docEXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet
download 
Report Transcription
EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet
EXAMENSARBETE Sjuksköterskans ledarskap och dess påverkan på omvårdnad En litteraturöversikt Isabella Alexis O'Rourke Therese Söderberg 2015 Sjuksköterskeexamen Sjuksköterska Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Sjuksköterskans ledarskap och dess påverkan på omvårdnad: en litteraturöversikt The nursing leadership and its effect on nursing care: a literature review Isabella Alexis O´Rourke & Therese Söderberg Kurs: Examensarbete 15 hp Vårterminen 2015 Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Carina Lomgren 2 Sjuksköterskans ledarskap och dess påverkan på omvårdnad – en litteraturöversikt The nursing leadership and its effect on nursing care – a literature review Isabella Alexis O’Rourke Therese Söderberg Institutionen för hälsovetenskap Avdelning för omvårdnad Luleå Tekniska Universitet Abstrakt Sjuksköterskeprofessionen innebär att vara ledare i klinisk verksamhet och självständigt ansvara över patientomvårdnad. Syftet med denna studie var att beskriva den kliniska sjuksköterskeledarens roll i omvårdnad. Syftet besvarades utifrån två frågeställningar som fokuserade på ledarens önskvärda egenskaper samt hur sjuksköterskans ledarskap påverkar omvårdnad. Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt där sexton vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats analyserades. Resultatet för frågeställning ett visade att en önskvärd ledare har en omfattande kunskap och en förmåga till god kommunikation samt kan stödja och bidra till utveckling. Ledaren är en förebild som medarbetare kan se upp till och följa samt har förmåga att ansvara för och leda omvårdnadsarbetet. Resultatet för frågeställning två visade att sjuksköterskans ledarskap leder till att omvårdnad koordineras, tvärprofessionell samverkan främjas samt att utveckling av personal och omvårdnadsarbete gynnas. Ledaren bidrar även med att patienten hamnar i fokus och har en påverkan på omvårdnadskvalitet. Ledarskap har en central roll i sjuksköterskeprofessionen, det är därför viktigt att utveckla sjuksköterskors ledarskapsförmåga genom stöd och utbildning. Vidare forskning är viktig för att kartlägga behovet sjuksköterskor har av stöd och utbildning i rollen som ledare i omvårdnad. Nyckelord: Klinisk sjuksköterskeledare, ledarskap, omvårdnad, personliga egenskaper, litteraturöversikt sjuksköterska, 3 Sjuksköterskeprofessionen innebär att vara ledare i den kliniska verksamheten och att självständigt ansvara över patientomvårdnaden. Ledarrollen tar alltmer utrymme i sjuksköterskans arbete samtidigt som sjuksköterskan förväntas, av medarbetare, att överse och leda omvårdnadsarbetet samt utveckla det kliniska arbetet (Carryer, Gardner, Dunn & Gardner, 2007). Genom en god omvårdnad kan sjuksköterskan främja en god hälsa och förebygga ohälsa hos patienter (Hälso- och sjukvårdslag [HSL], SFS 1982:763, 2 §; Socialstyrelsen, 2005). Att arbeta som sjuksköterska innebär att vara involverad i patientomvårdnaden och omhänderta patienten på ett lämpligt sätt. Sjuksköterskeprofessionen är mångfacetterad och innebär en kontinuerlig koordination av vård och omvårdnad där patientens individuella behov är i fokus. I det dagliga arbetet ansvarar sjuksköterskan för att prioritera, planera och utföra arbetsuppgifter under arbetspasset (Fagerberg & Kihlgren, 2001; Furåker, 2008). Viktiga komponenter i sjuksköterskeprofessionen är, förutom det kliniska arbetet och ledarskapsrollen, även forskning och tvärprofessionell samverkan (Van Soeren, HurlockChorostecki & Reeves, 2011). Begreppet omvårdnad kan definieras på olika sätt både globalt och sjuksköterskor emellan (Burhans & Alligood, 2010). Omvårdnad kan beskrivas som att föra patienters talan, visa omsorg och empati, vara ett stöd för patienter, ha goda avsikter och vara närvarande samt visa respekt. Alla delar i omvårdnad ses som lika viktiga (Burhans & Alligood, 2010; Snellman & Gedda, 2012). Grunden till omvårdnad anses vara en tillitsfull relation mellan patient och sjuksköterska, utan tillit kan det vara svårt att ge en god omvårdnad (Snellman & Gedda, 2012). En relation skapas när sjuksköterskan ser patienten och identifierar dennes behov samt har en vilja att tillgodose dessa. En omvårdnadsrelation kännetecknas av tillit, närhet och ansvar. En tillitsfull relation innebär, för sjuksköterskan, att vara öppen, uppriktig, empatisk och lugn i mötet med patienten. Det är sjuksköterskan som bär det yttersta ansvaret i denna relation där handlingar ska syfta till att främja patientens välmående och hälsa (Brilowski & Wendler, 2005). Detta medför ett ansvar och krav på att sjuksköterskans medicinska- och omvårdnadskunskaper alltid hålls uppdaterade (Brilowski & Wendler, 2005; Snellman & Gedda, 2012). Det finns flera olika sätt att beskriva vad det innebär att vara en ledare och vad rollen innefattar (Yukl & Lepsinger, 2005). Dock kan ledarskap sammankopplas med individens 4 förmåga att påverka andra för att tillsammans uppnå mål och förväntningar (Wong & Cummings, 2007). Hur ledarskap utförs har en stor inverkan på om förändringar i verksamheten hanteras effektivt eller inte (Judge, Piccolo & Kosalka, 2009). Ledarskap är relaterat till olika faktorer så som personlighetsdrag, sociala egenskaper och bakgrund samt intelligens och arbetsrelaterade förhållanden (Willcocks, 2012). Avsaknad av vissa personliga egenskaper hos ledaren kan ses som ett hinder för att antingen anta eller utföra ledarrollen. Det är den subjektiva uppfattningen av dem som följer som avgör vilka egenskaper som är betydelsefulla och viktiga för en ledare (Judge, Piccolo & Kosalka, 2009). Ledarskap utgör en stor del i sjuksköterskeprofessionen inom alla verksamheter (Willcocks, 2012; Socialstyrelsen, 2005). Den kliniska sjuksköterskeledaren har en ledande roll i hälsooch sjukvård, dock är denna roll varken administrativ eller en del av ledning eller chefskap. Den ledande sjuksköterskan både utför och ansvarar för patientens omvårdnad (American Association of College of Nursing [AACN], 2007). Sjuksköterskeledarens fokus ligger på att förstå och anta en ledande roll, utveckla sina omvårdnadskunskaper samt få inflytande i organisationen. En ledare, oavsett position, använder sin förmåga att influera för att kunna påverka den kliniska verksamheten, direkt eller indirekt genom sitt ledarskap (Antrobus & Kitson, 1999). Sjuksköterskan ska kunna leda ett arbetsteam genom att fördela, prioritera samt koordinera arbetsuppgifter i omvårdnadsarbetet utifrån patientens behov (Socialstyrelsen, 2005). Det finns olika anledningar och motiv till varför sjuksköterskor antar en ledande roll. Dessa kan vara en drivkraft för att skapa en vårdande kultur och förutsättningar för att kunna ge bästa möjliga omvårdnad. Sjuksköterskan har en vilja att påverka omvårdnadsfilosofi och omhändertagande av patienter samt öka personalens medvetenhet att de finns där för patienterna och inte tvärtom. Dessa sjuksköterskor uppvisar en strävan att växa och utvecklas samt möjliggöra för andra att känna en stolthet i sitt arbete. Andra sjuksköterskor är mer personligt inriktade och vill bli ledare för att få maktkänsla och ett inflytande över sitt arbete. De känner att de kan bidra med mer och behöver utmaningar i sitt arbete. Dessa sjuksköterskor har en dominant personlighet och en strävan att påverka och styra organisationen. Det finns även sjuksköterskor som har fått rollen som ledare utan att själva tagit ett aktivt beslut. Rollen har utsetts av andra och ses som ett arbete som måste göras, de känner varken passion, ambition eller ansvar för ledningsarbetet. Till sist finns det 5 sjuksköterskor som tillfälligt är ledare och har antagit denna roll i brist på annat samt har en vilja att prova på något nytt (Bondas, 2006). Att vara en klinisk sjuksköterskeledare innebär att arbeta i en kontinuerlig process för att främja, vårda, testa, förklara, granska och utvärdera ledarskapsrollen. Denna roll har potential att förbättra sjukvård och skapa en ny vision av omvårdnad. Det är oklart om enbart personliga egenskaper, förmågor och färdigheter avgör ledarens möjligheter att påverka framgång, prestation och resultat i klinisk verksamhet (Bombard, Chapman, Doyle, Wright, Shippee-Rice & Kasik, 2010). Sjuksköterskans ledarskap har ett samband med goda resultat samt förbättringar av och inom omvårdnad (Harvath et al., 2008). Syftet med denna studie är att beskriva den kliniska sjuksköterskeledarens roll i omvårdnad. För att besvara detta syfte ställs följande frågeställningar: Vilka personliga egenskaper är önskvärda för en ledare inom omvårdnad? Hur påverkar sjuksköterskans ledarskap omvårdnad? Metod Med bakgrund mot syfte och forskningsfrågor valdes en relevant forskningsmetod för denna litteraturöversikt (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 73). En systematisk översikt anses vara en lämplig metod för att summera och sammanställa befintlig forskning samt besvara och skapa evidens utifrån studiens syfte. Denna metod har ett strikt tillvägagångssätt med fokus på grundlig och systematisk litteratursökning samt analys av data för att ge ett pålitligt resultat (Holopainen, Hakulinen-Viitanen & Tossavainen, 2008). Detta utfördes i denna studie genom att söka och sammanställa befintlig forskning inom det valda området för att svara på studiens syfte. Både kvantitativ och kvalitativ forskning ingick för att säkerställa att ingen relevant forskning exkluderades (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 653). Litteratursökning Inledningsvis genomfördes en pilotsökning i referensdatabaserna PubMed och CINAHL för att säkerställa att det fanns vetenskapliga artiklar inom ämnesområdet (jmf. Östlundh, 2012, s. 59). Resultatet av sökningen visade tillfredsställande underlag för att utföra studien. Därefter genomfördes den systematiska litteratursökningen i referensdatabaserna CINAHL och 6 PubMed, då de var relevanta för denna litteraturöversikt. PubMed innehåller Medline vilket är den största medicinska databasen och CINAHL innehåller i första hand forskning inom Hälso- och vårdvetenskaper (Polit & Beck, 2012, s. 100-103). Söktermer identifierades med hjälp av SvenskMeSH. MeSH står för Medical Subject Headings och används i PubMed för att systematiskt inkludera olika söktermer som kan användas för ett och samma begrepp. I CINAHL existerar liknande system, dessa benämns CINAHL Headings (Polit & Beck, 2012, s.101, 103). Fritextsökning användes för de termer som inte fanns som MeSH termer eller CINAHL Headings (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 99). Sökorden valdes med utgångspunkt från det övergripande syftet. Söktermer som