fulltext - DiVA Portal

Att uppleva Tid
– En Undersökande Läsning av The Time Machine och ”A Sound of Thunder”
Experiencing Time
– An Investigation of The Time Machine and ”A Sound of Thunder”
Christopher Reuterbrink
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Litteraturvetenskap
Litteraturvetenskap III, 15 hp
Handledare: Sofia Wijkmark
Examinator: Anna Forssberg Malm
150612
Abstract
The purpose of the following essay is to examine various works of fiction featuring time travel and
their underlying common theme. The main focus of the essay is the novella The Time Machine by
H. G. Wells and the short story ”A Sound of Thunder” by Ray Bradbury, but a number of other texts
from various different periods in time are also taken into account, mainly to provide a background
for the analysis of the chosen texts.
The essay is written based on the assumption that there are two distinct subcategories of time travel
fiction. There is a significant difference in time travel literature written before and after The Time
Machine: mainly because this work was written in a period when the concept of 'time' was changing
in the public mind, due to the scientific and cultural advances in the fields of physics, philosophy
and psychology.
The conclusion of the study is that all examples of time travel fiction (or at least those brought up in
this essay) share a common theme, namely the relation to the alien and the uncanny.
Furthermore, the analysed texts seem to be firmly rooted in their respective era. Older time travel
fiction in particular demonstrates that time travel is used as an alienating effect on the traveller, who
is transported (willingly or not) into an unfamiliar time and is hopelessly lost in an inescapable
situation.
The alienation theme lives on in more modern examples of the narrative as well, but since the
introduction of the The Time Machine, the time travelling protagonists have a way of fighting back
against the alienation, by trying to take control of their unfamiliar situation.
Keywords: Alienation, Bradbury, Science Fiction, Time Travel, Wells
Sammanfattning
Syftet med följande uppsats är att undersöka olika litterära verk innehållande tidsresor, samt det
underliggande gemensamma motivet. Uppsatsens huvudfokus är kortromanen The Time Machine av
H. G. Wells och novellen ”A Sound of Thunder” av Ray Bradbury, men ett antal andra texter från
olika tidsperioder tas också i beaktande, främst för att tillhandahålla en bakgrund för analysen av de
utvalda texterna.
Uppsatsen är baserad på antagandet att det i tidsreselitteraturen finns två distinkta underkategorier.
Det finns en väsentlig skillnad i de verk som publicerades före respektive efter The Time Machine,
vilket främst beror på att denna text skrevs i en tid då föreställningen om vad 'tid' är var på väg att
förändras i det publika medvetandet, med anledning av de vetenskapliga och kulturella
landvinningarna inom fysik, filosofi och psykologi.
Studiens slutsats visar att all tidsreselitteratur (eller åtminstone de exempel som tas upp i uppsatsen)
har ett gemensamt tema, nämligen relationen till det främmande och det kusliga.
Vidare tycks de analyserade texterna vara tydligt förankrade i sina respektive tidsperioder. Äldre
tidsreselitteratur i synnerhet använder sig av en alienerande effekt på resenären, som förflyttas
(frivilligt eller ej) till en främmande tid och blir hopplöst förlorad i en ofrånkomlig situation.
Alienationstemat lever vidare även i mer moderna tidsreseexempel, men sedan The Time Machine
publicerades har de tidsresande protagonisterna möjligheten att slå tillbaka mot alienationen genom
att försöka (och ibland till och med lyckas) att ta kontroll över den obekanta situationen.
Innehåll
Inledning.............................................................................................................................................4
Syfte och frågeställning......................................................................................................................5
Tidigare forskning...............................................................................................................................6
Disposition och urval..........................................................................................................................7
Begreppsförklaring.............................................................................................................................8
Tidsresor – en definition.....................................................................................................................9
En kort historisk genomgång........................................................................................................... 11
Sagor och legender................................................................................................................11
Att sova sig in i framtiden – Tidsresor på 1800-talet............................................................12
Den fjärde dimensionen – Den vetenskapliga bakgrunden etableras....................................13
Analys...............................................................................................................................................15
The Time Machine.................................................................................................................15
”A Sound of Thunder”..........................................................................................................23
Slutdiskussion...................................................................................................................................27
Referenser.........................................................................................................................................29
_________________________________________________________________
If cause produces effect, does effect never induce cause? Does the law of heredity,
unlike all other laws of this universe of mind and matter, operate in one direction
only? Does the descendant owe everything to the ancestor, and the ancestor
nothing to the descendant? Does destiny, which may seize upon our existence, and
for its own purposes bear us far into the future, never carry us back into the past?
Edward Page Mitchell, ”The Clock that went Backward”
_________________________________________________________________
Inledning
Litteraturen är full av exempel på berättelser som på ett eller annat sätt behandlar resor i tiden. Idén
om att få uppleva det förflutna eller en otillgänglig framtid är en tankeväckande föreställning som
fascinerat människor i många olika kulturer och tidsperioder, så det faller sig naturligt att detta
återspeglas i litteraturen. Däremot har föreställningen om vad tid faktiskt är på många sätt
förändrats och utvecklats, och naturligtvis har detta också påverkat litteraturens skildringar av tid
och tidsresor. Idag är tidsresor ett tämligen populärt motiv, vars berättelser tar plats inom såväl
skriven litteratur som andra uttrycksformer såsom film, datorspel och till och med musik. Uppsatsen
kommer dock främst att koncentrera sig till exempel inom den skrivna litteraturen.
Tidsreselitteratur brukar i regel betraktas som en underkategori av science fiction; detta av tämligen
förklarliga skäl, eftersom tidsresemotivet erbjuder goda möjligheter till den typen av
tankeexperiment som brukar betraktas som kännetecknande för science fiction. Vad som ofta
upplevs som fascinerande med tidsreselitteraturen är möjligheten att på ett omfattande vis ta
kontroll över sin egen situation genom att forma omvärlden omkring sig. Dock visar det sig allt som
oftast att tidsresenären tar sig vatten över huvudet och konfronteras med en oförståelig situation och
att de långtgående konsekvenserna av människans val tar sig oväntade vändningar.
Uppsatsen går ut på att analysera två utvalda texter innehållande tidsresor, nämligen H. G. Wells
The Time Machine och Ray Bradburys ”A Sound of Thunder”, vilka får anses vara representativa
för tidsreselitteraturen, med tanke på det inflytande de haft på genren i övrigt.
Syftet och tillämpningen i respektive tidsreseberättelse kan komma att variera. Vissa författare
använder tidsresan som en motivation för att utforska en exotisk ny miljö: när alla vita fläckar på
kartan i karaktärernas egen tid är utforskade och studerade placeras en ny dimension på
upptäcktsfärden. Andra författare väljer att utnyttja tidsparadoxer som ett slags litterär krydda: vad
händer med nutiden om man förändrar något i det förflutna? I ytterligare andra fall kan den
skildrade tidsperioden ses som en satirisk spegling av författarens egen samtid, vilket i stor
utsträckning ska visa sig vara fallet i de analyserade verken i uppsatsen. Vilken av ovan nämnda
modeller som författaren använder sig av är i stor utsträckning beroende på den samtid som verket
ifråga skrevs i. Slutresultatet, vill jag mena, är dock i mångt och mycket det samma: tidsreseverken
förhåller sig alltid till frågan om alienation, tillhörighet och kontroll över den egna situationen.
Syfte och frågeställning
Tidigare forskning i ämnet har tenderat att vara tämligen avgränsad till sin natur, och i stor
utsträckning inriktat sig på specifika aspekter av tidsreselitteraturen. I denna uppsats har jag för
avsikt att ta ett steg tillbaka och, utifrån de nedanstående frågeställningarna, göra en mer öppen
granskning av de valda texterna. Med avstamp i tidigare forskning ämnar jag undersöka vilka
gemensamma nämnare tidsreselitteraturen kan ha.
Det är en vanlig uppfattning att tidsreselitteraturen med fördel kan delas upp i två kategorier,
nämligen före och efter The Time Machine av H. G. Wells: detta med anledning av att verkets
samtid i mycket hög grad var en tid av politisk, social, vetenskaplig och filosofisk omdaning, något
som mycket tydligt kan utläsas i litteraturen från denna tid. Därför är ett av uppsatsens syften att
utreda hur samhällsutvecklingen har gjort avtryck på tidsreselitteraturen: inte bara när det gäller de
för analysen utvalda texterna utan även andra verk. Framför allt ska det visa sig att defintionen av
tid har en avgörande betydelse för hur olika epokers tidsreseberättelser är komponerade.
Utöver detta har jag också för avsikt att skissa upp en kort och översiktlig historik över
tidsreselitteraturen; detta främst för att tillhandahålla en bakgrund för den kommande analysen. För
att göra arbetet överskådligt har jag valt att främst koncentrera mig på två texter som får sägas vara
representativa för tidsresegenren, nämligen The Time Machine av H. G. Wells och ”A Sound of
Thunder” av Ray Bradbury.1
1 Herbert George Wells. The Time Machine, http://www.fourmilab.ch/etexts/www/wells/timemach/timemach.pdf.
Ray Bradbury. ”A Sound of Thunder”, https://docs.google.com/document/d/1XFtrc-PgR8XPbKtU5j-HnzYNydHbubQ9EEnomNO8CI/edit?pli=1.
