsturer och seglarskola med barnbarnen, samt två kajaker. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 13 Marinavardag och motorköp i Messolonghi TEXT OCH BILD: TOM KOLSRUD TOM KOLSRUD har seglat i Medelhavet i åtta år, tolv månader om året. Grekiska Aegina har varit hans “hemmahamn” senaste året. Tidigare har han bland annat seglat två år i vattnen runt Korsika och Sardinien. Monsun är en tvåmastad, nio meter lång, Klagshamnskryssare som byggts om med bland annat djupare köl, större roder och längre peke för dubbla försegel. Fredag kväll. Under dagen har regnet dragit bort och ersatts av en hård vind från väst som gör det svårt att ta sig över hamnplan till tavernan utan att hamna i hamnbassängen. Men jag har varit i det militära och vet hur man kryper. Jag skall nog ta mig dit. Det är dags för en kall öl för två euro. D et stod en ”gube” och tittade länge på Monsun för en stund sedan. Till slut tog han mod till sig och sa: – Haleuu! Det var en engelsman som tyckte det såg ut som Monsun hade varit ute länge med tanke på utrustning och skick. Han undrade om så var fallet. Jag berättade då att jag varit här i Medelhavet sedan 2007, lite överallt. Han verkade mäkta imponerad och berättade att han var nybörjare och ville bjuda på en öl och snacka lite. Jag brukar ju inte vara svår; jag tackade ja och hoppades han skulle klara att ta sig över till tavernan i blåsten. Motorköp med förhinder Dan efter var det marknadsdag i Messolonghi. Jag kom hem med två par skor, ett finpar och 14 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 ett med fårskinnsfoder för vinterbruk, en tröja och byxor att träna i när det blir för kallt med kort, och ett kilo druvor. Sedan var jag inom en båtillbehörsbutik och beställde en ”kedjetalja” som jag måste ha för att lyfta ut den gamla motorn och få den nya på plats. Han som har butiken är en av dem jag frågat om han kan leta rätt på en ny motor. Under tiden jag har haft trevligt med Lis har han hittat en firma i Pireus som handlar med begagnat, köper in motorer, totalrenoverar för att sedan sälja. Där fanns en Kubota 40 Hk till ett bra pris, tror det är det bästa alternativet jag hittat. I måndags var allt klart med köp utom hur den skulle betalas. Något kreditkort ville de inte ha så jag skulle kolla med en bank här om att överföra pengar från ett svenskt konto till ett grekiskt. När jag kontaktade firman igen på tisdag fick jag beskedet att motorn var såld. Att man aldrig kan lita på vad grekerna säger! Att jag aldrig lär mig! Så nu är det bara att börja leta efter en annan motor. Norsk seger! Det ligger en stor katamaran i hamnen. Ombord finns James Wharram, en känd katamarankonstruktör, författare och världsomseglare. Han närmar sig 90 år, men det hindrar inte att han fortfarande seglar. Googla gärna på namnet och ni finner en mycket intressant person. På tisdag kväll var jag bjuden till middag ombord hos Kicki och Lennart, det blev god mat och en riktigt trevlig kväll i deras sittbrunn. Och bara ett steg över två relingar hem. I går, tror det var onsdag då, var det fotboll på tavernans tv, Malmö mot ett grekiskt lag. Malmö vann med två mål mot noll. Grekerna på tavernan var tysta medan vi klappade och jublade. Tavernaägaren kom i alla fall och gratulerade till segern. Jag blev inte överraskad av segern, Malmö har ju norsk tränare. Kranlyft med förhinder I går skulle Monsun lyftas upp på land, men det blev inget med det, står i kö som nummer två i dag i stället. Fick besked att Monsun skulle lyftas 07.40, nu är kl 10.30 och inget har hänt. Båten före mig ligger fortfarande i vattnet, men nu har de i alla fall startat kranen. På förmiddagarna roar jag mig med att gå till tandläkaren, har beslutat mig för en helrenovering, kostnaden här är bara en bråkdel av den hemma och tandvården i Sverige är rena stenåldern mot den här. Här är det så hi-tech att det är intressant att gå dit. När man går till tandläkaren här får man vänta högst tio minuter innan man får sätta sig i stolen, inte som hemma där man får en tid om ett halvt år eller så, en tid man troligen har glömt av när det är dags. Allt är lovat klart till den 22 då jag skall möta Lis igen, vi stannar över natt i Pireus och flyger till Köpenhamn och jag vidare till Göteborg den 23. Marinalivsrutiner Annars rullar det på enligt rutin, marknad på tisdag och lördag, gym på måndag, onsdag och fredag, en tur till Lidl under veckan, en lille öl på tavernan på kvällen där man träffar allt fler gamla bekanta som kommer in för att övervintra. Tavernaägaren undrar på när vi skall börja med musikkvällar igen, de kvällarna drar folk till tavernan så det är ”bissnis” i dem. När Monsun kommer upp på land skall jag börja med att ta ut den gamla motorn. Jag har fulla dagar en tid fram. I går blev det inget lyft – det fanns ingen som kunde köra marinans gummibåt som skulle bogsera mig till kranen. Jag har ju ingen egen motor; min aktersnurra har jag packat ned för vintern. Planering är ett okänt begrepp i Grekland: Hoppsan! Behövs det en som kan köra deras båt också? Det kom som en total överraskning. Äntligen på land! Senaste löftet är att i dag på morgonen skall allt ordna sig, men det återstår att se. Jag tar inte grekiska löften så allvarligt. Jag har lärt mig att de ger det löfte de tror man vill ha – någon verklighetsanknytning finns oftast inte. I dag, fredag den 3 oktober, lyftes Monsun upp på land, fick en fin plats där jag ostörd kan byta motor. ⚓ ODYSSÉ – nr 4, december 2014 15 Så kom WINDRA ända hem TEXT OCH BILD: KARIN OCH HANS WESTERSTRÖM Hamnen i Beaulieu sur Mer med Cap Ferrat i bakgrunden. Efter vinteride i Beaulieu-sur-Mer, alldeles öster om Nice, fortsatte vår hemresa den 1 april 2014 längs Rivieran mot Port Napoleon för avmastning och vidare färd på Europas inre vattenvägar. V år vinterhamn var fantastiskt fin. Trygg, såväl för vinterstormar som objudna gäster. Välorganiserad och med mycket bra båtserviceföretag. Många restauranger med vår favorit Pourqouis Pas bara ett stenkast från båten. Vår hund Tuzza, tibetansk terrier, har nu anslutit. Hundar är viktiga familjemedlemmar i Frankrike och alltid välkomna. Före beställning serveras alltid hundarna en skål kallt friskt vatten. Promenadinvigning Utanför hamnen ligger halvön Cap Ferrat. Väster om udden ligger en djup ankringsvik vid staden Villefranche. Kuststäderna flyter ihop och plötsligt är man i Nice. Bussen (1 €) från vår hamn går på 20 minuter till hjärtat av stan, Garibaldiplatsen. Sedan har vi fantastiska, spännande och vackra Nice med hela sitt rika kulturutbud, konstmuseer, moderna museet, Matissemuseet och 16 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 Chagallmuseet, Promenade des Anglais, med anrika hotell Negresco och Gamla Stan. La Promenade du Paillon, invigdes när vi var där. Det är en nyskapad allmän parkväg som går ovanför den kulverterade floden och från Garibaldiplatsen korsar place Masséna och fortsätter ner till havet. En synnerligen spektakulär promenad med vattenspel, planteringar och fantasifulla lekparker. Våra minicyklar har använts flitigt och vi har fotvandrat på vandringslederna i bergen och längs havet. Våra fem månader i Beaulieu blev precis så innehållsrika som vi hoppats. Vinterorkan Innan vi åkte hem i början av december för att fira jul och nyår med barn och barnbarn fick vi uppleva vinterns orkan med vindar upp till 35 m/s. Allt löst, vi har inte sjöstuvat i hamn, trillar ner i lä när vi kränger och vindens tjut är öronbedövande. På kvällen måste Tuzza rastas. Vi tar båda på oss flytväst och kryper över landgången i aktern och in på bryggan. Vattenkaskader vräker över yttre piren, men längst in i hamnbassängen där vi ligger märks inte sjögången. Under natten tar jag mig med jämna mellanrum upp på däck och lägger om fendrarna som genom krängningen lägger sig innanför grannbåtens mantåg. Vi klarar oss helt utan skador. Grannbåtarna har bara fått mindre skavanker när fendrarna lagt sig fel och förtöjningarna töjt sig. Den månatliga hamnavgiften var 450 euro och sliptagning inklusive bottentvätt en helg 1 250 på närliggande varvet i Cap Ferrat. Vårutrusta får man göra själv. Vi är i en dyrortsregion. Tips till båtägare på Rivieran som skall lyfta båten: Segla till ön Les Embiez. Där kan man på försäsongen lyfta båten och jobba över helgen för bara hundra euro. Nu saknar vi mest våra morgonbaguetter och croissanter, de lugna morgnarna med långfrukost och en bok. De fina stunderna på ett café med en café noir och de spontana samtalen med en fransk bordsgranne. Lågsäsongen vackrast Från Beaulieu går vi korta etapper västerut. Antibes, Cavalaire-sur-Mer, Saint-Tropez och Porquerolles-öarna. Det är nog som finast på våren när vinterns nederbörd gett liv åt växtligheten. Färgerna är enastående. Mimosan blommar. Det enda minuset är badtemperaturen som håller sig vid 16-17 grader, ungefär som svensk normalsommar. Vi slapp de stora turistinvasionerna med trängsel i hamnar och på land och inte minst turistpriser. Hamnavgifterna fördubblas under högsäsong. På Iles d’Hyères huvudö, Porquerolles, stannar vi några extra dagar. Det är den största av de tre öarna med en stor, utmärkt hamn. Mycket populär sommartid för sina fina vita badstränder. Ön är i öster tallskogsklädd och har en mycket artrik flora. För 200 år sedan var den en pensionärskoloni för Napoleons soldater. Nu odlas fikon och vindruvor och här framställs ett berömt rosévin. Svensk hamnkapten Efter fina dagar på naturreservatet Porquerolles, går vi till vår numera favoritö, Île des Embiez, dit vi återkommer flera gånger. Över påsken har vi besök av vår dotter med familj och får några ljuvliga dagar där. Ön ägs av familjen Paul Ricard, pastisens fader. Han köpte ön på 50-talet som semesterö till sina anställda. Han hade också ett djupt intresse för marinekologi och har anlagt ett maritimt forskningscenter. Där finns ett mycket intressant akvarium och museum. Sommartid är ön en semestermetropol. Den fina hamnen är överfull med fritidsbåtar; i de fantastiska sandvikarna är trängseln stor. När vi är där är vi ensamma och kan välja fritt bland badvikarna. Det är alltså här man skall passa på att slipta sin