användes var Leadership, Nursing leadership, Clinical nurse leader, Nurses, Nurse Clinicians, Nursing Care, Quality of nursing care, Patient care, Quality of patient care, Health Care och Quality of Health Care. För att den systematiska sökningen skulle resultera i tillförlitliga och relevanta artiklar gjordes först individuella sökningar av alla söktermer. Söktermerna kombinerades sedan med boolesk sökteknik, det vill säga med sökoperatorerna AND och OR (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 99; Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2011, s. 73-74; Östlundh, 2012, s. 69). Operatoren AND används för att kombinera två eller fler söktermer som alla ska ingå i sökresultatet och ringar därmed in resultatet. OR används för att expandera sökningen och inkludera resultat där sökorden förekommer antingen individuellt eller i kombination (Polit & Beck, 2012, s. 99100; Östlundh, 2012, s. 69-70). Inklusionskriterier i litteratursökningen var engelskt språk, fritt tillgänglig i full text via universitetets databaser samt kvalitativa eller kvantitativa vetenskapliga artiklar som besvarar studiens syfte. Då aktuell forskning eftersträvas begränsades sökningen till artiklar publicerade år 2000 till 2015 (jmf. Östlundh, 2012, s. 74). Den systematiska litteratursökningen presenteras i Tabell 1. En väl genomförd litteratursökning är grundläggande för denna typ av studie för att försäkra att så många relevanta artiklar som möjligt påträffas. För att säkerställa detta genomfördes dessutom en manuell sökning där artiklars referenslistor granskades för att finna ytterligare relevanta artiklar. Detta resulterade i att ytterligare fyra artiklar inkluderades (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 658; Willman et al., 2011, s. 88-89). 7 Artiklar som förekom i båda databasernas sökresultat exkluderas från en av sökningarna. Sökresultaten granskades genom att först värdera titel och sedan läsa abstrakt. Data från sökningsresultatet granskades översiktligt för att kontrollera och värdera om de mötte studiens syfte. Denna genomgång av sökresultaten utfördes av båda författarna, var för sig, för att sedan jämföra och säkerställa att inga relevanta artiklar exkluderas av misstag (jmf. Holopainen et al., 2008). Den systematiska litteratursökningen resulterade i tretton artiklar. Tillsammans med fyra artiklar från den manuella sökningen blev det totala resultatet sjutton artiklar. Tabell 1. Översikt av litteratursökning Syftet med sökning: att beskriva den kliniska sjuksköterskeledarens roll i omvårdnad. CINAHL 2015 02 02 Begränsningar: Peer reviewed, Årtal 2000-2015 Söknummer 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 *) CH FT FT CH FT CH CH CH FT FT CH Sökterm Leadership Nursing leadership Clinical nurse leader #1 OR #2 OR #3 #2 OR #3 Nurses Nurse Clinicians #6 OR #7 Nursing care Quality of nursing care #9 OR #10 Patient care Quality of patient care #12 OR #13 Health Care Quality of health care #15 OR #16 #11 OR #14 OR #17 #4 AND #18 #5 AND #18 #4 AND #8 AND #18 #4 AND #11 AND #14 AND 17 #4 AND #11 AND #14 #3 AND #11 #3 AND #17 #1 AND #6 AND #11 Antal träffar 21 192 2 461 189 22 210 2 637 41 634 224 41 853 11 847 8 430 20 004 11 111 909 11 988 245 271 37 815 245 271 270 823 4 350 657 95 2 10 15 44 13 Antal valda 2 1 1 1 8 Tabell 1. forts. Översikt av litteratursökning Syftet med sökning: att beskriva den kliniska sjuksköterskeledarens roll i omvårdnad. PubMed 2015 02 02 Begränsning: Årtal 2000-2015 Söknummer 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 *) MSH FT FT MSH MSH MSH FT MSH FT FT MSH 47 48 49 50 Manuell sökning Sökterm Leadership Nursing leadership Clinical nurse leader #27 OR #28 OR #29 Nurses Nurse Clinicians #31 OR #32 Nursing care Quality of nursing care #34 OR #35 Patient care Quality of patient care #37 OR #38 Health Care Quality of health care #40 OR #41 #36 OR #39 OR #42 #30 AND #43 #30 AND #33 AND #43 #30 AND #32 AND #36 AND #39 AND #42 #30 AND #33 AND #39 #27 AND #31 AND #36 #29 AND #40 #29 AND #39 Antal träffar 18 946 7 952 269 21 377 31 631 3 842 31 631 43 970 40 687 77 674 294 970 105 083 360 627 883 806 3 317 856 3 662 882 3 746 613 13 639 2 483 321 464 676 191 68 Antal valda 3 5 4 *CH – CINAHL headings i databasen CINAHL, MSH – Mesh termer i databasen PubMed, FT – fritext sökning Kvalitetsgranskning Kvalitetsgranskning utförs för att värdera utvalda studiers kvalitet och trovärdighet. Genom kvalitetsgranskning framkommer vilka studier som är mer tillförlitliga än andra och därmed bör väga mer i det slutgiltiga resultatet (Polit & Beck, 2012, s. 658-659). Kvalitetsgranskningen av de utvalda studierna baserades på Willman et al. (2011, s. 173-176) protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvalitativ respektive kvantitativ metod. Granskningsprotokollen anpassades och utformades för att de skulle vara tillämpningsbara för varje enskild studie (jmf. Willman et al., 2011, s. 108). De områden som granskades var studiens syfte, urval, metod, etiska resonemang, dataanalys samt resultat. Inledningsvis utfördes kvalitetsgranskningen enskilt av båda författarna för att sedan sammanföras och 9 säkerställa granskningsresultaten (jmf. Willman et al., 2011, s. 93). Varje bedömningspunkt i granskningsprotokollet gav ett (1) poäng, om studien mötte kriteriet, och tilldelades noll (0) poäng om den inte mötte kriteriet. Fler poäng innebär högre kvalitet. Totalsumman av poängen omräknades därefter till procent. Utifrån detta avgjordes studiens kvalitetsgrad. Hög kvalitet var 100-80 %; medel kvalitet var 79-70 %; låg kvalitet var under 70 % (jmf. Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2006, s. 95-96). En artikel uteslöts på grund av låg kvalitet. En översikt av artiklarna presenteras i Tabell 2. Tabell 2. Översikt av artiklar (n=16) Författare/Land/ År Typ av studie Deltagare (bortfall) Metod Datainsamling/ Analys Huvudfynd Kvalitet Bender, Connelly & Brown USA 2013 Kvantitativ Vårdpersonal på avdelning med 26 platser. Enkät Deskriptiv statistik Studien redogör för att sjuksköterskans kliniska ledarskap på ett effektivt sätt kan bidra till tvärprofessionell samverkan. Hög Bender, Connelly, Glaser & Brown USA 2012 Kvantitativ Patienter på avdelning med 26 platser. Enkät Statistik analys Studien redogör för att sjuksköterskans kliniska ledarskap signifikant förbättrar patientens vårdkvalitet bland annat genom att patienttillfredsställelsen ökar. Hög Cleary, Horsfall, Jackson, Muthulakshmi & Hunt Singapore 2013 Kvalitativ 17 nyexaminerade sjuksköterskor. Strukturerade intervjuer Kvalitativ innehållsanalys Studien redogör bland annat för känslomässiga och personliga egenskaper sjuksköterskor uppskattar och värdesätter gällande ledare och förebilder. Medel Dierckx de Casterlé, Willemse, Verschueren & Milisen Belgien 2008 Kvalitativ 17 vårdpersonal Intervjuer, fokusgrupp och observation Kvalitativ innehållsanalys Studien redogör för att sjuksköterskans kliniska ledarskap påverkar patientens omvårdnad positivt samt förbättrar personalens samarbete och kommunikation. Hög Ekström & Idvall Sverige 2015 Kvalitativ 12 sjuksköterskor Intervjuer Kvalitativ innehållsanalys Studien redogör för sjuksköterskans syn på ledarskap i klinisk kontext. Ledarskap innefattade bland annat att forma välfungerande team, säkerställa omvårdnad och lära sig leda. Hög 10 Tabell 2. forts. Översikt av artiklar (n=16) Författare/Land/ År Typ av studie Deltagare (bortfall) Metod Datainsamling/ Analys Semistrukturerade intervjuer Fokusgrupp Kvalitativ innehållsanalys Huvudfynd Kvalitet Haycock-Stuart & Kean Skottland 2012 Kvalitativ 12 sjuksköterskeledare 27 sjuksköterskor Studien redogör för sjuksköterskans och organisationens syn på hur ledarskap påverkar vårdkvalitet. Vårdkvalitet påverkas till viss del av ledarskap. Medel Håkanson et al. Sverige 2014 Kvalitativ 9 sjuksköterskeledare Semistrukturerade intervjuer Kvalitativ deskriptiv innehållsanalys Studien redogör för sjuksköterskors syn på ledarskap. Ledarskap innefattar att kunna se sina egna svagheter, uppmuntra och utveckla personal samt stå upp för personal och patienter. Hög Manley, Webster, Hale, Hayes & Minardi England 2008 Kvalitativ 4 rådgivningssjuksköterskor Deltagande observation Tolkande fenomenologisk analys Studien redogör för hur ledarens roller och strategier kan påverka patientomvårdnad, vårdpersonal och organisation. Medel Mendes & Fradique Portugal 2014 Kvantitativ 283 (99) sjuksköterskor Enkät Deskriptiv statistik Studien redogör för att sjuksköterskans ledarskap signifikant påverkar omvårdnadskvalitet positivt. Hög Stanley England 2006 Kvantitativ Kvalitativ 830 (642) sjuksköterskor 42 sjuksköterskor 2 kliniska sjuksköterskeledare Grounded theory Enkät Deskriptiv statistik Intervju Kvalitativ innehållsanalys Studien redogör för den kliniska sjuksköterskeledarens karaktärer och kvaliteter samt upplevelsen av att vara en klinisk sjuksköterskeledare. Medel Stanley et al. USA 2008 Kvalitativ 3 kliniska sjuksköterskeledare Naturalistisk fallstudie Analysmetod framgår ej Studien redogör för den kliniska sjuksköterskeledarrollen och vilka möjligheter den medför för att öka hälsooch sjukvårdkvalitet samtidigt som den bidrar med kostnadseffektivitet. Medel 11 Tabell 2. forts. Översikt av artiklar (n=16) Författare/Land/ År Typ av studie Deltagare (bortfall) Metod Datainsamling/ Analys Enkät Deskriptiv statistik Kvalitativ innehållsanalys av öppna frågor Huvudfynd Kvalitet Stanton, Barnett Lammon & Williams USA 2011 Kvantitativ Kvalitativ 11 (3) kliniska sjuksköterskeledare Studien redogör för den praktiska kliniska sjuksköterskeledarens funktion och roll i jämförelse med beskrivning och direktiv av American Association of Colleges of Nursings av den kliniska sjuksköterskerollen. Medel Sørensen, Delmar & Pedersen Danmark 2011 Kvalitativ 12 sjuksköterskor Etnografisk studie Observation Intervju Kvalitativ innehållsanalys Studien redogör för tre olika roller den kliniska sjuksköterskeledarens innehar, den kliniskt verksamma, chefs- och hybridrollen. Medel Villarruel & Peragallo USA 2004 Kvalitativ 23 sjuksköterskor Enkät med öppna frågor Kvalitativ innehållsanalys Studien redogör för latinamerikanska sjuksköterskor upplevelse av ledarskapsrollen samt identifierade ledarskapsegenskaper och beteenden. Hög Weaver Moore & Leahy USA 2012 Kvalitativ 49 (25) kliniska sjuksköterskeledare Enkät med öppna frågor Kvalitativ innehållsanalys Studien redogör för olika upplevelser och erfarenheter av verksamheten som klinisk sjuksköterskeledare. Beskriver aspekter som bemötande och utmaningar. Medel Wieck, Prydun & Walsh USA 2002 Kvantitativ 234 sjuksköterskor Enkät Deskriptiv statistik Studien redogör för de mest och minst önskvärda egenskaper hos en sjuksköterskeledare. Hög