2015-06-26 Försäkringskassans svar på ISF

1 (3)
SVAR
Datum
Vår beteckning
2015-06-26
Dnr 025604-2015
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Försäkringskassans svar på ISF-rapport 2015:5 om
Tidsgränserna i sjukförsäkringen
ISF har analyserat tidsgränsernas effekt på sjukskrivningarnas längd och de
eventuella långsiktiga effekterna av förändrade sjukskrivningstider.
De huvudsakliga slutsatserna som lyfts fram i rapporten är för det första att ISF
bedömer att det föreligger ett samband mellan den nuvarande ökningen av
sjukskrivningarna och brister i Försäkringskassans prövningar av
sjukpenningrätten i enlighet med rehabiliteringskedjans tidsgränser. För det
andra att det inte kan konstateras några långsiktiga negativa effekter på
sjukfrånvaro, sysselsättning eller hälsa till följd av rehabiliteringskedjans
tidsgränser vid 90 respektive 180 dagar.
Den andra slutsatsen överensstämmer med slutsatser som också
Försäkringskassan kommit fram till i analyserna av sjukfrånvarons utveckling.
Vi har inte heller kunnat se något belägg för att den ökade sannolikheten att
avsluta ett sjukfall inom ett års sjukskrivning efter rehabiliteringskedjans
införande skulle resultera i en ökad risk för att starta ett nytt sjukfall. Våra
slutsatser, som kan sammanfattas på följande sätt, överensstämmer med de som
ISF ger uttryck för i sin rapport om tidsgränserna:
”Rehabiliteringskedjan har ökat sannolikheten att sjukfall avslutas under det
första sjukskrivningsåret. Vi har också undersökt, men inte hittat något belägg
för, en ökad risk att starta ett nytt sjukfall. Rehabiliteringskedjan begränsar den
nuvarande ökningen av sjukfrånvaron och har därmed stor betydelse för
omfattningen på framtida övergångar till sjukersättning.”
(Socialförsäkringsrapport 2014:18).
När det gäller den första slutsatsen, kring sambandet mellan de ökade
sjukskrivningarna och Försäkringskassans prövningar av sjukpenningrätten i de
pågående sjukfallen, så bygger ISF:s slutsats på att ”… utvecklingen av
andelen avslutade sjukskrivningar vid tidsgränserna tydligt sammanfaller
tidsmässigt med andelen prövningar som genomfördes i tid.” Samtidigt
påpekar ISF att: ”Detta är i sig inte tillräckliga belägg för att hävda att det är
den lägre prövningsfrekvensen som har orsakat de längre sjukskrivningarna.”
Med hänvisning till forskning kring tidsgränser och kontroll i olika former
säger ISF att det är ”… sannolikt att den försämrade regeltillämpningen är en
delförklaring till de allt längre sjukskrivningarna och den högre sjukfrånvaron
under de senaste åren.”
Postadress
Besöksadress
Telefon
103 51 Stockholm
LM Ericssons väg 30, Hägersten
08-786 90 00
E-post
Internetadress
Telefax
Org.nr
[email protected]
www.forsakringskassan.se
08-411 27 89
202100-5521
2 (3)
SVAR
Datum
Vår beteckning
2015-06-26
Dnr 025604-2015
Försäkringskassan delar ISF:s bedömning att dessa brister är en delförklaring
till den pågående ökningen av sjukfrånvaron. Denna ståndpunkt har vi också
tidigare redovisat i våra egna analyser. Att Försäkringskassan fäster stor vikt
vid detta kommer också till uttryck i det pågående utvecklingsarbetet med en
tydlig prioritering av bedömningarna i enlighet med rehabiliteringskedjan.
Värderingen av dessa bristers proportioner blir dock problematisk när ISF i
diskussionsavsnittet även använder uttrycket delförklaring på den betydelse
som de förändrade sjukersättningsreglerna haft för sjukfrånvarons uppgång,
samtidigt som det är den enda ytterligare orsaken till sjukfrånvarons ökning
som nämns. Lika olyckligt som det vore att inte uppmärksamma
regeltillämpningens betydelse är det att inte diskutera övriga faktorers
betydelse. Försäkringskassan saknar en sådan diskussion.
Försäkringskassans bedömning är att de förändrade sjukersättningsreglerna,
främst avskaffandet av den tidsbegränsade sjukersättningen, har haft störst
betydelse för ökningen av sjukfrånvaron från 2010. Till detta kommer det
kraftigt ökade inflödet i nya sjukskrivningar. Trenden för inflödet i
sjukskrivning för anställda vände uppåt innan ökningen i den totala
sjukskrivningen. Den ökade förekomsten av sjukskrivningar i psykiska
diagnoser är ytterligare en faktor som haft betydelse för den nuvarande
utvecklingen. Till detta kommer effekterna av hur själva införandet av 2008 års
regler genomfördes som ledde till att närmare 17 000 långa sjukfall nådde
maxtiden vid samma tillfälle i januari 2010. (Socialförsäkringsrapport 2014:6).
Precis som ISF noterar i rapporten (sid. 29), kan endast en liten del av de
minskade avsluten i anslutning till tidsgränsen vid 180 dagar förklaras av att
något färre får sjukpenningen indragen. Frågan är då hur påverkan på
sjukfrånvaron via rehabiliteringskedjan ser ut. Frågan är intressant och viktig
eftersom den kan ge vägledning kring utredningsarbetets och bedömningarnas
roll.
Förändringarna av bedömningsgrunderna i rehabiliteringskedjan kan användas
aktivt för att förbättra utredningsarbetet, eftersom de olika
bedömningsgrunderna ställer olika krav på innehållet i utredningarna. För att få
fram bra underlag krävs aktiva kontakter och dialog med de försäkrade och
övriga aktörer. Försäkringskassans bedömning är att det aktiva
utredningsarbetet av arbetsförmågan och rätten till sjukpenning också har en
påverkan på alla övriga aktörer i sjukskrivningsprocessen för att få tillbaka
sjukskrivna i arbete. Vår bedömning är att effekterna på sjukskrivningarnas
varaktighet inte främst gått via de beslut som bedömningarna lett fram till, utan
det krav på agerande från Försäkringskassans och övriga aktörers sida som ett
aktivt utredningsarbete bidragit till.
Ska processen fungera effektivt krävs en tydlighet gentemot den försäkrade
kring sjukförsäkringens regelverk i form av rehabiliteringskedjan, ökade krav
på hälso- och sjukvården i sjukfallen för att fokusera på arbetsåtergång,
förstärkt dialog med de försäkrades arbetsgivare för att komma fram till
lösningar på arbetsplatserna som underlättar arbetsåtergång och samarbete med
Arbetsförmedlingen för att förstärka möjligheterna till omställning. En central
förutsättning är ett aktivt utrednings- och bedömningsarbete från
Försäkringskassans sida.
3 (3)
SVAR
Datum
Vår beteckning
2015-06-26
Dnr 025604-2015
Beslut i detta ärende har fattats av vik. generaldirektör Ann Persson Grivas i
närvaro av avdelningschef Laura Hartman, t.f. avdelningschef Per Arne
Dahlberg, avdelningschef Birgitta Målsäter, rättschef Eva Nordqvist,
enhetschef Jan Larsson och analytiker Peje Bengtsson, den senare som
föredragande.
Ann Persson Grivas
Peje Bengtsson