Frågeställningen formuleras på följande vis:
– Vilken funktion har tidsresemotivet i de analyserade berättelserna?
– Hur kan de analyserade texterna relateras till den samtida historiska och kulturella kontexten?
Tidigare forskning
I mitt arbete har jag främst utgått ifrån Paul J. Nahins Time Machines: Time Travel in Physics,
Metaphysics and Science Fiction, då den kan sägas utgöra något av ett grundverk inom forskningen
i ämnet.2 Dock är det värt att notera att Nahin, i egenskap av matematiker, bekänner sig till en annan
vetenskapstradition och metod än litteraturforskaren. Därför bör det nämnas att han inte primärt
behandlar den skönlitterära aspekten av tidsresor, fast hans många nedslag i ett stort antal litterära
exempel fungerar som utgångspunkt för ett teoretiskt resonemang. Darko Suvins Metamorphoses of
Science Fiction har också bidragit till att lägga grunden för min diskussion om tidsresor ur ett SFperspektiv. Vidare har essäsamlingen H. G. Wells's Perennial Time Machine från 'The Centenary
Conference' som ägde rum 1995 varit avgörande som bakgrund för forskningen kring just The Time
Machine.3 Elana Gomels Postmodern SF and Temporal Imagination har även kastat visst ljus över
tiden innan Wells roman.4
Även Brian McHales observationer om postmodernistisk litteratur i Postmodernist Fiction har
bidragit till diskussionen.5 History of Science Fiction (2005) av Adam Roberts har också varit till
hjälp under arbetet, då den har bidragit med många generella insikter om SF-genren.6
Disposition och urval
Inledningsvis ämnar jag presentera en historisk genomgång för tidsreselitteraturens bakgrund och
utveckling, och samtidigt redogöra för eventuella skillnader i hur tidsresor porträtteras i olika
tidsepoker. Jag kommer också att kortfattat redogöra för några av de äldsta kända exemplen på
tidsreselitteratur, nämligen gamla folksagor och legender från olika delar av världen, och beskriva
2 Paul J. Nahin. The Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction. New York: Springer,
1999.
3 George Slussner, Patrick Parrinder, Dani1èle Chatelain (red). H. G Wells's Perennial Time Machine. University of
Georgia Press, 2001.
4 Elana Gomel. Postmodern SF and Temporal Imagination. London: Continuum, 2010.
5 Brian McHale. Postmodernist Fiction. London: Routledge, 1987.
6 Adam Roberts. The History of Science Fiction, Palgrave, 2005.
vad som är utmärkande för dessa. Därefter beskrivs tidsbegreppets utveckling och den moderna
vetenskapens inträde i tidsreselitteraturen vid slutet av 1800-talet, och i vilken utsträckning den
tidens vetenskapliga och kulturella landvinningar har gjort avtryck på tidsreselitteraturen.
De skönlitterära texter jag tänker utgå ifrån i min analys är H. G. Wells roman The Time Machine
(1895), vilken får agera nav i mitt resonemang när det gäller sekelskiftet. Sedan går jag vidare till
att beskriva ett mer sentida exempel på tidsreselitteratur, nämligen Ray Bradburys novell "A Sound
of Thunder" (1952).
Anledningen till att jag valt att analysera just dessa två texter beror på att de utgör goda, mycket
lästa exempel på tidsresefiktion. The Time Machine är av mycket stor betydelse för genren, och
utgör något av en brytpunkt mellan nytt och gammalt. Den tidigare forskningen på detta verk är
mycket omfattande. Berättelsen har ett flertal gånger filmatiserats och dramatiserats, och ett mycket
stort antal fristående uppföljare har publicerats av andra författare.
När det gäller betydelsen av ”A Sound of Thunder” bygger den vidare på den tradition som Wells
grundlade med The Time Machine, och även denna novell har refererats till otaliga gånger i andra
böcker, filmer och så vidare. Det är även talande för novellens betydelse att den ska ha gett upphov
till den så kallade 'fjärilseffekten' inom kaosforskningen.7
Som bekant finns en lång rad olika typer av tidsreseberättelser genom historien, och denna uppsats
syftar inte till att i detalj beskriva dem alla, eller ens de flesta. Snarare är uppsatsens ambition att
beskriva de generella mönster som kan sägas vara karakteristiska för tidsreselitteraturen och hur den
har utvecklats, för att därefter analysera The Time Machine och ”A Sound of Thunder” med det
historiska referatet som bakgrund.
Huvudvikten av uppsatsen kommer därmed främst att vara koncentrerad kring sekelskiftet
1800/1900, men jämförelser kommer att göras till andra tidsperioder och verk av relevans för
ämnet.
Begreppsförklaring
Primär och sekundär tid
För enkelhetens skull vill jag i min diskussion introducera två begrepp, nämligen primär och
sekundär tid. Dessa termer är lånade/inspirerade av begrepp som myntades av J. R. R Tolkien och
som används inom sago- och fantasyforskningen (nämligen primär och sekundär värld) för att
7 Nahin, s. 369.
beskriva förhållandet mellan olika fantasyvärldar. 8 Jag använder här termerna på ett likartat sätt,
men anpassar dem för det aktuella temat: den primära tiden är den som berättelsens tidsresenär
utgår ifrån, medan den sekundära är den tid som resenären hamnar i.
Det är också värt att notera att det i en och samma berättelse kan förekomma flera sekundära tider,
eftersom resor till flera olika tidpunkter kan förekomma. Vidare kan den primära tiden även komma
att utvecklas till en sekundär tid, på grund av förändringar i en elastisk tidslinje. Det bör också
poängteras att de ovan nämnda termerna är individuella: en persons primära tid kan vara en annans
sekundära och vice versa.
Dessa begrepp är konstruerade särskilt för denna uppsats för att ledigare kunna navigera i
tidsreselitteraturen och lättare beskriva dess ganska särskilda förhållanden. Visserligen har flera
forskare i ämnet tidigare diskuterat detta ur ett filosofiskt eller naturvetenskapligt perspektiv, men
mig veterligen har ingen använt en fastställd terminologi för att i litteraturvetenskapligt syfte
beskriva olika tidslinjer och deras relation till varandra.9
Alienation
Den marxistiska aspekten av alienationstemat är svår att bortse ifrån när det gäller The Time
Machine. Även om den egentligen förtjänar större utrymme väljer jag här att bara kortfattat bidra
med några reflektioner i saken. Alienation visar sig vara ett mycket viktigt tema som allt som oftast
är närvarande i tidsreseberättelserna. Det kan till och med sägas vara definierande för den här typen
av litteratur. De exempel som tas upp i denna uppsats förhåller sig alla på ett eller annat vis till detta
tema. Med 'alienation' menas i uppsatsen ”förfrämligande, känsla av maktlöshet, meningslöshet,
social isolering och brist på identitet.”10 Det används här som ett tema som skrämmer, isolerar och
försätter berättelsens karaktärer i en hjälplös och ofta irreversibel situation. Med fördel kan en
parallell dras till Sigmund Freuds Das Unheimliche, som bygger på principen att det välbekanta och
kända görs skrämmande och kusligt.11
Alienation bör dock inte förväxlas med 'främmandegöring'; det vill säga det begrepp som Darko
Suvin använder sig av i sin definition av SF, och som i sin tur härstammar från Bertolt Brechts
verfremdung.12 Vad som åsyftas är den litterära användningen av kontrastförhållandena mellan
8 John Ronald Reuel Tolkien. On Fairy Stories. http://brainstorm-services.com/wcu-2004/fairystories-tolkien.pdf s.
12.
9 Joel Hunter. Internet Encyclopedia of Philosophy. http://www.iep.utm.edu/timetrav/.
10 Nationalencyklopedin. www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/alienation.
11 Sigmund Freud. ”The Uncanny”, http://www-rohan.sdsu.edu/~amtower/uncanny.html.
12 Darko Suvin. Metamorphoses of Science Fiction: On the Poetics and History of a Literary Genre, Yale University
Press, 1979, s. 6.
författarens egen verklighet och den framberättade världen. Förvisso är även detta en viktig term
inom SF-forskningen, men detta är inte det primära föremålet för min studie.
Tidsresor – en definition
För att kunna diskutera den eventuella underliggande meningen med tidsresegreppet i litteraturen
måste först en klar definition av begreppet etableras. Lika viktigt är naturligtvis att etablera vad
tidsresor inte är. Flera olika definitioner av begreppet har presenterats. Matematikern och ingenjören
Paul J. Nahin erbjuder i Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction
(1999) en relativt snäv definition: "In this book we are interested in physical time travel by
machines that manipulate matter and energy in a finite region of space. [...] In addition, the machine
must have a rational explanation".13 Enkelt uttryckt menar Nahin alltså, i alla fall i den diskussion
han för i boken, att tidsresor fordrar en maskin och en vetenskaplig förklaring, eller åtminstone ett
försök till en sådan. Denna definition får agera utgångspunkt för den definition som är gällande för
uppsatsen, även om den i mitt tycke är något för snäv.