Analys Analysen utgick från Holopainen et al. (2008) metodbeskrivning för systematiska litteraturöversikter. Analysprocessen innebär att insamlad data ordnas, kategoriseras och summeras för att beskriva ett resultat. De utvalda artiklarna märktes inledningsvis med en bokstav. Artiklarna lästes grundligt igenom av båda författarna för att skapa en förståelse samt översikt av innehållet i dem. Därefter genomfördes en preliminär uppdelning av artiklarna 12 utifrån vilken frågeställning de besvarade. Då flera artiklar besvarade båda frågeställningarna noterades detta. Nästa steg i analysprocessen var att extrahera relevanta textenheter ur varje artikel utifrån frågeställningarna. Båda författarna utförde extraktionsprocessen av textenheterna individuellt för att sedan sammanställas gemensamt av författarna (jmf. Holopainen et al., 2008). Textenheter består av relevanta ord, meningar eller fraser från en studies resultat (Polit & Beck, 2012, s. 659). Varje textenhet märktes med korresponderande bokstav samt siffra (jmf. Holopainen et al., 2008). Märkningen av textenheterna fungerade som en guide tillbaka till originalkällan (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 659). Textenheterna översattes till svenska samtidigt som de kondenseras, med syftet att ta bort överflödig text utan att förlora kärnan i innehållet. Kondenseringen medförde även att data blev mer överskådlig. Textenheterna ordnades i en tabell utifrån den frågeställning de besvarade. Därefter inleddes kategoriseringsprocessen vilket innebär att textenheter med liknande innehåll sammanförs utifrån det område de behandlar. Analysprocessen genomfördes i tre steg, då det inte gick att sammanföra textenheterna ytterligare. Kategorierna namngavs baserat på dess innehåll (jmf. Holopainen et al., 2008). Resultat Analysen resulterade i fem kategorier under respektive frågeställning (se Tabell 3). Resultatet presenteras i en matris med översikt av artikelfördelning för respektive frågeställning (se figur 1) samt sammanfattas i en beskrivande text för varje kategori. Tabell 3. Översikt av kategorier Syftet är att beskriva den kliniska sjuksköterskeledarens roll i omvårdnad Frågeställning 1 Vilka personliga egenskaper är önskvärda för en ledare inom omvårdnad? Frågeställning 2 Hur påverkar sjuksköterskans ledarskap omvårdnad? Att inneha omfattande kunskap Leder till att omvårdnad koordineras Att inneha förmåga till god kommunikation Leder till att tvärprofessionell samverkan främjas Att inneha förmåga att stödja medarbetare och bidra till utveckling Leder till att utveckling av personal och omvårdnadsarbete gynnas Att inneha förmåga att vara en ledstjärna Leder till att omvårdnadsarbete har patienten i fokus Att inneha förmåga att ta ansvar för och leda omvårdnadsarbete Leder till att omvårdnadskvalitet påverkas 13 Syftet är att beskriva den kliniska sjuksköterskeledarens roll i omvårdnad. Frågeställning Vilka personliga egenskaper är önskvärda för en ledare inom omvårdnad? Hur påverkar sjuksköterskans ledarskap omvårdnad? Kategori Att inneha omfattande kunskap Leder till att omvårdnad koordineras Leder till att tvärprofessionell samverkan främjas Leder till att utveckling av personal och omvårdnadsarbete gynnas Leder till att omvårdnadsarbete har patienten i fokus Bender et al. (2013) X X X X Bender et al (2012) X X X X X X X X X X X Författare Cleary et al. (2013) Dierckx de Casterlé et al. (2008) Ekström & Idvall (2013) X Att inneha förmåga till god kommunikation Att inneha förmåga att stödja medarbetare och bidra till utveckling Att inneha förmåga att vara en ledstjärna Att inneha förmåga att ta ansvar för och leda omvårdnadsarbete X X X X X X X X X X X X X X X Haycock-Stuart & Kean (2012) X Håkanson et al. (2014) X Manley et.al. (2008) X X X X X X X X X X X X X X X X X X X Mendes & Fradique (2014) Stanley (2006) X X X X X Stanley et al. (2008) X Stanton et al. (2011) X Sørensen et al. (2011) X X Villarruel & Peragallo (2004) Figur 1. X X X X X X X X Weaver Moore & Leahy (2012) Wieck et al. (2002) Leder till att omvårdnadskvalitet påverkas X X X X X X X X X X X Översikt av artikelfördelning för frågeställningarna X X X 14 Vilka personliga egenskaper är önskvärda för en ledare inom omvårdnad? Att inneha omfattande kunskap Studier har visat att en önskvärd ledare var kunnig inom omvårdnadsområdet (Stanley, 2006; Villarruel & Peragallo, 2004; Wieck, Prydun & Walsh, 2002). Sjuksköterskeledaren måste inneha både kliniska kunskaper och färdigheter (Stanley, 2006 & Wieck et al., 2002), bidra med en bred kunskapsbas (Villarruel & Peragallo, 2004) samt ha erfarenhet från omvårdnadsfältet (Stanley, 2006; Villarruel & Peragallo, 2004). Ledaren anses därmed vara en klinisk expert inom omvårdnad. Genom att använda den kliniska kompetensen ökade ledarens förmåga att vara effektiv i sitt arbete (Stanley, 2006). I en studie av Ekström och Idvall (2015) framkom att god kunskap och utbildning ledde till den respekt och auktoritet som krävs för att vara en bra ledare. Ledarskapsförmågan både utvecklas och stärks desto större och bredare klinisk kompetens ledaren har (ibid.). Att inneha förmåga till god kommunikation Studier visade att en klinisk sjuksköterskeledare förväntades ha en god kommunikationsförmåga (Ekström & Idvall, 2015; Håkanson et al., 2014; Stanley, 2006; Villarruel & Peragallo, 2004; Wieck et al., 2002), då det ansågs vara en central del i det kliniska ledarskapet (Stanley, 2006). I god kommunikationsförmåga ingick egenskaper så som att vara förstående, ärlig och pålitlig (Stanley, 2006) samt vara en god lyssnare (Cleary, Horsfall, Jackson, Muthulakshmi & Hunt, 2013; Stanley, 2006). Ledarens förmåga att lyssna ansågs vara en respektingivande egenskap (Stanley, 2006) och något en ledare bör kunna (Håkanson et al., 2014; Stanley, 2006; Villarruel & Peragallo, 2004). Att lyssna beskrevs som att ta sig tid att aktivt lyssna när andra talar (Dierckx de Casterlé, Willemse, Verschueren & Milisen, 2008). Studier har även visat att en ledare skall vara vältalig (Håkanson et al., 2014; Villarruel & Peragallo, 2004) samt ha förmåga att framföra synpunkter och förklara på ett sätt som skapar förståelse (Stanley, 2006). Dierckx de Casterlé et al. (2008) menade att ytterligare en del i att vara en god kommunikatör var förmågan att vara öppen och tydlig med förväntningar samt att visa en vilja att lyfta både positiva så som negativa frågor och problem. Att inneha förmåga att stödja medarbetare och bidra till utveckling I studier av Manley, Webster, Hale, Hayes och Minardi (2008), Stanley (2006), Villarruel och Peragallo (2004) samt Wieck et al. (2002) framkom att en eftertraktad egenskap hos en ledare var deras förmåga att finnas som ett stöd för sina medarbetare. En ledare identifieras genom att de värdesatte sina kollegor (Stanley, 2006) och behandlade dem som individer (Dierckx de 15 Casterlé et al., 2008). Uppskattade egenskaper hos sjuksköterskeledaren var både förmågan att få människor att känna sig delaktiga (Håkanson et al., 2014; Stanley, 2006) samt att bekräfta sina medarbetare (Cleary et al., 2013; Wieck et al., 2002). Att kunna läsa människor i olika sammanhang bedömdes som en viktig egenskap hos ledaren (Ekström & Idvall, 2015; Wieck et al., 2002). I en studie av Stanley (2006) framkom att en positiv egenskap hos ledaren var att denne var entusiasmerande och kunde inge en känsla av trygghet, stöd och uppmuntran hos sina kollegor. En ledare såg till allas bästa intresse (Håkanson et al., 2014; Stanley, 2006) och uppfyllde en roll som ombud (Villarruel & Peragallo, 2004) genom att lyssna på synpunkter och oro samt utifrån detta förespråka och stå upp för medarbetare (Cleary et al., 2013; Villarruel & Peragallo, 2004). Studier visade att en ledare som kunde bidra till personalutveckling var önskvärd (Håkanson et al., 2014; Manley et al., 2008; Stanton, Barnett Lammon & Williams, 2011). En ledare sågs som lärare (Stanley, 2006) och mentor (Stanton et al., 2011; Villarruel & Peragallo, 2004) och hade en vilja att dela med sig av sin kunskap till andra (Cleary et al., 2013; Stanley, 2006). De ansvarade för att ge medarbetare möjlighet att prestera bättre med ambitionen att få fram det bästa från varje medarbetare (Stanley, 2006). Studier av Manley et al. (2008), Stanton et al. (2011) samt Wieck et al. (2002) visade att en viktig komponent som möjliggjorde för medarbetarna att både utvecklas och uppnå mål är ledarens förmåga att stödja dem i det dagliga arbetet (ibid.) och uppmuntra till reflektion, tänkande, lärande och handlande (Manley et al., 2008). Ledarens förmåga att så ett frö och vilja att överlåta ansvar påverkade även personalens utveckling (Stanley, 2006). En önskvärd ledare uppmuntrar till empowerment (Wieck et al., 2002) vilket kunde ske genom både professionell och personlig utveckling hos personalen (Dierckx de Casterlé et al., 2008). En uppskattad ledare kunde motivera sina kollegor (Cleary et al., 2013; Villarruel & Peragallo, 2004; Wieck et al., 2002) och inspirera dem i omvårdnadsarbetet (Stanley, 2006). Studier visade att en tilltalande ledare har en passion och engagemang för sitt arbete (Stanley, 2006; Villarruel & Peragallo, 2004) och uppvisade en tro på vad de gör (Stanley, 2006). I en studie av Stanley (2006) ansågs eftertraktade egenskaper hos ledaren vara deras förmåga att vara delaktig och involverad i omvårdnaden och den kliniska verksamheten. Cleary et al. (2013), Dierckx de Casterlé et al. (2008), Manley et al. (2008) samt Villarruel och Peragallo (2004) fann att den kliniska sjuksköterskeledaren bör vara en visionär samt ha viljan och förmågan att förmedla sin vision. En ledare borde dessutom kunna skapa 16 gemensamma mål (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Manley et al., 2008; Stanley, 2006;) och att uppmuntra personal att tillsammans sträva mot att uppfylla dessa förväntningar och mål (Manley et al., 2008; Villarruel & Peragallo, 2004). Att inneha förmåga att vara en ledstjärna Stanley (2006) samt Villarruel och Peragallo (2004) menade att en ledare sågs som en förebild av sina kollegor och var någon de kunde se upp till på arbetsplatsen. En grundläggande del som möjliggjorde detta var ledarens förmåga att vara närvarande och synlig i det kliniska arbetet (Stanley, 2006; Sørensen, Delmar & Pedersen, 2011). Genom att ledaren var en förebild och föregick med gott exempel satte denne tonen för kulturen på arbetsplatsen och kunde påverka medarbetare och främja förändring (Villarruel & Peragallo, 2004) samt vägleda både individ, grupp och organisation (Manley et al., 2008). Wieck et al. (2002) beskrev kvaliteter som var önskvärda hos en ledare kunde omfattas av begreppet att vara omsorgsfull, vilket innefattade att vara omtänksam (Cleary et al., 