Kvalitetsredovisningen

Kvalitetsredovisning
Stenänga förskola
Juni 2015
Upprättad av Tina Johnsson
Förskolechef Stenänga förskola
Kvalitetsredovisning juni 2015.
Vi har nu arbetat ett helt läsår på ett nytt sätt där vi delar upp oss i grupper och använder
våra ytor på ett sätt som vi ser ger en betydligt bättre vistelsemiljö för både barn och
pedagoger. Vi är alla tillsammans på morgnarna och efter 14.00 samt hela måndagar och
fredagar men övrig tid delar vi oss i två hus. Det ger helt andra förutsättningar att se varje
barn, att erbjuda material anpassat efter ålder, att anpassa tempo och aktiviteter efter ålder,
att vi har ett lugn över lunchen samt lägre ljudnivåer överlag vilket uppmärksammats av
både barn och pedagoger. Vi är alltså väldigt nöjda med vårt nya arbetssätt men såklart finns
det saker som vi jobbat med för att förbättra och saker som vi har att försöka lösa framåt.
Det vi arbetat för att lösa har varit mest praktiska saker som ex. hur de äldsta barnen
transporterat sina saker och kläder mellan husen (de är väldigt duktiga på det nu och det har
rustat våra blivande förskoleklassbarn väl inför skolan), hur vi löser säkerhet när vi är
uppdelade i våra lokaler, tillgänglighet av information för föräldrarna till de äldsta barnen
som alltid lämnar och hämtar i verkstan. För pedagogerna innebär det till viss del mer
ensamarbete innan den personal som stänger är på plats på förmiddagen. Vi har löst
schemat så att den som kommer sist börjar 9.30. Vi är mer sårbara när någon personal är
borta men har blivit bättre på att hitta lösningar när det blivit så. Vi är alla pedagoger ense
om att vi inte är två avdelningar utan vi är EN förskola och det vill vi under hösten göra ännu
tydligare genom t.ex. gemensamma utedagar och hur vi personal flyttar oss mellan husen.
Förutom de stora vinsterna för alla så är det ju så att vi har stora ytor att bre ut oss på och då
ska vi ju använda dem.
Vi har i våra projektgrupper arbetat vidare med reflektionsprotokoll mer eller mindre varje
vecka. Denna termin har vi mer använt protokollet för att analyserar vad vi ser att gruppen
har intresse för än tidigare då vi inriktade oss mer på spår av det enskilda barnet. I slutet av
terminen så analyserade vi de olika projekten för att hitta styrkor såväl som
utvecklingsområden för förskolans verksamhet. I slutet av februari hade vi storföreläsning
med övriga fristående förskolor i kommunen kring pedagogisk dokumentation här på
Stenänga. Det gav en klarhet i frågor kring sättet att använda pedagogisk dokumentation
menade pedagogerna på Stenänga. Vi har vid något tillfälle på personalmöte provat att göra
egna läsningar av dokumentationer tillsammans men kommer att boka mer handledning av
föreläsaren från Malmö Högskola under tidig höst. Vi ser att det ger utmaning åt oss
pedagoger, en kvalitetssäkring för barn och verksamhet och att det framför allt ger
inflytande för barnen när vi när vi gör våra dokumentationer pedagogiska. Pedagogisk
dokumentation är vår motor.
Benämningen för lokalen som de yngsta har sin verksamhet i är Verkstan. I verkstan har vi
under hela läsåret arbetat med Babblarna och sångpåsar utifrån de prioriterade målen språk
och skapande. Babblarna och sångpåsen har gett iver, fångat uppmärksamhet och lett till
många leende och skratt hos barnen. Under våren fick alla barn göra sin Babblare med
limstift, sax, silkespapper och klisterögon. Det var förundrande att se hur olika barnen hade
tankar kring och utförde uppgiften. Det blev benämningar av kroppsdelar, färger, hur man
hanterar saxen, hur man får loss klistermärket från arket, strategi när man vill ha loss
silkespapper men ännu inte behärskar saxen, språkljuden kring babblarna, begrepp, begrepp
och användning av limstift och dess konsistens och förmåga, dokumenterandet barnen
emellan och mycket mera. Det som barnen visade störst intresse för överlag var
klisterögonen och limstiftet. För de flesta barnen blev det sedan så att de kallade den
babblare de valt för sin babblare och benämnde de andra som X:s babblare eller N:s
babblare och det höll i hela terminen. Det verkade alltså viktigt för barnen att få ha sin
babblare.