båt. Från Embiez går vi till charmiga Sanary och vidare till Cassis. När vi ropar upp hamnen på VHF svarar en svensk kvinnlig röst, hamnkapten Andrea Gustavsson, att vi kan komma in efter två. Så vi går in i den första calanquen direkt väster om Cassis, lunchar och badar. Minifjordar Vid Cassis börjar nationalparken Les Calanques de Cassis, ett minifjordlandskap, som sträcker sig längs kusten nästan fram till Marseilles. Det är en enastående vacker Vårutrustning redan i mars. passage med höga vita kalkstensklippor som möter havet. Däremellan calanquer, små vikar, som går djupt in och skapar skyddade laguner. Redan nu, i april, är trafiken med turbåtar och turister påfallande. Att passera alldeles under de höga, kritvita bergsformationerna ger en betagande känsla. Vid Cassis ligger ett enormt, numera nedlagt, stenbrott. Därifrån exporterades den vackra kalkstenen till Suezkanalens kajer. Nästa hamn blir på Frioul-öarna utanför Marseilles. En stor skyddad hamn, före detta militärbas, har nu tagits över av Marseilles stad. Upprustning och utbyggnad pågår. Vi blir liggande här fyra dagar medan mistralen omöjliggör all förflyttning. Ön är spännande med vita karga kalkstensklippor och slingrande militärvägar. I dalgångarna mot havet växer en maritim flora med strandvallmo, hedblomster, strandvial och valeriana. Vi passar på att ta färjan in till storstaden Marseilles med sitt intensiva liv och besöker det nya museet. Det är kontraster till det liv som vi lever på havet. Flamingoparad Sista etappen på Medelhavets blå, salta vatten – för denna gång – startar den 29 april. Vi går från Frioul mot Port Napoléon, en tuff seglats. När vi rundar udden vid Carro får vi Mistralen med sin fulla kraft över oss, 20 m/s. Vi överväger att söka nödhamn i Port de Carro men bärgar våra små segel och stångar oss rakt mot sjön i Golfe de Fos. Efterhand får vi sjölä och går in i rännan mot Port Napoléon. Flamingos står på parad i marsklandet Camargues utkant där floden Rhône har sitt utflöde. Det blå vattnets tid är förbi. Det är Valborgsmässoafton. Vi får syn på en svenskflaggad segelbåt. Barbro och CarlOlof Holmdahl har just mastat på efter att ha haft sin båt vinterparkerad i Valence. De är på väg ut mot Korsika. Det visar sig att vi är nästan grannar hemma i Brottkärr utanför Göteborg. Vi avnjuter Valborgssupé tillsammans, delger varandra erfarenheter och utbyter hamn- och seglingstips. Billigast mastfrakt Vi hade tidigt beslutat att inte ha med oss masten ombord – visa av tidigare negativa erfarenheter. Avmastningen gick bra, masten strippades, kläddes med bubbelplast och plastfolie. Det visar sig senare vara en bra förpackningsmetod. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 17 och Göran Wretlind ombord. Det har känts tryggt med några extra armar innan vi har hittat bra slussningsrutiner. Slussarna på Rhône har flytande pollare. Det betyder att man går in, förtöjer och lyfts med pollarna som i sin tur löper i rännor i slussväggen. Konstruktionerna av slussarna är olika. På Rhône finns de just beskrivna med flytande pollare. På Saône finns två typer. En är manuell som enkelt sköts av det slussande fartyget genom att lyfta en järnstång som öppnar slussportarna. Stängning sker automatiskt. Den andra är ”remote controlled”. Man får en liten dosa som riktas mot en sensor före slussen och öppning sker. Andra slussar sköts av slusspersonal men har fasta pollare, där man får flytta med eller strama åt förtöjningarna i takt med att man lyfts. Pittoreska Sanary sur Mer. Det finns flera företag som transporterar master inom Europa. Vi tar in tre offerter med dramatiskt skilda prisnivåer. Ford Yachttransport är i särklass lägst med ett offererat pris på 650 €, all inclusive, 1/3 av den dyraste. En nyckelfaktor är samtransport med andra master vilket betyder en viss flexibilitet vid tidpunkt för transporten. Vi hade bara ett krav, på plats hos Böbs Werft i Travemünde senast den 25 juli. Den 11 maj slussar vi ut från Port St Louis och börjar vår färd uppför Rhône. Vi har läst hemska historier inte minst i Odyssé hur det kan vara att segla på floden, så vi är laddade och väl förberedda. Hur stark är motströmmen? Mistralen som blåser ner längs Rhônedalen? Vi har också bestämt oss för att ta det lugnt genom Europa. Njuta av resan och låta den bli en viktig del i vårt äventyr. Framför oss har vi 2 000 km och 176 slussar innan vi når Östersjön. Trygg minieskader Vi är tre båtar som tar sällskap och håller ihop närmaste månaden. Förutom Windra, tyska Comfortina 35:an Borrachone med Sigrun o Ralph från Hamburg på väg hem efter elva år i Medelhavet samt Bavaria 37:an Birka Breeze med Eva och Björn från Stockholm. Det är tryggt att gå i minieskader. När något händer så finns alltid hjälpen nära. Det är tyvärr ganska dåligt med hamnar längs Rhône upp till Lyon, 320 km, vilket delvis beror på vattenståndet som varierar stort. Trots invallningar och buffertdammar i anslutning till de många kraftverken vid slussarna är det med ojämna mellanrum mycket högt vattenflöde och översvämningar. 18 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 Vi har tur. Motströmmen ligger på måttliga två-tre knop med några toppar på fem knop, till exempel i Arles, där hamnanläggningen sköljts bort några år tidigare. Vi lägger oss utanpå en restaurangbåt. Läge för inblåsning På Europas inlandsvatten räknas alltid distans i km och fart i km/tim. Distansmarkeringar finns hela vägen längs floder och kanaler. Det är lätt att orientera sig förutsatt att det finns pilots ombord – ett måste! I Avignon tvingas vi pausa fyra dagar när Mistralen sveper ner genom Rhônedalen och hittar en plats alldeles norr om Le Pont d’Avignon. Avignon är rätt ställe att vara inblåst i. Det är en gammal romersk stad som numera finns på Unescos världsarvslista. Det är liv och rörelse i den gamla stan innanför den medeltida ringmuren. Studenter rör sig i de trånga gränderna, vi med dem. Innanför ringmuren vid hamnen hittar vi vårt internetcafé – egentligen en ruffig hamnbar – blir vänner med stammisarna, får många historier och ett ömt, varmt farväl när vi ger oss av. En dag hyr vi bil och åker till Châteauneuf-du-Pape och får avsmaka de berömda vinerna. Dagen därpå beger vi oss till kanten av de berömda Luberonbergen och besöker Apt och Roussillon med sitt ockrapigmenterade landskap. Trygga extraarmar På sträckan Port S.t Louis - Lyon ligger 13 slussar varav den högsta är 20,8 meter hög. Vi känner oss väldigt små när vi gått in och de stora slussportarna stängs. På den första etappen på Rhône har vi haft vänner, Pia Påtaglig pråmkraft Lördagen den 19 maj blir en lång dag. Vi kommer i kvällningen till Viviers som har en liten gästhamn med angivet största djup två meter. Hamnen är för grund – liksom många senare – och vi fastnar i dyn och får backa oss loss med full gas. Gyttjevattnet virvlar brunt runt båten. Vi provar istället att lägga till vid stenkajen där en stor turistflodbåt gått ut. Samma visa, men nu stenbotten. Vi ger upp och går till nästa sluss och lägger oss för natten. Resan uppför Rhône till Lyon tar elva dagar, men är en fantastisk naturupplevelse. Det är så vackert att förflytta sig på en bred flod som bitvis upplevs som ett sjösystem. Pråmtrafiken är ganska gles; de gånger vi slussat med sådana har vi haft gott om plats. Senare skall det visa sig att det är stora krafter som griper tag i Windra när pråmarna drar på för att köra ut ur en sluss. Vi har lärt oss att ligga fast länge och att hålla in förskeppet ordentligt. På vår fortsatta färd stannar vi i Valence och Cordrieu innan vi svänger vänster in på Saône och lägger till i Lyons nya, moderna marina. Slusskaos Vårt enda egentliga missöde på Rhône kom i sista slussen före Lyon. Vi går in i slussen i en åskby och får plötsligt turbovindar in i slussen. Kaos. Windra går inte att styra. Trots full back är det omöjligt att manövrera henne. Borrachon går in före oss och vi är på väg att ramma henne när vi dunsar in med akterskeppet i slussväggen och ändrar riktning. Nu slår fören i motsatta väggen där ankaret tar smällen. Vi vrålar till sluss- vakten högt upp att stänga portarna men de förblir öppna. Vi förstår än i dag inte hur Karin fick en tamp över pollaren men hon lyckades och Windra var åter under kontroll. Alldeles framför oss låg en lång motorpråm som också gjorde att det var väldigt trångt. Väl i Lyon reparerar vi skadan provisoriskt och lägger på gelcoat för senare reparation i Sverige. Erfarenheter efter första etappen. - hård medvind in i en sluss är mycket riskabelt. - utrusta båten med överdrivet många fendrar, riktigt stora i för och akter. - rensa vattenfiltret varje dag. Det sätter snabbt igen av sjögräs och slam. I Lyon är vi, efter reparationen av Windras akter, turister. Vi går på jazzkonsert, shoppar, tar linbanan upp till domen, Lyons Nôtre Dame med vidunderlig utsikt mot Alperna med snöklädda Mont Blanc i fonden. Studiebesök på sidenväveri. Vi promenerar långt. Och länge. Som i Amazonas? Nu påbörjar vi den kanske finaste delen av resan i lugnt flodflöde med slussar på tre meters höjd. Saônes meanderlopp slingrar sig genom det pastorala landskapet. Vädret är soligt och varmt. Vi lägger ibland till i små byar och samhällen vid flodbanken. Går under gamla broar. Kommer in i partier där skogen hänger ner över vattnet. Det är nog så här det är att resa i Amazonas. Trädstammarna i vattenbrynet ser ut som krokodiler. Numera vet vi också att grodorna, som har sina kvällsserenader längs floden, också smakar gott på de franska middagsborden. Mâcon, Tournus, Chalon-sur-Saône, Seurre, Auxonne och Gray – alla underbara charmiga små städer och byar. Mellan Gray och Savoyeux går vi in i den första långa tunneln, 680 m lång. Spännande. Vi har strålkastare framme, men allt går så bra. Det är lampor i tunneln och längs sidorna finns kättingar som man förr hade när man drog pråmarna igenom tunneln. Vi har tidigare monterat ner vår vindgenerator som är för hög för tunnlarna och de nu låga broarna. Tack, Sverige! Den 6 juni firar vi Sveriges nationaldag med grillmiddag och rosévin i Savoyeux. Gitarrbanjon kommer fram och Birka-Evas munspel. Ralph