2013; Stanley, 2006), ”ha ett gott hjärta”, vara ödmjuk (Cleary et al., 2013), tillmötesgående, lugn och vänlig (Stanley, 2006). Studier visade att en ledare dessutom ska vara förstående, empatisk (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Stanley, 2006) och tålmodig (Håkanson et al., 2014) samt ha förmåga att skapa förtroende hos medarbetare (Stanley, 2006). En ärlig och rättvis ledare är önskvärd bland kollegor (Stanley, 2006; Wieck et al., 2002) och en stor vikt läggs på att ledaren ses som pålitlig (Stanley, 2006; Villarruel & Peragallo, 2004). I flera studier framkom att förmågan att vara tillgänglig och öppen ansågs vara eftertraktad hos en klinisk ledare (Cleary et al., 2013; Håkanson et al., 2014; Stanley, 2006; Wieck et al., 2002), vilket i sin tur kunde bidra till att medarbetare kände sig trygga i relationen med ledaren (Stanley, 2006). Studier av Dierckx de Casterlé et al. (2008) samt Ekström och Idvall (2015) visade att ledarens självkännedom var en tilltalande egenskap (ibid.) och medför en medvetenhet om rollen som klinisk ledare och funktionen inom organisationen (Dierckx de Casterlé et al., 2008). Ekström och Idvall (2015) menar att självkännedom innebär att ta ansvar för den egna utvecklingen (ibid.) samt kunna hantera känslor (Cleary et al., 2013; Ekström & Idvall, 2015; Stanley, 2006). Det innefattar en förståelse och en insikt i egna styrkor och svagheter vilket kan ses som en bidragande roll i ett effektivt ledarskap (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Ekström & Idvall, 2015). Studier har visat att en ledarens värderingar ligger till grund för 17 ledarskap (Manley et al., 2008; Stanley, 2006) och en ledare ska förväntas både ha och uppvisa integritet (Cleary et al., 2013; Wieck et al., 2002). Ledaren behövde utgå från sina värderingar och inte låta sig påverkas av andra (Stanley, 2006). Värderingarna ska vara synliga och distinkta i ledarens arbete och tydliga för alla medarbetare (Manley et al., 2008; Stanley, 2006). Medarbetare utvecklar en respekt för ledaren samtidigt som arbetet effektiviseras när denne står upp för sina värderingar, åsikter och tankar (Stanley, 2006) samt är säker och trygg i sig själv (Stanley, 2006; Villarruel & Peragallo, 2004). Att inneha förmåga att ta ansvar för och leda omvårdnadsarbete Studier visade att en effektiv ledare inom omvårdnad beskrevs som en ansvarsfull person (Manley et al., 2008; Stanley, 2006; Villarruel & Peragallo, 2004) som vill upprätthålla sitt ansvar över omvårdnadsarbetet (Villarruel & Peragallo, 2004). Ledarskap handlar om att etablera bra relationer med personal (Håkanson et al., 2014; Stanley, 2006), utveckla ett engagerat team (Håkanson et al., 2014) samt ha förmågan att kunna se till gruppens bästa (Stanley, 2006). Stanley (2006) menade att en ledare behöver en förståelse och insyn i hur ett team fungerar, hur individer arbetar samt hur mänskliga relationerna ter sig för att effektivisera och leda omvårdnadsarbetet. Studier visade att stor vikt lades på att ledaren var en lagspelare (Villarruel & Peragallo, 2004; Wieck et al., 2002) och visade en vilja till samarbete (Manley et al., 2008; Villarruel & Peragallo, 2004) samt hade förmåga att inspirera och uppmuntra till teamarbete (Manley et al., 2008). Studier visade att förmågan att möta och förutse arbetsuppgifter (Sørensen et al., 2011) samt att kunna prioritera och använda sin tid effektivt var viktiga delar i sjuksköterskans ledarskap (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Villarruel & Peragallo, 2004). En ledare skall vara flexibel (Cleary et al., 2013; Ekström & Idvall, 2015; Stanley, 2006) och kunna anpassa ledarskapet till förändrade situationer och villkor (Ekström & Idvall, 2015; Håkanson et al., 2014; Villarruel & Peragallo, 2004) samt ha förmåga att göra och slutföra arbetet (Håkanson et al., 2014). I en studie av Stanley (2006) framkom att beslutsfattande var en central del i det kliniska ledarskapet. Ledaren förväntades vara trygg i sin förmåga att fatta beslut och förhandla (Villarruel & Peragallo, 2004) samt delegera ansvar (Håkanson et al., 2014). Villarruel och Peragallo (2004) menade att vara en ledare inom omvårdnad innefattar förmåga till kritiskt tänkande i sitt arbete. Studier visar att sjuksköterskeledaren ska kunna lösa både konflikter (Manley et al., 2008; Villarruel & Peragallo, 2004) och problem som berör dem och inte undvika dessa oavsett var i vårdkedjan de uppstår (Dierckx de Casterlé et al., 2008; 18 Stanley, 2006). En ledare skall även uppmuntra och överlåta ansvaret till andra att själva lösa konflikter om möjligt (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Stanley, 2006) och inspirera till nya tillvägagångssätt för problemhantering (Dierckx de Casterlé et al., 2008). Ekström och Idvall (2015) ansåg att en stark ledare inom omvårdnad hade en övergripande syn på patienten och dennes situation och förutsättningar. Sjuksköterskeledaren satte alltid patienten först (Stanley, 2006) och beslutstagande skedde utifrån patientens önskan och behov (Manley et al., 2008). När den kliniska sjuksköterskeledaren hade förmågan att sätta patienten i fokus fanns möjlighet att stödja, förespråka och stå upp för patienten (Cleary et al., 2013). Kliniskt ledarskap var starkt kopplat till förmågan och strävan efter att bedriva omvårdnad av hög kvalitet (Stanley, 2006), ge omsorg och synliggöra omvårdnad (Sørensen et al., 2011). Hur påverkar sjuksköterskans ledarskap omvårdnad? Leder till att omvårdnad koordineras Studier påvisade att en klinisk ledare bidrog till att omvårdnadsarbetet samordnades (Bender, Connelly & Brown, 2013; Stanley et al., 2008; Stanton et al., 2011). Sjuksköterskan hade det övergripande ansvaret för omvårdnadskvalitet samt samordningen av arbetslagets åtgärder och insatser (Ekström & Idvall, 2015). I studier framkom att sjuksköterskans ledarskap bidrog till en ökad och effektivare kommunikation (Bender et al., 2013; Dierckx de Casterlé et al., 2008; Stanley et al., 2008) som användes för att skapa delaktighet och gemensam syn inom arbetsteamet (Ekström & Idvall, 2015). Sjuksköterskans ledarskap formade en struktur och gav klarhet vilket bidrog till en förbättrad ledning av omvårdnadsarbetet (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Mendes & Fradique, 2014; Stanley et al., 2008; Weaver Moore & Leahy, 2012) samt säkerställde personalens arbetstillfredsställelse (Mendes & Fradique, 2014). Med hjälp av sjuksköterskans tydliga instruktioner och stöd till vårdpersonal behölls en överblick av omvårdnaden och patientsäkerheten kunde förbättras (Bender et al., 2013; Dierckx de Casterlé et al., 2008; Manley et al., 2008; Stanley, 2006; Stanley et al., 2008). Studier visade att den kliniska sjuksköterskeledaren hade en positiv effekt på personalkommunikationen och kommunikationen rörande patienten samt såg till att alla hade aktuell och relevant information (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Stanley et al., 2008). Detta skapade en förståelse för arbetsuppgifter och var en förutsättning för samarbete samt bidrog till en kontinuitet i vården (Ekström & Idvall, 2015). 19 Studier har påvisat att genom förtroende och respekt (Bender et al., 2013) skapade sjuksköterskans ledarskap tillit för att tillsammans med patienter och personal utforma bästa möjliga vård (Bender et al., 2013; Dierckx de Casterlé et al., 2008; Stanley et al., 2008). Den kliniska sjuksköterskeledaren utarbetade standardiserade vårdplaner (Bender, Connelly & Brown, 2013; Bender, Connelly, Glaser & Brown, 2012; Stanton et al., 2011) vilket ledde till en förbättrad omvårdnad och minskade risker för patienten (Manley et al., 2008; Stanley et al., 2008; Stanton et al., 2011; Weaver Moore & Leahy, 2012). Sjuksköterskan ansvarade för att följa upp omvårdnad (Dierckx de Casterlé et al., 2008) och se till att vårdpersonal följde de implementerade vårdplanerna (Bender et al., 2012; Ekström & Idvall, 2015; Stanley et al., 2008). Sjuksköterskans ansvar för vårdkvaliteten (Ekström & Idvall, 2015; Stanley et al., 2008; Stanton et al., 2011) innebar att stundvis kompensera för andra för att tillgodose patientens intressen och behov (Ekström & Idvall, 2015; Håkanson et al., 2014). De krävde av sig själva och andra en hög standard på omvårdnaden och såg sig själva som en förebild för att kunna påverka tillhandahållandet av omvårdnad och behandlingsresultatet (Stanley, 2006; Weaver Moore & Leahy, 2012) genom att tillämpa sin expertis inom omvårdnad (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Weaver Moore & Leahy, 2012). Studier av Stanley et al. (2008) samt Stanton et al. (2011) visade att den kliniska sjuksköterskeledarens kontinuerliga kommunikation fokuserade på att förbättra patienter och anhörigas kunskap och involvering i den dagliga omvårdnaden gällande diagnos, behandlingsplan, förväntade biverkningar och potentiella komplikationer. Sjuksköterskeledarens kommunikationsförmåga ledde till en förbättrad omvårdnadskvalitet (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Ekström & Idvall, 2015; Mendes & Fradique, 2014) och ökad kostnadseffektivitet (Stanley et al., 2008). Leder till att tvärprofessionell samverkan främjas Studier visade att den kliniska sjuksköterskans ledarskapsroll skapade förutsättningar för tvärprofessionell kommunikation och samverkan i patientomvårdnaden (Bender et al., 2013; Bender et al., 2012; Dierckx de Casterlé et al., 2008; Stanley et al., 2008). Genom att den kliniska sjuksköterskeledaren införde kontinuerlig och konsekvent tvärprofessionell kommunikation bidrog det till en förbättrad syn på tvärprofessionell samverkan och patientomvårdnaden förbättrades (Bender et al., 2013; Dierckx de Casterlé et al., 2008; Stanley et al., 2008). Sjuksköterskans roll i tvärprofessionella ronder bidrog till att läkare blev mer positivt inställda till att inkludera sjuksköterskor i vården (Bender et al., 2013; Weaver 20 Moore & Leahy, 2012) och tillsammans fatta beslut angående patienten (Bender et al., 2013; Bender et al., 2012; Stanley et al., 2008). Genom tvärprofessionella ronder skapades en insikt för alla i vårdteamet angående beslut och mål i patientvården vilket underlättade att dessa kunde uppnås mer effektivt (Bender et al., 2012). Studier visade att genom tvärprofessionell samverkan kunde patientens förlopp i vårdkedjan förbättras (Stanley et al., 2008) och på så sätt öka omvårdnadskvaliteten (Bender et al., 2013; Dierckx de Casterlé et al., 2008). Leder till att utveckling av personal och omvårdnadsarbete gynnas Sjuksköterskans ledarskapsroll möjliggjorde att genom utbildning främjades personlig och professionell utveckling (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Håkanson et al., 2014) och personalens medvetenhet