Andra definitioner av tidsresor lider av att vara för ospecifika för att vara användbara. De berättelser
som exempelvis innehåller en metaforisk, icke-egentlig resa i tiden inkluderas därför inte i denna
studie. Ett exempel på en sådan berättelse skulle kunna vara A Christmas Carol (1858) av Charles
Dickens, där huvudpersonen Ebenezer Scrooge i drömlika etapper får uppleva olika skeenden i sitt
liv, och även en potentiell framtid. Detta är, enligt min mening, inte en berättelse om en tidsresenär,
då Scrooge inte har möjlighet att direkt ingripa i och förändra något av det han får bevittna. Han är
endast en passiv åskådare. Visserligen förändrar Scrooge sitt beteende som direkt resultat av
visionerna som presenterats för honom, men: inga förändringar sker i en tid som inte är hans egen.
Däremot kan man tänka sig att tidsresan inte nödvändigtvis behöver göras av en fysisk person; vissa
berättelser låter ett föremål eller ett meddelande transporteras till en annan tid, vilket naturligtvis
skulle kunna leda till konsekvenser för mottagarna i den sekundära tiden. Detta är exempelvis fallet
i romanen Timescape av Gregory Benford, eller Arjen Lucassens rockopera The Final Experiment.14
En annan viktig aspekt i definitionen är att tidsresan ifråga inte får vara skalenlig. För att citera
filosofen David Lewis allmänt vedertagna definition av tidsresor: "An object time travels if and
only if the difference between its departure and arrival times as measured in the surrounding world
13 Paul J. Nahin. Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction, New York: Springer,
1999, s. 18.
14 Gregory Benford. Timescape, London: Victor Gollancz, 1980.
Arjen Lucassen. The Final Experiment: http://www.arjenlucassen.com/content/the-final-experiment/.
does not equal the duration of the journey undergone by the object". 15 Tidsresan måste alltså tillåta
resenären att infinna sig i den sekundära tiden snabbare (eller långsammare) än normalt.
För att sammanfatta: Tidsreselitteratur innehåller en eller flera karaktärer, föremål eller
meddelanden som oskalenligt reser från en primär tid till en sekundär (framåt eller bakåt) och aktivt
ingriper i ett händelseförlopp i den sekundära tiden.
15 Joel Hunter. Internet Encyclopedia of Philosophy. http://www.iep.utm.edu/timetrav/.
En kort historisk genomgång
Sagor och legender
Det är svårt att med säkerhet säga när de första berättelserna med tidsresor började dyka upp i
litteraturen, särskilt med tanke på att flera av de exempel som nämns här troligen berättades
muntligt under lång tid innan de till slut blev nedskrivna. Det kan dock konstateras att motivet tidigt
var populärt i diverse sagor och legender från hela världen, även om definitionen av 'resor i tiden'
såg något annorlunda ut förr, jämfört med modernare verk med samma tema.
Den viktigaste skillnaden gentemot mer sentida exempel på tidsreseberättelser är att tidsresan i
dessa berättelser oftast är magiskt eller övernaturligt betingad, snarare än vetenskapligt. Elana
Gomel kommenterar saken i sin bok Postmodern SF and Temporal Imagination: "Sporadic
instances of time travel in mythology, folklore and literature before The Time Machine were based
on the distinction between the earthly time and a timeless supernatural realm".16
Ofta rör det sig om ett möte mellan människor och diverse främmande sagoväsen på besök från en
annan verklighet, där andra naturlagar råder. Sagans protagonist övertalas eller luras i regel att följa
med in i en annan värld, där tiden fungerar annorlunda. Ett exempel på en sådan saga är den gamla
japanska berättelsen om fiskaren Urashima-Tarō, som blir inbjuden att besöka Drakgudens rike
under havet.17 När den unge fiskaren återvänder hem efter några dagars bortavaro märker han dock,
till sin bestörtning, att han varit borta från sin hemby i hundratals år.
Ett liknande öde drabbar munken Felix i en europeisk saga från medeltiden. 18 När Felix efter en
skogspromenad återvänder hem till klostret visar det sig att många år har förflutit, trots att han bara
upplevt sig vara borta några timmar. Berättelsen har för övrigt religiösa undertoner, då anledningen
till munkens tidsresa baseras på en bön där Felix ber Gud om att få en försmak av Evigheten; en
önskan som bevisligen gått i uppfyllelse.
Ett svenskt exempel på en gammal folksägen med ett tidsresemotiv är berättelsen om en ung, nygift
man som får besök av en sedan länge död vän. Han blir erbjuden att följa med denne ner i graven
för en kort stund. Sagans mönster håller i sig även här; när mannen återvänder till de levandes rike
har hundratals år gått och människor i trakten har berättat sagor om mannen som försvann mitt
16 Elana Gomel. Postmodern Science Fiction and Temporal Imagination, New York: Continuum, 2010 s. 28.
17 Yei Theodora Ozuka, ”The Story of Urashima Taro, The Fisher Lad”. etc.usf.edu/lit2go/72/japanese-fairytales/4881/the-story-of-urashima-taro-the-fisher-lad/.
18 Alf Henrikson. Hexikon, Höganäs: Bra Böcker, 1988, s. 140.
under sin egen bröllopsmiddag.19
Sensmoralen i dessa exempel tycks ha varit (som så ofta i sagor) att människor inte är menade att ge
sig i kast med det okända, i alla fall inte ostraffat. Gemensamt för alla dessa sagor är den alienation
som de tidsresande individerna utsätts för, då de konfronteras med det som är främmande eller till
och med övernaturligt. Resan in i en annan tid är sällan eller aldrig frivillig, utan snarare en olycklig
konsekvens eller rentav ett straff av att ha gett sig i kast med högre makter. Denna typ av alienation
lever vidare även i senare berättelser, men tar sig något annorlunda uttryck, vilket kommer att
undersökas framöver.
Att sova sig in i framtiden – tidsresor på 1800-talet
Som vi har konstaterat ovan var den äldre typen av tidsresa till sin natur mer . Teknik och vetenskap
i modernare mening hade ännu inte gjort sitt intåg i litteraturen, men icke desto mindre författades
ett stort antal berättelser med tidsresor som huvudmotiv vid denna tid. I dessa berättelser kan man
ännu se ett tydligt arv från den typ av tidsresor som äger rum i sagotraditionen. Som exempel på
denna typ av berättande kan nämnas novellen ”Rip van Winkle” (1819) av Washington Irving, i
vilken titelkaraktären sover i tjugo år efter ett möte med en grupp spöken, och vaknar upp enbart för
att finna sin hemmiljö radikalt förändrad.
Att just sova sig in i en annan tid förefaller vidare ha varit en ofta använd resemetod, och man kan
fundera över anledningen till detta. Möjligen är själva sömnen i det här sammanhanget att betrakta
som ett outforskat gränsland, som lämpar sig väl som ingång för berättelsen.
Paul J. Nahin menar att en vanlig anledning till att tidsresemotivet var så populärt var att det
fungerade utmärkt som en samtidskommentar. Genom att skildra ett fiktivt framtida samhälle kunde
författaren dra uppmärksamheten till problem i den egna samtiden. 20 Detta är även en rimlig
förklaring till varför den här typen av tidsresa blev så populär just under 1800-talet, nämligen med
anledning av de politiska och sociala strömningar som världen upplevde då.
Allegorin och satiren var (och är) som bekant ett populärt politiskt verktyg. Ett berömt exempel på
detta är Mark Twains A Connecticut Yankee in King Arthurs Court (1889), i vilken den moderne och
tekniskt skolade amerikanen Hank Morgan blir slagen medvetslös och därefter vaknar upp i 500talets England. Denne tar tillfället i akt att, med hjälp av sitt tekniska kunnande, påskynda en
industriell revolution.
Ett annat verk från samma tid som Twains roman, och som har en mer konkret politisk agenda, är
19 Ulf Palmenfeldt. När Fan flådde smeden och andra hiskeliga historier, Stockholm: Tidens förlag, 1993, s. 61.
20 Nahin, s. 9.
Edward Bellamys Looking Backward: 2000-1887 (1888), där protagonisten Julian West medelst
hypnos färdas från 1800-talet till 2000, för att där upptäcka att USA utvecklats till en socialistisk
utopi, med en utförlig beskrivning av hur samhället bör vara beskaffat. 21 Detta verk är att betrakta
som något av ett skönlitterärt politiskt manifest.