De äldsta barnen har arbetat med Titanic-projekt under våren. Projektet kom utifrån ett
barns stora intresse för just Titanic som smittade av sig i hela barngruppen och det tydligaste
spåret av förändring i gruppen är nog att de lekt Titaniclekar hela barngruppen tillsammans
på olika sätt när de inspirerats i korta sekvenser ur filmen precis kring när båten krockar med
isberget. Barnen har själva eftersökt att ha musiken från filmen på i leken för att hitta
stämningen. Dramatik, döden, rädda, flyta, sjunka, hjälpa…. Pedagogerna har i sin analys lyft
fram att Titanic-leken främjat att alla leker tillsammans-pojkar, flickor, yngre, äldre i
blandade konstellationer. De skriver att ” Titanicleken är bra för där finns det plats för alla”.
Språk är ett av våra prioriterade mål i vår arbetsplan. Vi har sångsamlingar nästan varje dag
och vi har bra tillfälle att prata med barnen vid lunchen, när de lämnas, när de leker, pysslar
osv när vi är delade i de olika husen. Det finns ett intresse hos de äldsta barnen för
skriftspråk och bokstäver. Detta har vi uppmuntrat och utmanat t.ex. genom språkappar på
ipaden, en del av barnen har dokumenterat på ipaden med text och bild, de skrev biljetter
till Titanicteatern, det har satts upp en bokstavstavla med bilder och namn bakom varje
bokstav. I analysen för stora barnen har pedagogerna skrivit att de gärna vill fixa en
skrivhörna. Kanske skulle vi kunna fråga barnen vad man har i en sådan? En flicka har redan
sagt att man behöver ha en vuxenpenna som man trycker högst upp på. Det vi ska tänka på
om vi gör det är att vi skriver ner vilket syfte vi har med den, hur vi ska jobba med den, hur vi
ska utvärdera om den ger vad vi tänkt eller om den kanske tillfört annat än vi tänkt. Detta
bör finnas med inom projektet som helhet.
I slutet av terminen började vi i verkstan så smått använda TAKK-metoden som innebär att
man visar tecken som stöd till ord. Vi började med frukter och det snappade flera barn upp
direkt. En flicka som uttrycker få verbala ord fick frågan på lekplatsen vilken frukt hon vill ha.
Vid de tillfället hade vi bara använt TAKK tre gånger tidigare men flickan visade tydligt tecken
för päron två gånger och log glatt och nickade när vi frågade om det var päron. Vi har satt
upp bildstöd för frukter och klädesplagg i båda husen för att komma igång både barn och
vuxna. En nyanställd pedagog som börjar i augusti har erfarenhet av detta vilket vi ser
positivt för att hålla det levande med på detta sätt tillgänglig miljö. I arbetsplanen skrev vi
att vi skulle jobba med språk speciellt språkljud. Efter litteratur och artiklar ser vi nu att vi
bör jobba mer med all språklig medvetenhet. Vi kommer att ta hjälp av den bokstavstavlan vi
har i huset och vi ska ha in både språklig medvetenhet och att erbjuda barnen utifrån
intresse att själva dokumentera genom att skriva sig till läsning i de projekt vi kommer att
jobba med under läsåret. Det kan även handla om samlingar, vilan, maten, kompisar osv.
Den språkliga medvetenheten ska även finnas naturligt för barnen i verkstan genom rim,
klapp, instrument eller vad det kan bli. Böckerna Bornholmsmodellen och Språka och lek
(solboken) som finns på förskolan kan fungera som idébanker.
I vårt likabehandlingsarbete har vi fortsatt gå genom och köpa in fler böcker som stämmer
med förskolans värdegrund utifrån diskriminerings-grunderna och att främja likabehandling.
Vi har under året lånat böcker med medvetenhet kring detta. Hos de yngsta barnen i
verkstan har vi satsat på att ha böcker där känslor och vardagskonflikter blivit framlyfta t.ex.
Max bil, Emma tvärtemot, Björnen sover m.fl.
För de äldsta har det handlat om olika nationaliteter och könsroller som väckt intresse hos
barnen. Vi har lagt till en fråga i vår föräldraenkät kring om de tycker att pojkar och flickor
ges samma möjligheter i vår verksamhet. Svaret visar att bland föräldrarna har 89 % svarat
att de håller med att detta stämmer helt medan resten (2 föräldrar) tycker att det stämmer
delvis. Vi har funderat på svaret och inser att de föräldrar som håller med delvis kan syfta på
att vi har många flickor i gruppen och att de därför haft mest utrymme men det kan även
vara så att de syftar på att vi haft fyra pojkar som varit äldst och ganska tongivande vilket
kan betyda att man som förälder anser att pojkarna fått mest utrymme. När vi frågade
barnen svarade ett barn att när flickorna tar med något hemifrån så får pojkarna bara leka
med det om flickorna säger det, vilket hänt vid ett tillfälle. Resten av barnen svarar att det
inte finns något som bara pojkar eller bara flickor får göra eller så svarar de att de inte vet.