håller ett mycket berörande tacktal till Sverige. Han berättar hur hans hustru Sigrun som treåring varit på Kindergarten under andra världskrigets sista år. Tack vare svenska matleveranser har hon fått ett livsviktigt mål mat om dagen och varma vinterkängor och kläder. Vattenmängden minskar i kanalen och Borrachone som har ett djupgående på 1,8 m drar iväg, orolig för att lågvattnet skall omöjliggöra vidare färd. Vi möts inte förrän i Travemünde och besöker dem i Hamburg. Ralph ringer då och då och tipsar om bra hamnplatser. Eva och Björn lägger sin båt till vila i Corre och åker hem till midsommar i Sverige. De skall fortsätta i höst och skall sedan lägga upp båten i Rostock. Den 15 juni har vi nått resans höjdpunkt 360 meter över havet. Från och med nu går det nerför. Behagligt långsamt Slussning innebär att klättra på slemmiga stegar, förtöja väl och sen parera med förtöjningslinorna när vattnet släpps på. Nu när vi nått högsta punkten och är på väg nedför går allt mycket lättare. Vattnet töms behagligt långsamt ur bassängen och linorna slackar man allt eftersom. Dock måste de vara tillräckligt långa så att de räcker ända ner i de riktigt djupa slussarna. Vi fick bra rutin och hann med fler slussar än när vi gick uppför. Dagarna är långa och ljusa nu runt midsommar men slussarna stänger redan klockan sex. En kväll blir vi liggande vid kanalkanten före byn Charmes. Djupet är inte tillräckligt så vi lägger oss med fören inåt och förtöjer i ett träd. Aktern fixerar vi ut mot kanalen med spinnakerbommen som uthåll. Hunden måste ju på kvällspromenad! Tuzza gillar att ta sig ett bad i floden eller kanalen. Ibland när hon tycker att det är för varmt i sittbrunnen, då blir det hinken som får bli badbalja. Det är väl ingen överdrift om vi säger att vi längtar efter klart badvatten. Nu har vattnet sjunkit så man begränsar flödet. Det betyder att man samlar upp ett antal båtar för att fylla upp slussarna med tonnage. Det skapar långa väntetider, men är nödvändigt när vattenmängden minskar. Vi hinner precis passera och drabbas inte. Som i Slottsskogen Nu har vi kommit till nordfrankrikes industriområde med stora järnverk som hanterar skrot som råvara. Canal des Vosges har övergått i Moselle. Floden är bredare, pråmarna större. Midsommarafton har vi gått upp genom två slussar till Nancy som har en fin och välordnad hamn. Många flytetyg fungerar som permanentboende. Kanske en idé att ta efter i bostadsbristens Sverige? Manuellt slussreglage. Utmärkt kanalguide Vi kan varmt rekommendera Lars Hässler & Marie Blomqvists bok Medelhavet tur och retur. Den har varit ett utmärkt komplement till våra kartor och pilots. Såväl fakta som historia. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 19 Sagoborgen i Cochem. Vi får fina liggedagar i Nancy, en vacker gammal kulturstad med guldornamenterade Stanislastorget i centrum. Det är varma dagar och fotbolls-VM pågår för fullt. Vi lägger våra sympatier hos Frankrike och kan jubla och fira framgångarna. Passar på att ladda vår ipad med nytt orangeminne så vi kan internetta. Vi passerar industriområdena runt Metz och Thionville. Metz är en vacker universitetsstad med en känd Dôme. Hamnen som vi fått rekommenderad är för grund; vi kör fast rejält och får efteråt lägga oss vid en fin liten restaurangbrygga, Portofino. Parken runt hamnen är som Slottsskogen hemma i Göteborg med människor i alla åldrar som njuter av högsommarvärmen. Historiskt landmärke Pråmtrafiken intensifieras och vi tvingas “ta häng” på en pråm i kanalen och varje sluss och övernattar vid stadspontonen i Thionville. Lägger ut vid nio. Dramatiskt i första slussen när en superpråm drar på och skapar ett enormt sug. Vi pausar i Sierck-les-Bains och inväntar en lagom stor pråm. Så dyker Schengen upp, ganska obemärkt. Här möts Frankrike, Tyskland och Luxemburg. Det är mer ett historiskt landmärke än en plats att besöka, men vi är i Luxemburg. Ny gästflagg. Schwebsange är första mycket fina marinan. Härligt med fräscha duschar. Här träffar vi Marita och Bernt från Smålands djupa skogar i sin båt Carpe Diem med hemma20 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 hamn Ronneby. De har seglat utsidan till Medelhavet och är nu på väg hem. Vi får en väldigt trevlig myskväll med sång, musik och prat. Vädret försämras och nästa dag åker vi från byn Wasserbillig med tåg till Luxemburg. Ösregn, men spännande att besöka staden med sin mycket speciella historia. Den ligger på en bergskam omgiven av djupa dalar. Det är dess geografiska belägenhet som gjort den till ett historiskt befästningsverk omgärdad av ringmurar och underjordiska gångar. I dag mer känd som ett skatteparadis – under förändring. Vattensängar Vi glider in på tyska Mosel, denna fantastiska slingrande vattenväg som tar oss framåt mellan höga berg och vinranksklädda dalgångar. Floden är kantad med små medeltida byar och gamla borgar. Varje by har sin egen vinfestival, de första tidigt på säsongen. Vi blir i Moseldalen två veckor. I fina marinan i Traben-Trarbach stannar vi och cyklar in för att provsmaka viner. Vi hittar ett trevligt Gasthaus vid flodstranden där vi äter wienerschnitzel och dricker Trocken Riesling. Livet är underbart. Värdinnan berättar om högvattnet i Mosel i januari 1992. Det gick upp över hennes Gasthaus. På andra våningen stod sängarna i vatten. eftersom Tyskland spelar VM-fotboll. De har kört ut brandbilen på gatan och placerat en stor platt-TV för att alla skall kunna se matchen. Långbord i byn och mäs�singsmusik. Nästa dag fortsätter vinfesten och vi bjuds in till ett vinhus och besök på ett vinmuseum. Det ostadiga vädret ligger kvar över landet. Längs Moseldalen går cykelleder och det kommer hela tiden grupper med glada cyklister i gula regnplädar. Det är tacksamt att cykla längs floden som har ett jämnt underlag utan backar. I Cochem får vi gäster ombord. Barn och barnbarn. Förväntansfulla. Windra blir logementsfartyg några dagar och vi gör utflykter med bil. I Cochem ligger en riktig sagoborg med en magnifik utsikt över Mosel. Borgen återuppbyggdes på 1800-talet av en förmögen berlinare. Den är nu en spännande turistattraktion som vi blev guidade igenom. Barnen cyklar omkring på våra minicyklar och badar i floden. Vi tar oss långsamt nerför Mosel och fascineras av vinodlingarna som klättrar längs dalsidorna i gröna mönster, stannar en natt i vackra Brodenbach. Vi tankar Windra från en flytande bränsledepå i Winningen på väg till Koblenz där vi lägger oss i en av de många små marinorna på nordsidan av floden. Föräldrarna tar tåg till Cochem och hämtar bilen som fått pausa. Force majeure I Senheim är det vinfestival. Den officiella invigningen skjuts framåt två timmar Kuslig förhandsvisning När vi tidig morgon måndagen den 14 juli slussar ut på Rhen i Koblenz är vi fokusera- de. Vi har sett strömvirvlarna på floden när vi några dagar tidigare turistat i stan och hur pråmar och turistbåtar manövrerar i stark ström. Nu är det vår tur. Väl ute på Rhen går det undan med en nästan kuslig fart. Vi gör stadigt elva knop över grund, vilket betyder en medström på 5 knop. Trafiken är intensiv. En av oss kollar med kikare om mötande fartyg har blå skylt ute, då man skall mötas på “fel sida”. Uppåtgående fartyg går ofta närmast strandbankarna där strömmen är mindre. Storleken på Rhentonnaget är ofattbart stor med längder på upp till 180 meter och dessutom ibland med fyra containrar i höjd. Plötsligt passerar vi Bonn och bara fem timmar senare och tio mil från Koblenz lägger vi till i Kölns centrum. Vi missar inloppet till marinan och får tugga oss tillbaka med två knop över grund trots högt varvtal på motorn. Vi blir eftermiddagsturister. Ända från Sverige! Nästa dag fortsätter vår hisnande färd. Förbi Düsseldorf, världens största inlandshamn Duisburg och vidare in i Rhein-Hernekanalen. I universitetsstaden Münster möts vi av värmebölja. Överallt längs kanalen badar unga och gamla. Under träden i skuggan sitter studenter, läser, pratar och picknickar. På kvällen stannar flera cyklister och vill intresserade veta mer om oss gamlingar som är ute på äventyr, ända från Sverige... Nu har vi Sverige och Göteborg nästan inom synhåll. Det blir nu långa dagar med korta stopp. Mittellandkanal i väst-östlig riktning blir en transportsträcka till ElbeSeiten-Kanal och så är vi i Lauenburg vid Elbe. Sju slussar senare lägger vi till i hård östlig vind i Hansehamnen i Lübeck. Det är högvatten, vår vindgenerator tar i sista bron, men bladen håller. Den gamla hansestaden ger oss en välbehövlig paus efter senaste veckans långa dagar. 25 juli går vi sista etappen för maskin, utan mast, till Travemünde och Böbs Werft. Mastkranen har varit sönder i en vecka och skapat stor irritation bland seglare som väntat på av- eller påmastning. Vi har en segelbåt! Vi har tur. Redan dag tre lyfts masten på av en tillfälligt hyrd kranbil. Vi ombeds av personalen att ta en fika och komma tillbaka senare. Det är Travemünde Woche. Hamnen är fylld av kappseglare, liv och rörelse. I vårt pris från Böbs ingår riggning och att personalen får jobba utan våra goda råd. Vi har dock tidigare ”klätt på” masten, monterat stag, radar etc. Och si! När vi återvänder har vi en segelbåt. Vår mycket noggranna dokumentation och fotografering av alla kopplingar för elektronik- och elledningar gör att vi får allt att fungera. Det känns som om vi är värda ett diplom. Nu är vi klara att starta sista etappen på 300 sjömil genom Danmark till Amundön. Högsommaren består och vi lämnar Tyskland i medelhavsvärme den 27 juli. Vi går för maskin över ett kavlugnt hav via Fehmarn till Langeland och sedan under Stora Bältbron till Ballen på Samsö. Ballens hamn är överfylld med båtar, men vad härligt att möta semesterseglare, svenskar, att kunna kommunicera på vårt modersmål. Vi måste ändå säga att skoltyskan har fungerat och att franskan över tiden har blivit påtagligt bättre, men engelskan har fungerat i alla länder. Från Samsö seglar!!!!!! Windra till Grenå, Saeby och Laesö. Nästa dag, den 2 augusti smyger vi in i vår hemmahamn. Krabb- & vinkalas Vårt 1 ½ åriga långa äventyr har nått sin final och vi har klarat Europas inre vattenvägar – totalt 200 mil och 167 slussar – utan allvarligare skador vare sig på båt eller oss själva. Vi tar fram krabborna från Laesö ur kylen och Moselvinet som vi inhandlat på plats och skålar för vårt äventyr. Vi bor kvar i Windra augusti ut. Till alla er som går i tankar att ge sig ut på långresa: Gör det! Det är värt varje stund och av allt det som man oroar sig för händer väldigt lite. Lycka till på resan. ⚓ Skandinaviska hemmavatten. KARIN och HANS WESTERSTRÖM har seglat hem sin nyinköpta Forgus 37 Windra från Aten till Amundön där den nu står på land. Resan började i april förra året och nådde då till övervintringshamnen Beaulieu-surMer strax öster om Nice. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 21 Micke Westin, 47, har de senaste fem åren jobbat med På Kryss och innan dess startade han Praktiskt Båtägande 2003. Flera längre seglingar har det blivit, bland annat 1,5 år genom Söderhavet. Micke gillar också kanaler, och har hunnit göra de flesta kanalerna i Sverige (utom Strömsholms kanal) och ett par gånger 'Standing Mast Route' genom Holland. Favoriter så långt är Bergslagskanalen och genvägen genom Bretagne, 'Canal d'Ille-et-Rance/Vilaine' (61 slussar) med en sexmeters svängkölsbåt. Nu finns preliminära planer att så småningom göra hela Europa på tvärs under en eller två somrar. Därur intresset för den perfekta kanalbåten, som också blir några sidor i kommande boken "Dra dit pepparn växer". Den perfekta kanalbåten TEXT: MICKE WESTIN BILD: ÄGARE/TILLVERKARE Många av oss tycker att kanaler är det bästa som finns. Vi gillar dem så mycket att vi kan tänka oss att stanna på dem utan att någonsin vilja gå ut på havet igen! Så funderingen uppstår; vilken är den perfekta kanalbåten? T rots att de flesta av oss kanalbefarare är seglare så är en segelbåt uppenbart inte den perfekta farkosten för kanaler. Det är flera begränsningar; det första är att masten kraftigt begränsar möjligheterna till ett litet antal kanaler (som Göta kanal och Standing Mast Route i Holland). En bra kanalbåt bör inte vara högre än 2,5 meter. Har man något som sticker upp över detta, bör det gå att fälla ner när det behövs. Många pittoreska mindre kanaler har begränsat djup. Kan man välja, så bör djupgåendet ligga under en meter, även om det kan gå med 1,3-1,4 meter. Då blir det möj- 22 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 ligt att bland annat gå Canal du Midi mellan Biscaya och Medelhavet. För att inte glömma små grunda klubbhamnar längs med kanalerna, så man slipper sitta fast i leran med kölen två meter från bryggan. Är det bara kanalerna man vill njuta av, är det troligen en motorbåt man letar efter. Eller kanske till och med en pråm. Motorbåten Planande motorbåtar går dåligt i kanalfart. Att hitta en båt med god riktningsstabilitet är en god idé. Utombordsmotor eller drev har fördelen att det går att fälla upp om det skulle bli riktigt grunt, men en rak axel på en lagom liten inombordare har normalt bäst driftekonomi. Båten bör ha sitt fartområde runt fem knop (ca 9 km/h = kanalfart), men med en liten kraftreserv om man måste gå mot strömmen i någon flod emellanåt. Eftersom vi uteslutande rör oss i skyddade vatten bör båten optimera utrymme, snarare än kunna klara vågor och vind. Då kan man välja ett fyrkantigt maximalt utnyttjat utrymme som gör att det blir som ett litet fritidshus på vattnet med gott om plats för släkt och vänner. Här är fyra besättningar som funderat på den perfekta kanalbåten. ⚓ Holländsk pråm – 90 m2 komfort Dolores och Lennart Alm har kört Jana af Svealand, en 23 meter lång och 4,85 meter bred pråm som väger nästan 90 ton i Europas kanaler under fyra somrar. Den stora längden och bredden gör att de har hela 90 kvadratmeter bostadsyta med modernt kök för sina kulinariska utsvävningar. Så långt de vet är de den enda svenska pråmen de sett på kanalerna. Pråmen Jana är en replika av en holländsk så kallad “Luxemotor” som var de första som utrustades med motorer – pråmar var tidigare dragna av människor, mulåsnor eller hästar. Vinterhamn denna vinter är Corre i Frankrike, som ligger just där Petit Saône slutar och Canal des Vosges (tidigare Canal de l’Est/branche sud) börjar. Lennart och Dolores har ingen blogg, men skickar reserapporter till släkt och vänner. Gammal stålbåt – Familjesemesterbåten Anna och Martin Eronn har tidigare seglat tur och retur till Västindien under ett sabbatsår. Nu har de skaffat tre barn. Båtlivet ser också lite annorlunda ut i och med att de köpt en tidigare sjunken motorbåt i stål, som de renoverat och som nu tar hela storfamiljen, med föräldrar och syskon som delägare, runt på Europas kanaler. Båten köptes för 50 000 kronor 2007 på Blocket och sedan har man lagt mer än tusen timmar och 100 000 kronor på att renovera m/s Loke, tio meter lång, tre meter bred och tio ton tung. Det var mycket mer renovering än de trodde, men Martin och Anna har mer energi än de flesta. De lyckades göra en grundlig renovering, bland annat med att köpa en renoverad industrimotor som använts som backup till ett sprinklersystem och bara körd några timmar under underhåll. Nästan ny alltså trots 30 år på nacken. Arbetet utfördes som ett familjeprojekt under fem år innan de kom iväg på sin planerade europaresa sommaren 2013. Nu är de i Frankrike och räknar med ytterligare flera somrar i stillsamt mak på vattenvägarna. Mer info på www.msloke.se. Även på Facebook kan man följa deras resa. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 23 Maximala utrymmen – charterbåten Odyssés Jonas Arvidsson funderar på att tillbringa några bekväma år på kanalerna efter att tidigare mest använt dem som en genväg till och från Medelhavet. Jonas och Susanne vill ha en bekväm båt med gott om utrymme och gillar det kantiga utseendet på en del charterbåtar man ser på vissa kanal- sträckor i Europa. Charterbåtarna är gjorda för att vara optimala för sitt fartområde. De maximerar innerutrymmet och blir därför nästan fyrkantiga, vilket snarast är en fördel på kanalerna. Jonas favorit är just en charterbåt som också går att köpa som privatperson från det tyska varvet Kuhnle. Det är en stålbåt som är 13,1 meter lång, 3,9 meter bred, 0,75 meter djup, vikt cirka 20 ton, med sju bäddar, en 67-hästars diesel-hydraulisk inombordsmotor med rak axel och som ny kostar cirka 2,5 miljoner kronor eller 1,3 miljoner begagnad. Trawler – Deplacerande skrov som funkar på havet En trawler på åtta meter är billig att förvara över vintern i marinor och har plats för alla väsentliga funktioner ombord. Denna artikels författare leker med tanken att ta en båt hela vägen från Biscaya till Svarta Havet utan att gå ut i Medelhavet på vägen – hela Europa på tvärs från väster till öster snarare än från norr till söder! Det är en lång sträcka och trots att jag gillar små båtar behövs trots allt ett visst mått av bekvämlighet. Jag har ett tag funderat på en motorbåt som också skulle vara arbetsplats för att tillbringa tiden halvårsvis eller längre ombord. Jag tänker vara med och utforma båten; en del av de tankarna fanns med i en långfärdsmotorbåtskonstruktionstävling i På Kryss förra vintern. Jag inser att en sådan båt kan bli dyrare än vad man tror och har också funderat på en Trålaren eller Trålett (utan master) som budgetal- 24 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 ternativ. Att renovera inredning, byta motor och elsystem skrämmer inte även om det bästa är att köpa en färdigrenoverad båt; de är oftast inte så mycket dyrare än de i dåligt skick ... Trawler i aluminium (alt. plywood/epoxi eller Divinycell/epoxi) som skulle vara åtta meter lång, tre meter bred och sticka cirka 0,65 meter. Motorn räcker med en 14 hästars inombordare, men troligen är det inte dumt att lägga på tio hästar för gång mot ström. Byggkostnad i aluminium cirka 700-900 000 kronor. En begagnad Trålett kan man få för 50 000 kronor, men då får man räkna med ytterligare 50 000 kronor i renovering. Tyvärr har den en köl, men sticker ändå bara 1,3 meter. Andra båtar som funkar på kanalerna Holländska stålbåten Linssen Grand Sturdy 30.9 är 9,75 x 3,35 x 1,00 m. Mycket välbyggd (7,5 ton), inredning av mycket fin kvalitet och en modest motor; vanligen runt 55 hk. Perfekt lyx för två personer. € 208 500. Mer info: linssenyachts.com Holländska stålbåten Nectus Habitat One (12 m x 4,33 m x 0,85 m) med elmotorer i vridbara podar under båten. Med rätt batteribank (1000 Ah/48V) kan båten gå i kanalfart i ett par dagar innan den behöver laddas och med en dieselgenerator som kan tas till om/när det är långt till väggkontakten. Pris drygt två miljoner kronor. Denna demobåt säljs nu för €148 000. Mer info: nectus.nl Modernt utformade Aquino 1190 kommer från tyska charterbåtsvarvet Kuhnle med måtten 11,90 m x 3,90 m x 0,75 m, vikt ca 18 ton, pris €312 950. Mer info: kuhnle-werft.com. Stålbåten med de sköna klassiska linjerna heter Vintage 1350 (finns i två andra storlekar också) och kommer från varvet Aquanaut. Måtten 13,1 m x 4,7 m x 1,15 m och 20 ton. Observera bredden! 6-10 bäddar. Pris från €400 000. Mer info: aquanaut.nl Seacamper med utombordsmotor är en planande båt, men med för storleken stora innerutrymmen. Måtten 8,45 m x 2,5 m x 0,8 m med en tomvikt på 2200 kg som kan göra den möjlig att ta på trailer och öppna upp många fler kanaler. Mer info: seacamper.net (Bygger också nya IF-båtar!) Kommande bok om att planera långfärd I vår kommer boken Dra dit pepparn växer - så förbereder du din långsegling. Bland annat diskuteras “den perfekta långfärdsbåten” och en del av det kapitlet kommer att behandla motorbåtar, och även kanalbåtar som till viss del finns med i detta utdrag. Boken planeras till cirka 196 sidor i stort format. En blogg under vinterns produktion finns på www.dromresan.com där du kan dela dina erfarenSå förbereder du din långsegling heter till författaren Micke Westin. Micke Westin Dra dIt pepparn växEr! Mayrik P214 Minitrawler är en kompakt fiskebåtsinspirerad motorbåt som byggs på St Maarten i Västindien. Prototypen har redan korsat Atlanten, så den kan nog klara det mesta på kanalerna. Plywoodbygge, men går att göra t.ex. i aluminium i stället. Mer info: mayrik.com/HomeEnglP214.htm. Illustration: Jonas Arvidsson Inspirerad från klassiska kanalpråmar är Teign Motor Barge från konstruktören Selway-Fisher, där man köper en ritning för att bygga i egen regi. Kryssfanér , plywood eller stål går lika bra. Den enkla formen gör den tämligen lättbyggd. Beskedliga måtten 9,76 m x 3,05 m x 0,61 m men ändå gott om innerutrymme i den fyrkantiga formen. £245 för ritningarna. Mer info: selway-fisher.com/Mcover30.htm#32. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 25 SIGNALSTÄLLET Färdväg Donau Rapport från vår hemsida På vår hemsida finns oerhört mycket information att hämta, något som många upptäckt när de till synes i blindo sänt ut en fråga där och det bara rasat in tips och förslag. SAMMANSTÄLLNING: ARNE NILSSON BILD: JONAS ARVIDSSON Djerdap 1, kombinerad sluss och kraftverk. Vy mot rumänska sidan. S edan slutet av maj till dags dato i oktober har det till exempel pågått en diskussion om hur det är att gå via Donau och Svarta Havet till Medelhavet. Hur grunda är kanaler och floder? Det började med en fråga från Tom och Kristin Särndal: Tacksam för info om kanaler att välja för att ta sig från Östersjön till Svarta havet med en båt som sticker 1,9 m. Vad jag förstår kan man välja på fler grenar av Donau. Vilka kanaler rekommenderas ned till Donau? Kjell Ekberg undrade också: Någon som vet om det går att knöka sig via kanaler till eller från Svarta Havet med två meters djupgående? Medelhavet hade varit helt ok men två meter verkar kört. Hur beroende är man av årstid och ett gynnsamt (regnigt) vattenflöde? I vårt fall kvittar det om vi startar eller landar sydväst om Östersjön. Kanaler är toppen! Pelle Blom svarade bara fyra timmar senare: Klart det går att åka till Svarta havet med två meters djupgående. Vi tog vägen från Swinemünde och Berlin, Mittellandkanal, Ems, Rhen, Main, Main-Donau-kanalen och så Donau. Vi (1,80 m djup) mötte en svensk båt i Wien (2,20 djup) somma26 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 ren/hösten 2011. De gick uppöver och nådde målet Holland på hösten. Vi hade lite problem från och med Bulgarien och österut, men det berodde på att sommaren hade varit extremt torr och Donau var tre meter lägre än vanligt. Vi hade aldrig grundstötning trots detta. Men det kan bli problem att komma in i marinor, eftersom det är mest motorbåtar på kanalerna/floderna och mynningarna slammar igen. Sven-Erik hade mer information: Det skall inte vara några problem. Jag tror att djupet skall vara minst 2,50 vid lågvatten. På senare delen får man se upp, det finns en flodarm som inte är så djup. Den båt du mötte i Wien tror jag heter Kvasthilda och de fick vända i en flodarm, gå tillbaka och sedan ta en annan. Jag vet inte vilken som var problematisk men jag tror att du kan fråga på vägen eller ringa Toyvo Stark i Karlsborg. Kjell Ekberg: Tack för snabba svar. Kanske läge att ändra planen på Stora Atlanten till ett charmigare “dike”. Jo, jag vet hur brett och trafikerat diket Rhen är – gick där 1976. Sammanfattningsvis verkar det mer möjligt att med två meter gå kanaler till Svarta Havet än att klara det till Medelhavet genom västra/mittersta delen av Europa. Sven-Erik kompletterade: Franska kanalerna tror jag att max 1,8 fungerar och då inte i alla kanalerna. Är just på väg dit så jag får se hur tungt det går i leran.” Pelle Blom kunde berätta: Ja, det var Kvasthilda. De gick från Cernavoda den “riktiga” Donauvägen, men på grund av vattendjupet fick de vända när det minskade till 70 cm. De fick åka tillbaka medströms förbi Cernavoda och sen ta vänster motströms igen på den djupare och smalare “Bala armen” (tror jag den hette) som börjar vid Donau, nära den retsamma grunda delen. Vi som åkte åt andra hållet försökte oss inte ens på att ta den grundare vägen utan vek direkt av in på det virvlande alternativet. Den rumänska tul�len/polisen som vi klarerat in hos tidigare på dagen hade berättat att det var enda chansen. De var jättetrevliga. Och så vill han ge ytterligare ett tips: Kan bara rekommendera, vilket jag tror jag gjort tidigare, denna utmärkta hemsida för kanalfarare: http://retd.se/kanaltur/default.html Tack Per Abrahamsson för allt arbete! Vi hade mycket hjälp av hemsidan redan på vår färd 2011. Nu ser jag att den är utbyggd och kompletterad å det bästa! Odd och Katinka Lindahl: Vi håller med! Jag har skrivit ut det mesta av Pers fantas- Klostret Mracua till på den rumänska sidan där Järnporten är som smalast. tiska tips och samlat i en pärm som finns med på vår resa i båtens bibliotek. Vi hade också nöjet att få lyssna på Per på Kryssarklubbens Kasta Loss-kurs i Göteborg och fick ovärderlig information. Underbart att det finns sådana entusiaster som delar med sig helt ideellt. Anders Briandt hade ytterligare värdefulla erfarenheter: Vi gick med vår båt Frifararen Donau till Svarta Havet 2012/13 med 2,05 m djupgående. Tyska delen av Donau innan österrikiska gränsen är känd för att ha begränsat djup. Vi fick ett antal lätta grundkänningar och mycket nervöst tittande på ekolodet. I Wien tipsade ett par kryssningsfartygsskeppare att nedanför järnporten skulle det vara ännu grundare. Vi ringde då till författaren av den utförliga donauguiden Pierre Verberght (www.verberght.br) som bekräftade att neråt Rumänien/Bulgarien var det nu (slutet augusti) endast 1,30 m djupt. Detta ledde så småningom till övervintring i Apatin, Serbien på en alldeles förträfflig marina. I april 2013 fortsatte vi och hade då inga problem. Donaus djup är mycket varierande under säsongen och mellan olika säsonger. Hans Johansson kompletterade: Håller med om att vattendjupet varierar ordentligt be- roende på regn och årstid. Ett bra sätt att få tillförlitlig info, innan man sitter där, är att titta hur djupt mötande pråmar är lastade. De vet. Försommaren och våren neråt är sällan något problem och sen höst när regnen satt in är också OK. Donau är en riktigt vacker väg. Men håll koll på regnmängderna! Ibland är det för mycket. Odd och Katinka ville veta detaljer: Anders Briandt, din plan låter mycket lockande! Inte minst marinan i Serbien, har du närmare kontaktuppgifter? Hur var det att manövrera i medströmmen på Donau i april? Anders Briandt: Marinan i Serbien där vi övervintrade ligger i Apatin och heter helt enkelt Marina Apatin. Den mail jag använde senast var: [email protected]. Mer kontaktinfo i Die Donau av Kennet Dittman (på tyska). Hans bok (nyligen uppdaterad), tillsammans med Verberghts luntor är oundgängliga och i princip de enda aktuella Donaupilots som finns. Rod Heikells Donau-bok är från 1992 men har mängder av intressant kring-info. Hur skall vi frakta ner masten hel? Tom och Kristin Särndal undrade också: Mast på däck eller skicka med lastbil? Odd och Katinka Lindahl hade redan dagen efter en del av svaret: Wolfgang Schröder kör inte till Svarta Havet. Fick tips om annan välrenommerad transportör, Van der Wetering Transport, fick offert i veckan: De vill ha 6 000 Euro för att köra tio meter mast och bom från Holland till Constanta… Varvid Särndals bara kunde utbrista: Oj det var dyrt! Då kunde inte Sven-Erik Andersson hålla sig: Vad är problemet med att ha den ombord? Jag har alltid gjort så vilket har fungerat perfekt och varit gratis. Nu kanske man skall tala om att Sven-Erik manövrerat sin HR 36:a Nikoline från starten i Mjölby 2008 via Polen, Tyskland, Rhen, Mosel och tillbaks till Rhen, Main, Donau och Svarta Havet. Efter att under några år ha ”gjort” de flesta av östra Medelhavets farvatten och kuster vände han så nosen hemåt 2014 via Rhône, Saône, Rhen och gör en sväng bort till Amsterdam innan han går Göta kanal hem till Mjölby. Katinka hade motargument: Vi är inte så rutinerade som du, Sven-Erik, och har lyssnat på många olika åsikter från erfarna kanalfarare om det här med att ha med sig masODYSSÉ – nr 4, december 2014 27 ten eller inte. Vi fastnade för resonemanget att minsta missöde under vägen där masten råkar dänga in i en slussvägg eller annat, resulterar i reparation som överstiger transportkostnaderna. Dessutom är den i vägen. Hittills – vi är i Maastrich nu – är vi väldigt nöjda med valet att inte ha med masten. Om vi i höst bestämmer oss för att gå Donau till Svarta havet i alla fall, kan vi beställa masttransport till någon stad på vägen dit Wolfgang Schröder eller Torgersson kör. Så har vi ändå sluppit masten halva vägen. Sven-Erik ville klargöra sina synpunkter på mastfrågan: Jag har nu gått via Polen, Mittelland, Rhen, Mosel till Nancy, Strasbourg, Rhen till Main, Main-Donau, Donau till Svarta Havet. I år har jag gått via Port Louis, Saône, Rhône, Rôhne-Rhin-kanal, Rhen till Amsterdam med masten på däck. Vi har sett fyra båtar som inte haft masten ombord, två svenska och två holländska. Vi har haft stor nytta av masten ombord. En presenning över den ger perfekt regn- och solskydd. Vi har haft spridarna kvar så presenningen har legat på vanten. Om jag skulle göra om resan skulle definitivt masten vara ombord. Tuomo Haavisto kommer med motargumenten: Som redan tidigare konstaterats på denna spalt: Mast eller inte beror nog mest på hur långt den sticker ut över båten. Vi två pensionärer skulle inte ha klarat 2,5 meter överhäng i båda ändarna av båten – 15 meter mast till en tio meters båt – i slussarna. Då kom Hans Johansson med det sanna alexanderhugget: Billigaste alternativet är att såga av masten. Väldigt många master av er längd är skarvade med en passbit och ett antal popnitar. Kolla med en riggare om vad han tycker om förslaget! Det är lätt att dela och sätta 28 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 ihop en mast igen. Då har ni två hanterbara bitar att lägga på båten. Odd och Katinka kan tänka sig en kompromiss, närmast av kostnadsskäl: Vi har en tolvmetersmast och båten är elva med “predikstolen” i fören. Efter 150 slussar såhär långt, Chalons-en-Champagne nordost om Paris, är vår erfarenhet att vi inte skulle ha klarat masten oskadad om den stuckit ut det allra minsta i fören. Akterut däremot kan den sticka ut en dryg meter utan risk. Vi lämnade masten i Holland i våras. Nästa vår blir vi tvungna att skicka efter den, kanske i Frankfurt, och