Av förklarliga skäl är de flesta tidsresor från den här perioden, både de seriöst och mindre seriöst
menade, visioner om framtiden. Tämligen få författare verkar behandla resor tillbaka i tiden, även
om undantag förekom, såsom den ovan nämnda A Connecticut Yankee in King Arthurs Court. Ett
annat exempel är Edward Page Mitchells novell "The Clock That Went Backward" (1881) där det,
som titeln antyder, är en klocka som får agera katalysator för tidsresan. Om man så vill kan denna
novell anses vara det första kända exemplet på en 'tidsmaskin' i litteraturen, även om just den
benämningen dröjer ännu några år.22 Resan som skildras i novellen är dock (som i föregående fall)
övernaturlig, eftersom inget försök till närmare förklaring erbjuds för hur tidsresan faktiskt fungerar.
Vidare saknar tidsresenärerna i novellen kontroll över 'maskinen', och kastas ofrivilligt in i en
obekant och skrämmande situation.
Pages novell är relativt nyskapande i ett avseende, då den förefaller vara det första litterära verk
som använder sig av en tidsparadox, eftersom en av tidsresenärerna visar sig vara den tidsresande
klockans konstruktör i den sekundära tiden.23
Den fjärde dimensionen – Den vetenskapliga bakgrunden etableras
Som ovan konstaterats är uppsatsen främst koncentrerad till tiden kring slutet av 1800-talet.
Anledningen till att just denna tidsepok är av särskilt intresse motiveras av den tidens nytänkande
vad gäller bland annat de vetenskapliga, kulturella och filosofiska ämnena. Adam Roberts skriver
apropå detta i History of Science Fiction:
It is not, I think, coincidental that this sub-genre comes into being and rapidly becomes vigorous in
the late nineteenth century and throughout the twentieth – which is to say, at the time that ’science’
was establishing the intimate interrelations between these quantities of ’time’ and ’space’. 24
Detta är en tid då samhället omdanas i grunden, och nya sätt att tänka och att betrakta världen växer
fram. Under 1800-talet kommer en rad nya uppfinningar som förändrar hur människors sätt att
betrakta sig själva. Bland dessa kan nämnas kameran, telefonen, telegrafen och fonografen, det vill
säga maskiner som tillåter användaren att 'vara' på flera ställen samtidigt. Dessa uppfinningar
21 Roberts, s. 120.
22 Nahin, s. 55.
23 Ibid.
24 Roberts, s. viii.
reformerar själva attityden kring vad det innebär att vara människa, och förbereder därmed vägen
även för tidsreselitteraturen. Tidigare var det, rent konceptuellt, mycket svårt att föreställa sig en
tidsresa, undantaget de versioner av begreppet som redovisats tidigare.
Idén om tiden som den fjärde dimensionen hade dock börjat slå rot. I början av 1900-talet skedde
något av en vetenskaplig revolution inom den teoretiska fysikens område, i och med Albert
Einsteins publikation av den speciella relativitetsteorin. Denna teori beskriver förhållandet mellan
tid och rum samt gravitationens inverkan på dessa, så kallad tidsdilatation.25
Einstein var förvisso inte den förste att lansera idéer av detta slag, men det kan väl sägas att han i
hög grad bidrog till att idén så småningom skulle slå rot i det publika medvetandet. Därmed inte
sagt att denna vetenskapssyn var allmänt vedertagen eller ens förstådd hos allmänheten, men det
kan vara viktigt att notera att denna föreställning utgjorde en viktig bakgrund till
tidsreseberättandets utformning under denna tid.
25 Nahin, s. 19.
Analys
The Time Machine
Herbert George Wells verk The Time Machine från 1895 är troligen den mest kända
tidsreseberättelse som någonsin skrivits. Även om den bevisligen inte på långa vägar är den första
berättelse som behandlar motivet tidsresor, får den ändå anses vara betydelsefull, av flera olika
anledningar.
För att ta det hela från början publicerades först en idag nästan oigenkännlig version av The Time
Machine redan 1888, i form av den relativt okända novellen "The Chronic Argonauts".26 I denna
novell beskrivs ett slags tidsmaskin, fast den kallas något annat, och är av underordnad betydelse i
berättelsen:
He stared in stupefied astonishment at the apparition, doubted, blinked, rubbed his eyes, stared
again, and believed. It was solid, it cast a shadow, and it upbore two men. […] The thing was not
square as a machine ought to be, but all awry: it was twisted and seemed falling over, hanging in
two directions, as those queer crystals called triclinic hang; it seemed like a machine that had been
crushed or warped; it was suggestive and not confirmatory, like the machine of a disordered
dream.27
I själva beskrivningen av maskinen speglar här Wells den något bisarra föreställningen om att resa i
tiden. Maskinen är en abnormitet, något som inte borde existera. I konfrontation med maskinen tror
inte åskådaren sina ögon.
Vidare är namnet på novellen värt att analysera lite närmare. I "The Chronic Argonauts" läggs fokus
på just personerna som reser i tiden; transportmedlet är sekundärt. Novellen dröjer som sagt kvar i
den gamla traditionen, där läsaren hålls helt okunnig om maskinens bakomliggande mekanismer
och där de mystiska aspekterna av tidsresandet står i centrum. Dock vittnar novellen om att en stor
förändring är på väg att ske i genren.
För övrigt är 'argonauterna' som bekant de krigare ur grekisk mytologi som bistod Iason i hans
sökande efter det gyllene skinnet. 28 Ordet får här den överförda betydelsen 'resenär' eller
'äventyrare'.
"The Chronic Argonauts" behandlar egentligen ämnet tidsresor tämligen flyktigt. Verket kan ses
26 Roberts, s. 144.
27 Wells, http://www.colemanzone.com/Time_Machine_Project/chronic.htm.
28 Helen Morales. Mytologi: Gudar, hjältar, myter, Bath: Parragon Books, 2005, s. 64.
som viktigt i tidsreselitteraturens historia, men mest i kontrast mot den kraftigt omarbetade
versionen av texten, som så småningom blev kortromanen The Time Machine. Att den nya, längre
versionen är det litterära verk som tar med tidsreselitteraturen in i en ny tid, präglad av vetenskap
snarare än magi och metafysik, är tämligen uppenbart. Wells beskrivning av tiden som den fjärde
dimensionen är relativt grundlig och lättförståelig, och har en tydlig förankring i författarens samtid.
Det är med andra ord under denna historiska epok som själva tidsbegreppet kommer att
omdefinieras, och det är nu som tidsresorna blir vetenskapliga snarare än fantastiska; det vill säga:
det är här som tidsresan faller under SF-genren och en ny undergenre skapas. Till att börja med
tycks denna berättelse vara den första som innehåller själva begreppet 'tidsmaskin'; ett uttryck som
har kommit att bli en viktig komponent i tidsreselitteraturen och som har hjälpt till att forma
kommande tidsreseverk och vår uppfattning av dem. I äldre exempel av tidsreselitteratur skedde
själva resan (som konstaterats i ett tidigare stycke) främst genom magisk/mystisk väg snarare än
teknologisk. The Time Machine innebar en avsevärd förändring på detta område.
Det är alltså under denna historiska epok som själva tidsbegreppet kommer att omdefinieras, och
det är nu som tidsresorna blir vetenskapliga snarare än fantastiska; det vill säga: det är här som
tidsresan faller under SF-genren och en ny undergenre skapas. Paul J. Nahin sammanfattar verkets
betydelse på ett kärnfullt vis:
The idea of time as the fourth dimension entered the popular mind around 1894-1895 with the
publication of the first of Wells' so-called "scientific romances", The Time Machine. Then, after
that pioneering use of time as the fourth dimension, science fiction writers quickly adopted the
idea as the basis for one of their most popular subgenres.29
Elana Gomel är av samma uppfattning i frågan, och skriver:
By inventing a time machine Wells created a new kind of chronotope firmly rooted in science. The
Traveller's long and scientifically plausible explanation of time as the fourth dimension of space
serves the same rhetorical function as his cogs-and wheels device.30
Förvisso erbjuder Wells (av förklarliga skäl) inte någon utförlig vetenskaplig förklaring till hur
tidsmaskinen faktiskt fungerar, men å andra sidan behöver han inte heller detta, då han i ett drag
som skulle komma att bli typiskt för honom låter någon annan än Tidsresenären vara den primära
jagberättaren. Detta är ett grepp som ger berättelsen något av en ökad trovärdighet: eftersom
jagberättaren inte rimligen kan förväntas förstå hur maskinen fungerar behöver heller inte
författaren på något vis stå till svars för några eventuella brister i vetenskaplig trovärdighet. Det
viktiga är snarare att det, inom ramarna för fiktionen, finns en förklaring med någorlunda godtagbar
grund, även om den inte är läsaren, eller jagberättaren, tillgänglig.
29 Ibid.
30 Gomel, s. 28.
Handlingen i The Time Machine kretsar kring en viktoriansk gentleman, som lyckats med bedriften
att konstruera en maskin som kan färdas i den fjärde dimensionen, det vill säga: en tidsmaskin.