Svaren från barn och förälder gör att vi inte tolkar det som att barnen upplever att pojkar
och flickor har olika möjligheter men att vi bör vara observanta på det ändå och följa upp
frågan på höstens föräldramöte kanske som en gruppdiskussion.
Vi diskuterar ständigt våra rutiner, för att spara tid och vad som blir bäst för barnen. Vi har
köpt en matvagn till verkstan som underlättar. Städningen är ett dilemma där vi vill ha rent
och ordning men också vara med barnen så mycket det går. Vi har nu städat under
mellanmålet eftersom vi klarat det med två personal. Inför hösten önskar vi att styrelsen ser
över arbetsplikten för denna uppgift och på så sätt skapar mer tid för oss pedagoger att vara
i barngruppen där vi kommer att behövas allra mest.
Våra kartläggningar har visat att både barn och föräldrar trivs bra och känner sig trygga på
Stenänga. Vi har gjort enkäter bland både barn och föräldrar en gång per termin nu. Framåt
kommer föräldraenkäten endast var på våren om vi inte ser direkt behov av att kartlägga. Vi
tycker att vi nu vänt siffrorna rejält uppåt även om vi har några områden kvar att arbeta på
med t.ex. hur vi ska göra upplägg på föräldramöte för att de ska uppfattas som att de ger
information och att även utvecklingssamtalen ska ge information om barnets lärande och
utveckling. 95 % av föräldrarna har dock uppgett att samtalen är värdefulla. Vi kände själv att
det var bra upplägg på samtalen med PowerPoints utifrån olika områden men vi kände att
det blev tungt på samtalet och att det gav lite tid för egna frågor. Vi kommer att försöka göra
samtalen mer lättsamma och med mer tid för frågor från föräldrarna i höst samt att vi
vänder på samtalet till viss del och frågar föräldrarna hur de upplever att barnet trivs och att
de får frågan kring vad barnet berättar hemma om förskolan. Vi tänker att det då blir en
bättre dialog där vi kan fylla på. Enkäten till föräldrar nu i juni mailades ut och besvarades av
19 föräldrar. Vi hade en tanke om att erbjuda dator på förskolan för att fylla i om vi fick låg
svarsfrekvens men i detta läge bedömde vi att den var god nog för att få en
helhetsuppfattning.
Bland resultaten i barnintervjuerna så kan vi se att alla barn blir valda. I enkät svarar 7 barn
att de får vara med och bestämma medan 1 barn svarar att de inte får vara med och
bestämma. Förra terminen var siffrorna 5 resp. 4 barn. Det visar att vi blivit mycket bättre på
att ge barnen känsla av att kunna ha inflytande. Vi kommer att fortsätta arbeta med att de
får direkt inflytande genom röstning. Vi vill också ge barnen inflytande genom den
pedagogiska dokumentationen men då måste vi precis som nu uppmärksamma barnen på
att vi gör så här för att vi lyssnat på er.
Bland resultaten i föräldraenkäten kan nämnas att andel föräldrar som tycker att de håller
med helt om att de får den information om verksamheten som de behöver och vill ha ökat
från 67 % 2013 till 100 % nu. Efter vad föräldrarna säger så är bloggen en stor del av
förklaringen. Samtidigt fortsätter andel föräldrar som upplever att de får information om
förskolan genom samtal med personalen att öka och den ligger nu på 95 %. Något som vi
behöver ta till oss och göra något åt är att endast 63 % av föräldrarna som svarat upplever
att föräldramötena ger dem information om förskolan. Siffran har ökat från 45 % 2013 men
den är fortfarande för låg för att vara godtagbar. Analysen gör oss fundersamma på vad
enkätsvaren kan betyda. Kanske så tycker man helt enkelt att vi gett information om saker
som man inte förväntar sig utan man vill diskutera andra saker. Denna gång hade vi valt en
frågesport för att berätta om gruppernas verksamhet medan resten av mötet var mer
traditionellt. När vi planerar höstens föräldramöte så ska vi skriva 63 % i pannan på varandra
för att se vad vi kan göra för att det ska bli mer information om förskolan, kanske vill man ha
mer ren information medan vi tolkar det låga svaret som att man vill ha mer lättsamt. Även i
denna enkät har 100 % av föräldrarna svarat att de blir bemötta på ett sätt som gör dem
trygga och att 100 % tycker att deras barn ser ut att trivas samt att vi nu har 100 % av
föräldrarna som anser att deras barn blir bemött på ett sätt som gör dem trygga.