ta med den på däck mot Svarta Havet. De offerter vi har tagit in på frakt av masten hela vägen ner slutade på över 60 000 kr. Christer Lindh sällar sig till masten-pådäck-gänget: Vi har gått både fram och tillbaka till Medelhavet via kanalerna med masten liggandes på båten. De farhågor vi hade innan vi gav oss iväg var helt obefogade. Vi hade inga som helst problem med masten trots att överhänget akterut var nästan fem meter. Som någon redan påpekat så är det bra att inte ha för mycket överhäng i fören, vi hade bara några decimeter där. Det man bör tänka på är att märka ut änden på masten så ingen annan båt kör på den. Vi band fast ett klart orange plastskynke som fick hänga ned fritt inunder.” Red vill bara tillägga: mastfoten bör nog ligga fram och gärna i pulpitens Y så kan den sticka fram en smula och utgöra en landgång alternativt ramm. Toppen brukar vara mer ömtålig, men om man låter den sticka upp en smula, lämpligt lutad snett uppåt mot en eventuell targabåge – obs! att toppen ej bör vara högre än ca 3,20 över vattnet – så fungerar det fantastiskt: säg den motorbåtsförare som vill ha en mast genom vindrutan! Hur lång tid tar det att segla ner? Nils Assarson i en Comfort 32:a ville ha lite grepp om tidsåtgången: Håller på att planera för medelhavsfärd 2015. Låter mycket intressant att satsa på Donau, också för att komma tidigt på resan till turkiska och grekiska övärlden. Kan någon säga något om hur lång tid man skall beräkna för att ta sig från Travemünde till Donaudeltat? Ingen kappkörning alltså men med hyfsad tid för turism på vägen? Har också blivit varnad för svårigheten att manövrera i medströmmen. Är det relevant och har ni i så fall tips om detta?” Hans Johansson svarade: Angående tidsåtgången är den ju helt beroende på vad ni vill se. Att bara dundra förbi Wien och Budapest kommer ni nog att ångra senare, men mellan två och tre månader borde vara rimligt. Det går nog att fixa på halva den tiden men som sagt, hur ofta kommer ni till Wien med båt? Nils Assarson: Tack Hans för hjälp med tidsuppskattning. Har nu dock kommit på ett nytt problem med valet av rutt till Donau. Pelle Bloms förslag till rutt innebär ju så vitt jag kan förstå att man behöver ta sig motströms på Rhen förbi Loreleiklippan. Där uppges strömmen vara upp till sex-åtta knop, vilket min motor (Volvo Penta MD 11 C) knappast klarar? Hur löser man detta? Finns det en annan rutt? Skall man satsa på bogsering?” Hans hade alternativ: Det enklaste men jobbigaste är att ta av vid Mosel och gå till Nancy. Därifrån till Strasbourg och sen nerströms till Main. Den andra varianten är att gå till Holland och Frankrike och där till Nancy. Inga starka motströmmar men lite längre tid, en à två veckor. Ett tips om bra sjökort över kanalerna är Navionics Europaapp till ipad. Där har du allt. Lycka till! Vi hade planerat gå utsidan ner till Medelhavet men av olika anledningar blev det kanalerna. Det fannas därför ingen genomtänkt lösning för masten och vi hittade inget lämpligt virke när vi tog ner den. Det gick bra ändå. Foto: Jonas Arvidsson. Katinka och Odd hade invändningar: Vi kommer att välja alternativ två efter att ha utforskat Frankrike ordentligt först. Vi har inte bråttom. Vår Penta gör sju knop, inte mer, slipper gärna motströmmen i Rhen. MEN, vi vill protestera lite mot att det räcker med Navionics Europaapp till ipad. Vi har använt den nu i sju veckor genom Holland, Belgien och Frankrike, och jag skulle INTE ha velat vara beroende av enbart den. Det behövs papperskort också, vi har köpt utmärkta genom Fluviacarte på nätet, men jag har också sett att dessa kartor finns i båttillbehörsaffärer utmed vägen. Hans: Tror nog ni missförstod mig lite, men för planering är Navionics perfekt. Att det sen inte räcker till överallt är ju sant. I kanalerna behövs inte så mycket men floderna är ett annat läge, speciellt Donau. Skulle även vilja rekommendera ett framåtseende ekolod som har räddat mig flera gånger från tråkigheter. När ni sedan kommer ner till Medelhavet duger Navionics bra, ofta bättre än många sjökort som säljs här. Odd och Katinka: Tack för tipset om ekolodet! Ska även försöka skaffa uppdaterade Donaukort genom Pierre Verberght som tipsas om här ovan. Hans la till: Tänk på att giltighetstiden för Donaukort är väldigt kort. Normalt inte över sex månader. Kolla tryckdatum! En god vän i Budapest sa att när de var tryckta så var de inaktuella, vilket säger en del. Sandbankarna i nedre delen rör sig konstant, beroende på vattenflöde. Bästa sättet är att hänga på en djuplastad pråm. De vet. Anders Briandt: Angående att “hänga på en pråm”: Många pråmar går/kör riktigt fort – upp till 20 km/h – genom vattnet. Trafiken är dessutom rätt gles, går inte på långa vägar att jämföra med Rhen. Navigera medströms var inga som helst problem, man märker i stort sett inte av att vattnet rör sej. Inte förrän vid tilläggning, då man måste vända och gå mot strömmen. Hans Johansson: Håller med om att Dittmans pilot är OK, men det finns fler. Verlag Rheinschiffahrt har bra piloter för den övre delen till och med Österrike. Sen finns ju förstås den officiella piloten från Donaukommissionen. Men som sagt tidigare: I den nedre delen är giltighetstiden kort. I den övre delen är utprickningen helt ok. Nedre delen sämre. Men normalt är det inga problem. ⚓ BÅTJURIDIK Franska protester mot grekisk skatt Grekiska båtskatten Den hotande grekiska båtskatten tycks fortfarande inte vara införd. Nu har klagomål ingetts till EU-kommissionen av franska seglarföreningen Sail-The-World genom advokaten Ariel Dahan i Paris. Argumenten är i stort sett desamma som SXK tidigare framfört till grekiska regeringen och är detaljerat utförda. Ansökan har mottagits av kommissionen. För den händelse någon vill följa dess gång har den registrerats under nummer CHAP (2014) 2280. I förra numret av Odyssé återgavs bedömningen att ökade hamnavgifter nu avses finansiera bortfall av den tilltänkta skatten. Såvitt nu anges av Cruising Association förefaller avgiftsjusteringen i varje fall formellt innebära en minskning. Den så kallade ankomstavgiften som skulle betalas till kustbevakningen (Port Police) – om man lyckades finna den – ska nämligen ha bortfallit, och endast bryggavgift (mooring fee) ska nu uttas. Ombud i Aten Vårt ombud i Aten, Lia Athanassiou är numera den enda professor som undervisar i sjörätt på grekiskt universitet, och hon bedriver därutöver sjörättspraktik som advokat. Hon finns på 35 Omirou Street, Gr 10671 Aten telefon +30 2103636011 mail [email protected] och har websida www.ag-law.gr Med sina två yrkesfunktioner har hon en stor arbetsbörda och hänvisar gärna till den yngre juristen Fotini Portokali mobiltelefon +30 6945810473. Både Lia och Fotini är sjörättsjurister och väl insatta i juridiska frågor om fartyg och transporter, men ingendera är seglare och särskilt förtrogna med praktiska båtfrågor. Som besiktningsman har vi rekommenderat Ion Papazoglou på Interyachts i Aten telefon +30 92109851187. Han är kunnig i båtfrågor och har lovat svara på praktiska frågor. Moms igen Momsfrågor kommer både från Grekland och från andra håll såväl inom som utom Medelhavet. För en medlems avsedda köp av en båt från ett charterföretag i Aten har jag tillfrågats om moms ska betalas för köpet. Noga talat inte om användningen är privat, för det är det säljande företaget som ska betala moms till grekiska staten, men eftersom beloppet läggs på räkningen blir det i slutänden debiterat köparen. Vid köp från en privatperson inom EU ska däremot ingen moms utgå. England, Irland och tydligen Holland, lägger dock en börda på köparen att försäkra sig om att båten en gång blivit momsad. Vid köp från tredje land, eller ett område som är undantaget från EU:s momsregler, till exempel Åland, ska däremot moms betalas av importören. En medlem som ville byta sin segelbåt mot en motorbåt i Norge menade att enligt angivelse för EEA-området ska omsättningen inom hela detta område – vilket omfattar vissa Europaländer som inte gått med i EU – ska det råda fri omsättning och därför, menade medlemmen, får det inte ifrågakomma något momsuttag. Dessvärre innebär inte reglerna någon sådan frihet. Momsuttag ligger utanför den rörelsefrihet som i övrigt råder inom unionen. Hugo Tiberg ODYSSÉ – nr 4, december 2014 29 KLUBBNYTT På kurs med Hope TEXT OCH BILD: CLAES WESSBERG – Tror du att vi blir helt ensamma ombord på Hope? säger Skepparen till Förste Styrman när det är morgonmönstring inför kursen i Medelhavssegling i Club Marina, Göcek. Besättningarna till de övriga två båtarna har kommit. Michaels är redan inne i Göcek och handlar. Mot bättre vetande har Skepparen och Förste Styrman övertalats av kursledare Stefan att fungera som huvudskeppare/instruktörer på en av Medelhavsseglarnas tre kursbåtar i Turkiet. Skepparen känner viss oro för hur allt skall avlöpa, van som han och Försten är att själva ordna allt ombord. Då dyker tack och lov Göran upp, mycket trött efter att ha tillbringat natten på diverse europeiska flygplatser. Ingen tid att förlora, båten måste provianteras. In till Migros i Göcek där “shop until you drop” är nära att bli en realitet för trötte Göran. Inga stolpskott Tre fullastade shoppingvagnar senare lastas varorna över i en taxi tillsammans med tio femliters plastflaskor med vatten samt osorterade övriga drycker för transport till marinan. Med tanke på den reducerade besättningen är det tur att affären skickat med en man som hjälper till att lasta ur varorna. De 30 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 får vänta på bryggan; båten är ännu inte färdigstädad. Vid lunchbordet hittar vi Catarina och Gunnar samt Anders. Så småningom ansluter Kerstin och Gösta. Alla skall mönstra på Hope. Det är bra geografisk spridning på deltagarna. Göran är genuin skåning boende i Täby, Catarina och Gunnar från Molkom i Värmland, Anders från Vikbolandet och Kerstin och Gösta från Nacka. Dessutom är Skepparen och förste Styrman göteborgare boende i Skåne. Alla är båtvana men ingen har seglat i Medelhavet tidigare. Skepparen känner redan en viss lättnad, inga stolpskott med andra ord. Könsmaktsordning? Efter lunch släpps