höjdes vilket bidrog till ett ökat nyttjande av resurser (Stanton et al., 2011). Håkanson et al. (2014) såg att uppmuntran och att möjliggöra reflektion hos personal kunde bidra till ökad kunskap. Genom att stimulera gruppens kreativitet kunde nya och förbättrade tillvägagångssätt utvecklas (Bender et al., 2013; Dierckx de Casterlé et al., 2008; Manley et al., 2008; Mendes & Fradique, 2014) för att säkerställa och förbättra omvårdnadskvalitet (Bender et al., 2013; Håkanson et al., 2014; Stanton et al., 2011; Mendes & Fradique, 2014). En studie visade att sjuksköterskans ledarskap kunde bidra till att vårdpersonal upplevde en känsla av att vara inkluderade, känna sig uppskattade och få befogenhet att leda och utveckla omvårdnad (Haycock-Stuart & Kean, 2012). I samtal om patienten säkerställde den kliniska sjuksköterskeledaren att alla fick komma till tals och blev hörda (Bender et al., 2013; Dierckx de Casterlé et al., 2008). Dierckx de Casterlé et al. (2008) menade att ett utvecklat ledarskap och en självständig arbetsmiljö höjde känslan av ansvar och empowerment hos personalen gentemot patienten. Genom att ha och visa tillit kunde sjuksköterskan bidra till att personal motiverades (Håkanson et al., 2014) vilket kunde bidra till att patienten fick en god omvårdnad under vårdvistelsen (Stanley, 2006). Studier visade att sjuksköterskeledaren ansågs vara en klinisk expert som uppmuntrade lärande och betonade vikten av att arbeta utifrån evidensbaserad omvårdnad då det förbättrar patientomvårdnaden (Ekström & Idvall, 2015; Stanley et al., 2008; Stanton et al., 2011). Den ledande sjuksköterskan integrerade evidensbaserad kunskap i omvårdnaden (Bender et al., 2012; Stanton et al., 2011) genom att skapa eller revidera riktlinjer och rutiner (Stanley et al., 2008). Sjuksköterskans kompetens ökade när en klinisk sjuksköterskeledare implementerats i 21 verksamheten (Bender et al., 2012) och komplexa situationer kunde hanteras lättare (Weaver Moore & Leahy, 2012). Med sina aktuella kliniska kunskaper kunde ledaren på ett adekvat sätt undervisa medarbetare (Stanley, 2006). Med hjälp av sjuksköterskeledarens förmåga att tänka kritiskt kunde denne ge bättre råd och stöd till kollegor och nyexaminerade sjuksköterskor (Bender et al., 2012; Stanley et al., 2008; Weaver Moore & Leahy, 2012; Wieck et al., 2002). Detta kunde även leda till en snabbare integrering för nya sjuksköterskor på arbetsplatsen (Bender et al., 2012) samt underlätta samordning och översyn av patientomvårdnad (Weaver Moore & Leahy, 2012). Leder till att omvårdnadsarbete har patienten i fokus I studier framkom att den kliniska sjuksköterskeledaren bidrog till en patientcentrerad omvårdnad (Bender et al., 2012; Dierckx de Casterlé et al., 2008) och att patienten sågs som en individ (Stanley et al., 2008). Bender et al. (2012) menade att detta skedde genom att dagligen möta patientens funderingar, finnas som ett stöd och vid behov förtydliga information från andra professioner samt ha en översikt över utförda och kommande behandlingsåtgärder. Den kliniska sjuksköterskeledaren arbetade utifrån patienten och hade omvårdnadskvalitet i fokus (Haycock-Stuart & Kean, 2012) med syftet att uppnå ett gott resultat (Manley et al., 2008). En positiv del i sjuksköterskans ledarskap var deras centrala del i patientomvårdnad (Weaver Moore & Leahy, 2012) genom att bidra med ett konsekvent, tillgängligt, trevligt och omsorgsfullt förhållningssätt och närvaro (Bender et al., 2013). Detta förbättrade sjuksköterskans möjlighet att se och möta patientens behov och önskningar (Bender et al., 2013; Bender et al., 2012; Manley et al., 2008; Stanley et al., 2008) samt ge korrekt och anpassad information (Bender et al., 2012) vilket kunde bidra till en ökad patienttillfredsställelse (Bender et al., 2012; Stanley et al., 2008). Sjuksköterskeledaren möjliggjorde för en tillitsfull patient- och sjuksköterskerelation vilket ledde till att patienten var öppen för sjuksköterskans råd och stöd gällande patientens vård och levnadssätt (Stanley et al., 2008). Leder till att omvårdnadskvalitet påverkas Studier påvisade att den kliniska sjuksköterskans ledarskap uppskattades och värderades högt (Haycock-Stuart & Kean, 2012; Weaver Moore & Leahy, 2012) då det bidrog till en förbättrad kvalitet i vården (Bender et al., 2012; Haycock-Stuart & Kean, 2012; Håkanson et al., 2014; Mendes & Fradique, 2014; Stanley et al., 2008; Weaver Moore & Leahy, 2012). Dock kunde två studier inte beskriva i detalj hur omvårdnadsarbetet påverkades av 22 sjuksköterskans ledarskap och framförde att det var svårt att tydliggöra sambandet mellan sjuksköterskans ledarskap och en förbättrad omvårdnadskvalitet (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Haycock-Stuart & Kean, 2012). Studier av Dierckx de Casterlé et al. (2008), Stanley et al. (2008) och Manley et al. (2008) visade att sjuksköterskans ledarskap medförde en kontinuitet (ibid.) och att uppföljningen av omvårdnaden förbättrades under patientens vårdtid (Dierckx de Casterlé et al., 2008; Stanley et al., 2008). En studie påvisade även att sjuksköterskans ledarskap ledde till ett förbättrat förlopp i vårdkedjan samt att patientens vårdtid förkortades (Stanley et al., 2008). Diskussion Syftet med denna studie var att beskriva den kliniska sjuksköterskeledarens roll i omvårdnad. För att besvara detta syfte formulerades två frågeställningar om vilka personliga egenskaper som var önskvärda för en ledare inom omvårdnad och hur sjuksköterskans ledarskap påverkade omvårdnad. Sammanfattningsvis visade resultatet att en önskvärd sjuksköterskeledare inom omvårdnad var kunnig, stödjande, ansvarsfull, utvecklande samt en förebild och god kommunikatör. Den kliniska sjuksköterskeledaren bidrog med koordinering, förbättrad kommunikation, tvärprofessionell samverkan, utveckling och patientfokus i omvårdnaden samt att omvårdnadskvaliteten påverkades till största del positivt. I denna litteraturöversikt framkom att en önskvärd ledare är erfaren, kunnig och har en klinisk kompetens. Det framgår att ju större klinisk kompetens ledaren har desto bättre ledarskapsförmåga och effektivitet i arbetet. Fahy et al. (2011) menar att klinisk kompetens är svårt att beskriva och det finns ingen klar och tydlig definition av begreppet. Det är både ett aktuellt och tillfälligt skede men även en pågående process som aldrig slutar att utvecklas (Lejonqvist, Eriksson & Meretoja, 2012). Klinisk kompetens anses inkludera kärnan i omvårdnad, att göra gott och behålla patientens värdighet, och att den utvecklas i sitt specifika sammanhang (ibid.). Gibson, Fletcher och Casey (2003) menar att klinisk kompetens är ett omfattande begrepp och kan bland annat innefatta förmåga att ta beslut, utveckla verksamheten, skapa relationer, ha praktiska färdigheter, ha en omfattande kunskap, kunna organisera och delegera samt möta patienter och anhörigas behov (ibid.). Detta begrepp innefattar även förmågan att vara tydlig och kritiskt värdera befintlig kunskap för att i omvårdnad kunna ge bästa möjliga vård för patienten. Utöver detta kan klinisk kompetens 23 mer ingående innebära att möta patienten och anhöriga, ha aktuell omvårdnadskunskap, ha ett självförtroende att kunna prestera, kunna växa i sin profession, kompetens och förmåga samt kunna ta del av och delge sin egen kunskap för att utvecklas (Lejonqvist, Eriksson & Meretoja, 2012). Detta kan kopplas samman med resultatet i denna litteraturöversikt då det framkom att när ledaren har aktuella kliniska kunskaper kunde denne tillföra och delge sin kunskap till andra sjuksköterskor och vårdpersonal. Denna litteraturöversikts resultat visar att en ledare förväntas ha en god kommunikationsförmåga, där förmåga att lyssna har en central roll och är en respektingivande kvalitet. Shipley (2010) beskriver att aktivt lyssnande består av flera komponenter så som att vara inbjudande till samtal, kunna läsa situationer och personer, kunna ta in, tolka och förstå det som berättas samt ha förmågan att bekräfta personer (ibid.). Detta kan kopplas till resultatet i denna litteraturöversikt där aktivt lyssnande beskrivs som att ta sig tid och lyssna när andra talar. Jonas-Simpson, Mitchell, Fisher, Jones och Linscott (2006) påtalar att bli lyssnad till inger en känsla av att må bra, att vara värdefull och uppskattad. De som får berätta sin historia känner oftast en avsevärd tillfredställelse och tacksamhet gentemot den som lyssnar. Genom att få tala med någon som aktivt lyssnar skapas en känsla av lättnad och möjliggör att komma till ro i sig själv. Den som lyssnar beskrivs som empatisk och omsorgsfull och genom att lyssna inges en tillit och personen kan på ett tryggt sätt berätta och uttrycka sig fritt samt känna sig hörd och gott till mods. Att lyssna är även ett verktyg i att skapa och utveckla en relation och kan ses som en avgörande faktor. Förmågan att lyssna kan på så sätt ha potential att stärka och förbättra människors liv. Resultatet i denna litteraturöversikt beskriver att en ledare ska vara en mentor och ett stöd för sina medarbetare och kan bidra till utveckling samt har en vilja att dela med sig av sina kunskaper. Detta ligger i linje med Jewell (2013) som menar att nyexaminerade sjuksköterskor är i behov av stöd och vägledning, för att tillgodose dessa behov kan ett mentorskap användas. En mentor är ofta sedd som en lärare, någon som har kunskap och klinisk expertis samt en vilja att erbjuda stöd och handledning. Ett mentorskap baseras på en relation och en vänskap samt innebär ett samarbete där båda är öppna för att ge och ta. Som mentor innebär det att hjälpa och utveckla nyexaminerade sjuksköterskors förmåga till kritiskt tänkande så att de själva kan finna lösningar på problem. Det handlar om att utveckla färdigheter och uppmuntra till självständigt tänkande och handlande. Detta stöd kan minska oro, öka självförtroende och minska risken för fel (ibid.). Detta kan sammankopplas med 24 denna litteraturöversikts resultat där det framkom att en ledare är någon som motiverar, stödjer och uppmuntrar till reflektion, tänkande, lärande och handlande. Denna process sågs möjliggöra för medarbetare att prestera bättre i sitt omvårdnadsarbete. Henderson, Fox och Malko-Nyhan (2006) poängterar att genom stöd till ny personal har sjuksköterskan en stor del i utformningen av deras yrkesidentitet. Att vara mentor och en stödjande person kan även bidra med en känsla av personlig och emotionell tillfredsställelse. Denna litteraturöversikts resultat visar att en eftertraktad ledare har förmågan att vara en ledstjärna. I detta begrepp ingår förmågan att vara synlig, omsorgsfull, öppen och pålitlig. Ledaren är självsäker i sina värderingar, integritet och ledarroll vilket kan medföra att ledaren ses en förebild av