Bloggen har blivit väldigt uppskattad av oss alla när vi nu drivit den snart ett helt år.
Föräldrarna kan prenumerera på blogginlägg till sin mail vilket gör att vi sällan har föräldrar
som missar informationen. Vi har nästan helt plockat bort lappar i hallen vilket är positivt
och sparar tid för oss. När vi vid några tillfälle satt upp lappar så är det alltid någon föräldrar
som frågar: Ni lägger väl det på bloggen med? Föräldrarna ger uttryck för att det är enkelt
att de vet att informationen finns att läsa på ett och samma ställe och man kan läsa det när
man vill på dygnet. Vi lägger flera inlägg i veckan om vår verksamhet också. Dessa inlägg är
alla fall de äldsta barnen med och har inflytande över och ber att vi ska lägga upp. All
personal klarar nu, ibland med viss stöttning, att lägga upp på bloggen vilket gör att det blir
olika fokus i inläggen både planerade aktiviteter och fri lek. Det visar också att vi är enigt
positiva till vår blogg. Det känns roligt att ge barn och föräldrar en möjlighet hemma att titta
på bilder och läsa om vad vi gjort. Ofta säger föräldrarna kommentarer om att de sett något
på bloggen men vi har få kommentarer på våra inlägg trots att vi tog upp det på
föräldramöte sent under våren. Vi vill gärna få igång föräldrarna att göra dessa inlägg som då
ger dem en möjlighet till delaktighet i verksamhetens utformning och utvärdering och att vi
får idéer att jobba vidare med vilket gör dokumentationen pedagogisk. Och självklart så vill
vi gärna få feedback vad barnen och föräldrarna tycker om verksamheten och aktiviteterna.
Vi har satt upp ett mål i arbetsplanen att vi ska arbeta för fler inlägg. På föräldramötet i höst
kommer vi att upprepa den nytta vi kan ha av kommentarerna och efter sommaren kommer
vi att skriva och påminna om detta på bloggen.
Nästa mätning bör det finnas alternativ att svara om man anser att man får information från
väggdokumentation. På frågan om man anser att man helt får den information om sitt barn
som man behöver och vill ha svarar 95 % nu att så är fallet och 95 % anser också att det sker
genom samtal i hallen. Vi känner att det är en bekräftelse på att vi blivit bättre på att prata
just utveckling och verksamhet. Det kan också innebära att det vi berättar på
utvecklingssamtalet därför inte känns som ny information då vi redan är bra på att möta upp
och berätta i hallen.
För att ge en bra verksamhet måste man såklart ha tid för planering och reflektion.
Planering/reflektionstid har två pedagoger som arbetar tillsammans i gruppen en timme i
veckan. Förskollärarna har haft 1 timmes enskild planering. Var tredje vecka har vi tre
timmar tillsammans på kvällstid vilket ger en planeringstid på i snitt 3 t/vecka. Vi avsatte 4
timmar per grupp för att pedagogerna ska hinna skriva samman projektet i slutet av
höstterminen. Nu i juni delade vi det i två tillfälle för att det inte skulle kännas så tungt att
sitta länge vilket pedagogerna tyckt varit positivt.