Berättelsen tar sin början då Tidsresenären (som är den enda benämningen huvudpersonen ges)
samlat en grupp bekanta för att presentera sin nya uppfinning och förklara för dem (och läsaren) hur
den fungerar:
‘Can a cube that does not last for any time at all, have a real existence?’ Filby became pensive.
‘Clearly,’ the Time Traveller proceeded, ‘any real body must have extension in four directions: it
must have Length, Breadth, Thickness, and—Duration. But through a natural infirmity of the flesh,
which I will explain to you in a moment, we incline to overlook this fact. There are really four
dimensions, three which we call the three planes of Space, and a fourth, Time. 31
Resonemanget om den fjärde dimensionen presenteras således tidigt i verket, och syftet är tydligt:
att kortfattat utbilda läsaren i den moderna tidens diskussion och att introducera vetenskapliga
begrepp för att förklara ett litteraturmotiv som tidigare föll under ett metafysiskt paraply. I samma
andetag kan nämnas att berättelsens huvudperson tidigt i verket gör en referens till den för Wells
samtida matematikern och astronomen Simon Newcomb, vilket får ses som ett försök att ytterligare
förstärka tidsresediskussionens validitet.32
Majoriteten av berättelsens handling äger rum på en intradiegetisk nivå, där Tidsresenären själv
rapporterar om sina tidsexkursioner för sina skeptiska middagsgäster. Suvin menar att anledningen
till detta grepp (som är tämligen vanligt hos Wells) är att tillhandahålla en säker och välbekant
bakgrund som sakta bryts ned:
His basic situation is that of a destructive newness encroaching upon the tranquility of the
Victorian environment. Often this is managed as a contrast between an outer framework and a
story within the story. The framework is set in surroundings as staid and familiarly Dickensian as
possible.33
När ramberättelsen och bakgrunden väl är etablerad påbörjar Tidsresenären sin berättelse. Till en
början är hans tidsreseförsök tämligen prövande:
I seemed to reel; I felt a nightmare sensation of falling; and, looking round, I saw the laboratory
exactly as before. Had anything happened? For a moment I suspected that my intellect had tricked
me. Then I noted the clock. A moment before, as it seemed, it had stood at a minute or so past ten;
now it was nearly half-past three!34
Han blir dock snabbt mycket djärvare i sin användning av tidsmaskinen och ger sig av på en resa
långt in i framtiden, närmare bestämt till år 802 701 efter vår tid. Där (eller då) visar det sig att
31 Wells, s. 5f.
32 Wells, s. 6.
33 Suvin, s. 208.
34 Wells, s. 15.
mänsklighetens olika samhällsklasser har utvecklats till två separata arter, nämligen de barnlika
Eloi, och de groteska, underjordiska Morlock, där de förtryckta arbetarnas ättlingar nu jagar och
livnär sig på överklassens dito.35
Genom att beskriva dessa nya typer av människor förmedlar Wells den dystopiska tanken att
mänskligheten och samhället inte nödvändigtvis enbart uppvisar en positiv progression, utan
mycket väl också kan regrediera; inte evolutionärt, utan snarare socialt, intellektuellt och kulturellt,
till en mer primitiv nivå. Inte minst ger den sfinx-liknande statyn som Tidsresenären stöter på
signaler om att mänskligheten under årtusendenas gång har fallit tillbaka på äldre tiders myter och
traditioner.
I ett försök till kommunikation med en grupp Eloi gör Tidsresenären följande bedrövande
observationer:
The question had come into my mind abruptly: were these creatures fools? You may hardly
understand how it took me. You see I had always anticipated that the people of the year Eight
Hundred and Two Thousand odd would be incredibly in front of us in knowledge, art, everything.
Then one of them suddenly asked me a question that showed him to be on the intellectual level of
one of our five-year-old children-- asked me, in fact, if I had come from the sun in a
thunderstorm!36
Författaren uttrycker här, genom sin protagonist, stor desillusion över hur mycket av
mänsklighetens bedrifter och prestationer som gått förlorade med åren. Tidsresenärens
känslomässiga och intellektuella isolering syns tydligt, inte minst i hans försök till meningsutbyte
med Eloi. Utifrån hans perspektiv ter de sig lata och allmänt ointresserade, och uppvisar en för
huvudpersonen alarmerande brist på nyfikenhet. Eloi målas upp som en parodi på en dekadent,
likgiltig och handlingsförlamad överklass.
Kortfattat: Tidsresenären upplever sig strandad i en tid av kulturell analfabetism. Alienationen och
desperationen fortsätter även när Tidsresenären i ett senare avsnitt av berättelsen ger sig av in i en
ännu mer avlägsen framtid. Texten beskriver här, på ett tämligen oförtäckt vis, en döende värld, och
en tröstlös framtidsutsikt:
At last, more than thirty million years hence, the huge red-hot dome of the sun had come to
obscure nearly a tenth part of the darkling heavens. Then I stopped once more, for the crawling
multitude of crabs had disappeared, and the red beach, save for its livid green liverworts and
lichens, seemed lifeless. [...] The darkness grew apace; a cold wind began to blow in freshening
gusts from the east, and the showering white flakes in the air increased in number. From the edge
35 Jag använder mig av den engelska originaltextens benämningar på Eloi och Morlock, och undviker även för
enkelhetens skull förvirrande och inkonsekventa pluralformer.
36 Wells, s. 20.
of the sea came a ripple and whisper. Beyond these lifeless sounds the world was silent. Silent? It
would be hard to convey the stillness of it. All the sounds of man, the bleating of sheep, the cries
of birds, the hum of insects, the stir that makes the background of our lives—all that was over.37
Förhållandet i 802 701 kan även relateras till Jonathan Bignells essä, hämtad ur samlingen Liquid
Metal:
This vision of the future counters the victorian myth of progress, and explores the interdependence
of workers and masters, perverted into the dependence of the Morlocks on the flesh of the Eloi
who [sic] they formerly served. The Time Traveller realises that evolutionary development toward
technological refinement and social order will lead to decadence (in the Eloi) and to savagery (in
the Morlocks) at the same time.38
Visserligen är Bignells reflektioner om handlingen baserade på George Pals film The Time Machine
från 1960, men de kan ändå sägas vara relevanta för resonemanget även vad gäller originaltexten. I
berättelsen illustreras den teknologiska/industriella utvecklingens mörka sida, så som den för Wells
tedde sig. De i den nya tiden rådande förhållandena skär sig kraftigt mot vad Tidsresenären, i
egenskap av viktoriansk gentleman, är van vid eller håller för sant. Han är den samtida läsarens
representant i den sekundära tiden, och får förmodas uppbära det mått av framstegsvänlighet som
hans primära tid fordrar.
Vid ankomsten till den sekundära tiden tror Tidsresenären först att han hamnat i en kommunistisk
utopi, men kommer snart på andra tankar när han börjar få insikt i hur samhället är beskaffat. 39
Ingen i Eloi-samhället tycks arbeta, men ändå är de utrustade med kläder och allt annat de behöver
för att överleva:
[T]hese people were clothed in pleasant fabrics that must at times need renewal, and their sandals,
though undecorated, were fairly complex specimens of metal-work. Somehow such things must be
made. And the little people displayed no vestige of a creative tendency.40
Svaret på denna gåta är förstås att Morlock producerar resurser även åt Eloi, för att försäkra sig om
deras överlevnad. Det är Morlock som bedriver produktionen i denna tid, medan Eloi i princip är
jämställda med boskap. Eloi har därmed i sin tur degraderats till varor snarare än individer, det som
Marx kallar förtingligande.
Vad Tidsresenären har stött på är med andra ord ingen kommunistisk samhällsstruktur. Som allt
annat i denna tid upplevs även kategoriseringen av det politiska samhällsskicket som en uppskruvad
form av den ordning Tidsresenären lämnade bakom sig i den primära tiden. I den sekundära tiden är
37 Wells, s. 67.
38. Jonathan Bignell. "Another Time, Another Space: Modernity, Subjectivity and The Time Machine". I: Liquid Metal:
The Science Fiction Film Reader, s. 136. London: Wallflower Press, 2007.
39 Wells, s. 22.
40 Wells, s. 32
visserligen arbetarna herrar och har själva kontroll över produktionen, men både Eloi och Morlock
är fångade i en stagnerad struktur utan att själva vara medvetna om det.