båten fri. Av någon outgrundlig anledning tar besättningens damer snabbt och kompetent hand om stuvningen av matvarorna. Kan det möjligen vara något med könsmaktsordningen? Samtidigt som stuvning av mat och bagage sker skall skepparen ta över båten. I röran blir kontrollen något summarisk, men det får duga. Hope är en lätt bedagad Jeanneau 53, levererad 2010 men redan lite sliten och nerkörd, med fem tvåmanshytter och tre toaletter. Båda enstaka herrar kan därmed få egen hytt. Förlossat och friskt Navelsträngen klipps av (elkabeln tas in) och Hope kan som sista eskaderbåt lämna hamnen. Alla får känna på hur det är att styra en båt av den här storleken. Dessutom sker indelning i skepparlag och matlag. Skepparen och Försten deltar bara som matlag – i övrigt navigerar besättningen och för fartyget minst en dag var. När Skepparen denna första kväll backar in vid restaurangbryggan och besättningen tar mooringlinan känns det rätt bra. Han somnar ovaggad efter en trevlig middag. En strålande sol väcker besättningen till bad och frukost. Alla är segelsugna; efter genomgång av dagens väder och rutt släpps förtöjningarna. Det är lä under Göcekhalvön varför första matlaget under gång kan ordna en matig sallad till lunch. När Hope kommer ur landlä friskar middagsbrisen i och det går att sträcka upp mot Çiftlik som är dagens mål. Super-reva! Vinden ökar allt mer och det blir nödvändigt att reva. Skepparen våndas inför manövern med otränad besättning och ny båt. Hope har en rejäl stor med genomgående lattor, dåligt märkta tampar, stoppare som inte håller fal- len och en styrbordsvinsch som inte kan dras fullt runt på grund av biminins placering. Ändå kan manövern genomföras utan problem. Ombordvinden var som mest 45 knop i byarna vilket borde motsvara 15-16 m/sek verklig vind. Skepparen kan andas ut – den här besättningen kommer att fungera bra. kursveckorna, bleket, sjöbrisar, regn och sol. Dessutom blir eskadern inblåst under en dag. Alla sköter sig; skepparen behöver inte använda den niosvansade katten en enda gång. Den enda hudflängningen som sker är i samband med besättningens gemensamma besök i Datças kommunala Hamam (Turkiskt bad). Keps överbord! Sjönk Under de följande dagarna får besättningen träna på det mesta man behöver kunna för att segla säkert i Medelhavet, förtöjning med aktern mot kaj – med mooringlina och med eget ankare – svajankring, ankring i naturhamn med lång lina i land och hur man anlöper en marina. Dessutom tränas Man Över Bord under realistiska förhållanden. En av deltagarna tappade sin keps i vattnet. Trots snabb manöver kunde kepsen inte räddas. Vädret är, ur kurssynvinkel, helt perfekt. Nästan alla vädertyper uppträder under de två Gott skratthumör Det blir naturligtvis mycket seglingsprat under veckorna men även annat som djur och natur, miljö, Turkiets nuvarande och antika historia och lite politik eftersom valet just avslutats. Det har dessutom bjudits på mycket skratt och gott humör. Ur Skepparens och Förste Styrmans synvinkel har veckorna blivit mycket mera intressanta och givande än vi föreställt oss. Hoppas att deltagarna haft lika trevligt som vi själva. Det känns riktigt sorgligt att säga farväl. ⚓ VÄST 24 JANUARI 2015 – KAFÉTRÄFF Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg Våra kaféträffar är mycket populära och trivsamma. Vi sitter 10-15 runt varje bord och delar med oss av våra erfarenheter. Det kan bli både sjökort, böcker, bilder och filmer på dessa träffar som går i mysets och trivselns tecken. Ämnesområdena är ännu inte klara men kan bli några av följande: • Kanaler och floder till Medelhavet • Östra Medelhavet • Säkerhet ombord • Bryggsnack om allt möjligt • Vinterförvaring och marinor Kom gärna med förslag på ämnesområden! Mer information kommer att finnas på www.medelhav.se i god tid före träffen. En härlig medelhavsinspirerad buffé serveras under träffen. Anmälan Senast måndag den 19 januari på www. medelhav.se eller till [email protected] eller på telefon 0732-412714 Avgift 180 kronor per person. Betalas kontant vid entrén. OBS! Max 80 personer. Har du goda bildminnen? En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Nu öppnar Odyssé sina spalter för alla er som känner er mer hemma med avtryckarknappen än med tangentbordet. Alla bidrag i vårt blad måste ju inte vara långa texter om allt som hänt mellan hamn A och hamn B. Vi vill alltså att ni skickar in goa bilder, roliga bilder, vackra bilder, informativa bilder eller andra märkvärdiga föreviganden till [email protected]. Se på sidan 1 hur det skall gå till! Dock – lite text vill vi också ha, en lite längre bildtext som förklarar vad det är vi ser, en sorts när-var-hur. Skickas till [email protected] enligt instruktion på sidan 1. Välkomna med era bidrag! 31 JANUARI - 8 FEBRUARI 2015 – BÅTMÄSSAN, GÖTEBORG Tillsammans med SXK Västkustkretsen har vi en monter på båtmässan i Göteborg där vi informerar om vår verksamhet och värvar nya medlemmar. Vi berättar om segling i och till Medelhavet och kommer eventuellt att hålla föredrag i olika ämnen för mässbesökarna. Om du är intresserad att vara funktionär i montern kontakta Göran Lindqvist, [email protected]. 14 MARS 2015 – VÅRTRÄFF Klockan 13.00-17.00 i Örgryte Församlingshem, Herrgårdsgatan 2, Göteborg Programmet kommer att bli intressanta föredrag om segling i Medelhavet. Mer information i kommande nummer av Odyssé samt på www.medelhav.se. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 31 Iskalla vindar på årsmötet Som första segelbåt lyckades de gå Nordvästpassagen och ta sig igenom McClure Strait. Edvin Buregren berättade om ”A Passage through Ice” – hur han med sin besättning Nicolas och Morgan Peissel på Belzebub II, en HR Monsun 31, tog sig längs Ellesmere Islands kust, norr om Devon Island, norrut genom Jones Sound för att komma till Resolute och vidare – allt illustrerat med bilder och filmer filmer från ett landskap täckt av isberg och snö. Bara att HÖRA isbergen krasa mot segelbåtsskrovet gjorde att vi – som samlats till årsmöte i Västra Hamnen i Malmö, styrelsen och 41 medlemmar med varmare ”hemmavatten” – genast längtade till våren. Odyssépriset till Björlin Odysséprisets vackra Amfora mottogs av en stolt Bengt Björlin. På diplomet stod att läsa ”välvalda återblickar i Odyssé nr 4/2013 och 2/2014 över Medelhavsseglarnas utveckling i tjugosex år, egna seglingar i fjärran miljöer under sju år och Azorernas avskilda seglarvärld under ett år, allt i klar och givande framställning”. Odyssés Hedersomnämnande utdelades som diplom till Claes Wessberg för artikeln ”Bara inte Biscaya låg i vägen” i Odyssé 4/2013 ”en rapp skildring av de fruktade vattnen utanför Bretagne, med historik och aktuell information, allt i perspektiv av egna upplevelser i livfull tappning”. Imraypriset för floddrama Imraypriset 2014 utdelades till Bengt och Solweig Wannerheim för ”Hur man kallar på sjöräddning i floden Rhône” i Odyssé nr 4/2013, en ”ögonöppnande rapport till alla som trott att hjälp är närmast i lugna och befolkade miljöer”. Imrays Hedersomnämnandes diplom tilldelades Karin och Hans Westerström samt Tom Kolsrud för framställningar i Odyssé nr 4/2013 respektive nr 2/2014 om ”olika sidor av båt- och båtmotorköp i Grekland”. Ännu bättre webb Nästa år skall webben bli ännu bättre. Föreningens webbutvecklare Anders Rydin, tillika mötesordförande, har med hjälp av Ungdomsgruppen gjort det ännu enklare att söka information, hålla kontakten med varandra och hitta tips. Den nya webbsidan presenteras efter årsskiftet. Ordförande Nina Brodd uppmanade alla medlemmar att föreslå teman för kom32 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 Bild från föredraget. Fotograf Nina Brodd. Årsmöte i Malmö. Fotograf Nina Brodd. mande nummer av Odyssé och skriva artiklar om sina erfarenheter. Det är också värdefullt om alla själva på webben uppdaterar sina uppgifter i medlemsregistret. Det är till exempel genom e-postadresserna som styrelsen och mötesarrangörer kan nå ut med information. Ny revisor Claes Wessberg och Stefan Helsing samt kassör Lars-Olof Norlin omvaldes samtliga på tre år. Även valberedeningen valdes om. Till revisor efter Hans Larson valdes Magnus Åkerman och som revisorssuppleant Peter Sandström. I samband med årsmötet informerade Denniz Corsman om nyheter i Medelhavsförsäkringenoch om Alandias tester av plottrar och elektroniska sjökort. Vad vi åt? Gotländska isterband eller lax med dillstuvad potatis! NORD OST Föreläser gärna i lokala klubbar KASTA LOSS! Hej alla medlemmar i Region Nord! Jag kommer gärna till era lokala båtklubbars träffar och berättar om Medelhavsseglarna och delar med mig av mina erfarenheter från hur det är att segla i Medelhavet och från de tre kurser i Medelhavssegling som jag varit chef för. Lördag 7 mars klockan 10-16 i konferenslokal på båtmässan ”Allt för Sjön” i Älvsjö. Jag vänder mig till er för att det inte fungerat så bra att erbjuda mig direkt till klubbarna. På det här sättet kan ni vara med och öka intresset för vår förening. Med vänlig hälsning Stefan Helsing , Luleå [email protected] 070 6614462 VÄST Spännande kust och konstiga båtar på höstträff i väster Biscaya, eller närmare bestämt buktens kuststräckor, är det seglingsområde man går miste om när man tar sig raka vägen mellan Bretagne och norra Spanien. Det blev tydligt för de över hundra personer som samlades till höstträff i Göteborg lördagen den 8 november. Vår ciceron, som istället girat österut och tagit sig fram utmed kusten var Claes Wessberg. På ett initierat och engagerat sätt delade han med sig av sina upplevelser. Vi som hade förmånen att vara där gick därifrån med längtan efter såväl tidvatten som musslor och ostron. Som vanligt möttes vi inte bara av aptitliga smörgåsar och mingel, utan framför allt av två riktigt intressanta föredrag. Det andra handlade om båtkonstruktion. På ett osedvanligt lättbegripligt och underhållande sätt beskrev Rolf Eliasson skillnaden mellan en tung båt, en lätt båt och en konstig(!) båt – skillnader när det gäller allt från prestanda till säkerhet. Det var många gamla funderingar som efter Rolfs pedagogiska presentation plötsligt framstod som glasklara. Rolf