sina medarbetare. Perry (2009) samt Donaldson och Carter (2005) menar att en förebild är någon som föregår med ett positivt och gott exempel och anses vara värd att efterlikna och följa. Personer värderar och vill ta efter förebildens beteenden, värderingar och attityder (ibid.). Paralleller kan dras med resultatet i denna litteraturöversikt där ledaren föregick med gott exempel och kunde påverka medarbetare, främja förändringar samt vägleda både individ, grupp och organisation. Donaldson och Carter (2005) anser att en god förebild inom omvårdnad anses vara den ”goda” sjuksköterskan som ger konstruktiv kritik. Att vara en förebild är viktigt då det främjar och bidrar till andras kompetens och självkänsla (Klunklin et al., 2011). En förebild inom omvårdnad är en person som har sociala färdigheter, uppvisar respekt för andra och är trygg i sina värderingar gällande sjuksköterskeprofessionen och omvårdnad (ibid.). Att vara trygg i sina värderingar är något som framkommer i denna studies resultat, där värderingar anses ligga till grund för ledarskapet och att ledaren ska utgå från dem i sitt arbete Denna litteraturöversikts resultat presenterar att en önskvärd ledare inom omvårdnad är en ansvarsfull person som visar viljan att ta ansvar för och leda omvårdnadsarbetet. Resultatet visar även att den kliniska sjuksköterskeledaren har förmåga att sätta patienten först och strävar efter att ge den bästa möjliga omvårdnad för varje individ. Bjälke och Arman (2006) samt Hongwei, Senqi, Thobaben, Yanwen och Tao (2011) anser att en patientansvarig sjuksköterska (PAS) bidrar till att omvårdnaden bli mer kontinuerlig, sammanhängande, patientcentrerad och holistisk. Denna form av patientomvårdnad ökar patienters tillfredsställelse med vården (ibid.). Genom att omvårdnad utförs av en PAS förbättras möjligheterna att se och möta patienters individuella behov och önskningar (Archibong, 1999; Bjälke & Arman, 2006) vilket kan leda till en snabbare förbättring av patienters tillfrisknande 25 (Bjälke & Arman, 2006). Liknade resultat framkom i denna litteraturöversikt där det visade att sjuksköterskeledaren satte patienten först och utgår från dennes önskningar och behov när beslut fattas rörande omvårdnad. Genom ledarens övergripande syn av patienten säkerställs en omvårdnad av hög kvalitet. Bjälke och Arman (2006) menar att eftersom PAS skapar och utgår från väl utformade vårdplaner minskas risken för lidande hos patienten samt att livskvaliteten ökar. En vårdplan underlättar dessutom för andra sjuksköterskor och vårdpersonal att både kunna ta över samt sätta sig in i patientens omvårdnad. Att arbeta som PAS innebär ett personligt ansvar över patientomvårdnad och medför fördelar som känslan av trygghet och glädje i att kunna följa patientens mående och förbättring. Resultatet i denna litteraturöversikt visar att den kliniska sjuksköterskeledaren bidrar till att omvårdnad koordineras genom att effektivisera kommunikation och skapa en struktur och klarhet i omvårdnadsarbetet. De Meester, Verspuy, Monsieurs och Van Bogaert (2013) redogör för att SBAR modellen (situation-background-assessment-recommendation) är en effektiv kommunikationsmetod för att överföra information mellan sjuksköterskor och medarbetare. Genom modellen är sjuksköterskan mer förberedd vid överföring och utbyte av patientinformation (ibid.). SBAR innefattar att kortfattat beskriva vad som föranlett kontakten samt uppge patientens bakgrund och anamnes. Modellen omfattar även att upplysa om patientens senaste vitalvärden och eventuella förändringar samt sjuksköterskans förslag på åtgärder och lösningar (Rodgers, 2007). Eftersom att SBAR strukturen innebär en konsekvent överföring av information förbättras kvaliteten då innehållet är relevant, nödvändig och prioriterad (Cornell, Townsend Gervis, Yates & Vardaman, 2014). Paralleller kan dras till denna litteraturöversikts resultat som visar att sjuksköterskans ledarskap har en positiv påverkan på kommunikation och säkerställer att alla har aktuell och relevant information. Cornell et al. (2014) betonar att användandet av SBAR i omvårdnadsarbetet har visat sig vara tidseffektivt då det förkortade rapporteringstiden och minskade anteckningar. Modellen stödjer sjuksköterskor att fokusera på information och underlättar mottagandet av denna. SBAR är ett protokoll och ett verktyg, som när det används rätt, bidrar till patientfokus och effektivitet (ibid.). Detta sammanfaller med resultatet i denna litteraturöversikt där det framkommer att sjuksköterskans ledarskap formar en struktur, bidrar med klarhet och förståelse både i och om omvårdnadsarbetet och kunde därmed förbättra vårdkontinuitet och patientsäkerhet. 26 Denna litteraturöversikt visade att den kliniska sjuksköterskeledaren på ett effektivt sätt underlättar och skapar en kontinuerlig tvärprofessionell kommunikation och samverkan. Petri (2010) beskriver tvärprofessionell samverkan mellan sjuksköterskor och läkare som en problemlösande process där man delar med sig och arbetar tillsammans med ett patientcentrerat fokus. Denna process kan beskrivas som en komplex relation mellan olika vårddiscipliner och är under konstant utveckling. Att dela syfte, mål eller visioner är nödvändigt för att säkerställa att disciplinerna förenas och arbetar mot gemensamma resultat (ibid.). Ett samband med detta framkom i litteraturöversiktens resultat att den kliniska sjuksköterskans ledarskap medför en öppenhet hos läkare att inkludera sjuksköterskor i utformandet av patientens vård. Genom tvärprofessionella ronder kan en gemensam syn och målsättning samt visioner skapas inom vårdteamet för att underlätta och effektivisera patientens vård och omvårdnad. Xyrichis och Lowton (2008) framhåller att viktiga faktorer i en framgångsrik samverkan är att det finns en klar och tydlig struktur av samarbetet. En god kommunikation är grunden till ett tvärprofessionellt samarbete och kan utvecklas och förbättras genom regelbundna teammöten. Positiva yrkesrelationer kan ses som grundläggande för att uppnå en god arbetsmiljö och effektivitet i teamarbetet. Att arbeta nära varandra gynnar utbyte av viktig information, underlättar kommunikation och ökar den personliga kontakten. Teamets storlek har även en betydelse i tvärprofessionell samverkan, en för stor arbetsgrupp kan påverka teamets effektivitet. När medarbetare har arbetat tillsammans under en längre tid förstärks deras samarbete och därmed kan omvårdnadsarbetet bli mer funktionellt och givande. Utveckling av teamarbetet kräver en kontinuerlig utvärdering och återkoppling för att kunna påverka och förbättra teamets prestationer och insatser. I denna litteraturöversikt framkom att sjuksköterskans ledning bidrar till personalens utveckling och förbättrade tillvägagångssätt i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskan bidrar med att öka personalens kompetens genom att införa och integrera evidensbaserad kunskap i omvårdnadsarbetet. Enligt Laibhen-Parkes (2014) finns idag ingen officiell och vedertagen definition av evidensbaserad omvårdnad (EBN). EBN kan dock ses som en process där sjuksköterskan först identifierar ett problemområde som vill utforskas och få besvarat, samlar in den senaste kunskapen, kritiskt granskar och implementerar den i omvårdnaden för att slutligen analysera och utvärdera den insatta åtgärden tillsammans med patienten (ibid.). Detta ligger i linje med resultatet i denna litteraturöversikt där den kliniska sjuksköterskeledaren formulerar och reviderar riktlinjer och rutiner i den dagliga omvårdnaden. McKenna, Ashton och Keeney (2004) påpekar att hinder och faktorer som 27 försvårar utförandet och tillämpningen av EBN i hälso- och sjukvård är när sjuksköterskan varken har tiden eller auktoriteten att införa nya idéer och åtgärder i patientomvårdnaden. Brist på resurser och begränsad tillgång till forskning samt svårigheter att förstå forskningsresultat försvårar möjlighet till EBN. Ytterligare hinder kan vara om sjuksköterskor har en negativ inställning till EBN eller brist på självförtroende i utförandet av EBN (ibid.). Patelarou et al. (2013) menar att sjuksköterskors inställning till EBN beror på den bakomliggande förståelsen för och insikt i själva processen EBN. Även sjuksköterskans kliniska erfarenhet påverkar deras inställning då sjuksköterskor med mindre erfarenhet har en mer positiv attityd till EBN. Denna litteraturöversikt visar att den kliniska sjuksköterskeledaren bidar till en patientcentrerad omvårdnad och att patienten ses som en individ. Omvårdnadsarbetet sker utifrån och tillsammans med patienten vilket förbättrar möjligheterna att möta behov, önskningar och kunna ge anpassad information. Detta kan förstås med utgångspunkt från Eriksson’s (2014) teori om Vårdprocessen. Denna process ses som en länk mellan praktik och teori som består av och grundar sig i relationen, här och nu, mellan sjuksköterska och patient. Det är denna relation som ger patienten vilja och ork att vara delaktig i sin vård och omvårdnad (ibid., s. 18-19, 25). Processen syftar dessutom till att möjliggöra för sjuksköterskan att ge stöd och hjälp till patienten för att kunna hantera problem, tillgodose behov och önskningar samt främja hälsa (ibid., s. 19-20). Paralleller kan dras till resultatet i denna litteraturöversikt där det framkommer att sjuksköterskeledaren bidrar med en konsekvent, tillgänglig och omsorgsfull närvaro i det dagliga mötet med patienter. Sjuksköterskan bemöter och svarar på patienters funderingar och finns som ett stöd i omvårdnad. Eriksson (2014) beskriver att i vårdprocessen ses hela människan, kropp, själ och ande, i sin helhet. Eftersom att vårdprocessen utgår från människan i sin helhet är den aldrig densamma patienter emellan (ibid., s.28). Detta kan igenkännas i denna litteraturöversikts resultat där det framkom att sjuksköterskeledaren såg patienten som en individ och arbetade utifrån dennes förutsättningar och behov med målet att uppnå gott resultat och omvårdnadskvalitet. Eriksson (2014) redogör även för att vårdprocessen består av olika faser vilka innefattar att utvärdera behov och resurser, planera åtgärder, genomföra, dokumentera samt utvärdera de insatta åtgärderna (ibid., s.16). Vårdprocessen syftar till att strukturera och organisera omvårdnadsarbetet (ibid., s. 17). Denna process kan bli en ineffektiv teknik om sjuksköterskan inte utgår från vårdprocessens övergripande syfte att vilja göra gott och främja 28 hälsa (ibid., s. 19, 41). Hälsa är dock inget som sjuksköterskan kan ge till patienten utan kan endast finnas som ett stöd i patientens hälsoprocess (ibid., s. 41). Resultatet i denna litteraturöversikt visar att sjuksköterskans ledarskap förbättrar kvaliteten på omvårdnad genom att bland annat förbättra vårdkontinuitet och