Wells roman är i högsta grad en politisk samtidskommentar, i synnerhet över de i Wells tid rådande
klasskillnaderna som i The Time Machine dras till sin spets och vänds på huvudet. Berättelsen
tillåter inte bara huvudpersonen att få perspektiv på sin egen samtid, utan gestaltar på ett
överskådligt och närmast allegoriskt vis inte bara vikten av god kulturvård, utan även vilka
ödesdigra konsekvenser människans val i författarens egen tid kan komma att ha, om ingenting görs
åt saken.41
Det är alltså knappast någon ljus, idyllisk vision av framtiden som Wells beskriver. I The Time
Machine kontrasteras författarens egen viktorianska hemmiljö, det välbekanta och skyddade, med
en skrämmande, extrem karikatyr av de redan rådande hemförhållandena i Wells samtid. Darko
Suvin beskriver saken på följande vis:
The strange is menacing because it looms in the future of man. Wells masterfully translates some
of man's oldest terrors–the fear of darkness, monstrous beasts, giants and ogres, creepy crawly
insects, and Things outside the light of his campfire, outside tamed nature–into an evolutionary
perspective that is supposed to be validated by Darwinian biology, evolutionary cosmology, and
the fin-de-siècle sense of a historical epoch ending.42
Tidsresenärens namn (eller, rättare sagt: brist på det samma) är också signifikant. Huvudpersonen
kan sägas sakna tillhörighet, annat än som representant för det 'normala', utgångspunkten i det förra
sekelskiftets medelklassamhälle där även läsaren förväntas befinna sig. Det är denna normalitet som
Wells beskriver som hotad; förvisso på tämligen lång sikt, men vägen mot undergången (det vill
säga Eloi/Morlock-samhällena) är redan utstakad; och till råga på allt bär människan själv skulden
för den annalkande katastrofen.
I berättelsens slut, efter att ha berättat om utflykten till 802 701 för sina kamrater ger sig
Tidsresenären av på ännu en resa, från vilken han, enligt berättaren, aldrig återvänder. Den bittra
konsekvensen av att ha rest i tiden gör sig tydlig, när Tidsresenären själv börjar tvivla på sina egna
erfarenheter:
He stared round the room. ‘I’m damned if it isn’t all going. This room and you and the atmosphere
of every day is too much for my memory. Did I ever make a Time Machine, or a model of a Time
Machine? Or is it all only a dream? They say life is a dream, a precious poor dream at times—but I
can’t stand another that won’t fit. It’s madness. And where did the dream come from?. . . I must
look at that machine. If there is one!43
41 Roberts, s. 144.
42 Suvin, s. 209.
43 Wells, s. 70 f.
Inte förrän han återser tidsmaskinen igen blir han lugnad, i förvissning om att hans minnen trots allt
tycks stämma. Resorna in i framtiden har dock försatt honom ur fas med sitt eget ursprung och, av
ovanstående citat att döma, sig själv. Samma mening förs fram av Joshua Stein i essän ”The Legacy
of The Time Machine”:
Rather than change the linear future, as, for example, stepping on a butterfly does in Ray
Bradbury's ”A Sound of Thunder,” the Traveller changes himself. […] The Traveller becomes
entirely disconnected from time, and therefore never returns.44
Allt hopp är dock inte ute. Trots de mörka motiven och dystra framtidsvisionerna som presenteras
symboliserar The Time Machine något av en brytningspunkt gentemot verk tillhörande den gamla
tidsresetraditionen när det gäller frågan om kontroll över den egna situationen. Att låta just
maskinen inta titelrollen i berättelsen måste anses vara ett betydelsefullt, för att inte säga
banbrytande grepp. Paul Alkon skriver angående detta i sin essä Was the Time Machine necessary?:
"By naming the story after the machine – which proves he thought the machine necessary enough –
Wells turns the readers' attention to the machine before they even arrive at the tale's first
sentence".45
Paul Alkon poängterar här att det litterära uppfinnandet av tidsmaskinen tillåter Wells protagonist
att, till skillnad från sina tidsresande föregångare, ta kontrollen över sin egen situation, åtminstone i
viss mån. Det är inte längre fråga om en envägsresa; tidsresenären har nu möjlighet att, frivilligt och
under kontrollerade former, företa sig en resa till den sekundära tiden, för att sedan återvända hem
till sin primära tid och berätta om sina nya erfarenheter:
Take away the time machine thus presented, and there would be a very different story: arguably not anything
so good, and certainly not the same. The time machine here is not functionally the equivalent of travel via
magic, dream, vision, mesmeric sleep, telepathy, hallucination or being hit on the head. Mesmeric sleep and
other forms of suspended animation are oneway [sic] trips to the future, which will not allow, among other
things, the frame narrative that so much enriches, and in many crucial respects creates, the meanings of
Wells's tale.46
I förlängningen innebär detta också långtgående möjligheter för tidsresenären att forma sin
omgivning efter eget tycke. Detta är en möjlighet som onekligen hänger samman med det
modernare sättet att betrakta tiden: som en dimension snarare än som en enkelriktad
ofrånkomlighet. Vidare kan man se denna utveckling som en demokratisering av tidsresan, som
Sean Redmond påpekar i Liquid Metal:
If the modern world is one where the individual feels alienated and powerless in the face of
44 Joshua Stein. ”The Legacy of The Time Machine”. I: H. G. Wells' Perennial Time Machine, s. 154f. University of
Georgia Press, 2001.
45 Alkon, s. 33.
46. Alkon, s. 32.
bureaucratic structures and corporate monopolies, then time travel suggests that Everyman and
Everybody is important to shaping history, to making a real and quantifiable difference to the way
the world turns out.47
Redmond menar således att tidsmaskinen erbjuder resenären en möjlighet att ta kontroll och forma
sina egna villkor. Även om The Time Machine kan läsas som en dystopisk berättelse som har för
avsikt att teoretisera kring vilka konsekvenser den samtida politiska strukturen skulle kunna komma
att få på lång sikt, kvarstår ändå det faktum att maskinen erbjuder en varning, och eventuellt även
en möjlig flyktväg ut ur ett annars oundvikligt öde.
Till och med den annars så dystopiskt och något teknofobiskt orienterade Wells visar i epilogen av
The Time Machine prov på viss framtidsoptimism, där ramberättelsens berättare spekulerar om
Tidsresenärens öde:
Or did he go forward, into one of the nearer ages, in which men are still men, but with the riddles
of our own time answered and its wearisome problems solved? Into the manhood of the race: for I,
for my own part, cannot think that these latter days of weak experiment, fragmentary theory, and
mutual discord are indeed man’s culminating time!48
Ett annat drag som kännetecknar tidsreseberättelser från innan 1895 är det faktum att resorna (med
några få undantag) i regel behandlar resor framåt i tiden, utan möjlighet att återvända hem. Idén om
att färdas tillbaka och förändra det som redan skett tycks, som tidigare nämnts, vara ett mer sentida
påfund som börjar utforskas ordentligt först när definitionen av tid utvecklats vidare. Detta är
sannolikt sammanhängande med användningen av tidsparadoxer som ett berättarmässigt motiv, det
vill säga att låta en tidsresenär så till den grad förändra det förflutna, att förutsättningarna i den
primära tiden förändras eller rentav förintas.
Förvisso befattar sig inte Wells nämnvärt med paradoxer i The Time Machine: ämnet berörs bara
flyktigt i en diskussion rörande tidsmaskinens potentiella användningsområden mellan några
karaktärer i bokens början: "Don't you think you would attract attention?' said the Medical Man.
Our ancestors had no great tolerance for anachronisms."49 Man kan fundera på varför Wells valde att
inte utforska detta användbara narrativa verktyg närmare. Nahin kommenterar denna frågeställning:
”Wells, in particular, was not oblivious to the possibility of paradox in time travel, but his failure to
use it seems to indicate that he simply did not know how to respond to such puzzles.”50
Man kan dock argumentera för att Wells medvetet valde att inte undersöka detta motiv närmare, då
47. Sean Redmond (red). "The Origin of the Species: Time Travel and the Primal Scene". I: Liquid Metal: The Science
Fiction Film Reader, s. 114. London: Wallflower Press, 2007.
48. Wells, s. 73.
49 Wells, s. 8.
50 Nahin, s. 55.
berättelsens fokus snarare låg på annat håll, såsom de långsiktiga konsekvenserna av människans
samtida sociala och politiska beslut. Berättelsen var mer en samhällspolitisk kommentar, berättad
med hjälp av nya medel. Icke desto mindre var avsaknaden av ett motiv med tidsparadoxer i The
Time Machine något som Wells kritiserades för redan i en tidig recension av verket, vilket
ytterligare understryker argumentet att föreställningen om tidsparadoxer var relativt väletablerad vid
denna tid.51 Tidsresan som ett sätt att faktiskt omforma den primära tiden skulle dröja ännu en tid,
men faktum kvarstår att det var Wells som lade de viktigaste grundstenarna för en ny form av
berättande.
”A Sound of Thunder”
Ett viktigt exempel på ett post-wellskt verk i tidsresegenren är Ray Bradburys novell "A Sound of
Thunder" (1952). Här har tidsresegreppet utvecklats ytterligare, och Bradburys text utnyttjar till
fullo förhållandet mellan primär och sekundär tid, samt beskriver en ödesdiger alienationseffekt.
Detta är en novell som i stor utsträckning använder sig av dystopiska miljöer och beskriver
allvarliga negativa konsekvenser av tidsmanipulation för att förmedla en stämning av oåterkallelig
utsatthet, hopplöshet och förtvivlan.