Vi har använt en digital portfolio, PowerPoint, till alla barn utifrån områdena; Jag, jag och
matematik, jag och språket, jag och skapande, jag och naturvetenskap, jag rör på mig och jag
och samspel. I den presentationen har vi lagt in bilder och filmer som visar när vi erbjuder
barnet att utvecklas inom området. Detta gav ett samtalsunderlag vid utvecklingssamtal och
att vi använt mycket bilder och mindre text ser vi som en främjande åtgärd vid flerspråkighet
och som en inkludering för alla. Vi kommer att prova under hösten att bygga upp portfolie
med Ipads för att spara tid med att slippa lägga in bilderna i datorn först. Vi känner då att det
underlättat om vi hade tillgång till ytterligare Ipads eller om vi köper i ipones 6 som ju har en
relativt stor skärm för att kunna dokumentera i. Just den knappa tiden att sortera bland
dokumentation, främst foto och filmer har kommit upp som ett stressmoment i
projektbeskrivning från våra grupper. Vi ska börja avsätta regelbunden tid till detta men
tänka på att göra dokumentationer tillsammans med barnen i gruppen vilket dessutom ger
inflytande. Några barn i äldsta gruppen har provat att göra egna dokumentationer. För de
yngsta satte vi upp en lapp och en penna bredvid vägg-dokumentationerna där vi
uppmuntrade föräldrarna att skriva förslag och kommentarer, vi fick inte någon kommentar
på hela perioden. På föräldramötet i vår gick vi ut med att vi gärna vill ha kommentarer kring
det visar i inläggen av vår verksamhet regelbundna inlägg visar vår verksamhet och det blev
en viss ökning men inte stor och den blev inte varaktig. Men vi vet ju att bloggen når ut och
det är ju ett erbjudande inget tvång för föräldrarna om de vill vara med och påverka
verksamheten. Kanske är de nöjda?
Vi har börjat titta, fundera och förändra våra miljöer. I projektbeskrivningen från stora
barnen har man funderat på sin bokstavstavla, på möbleringen som helhet och på skrivhörna
och har saker man vill åtgärda inför hösten. De har skrivit i sin utvärdering att det är svårt att
hitta tid för att små plocka i huset i och med att vi har öppningar och stängningar i verkstan
alltid. I verkstan stod ritpapper och pennor stod så högt att de inte kunde nå delvis för att
de välts ut av de yngsta och eftersom det var så många pennor så blev det väldigt mycket
saker när det ramlade ut. Nu har vi sorterat pennorna i fler burkar och vi har lagt papperna i
en låda som barnen lätt öppnar. I byggrummet så är det sällan varit några barn alls, trots att
det finns gott om material med duplo, lego, bilar, tågbana och briomec och redan nu när
terminen avslutades möblerade vi om i huset så att det skapats en bygghörna ute i
matrummet och att det frigjorde yta för ett skapande rum i stället. Vi såg direkt att barnen
ville vara inne i målarrummet och skapa. Skapandet sker främst med återvinning.
I båda husen behöver vi se över vårt material ännu en gång för att hitta material som
utmanar barnen i de mål som finns i vår läroplan. Materialet i den fria leken ska få ett större
utrymme när det gäller att erbjuda möjlighet till utveckling och utmaning. Vi har köpt in
magneter, våg, nallar med olika färg, storlek och vikt. Hur används detta material av barn
och vuxna? Kan vi se ett förändrat intresse eller kunnande efter att de införskaffades?
Det har fungerat ganska bra med schemat under året förutom tisdagar och torsdagar mellan
9-9.30 då många barn hinner komma innan den personal som stänger börjar 9.30 vilket
innebär att vi behöver se över schemat alternativt vara tillsammans allihop fram till 9.30 vid
terminsstart när det är nya inskolningar i gruppen.
Arbetsmiljöpolicy i lättfattlig text med handlingsplan nu känd för all personal och styrelsen.
Vi städar allt själva. Städningen tar mycket av våra resurser eftersom lagen kräver en väl
utarbetat egenkontroll. En stor del av eftermiddagen upplevs läggas på städ och det ger en
stress att inte kunna finnas hos barnen.
Vi ser en utveckling i att samverka med andra förskolor, kommunala eller enskilda, för vi tror
att utvecklingen blir snabbare och starkare om man är fler som reflekterar och funderar
tillsammans. Det känns positivt för att vi nu nät verkar mer med övriga fristående på
förskolechefsnivå, mottagnade skolor och med andra förskolor som vi bjuder in eller som vill
komma på besök samt att familjeförvaltningen inbjuder till fler forum för samråd än tidigare.
Som förskolechef kan jag se att det kan ge fördelar för verksamheten om vi skulle utöka med
ytterligare en personal i barngruppen. Det hade gett mindre ensamarbete och det hade
möjliggjort att vi kunde ge ännu bättre förutsättningar till utmaning för mellanbarnen samt
att vi blir mindre såbara vid ensamarbete.
Det är en stor glädje för oss att Stenänga har många barn i kö. Det ger en trygghet och är en
slags kartläggning av hur vår verksamhet uppfattas. Själva tycker vi faktiskt också att vi ger
en bra verksamhet, ett bra bemötande, bra utmaningar och förutsättningar för barnen att
rustas för på allra bäst sätt i en fantastiskt underbar miljö. Det är med stolthet vi berättar att
vi arbetar på Stenänga förskola!