lyckades dessutom med konststycket att balansera mellan att väcka tillräckligt med intresse för båtkonstruktionens spännande utmaningar utan att avslöja allt för många av dess lösningar. Effekten av detta blev att Rolf sålde slut på hela upplagan av sin senaste lärobok! På det hela taget, och i vanlig ordning, en höstträff med lagom och lättsmält blandning av nyttigheter och inspiration som redan i det strilande höstregnet utanför dörren omvandlas till soliga och varma planer inför den Rolf Eliasson och Claes Wessberg höll mycket kommande säsongen. intressanta och inspirerande föredrag. En minikurs för dig som vill förverkliga drömmen och segla lite längre – ända till Medelhavet. Kursen leds av Claes Wessberg och Per Abrahamsson – Claes med flera års erfarenhet av Medelhavssegling och Per med stor kunskap om båtfärder på Europas kanaler. Exempel på ämnen som vi tar upp: • Kunskaper och förberedelser • Seglingsområden • Ekonomi • Användbara hemsidor • Vägen dit • Väder, vind och ström • Livet ombord Gemensam lunch planeras till självkostnadspris. Anmälan: Senast 23/2 på www.medelhav.se eller till [email protected]. SJÖBODEN SJÖKORT OCH BÖCKER SÄLJES! Böcker: Through the French canals, Water Almanac, Holland - Belgien , 2009 Bloc Marine 2011, Mediterranean Almanac, 2005 - 2006 Hamnbeskrivningar (2 st), Kieler och Lübecker Bucht. Kanalbeskrivningar (kort): Navicarte 2, 19, 20 (Franska kanaler), Guide de la Saône och Rhône Sjökort: Marseille-Toulon 1:50000, Toulon-Cavalaire-sur-mer 1:50000 Port st Louis-Marseille 1:50000, Marseille-San Remo, 1:50000 Imray, Medelhav 15, 19, 30, 40 Sportschiffskarten, Binnen 4 Hamburg-Magdeburg Tänkt pris 2.000:Tel: 073-5550966 alt, 018-512462 Vindö 50 säljes L: 10.65, B: 3.16, D: 1.6 Seglad i Medelhavet, nu på land i Stockholms län. Tel: 076 80 60 495 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 33 34 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 Nio butiker och Nordens största webshop för båttillbehör Du vet väl att du kan beställa till medelhavet direkt från www.hjertmans.se? Ger 80 Ah / 24h -3 8013-2 (690.-) 8013 22 990.5494-80 (24.990.-) Ger 140 Ah / 24h 35 990.5494-140 (37.990.-) (749.-) Ger 210Ah / 24h 49 990.5494-210 (56.900.-) Bränslecell Efoy 590.- Omvandlar metanol till ampere Uppblåsbar flytväst 150N flytkraft Passar alla över 40kg! 750.- Solpanel 50 watt Håller isfritt runt vinterliggande båt. Hängs under båt eller brygga. 6 490.- 2 690.5874-396 (2950.-) 7969-3400 (6990.-) Strömbildare Kasco 0,75hk, 230 volt Peke med stege 65x33cm Limhamn · Helsingborg · Göteborg · Stenungsund · Västerås · Karlstad · Bromma · Uppsala · Sundsvall ODYSSÉ – nr 4, december 2014 Gäller till den 11/1-2015 · www.hjertmans.se · 060-64 17 00 35 Upplev det nya, säkra sättet att segla i medvind! Med ASB, Automatic Safety Brake Bombroms Behöver du inte frukta den ofrivilliga gippen. ASB-BOMBROMS FINNS NU I TVÅ ASB Bombroms ger dig full kontroll på storseglet och ett effektivt skydd mot såväl person- som materiella skador. STORLEKAR ASB-105 UPP TILL 30 M² Det blir lika enkelt att göra en säker gipp som att hantera en självslående fock! Pris 7.995kr ASB-130 Tack vare automatiken bromsas storseglet endast när det behövs. FRÅN 31-55 M² Pris 11.995kr Säkerhetssystemet hos ASB Bombroms fungerar utan att man Behöver lämna tryggheten i sittbrunnen ASB Bombroms passar de flestasegelbåtar. ASB-BOMBROMS NU GODKÄND AV FÖRSÄKRINGSBOLAG V I V E T VA D S O M K R ÄV S H E L M T E C. Telefon +46(0)31 788 58 87. [email protected] | www.helmtec.se ariehamn +358 (0)18 29 000 [email protected] Stockholm +46 (0)8 630 02 45 [email protected] 46 (0)31 49 20 60 [email protected] HELSINGFORS +358 (0)20 52 52 52 [email protected] www.alandia.com Aircondition Aircondition Cabin Cooler Cooler Cabin 12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden ! 12 volt !! En absolut "grön" produkt i tiden ! Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system. Vi introducerar nu en extremt låg energi aircondition. Tar inte mer ström än en lite läslampa, 12 volt system. Passar utmärkt i båtar med cabin. Passar utmärkt i båtar med cabin. Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten. Kasta värmeväxlaren ner i sjön, ju djupare, ju kallare får du i båten. Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid. Mycket effektiv !! Ca 30000 tim drift tid. Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten. Snygg samt extremt tystgående, Inga farliga kemikalier, bara vatten. Finns i 2 storlekar: 2-fläktars 3450:- 3-fläktars 3900:- Finnsi två i 2 storlekar: Finns storlekar:2-fläktars 2-fläktars3450:4140:-,3-fläktars 3-fläktars3900:4620:Lite exempel påFinns hur effektiv Cabin Cooler är: Om du har båt, har svårt att sova, noll vind samt mygg, känns det i två storlekar: 2-fläktars 4620:Lite exempel på hur effektiv Cabin Cooler är: Om du har båt,4140:-, har svårt 3-fläktars att sova, noll vind samt mygg, känns det igen ? igen ? Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr, Sänk ner värmeväxlaren till det svalare nivåerna i vattnet, ex: ytvatten 20 gr, 5 meter ner: ca 14 gr, då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen. då blåser du ut via elementet i Cabin Cooler som håller 14 gr i cabinen. Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller. Har du 25 gr i ytvattnet sänker du ner ca 10 meter, där finner du ca 12-14 gr, blås ut i cabinen via Cabin Coller. De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det De som seglar i Medelhavet vet att det sällan är under 30 gr i luften även kvällar och nätter, nu kan ni ha det skönt som på ett lyxhotell. skönt som på ett lyxhotell. www.cabincooler.eu www.cabincooler.eu 36 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 tel:0046 640 640 42002 42002 tel:0046 ODYSSÉ – nr 1, mars 2014 27 TILL SALU! Amel Super Maramu 2000 / EUR 265.000 -01 Malö 36 / SEK 1200.000 -97 Hallberg Rassy 48 / SEK 4.695.000 -05 Hallberg Rassy 62 / EUR 945.000 -05 Malö 47 / SEK 5.500.000 -11 Sun Odyssey 43 DS / SEK 1.145.000 -02 Farr 50/ EUR 395.000 -03 Hallberg Rassy 37/ SEK 2.050.000 -04 En härlig långseglare! Infällbar propeller, elektriska toaletter, extra kyl/frys, vindgenerator, 3 hytter. Mycket bra skick! Raymarine Plotter C140 -13, VHF, Generator, AIS, 2xVärmare, AC, Tvättmaskin, Elfström Segel -05/-11. 3 hytter En fantastisktt fin Malö i ny design, interiört och exteriört. Bra komfort, värmare, el-ankarwinch i för och akter., 3 hytter. Exemplariskt välskött! God komfort, luftig och välutrustad. Genomtänkt arkitektur. El toaletter, gelbatterier, extra bränsletank, 3 hytter. En välskött och perfekt familjebåt! Förstärkt skrov, kevlar mattor, storsegel med stående lattor, 2 hytter. I fantastiskt skick! Kan seglas single-handed, MaxSea TimeZero, dubbla oberoende Autopiloter & Plottrar, stor Watermaker., 4 hytter En attraktiv båt med bra prestanda och rymlig. El-ankarwinch i fören, värmare, bottenmålad/ Epoxi behandlad. I toppskick, endast en ägare! Varvsskött och inomhusförvarad. Perfekt långseglare! Stora arbetsytor i pentryt, 2 hytter. Vi har alltid drygt ett 100 tal båtar till salu - se vår hemsida! HELSINGBORG 042 14 40 50 0705 36 73 99, 0705 92 29 90 WWW.NAVARK.SE [email protected] ODYSSÉ – nr 4, december 2014 37 ... ...inte bara segel! MOTORBÅTSKAPELL SITTBRUNNSKAPELL STORSEGELKAPELL SPRAYHOOD BÅTDYNOR SPIRALFJÄDERMADRASS STACKPACK/LAZYBAG RULLFOCKSKAPELL SPINNAKERSTRUMPOR UTEPLATSTAK MM ll llfockskape Linförare ru Formsprutad spinnakerstrumpstratt Det är finurliga detaljer som skapar helhet och funktion! Här några patenterade exempel. Nu säljer vi även importsegel! www.royalmarine.se Tändsticksvägen 8, 593 38 Västervik Tel 0490-177 00 eller 177 14 [email protected] 38 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 www.royalmarine.se Skandinaviens största sidensortiment! Kvalité & känsla sedan 1989! Siden - lagom varmt i alla väder! Sidensocka 50:Optimal temperaturreglering. Sidenlångkalsong 330:- Satinlinne 300:Sidenundertröja 330:- Sidenkofta 600:- Se Sidenbadlakan Barnunderställ 150:- / 90:200:- / del Sidenmorgonrock 480:- sidenselma.se för aktuella erbjudanden! Reseset (3 delar) 800:- För dig som vill resa lätt & sova riktigt bekvämt! 500g. Pådragsunderlakan, örngott & påslakan. Sidenreselakan 400:Minimera packningen. Överlägsen kvalité. Rymliga mått 112x220. 250g. Infällt örngott. 4 färger. www.SidenSelma .se Postorder 018 - 60 00 06 Stockholm - Malmskillnadsg. 42, 200 m fr NK. Butik Uppsala - Vaksalag. 22, 5 min fr stationen. ODYSSÉ – nr 4, december 2014 39 TORGERSSON TRANSPORT AB När kräfterna tagit slut och När krafterna tagit slut och seglen inte är uppe, seglen inteär ärlösningen. uppe är WinchRite WinchRite lösningen. Batteridriven winschhandtag Batteridrivet winchhandtag som utför arbetet för dig. som utför arbetet åt dig. Båttransporter till och från Medelhavet Box 86, SE-473 23 HENÅN Telefon: +46 (0)304-313 30 MA R I NT E C www.torgerssontransport.com Sortiment och priser på: Information: Telefon: WiFi AIS Transponder NavTex 40 ODYSSÉ – nr 4, december 2014 AIS Transponder Wi-Fi Acess system Sweden HB www.marintec.se • [email protected] • 0738117 020 www.marinwebben.se [email protected] 031-693110 AIS Transponder WiFi NMEA-mux NMEA 2000 Server Trådlös router 03/2014 www.hqhh.de Välj Europas ledande SWE13078 båtförsäkring med över 80.000 försäkrade båtar och 40 års erfarenhet Ingår detta i din nuvarande försäkring? Din nuvarande försäkring PANTAENIUS Nytt för gammalt Inga åldersavskrivningar Fast överenskommet försäkringsvärde Assistans Assistans, t ex bogsering till närmsta varv, leverans av drivmedel, batterier och reservdelar ingår upp till sek 50.000 Ingen självrisk Ingen självrisk vid t ex totalförlust, inbrott, brand, transportskada, blixtnedslag Året runt Använd båten året runt utan tillägg Vi rekommenderar att du jämför våra villkor med dom villkor du har idag. Halv självrisk för medlemmar i SXK. Tyskland · Storbritannien · Monaco · Danmark · Österrike · Spanien · Sverige · USA · Australien pantaenius.se POSTTIDNING B Svenska Kryssarklubben Svenska Kryssarklubben Medelhavsseglarna Medelhavsseglarna Box 1189 131 27 Nacka Strand ISSN 1104-757