uppföljning av patienten samt ett smidigare förlopp i vårdkedjan och en förkortad vårdtid. Cummings et al. (2010), Germain och Cummings (2010), Wong, Cummings och Ducharme (2013), Richardson och Storr (2010) samt Tomey (2009) bekräftar resultatet i denna litteraturöversikt och menar att sjuksköterskans ledarskap påverkar och förbättrar omvårdnadskvalitet. Thorsteinsson (2002) menar att omvårdnadskvalitet, upplevd av patienter, medför att känna och uppfatta någonting som bra, positivt och åtråvärt. Även känslor av trygghet, tillit och tacksamhet sågs representera en god omvårdnadskvalitet. Genom att patienter upplever omvårdnadskvalitet medför detta en förhöjd självkänsla. Begreppet omvårdnadskvalitet är svårdefinierat och ingen enkel beskrivning finns. Dock är omvårdnadskvalitet starkt kopplat till hur sjuksköterskan, som bedriver och utför omvårdnad, är som person samt dennes attityd och sätt att vara i mötet med patienten. Metoddiskussion En god vetenskaplig kvalitet i kvalitativa studier kan värderas utifrån begreppet trovärdighet (Wallengren & Henricson, 2012, s. 487). Trovärdighet är en övergripande term som innefattar begreppen pålitlighet, bekräftelsebarhet, tillförlitlighet och överförbarhet. Denna studies trovärdighet stärks genom att metoden som använts är lämplig för att besvara syftet samt är tydligt och noggrant beskriven (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 584). För att ytterligare stärka trovärdigheten i denna studie har arbetet kontinuerligt granskats och kontrolleras av en utomstående person och vid seminarier. Genom att utesluta artikeln som fick låg kvalitet efter kvalitetsgranskningen och endast basera studiens resultat på artiklar med medel och hög kvalitet ökade studiens trovärdighet. Pålitlighet innebär att som läsare kunna följa, förstå och utvärdera studiens metod och tillvägagångssätt. För att pålitlighet ska uppnås måste en verifieringskedja upprätthållas i syfte att redogöra för läsaren hur analysen gick tillväga och hur resultatet framkom. Detta görs för att studien ska kunna upprepas i liknande sammanhang (Holloway & Wheeler, 2002, s. 302303). I denna studie beskrevs varje steg i metodprocessen grundligt i kronologisk ordning med illustrerande tabeller, vilket kan ses som en styrka. En svaghet i studien kan vara valet av 29 sökord i litteratursökningen, dessa valdes utifrån det övergripande syftet och kan därmed ha medfört att artiklar som skulle kunnat besvara frågeställningarna möjligtvis föll bort. Sökkombinationerna i litteratursökningen resulterade ibland i stort antal artiklar vilket medförde svårighet att hantera dessa systematiskt vilket kan ha bidragit till att relevanta studier förlorats. Eftersom endast fritt tillgängliga studier via universitetets databaser inkluderades i litteratursökningen kan det ses som en svaghet då väsentliga studier kan ha exkluderats. Litteratursökningen genomfördes systematiskt, dock redovisas inte alla sökkombinationer då de inte resulterade i relevanta sökresultat. Ytterligare svagheter i studien kan ha varit användandet av få databaser, dock ansågs PubMed och CINAHL vara de mest relevanta databaserna för sökningen, även den begränsade tidsaspekten kan ses som en svaghet och kan ha påverkat kvaliteten. Bekräftelsebarhet innebär att minimera risken för att studiens resultat påverkas av författarnas förförståelse. Detta sker genom att säkerställa spårningen av resultatet tillbaka till originalkällan (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303). I denna studie fanns en strävan att uppnå bekräftelsebarhet genom att grundligt beskriva varje steg i analysprocessen. För att säkerställa möjligheten att gå tillbaka till originalkällan märktes artiklarna med bokstäver och textenheterna med korresponderande bokstav och siffra. Författarna hade en teoretisk förförståelse inom ämnesområdet, men under hela processen eftersträvades det att åsidosätta denna för att inte påverka studiens resultat. Tillförlitlighet innebär att resultatet som presenteras stämmer överens med primärkällor och att textenheterna inte har tolkats felaktigt (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303; Polit & Beck, 2012, s. 585). Urvalet av textenheterna genomfördes varsamt och noggrant för att svara på studies syfte. All data som ansågs vara relevant för att besvara frågeställningarna ingick i analysen och inget har uteslutits, påverkats eller tagits ur kontext för att frambringa ett snedvridet resultat. Översättning, kondensering och kategorisering av textenheterna gjordes försiktigt och omsorgsfullt för att minimera risken för att förlora den ursprungliga meningen. En styrka i studien kan vara att dessa processer utfördes först individuellt av författarna för att sedan tillsammans kontrollera och sammanföra. Vid osäkerhet på textenheternas innehåll och betydelse återgick författarna till primärkällan för att försäkra att korrekt beskrivning gjorts. Trots en gedigen och omsorgsfull strävan att minska risken för felsteg måste den mänskliga faktorn alltid räknas in och övervägas. 30 Överförbarhet innebär att kunna överföra studiens resultat till andra situationer och kontexter (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303). Det är upp till läsaren att avgöra om resultatet är överförbart till andra situationer (Polit & Beck, 2012, s. 585). Resultatet kan till viss del anses vara överförbart då flera studier från olika länder och kulturella sammanhang kommit fram till liknande resultat som påvisar att sjuksköterskans ledarskap förbättrar omvårdnadskvaliteten. Önskvärda egenskaper hos ledaren kan vara svårt att överföra till andra kontexter eftersom det varierar från person till person och är därmed en subjektiv uppfattning. Slutsats De personliga egenskaper som är önskvärda hos en ledande sjuksköterska är många och varierar beroende på personen som tillfrågas. Det är därför av vikt att en ledare är medveten om sina styrkor och svagheter för att ha möjligheten att utveckla och stärka sitt ledarskap. Med en stark och effektiv ledning av omvårdnadsarbetet kan patienten sättas i fokus och få bästa möjliga omvårdnad med syfte att förbättra omvårdnadskvalitet. Mot bakgrund av den sjuksköterskebrist som finns idag är det viktigt att identifiera åtgärder för att effektivisera omvårdnadsarbetet. Resultatet av denna litteraturöversikt visar att sjuksköterskans ledarskap bidrar med att till viss del lösa dessa utmaningar. För att stärka och lyfta betydelsen av sjuksköterskans ledarskap i omvårdnadsarbetet bör verksamheten erbjuda både stöd och utbildning inom ledarskap som en del i personalens arbete. Ledarskap har en central roll i sjuksköterskeprofessionen, därför bör stor vikt läggas vid att utveckla och optimera sjuksköterskestudenters ledarskapsförmåga under utbildningstiden. Då det framkommit i litteraturöversiktens resultat att det är svårt att definiera samband mellan sjuksköterskans ledarskap och en förbättrad omvårdnadskvalitet behövs ytterligare forskning inom detta område. Det är viktigt med fortsatt kvalitativ- och kvantitativ forskning riktat mot den ledande sjuksköterskans behov av stöd och utbildning. Fortsatt forskning kan sätta fokus på de krav som ställs på den ledande sjuksköterskan i omvårdnadsarbetet och tydliggöra aspekter som utgör god kvalitet i omvårdnadsarbetet. 31 Referenser Artiklar markerade med * ingår i analysen American Association of Colleges of Nursing. (2007). White paper on the education and role of the clinical nurse leader. Hämtad 2 Mars, 2015, från http://www.aacn.nche.edu/ Publications/WhitePapers/ClinicalNurseLeader07.pdf. Antrobus, S. & Kitson, A. (1999). Nursing leadership: influencing and shaping health policy and nursing practice. Journal of Advanced Nursing, 29(3), 746–753. doi: 10.1046/j.13652648.1999.00945.x Archibong, U. (1999). Evaluating the impact of primary nursing practice on the quality of nursing care: a Nigerian study. Journal of Advanced Nursing, 29(3), 680-689. doi:10.1046/j.1365-2648.1999.00937.x *Bender, M., Connelly, C. D. & Brown, C. (2013), Interdisciplinary collaboration: the role of the clinical nurse leader. Journal of Nursing Management, 21(1), 165–174. doi: 10.1111/j.1365-2834.2012.01385.x *Bender, M., Connelly, C. D., Glaser, D. & Brown, C. (2012). Clinical nurse leader impact on microsystem care quality. Nursing research, 61(5), 326-332. doi:10.1097/NNR.0b013e318265a5b6 Bjälke, S. & Arman, M. (2006). Primary nursing -- a study on intensive care units in Sweden [Norwegian]. Nordic Journal of Nursing Research & Clinical Studies / Vård i Norden, 26(4), 48-51. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. Bombard, E., Chapman, K., Doyle, M., Wright, D., Shippee-Rice, R. & Kasik, D.R. (2010). Answering the question, ”what is a clinical nurse leader?”: transition experience of four direct-entry master’s students. Journal of Professional Nursing, 26(6), 332-340. doi:10.1016/j.profnurs.2010.04.001 Bondas, T. (2006). Paths to nursing leadership. Journal of Nursing Management, 14(5), 332– 339. doi: 10.1111/j.1365-2934.2006.00620.x 32 Brilowski, G. A. & Wendler, M. C. (2005). An evolutionary concept analysis of caring. Journal of Advanced Nursing, 50(6), 641–650. doi: 10.1111/j.1365-2648.2005.03449.x Burhans, L. M. & Alligood, M. R. (2010). Quality nursing care in the words of nurses. Journal of Advanced Nursing, 66(8), 1689–1697. doi: 10.1111/j.1365-2648.2010.05344.x Carryer, J., Gardner, G., Dunn, S. & Gardner, A. (2007). The core role of the nurse practitioner: practice, professionalism and clinical leadership. Journal of Clinical Nursing, 16(10), 1818–1825. doi: 10.1111/j.1365-2702.2007.01823.x *Cleary, M., Horsfall, J., Jackson, D., Muthulakshmi, P. & Hunt, G. E. (2013). Recent graduate nurse views of nursing, work and leadership. Journal of Clinical Nursing, 22(19/20), 2904–2911. doi: 10.1111/jocn.12230 Cornell, P., Townsend Gervis, M., Yates, L. & Vardaman, J. M. (2014). Interdisciplinary Rounds and Structured Communication Reduce Re-Admissions and Improve Some Patient Outcomes. Western Journal of Nursing Research, 36(7), 917-928. doi:10.1177/0193945914527521. Cummings, G. G., MacGregor, T., Davey, M., Lee, H., Wong, C. A., Lo, E., Muise, M. & Stafford, E. (2010). Leadership styles and outcome patterns for the nursing workforce and work environment: A systematic review. International Journal of Nursing Studies, 47(3), 363-385. doi.10.1016/j.ijnurstu.2009.08.006. De Meester, K., Verspuy, M., Monsieurs, K.G. & Van Bogaert, P. (2013). SBAR improves nurse–physician communication and reduces unexpected death: A pre and post intervention study. Resuscitation, 84(9), 1192-1196. doi:10.1016/j.resuscitation.2013.03.016. *Dierckx de Casterlé, B., Willemse, A., Verschueren, M. & Milisen, K. (2008). Impact of clinical leadership development on the clinical leader, nursing team and care-giving process: a case study. Journal of Nursing Management, 16(6), 753–763. doi: 10.1111/j.13652834.2008.00930.x 33 Donaldson, J. H. & Carter, D. (2005). The value of role modelling: Perceptions of undergraduate and diploma nursing (adult) students. Nurse Education in Practice, 5(6), 353359. doi:10.1016/j.nepr.2005.05.006 *Ekström, L. & Idvall, E. (2015). Being a team leader: newly registered nurses relate their experiences. Journal of Nursing Management 23(1), 75–86. doi: 10.1111/jonm.12085 Eriksson, K. (2014). Vårdprocessen. (5. uppl.) Stockholm: Liber. Fagerberg, I. & Kihlgren, M. (2001). Experiencing a nurse identity: the meaning of identity to Swedish registered nurses 2 years after graduation. Journal of Advanced Nursing, 34(1), 137– 145. doi: 10.1046/j.1365-2648.2001.3411725.x Fahy, A., Tuohy, D., McNamara, M. C., Butler, M. P., Cassidy, I. & Bradshaw, C. (2011). Evaluating clinical competence assessment. Nursing Standard, 25(50), 42-48. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. Furåker, C. (2008). Registered nurses’ views on their professional role. Journal of Nursing Management 16(8), 933-941. doi:10.1111/j.1365-2834.2008.00872.x Germain, P. & Cummings, G. (2010). The influence of nursing leadership on nurse performance: a systematic literature review. Journal of Nursing Management, 18(4), 425-439. doi:10.1111/j.1365-2834.2010.01100.x Gibson, F., Fletcher, M. & Casey, A. (2003). Classifying general and specialist children's nursing competencies. Journal of Advanced Nursing, 44(6), 591–602. doi: 10.1046/j.03092402.2003.02849.x Harvath, T., Swafford, K., Smith, K., Miller, L., Volpin, M., Sexson, K., White, D. & Young, H. (2008). Enhancing nursing leadership in long-term care: a review of the literature. Research in Gerontological Nursing, 1(3), 187-196. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. 34 *Haycock-Stuart, E. & Kean, S. (2012). Does nursing leadership affect the quality of care in the community setting?. Journal of Nursing Management, 20(3), 372–381. doi: 10.1111/j.1365-2834.2011.01309.x Henderson, A., Fox, R. & Malko-Nyhan, K. (2006). An evaluation of preceptors' perceptions of educational preparation and organizational support for their role. Journal of Continuing Education in Nursing, 37(3), 130-136. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. Holloway, I. & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and health care [Elektronisk resurs]. (3., [updated] ed.) Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell. Holopainen, A., Hakulinen-Viitanen, T. & Tossavainen, K. (2008). Systematic review – a method for nursing research. Nurse Researcher, 16(1), 72-83. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. Hongwei, W., Senqi, H., Thobaben, M., Yanwen, H. & Tao, Y. (2011). Continuous primary nursing care increases satisfaction with nursing care and reduces postpartum problems for hospitalized pregnant women. Contemporary Nurse: A Journal For The Australian Nursing Profession, 37(2), 149-159. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. *Håkanson, C., Cronfalk, B. S., Henriksen, E., Norberg, A., Ternestedt, B.-M. & Sandberg, J. (2014). First-Line Nursing Home Managers in Sweden and their Views on Leadership and Palliative Care. The Open Nursing Journal, 8, 71–78. doi:10.2174/1874434601408010071 Jewell, A. (2013). Supporting the novice nurse to fly: A literature review. Nurse Education in Practice, 13(4), 323-327. doi:10.1016/j.nepr.2013.04.006 Jonas-Simpson, C., Mitchell, G., Fisher, A., Jones, G. & Linscott, J. (2006). The experience of being listened to: a qualitative study of older adults in long-term care settings. Journal of Gerontological Nursing, 32(1), 46-53. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. Judge, J. A., Piccolo, R. F. & Kosalka, T. (2009). The bright and dark sides of leader traits: A review and theoretical extension of the leader trait paradigm. The Leadership Quarterly, 20(6), 855-875. doi:10.1016/j.leaqua.2009.09.004 35 Klunklin, A., Sawasdisingha, P., Viseskul, N., Funashima, N., Kameoka, T., Nomoto, Y. & Nakayama, T. (2011). Role model behaviors of nursing faculty members in Thailand. Nursing & Health Sciences, 13(1), 84–87. doi: 10.1111/j.1442-2018.2011.00585.x Laibhen-Parkes, N. (2014). Evidence-Based Practice Competence: A Concept Analysis. International Journal of Nursing Knowledge, 25(3), 173–182. doi: 10.1111/2047-3095.12035 Lejonqvist, G.-B., Eriksson, K. & Meretoja, R. (2012). Evidence of clinical competence. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 26(2), 340–348. doi: 10.1111/j.14716712.2011.00939.x *Manley, K., Webster, J., Hale, N., Hayes, N. & Minardi, H. (2008). Leadership role of Consultant Nurses working with Older People: a co-operative inquiry. Journal of Nursing Management, 16(2), 147–158. doi: 10.1111/j.1365-2834.2007.00843.x McKenna, H., Ashton, S. & Keeney, S. (2004). Barriers to evidence based practice in primary care: a review of the literature. International Journal of Nursing Studies, 41(4), 369-378. doi:10.1016/j.ijnurstu.2003.10.008. *Mendes, L. & Fradique, M. J. J. G. (2014). Influence of leadership on quality nursing care. International Journal of Health Care Quality Assurance, 27(5), 439 - 450. doi: 10.1108/IJHCQA-06-2013-0069 Patelarou, A.E., Patelarou, E., Brokalaki, H., Dafermos, V., Thiel, L., Melas, C.D. & Koukia, E. (2013). Current Evidence on the Attitudes, Knowledge and Perceptions of Nurses Regarding Evidence-Based Practice Implementation in European Community Settings: A Systematic Review. Journal of Community Health Nursing, 30(4), 230-244. doi:10.1080/07370016.2013.838501 Perry, B. (2009). Role modeling excellence in clinical nursing practice. Nurse Education in Practice, 9(1), 36-44. doi:10.1016/j.nepr.2008.05.001. 36 Petri, L. (2010). Concept analysis of interdisciplinary collaboration. Nursing Forum, 45(2), 73-82. doi:10.1111/j.1744-6198.2010.00167.x Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins Richardson, A. & Storr, J. (2010). Patient safety: a literative review on the impact of nursing empowerment, leadership and collaboration [corrected] [published erratum appears in INT NURS REV 2010 Mar;57(1):158]. International Nursing Review, 57(1), 12-21. doi:10.1111/j.1466-7657.2009.00757.x Rodgers, K. (2007). Using the SBAR communication technique to improve nurse-physician phone communication: a pilot study. AAACN Viewpoint, 29(2), 7-9. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 22 januari, 2015, från Riksdagen, https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--ochsjukvardslag-1982_sfs-1982-763/ Shipley, S. (2010). Listening: a concept analysis. Nursing Forum, 45(2), 125-134. doi:10.1111/j.1744-6198.2010.00174.x Snellman, I. & Gedda, K. M. (2012). The value ground of nursing. Nursing etics, 19(6), 714726. doi: 10.1177/0969733011420195 Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Hämtad 22 januari, 2015, från http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/9879/2005105-1_20051052.pdf *Stanley, D. (2006). In command of care: clinical nurse leadership explored. Journal of Research in Nursing, 11(1), 20-39. doi: 10.1177/1744987106059458 *Stanley, J. M., Gannon, J., Gabuat, J., Hartranft, S., Adams, N., Mayes, C., Shouse, G. M., Edwards, B. A. & Burch, D. (2008). The clinical nurse leader: a catalyst for improving quality 37 and patient safety. Journal of Nursing Management, 16(5), 614–622. doi: 10.1111/j.13652834.2008.00899.x *Stanton, M. P., Barnett Lammon, C. A. & Williams, E. S. (2011). The Clinical Nurse Leader: A Comparative Study of the American Association of Colleges of Nursing Vision to Role Implementation. Journal of professional nursing, 27(2), 78-83. doi:10.1016/j.profnurs.2010.09.014 *Sørensen, E. E., Delmar, C. & Pedersen, B. D. (2011). Leading nurses in dire straits: head nurses’ navigation between nursing and leadership roles. Journal of Nursing Management, 19(4), 421–430. doi: 10.1111/j.1365-2834.2011.01212.x Thorsteinsson, L. (2002). The quality of nursing care as perceived by individuals with chronic illnesses: the magical touch of nursing. Journal of Clinical Nursing, 11(1), 32-40. doi:10.1046/j.1365-2702.2002.00575.x Tomey, A. (2009). Nursing leadership and management effects work environments. Journal of Nursing Management, 17(1), 15-25. doi:10.1111/j.1365-2834.2008.00963.x Van Soeren, M., Hurlock-Chorostecki, C. & Reeves, S. (2011). The role of nurse practitioners in hospital settings: implications for interprofessional practice. Journal of Interprofessional care, 25(4), 245-251. doi:10.3109/13561820.2010.539305 *Villarruel, A.M. & Peragallo, N. (2004). Leadership development of Hispanic nurses. Nursing Administration Quarterly, 28(3), 173-180. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text. Wallengren, C. & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat examensarbete. I M. Henricson (red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl., s. 481-496). Lund: Studentlitteratur. *Weaver Moore, L. & Leahy, C. (2012). Implementing the new clinical nurse leader role while gleaning insights from the past. Journal of Professional Nursing, 28(3), 139-146. doi:10.1016/j.profnurs.2011.11.010 38 *Wieck, K. L., Prydun, M. and Walsh, T. (2002). What the Emerging Workforce Wants in Its Leaders. Journal of Nursing Scholarship, 34(3), 283–288. doi: 10.1111/j.15475069.2002.00283.x Willcocks, S.G. (2012). Exploring leadership effectiveness: nurses as clinical leaders in the NSH. Leadership in Health Services, 25(1), 8-19. doi:10.1108/17511871211198034 Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. (3:3. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Wong, C. A. & Cummings, G. G. (2007). The relationship between nursing leadership and patient outcomes: a systematic review. Journal of Nursing Management, 15(5): 508–521. doi: 10.1111/j.1365-2834.2007.00723.x Wong, C. A., Cummings, G. G. & Ducharme, L. (2013). The relationship between nursing leadership and patient outcomes: a systematic review update. Journal of Nursing Management, 21(5), 709-724. doi:10.1111/jonm.12116 Xyrichis, A. & Lowton, K. (2008). What fosters or prevents interprofessional teamworking in primary and community care? A literature review. International Journal of Nursing Studies, 45(1), 140-153. doi:10.1016/j.ijnurstu.2007.01.015. Yukl, G. & Lepsinger, R. (2005). Why integrating the leading and managing roles is essential for organizational effectiveness. Organizational Dynamics, 34(4), 361–375. doi:10.1016/j.orgdyn.2005.08.004 Östlundh, L. (2012). Informationssökning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (2.3. uppl., s. 57-79). Lund: Studentlitteratur.