Bradbury beskriver även ett gott exempel på hur tidsresenärernas primära tid kan komma att
tillintetgöras på grund av till synes obetydliga förändringar i den sekundära tiden. I likhet med The
Time Machine samspelar den primära och den sekundära tiden med varandra på ett inte helt
okomplicerat vis, men till skillnad från i Wells text reser protagonisterna i denna novell bakåt i
tiden, vilket ska visa sig påverka deras primära tid allvarligt.
Handlingen tar sin början i år 2055, då företaget Time Safari anordnar jaktresor till det förflutna.
Syftet med dessa tidsresor är att låta väl betalande kunder jaga (bland annat) dinosaurier. Trots
diverse utförliga säkerhetsåtgärder går dock saker och ting fel under en tur, då Eckels, en av de
betalande resenärerna, av misstag trampar ihjäl en fjäril; något som visar sig ha ödesdigra
konsekvenser för alla inblandade. När expeditionen återvänder till vad de tror är deras primära tid
visar det sig att världen de landar i är annorlunda och obekant för dem. Landet har en annan
president, människors beteende är på något subtilt sätt förändrat och till och med själva språket är
annorlunda: allt detta på grund av en förändring i den sekundära tiden.
Tidigt i novellen beskrivs utgångsläget; den situation som måste försvaras till varje pris. Det godas
bräcklighet gestaltas här i form av en diskussion kring det nyligen hållna presidentvalet, i vilket den
demokratiska kandidaten nätt och jämnt avgått med segern: ”We're lucky. If Deutscher had gotten
51 Ibid.
in, we'd have the worst kind of dictatorship. There's an anti everything man for you, a militarist,
anti-Christ, anti-human, anti-intellectual.”52
Naturligtvis ser valresultatet radikalt annorlunda ut efter de subtila förändringarna i den sekundära
tiden:
His face was cold. His mouth trembled, asking: "Who - who won the presidential election
yesterday?" The man behind the desk laughed. "You joking? You know very well. Deutscher, of
course! Who else? Not that fool weakling Keith. We got an iron man now, a man with guts!"53
Den beskrivna politiska profilen samt namnet på den nye presidenten i den nya fördärvade
tidslinjen, Deutscher ('tysk'), anspelar med största sannolikhet på Adolf Hitler. Även i denna novell
tar författaren hjälp av rådande förhållanden i den egna hemmiljön för att så effektfullt som
möjligt beskriva ett igenkännbart mardrömsscenario. Med tanke på när novellen författades (1952)
fanns fortfarande andra världskriget färskt i minnet hos de flesta läsare av novellen, vilket
säkerligen bidrog till att förmedla den avsedda alienationseffekten.
När expeditionen återvänder från resan till det förflutna förnimmer medlemmarna en diffus känsla
av att något inte riktigt står rätt till:
The room was there as they had left it. But not the same as they had left it. The same man sat
behind the same desk. But the same man did not quite sit behind the same desk. […] Eckels stood
smelling of the air, and there was a thing to the air, a chemical taint so subtle, so slight, that only a
faint cry of his subliminal senses warned him it was there. The colors, white, grey, blue, orange, in
the wall, in the furniture, in the sky beyond the window, were . . . were . . . . And there was a feel.
His flesh twitched.54
Det är talande att inte bara språket i den manipulerade tidslinjen förändrats: i citatet ovan sviker
även själva berättarröstens förmåga att beskriva det nya tillståndet.
De alienerande effekterna i Bradburys novell blir också än mer påtagliga, då det ofta rör sig om en
tämligen välbekant miljö som i en handvändning görs otillgänglig. Kontrasten mellan det
välbekanta och det främmande är, som så ofta i dessa berättelser, högst påtaglig. Man kan här med
fördel dra en parallell till Sigmund Freuds ord om E.T.A Hoffmans "Sandmannen" i essän "Das
unheimliche" (1919):
[T]he uncanny is that class of the frightening which leads back to what is known of old and long
familiar. […] we are tempted to conclude that what is ‘uncanny’ is frightening precisely because it
is not known and familiar. Naturally not everything that is new and unfamiliar is frightening,
52 Bradbury, s. 2.
53 Bradbury, s. 11.
54 Ibid.
however; the relation is not capable of inversion.55
Det bör kanske poängteras att novellen som Freud refererar till inte på något vis handlar om
tidsresor, men observationen gällande förhållandet mellan det familjära och det kusliga är i högsta
grad relevant även när det gäller ”A Sound of Thunder”, och för all del tidsreselitteratur i största
allmänhet.
Bradburys text kan också med fördel läsas i skenet av Brian McHales bok Postmodernist fiction, där
författaren beskriver SF och tidsreselitteratur som en "konfrontation mellan världar". 56 Han menar
att den sekundära tiden (även om han förklarligen inte använder sig av den terminologin) på ett eller
annat vis förhåller sig till vår tid och verklighet, den så kallade 'zero world'. Begreppet 'värld'
används här både när det gäller främmande platser och målet för en tidsresa. Enligt McHale är
effekterna i båda dessa exempel likartade:
[D]isplacement in space is intimately bound up with displacement in time. They are, in fact,
functionally equivalent: spatially distant other worlds may be brought into confrontation with our
world, but so may temporally distant worlds, and with identical results of 'cognitive
estrangement.'57
"A Sound of Thunder" är ett gott exempel på en tidsreseberättelse där människans vetenskapliga
framsteg stigit henne åt huvudet och de oförutsedda konsekvenserna av att manipulera det man inte
till fullo förstår potentiellt blir mycket allvarliga. Ray Bradbury målar här upp en tillvaro som är
bedrägligt dynamisk och obeständig; allt vi känner till kan gå förlorat genom förhållandevis enkla,
men synnerligen svårkontrollerade, medel. Han vill här belysa den negativa konsekvensen av att ha
tagit kontroll över den egna situationen. I novellen är alienationen, och i förlängningen
undergången, således i högsta grad av människan självorkestrerad.
Det är intressant att notera att ansvaret för det egna välbefinnandet numera ligger i människans egna
händer. Detta utgör en viktig skillnad från tidigare tidsreseberättelser, där de tidsresande
karaktärerna i stort sett var utlämnade åt naturens eller eventuella högre makters nycker. På gott och
ont har tidsmaskinen befriat tidsresenären från en statisk tillvaro.
Man kan också läsa in en viss politisk kritik av det ekonomiska systemet i novellen. Här beskrivs en
värld där 'tidsmaskinen' är i händerna på privat företagsverksamhet, och där den används i
vinstsyfte. Förvisso tycks denna affärsidé även inom fiktionen vara något kontroversiell: ”We don't
want to change the Future. We don't belong here in the Past. The government doesn't like us here.
We have to pay big graft to keep our franchise. A Time Machine is finicky business.” 58 Med detta i
55 Sigmund Freud. ”The Uncanny”, http://www-rohan.sdsu.edu/~amtower/uncanny.html.
56 Brian McHale. Postmodernist Fiction, London: Routledge, 1993, s. 60.
57 Ibid.
58 Bradbury, s. 3.
åtanke finns det anledning att fundera över budskapet. Hyser tekniken, det vill säga tidsmaskinen,
en inneboende ondska med tanke på hur allvarliga konsekvenserna riskerar att bli, eller är det fråga
om felanvändning? Den senare tolkningen går i linje med uppfattningen att människan nu själv bär
ansvaret för att bevara ett välbekant, och därmed fördelaktigt, läge.
Paul J. Nahin uttrycker dock viss skepsis rörande trovärdigheten i Bradburys grundpremiss för
novellen; det vill säga att små förändringar med tiden växer bortom förutsägbara proportioner:
”This is, of course, a somewhat unconvincing argument. After all, previous dinosaurs, when shot,
must have fallen to the ground and flattened a lot of butterflies!”59
Vill man vara spekulativ kan man dock bemöta Nahins påstående med att det kanske var just det
som hände. I novellen har läsaren möjligheten att sätta berättelsens själva utgångspunkt i
perspektiv, då det är fullt möjligt att en tidigare, i novellen ej dokumenterad expedition, redan har
begått samma typ av misstag som Eckels och därmed skapat förutsättningarna för det som
huvudpersonerna i novellen upplever som den primära tiden. Således är ingenting i novellens
dieges tillförlitligt, då världshistorien i en handvändning kan skrivas om utan någons vetskap.
Endast de ansvariga, de återvändande tidsresenärerna bär med sig minnen från något som aldrig
hänt.
59 Nahin, s. 51.
Slutdiskussion
Tidsresande i litteraturen är ett motiv som är intimt sammankopplat med alienationen. Hur detta
tema presenteras i det aktuella verket är i viss utsträckning beroende på när verket ifråga först
publicerades. I äldre tidsreselitteratur tenderar tidsresan att vara magiskt betingad, det vill säga av
icke-vetenskaplig art, och protagonisterna i dessa berättelser är sällan eller aldrig frivilliga
resenärer.
Fenomenet 'tidsresor' har för de inblandade ofta varit förknippat med stor vånda. Särskilt äldre
litterära exempel på litteratur med tidsresor som centralt motiv har präglats av ett nästan
obligatoriskt slumpelement: huvudpersonerna i dessa berättelser övertalas eller luras av
övernaturliga väsen att, ofta omedvetet, företa sig en resa in i framtiden, varpå de finner sig
hjälplöst strandade i en främmande sekundär tid.
Med de i uppsatsen utvalda exemplen som utgångspunkt kan man konstatera att alienationstemat är
en mycket viktig faktor. I stor utsträckning behandlar tidsreselitteraturen motiv som utanförskap
och tvivel på det egna läget i tillvaron. Dessa drag är visserligen inte på något vis unika för just
tidsresefiktionen, utan återfinns i både SF såväl som i andra genrer, men med tanke på att
tidsreselitteraturen ofta skildrar miljöer som är välbekanta för läsaren, och som genom
oförutsägbara mönster görs oigenkännliga eller rentav otillgängliga för de tidsresande
protagonisterna.
I Wells The Time Machine gestaltas blir Tidsresenären konfronterad med en sekundär tid som utgör,
i hans ögon, en bisarr travesti på hans egen, välbekanta samtid. Han får här beskåda en värld där
bildning, nyfikenhet och upptäckarlusta har förbytts i barnslig dekadens, likgiltighet och brutalitet.
Ett fåtal, vagt igenkännbara element finns kvar i den nya tiden, av vilka Tidsresenären kan dra
slutsatsen att valen som mänskligheten i hans egen primära tid fattat har lett till det skrämmande
samhälle han får bevittna i den sekundära tiden.
Om man så vill kan man även läsa in ett samhällspolitiskt budskap bakom den skrämmande
skildringen av Tidsresenärens potentiella framtid. Författaren kan tänkas avse The Time Machine
som ett slags varning; en fingervisning om vad som skulle kunna bli verklighet om inte samtidens
människor tar noggrannare ansvar för de rådande samhällsproblemen. Den tydligaste konsekvensen
av den primära tidens samhällsstruktur får sägas vara det faktum att de kraftigt cementerade
klasskillnaderna i det viktorianska Storbritannien resulterat i två separata arter med separata
funktioner i det nya samhället, där maktförhållandet kanhända har skiftat, men där strukturerna
likväl finns kvar.
Även i Bradburys novell ”A Sound of Thunder” är alienationen allestädes närvarande, men denna
gång avsevärt närmare huvudpersonernas egen hemmaplan. Här är det tidsresenärernas primära tid
som, av allt vi kan döma i texten, blir tillintetgjord och ersatt av en kuslig skuggversion av det för
huvudpersonerna föredragna ursprungsläget. Då det dessutom visar sig att en av huvudpersonerna
själv bär ansvaret för det fördärvade lägets tillstånd blir effekten än mer påtaglig. Genom illa
genomtänkta manipulationer av det människan inte kan förväntas förstå har allt de värdesätter gått
om intet, tämligen bokstavligt.
Bradburys novell förhåller sig också tydligt skeptisk till en oförsiktig och exploaterande användning
av ny teknologi. Den utgör ett tydligt exempel på hur egenintresse har en tendens att orsaka
allvarliga förändringar; inte bara för de inblandade, utan för alla. Att bara tidsresenärerna i novellen
är medvetna om vad som inträffat bidrar bara ytterligare till den känsla av utsatthet och hjälplöshet
som förmedlas via huvudpersonerna.
”A Sound of Thunder” kan sägas utgöra en tematisk fortsättning på den typ av samhällskritik som
H. G. Wells förde fram i The Time Machine. I denna novell används tidsmaskinen i allmänt erkänt
småaktiga syften, såsom troféjakt och vinstintresse. Även här kan man ana ett politiskt budskap:
inga konskvenser, hur allvarliga de än må vara, kan komma i vägen för människans girighet, vare
sig den är ekonomiskt eller av nyfikenhet betingad.
Man kan med säkerhet konstatera att ett tidsreseverks samtid är av avgörande betydelse för hur det
är utformat. I The Time Machine är berättelsens utgångspunkt det viktorianska England, och
Tidsresenären själv kan sägas vara en urtypisk representant för detta samhälle. När denne i
berättelsen konfronteras med en radikalt annorlunda (men ändå vagt igenkännbar) situation förlorar
han fotfästet även i sin egen primära tid och lämnar den därför bakom sig. Bradbury, i sin tur, tar
avstamp i efterkrigstidens sammanhang för att, med en lätt igenkännbar kopia av en historisk
gestalt, förmedla en känsla av oifrånkomlig undergång. I båda fallen använder sig författarna av
förhållanden i den egna respektive samtiden för att etablera en säker bakgrund för berättelsen,
enbart för att sedan rycka den ifrån protagonisterna.
Både Bradburys och Wells texter har utan tvekan en tydlig tillhörighet i den dystopiska
litteraturtraditionen. Dock kan man argumentera för att de ändå erbjuder vissa, om än tämligen
diskreta, glimtar av hoppfullhet. I de analyserade texterna kan man skönja en försiktig föreställning
om att de felaktigt fattade besluten kanske inte är oåterkalleliga, trots allt.
Lanseringen av The Time Machine innebar en mycket viktig förändring, när det gäller
förutsättningarna för hur tidsreselitteraturen kom att utformas. Då de tidsresande huvudpersonerna i
tidigare exempel av tidsresefiktion varit i stort sett utlämnade åt ett tillstånd de inte kunde
kontrollera, innebar introduktionen av Wells tidsmaskin åtminstone en rimlig chans, som ett led i en
demokratiseringsprocess.
Även om läget kan tyckas vara tämligen hopplöst i de i uppsatsen analyserade exemplen kvarstår
ändå det faktum att människan, på gott och ont, i den moderna tidsreselitteraturen (det vill säga:
efter The Time Machine) har förmågan och möjligheten att själv börja styra händelseförloppet och
försöka ta kontrollen över sin tidigare så utsatta belägenhet; åtminstone i större utsträckning än
tidigare.
Referenser
Ashley, Mike (red). The Mammoth Book of Time Travel SF, London: Robinson, 2013.
Benford, Gregory. Timescape, London: Victor Gollancz, 1980.
Bradbury, Ray. "A Sound of Thunder",
https://docs.google.com/document/d/1XFtrc- PgR8XPbKtU5j-HnzYNydHbubQ9EEnomNO8CI/edit?pli=1.
Cotterell, Arthur. Mytologi: Gudar, hjältar, myter, Bath: Parragon Books, 2005.
Dickens, Charles. A Christmas Carol, 1858.
Freud, Sigmund. The Uncanny,
http://www-rohan.sdsu.edu/~amtower/uncanny.html (läst 131219).
Gomel, Elana. Postmodern Science Fiction and Temporal Imagination. London: Continuum, 2010.
Henrikson, Alf. Hexikon, Höganäs: Bra Böcker, 1988.
Hunter, Joel. Internet Encyclopedia of Philosophy:
http://www.iep.utm.edu/timetrav/ (läst 131217).
Lucassen, Arjen. The Final Experiment,
http://www.arjenlucassen.com/content/the-final-experiment/ (hämtat 150520).
McHale, Brian. Postmodernist Fiction, London: Routledge, 1993.
Nahin, Paul J. Time Machines: Time Travel in Physics, Metaphysics and Science Fiction, New York:
Springer, 1999.
Ozaki, Yei Theodora. "Urashima Tarō",
etc.usf.edu/lit2go/72/japanese-fairy-tales/4881/the-story-of-urashima-taro-the-fisher-lad/
(hämtat 131121).
Palmenfeldt, Ulf. När Fan flådde smeden och andra hiskeliga historier, Stockholm: Tidens förlag,
1993.
Redmond, Sean (red). "The Origin of the Species: Time Travel and the Primal Scene" Liquid Metal:
The Science Fiction Film Reader. London: Wallflower Press, 2007.
Roberts, Adam. The History of Science Fiction, Palgrave, 2005.
Slussner, George; Parrinder, Patrick; Chatelain, Danièle (red). H.G Wells's Perennial Time Machine.
University of Georgia Press, 2001.
Suvin, Darko. Metamorphoses of Science Fiction: On the Poetics and History of a Literary Genre,
Yale University Press, 1979.
Tolkien, J. R. R. On Faerie Stories,
http://brainstorm-services.com/wcu-2004/fairystories-tolkien.pdf (läst 131205).
Twain, Mark. A Connecticut Yankee in King Arthur's court, HarperPress, 2012.
Wells, H. G. "The Chronic Argonauts",
http://www.colemanzone.com/Time_Machine_Project/chronic.htm (läst 150524).
Wells, H. G. The Time Machine,
http://www.fourmilab.ch/etexts/www/wells/timemach/timemach.pdf (läst 131010).